Sök i Ratio Lex

Angående förbättring av lägre pensioner vid vissa förstatligade m. fl. järnvägar

1946-03-01 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:130, Angående förbättring av lägre pensioner vid vissa förstatligade m. fl. järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

1

flr 130.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förbättring av

lägre pensioner vid vissa förstatligade m. fl. järnvägar;

given Stockholms slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Danielson, anför chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, följande.

Vid 1945 års riksdags vårsession fattades beslut angående omreglering från

och med den 1 juli 1945 av tjänste- och familjepensioneringen vid förstatligade

enskilda järnvägar (prop. nr 183; bankoutsk. uti. nr 33; r. skr. nr

281). Samtidigt bemyndigades Kungl. Majit att träffa överenskommelser örn

statens övertagande av vissa pensionskassor, som omhänderhade pensioneringen

vid sådana järnvägar. Den största av dessa kassor, Enskilda jämvägarnes

pensionskassa, omfattade delägare och pensionärer icke blott vid

statsövertagna utan även vid ännu icke förstatligade järnvägar.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 samt. Nr 130—131.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Stålens övertagande av de ifrågavarande pensionskassorna innefattade i

stort sett icke någon ändring av pensioneringsordningen för den personal vid

förstatligade järnvägar, som avgått ur tjänst före omregleringen, eller för

efterlevande till sådan personal eller tidigare avliden personal. Dessa pensionärer

förutsattes skola bibehållas vid den pensionsrätt, som tillförsäkrats

dem enligt kassornas reglementen, vartill skulle komma samma statliga

tilläggsförmåner som förut. Detsamma förutsattes beträffande motsvarande

pensionärer vid ett antal smärre pensionskassor, som vid olika tidigare tillfällen

i samband med vederbörande järnvägars förstatligande övertagits av

statens järnvägar. Vidare skulle såväl anställningshavare som pensionärer vid

icke förstatligade järnvägar anslutna lill Enskilda järnvägames pensionskassa

i huvudsak bibehållas vid pensionsrätt enligt denna kassas reglemente.

Under förarbetena till omregleringen uppkom fråga örn åtgärder till förbättring

i viss utsträckning av pensioner, som sålunda fortfarande skulle

utgå enligt kassornas reglementsbestämmelser. Denna fråga gällde närmast

kassapensionerna till de kassadelägare, som icke varit övertagna i statstjänst,

och till sådana delägares efterlevande. För dem som varit övertagna i statstjänst

och för dessas efterlevande uppgingo nämligen de statliga tilläggsförmånerna,

frånsett vissa undantagsfall av mindre väsentlig betydelse, till

sådana belopp, att de sammanlagda pensionsförmånerna närmade sig nivån

för statsförvaltningens tjänstepensioner respektive motsvarade minst beloppet

av omreglerade äldre familjepensioner.

Frågan hade samband med spörsmålet örn disposition av de överskott, som

förelågo i Enskilda järnvägarnes pensionskassa och en annan av ifrågavarande

kassor, nämligen S. W. B. pensionskassa. De enligt reglementena för

nämnda kassor utgående pensionerna blevo med hänsyn till dessa överskott

uppräknade med 10 procent. Uppräkningen ingick i de preliminära överenskommelser

med kassorna, som föregingo propositionen i ärendet. Från kassornas

sida hade emellertid vid sidan därav framförts anspråk på att vissa

ytterligare förbättringar av de utgående kassapensionema skulle medgivas

på grund av de beräknade överskotten. Ett från Enskilda järnvägarnes pensionskassa

framställt yrkande, som sedermera upptogs i motioner till riksdagen,

innebar i huvudsak,

att vid tiden för kassans förstatligande skulle utbetalas 200 kronor till varje

egenpensionär, som icke åtnjöt fyllnadspension från S. J. (kapitalvärde

cirka 400 000 kronor);

att vid samma tid skulle utbetalas å varje gällande pensionsbrev av annan

karaktär än egenpensionsbrev — dock ej för pensionärer som åtnjöto statligt

dyrtids- och kristillägg — ett belopp av 100 kronor (kapitalvärde cirka

150 000 kronor);

samt att samtliga pensioner till delägare, som inträtt i kassan före dess

förstatligande och vilka ej dessförinnan inträtt resp. senare inträdde i tjänst

å aktiv stat hos S. J., liksom familjepensioner efter sådana delägare, skulle

höjas med 100 kronor om året; dock så att kassapensionens grundbelopp icke

genom denna höjning skulle komma att överstiga för egenpension 1 800 kronor

och för familjepension 1 200 kronor (kapitalvärde — däri inbegripet värdet

av den genom denna höjning betingade ökningen i den statliga dyrtidshjälpen

— cirka 5 000 000 kronor).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

3

I propositionen avvisades i princip anspråken på att överskotten i nyssnämnda

två kassor skulle utnyttjas för större förbättring av kassapensionerna

än som förutsattes i de preliminära överenskommelserna. Därmed vore

emellertid, enligt vad i propositionen vidare anfördes, icke uteslutet, att vissa

förbättringar av pensionsvillkoren utöver vad som följde av de preliminära

överenskommelserna kunde tagas i övervägande. Huruvida dylika förbättringar

borde medges vore emellertid helt och hållet att betrakta som en skälighetsfråga,

vid vars bedömande andra synpunkter borde bli bestämmande

än de som sammanhängde med beräknandet av kassaöverskotten och dessas

fördelning på olika grupper delägare och pensionärer. I propositionen anfördes

vidare.

Jämväl till de nu ifrågavarande pensionstagare, som höra till förstatligade

järnvägar, utgå statliga tilläggsförmåner, mestadels i form av dyrtidshjälp.

För de enskilda järnvägarnas del motsvaras dessa i viss utsträckning av dyrtidstillägg

medgivna av järnvägsbolagen. Även örn hänsyn tages till dylika

tilläggsförmåner och till den procentuella pensionshöjning, som skall tillkomma

Enskilda järnvägarnes pensionskassas och S. W. B.-kassans pensionärer,

måste pensionsförhållandena för de personalgrupper, som icke få

övergå till de statliga reglementena, i stor utsträckning betecknas som otillfredsställande.

Tanken på statens mellankomst till förmån för de sämst ställda tjänsteoch

familjepensionärerna vid pensionskassorna torde icke böra helt avvisas.

Det är emellertid icke möjligt att utan en särskild, ganska ingående utredning

taga ställning till frågan om och på vad sätt åtgärder i sådan riktning böra

vidtagas. Frågan gäller icke blott Enskilda järnvägarnes pensionskassas och

S. W. B.-kassans pensionstagare utan även andra pensionstagare vid statsövertagna

järnvägar. Vad beträffar pensionstagare vid andra järnvägar, anslutna

till Enskilda järnvägarnes pensionskassa, uppkommer samma fråga, i

den mån dessa järnvägar framdeles övergå i statens ägo, och enahanda blir

förhållandet vid framtida statsövertagande av enskilda järnvägar med särskilda

pensionskassor. Vad beträffar sättet för genomförandet av en eventuell

pensionsförbättring för nu ifrågavarande pensionstagargrupper kunde

det synas ligga nära till hands att medgiva en höjning av dyrtidshjälpen.

Hellre torde dock förbättringen, örn en sådan skall komma till stånd, böra

mera direkt inriktas på att hjälpa de sämst ställda pensionstagarna.

I nyssnämnda motioner (1:356 och 11:550) ifrågasattes en omedelbar utredning

i syfte att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad från Enskilda

järnvägarnes pensionskassas sida ifrågasatts, åstadkomma ytterligare pensionsförbättringar

icke blott vid av slaten övertagna järnvägar utan även

vid de till nämnda kassa anslutna järnvägar, som icke blivit förstatligade.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde bankoutskottet med anledning

härav följande.

Det är enligt propositionen avsett att företaga vissa undersökningar angående

de lägre pensioner, sorn utgå enligt reglementena för de till övertagande

föreslagna kassorna. Frågan angående omfattningen och beskaffenheten av

de åtgärder till förbättring av dylika pensioner, som böra vidtagas, bör bli

beroende på resultatet av de sålunda tillämnade undersökningarna. I betraktande

av vad som blivit upplyst angående pensionernas storlek är det uppenbarligen

angeläget, att förbättring i någon form av villkoren för de sämst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ställda pensionstagama må kunna åvägabringas även vid de nu ifrågavarande

järnvägar, som icke äro förstatligade. Det synes därför påkallat, att de

med en pensionsförbättring sammanhängande spörsmålen vid utredningen

bli belysta även för dessa järnvägars del och att utredningen således, vad

angår verksamhetsområdet för Enskilda jämvägarnes pensionskassa, icke

begränsas till alt avse pensionsförhållandena vid statsövertagna järnvägar.

Spörsmålet örn förbättring för pensionärerna vid de icke statsövertagna järnvägarna

synes för övrigt vara av relativt ringa storleksordning ur statsfinansi

eli synpunkt.

Sedan riksdagen bifallit propositionen, träffades definitiv överenskommelse

örn statens övertagande av vederbörande kassor från och med den 1 juli

1945.

Vid 1945 års riksdags höstsession (prop. nr 349; bankoutsk. uti. nr 66; r.

skr. nr 597) bemyndigades Kungl. Maj:t att träffa överenskommelse örn statens

övertagande av två pensionskassor vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—

Oskarshamns järnvägar. Av skäl, som framgå av propositionen, fattades därvid

beslut örn en uppräkning med 10 procent av kassapensionema såväl vid

nämnda två kassor som vid de tidigare övertagna kassor, för vilka dylik uppräkning

icke redan medgivits. Överenskommelser örn statens övertagande av

pensionskassorna vid nyssnämnda järnvägar ha sedermera ingåtts och trätt i

kraft den 1 januari 1946.

I anslutning till de förut åberopade uttalandena vid 1945 års riksdag har

under medverkan från järnvägsstyrelsen verkställts en undersökning rörande

pensionsförhållandena vid de pensionskassor, som övertagits den 1 juli 1945

eller tidigare. Utredningen har framlagts i en inom finansdepartementet utarbetad,

den 9 februari 1946 dagtecknad promemoria, vilken jämväl innehåller

preliminärt förslag angående pensionsförbättring vid samtliga ifrågavarande

järnvägar.

Enligt promemorian har utredningen omfattat de pensioner, som utgå enligt

kassornas pensioneringsgrunder nied numera vidtagna jämkningar, dock

med undantag för dels de tjänstepensioner, sorn på grund av anställningshavarnas

övergång i statens tjänst äro förenade med statliga fyllnadspensioner,

dels de familjepensioner, som av samma anledning äro förenade med

statliga dyrtids- och kristillägg. Undersökningarna lia icke omfattat pensioner

till eller efter kassadelägare, som i förtid lämnat järnvägstjänsten men

begagnat sin rätt att kvarstå såsom delägare.

Antalet av utredningen sålunda omfattade pensioner är enligt promemorian

omkring 2 700 tjänstepensioner och 2 300 familjepensioner, varav nära

1 000 tjänstepensioner och över 600 familjepensioner utgå till pensionärer

vid järnvägar, som fortfarande äro i enskild ägo. Emellertid förutsättes i

promemorian, att en eventuell förbättring av lägre kassapensioner vid sistnämnda

järnvägar skulle omfatta icke blott nu utgående pensioner utan även

framtida tjänstepensioner till sådana anställningshavare, som blivit delägare

i Enskilda jämvägarnes pensionskassa före dennas överlåtelse till staten

och som icke i samband med fortsatt järnvägsförstatligande komma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

a

övergå i statens tjänst, ävensom framtida familjepensioner efter sådana anställningshavare.

Antalet i tjänst varande kassadelägare vid här avsedda järnvägar,

som för närvarande äro i enskild ägo, utgör enligt promemorian drygt

4 000. I denna framhålles vidare dels att frågan även gäller blivande familjepensioner

efter sådana nu levande tjänstepensionärer vid de statsövertagna

järnvägarna, som ej varit i statens tjänst, dels att pensionärerna vid Halmstad—Nässjö

och Nässjö—Oskarshamns järnvägar — vilka icke inbegripits

under utredningen — skäligen böra bliva delaktiga av en blivande pensionsförbättring

i samma mån som pensionärerna vid tidigare statsövertagna

järnvägar.

Till sådana vid förstatligade järnvägar befintliga pensionärsgrupper, varom

här är fråga, utgå statliga tilläggsförmåner, huvudsakligen i form av dyrtidshjälp.

Denna utgår för närvarande med 20 procent å ett tilläggsunderlag

bestämt i enlighet med vissa regler för dyrtidstillägg å statliga pensioner.

Tilläggsunderlagen äro så anordnade, att de sämst ställda erhålla en relativt

större förbättring. Vid en dyrtidshjälp av 20 procent uppgå sålunda de faktiska

tilläggen till 32 procent av de lägsta pensionsbeloppen.

Vid de till Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna oförstatligade

järnvägarna utgå i regel särskilda pensionstillägg, medgivna av järnvägsföretagen.

Dessa tillägg utgå efter växlande grunder. Vid en del järnvägar

utgå procentuella tillägg till kassapensionerna, enligt föreliggande uppgifter

växlande mellan 12 och 27 procent. Vid andra järnvägar utgå fasta årliga

tillägg, enligt utredningen växlande melian 65 och 400 kronor. Vid några

järnvägar förekomma kombinationer av procentuella tillägg och fasta årstillägg.

Att tillägg helt saknas förekommer endast vid ett pär smärre järnvägar

med några enstaka pensionärer.

I promemorian har framhållits att, enligt vad utredningen visat, inom det

undersökta området förelåge ett stort antal mycket låga pensioner. Förhållandena

vöre växlande vid olika järnvägar, men även vid järnvägar med relativt

gynnsamma avlönings- och därav betingade pensionsförmåner förekomme

gamla pensioner till ringa belopp. Utredningen hade sålunda bekräftat

vad som tidigare blivit upplyst för Enskilda järnvägarnes pensionskassas

del, nämligen att åtgärder för en förbättring i viss omfattning av lägre kassapensioner

vore av behovet påkallade, delta även örn man beaktade de pensionstillägg,

som utginge från staten eller järnvägsbolagen.

Det i promemorian framlagda förslaget innebär en pensionsförbättring på

statens bekostnad även vid de tilt Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna,

icke förstatligade järnvägarna. Med avseende härå anföres i promemorian

följande.

1 princip kunde göras gällande, att örn staten åstadkommer en pensionsförbättring

vid de förstatligade järnvägarna, det närmast holde vara järnvägsbolagens

sak att sörja för en motsvarande förbättring vid de icke förstatligade

järnvägarna, om en sådan skall komma till stånd. Det har även

iivervägts, örn en hänvändelse till järnvägsbolagen rörande vissa höjningar

i de av dem medgivna tilläggen borde göras. Emellertid har man ansett sig

kunna utgå ifrån alt de driftsekonomiska förhållandena vid de lill Enskilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

jämvägames pensionskassa anslutna, oförstatligade järnvägarna icke genomgående

äro sådana, att en pensionsförbättring efter enhetliga riktlinjer kan

åvägabringas vid dessa järnvägar enbart genom järnvägsbolagens medverkan.

Med hänsyn härtill och till vad som förekommit vid pen sjons regleringsfrågans

riksdagsbehandling har det funnits motiverat att låta utredningen

helt taga sikte på en pensionsförbättring på statens bekostnad. Det

må framhållas, att betydelsen av frågan örn de enskilda järnvägsföretagens

medverkan till pensionsförbättringen minskas i mån av fortsatt jämvägsförstatligande.

Vad beträffar sättet för pensionsförbättringens genomförande har det enligt

promemorian synts lämpligast att inom den begränsade kostnadsram, varom

här rimligtvis kan bliva fråga, låta förbättringen i huvudsak erhålla formen

av ett årligt tillägg, som utan gradering efter pensionernas storlek finge

utgå vid alla pensioner understigande visst årsbelopp. En dylik enhetlig pensionsförbättring

har ansetts skälig, även örn man tar i betraktande olikheten

i grunderna för pensionstillägg från de olika järnvägsföretagen. En viss särskild

jämkning har synts önskvärd beträffande sådana sjukpensioner, som

understiga icke blott det ifrågavarande årsbeloppet utan även den del — i

allmänhet 75 procent — av normal pension, som utgör minimum för statliga

sjukpensioner.

Vid det preliminära övervägande, som ägt rum nied utgångspunkt från

vad nu anförts, har det enligt promemorian närmast ansetts kunna ifrågakomma

att, i viss anslutning till vad som från Enskilda järnvägarnes pensionskassas

sida föreslagits beträffande denna kassas pensionstagare, reglera

pensionsförbättringen enligt följande huvudsakliga riktlinjer. Till envar av

här ifrågavarande tjänstepensionärer skulle utgå ett årligt tillägg av intill

100 kronor i den mån själva kassapensionen, beräknad enligt numera gällande

grunder, understiger 1 800 kronor. Örn sjukpension med nämnda tilllägg

ej uppgår till 75 procent av hel kassapension jämte motsvarande tillägg,

skulle ytterligare utgå ett belopp motsvarande skillnaden, dock alltjämt med

iakttagande av begränsningen till 1 800 kronor. Å familjepensionen efter

envar av bär ifrågavarande kassadelägare skulle utgå ett årligt tillägg av

100 kronor, dock endast i den mån så erfordras flir att kassapensionen jämte

statliga tillägg respektive — för pensionärer vid icke förstatligad järnväg —

kassapensionen med tillägg av ett mot statlig dyrtidshjälp svarande belopp

skall bringas upp lill nivån för s. k. ny familjepension enligt år 1939 fastställda

regler jämte tillägg; vidare skulle iakttagas, att kassapensionen med

det nu ifrågasatta tillägget icke må överstiga ett belopp av, för ensam änka

räknat, 1 200 kronor. Med statliga tillägg avses härvid icke sådana ursprungligen

av enskilt järnvägsföretag med hänsyn till levnadskostnadernas stegring

utfästa till äggsfö rm ån er, som staten efter vederbörande järnvägs övertagande

har att utbetala utöver de allmänna statliga tilläggen. Örn framdeles

en förbättring av nyssberörda s. k. nya familjepensioner skulle medges, skulle

den av nivån för dessa pensioner betingade särskilda begränsningen av de

nu föreslagna familjepensionstilläggen i motsvarande mån jämkas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcrj:ts proposition nr 130.

7

Det förutsattes, att statliga tillägg, d. v. s. huvudsakligen dyrtidshjälp, å

de sålunda förbättrade kassapensionerna vid förstatligade järnvägar skola

utgå enligt hittillsvarande grunder.

Enligt i promemorian framlagda beräkningar — vilka emellertid icke

omfatta de framtida pensioner, som i det föregående berörts, och ej heller

pensioner vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvägar — skulle

den ifrågasatta pensionsförbättringen tillkomma bortåt 1 500 tjänstepensionärer

och över 700 familjepensionärer. Bortsett från den kostnad för automatisk

höjning av de statliga tilläggen, som föranledes av pensionsförbättringen,

skulle denna till en början betinga en årskostnad av omkring 250 000

kronor. Härav belöpa bortåt 200 000 kronor på pensionärer vid Enskilda järnvägarnes

pensionskassa. Av sistnämnda belopp äro 80—90 000 kronor att hänföra

till pensionärer vid de icke förstatligade järnvägarna.

Tillräcklig anledning har enligt vad i promemorian framhållits icke synts

föreligga att, såsom från Enskilda järnvägarnes pensionskassas sida ifrågasatts,

utbetala engångstillägg till kassapensionerna. Pensionsförbättringen

föreslås emellertid skola utgå från och med den 1 juli 1945 för pensionärer

vid samtliga då eller tidigare övertagna kassor samt från och med den 1 januari

1946 för pensionärer vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns

järnvägar.

Vad angår pensionärer vid kassor, som framdeles komma att övertagas i

samband med fortsatt jämvägsförstatligande, har i promemorian endast anförts,

att pensionsvillkoren vid ifrågavarande järnvägar syntes böra hli beroende

av förhandlingar i samband med statsövertagandet.

Den nu ifrågasatta pensionsförbättringen föreslås skola bestridas av statens

järnvägars medel.

Yttranden över promemorian ha införskaffats från järnvägsstyrelsen och

statskontoret.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att styrelsen, därest genom statens försorg en

förbättring av ifrågavarande pensioner ansåges böra komma till stånd, icke

hade något att erinra mot i promemorian angivna grunder för förbättringens

genomförande.

Statskontoret har anfört att frågan om den föreslagna pensionsförbättringen

borde medgivas sammanhängde med det mera omfattande spörsmålet örn

överhuvud taget en reglering borde ske av pensionerna åt förutvarande anställningshavare

vid av staten övertagna företag. Särskilt inom vägväsendet

funnes äldre, av de förutvarande vägdistrikten beviljade pensioner av mycket

ringa belopp. Genomfördes en förbättring av de i promemorian angivna pensionerna,

syntes man därför lia att räkna med krav på motsvarande kompensation

från pensionärer i liknande ställning.

Den föreslagna pensionsförböjningens storlek bar i och för sig icke givit

.statskontoret anledning till erinran, örn förhöjningen ansåges böra komma till

stånd, borde den emellertid i varje fall, yttrar statskontoret vidare, endast

ifrågakomma för sådana kassadelägare jämte efterlevande till dessa, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Departements
chefen.

varit anställda vid järnvägar, som redan övertagits av staten eller som avsåges

framdeles bliva förstatligade. Ämbetsverket anför härom vidare.

Att pensionärerna vid de järnvägar, som först i en framtid skola förstatligas,

redan nu böra bliva delaktiga av förbättringen finner statskontoret således

skäligt. För deras vidkommande synes nämligen den av de nuvarande höga

levnadskostnaderna i hög grad betingade pensionsförbättringen rimligen icke

böra bliva beroende av tidpunkten för förstatligandet av vederbörande järnväg.

Däremot måste statskontoret motsätta sig att staten påtar sig kostnaderna

för en förbättring av pensionerna åt anställningshavare vid järnvägar,

som icke komma att förstatligas. Den omständigheten att statsverket övertagit

vederbörande pensionskassa kan nämligen icke utgöra tillräckligt skäl

för statens mellankommande, då kassans tillgångar icke kunnat möjliggöra

en pensionsreglering och kassan ej heller haft att svara för av dyrtiden betingade

tilläggsförmåner.

Genom utredningen har blivit ådagalagt, att en förbättring av de lägre

pensionerna från de av staten övertagna pensionskassorna är av behovet

påkallad även efter den generella uppräkning av kassapensionema, som tidigare

medgivits, och även om hänsyn tages till utgående statliga och andra

tillägg. I propositionen angående statsövertagandet av bland andra Enskilda

jämvägames pensionskassa hade förutsatts, att en eventuell dylik förbättring

skulle begränsas till pensionärer vid förstatligade järnvägar och att

sålunda frågan om motsvarande förbättring för pensionärer vid de till

nämnda kassa anslutna enskilda järnvägarna skulle bli aktuell först i den

mån dessa järnvägar framdeles överginge i statens ägo. Riksdagen har emellertid

uttalat sig för att utredningen om pensionsförbättringen skulle utsträckas

till att omfatta även pensionärerna vid nyssnämnda enskilda järnvägar.

Av skäl som framhållits i promemorian kan det förefalla särskilt tveksamt

i vad mån staten bör taga på sig kostnaderna för en pensionsförbättring vid

de i ärendet ifrågavarande järnvägar som icke äro i statens ägo. Statskontoret

har förklarat sig i varje fall avstyrka en pensionsförbättring på statens bekostnad

för pensionärerna vid sådana enskilda järnvägar som icke komma

att förstatligas. För min del anser jag det vara vanskligt att på jämvägsförstatligandets

nuvarande stadium göra en sådan differentiering som statskontoret

åsyftar. Med hänsyn till vad i promemorian anförts och även i viss

mån till att Enskilda jämvägames pensionskassas ställning erbjöd en mera

tillfredsställande täckning för de av staten vid övertagandet utfästa pensionsförmånerna

än vad som i allmänhet var fallet beträffande de övertagna

kassorna, vill jag icke motsätta mig att pensionsförbättringen genomföres

i den omfattning, som i promemorian preliminärt föreslagits. Jag tillstyrker

även promemorians förslag om sättet för pensionsförbättringens genomförande

och örn retroaktiv giltighet för densamma.

Jag torde senare i dag få anmäla förslag om fortsatt giltighet för de nuvarande

reglerna örn dyrtidshjälp.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat, förordna

örn förbättring av lägre tjänste- och familjepensioner vid

företag, som övertagits av statens järnvägar, samt vid enskilda

företag, som varit anslutna till Enskilda jämvägames

pensionskassa.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Westerlind.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av lägre pensioner vid vissa förstatligade ra. fl. järnvägar. a1 i texten
  2. BU 1946:34 Bankoutskottets utlåtande nr 34 s. 5 i texten