Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

1946-03-01 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:134, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord å landet: given Stockholms slott den

1 mars 1946.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni

1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 134.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet.

Härigenom förordnas dels att 8 och 9 §§ i 21 kap. lagen den 18 juni

1926 om delning av jord å landet skola upphöra att gälla, dels att 6 § i

2 kap. samt 1, 2, 4, 5, 10, 12—14, 23, 29—31, 36—39, 43 och 53 §§ ävensom

avdelningarna H. och I i 21 kap. samma lag skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, dels ock att den under avdelning K i sistnämnda kapitel

upptagna 68 § skall erhålla nummer 66.1

2 kap.

6 §•

För varje —--en röst.

God man, som avgått, må, örn han alltjämt är valbar eller upphört att vara

valbar endast på grund av sin ålder, fortfarande tjänstgöra vid förrättning,

varmed han förut såsom god man tagit befattning.

21 kap.

1 3-

Första domstol ----varje domsaga.

Där till---jorden ligger.

Angående domstol i jorddelningsmål och rättegången i sådant mål gäde

i allt, varom ej i denna lag eller annan lag eller författning är särskilt stadgat,

vad i fråga örn allmän domstol är föreskrivet, där det är tillämpligt.

Örn Konungens befallningshavandes och överlantmätares befattning med

vissa avstyckningsmål är nedan i detta kapitel stadgat.

2 §•

Ägodelningsrätt består---tre ägodelningsnämndemän.

Ordinarie domaren---nyss nämnts.

Ägodelningsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning

kunniga och med ortens förhållanden väl förtrogna män, skola vara

valbara till nämndemansbefattning vid häradsrätt i domsagan samt ej hava

uppnått sextiofem års ålder; dock må den, som uppnått nämnda ålder, tjänstgöra

i mål, varmed han förut såsom ägodelningsnämndemän tagit befattning.

1 Senaste lydelse se beträffande 10 § SFS 1938: 163, beträffande 12 § 1945: 74, beträffande 23 §

1935: 236, beträffande 36 § 1942: 396, beträffande 38 § 1935: 236, beträffande 43 § 1937: 164,

beträffande 53 § samt avdelningarna H och I 1935: 236 samt beträffande 68 § 1937: 164.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

3

4 §.

Vid val —--skilje lotten.

Klagan över valet föres genom besvär enligt 52 kap. rättegångsbalken, över

hovrättens beslut må klagan ej föras.

örn valets---jämväl denne.

5 §•

Finner ägodelningsdomaren —--nytt val.

Vad i rättegångsbalken är stadgat örn skyldighet att åtaga sig uppdrag

som nämndeman och att kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande

tjänstgöra åge motsvarande tillämpning beträffande uppdrag som

ägodelningsnämndeman.

10 §.

Angående sammanträde-----till sammanträdet.

I besvärsmål — — — inom kommunen.

Vad i andra stycket föreskrivits har icke avseende å stämningsmål; om

kallelser å parter i sådant mål gäde vad i rättegångsbalken är stadgat angående

tvistemål.

Varder å ägodelningsrätts sammanträde mål uppskjutet till senare sammanträde

och har tid och ställe för detta omedelbart tillkännagivits, skall

vad i första och andra styckena föreskrivits icke äga tillämpning.

Vad ovan stadgats gäde i tillämpliga delar, då sakägare skola kallas tid

sammanträde inför ägodelningsdomaren; dock erfordras ej kungörelse, som

avses i första stycket.

Finnes vite eder annat äventyr böra föreläggas sakägare för utevaro från

sammanträde inför ägodelningsrätten eder ägodelningsdomaren, må föreläggandet

ej tillkännagivas sådan sakägare i den i andra stycket föreskrivna

ordning, utan skall delgivning därav med honom äga rum.

12 §.

För resa tid och från det ställe, där sammanträde med ägodelningsrätten

eder inför ägodelningsdomaren äger rum, så ock för uppehållet därstädes

njute ägodelningsdomaren ersättning av allmänna medel enligt gällande resereglemente.

Ägodelningsnämndeman njute för tjänstgöring vid ägodelningsrätts

sammanträde ersättning av allmänna medel enligt vad särskilt är stadgat.

Ersättning som sägs i denna paragraf skall stanna å statsverket.

13 §.

Att biträda---vederbörande överlantmätare.

överlantmätaren äger att för sin inställelse åtnjuta ersättning av allmänna

medel enligt gällande resereglemente; kostnaden skall stanna å statsverket.

Ersättning tid annan sakkunnig så ock ersättning eder kostnad i annat fall

för bevisning, varom ägodelningsdomaren eder ägodelningsrätten självmant

föranstaltar, skall gäldas av sakägarna. Det åligger klaganden eder, där klagandena

äro flera, dessa en för ada och ada för en att förskjuta ersättning

och kostnad, som nu nämnts.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

14 §.

Där på grund av stadgande i denna lag handling skall ingivas till domstol

i jorddelningsmål eller ägodelningsdomaren, må den i stället på vederbörande

parts eget äventyr inlämnas genom bud eller i betalt brev insändas med posten.

Handling, som sålunda inkommer, skall anses ingiven av den, som undertecknat

handlingen. Handlingen skall anses inkommen, då den avlämnats

till domstolen eller ägodelningsdomaren eller till domstolens kansli.

23 §.

Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning, som i denna lag

avses, i andra fall, än nu är sagt, må, såvitt ej annat följer av bestämmelserna

i 66 §, talan föras genom besvär, som, ställda till ägodelningsrätten, skola ingivas

till ägodelningsdomaren inom trettio dagar från den dag, då den förrättning,

under vilken beslutet meddelats eller åtgärden vidtagits, blivit avslutad.

Under jorddelningsförrättning — — — blivit fastställt.

29 §.

Finner ägodelningsdomaren---talan däremot.

Avse besvär---över besvären.

Föreligger ej sådant fall som ovan i denna paragraf sägs och erfordras för

att målet vid ägodelningsrättens sammanträde skall kunna slutföras i ett sammanhang,

att yttrande inhämtas av annan sakkunnig än överlantmätaren,

skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde med sakägarna för målets beredande

hålles eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall ägodelningsdomaren

utan dröjsmål meddela beslut därom.

Efter det erforderliga förberedande åtgärder vidtagits, utsätte ägodelningsdomaren,

så snart lämpligen kan ske, tid och ställe för målets handläggning

vid huvudförhandling inför ägodelningsrätten.

30 §.

Sedan kungörelse---förrättningslantmätarens utevaro.

I stämningsmål gäde örn föreläggande för part och parts utevaro vad i

rättegångsbalken är stadgat angående sak, varom förlikning ej är tillåten.

31 §.

Vid huvudförhandlingens början bör ägodelningsdomaren kort redogöra

för saken och de yrkanden, som framställts i målet. För utredning av fråga

av teknisk beskaffenhet åge part åberopa av honom ingiven skrift. Redogörelse

skall lämnas för skriftens innehåll.

Finnes uppskov med förhandlingarna av nöden, skall besked örn tiden

och stället för nytt sammanträde meddelas innan ägodelningsrätten åtskiljes

eller ock senare tillkännagivas i den ordning, som i 10 § är föreskriven.

Vid uppskjuten huvudförhandling skall målet företagas i det skick, vari

det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Hava de ledamöter, som

vid det senare sammanträdet sitta i domstolen, ej övervarit den tidigare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

5

handläggningen, skall dock målet upptagas till ny huvudförhandling; i den

mån det kan antagas vara utan betydelse eller skulle medföra oskälig kostnad

eller synnerlig olägenhet, erfordras ej att bevis, som upptagits vid tidigare

sammanträde, ånyo upptages.

Utslag eller beslut i jorddelningsmål skall grundas å vad vid syn eller annan

förhandling förekommit och handlingarna i övrigt innehålla.

36 §.

Ägodelningsdomaren skall föranstalta därom att anteckning örn sådant till

ägodelningsrätten inkommet jorddelningsmål, som avses i 15 § under 5, 6 och

7 samt i 16 § första stycket, å nästa inskrivningsdag verkställes i fastighetseller

lagfartsboken.

Ägodelningsdomaren skall---av Konungen.

37 §.

Yppas vid överläggning i ägodelningsrätt skiljaktiga meningar, vare lag

som i rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast lagfarna ledamöter

hava säte i rätten.

Vid omröstning---mening först.

38 §.

Utskrift av ägodelningsrättens eller ägodelningsdomarens utslag samt, där

så finnes nödigt, av protokoll i målet eller vissa delar därav skall tillställas

förrättningslantmätaren.

Har ägodelningsdomaren eiler ägodelningsrätten meddelat fastställelse å

jorddelningsförrättning inom samhälle, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, skall byggnadsnämnden utan dröjsmål underrättas

om beslutet.

39 §.

Handläggning, som ej avser huvudförhandling eller syn på stället, må förelagas

av ägodelningsdomaren.

43 §.

Hava besvär icke inom stadgad tid anförts mot avslutad jorddelningsförrältning,

varom ovan sägs, överlämne överlantmätaren, där ej stadgandena i

tredje stycket av denna paragraf eller i 66 § annat föranleda, handlingarna

till ägodelningsdomaren; bifoge ock eget yttrande ävensom den förklaring över

gjorda anmärkningar, han må hava infordrat från förrättningslantmätaren.

1 fråga om yttrande, varom nu är sagt, gäde vad i 28 § andra stycket sägs.

Sedan handlingarna---stycket sägs.

Utgöres förrättningen---äga tillämpning.

53 §.

Där ej annat finnes stadgat, må talan mot ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares

beslut i jorddelningsmål fullföljas hos hovrätten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 134.

över hovrätts beslut i jorddelningsmål må, såvitt ej på grund av vad i

51 och 52 §§ eller eljest finnes stadgat vid hovrättens beslut skall förbliva,

talan fullföljas i högsta domstolen.

H. Om förfarandet vid fullföljd av talan mot ägodelningsrätts och ägodelningsdomares

beslut i jorddelningsmål.

54 §.

Talan mot ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares utslag eller beslut

i jorddelningsmål skall föras genom besvär.

Besvär mot ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares utslag eller beslut

skola ingivas till ägodelningsdomaren. I stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken

föreskrivna tid av två veckor gäde en tid av fyra veckor.

Vid besvären skall fogas styrkt avskrift av besvärsinlagan jämte därtill hörande

handlingar, vid äventyr att ägodelningsdomaren eljest, där delägare

skall höras över besvären, låter på klagandens bekostnad verkställa avskrift

därav. Vad sålunda är stadgat åge dock ej tillämpning i avseende å kartor

eller andra ritningar, ej heller å handlingar av vidlyftigare beskaffenhet, såsom

protokoll i rättegångsmål eller handlingar rörande laga skifte eller därmed

jämförlig förrättning.

55 §.

Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid,

skall den av ägodelningsdomaren avvisas. Örn talan mot sådant beslut gälle

vad i 54 § första och andra styckena är föreskrivet.

Avvisas ej besvärstalan efter vad i första stycket sägs, läte ägodelningsdomaren

genast efter besvärstidens utgång översända avskrifterna av besvärshandlingarna

till den delägare, som blivit utsedd att förvara förrättningshandlingarna,

eller, om denne är klagande eller icke någon är utsedd att

förvara förrättningshandlingama eller hinder eljest möter, till annan delägare

och förelägge genom kungörelse i kyrkan, på sätt i 3 kap. 1 § sägs,

de icke klagande delägarna att inom fyra veckor från kungörandet till ägodelningsdomaren

inkomma med sin till hovrätten ställda förklaring över besvären,

vid påföljd att underlåtenhet därutinnan icke föranleder uppehåll

med målets avgörande. Kungörelse, varom ovan sägs, skall innehålla uppgift

å den person, till vilken avskrifterna blivit översända.

Vid de avskrifter, som sålunda översändas, foge ägodelningsdomaren

skriftlig uppgift å de handlingar, varav på grund av stadgandet i 54 § tredje

stycket andra punkten avskrift icke verkställts, ävensom underrättelse, att

nämnda handlingar hållas tillgängliga hos ägodelningsdomaren.

56 §.

Yrkas i besvär, att ersättningsskyldighet eller skyldighet att utföra arbete

på egen bekostnad skall åläggas förrättningslantmätaren, eller erfordras eljest

förklaring av denne, skola besvärshandlingarna genom ägodelningsdo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

7

marens försorg tillställas honom med föreläggande att inom fyra veckor därefter

med återställande av handlingarna avgiva förklaring, vid påföljd att,

örn förklaring ej inkommit inom föreskriven tid, det ej må föranleda uppehåll

med målets avgörande.

57 §.

Då föreläggande att inkomma med förklaring blivit fullgjort eller därför

utsatt tid tilländagått, skall ägodelningsdomaren till hovrätten insända besvärs-

och förklaringsinlagorna jämte därtill hörande handlingar ävensom,

såvitt angår den fullföljda frågan, i huvudskrift eller styrkt avskrift, förrättningshandlingarna

och ägodelningsrättens eller ägodelningsdomarens akt.

58 §.

I jorddelningsmål må hovrätten, där så finnes erforderligt, till biträde åt

sig kalla överlantmätare; i fråga örn ersättning åt honom skall vad i 13 § finnes

stadgat äga motsvarande tillämpning. Erfordras för utredning av teknisk

fråga undersökning å marken, må hovrätten uppdraga åt överlantmätare att

ensam eller med biträde av två ägodelningsnämndemän verkställa sådan undersökning.

Om underrättelse rörande tiden för undersökningen samt örn ersättning

åt ägodelningsnämndemännen gälle vad i 32 § finnes för där utsatt

fall stadgat.

Bevis genom syn på stället må upptagas i hovrätten, allenast om synnerliga

skäl därtill äro.

Hava parterna å ömse sidor begärt, att de skola höras i hovrätten, skall

det äga rum, om förhöret ej uppenbarligen skulle vara utan betydelse.

59 §.

När hovrätten meddelat slutligt utslag i jorddelningsmål, skola ofördröjligen

de av ägodelningsdomaren insända förrättningshandlingarna jämte

ägodelningsrättens eller ägodelningsdomarens akt samt akten i hovrätten

översändas till ägodelningsdomaren. Därjämte skall en avskrift av utslaget

tillställas förrättningslantmätaren.

Har hovrätten meddelat fastställelse å jorddelningsförrättning inom samhälle,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,

skall underrättelse örn beslutet utan dröjsmål meddelas byggnadsnämnden.

I. Om förfarandet vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i

jorddelningsmål.

60 §.

Talan mot hovrätts utslag eller beslut i jorddelningsmål skall föras

genom besvär.

61 §.

Besvär mot hovrätts utslag eller bosin! skola inom tid. som i 56 kap. 1 §

rättegångsbalken sägs, ingivas till ägodelningsdomaren. Vad klaganden enligt

54 kai). I" och 18 §§ samt 56 kap. 2 $ rättegångsbalken har att iakttaga,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

skall fullgöras hos ägodelningsdomaren, och skall vad i övrigt där sägs om

hovrätt avse ägodelningsdomaren.

Vid besvären skola tillika fogas styrkta avskrifter av besvärsinlagan samt

av de övriga inlagor och skriftliga bevis, som klaganden må ingiva, med

undantag dock för kartor och andra ritningar samt handlingar av vidlyftigare

beskaffenhet, såsom protokoll i rättegångsmål eller handlingar rörande

laga skifte eller därmed jämförlig förrättning. Har klaganden underlåtit att

ingiva avskrift, som enligt vad nu är stadgat skall fogas vid besvären, läte

ägodelningsdomaren, där delägare skall höras över besvären, på klagandens

bekostnad verkställa sådan avskrift.

62 §.

Hava särskilda besvär anförts över ett av bovrätten under rättegången

meddelat beslut, skall ägodelningsdomaren därom genast underrätta hovrätten,

genom vars försorg de handlingar i målet, vilka angå den genom beslutet

avgjorda frågan, tillika med ägodelningsrättens eller ägodelningsdomarens

protokoll samt avskrift av hovrättens protokoll och beslut skola översändas

till ägodelningsdomaren.

63 §.

Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt

tid, skall den av ägodelningsdomaren avvisas. Örn talan mot sådant beslut

åge vad i 60 § och 61 § första stycket är föreskrivet i fråga om hovrätts beslut

motsvarande tillämpning.

Avvisas ej besvärstalan efter vad i första stycket sägs, skall ägodelningsdomaren

snarast möjligt efter besvärstidens utgång över besvären infordra

till högsta domstolen ställda förklaringar.

I fråga om infordrande av förklaringar skall vad i 55 och 56 §§ finnes

stadgat äga motsvarande tillämpning.

64 §.

Då föreläggande att inkomma med förklaring blivit fullgjort eller därför

utsatt tid tilländagått, skall ägodelningsdomaren till högsta domstolen insända

besvärs- och förklaringsinlagorna jämte därtill hörande handlingar

ävensom, såvitt angår den fullföljda frågan, i huvudskrift eller styrkt avskrift,

förirättningshandlingarna samt hovrättens och ägodelningsrättens eller

ägodelningsdomarens akter.

65 §.

Vad i 58 § finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning i jorddelningsmål,

som dragits under högsta domstolens prövning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga

delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 november 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Urlander, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, hemställer att lagrådets

utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

genom utdrag av protokollet inhämtas över det av processlagberedningen

i betänkande den 17 mars 1944 (SOU 1944:9 och 10) framlagda förslaget

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord å landet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Muj.ts lagråd den 17 december

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 7 november 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 2 november 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Erik Söderlund.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

10 §.

Paragrafens törsta stycke, vilket innehåller bestämmelser örn kungörelse

angående sammanträde med ägodelningsrätt samt om kallelser å ägodelningsnämndemän,

allmänt ombud och förrättningslantmätare, avser alla dylika

sammanträden oavsett beskaffenheten av de mål, som skola förekomma.

De i andra stycket givna reglerna om underrättelser till kända sakägare

lära däremot, såsom i motiven framhållits, icke gälla stämningsmål. Samtliga

dessa kallelseåtgärder skola vidtagas av ägodelningsdomaren. Vad angår

de kallelser å parterna, som skola förekomma i stämningsmål, är avsett,

att nya rättegångsbalkens regler skola tillämpas. Av 39 § i det remitterade

förslaget, jämförd med nyssnämnda regler, torde följa, att det i allmänhet

är ägodelningsdomaren, som har att ombesörja även dylika kallelser.

Eftersom förevarande paragraf angiver de åtgärder för sakägares inkallande,

som i andra mal ankomma pa ägodelningsdomaren, kan frånvaron i

samma paragraf av bestämmelser om ägodelningsdomarens skyldighet att

utfärda kallelser i stämningsmål föranleda, att hans åliggande härutinnan

förbises. Med hänsyn härtill bör i förevarande paragraf intagas en erinran,

att om kallelser å parter i stämningsmål gäller vad i rättegångsbalken är

stadgat angående tvistemål. För tydlighets skull torde även böra angivas, att

föreskrifterna i andra stycket ej avse dylika mål.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 134-

Stadgandet i förevarande paragrafs tredje stycke har i förslaget bibehållits

oförändrat. Enligt detta stadgande skall, då inål å ägodelningsrätts sammanträde

uppskjutes lill senare sammanträde och tiden för detta tillkännagivits

i uppskovsbeslutet, vad i andra stycket föreskrivits örn underrättelse

till sakägare icke äga tillämpning. Däremot skola kungörelse om det senare

sammanträdet och kallelser å ägodelningsnämndemännen m. fl. enligt första

stycket utfärdas. Emellertid har i 31 § andra stycket i förslaget upptagits

bestämmelse av innebörd, att då inål uppskjutes samt tid och ställe för det

senare sammanträdet meddelas, innan domstolen åtskiljes, ej heller kallelseåtgärder

enligt 10 § första stycket skola vidtagas. Tvekan kan råda, hur den

sålunda uppkomna motsättningen bör undanröjas, övervägande skäl synas

tala för att vid uppskov med förhandlingen kungörelse icke bör fordras.

Kungörelsen har i sådant fall knappast den betydelse, att detta kallelseförfarande

är påkallat. Krav på kungörelse skulle även — med hänsyn till

att denna skall uppläsas sist fjorton dagar före sammanträdet — medföra

den olägenheten, att det senare sammanträdet icke kan hållas inom den i

43 kap. 11 § nya rättegångsbalken angivna tiden av två veckor från den

tidigare handläggningens avslutande. Däremot torde övriga i törsta stycket

avsedda kallelser böra utfärdas. På grund av det anförda synes det nuvarande

tredje stycket böra ändras på sådant sätt, alt då mål uppskjutes till

senare sammanträde samt tid och ställe för detta omedelbart tillkännagivits,

vad i första och andra styckena föreskrivits örn kungörelse och underrättelse

till sakägare icke skall äga tillämpning.

12 §.

Det under denna paragraf upptagna stadgandet — vari ändring icke föreslagits

— innefattar efter den lagändring, som genomförts under innevarande

år, endast en erinran om att vissa ersättningar utgå till ägodelningsdomaren

enligt gällande resereglemente och till ägodelningsnämndemännen enligt särskilda

av Kungl. Majit utfärdade föreskrifter. Under den nya rättegångsordningen

bli dylika ersättningsfrågor regelmässigt behandlade i administrativ

ordning. Med hänsyn härtill synes den i paragrafen meddelade hänvisningen

icke vidare fylla någon uppgift, och det hemställes, att stadgandet får utgå.

Bifalles ej denna hemställan, bör paragrafen kompletteras att avse jämväl

ersättning för kostnader i anledning av ägodelningsdomarens resa till och från

det ställe, där .särskilt sammanträde med sakägarna hålles efter vad i 13 §

andra stycket stadgas.

Beaktas vad lagrådet nu anfört, erfordras en motsvarande ändring i förslagets

ingress.

13 §.

Finner ej ägodelningsdomaren uppenbart, att inkommet mål icke kan

upptagas till prövning av ägodelningsrätten, skall lian enligt gödande bestämmelser

i regel, så snart lämpligen kan ske, utsätta lid oell ort flir målets

handläggning vid ägodelningsrätten. I 10 § meddelas närmare föreskrifter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 134

om kungörelse angående ägodelningsrättens sammanträde och örn nödiga

kallelser. Med stöd av 13 § har ägodelningsdomaren vidare att, där så finnes

erforderligt, kalla vederbörande överlantmätare att biträda ägodelningsrätten

samt, därest prövning av uppkommen fråga kräver särskild fackkunskap,

som icke annorledes är tillgänglig för ägodelningsrätten, tillkalla i sådant

ämne sakkunnig såsom biträde. Denna ordning har ej kunnat bibehållas i

det remitterade förslaget. Nya rättegångsbalkens stadganden örn förberedelse

till huvudförhandling lia nämligen ansetts böra med vissa modifikationer

linna tillämpning i jorddelningsmål, liksom föreslagits beträffande vattenmål.

Sålunda äger enligt förslaget ägodelningsdomaren ej blott att tillkalla

särskild sakkunnig utan även att vidtaga andra förberedande åtgärder, exempelvis

införskaffa skriftligt bevis. I motiven har framhållits, att det särskilt

i stämningsmål vore lämpligt, att muntlig förberedelse äger rum. Syftet

är tydligen, att målet skall så förberedas, att det kan vid ägodelningsrättens

sammanträde slutföras i ett sammanhang. Processlagberedningen

har också i motiven erinrat, att dessa förberedelseåtgärder uppenbart borde

vara vidtagna, innan målet utsättes till huvudförhandling inför ägodelningsrätten.

I överensstämmelse härmed har i 29 § tredje stycket

föreslagits stadgande, som innebär, att om anledning att avvisa målet utan

prövning ej uppenbarligen föreligger samt fråga ej heller är om klagan

över att jäv mot förrättningsman ogillats, ägodelningsdomaren skall, sedan

erforderliga åtgärder vidtagits för att målet örn möjligt må kunna sluttöras

i ett sammanhang, så snart lämpligen kan ske, utsätta tid och ort för

målets handläggning vid huvudförhandling inför ägodelningsrätten. Emellertid

har bestämmelsen örn målets förberedande behandling upptagits som eli

andra stycke i 13 §, och den kommer därigenom att under rubriken »allmänna

bestämmelser» följa strax efter föreskrifterna om utfärdande av kungörelse

till ägodelningsrättens sammanträde och kallelser. Den placering, som

nämnda stadgande sålunda erhållit, är ur systematisk synpunkt mindre tillfredsställande

och kan dessutom, därest föreskriften i 29 § förbises, föranleda

missförstånd angående rätta ordningen för de förberedande åtgärdernas

vidtagande. Dessa olägenheter kunna undvikas genom att bestämmelsen örn

målets förberedande till huvudförhandling i stället får sin plats som ett särskilt

stycke i 29 § efter andra stycket. Härigenom blir denna bestämmelse

infogad i sitt naturliga sammanhang.

Av stadgandena i 1 § tredje stycket och 39 § torde framgå, att angående

ägodelningsdomarens handläggning av förberedande åtgärder skall i tilllämpliga

delar gälla vad i nya rättegångsbalken är stadgat för motsvarande

fall. Särskild erinran härom i förevarande bestämmelse synes därför vara obehövlig.

Vad angår stadgandets utformning i övrigt är önskvärt, att överensstämmelse

i den mån det är möjligt vinnes med motsvarande föreskrifter i

nya rättegångsbalken och 11 kap. 43 § vattenlagen enligt den lydelse, som

sistnämnda paragraf kan erhålla i anledning av beredningens förslag till

ändring i vissa delar av vattenlagen. Upptages bestämmelsen som ett tredje

stycke i 29 §, kan den förslagsvis erhålla den avfattningen, att om sådant

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

fall, som förut i denna paragraf sägs, ej föreligger och det för att målet vid

ägodelningsrättens sammanträde skall kunna slutföras i ett sammanhang erfordras,

att yttrande inhämtas av annan sakkunnig än överlantmätaren,

skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde med sakägarna för målets beredande

hålles eller annan förberedande åtgärd vidtages, ägodelningsdomaren

skall utan dröjsmål meddela beslut därom.

Förevarande paragrafs sista stycke innehåller i sin nu gällande lydelse, att

ersättning till annat sakkunnigt biträde åt ägodelningsrätten än överlantmätaren

skall bestämmas av ägodelningsrätten att gäldas av sakägarna samt att

det åligger klaganden eller, där klagandena äro flera, dessa en för alla och

alla för en att förskjuta den bestämda ersättningen. Olika meningar råda örn

innebörden av denna bestämmelse. Förarbetena till jorddelningslagen (se

N. J. A. II 1926 s. 823—826) synas giva stöd för antagande, att bestämmelsen

har till uppgift allenast att fastslå ordningen för ersättningens förskjutande

samt att frågan, vilken av parterna i en uppkommen jorddelningstvist

skall slutligt bära denna utgift, är att bedöma efter samma regler, som gälla

beträffande andra rättegångskostnader i sådant mål.

I förslaget har nu ifrågavarande bestämmelse utvidgats att avse även ersättning

eller kostnad i annat fall för bevisning, varom ägodelningsdomaren

eller ägodelningsrätten självmant föranstaltar. Något sakligt skäl för denna

ändring har icke anförts. Emellertid kan det ifragasättas, huruvida tillräcklig

anledning föreligger att över huvud uppställa särskilda regler om gäldande

av kostnaden för bevisning, som avses i förevarande stycke. Enligt förslaget

kommer sakkunnig, som tillkallas i jorddelningsmål — därest fråga ej

är örn överlantmätaren — att intaga en i viss mån annan ställning än enligt

gällande rätt. Beträffande sådan sakkunnig skola tillämpas de regler, som

enligt nya rättegångsbalken gälla i fråga om sakkunniga i allmänhet. Han blir

sålunda icke längre ett biträde åt rätten utan hans medverkan till utredningen

är att jämställa med annan bevisning. Härav kan dock icke anses

böra följa, att, såsom förslaget innebär, beträffande kostnaden för all bevisning,

varom ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten självmant föranstaltar,

skola tillämpas de regler, som nu gälla om ersättning till sakkunnigt biträde.

Det torde vara naturligare att låta även ersättning till sakkunnig regleras

av bestämmelserna i nya rättegångsbalken. En dylik lösning står även

i överensstämmelse med beredningens uttalande, att anledning icke föreligger

att i förevarande sammanhang till behandling upptaga frågan örn rättegångskostnad

i jorddelningsmål. Med hänsyn lill del antörda hemställes, att

sisla stycket i paragrafen måtte utgå.

29 §.

Denna paragrafs första slycke har lämnats oförändrat i förslaget. Detta

innebär, alt ägodelningsdomaren är behörig att avvisa ett inkommet mål

allenast såframt det är uppenbart, alt målet icke kan upptagas till provliing.

Är frågan tveksam, bör målet således hänskjutas till ägodelningsrätten.

Härutinnan torde förslaget avvika från den ordning, som skall gälla

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

enligt nya rättegångsbalken. Ett vanligt tvistemål kan nämligen i regel avvisas

av häradsrätt utan nämnd, även när frågan är tveksam. Med hänsyn

till att jorddelningsmål ofta Ira säregen natur kan emellertid denna avvikelse

anses befogad.

Lagrådet får i övrigt beträffande denna paragraf hänvisa till vad som anförts

vid 13 §.

31 §.

I andra och tredje styckena av denna paragraf Ira intagits vissa föreskrifter

örn uppskov med förhandlingen i jorddelningsmål. Föreskrifterna överensstämma

i huvudsak med de regler örn uppskov i vattenmål, som föreslagits

ill kap. 57 § vattenlagen. Av skäl, som lagrådet anfört vid sistnämnda

paragraf, böra även förevarande bestämmelser förtydligas.

Bifalles vad lagrådet hemställt beträffande 10 § tredje stycket i det remitterade

förslaget, bör den i andra stycket av nu ifrågavarande paragraf

upptagna bestämmelsen om tillkännagivande av tid och ställe för det senare

sammanträdet uteslutas eller ock ersättas med en hänvisning till bestämmelsen

i 10 §.

Med anledning av förevarande paragrafs sista stycke må framhållas, att

avgöranden i jorddelningsmål enligt förslaget äro att beteckna såsom utslag

eller beslut. Detta uttryckssätt överensstämmer icke med den terminologi,

som kommit till användning i nya rättegångsbalken; enligt 17 kap. 1 §

nämnda balk skall i tvistemål rättens avgörande av saken ske genom dom

samt annat rättens avgörande träffas genom beslut. Att i jorddelningsmål

de avgöranden, som enligt nya rättegångsbalken i motsvarande fall hänföras

under beteckningen dom, i förevarande lag fått annan benämning är

emellertid sakligt motiverat. Enligt nya rättegångsbalken skall nämligen talan

mot dom fullföljas genom vad eller revision, medan dessa rättsmedel,

såsom beredningen utvecklat, äro mindre lämpliga i jorddelningsmål. I överensstämmelse

härmed har det nuvarande besvärsförfarandet bibehållits med

mindre modifikationer. Skulle det oaktat avgörandet av saken betecknas .såsom

dom, kunde missförstånd uppkomma angående fullföljdssättet.

Oavsett denna avvikelse från nya rättegångsbalken, framstår det såsom

önskvärt att i terminologiskt hänseende anknyta till nya rättegångsbalken

såtillvida, att benämningen utslag användes för alla avgöranden i sak och att

andra avgöranden ginge under beteckningen beslut. En sådan skillnad

mellan utslag och beslut har icke genomförts i förslaget; i vissa

fall betecknas avgörande av saken såsom beslut, och i andra fall begagnas

nämnda ord såsom gemensam benämning å alla avgöranden av

rätten eller ägodelningsdomaren. Emellertid kan den åsyftade skillnaden

mellan utslag och beslut icke åvägabringas utan ändringar i ett flertal paragrafer

icke blott i förevarande kapitel utan även i andra delar av lagen,

och lagrådet har därför icke ansett sig böra framställa förslag i sådan riktning.

Därvid har särskilt tagits i betraktande, att några praktiska olägenheter

icke följa av att bibehålla den i förslaget använda terminologien, vil
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

15

ken överensstämmer nied den nu brukade. För övrigt kunna nya rättegångsbalkens

regler förväntas inverka på praxis i jorddelningsmål, så att även

ägodelningsdomarens sakliga avgöranden åtminstone i viss utsträckning komma

att betecknas såsom utslag.

32 §.

Enligt tredje stycket i denna paragraf — vilken lämnats oförändrad i förslaget

— skola ägodelningsnämndemännen för biträde vid undersökning.

sorn i paragrafens första stycke avses, njuta ersättning i likhet med vad i

12 § stadgas örn ersättning för inställelse vid ägodelningsrätt. För den händelse

sistnämnda paragraf utgår i enlighet med lagrådets därom gjorda

hemställan, bör även tredje stycket i förevarande paragraf upphöra att

gälla, under förutsättning att den där behandlade ersättningsfrågan regleras

i administrativ ordning. Skulle dylika bestämmelser icke meddelas i ämnet,

bör tredje stycket kvarstå med den jämkning, som påkallas av att 12 §

utgått ur lagtexten.

Därest vad nu anförts vinner beaktande, erfordras ändring i förslagets

ingress.

39 §.

I förevarande paragraf stadgas, att på ägodelningsdomaren skall ankomma

att företaga sådan handläggning, som ej avser huvudförhandling eller

syn på stället. Från denna huvudregel göres dock det undantaget, att mål,

utöver vad i lagen sägs, ej må företagas till prövning och avgörande av

annan än ägodelningsrätten. Genom detta undantag hindras ägodelningsdomaren

från att — på sätt i 42 kap. 18 § nya rättegångsbalken stadgas —

under förberedelsen meddela utslag i anledning av talan örn anspråk, som

medgivits eller eftergivits. Denna avvikelse från de allmänna processreglerna

synes icke påkallad; att ägodelningsdomaren har den befogenhet, varom

här är fråga, torde vara lämpligt, under det att motsatsen skulle kunna

föranleda onödig omgång. Däremot synas goda skäl tala för att — såsom

följer av paragrafen i den föreslagna lydelsen — sådana avgöranden, som

innefatta verklig sakprövning, förbehållas ägodelningsrätten; det skall således

icke tillkomma ägodelningsdomaren att meddela utslag vid huvudförhandling,

som hålles i omedelbart samband med förberedelsen.

På grund av det anförda hemställes örn sådan ändring i förevarande

paragraf, att ägodelningsdomarens befogenhet utsträckes att avse utslag i

anledning av talan om anspråk, som under förberedelsen medgivits eller eftergivits.

Denna ändring kan ske genom uteslutning av det i sista ledet angivna

undantaget.

Bifalles nu nämnda hemställan, erfordras vissa jämkningar jämväl i 38 8-

53 §.

Paragrafens första stycke — vari beredningen ej föreslagit ändring — innehåller

bland annat föreskrift, att där ej efter vad förut i lagen sägs eller

eljest finnes stadgat vid ägodelningsdomares beslut i jorddelningsmål skall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

förbli, talan mot sådant beslut må fullföljas hos hovrätten. Denna bestämmelse

gäller emellertid enligt förslaget icke undantagslöst. Talan mot ägodelningsdomares

beslut, som avses i 63 §, skall nämligen, enligt vad där föreskrives,

fullföljas i högsta domstolen. Med hänsyn härlin bör avfattningen

av ifrågavarande bestämmelse jämkas.

54 §.

I denna paragrafs andra stycke ha rörande sätt och lid för anförande av

besvär mot ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares utslag eller beslut

upptagits föreskrifter, som avvika från nya rättegångsbalkens motsvarande

bestämmelser. Härav skulle vid jämförelse med 1 § tredje stycket kunna

föranledas den uppfattningen, att nu ifrågavarande föreskrifter äro uttömmande

och således helt utesluta tillämpning av nya rättegångsbalkens nämnda

bestämmelser. Så är emellertid icke förhållandet. Vad i 49 kap. samma

balk stadgas om skyldighet att anmäla missnöje med vissa av underrätt

under rättegången meddelade beslut bör uppenbarligen äga tillämpning även

beträffande jorddelningsmål. För undvikande av missförstånd härutinnan

torde förevarande föreskrifter böra omarbetas, varvid den av beredningen

föreslagna lydelsen av 11 kap. 102 § vattenlagen lämpligen kan tagas till

förebild.

57 §.

När fråga är om besvär över beslut av ägodelningsdomaren, bör bland

de handlingar, som skola insändas till hovrätten, ingå jämväl ägodelningsdomarens

akt. Bestämmelserna i paragrafens första stycke torde böra kompletteras

med föreskrift härom.

I paragrafens andra stycke har upptagits stadgande, att då besvär angå

ägodelningsdomarens beslut, som avses i 55 § första stycket — d. v. s. beslut,

varigenom besvärstalan mot ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares beslut

avvisats — ägodelningsdomaren skall, om ej de nya besvären avvisas,

omedelbart till hovrätten insända besvärsinlagoma jämte avskrift av de överklagade

besluten. Stadgandet avviker i två hänseenden från de regler, som

eljest gälla beträffande besvär över ägodelningsdomares beslut: dels skola

handlingarna omedelbart insändas till hovrätten, vilket medför, att det i 55 §

andra stycket föreskrivna kommunikationsförfarandet icke kan tillämpas, dels

skall den i förevarande paragrafs första stycke meddelade bestämmelsen örn

insändande av handlingarna icke avse förrättningshandlingarna och akten

i målet. Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligga

att för de utomordentligt sällsynta fall, som här avses, uppställa särskilda

regler. Visserligen kan det sägas, att i dylikt fall kommunikation icke erfordras,

men detsamma gäller beträffande besvär över ägodelningsdomares

beslut i åtskilliga andra fall, t. ex. då beslutet innebär, att inkommet jorddelningsmål

av formella skäl avvisas jämlikt 29 §. Och enligt den i 57 §

första stycket intagna föreskriften om insändande av förrättningshandlingarna

och akten skola dessa insändas endast såvitt de angå den fullföljda frågan,

varav följer, att då besvären avse allenast beslut om besvärstalans av
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

17

visande, nämnda handlingar i regel icke torde behöva insändas. På grund

av det anförda synes andra stycket i förevarande paragraf kunna utgå. Därest

det anses erforderligt att upptaga särskilda regler om besvär över beslut,

varigenom besvärstalan avvisats, bör med hänsyn till att här avses ett

undantag från reglerna i 55 § andra stycket föreskrift härom intagas i sistnämnda

paragraf. Tillika bör övervägas, huruvida icke den erforderliga

bestämmelsen i andra stycket av 57 § kan inarbetas i samma paragrafs första

stycke.

58 §.

Enligt tredje punkten av paragrafens första stycke skall om ersättning åt

ägodelningsnämndemännen för biträde vid undersökning, som i andra punkten

av samma stycke avses, gälla vad i 32 § finnes för där utsatt fall stadgat.

Lagrådet har tidigare hemställt örn upphävande av det i 32 § upptagna

stadgande, till vilket hänvisning sålunda ägt rum, och har därvid förutsatt,

att den där behandlade ersättningsfrågan regleras i administrativ ordning.

Bifalles denna hemställan, bör åt de administrativa bestämmelserna givas

sådant innehåll, att de omfatta jämväl nu ifrågavarande fall, i samband

varmed den i förevarande paragraf gjorda hänvisningen till 32 § skall utgå,

såvitt den avser ersättning åt ägodelningsnämndemännen.

59 §.

Därest i 57 § första stycket upptages bestämmelse, att då besvär anförts

mot ägodelningsdomares beslut, den hos honom befintliga akten skall översändas

till hovrätten, bör i förevarande paragraf stadgas, att när hovrätten

avgjort besvären, akten skall återställas till ägodelningsdomaren.

61 §.

Av skäl, som lagrådet anfört vid 54 §, böra föreskrifterna i första punkten

av förevarande paragrafs första stycke ändras så, att där angives allenast,

att örn någon vill anföra besvär mot hovrätts utslag eller beslut, han skall till

ägodelningsdomaren inkomma med sina till högsta domstolen ställda besvär.

62 §.

Då det torde vara åsyftat, att i fall, som avses i denna paragraf, till ägodelningsdomaren

skola översändas hovrättens protokoll och beslut allenast

i avskrift, böra ordalagen jämkas i överensstämmelse härmed.

64 §.

I första stycket av denna paragraf bör vidtagas enahanda jämkning som

i 57 § första stycket.

Vad lagrådet anfört vid 57 § andra stycket äger motsvarande tillämpning

i fråga om andra stycket i förevarande paragraf.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Bihang till riksdagens protokoll 194G. 1 sami. Nr 134.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementscirenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den

17 december 1945 avgivna utlåtande över det den 2 november 1945 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet.

Föredraganden anför följande.

I likhet med det förslag till lag örn ändring i vattenlagen som Kungl. Majit

tidigare i dag på min hemställan beslutat framlägga för riksdagen har det

nu föreliggande lagförslaget väsentligen till syfte att bringa den nya rättegångsordningens

grundsatser i tillämpning även inom specialprocessen. De

ändringar som förordas beröra allenast 21 kap. jorddelningslagen, vilket upptager

bestämmelser om domstolar och rättegång i jorddelningsmål samt vissa

därmed sammanhängande ämnen. Enär förhållandena i jorddelningsmål

och vattenmål i vissa avseenden äro likartade, ansluter sig förevarande förslag

i sina grunddrag nära till nyssnämnda ändringsförslag rörande vattenlagen.

Jag vill nu redogöra för den huvudsakliga innebörden av de nya bestämmelser

som föreslås i fråga om jorddelningsprocessen. I övrigt ber jag

att få hänvisa till processlagberedningens betänkande.

Jorddelningsmål upptagas i första instans av särskild domstol, ägodelningsrätt.

Ägodelningsrätt, som skall finnas för varje domsaga, består av en

lagfaren ordförande, ägodelningsdomaren, och tre ägodelningsnämndemän

med individuell rösträtt. Ägodelningsrättens sammanträden äro ej bundna

vid viss tingsordning eller till viss ort. Rätten sammanträder då det påkallas

av arbetet, och platsen för sammanträdet bestämmes av ägodelningsdomaren.

Talan vid ägodelningsrätten anhängiggöres i regel genom besvär över jorddelningsförrättning

eller över beslut som meddelats vid sådan förrättning.

Det förekommer emellertid också att, oaktat besvär ej anförts, fråga örn fastställelse

å jorddelningsförrättning hänskjutes till ägodelningsrätten av ägodelningsdomaren

eller överlantmätaren. I några fall skall beslut under jord
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

19

delningsförrättning eller tvist som uppkommit vid sådan förrättning underställas

ägodelningsrättens prövning. Slutligen skola vissa frågor angående

äganderätt till jord, vilka skola upptagas av ägodelningsrätt, väckas genom

stämning.

Besvär över lantmäteriförrättning skola ingivas till ägodelningsdomaren,

som även har att utfärda stämning i jorddelningsmål. På ägodelningsdomaren

ankommer också att kalla sakägarna till ägodelningsrättens sammanträde

samt att, om så erfordras, vidtaga vissa andra förberedande åtgärder. Finner

han, att inkommet mål uppenbarligen icke kan upptagas till prövning,

må han omedelbart meddela beslut örn målets avvisande.

Vad sålunda är stadgat om ägodelningsdomarens befogenheter äger i nya

RB sin motsvarighet i bestämmelserna örn att underrätt i vissa fall är domför

med en lagfaren domare. Sistnämnda bestämmelser ha emellertid en mera

vidsträckt innebörd. De avse i första hand alla slags åtgärder för målets

beredande, såsom förordnande av sakkunnig, föreläggande att förete skriftligt

bevis och upptagande av bevis utom huvudförhandlingen. Dessutom är

allmän underrätt i vissa fall domför med en lagfaren domare även vid måls

avgörande. Så är falhet, då avgörandet äger rum utan huvudförhandling eller

vid huvudförhandling som hålles i omedelbart samband med förberedelsen.

Beredningen har ansett att, såvitt fråga vore örn förberedande åtgärder,

ägodelningsdomaren borde äga samma befogenhet som enligt nya RB tillkommer

lagfaren domare i underrätt. Däremot har beredningen icke funnit

tillräckliga skäl föreligga att utvidga ägodelningsdomarens kompetens att avgöra

mål. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har i förslaget upptagits

föreskrift, att handläggning som ej avser huvudförhandling eller syn

på stället må företagas av ägodelningsdomaren, men att mål dock icke, utöver

vad i jorddelningslagen sägs, må företagas till prövning och avgörande

av annan än ägodelningsrätten.

Förfarandet i jorddelningsmål ansluter sig nära till det allmänna rättegångsförfarandet

enligt äldre RB. Någon uppdelning av handläggningen i förberedelse

och huvudförhandling förekommer sålunda icke. Beredningen anför

i denna del, att den omständigheten, att förekommande frågor i regel

redan behandlats vid lantmäteriförrättning, uppenbarligen minskade behovet

av mera ingående förberedelse. I besvärs- och underställningsmål vore ägodelningsrätten

närmast att jämställa med andra instans. Det oaktat kunde

emellertid, enligt beredningens mening, även i dessa mål ofta vara nödvändigt,

att särskild förberedelse, muntlig eller skriftlig, ägde rum för klarläggande

av parternas ståndpunkter oell inhämtande av uppgifter rörande tillämnad

bevisning. I mål som ej tidigare handlagts vid förrättning syntes

muntlig förberedelse i överensstämmelse med nya RB:s föreskrifter i regel

böra äga rum. Med hänsyn till den skiftande beskaffenheten av de mål som

ägodelningsrätt hade att handlägga hade beredningen emellertid ej ansett

en ovillkorlig föreskrift i ämnet lämplig. Ägodelningsdomaren borde äga avgöra

vilka förberedelseåtgärder som i varje särskilt fall vore påkallade för

alt målet vid ägodelningsrätten skulle kunna slutföras i ett sammanhang. En

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

bestämmelse av denna innebörd har upptagits i förslaget. I sammanhang

därmed har föreskrivits, att tid för ägodelningsrättens sammanträde skall

utsättas först sedan erforderliga förberedelseåtgärder blivit vidtagna.

Beträffande handläggningen inför ägodelningsrätten förutsättes i förslaget,

att den skall äga karaktären av muntlig huvudförhandling. I enlighet med

vad som skett i fråga om vattenmål föreslås dock vissa avvikelser från de

stadganden örn huvudförhandling som meddelas i nya RB.

Sålunda har skyldigheten att vid uppskov med huvudförhandling återupprepa

vad som förekommit vid den tidigare handläggningen begränsats på

enahanda sätt som föreslagits beträffande vattenmål. Som skäl härför anför

beredningen, att jorddelningsmålen liksom vattenmålen ofta krävde behandling

vid syn och att, om denna måste uppskjutas, avsevärd olägenhet kunde

vållas genom en strikt tillämpning av nya RB:s regler angående fortsatt och

ny huvudförhandling.

Vidare framhåller beredningen, alt överensstämmelse med vattenmål förelåge

även såtillvida, att processmaterialet i jorddelningsmål i stor utsträckning

vore av teknisk natur. Det utgjordes väsentligen av urkunder, såsom

förteckningar, längder och förrättningsprotokoll med tillhörande kartor.

Granskningen av dessa handlingar måste, liksom i vattenmål, i regel ske

före domstolens sammanträde, och även om materialet i fråga ej fullständigt

förebragts vid huvudförhandlingen, borde det därför få läggas till grund för

avgörandet. Föreskrift härom har upptagits i förslaget.

Slutligen ha — likaledes i anslutning till ändringsförslaget rörande vattenlagen

— meddelats bestämmelser att ägodelningsdomaren vid huvudförhandlingens

början bör kort redogöra för saken och de yrkanden som framställts

samt att part må för utredning av teknisk fråga åberopa av honom ingiven

skrift.

I fråga om parternas inställelseskyldighet i jorddelningsmål stadgas nu,

att sakägares utevaro i mål som icke anhängiggjorts genom stämning ej utgör

hinder för målets avgörande. Kallelse å sakägare i dylikt mål sker i

regel genom kungörelse och meddelande i vanligt brev om tid och plats för

ägodelningsrättens sammanträde. Beredningen har ej ansett sig böra föreslå

någon mera väsentlig ändring i denna ordning. Med hänsyn till den allmänna

befogenhet som enligt nya RB tillkommer rätten att i utredningens intresse

vid vite förelägga part att inställa sig har emellertid i förslaget meddelats

bestämmelse att i sådant fall delgivning skall ske med den som föreläggandet

avser. Vad stämningsmål beträffar äro några bestämmelser om kallelse

å part och parts utevaro för närvarande icke meddelade i jorddelningslagen.

I denna del äro följaktligen de allmänna reglerna i äldre RB att tillämpa.

Beredningen framhåller, att dessa regler till sitt innehåll närmast motsvara

nya RB:s stadganden om förelägganden och påföljder för part i indispositiva

tvistemål. På grund härav föreslås, att om föreläggande för part och parts

utevaro i stämningsmål skall gälla vad i nya RB är stadgat angående sak

varom förlikning ej är tillåten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

21

Fullföljd i jorddelningsmål sker enligt nuvarande bestämmelser genom besvär,

och förfarandet är övervägande skriftligt. En tillämpning av nya RB:s

fullföljdsregler skulle leda till att vade- och revisionsförfarandet med i regel

muntlig huvudförhandling i överrätt och inställelseskyldighet för parterna

komme till användning i fråga om avgöranden i sak, medan besvärsförfarandet

skulle kvarstå allenast i fråga om andra avgöranden. Beredningen

framhåller, att fullföljden i jordddningsmål, liksom i vattenmål, i vida högre

grad än i den allmänna processen avsåge en granskning ur rättsliga synpunkter.

Ägodelningsrätten vore, på motsvarande sätt som vattendomstolen,

utrustad med den särskilda erfarenhet som vore av betydelse för jorddelningsfrågors

sakliga behandling, och det viktigaste bevismedlet i jorddelningsmål,

syn på stället, kunde, främst av kostnadsskäl, endast i undantagsfall

komma till användning i överrätt. Mot muntlig huvudförhandling i

överrätt med inställelseskyldighet för parterna talade ock det ofta mycket

stora antalet parter i jorddelningsmål. För ernående av den begränsning av

den muntliga förhandlingen och parternas inställelseskyldighet i överrätt

som sålunda syntes önskvärd stöde enligt beredningens mening två utvägar

till buds. På sätt som beredningen förordat beträffande vattenmål kunde

vade- och revisionsförfarandet tillämpas och bestämmelser meddelas om begränsning

av huvudförhandling i överrätt. Det andra alternativet innebure

bibehållande av det nuvarande besvärsförfarandet, eventuellt med utvidgad

skyldighet för överrätt att hålla muntligt förhör.

I ett lagutkast som beredningen utarbetat och för granskning underställt

rikets hovrätter och lantmäteristyrelsen hade sistnämnda alternativ upptagits.

Anmärkning däremot framställdes, enligt vad som anföres i betänkandet,

endast av Göta hovrätt. Som skäl för sin ståndpunkt anförde Göta hovrätt,

att hovrätten icke funne lämpligt att alla jorddelningsmål utan åtskillnad

skulle behandlas enligt reglerna för besvärsförfarandet; det funnes icke

någon anledning alt låta t. ex. en äganderättstvist behandlas olika allteftersom

tvisten anhängiggjordes vid ägodelningsrätt eller vid allmän underrätt. Hovrätten

förordade därför, att vade- och revisionsförfarandet komme till användning

även i jorddelningsmål men att med hänsyn till målens olika beskaffenhet

det överlämnades åt överrätt att avgöra, om huvudförhandling

vöre erforderlig eller målet kunde avgöras på handlingarna. Beredningen har

emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga för frånträdande av den ståndpunkt

som intagits i utkastet. I betänkandet uttalas, att det väl vore obestridligt

att vade- och revisionsförfarandet bättre överensstämde särskilt med

stämningsmålens natur, men att å andra sidan måste beaktas de avsevärda

olägenheter som skulle bliva en följd av en uppdelning av det nuvarande

för alla jorddelningsmål enhetliga fullföljdsförfarandet. Även i stämningsmål

som behandlades av ägodelningsrätt övervägde enligt beredningens uppfattning

förfarandets karaktär av urkundsprocess. Det behov av förhandling

och omedelbar bevisupptagning som kunde föreligga i överrätt syntes

därför liven i stämningsmål kunna tillgodoses genom muntligt förhör i

överrätten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts stadgas i förslaget, att talan

i jorddelningsmål skall fullföljas genom besvär. Tillika har emellertid upptagits

föreskrift, att därest pai’terna å ömse sidor begära förhör, sådant förhör

skall hållas, om det ej uppenbart skulle vara utan betydelse.

För närvarande skola besvär i jorddelningsmål, vare sig de avse ägodelningsrätts

eller hovrätts utslag, ingivas till ägodelningsdomaren. Även förklaring

infordras av ägodelningsdomaren, som därefter översänder samtliga

handlingar till hovrätten eller högsta domstolen. Enligt nya RB skall

fullföljdsinlaga alltid inlämnas till den domstol som meddelat det överklagade

avgörandet. Skriftväxlingen försiggår sedan inför den rätt där talan

fullföljes. Beredningen framhåller, att vissa omständigheter talade för att

dessa regler bleve tillämpliga även i jorddelningsmål. Tillräckliga skäl lia

dock icke ansetts föreligga att frångå den nuvarande ordningen på detta

område. Emellertid föreslås vissa jämkningar i anslutning till nya RB:s bestämmelser.

Såsom redan antytts skall ägodelningsdomaren, då besvär inkommit, i

regel infordra förklaring över dessa. För detta ändamål skola besvärshandlingarna

översändas till den delägare som utsetts att förvara förrättningshandlingarna

eller till annan delägare samt kungörelse utfärdas med föreläggande

för icke klagande sakägare att inom viss tid avgiva förklaring vid

äventyr att underlåtenhet därutinnan ej föranleder uppehåll med målets

avgörande. Om ägodelningsdomaren finner uppenbart att besvären ej kunna

upptagas till prövning, skall dock vad nu sagts icke äga tillämpning. Ägodelningsdomaren

skall då i stället omedelbart efter klagotidens utgång insända

handlingarna till vederbörande överrätt, som sedan meddelar beslut

i anledning av besvären. Den preliminära prövning av frågan om besvärens

upptagande som ägodelningsdomaren sålunda har att verkställa motsvaras

i nya RB av stadgandena i 52 kap. 2 § och 56 kap. 3 §. Enligt dessa lagrum

skall besvärstalan som finnes ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom

rätt tid genast avvisas av den domstol dit besvären ingivits. Avvisas besvärstalan

i denna ordning, må klagan däröver föras genom besvär. Beredningen

uttalar i betänkandet, att motsvarande ordning syntes böra gälla i fråga

örn besvär i jorddelningsmål. I förslaget lia också jorddelningslagens bestämmelser

i denna del jämkats i enlighet med vad sålunda anförts.

Departementschefen.

Lagrådets granskning av förevarande lagförslag har icke föranlett någon

erinran av principiell innebörd. För egen del finner jag förslaget utgöra en

lämplig grund för lagstiftning i ämnet. Med anledning av de anmärkningar

lagrådet framställt har emellertid förslaget på vissa punkter blivit föremål

för omarbetning inom departementet.

Vid 10 § har lagrådet bland annat hemställt om viss ändring i tredje stycket,

vilket i beredningens förslag bibehållits vid sin nuvarande lydelse. Enligt

detta stycke skall, då mål å ägodelningsrätts sammanträde uppskjuta

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

23

till senare sammanträde och tiden för detta tillkännagivits i uppskovsbeslutet,

vad i andra stycket föreskrivits örn underrättelse till sakägare icke äga

tillämpning. Däremot skola kungörelse örn det senare sammanträdet och

kallelser å ägodelningsnämndemännen m. fl. enligt första stycket utfärdas.

Lagrådet har erinrat, att beredningen i 31 § andra stycket upptagit bestämmelse

av innebörd, att då mål uppskjutes samt tid och ställe för det senare

sammanträdet omedelbart meddelas, ej heller kallelseåtgärder enligt 10 §

första stycket skola vidtagas. Hur den sålunda uppkomna motsättningen

skall undanröjas, bar lagrådet funnit tveksamt men ansett övervägande skäl

tala för att i nämnda fall kungörelse ej sker men övriga i första stycket avsedda

kallelser utfärdas. I enlighet härmed har lagrådet förordat, att de nuvarande

bestämmelserna i 10 § tredje stycket ersättas med föreskrift, att då

mål uppskjutes till senare sammanträde samt tid och ställe för detta omedelbart

tillkännagives, vad i första och andra styckena föreskrivits örn kungörelse

och underrättelse till sakägare icke skall äga tillämpning. Tillika

har hemställts, att nyssnämnda bestämmelse i 31 § andra stycket i förslaget

måtte uteslutas eller ersättas med en hänvisning till 10 §.

För egen del biträder jag lagrådets uppfattning, att kungörelse icke bör

fordras i nu berörda fall. Såsom lagrådet framhållit skulle krav på kungörelse

— med hänsyn till att denna skall offentliggöras sist fjorton dagar

före sammanträdet — medföra den olägenheten, att det senare sammanträdet

icke kan hållas inom den i 43 kap. 11 § nya RB angivna tiden av två veckor

från den tidigare handläggningens slut. Denna olägenhet kan emellertid icke

undanröjas enbart genom att kungörelseskyldigheten bortfaller. Även de kallelser

till ägodelningsnämndemän, allmänna ombud och förrättningslantmätaren

vilka omförmälas i 10 § första stycket skola nämligen utfärdas

minst fjorton dagar i förväg. Med hänsyn härtill och då ej heller beträffande

dessa personer i allmänhet torde erfordras särskild underrättelse vid

sidan av den som lämnats i uppskovsbeslutet förordar jag, att även kravet

på dylika kallelseåtgärder eftergives i förevarande fall. Detta hindrar uppenbarligen

icke, att kallelser ändock utfärdas, om det med hänsyn till omständigheterna

anses behövligt. I departeméntsfönslaget har 10 § avfattats i enlighet

med vad sålunda anförts. Därmed ha skälen för lagrådets ändringsförslag

beträffande förenämnda stadgande i 31 § andra stycket bortfallit.

På denna punkt har därför det remitterade förslagets lydelse, med en redaktionell

ändring, bibehållits.

I fråga om 12 §, vilken avser vissa ersättningar till ägodelningsdomare och

ägodelningsnämndemän, har lagrådet hemställt att den måtte utgå såsom

numera obehövlig. Emellertid böra i detta sammanhang beaktas även de i

nya RB upptagna bestämmelserna örn skyldighet för parterna att ersätta

domstolens kostnader i anledning av sammanträde till syn på stället (39 kap.

4 § och 13 kap. 13 §). Örn ej en avvikande regel härom meddelas, bliva dessa

bestämmelser på grund av den allmänna hänvisningen till nya RB att

tillämpa även i jorddelningsmål. Enär 12 § således alltjämt är av praktisk

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

betydelse, har jag icke ansett mig böra biträda lagrådets hemställan om att

paragrafen måtte uteslutas. Till följd härav har ej heller vad lagrådet anfört

beträffande 32 och 58 §§ föranlett ändring i det remitterade förslaget.

För det fall att 12 § icke uteslötes har lagrådet ansett den böra kompletteras,

så att den komme att avse även ersättning för kostnader i anledning av

sammanträde inför ägodelningsdomaren på annan ort än kansliorten. Ehuru

redan av allmänna regler skulle följa att dylika kostnader skola gäldas av

statsverket, har, till förebyggande av missförstånd, vad lagrådet sålunda hemställt

beaktats.

Enligt 13 § andra stycket i dess nuvarande lydelse må, örn vid ägodelningsrätt

förekommer fråga för vars bedömande fordras särskild fackkunskap

som icke annorledes är tillgänglig för rätten, såsom biträde tillkallas

i sådant ämne sakkunnig person. I sista stycket föreskrives, att ersättning

till sådant sakkunnigt biträde bestämmes av ägodelningsrätten att gäldas av

sakägarna samt att det åligger klaganden eller, där klagandena äro flera,

dessa en för alla och alla för en att förskjuta den bestämda ersättningen.

Genom nya RB har rätten tillagts en allmän befogenhet att, om det finnes

erforderligt, självmant föranstalta om bevisning. Då denna regel skall äga

tillämpning även i jorddelningsmål, kommer ägodelningsrätten alltså att erhålla

möjlighet ej blott att anlita särskild sakkunnig utan även att införskaffa

annan bevisning. En motsvarande befogenhet skall enligt beredningens

förslag tillkomma ägodelningsdomaren. Med hänsyn till nu berörda förhållanden

har beredningen utvidgat nyssnämnda bestämmelse om ersättning

till sakkunnig att avse även ersättning eller kostnad i annat fall för

bevisning varom ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren självmant förordnat.

Lagrådet har anfört, att denna ändring icke syntes lämplig. I stället

borde enligt lagrådets mening såväl frågan örn gottgörelse till sakkunnig som

övriga spörsmål om kostnad för bevisning regleras genom bestämmelserna

i nya RB. I överensstämmelse härmed har lagrådet hemställt, att nu ifrågavarande

ersättningsregel måtte utgå.

Enligt min mening kan det vara av viss praktisk betydelse att i jorddelningslagen

meddelas en uttrycklig föreskrift örn bestridande av kostnad för

bevisning som ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren självmant införskaffat.

I underställningsmål och vissa andra mål där ingen utpräglad partsställning

förekommer torde nya RB:s bestämmelser ej giva tillräcklig ledning

i sådant hänseende. På grund härav och då, såsom beredningen framhållit,

anledning torde saknas att i förevarande sammanhang närmare ingå

på frågan om rättegångskostnad i jorddelningsmål, finner jag övervägande

skäl tola för att det av beredningen föreslagna stadgandet bibehålies.

De anmärkningar lagrådet i övrigt framställt mot beredningens förslag ha

beaktats.

Beredningens förslag avser, såsom förut nämnts, allenast bestämmelserna

i 21 kap. jorddelningslagen. Emellertid torde i samband med förslagets genomförande

en jämkning böra ske även i 2 kap. 6 § samma lag. Enligt

detta lagrum i dess nuvarande lydelse gäller som villkor för valbarhet till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

25

god man vid lantmäteriförrättning bland annat, att sådan god man ej må

hava uppnått sextiofem års ålder. I 21 kap. 2 § finnes motsvarande föreskrift

meddelad beträffande ägodelningsnämndeman. Sistnämnda föreskrift

har i beredningens förslag försetts med det tillägget, att ägodelningsnämndeman

som fyllt sextiofem år även därefter må tjänstgöra i mål varmed han

förut tagit befattning. Detsamma skall enligt 21 kap. 5 § i förslaget gälla,

om ägodelningsnämndeman eljest avgått men fortfarande är valbar, övervägande

skäl synas mig tala för att en motsvarande utvidgning av behörigheten

kommer till stånd i fråga örn god man. Bestämmelse av sådan innebörd

har därför upptagits i departementsförslaget.

Utöver de ändringar som nu berörts ha även vissa jämkningar av redaktionell

natur vidtagits i beredningens förslag. Dessutom har tidpunkten för

de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande framflyttats till den 1 januari

1948.

Härefter hemställer föredraganden, att det sålunda jämkade förslaget måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 134.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:332 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen. s. 1 i texten
  2. 1LU 1946:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 s. 16 i texten