Kungl. Majlis proposition nr 138
1946-03-01 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:138, Kungl. Majlis proposition nr 138
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 138.
1
Nr 138.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till vissa
ändringar i civila avlöning sreglementet och avlöningsreglementet
för de högre kommunala skolorna, m. m.;
given Stockholms slott den 1 mars 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser
1) om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8) och
2) om viss ändring av avlöningsreglementet den 30 juni 1943 (nr 509) för
de högre kommunala skolorna;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 138.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8).
Härigenom förordnas, dels att 49 § 3 mom. 5 punkten, 51 § 3 mom. och
60 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt av det följande framgår, dels ock att under 3 avd.
samma avlöningsreglemente skall införas en ny paragraf, betecknad 58 a §,
av den lydelse, som nedan angives.1
49 §.
Andra huvudtiteln.
3 mom. Häradsrätterna.
Vikariats- 5. Tjänsteman i — — — eller vikariatslön. Kan förordnande att förvalta
er^u™ng häradshövdingämbete eller att såsom vikarie uppehålla befattning såsom
tingsdomare eller särskild inskrivningsdomare väntas bliva — — — av
Kungl. Majit.
51 §.
Fjärde huvudtiteln.
3. mom. Garnisonssjukhusen.
Semester. 1. Semestertidens längd utgör årligen:
a) för sjuksköterska å röntgenavdelning 42 dagar;
b) för annan sjuksköterska 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller
40 år, samt därefter 35 dagar.
Vissa natura- 2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes genom kronans
förmåner. försorg tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga
ersättning genom avdrag å avlöningen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser,
som meddelas av försvarets sjukvårdsförvaltning.
1 Senaste lydelse av 49 § 3 mom. 5 punkten se 1943:474 och av 51 § 3 mom. se 1944:377.
Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 3
58 a §.
Justitieråd och regeringsråd.
1 mom. Lön.
Justitieråd och regeringsråd åtnjuta lön med 22 000 kronor för år räknat.
2 mom. Tillämpning av vissa bestämmelser i 2 avd.
Bestämmelserna i 22, 24, 29—31 samt 40 §§ skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse beträffande justitieråd och regeringsråd.
3 mom. Vissa särskilda bestämmelser.
I stället för vad i 4 § 2 morn. stadgas skall gälla, att med befattning såsom
justitieråd eller regeringsråd ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för företag, som avses i 4 § 2 morn., eller annan
tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag eller uppdrag såsom skiljeman.
60 §.
j
Landshövdingar.
2 mom. Tillämpning av vissa bestämmelser i 2 avd.
Bestämmelserna i 22, 24, 29—31 samt 40 §§ skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse beträffande landshövding.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
Begravnings
hjälp.
Förslag
till
kungörelse om viss ändring av avlöningsreglementet den 30 juni
1943 (nr 509) för de högre kommunala skolorna.
Härigenom förordnas, att i avlöningsreglementet den 30 juni 1943 för de
högre kommunala skolorna skall närmast efter 47 § införas en ny paragraf,
betecknad 47 a §, av den lydelse, som nedan angives.
47 a §.
Vid beräkning av förhöjning av begravningshjälp jämlikt 37 § till dödsbo
efter rektor skall iakttagas, dels att förhöjningen skall utgöra ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, lön och rektorsarvode för månad
jämte därå belöpande rörligt tillägg samt, å andra sidan, familjepensionen
för månad, dels ock att förhållandena under den manad, då dödsfallet
inträffat, skola läggas till grund för beräkning jämväl av rektorsarvodet.
Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1943.
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
5
Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1946.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, social- och
ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet
Wigforss, förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet och
avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna, m. m. Departementschefen
anför därvid följande.
1. Lönereglering för justitieråd och regeringsråd.
I innevarande års statsverksproposition (För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, s. 21—23, och II h. t., s. 21 och 26) har framlagts förslag örn inordnande
av justitieråden och regeringsråden under civila avlöningsreglementet.
Förslaget innebär, att justitieråden och regeringsråden icke skola åtnjuta
lön enligt löneplan utan med särskilt fastställt belopp av 22 000 kronor
för år, att å lönen skola utgå rörligt tillägg och kristillägg, att de för närvarande
för justitieråden och regeringsråden gällande särskilda bestämmelserna
i fråga om tjänsteförening skola givas fortsatt tillämpning men intagas i avlöningsreglementet,
samt att i övrigt vissa bestämmelser i civila avlöningsreglementets
2 avd. skola göras tillämpliga å justitieråden och regeringsråden,
däribland bestämmelserna om begravningshjälp men icke bestämmelserna om
sjukvård.
Vid genomförande av förslaget bör i civila avlöningsreglementet införas en
ny paragraf, innefattande de specialbestämmelser, som erfordras i nu angivna
hänseenden. Förslag till denna ändring av civila avlöningsreglementet bör
föreläggas riksdagen.
2. Ersättning i vissa fall till vikarie för tingsdomare eller
särskild inskrivningsdomare vid häradsrätt.
I .samband med den lönereglering för domsagopersonalen, som genomfördes
från och med den 1 juli 1943, infördes genom kungörelsen den 30 juni
1943, nr 474, i civila avlöningsreglementet vissa specialbestämmelser helni
Ilande häradsrätterna. Härvid stadgades bland annat (49 § 3 morn. 5
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
Departements
chefen.
punkten civila avlöningsreglementet), att tjänsteman i högre lönegrad än
A 11, vilken erhållit förordnande att förvalta häradshövdingämbete eller
att såsom vikarie uppehålla annan befattning i domsaga, icke ägde uppbära
vikariatsersättning eller vikariatslön. Örn förordnande att förvalta häradshövdingämbete
kunde väntas bliva av längre varaktighet, skulle dock Kungl.
Maj :t äga medgiva, att den förordnade finge uppbära ersättning enligt grunder,
som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Till stöd för förslaget örn införande av denna bestämmelse åberopade
Kungl. Majit i proposition nr 285 till 1943 års riksdag följande uttalande i
propositionen nr 198 angående vissa anslag till hovrätterna, häradsrätterna
och vattendomstolarna.
Vad angår avlöningsförhållandena för domsagopersonalen i övrigt torde
1942 års riksdagsbeslut böra kompletteras beträffande vissa detaljer. I domsagopropositionen
behandlades sålunda ej närmare frågan om ersättning till
vikarie för befattningshavare i domsaga. I fråga om domsagobiträdena torde
i detta hänseende allmänna regler böra gälla. För övriga befattningshavare
synas däremot reglerna örn ersättning vid vikariat böra utformas i huvudsaklig
anslutning till nuvarande bestämmelser i ämnet. Tingsdomare, tingssekreterare
eller tingsnotarie, som förordnas att upprätthålla högre befattning
i domsagan, bör alltså icke vara berättigad att i anledning härav uppbära
särskild vikariatsersättning. Detsamma bör gälla, därest någon, som ej
är befattningshavare i domsagan, förordnas att vikariera för häradshövding,
tingsdomare, chef för inskrivningsavdelning eller tings sekreterare. Kan förordnande
att uppehålla häradshövdingämbetet väntas bliva av längre varaktighet,
torde Kungl. Majit böra äga medgiva, att den förordnade må uppbära
vikariatslön med belopp som bestämmes för varje särskilt fall. Enär
vikarie för häradshövding jämlikt 1 kap. 10 § rättegångsbalken skall förordnas
av hovrätten, bör vikariatslön i dessa fall kunna utgå utan hinder
av att förordnandet ej meddelats i den ordning som är stadgad för den uppehållna
tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikarie för tingsnotarie
bör åtnjuta ersättning som om han själv vore innehavare av den uppehållna
tjänsten.
I samband med att Kungl. Majit funnit sig icke kunna bifalla en framställning
örn särskild ersättning till en hovrättssekreterare i lönegraden A 26
under ett längre förordnande såsom vikarie å en befattning såsom särskild
inskrivningsdomare, har emellertid ifrågasatts sådan ändring av den återgivna
bestämmelsen i civila avlöningsreglementet, att åt Kungl. Majit inrymdes
möjlighet att medgiva ersättning jämväl till vikarie å befattning såsom
tingsdomare eller särskild inskrivningsdomare.
Principen, att särskild ersättning i regel icke skall utgå vid vikariat å
någon av de högre befattningarna vid häradsrätt, har från början genombrutits
på en punkt, i det att åt Kungl. Majit medgivits rätt att besluta örn
särskild ersättning vid längre vikariat å häradshövdingämbete. Att bemyndigandet
icke utsträckts till alt avse ersättning vid längre vikariat jämväl
å andra befattningar, torde ha berott på att sådana vikariat icke förutsatts
skola komma att meddelas. I ett fall har emellertid förordnande av längre
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
7
varaktighet å anan befattning än liäradshövdingämbete redan meddelats.
Andra liknande förordnanden kunna tänkas ifrågakomma. Det synes skäligt
att icke helt utesluta långtidsvikarier å befattningar såsom tingsdomare eller
särskild inskrivningsdomare från möjlighet att erhålla särskild ersättning
under vikariatsförordnandena. Med hänsyn härtill tillstyrker jag sådan ändring
av 49 § 3 mom. 5 punkten civila avlöningsreglementet, att Kungl. Maj:t
bemyndigas besluta om särskild ersättning jämväl vid förordnande att uppehålla
befattning såsom tingsdomare eller särskild inskrivningsdomare, därest
förordnandet kan väntas bliva av längre varaktighet.
3. Vissa naturaförmåner till sjuksköterska vid garnisonssjukhus.
Enligt 49 § 5 morn., 52 § 4 mom. 4 punkten, 8 och 9 mom. samt 10 mom.
4 punkten ävensom 55 § 4 mom. 2 punkten och 5 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet
gäller att, därest tjänsteman vid respektive fångvårdsstaten,
statens skyddshem, statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar, statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor, statens anstalt för fallandesjuka,
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet mottager kost in natura
eller om vid vederbörande anstalt tvätt verkställes för tjänstemannens enskilda
räkning, han har att därför erlägga ersättning genom avdrag å avlöning
eller — i vissa fall — på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som
meddelas av respektive fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
medicinalstyrelsen och direktionen för karolinska sjukhuset. Beträffande
tjänsteman vid statens sinnessjukhus gäller, enligt 52 § 7 mom. 6 punkten
civila avlöningsreglementet, att ersättning för kost in natura och för tvätt
utgår genom avdrag å avlöningen i enlighet med bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av medicinalstyrelsen.
Bestämmelser med stöd av denna föreskrift hava av Kungl. Majit
meddelats i 10 § av kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 478) med tilläggsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet. Efter ändring av sistnämnda
stadgande genom kungörelsen nr 854/1942 gäller, att medicinalstyrelsen äger
meddela erforderliga bestämmelser i fråga om ersättning för kost och tvätt
åt tjänsteman vid statens sinnessjukhus.
I en gemensam skrivelse den 31 maj 1945 lia försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning
hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana åtgärder, att ordinarie och
extra ordinarie sjuksköterskor vid försvarsväsendet finge, utöver dem enligt
gällande avlöningsbestämmelser tillkommande förmåner, åtnjuta förmån av
fri tvätt av tjänstekläder. Med »tjänstekläder» avsåge sökandena därvid i
tjänsten begagnade klänningar, förkläden, mössor, hakband och armbindlar.
Som skäl för hemställan har anförts, att sjuksköterskorna vid försvarsväsendet
vore ålagda att i sitt arbete bära särskilda, av dem själva bekostade
tjänstekläder, att i arbetet ofta förekomme olyckshändelser av skilda slag.
8
Departements•
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
vilka nödvändiggjorde täta ombyten av tjänstekläderna, samt att förmånen
av fri tvätt vore önskvärd även med hänsyn till att kravet på hygien och renlighet
i fråga örn tjänstekläder måste strängt upprätthållas.
över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits av dels allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt, dels ock försvarets
fabriksstyrelse och riksräkenskapsverket var för sig. Allmänna lönenämnden
och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett sig icke höra tillstyrka,
att sjuksköterskorna vid försvarsväsendet erhölle förmånen av fri tvätt,
men förordat, att i den mån tekniska förutsättningar härför förelåge eller
skapades ett — enligt uppgifter, som lönenämnderna inhämtat -—- vid de
statliga sinnessjukhusen tillämpat system, enligt vilket tvätt av uniformspersedlar
utfördes mot en avgift av två kronor för månad, genomfördes jämväl
inom försvarsväsendet. Försvarets fabriksstyrelse har förklarat, att den tvätt,
varom i framställningen vore fråga, torde vara av en sådan omfattning att
den utan svårighet kunde ombesörjas vid de nya centrala tvätt- och reparationsanstalter,
vilka successivt komme att uppföras och drivas i fabriksstyrelsens
regi. Vidare har fabriksstyrelsen anfört följande.
Då försvarets fabriksverk är ett affärsdrivande verk, som för tillverkade
produkter och utförda tjänster erhåller ersättning till täckning av samtliga
med driften förenade kostnader, måste även för sjukskötersketvätten ersättmng
utgå efter styrelsens med denna tvätt förenade självkostnader. Dessa
kostnader torde komma att variera efter anstalternas storleksordning samt
efter omfattningen av de uniformspersedlar, som per sjuksköterska bli föremal
för tvätt. Det later sig icke göra för styrelsen att för närvarande angiva
de med ifrågavarande verksamhetsgren förenade kostnaderna för fabriksstyrelsen.
Enligt styrelsens förmenande bör styrelsen från vederbörliga anslag gottgöras
de verkliga kostnaderna för den tvätt, varom nu är fråga, medan, om
sjuksköterskorna anses böra till någon del själva svara för tvättkostnaderna,
denna ersättning tillgodoföres anslagen som uppbördsmedel.
Riksräkenskapsverket har uttalat, att förslaget att bereda försvarsväsendets
sjuksköterskor förmånen av fri tvätt innebure ett avsteg från det system,
enligt vilket för dem gällande avlöningsreglementen vore uppbyggda, nämligen
bruttolönesystemet. Riksräkenskapsverket bar därför ansett sig av principiella
skäl icke kunna tillstyrka framställningen.
Föisvarsväsendets sjuksköterskor — sjuksköterskorna vid garnisonssjukhusen
^— tillhöra såsom ordinarie lönegrad A 7 civila avlöningsreglementet
men såsom extra ordinarie lönegrad MEo 7 eller MEo 5 militära icke-ordinariereglementet.
Enligt 24 § 2 mom. sistnämnda reglemente gäller generellt
för all extra ordinarie personal, som är underkastad reglementet, att, örn
extra ordinarie tjänsteman av kronan tillhandahålles kost in natura eller örn
genom kronans försorg verkställes tvätt för tjänstemans enskilda räkning,
han har att därför erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller på annat
sätt i enlighet med bestämmelser, som meddelas av vederbörande cen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
9
träla förvaltningsmyndighet. Denna bestämmelse gäller alltså även för de
extra ordinarie sjuksköterskorna vid garnisonssjukhusen.
I likhet med lönenämnderna och riksräkenskapsverket kan jag icke tillstyrka,
att försvarsväsendets sjuksköterskor erhålla förmånen av fri tvätt.
Jag räknar emellertid med att successivt möjlighet skall skapas för dem att
genom kronans försorg få sin enskilda tvätt verkställd. I så fall blir ersättningsfrågan
för de extra ordinarie sjuksköterskornas del löst genom det omförmälda
stadgandet i 24 § 2 mom. militära icke-ordinariereglementet. För
de ordinarie sjuksköterskornas del torde frågan böra lösas på samma sätt.
De omförmälda bestämmelserna om ersättning för tvätt innehålla också
allesamman bestämmelser örn ersättning för kost in natura. Det torde vara
mest ändamålsenligt, att även i delta hänseende för de ordinarie sjuksköterskorna
införes en bestämmelse som överensstämmer med de eljest förekommande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrker jag, att i 51 § 3 mom. civila
avlöningsreglementet intages en bestämmelse av innehåll, att sjuksköterska,
som mottager kost in natura eller för vars enskilda räkning verkställes
tvätt genom kronans försorg, skall erlägga ersättning därför genom
avdrag å avlöningen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som
meddelas av försvarets sjukvårdsförvaltning.
4. Begravningshjälp till dödsbo efter landshövding.
Vid tillkomsten av civila avlöningsreglementet inordnades landshövdingarna
under detsamma. De hänfördes emellertid icke till någon allmän löneplan
utan fingo sina avlöningsförhållanden reglerade genom särskilda bestämmelser.
Lönen fastställdes till visst angivet belopp per år och därutöver stadgades,
att vissa av de för befattningshavare i allmänhet gällande bestämmelserna
i avlöningsreglementet skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
landshövdingarna. Bland dessa bestämmelser medtogos icke bestämmelserna
om sjukvård och begravningshjälp. Någon ändring härutinnan
har hitintills icke vidtagits.
I samband med att i innevarande års statsverksproposition (För flera huvudtitlar
gemensamma frågor, s. 23) framlagts förslag till lönereglering för
justitieråden och regeringsråden, har ock föreslagits att landshövdingarna ej
längre skola undantagas från rätt till begravningshjälp. Vid genomförande
av detta förslag bör 60 § 2 mom. civila avlöningsreglementet, som stadgar örn
tillämpning beträffande landshövdingarna av vissa bestämmelser i reglementets
2 avd., erhålla ändrad lydelse. Förslag härom bör föreläggas riksdagen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
5. Särskilda förmåner i vissa fall vid tjänstgöring å egen
förläggningsort.
Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (förläggningsorten,
tjänstgöringsområdet) äger tjänsteman, underkastad civila avlöningsreglementet
eller militära avlöningsreglementet, åtnjuta tjänstgöringstraktamente
enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.
För tjänsteman, underkastad civila eller militära icke-ordinariereglementet,
gäller detsamma, under förutsättning att icke vederbörande myndighet respektive
vederbörande centrala förvaltningsmyndighet annorlunda beslutar.
Manskapsavlöningsreglementets bestämmelse i förevarande hänseende innebär,
att angående ersättning vid tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten
skall gälla, vad därom stadgas i särskilda av Kungl. Majit
eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet
meddelade föreskrifter.
Bestämmelser om tjänstgöringstraktamente ha av Kungl. Majit meddelats
i tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet
och manskapsavlöningsreglementet. För civila befattningshavare
innebära bestämmelserna, att tjänstgöringstraktamente utgår med vissa fastställda
belopp för dag och natt, vilka belopp äro större för de första 15
dygnens tjänstgöring än för tiden därefter. Fortgår tjänstgöringen å samma
ort under längre tid än sex månader, åligger det vederbörande myndighet
att pröva, huruvida tjänstgörings traktamentet för den längre tid tjänstgöringen
varar skall ytterligare nedsättas eller helt upphöra. För tid från och
med 16 :e dygnet utgår tjänstgöringstraktamentet dessutom med olika belopp
för tjänsteman, som är familjeförsörjare, och för annan tjänsteman, i det
traktamentet för den sistnämnde är fastställt till ungefär två tredjedelar av
det reducerade traktamentet för den förre.
För tjänstemän, underkastade militära avlöningsreglementet och militära
icke-ordinariereglementet, gälla såsom huvudregel samma bestämmelser om
tjänstgöringstraktamente som för civila befattningshavare. I vissa fall —
t. ex. vid deltagande i övningsmarscher och annan till vanliga vapenövningar
eller skolor hänförlig tjänstgöring med trupp utom förläggningsorten — gäller
emellertid, att beställningshavare äger åtnjuta fri förläggning och fri
förplägnad samt, om för tjänstgöringen tages i anspråk längre tid än 24 timmar,
dessutom tjänstgöringstraktamente med det belopp, som från och med
16:e dygnet utgår för natt till annan beställningshavare än familjeförsörjare.
Om tjänstgöringen äger rum å plats, där särskilda anordningar vidtagits för
utspisning, eller om vid övningar av längre varaktighet sådant föreskrives av
vederbörande regements- eller likställd chef, utgår i stället för fri förplägnad
och nyss angiven traktamentsersättning tjänstgöringstraktamente med det för
dag fastställda beloppet till annan tjänsteman än familjeförsörjare vid tjänstgöring
från och med 16:e dygnet å en och samma ort.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
11
Motsvarande bestämmelser, som de nu återgivna bestämmelserna för viss
militär personal, gälla ock för beställningshavare tillhörande löneplan Mb i
manskapsavlöningsreglementet (d. v. s. högbåtsmän, överfurirer och flaggkorpraler).
För beställningshavare tillhörande löneplan Ma i samma avlöningsreglemente
(d. v. s. meniga, vicekorpraler, korpraler, furirer o. dyl.)
gäller åter, att de, örn de beordras tjänstgöra utom egen förläggningsort,
äga åtnjuta kommenderingstillägg, under förutsättning att kommenderingen
har en varaktighet av, såvitt angår beställningshavare, som har eget hushåll
samt antingen är gift eller ock varit gift och har minderårigt barn hos sig,
minst 24 timmar och, såvitt angår annan beställningshavare, minst 20 dygn,
av kommenderingen betingade rese- eller färddagar däri inberäknade. Kommenderingstilläggen
utgå med vissa i tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet
angivna belopp.
Huvudregeln är alltså, att tjänstgöringstraktamente respektive kommenderingstillägg
utgå endast vid tjänstgöring utom den egna stationerings- eller
förläggningsorten. I ett fall har dock undantag medgivits från denna huvudregel.
Beställningshavare, som är underkastad militära avlöningsreglementet,
militära icke-ordinariereglementet eller manskapsavlöningsreglementet och
som har sin förläggningsort inom fästning, må nämligen åtnjuta tjänstgöringstraktamente
respektive kommenderingstillägg jämväl vid tjänsteutövning
å sin förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret
därunder icke kan bibehållas. För honom gälla under sådan tjänstgöring
samma bestämmelser, som eljest gälla vid tjänstgöring utom den egna
förläggningsorten.
I skrivelser till Kungl. Maj:t ha flyg förvaltningen, svenska officersförbundet,
svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund
anhållit örn sådan ändring av militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet,
att beställningshavare måtte kunna komma i åtnjutande
av tjänstgöringstraktamente respektive kommenderingstillägg vid
tjänstgöring å egen förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga
kvarteret icke kunde bibehållas. Flygförvaltningen har ock föreslagit
den förutsättningen för ersättningarnas utgående, att det vanliga kvarteret
icke kunde bibehållas under viss tid, exempelvis mer än 24 timmar. Vidare
har chefen för Bohusläns regemente — med förmälan, att regementet, vars
förläggningsort vore Uddevalla stad, hade ett övningsfält, Bulid, som vöre
beläget inom förutvarande Bäve socken på ett avstånd av omkring 7 km
från kasernetablissementet, samt att Bäve socken från och med den 1 januari
1945 inkorporerats med Uddevalla stad, varvid övningsfältet blivit
beläget inom förläggningsorten och den förut befintliga rätten till tjänstgöringstraktamente
och kommenderingstillägg upphört — hemställt, att regementets
fast anställda officerare och underofficerare vid tjänstgöring med
trupp på övningsfältet Bulid måtte, med undantag i förekommande fall av
tjänstgöringstraktamente, alltfort komma i åtnjutande av de förmåner i
fråga örn fri förplägnad och fri förläggning, som tillkommit dem före Bäve
sockens inkorporering.
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
t
Flygförvaltningen har till stöd för sin framställning anfört bland annat följande.
Vid tidpunkten för militära avlöningsreglementets tillkomst torde tjänstgöring
å förläggningsorten, varvid det vanliga kvarteret icke. kunnat bibehållas,
ha förekommit allenast i rena undantagsfall. De under försvarsväsendets utbyggnad
tillkomna förläggningarna vore emellertid i många fall så belägna i
förhållande till bostadsbebyggelse, att beställningshavare under sammanhängande
övningar även å förläggningsorten icke kunde bibehålla det vanliga kvarteret,
vare sig för vila eller för intagande av måltider. Därtill komme att övningarna
numera ofta överspände flera dygn i följd. För beställningshavarna medförde
sådana övningar uppenbarligen ekonomiska olägenheter. Under beredskapstiden
hade dessa olägenheter icke framträtt. På grund av bestämmelserna
i krigsavlöningsreglementet och därtill anslutna bestämmelser hade, därest beställningshavare
under tjänstgöring icke kunnat bibehålla det vanliga kvarteret,
vederbörande kommit i åtnjutande av fri förläggning och förplägnad
ävensom terminslön.
Över framställningarna ha utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning,
såvitt avser samtliga framställningar utom flygförvaltningens, och av
försvarsväsendets lönenämnd, såvitt avser samtliga framställningar utom
svenska officers- och underofficersförbundens. Båda remissmyndigheterna ha
ansett vissa skäl tala för bifall till framställningarna. Emellertid har civilförvaltningen
i sina utlåtanden och lönenämnden i sitt yttrande över underbefälsförbundets
framställning förklarat sig anse frågan vara av den beskaffenhet,
att framställningarna borde överlämnas till 1945 års lönekommitté
för att av kommittén tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.
Därefter har dock lönenämnden i sina utlåtanden över framställningarna
från chefen för Bohusläns regemente och från flygförvaltningen uttalat, att
det syntes lönenämnden ådagalagt, att den förevarande frågan efter beredskapens
upphörande aktualiserats på ett sådant sätt, att med densammas
avgörande icke lämpligen kunde anstå.
Av vad i framställningarna och de däröver avgivna utlåtandena anförts
synes mig framgå, att den förevarande frågan om särskilda förmåner vid
tjänstgöring å egen förläggningsort under sådana förhållanden att det vanliga
kvarteret icke kan bibehållas, redan nu bör upptagas till prövning.
Tjänstgöringstraktamente vid tjänstgöring utom egen förläggningsort är
avsett att bereda tjänstemannen ersättning för de extra kostnader, som normalt
äro förenade med sådan tjänstgöring. För militära beställningshavare
har det i vissa fall ansetts lämpligt att ersätta det eljest utgående tjänstgöringstraktamentet
med fri förläggning och fri förplägnad samt ett mindre traktamente.
Att tjänstgöringstraktamentet icke helt uteslutits i dessa fall, beror
på att tjänstgöringen kan förutsättas medföra flera extrakostnader än för
förläggning och förplägnad. Vid tjänstgöring å egen förläggningsort — även
örn det vanliga kvarteret ej kan bibehållas — synes emellertid sådana extrakostnader
icke behöva uppkomma i sådan omfattning, att det vore motiverat
med något särskilt tjänstgöringstraktamente. Såsom motivering för beviljan
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
de av tjänstgöringstraktamente vid dylik tjänstgöring i vanliga fall synes mig
rätteligen ej heller kunna åberopas det förhållandet, att sådan förmån tillerkänts
beställningshavare med förläggningsort i fästning. Däremot synas
skäl kunna åberopas för att beställningshavare vid sådan tjänstgöring, att
han icke kan bibehålla sitt vanliga kvarter, erhåller förmånen av fri förläggning
och fri förplägnad. Av framställningarna synes mig framgå, att detta är
lämpligt ej endast i beställningshavarens eget intresse.
Då fri förläggning och fri förplägnad i avsedda fall utgöra en avlöningsförmån,
som synes gå utöver vad som avses i avlöningsreglementena, torde
Kungl. Majit böra utverka riksdagens bemyndigande att meddela sådana
bestämmelser, att beställningshavare må vid tjänstgöring å egen förläggningsort
under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret därunder icke
kan bibehållas, kunna erhålla fri förplägnad och fri förläggning.
6. Beräkning av begravningshjälp till dödsbo efter rektor
vid högre kommunal skola.
I 42 § avlöningsreglementet den 30 juni 1943 (nr 509) för de högre kommunala
skolorna stadgas, att å lärare, som tillika är rektor, skola i reglementet
eljest meddelade bestämmelser tillämpas, såvida ej föreskrifterna i ett
särskilt kapitel med specialbestämmelser i fråga om rektorer föranleda avvikelse
därutinnan. I det nämnda kapitlet finnes bland annat en bestämmelse
av innebörd, att rektor skall, utöver avlöning såsom lärare, uppbära ett rektorsarvode,
som alltefter skolans placering i arvodesgrupp utgår med något
av följande belopp, för år räknat, nämligen 3 465 — 2 970 — 2 475 — 1 980
_ 1 485 — 990 — 495 kronor. Å rektorsarvode utgår även rörligt tillägg
under härför eljest gällande förutsättningar. Däremot saknas särskild föreskrift
om beräkningen av begravningshjälp till dödsboet efter rektor. För
denna beräkning gälla alltså de för lärare meddelade bestämmelserna. Dessa,
som äro intagna i 37 § av reglementet, äro av följande lydelse.
Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett
belopp av 400 kronor. Efterlämnar läraren anhöriga, som äro berättigade
till familjepension av statsmedel enligt bestämmelser, som gälla för i detta
reglemente avsedda lärare, skall dock, där lärarens lön för månad jämte därå
belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen
ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning av lön,
rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena under
den månad, då dödsfallet inträffat.
Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall i tjänsten skall dock förenämnda
belopp minskas med begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt
allmän lag eller särskild författning.
I .skrivelse den 8 juni 1945 har styrelsen för de kommunala mellanskolorna
i Stockholm hemställt, att Kungl. Majit målto — med stöd av ett i avlöningsreglementet
åt Kungl. Majit givet bemyndigande att utfärda erfor
-
14
Departements
chefen.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 138.
derliga tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna om sjukvård och begravningshjälp
— medgiva sådan tolkning av den nyss återgivna 37 §, att
den förhöjning av begravningshjälpen, som skall utgå till rektors dödsbo,
må beräknas till skillnaden mellan rektors löneförmåner, rektorsarvodet inberäknat,
och familjepensionen. Som stöd för sin hemställan har styrelsen
anfört, att den förevarande bestämmelsen i avlöningsreglementet för de högre
kommunala skolorna överensstämde med civila avlöningsreglementets bestämmelse
örn begravningshjälp samt att sistnämnda bestämmelse, enligt vad
som framginge av förarbetena till reglementet, avsåge att tillförsäkra de efterlevande
oförändrad inkomst under en månad efter dödsfallet.
Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen,
allmänna lönenämnden och statskontoret. Samtliga remissmyndigheter
ha förklarat sig icke ha något i sak att erinra mot att begravningshjälpen
till dödsbo efter rektor vid högre kommunal skola beräknas på sätt i framställningen
föreslagits. Formellt borde dock en sådan bestämmelse enligt
allmänna lönenämndens och statskontorets mening icke meddelas i form av
en tillämpningsbestämmelse till avlöningsreglementet. Den borde i stället intagas
i själva avlöningsreglementet. Enligt allmänna lönenämndens mening
borde den begärda förmånen möjliggöras genom att i den omförmälda 37 §
intoges en föreskrift om att hänsyn i förekommande fall skulle tagas även
till rektorsarvode. Statskontoret åter har ansett, att bestämmelse i ämnet
borde införas under specialkapitlet örn rektorer. Innebörden av bestämmelsen
borde dock enligt statskontorets mening icke vara den, att direkt hänsyn
skulle tagas till rektorsarvodet. Den avsedda förmånen borde i stället
givas därigenom, att — på sätt som gällde i pensionshänseende — rektorstjänstema
vid beräkning av begravningshjälp skulle anses vara hänförda till
vissa angivna högre lönegrader. Såväl allmänna lönenämnden som statskontoret
ha föreslagit, att bestämmelsen gives rektroaktiv verkan.
Det synes skäligt att vid beräkning av begravningshjälpen till dödsbo efter
rektor vid högre kommunal skola hänsyn får tagas även till rektorsarvodet.
Jag tillstyrker därför, att i avlöningsreglementet för de högre kommunala
skolorna intages en bestämmelse därom. Bestämmelsen torde böra givas retroaktiv
tillämplighet från och med den 1 juli 1943, då avlöningsreglementet
trädde i kraft.
Beträffande formen för den ifrågavarande bestämmelsen föreslår jag, att
bestämmelsen intages såsom en särskild paragraf under specialkapitlet för
rektorer och gives den innebörden, att vid beräkning av begravningshjälp till
dödsbo efter rektor lönen skall ökas med rektorsarvodet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
15
7. Fri tjänstebostad m. m. åt försvarsattachéer och biträdande
försvarsattachéer i Moskva.
Enligt 50 § 11 punkten civila avlöningsreglementet gäller, bland annat, att
de såsom beskickningschefer tjänstgörande sändebuden äga — utan hinder
av vissa bestämmelser i reglementet om ersättning för tjänstebostad, bränsle
och belysning — åtnjuta fri tjänstebostad med uppvärmning och belysning.
Huruvida annan befattningshavare än sändebud, som tjänstgör såsom beskickningschef,
må åtnjuta förmån av fri tjänstebostad med uppvärmning
och belysning, beror på prövning av Kungl. Majit och riksdagen i varje
särskilt fall.
I samma proposition, vari framlades förslag till ändrad lydelse av 50 § civila
avlöningsreglementet (proposition nr 28/1939), hemställdes ock, att riksdagen
måtte medgiva, att fri tjänstebostad med uppvärmning och belysning
finge — utan hinder av bestämmelserna i avlöningsreglementet örn ersättning
för tjänstebostad, bränsle och belysning — åtnjutas av, bland andra, samtliga
befattningshavare vid beskickningen i Moskva, å vilka civila avlöningsreglementet
ägde tillämpning. Riksdagen biföll denna hemställan (statsutskottets
utlåtande nr 30; riksdagens skrivelse nr 45). Genom brev den 30
juni 1939 har Kungl. Majit även medgivit, att samtliga vid beskickningen i
Moskva anställda extra ordinarie tjänstemän finge åtnjuta förmånen av fri
bostad med uppvärmning och belysning i av staten förhyrda lägenheter.
Fråga har nu uppkommit örn liknande naturaförmåner åt i Moskva stationerade
försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer.
Enär de förhållanden, som föranlett medgivande av förmånen av fri DepartemenUtjänstebostad
med uppvärmning och belysning åt samtliga civila befatt- cJiefenningshavare
vid beskickningen i Moskva, föreligga jämväl med avseende å
försvarsattachéema och de biträdande försvarsattachéema vid samma beskickning,
vill jag förorda, att Kungl. Majit utverkar riksdagens medgivande
till att samma förmåner måtte få åtnjutas jämväl av sistnämnda befattningshavare.
Hemställan.
Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser om ändring
i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8)
och om viss ändring av avlöningsreglementet den 30 juni 1943 (nr 509)
för de högre kommunala skolorna. Förslagen innefatta de ändringar i avlöningsreglementena,
som i det föregående förordats.
Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden
anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela
föreskrifter i fråga om
a) fri förläggning och fri förplägnad till beställningshavare
vid tjänstgöring å egen förläggningsort under sådana förhållanden,
att det vanliga kvarteret därunder icke kan bibehållas,
och
b) fri tjänstebostad m. m. åt försvarsattachéer och biträdande
försvarsattachéer i Moskva.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
467367. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet och avlöningsreglementet för a1 i texten