Angående befrielse för skepparen G. H. S. Nilsson i Påskallavik från viss skadeständsskyldigliet
1946-01-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:15, Angående befrielse för skepparen G. H. S. Nilsson i Påskallavik från viss skadeständsskyldigliet
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 15.
1
Nr 15.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för skepparen G. H. S. Nilsson i Påskallavik
från viss skadeständsskyldigliet; given Stockholms
slott den 12 januari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Torsten Nilsson,
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Departementschefen, statsrådet Nilsson anför:
Natten till den 19 april 1944 grundstötte motorseglaren »Britta» utanför
hamninloppet till Oskarshamn. Befälhavare var skepparen Gunnar Hubert
Severin Nilsson, liksom fartyget hemmahörande i Påskallavik. Fartyget befann
sig på resa från Oskarshamn till Oxelösund med last av 310 ton klorkalcium
i säckar. Det var vid haveriet kaskoförsäkrat i sjöförsäkringsaktiebolaget
Öresund för 110 000 kronor. Lasten, som icke var försäkrad, tillhörde
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och var avsedd att ingå i gruppen effektBihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 15.
2783 45
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
förråd å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsfond. Vid grundstötningen
spräng fartyget läck, och större delen av lasten förstördes.
Genom utslag den 14 augusti 1944 dömde rådhusrätten i Oskarshamn jämlikt
293 § sjölagen Nilsson till dagsböter för det han vållat grundstötningen
genom att låta en oerfaren jungman tjänstgöra som rorsman utan att noggrant
övervaka att denne vederbörligen verkställde givna order. Rådhusrättens utslag
fastställdes av Göta hovrätt genom utslag den 23 november 1944. Hovrättens
utslag har vunnit laga kraft.
Sedermera har rådhusrätten på talan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
genom utslag den 19 februari 1945 förpliktat Nilsson såsom vållande till skadan
att till styrelsen för kronans räkning utgiva ersättning med 34 937 kronor
15 öre jämte rättegångskostnader. Rådhusrättens utslag har vunnit laga kraft.
I en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte eget yttrande den 27 april
1945 överlämnad skrift har Nilsson anhållit örn befrielse från nu ifrågavarande
skadeståndsskyldighet och därvid anfört, bland annat, att därest styrelsen —
i likhet med vad som brukade ske vid sjötransporter — försäkrat lasten på
gängse sätt, skulle vederbörande försäkringsbolag betalat ut ersättning till
styrelsen. I så fall hade någon skadeståndstalan mot Nilsson icke kommit
i fråga, enär sjöförsäkringsbolagen icke brukade rikta regressanspråk mot
fartygsbefälhavare, som genom felaktig navigering vållat av bolagen ersatta
skador. Till stöd för riktigheten av sistnämnda påstående har Nilsson åberopat
tre av verkställande direktören i sjöförsäkringsaktiebolaget Öresund,
ordföranden i styrelsen för sjöförsäkringsföreningen Skåne—Halland, ömsesidig,
och verkställande direktören i Sydsvenska ömsesidiga ångfartygsförsäklingsbolaget
utfärdade intyg.
Nilsson har vidare uppgivit, att hälftenlotten i »Britta» ägdes av hans fader
Sven Magnus Nilsson i Påskallavik, som vore fartygets huvudredare, medan
skeppsklareraren E. Samuelsson i Oskarshamn och Nilsson själv ägde vardera
en fjärdedel i fartyget. Bortsett från nämnda fjärdedel ägde Nilsson praktiskt
taget ingen förmögenhet.
I sitt yttrande den 27 april 1945 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt
Nilssons framställning. Styrelsen hade i ärendet inhämtat utlåtande av
statens krigsförsäkringsnämnd, varav framginge, att sjöförsäkringsbolagen
otvivelaktigt handlade i enlighet med den praxis, som återgivits i de vid Nilssons
skrift fogade intygen. Det kunde sålunda, enligt vad nämnden upplyst,
med säkerhet antagas, att därest styrelsen i förevarande fall haft lasten försäkrad,
försäkringsgivaren icke skulle gjort regressanspråk gällande mot Nilsson.
Nämnden hade heller icke i något fall fört regresstalan mot befälhavare,
som vållat av nämnden ersatt haveri. Det syntes därför styrelsen oskäligt, att
befälhavaren skulle ställas väsentligt sämre, då staten stöde självrisk för en sjöfrakt
än då risken vilade å ett försäkringsbolag.
I fortsättningen anför styrelsen, att därest Nilsson bomme att utan angivande
av särskilda villkor befrias från skadeståndsskyldighet, det såsom en
följd därav icke bleve möjligt att från rederiet utkräva ersättning för de för
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 15.
Justei’, styrelsen genom haveriet lidit, enär rederiet då icke skulle hava kvar
sin regresstalan mot Nilsson. Enligt vad styrelsen från krigsförsäkringsnämnden
inhämtat vore det emellertid en fast praxis bland sjöförsäkringsbolagen
att i fall, varom här vore fråga, icke heller göra krav gällande mot vederbörande
rederi. Med hänsyn härtill syntes det styrelsen skäligt, att jämväl rederiet
befriades från skyldighet att till styrelsen utgiva ersättning i anledning av
haveriet. Skulle emellertid skadestånd anses böra utkrävas av rederiet, måste
talan härom anhängiggöras före den 19 april 1946.
Styrelsen framhåller slutligen, att därest Nilsson och rederiet befriades
från skadeståndsskyldighet gentemot styrelsen, skulle väg- och vattenbyggnadsväsendets
förrådsfond belastas med en förlust av 34 937 kronor 15
öre. Man kunde nämligen utgå från att rederiet skulle hava möjlighet
att betala ifrågavarande skadestånd, enär enligt vad styrelsen inhämtat vid
tiden för avlåtandet av styrelsens skrivelse ingen inteckning vore beviljad i
»Britta», vars värde uppginge till omkring 80 000 kronor. Då styrelsens förrådsrörelse
icke vore så stor, att det skulle vara motiverat att allenast med
utgångspunkt därifrån låta förrådsfonden stå sådana risker, som privata företagare
brukade täcka genom försäkring, hemställer styrelsen, att 34 937 kronor
15 öre måtte ställas till styrelsens förfogande för att av anslaget till oförutsedda
utgifter tillföras förrådsfonden under gruppen effektförråd.
Statskontoret har i yttrande den 7 maj 1945 uttalat, att ämbetsverket med
hänsyn till i ärendet lämnade upplysningar icke ville motsätta sig att Nilsson
och redaren för »Britta» befriades från ersättningsskyldighet för de i samband
med grundstötningen uppkomna skadorna å fartygets last.
Riksräkenskapsverlcet, som den 22 juni 1945 yttrat sig över Nilssons framställning,
har icke funnit något att erinra mot bifall till densamma samt har
tillika uttalat, att därest framställningen bifölles, jämväl redaren för fartyget
skäligen borde befrias från ersättningsskyldighet.
Med hänsyn till vad i ärendet upplysts finner jag mig i likhet med ämbetsverken
böra tillstyrka, att Nilsson befrias från skyldigheten att gälda det utdömda
skadeståndsbeloppet. Jag förutsätter, att därest Nilsson erhåller sådan
befrielse, talan i saken ej väckes mot rederiet för motorseglaren »Britta».
I det för innevarande budgetår anvisade investeringsanslaget å 14 500 000
kronor till Väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond har inräknats ett
belopp av 500 000 kronor till ersättande av genom olyckshändelser förstörd
egendom. Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag örn överförande från anslaget till oförutsedda utgifter
till förrådsfonden av ett belopp, motsvarande det utdömda skadeståndet.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skepparen Gunnar Hubert Severin Nilsson må befrias från
honom åliggande ersättningsskyldighet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med 34 937 kronor 15 öre jämlikt rådhusrättens i
Oskarshamn utslag den 19 februari 1945.
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 15.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:31 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående befrielse för skepparen G. H. S. Nilsson i Påskallavik från viss skadeståndsskyldigh a1 i texten
- SU 1946:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för skepparen G. H. S. Nilsson i Påskallavik från viss skadeståndsskyldighet. s. 12 i texten