Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m

1946-01-12 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:16, Med förslag till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller

kommunalmyndighets handläggning insända handlingar

med posten m. m.; given Stockholms slott den

12 januari 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.;

2) lag örn ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet

vid krig eller krigsfara m. m.; samt

3) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val

till riksdagen.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Rilian;) lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr IS
-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

Förslag

till

Lag

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ansökan, besvärsinlaga eller annan handling som skall ingivas lill statseller

kommunalmyndighet må insändas med posten i betalt brev.

I denna lag förstås, med den begränsning som följer av 3 §, med statsmyndighet

alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar,

nämnder, kommissioner och kommittéer samt med kommunalmyndighet alla

till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer,

myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer,

utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.

2 §.

Handling som inkommer till stats- eller kommunalmyndighet med posten

skall anses ingiven av den som undertecknat handlingen. Handlingen skall

anses ingiven den dag då den inkom till mottagaren.

Vad i lag eller författning är stadgat därom, att handling skall hava inkommit

till stats- eller kommunalmyndighet före visst klockslag å dagen, skall

upphöra att gälla.

3 §•

Denna lag äger ej tillämpning beträffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet,

deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän

och verk eller beträffande klagan över val till riksdagen, ej heller i fråga

om domstolar och andra myndigheter, vilka avses i lagen den 22 juni 1944

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända

handlingar med posten m. m.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen

upphävas förordningen den 8 april 1925 (nr 83) angående rätt för parter i

kommunala mål samt i fattigvårds- och barnavårdsmål att med posten insända

besvärsskrifter och övriga handlingar ävensom förordningen samma dag

(nr 84) angående rätt för parter i mål och ärenden, som tillhöra statsdepartements

och förvaltande myndigheters handläggning, att med posten insända

handlingar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

3

F ordlag

till

Lag

om ändring i lagen den 13 mars 1912 (nr 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och] kommunalmyndigheterna och deras verksamhet

Tid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas, dels att 9 § fjärde stycket lagen den 13 mars 1942

med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. skall upphöra att gälla,

dels ock att tredje stycket i slutbestämmelserna till lagen skall erhålla ändrad

lydelse på sätt i det följande angives:

I fråga---förordnandets upphörande. Har för vidtagande av åtgärd,

som avses i 9 § andra eller tredje stycket eller 10 § andra stycket, tid börjat

löpa, då lagrummet ännu var tillämpligt, skall ock sagda lagrum fortfarande

lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till

riksdagen.

Härigenom förordnas, att 36 och 42 §§, 46 § 1. och 93 § lagen den 26

november 1920 om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

36 §.

Menar någon att val av ledamot eller suppleant i valnämnd icke skett i

laga ordning, eller vill någon klaga däröver att av honom gjord avsägelse av

uppdrag, som i 35 § avses, icke godkänts, åge han att hos Konungens befallningshavande

anföra besvär sist å femtonde dagen, i förra fallet från den

dag valet hölls, och i senare fallet från den dag, då det beslut meddelades,

däri rättelse sökes; och må över Konungens befallningshavandes utslag i

sådant mål klagan ej föras.

42 §.

Vill någon, vilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig påstå sådan

rätt, eller anser någon, att annan icke må vara däri upptagen såsom

röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen avfattade och åtföljda

av de bevis han vill åberopa, ingiva till valnämndens ordförande eller

magistraten sist den 18 juli.

Närmare föreskrifter---av Konungen.

46 §.

1. Vill någon klaga över beslut, som i 45 § sägs, gore härom anmälan

hos valnämndens ordförande eller magistraten genast eller sist å tredje dagen

från den dag, då beslutet avkunnades, och ingive sina besvär till Konungens

befallningshavande sist å tionde dagen från sistnämnda dag.

Det åligger---dessa besvär.

93 §.

I de---allmänna posten.

Vad här ovan i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning i fråga om

besvär som i 92 § avses.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 93 § se SFS 1937: 41.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

H-ans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 december 194ö.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler, efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga angående upphävande

av gällande bestämmelser om tolvslaget såsom fatalietid inom förvaltningen

m. m.

Föredraganden anför följande.

Genom lag den 22 juni 1944 (nr 393) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra

domstols handläggning insända handlingar med posten m. m. har föreskrivits,

dels att inlaga eller annan handling som skall ingivas till domstol,

domare, överexekutor eller nedre justitierevisionen eller — i visst fall — till

militär befälhavare må inlämnas genom bud eller insändas med posten i betalt

brev, dels ock att vad i lag eller författning är stadgat om att handling

skall ingivas före visst klockslag å dagen ej skall äga tillämpning i fråga örn

handling som avses i lagen.

Fråga har därefter uppkommit om en motsvarande lagstiftning beträffande

administrativa mål och ärenden. Visserligen gäller redan nu som huvudregel,

att handlingar i dylika ärenden må insändas med posten, men i ett

stort antal fall är föreskrivet att besvär, ansökan eller annan inlaga skall

ha inkommit före klockan tolv å dagen. I en inom justitiedepartementet

utarbetad, den 8 januari 1945 dagtecknad promemoria angående ändring i

visst hänseende av bestämmelserna rörande besvärs- och ansökningstider

m. m. inom förvaltningen har denna fråga upptagits till behandling. Sedan

yttranden inhämtats över promemorian, anhåller jag nu att få anmäla

ärendet.

Gällande bestämmelser.

I kungl, förordningen den 14 december 1866 angående ändring av gällande

stadganden örn tid för besvärs anförande i mål, som handläggas

av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, har med avseende å dylika

mål, som icke fullföljas till domstol, föreskrivits att, var och i vilken in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

stans klagan än föres, besvären vid talans förlust skola inlämnas, i mål från

de fyra nordligaste länen innan klockan 12 å fyrtiofemte dagen och i mål

från övriga orter i riket innan klockan 12 å trettionde dagen från delfåendet

av det beslut som överklagas; dock att menighet äger tillgodonjuta femton

dagar längre besvärstid. Vad angår besvärstid i mål som bedömas efter bevillningsförordningen

och kommunallagarna samt mål som fullföljas från

konsistorierna hänvisas i förordningen till vad särskilt är eller varder stadgat.

För »mål som bedömas efter bevillningsförordningen» gälla numera bland

annat följande i taxeringsförordningen den 28 september 1928 upptagna bestämmelser.

Enligt 119 § av sagda förordning skola besvär till prövningsnämnd

över taxeringsnämnds beslut ingivas före klockan 12 på dagen den

31 juli under taxeringsåret (av vissa klagande före klockan 12 på dagen den

15 augusti). Besvär över länsprövningsnämnds beslut skola jämlikt 122 § 1

mom. taxeringsförordningen av skattskyldig ingivas före klockan 12 på sextionde

dagen efter delfåendet av beslutet (för andra klagande annorlunda

bestämda frister men även där med tolvslag). Fullföljdsreglerna beträffande

fastighetstaxeringsnämnds och fastighetsprövningsnämnds beslut innefatta

jämväl föreskrift örn tolvslag (117 och 122 §§). Besvär över kammarrättens

utslag i taxeringsmål skola enligt 127 § av förordningen ingivas före klockan

12 å sextionde dagen efter delfåendet av utslaget.

Beträffande besvär i kommunala mål gäller bland annat, att enligt 81 §

lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse på landet besvär skola ingivas

till länsstyrelsen inom trettio dagar efter den dag då tillkännagivande örn

verkställd justering av protokollet över beslutet ägde rum. Enligt 76 § lagen

samma dag om kommunalstyrelse i stad är motsvarande tid tjugu dagar, även

i detta fall utan föreskrift om viss tidpunkt sista dagen av besvärstiden.

Besvär över länsstyrelsens utslag i hithörande mål skola jämlikt 83 § lagen

örn kommunalstyrelse på landet, resp. 78 § lagen om konimunalstyrelse i

stad regelmässigt hos Konungen anföras senast klockan 12 å trettionde dagen

efter erhållen del av beslutet (femton dagar längre besvärstid för menighet)

. Besvär över landstings beslut skola jämlikt 58 § lagen den 20 juni 1924

om landsting, ställda till Konungen, ingivas till länsstyrelsen inom sextio

dagar från den dag landstinget avslutades (utan att föreskrift om tolvslag

meddelats).

Rörande besvär över domkapitels utslag stadgas numera bl. a. jämlikt 44 §

lagen den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster, att besvär

över domkapitels beslut i fråga om tillsättning av prästerlig tjänst skola ingivas

före klockan 12 å tjugonde dagen från den dag då beslutet blivit genom

anslag kungjort.

De besvärsregler, som upptagits i andra särskilda författningar och i ämbetsverks,

kristidskommissioners och andra myndigheters instruktioner, ha i

ett stort antal fall — ehuru icke undantagslöst — så utformats, att besvärstiden

utgår klockan 12 på dagen. Härvidlag har ofta direkt utsagts, att besvären

skola ingivas före nämnda klockslag sista dagen av besvärstiden. I

andra fall har samma fatalietid stadgats genom föreskrift att besvär må

anföras inom tid som för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut är bestämd, alltså genom hänvisning till förordningen

den 14 december 1866 (t. ex. i 51 § lag 29 juni 1912 om arbetarskydd —

klagan över beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet eller länsstyrelse;

44 § förordning 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

7

— klagan över beslut av bl. a. länsstyrelse). Stundom har stadgats, att talan

mot beslut må föras hos Konungen i den ordning som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad (t. ex. 38 § lag 22 juni 1920 om registrering av elektriska

anläggningar m. m. — klagan över beslut av kommerskollegium; 19 § lag 12

juni 1942 om fornminnen — klagan över länsstyrelses beslut). En tendens

kan sägas lia förelegat att behålla tolvslaget med avseende å klagan hos

Kungl. Maj:t och hos kammarrätten, medan vid talans fullföljande till länsstyrelser,

centrala verk och andra myndigheter merendels icke fordrats, att

besvären skola inkomma före visst klockslag sista dagen av besvärstiden. Den

praxis som härvidlag kan anses föreligga känner emellertid talrika undantag

(t. ex. ej tolvslag 46 § lag 30 december 1939 om tjänsteplikt — klagan

hos Konungen över riksarbetsstyrelsens beslut, 20 § lag 12 juni 1942 örn

fornminnen — klagan hos Konungen över riksantikvariens beslut; däremot

med tolvslag § 121 reglemente 22 juni 1939 för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

— klagan hos direktionen över överläkares m. flis beslut,

7 § kungörelsen 14 juni 1940 med tillämpningsföreskrifter till förordningen

örn nöjesskatt — klagan hos länsstyrelse över beslut av uppbördsmyndighet

för nöjesskatt; märk även ovan berörda stadganden i taxeringsförordningen

ang. klagan till prövningsnämnd). Sedan den förenämnda lagen den 22

juni 1944 utfärdats, har emellertid eftersträvats att även på det administrativa

området helt undvika föreskrift örn iakttagande av tolvslaget.

Föreskrift att inlagor eller andra handlingar skola vara förvaltningsmyndighet

tillhanda före visst klockslag på dagen förekomma även i andra sammanhang

än beträffande besvär. Tiden klockan 12 på dagen har sålunda

emellanåt uppställts såsom fatalietid för ansökningar till vissa offentliga

tjänster, t. ex. prästtjänster (2 och 3 §§ kungörelsen 7 december 1934

med vissa föreskrifter angående vad som bör iakttagas vid ledighet å prästerlig

tjänst samt ansökning till sådan tjänst), vissa tjänster inom undervisningsväsendet

(56 § statuter 28 januari 1916 för universiteten i Uppsala och Lund,

§ 173 m. fl. stadgan 17 mars 1933 för rikets allmänna läroverk) och vissa

läkartjänster (§ 90 m. fl. reglementet 22 juni 1939 för karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet, 19 § m. fl. sjukhusstadgan 20 december 1940). I

allmänhet synes emellertid tolvslaget icke vara fatalietid för ansökningar,

vare sig till offentlig tjänst eller i andra fall. — Tolvslaget utgör vidare fatalietid

för anmärkning mot röstlängd (42 § lag 26 november

1920 örn val till riksdagen).

Jämlikt kungl, förordningen den 8 april 1925 (nr 83) angående rätt för

parter i kommunala mål samt i fattigvårds- och barnavårdsmål att med posten

insända besvärsskrifter och övriga handlingar är det part medgivet att

i mål enligt kommunallagarna, fattigvårdslagen och barnavårdslagen, i stället

för att ingiva handlingarna, under iakttagande för övrigt av vederbörlig

tid och ordning, på eget äventyr till myndighet insända besvär och andra

handlingar i betalt brev med allmänna posten, och genom kungl, förordningen

samma dag (nr 84) angående rätt för parter i mål och ärenden, som tillhöra

statsdepartements och förvaltande myndigheters handläggning, att med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 16.

posten insända handlingar har förordnats, alt det jämväl i övriga mål och

ärenden skall vara sökande, klagande och förklarande tillåtet att till statsdepartement

och förvaltande myndigheter med posten insända ansökningar,

besvär och andra handlingar. Ifrågavarande båda förordningar trädde i stället

för tvenne den 12 juni 1885 utfärdade författningar av i huvudsak samma

innehåll.

Rätt att med posten till myndighet insända handlingar har i vissa författningar

ansetts böra uttryckligen medgivas för där avsedda mål eller ärenden

(t. ex. § 12 andra st. förordningen 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning,

133 § laxeringsförordningen 28 september 1928, 57 § kommunala

vallagen 6 juni 1930).

Besvär över val till riksdagsman skola enligt stadganden i riksdagsordningen

(§§ 11 och 22), till vilka i lagen den 26 november 1920 om val till

riksdagen (29 och 92 §§) hänvisas, ingivas till länsstyrelsen och få alltså

icke insändas med posten. I 93 § första stycket lagen örn val lill riksdagen

stadgas visserligen, att i de ärenden rörande val till andra kammaren, varom

i lagen förmäles, är tillåtet att till myndighet insända handlingar i betalt

brev med posten, men i andra stycket av lagrummet uttalas, att vad sålunda

stadgats icke skall äga tillämpning i fråga om besvär. På grund av denna

undantagsbestämmelse har rätten att insända besvär med posten uteslutits

också i andra fall än de som angå val av riksdagsman, nämligen i fråga

örn val av ledamot eller suppleant i valnämnd ävensom vägrad avsägelse av

sådant uppdrag (36 §) samt i fråga om valnämnds eller magistrats beslut

beträffande anmärkningar mot röstlängd (46 §). Med avseende å klagan

över länsstyrelses beslut angående indelning i valdistrikt har i vallagen (32 §

2.) stadgats, att besvär må anföras i den ordning som är bestämd för överklagande

av länsstyrelses utslag i mål, vilka bedömas efter förordningarna

om kommunalstyrelse. Då enligt den förutnämnda förordningen den 8 april

1925 (nr 83) besvär i mål enligt kommunallagarna må insändas med posten,

synes alltså för detta särskilda fall något krav att besvären skola ingivas icke

hava uppställts.

Enligt 1 § lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid

krig eller krigsfara m. m., vilken lag avlöst en den 1 november 1940 utfärdad

lag (nr 923) i samma ämne, äger Konungen vid krig eller krigsfara eller

eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordna om

tillämpning av vissa i lagen upptagna bestämmelser som innebära avvikelse

i olika hänseenden från vad som i allmänhet gäller med avseende å förvaltningsverksamheten.

Lagen äger enligt paragrafen ej tillämpning beträffande

riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder,

deputerade, revisorer, ombudsmän och verk eller i fråga om krigsdomstolar

eller myndigheter, som avses i lagen med särskilda bestämmelser angående

domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m., eller beträffande

mål eller ärende, varom stadgats i sistnämnda lag eller lagen med särskilda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

9

bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m. Med den begränsning,

som framgår av det sagda, förstås enligt lagrummet med statsmyndighet:

alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar,

nämnder, kommissioner och kommittéer, samt med kommunalmyndighet:

alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer,

myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer,

utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.

Bland de regler i lagen, örn vars tillämpning Konungen äger förordna, märkes

det i 9 § fjärde stycket givna stadgandet att vad i lag eller författning

är föreskrivet därom, att handling skall ingivas före visst klockslag å dagen,

ej skall äga tillämpning. Något förordnande om tillämpning av lagens bestämmelser

har icke meddelats.

Den mot nu nämnda lag svarande lagen den 26 april 1940 (nr 272) med

särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller

krigsfara m. m. upptog i sin ursprungliga lydelse ett stadgande (10 §) av

innehåll, bland annat, att Konungen vid krig eller krigsfara eller eljest under

utomordentliga av krig föranledda förhållanden ägde förordna, att inlaga

eller annan handling, som skulle ingivas till domstol, domare eller nedre justitierevisionen,

finge insändas med posten i betalt brev; vad i lag eller författning

vore stadgat om att handling skulle ingivas eller åtgärd eljest företagas

före visst klockslag å dagen skulle då icke äga tillämpning i fråga örn handlingens

ingivande eller insändande.

Genom lagen den 22 juni 1944 tillkommo — samtidigt som de sist berörda

stadgandena utgingo ur lagen den 26 april 1940 — generella föreskrifter

örn att handlingar till judiciella myndigheter må insändas med posten och att

bestämmelser örn fatalietid vid visst klockslag å dagen ej skola äga tillämpning

i fråga om sådana handlingar. I lagen den 22 juni 1944 stadgas vidare

bl. a., att handling som inlämnas genom bud eller inkommer med posten

skall anses ingiven av den som undertecknat handlingen samt att handlingen

skall anses ingiven den dag då den inkom till mottagaren.

Promemorian.

I promemorian har anförts, att postverkets anlitande för inlämning av

handlingar i viss mån måste försvåra ett noggrant iakttagande av sådana

fatalielider som hänförde sig till visst klockslag. På grund av skiftande brevbäringsturer

och olika praxis för avhämtande av post syntes det nämligen

ofta bliva vanskligt för en sakägare, som först mot slutet av fastställd tid beslöte

fullfölja talan eller göra annan hänvändelse till myndighet, att sörja för

att hans inlaga komme myndigheten tillhanda före bestämt klockslag sista

dagen. Nuvarande ordning, då enligt många författningar besvär eller andra

handlingar skulle hava inkommit före viss tid å dagen men i andra fall klockslag

icke föreskrivits, vore vidare ägnad att medföra osäkerhet och därigenom

vålla rättsförluster. Visserligen hade på senaste tiden eftersträvats att vid ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

färdande av nya författningar eller ändring av fullfölj dsregler i äldre författningar

utesluta tolvslaget, men på detta sätt vunnes enhetlighet först efter

lång tid. Om också besvärstidernas betydelse såtillvida minskats som deras

iakttagande ej alltid ex officio kontrollerades, ställdes frågan om besvärens

rättidighet dock stundom på sin spets.

Rörande vissa praktiska spörsmål, som skulle uppkomma om tolvslaget

avskaffades såsom fatalietid, har i promemorian vidare anförts följande.

Ett upphävande av stadgandena om fatalietid vid visst klockslag å dagen

föranleder tydligen beträffande hithörande frister endast att samma sakläge

uppkommer som i de många fall, där fatalietidens slut för närvarande icke är

anknutet till klockslag. Några nya praktiska svårigheter torde den ifrågasatta

förändringen därför knappast medföra. Då klockslag ej funnits angivet och

mottagaren har expedition, har man ansett fristen utlöpa vid expeditionstidens

slut å sista dagen av besvärs- eller ansökningstiden. Huruvida man härvidlag

bör räkna med den tid, då myndighetens registratorskontor eller för

allmänheten tillgängliga expedition stänges eller den senare tidpunkt då arbetet

för dagen å tjänsterummet regelmässigt avslutas, synes ha varit föremål

för olika bedömande. Då ansökan inlämnats å ett verks registratorskontor å

besvärstidens sista dag efter kontorets stängningstid har, vid det förhållande

att handlingen dock av registratorn mottagits, ansökningen av regeringsrätten

ansetts inkommen i rätt tid (Regeringsrättens årsbok 1941 s. 16). Myndigheter,

vilka själva avhämta sin post, synas böra sörja för att postfacket varje arbetsdag

tömmes vid tiden för expeditionstidens slut. Handlingar, som inkomma

med den sålunda avhämtade posten, böra anses vara inkomna i

rätt tid.

Upphävandet av gällande föreskrifter om tolvslaget har i promemorian ansetts

böra ske genom en särskild lag, vilken lämpligen borde innehålla jämväl

generella regler om rätt att i förvaltningsmål och förvaltningsärenden insända

handlingar med posten. Förslag till en sådan lag fanns fogat vid promemorian.

I den föreslagna nya lagen — benämnd lag om rätt att i mål och ärenden

som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar

med posten m. m. — har under 1 § först stadgats, att ansökan, besvärsinlaga

eller annan handling som skall ingivas till stats- eller kommunalmyndighet

må insändas med posten i betalt brev. Såsom andra stycke i paragrafen

har intagits en definition av vad som menas med stats- och kommunalmyndighet,

överensstämmande med stadgandena i lagen den 13 mars 1942. Under

2 § har därefter, i anslutning till regler i lagen den 22 juni 1944, upptagits föreskrift

örn att handling, som inkommer till stats- eller kommunalmyndighet med

posten, skall anses ingiven av den som undertecknat handlingen samt att

handlingen skall anses ingiven den dag den inkom till mottagaren. I samma

paragraf har i ett andra stycke intagits den väsentliga nyheten i lagen, nämligen

att i lag eller författning given föreskrift örn att handling skall ha

inkommit till stats- eller kommunalmyndighet före visst klockslag å dagen

ej skall äga tillämpning. Slutligen har under 3 § upptagits vissa undantag från

den föreslagna lagens tillämpningsområde. Den nya lagen avses sålunda icke

skola gälla beträffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelning
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

11

ar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän och verk. I motiveringen

har uttalats, att det i särskild ordning borde tillses att de i lagen innefattade

grundsatserna bleve tillämpade också beträffande riksdagens verk och

ombudsmän m. fl. myndigheter. Med hänsyn till stadgandena i §§ 11 och 22

riksdagsordningen har vidare i lagen utsagts, att densamma icke berör klagan

över val till riksdagen. Slutligen har från lagens tillämpning gjorts undantag

beträffande domstolar och andra myndigheter, vilka avses i lagen den 22

juni 1944.

I promemorian har uttalats, att då lagen berör även författningar av kyrkolags

natur (t. ex. 44 § lagen den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga

tjänster —- avseende besvär över domkapitels beslut i fråga örn tillsättning

av sådan tjänst, se även 34 §; 7 § 1. lagen den 13 november 1936 örn

domkapitel — avseende klagan över val till domkapitel) lagen icke syntes

kunna i sin föreslagna lydelse utfärdas utan kyrkomötets medverkan.

De båda förordningarna den 8 april 1925 angående rätt att med posten insända

handlingar ävensom stadgandet i 9 § fjärde stycket lagen den 13 mars

1942, vilket avser till visst klockslag knutna fatalietider, ha förutsatts skola

upphöra att gälla från och med den dag då den nya lagen träder i kraft. Upphävandet

av stadgandet i lagen den 13 mars 1942 har föranlett en jämkning

av slutbestämmelserna till nämnda lag.

Den i promemorian föreslagna lagstiftningen har ansetts skola medföra

jämkningar i lagen örn val till riksdagen, vartill förslag jämväl uppgjorts. I

promemorian erinras att, genom föreskrift i 93 § andra stycket av sistnämnda

lag, den i första stycket stadgade rätten att i ärenden rörande andrakammarval

insända handlingar med posten uttryckligen uteslutits i fråga örn besvär.

Då det icke synts vara anledning att upprätthålla kravet på besvärs ingivande

i vidare mån än som föranledes av riksdagsordningens stadganden, har det

sålunda uppställda undantaget ansetts böra begränsas att gälla sådana besvär

som i 92 § avses (besvär över val till andra kammaren); 36, 42 och 46 §§

i lagen, vilka innehålla bestämmelser örn iakttagande av tolvslaget i vissa fall,

ha i samband med ändringen i 93 § föreslagits skola jämkas så, att föreskrifterna

örn iakttagande av tolvslaget utgå.

Yttranden.

över promemorian lia efter remiss yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,

socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,

kammarrätten, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen,

domänstyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,

lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus, örebro

och Jämtlands län, domkapitlen i Uppsala, Göteborgs, Växjö, Lunds och

Härnösands stift, kanslern för rikets universitet, svenska stadsförbundet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

svenska landskommunernas förbund och Sveriges advokatsamfund. Vid det

av kanslern för rikets universitet avgivna utlåtandet ha fogats yttranden från

rektorsämbetet och det mindre konsistoriet vid universitetet i Uppsala, från

rektorsämbetet vid universitetet i Lund samt från karolinska institutets kollegienämnd.

De förslag, vari promemorian utmynnar, Ira i det övervägande antalet yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Åtskilliga myndigheter och sammanslutningar

lia särskilt framhållit betydelsen av att i förevarande hänseenden

åstadkomma enhetlighet inom olika områden av statsverksamheten.

Överståthållarämbetet har sålunda anfört.

Utom diskussion torde det slå att vid rättslig reglering höra eftersträvas ensartade

föreskrifter för likartade ämnen, i det divergenser äro i sig ägnade att

försvåra gången av förvaltningen och att leda till rättsosäkerhet för den enskilde.

Obestridligt är, att särskilt förvaltningsstadgandena i vårt land stundom

vidlådas av en brist i överensstämmelse inbördes, vilken näppeligen låter

förklara sig av olikhet i natur hos de ämnen, som genom de skiftande stadgandena

regleras. Då därför genom förevarande förslag tillärnas avhjälpande

av en sådan brist genom att handlings översändande med posten i betalt brev

tillätes som generellt alternativ för handlingens överbringande i laga ordning,

såvitt gäller mål och ärenden under stats- eller kommunalmyndighets handläggning,

hälsas det av ämbetet med tillfredsställelse liksom föreslaget borttagande

av skyldighet för klagande och sökande alt i vissa fall iakttaga tolvslaget

å dagen för utgången av given fatalietid, en skyldighet, som ej kan

anses grundad i sakens natur och icke heller föreligger i ett flertal ärendegrupper.

Vad särskilt angår tolvslagets avskaffande såsom fatalietid har i

ett flertal remissyttranden, vari reformen i och för sig tillstyrkts, uppmärksamheten

fästs på den ovisshet i fråga örn besvärs- och ansökningstiders slutpunkt

som efter reformens genomförande kunde uppstå.

Järnvägsstyrelsen har påpekat, att i många fall särskild mottagnings- eller

expeditionstid funnes anslagen, vilken kunde vara kortare än den dagliga

tjänstgöringstiden. I allmänhet borde väl expeditionstiden vara bestämmande

för fatalietiden, men något hinder syntes icke föreligga för vederbörande

tjänsteman att under samma dag efter expeditionstidens slut mottaga handlingar,

vilka då kunde anses inkomna i rätt tid. Det vore icke tillfredsställande

att det på detta sätt kunde vara beroende på en tjänstemans godtycke,

huruvida en handling skulle anses ingiven i rätt tid eller icke. Sveriges advokatsamfund

har anfört liknande synpunkter.

Kanslern för rikets universitet har ansett det böra klart utsägas, vid vilken

tid på dagen fristen skulle utlöpa: huruvida detta skulle ske, när myndighetens

för allmänheten öppna expedition stängdes, när arbetet å tjänsterummet

upphörde för den befattningshavare som å myndighetens vägnar

ägde mottaga ansöknings- och besvärshandlingar, när den siste befattningshavaren

lämnade ämbetslokalen eller när möjligheten att nedlägga försändelser

i myndighetens brevlåda upphörde. Om icke tydliga föreskrifter

meddelades, komme författningen sannolikt att tolkas så att den enskilde

tjänstemannen tillädes diskretionär prövningsrätt i fråga om handlingars mottagande

intill midnatt eller rent av intill expeditionens öppnande följande dag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 16.

13

Försvarets civilförvaltning har förklarat sig utgå från att en handling, för

att anses ha inkommit i rätt tid sista dagen, skall hava mottagits å registratorsexpeditionen

före tjänstgöringstidens slut samma dag. Generaltullstyrelsen

har ansett det av tre regeringsrättsutslag framgå, att en handling skall anses

inkommen inom rätt tid, om den sista dagen mottagits av tjänsteman, som

enligt gällande föreskrifter varit behörig mottaga densamma, detta oavsett

tiden för öppethållande av den expedition, där handlingen skall inlämnas. I

två av de åberopade fallen hade de sent inkomna handlingarna, vilka mottagits

av underordnade befattningshavare (en vaktmästare hos styrelsen resp.

en extra tullvakt), icke ansetts inkomna i rätt tid, i det tredje fallet åter, där

handlingen efter registratorskontorets stängning mottagits av registratorn,

hade den ansetts inkommen dagen för mottagandet. Styrelsen hade icke något

att erinra, örn det till förebyggande av rättsosäkerhet och oklarhet befunnes

lämpligt att stadga, att handling skulle hava inkommit före tjänstetidens slut

sista dagen. Härvid borde dock — med hänsyn till 193 § tullstadgan —- undantag

göras för handlingar som skulle ingivas till lokala tullmyndigheter.

Kammarkollegiet har uttalat, att det icke borde möta hinder att handlingar,

som efter registratorskontorets stängningstid ankomme till ett ämbetsverk

med expressbrev eller bud eller avlämnades vid personligt besök, finge anses

i rätt tid inkomna, även om de ej under ankomstdagen bleve av registratorn

införda i diariet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har befarat svårigheter särskilt med avseende

å fatalier hos kommunala myndigheter, som ju ofta icke hade bestämd

arbetstid. Ett förtydligande av utkastets bestämmelser vöre här påkallat.

Generalpoststyrelsen och Sveriges advokatsamfund ha särskilt uppehållit sig

vid de olägenheter, som kunde orsakas redan av expeditionstidernas växlande

slutpunkter dels å registratorskontor och övriga verksexpeditioner, dels

under sommar och vinter samt lördagar och andra veckodagar. Samfundet

har på grund härav föreslagit, att bestämmelser skulle meddelas om enhetlig

expeditionstid. Vore detta icke görligt, syntes det dock nödvändigt att meddela

föreskrifter om visst klockslag å dagen, före vilket expeditionstiden ej

finge upphöra, t. ex. klockan 14. Generaltullstyrelsen har jämväl —- dock utan

att taga bestämd ståndpunkt till tanken — ifrågasatt utfärdande av allmänna

bestämmelser om tjänstetiden vid expeditioner, där handlingar skola mottagas

och diariebevis utfärdas.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium ha funnit det möta praktiska

svårigheter för myndigheterna att — såsom i promemorian avsetts — låta

tömma postfacken varje arbetsdag vid expeditionstidens slut. I flera andra yttranden

har emellertid detta betecknats såsom en naturlig och rimlig ordning.

Man tiar därvid förutsatt, att den omständigheten att en handling icke hunne

diarieföras under inkomstdagen icke skulle innebära, att den icke ansåges inkommen

nämnda dag, utan att den vid diarieföringen påföljande dag skulle

kunna åsältas inkomstdagens datumstämpel.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, huruvida icke, till tryggande av rättssäkerheten

och undvikande av framtida tvister om liden för handlingars in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

kommande, i lag borde stadfästas skyldighet icke blott för statliga myndigheter,

vilka nu instruktionsenligt vöre förpliktade därtill, utan även för alla

kommunala och kyrkliga myndigheter, som överhuvud kunde komma att

handlägga besvärsärenden, att föra diarier över inkommande handlingar i

dylika ärenden.

Generalpoststyrelsen har upptagit frågan huruvida en handling kan anses

hava inkommit till en myndighet redan då avi örn den värdeförsändelse, där

handlingen är innesluten, kommit vederbörande till handa. Styrelsen har

yttrat:

Besvärs- och ansökningshandlingar o. d. torde i allmänhet sändas i värdeförsändelser

(rekommenderade eller assurerade). Sådan försändelse utdelas

icke av brevbärare. Denne medför i stället en av postanstalten utfärdad avi

om att försändelsen finnes att utkvittera på postanstalten. Örn en sakägare

avsänt en besvärshandling så, att den med hänsyn till brevbäringsturer, myndighetens

expeditionstider m. m. skulle ingå till myndigheten på besvärstidens

sista dag, kan det sålunda förekomma, att endast en avi örn försändelsens

ankomst ingår till myndigheten nämnda dag. På grund av mellankommande

hinder hinner myndigheten kanske icke utkvittera försändelsen samma dag.

Enligt formuleringen av 2 § i det nu föreliggande lagförslaget skulle sakägaren

då förlora sin besvärsrätt, eftersom handlingen icke inkommit till mottagaren

före besvärstidens utgång. Då detta synes obilligt, skulle generalpoststyrelsen

vilja föreslå, att nämnda lagrum formuleras så, att handling skall

anses ingiven den dag, då handlingen eller avi örn värdeförsändelse, i vilken

handlingen finnes innesluten, inkommit till mottagaren.

Generaltullstyrelsen har hemställt att — till förekommande av oklarhet vid

meddelande av besvärshänvisningar —• Kungl. Maj:t måtte, på sätt som genom

cirkulär den 22 juni 1944 (nr 395) skett i fråga om anförande av besvär

hos domstol eller överexekutor, meddela närmare föreskrifter örn innehållet

i besvärshänvisning till beslut av myndighet som avsåges i den nu föreslagna

lagen.

Beträffande ansökningar till ämbeten och tjänster har i några yttranden

betänksamhet yppats rörande lämpligheten att borttaga föreskrifterna om

tolvslaget.

Domkapitlet i Härnösand har sålunda avstyrkt tolvslagets avskaffande vid

ansökan till prästerlig tjänst och till stöd för sin mening anfört följande.

Enligt en här vanlig och säkerligen i flera stift utbredd praxis infinna sig

präster ofta personligen eller genom ombud i stiftsstaden för att omedelbart

före ansökningstidens utgång konstatera huruvida de hava utsikt att nå förslagsrum

till ledig tjänst, vilket i allmänhet är rätt lätt att bedöma. En ordinarie

präst har oftast intet att vinna genom att — utan utsikt att nå förslag

— i stiftets tidningar få offentliggjord sin önskan att erhålla annan plats

än den han har. Tvärtom mister han alltid något av sina församlingsbors

förtroende. Domkapitlet måste finna detta förfaringssätt rätt naturligt och

anser ett försvårande av detsamma mindre välkommet. Om tolvslaget utbytes

mot tiden för expeditionstidens slut, blir en hela året örn enhetlig tidpunkt

utbytt mot en varierande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

15

Domkapitlet i Göteborg har — utan att framföra något yrkande — också

framhållit de olägenheter som tolvslagets borttagande skulle vålla med hänsyn

till den nyssnämnda seden vid sökande av prästerliga tjänster.

Rektorsämbetet vid Uppsala universitet och mindre akademiska konsistoriet

i Uppsala ha uttalat, att då bestämmelser av liknande slag genomförts

beträffande såväl domstolar som vissa andra myndigheter, någon erinran

icke framställdes mot de nu framlagda förslagen. Man vöre dock icke övertygad

att ej nuvarande bestämmelser i fråga örn besvärs- och ansökningstider

vore i praktiken mera lämpliga. Karolinska institutets kollegienämnd har

anmärkt, att för institutets del stadgandena om tolvslaget veterligen ej varit

till olägenhet utan bidragit till skapande av ordning och reda och alt något

behov av ändrade föreskrifter därför icke vore för handen. Kanslern för

rikets universitet har under åberopande av dessa uttalanden förklarat, att

såvitt hans ämbetsområde vore i fråga det ej funnes något behov av ändrade

föreskrifter.

Uttalanden rörande omfattningen av de nya bestämmelsernas tillämpningsområde

ha gjorts i två yttranden. Järnvägsstyreisen har framhållit, att beträffande

upphandlingar fortfarande måste anses lämpligt, att visst klockslag

fixerades för anbudstidens utlöpande. Som vid upphandlingsförfarande någon

tidpunkt icke funnes bestämd i lag och författning utan bleve fastställd

i samband med infordrande av anbud, måste den nya förordningen antagas

icke avse att lägga hinder i vägen för att nämnda förfarande alltjämt tilllämpades.

Svenska stadsförbundet har fäst uppmärksamheten på att, eftersom

bestämmelser om tolvslag skulle upphävas endast då de återfunnes i

»lag eller författning», en kommun alltjämt skulle kunna uppställa en sådan

frist, t. ex. i fråga örn ett icke författningsreglerat ansökningsförfarande.

»Tolvslag» i kommunala besvärsföreskrifter, t. ex. i drätselkammarreglementen,

vilka icke torde kunna betecknas som sådana författningar varom här

vore fråga, skulle vidare alltjämt kvarstå.

Frågan huruvida kyrkomötets hörande vore erforderligt för de

ifrågasatta lagändringarnas genomförande har berörts i tvenne yttranden.

Domkapitlet i Uppsala har som sin mening uttalat, att lagen icke borde

komma till stånd utan kyrkomötets medverkan.

Kammarkollegiet har anfört:

I frågor rörande stiftande, förändring eller upphävande av kyrkolag erfordras

enligt § 87, 2:o regeringsformen samtycke av allmänt kyrkomöte.

För ändring eller upphävande av prästerskapets privilegier, förmåner, rättigheter

och friheter erfordras vidare enligt § 114 regeringsformen allmänt

kyrkomötes bifall. Härjämte kan Kungl. Majit infordra kyrkomötets yttrande

över lagförslag, utan att förslaget är av kyrkolags natur eller privilegierna

beröras. Såsom exempel på lagar, vilka underställts kyrkomötet enligt

§ 114 regeringsformen, må nämnas 1910 års prästlöneregleringslag och

1938 års klockarboställslag. Ilar kyrkomötet givit sitt bifall till en lag, som

upphäver bestämmelser av privilegienatur, torde kyrkomötets bifall till ändring

av dylik lag icke erfordras. Bland författningar, över vilka kyrkomötet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

endast synes hava yttrat sig, må nämnas 1927 års kyrkliga försäljningslag

och 1932 års ecklesiastika boställsordning. Dessa skulle i så fall icke vara

av kyrkolags natur. För ändring av lagar och författningar, över vilka kyrkomötet

endast haft att yttra sig, behöver kyrkomötet icke höras, ehuru detta

i allmänhet sker, örn ändringen är av någon betydelse.

Kyrkolagsbegreppet i § 87, 2:o regeringsformen torde kunna angivas såsom

lagstiftning avseende den svenska kyrkans organisation och verksamhet. Då

en formaldefinition på kyrkolag saknas, kan det vara tveksamt, huruvida

en författning är av kyrkolags natur eller icke. Om kyrkomötet endast samtyckt

till vissa paragrafer i en lag, bli dessa paragrafer av kyrkolagsnatur

men icke lagen i övrigt. Så är förhållandet med t. ex. giftermålsbalken. Har

ett lagförslag hänskjutits till kyrkomötet enligt § 87, 2:o regeringsformen

utan att det angivits, i vilka punkter kyrkomötets samtycke ansetts erforderligt,

kan det synas tveksamt, om lagen blir kyrkolag även i fråga örn

delar, som enbart äro av civilrättslig eller förvaltningsrättslig natur. Nödgas

man godtaga, att hela lagen blir kyrkolag, blir följden av ett dylikt formellt

kyrkolagsbegrepp, att varje ändring i en författning, som en gång underställts

kyrkomötet enligt § 87, 2:o regeringsformen, kommer att kräva kyrkomötets

medverkan. Då remisserna till kyrkomötet icke alltid torde lia skett

under strängt särskiljande av den ena eller andra grunden för kyrkomötets

hörande i lagstiftningsarbetet, skulle konsekvenserna kunna bli rätt egendomliga

och besvärliga.

I detta sammanhang synes det vara av intresse, att lagen den 22 juni 1944

örn insändande av handlingar med posten till domstolarna icke underställts

allmänt kyrkomöte. Förarbetena till nämnda lag antyda icke, att lagen avsetts

skola gälla annat än de allmänna domstolarna. Lagtexten har dock formulerats

så, att lagen synes gälla även för special- och förvaltningsdomstolarna,

vilket väl överensstämmer med lagens allmänna grunder. Det kan

alltså anses, att lagen är tillämplig vid process inför domkapitel och vid besvär

hos Kungl. Majit i regeringsrätten över val av ombud till allmänt kyrkomöte

och val av ledamöter i domkapitel. Om 1944 års lag äger ovan angivna,

mera vidsträckta tillämpning, berör den sålunda även bestämmelser i ett antal

författningar av kyrkolags natur, vilka bestämmelser under angivna förutsättning

ansetts kunna sättas ur tillämpning utan kyrkomötets hörande.

Det nu framlagda lagförslaget synes materiellt närmast vara av förvaltningsrättslig

natur. Vederbörande myndigheter få befallning att ej vidare

iakttaga bestämmelserna örn att handlingar skola »ingivas» och om »tolvslaget».

Det skulle därför kunna göras gällande, att förslaget icke innebär

något upphävande av författningsbestämmelser av kyrkolags natur eftersom

några författningsbestämmelser icke uttryckligen upphävas. En sådan tolkning

av uttrycket »skall ej äga tillämpning» synes dock äventyrlig. Bättre

vore då om det kunde anses, att de författningsbestämmelser, som lagutkastet

avser att sätta ur kraft, icke äro av kyrkolags natur. Med hänsyn till det

precedensfall, som 1944 års lag synes utgöra, torde det kunna ifrågasättas,

om lagutkastet verkligen skall behöva hänskjutas till allmänt kyrkomöte.

Vad angår bestämmelserna om handlingars insändande med

posten har kammarkollegiet anmärkt, att stadganden, enligt vilka handlingar

endast må »ingivas» till förvaltningsmyndighet, torde vara rätt sällsynta

och att därför första stycket av 1 § skulle få en rätt begränsad räckvidd;

det kunde icke ersätta 1925 års författningar örn handlingars insändande

med posten. Kollegiet har vidare ansett, att de i utkastet intagna beskrivande

definitionerna på statliga och kommunala myndigheter icke innehölle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

17

några bestämningar av betydelse, varför det ifrågasattes, om de icke kunde

utgå. Då något behov att anse med posten inkommen handling ingiven av

viss person icke syntes föreligga inom förvaltningen, vore slutligen det härom

givna stadgandet i första stycket av 2 § obehövligt.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida ej i förevarande lag

— på sätt skett i lagen den 22 juni 1944 — borde särskilt angivas, att inlaga

eller annan handling jämväl finge inlämnas genom bud.

Kammarkollegiet har slutligen ifrågasatt, att bestämmelserna i 1944 års

lag och i den nu förevarande lagen skulle få inflyta i en gemensam lag antingen

genom omarbetning av 1944 års lag eller ock på så sätt att genom

en särskild lag förklarades, att bestämmelserna i 1944 års lag med erforderliga

undantag skulle äga tillämpning vid övriga statliga och kommunala

myndigheter. Svenska stadsförbundet har likaledes funnit det böra övervägas,

om ej den föreslagna lagen och 1944 års lag kunde samarbetas till en

enda författning.

Rektorsämbetet vid Uppsala universitet och mindre akademiska konsistoriet

i Uppsala lia föreslagit, att i lagens rubrik måtte komma till uttryck att

lagen avsåge upphävande av bestämmelserna örn tolvslaget.

Förslaget till ändringar i lagen om val till riksdagen har icke

särskilt berörts i yttrandena. I

I den remitterade promemorian har föreslagits, alt förekommande bestämmelser

örn visst klockslag såsom fatalietid, vilka genom lagen den 22 juni

1944 upphört att gälla med avseende å domstolar och överexekutorer, skulle

upphävas också inom förvaltningen. I den lag som för sådant ändamål erfordras

skulle jämväl upptagas generella föreskrifter örn den rätt att till myndigheter

insända handlingar med posten som redan nu på grund av särskilda

stadganden eller sedvana i stor utsträckning tillkommer allmänheten. Från

lagens tillämpning skulle emellertid göras vissa undantag — bl. a., med hänsyn

till vissa stadganden i riksdagsordningen, beträffande klagan över val till

riksdagen.

Till motivering för tolvslagets avskaffande jämväl inom förvaltningen

ha åberopats såväl praktiska skäl — särskilt svårigheten att iakttaga

visst klockslag då handlingar insändas med posten — som behovet av enhetliga

bestämmelser för olika grenar av statsverksamheten. Eftersom utvecklingen

på sista liden gått i riktning mot att bestämma fatalietiden utan anknytning

till visst klockslag, ligger det uppenbarligen nära till hands att

söka ernå likformighet genom att upphäva ännu gällande stadganden om

tolvslaget.

Den föreslagna reformen har — utom för en grupp av fall som jag senare

skall närmare beröra — vunnit anslutning i remissyttrandena. Från flera

håll har emellertid såsom en ogynnsam konsekvens framhållits, ali det icke

vört- klart, vid vilken tid på dagen fristen i fortsättningen komme alt ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 16. 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

löpa: när myndighetens registratorskontor stängdes, eller vid den allmänna

expeditionstidens slut, eller då tjänstemännen faktiskt avslutade dagens arbete

på tjänsterummet, eller till äventyrs när möjligheten att nedlägga försändelser

i myndighetens brevlåda upphörde. Vidare har anmärkts att, i den

mån expeditionstidens slut bleve den avgörande tidpunkten, svårigheter kunde

uppstå dels till följd av registratorskontorens tidigare stängningstid, dels

också på grund av att flertalet myndigheter hade olika stängningstid sommar

och vinter liksom dag före sön- och helgdag samt andra veckodagar.

I anledning av dessa betänkligheter vill jag till en början erinra, att det

endast är fråga om alt inom förvaltningen i allmänhet övergå till en ordning

som redan i viss omfattning är i tillämpning utan att — trots frånvaron

av närmare bestämmelser örn fatalietidens slutpunkt — några svårigheter

i praktiken torde ha uppstått. Med hänsyn till de skiftande förhållandena

vid olika stats- och kommunalmyndigheter torde det icke vara

lämpligt att i den föreslagna lagen intaga nya generella föreskrifter om viss

tidpunkt sista dagen, då besvärsskrifter och andra handlingar skola vara

myndigheten tillhanda. För myndigheter, som hava expedition, torde emellertid

i regel den allmänna expeditionstidens slut, alltså den tidpunkt då myndighetens

lokaler stängas för allmänheten, böra anses utgöra den tidpunkt,

då allmänheten äger påfordra att senast få ingiva sina handlingar. Hos

myndigheter, vilka hava särskilt registratorskontor eller liknande avdelning

för mottagning av inkommande handlingar, får emellertid expeditionstidens

slut för denna avdelning anses avgörande. Skulle en handling — oaktat skyldighet

att mottaga den icke längre föreligger — likväl av behörig tjänsteman

mottagas dagen i fråga, bör den anses rätteligen inkommen. Att någon

på så sätt kan undantagsvis bevara sin rätt eller talan, oaktat myndigheten

haft möjlighet att ställa sig avvisande, synes mig vara av underordnad betydelse.

Med behörig tjänsteman bör, där registrator finnes, förstås ej blott

registratorn utan även överordnad befattningshavare som är villig att mottaga

handlingarna. Hinder torde ej föreligga att med avseende å tid efter

registratorskontorets stängning träffa särskild anordning, såsom öppethållande

av brevlåda eller dylikt, för mottagande av handlingar. Den från några

håll påtalade svårigheten för allmänheten att hålla reda på de växlande slutpunkterna

för myndigheternas expeditionstid olika tider på året och olika

veckodagar synes böra föranleda övervägande, huruvida icke i administrativ

ordning bör meddelas föreskrift om att expeditionstiden icke bör sluta

före viss tid på dagen. Såsom i promemorian påpekas, torde den nya ordningen

böra föranleda att myndigheter, vilka i större utsträckning lia att

taga befattning med ärenden av förevarande slag, låta tömma sina postfack

varje arbetsdag vid expeditionstidens slut. Det synes mig icke möta betänkligheter,

att diarieföringen av den sent avhämtade posten eventuellt uppskjutes

till nästa dag. Vad slutligen angår myndigheter som icke hava expedition

synes efter den föreslagna ändringens genomförande fatalietiden icke

kunna anses utgå förrän vid dagens slut, alltså klockan tolv på natten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

19

Jag finner ej tillräckliga skäl föreligga att, på sätt Överståthållarämbetet

ifrågasatt, ålägga alla kommunala och kyrkliga myndigheter att föra diarier

över inkommande handlingar. 1 anledning av generaltullstyrelsens hemställan

torde böra övervägas att — såsom skedde i anslutning till lagen den 22

juni 1944 -— meddela närmare anvisningar om innehållet i besvärshänvisning

till sådana beslut som här äro i fråga.

Generalpoststyrelsen har påkallat stadgande örn att i de fall, då handling

insänts såsom värdeförsändelse, den skall anses behörigen inkommen redan

då avi örn värdeförsändelsen kommit myndigheten tillhanda. Någon sådan

bestämmelse finnes icke vare sig i nya rättegångsbalken eller i 1944 års lag

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända

handlingar med posten m. m., och jag har icke funnit lämpligt att i nu förevarande

lagförslag meddela någon föreskrift med angivna innebörd.

I ett särskilt fall, nämligen i fråga örn ansökningar till ämbeten och

tjänster, har — såsom jag tidigare antytt — tvekan yppats örn lämpligheten

att avskaffa tolvslaget såsom fatalietid. Vad beträffar ansökan till prästerlig

tjänst har ändringen avstyrkts av ett domkapitel, och i flera yttranden från

akademiska myndigheter har den uppfattningen kommit till uttryck, att för

deras ämbetsområden något behov av ändrade föreskrifter knappast förelåge.

Ehuru den tvekan som sålunda yppats med hänsyn till omständigheterna

är förståelig, bör det dock erinras om att för stora områden av statlig

och kommunal verksamhet ansökningstidernas utgång sedan länge varit bestämd

utan anknytning till visst klockslag och att denna ordning fungerat väl.

Det torde knappast föreligga tillräckliga skäl att, när tolvslaget nu i övrigt

avskaffas såsom slutpunkt för ansökningstider, bibehålla detsamma för några

få grupper av statstjänster, såsom prästämbeten och akademiska lärarebefattningar.

Den föreslagna lagen torde ej innebära hinder att i särskilda fall, t. ex.

vid upphandling, föreskriva att anbud eller dylikt skall ha inkommit före

visst klockslag. Jag har icke ansett mig böra uppställa förbud häremot men

vill uttala, att det i regel icke torde vara lämpligt att uppställa något visst

klockslag i dylika fall, när man strävar efter att borttaga bestämmelser

därom på andra områden. Såsom stadsförbundet framhållit äro icke heller

föreskrifter i kommunala reglementen åsyftade i detta sammanhang, men

det synes lämpligt att de kommunala myndigheterna icke utan alldeles särskilda

skäl i av dem utfärdade reglementen bibehålla föreskrifter örn tolvslag

såsom fatalietid.

I promemorian har med hänvisning till lagen den 7 december 1934 örn

tillsättning av prästerliga tjänster och lagen den 13 november 1936 örn domkapitel,

vilka båda upptaga besvärsregler med tolvslag, uttalats, att den nya

lagen icke torde kunna utfärdas utan kyrkomötets medverkan. Detta uttalande

har särskilt understrukits av domkapitlet i Uppsala och föranlett erinran

endast från kammarkollegiet. Kollegiet har hl. a. ifrågasatt, huruvida

ej lagen den 22 juni 1944 kunde anses utgöra ett precedensfall, enligt vilket

en lag som den nu föreslagna ej behövde hänskjutas till allmänt kyrkomöte.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16

Någon klar praxis angående frågan, i vilken utsträckning ändring i lagar,

vilka jämlikt § 87 2:o regeringsformen tillkommit med kyrkomötets samtycke,

kan ske utan kyrkomötets bifall, torde icke föreligga. I en del av kyrkomötet

godkända kyrkliga lagar av ekonomiskt innehåll lia dock på senare

tid vid åtskilliga tillfällen ändringar genomförts utan kyrkomötets hörande

eller utan att kyrkomötet beretts tillfälle till annan medverkan än att avgiva

yttrande. Vad angår det nu föreliggande lagstiftningsärendet är det uppenbart,

att frågan örn tiden och sättet för anförande av besvär m. m. i administrativa

mål — ehuru den berör även kyrkliga organ — icke har något

speciellt kyrkligt intresse. Frågan är av allmänt administrativ karaktär med

den obestridliga tyngdpunkten förlagd utanför den kyrkliga administrationens

område. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att vissa nu gällande,

i administrativ ordning utfärdade bestämmelser angående besväi''s anförande

ansetts äga tillämpning jämväl å kyrkliga ärenden. Uppenbarligen skulle det

vara mindre tillfredsställande att eventuellt icke kunna genomföra en reform

som den förevarande över hela linjen utan nödgas göra förbehåll för

vissa lagar som röra det kyrkliga. Vid övervägande av de skäl som kunna

anföras för och emot kan jag för min del icke finna något bestämt hinder

föreligga att utan kyrkomötets medverkan lösa ett problem av förevarande

art på ett sätt som återverkar även inom den kyrkliga administrationen.

Vad härefter angår reglerna om handlingars insändande med

posten vill jag gentemot den erinran som av kammarkollegiet framställts

mot huvudbestämmelsen i 1 § första stycket av utkastet framhålla, att laggrund

för rätten att medelst posten överlämna handlingar torde erfordras

blott i de fall där det i lag förutsättes, att handlingen i fråga skall ingivas.

Den i utkastet upptagna regeln synes därför vara tillfyllest, trots att dess avfattning

är snävare än bestämmelserna i 1925 års författningar.

Definitionerna på stats- och kommunalmyndighet i 1 § andra stycket, vilka

av kammarkollegiet ansetts överflödiga, synas äga värde såsom belysande

lagstiftningens omfattning och torde därför böra kvarstå. Jämväl stadgandet

i 2 § första stycket om att inkommen handling skall anses ingiven av den som

undertecknat densamma synes mig böra bibehållas. Däremot torde det knappast

vara påkallat att, såsom försvarets civilförvaltning ifrågasatt, i lagen

särskilt utsäga, att handling får inlämnas genom bud.

Då lagen den 22 juni 1944, vilken ju för judiciella myndigheter giver unge

färligen samma regler som de nu med avseende å förvaltningen föreslagna

upphör att gälla vid nya rättegångsbalkens ikraftträdande, synes det mig

icke vara lämpligt att -—- såsom i två yttranden ifrågasatts — samarbeta de

båda lagarna till en författning. Före nya rättegångsbalkens ikraftträdande

torde emellertid böra undersökas, huruvida i anledning av att 1944 års lag

upphör att gälla möjligen i något hänseende kunna uppstå luckor av beskaffenhet

att böra fyllas genom en utvidgning av den nu förevarande la

gens tillämpningsområde eller på annat sätt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

21

Den föreslagna lagen torde böra erhålla den i promemorian angivna rubriken.

Lagen torde, såsom jämväl i promemorian förutsatts, böra föranleda en

följdändring i 1942 års lag angående stats- och kommunalmyndigheterna och

deras verksamhet vid krig eller krigsfara.

Förslaget till lag angående ändring i lagen örn val till riksdagen har i remissyttrandena

lämnats utan erinran och torde böra godtagas.

De föreslagna bestämmelserna böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, till

lag om rått att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.;

lag örn ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid

krig eller krigsfara m. m.; samt

lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn val till

riksdagen.

De båda förstnämnda av dessa förslag äro av den natur, att lagrådets utlåtande

över desamma bör inhämtas.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de båda förstnämnda

förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Stig Hillding.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 10 januari

1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 4 januari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet den 7 december 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m., samt

lag örn ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet

vid krig eller krigsfara m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet H. K. H. Holmgren.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 10 januari

1946 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 7 december 1945 remitterade

förslagen till

1) lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.; samt

2) lag örn ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet

vid krig eller krigsfara m. m.

Föredraganden förmäler att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda båda förslag jämte det vid

statsrådsprotokollet för den 7 december 1945 fogade förslaget till lag angående

ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn val till riksdagen måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Doktrin (3)

  1. Per Furberg, Inkommande handlingar — en ITanpassad tolkning, SvJT 2005 s. 273, på s. 284 · Fritt tillgänglig
  2. Chr. Gottlieb, Fråga om ansökningshandlingar till prästerlig tjänst inkommit i rätt tid, FT 1958 nr 5 s. 304 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Karl G. Samuelson, Condictio indebiti i lönefrågor, FT 1958 nr 5 s. 303, på s. 304 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller kommunalmyndig s. 7 i texten
  2. Rskr. 1946:184 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller kommunalmyndigh a1 i texten
  3. 1LU 1946:23 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller kommunalmyndighets handläggni s. 1 i texten

Doktrin (3)

3 kopplingar.

  1. SvJT 2005 s. 273 Per Furberg, Inkommande handlingar — en ITanpassad tolkning s. 284 i texten
  2. FT 1958 s. 303 Karl G. Samuelson, Condictio indebiti i lönefrågor s. 304 i texten
  3. FT 1958 s. 304 Chr. Gottlieb, Fråga om ansökningshandlingar till prästerlig tjänst inkommit i rätt tid s. 304 i texten