Sök i Ratio Lex

Angående avstående från återltrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade

1946-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:168, Angående avstående från återltrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 168.

1

Nr 168.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående från

återltrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade;

given Stockholms slott den 8 mars 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

J GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om

avstående från återkrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade samt

anför:

Enligt 1 § lagen den 22 juni 1939 (nr 310) örn sjukhusvård vid krig eller

krigsfara (här benämnd krigssjukhusvårdslagen) äger Konungen vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, förordna, att bestämmelserna i 3—9 §§

i lagen skola, helt eller delvis, tillämpas. Förordnande örn tillämpning av

nämnda bestämmelser har meddelats genom kungörelse den 8 december 1939

(nr 833). Detta förordnande har sedermera genom kungörelse den 27 september

1945 (nr (541) begränsats sålunda, att, såvitt avser krigsskadade,

ifrågavarande bestämmelser skola äga tillämpning endast där sjukdomen

eller skadan yppats före den 1 oktober 1945, dock ej för vård som meddelas

efter den 30 juni 1947.

I 9 § omförmälda lag föreskrives beträffande civila sjukhus — bortsett från

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. Nr 168.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

deni som upprättas i anledning av krig eller krigsfara — bland annat att

under tid, då krig icke räder, kostnader för vård av krigsskadade skola ersättas

av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Konungen. Med krigsskadade

förstås enligt samma paragraf bland andra sådana sjuka eller sårade,

vilkas sjukdom eller skada föranletts av eller inträffat under deras

tjänstgöring vid krigsmakten eller civilförsvaret eller uppehåll där med vederbörligt

tillstånd.

Anspråk på ersättning för sådana kostnader för vård å civila sjukhus,

vilka jämlikt 9 § skola gäldas av statsmedel, prövas enligt 10 § av medicinalstyrelsen,

som jämväl har att, då anspråk godkännes, till den ersättningsberättigade

utbetala honom tillkommande belopp. Av styrelsen icke

godkända anspråk behandlas av riksvärderingsnämnden enligt de grunder

och i den ordning, som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens

behov.

I 9 § omförmälda grunder för ersättning för kostnader för vård av krigsskadade

under tid, då krig icke råder, ha fastställts genom särskilda kungörelser,

senast den 27 september 1945 (nr 661). De i dessa kungörelser angivna

ersättningsbeloppen ha bestämts i nära anslutning till medeltalen av de verkliga

dagkostnadema vid sjukhusen.

I gemensam skrivelse den 8 oktober 1942 framhöllo medicinalstyrelsen och

riksförsäkringsanstalten, att de krigsskadades rätt till sjukhusvård å statens

bekostnad vore i olika avseenden begränsad, varom bestämmelser återfunnes

i ett flertal författningar, bl. a. reglementet den 20 oktober 1939 (nr 757)

angående sjukvård åt personal vid försvars väsendet under krigst jänstgöring,

under det att krigssjukhusvårdslagen, som endast reglerade förhållandet mellan

staten och sjukvårdsanstalterna, icke innehölle någon häremot svarande

begränsning av statens skyldighet att till sjukhusens huvudmän utgiva ersättning

för kostnader för vård av krigsskadade. Ämbetsverken —- som vidare

framlade förslag om sådan ändring av krigssjukhusvårdslagen, att bestämmelserna

om ersättning för vård av krigsskadade å tid, då krig icke

rådde, skulle äga tillämpning allenast i den mån den skadade eller sjuke enligt

därom gällande bestämmelser ägde rätt till fri sjukhusvård å militär

myndighets eller å riksförsäkringsanstaltens bekostnad — hemställde, såvitt

nu är ifråga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att vårdkostnadsersättning,

som jämlikt nämnda lag bestritts av statsmedel för person, som ej varit

tillförsäkrad fri vård på statens bekostnad, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

bestämde, icke skulle sökas åter av den, som åtnjutit vården. Därvid anförde

ämbetsverken att ett eventuellt återkrav icke rimligen kunde gälla större

belopp än som svarade mot vanlig legosängsavgift. Därest icke gottgörelse

ansåges böra uttagas av kommunerna i sådana fall, där den vårdade saknade

betalningsförmåga, syntes några avsevärda belopp icke kunna tillföras statsverket

på denna väg. Under förutsättning att den föreslagna ändringen i

krigssjukhusvårdslagen komme till stånd, talade enligt ämbetsverkens me
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

ning övervägande skäl mot att återkrav från statsverkets sida gjordes gällande.

förbehåll syntes allenast böra göras för det i krigssjukvårdsreglementet

berörda fall, alt skadan vore uppenbarligen självförvållad.

I avgivna yttranden funno arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse,

svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och statskontoret

icke anledning till erinran mot förslaget om eftergift av statens

ifrågavarande återkravsrätt. Statskontoret framhöll därvid, att de belopp,

sorn skulle kunna återvinnas till statsverket, icke torde kunna antagas vara

av den betydenhet, att de kunde uppväga de kostnader och övriga olägenheter,

som skulle vara förenade med ett återkravsförfarande. Ämbetsverket

fann dock, på sätt medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten föreslagit,

förbehåll böra göras för det fall, att skadan vore uppenbarligen självförvållad.

Den i det föregående berörda frågan örn bristande överensstämmelse mel-r,eParte,llen!slan

krigssjukhusvårdslagen och de särskilda, för de krigsskadade gällande

bestämmelserna örn rätt till sjukhusvård på statens bekostnad har sedermera

vunnit sin lösning genom utslag den 14 december 1943 av riksvärderingsnämnden,

vari nämnden intagit den ståndpunkten, att huvudman för sjukhus

icke kunde på krigssjukhusvårdslagen grunda rätt till ersättning för annan

vård än som krigsskadad ägt åtnjuta på kronans bekostnad. Enligt vad jag

under hand inhämtat har medicinalstyrelsen vid handläggningen av hithörande

ersättningsärenden sedan början av år 1944 tillämpat krigssjukhusvårdslagen

i enlighet med riksvärderingsnämndens nyss angivna tolkning.

Före nämnda tidpunkt har emellertid styrelsen till huvudmännen utgivit ersättning

även för vård, som krigsskadad icke varit berättigad erhålla på statens

bekostnad.

Kvar står sålunda frågan huruvida staten bör av vederbörande patienter

återkräva sistnämnda vårdkostnadsersättningsbelopp. Till en början torde

det därvid vara av intresse att söka fastställa det sammanlagda belopp, som

högst skulle kunna återkrävas av de krigsskadade. Enligt en inom medicinalstyrelsen

verkställd, ungefärlig beräkning skulle detta belopp uppgå till högst

omkring 17 000 kronor. Det är emellertid att märka, att återkrav icke torde

kunna komma i fråga beträffande större del av de utgivna beloppen, än som

svarar mot vad de krigsskadade själva skulle ha haft att erlägga till vederbörande

huvudmän eller vanlig legosängsavgift. Vid sådant förhållande skulle

det sammanlagda återkravsbeloppet bliva avsevärt lägre än det av medicinalstyrelsen

beräknade. Med hänsyn lill återkravsbeloppets ringa storlek och

då enligt vad styrelsen meddelat enbart fixerandet av det belopp, som skulle

återkrävas av varje här avsedd krigsskadad, skulle kräva en synnerligen omfattande

utredning, finner jag det uppenbart, att återkrav av praktiska hänsyn

icke bör göras gällande. Härför tala enligt min mening även starka billighetsskäl,

bland annat den tid som förflutit efter uppkomsten av återkravsrätten.

Del synes dock böra ankomma på Kungl. Majit att pröva huruvida

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

återkrav bör ske i de fall, där den vårdades skada uppenbarligen är självförvållad.

I sådana fall torde i enlighet med vad nyss sagts endast böra

återkrävas mot legosängsavgiften å vederbörande sjukhus svarande belopp.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att ersättning, som under åberopande av 9 § lagen den 22

juni 1939 om sjukhusvård vid krig eller krigsfara av statsmedel

utgivits för sådan vård å civilt sjukhus av krigsskadad,

som denne icke ägt åtnjuta på statens bekostnad, icke

skall till någon del återkrävas av den vårdade, såvida icke

Kungl. Majit annorlunda bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 194G

616452

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående avstående från återkrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade. a1 i texten
  2. SU 1946:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående avstående från åt er kr av av vissa ersättningar för vård av krigsslcadade. s. 9 i texten