Angående avstående från återltrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade
1946-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:168, Angående avstående från återltrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 168.
1
Nr 168.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående från
återltrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade;
given Stockholms slott den 8 mars 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
J GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om
avstående från återkrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade samt
anför:
Enligt 1 § lagen den 22 juni 1939 (nr 310) örn sjukhusvård vid krig eller
krigsfara (här benämnd krigssjukhusvårdslagen) äger Konungen vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, förordna, att bestämmelserna i 3—9 §§
i lagen skola, helt eller delvis, tillämpas. Förordnande örn tillämpning av
nämnda bestämmelser har meddelats genom kungörelse den 8 december 1939
(nr 833). Detta förordnande har sedermera genom kungörelse den 27 september
1945 (nr (541) begränsats sålunda, att, såvitt avser krigsskadade,
ifrågavarande bestämmelser skola äga tillämpning endast där sjukdomen
eller skadan yppats före den 1 oktober 1945, dock ej för vård som meddelas
efter den 30 juni 1947.
I 9 § omförmälda lag föreskrives beträffande civila sjukhus — bortsett från
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. Nr 168.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 168.
deni som upprättas i anledning av krig eller krigsfara — bland annat att
under tid, då krig icke räder, kostnader för vård av krigsskadade skola ersättas
av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Konungen. Med krigsskadade
förstås enligt samma paragraf bland andra sådana sjuka eller sårade,
vilkas sjukdom eller skada föranletts av eller inträffat under deras
tjänstgöring vid krigsmakten eller civilförsvaret eller uppehåll där med vederbörligt
tillstånd.
Anspråk på ersättning för sådana kostnader för vård å civila sjukhus,
vilka jämlikt 9 § skola gäldas av statsmedel, prövas enligt 10 § av medicinalstyrelsen,
som jämväl har att, då anspråk godkännes, till den ersättningsberättigade
utbetala honom tillkommande belopp. Av styrelsen icke
godkända anspråk behandlas av riksvärderingsnämnden enligt de grunder
och i den ordning, som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens
behov.
I 9 § omförmälda grunder för ersättning för kostnader för vård av krigsskadade
under tid, då krig icke råder, ha fastställts genom särskilda kungörelser,
senast den 27 september 1945 (nr 661). De i dessa kungörelser angivna
ersättningsbeloppen ha bestämts i nära anslutning till medeltalen av de verkliga
dagkostnadema vid sjukhusen.
I gemensam skrivelse den 8 oktober 1942 framhöllo medicinalstyrelsen och
riksförsäkringsanstalten, att de krigsskadades rätt till sjukhusvård å statens
bekostnad vore i olika avseenden begränsad, varom bestämmelser återfunnes
i ett flertal författningar, bl. a. reglementet den 20 oktober 1939 (nr 757)
angående sjukvård åt personal vid försvars väsendet under krigst jänstgöring,
under det att krigssjukhusvårdslagen, som endast reglerade förhållandet mellan
staten och sjukvårdsanstalterna, icke innehölle någon häremot svarande
begränsning av statens skyldighet att till sjukhusens huvudmän utgiva ersättning
för kostnader för vård av krigsskadade. Ämbetsverken —- som vidare
framlade förslag om sådan ändring av krigssjukhusvårdslagen, att bestämmelserna
om ersättning för vård av krigsskadade å tid, då krig icke
rådde, skulle äga tillämpning allenast i den mån den skadade eller sjuke enligt
därom gällande bestämmelser ägde rätt till fri sjukhusvård å militär
myndighets eller å riksförsäkringsanstaltens bekostnad — hemställde, såvitt
nu är ifråga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att vårdkostnadsersättning,
som jämlikt nämnda lag bestritts av statsmedel för person, som ej varit
tillförsäkrad fri vård på statens bekostnad, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
bestämde, icke skulle sökas åter av den, som åtnjutit vården. Därvid anförde
ämbetsverken att ett eventuellt återkrav icke rimligen kunde gälla större
belopp än som svarade mot vanlig legosängsavgift. Därest icke gottgörelse
ansåges böra uttagas av kommunerna i sådana fall, där den vårdade saknade
betalningsförmåga, syntes några avsevärda belopp icke kunna tillföras statsverket
på denna väg. Under förutsättning att den föreslagna ändringen i
krigssjukhusvårdslagen komme till stånd, talade enligt ämbetsverkens me
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
ning övervägande skäl mot att återkrav från statsverkets sida gjordes gällande.
förbehåll syntes allenast böra göras för det i krigssjukvårdsreglementet
berörda fall, alt skadan vore uppenbarligen självförvållad.
I avgivna yttranden funno arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse,
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och statskontoret
icke anledning till erinran mot förslaget om eftergift av statens
ifrågavarande återkravsrätt. Statskontoret framhöll därvid, att de belopp,
sorn skulle kunna återvinnas till statsverket, icke torde kunna antagas vara
av den betydenhet, att de kunde uppväga de kostnader och övriga olägenheter,
som skulle vara förenade med ett återkravsförfarande. Ämbetsverket
fann dock, på sätt medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten föreslagit,
förbehåll böra göras för det fall, att skadan vore uppenbarligen självförvållad.
Den i det föregående berörda frågan örn bristande överensstämmelse mel-r,eParte,llen!slan
krigssjukhusvårdslagen och de särskilda, för de krigsskadade gällande
bestämmelserna örn rätt till sjukhusvård på statens bekostnad har sedermera
vunnit sin lösning genom utslag den 14 december 1943 av riksvärderingsnämnden,
vari nämnden intagit den ståndpunkten, att huvudman för sjukhus
icke kunde på krigssjukhusvårdslagen grunda rätt till ersättning för annan
vård än som krigsskadad ägt åtnjuta på kronans bekostnad. Enligt vad jag
under hand inhämtat har medicinalstyrelsen vid handläggningen av hithörande
ersättningsärenden sedan början av år 1944 tillämpat krigssjukhusvårdslagen
i enlighet med riksvärderingsnämndens nyss angivna tolkning.
Före nämnda tidpunkt har emellertid styrelsen till huvudmännen utgivit ersättning
även för vård, som krigsskadad icke varit berättigad erhålla på statens
bekostnad.
Kvar står sålunda frågan huruvida staten bör av vederbörande patienter
återkräva sistnämnda vårdkostnadsersättningsbelopp. Till en början torde
det därvid vara av intresse att söka fastställa det sammanlagda belopp, som
högst skulle kunna återkrävas av de krigsskadade. Enligt en inom medicinalstyrelsen
verkställd, ungefärlig beräkning skulle detta belopp uppgå till högst
omkring 17 000 kronor. Det är emellertid att märka, att återkrav icke torde
kunna komma i fråga beträffande större del av de utgivna beloppen, än som
svarar mot vad de krigsskadade själva skulle ha haft att erlägga till vederbörande
huvudmän eller vanlig legosängsavgift. Vid sådant förhållande skulle
det sammanlagda återkravsbeloppet bliva avsevärt lägre än det av medicinalstyrelsen
beräknade. Med hänsyn lill återkravsbeloppets ringa storlek och
då enligt vad styrelsen meddelat enbart fixerandet av det belopp, som skulle
återkrävas av varje här avsedd krigsskadad, skulle kräva en synnerligen omfattande
utredning, finner jag det uppenbart, att återkrav av praktiska hänsyn
icke bör göras gällande. Härför tala enligt min mening även starka billighetsskäl,
bland annat den tid som förflutit efter uppkomsten av återkravsrätten.
Del synes dock böra ankomma på Kungl. Majit att pröva huruvida
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
återkrav bör ske i de fall, där den vårdades skada uppenbarligen är självförvållad.
I sådana fall torde i enlighet med vad nyss sagts endast böra
återkrävas mot legosängsavgiften å vederbörande sjukhus svarande belopp.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att ersättning, som under åberopande av 9 § lagen den 22
juni 1939 om sjukhusvård vid krig eller krigsfara av statsmedel
utgivits för sådan vård å civilt sjukhus av krigsskadad,
som denne icke ägt åtnjuta på statens bekostnad, icke
skall till någon del återkrävas av den vårdade, såvida icke
Kungl. Majit annorlunda bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Söderqvist.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 194G
616452
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående avstående från återkrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade. a1 i texten
- SU 1946:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående avstående från åt er kr av av vissa ersättningar för vård av krigsslcadade. s. 9 i texten