Angående anslag till Medicinalstyrelsen: Avlöningar m. m
1946-03-08 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:185, Angående anslag till Medicinalstyrelsen: Avlöningar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
1
Nr 185.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Medicinalstyrelsen:
Avlöningar m. m.; given Stockholms
slott den 8 mars 1956.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.
Inledning.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 109—lil föreslagit riksdagen att, i avbidan å
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 såsom förslagsanslag beräkna
-
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 185.
1
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
till Medicinalstyrelsen: Avlöningar ett belopp av 823 500 kronor,
till Medicinalstyrelsen: Omkostnader ett belopp av 150 000 kronor, samt
till Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation ett belopp av 65 000
kronor.
I samband härmed framhöll jag bland annat, att medelsbehovet för hithörande
ändamål vöre beroende av vissa förslag, som framlagts dels av
1941 års befolkningsutredning rörande förlossningsvården (SOU 1945: 50)
dels ock av medicinalstyrelsens materielnämnd rörande den civila sjukvårdsberedskapen.
Vid den fortsatta beredningen inom departementet ha, såsom jag i annat
sammanhang närmare utvecklat (prop. nr 89), flera omständigheter befunnits
tala för ett uppskov med det definitiva ställningstagandet till de olika spörsmål,
som avhandlas i befolkningsutredningens betänkande. Detta gäller enligt
min mening även de förslag, som syfta till en förstärkning av medicinalstyrelsens
organisation för inspektion och handläggning av ärenden rörande
förlossningsvården.
Betänkande angående den centrala organisationen av medicinal- och veterinärväsendet
har i dagarna framlagts av medicinalstyrelseutredningen. Med
prövningen av de frågor, som behandlas i detta betänkande, torde få anstå
till dess detsamma i vanlig ordning varit föremål för remissbehandling. Följande
framställning tager i enlighet härmed sikte på ett bibehållande i stort
sett av medicinalstyrelsens nuvarande organisation under nästa budgetår.
Frågan örn den civila sjukvårdsberedskapens upprätthållande behandlar jag
närmare under vederbörande anslagsrubrik.
1. Medicinalstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1944/45 ...................... 755 000 790 830
1945/46 ...................... 823 500
1946/47 (förslag) .............. 875 000
Kungl. Maj:t har den 22 juni 1945 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning
för medicinalstyrelsen, vilken finnes intagen i statsliggaren
för innevarande budgetår, s. 259.
Vidare har Kungl. Majit samma dag fastställt följande av riksdagen godkända
avlöningsstat för styrelsen, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1945/46:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 305 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis ................................ » 112 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 325 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... » 81 500
Summa förslagsanslag kronor 823 500
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
3
Beträffande de bestämmelser, som meddelats för ifrågavarande anslags
användning, får jag hänvisa till statsliggaren för innevarande budgetår, s.
259—62.
I skrivelse den 31 augusti 1945 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
rörande beräkningen av ifrågavarande anslag för budgetåret 1946/47.
Styrelsen har inledningsvis erinrat örn att den fortgående utbyggnaden av
hälso- och sjukvården ökat styrelsens arbetsbörda så, att åtskilliga avdelningar
inom styrelsen icke medhunne sina arbetsuppgifter. Dessa avdelningar
hade bland annat måst lägga större ärenden av utredningskaraktär åt sidan
och inställa eller i vart fall starkt begränsa den inspektionsmässiga
övervakningen av underställda hälso- och sjukvårdsorgans verksamhet. Den
nuvarande situationen för medicinalstyrelsens del vore därför i längden
ohållbar. 1 avbidan på slutförandet av medicinalstyrelseutredningens arbete
hade styrelsen emellertid funnit riktigast att i sina anslagsäskanden utgå från
gällande organisation av styrelsen. Styrelsen har dock icke ansett sig kunna
underlåta att anmäla vissa medelsbehov, vilka uppkommit på senaste tiden
och väntas komma att kvarstå, oberoende av hur den väntade omorganisationen
av styrelsen genomföres.
Till en början framlägger medicinalstyrelsen en del förslag av beskaffenhet
att påverka anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit.
Sålunda påkallar styrelsen medel för anställande mot arvode av en medicinskt
utbildad »direktörsassistent» åt generaldirektören. Till stöd härför anför
styrelsen följande.
Generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen har såsom sekreterare
en kvinnlig befattningshavare i kanslibiträdes tjänsteställning. Erfarenheten
har emellertid visat, att det i ett med tiden allt större antal ärenden är påkallat
att verkschefen till sin personliga disposition erhåller en befattningshavare
med medicinsk utbildning. Det förekommer exempelvis ej sällan, att
generaldirektören kallas till statsrådsberedningar för att tillhandagå med upplysningar
örn medicinalstyrelsens erfarenheter av och önskemål beträffande
visst spörsmål. Då generaldirektören praktiskt taget hela dagen är upptagen
av sammanträden, hinner han i regel ej själv förbereda dylika ärenden. Erforderlig
utredning får i stället åvägabringas därigenom, att handsekreteraren
införskaffar material från de skilda avdelningar inom styrelsen, vilka ha
att göra med olika sidor av det ärende, som är i fråga. Det ligger i öppen dag,
att detta material borde omhändertagas av medicinskt sakkunnig person för
att de luckor, som måste uppkomma, skulle kunna utfyllas och en översiktlig
muntlig elller skriftlig redogörelse lämnas. Den nu angivna situationen
uppkommer även, när riksdagsutskott elid- sidoordnade ämbetsverk anhålla
örn samråd beträffande skilda ämnen.
Sedan kriget avslutats, hänvända sig utländska myndigheter i större utsträckning
än tidigare lill generaldirektören personligen med anhållan örn
redogörelser för skilda företeelser inom svenskt medicinalväsen. Även i dessa
fall är det önskvärt, att materialet från styrelsens olika avdelningar bearbetas
och utformas under generaldirektörens personliga ledning av medicinskt
sakkunnig person. Slutligen är del för verkschefen ej sällan erforder
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-5.
ligt att även för det interna arbetet snabbt kunna erhålla en utredning om
viss medicinsk frågas aktuella läge.
Medicinalstyrelsen finner sig alltså böra hemställa, att en befattning som
direktörsassistent åt generaldirektören inrättas. Av befattningshavaren bör
krävas god medicinsk allmänutbildning samt vana vid utredningsuppdrag.
Hans arbetstid torde åtminstone till en början kunna begränsas till fem
och en halv timme örn dagen, varav minst tre och en halv timme å tjänsterummet.
Som ersättning till denne befattningshavare har styrelsen räknat med ett
arvode av 7 200 kronor för år. Härjämte har beräknats ett belopp av 600
kronor till vikarie under semester för ifrågavarande assistent.
Vidare har styrelsen äskat förhöjning av arvodet till inspektören för sinnesslövården
m. m. Styrelsen yttrar härutinnan:
På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1945 års riksdag, att posten tilli arvoden
och säi''skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, finge uppräknas
med 8 500 kronor, vilket belopp tillsammans med dittills utgående arvodesbelopp
till sinnesslövårdsinspektören och dennes vikarie, 7 700 kronor, avsågs
komma att utgöra den ram, inom vilken Kungl. Majit skulle träffa
lämpligaste anstalter för åstadkommande av inspektion av såväl sinnesslövård
som psykisk harna- och ungdomsvård. Inspektionen av dessa båda
vårdformer har numera anförtrotts en och samma person, varvid det av
riksdagen för ändamålet anvisade beloppet — 16 200 kronor —- av Kungl.
Majit disponerats på det sätt, att arvodet för inspektionsverksamheten bestämts
till 14 900 kronor, medan återstoden hänförts till det för ersättning
till vikarie för vissa arvodestagare avsedda beloppet.
Enligt vad medicinalstyrelsen under hand inhämtat har sinnessjuknämnden
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 hemställt örn sådan höjning
av det till nämndens sekreterare utgående arvodet, att detsamma skulle
motsvara avlöning till en befattningshavare i lönegrad C 5, dock med den
skillnaden att pensionsavdrag beräknats allenast såsom för tjänsteman i lönegrad
A 26 och att arvodet föreslagits avrundat uppåt. Arvodet har med utgångspunkt
härifrån föreslagits bestämt till 16 000 kronor. Då de skäl, som
åberopats av sinnessjuknämnden till stöd för denna hemställan i lika hög
grad kunna åberopas beträffande inspektören för sinnesslövården samt psykisk
harna- och ungdomsvård, får medicinalstyrelsen föreslå, att jämväl arvodet
till sistnämnda befattningshavare höjes till 16 000 kronor, innebärande
en höjning med 1 100 kronor. Då den nuvarande benämningen av ifrågavarande
befattningshavare är tungrodd, får styrelsen tillika föreslå, att densamma
förändras till inspektör för psykisk barnavård m. m. Ett bifall till förslaget
torde jämväl böra föranleda, att delposten till ersättning till vikarier
för vissa arvodestagare höjes från 1 700 kronor till 2 700 kronor.
Styrelsen föreslår ävenledes en jämkning av grunderna för ersättning till
ledamöterna i den s. k. apotekarbefordringsnämnden, varvid styrelsen anför
bland annat:
Apotekarbefordringsnämnden, som utgöres av ordförande samt fyra legitimerade
apotekare, varav två privilegieinnehavare och två, som icke inneha
eller arrendera apotek, har att avgiva yttranden i ärenden angående tilldelande
av personligt privilegium å apotek m. m. Ordföranden uppbär ett arvode
av 15 kronor för dag och nämndens övriga medlemmar arvode av 10
kronor för dag, allt under tid då de deltaga i nämndens arbeten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
5
Ersättningarna i apotekarbefordringsnämnden äro vid nuvarande penningvärde
uppenbart för låga. I de fall, då ledamot nödgas begära ledighet från
innehavande tjänst för deltagande i nämndens arbeten, kunna ersättningarna
medföra direkt förlust. På grund härav får medicinalstyrelsen i anslutning
till de grunder, som gälla för ersättning till specialitetsnämnden, föreslå att
för ordföranden fastställes dels ett fast årsarvode av 250 kronor dels ock ett
dagarvode av 25 kronor samt för ledamöter fastställes ett dagarvode av 18
kronor. Ett bifall till detta förslag skulle föranleda uppräkning av posten
till arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, med
1 800 kronor.
Härjämte påkallar styrelsen en uppräkning av delposten till arvoden och
ersättningar åt det vetenskapliga rådet, som för innevarande budgetår är
upptagen med 25 000 kronor. Styrelsen framhåller, att detta belopp under
de senaste budgetåren visat sig otillräckligt, varför detsamma efter medgivande
av Kungl. Majit årligen överskridits. Den ökade verksamheten inom
styrelsen bade medfört ett oavvisligt behov att anlita ledamöter av styrelsens
vetenskapliga råd i väsentligt större utsträckning än tidigare. För att beloppet
skall kunna förslå till de ändamål, för vilka det avsetts, finner styrelsen
det nödvändigt, att detsamma höjes med 2 000 kronor.
Under posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal har styrelsen beräknat medel till förstärkning av den juridiskt
utbildade personalen å lasarettsbyrån, apoteksbvrån och kameralbyrån. Styrelsen
anför bland annat:
Hittills har den till lasarettsbyrån knutna byråinspektören för sjuksköterskeväsendet
vid behandlingen av de juridiska och kamerala sidorna av
förekommande ärenden erhållit biträde av en förste amanuens å lasarettsbyrån.
1 samma mån som arbetet å denna byrå ökat lia emellertid svårigheterna
för denne amanuens att lämna byråinspektören erforderligt biträde
stegrats. Under de senaste åren kan därför det juridiskt-administrativa biträde,
som erhållits från lasarettsbyrån, betecknas såsom nästan rent formellt.
Sedan byråinspektören genom inrättandet av en biträdande inspektörsbefattning
erhållit möjlighet att i viss mån frigöra sig från löpande arbetsuppgifter
och angripa hittills vilande frågor av större räckvidd, har bristen på
tillgång till juridiskt-administrativ sakkunskap visat sig avsevärt försvåra
sjuksköterskeavdelningens arbete. På avdelningens handläggning ankomma
bland annat frågor örn sjuksköterskornas ställning i avlönings- och pensionsavseende.
Vidare pågå å avdelningen utredningar rörande ökade och effektiviserade
utbildningsmöjligheter för sjukvårdspersonal. Antalet och storleksordningen
av dylika och liknande ärenden nödvändiggöra inrättande av
en amanuensbefattning å denna avdelning. Då åtskilliga av de frågor, vid
vilkas behandling denne amanuens skulle medverka, kräva avsevärd erfarenhet,
bör befattningen placeras i lönegrad Eo 18, varvid kostnaden skulle
komma att uppgå till 5 634 kronor för budgetår räknat.
Antalet å apoteksbyrån diarieförda ärenden -— frånräkna! s. k. anmälningsärenden,
apoteksräkningar m. m. — har stigit från 2 923 år 1940 till
3 538 år 1944. Anledningen härtill är bland annat, att, sedan ny giftstadga
av Kungl. Majit utfärdats i november månad 1943, dels direkt nya uppgifter
tillförts byrån, dels styrelsen såsom sakkunnigmyndighet kommit att i ökad
utsträckning anlitas för utlåtanden och uttalanden till myndigheter, företag
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
och andra, som i sin verksamhet lia att tillämpa stadgans föreskrifter. Det
må också framhållas, att gällande apoteksvarustadga är avsevärt föråldrad
och att förslag till ny sådan stadga numera utarbetats inom byrån. Avsikten
är, att förslaget efter förberedande remissbehandling snarast skall föreläggas
Kungl. Maj:t. En fastställelse av sistnämnda stadga kan beräknas komma
att i minst samma omfattning som den nya giftstadgan öka apoteksbyråns
arbetsuppgifter, då de av lagstiftningen direkt följande åliggandena för
byrån kunna förutses bliva flera än de, som tillförts byrån genom giftstadgan.
Även andra ärendegrupper hava tillkommit respektive ökat i omfattning.
För att apoteksbyrån skall medhinna det ökade arbetet, torde det vara
nödvändigt att byråns personal utökas med en amanuens, vilken jämväl torde
böra placeras i lönegrad Eo 18.
Den fortgående utbyggnaden av den statliga sinnessjukvården har medfört
en motsvarande stegring av antalet ärenden, som handläggas av byrådirektören
å kameralbyråns avdelning för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning.
För att biträda honom vid utredningar samt i expeditionsarbetet är en
halvtidsamanuens numera behövlig. För ändamålet bör beräknas elt belopp
av 2 500 kronor.
Styrelsen erinrar tillika om att på samma avdelning sedan den 1 juli 1944
finnes anställd en revisionsassistent, placerad i lönegrad Fx 18. Inrättandet
av denna befattning har, framhåller styrelsen, visat sig medföra en effektivare
sakrevision och en intensifierad kameral revision av sinnessjukhusens
räkenskaper. För att dessa vinster skola bestå, vore det av vikt, att ombyte
av innehavare icke ägde rum allt för ofta. Den av 1945 års riksdag beslutade
revisionen av tjänsteförteckningen vid statens sinnessjukhus hade medfört,
att det numera ställde sig ekonomiskt förmånligare att tjänstgöra såsom
assistent vid sinnessjukhusen än å ifrågavarande befattning, varav i sin
tur följde, att täta ombyten å befattningen kunde befaras. Med hänsyn härtill
funne sig styrelsen böra föreslå, att revisionsassistenten uppföres såsom
extra ordinarie i oförändrad lönegrad. Kostnaden härför inskränkte sig till
270 kronor.
Beträffande den kvinnliga biträdespersonalen har styrelsen bland annat
föreslagit utbyte av vissa befattningar mot sådana i högre lönegrad. 1 detta
hänseende yttrar styrelsen:
Under hänvisning till ansvällningen av arbetet hemställde medicinalstyrelsen
i sina anslagsäskanden till 1945 års riksdag örn medel för anställande
å styrelsens hälsovårdsbyrå av ett extra ordinarie kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring.
Denna hemställan bifölls, dock med den jämkningen, att
lönen beräknades endast såsom till extra tjänsteman. Efter det nämnda framställning
avlåtits har arbetet å hälsovårdsbyrån visat en fortsatt stegring.
Från och med den 1 juli 1945 har byråns ledning övertagits av en ordinarie
byråchef, medan denna befattning tidigare stått vakant under en följd av år.
Den ordinarie byråchefen har för att kunna medhinna arbetet påyrkat anställande
av en välutbildad heltidsstenograf i stället för nyssnämnda halvtidsbiträde.
Enligt vad styrelsen inhämtat från den offentliga arbetsförmedlingen ligger
månadslönen för fullgoda stenografer i Stockholm för närvarande omkring
400 kronor, indextillägget inräknat. Med hänsyn härtill och då det är hälsovårdsbyråchefens
avsikt att anförtro sin stenograf kvalificerade arbetsupp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
7
{Öfter (bland annat självständigt uppsättande av rutinskrivelser), anser styrelsen
det nödvändigt, att avlöning beräknas för ett extra ordinarie kanslibiträde.
Kostnadsökningen härför skulle, på grund av indragningen av den
nuvarande halvtidstjänsten i Ex 4, stanna vid (3 300— 1 280) 1 010 kronor.
På veterinärbyråns tuberkulosavdelning äro anställda nio kvinnliga biträden
med placering, en i lönegrad Eo 11 och åtta i fjärde lönegraden. Den
extra ordinarie kansliskrivaren handlägger under byrådirektörens inseende
självständigt ärenden rörande pastöriseringskontroll. Ett extra ordinarie kontorsbiträde
tjänstgör såsom avdelningens registrator och ett annat utför maskinskrivningsgöromålen.
Återstående sex kontorsbiträden äro knutna till avdelningens
register över djurbesättningar, som äro anslutna till tuberkulosbekämpandet.
Detta register består av omkring 200 000 kort, å vilka redovisas
nära 2 000 000 djur. Antalet till avdelningen årligen inkommande rapporter
från landets veterinärer utgör mellan 90 000 och 100 000.
Självfallet kunna de tre å avdelningen tjänstgörande veterinärerna icke
medhinna en granskning av ett så stort antal rapporter. Rapporterna omhändertagas
i stället av kontorsbiträdena. Därvid sker en uppdelning till en början
så, att rapporter rörande åtgärder och resultat, som anses kräva stor
erfarenhet och särskilt skolat omdöme överlämnas till ett specialutbildat biträde.
Exempel på dylikt material utgör rapporter örn förekomsten av djur
med tuberkulos i smittfarligt stadium. Återstående rapporter uppdelas på
fem kontorsbiträden så, att varje biträde ansvarar för viss region. Rapporterna
underkastas granskning, huruvida däri redovisade åtgärder varit författningsenliga
samt om gjorda fynd böra föranleda någon medicinalstyrelsens
åtgärd. Sedan granskningen fullgjorts och eventuella åtgärder vidtagits,
överföres rapportens innehåll till kortet. Vid tvekan hos ett kontorsbiträde
om något i rapporten förekommande förhållande lia de fyra till tjänståren
yngre kontorsbiträdena att i första hand rådfråga den till tjänståren äldsta
arbetskamrat, som .sysslar med ifrågavarande rapporter. Detta kontorsbiträde
tjänstgör alltså i förmansställning.
Av redogörelsen framgår, att två av de biträden, sorn deltaga i rapportgranskningen,
intaga en särställning. Resultatet av tuberkulosavdelningens
arbete är i väsentlig mån avhängigt av noggrannheten, omdömet och påpassligheten
hos dessa befattningshavare. På grund härav anser medicinalstyrelsen
det fullt befogat, att de uppflyttas till kanslibiträden i lönegrad
Eo 7. Ett ytterligare skäl för en sådan uppf lyftning utgör den omständigheten,
att tillräcklig erfarenhet icke kan förvärvas utan en mångårig tjänstgöring
på registret samt att vederbörande befattningshavare helt naturligt
vilja söka sig över till högre tjänster på annat håll i styrelsen, örn befordringsmöjligheter
icke skapas på tuberkulosavdelningen. Kostnaden härför
uppgår till (2 X 525) 1 050 kronor.
1 proposition nr 273 till 1943 års riksdag lämnades en redogörelse för i
promemoria från besparingsberedningens delegation för organisationsundersökningar
framlagda förslag rörande rationalisering av kontorsorganisationen
inom medicinalstyrelsen. Ett av dessa förslag avsåg att åvägabringa en decentralisering
av diarieföringen av inkommande handlingar från styrelsens registratorskontor
till de olika byråerna. I promemorian förutsattes, att den befattningshavare,
som på varje byrå skulle sköta regissatorsgöromålen, skulle
placeras i kanslibiträdes tjänsteställning. I anslutning till detta förslag halen
decentralisering av diarieföringen prövats på vissa byråer och befunnits
lämplig för bland annat apoteksbyråns del. 1 överensstämmelse med besparingsberedningens
intentioner torde därför det kontorsbiträde, som å apoteksbyrån
handhar diarieföringen, böra uppflyttas från lönegrad Eo 4 till lönegrad
Eo 7.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-5.
Slutligen har en rent kvantitativ utökning av den kvinnliga biträdespersonalen
ansetts erforderlig. Under hänvisning till arbetsbördans ökning å såväl
apoteksbyrån som rättspsykiatriska avdelningen har styrelsen sålunda beräknat
medel för avlöning åt ett heltidsanställt och ett halvtidsanställt kontorsbiträde.
Vidare har styrelsen framhållit, att utvidgningen av sinnesslövårdsinspektörens
verksamhet till att omfatta jämväl psykisk harna- och
ungdomsvård medfört behov av biträdeshjälp åt nämnda befattningshavare.
Biträdet skulle närmast handha diarieföringen och ombesörja expeditionsarbetet
åt inspektören. Under dennes ofta förekommande resor skulle biträdet
i möjligaste mån även tillhandagå allmänheten med upplysningar och
vidtaga vissa preliminära åtgärder för att påskynda handläggningen av inkommande
ärenden. Med hänsyn till arten och omfattningen av dessa göromål
anser styrelsen nödvändigt att anställa ett kontorsbiträde med heltidstjänstgöring.
Härjämte har styrelsen erinrat örn att styrelsen, efter vederbörligt
medgivande, under år 1945 låtit utbyta en äldre telefonväxel mot en
modern, halvautomatisk växel. Efter utredning rörande samtalsfrekvensen
hade från telegrafverket meddelats, att en tillfredsställande betjäning icke
längre såsom dittills kunde lämnas av en telefonist, utan att två befattningshavare
erfordrades. Medicinalstyrelsen hade därför nödgats tillfälligtvis anställa
ytterligare en telefonist, vilken den 1 juli 1946 borde beredas extra
ordinarie anställning. Den sammanlagda kostnaden för biträdespersonalens
utökning har styrelsen uppskattat till omkring 10 000 kronor.
Från angivna utgångspunkter har styrelsen upptagit anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän till oförändrat belopp eller 305 000 kronor,
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, till (112 000 + 13 300) 125 300 kronor samt anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal till i runt tal (325 000 + 30 000)
355 000 kronor. Posten till rörligt tillägg anses med hänsyn till belastningen
under sistförflutna budgetår (77 295 kronor) kunna minskas med 1 800 kronor
till 79 700 kronor. Anslaget i sin helhet skulle alltså enligt styrelsens beräkningar
för nästa budgetår uppgå till (305 000 + 125 300 4- 355 000 +
79 700) 865 000 kronor.
Över medicinalstyrelsens framställning ha till följd av remiss yttranden
avgivits av statskontoret och medicinalstyrelseutredningen.
Statskontoret har ansett, att med prövningen av frågan örn inrättande av
nya tjänster hos styrelsen samt om löneregleringar för styrelsens befattningshavare
borde anstå, intill dess resultatet av då pågående utredningsarbete
rörande styrelsens organisation förelåge. Ämbetsverket har därför icke
ingått på prövning av styrelsens anslagsäskanden i nämnda hänseenden. Styrelsens
hemställan om uppräkning av delposten till ersättningar och arvoden
åt vetenskapliga rådet samt om höjda ersättningsbelopp till ledamöterna i
apotekarbefordringsnämnden har icke givit statskontoret anledning till
erinran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 18ö.
!)
Medicinalstyrelscutrcdningen yttrar i huvudsak följande.
Medicinalstyrelsen har i första hand påkallat medel tor anställande av en
»direktörsassistenl» åt generaldirektören med huvudsaklig uppgift att från
olika byråer införskaffa och bearbeta material i frågor, som beröra två eller
flera byråer eller avdelningar och i vilka generaldirektören personligen kallats
att tillhandagå med upplysningar eller samråd i departement, riksdag
eller sidoordnade ämbetsverk. Medicinalstyrelseutredningen är lör sin del väl
medveten örn den dryga arbetsbörda, som för närvarande åvilar generaldirektören
och som gör det angeläget att i möjligaste mån avlasta generaldirektören
från göromål, som icke nödvändigtvis kräva hans personliga medverkan.
Utredningen kommer också att i sitt betänkande föreslå åtgärder
av skilda slag i syfte att nedbringa generaldirektörens arbetsbörda och förstärka
styrelsens personalorganisation. 1 betraktande härav och då det synes
utredningen vara mera rationellt att för biträde nied förenämnda arbetsuppgift
i första hand anlita tillgänglig arbetskraft å den byrå eller avdelning,
som huvudsakligen beröres av ärendet, vill utredningen förorda att ined prövning
av frågan örn inrättande av den föreslagna assistenttjänsten tills vidare
anstår.
Medicinalstyrelsen har vidare föreslagit, att arvodet till inspektören för
sinnesslövården samt den psykiska harna- och ungdomsvården liöjes från
14 900 till 16 000 kronor. Utredningen hyser för sin del den uppfattningen,
att det med hänsyn till denne befattningshavares uppgift att tillvarataga de
å sinnesslöanstalt intagna patienternas intressen i fråga om behandling och
utskrivning lii. m. måste anses vara av väsentlig vikt, att befattningshavaren
beredes en självständigare och ekonomiskt mera oberoende ställning än hittills.
Inom utredningen överväges därför att för ifrågavarande inspektör inrätta
en pensionsberättigad befattning å löneplan C, placerad i 6 lönegraden,
varigenom befattningshavaren skulle få en löneställning som i det närmaste
motsvarar överläkarnas vid statens sinnessjukhus. Från denna utgångspunkt
kan ett arvode av 16 000 kronor icke anses för högt tilltaget.
Från medicinalstyrelsens sida har jämväl föreslagits förstärkning av den
juridiskt utbildade personalen med två amanuenser med heltidstjänstgöring
och en amanuens nied halvtidstjänstgöring. Utredningen vill i anledning
härav framhålla, att utredningen vid sina undersökningar rörande personalorganisationen
inom medicinalstyrelsen kommit till den uppfattningen, att
behov föreligger av en relativt betydande utökning av den juridiskt-adminislrativa
personalen. Huvudvikten torde emellertid böra läggas på att öka
beståndet av kvalificerade befattningar. Utredningens blivande förslag i ämnet
tager därför i första hand sikte på att tillgodose denna sida i personalbehovet.
Huruvida och i vad mån därutöver behov av ökad juridiskt utbildad
personal i lägre löneställning kommer att föreligga är vanskligt att på förhand
bedöma. Inom utredningen verkställda preliminära beräkningar giva
dock vid handen, att en förstärkning av denna personal med en å två befattningshavare
i lönegraden 15—21 torde bliva erforderlig.
Antalet befattningshavare för registrerings- och skrivgöromål i medicinalstyrelsen
uppgår, frånräknat dem sorn huvudsakligen sysselsättas med beredskapsärenden,
till ett 50-tal. Bland dessa innehava 1 anställning som registrator,
4 som kansliskrivare, 7 som kanslibiträden, 22 sorn kontorsbiträde!! och
de övriga som extra eller tillfälliga befattningshavare. I sina anslagsäskanden
för nästa budgetår har medicinalstyrelsen beräknat medel för dels utbyte av
.''t e. o. kontorsbiträden och 1 extra skrivbiträdesbefaltning mot 4 e. o. kanslibiträdesbefattningar,
dels ock avlönande av ytterligare .‘i å 4 biträden, företrädesvis
avsedda för apoteksbyrån, rättspsykiatriska avdelningen, inspektören
för sinnesslövården m. lii. samt telefonväxeln.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Departements
chefen.
Utredningen har icke kunnat så i detalj taga del av det löpande arbetet
mom medicinalstyrelsen, att utredningen äger tillräckliga hållpunkter för att
närmare bedöma behovet av skrivpersonal inom styrelsen. Utredningen vill
emellertid erinra om att medicinalstyrelsens kontorsorganisation på initiativ
av besparingsutredningen under år 1942 varit föremål för en ingående undersökning
av särskilda utredningsmän, vilka i betänkande den 8 oktober 1942
tunnb en icke oväsentlig begränsning av skrivpersonalen möjlig under förutsättning
att vissa föreslagna rationaliseringsåtgärder vidloges. En del av dessa
förslag lia enligt vad styrelsen upplyst belt eller delvis redan genomförts,
medan prövningen av andra uppskjutils i avvaktan på resultatet av medicinalstyrelseutredningens
arbete och lösningen av vissa lokalfrågor. Bland de
uppskjutna åtgärderna nämnas särskilt ifrågasatt decentralisering av diarieföringen
från registratorskontoret till de olika byråerna, utvidgning av den
nuvarande skrivcentralen samt överföring i viss omfattning av specialitetsärendenas
handläggning till statens farmacevtiska laboratorium. Utredningen
har för egen del hittills icke tagit ställning till dessa spörsmål i annan mån
än att utredningen i skrivelse den 1(5 februari 1943 i allt väsentligt anslutit
sig till förslaget örn överflyttning av handläggningen av s. k. specialitetsärenden
till statens farmacevtiska laboratorium. Beträffande förslagen i övrigt
har utredningen preliminärt kommit till den uppfattningen, att vägande skäl
tala för att en decentralisering av diarieföringen och en utvidgning av skrivcentralen
åtminstone i viss utsträckning åvägabringas. Därest så sker, borde
enligt utredningens mening en utökning av den nuvarande skrivpersonalen
kunna undvikas, i den mån icke nya uppgifter tillföras medicinalstyrelsen.
Utredningen är därför för närvarande icke beredd att tillstyrka medicinalstyrelsens
framställning i denna del. På skäl, som medicinalstyrelsen anfört,
och i betraktande av omfattningen av det nuvarande personalbeståndel för
registrerings- och skrivgöromål finner sig utredningen däremot böra förorda
medicinalstyrelsens förslag, såvitt detta avser förändring av vissa e. o. kontorsbiträdesbefattningar
till e. o. kanslibiträdesbefattningar.
I övrigt föranleder medicinalstyrelsens framställning intet uttalande från
utredningens sida.
Med prövning av frågan om anställande av en medicinskt utbildad »direktörsassistent»
at generaldirektören torde på skäl, som medicinalstyrelseutredningen
anfört, böra tills vidare anstå.
Medicinalstyrelsens förslag örn förbättrad löneställning för inspektören för
sinnesslövården bör bedömas i samband med frågan örn ändrad löneställning
för överinspektören för sinnessjukvården, i vilket hänseende förslag
tramlagts i medicinalstyrelseutredningens betänkande, .lag räknar därför
nied oförändrat arvode åt sinnesslövårdsinspektören under nästa budgetår.
Däremot har jag, i likhet med statskontoret och medicinalstyrelseutredningen,
intet att erinra mot bifall till styrelsens förslag örn ändrade grunder
flir ersättning till apotekarbefordringsnämndens ledamöter samt örn höjning
av delposten till arvoden och ersättningar åt vetenskapliga rådet. Posten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:!, bör
i anledning härav uppräknas med 3 000 kronor.
I anslutning till vad medicinalstyrelseutredningen anfört anser jag mig likaledes
höra tillstyrka, att medel beräknas för avlöning av ytterligare två
juridiskt utbildade amanuenser, vilka tills vidare böra anställas mot ersätt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
11
ning i form av arvode. För ändamålet torde böra avses ett belopp av 12 000
kronor. Jag biträder även den föreslagna överflyttningen av revisionsassistenten
i lönegrad Ex 18 till extra ordinarie stat i samma lönegrad.
Beträffande den kvinnliga biträdespersonalen finner jag, liksom medicinalstyrelseutredningen,
fullgoda skäl hava förebragts för uppfattning av
tre kontorsbiträdesbefattningar till extra ordinarie kanslibiträdesbefattningar.
En utökning av biträdespersonalen synes jämväl vara motiverad. Visserligen
har medicinalstyrelseutredningen i sitt förut återgivna utlåtande preliminärt
ställt sig avvaktande till styrelsens framställning i detta hänseende,
men i sitt nyligen avgivna betänkande har utredningen, efter närmare undersökning,
funnit sig böra räkna med en förstärkning av biträdespersonalen
för bland annat de uppgifter, som avses i styrelsens framställning. Jag
tillstyrker därför, att ett belopp av 10 000 kronor beräknas för ändamålet,
och vill tillägga, att detta till större delen allenast innebär en överflyttning
lill styrelsens avlöningsstat av personalkostnader, som hittills bestritts från
anslaget till medicinalstyrelsens beredskapsorganisation.
På framställning av medicinalstyrelsen har Kungl. Majit den 9 november
1945 medgivit, att under innevarande budgetår må å styrelsens hälsovårdsbyrå
vara anställd dels en sekreterare mot ett arvode av 930 kronor i månaden
och dels ett kvinnligt biträde mot ett arvode av 400 kronor i månaden
med uppgift att utföra kansligöromål åt statens gengasforskningsråd samt i
övrigt biträda med arbetet å hälsovårdsbyrån. Kostnaden för dessa befattningshavare
bestrides från anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal
inom medicinalstyrelsen. 1 sina anslagsäskanden rörande gengasforskningsverksamheten
under nästa budgetår har medicinalstyrelsen utgått från att
behov av nu nämnda befattningshavare kommer att tills vidare kvarstå.
Jag anser mig även för egen del böra räkna med denna personal med hänsyn
till den ökade aktivitet å hälsovårdsområdet, som kan förväntas inträda
med en mera normal tillgång till materiel och arbetskraft. Kostnaden för
denna personal uppgår för helt år till omkring 16 000 kronor. En omprövning
av ifrågavarande personalbehov torde lämpligen kunna ske i samband
med ställningstagandet till föreliggande förslag örn utbyggnad av styrelsens
organisation.
Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten vid att inom medicinalstyrelsen
pågående utredningar och andra omständigheter samverkat till att ett betalande
överskridande av styrelsens anslagspost lill avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal för innevarande budgetår icke kan undvikas. Frågan
örn medgivande härtill anmäler jag i annat sammanhang. Enligt vad
medicinalstyrelsen under hand framfört kommer behov av extra personal
all kvarstå i icke obetydlig omfattning under nästa budgetår, därest icke
en väsentlig förstärkning av styrelsens fasta personal genomföres. I varje
fall lärer man få räkna med nödvändigheten av att medgiva byråcheferna
å medicinal- och kameralbyråerna partiell tjänstledighet under stora delar
av budgetåret. Till nu berörda förhållande torde, i avvaktan på ställningstagande
till medicinalstyrelseutredningens förslag, hänsyn böra såtillvida
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
tagas, att icke-ordinarieposten uppräknas med ett belopp av förslagsvis
12 000 kronor.
\ id bifall till vad jag sålunda förordat torde medelsbehovet för avlöningar
inom medicinalstyrelsen under nästa budgetår böra beräknas sålunda.
Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör upptagas
till oförändrat belopp eller 305 000 kronor.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, bör höjas med 3000 kronor till 115000 kronor.
Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
bör uppräknas med i runt tal (12 000 + 10 000 + 16 000 + 12 000) 50 000
kronor till 375 000 kronor.
Posten till rörligt tillägg slutligen torde med hänsyn till belastningen
för sistförflutna budgetår kunna upptagas till 80 000 kronor.
Enligt dessa beräkningar skulle alltså medicinalstyrelsens avlöningsanslag
för nästa budgetår komma att uppgå till (305 000 +115 000 + 375 000 4
80 000) 875 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande avlöningsstat för medicinalstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47
Avlöningsstat.
1. Avlöningar lill ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .......................... kronor 305 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit, förslagsvis.. » 115 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
............................ » 375 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 80 000
Summa kronor 875 000;
dels ock till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 875 000 kronor.
2. Medicinalstyrelsen: Omkostnader, förslagsamlag.
Budgetår Anslag
1944/45 .................. 145 000
1945/46 .................. 150 000
1946/47 (förslag) .......... 180 000
Den 18 maj 1945 har Kungl. Majit fastställt följande omkostnadsstat för
medicinalstyrelsen, att tillämpas under budgetåret 1945/46:
Nettoutgifter
284 220
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 18ö
Omkostnadsstat.
Utgifter.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis.......................... kronor 4 000
2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 36 000
3. Expenser, förslagsvis .............................. » 103 000
4. Publikationstryck, förslagsvis........................ » 27 000
Summa kronor 170 000
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis .......... kronor 20 000
Nettoutgift kronor 150 000
Av posten till expenser hänföra sig 15 000 kronor till bränsle, lyse och
vatten samt 88 000 kronor till övriga expenser.
I skrivelse den 31 augusti 1945 har medicinalstyrelsen framlagt förslag rörande
medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår.
Styrelsen upplyser till en början, att belastningen å anslaget för budgetåret
1944/45 utgjort för sjukvård m. m. 7 340 kronor, för resor 41 440 kronor
och för expenser 215 436 kronor, varav 15 436 kronor för bränsle, lyse
och vatten samt 200 000 kronor för övriga expenser. Å posten till publikationstryck
har belastningen utgjort 33 226 kronor, medan inkomsterna av
under budgetåret försålda publikationer uppgått till 13 222 kronor.
För nästa budgetår räknar styrelsen med ett belopp av förslagsvis 5 000
kronor till sjukvård m. m.
I fråga om posten till reseersättningar erinrar styrelsen örn att densamma
under förkrigstiden varit upptagen med 40 000 kronor.
Styrelsen framhåller vidare, att ett gott resultat av styrelsens verksamhet
i avsevärd mån vore beroende av möjligheterna för styrelsen att verkställa
inspektioner av underordnade organs verksamhet samt att vid personliga
besök meddela dylika organ muntliga råd och anvisningar. För att styrelsen
under nästkommande budgetår skulle kunna gottgöra de försummelser i
förevarande avseende, som statsmakternas direktiv örn sträng återhållsamhet
under krigsåren framtvingat, anser styrelsen ofrånkomligt, att posten
till reseersättningar höjes till 45 000 kronor för styrelsens verksamhet i allmänhet.
Därigenom skulle densamma, om icke uppgå till så likväl närma
sig förkrigstidens reella belopp.
Härutöver påkallar styrelsen medel för två särskilda ändamål, varvid styrelsen
anför.
Den av riksdagen begärda utredningen örn landets indelning i provinsialläkardistrikt,
vilken Kungl. Majit anförtrott åt styrelsen, torde komma att
pågå även under budgetåret 1946/47. I varje läll torde styrelsen komma att anmodas
avgiva förslag lill inrättande av ett stort antal dylika distrikt. För
att förslag till ändring i provinsialläkardistriktsindelningen skola kunna fotas
på ett säkert underlag, måste vederbörande befattningshavare i styrelsen
företaga resor för att på ort och .ställe överlägga med representanter för läns
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-5.
styrelser, landsting, kommuner samt andra av hälso- och sjukvården intresserade.
Härför erfordras ett belopp av 5 000 kronor.
Enligt vad styrelsen inhämtat torde en av styrelsen till Kungl. Majit gjord
framställning örn skärpta behörighetsvillkor för läkare vid epidemisjukhus
m. m. göras till föremål för proposition till 1946 års riksdag. Ifrågavarande
förslag avser en effektivisering av epidemivården. För att denna effektivisering
skall kunna uppnås anser styrelsen det nödvändigt, att dess epidemiologiska
expert, hälsovårdsbyråchefen, företager resor till samtliga epidemisjukhus
och åtminstone större epidemisjukstugor för att orientera huvudmän
samt läkare örn innebörden av och syftet med den nya lagstiftningen.
För dessa resor, vilka bliva omfattande, beräknas ett belopp av 5 000 kronor
bli erforderligt.
I enlighet med det anförda finner styrelsen, att anslagsposten till reseersättningar
bör höjas till 55 000 kronor.
Utgifterna för bränsle, lyse och vatten lia nära motsvarat det under anslagsposten
till expenser härför beräknade beloppet, varför styrelsen för
detta ändamål räknar med oförändrat belopp eller 15 000 kronor.
Delposten till övriga expenser örn högst 88 000 kronor föreslås däremot
höjd med 42 000 kronor. Till stöd härför anför styrelsen:
Den exceptionellt höga belastningen av denna delpost under budgetåret
1944/45 beror på dels att styrelsen nödgas utbyta sin omoderna telefonväxel
mot en halvautomatisk växel, vilket dragit en kostnad av omkring 32 000
kronor, dels ock att styrelsen till följd av tandläkarinstitutets ombyggnad fått
sina lokalförhållanden starkt försämrade, vilket medfört omfattande åtgärder
av skdda slag, såsom ianspråktagande av tidigare utdömda lokaler, omflyttning
och delvis borttransport av arkiv och bibliotek, utbyte av äldre
möbler, vilka på grund av sin storlek ej rymmas i de nya, starkt förminskade
tjänsterummen, kassation av äldre armatur och anskaffning av ersättning
därför m. m. Kostnaderna för de av omflyttningen föranledda åtgärderna
kunna uppskattas till omkring 58 000 kronor. Även örn dessa kostnader av
engångskaraktär frånräknas, kvarstår en belastning för budgetåret 1944/45
av omkring 110 000 kronor.
Det föreligger grundad anledning antaga, att sistnämnda belopp icke kommer
att kunna underskridas för nästkommande budgetår. Till följd av hälsooch
sjukvårdsorganisationens pågående utbyggnad måste styrelsens kostnader
för expenser till annat än eget behov antagas komma att utvisa en fortgående
stegring. Styrelsens kostnader för telefon komma genom installerandet
av den nya växeln att öka. Eftersatt inbindning av tidskrifter och böcker,
försummat underhåll av kontorsinventarier och möbler samt ett under krisåren
uppdämt behov av maskinell och annan utrustning kommer slutligen
att nödvändiggöra ej obetydliga kostnader.
Utöver det belopp, som styrelsen sålunda anser böra beräknas för normala
expenser, 110 000 kronor, bör enligt styrelsens mening ett belopp beräknas
till utrustning av de nya lokaler, som med all säkerhet måste anskaffas
vid ett genomförande av medicinalstyrelseutredningens förslag. Såsom
tidigare nämnts lia styrelsens lokaler genom ombyggnaden av tandläkarinstitutet
redan blivit otillräckliga. När styrelsens organisation ökas lill följd av
medicinalstyrelseutredningens förslag, blir det nödvändigt att på det ena eller
andra sättet skaffa flera rum. Ehuru en beräkning av lättförstådda skäl icke
kan göras, anser sig styrelsen böra påyrka ett belopp av uppskattningsvis
20 000 kronor till utrustning av nya lokaler.
Kungl. Majlis proposition nr 185.
15
Anslagsposten till expenser har enligt vad sålunda anförts upptagits med
145 000 kronor, varav 15 000 kronor till bränsle, lyse och vatten, samt 130 000
kronor till övriga expenser.
Beträffande anslagsposten till publikationstryck erinrar medicinalstyrelsen,
att för budgetåret 1944/45 beräknats ett belopp av 9 000 kronor
för utgivande av en läkemedelsförteckning, avsedd att möjliggöra förbilligande
av läkemedelsinköp. Styrelsen framhåller, att denna läkemedelsförteckning
blivit mycket uppskattad av sjukhushuvudmän, läkare, farmacevtisk
personal och andra, som hade att syssla med läkemedelsfrågor, och att densamma
medfört ett förbilligande av läkemedlen för vissa sjukhus. För att
förteckningen skulle göra avsedd nytta måste den ständigt vara aktuell. Med
hänsyn härtill förordar styrelsen, att medel anvisas för utgivande av en tredje
upplaga av ifrågavarande förteckning. På grund av de sedan 1944 stegrade
avlöningskostnaderna inom tryckeri- och bokbinderifacken beräknar styrelsen
kostnaderna härför till 10 000 kronor, i följd varav anslagsposten skulle
behöva höjas med 8 000 kronor till 35 000 kronor. I den mån ytterligare
publikationer behöva tryckas eller eljest särskilda förhållanden så påkalla,
har styrelsen för avsikt att framdeles göra framställning örn att överskrida
posten i fråga.
Att inkomsterna av försålda publikationer sjunkit under
nästföregående budgetår sammanhänger enligt styrelsens uppfattning
med att inkomsterna för andra upplagan av läkemedelsförteckningen icke
hunnit inflyta under budgetåret. Då dylika inkomster kunna påräknas under
budgetåret 1946/47, föreslår styrelsen, att denna inkomstpost uppföres med
oförändrat belopp eller 20 000 kronor.
Styrelsen har alltså uppskattat anslagsbehovet för styrelsens omkostnader
under nästa budgetår till (5 000 -+- 55 000 + 145 000 + 35 000 — 20 000 =)
220 000 kronor.
I likhet med medicinalstyrelsen förordar jag, att delposten till sjukvård Departementsm.
lii. upptages till 5 000 kronor. chefen.
En höjning av posten till reseersättningar synes även vara motiverad.
Jag är dock icke beredd att tillstyrka medicinalstyrelsens förslag i
vidare mån än jag förordar, att delposten uppräknas till 45 000 kronor. Härvid
har jag utgått från att erforderlig orientering rörande innebörden av den
liva epidemilagstiftningen i den mån så är möjligt lämnas i samband med resor
för annat ändamål.
Under posten till expenser torde liksom för innevarande budgetår
beräknas ett belopp av 15 000 kronor för bränsle, lyse och vatten. Med hänsyn
till vad medicinalstyrelsen anfört torde en höjning av delposten till övriga
expenser däremot icke kunna undvikas. Jag tillstyrker, att för ändamålet
beräknas ett belopp av i runt bil 100 000 kronor för nästa budgetår. Frågan
örn anvisande av medel för utrustning av nya lokaler vid en eventuell utökning
av styrelsens organisation torde böra prövas i samband med ställningstagandet
till medicinalstyrelseutredningens förslag.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Mot den föreslagna höjningen av anslagsposten till publikation stryck
har jag intet att erinra. Denna höjning kan efter hand beräknas
komma att motsvaras av inkomster genom försäljning av den nya upplagan
av läkemedelsförteckningen. Posten torde alltså böra upptagas till 35 000
kronor.
Inkomsterna av försålda publikationer torde böra beräknas
till oförändrat belopp eller 20 000 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda anfört skulle styrelsens omkostnadsstat för
nästa budgetår komma att upptaga följande huvudposter:
Utgifter.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis.......................... kronor 5 000
2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 45 000
3. Expenser, förslagsvis .............................. » 115 000
4. Publikationstryck, förslagsvis ...................... » 35 000
Summa kronor 200 000
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomster av försålda publikationer, förslagsvis.......... kronor 20 000
Nettoutgift kronor 180 000
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Medicinalstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 180 000 kronor.
3. Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation, förslagsanslag.
Budgetår
Anslag
Nettoutgifter
1944/45 ...........
..... 275 000
271 394
1945/46 ...........
..... 175 000
—
1946/47 (förslag).....
..... 110 000
Ifrågavarande anslag är väsentligen avsett att täcka personalkostnaderna
för dels en inom medicinalstyrelsen anordnad särskild avdelning för ärenden,
som sammanhänga med personal- och lokalberedskapen å sjukvårdens
område, dels en under styrelsen sorterande sakkunnig nämnd med uppgift
att biträda styrelsen vid utredning och handläggning av ärenden rörande
rikets försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel, den s. k. materielnämnden,
dels förstärkning av vissa byråer inom styrelsen, dels
ock vissa sakkunniga för beredskapssjukhusens planläggning, upprättande
och drift.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 18 maj 1945 må anslaget för innevarande
budgetår disponeras sålunda:
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
17
Kronor
Beredskapsavdelningen ...................................... 32 000
Materielnämnden: Avlöningar .......................... 60 000
» : Omkostnader ........................ 29 700 89 700
Förstärkning av kameralbyrån .............................. 26 000
» » apoteksbyrån och tandvårdsavdelningen........ 27 120
Sakkunniga för granskning av planer m. m. för beredskapssjukhus 180
175 000.
Beträffande den närmare specificeringen av posterna hänvisas till statsliggaren
för innevarande budgetår, s. 263.
I skrivelse den 31 augusti 1945 har medicinalstyrelsen preliminärt beräknat
anslagsbehovet för hithörande ändamål under nästa budgetår till oförändrat
belopp. Styrelsen har därvid utgått från att medicinalstyrelseutredningen
komme att till prövning upptaga spörsmålet om lämpligaste sättet
att fullgöra beredskapsorganisationens uppgifter, sedan fullt fredsmässiga
förhållanden inträtt, samt framlägga förslag härutinnan.
Med skrivelse den 9 oktober 1945 har medicinalstyrelsens materielnämnd
framlagt förslag till civil beredskapsorganisation å sjukvårdens område,
närmast avseende upprätthållande av erforderlig beredskap i fråga om materiel
och lokaler.
Under det förberedande arbetet har samråd ägt rum med medicinalstyrelsen,
överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsförvaltning, civilförsvarsstyrelsen,
direktionerna för akademiska sjukhuset i Uppsala och karolinska
sjukhuset, centrala sjukvårdsberedningen, statens reservförrådsnämnd, statens
industrikommission, svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet
bland annat på så sätt, att dessa myndigheter och institutioner bereus
tillfälle att yttra sig över ett av nämnden utarbetat preliminärt förslag
i ämnet. Detta förslag innebar delvis en annan organisationsform än den
nu förordade och nämnden har härutinnan ävensom i vissa andra hänseenden
vid sitt slutliga ställningstagande beaktat de i yttrandena framförda erinringarna.
Nämnden lämnar till en början en redogörelse för den nuvarande beredskapssjukhusorganisationen,
av vilken här följande må återgivas.
Nuvarande bered skapssju k husorganisation.
Den nuvarande organisationen för beredskapen på den civila sjukvårdens
område är grundad på lagen den 22 juni 1939 om sjukhusvård vid krig eller
krigsfara (SFS 310/1939) jämte Kungl. Majus kungörelse den 3 september
1939 med särskilda bestämmelser angående tillämpningen av denna lag
(SFS 634/1939). Jämlikt 3 § i nämnda lag skall sjukhusvård vid krig eller
krigsfara beredas vid i fred befintliga militära och civila sjukhus, vilka fortsätta
sin verksamhet utan eller med förändring i fråga örn verksamhetens art
eller omfattning, samt vid under krig eller krigsfara upprättade militära och
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 185.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
civila sjukhus. Enligt 6 § samma lag skola samtliga sjukhus, i den mån så
erfordras, mottaga såväl civila som militära patienter.
Jämlikt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förutnämnda kungörelse har medicinalstyrelsen
att utöva uppsikten över och ledningen av sjukhusvården
vid civila sjukhus. Medicinalstyrelsen har den 23 februari 1942 meddelat
anvisningar angående beredskapssjukhusens etablerande och drift m. m.
Genom brev den 3 september 1939 har Kungl. Maj:t fastställt förteckning å
de beredskapssjukhus, som skola upprättas vid krig eller krigsfara.
Genom av Kungl. Maj:t den 1 december 1939 och den 28 juni 1941 fastställda
tilläggsförteckningar har den ursprungliga förteckningen, som jämväl innehåller
uppgifter rörande antalet vårdplatser vid varje beredskapssjukhus och
vårdplatsernas fördelning på olika specialavdelningar, erhållit sin nuvarande
utformning. Totala antalet vårdplatser vid de sålunda planerade beredskapssjukhusen,
inklusive sjukvårdsinrättningarnas vårdplatser i fredstid, uppgår
till cirka 68 000.
Kärnan i den civila beredskapssjukhusorganisationen utgöres av vissa i
fredstid befintliga civila sjukvårdsinrättningar (lasarett, sjuktugor m. fl.).
Dessa s. k. kärnsjukhus — av vilka 109 drivas av landsting, 2 av kommuner,
7 av staten och 10 av andra huvudmän — skola vid krig eller krigsfara fortsätta
sin verksamhet med vissa förändringar i fråga om verksamhetens art
och omfattning enligt för varje beredskapssjukhus upprättad plan. De sålunda
upprättade planerna avsedels den personal (läkare, sjuksköterskor m. fl.),
som enligt fastställd placering skall tillföras vederbörande beredskapssjukhus,
dels ock de annexlokaler (skolor, gymnastiksalar o. d.) och den utrustning,
vilka skulle ställas till förfogande vid varje beredskapssjukhus, i den mån
kämsjukhusets lokaler och utrustning icke äro tillräckliga för beredskapssjukhusets
drift.
Planer rörande beredskapssjukhusens utrustning med sjukvårdsmateriel
hava ursprungligen upprättats av särskilda av medicinalstyrelsen
utsedda sakkunniga, vilken planering fortsatts av medicinalstyrelsen och
dess materielnämnd. Man har därvid utgått från att vid kämsjukhusen befintlig
materiel i första rummet skaij tagas i anspråk för beredskapssjukhusens
räkning. I den mån kärnsjukhusens tillgångar icke befunnits tillräckliga
för detta ändamål, har utrustningsbehovet tillgodosetts genom central upphandling
av materiel. Denna centralupphandling har verkställts av medicinalstyrelsens
materielnämnd. Sammanlagt har på detta sätt utrustning för
omkring 46 000 vårdplatser anskaffats, inberäknat den materiel, som upphandlats
för tillgodoseende av första ersättningsbehovet. Kostnaderna för
den utrustning, som sålunda inköpts genom materielnämndens försorg, belöpa
sig till i runt tal 10 000 000 kronor och hava gäldats från de av riksdagen
å tilläggsstatema I och II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisade
reservationsanslagen för utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid
krig eller krigsfara å tillhopa 16 700 000 kronor.
Utöver den materiel, som anskaffats genom central upphandling, hava
kämsjukhusen, på uppdrag av materielnämnden, genom lokala inköp anskaf
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
19
fat viss materiel, som icke ansetts böra bliva föremål för central upphandling.
Dessa inköp lia dock varit av obetydlig omfattning.
Den genom centralupphandling anskaffade sjukvårdsutrustningen har i
allmänhet av säljaren levererats direkt till vederbörande kämsjukhus och
förvaras tills vidare därstädes i förrådslokaler, som tillhöra sjukhuset eller
förhyrts för ändamålet. Den utrustning, som anskaffats för täckande av första
ersättningsbehovet av materiel, har sammanförts till fyra centralförråd.
Vid de centrala beredskapsförråden förvaras även materiel, avsedd för sådana
beredskapssjukhus, som äro belägna inom vissa riskzoner och av denna anledning
icke ansetts lämpliga såsom förvaringsplatser för beredskapsmatériel.
Till redogörare för de centrala beredskapsförråden har materielnämnden
förordnat syssloman vid sjukvårdsinrättningar — antingen statens eller vederbörande
landstings — på samma ort.
De för beredskapssjukhusen erforderliga förråden av läkemedel hava
anskaffats av vederbörande kärnsjukhus, som även sörja för att dessa förråd
omsättas och förnyas, i den mån så är erforderligt till förhindrande av
att läkemedlen förstöras genom långvarig lagring.
Slutligen erinras om att Kungl. Majit genom brev den 30 december 1939
med stöd av 4 § lagen örn sjukhusvård vid krig eller krigsfara föreskrivit, att
ett antal sjukhus —- benämnda reservsjukhus — för behandling företrädesvis
av akuta infektionssjukdomar skola genom vederbörande landstings
försorg inrättas inom vissa län. Kungl. Maj :t har vidare föreskrivit, att reservsjukhusen
skola träda i verksamhet i den ordning och i den utsträckning,
medicinalstyrelsen efter samråd med överbefälhavaren och vederbörande
landstings förvaltningsutskott föreskriver. Sjukhusen skola drivas av vederbörande
landsting med biträde, där så lämpligen kan ske, av vederbörande
provinsialläkare och förste provinsialläkare. Kostnaderna för reservsjukhusens
utrustning, iordningställande och drift bestridas av statsmedel. Utrustning
för reservsjukhusen har anskaffats av materielnämnden samtidigt med
upphandlingen av materiel för beredskapssjukhusen.
Nämnden lämnar i fortsättningen en översikt över den sjukvårdsorganisation,
som handhaves av försvarsväsendet och civilförsvarsstyrelsen; denna
torde i detta sammanhang kunna förbigås.
Materielnämnden s förslag.
Vid upprättandet av sitt förslag bar materielnämnden utgått från dels att
beredskapssynpunktema komma alt beaktas i fredstid i frågor rörande landets
försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel och dels att den nuvarande
beredskapen på den civila sjukvårdens område skall tills vidare i
stort sett bibehållas med avseende å såväl antalet vårdplatser vid beredskapssjukhuset
som den för dessa vårdplatser anskaffade utrustningen, såvitt angår
sjukvårdsmateriel. De förråd av läkemedel, som anskaffats för beredskapssjukhusens
räkning och lagrats vid kärnsjukhusen, föreslås däremot skola
avvecklas, lämpligen genom överlåtelse till vederbörande kärnsjukhus för
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
nämndens självkostnadspris eller gällande dagspris. Förråd av vissa betydelsefulla
läkemedel, som icke tillverkas inom landet, samt av råvaror för
tillverkning inom landet av viktiga läkemedel m. m. förutsättes dock skola uppläggas
centralt genom statens försorg. Denna lagerhållning bör enligt nämndens
uppfattning anförtros åt statens reservförrådsnämnd eller det centrala
lagringsorgan, som efter slutförandet av pågående utredning rörande den
fortsatta planläggningen av den ekonomiska försvarsberedskapen kan komma
att upprättas. Detta organ skulle jämväl ombesörja erforderlig omsättning
av de lagrade varorna. Uppgifter å de läkemedel oell råvaror m. m.,
som sålunda böra finnas i förråd inom landet, skulle av materielnämnden
eller det organ, som skall övertaga dennas hittillsvarande verksamhet, tillställas
lagerhållningsorganet.
Nämnden förutsätter tillika, att vissa reservlager av andra för sjukvården
betydelsefulla importvaror, såsom operationshandskar och röntgenmateriel,
finnas inom landet, ävensom att den tillverkning av röntgenfilm och röntgenpapper
m. m., sorn bedrives av det statsägda aktiebolaget Ceaverken i
Strängnäs, i någon form bibehålies.
Såsom i det föregående anförts förvaras den för beredskapssjukhusen
anskaffade utrustningen i allmänhet vid vederbörande barnsjukhus. Endast
utrustning, som anskaffats för tillgodoseende av det s. k. första ersältningsbehovet,
samt materiel för beredskapssjukhus, som äro belägna inom vissa
riskzoner, lia sammanförts till centralförråd. Rörande den fortsatta förvaringen
av beredskapsmaterielen yttrar nämnden:
Kärnsjukhusen sakna i de flesta fall lämpliga förvaringslokaler för beredskapsutrustningen.
Denna måste därför till stor del förvaras antingen i
vindsutrymmen, vilka med hänsyn till brandrisk m. m. icke äro lämpliga
såsom förvaringsplatser för dylik materiel, eller i källarlokaler, som icke
alltid äro fuktfria, eller också i provisoriskt förhyrda lokaler, vilka i vissa
fall äro belägna på jämförelsevis stort avstånd från barnsjukhuset, ett förhållande
som ofta medför svårigheter för vederbörande sjukhuspersonal att
utöva nödig tillsyn över utrustningen. Ehuru lagringsförhållandena vid kärnsjukhusen
således ofta äro mindre tillfredsställande, har utrustningen hittills
förvarats å dessa sjukhus, enär beredskapskravet ansetts bäst kunna
tillgodoses på detta sätt. Så snart förhållandena medgiva, bör emellertid
även denna utrustning sammanföras till cenlralförråd. En dylik centralisering
är erforderlig jämväl med hänsyn till nödvändigheten att efter hand
omsätta sådan materiel, som icke tål långvarig lagring eller som av andra
orsaker måste omsättas. Det torde nämligen stöta på stora praktiska svårigheter
att omsätta utrustning och på betryggande sätt redovisa och öva
nödig tillsyn över förråd, som äro utspridda på det stora antalet barnsjukhus,
i synnerhet som dessa sjukhus i åtskilliga fall sakna personal, som kan
åtaga sig de med omsättningen och redovisningen förenade bestyren. Förutom
de redan befintliga fyra centrala beredskapsförråden torde centralförråd
därför böra anordnas på andra bland annat ur försvarssynpunkt lämpliga
platser. Materielnämnden har beräknat, att för förvaring av nu befintlig
utrustning ytterligare fem å sex centralförråd komma att erfordras. Endast
i den mån fullgoda och lämpligt belägna förrådslokaler icke kunna erhållas
genom övertagande av redan befintliga förrådsbyggnader, som ägas eller
disponeras av staten, eller genom förvärv eller förhyrande av förrådsbygg
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.
Hader, som ägas av enskilda, böra nybyggnader uppföras för ändamålet.
Då den för beredskapssjukhusen anskaffade utrustningen representerar stora
värden, är det av synnerlig vikt, att lämpliga förrådslokaler anskaffas och att
förrådens förvaltning och vård anförtros åt fullt kompetent personal. Centralförråden
böra om möjligt förläggas till sådana orter, varest sjukvårdsinrättningar,
som drivas av staten, landstingen eller kommuner, äro belägna.
Förvaltningen och vården bör i första hand anförtros åt vederbörande sysslomän.
En sådan anordning är för statsverket förmånlig även ur den synpunkten,
att kostnaderna för förrådens handhavande därigenom bliva för
statsverket väsentligt lägre, än örn särskilda redogörare måste anställas.
Med avseende å materiölens omsättning anför nämnden bland annat:
Sjukvårdsmateriel, som genom statens försorg anskaffats och lagrats för
beredskapsändamål, måste, i den mån dessa varor icke äro hållbara vid lagring,
omsättas inom viss tid till förhindrande av att varorna förstöras genom
lagringen. De varor, som sålunda komma att omsättas, böra, så länge den
civila sjukvårdsberedskapen skall uppehållas, ersättas genom inköp och lagring
av nya varor. Även sådana varor, som äro hållbara under praktiskt
taget obegränsad tid, böra omsättas i de fall, då det på grund av den fortskridande
utvecklingen på det sjukvårdstekniska området kan förutses eller
antagas att varor av viss typ eller av viss beskaffenhet icke vidare komma
att användas inom sjukvården. Sålunda torde bland annat den alltjämt fortskridande
standardiseringen av sjukvårdsmateriel komma att medföra, att
.särskild uppmärksamhet måste ägnas åt nödvändigheten att omsätta sådan
beredskapsmateriel, som icke kan antagas komma att bliva fastställd såsom
standardtyp inom den svenska sjukvården. Den materiel, som måste omsättas,
kan således uppdelas i två huvudgrupper, nämligen
a) materiel, som icke är hållbar vid långvarig lagring samt
b) materiel, som på grund av sin beskaffenhet och den fortskridande utvecklingen
kan befaras bliva otidsenlig.
En stor del av den för beredskapssjukhusen anskaffade utrustningen utgöres
av sådana textilvaror, som äro att hänföra till den första av nyssnämnda
varugrupper. I samråd med experter från textil- och gummiindustrien
har materielnämnden undersökt betingelserna för lagring av olika varor.
Undersökningen har givit vid handen, att yllevaror (filtar, strumpor, tofflor
m. m.) utan olägenhet torde kunna förvaras cirka 10 år och ofärgade
linne- och bomullsvaror (lakan, handdukar m. m.) samt trikåvaror av bomull
cirka 20 år, under förutsättning att varorna förvaras i fuktfria, väl
ombonade och ventilerade förrådslokaler. Omsättningen av textilvarorna bör
således planeras med hänsyn till dessa lagringstider. Operationshandskar,
drainagerör, varmvattenpåsar och övrig sjukvårdsutrustning av gummi kunna
förvaras endast jämförelsevis kort tid. Vid prov, som materielnämnden
låtit utföra, har framgått, att operationshandskar av latexgummi av förstklassig
beskaffenhet varit fullt användbara, även örn de förvarats vid beredskapsförråd
under 3 å 3’/-■ år. Då gummivarornas lagringshållbarliet är i
hög grad beroende av varans kvalitet och icke alltid med säkerhet kan fastställas
vid inköpen, torde man icke böra beräkna längre lagringstid än i
genomsnitt 3 år. För lagring av gummivaror erfordras särskilt lämpliga lokaler
och noggrann tillsyn.
Till den andra varugruppen böra i första rummet hänföras sådana artiklar
— såväl textilier som andra varor — som icke ännu blivil föremål för
standardisering.
Den för beredskapssjukhusen anskaffade och lagrade utrustningen bör
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-5.
omsättas vid sjukvårdsinrättningar, som drivas av staten, samt för den händelse
så skulle befinnas erforderligt, jämväl vid andra sjukvårdsinrättningar.
Även om beredskapsförråden sålunda i första hand böra anlitas vid anskaffning
av materiel för de statliga sjukhusen, synas desamma med fördel kunna
anlitas jämväl i andra fall, då materiel inköpes för statsmedel, exempelvis
vid upphandlingar för försvarets, fångvårdens eller den statliga socialvårdens
räkning eller vid upphandlingar av samma eller liknande art som
de, vilka från svensk sida beslutats och till en del redan verkställts till förmån
för den internationella hjälpverksamheten. Materielnämnden har under
utredningens gång låtit införskaffa uppgifter rörande årsförbrukning
och förråd av läkemedel och annan sjukvårdsmateriel vid statens sinnessjukhus,
de statliga sjukvårdsinrättningarna karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet
och akademiska sjukhuset i Uppsala samt försvaret underställda sjukvårdsinrättningar.
Utredningsmaterialet kan lämpligen läggas till grund för
det kommande omsättningsarbetet.
Med hänsyn till omsättningskravets allmänna intresse synes det erforderligt
att statliga organ genom särskild föreskrift åläggas skyldighet att i förekommande
fall och där så befinnes lämpligt vid upphandling anlita ifrågavarande
förråd som inköpskälla.
För bedömandet av frågan angående lämpligaste organisationsformen för
sjuk vårdsberedskapens centrala hand havande erinrar
nämnden örn att dess nuvarande arbetsuppgifter kunna uppdelas i följande
två huvudgrupper, nämligen
a) att vidtaga sådana åtgärder, som befinnas erforderliga för alt under
rådande utomordentliga förhållanden i möjligaste mån trygga landets försörjning
med läkemedel och sjukvårdsmateriel;
b) att verkställa central upphandling, lagring och omsättning av för heredskapssjukhusen
avsedd materiel.
Nämnden framhåller vidare, att de under a) omförmälda arbetsuppgifterna,
vilka upptagit en stor del av nämndens hittillsvarande verksamhet, visserligen
torde kunna beräknas avsevärt minska efter återgången till fredsmässiga
förhållanden, men att vissa viktiga ställningstaganden vid bedömanden
av försörjningsfrågor ur beredskapssynpunkt dock torde bli erforderliga
jämväl i fredstid och anförtros åt därtill lämpat organ. Detta torde i så fall
böra befrämja nämnda synpunkter dels genom egna initiativ och dels såsom
remissinstans vid beredningen av ärenden rörande ifrågakommande försörjningsfrågor.
Kvar skulle jämväl komma att stå samtliga under b) angivna
uppgifter, d. v. s. upprätthållandet av materielberedskapen på den civila
sjukvårdens område.
Frågor rörande den personella beredskapen på den civila sjukvårdens område
bör enligt nämndens uppfattning, liksom hittills, handläggas av medicinalstyrelsen.
Däremot finner nämnden det nära sambandet mellan lokaloch
materielberedskapen tala för att materielnämnden eller det organ, som
kommer att efterträda densamma, förutom frågor rörande inköp, lagring
och omsättning av beredskapsmateriel, liandhaver övervakningen av detaljplanläggningen
av beredskapssjukhus samt anskaffandet och inredningen
av lokaler för sådana sjukhus, valka uppgifter hittills åvilat styrelsens bered
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
23
skapsavdelning. Beredskapsarbetet inom medicinalstyrelsen skulle alltså framdeles
komma att huvudsakligen avse ärenden rörande den personella beredskapen.
Härefter yttrar nämnden i huvudsak följande.
Under utredningsarbetet har givetvis först och främst övervägts lämpligheten
av att inordna materielnämndens fortsatta verksamhet under någon
av medicinalstyrelsens byråer med särskild tanke på samordning med styrelsens
nuvarande beredskapsavdelning. En dylik anordning innebär den
uppenbara fördelen, att samtliga med den civila sjukvårdsberedskapen sammanhängande
uppgifter komme att handhavas av en och samma myndighet.
Å andra sidan synes denna omständighet icke böra vara avgörande, därest
det ur andra synpunkter icke befinnes ändamålsenligt att direkt tillföra
medicinalstyrelsen dessa uppgifter.
Materielnämnden finner erfarenheten tala för lämpligheten av att beslutanderätten
i ärenden av ifrågavarande art utövas av ett kollegium, vars medlemmar
representera de olika insikter och synpunkter, som kunna krävas och böra
anläggas vid ärendenas behandling. Ett sådant kollegium synes emellertid av
förvaltningsmässiga grunder icke böra inrättas inom styrelsens ram. Vidare
tillkommer den omständigheten att, även om styrelsen för handläggning av
här avsedda beredskapsärenden skulle kunna tillföras den erforderliga sakkunskapen
genom ett för ändamålet tillsatt organ av rådgivande natur, dess
nuvarande arbetsbörda torde vara så stor, att en ytterligare belastning med
ifrågavarande beredskapsärenden icke kan synas önskvärd med hänsyn till
styrelsens egentliga arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården. Dessa
synpunkter torde även ha varit utslagsgivande vid tillkomsten av den nuvarande
materielnämnden, vilken som bekant erhållit formen av en fristående
men i nära samband med medicinalstyrelsen arbetande kommitté.
Materielnämnden, som visserligen funnit det oundgängligt att ifrågavarande
beredskapsärenden handläggas i nära anknytning till medicinalstyrelsen,
anser på anförda skäl icke lämpligt att inordna nämndens fortsatta verksamhet
direkt under medicinalstyrelsen.
Därest verksamheten skulle inordnas under redan förefintlig myndighet,
arman än medicinalstyrelsen, synas inga andra än försvarets sjukvårdsförvaltning
och centrala sjukvårdsberedningen kunna komma i fråga. Sjukvårdsförvaltningen
får antagas vara väl lämpad att tillgodose beredskapssynpunktema
och även genom sin materielbyrå besitta erforderlig expertis ur omsättningssynpunkt,
men redan den omständigheten att sjukvårdsförvaltningen
är avsedd och inrättad speciellt för den militära sjukvården utan närmare
kontakt med huvudmännen för de sjukvårdsinrättningar, som utgöra grundvalen
för beredskapssjukhusen, gör att man enligt materielnämndens mening
måste starkt ifrågasätta dess lämplighet i övrigt för tillgodoseende av den
civila sjukvårdsberedskapens krav.
I styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen ingå företrädare för de intressen
som enligt nämndens mening böra bevakas av ett nyinrättat beredskapsorgan,
med undantag av alt i sjukvårdsberedningens styrelse civilförsvarsstyrelsen
icke är representerad. Sistnämnda omständighet synes emellertid
vara av sådan betydelse, att därest sjukvårdsberedningen komme
ifråga såsom organ för elen fortsatta civila sjukvårdsberedskapen, en ledamot
av beredningens styrelse bör förordnas efter förslag av civilförsvarsstyrelsen.
Gentemot alternativet med centrala sjukvårdsberedningen såsom organ för
ifrågavarande beredskapsuppgifters handhavande har emellertid av vissa av
de myndigheter, med vilka materielnämnden under utredningen samråd.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
framhållits den omständigheten att beredningen hade till syfte att utöva en
utredande och rådgivande verksamhet, under det att de uppgifter varom här
är fråga vore av i huvudsak verkställighetsnatur.
Beträffande kostnadssynpunkterna må anföras, att inrättandet av ett nytt
organ icke ställer sig dyrare än den kostnadsökning för centrala sjukvårdsberedningen,
som uppkommer genom ett inlemmande i beredningen av materielnämndens
verksamhet.
Vid övervägande av skälen för och emot har materielnämnden funnit,
att ett särskilt för ändamålet nyinrättat organ i nära samband med medicinalstyrelsen
bäst är ägnat att tillvarataga de betydelsefulla statliga intressen,
som sammanhänga med en tillfredsställande beredskap på den civila
sjukvårdens område. Materielnämnden har vid detta ställningstagande jämväl
beaktat de erinringar emot ett på ett tidigare stadium i utredningen framlagt
förslag med förord för alternativet centrala sjukvårdsberedningen, vilka
framställts av vissa myndigheter.
I anslutning till det anförda föreslås, att den centrala ledningen av lokaloch
materielberedskapen anförtros åt en särskild nämnd, kallad civila sjukvårdsberedskapsnämnden
och bestående av följande ledamöter:
1 :o) 1 representant för medicinalstyrelsen,
2 :o) 1 representant för försvarets sjukvårdsförvaltning, tillika representant
för försvarsstaben,
3:o) 1 representant för civilförsvarsstyrelsen,
4:o) 1 representant för statens reservförrådsnämnd,
5:o) 1 representant för svenska landstingsförbundet.
Samtliga medlemmar föreslås utsedda av Kungl. Majit på förslag av de
representerade institutionerna. Såsom ordförande skulle Kungl. Majit förordna
en av ledamöterna. För ledamöterna skulle utses suppleanter på
samma sätt som de ordinarie ledamöterna. Av nämndens ledamöter anses en
böra vara läkare och en apotekare.
Civila sjukvårdsberedskapsnämnden föreslås skola stå under medicinalstyrelsens
överinseende. Då materielnämnden icke ifrågasätter någon ändring
i nu gällande föreskrifter rörande högsta ansvaret under Kungl. Majit för
den civila sjukvården, inberäknat beredskapssjukhusen, vid krig eller krigsfara,
enligt vilka bestämmelser uppsikten över och ledningen av sjukhusvården
vid civila sjukhus utövas av medicinalstyrelsen, förutsättes medicinalstyrelsens
inflytande på den nya nämndens beslut vara av avgörande natur
dels på så sätt, att medicinalstyrelsen tillerkännes direktivrätt gentemot
nämnden och dels därigenom alt, därest vid besluts fattande representanten
för medicinalstyrelsen har en från nämndens majoritet skiljaktig mening,
ärendet skall överlämnas till medicinalstyrelsen för slutligt avgörande.
Vidare föreslås att till nämndens förfogande står en verkställande tjänsteman
(deltidstjänstgörande), som är väl förtrogen med beredskapssjukvården
och statlig upphandlingsverksamhet, särskilt beträffande sjukvårdsmateriel,
och som därjämte äger ingående kännedom om statsförvaltningen. Den verkställande
tjänstemannen skulle förbereda och föredraga ärendena inom nämnden
och ombesörja, att beslut av nämnden eller i förekommande fall av
medicinalstyrelsen bleve vederbörligen verkställda. Till sitt förfogande skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
25
nämnden tillika ha ett kansli, bestående av en tjänsteman med placering i
lönegrad Eo 24 (intendent) och en i lönegrad Eo 7 (kanslibiträde, tillika registrator),
båda med heltidstjänstgöring. På grundval av de erfarenheter,
som vunnits inom materielnämnden och medicinalstyrelsens beredskapsavdelning
vid handläggningen av arbetsuppgifter av samma eller liknande art
som dem, vilka enligt förevarande förslag skola åvila civila sjukvårdsberedskapsnämnden,
anser sig materielnämnden kunna förutse, att dessa arbetsuppgifter
icke helt kunna fullgöras av allenast nämnda personal. Tillfällig
arbetskraft och särskild expertis förutsättes därför kunna i mån av behov
anlitas. Nämndens räkenskapsbokföring föreslås äga rum hos medicinalstyrelsen,
liksom dess in- och utbetalning av medel borde ske över medicinalstyrelsens
kassa.
Materielnämnden tillägger, att därest dess funktioner komme att övertagas
av centrala sjukvårdsberedningen, synes denna böra utökas med ytterligare
en avdelning, förslagsvis benämnd beredskapsavdelningen. Vad här ovan anförts
beträffande för civila sjukvårdsberedskapsnämnden erforderlig kanslipersonal
gäller i så fall även för centrala sjukvårdsberedningen, dock att
den för sjukvårdsberedskapsnämnden föreslagna tjänsten med placering i
lönegrad Eo 7 synes kunna utbytas mot en kontorsbiträdestjänst (lönegrad
Eo 4) med hänsyn till att i beredningen redan är inrättad en tjänst för bland
annat registratorsgöromål.
Kostnaderna för den nya nämndens verksamhet lia uppskattats sålunda.
Avlöning sstat.
1. Arvoden och ersättningar till ledamöter och experter, för
-
slagsvis ......................................... kronor 2 000
2. Arvode till en verkställande tjänsteman................ » 3 000
3. Arvoden till redogörare för centrala beredskapsförråd.... » 6 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 16 015
5. Rörligt tillägg m. m., förslagsvis............. » 3 725
Summa kronor 30 740
Omkostnadsstat.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis.......................... kronor 100
2. Reseersättningar, förslagsvis ......................... » 2 500
3. Expenser, förslagsvis ................................ » 3 000
4. övriga utgifter:
a. Tomthyror och underhåll av förrådslokaler m. m., förslagsvis
........................ » 5 000
b. Hyror för förrådslokaler m. m., förslagsvis .......... » 11 000
c. Inköp och underhåll av inventarier, förslagsvis........ » 3 000
d. Diverse utgifter, högst ............................ » 9 660
Summa kronor 34 260
Samtliga dessa kostnader förutsättas skola bestridas av staten.
Kostnaderna för uppförande av nya förrådsbyggnader anses likaledes böra
gäldas av anslagsmedel. Materielnämnden avser att snarast möjligt till Kungl.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr ISö.
Majit inkomma med förslag till nybyggnadsprogram för sådana förråd,
som redan nu behöva uppläggas och för vilka lagerlokaler icke äro tillgängliga.
På samma sätt borde jämväl bestridas utgifter för dels större omändringar
och ombyggnader av sådana fastigheter, dels ock alla ändringsarbeten,
som erfordras för iordningställande av annexlokaler för beredskapssjukhus.
Utgifterna för ersättningsanskaffning av sådan sjukvårdsmateriel, som
omsättes genom försäljning till sjukvårdsinrättningar, föreslås skola gäldas
av medel, som inflyta vid omsättningen, i den mån sålunda influtna medel
äro tillräckliga för utgifternas bestridande. Därest influtna medel icke täcka
utgifterna för ersättningsanskaffningen, skulle kostnaderna för denna bestridas
av anslagsmedel.
Dessa kostnadsberäkningar gälla i allt väsentligt jämväl för det fall,
att materielnämndens funktioner skulle övertagas av centrala sjukvårdsberedningen.
Avlöningskostnaden beräknas i detta fall kunna jämkas nedåt
till i runt tal 28 000 kronor, huvudsakligen beroende på minskad ersättning
till den verkställande tjänstemannen. Omkostnaderna beräknas öka
med 4 000 kronor för utvidgning av beredningens lokaler.
Yttranden.
Över materielnämndens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,
medicinalstyrelsen, försvarsstaben, försvarets sjukvårdsförvaltning, civilförsvarsstyrelsen,
reservförrådsnämnden, ekonomiska försvarsberedskapsutredningen,
medicinalstyrelseutredningen, centrala sjukvårdsberedningen samt
styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.
I fråga om sjukvårdsberedskapens omfattning samt
materielens förvaring och omsättning ansluta sig remissyttrandena
i allt väsentligt till det föreliggande förslaget. I några yttranden
har förslaget i dessa delar närmare kommenterats eller jämkningar i detsamma
ifrågasatts.
Medicinalstyrelsen anför sålunda:
Utgångspunkten för materielnämndens förslag har varit, att den nuvarande
beredskapen på den civila sjukvårdens område skall tills vidare i stort sett
bibehållas. Medicinalstyrelsen vill framhålla, att sjukvårdsberedskapen icke
får ses såsom en isolerad företeelse utan att graden av beredskap på detta
område bör anpassas efter den militära och allmänna civilförsvarsberedskap,
som vid varje tidpunkt upprätthålles. Principiellt sett synes sjukvårdsberedskapen
icke vid något tillfälle böra vara högre än vad som med hänsyn till
det politiska och militära läget i världen är oundgängligt. Med de förbehåll i
fråga örn framtida förhållanden, som ligga i det sålunda anförda, anser medicinalstyrelsen
materielnämndens utgångspunkt vara riktigt vald och tillstyrker
vad materielnämnden föreslagit beträffande beredskapens omfattning.
Vad materielnämnden anfört om lagerhållningens organisation föranleder
intet annat uttalande från medicinalstyrelsens sida än att styrelsen dels understryker
vikten av att de föreslagna fem å sex nya centralförråden förläggas
i anslutning till befintliga sjukvårdsanstalter dels ock uttalar önskemålet
att dessa förrådsbyggnader utformas så, att de vid en framtida avveck
-
Kungl. May.ts proposition nr ISö.
27
ling av beredskapen kunna användas för andra sjukvårdsändamål. Förslagen
rörande materielens omsättning synas riktigt avvägda; dock bör den säkerligen
nödvändiga föreskriften om skyldighet för statliga organ att vid upphandling
anlita beredskapsförråden givas en så mjuk avfattning som möjligt.
Medicinalstyrelseutredningen yttrar bland annat:
Frågan om och i vad mån beredskapen på sjukvårdens område skall bibehållas
torde med någorlunda säkerhet kunna bedömas först mot bakgrunden
av förhållandena i världen efter ett kommande fredsslut. Rent principiellt
torde emellertid omfattningen av beredskapen på detta område böra
anpassas efter den grad av militär och allmän civilförsvarsberedskap, som
vid olika tidpunkter upprätthålles. Från dessa utgångspunkter synes det utredningen
vara riktigt att liksom materielnämnden utgå från att den materiella
beredskapen, som icke utan stor tidsutdräkt kan nyorganiseras, skall
tills vidare i stort sett bibehållas i nuvarande omfattning. Den personella sjukvårdsberedskapen,
som .låter sig snabbare upporganiseras, torde, åtminstone
under mera normala förhållanden, kunna hållas inom en mera begränsad
ram.
Chefen för försvarsstaben framhåller, att erfarenheterna från det nu avslutade
kriget visade, att antalet civila och militära stridsskadade till följd av
främst den intensifierade hemortsbekämpningen blivit väsentligt större än
vad man tidigare kalkylerat med. En framtida utökning av beredskapsorganisationen
kunde därför bliva nödvändig. De av materielnämnden angivna
förutsättningarna för utredningen, vilka toge hänsyn till en dylik eventuellt
erforderlig ökning, vore därför väl motiverade.
Rörande beredskapsmaterielens förvaring anser försvarsstabschefen det
böra tagas under övervägande, huruvida icke viss lagringsbeständig materiel
fortfarande kunde lagras vid respektive kämsjukhus. Ett sammanförande av
materielen till några få platser minskade beredskapen och medförde ökade
transportkrav i händelse av krig.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har intet att erinra mot att reservförrådsnämnden
handhar lagerhållningen och omsättningen av vissa läkemedel och
råvaror i enlighet med förslaget, såvitt angår den civila sjukvårdsberedskapens
behov. I fråga om läkemedel, avsedda för den militära sjukvårdsberedskapen,
anser emellertid sjukvårdsförvaltningen, att de hittillsvarande riktlinjerna
böra i princip följas, vilka innebära, att sjukvårdsförvaltningen skall
svara för denna del av läkemedelsberedskapen och alltså genom egen försorg
lagerhålla för den militära organisationen erforderliga läkemedel ävensom
ombesörja dessas omsättning. Samma synpunkter gällde beträffande av
materielnämnden omnämnda reservlager av andra för sjukvården betydelsefulla
importvaror, såsom t. ex. operationshandskar och röntgenmateriel. En
reservant inom sjukvårdsförvaltningen har dock i princip uttalat sig för gemensam
lagring och omsättning av läkemedel eller råvaror för civila och
militära behov.
Sjukvårdsförvaltningen ifrågasätter vidare, huruvida icke en uppdelning
av materielen på kämsjukhus och centralförråd .skulle kunna äga rum, så
att främst materiel, som icke fordrade någon högre grad av tillsyn och ej lid
-
28
Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.
ler kunde bliva föremål för kontinuerlig omsättning, i de fall där de lokala
förhållandena så medgåve, alltjämt skulle uppläggas vid vederbörligt barnsjukhus.
Genom en dylik åtgärd skulle kraven på transportmedel för materielens
distribution från centralförråd till barnsjukhus i någon mån kunna
nedbringas.
Ekonomiska försvarsberedskapsutredningen yttrar:
Försörjningen med sjukvårdsmateriel och läkemedel, som huvudsakligen
produceras inom industrien, måste enligt ekonomiska försvarsberedskapsutredningens
mening ses i sammanhang med den industriella försörjningen
överhuvudtaget inom landet. Beredskapen i fråga örn förstnämnda försörjning
måste följaktligen samordnas med övrig industriell beredskap och ett
samarbete mellan beredskapsorganet på sjukvårdsområdet och det organ,
som kan komma att handha industriberedskapen i allmänhet, måste därför
etableras.
För att hålla beredskapen på sjukvårdsområdet i ett tillfredsställande skick
torde bland annat vara erforderligt att, såsom materielnämnden också föreslår,
åstadkomma upplagring inom landet av betydelsefulla, huvudsakligen
importerade färdigvaror och råvaror.
Beträffande organiserandet av denna upplagring vill utredningen dock
ifrågasätta en från materielnämndens förslag avvikande anordning. Man bör
således undersöka, om det icke skulle vara lämpligare att upplagringen — i
den mån den icke kan komma till stånd i det enskilda näringslivet eller hos
sjukvårdsanstalterna, vilken möjlighet i första hand bör utnyttjas — ombesörjdes
på det sätt, att det centrala statliga lagringsorgan, som framgent
torde komma att stå kvar i någon form, finge hand örn råvaror, medan
däremot färdigvaror borde hänföras till det speciella sjukvårdsberedskapsorganets
verksamhetsområde.
Statens reservförrådsnämnd har för egen del intet att erinra mot det föreliggande
förslaget i nyssberörda avseende.
Civilförsvarsstgreisen yttrar bland annat:
Vad angår frågan om lagerhållning av civilförsvarets sjukvårdsmateriel
har civilförsvarsstyrelsen tänkt sig, att dessa uppgifter skola jämväl under
fredstid handhavas av civilförsvaret självt centralt, länsvis eller lokalt. Men
ett viktigt spörsmål blir här att kunna ordna erforderlig omsättning på ett
tillfredsställande sätt. Civilförsvarsstyrelsen vill föreslå, att detta må ske genom
ett samarbete med det centrala organ, som skall handhava omsättningen
av beredskapssjnkhusens sjukvårdsmateriel. Jämväl för inköp av sjukvårdsmateriel
för civilförsvarets räkning synes tillfälle till sådant samarbete böra
beredas. Civilförsvarsstyrelsen torde få tillfälle att senare närmare återkomma
till dessa båda spörsmål.
Vad som i förslaget anföres rörande lagring och omsättning av vissa betydelsefulla
läkemedel, som icke tillverkas inom landet, samt av råvaror för
tillverkning inom landet av viktiga läkemedel m. m. synes civilförsvarsstyrelsen
lämpligt. Även i denna verksamhet bör skälig hänsyn tagas till civilförsvarets
behov, en fråga som jämväl torde få upptagas närmare framdeles.
Civilförsvarsstyrelsen utgår ifrån, att i den mån civilförsvaret ligger inne
med läkemedel, som civilförsvaret icke tills vidare har användning för, sådana
läkemedel kunna få överlämnas till kämsjukhusen på samma sätt som
de läkemedel, som anskaffats och lagrats för beredskapssjukhusens räkning.
I fråga om sjukvård sberedskapens centrala handhavande
hava meningarna varit mera delade.
Kungl. Maj.ts proposition nr lSö.
29
Medicinalstyrelsen, sora nied viss tvekan anslutit sig till förslaget, yttrar:
Såsom alternativ till förslaget örn inrättande av civila sjukvårdsberedskapsnämnden
har materielnämnden diskuterat dels att överföra till lokal- och
materielberedskapen hörande arbetsuppgifter till någon av medicinalstyrelsens
byråer, dels ock att anförtro dem åt centrala sjukvårdsberedningen.
Sistnämnda förslag synes medicinalstyrelsen icke lämpligt. Ehuru åtskilliga
skäl tala för att bibehålla lokalberedskapsärenden hos medicinalstyrelsen och
åstadkomma önskvärt samband med materielberedskapsärenden genom att
överföra dessa ärenden från materielnämnden till styrelsen, anser styrelsen
sig kunna godtaga förslaget örn inrättande av en civil sjukvårdsberedskapsnämnd
för handläggning av båda dessa ärendesgrupper. Bestämmande för
styrelsens ståndpunkt har härvid varit dels synpunkten att det är principiellt
riktigast att samtliga intressenter i sjukvårdsberedskapen — föra tom medicinalstyrelsen
försvarets sjukvårdsförvaltning och försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen,
reservförrådsnämnden och de civila sjukhusens huvudmän —
få deltaga i besluten och dels den praktiska synpunkten att handläggning av
dessa ärenden hos styrelsen skulle ytterligare öka styrelsens stora arbetsbörda.
De föreslagna bestämmelserna att sjukvårdsberedskapsnämnden skall
stå under medicinalstyrelsens överinseende, att styrelsen skall tillerkännas
direktivrätt gentemot nämnden samt att ärende, vari representanten för styrelsen
har en från nämndens majoritet skiljaktig mening skall överlämnas
till medicinalstyrelsen för slutligt avgörande, synas styrelsen innefatta tillfredsställande
garantier för att styrelsen skall lia möjlighet att utöva uppsikten
över och ledningen av den civila sjukvårdsberedskapen.
Mot förslaget om civila sjukvårdsberedskapsnämndens organisation och
vad som anförts örn nämndens befattning med beredskapssjukvården finnes
från styrelsens sida intet ali erinra; dock synes en översyn av den föreslagna
organisationen böra verkställas örn ett år eller ett pär.
Mcdicinalstyrelseutredningcn tillstyrker ävenledes förslaget med huvudsakligen
samma motivering som medicinalstyrelsen.
Utredningen har jämväl berört frågan örn den personella beredskapens
organisation, i vilket hänseende utredningen anför:
För upprätthållande av denna beredskap torde främst nuvarande beredskapsregister
över* olika slag av tjänstepliktig personal böra vidmakthållas, i
första hand beträffande läkare, sjukgymnaster, sjuksköterskor och barnmorskor
samt tandläkare och apotekare. Huruvida och i vad mån härutöver arbetet
med beredskapsplacering av denna personal bör fortsättas torde böra
avgöras mot bakgrunden av den försvarsberedskap, som vid skilda tidpunkter
i övrigt upprätthålles. Med hänsyn härtill har utredningen vid fullgörandet
av sitt uppdrag begränsat sig till att söka beräkna personalbehovet för
nyssnämnda registrering. På grundval av uppgifter, som utredningen i detta
hänseende erhållit, torde det stadigvarande personalbehovet för detta ändamål
kunna uppskattas till ett kanslibiträde på deltid för läkarregistret, vars
förande av praktiska skid iir och bör vara förlagt till arméns sjukvårdsinspektion,
samt ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde för övriga register,
vilka föras inom medicinalstyrelsen. Härutöver torde under vissa perioder,
främst då årliga anmälningar inkomma, erfordras tillfällig hjälp av bland
andra en kikare och en sjuksköterska.
Med beaktande av vad sålunda antoris och då den för registrens förande
erforderliga biträdespersonalen i viss utsträckning lämpligen kan anlitas jämväl
för annai arbete inom styrelsen, förefaller det utredningen vara mest rationellt,
att denna överföres till medicinalstyrelsens avlöningsstat, medan
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 1SÖ.
kostnaderna för övrig personal, inklusive den som vid skilda tidpunkter kan
påkallas för placering av tjänsteplikt^ medicinalpersonal, alltjämt bestrides
från ett särskilt anslag av förslagsanslags natur, benämnt medicinalstyrelsens
beredskapsorganisation. Från detta anslag torde liksom hittills även
böra bestridas kostnaderna för den föreslagna beredskapsnämnden.
Centrala sjukvårdsberedningen ansluter sig jämväl till det nu föreliggande
förslaget.
I fråga om alternativet att överlåta uppgifterna rörande lokal- och materielberedskapens
centrala ledning å centrala sjukvårdsberedningen har beredningen
i yttrande över materielnämndens preliminära förslag anfört bland
annat följande.
Beredningen anser intet vara att erinra mot att detaljplanläggningen av
beredskapssjukhusen eller kanske riktigare uttryckt övervakningen och
granskningen av detaljplanläggningen av beredskapssjukhusen övertages av
beredningen, då arten av dessa arbetsuppgifter är likartad med de arbetsuppgifter,
vilka nu handläggas på beredningens arkivavdelning.
Beträffande de uppgifter, som sammanhänga med beredskapsmaterielens
lagring och omsättning har beredningen icke funnit tillräckligt bärande
skäl för att uppdraget skulle överflyttas från medicinalstyrelsen till sjukvårdsberedningen.
De arbetsuppgifter, varom här är fråga, äro av helt annan
karaktär än beredningens nuvarande arbetsuppgifter.
Då medicinalstyrelsen såsom överstyrelse för de statliga sinnessjukhusen
handhar viss upphandling för dessa sjukhus, synes det naturligt, att även
lagring, omsättning och upphandling för beredskapssjukhusen ombesörjes
av medicinalstyrelsen genom dess kamerala avdelning, helst som omsättningen
av beredskapsutrustningen är avsedd att huvudsakligen ske på de
statliga sjukhusen.
Enligt beredningens uppfattning synas sålunda de uppgifter, som sammanhänga
med beredskapsmaterielens upphandling, lagring och omsättning, böra
anförtros medicinalstyrelsen. Skulle emellertid medicinalstyrelsen icke lämpligen
anses kunna handhava dessa uppgifter, har beredningen intet att erinra
mot att de övertagas av beredningen. Härvid förutsätter dock beredningen,
att denna verksamhet inskränka till att avse endast omsättningen av beredskapslagren.
Skulle en organisation för central upphandling för de staflösa
sjukhusen, motsvarande dem som redan finnas för landstingens och storstädernas
sjukhus, komma till stånd, synas förenämnda uppgifter böra överflyttas
till denna organisation.
Beredningens ordförande har mot denna ståndpunkt uttalat avvikande mening
såtillvida, att han ansett ifrågavarande uppgifter lämpligen böra anförtros
åt beredningen under förutsättning, att erforderlig personalförstärkning
erhålles.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet erinrar om att styrelsen i tidigare
yttranden i ämnet uttalat sin anslutning till tanken att anförtro ledningen
av lokal- och materielberedskapen åt centrala sjukvårdsberedningen.
Sedan det emellertid visat sig, att denna utväg icke vore framkomlig,
bland annat på grund av den ståndpunkt beredningens styrelse intagit, hade
förbundsstyrelsen funnit sig böra godtaga materielnämndens nu framlagda
förslag. Mot den föreslagna nämndens sammansättning hade styrelsen ej
heller någon erinran att göra.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
31
Chefen för försvarsstaben anser, atl samtliga till sjukvårdsberedskapens
ledning börande uppgifter böra läggas i en hand och yttrar:
Det av materielnämnden framlagda förslaget tillgodoser kravet på samma
ledning för förberedelsearbetet i fred som verksamheten i krig. Olägenheterna
av att denna ledning är uppdelad på två myndigheter har man sökt motverka
genom att nära samordna nämnden med medicinalstyrelsen. En ur
alla synpunkter lämpligare lösning torde vara, att samtliga frågor rörande den
civila sjukvårdsberedskapen handläggas hos en myndighet. Enär personalärendena
svårligen kunna överföras från medicinalstyrelsen till annan insituation,
synes i första hand medicinalstyrelsen böra ifrågakomma såsom
denna centrala myndighet. Till medicinalstyrelsens förfogande för att biträda
vid avgörandet av här berörda frågor böra ställas representanter för
de myndigheter, vilka eljest skulle varit representerade i den föreslagna
nämnden.
Därest emellertid medicinalstyrelsen på grund av särskilt vägande skäl
befinnes icke lämpligen böra vara central myndighet för den civila sjukvårdsberedskapen,
är intet att erinra mot förslaget örn inrättande av särskild
nämnd för ändamålet. Med hänsyn till den synnerliga vikt, som beredskapssjukhusorganjsationen
har för försvaret i dess helhet, bör ock särskild
representant från försvarsstaben ingå i nämnden.
Försvarets sjukvårdsförvaltning delar i princip den uppfattning, som framförts
av chefen för försvarsstaben. Med hänsyn till de skäl, som medicinalstyrelsen
anfört emot ett överförande av ifrågavarande arbetsuppgifter till
någon av styrelsens byråer, har ämbetsverket likväl icke velat motsätta sig
materielnämndens förslag i denna del. Mot materielnämndens förslag till
sammansättning av civila sjukvårdsberedskapsnämnden samt till organisationen
av det kansli, som skulle stå till denna nämnds förfogande, har sjukvårdsförvaltningen
intet att erinra.
Ekonomiska försvarsberedskapsutredningen ifrågasätter för sin del, om
det behövs ett fristående organ och om icke i stället ansvaret för beredskapen
på sjukvårdsområdet i dess helhet bör läggas på medicinalstyrelsen.
Enligt utredningens mening synes samråd av det slag, som skulle etableras
inom nämnden, kunna åvägabringas även om beslutanderätten skulle tillkomma
medicinalstyrelsen direkt.
Civilförsvarsstyrelsen hyser i princip den uppfattningen, att samtliga med
sjukvårdsberedskapens ledning förenade uppgifter böra med hänsyn till
deras natur och inbördes sammanhang anförtros åt medicinalstyrelsen. Ämbetsverket
finner dock förslaget örn inrättande av en civil sjukvårdsberedskapsnämnd
för handläggning av ärenden rörande lokal- och materielberedskapen
godtagbart.
Statskontoret yttrar bland annat:
Statskontoret har i annat sammanhang ansett sig böra framföra allvarliga
betänkligheter mot alt för uppgifter, som ankomma på redan bestående myndigheter
och institutioner, inrätta särskilda organ, som omhändertaga olika
detaljer av dessa uppgifter. En sådan anordning medför lätt fara för bristande
samordning mellan åtgärder med liknande syften oell försvårar översynen
över arbetsområdet i dess helhet.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
De uppgifter, om vilka här är fråga, höra organisatoriskt till medicinalstyrelsen
såsom högsta myndighet på den allmänna hälso- och sjukvårdens
område. Styrelsen förutsättes ock enligt förslaget skola alltjämt handhava
de göromål, som avse den personella sjukvårdsberedskapen. Det nära sambandet
mellan den tilltänkta nämnden och medicinalstyrelsen framgår ytterligare
av förslagen örn direktivrätt för styrelsen gentemot nämnden och
örn beslutanderätt i vissa av nämnden handlagda ärenden. Uppmärksammas
må även, att räkenskapsbokföringen skulle ske hos medicinalstyrelsen samt
dess kassa anlitas för in- och utbetalningar. Huruvida medicinalstyrelsens
arbetsbörda för närvarande är av den storleksordning, att det skulle möta
svårigheter för styrelsen att med nuvarande organisation bemästra den ökning
av arbetsmängden, som skulle inträda, om styrelsen ålades att övertaga
materielberedskapsärendena, undandrager sig statskontorets bedömande.
Det torde emellertid få anses ankomma på den pågående medicinalstyrelseutredningen
att fatta ståndpunkt till frågan, om dessa ärenden skola
handhavas av medicinalstyrelsen eller ej.
Medicinalstyrelsen bör givetvis, örn den övertager materielberedskapsärendena,
äga att — liksom beträffande beredskapsärendena i övrigt -— vid
behov tillkalla representanter för försvarets sjukvårdsförvaltning och andra
berörda myndigheter, antingen såsom adjungerade myndigheter eller såsom
sakkunniga. Den föreslagna befattningen som verkställande tjänsteman
blir icke behövlig, örn ärendena förläggas till medicinalstyrelsen. Föredragningsskyldigheten
inför styrelsen bör åvila intendenten, vilken i sådant fall
bör erhålla högre löneställning än den av nämnden förordade, enligt statskontorets
mening Eo 26.
Därest det icke skulle finnas lämpligt att anförtro ifrågavarande uppgifter
åt medicinalstyrelsen, kan det likväl enligt statskontorets uppfattning
knappast komma i fråga att för dessa uppgifter, vilkas utförande icke skulle
kräva större heltidstjänstgörande personal än en intendent och ett kanslibiträde,
inrätta ett särskilt organ. I stället synes anknytning till annan myndighet
höra tagas under övervägande, varvid centrala sjukvårdsberedningen
närmast kommer i betraktande. Statskontoret föreslår därför i andra hand, att
de angivna beredskapsärendena överlämnas åt centrala sjukvårdsberedningen.
Även i detta fall bör befattningen såsom verkställande tjänsteman bortfalla
och föredragningsskyldigheten åläggas intendenten.
Styrelsen för svenska stadsförbundet åberopar ett av förbundets sjukvårdsdelegation
avgivet yttrande, vari betänkligheter uttalas mot det nu föreliggande
förslaget. Delegationen anför bland annat:
Materielnämnden föreslog preliminärt, att personalberedskapen liksom dittills
skulle handhavas av medicinalstyrelsen, medan ärenden rörande lokaloch
materielberedskapen skulle överföras från styrelsen till ett beredskapsutskott
inom centrala sjukvårdsberedningen. Nu föreslås den ändringen, att
arbetsuppgifterna rörande lokal- och materielberedskapen överflyttas till ett
helt nytt organ, civila sjukvårdsberedskapsnämnden.
Sjukvårdsdelegationen framhöll i sitt nyssnämnda yttrande önskvärdheten
av att ledningen av sjukvårdsberedskapsorganisationen icke splittrades
på flera händer. Vid planeringen av beredskapsorganisationen vore det nödvändigt
att samtidigt beakta personal-, lokal- och utrustningsförhållandena.
Att till centrala sjukvårdsberedningen överföra de håda sistnämnda uppgifterna
vore icke välbetänkt, särskilt som detta organ dittills uteslutande varit
rådgivande och icke direkt förvaltande. Den betydande arbetsanhopningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
33
hos medicinalstyrelsen kunde dock motivera en överflyttning av en del uppgifter
till andra organ. I första hand borde en mängd detaljfrågor ej
handläggas av medicinalstyrelsen utan avgörandet överlåtas åt de enskilda
huvudmännen eller andra organ. Delegationen ifrågasatte därför en sådan
lösning av förevarande fråga, att bestyren med beredskapsmaterielen överlätes
åt centrala sjukvårdsberedningen men att beredskapsgöromålen i övrigt
kvarstannade hos medicinalstyrelsen.
I den nu föreliggande utredningen synas icke några skäl framförts, som
kunde motivera ett ändrat ställningstagande från delegationens sida. En
enhetlig ledning av den civila sjukvårdsberedskapsorganisationen i dess helhet
är ett ofrånkomligt krav ur effektivitetssynpunkt. Visserligen beredas de
skilda intressenterna möjligheter att genom det föreslagna organet göra sina
synpunkter gällande rörande frågor om lokal- och materielberedskap. Men
denna fördel uppväger icke svagheten med en splittrad ledning. Då personalfrågorna
kunna anses stå i paritet med materiel- och lokalfrågan, borde för
övrigt vederbörande intressenter beredas tillfälle deltaga i handläggningen
av personalfrågor likaväl som i lokal- och materielärenden.
Skulle emellertid den nu föreslagna organisationen ändock komma till
stånd, förutsätter sjukvårdsdelegationen, att den bliver representerad i det
nya organet under hänvisning bland annat till att de stora och till sitt läge
utsatta städerna, som delegationen representerar, i försvarsberedskapshänseende
måste anses intaga en särskilt betydelsefull ställning.
Materielnämnden har i sitt förslag utgått från att den nuvarande beredska-Departementspen
på den civila sjukvårdens område skall tills vidare i stort sett bibehållas chelenbeträffande
såväl antalet vårdplatser vid beredskapssjukhusen som den för
dessa vårdplatser anskaffade materielutrustningen. Vid remissbehandlingen
har häremot icke framställts någon erinran. Några remissinstanser ha till
förtydligande av sin ståndpunkt i detta hänseende tillagt, att beredskapen
på sjukvårdens område i princip torde böra anpassas efter den grad av militär
och allmän civilförsvarsberedskap, som vid olika tidpunkter upprätthålles.
För egen del är jag icke beredd att i nuvarande läge taga närmare ställning
till frågan örn beredskapens omfattning på förevarande område. Det synes mig
i varje fall förtjäna att ytterligare övervägas, huruvida en beredskap av den
omfattning och natur, som materielnämnden tänkt sig, bör för någon längre
tid vidmakthållas.
I konsekvens härmed anser jag mig icke heller böra ingå på prövning av
föreliggande förslag rörande sjukvårdsberedskapens organisation; detsamma
torde dock kunna tjäna till viss ledning vid beräkning av kostnaderna för
lokal- och materielberedskapens upprätthållande under nästa budgetår. En
ytterligare anledning till uppskov med ställningstagandet till detta förslag
utgör den omständigheten, att frågan örn en avveckling av den nuvarande beredskapsorganisationen
i dess helhet sammanhänger med det förslag till omorganisation
av medicinalstyrelsen, som nyligen framlagts av medicinalstyrelseutredningen.
Härjämte bör beaktas, att beredskapsorganisationen för närvarande
lill stor del tages i anspråk för beredande av sjukvård åt flyktingar,
som uppehålla sig i Sverige, samt för leverans av sjukvårdsmateriel och läke
Bihang
lill riksdagens protokoll 1946. 1 saini. Nr 185.
3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
medel till utlandet i anslutning till den verksamhet, som bedrives av svenska
kommittén för internationell hjälpverksamhet. Med all sannolikhet torde denna
sida av beredskapsorganisationens verksamhet komma att fortsätta under
en avsevärd del av nästa budgetår.
Även om jag sålunda i princip utgår från ett bibehållande av nuvarande
ordning i fråga om sjukvårdsberedskapens upprätthållande under nästa budgetår,
anser jag mig dock kunna räkna med att en begränsning av personalbehovet
för denna beredskap blir möjlig i förhållande till innevarande budgetår.
Enligt en inom departementet i anslutning till materielnämndens och
medicinalstyrelseutredningens förslag verkställd uppskattning torde anslagsbehovet
för beredskapsorganisationen, frånsett extra personal för administrationen
av flyktingvården och den internationella hjälpverksamheten, kunna
för nästa budgetår beräknas till i runt tal 110 000 kronor. Härvid ha avsetts
omkring 15 000 kronor för beredskapsavdelningen och 45 000 kronor för materielnämnden,
vilka belopp motsvara ungefär hälften av de för innevarande
budgetår beräknade, samt 50 000 kronor till förstärkning av medicinalstyrelsens
kameralbyrå, apoteksbyrå och tandvårdsavdelning. Jag vill beträffande
sistberörda personalförstärkning framhålla, att densamma i medicinalstyrelseutredningens
betänkande föreslagits skola i huvudsak överföras till
medicinalstyrelsens avlöningsstal med hänsyn till den ökning av styrelsens
ordinarie arbetsbörda, som efter hand inträtt. I avvaktan på prövningen av
detta förslag synes mig försiktigheten bjuda att man tills vidare räknar med
ett belopp, motsvarande ungefärliga kostnaden för denna förstärkning.
Då de på förevarande anslag belöpande utgifterna för administrationen av
flyktingvården och den internationella hjälpverksamheten svårligen låta sig
på förhand uppskatta samt medelsbehovet även för övriga ändamål är i viss
mån osäkert, förutsätter nu angivna beräkning, att ett överskridande av anslaget
må efter prövning av Kungl. Maj:t kunna ske, i den mån förhållandena
så påkalla. Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de
närmare bestämmelser rörande anslagets användning, som kunna erfordras.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 110 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna 1—3 med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Söderqvist.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
461023
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.