Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om radioanläggningar m. m

1946-02-22 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:200, Med förslag till lag om radioanläggningar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

i

Nr 200.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

radioanläggningar m. m.; given Stockholms slott den

S mars 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn radioanläggningar m. m.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 200.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslag

till

Lag

om radioanläggningar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Med radioanläggning förstås i denna lag sådan anläggning för överförande

eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller

ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik

anläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning

från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §•

För rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg utom

riket innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.

3 §•

Tillstånd meddelas för viss tid. Vid meddelande av tillstånd föreskrives,

under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt

radioanläggningen må innehavas och nyttjas.

Örn avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.

4 §•

Innehar eller nyttjar någon radioanläggning utan tillstånd eller i strid mot

föreskrift som meddelats enligt 3 §, straffes med dagsböter eller fängelse.

Anläggningen vare ock förverkad; dock skall sådan påföljd icke inträda där

förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som eljest äro synnerligen

mildrande eller om förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare

och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen.

5 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla

kronan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition nr 200.

3

6 §.

I fråga om rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg

utom riket innehava radiomottagningsapparat samt örn avgift för innehav av

dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

7 §•

Vad i 2—6 §§ stadgas äger ej tillämpning å radioanläggning eller radiomottagningsapparat

å främmande fartyg eller luftfartyg. De föreskrifter härutinnan,

som kunna erfordras, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna

lag upphäves lagen den 3 november 1939 (nr 795) örn anläggningar för radiotelegrafi

eller radiotelefoni, dock att tillstånd, som meddelats med stöd av

sistnämnda lag, icke skall förlora sin giltighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 22 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga örn ändrad

lagstiftning rörande innehav och nyttjande av anläggningar för radiotelegrafi

eller radiotelefoni samt anför därvid följande:

Den första svenska lagstiftningen om anläggningar för telegrafering eller

telefonering utan tråd tillkom år 1905 och avsåg att skapa förutsättningar

för en statlig kontroll av det nya kommunikationsmedlet, som då stod i början

av sin utveckling. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1906, innefattade

förbud att här i riket utan Konungens tillstånd utföra elektrisk anläggning

för telegrafering eller telefonering utan tråd. Detta koncessionstvång

har sedermera bibehållits i de senare utformningar av radiolagen (av

år 1907, 1924 och 1939), som efter hand ersatt tidigare editioner. Den nu

gällande lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni är utfärdad

den 3 november 1939 (nr 795).

Den, som önskat erhålla tillstånd att innehava eller nyttja radioanläggning,

har haft att ingiva en till Konungen ställd ansökan, vilken remitterats

till telegrafstyrelsen och försvarsstaben. Ansökan har även kunnat insändas

till telegrafstyrelsen, som efter försvarsstabens hörande vidarebefordrat densamma

till Kungl. Maj:t. Den sökande har sedermera fått lösa resolution å

meddelat tillstånd i kommunikationsdepartementet. Tillstånden ha meddelats

att gälla till utgången av det kalenderår, då de beviljats, men ha sedermera

förlängts på ett år i sänder genom årliga generella beslut av Kungl.

Maj:t. I Kungl. Maj:ts resolution ha varit intagna de villkor, som tillståndshavaren

haft att iakttaga.

Med hänsyn till av kriget förorsakade förhållanden utfärdade telegrafstyrelsen

på framställning av chefen för försvarsstaben den 2 september 1939

förbud mot all sändning från privata radioanläggningar. Tillstånden att innehava

och nyttja dylik anläggning fortforo dock att gälla och upphävdes

först påföljande år, sedan Kungl. Maj:t på framställning av styrelsen den 20

december 1940 förklarat Sig icke vilja förnya de tillstånd att innehava och

nyttja radioanläggningar, vilka upphörde att gälla med utgången av år 1940.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200-

5

I skrivelse den 8 februari 1946 har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen,

sedan frågan om amatörsändarverksamhetens återupptagande blivit aktuell

i och med de ändrade utrikespolitiska förhållandena, tagit initiativ till överläggningar

mellan representanter för telegrafverket och de i saken närmast

intresserade parterna -— chefen för försvarsstaben, säkerhetschefen, statspolisintendenten

samt föreningen Sveriges sändaramatörer — i avsikt att utreda

frågan om de bestämmelser, som borde utfärdas i ämnet, då verksamheten

kunde få återupptagas i vårt land. Representanterna ha antagit benämningen

de delegerade för amatörradioverksamhetens ordnande.

överläggningarna ha resulterat i ett den 30 oktober 1945 dagtecknat förslag

till ordnandet av amatörsändarverksamheten i riket, vilket i avskrift vidfogats

styrelsens skrivelse.

Förslaget går i huvudsak ut på

att tillståndsgivningen skulle överflyttas från Kungl. Maj:! till telegrafstyrelsen,

att ett särskilt kompetensbevis, amatörcertifikat, av tre olika klasser skulle

införas och utgöra en förutsättning för erhållande av tillstånd,

att de skilda certifikatklasserna skulle giva innehavaren olika befogenheter

med avseende på sändningseffekter och trafiksätt,

att inhämtande av yttrande över ansökan om amatörtillstånd regelmässigt

skulle ske från vederbörande länsstyrelse eller Överståthållarämbetet

samt

att vissa avgifter skulle utkrävas dels för avläggandet av certifikatprov

och dels årligen för tillståndet under hela dess giltighetstid.

Vad angår spörsmålet om överflyttande av tillståndsgivningen beträffande

amatörradioanläggning från Kungl. Majit till telegrafstyrelsen ha de delegerade

för amatörradioverksamhetens ordnande i sitt nyssnämnda förslag

inledningsvis erinrat om att telegrafstyrelsen redan år 1925, i anledning av

skrivelse från chefen för kommunikationsdepartementet, inkommit med

förslag i ämnet samt att samma fråga därefter varit föremål för ingående

överläggningar, vilka resulterat i nya förslag angående sådan lagändring att

telegrafstyrelsen finge befogenhet att utfärda amatörtillstånd. De tidigare

förslagen hade emellertid icke föranlett någon ändring i 1924 års radiolag,

och någon omläggning i sådant hänseende hade icke heller ägt rum vid omarbetningen

av radiolagen hösten 1939.

Beträffande de sakskäl, som talade för en lagändring, ha de delegerade

anfört i huvudsak följande:

Vad tillståndsgivningen beträffar är det uppenbart, att det innebär ett förenklat

handläggningssätt att telegrafstyrelsen efter samråd med försvarsstaben

prövar ärendet och meddelar tillstånd i enlighet med av Kungl. Majit

givna direktiv. Därest en sökande av telegrafstyrelsen får avslag på en framställning

örn tillstånd, är det honom obetaget att överklaga beslutet hos

Kungl. Majit. Det är emellertid att förutse, att detta komme att äga rum

endast i undantagsfall.

Att vissa fördelar ur expeditionssynpunkt äro förenade med en överflyttning

till telegrafstyrelsen av befogenheten att handhava det i och för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

sig normalt rutinmässiga meddelandet av tillstånd för radioamatörer, torde

vara uppenbart. Än större fördelar vinnas emellertid härigenom i betraktande

av att styrelsen sålunda får i sin hand att bättre än nu vidtaga åtgärder

vid överträdelser av utfärdade föreskrifter för amatörrörelsens bedrivande,

vare sig det gäller temporär eller definitiv indragning av tillståndet. Det

är överhuvud taget icke tänkbart, att telegrafstyrelsen i varje särskilt fall avförseelse

mot amatörbestämmelserna .skulle hos Kungl. Ma.j:t anmäla förhållandet

och hemställa om åtgärd. Ett sådant system komme att resultera i att

begångna överträdelser av utfärdade föreskrifter överhuvud laget bleve utan

påföljd. I alla länder med ordnad amatörrörelse ligger det även i telegrafförvaltningens

eller motsvarande organs hand att jämlikt gällande internationella

bestämmelser övervaka, att amatörrörelsen bedrives på reglementsenligt

sätt.

Telegrafstyrelsen har i sin .skrivelse för egen del uttalat, att enligt styrelsens

mening de delegerades förslag borde läggas till grund för amatörsändarverksamhelen

i fortsättningen. Styrelsen hade med anledning därav uppgjort

förslag till ny lag om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni, enligt

vilket Kungl. Majit skulle få möjlighet att åt styrelsen uppdraga att meddela

tillstånd till innehav av radioanläggning.

I detta sammanhang har styrelsen framhållit, att tillståndsgivningen ej

blott för amatörsändare utan även för två andra kategorier av radioanläggningar,

nämligen för sådana fartygsradiostationer som icke vore telegrafverkets

egendom samt för anläggningar avsedda för rent tillfälliga ändamål,

borde överlåtas på styrelsen. Härom har styrelsen anfört följande:

Radioanläggningarna på den svenska handelsflottans fartyg ägas

i regel av telegrafstyrelsen, vilken genom Kungl. Maj:ts brev den 6 oktober

1939 fått rätt att under en tid av tjugo år, räknat från och med den 10

oktober 1939. å svenska fartyg utföra och nyttja anläggningar för trådlös

telegrafering eller telefonering ävensom att mot abonnemangsavgift, som av

Kungl. Majit fastställes, till enskilda överlåta den styrelsen sålunda meddelade

rätten att nyttja berörda anläggningar.

Emellertid ha, efter av kommerskollegium därom utfärdade föreskrifter,

vissa oceangående fartyg till främjande av sjösäkerheten utrustats med bärbara

radioanläggningar, avsedda att vid behov medföras

i fartygets livbåtar. Dessa anläggningar ha av praktiska skäl

inköpts — oftast genom telegrafstyrelsen — av vederbörande rederier och

blivit deras egendom. Ehuru anläggningen sålunda icke tillhandahålles av

telegrafverket i likhet med fartygets fast inbyggda, reguljära radiostation,

har livbåtsstationen hittills ansetts kunna såsom ett komplement till denna

hänföras under telegrafstyrelsens allmänna koncession. Vederbörande rederier

ha med anledning därav fått förbinda sig att i fråga örn anläggningen

iakttaga vissa av styrelsen uppställda villkor. Det synes emellertid riktigare

att detta provisoriska arrangemang ändras så, att rederierna få tillstånd att

innehava ifrågavarande stationer, utfärdade av telegrafstyrelsen.

Vidare ha vissa radioanläggningar ombord på fiskefartyg med hänsyn

till svårigheterna att ordna frågan örn deras underhåll m. m. i stället

för att upplåtas mot abonnemangsavgift av telegrafstyrelsen överlåtits och

försålts till fartygens ägare mot en engångsavgift, varigenom styrelsens skyldigheter

i fortsättningen kommit att inskränka sig till en årlig översyn och

kontroll av stationen samt handhavandet av avräkningarna och tillhandahållandet

av föreskrivna trycksaker och blanketter etc., allt mot en mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

årlig avgift. Då styrelsen sålunda icke har kvar äganderätten till stationerna,

torde det vara riktigast att styrelsen även för dessa stationer får utfärda

formliga tillstånd.

Det är att förutse, att den nya gren av radiotekniken, som i form av s. k.

e k o r a d i o under kriget utvecklats till ett värdefullt hjälpmedel för navigation,

inom den närmaste tiden kommer att i allt större utsträckning tagas

i anspråk för handelssjöfartens behov, varvid fartygen komma att utrustas

med särskilda anläggningar därför. Då dessa komma att falla under lagens

definition på radioanläggning, kommer tillstånd att erfordras för innehavet.

Det synes styrelsen önskvärt, att sådana tillstånd meddelas under enklast

möjliga former, varför tillståndsgivningen även i detta fall synes böra överlämnas

till styrelsen.

Tid efter annan förekommer det att tillstånd att innehava och nyttja radioanläggning

sökes för rent tillfälliga ändamål av mycket begränsad

varaktighet, exempelvis i samband med demonstrationer av radioteknisk

materiel o. dyl. Sådana ärenden förekomma visserligen jämförelsevis sällan,

men då det synes önskvärt att tillstånd därvid skall kunna erhållas snabbt

och på ett enkelt sätt, vill telegrafstyrelsen föreslå, att dessa ärenden överlåtas

till styrelsens handläggning.

Såsom ett ytterligare skäl till att nu genomföra den föreslagna ändringen

av radiolagen, varigenom Kungl. Maj:t skulle få möjlighet att i den utsträckning,

som vid varje tidpunkt kan befinnas erforderlig, förenkla förfarandet

vid meddelandet av tillstånd att innehava olika slag av radioanläggningar,

framhåller styrelsen slutligen den betydligt ökade användning av

radioförbindelser för olika ändamål, som kunde förväntas, när radioteknikens

landvinningar under de senaste åren kunde fullt utnyttjas för kommersiellt

bruk. Nya typer av radiosändare komme måhända då genom sin prisbillighet

och lätthanterlighet att inbjuda till användning av radio i en omfattning,

som nu icke kunde överblickas. Det torde därvid å ena sidan komma

att visa sig nödvändigt att underkasta verksamheten en viss reglering från

myndigheternas sida, men å andra sidan borde formerna därför icke göras

onödigt betungande för radiotrafikanterna. Detta talade för lämpligheten

av att tillståndsgivningen för ytterligare grupper av radioanläggningar framdeles

lätt borde kunna överflyttas till telegrafstyrelsen om och när så ansåges

av förhållandena påkallat. Utvecklingen bleve därvid analog med den,

då rundradion på sin tid slog igenom i vårt land. Radiolagen ändrades därvid

år 1924 så, att tillstånden att innehava radiomottagningsapparat (licenserna)

i fortsättningen skulle utfärdas av telegrafstyrelsen i stället för såsom tidigare

av Kungl. Maj:t.

I sitt förslag till ny lag hade telegrafstyrelsen endast gjort den ändring i

gällande lag, som betingades av att Kungl. Majit skulle kunna uppdraga åt

styrelsen att vara tillståndsmyndighet i den omfattning Kungl. Majit funne

för gott. Detta uppdrag skulle givas i en särskild kungörelse, vartill styrelsen

ävenledes uppgjort förslag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har styrelsen, såvitt nu är i

fråga, hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande

förslag till ny lag örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Departements
chefen.

Chefen för försvarsstaben och statspolisintendenten hava, enligt vad som

framgår av vid telegrafstyrelsens framställning fogade yttranden, förklarat

sig icke hava något att erinra mot de föreslagna ändringarna i lagstiftningen

örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni.

Slutligen må här erinras om att landshövdingen Karl Levinson i sitt år

1939 avgivna betänkade med utredning angående statsdepartementens organisation

och därmed sammanhängande frågor (SOU 1939: 44, s. 22) framhållit,

att ärenden angående meddelande av nu ifrågavarande tillstånd i

allmänhet vore av enkel beskaffenhet och att de utan olägenhet torde kunna

överlämnas till avgörande av telegrafstyrelsen.

Telegrafstyrelsens förslag till ändring i gällande lag om anläggningar för

radiotelegrafi eller radiotelefoni innebär, att Kungl. Maj:t skulle erhålla möjlighet

att uppdraga åt styrelsen att meddela tillstånd till innehav eller nyttjande

av radioanläggningar. Styrelsen skulle vidare äga att i vissa fall förklara

meddelat tillstånd förverkat. Anledningen till att nämnda fråga nu

upptagits till prövning är i främsta rummet den, att verksamheten på ifrågavarande

område, sedan fredsförhållanden nu åter inträtt, kan antagas komma

att avsevärt utvecklas.

Detta gäller först och främst amatörsändarverksamheten. Denna har under

kriget legat helt nere. Genom beslut tidigare denna dag har emellertid

Kungl. Majit på vissa villkor provisoriskt förnyat de tillstånd vilka upphörde

vid utgången av år 1940. Nya tillstånd torde småningom komma att sökas

av sändaramatörer. Då dessa ärenden i allmänhet äro av rutinmässig natur,

synes en överflyttning till telegrafstyrelsen av tillståndsgivningen icke böra

möta hinder. En dylik överflyttning torde emellertid få anses önskvärd även

ur den synpunkten, att styrelsen närmast bör hava att övervaka att amatörrörelsen

bedrives på reglementsenligt sätt.

Beträffande handelsflottans fartyg bär tillståndsgivningen för olika radioanläggningar

hittills ansetts kunna ordnas inom ramen för telegrafstyrelsens

allmänna koncession att utföra och nyttja dylika anläggningar. Emellertid

torde, såsom styrelsen framhållit, i de fall då anläggningarna icke ägas av

styrelsen formliga tillstånd böra utfärdas. Detta bör av praktiska skäl ankomma

på styrelsen. Även i övrigt föreligger behov att, i fall då enligt gällande

lag särskilt tillstånd erfordras, meddela tillstånden under enklast möjliga

former och utan alltför stor administrativ omgång. Detta behov gör sig

starkare gällande ju mera radiotekniken utvecklas, och jag vill därför tillstyrka

sådan ändring i lagen, att Kungl. Majit erhåller möjlighet att i den

utsträckning vid varje tidpunkt kan anses erforderlig överlämna tillståndsgivningen

för olika grupper av radioanläggningar till styrelsen.

Det har synts mig lämpligt att i samband med den nu av mig förordade

sakliga ändringen i lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni

låta vidtaga jämväl en formell överarbetning av lagen. Resultatet härav

föreligger i form av ett inom kommunikationsdepartementet upprättat

förslag till lag om radioanläggningar m. m.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

9

Sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till denna lagstiftningsfråga, torde

jag få anmäla det förslag till amatörsändarverksamhetens ordnande, för

vilket redogörelse i korthet lämnats i det föregående. Jag vill emellertid

redan nu framhålla, att Kungl. Maj:t enligt 3 § i den föreslagna nya lagen

må fastställa avgift för innehav av radioanläggning samt att Kungl. Majit

torde äga fastställa storleken av de avgifter, som kunna befinnas böra erläggas

till telegrafverket för avläggandet av certifikatprov.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Nils Hellenius,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslag

till

Lag

om radioanläggningar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med radioanläggning förstås i denna lag anläggning för överförande eller

mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud,

om den ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik

anläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning

från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §•

För rätt att här i riket eller utom riket å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg

innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.

3 §■

Tillstånd meddelas för viss tid. Vid meddelande av tillstånd föreskrives,

under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt

radioanläggningen må innehavas och nyttjas.

Örn avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.

4 §•

Den som utan tillstånd eller i strid mot föreskrift som meddelats enligt

3 § innehar eller nyttjar radioanläggning straffes med dagsböter eller fängelse.

Anläggningen vare ock förverkad, där ej förseelsen skett av förbiseende

eller under omständigheter som eljest äro synnerligen förmildrande eller,

örn förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare, denne ej låtit

något komma sig till last i avseende å förseelsen.

5 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla

kronan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

11

6 §■

I fråga om rätt att här i riket eller utom riket å svenskt fartyg eller svenskt

luftfartyg innehava radiomottagningsapparat samt om avgift för innehav

av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

7 §■

Denna lag äger ej tillämpning å radioanläggning eller radiomottagningsapparat

å främmande fartyg eller luftfartyg. De föreskrifter härutinnan, som

kunna erfordras, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna

lag upphäves lagen den 3 november 1939 (nr 795) örn anläggningar för radiotelegrafi

eller radiotelefoni, dock att på grund härav tillstånd, som meddelats

med stöd av sistnämnda lag, icke skall förlora sin giltighet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 200

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 mars

1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 5 mars 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över

kommunikationsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

22 februari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om radioanläggningar m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. förste kanslisekreteraren A. H. Winberg.

Lagrådet anförde:

Meningen med stadgandet i andra punkten av 4 § är uppenbarligen, att

— såsom angivits i 5 § gällande lag — förverkandepåföljd icke skall inträda

i det fall, att förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare

och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen. Vad

sålunda åsyftats har icke kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten, och

det hemställes, att erforderlig rättelse vidtages.

Den avsedda innebörden av 7 § skulle tydligare framgå, örn i första punkten

föreskreves, att vad i 2—6 §§ stadgas ej äger tillämpning å radioanläggning

eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg.

Ur protokollet.

Bertil Crona.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

13

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 19A6.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets denna

dag avgivna utlåtande över det den 22 februari 1946 till lagrådet remitterade

förslaget till lag örn radioanläggningar m. m.

Föredraganden anför:

Vad lagrådet anfört beträffande stadgandet i andra punkten av 4 § synes

böra föranleda en redaktionell ändring av detsamma. Även 7 § torde ändras

i överensstämmelse med lagrådets förslag. I övrigt synas vissa smärre jämkningar

böra vidtagas i lagtexten.

Härefter hemställer föredraganden, att det i enlighet med vad sålunda anförts

jämkade lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.