Angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
1946-03-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:207, Angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 207.
1
Nr 207.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående disposition av
fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna;
given Stockholms slott den 1 mars 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1946.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med statsrådet Mossberg anför chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, följande.
I tvenne framställningar, som inkommit till finansdepartementet den 18
januari 1946, lia svenska gruvindustriarbetareförbundets avdelningar i Kiruna,
Malmberget och Svartön anhållit, att ur fonden för vissa stödåtgärder
inom mahnkommunerna måtte få utgå dels pensionsuttyllnad med 40 kronor
för månad till sådana gruvarbetare hos LKAB, som förtidspensionerades
efter uppnådda 60 år, dels ock hyresbidrag till korttidsarbetande gruvarbetare
med 5 kronor för varje dag, för vilken understöd utginge i enlighet
med bestämmelserna i gruvindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa. I
dessa framställningar har gruv- och metallindustridepartementet inom S. A. C.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sand. Nr 207. t
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
i skrivelse den 25 januari 1946 instämt under framhållande jämväl av hjälpbehovet
för organisationens egna medlemmar i Kiruna och Malmberget.
Efter remiss har statens arbetsmarknadskommission den 7 februari 1946
avgivit utlåtande över förenämnda tre framställningar.
Innan jag närmare går in på gruvarbetarorganisationemas förslag, vill jag
i korthet erinra örn de förhållanden, som föranledde tillskapandet av fonden
för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna (malmfonden) samt om gällande
bestämmelser för disposition av fondmedlen ävensom ifrågasatta förändringar
i dessa bestämmelser.
Bestämmelser angående malmfonden.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 248 anvisade 1938 års riksdag
(skriv, nr 179) under sjunde huvudtiteln ett anslag å tre miljoner kronor för
avsättning till fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunema. Skälet
för denna medelsanvisning, varmed skulle bestridas kostnaderna för vissa
direkta hjälpåtgärder vid nedgång i sysselsättningen vid LKAB:s malmfält
inom nämnda kommuner, var — såsom jag framhöll vid anmälan av förenämnda
proposition, — att staten i egenskap av hälftendelägare i malmbolaget
finge i viss mån anses vara ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna.
För att icke erhålla karaktären av extra-ordinärt skatteutjämningsbidrag
åt kommunerna borde fondmedlen bindas vid ett bestämt ändamål,
nämligen vissa förbättringar i de sociala hjälpåtgärdema. Dessa hjälpåtgärder
borde sålunda strängt begränsas till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden
örn de arbetslösa, som staten i arbetsgivarställning hade anledning
att främja. Närmare utformade regler för dispositionen av fondmedlen
skulle senare föreläggas riksdagen.
Såsom särskilt tillkallad sakkunnig inom finansdepartementet utarbetade
sedermera f. d. generaldirektören C. G. O. Malm med utgångspunkt från nyss
angivna allmänna riktlinjer ett förslag till dispositionsbestämmelser för fonden,
vilket förelädes 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 228). Vid anmälan
av förslaget framhöll jag, att detta åsyftade att provisoriskt tjäna till huvudsaklig
ledning för medelsanvändningen i avvaktan på att definitiva bestämmelser
kunde utformas i anslutning till de riktlinjer för den allmänna arbetslöshetspolitiken,
varom 1937 års arbetslöshetssakkunniga väntades komma
att framlägga förslag. Vissa synpunkter, som framkommit i remissyttrandena
över sakkunnigförslaget borde även tagas under övervägande, i den mån fråga
uppkomme om fondmedlens användning.
Riksdagen medgav, att fondmedlen finge tills vidare disponeras i enlighet
med de av mig förordade grunderna (skriv, nr 364).
Genom beslut den 22 juni 1939 överlämnade Kungl. Maj:t sedermera sakkunnigförslaget
till dispositionsbestämmelser jämte däröver avgivna utlåtanden
m. m. till 1937 års arbetslöshetssakkunniga med uppdrag åt de sakkunniga
att i samband med dem anförtrodda utredningar utarbeta förslag till
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
3
definitiva fondbestämmelser. Sedan de sakkunnigas verksamhet i anledning
av kriget nedlagts, överlämnades uppdraget sedermera genom Kungl. Maj:ts
beslut den 10 september 1943 till statens arbetsmarknadskommission, som
den 24 februari 1944 framlagt förslag till definitiva fondbestämmelser, utformade
i anslutning till det numera tillämpade statsbidragssystemet i fråga
örn kommunernas arbetslöshetskostnader.
Huvudpunkterna i de provisoriskt gällande dispositionsbe stämmet serna äro
följande:
1. Fondmedlen få användas, när nedgången i sysselsättningen vid LKAB:s
gruvor på grund av läget på den allmänna marknaden för järnmalm är av
sådan omfattning och synes bliva av sådan varaktighet, att hjälpåtgärder
medelst fondmedlen äro motiverade.
2. Av fondmedlen må bekostas hjälpåtgärder för sådana inom Jukkasjärvi
och Gällivare socknar mantalsskrivna arbetslösa (gruvarbetare och
privatanställda), som närmast före iråkad arbetslöshet haft sin väsentliga
årsinkomst genom arbete hos LKAB, ävensom bidrag till sådana anställda
hos LKAB, vilka arbeta med starkt inskränkt arbetsvecka.
3. Hjälpåtgärderna ha karaktär antingen av med fondmedel drivna allmänna
arbeten eller av kontant bidragsverksamhet. Principiellt gives företräde
åt arbetslinjen.
4. Fondverksamheten utformas i båda fallen såsom en fristående hjälpverksamhet
utan sammanblandning med de allmänna (statliga och statskommunala)
arbetslöshetsåtgärderna inom malmkommunerna. Där viss anpassning
är erforderlig, sker denna från fondens sida.
Vid prövning av ansökningar från malmkommun om olika arbetslöshetsåtgärder
skall sålunda statens arbetslöshetskommission eller motsvarande statliga
centralorgan (nedan benämnt AK) bedöma läget med bortseende från
fondens hela verksamhet, dock att vid fondföretag anställda arbetslösa betraktas
såsom sysselsatta vid arbete i öppna marknaden.
5. Fondens arbeten skola i regel drivas i regi av vederbörande malmkommun.
Där arbetet såsom färdigställt avser att komma landstinget, visst
municipalsamhälle eller annan myndighet till godo, må det utföras i vederbörande
myndighets egen regi. Örn lämpligt kommunalt organ för drivande
av fondarbete i egen regi icke skulle stå till bilds, må Kungl. Majit kunna
uppdraga åt statlig myndighet att omhänderhava ledningen av arbetet under
villkor av visst skäligt bidrag från den kommun, för vars räkning arbetet
skall färdigställas.
Till fondföretag utgår bidrag i förhållande till antalet därvid fullgjorda
dagsverken av arbetslösa gruvarbetare med belopp per dagsverke, som bestämmes
av Kungl. Majit, samt, därest Kungl. Majit finner skäligt, med visst
belopp därutöver för verkställda utredningar rörande fondföretaget och för
administrationen av arbetet.
över lönesättningen bestämmer den myndighet, i vars regi arbetet utföres,
dock att lönerna vid företaget icke må överstiga öppna marknadens löner för
arbete av det slag, varom är fråga. Veckoförtjänsterna få ej heller överstiga
den genomsnittliga veckoinkomsten för vid gruvorna kvarvarande arbetare.
Sistnämnda begränsning gäller dock ej, örn dessas arbetsvecka nedsatts till
mindre än fyra dagar.
G. Kontantbidragsverksamhet bland totalarbetslösa må förekomma endast,
därest Kungl. Majit prövat icke lämpligt att vid ifrågavarande tidpunkt
igångsätta eller i tillräcklig omfattning driva fondarbeten. Sådan kontantunderstödsverksamhet
kan vara av två slag, dels självständig, dels supplementär
kontantbidragsverksamhet.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
7. Fondens självständiga kontantbidragsverksamhet avser främst att bringa
hjälp i det tidigare skedet av en depression. Vid ett eventuellt mera permanent
behov av kontantunderstöd skall denna del av fondverksamheten i regel
ersättas av understödsverksamhet genom AK.
8. Grunderna för fondens självständiga kontantbidragsverksamhet, vilka
för varje särskilt fall bestämmas av Kungl. Majit, böra utformas i viss anslutning
till den dagunderstödsverksamhet, som vid ifrågavarande tidpunkt
bedrives genom AK.
Från fonden må i samband därmed jämväl utgå bidrag till hyreshjälp åt
familjeförsörjare, som erhålla kontantbidrag.
Så snart kommun utbetalar dagunderstöd med statsbidrag från AK, skall
här nämnd kontantbidragsverksamhet upphöra.
Kommun äger rätt att till arbetslösa gruvarbetare lämna bidrag av kommunala
medel utöver ifrågavarande fondbidrag, dock att Kungl. Majit kan
föreskriva, att sammanlagda understödet ej må överstiga visst belopp.
Tillika äger kommunen rätt att till andra arbetslösa än gruvarbetare utgiva
kontantunderstöd av egna medel intill de belopp, till vilka understöden
-åt arbetslösa gruvarbetare uppgå.
9. Kungl. Majit må, där kommunen med hjälp av statsbidragen till dagunderstöd
nr. m. från AK svårligen är i stånd att vid långvarig arbetslöshet
.bereda de arbetslösa en önskvärd dagunderstödsstandard, medgiva, att supplementära
kontantbidrag av skälig storlek utgå från fonden. Dessa bidrag,
beräknade efter antalet arbetslösa gruvarbetare, skola icke bereda gruvarbetarna
en högre standard än övriga utan skola av kommunen användas till
förbättring av standarden överlag för de understödda arbetslösa.
Statsbidragen från AK skola icke röna någon inverkan av förekomsten av
supplementära fondbidrag.
10. Kungl. Majit äger medgiva, alt till komplettering ov arbetsinkomsterna
för LKAB :s anställda må, sedan arbetstiden vid gruvorna blivit starkt
nedsatt, efter av Kungl. Majit fastställda grunder utgå bidrag ur fonden, graderade
efter familjeförsörjningsbördan.
11. Kostnader för utbildning och förbättring av yrkesdugligheten hos arbetslösa
gruvarbetare och deras anhöriga må jämväl enligt Kungl. Majits
bestämmande bestridas av fondmedel.
12. De av riksdagen anvisade medlen böra ställas till länsstyrelsens i Norrbottens
län förfogande att disponeras och utbetalas i enlighet med föreskrifter,
som Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelar.
Beträffande den under punkt 10 berörda kompletteringen av arbetsinkomsterna
vid korttidsarbete, som är av intresse med hänsyn till gruvarbetareorganisationernas
nu gjorda framställningar, har den sakkunnige i huvudsak
framhållit följande.
Sådan inkomstfyllnad kunde måhända inte utan vidare anses falla under
den omvårdnad örn arbetslösa, varom propositionen 248/1938 talat. Men då
även anställda med organiserat korttidsarbete kunde ingå bland försäkringsfallen
vid gällande arbetslöshetsförsäkring har den sakkunnige ansett propositionens
riktlinjer icke hindra en sådan bidragsform. Det egentliga skälet
att reflektera därpå vore enligt den sakkunnige, att en dylik anordning kunde
tänkas främja inriktningen av LKABis sysselsättningspolitik mot en ytterligare
utbredning av arbetstillfällena på ett större antal arbetare. Endast
med stor försiktighet kunde man dock gå in för sådana bidrag åt korttidsarbetande
gruvarbetare. I förhållande till de egentliga arbetslösa hade dessa
förmånen av väl avlönat arbete. Efter avvägning av olika på frågan inver
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
5
Rande omständigheter bär den sakkunnige funnit rimligt, att bidrag kunde
medgivas först sedan arbetsveckan nedgått till tre dagar. Under den senaste
krisen hade fattigvården i motsvarande läge fått ingripa och hjälpa familjeförsörjare
med ett flertal barn. Antalet korttidsarbetande vore emellertid
mycket stort och även ett blygsamt belopp per arbetare och dag skulle allvarligt
minska tillgången på fondmedel för andra nödvändigare ändamål.
Den sakkunnige bar för den skull ansett, att eventuella bidrag mäste graderas
efter familjeförsörjningsbördan samt att ungkarlar ej borde bli delaktiga
därav. Inkomstfyllnadens belopp per arbetsledig dag har av den sakkunnige
ansetts böra vid tre dagars arbetsvecka få uppgå till högst hälften av de dagunderstödsbelopp,
som enligt gällande underslödsskala erhölles tor hustru
och för barn.
I sin skrivelse den 24 februari 1944 nied förslag lill definitiva fondbestämmelser
förordade arbetsmarknadskommissionen, att fondmedlen skulle ställas
till kommissionens — i stället för till Kungl. Majlis — disposition och
att de skulle användas i huvudsak för att minska Jukkasjärvi eller Gällivare
kommuners kostnader för beredskaps- eller reservarbeten, till vilka arbetslösa
från LKAB hänvisats. Dessutom skulle fondmedel kunna användas,
för omskolning och annan utbildning av arbetslösa från LKAB eller anhöriga
till sådana. Kommissionen borde enligt förslaget äga utfärda de närmare
tillämpningsföreskrifterna för fondens användning.
Till stöd för förslaget har kommissionen anfört i huvudsak följande.
Med hänsyn till det nya statsbidragssystem, som tillämpas från den 1 januari
1941, torde de av utredningsmannen utvecklade grunderna för dispositionsbestämmelser
för fonden numera icke kunna läggas till grund för ett
definitivt förslag till dylika bestämmelser.
Enligt detta nya system får en kommuns arbetslöshetsutgifter aldrig överskrida
en krona 50 öre per skattekrona. Vidare äro reservarbetena avskaffade
med undantag för partiellt arbetsföra. Dagunderstöden stå härjämte icke
längre i relation till reservarbetslönen utan lia avvägts så, att de anses skola
kunna räcka för understödstagarens försörjning.
Med anledning härav och jämväl med hänsyn till allmänna rättvisesynpunkter
torde det vara olämpligt, om fondmedlen skulle så disponeras, att
dagunderstöden till arbetslösa gruvarbetare komma att utökas ens med obetydliga
belopp.
Av gruvarbetarna äro 80 procent medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa.
Enligt kommissionens åsikt bör emellertid icke heller daghjälpsbeloppen ökas
genom tilldelning av fondmedel. Vidare bör ej heller gruvarbetare, som icke
äro medlemmar i arbetslöshetskassa, kompenseras för utebliven daghjälp
genom tilldelning av understödsbelopp ur fondmedlen.
Med hänsyn till ovan anförda synpunkter torde härefter allenast återstå
möjligheten att med fondmedel helt eller delvis bestrida kostnaden för arbetsföretag,
som igångsatts för att motverka uppkommen arbetslöshet.
Detta syfte skvdle enklast kunna uppnås genom att bevilja fondmedel till
statliga eller statskommunala beredskapsarbeten resp. statskommunala reservarbeten
för partiellt arbetsföra. Bidragen ur fonden skulle i dylikt fall
lämpligen kunna utgå i form av eli extra arbetsbidrag. Motivering härför
kan hämtas ur det förhållandet alt en kommuns kostnad för erforderliga beredskapsarbeten
säkerligen finansieras av lånemedel. I kommunens årskostnadsbidrag
får emellertid blott inräknas utgifter för ränta och amortering.
Medgivande till dylikt bidrag lämnas för eli år i taget och det är uppenbarli
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
gen osäkert i huru många år statsbidrag kan påräknas för ränte- och amorteringskostnaderna,
medan däremot amorteringstiden brukar omfatta 20 till
30 år.
Örn man emellertid på sätt här föreslagits utöver det vanliga arbetsbidraget
beviljar ett liberalt avpassat extra bidrag ur fondmedlen, så blir den återstående
kostnaden, som vederbörande kommun således måste förränta och
amortera, av så föga storlek, att kommunen icke därav behöver orsakas
några särskilda svårigheter. Det bör emellertid beaktas, att det normala arbetsbidraget
stiger ända upp till 95 procent vid litet antal skattekronor per
innevånare och hög utdebitering.
För arbetsföretag, till vilka bidrag ur fondmedlen skulle kunna utgå, bör
gälla samma ansökningsförfarande som för övriga arbeten med statsbidrag
från kommissionen och detta såväl vad angår formen för ansökningarnas
ingivning och prövning som villkoren för erhållande av statsbidrag.
Arbetsmarknadsorganen skola sålunda efter sedvanlig behovsprövning till
här avsedda beredskapsarbeten hänvisa arbetslösa från LKAB, som äro anmälda
som hjälpsökande. Skiftning bör kunna ifrågakomma, och för den
händelse att arbetare kan erhålla arbete i öppna marknaden, bör han skiljas
från beredskapsarbetet.
Det kan i här avsedda kommuner jämväl finnas andra arbetslösa än sådana
som haft sin väsentliga årsinkomst genom arbete hos LuossavaaraKirunavaara
Aktiebolag, och det kan vara nödvändigt att anordna arbeten
jämväl för dessa arbetslösa. Det bör därför tillses, att man icke till följd av
extra arbetsbidrag ur fondmedlen till ett beredskapsarbete förbehåller samtliga
arbetstillfällen för arbetslösa från LKAB.
Vidare torde fondmedlen kunna användas för att minska kommuns kostnad,
för den händelse att statsbidrag eljest av kommissionen beviljats för
omskolnings- eller utbildningsverksamhet inom kommunen. Härjämte torde
även eleverna böra kunna erhålla extra bidrag utöver eljest utgående belopp.
Det synes emellertid icke vara lämpligt att i dispositionsbestämmelserna
intaga några detaljerade föreskrifter om bidrag ur fondmedlen till kursverksamhet.
Skulle däremot önskemål föreligga att bereda LKAB:s arbetare en mera
priviligierad ställning i förhållande till övriga hjälpsökande arbetslösa än
på sätt här föreslagits torde behovsprövningen lämpligen kunna slopas. Vid
ett dylikt system bör emellertid beredskapsarbetena helt förbehållas arbetslösa
från LKAB, som skulle erhålla hänvisning härtill genom arbetsförmedlingsorganen.
Därest man skulle acceptera ett dylikt system bör emellertid
statens kostnad för beredskapsarbeten av denna art helt bestridas av fondmedel.
Gruvarbetarorganisationernas framställningar m. m.
I den förut nämnda framställningen från svenska gruvindustriarbetareförbundets
avdelningar i Kiruna, Malmberget och Svartön örn bidrag till
förtidspensionering av arbetare hos LKAB har hemställts, att en
pensionsutfyllnad av 40 kronor för månad måtte få utgå av fondmedlen. Utfyllnaden
borde utgå från och nied den 1 januari 1946 för sådana gruvarbetare,
som efter den 1 november 1944 i samband med krisen accepterat förtidspension,
samt från och med tidpunkten för pensionstagandet för sådana
arbetare, som senare accepterade förtidspension, och det angivna beloppet,
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
40 kronor för månad, borde få utgå, intill dess att vederbörande gruvarbetare
fyllt 65 år.
Till stöd för förslaget ha organisationerna anfört i huvudsak följande.
Vid de mera omfattande lågkonjunkturer, som förekommit inom gruvdriften
vid Lapplandsgruvorna, har i stor utsträckning tillämpats förtidspensionering
för att åstadkomma önskad hopkrympning av arbetsstyrkan.
I den mån sådan åtgärd icke kunnat genomföras till följd av de äldres oförmåga
att av ekonomiska skäl kunna acceptera erbjuden förtidspensionering,
lia yngre arbetare fått lämna arbetsplatsen. Vid vissa tillfällen bär önskad
hopkrympning icke kunnat ernås, även örn alla erbjudanden örn förtidspension
accepterats.
Det har med rätta vid flera tillfällen framhållits att en gruvarbetare bör
erhålla pension senast vid uppnådda 60 år. Den ännu gällande officiellt fastslagna
pensionsåldern är dock 65 år, varför de flesta gruvarbetarna med
hänsyn härtill inriktat sin livsföring med sikte på denna högre pensionsålder.
I anslutning till den nu rådande krisen inom gruvindustrin i Lappland,
speciellt med anledning av signalerad avveckling av apatitprodukt.ionen i
Malmberget, har frågan örn en hopkrympning av arbetsstyrkan vid LKAB i
Kiruna, Malmberget och Svartön återigen aktualiserats.
Till följd av den nuvarande arbetsstyrkans synnerligen ogynnsamma åldersgruppering
med alltför få yngre arbetare måste en hopkrympning av
arbetsstyrkan i första hand ske medelst förtidspensionering. liksom vid tidigare
tillfällen torde dock de äldre, som beröras därav, vara ovilliga med
hänsyn till de ekonomiska svårigheterna att frivilligt lämna arbetsplatsen
till förmån för de yngre.
Det framstår därför såsom angeläget, att åtgärder vidtagas, som underlätta
för de äldre att acceptera pension vid tidigare tidpunkt än den, varpå deras
livsföring varit inriktad.
Enligt en vid framställningen fogad bilaga skulle det antal arbetare hos
LKAB, som enligt förslaget skulle kunna erhålla pensionsfyllnad, utgöra 72
i Malmberget, 56 i Kiruna och 7 på Svartön, eller tillhopa 135 stycken, och
kostnaderna för utfyllnaden av deras förtidspensioner intill fyllda 65 år
skulle uppgå till sammanlagt omkring 186 000 kronor. Därvid har medräknats
endast arbetare, födda år 1885 eller tidigare, men i bilagan har framhållits,
att även arbetare under 60 år i undantagsfall kunde komma att erbjudas
förtidspension och att pensionsutfyllnad borde utgå jämväl i sådana
fall.
I framställningen om hyresbidrag ha samma organisationer hemställt,
att för varje understödsdag i enlighet med bestämmelserna för gruvindustriarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa måtte till LKAB:s gruvarbetare
ur malmfonden utbetalas elt hyresbidrag av 5 kronor. Till stöd för förslaget
har anförts följande.
För gruvarbetarna vid LKAB i Malmberget, Kiruna och Svartön innebar
krisen på hösten 1944, att avsevärd reducering av arbetsstyrkan skulle komma
att ske. Då erforderlig reducering icke kunde ernås medelst frivillig förtidspensionering,
ställdes arbetarna inför valet all antingen acceptera avsked
för yngre arbetare eller också att kollektivt dela bördan medelst korttidsarbete.
Det senare alternativet valdes bland annat med hänsyn till åldersgrupperingen
inom arbetsstyrkan, som genom de senare årens knappa ny
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
rekrytering och successiva avkoppling av ung arbetskraft icke kan anses
omfatta yngre arbetare i nämnvärd omfattning.
LKAB:s arbetare lia nu under ett års tid arbetat korttidsdrift. Detta har
medfört, att många av de anställda nu nödgas leva under bärt ekonomiskt
betryck. I olika sammanhang pekas på LKAB:s arbetares höga löneläge.
Under åren 1940—1945 lia dessa arbetare dock fått vidkännas en reducering
av ett år 1938 upprättat tillägg ä 9^2 till 4 % samt lia därutöver icke ännu
erhållit fullt kristillägg enligt det s. k. ramavtalet. De höga levnadskostnader
och de hårda klimatiska förhållanden, varunder LKAB:s arbetare i
Norrbotten lia att existera, kompenseras icke medelst det relativt höga löneläge,
som till synes existerar.
Det förhållandet, att erkänd arbetslöshetskassas bestämmelser vid korttidsarbete
stadgar, att en daghjälp alltid skall innehållas vid varje understödsperiod,
understryker önskvärdheten av bifall till framställningen.
Statens arbetsmarknadskommission har i utlåtande över framställningarna
tillstyrkt förslaget örn pensionsutfyllnad vid förtidspensionering men avstyrkt
förslaget om hyresbidrag som utfyllnad av daghjälpen från arbetslöshetskassan.
Inledningsvis har kommissionen i sitt utlåtande lämnat en
översikt över den aktuella sysselsättnings situationen
vid malmfälten, varav här må anföras följande.
Sedan hösten 1944 förekommer ett omfattande korttidsarbete vid LKAB.
Den 1 februari 1946 var antalet arbetare vid bolaget 2 702 personer, därav
i Kiruna 1 625, i Malmberget 991 och i Svartön 86. I Kiruna äro 1 414 arbetare
sysselsatta i korttidsarbete, vilket är organiserat på så sätt, att arbetarna
äro permitterade var femte vecka. Övriga 211 arbetare i Kiruna äro sysselsatta
med brytning av apatiitmalm och lia full arbetsvecka. I Malmberget
ha 885 arbetare fem-dagars arbetsvecka, varvid korttidsarbetet i huvudsak
organiserats på samma sätt som i Kiruna. Av dessa arbetare äro 400 sysselsatta
med anrikning av apatitmalm. Övriga 106 arbetare i Malmberget äro
sysselsatta i verkstadsarbete och ha full arbetsvecka. I Svartön äro samtliga
86 arbetare sysselsatta i korttidsarbete, organiserat på samma sätt som i Kiruna
och Malmberget.
Vid Svartön lia tidigare varit anställda 65 å 70 säsongarbetare. Sedan vintern
1944/1945 lia dessa icke kunnat beredas sysselsättning vid LKAB. För
närvarande äro av ifrågavarande arbetare 8 sysselsatta i beredskapsarbete,
övriga arbetare lia arbete i öppna marknaden. Endast 13 lia emellertid definitivt
övergått till annat yrkesområde.
Någon nyrekrytering av arbetskraft har icke ägt rum sedan hösten 1944
med undantag av att 3 specialarbetare anställts i verkstäderna vid Malmberget.
Hur sysselsättningen vid LKAB skall utveckla sig i framtiden kan för närvarande
icke beräknas, eftersom de framtida avsättningsmöjligheterna å
världsmarknaden för norrbottensmalmen äro synnerligen svårbedömbara.
Kommissionen vill dock erinra om att de nuvarande sysselsättningssvårigheterna
vid LKAB skulle lia varit avsevärt större, därest icke en omfattande
gråbergsbrytning kommit till stånd tack vare finansiell medverkan från
staten.
Sedan importen av råfosfat nu åter kommit i gång, kan apatitproduktionen
i Kiruna och Malmberget beräknas bli nedlagd omkring den 1 april 1946.
Norrbottens läns landstings näringsutredning bar visserligen gjort framställning
örn att staten skulle låta uppföra en fabrik i Luleå, vilken skulle till
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
9
verka superfosfat av apatit från LKAB. Även om en sådan tillverkning komme
till stånd, skulle den emellertid ge sysselsättning åt högst 80 arbetare i
Kiruna med apatitbrytning och högst 160 i Malmberget med anrikning av
apatitmalm. Man torde sålunda ha att räkna med skärpta sysselsättningssvårigheter
vid LKAB.
Beträffande förslaget om pensions utfyllnad från malmfonden
har kommissionen i huvudsak framhållit följande.
För närvarande erhåller en arbetare, som vid 60 års ålder eller senare
accepterar förtidspension, samma pensionsbelopp, som utgår vid 65 års ålder,
d. v. s. för en gift arbetare 1 680 kronor per år och för en ogift 1 080 kronor.1
Då den genomsnittliga årsinkomsten för en arbetare vid LKAB för närvarande,
inklusive understödet från arbetslöshetskassan, beräknas uppgå till
omkring 5 000 kronor i Svartön, 5 200 kronor i Malmberget och 5 700 kronor
i Kiruna, innebär accepterandet av förtidspension en högst avsevärd inkomstförsämring.
Att de äldre arbetarna under sådana förhållanden i regel ytterst
ogäma acceptera förtidspensionering är helt förklarligt.
Med hänsyn till detta och till önskvärdheten av att en reducering av antalet
anställda viel LKAB underlättas vill kommissionen för sin del tillstyrka, att
utfyllnadsbidrag ur förenämnda fond utanordnas till de arbetare, som acceptera
förtidspensionering. Beträffande storleken av dessa bidrag finner kommissionen
förslaget örn 40 kronor per månad vara väl avvägt. Med hänsyn
till att bidrag av förevarande art icke behandlas i de för fonden fastställda
provisoriska bestämmelserna uppställer sig emellertid frågan, huruvida riksdagens
medgivande lill ett dylikt ianspråktagande bör inhämtas.
Kommissionen vill emellertid framhålla, att en sådan förtidspensionering
icke undanröjer sysselsättningssvårighetema vid LKAB. Skulle till de vanskligheter,
som i det föregående behandlats, fogas ett upphörande av gråbergsbrytning,
kommer det att bli ett svårt problem att bereda full sysselsättning
vid berörda gruvor. Beräknas då ifrågavarande situation bli bestående på
längre sikt, kommer en omflyttning av yngre arbetskraft till andra orter,
eventuellt kombinerad med omskolning, att aktualiseras.
Förslaget örn särskilda hyresbidrag till korttidsarbetande gruvarbetare
har kommissionen avstyrkt med följande motivering.
Genom korttidsarbetets organisation tillförsäkras de gruvarbetare, som äro
medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa, daghjälp för fem veckodagar under
varje vecka, varunder de äro permitterade. Dylik daghjälp utgår i Gruvindustriarbetamas
erkända arbetslöshetskassa med 5 kronor 25 öre per dag,
varjämte utgår särskilt hustrutillägg med en krona 25 öre per dag och barntillägg
med en krona per dag för varje minderårigt barn.
I skrivelse den 24 februari 1944 med förslag till definitiva dispositionsbestämmelser
för malmfonden framhöll kommissionen, att den, bland annat
med hänsyn lill allmänna rättvisesynpunkter, fann det vara olämpligt, att
fondmedlen skulle så disponeras, att dagunderstöden eller daghjälpsbeloppen
lill arbetslösa gruvarbetare komme att utökas ens med obetydliga belopp.
Kommissionen finner icke någon anledning att frånträda denna sin ståndpunkt.
Gruvindustriarbetareförbundets avdelningar lia såsom stöd för sin framställning
örn hyresbidrag .särskilt åberopat det förhållandet, alt enligt de er
1
Enligt från bolaget sedermera inhämtade uppgifter erhålla alla, både gifta och ogifta, vid
förtidspensionering ett sammanlagt belopp av 1 688 kronor intill 65 års ålder. Beträffande ålderspensionen,
som utgår efter fyllda 65 år, gälla mera komplicerade bestämmelser.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
kända arbetslöshetskassornas stadgar skall vid korttidsarbete alltid en daghjälp
innehållas vid varje understödsperiod. Kommissionen vill erinra örn att
denna bestämmelse för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
I den förut omförmälda framställningen från gruv- och metallindustridepartementet
inom S. A. C. har bland annat betonats, att påfrestningarna för
organisationens medlemmar, som till största delen stått utanför den statsunderstödda
arbetslöshetskassan, under det hittills tillämpade korttidsarbetet
varit särskilt hårda. Dessa medlemmar hade faktiskt besparat staten betydande
utbetalningar i procentuellt bidrag till kassans understöd och de vore
för den skull i särskilt hög grad både berättigade till och i behov av hjälp.
Arbetsmarknadskommissionen har härom framhållit, att vad organisationen
anfört icke vöre något hållbart skäl för att vederbörande skulle särskilt
kompenseras av fondmedlen för utebliven daghjälp, alldenstund de erkända
arbetslöshetskassorna stöde öppna även för arbetare, som icke vore organiserade
i fackförbund, anslutna till landsorganisationen i Sverige.
Departementschefen.
Med hänsyn till den sysselsättningspolitiska situationen vid de norrbottniska
malmfälten har jag tidigare denna dag föreslagit, att malmbolaget
skall erhålla ett nytt räntefritt statslån å 7.5 miljoner kionor för finansiering
av gråbergsbrytning till förberedande av framtida malmbrytning. Läget
inom malmkommunerna har även aktualiserat frågan om hjälpåtgärder med
anlitande av den enligt beslut av 1938 års riksdag inrättade fonden för vissa
stödåtgärder inom nämnda kommuner. Det vid fondens tillkomst angivna
syftet med densamma kan i korthet sägas vara att i händelse av sysselsättningssvårigheter
inom malmkommunerna bekosta sådana hjälpåtgärder bland
LKAB:s anställda, som staten i arbetsgivarställning har anledning att främja.
Det till fonden anvisade beloppet, 3 miljoner kronor, har ännu icke till
någon del tagits i anspråk. Framställningar ha emellertid inkommit örn användning
av fondmedel för ändamål, som delvis icke kunna tillgodoses enligt
nu gällande dispositionsbestämmelser. Innan jag tar ställning till de
speciella förslag örn medelsanvisning ur fonden, varom gruvarbetarorganisationerna
på platsen hemställt, vill jag beröra den allmänna frågan örn de
dispositionsbestämmelser, som böra gälla för fonden.
Nu gällande grunder för fondens disposition godkändes, såsom framgår av
den förut lämnade redogörelsen, av 1939 års lagtima riksdag att provisoriskt
gälla, intill dess att definitiva bestämmelser kunde komma att utformas i
anslutning till riktlinjerna för den allmänna arbetslöshetspolitiken. Utarbetandet
av nya sådana riktlinjer hade anförtrotts åt 1937 års arbetslöshetssakkunniga,
men på grund av de under kriget ändrade förhållandena kom
den avsedda principiella omprövningen av arbetslöshetspolitiken icke till
stånd. I samband med förberedelserna för den ekonomiska efterkrigsplaneringen
uppdrogs emellertid åt arbetsmarknadskommissionen att framlägga
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
11
förslag till definitiva dispositionsbestämmelser för malmfonden. I februari
1944 framlade kommissionen ett dylikt förslag, innefattande summariska
bestämmelser, utformade i anslutning till de sedan början av år 1941 försöksvis
tillämpade grunderna för beviljande av statsbidrag till kommunernas
arbetslöshetskostnader. Förslaget, som i huvudsak innebär, alt fondmedlen
skulle ställas till kommissionens förfogande att disponeras såsom extra
arbetsbidrag till beredskaps- eller reservarbeten inom malmkommunerna
samt till omskolnings- och andra utbildningsbidrag för arbetslösa från LKAB
eller anhöriga till sådana, har emellertid icke förelagts riksdagen för godkännande,
ehuru de provisoriskt gällande fondbestämmelserna numera äro
i vissa avseenden föråldrade. Jag har nämligen i nuvarande läge icke ansett
lämpligt att framlägga förslag om definitiva fondbestämmelser utan vill förorda,
att riksdagens medgivande utverkas för Kungl. Majit att disponera
fondmedlen i huvudsak med ledning av tidigare gällande grunder men med
iakttagande av de modifikationer, som finnas påkallade med hänsyn till den
aktuella utformningen av de allmänna arbetslöshetsåtgärderna. Om fondmedlen
sålunda alltjämt skola stå till Kungl. Maj:ts förfogande, bör arbetsmarknadskommissionen
inkomma med de särskilda förslag om disposition
av medlen, som kommissionen finner påkallade. På ett par punkter anser jag
emellertid en ytterligare uppmjukning av bestämmelserna böra ske.
Enligt de provisoriska bestämmelserna skola av fondmedel bekostade arbeten
drivas utan sammanblandning med de allmänna, statliga eller statskommunala
arbetslöshetsföretagen inom kommunerna. Av motiven till dessa
bestämmelser framgår vidare, att den sakkunnige ansett fondmedel icke
heller böra få disponeras till företag, till vilkas finansiering LKAB bidragit.
Arbetsmarknadskommissionen har däremot i sitt förslag utgått ifrån att
fondmedel skulle kunna disponeras för bestridande delvis av kostnaderna
för statliga och statskommunala beredskaps- eller reservarbeten, dock med
den reservationen att om behovsprövningen vid hänvisning av LKAB-anställda
till visst beredskapsarbete skulle slopas, statens kostnader för detta arbete
helt borde bestridas av fondmedel. För min del anser jag i princip önskvärt,
att medelsdispositionen för anordnande av arbeten till sysselsättning av arbetslösa
icke i alltför hög grad fastlåses och begränsas i olika avseenden. Möjligheten
bör hållas öppen för att med fondmedel bidraga till beredskapsarbeten
av olika slag, vare sig de i övrigt bekostas av arbetslöshetsmedel eller
delvis finansieras med bidrag från LKAB. Då Kungl. Majit i varje särskilt
fall bör pröva, örn och i vad mån fondbidrag må utgå och fastställa villkoren
för åtnjutande av bidrag, torde betänkligheter icke böra möta mot att i detta
hänseende reglerande bestämmelser icke på förhand fastställas, som begränsa
möjligheterna att välja den i varje situation lämpligaste anordningen. För
alt tillgodose kravel pä samordning och enhetlig bedömning torde man, då
fråga är örn ett kombinerat fond- och beredskapsarbete, böra förutsätta, att
medelsanvisningen från fonden och från arbetslöshetsanslagen prövas av
Kungl. Majit i ett och samma ärende.
Den andra av de utvidgningar av fonddispositionen, som jag funnit på
-
12
Kunert. Maj:ts proposition nr 207.
kallad, har aktualiserats av framställningen från gruvindustriarbetarorganisationerna
om pensionsutfyllnad från fonden till förtidspensionerade från
LKAB. I likhet med arbetsmarknadskommissionen anser jag det önskvärt att
på denna väg söka få till stånd en reducering av antalet anställda vid malmfälten
utan att därigenom öka antalet arbetslösa. En relativt betydande inkomstskillnad
skulle, örn sådana bidrag icke gåves, uppkomma mellan de
kvarvarande gruvarbetarna och de förtidspensionerade. Enligt vad jag från
bolaget inhämtat uppgå de sammanlagda pensionsförmåner, som utgå intill
fyllda 65 år vid sådan förtidspensionering, till det i och för sig ansenliga beloppet
av 1 688 kronor för såväl gifta som ogifta. Men den genomsnittliga årsinkomsten
för arbetare vid LKAB understiger, enligt vad arbetsmarknadskommissionen
anfört, icke vid nuvarande korttidsarbete 5 000 kronor, örn
jämväl understöden från arbetslöshetskassan medräknas. Även om pensionsutfyllnader
från malmfonden icke kunna sägas utgöra en nödvändig förutsättning
för att förmå de äldre arbetarna att mottaga bolagets erbjudande örn
förtidspension — detta bar enligt vad jag inhämtat redan skett i stor utsträckning
— synes mig lämpligt att genom dylika fondbidrag minska de ekonomiska
svårigheter, som uppkomma för de förtidspensionerade. Jag vill sålunda
tillstyrka, att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att disponera fondmedel
för utbetalning av pensionsutfyllnad åt anställda hos LKAB, vilka förtidspensioneras
efter fyllda 60 år i samband med inträffade sysselsättningssvårigheter.
Storleken av utfyllnaden och de närmare villkoren för dess tillgodonjutande
torde böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa. För min del är jag
beredd att tillstyrka, att pensionsutfyllnad må utgå med högst det föreslagna
beloppet, 40 kronor för månad, och att sådant bidrag må åtnjutas under
tiden från och med månaden efter avgången ur tjänst, dock tidigast den
1 januari 1946, till och med den månad, varunder vederbörande fyller 65 år.
En viss differentiering av bidraget efter försörjningsbördan synes böra övervägas.
Beträffande framställningen om hyresbidrag till utfyllnad av inkomsterna
för korttidsarbetande gruvarbetare -— vilken framställning avstyrkts av arbetsmarknadskommissionen
— må erinras om att enligt nu gällande dispositionsbestämmelser
hinder principiellt icke möter för Kungl. Maj :t att, sedan
arbetstiden vid gruvorna blivit starkt nedsatt, bevilja fondbidrag för komplettering
av inkomsterna för anställda hos LKAB. Dylika understöd lia förutsatts
skola graderas efter familjeförsörjningsbördan och i övrigt utgå enligt
av Kungl. Majit fastställda grunder. Med den begränsning av arbetstiden,
som hittills förelegat vid malmfälten, innebärande en minskning med endast
en sjättedel av normal arbetstid, är kravet på starkt nedsatt arbetstid uppenbarligen
icke fyllt. Anledning synes mig icke heller föreligga att ifrågasätta
en ändring av fondbestämmelserna på denna punkt. Den avgörande
synpunkten är för mig därvid, att stor återhållsamhet måste iakttagas vid
tillämpning av den här berörda formen av fondunderstöd på grund av de
principiella erinringar, som kunna göras däremot, i synnerhet om fondunder
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
13
stödet skulle komplettera en arbetslön, som redan tidigare genom sättet för
uttagande av korttidsarbetet kunnat utfyllas med daghjälp m. m. från erkänd
arbetslöshetskassa. En sådan återhållsamhet motiveras även starkt
av fondens begränsade resurser.
Den i en framställning antydda synpunkten, att disposition av fondmedel
skulle vara särskilt motiverad för understöd åt sådana korttidsarbetande
gruvarbetare, som icke åtnjutit bidrag från arbetslöshetskassa av den anledningen,
att dessa underlåtit att försäkringsmässigt sörja för sig, kan jag i
likhet med arbetsmarknadskommissionen icke godtaga.
I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå några ändringar i grunderna
för dispositionen av malmfonden.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att de till fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
avsatta medlen tills vidare må av Kungl. Majit disponeras
i enlighet med vad jag i det föregående förordat.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. a1 i texten
- SU 1946:134 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten