Sök i Ratio Lex

Angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

1946-03-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:207, Angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående disposition av

fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna;

given Stockholms slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1946.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådet Mossberg anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, följande.

I tvenne framställningar, som inkommit till finansdepartementet den 18

januari 1946, lia svenska gruvindustriarbetareförbundets avdelningar i Kiruna,

Malmberget och Svartön anhållit, att ur fonden för vissa stödåtgärder

inom mahnkommunerna måtte få utgå dels pensionsuttyllnad med 40 kronor

för månad till sådana gruvarbetare hos LKAB, som förtidspensionerades

efter uppnådda 60 år, dels ock hyresbidrag till korttidsarbetande gruvarbetare

med 5 kronor för varje dag, för vilken understöd utginge i enlighet

med bestämmelserna i gruvindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa. I

dessa framställningar har gruv- och metallindustridepartementet inom S. A. C.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sand. Nr 207. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

i skrivelse den 25 januari 1946 instämt under framhållande jämväl av hjälpbehovet

för organisationens egna medlemmar i Kiruna och Malmberget.

Efter remiss har statens arbetsmarknadskommission den 7 februari 1946

avgivit utlåtande över förenämnda tre framställningar.

Innan jag närmare går in på gruvarbetarorganisationemas förslag, vill jag

i korthet erinra örn de förhållanden, som föranledde tillskapandet av fonden

för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna (malmfonden) samt om gällande

bestämmelser för disposition av fondmedlen ävensom ifrågasatta förändringar

i dessa bestämmelser.

Bestämmelser angående malmfonden.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 248 anvisade 1938 års riksdag

(skriv, nr 179) under sjunde huvudtiteln ett anslag å tre miljoner kronor för

avsättning till fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunema. Skälet

för denna medelsanvisning, varmed skulle bestridas kostnaderna för vissa

direkta hjälpåtgärder vid nedgång i sysselsättningen vid LKAB:s malmfält

inom nämnda kommuner, var — såsom jag framhöll vid anmälan av förenämnda

proposition, — att staten i egenskap av hälftendelägare i malmbolaget

finge i viss mån anses vara ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna.

För att icke erhålla karaktären av extra-ordinärt skatteutjämningsbidrag

åt kommunerna borde fondmedlen bindas vid ett bestämt ändamål,

nämligen vissa förbättringar i de sociala hjälpåtgärdema. Dessa hjälpåtgärder

borde sålunda strängt begränsas till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden

örn de arbetslösa, som staten i arbetsgivarställning hade anledning

att främja. Närmare utformade regler för dispositionen av fondmedlen

skulle senare föreläggas riksdagen.

Såsom särskilt tillkallad sakkunnig inom finansdepartementet utarbetade

sedermera f. d. generaldirektören C. G. O. Malm med utgångspunkt från nyss

angivna allmänna riktlinjer ett förslag till dispositionsbestämmelser för fonden,

vilket förelädes 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 228). Vid anmälan

av förslaget framhöll jag, att detta åsyftade att provisoriskt tjäna till huvudsaklig

ledning för medelsanvändningen i avvaktan på att definitiva bestämmelser

kunde utformas i anslutning till de riktlinjer för den allmänna arbetslöshetspolitiken,

varom 1937 års arbetslöshetssakkunniga väntades komma

att framlägga förslag. Vissa synpunkter, som framkommit i remissyttrandena

över sakkunnigförslaget borde även tagas under övervägande, i den mån fråga

uppkomme om fondmedlens användning.

Riksdagen medgav, att fondmedlen finge tills vidare disponeras i enlighet

med de av mig förordade grunderna (skriv, nr 364).

Genom beslut den 22 juni 1939 överlämnade Kungl. Maj:t sedermera sakkunnigförslaget

till dispositionsbestämmelser jämte däröver avgivna utlåtanden

m. m. till 1937 års arbetslöshetssakkunniga med uppdrag åt de sakkunniga

att i samband med dem anförtrodda utredningar utarbeta förslag till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

3

definitiva fondbestämmelser. Sedan de sakkunnigas verksamhet i anledning

av kriget nedlagts, överlämnades uppdraget sedermera genom Kungl. Maj:ts

beslut den 10 september 1943 till statens arbetsmarknadskommission, som

den 24 februari 1944 framlagt förslag till definitiva fondbestämmelser, utformade

i anslutning till det numera tillämpade statsbidragssystemet i fråga

örn kommunernas arbetslöshetskostnader.

Huvudpunkterna i de provisoriskt gällande dispositionsbe stämmet serna äro

följande:

1. Fondmedlen få användas, när nedgången i sysselsättningen vid LKAB:s

gruvor på grund av läget på den allmänna marknaden för järnmalm är av

sådan omfattning och synes bliva av sådan varaktighet, att hjälpåtgärder

medelst fondmedlen äro motiverade.

2. Av fondmedlen må bekostas hjälpåtgärder för sådana inom Jukkasjärvi

och Gällivare socknar mantalsskrivna arbetslösa (gruvarbetare och

privatanställda), som närmast före iråkad arbetslöshet haft sin väsentliga

årsinkomst genom arbete hos LKAB, ävensom bidrag till sådana anställda

hos LKAB, vilka arbeta med starkt inskränkt arbetsvecka.

3. Hjälpåtgärderna ha karaktär antingen av med fondmedel drivna allmänna

arbeten eller av kontant bidragsverksamhet. Principiellt gives företräde

åt arbetslinjen.

4. Fondverksamheten utformas i båda fallen såsom en fristående hjälpverksamhet

utan sammanblandning med de allmänna (statliga och statskommunala)

arbetslöshetsåtgärderna inom malmkommunerna. Där viss anpassning

är erforderlig, sker denna från fondens sida.

Vid prövning av ansökningar från malmkommun om olika arbetslöshetsåtgärder

skall sålunda statens arbetslöshetskommission eller motsvarande statliga

centralorgan (nedan benämnt AK) bedöma läget med bortseende från

fondens hela verksamhet, dock att vid fondföretag anställda arbetslösa betraktas

såsom sysselsatta vid arbete i öppna marknaden.

5. Fondens arbeten skola i regel drivas i regi av vederbörande malmkommun.

Där arbetet såsom färdigställt avser att komma landstinget, visst

municipalsamhälle eller annan myndighet till godo, må det utföras i vederbörande

myndighets egen regi. Örn lämpligt kommunalt organ för drivande

av fondarbete i egen regi icke skulle stå till bilds, må Kungl. Majit kunna

uppdraga åt statlig myndighet att omhänderhava ledningen av arbetet under

villkor av visst skäligt bidrag från den kommun, för vars räkning arbetet

skall färdigställas.

Till fondföretag utgår bidrag i förhållande till antalet därvid fullgjorda

dagsverken av arbetslösa gruvarbetare med belopp per dagsverke, som bestämmes

av Kungl. Majit, samt, därest Kungl. Majit finner skäligt, med visst

belopp därutöver för verkställda utredningar rörande fondföretaget och för

administrationen av arbetet.

över lönesättningen bestämmer den myndighet, i vars regi arbetet utföres,

dock att lönerna vid företaget icke må överstiga öppna marknadens löner för

arbete av det slag, varom är fråga. Veckoförtjänsterna få ej heller överstiga

den genomsnittliga veckoinkomsten för vid gruvorna kvarvarande arbetare.

Sistnämnda begränsning gäller dock ej, örn dessas arbetsvecka nedsatts till

mindre än fyra dagar.

G. Kontantbidragsverksamhet bland totalarbetslösa må förekomma endast,

därest Kungl. Majit prövat icke lämpligt att vid ifrågavarande tidpunkt

igångsätta eller i tillräcklig omfattning driva fondarbeten. Sådan kontantunderstödsverksamhet

kan vara av två slag, dels självständig, dels supplementär

kontantbidragsverksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

7. Fondens självständiga kontantbidragsverksamhet avser främst att bringa

hjälp i det tidigare skedet av en depression. Vid ett eventuellt mera permanent

behov av kontantunderstöd skall denna del av fondverksamheten i regel

ersättas av understödsverksamhet genom AK.

8. Grunderna för fondens självständiga kontantbidragsverksamhet, vilka

för varje särskilt fall bestämmas av Kungl. Majit, böra utformas i viss anslutning

till den dagunderstödsverksamhet, som vid ifrågavarande tidpunkt

bedrives genom AK.

Från fonden må i samband därmed jämväl utgå bidrag till hyreshjälp åt

familjeförsörjare, som erhålla kontantbidrag.

Så snart kommun utbetalar dagunderstöd med statsbidrag från AK, skall

här nämnd kontantbidragsverksamhet upphöra.

Kommun äger rätt att till arbetslösa gruvarbetare lämna bidrag av kommunala

medel utöver ifrågavarande fondbidrag, dock att Kungl. Majit kan

föreskriva, att sammanlagda understödet ej må överstiga visst belopp.

Tillika äger kommunen rätt att till andra arbetslösa än gruvarbetare utgiva

kontantunderstöd av egna medel intill de belopp, till vilka understöden

-åt arbetslösa gruvarbetare uppgå.

9. Kungl. Majit må, där kommunen med hjälp av statsbidragen till dagunderstöd

nr. m. från AK svårligen är i stånd att vid långvarig arbetslöshet

.bereda de arbetslösa en önskvärd dagunderstödsstandard, medgiva, att supplementära

kontantbidrag av skälig storlek utgå från fonden. Dessa bidrag,

beräknade efter antalet arbetslösa gruvarbetare, skola icke bereda gruvarbetarna

en högre standard än övriga utan skola av kommunen användas till

förbättring av standarden överlag för de understödda arbetslösa.

Statsbidragen från AK skola icke röna någon inverkan av förekomsten av

supplementära fondbidrag.

10. Kungl. Majit äger medgiva, alt till komplettering ov arbetsinkomsterna

för LKAB :s anställda må, sedan arbetstiden vid gruvorna blivit starkt

nedsatt, efter av Kungl. Majit fastställda grunder utgå bidrag ur fonden, graderade

efter familjeförsörjningsbördan.

11. Kostnader för utbildning och förbättring av yrkesdugligheten hos arbetslösa

gruvarbetare och deras anhöriga må jämväl enligt Kungl. Majits

bestämmande bestridas av fondmedel.

12. De av riksdagen anvisade medlen böra ställas till länsstyrelsens i Norrbottens

län förfogande att disponeras och utbetalas i enlighet med föreskrifter,

som Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelar.

Beträffande den under punkt 10 berörda kompletteringen av arbetsinkomsterna

vid korttidsarbete, som är av intresse med hänsyn till gruvarbetareorganisationernas

nu gjorda framställningar, har den sakkunnige i huvudsak

framhållit följande.

Sådan inkomstfyllnad kunde måhända inte utan vidare anses falla under

den omvårdnad örn arbetslösa, varom propositionen 248/1938 talat. Men då

även anställda med organiserat korttidsarbete kunde ingå bland försäkringsfallen

vid gällande arbetslöshetsförsäkring har den sakkunnige ansett propositionens

riktlinjer icke hindra en sådan bidragsform. Det egentliga skälet

att reflektera därpå vore enligt den sakkunnige, att en dylik anordning kunde

tänkas främja inriktningen av LKABis sysselsättningspolitik mot en ytterligare

utbredning av arbetstillfällena på ett större antal arbetare. Endast

med stor försiktighet kunde man dock gå in för sådana bidrag åt korttidsarbetande

gruvarbetare. I förhållande till de egentliga arbetslösa hade dessa

förmånen av väl avlönat arbete. Efter avvägning av olika på frågan inver
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

5

Rande omständigheter bär den sakkunnige funnit rimligt, att bidrag kunde

medgivas först sedan arbetsveckan nedgått till tre dagar. Under den senaste

krisen hade fattigvården i motsvarande läge fått ingripa och hjälpa familjeförsörjare

med ett flertal barn. Antalet korttidsarbetande vore emellertid

mycket stort och även ett blygsamt belopp per arbetare och dag skulle allvarligt

minska tillgången på fondmedel för andra nödvändigare ändamål.

Den sakkunnige bar för den skull ansett, att eventuella bidrag mäste graderas

efter familjeförsörjningsbördan samt att ungkarlar ej borde bli delaktiga

därav. Inkomstfyllnadens belopp per arbetsledig dag har av den sakkunnige

ansetts böra vid tre dagars arbetsvecka få uppgå till högst hälften av de dagunderstödsbelopp,

som enligt gällande underslödsskala erhölles tor hustru

och för barn.

I sin skrivelse den 24 februari 1944 nied förslag lill definitiva fondbestämmelser

förordade arbetsmarknadskommissionen, att fondmedlen skulle ställas

till kommissionens — i stället för till Kungl. Majlis — disposition och

att de skulle användas i huvudsak för att minska Jukkasjärvi eller Gällivare

kommuners kostnader för beredskaps- eller reservarbeten, till vilka arbetslösa

från LKAB hänvisats. Dessutom skulle fondmedel kunna användas,

för omskolning och annan utbildning av arbetslösa från LKAB eller anhöriga

till sådana. Kommissionen borde enligt förslaget äga utfärda de närmare

tillämpningsföreskrifterna för fondens användning.

Till stöd för förslaget har kommissionen anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till det nya statsbidragssystem, som tillämpas från den 1 januari

1941, torde de av utredningsmannen utvecklade grunderna för dispositionsbestämmelser

för fonden numera icke kunna läggas till grund för ett

definitivt förslag till dylika bestämmelser.

Enligt detta nya system får en kommuns arbetslöshetsutgifter aldrig överskrida

en krona 50 öre per skattekrona. Vidare äro reservarbetena avskaffade

med undantag för partiellt arbetsföra. Dagunderstöden stå härjämte icke

längre i relation till reservarbetslönen utan lia avvägts så, att de anses skola

kunna räcka för understödstagarens försörjning.

Med anledning härav och jämväl med hänsyn till allmänna rättvisesynpunkter

torde det vara olämpligt, om fondmedlen skulle så disponeras, att

dagunderstöden till arbetslösa gruvarbetare komma att utökas ens med obetydliga

belopp.

Av gruvarbetarna äro 80 procent medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa.

Enligt kommissionens åsikt bör emellertid icke heller daghjälpsbeloppen ökas

genom tilldelning av fondmedel. Vidare bör ej heller gruvarbetare, som icke

äro medlemmar i arbetslöshetskassa, kompenseras för utebliven daghjälp

genom tilldelning av understödsbelopp ur fondmedlen.

Med hänsyn till ovan anförda synpunkter torde härefter allenast återstå

möjligheten att med fondmedel helt eller delvis bestrida kostnaden för arbetsföretag,

som igångsatts för att motverka uppkommen arbetslöshet.

Detta syfte skvdle enklast kunna uppnås genom att bevilja fondmedel till

statliga eller statskommunala beredskapsarbeten resp. statskommunala reservarbeten

för partiellt arbetsföra. Bidragen ur fonden skulle i dylikt fall

lämpligen kunna utgå i form av eli extra arbetsbidrag. Motivering härför

kan hämtas ur det förhållandet alt en kommuns kostnad för erforderliga beredskapsarbeten

säkerligen finansieras av lånemedel. I kommunens årskostnadsbidrag

får emellertid blott inräknas utgifter för ränta och amortering.

Medgivande till dylikt bidrag lämnas för eli år i taget och det är uppenbarli
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

gen osäkert i huru många år statsbidrag kan påräknas för ränte- och amorteringskostnaderna,

medan däremot amorteringstiden brukar omfatta 20 till

30 år.

Örn man emellertid på sätt här föreslagits utöver det vanliga arbetsbidraget

beviljar ett liberalt avpassat extra bidrag ur fondmedlen, så blir den återstående

kostnaden, som vederbörande kommun således måste förränta och

amortera, av så föga storlek, att kommunen icke därav behöver orsakas

några särskilda svårigheter. Det bör emellertid beaktas, att det normala arbetsbidraget

stiger ända upp till 95 procent vid litet antal skattekronor per

innevånare och hög utdebitering.

För arbetsföretag, till vilka bidrag ur fondmedlen skulle kunna utgå, bör

gälla samma ansökningsförfarande som för övriga arbeten med statsbidrag

från kommissionen och detta såväl vad angår formen för ansökningarnas

ingivning och prövning som villkoren för erhållande av statsbidrag.

Arbetsmarknadsorganen skola sålunda efter sedvanlig behovsprövning till

här avsedda beredskapsarbeten hänvisa arbetslösa från LKAB, som äro anmälda

som hjälpsökande. Skiftning bör kunna ifrågakomma, och för den

händelse att arbetare kan erhålla arbete i öppna marknaden, bör han skiljas

från beredskapsarbetet.

Det kan i här avsedda kommuner jämväl finnas andra arbetslösa än sådana

som haft sin väsentliga årsinkomst genom arbete hos LuossavaaraKirunavaara

Aktiebolag, och det kan vara nödvändigt att anordna arbeten

jämväl för dessa arbetslösa. Det bör därför tillses, att man icke till följd av

extra arbetsbidrag ur fondmedlen till ett beredskapsarbete förbehåller samtliga

arbetstillfällen för arbetslösa från LKAB.

Vidare torde fondmedlen kunna användas för att minska kommuns kostnad,

för den händelse att statsbidrag eljest av kommissionen beviljats för

omskolnings- eller utbildningsverksamhet inom kommunen. Härjämte torde

även eleverna böra kunna erhålla extra bidrag utöver eljest utgående belopp.

Det synes emellertid icke vara lämpligt att i dispositionsbestämmelserna

intaga några detaljerade föreskrifter om bidrag ur fondmedlen till kursverksamhet.

Skulle däremot önskemål föreligga att bereda LKAB:s arbetare en mera

priviligierad ställning i förhållande till övriga hjälpsökande arbetslösa än

på sätt här föreslagits torde behovsprövningen lämpligen kunna slopas. Vid

ett dylikt system bör emellertid beredskapsarbetena helt förbehållas arbetslösa

från LKAB, som skulle erhålla hänvisning härtill genom arbetsförmedlingsorganen.

Därest man skulle acceptera ett dylikt system bör emellertid

statens kostnad för beredskapsarbeten av denna art helt bestridas av fondmedel.

Gruvarbetarorganisationernas framställningar m. m.

I den förut nämnda framställningen från svenska gruvindustriarbetareförbundets

avdelningar i Kiruna, Malmberget och Svartön örn bidrag till

förtidspensionering av arbetare hos LKAB har hemställts, att en

pensionsutfyllnad av 40 kronor för månad måtte få utgå av fondmedlen. Utfyllnaden

borde utgå från och nied den 1 januari 1946 för sådana gruvarbetare,

som efter den 1 november 1944 i samband med krisen accepterat förtidspension,

samt från och med tidpunkten för pensionstagandet för sådana

arbetare, som senare accepterade förtidspension, och det angivna beloppet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

40 kronor för månad, borde få utgå, intill dess att vederbörande gruvarbetare

fyllt 65 år.

Till stöd för förslaget ha organisationerna anfört i huvudsak följande.

Vid de mera omfattande lågkonjunkturer, som förekommit inom gruvdriften

vid Lapplandsgruvorna, har i stor utsträckning tillämpats förtidspensionering

för att åstadkomma önskad hopkrympning av arbetsstyrkan.

I den mån sådan åtgärd icke kunnat genomföras till följd av de äldres oförmåga

att av ekonomiska skäl kunna acceptera erbjuden förtidspensionering,

lia yngre arbetare fått lämna arbetsplatsen. Vid vissa tillfällen bär önskad

hopkrympning icke kunnat ernås, även örn alla erbjudanden örn förtidspension

accepterats.

Det har med rätta vid flera tillfällen framhållits att en gruvarbetare bör

erhålla pension senast vid uppnådda 60 år. Den ännu gällande officiellt fastslagna

pensionsåldern är dock 65 år, varför de flesta gruvarbetarna med

hänsyn härtill inriktat sin livsföring med sikte på denna högre pensionsålder.

I anslutning till den nu rådande krisen inom gruvindustrin i Lappland,

speciellt med anledning av signalerad avveckling av apatitprodukt.ionen i

Malmberget, har frågan örn en hopkrympning av arbetsstyrkan vid LKAB i

Kiruna, Malmberget och Svartön återigen aktualiserats.

Till följd av den nuvarande arbetsstyrkans synnerligen ogynnsamma åldersgruppering

med alltför få yngre arbetare måste en hopkrympning av

arbetsstyrkan i första hand ske medelst förtidspensionering. liksom vid tidigare

tillfällen torde dock de äldre, som beröras därav, vara ovilliga med

hänsyn till de ekonomiska svårigheterna att frivilligt lämna arbetsplatsen

till förmån för de yngre.

Det framstår därför såsom angeläget, att åtgärder vidtagas, som underlätta

för de äldre att acceptera pension vid tidigare tidpunkt än den, varpå deras

livsföring varit inriktad.

Enligt en vid framställningen fogad bilaga skulle det antal arbetare hos

LKAB, som enligt förslaget skulle kunna erhålla pensionsfyllnad, utgöra 72

i Malmberget, 56 i Kiruna och 7 på Svartön, eller tillhopa 135 stycken, och

kostnaderna för utfyllnaden av deras förtidspensioner intill fyllda 65 år

skulle uppgå till sammanlagt omkring 186 000 kronor. Därvid har medräknats

endast arbetare, födda år 1885 eller tidigare, men i bilagan har framhållits,

att även arbetare under 60 år i undantagsfall kunde komma att erbjudas

förtidspension och att pensionsutfyllnad borde utgå jämväl i sådana

fall.

I framställningen om hyresbidrag ha samma organisationer hemställt,

att för varje understödsdag i enlighet med bestämmelserna för gruvindustriarbetarnas

erkända arbetslöshetskassa måtte till LKAB:s gruvarbetare

ur malmfonden utbetalas elt hyresbidrag av 5 kronor. Till stöd för förslaget

har anförts följande.

För gruvarbetarna vid LKAB i Malmberget, Kiruna och Svartön innebar

krisen på hösten 1944, att avsevärd reducering av arbetsstyrkan skulle komma

att ske. Då erforderlig reducering icke kunde ernås medelst frivillig förtidspensionering,

ställdes arbetarna inför valet all antingen acceptera avsked

för yngre arbetare eller också att kollektivt dela bördan medelst korttidsarbete.

Det senare alternativet valdes bland annat med hänsyn till åldersgrupperingen

inom arbetsstyrkan, som genom de senare årens knappa ny
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

rekrytering och successiva avkoppling av ung arbetskraft icke kan anses

omfatta yngre arbetare i nämnvärd omfattning.

LKAB:s arbetare lia nu under ett års tid arbetat korttidsdrift. Detta har

medfört, att många av de anställda nu nödgas leva under bärt ekonomiskt

betryck. I olika sammanhang pekas på LKAB:s arbetares höga löneläge.

Under åren 1940—1945 lia dessa arbetare dock fått vidkännas en reducering

av ett år 1938 upprättat tillägg ä 9^2 till 4 % samt lia därutöver icke ännu

erhållit fullt kristillägg enligt det s. k. ramavtalet. De höga levnadskostnader

och de hårda klimatiska förhållanden, varunder LKAB:s arbetare i

Norrbotten lia att existera, kompenseras icke medelst det relativt höga löneläge,

som till synes existerar.

Det förhållandet, att erkänd arbetslöshetskassas bestämmelser vid korttidsarbete

stadgar, att en daghjälp alltid skall innehållas vid varje understödsperiod,

understryker önskvärdheten av bifall till framställningen.

Statens arbetsmarknadskommission har i utlåtande över framställningarna

tillstyrkt förslaget örn pensionsutfyllnad vid förtidspensionering men avstyrkt

förslaget om hyresbidrag som utfyllnad av daghjälpen från arbetslöshetskassan.

Inledningsvis har kommissionen i sitt utlåtande lämnat en

översikt över den aktuella sysselsättnings situationen

vid malmfälten, varav här må anföras följande.

Sedan hösten 1944 förekommer ett omfattande korttidsarbete vid LKAB.

Den 1 februari 1946 var antalet arbetare vid bolaget 2 702 personer, därav

i Kiruna 1 625, i Malmberget 991 och i Svartön 86. I Kiruna äro 1 414 arbetare

sysselsatta i korttidsarbete, vilket är organiserat på så sätt, att arbetarna

äro permitterade var femte vecka. Övriga 211 arbetare i Kiruna äro sysselsatta

med brytning av apatiitmalm och lia full arbetsvecka. I Malmberget

ha 885 arbetare fem-dagars arbetsvecka, varvid korttidsarbetet i huvudsak

organiserats på samma sätt som i Kiruna. Av dessa arbetare äro 400 sysselsatta

med anrikning av apatitmalm. Övriga 106 arbetare i Malmberget äro

sysselsatta i verkstadsarbete och ha full arbetsvecka. I Svartön äro samtliga

86 arbetare sysselsatta i korttidsarbete, organiserat på samma sätt som i Kiruna

och Malmberget.

Vid Svartön lia tidigare varit anställda 65 å 70 säsongarbetare. Sedan vintern

1944/1945 lia dessa icke kunnat beredas sysselsättning vid LKAB. För

närvarande äro av ifrågavarande arbetare 8 sysselsatta i beredskapsarbete,

övriga arbetare lia arbete i öppna marknaden. Endast 13 lia emellertid definitivt

övergått till annat yrkesområde.

Någon nyrekrytering av arbetskraft har icke ägt rum sedan hösten 1944

med undantag av att 3 specialarbetare anställts i verkstäderna vid Malmberget.

Hur sysselsättningen vid LKAB skall utveckla sig i framtiden kan för närvarande

icke beräknas, eftersom de framtida avsättningsmöjligheterna å

världsmarknaden för norrbottensmalmen äro synnerligen svårbedömbara.

Kommissionen vill dock erinra om att de nuvarande sysselsättningssvårigheterna

vid LKAB skulle lia varit avsevärt större, därest icke en omfattande

gråbergsbrytning kommit till stånd tack vare finansiell medverkan från

staten.

Sedan importen av råfosfat nu åter kommit i gång, kan apatitproduktionen

i Kiruna och Malmberget beräknas bli nedlagd omkring den 1 april 1946.

Norrbottens läns landstings näringsutredning bar visserligen gjort framställning

örn att staten skulle låta uppföra en fabrik i Luleå, vilken skulle till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

9

verka superfosfat av apatit från LKAB. Även om en sådan tillverkning komme

till stånd, skulle den emellertid ge sysselsättning åt högst 80 arbetare i

Kiruna med apatitbrytning och högst 160 i Malmberget med anrikning av

apatitmalm. Man torde sålunda ha att räkna med skärpta sysselsättningssvårigheter

vid LKAB.

Beträffande förslaget om pensions utfyllnad från malmfonden

har kommissionen i huvudsak framhållit följande.

För närvarande erhåller en arbetare, som vid 60 års ålder eller senare

accepterar förtidspension, samma pensionsbelopp, som utgår vid 65 års ålder,

d. v. s. för en gift arbetare 1 680 kronor per år och för en ogift 1 080 kronor.1

Då den genomsnittliga årsinkomsten för en arbetare vid LKAB för närvarande,

inklusive understödet från arbetslöshetskassan, beräknas uppgå till

omkring 5 000 kronor i Svartön, 5 200 kronor i Malmberget och 5 700 kronor

i Kiruna, innebär accepterandet av förtidspension en högst avsevärd inkomstförsämring.

Att de äldre arbetarna under sådana förhållanden i regel ytterst

ogäma acceptera förtidspensionering är helt förklarligt.

Med hänsyn till detta och till önskvärdheten av att en reducering av antalet

anställda viel LKAB underlättas vill kommissionen för sin del tillstyrka, att

utfyllnadsbidrag ur förenämnda fond utanordnas till de arbetare, som acceptera

förtidspensionering. Beträffande storleken av dessa bidrag finner kommissionen

förslaget örn 40 kronor per månad vara väl avvägt. Med hänsyn

till att bidrag av förevarande art icke behandlas i de för fonden fastställda

provisoriska bestämmelserna uppställer sig emellertid frågan, huruvida riksdagens

medgivande lill ett dylikt ianspråktagande bör inhämtas.

Kommissionen vill emellertid framhålla, att en sådan förtidspensionering

icke undanröjer sysselsättningssvårighetema vid LKAB. Skulle till de vanskligheter,

som i det föregående behandlats, fogas ett upphörande av gråbergsbrytning,

kommer det att bli ett svårt problem att bereda full sysselsättning

vid berörda gruvor. Beräknas då ifrågavarande situation bli bestående på

längre sikt, kommer en omflyttning av yngre arbetskraft till andra orter,

eventuellt kombinerad med omskolning, att aktualiseras.

Förslaget örn särskilda hyresbidrag till korttidsarbetande gruvarbetare

har kommissionen avstyrkt med följande motivering.

Genom korttidsarbetets organisation tillförsäkras de gruvarbetare, som äro

medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa, daghjälp för fem veckodagar under

varje vecka, varunder de äro permitterade. Dylik daghjälp utgår i Gruvindustriarbetamas

erkända arbetslöshetskassa med 5 kronor 25 öre per dag,

varjämte utgår särskilt hustrutillägg med en krona 25 öre per dag och barntillägg

med en krona per dag för varje minderårigt barn.

I skrivelse den 24 februari 1944 med förslag till definitiva dispositionsbestämmelser

för malmfonden framhöll kommissionen, att den, bland annat

med hänsyn lill allmänna rättvisesynpunkter, fann det vara olämpligt, att

fondmedlen skulle så disponeras, att dagunderstöden eller daghjälpsbeloppen

lill arbetslösa gruvarbetare komme att utökas ens med obetydliga belopp.

Kommissionen finner icke någon anledning att frånträda denna sin ståndpunkt.

Gruvindustriarbetareförbundets avdelningar lia såsom stöd för sin framställning

örn hyresbidrag .särskilt åberopat det förhållandet, alt enligt de er
1

Enligt från bolaget sedermera inhämtade uppgifter erhålla alla, både gifta och ogifta, vid

förtidspensionering ett sammanlagt belopp av 1 688 kronor intill 65 års ålder. Beträffande ålderspensionen,

som utgår efter fyllda 65 år, gälla mera komplicerade bestämmelser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

kända arbetslöshetskassornas stadgar skall vid korttidsarbete alltid en daghjälp

innehållas vid varje understödsperiod. Kommissionen vill erinra örn att

denna bestämmelse för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

I den förut omförmälda framställningen från gruv- och metallindustridepartementet

inom S. A. C. har bland annat betonats, att påfrestningarna för

organisationens medlemmar, som till största delen stått utanför den statsunderstödda

arbetslöshetskassan, under det hittills tillämpade korttidsarbetet

varit särskilt hårda. Dessa medlemmar hade faktiskt besparat staten betydande

utbetalningar i procentuellt bidrag till kassans understöd och de vore

för den skull i särskilt hög grad både berättigade till och i behov av hjälp.

Arbetsmarknadskommissionen har härom framhållit, att vad organisationen

anfört icke vöre något hållbart skäl för att vederbörande skulle särskilt

kompenseras av fondmedlen för utebliven daghjälp, alldenstund de erkända

arbetslöshetskassorna stöde öppna även för arbetare, som icke vore organiserade

i fackförbund, anslutna till landsorganisationen i Sverige.

Departementschefen.

Med hänsyn till den sysselsättningspolitiska situationen vid de norrbottniska

malmfälten har jag tidigare denna dag föreslagit, att malmbolaget

skall erhålla ett nytt räntefritt statslån å 7.5 miljoner kionor för finansiering

av gråbergsbrytning till förberedande av framtida malmbrytning. Läget

inom malmkommunerna har även aktualiserat frågan om hjälpåtgärder med

anlitande av den enligt beslut av 1938 års riksdag inrättade fonden för vissa

stödåtgärder inom nämnda kommuner. Det vid fondens tillkomst angivna

syftet med densamma kan i korthet sägas vara att i händelse av sysselsättningssvårigheter

inom malmkommunerna bekosta sådana hjälpåtgärder bland

LKAB:s anställda, som staten i arbetsgivarställning har anledning att främja.

Det till fonden anvisade beloppet, 3 miljoner kronor, har ännu icke till

någon del tagits i anspråk. Framställningar ha emellertid inkommit örn användning

av fondmedel för ändamål, som delvis icke kunna tillgodoses enligt

nu gällande dispositionsbestämmelser. Innan jag tar ställning till de

speciella förslag örn medelsanvisning ur fonden, varom gruvarbetarorganisationerna

på platsen hemställt, vill jag beröra den allmänna frågan örn de

dispositionsbestämmelser, som böra gälla för fonden.

Nu gällande grunder för fondens disposition godkändes, såsom framgår av

den förut lämnade redogörelsen, av 1939 års lagtima riksdag att provisoriskt

gälla, intill dess att definitiva bestämmelser kunde komma att utformas i

anslutning till riktlinjerna för den allmänna arbetslöshetspolitiken. Utarbetandet

av nya sådana riktlinjer hade anförtrotts åt 1937 års arbetslöshetssakkunniga,

men på grund av de under kriget ändrade förhållandena kom

den avsedda principiella omprövningen av arbetslöshetspolitiken icke till

stånd. I samband med förberedelserna för den ekonomiska efterkrigsplaneringen

uppdrogs emellertid åt arbetsmarknadskommissionen att framlägga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

11

förslag till definitiva dispositionsbestämmelser för malmfonden. I februari

1944 framlade kommissionen ett dylikt förslag, innefattande summariska

bestämmelser, utformade i anslutning till de sedan början av år 1941 försöksvis

tillämpade grunderna för beviljande av statsbidrag till kommunernas

arbetslöshetskostnader. Förslaget, som i huvudsak innebär, alt fondmedlen

skulle ställas till kommissionens förfogande att disponeras såsom extra

arbetsbidrag till beredskaps- eller reservarbeten inom malmkommunerna

samt till omskolnings- och andra utbildningsbidrag för arbetslösa från LKAB

eller anhöriga till sådana, har emellertid icke förelagts riksdagen för godkännande,

ehuru de provisoriskt gällande fondbestämmelserna numera äro

i vissa avseenden föråldrade. Jag har nämligen i nuvarande läge icke ansett

lämpligt att framlägga förslag om definitiva fondbestämmelser utan vill förorda,

att riksdagens medgivande utverkas för Kungl. Majit att disponera

fondmedlen i huvudsak med ledning av tidigare gällande grunder men med

iakttagande av de modifikationer, som finnas påkallade med hänsyn till den

aktuella utformningen av de allmänna arbetslöshetsåtgärderna. Om fondmedlen

sålunda alltjämt skola stå till Kungl. Maj:ts förfogande, bör arbetsmarknadskommissionen

inkomma med de särskilda förslag om disposition

av medlen, som kommissionen finner påkallade. På ett par punkter anser jag

emellertid en ytterligare uppmjukning av bestämmelserna böra ske.

Enligt de provisoriska bestämmelserna skola av fondmedel bekostade arbeten

drivas utan sammanblandning med de allmänna, statliga eller statskommunala

arbetslöshetsföretagen inom kommunerna. Av motiven till dessa

bestämmelser framgår vidare, att den sakkunnige ansett fondmedel icke

heller böra få disponeras till företag, till vilkas finansiering LKAB bidragit.

Arbetsmarknadskommissionen har däremot i sitt förslag utgått ifrån att

fondmedel skulle kunna disponeras för bestridande delvis av kostnaderna

för statliga och statskommunala beredskaps- eller reservarbeten, dock med

den reservationen att om behovsprövningen vid hänvisning av LKAB-anställda

till visst beredskapsarbete skulle slopas, statens kostnader för detta arbete

helt borde bestridas av fondmedel. För min del anser jag i princip önskvärt,

att medelsdispositionen för anordnande av arbeten till sysselsättning av arbetslösa

icke i alltför hög grad fastlåses och begränsas i olika avseenden. Möjligheten

bör hållas öppen för att med fondmedel bidraga till beredskapsarbeten

av olika slag, vare sig de i övrigt bekostas av arbetslöshetsmedel eller

delvis finansieras med bidrag från LKAB. Då Kungl. Majit i varje särskilt

fall bör pröva, örn och i vad mån fondbidrag må utgå och fastställa villkoren

för åtnjutande av bidrag, torde betänkligheter icke böra möta mot att i detta

hänseende reglerande bestämmelser icke på förhand fastställas, som begränsa

möjligheterna att välja den i varje situation lämpligaste anordningen. För

alt tillgodose kravel pä samordning och enhetlig bedömning torde man, då

fråga är örn ett kombinerat fond- och beredskapsarbete, böra förutsätta, att

medelsanvisningen från fonden och från arbetslöshetsanslagen prövas av

Kungl. Majit i ett och samma ärende.

Den andra av de utvidgningar av fonddispositionen, som jag funnit på
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunert. Maj:ts proposition nr 207.

kallad, har aktualiserats av framställningen från gruvindustriarbetarorganisationerna

om pensionsutfyllnad från fonden till förtidspensionerade från

LKAB. I likhet med arbetsmarknadskommissionen anser jag det önskvärt att

på denna väg söka få till stånd en reducering av antalet anställda vid malmfälten

utan att därigenom öka antalet arbetslösa. En relativt betydande inkomstskillnad

skulle, örn sådana bidrag icke gåves, uppkomma mellan de

kvarvarande gruvarbetarna och de förtidspensionerade. Enligt vad jag från

bolaget inhämtat uppgå de sammanlagda pensionsförmåner, som utgå intill

fyllda 65 år vid sådan förtidspensionering, till det i och för sig ansenliga beloppet

av 1 688 kronor för såväl gifta som ogifta. Men den genomsnittliga årsinkomsten

för arbetare vid LKAB understiger, enligt vad arbetsmarknadskommissionen

anfört, icke vid nuvarande korttidsarbete 5 000 kronor, örn

jämväl understöden från arbetslöshetskassan medräknas. Även om pensionsutfyllnader

från malmfonden icke kunna sägas utgöra en nödvändig förutsättning

för att förmå de äldre arbetarna att mottaga bolagets erbjudande örn

förtidspension — detta bar enligt vad jag inhämtat redan skett i stor utsträckning

— synes mig lämpligt att genom dylika fondbidrag minska de ekonomiska

svårigheter, som uppkomma för de förtidspensionerade. Jag vill sålunda

tillstyrka, att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att disponera fondmedel

för utbetalning av pensionsutfyllnad åt anställda hos LKAB, vilka förtidspensioneras

efter fyllda 60 år i samband med inträffade sysselsättningssvårigheter.

Storleken av utfyllnaden och de närmare villkoren för dess tillgodonjutande

torde böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa. För min del är jag

beredd att tillstyrka, att pensionsutfyllnad må utgå med högst det föreslagna

beloppet, 40 kronor för månad, och att sådant bidrag må åtnjutas under

tiden från och med månaden efter avgången ur tjänst, dock tidigast den

1 januari 1946, till och med den månad, varunder vederbörande fyller 65 år.

En viss differentiering av bidraget efter försörjningsbördan synes böra övervägas.

Beträffande framställningen om hyresbidrag till utfyllnad av inkomsterna

för korttidsarbetande gruvarbetare -— vilken framställning avstyrkts av arbetsmarknadskommissionen

— må erinras om att enligt nu gällande dispositionsbestämmelser

hinder principiellt icke möter för Kungl. Maj :t att, sedan

arbetstiden vid gruvorna blivit starkt nedsatt, bevilja fondbidrag för komplettering

av inkomsterna för anställda hos LKAB. Dylika understöd lia förutsatts

skola graderas efter familjeförsörjningsbördan och i övrigt utgå enligt

av Kungl. Majit fastställda grunder. Med den begränsning av arbetstiden,

som hittills förelegat vid malmfälten, innebärande en minskning med endast

en sjättedel av normal arbetstid, är kravet på starkt nedsatt arbetstid uppenbarligen

icke fyllt. Anledning synes mig icke heller föreligga att ifrågasätta

en ändring av fondbestämmelserna på denna punkt. Den avgörande

synpunkten är för mig därvid, att stor återhållsamhet måste iakttagas vid

tillämpning av den här berörda formen av fondunderstöd på grund av de

principiella erinringar, som kunna göras däremot, i synnerhet om fondunder
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

13

stödet skulle komplettera en arbetslön, som redan tidigare genom sättet för

uttagande av korttidsarbetet kunnat utfyllas med daghjälp m. m. från erkänd

arbetslöshetskassa. En sådan återhållsamhet motiveras även starkt

av fondens begränsade resurser.

Den i en framställning antydda synpunkten, att disposition av fondmedel

skulle vara särskilt motiverad för understöd åt sådana korttidsarbetande

gruvarbetare, som icke åtnjutit bidrag från arbetslöshetskassa av den anledningen,

att dessa underlåtit att försäkringsmässigt sörja för sig, kan jag i

likhet med arbetsmarknadskommissionen icke godtaga.

I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå några ändringar i grunderna

för dispositionen av malmfonden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att de till fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

avsatta medlen tills vidare må av Kungl. Majit disponeras

i enlighet med vad jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Westerlind.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. a1 i texten
  2. SU 1946:134 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten