Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1945 vid dess tjugosjunde sammanträde fattade beslut

1946-03-08 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:208, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1945 vid dess tjugosjunde sammanträde fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 208.

1

Sr 20S.

Kunyl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens

konferens år 1945 vid dess tjugosjunde

sammanträde fattade beslut; given Stockholms

slott den 8 mars 1946.

Under åberopande av bilagda utdi''ag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av den Internationella

arbetsorganisationens konferens år 1945 vid dess tjugosjunde sammanträde

fattade beslut.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 20S.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 208.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen d Stockholms slott den 8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Unden, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, vissa av den Internationella

arbetsorganisationens konferens år 1945 vid dess tjugosjunde sammanträde

fattade beslut samt anför.

I det såsom bilaga till propositionen nr 58 till innevarande års riksdag

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden den 25 januari

1946 uttalade jag, att jag beträffande vissa av de vid ifrågavarande konferens

fattade besluten hade för avsikt att sedermera hemställa om att för årets

riksdag proposition framlades med anhållan örn riksdagens yttrande. Ett av

de under punkt IV på konferensens dagordning (intagen å s. 2 i omförmälda

proposition) fattade besluten var emellertid av så brådskande natur och så

speciell karaktär, att jag ansåg mig böra påkalla, att i en särskild proposition

riksdagens samtycke till ratificering redan angivna dag inhämtades. Med

nämnda uttalande åsyftades en vid konferenssammanträdet enhälligt antagen

»Akt angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga».

I anslutning till vad jag sålunda uttalat, får jag nu anmäla vissa andra vid

konferenssammanträdet fattade viktigare beslut. Av dessa är endast ett av

beskaffenhet att i enlighet med föreskrifterna i art. 19 i Internationella arbetsorganisationens

stadga böra underställas riksdagen, nämligen rekommendationen

angående socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga områden

(tilläggsbestämmelser). Texten till ifrågavarande rekommendation torde i

svensk översättning få fogas såsom bilaga till denna proposition.

Emellertid fattades vid konferensen ytterligare två beslut, vilka, ehuru de

erhöllo formen av resolutioner, dock synas mig vara av sådan vikt, att även

dessa böra bringas till riksdagens kännedom. Jag åsyftar härmed dels resolutionen

angående uppehållandet av en hög och jämn sysselsättningsnivå

under industriens återhämtnings- och omställningsperiod dels ock resolutionen

angående skydd för barn och unga arbetare. Jämväl dessa resolutioner

torde i svensk översättning få fogas såsom bilagor till denna proposition
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

3

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i ett den

2 mars 1946 avgivet yttrande över ovannämnda vid Internationella arbetskonferensens

27 :e sammanträde fattade beslut anfört bland annat följande.

Rekommendationen angående socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga

områden (tilläggsbestämmelser) torde icke påkalla annan åtgärd

från svensk sida än en förklaring, att i rekommendationen föreslagna åtgärder

saknade tillämpning på svenska förhållanden.

Vad anginge de båda resolutionerna torde däri framlagda synpunkter och

förslag lämpligen böra — i den mån så ej redan skett — tagas under övervägande

vid det pågående sociala reformarbetet inom vårt land.

Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet sålunda

anfört kan jag ansluta mig. Vad beträffar rekommendationen angående

socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga områden (tilläggsbestämmelser)

, saknar densamma givetvis omedelbart intresse för Sveriges vidkommande,

men jag anser mig likväl böra framhålla, att det icke är utan sin

moraliska betydelse, att Internationella arbetsorganisationens strävanden på

ifrågavarande betydelsefulla område vinna stöd från alla organisationen tillhörande

stater.

Såvitt angår de båda resolutionerna har i dessa otvivelaktigt givits uttryck

åt synpunkter, vilka kunna vara värda beaktande även vid den svenska

sociala och ekonomiska politikens utformning. Jag har följaktligen för avsikt

att föranstalta örn att ifrågavarande resolutioner bringas till de myndigheters

eller utredningsorgans kännedom, vilka därav beröras.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1945

vid dess tjugosjunde sammanträde fattade beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

Rekommendation (nr 74) angående socialpolitisk minimistandard

i icke-självständiga områden (tilläggsbestämmelser).

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Paris och där samlats den 15 oktober 1945 till sitt tjugosjunde sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående deli socialpolitiska minimistandarden

i icke-självständiga områden (tilläggsbestämmelser), vilken

fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form1 av en rekommendation,

antager denna, den femte dagen i november månad år nittonhumdrafyrtiofem

följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen

angående socialpolitik i icke-självständiga områden (tilläggsbestämmelser),

1945» [Social Policy in Dependent Territories Recommendation (Supplementary

Provisions), 1945].

Då kapitel XI i Förenta Nationernas stadga, vilket utgör deklarationen angående

icke-självständiga områden, fastslår principen om att tillgodoseendet

av invånarnas i sådana territorier intressen är ett önskemål av största vikt

samt ålägger moderlandet såsom en helig plikt att garantera politiskt, ekonomiskt,

socialt och kulturellt framåtskridande för befolkningen inom dessa områden,

och

då Internationella arbetskonferensen den 12 maj 1944 vid sitt tjugosjätte

sammanträde antog en rekommendation angående socialpolitisk minimistandard

i icke-självständiga områden, och

då det är önskvärt att sörja för tillämpningen inom icke-självständiga områden

av miniminormer, som komplettera de år 1944 antagna,

antager konferensen efterföljande rekommendation:

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som är ansvarig

för ett icke-självständigt område, bör vidtaga alla åtgärder inom sin kompetens

för att inom sådant område säkerställa en effektiv tillämpning av den

minimistandard, som angives i bilagan till denna rekommendation, och bör

särskilt förelägga behörig myndighet eller behöriga myndigheter denna rekommendation

för att den i nämnda bilaga angivna minimistandarden må

förverkligas inom området.

2. Varje medlem av organisationen bör, örn den godkänner denna rekommendation,

snarast möjligt delgiva direktören för Internationella arbetsbyrån

detaljerade uppgifter rörande de åtgärder, som vidtagits för att i varje område,

för vilket medlemmen i fråga är ansvarig, förverkliga i bilagan angiven

minimistandard och därefter, i enlighet med vad styrelsen må komma

att bestämma, till Internationella arbetsbyrån avgiva rapport rörande de

åtgärder, som vidtagits för rekommendationens genomförande.

3. Den i bilagan till denna rekommendation angivna standarden skall betraktas

såsom minimistandard, vilken icke inskränker eller eljest inverkar

på förpliktelsen att tillämpa den högre standard, som åligger medlem av

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Afaj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

organisationen enligt organisationens stadga eller internationell konvention,

som medlemmen ina ha ratificerat, och lior i intet fall tolkas eller tillämpas

så, att den inskränker det skydd, som enligt gällande lagstiftning tillkommer

därav berörda arbetare.

Bilaga.

Avdelning 1. Löner och sparande.

Artikel 1.

1. Ett av målen för socialpolitiken skall vara att främja utvecklingen av kollektiva

vtalssystem, varigenom minimilönesatser må kunna fastställas efter förhandlingar

mellan arbetsgivar- oell arbetarorganisationer.

2. I alla sådana fall, då vederbörande myndighet har anledning antaga, att arbetarnas

organisationer icke nått en utveckling, som är erforderlig för att sätta dem

i stånd att på jämlik fot förhandla med arbetsgivarnas organisationer, skola särskilt

kvalificerade personer utses att biträda arbetarna under förhandlingarna genom

att gå dem till handa med upplysningar och råd samt vid behov handla å deras

vägnar. Dessa åtgärder skola vidtagas och valen ske efter samråd med yrkesinspektionen,

där sådan finnes anordnad. Sålunda utsedda personer skola ock med råd

och anvisningar biträda vid arbetarorganisationernas grundade.

Artikel 2.

1. Där ett effektivt system för fastställande av minimilöner genom kollektivavtal

saknas, skall ett offentligt organ upprättas och vidmakthållas, som har att fastställa

minimilönesatser för arbetare.

2. Sålunda fastställda minimilönesatser skola grundas på principen örn lika lön

för män och kvinnor för samma arbete.

3. Representanter för vederbörande arbetsgivare och arbetare, däri inbegripna

representanter för deras respektive organisationer, där sådana finnas, skola medverka

vid fastställandet av minimilöner på sätt och i den utsträckning — i varje fall

dock till lika antal och på samma villkor — som må bliva bestämt av vederbörande

offentliga organ.

4. .Av det offentliga organet fastställda minimilönesatser skola vara bindande

för därav berörda arbetsgivare och arbetare och icke utan uttryckligt medgivande

av organet kunna sänkas genom överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare.

5. Erforderliga åtgärder skola vidtagas för att garantera dels att därav berörda

arbetsgivare och arbetare erhålla kännedom om gällande minimilönesatser, dels ock

att de löner som utbetalas icke liro lägre än de tillämpliga lönesatserna.

6. Varje arbetare, på vilken minimilönesatserna äro tillämpliga, och som erhållit

en lön, understigande dessa lönesatser, skall äga att på rättslig väg utfå resterande

belopp inom tid, sorn må bliva bestämd av det offentliga organet.

Artikel 3.

1. Erforderliga åtgärder skola vidtagas för att garantera, att intjänta löner vederbörligen

utbetalas, och skola arbetsgivarna åläggas att föra register över utbetalda

löner, att giva arbetarna intyg över utbetalda löner samt att vidtaga andra

lämpliga åtgärder för att underlätta erforderlig kontroll.

2. Lönell skall i regel utbetalas kontant och direkt till varje arbetare.

3. Såvida icke lokal sedvänja, som arbetarna önska bibehålla, till annat föranleder,

skall lönen utbetalas regelbundet nied sådana intervaller sorn äro ägnade att

minska risken för lönetagarnas skuldsättning.

4. Därest kost, bostad, kläder och andra förnödenheter eller tjänster ingå i lönen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

skall vederbörande myndighet vidtaga alla erforderliga åtgärder för att noga kontrollera

deras tillräcklighet och kontanta värde.

5. Alla erforderliga åtgärder skola vidtagas för att

a) upplysa arbetarna om deras rättigheter med avseende å lönen;

b) förhindra varje icke medgivet avdrag å lönen; och

c) begränsa de belopp, som må avdragas från lönen såsom ersättning för däri

ingående förnödenheter och tjänster, till det faktiska värdet av desamma.

Artikel 4.

1. Frivilligt sparande i skilda former bland löntagare och självständiga företagare

skall uppmuntras.

2. De högsta belopp av lönen, som må förskottsvis utbetalas, ävensom sättet för

återbetalande av förskott skola bestämmas av vederbörande offentliga organ.

3. Vederbörande organ skall begränsa det löneförskott, som må utbetalas till en

arbetare, vilken vunnit anställning från annat territorium. Beloppet av sådant förskott

skall noga angivas för arbetaren. Därest utbetalat förskott överstiger det av

vederbörande organ fastställda, skall detsamma icke kunna lagligen återfordras.

4. Alla erforderliga åtgärder skola vidtagas för att skydda löntagare och självständiga

företagare mot ocker, särskilt sådana åtgärder, som syfta till begränsning

av låneräntorna, genom kontroll av långivarnas verksamhet och vidgade möjligheter

till lån för legitima ändamål genom kooperativa kreditorganisationer eller

andra institutioner under offentlig kontroll.

Artikel 5.

1. Därest anordningar för innehållande av lön vidtagits eller komma att vidtagas,

skola

a) Teglerna för och tillämpningen av desamma kontrolleras av vederbörande organ,

och särskilt skola arbetsgivarna, därest medlen icke finnas vara placerade på

tillfredsställande sätt, anmodas att ställa säkerhet för ingångna förpliktelser;

b) representanter för löntagarna, däri inbegripna representanter för deras organisationer,

där sådana finnas, medverka vid administreringen av dylikt lönesystem.

2. Ett av målen för socialpolitiken skall vara, att, så snart den ekonomiska utvecklingen

inom ett område det tillåter, successivt avskaffa nämnda anordningar och

införa ett tjänstepensionsväsen, till vilket regeringen eller arbetsgivarna eller bådadera

tillsammans med arbetstagarna lämna bidrag, utan ali andra vidtagna åtgärder

av liknande innebörd därav röna inverkan.

Artikel 6.

1. Ett av målen för socialpolitiken skall vara att effektivt fastslå principen örn

lika lön för likvärdigt arbete i en och samma verksamhet eller företag samt att

förhindra olika behandling av arbetare på grund av ras, religion eller kön, såvitt

avser arbetstillfällen, befordran eller lönesatser.

2. Alla rimliga åtgärder skola vidtagas för att minska sådana skiljaktigheter

i lönesatser, vilka äro att hänföra till olika behandling på grund av ras, religion

eller kön, genom att höja lönesatserna för de lägre betalda arbetarna.

3. Arbetare, som utifrån vinna anställning inom ett icke-självständigt område,

må kunna tillförsäkras lönetillägg för att bestrida .sådana personliga utgifter och

utgifter för familjen, vilka föranledas av anställningen utom hemorten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

Avdelning 2. Arbetarna och jordbrukspolitiken.

Artikel 7.

I syfte att öka produktionskapaciteten och förbättra dea jordbrukande befolkningens

levnadsstandard skall vederbörande myndighet overvaga följande= åtgärder.

a) undanröjande i möjligaste mån av orsakerna till kronisk skuldsättning,

b) kontroll över att överlåtelse av jordbruk till icke-jordbrukare medgives enda

i sådana fall, då den överensstämmer med territoriets intresse;

cl övervakning av arrende- och arbetsvillkor för att garantera arrendatorer och

arbetare högsta möjliga levnadsstandard och skälig andel i den vinst, som ma föranledas

av förbättringar i produktionsresultat eller prisilia.

Avdelning 3. Social trygghet.

Artikel 8.

Lagbestämmelser skola snarast möjligt meddelas rörande utbetalning av ersättning

åt anställda vid arbetsoförmåga, förorsakad av olycksfall som muffat I

följd av eller under anställningen, ävensom åt oförsörjda efterlevande, da olycksfallet

medfört den anställdes död, samt rörande sjukvård at personer, som skadats

genom olycksfall. Dessa bestämmelser skola hava följande innebord.

a) Vid arbetsoförmåga skall ersättning utgå senast fran femte dagen efter olycksfallet,

men örn arbetsoförmågan varar mer än fyra veckor skall ersättning utgå fran

första dagen för arbetsförmågans upphörande;

b) alla rimliga åtgärder, som de lokala förhållandena medgiva, skola vidtagas

för att så snabbt som möjligt återställa en skadad arbetares forvarvsformaga;

c) där icke annorlunda stadgas, skola kostnaderna för ersättningen bårås av arbetsgivaren

men böra snarast och i vidast möjliga utsträckning tackas av ett obligatoriskt

försäkringssystem utan vinstsyfte;

dj lagstiftning och förfaringssätt med avseende a ersättning skola praglas av

största möjliga enkelhet; det skall åligga en tjänsteman att tillse, att skadade arbetare

erhålla den ersättning, vartill de äro berättigade, och ersättningskrav skola

prövas genom en summarisk procedur med undvikande av onodiga formaliteter.

Artikel 9.

Därest skadan leder till varaktig arbetsoförmåga av allvarlig art eller doden, skall

ersättningen till arbetaren eller hans rättsinnehavare utgå i form av periodiska

utbetalningar; dock att ersättningen må helt eller delvis kunna utgå med ett engångsbelopp,

om vederbörande myndighet finner detta tillrådligt eller saknar möjlighet

att ägna periodiska utbetalningar erforderlig kontroll. Eftersträvas skall emellertid

att låta systemet med engångsbelopp ersättas av periodiska utbetalningar.

Artikel 10.

Bestämmelserna i artiklarna 8 och 9 skola, där så befinnes lämpligt, tillämpas

även i fråga örn ersättning vid yrkessjukdomar.

Artikel 11.

1. In- oell utländska arbetare skola tilLförsäkras lika behandling med avseende

å ersättning vid olycksfall i arbete samt vid yrkessjukdomar.

2. Utländska arbetare, som äro berättigade till nu ifrågavarande ersättning och

som återvända till sitt hemland, skola vara bibehållna vid den rätt till sådan ersättning,

som skulle lia tillkommit dem, därest de kvarstannat i anställningsom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

rådet. Därest utbetalningarna äro periodiska, skola de även i fortsättningen utgå på

samma sätt eller ock utbytas mot ett engångsbelopp.

Artikel 12.

1. Ett av målen för socialpolitiken skall vara att i områden, där det övervägande

antalet arbetare normalt förtjänar sitt uppehälle såsom löntagare, införa obligatoriskt

försäkringsskydd för löntagarna och av dem ekonomiskt beroende anhöriga

avseende sjukdom, havandeskap, ålderdom och dödsfall ävensom arbetslöshet. Så

snart erforderliga förutsättningar äro för handen, skola åtgärder i detta syfte vidtagas.

2. Ett av målen för socialpolitiken skall vara att genom obligatorisk sjuk- och

moderskapsförsäkring tillhandahålla vårdbeliövande och av dem ekonomiskt beroende

anhöriga sjukvård, såvida sådan icke annorledes beredes på allmän bekostnad.

Avdelning 4. Arbetsförmedling.

Artikel 13.

1. Där sysselsättning och migration så påkalla, skall avgiftsfri arbetsförmedling

anordnas.

2. Där förflyttningen av arbetskraft så kräver, skola väl utrustade rastställen tillhandahållas

av vederbörande myndighet.

3. Alla anordningar, som av arbetsgivarsammanslutningar eller av organiserade

arbetare må vidtagas för arbetsförmedling samt för arbetarnas bästa vid färder till

eller från anställningen, skola vara kostnadsfria för arbetarna samt noggrant kontrolleras

av vederbörande myndighet.

Avdelning 5. Arbetstid och semester.

Artikel 14.

1. Den högsta tillåtna arbetstiden i industri- och handelsföretag skall fastställas

av vederbörande myndighet.

2. Såvitt möjligt skall den högsta tillåtna arbetstiden i jordbruksföretag fastställas

av vederbörande myndighet.

3. De rapporter, som i enlighet med punkt 2 i denna rekommendation skola

tillställas Internationella arbetsbyrån, skola innehålla fullständiga uppgifter rörande

de åtgärder, som vidtagits för reglering av arbetstiden, däri inbegripna uppgifter

örn föreskrivna begränsningar i arbetstidens längd, bestämmelser örn minimiperioder

av oavbruten vila, särskilda begränsningar vid ohälsosamt, farligt eller tungt

arbete, särskilda anordningar för speciella arbeten, medgivna undantag för säsongbetonad

anställning samt sättet för regleringens genomförande.

Artikel 15.

1. I industri- och handelsföretag anställda arbetare skola under varje period av

sju dagar åtnjuta en sammanhängande vilopeniod, omfattande minst tjugofyra timmar;

till grund för beräkningen av viloperioden må dock läggas en längre arbetsperiod,

därest detta har stöd i sedvänja.

2. Enahanda bestämmelser örn veckovila skola så snart som möjligt utsträckas

till att gälla även jordbruksföretag med de modifikationer, som må befinnas nödvändiga

med hänsyn till produktionens krav.

3. Viloperioden skall örn möjligt infalla samtidigt för hela personalen vid ett

företag samt förläggas på sådant sätt, att den sammanfaller med arbetarnas sedvanemässiga

vilodag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

9

4. Vederbörande myndighet må, dä så finnes påkallat, medgiva undantag från

vad nu angivits, övertidsarbete skall kompenseras med avsevärt högre lön än den

gängse, därest arbetet inkräktar på viloperioden.

Artikel 16.

1. Så snart som möjligt skola bestämmelser meddelas, enligt vilka i industrioch

handelsföretag anställda arbetare berättigas till en årlig semester örn minst tolv

arbetsdagar efter ett års i huvudsak stadigvarande anställning. Därest anställningen

upphör efter sex månader av annan anledning än dåligt uppförande från arbetarens

sida, skall han i stället för semester äga rätt till ersättning, svarande mot den fullgjorda

anställningstiden.

2. Ett av målen för socialpolitiken skall vara att, där så är möjligt, fastslå, att

i jordbruksföretag anställda arbetare skola efter ett års i huvudsak stadigvarande

anställning vara berättigade till årlig semester örn minst tolv arbetsdagar. Därest

anställningen upphör efter sex månader av annan anledning än dåligt uppförande

från arbetarens sida, skall han i stället för semester äga rätt till ersättning, svarande

mot den fullgjorda anställningstiden.

3. Därest arbetsplatsen är belägen på avsevärt avstånd från arbetarens hem, må

den årliga semestern örn tolv arbetsdagar ersättas med en semester, som beräknas

på längre period.

4. Därest arbetet fullgöres å annan ort än hemorten och anställning eller rekrytering

ägt rum därstädes, skola alla rimliga åtgärder vidtagas för att underlätta

för arbetaren att under semestern besöka hemorten.

Artikel 17.

Därest vederbörande myndighet finner, att arbetstid, veckovila eller årlig semester

äro tillfredsställande reglerade genom kollektivavtal eller beslut, som omfattar huvuddelen

av arbetarna, må genom sådant avtal eller beslut bestämmelserna i denna

avdelning anses uppfyllda.

Avdelning 6. Yrkesinsp ekfors befogenheter.

Artikel 18.

1. Av vederbörande myndighet utsedda, befullmäktigade inspektörer skola äga i

lag fastslagen rätt att för utövande av sina åligganden:

a) vid varje tid på dygnet besöka och inspektera arbetsplatser, där de ha grundad

anledning antaga, att personer, som åtnjuta lagens skydd, äro anställda;

b) under dagen äga tillträde till varje arbetsställe, som enligt vad de ha grundad

anledning antaga är hänförligt till företag eller del av sådant under deras kontroll;

c) utfråga varje i företaget anställd person, antingen i enrum eller i vittnens närvaro,

eller begära upplysningar av annan person, vars vittnesmål må finnas vara

av värde;

d) kräva tillgång till register eller handlingar, vilka skola föras enligt de bestämmelser,

som reglera arbetsförhållandena.

2. Innan inspektören lämnar företaget, skall han örn möjligt underrätta arbetsgivaren

eller dennes representant örn sitt besök, såvida han icke anser detta vara

menligt för uppdragets utförande.

Avdelning 7. Förlikning.

Artikel 19.

1. Alla åtgöranden för undersökning och biläggande av tvister mellan arbetsgivare

och arbetare skola präglas av största möjliga enkelhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

2. Arbetsgivare och arbetare skola uppmuntras att söka rättvisa avgöranden av

tvister genom förlikning utan hänvändelse till domstol. För detta ändamål skola

alla rimliga åtgärder vidtagas för att konsultera representanter för arbetsgivarnas

och arbetarnas organisationer samt knyta dem till förlikningsverksamheten.

3. Vid nu angivna ordning skall det ankomma på offentliga tjänstemän att undersöka

tvisterna, söka främja förlikning samt förhjälpa parterna till ett rättvist

avgörande. Örn möjligt skola dessa tjänstemän vara särskilt utvalda för uppgifterna

i fråga.

Avdelning 8. Hygien och säkerhet i arbetet.

Artikel 20.

1. Minimivillkor skola föreskrivas till skydd för arbetarnas hälsa, säkerhet och

trivsel i industri- och andra företag, där maskinella anordningar eller verksamhetens

ari eljest så göra nödvändigt.

2. Från utlandet importerade maskiner skola utrustas med de skyddsanordningar,

som äro föreskrivna i importlandet. Örn vederbörande myndighet i importlandet

icke givit föreskrifter örn erforderliga skyddsanordningar beträffande importerade

maskiner, skola dessa utrustas med de i tillverkningslandet föreskrivna anordningarna.

3. I största möjliga utsträckning skola skyddsanordningar vidtagas i samband

med maskinens konstruktion.

Artikel 21.

1. Tillämpning inom icke-självständiga områden av bestämmelserna i konventionen

angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning

av fartyg (reviderad år 1932) bör övervägas, särskilt såvitt avser större hamnar

ävensom alla platser, där nya anordningar installeras för i- eller urlastning av

fartyg, vare sig dessa ligga i docka, vid boj eller för ankar.

2. Stater, som ha ansvaret för sådana icke-självständiga områden, där hamnar

finnas, böra, om så icke redan skett, överväga önskvärdheten av en ratificering av

nämnda konvention.

Artikel 22.

Snarast möjligt skall föreskrift meddelas av innebörd, att varje kolli eller föremål

med en bruttovikt av ettusen kilogram eller däröver, vilket för befordran avlämnas

inom de territoriella gränserna och är avsett att transporteras å hav eller

inre vattenväg, skall före ombordtagandet förses med uppgift örn bruttovikt, tydligt

och varaktigt angiven.

Artikel 23.

1. För att garantera genomförandet av ändamålsenliga säkerhetsåtgärder till förekommande

av olyckshändelser och sjukdomar böra följande principer tillämpas:

a) vederbörande myndighet skall underrättas örn alla olyckshändelser, och en

av de viktigaste uppgifterna för de av myndigheten utsedda inspektörerna bör vara

att verkställa undersökningar rörande inträffade olyckshändelser, särskilt allvarliga

eller ofta förekommande sådana, i syfte att utröna, på vad sätt de må kunna förebyggas;
b)

inspektörerna skola lämna arbetskar- och arbetarorganisationerna upplysningar

och råd beträffande ändamålsenliga åtgärder för hygien och säkerhet;

c) inspektörerna skola främja samarbete mellan arbetsgivare, företagsledning och

arbetare för utvecklande av personlig försiktighet, skyddsåtgärder och skyddsutrustning;
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

d) inspektörerna skola verka för att hälso- och skyddsåtgärder törbättras och

fullkomnas genom systematiskt studium av frågor rörande företagens tekniska utrustning,

undersökningar av hälso- och säkerhetsproblem och andra åtgärder.

2. I områden, där man föredrager en fristående organisation för olycksfallsförsäkring

och förebvggande av olycksfall och ohälsa i arbetet, böra jämväl för tjänstemännen

inom en sådan organisation ovannämnda principer vara vägledande.

Avdelning 9. Upplysningsverksamhet.

Artikel 24.

Det åligger vederbörande myndighet att ansvara för att arten och innebörden av

de åtgärder, som vidtagits i enlighet med föregående artiklar ävensom artiklarna i

rekommendationen angående socialpolitik i icke-självständiga områden, 1944, bringas

till allmän kännedom bland arbetarna och deras familjer samt arbetsgivarna. Där

arbetar- och arbetsgivarorganisationer finnas, skola dessa tågås i anspråk för att till

intresserade parter sprida upplysning härom. Örn möjligt skola upplysningarna förmedlas

på landets språk eller dialekt.

Avdelning 10. Definitioner och tillämpningsområde.

Artikel 25.

I det föregående förstås med

a) uttrycket »jordbruksföretag» även samtliga arbetsprocesser i företaget för konservering

och distribution av företagets jordbruksprodukter, såvida icke dessa processer

lämpligen betecknas såsom utgörande del av ett industriellt företag;

b) uttrycket »handelsföretag»

1) affärsföretag och kontor, däri inbegripet företag, vars rörelse helt eller huvudsakligen

består i försäljning, köp, distribution, försäkring och förvaltning av gods,

förmedling av lån eller uppdrag av vad slag det vara må;

2) anstalter för behandling eller vård särskilt av åldringar, invalider, sjuka eller

fattiga;

3) hotell, restauranger, pensionat, klubbar, kaféer och andra näringsställen;

4) teatrar och offentliga nöjeslokaler samt

5) varje företag, som till sin art är jämförligt med de här ovan under 1), 2),

3) och 4) angivna;

c| uttrycket »industriföretag»

1) företag, i vilka varor tillverkas, ändras, rengöras, repareras, dekoreras, fullbordas,

förberedas för försäljning eller .förstöras eller i vilka material förarbetas, däri

inbegripna företag för skeppsbyggnad ävensom för framställning, omvandling eller

överförande av elektrisk kraft, för produktion eller distribution av gas eller drivkraft

av något slag, för rening och distribution av vatten samt för värmeberedning;

2) företag, som avse uppförande, ombyggnad, underhåll reparation, förändring

eller förstöring av byggnader, järnvägar, spårvägar, flygplatser, hamnar, dockor,

pirar, anläggningar till skydd mot översvämning eller kustens söndervittring, kanaler,

anläggningar för sjöfart, inrikes sjöfart inbegripen, samt flygtrafik, vägar, tunnlar,

broar, viadukter, kloaker, brunnar, institutioner för irrigation och dränering,

anläggningar för telc-kommunikation (telefon, telegraf, radio), anläggningar för

framställning och distribution av elektrisk kraft och gas, oljeledningar och vattenverk

eller liknande anläggningar ävensom företag med uppgift att förbereda dylika

anläggningar eller installationer;

3) gruvor, stenbrott och andra företag för utvinning av material ur jorden;

4) företag för transport av personer och varor nied undantag av transporter för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr ''JOS. (Bilagor).

hand, för deli händelse dessa företag ej äro att betrakta såsom delar av ett jordbruks-

eller handelsföretags verksamhet:

d) uttrycken »jordbruksföretag», »handelsföretag» och »industriföretag» såväl

offentliga som enskilda företag.

Artikel 26.

Vederbörande myndighet må genom i förväg utfärdade föreskrifter från tillämpningen

av bestämmelserna i denna bilaga undantaga förelag eller fartyg, beträffande

vilka på grund av deras beskaffenhet eller storlek en tillräckligt effektiv övervakning

icke är möjlig.

Resolution angående uppehållandet av en hög och jäiun sysselsättningsnivå

under industriens återhämtnings- och omställningsperiod.

Då Förenta Nationernas stadga, i syfte att skapa den stabilitet och det välstånd,

som äro nödvändiga för fredliga och vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

grundade på respekten för principen örn folkens likställighet och självbestämmanderätt,

föreskriver, att Förenta Nationerna skola främja, bland annat, förbättrad levnadsstandard

och hög och jämn sysselsättnings) liva samt utveckling och framåtskridande

på det ekonomiska och sociala området; och

då den Internationella valutafondens statuter föreskriva, att en av fondens uppgifter

är »att underlätta världshandelns expansion och harmoniska utveckling och

härigenom bidraga till att befordra och upprätthålla en hög nivå av sysselsättning

och realinkomst samt utveckla alla medlemsstaters produktionsmedel, såsom elt av

den ekonomiska politikens främsta mål»; och

då den Internationella invesleringsbankens statuter föreskriva, att en av bankens

uppgifter är att främja det internationella varuutbytets harmoniska utveckling på

lång sikt och att genom åtgärder, ägnade att befordra internationella investeringar,

avsedda för utvecklingen av medlemmarnas produktionsmedel, upprätthålla jämvikt

i betalningsbalansen mellan olika länder och härigenom bidraga till att inom medlemsstaterna

förbättra produktivitet, levnadsstandard och arbetsvillkor; och

då Internationella arbetsorganisationens konferens genom Philadelphiadeklarationen

erkänt sig vara högtidligen förpliktad att i alla jordens länder främja sådana

åtgärder, som äro ägnade att förverkliga en hög och jämn sysselsättning och förbättrad

levnadsstandard samt att stödja alla åtgärder rörande löner och inkomster,

arbetstid och arbetsvillkor i övrigt, som vidtagas i akt och mening att tillförsäkra alla

en rättvis andel av framåtskridandets vinster och tryggat existensminimum för alla

anställda, som äro i behov av dylikt stöd; och

då konferensen genom antagandet av Philadelphiadeklarationen tillika fastslagit,

att alla människor oavsett ras, religion eller kön äga rätt att verka för sin materiella

välfärd och sin andliga utveckling i frihet och värdighet, i ekonomisk trygghet och

likställighet och att huvudmålet för såväl nationell som internationell politik skall

vara att skapa förhållanden, som göra detta möjligt; oell alldenstund konferensen vidare

hävdat, att det åvilar Internationella arbetsorganisationen att mot denna bakgrund

pröva och överväga alla internationella handlingsprogram och åtgärder på

det ekonomiska och finansiella området; och

då konferensen vid sitt tjugosjätte sammanträde 1944 antagit rekommendationerna

angående reglering av sysselsättning vid övergången från krig lill fred, angående

arbetsförmedling, angående nationell polering av offentliga arbeten samt angående

beredande av ekonomisk trygghet åt demobiliserade och från krigsindustrien avskedade

personer, vilka rekommendationer föreslå åtgärder, avsedda att underlätta

återanställniingen av personer, som hemförlovats från krigsmakten eller avskedats

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

fran krigsindustrien, ävensom av personer, vilkas normala sysselsättning lidit avbräck

till följd av kriget eller fientlig verksamhet eller genom motstånd mot fienden

eller mot av fienden kontrollerade myndigheter, och omfattande bland annat anstalter

för att i förväg införskaffa uppgifter angående krigsmaktens demobilisering, industriens

demobilisering och omställning, efterfrågan på arbete och arbetskraft,

yrkesvägledning, utbildnings- och omskolningsprogram, arbetskraftens rörlighet,

sysselsättningen av kvinnor, minderåriga och invalider, regleringen av anställningsförhållandena

inom vissa industrier, arbetsförmedling, nationell planering av offentliga

arbeten samt beredandet av ekonomisk trygghet åt personer, som hemförlovats

från krigsmakten eller därmed jämställd tjänst eller avskedats från krigsindustrien;

och

då uppehållandet av en hög och jämn sysselsättning under industriens återhämtnings-

och omställningsperiod också kräver lämpliga handlingsprogram beträffande

-sådana frågor som investering, konsumtionsutgifter, de internationella kapitalrörelserna

och världshandeln ävensom upprättandet av planer för industriens omställning

och utveckling med hänsyn till inträffade förändringar i industriens struktur; och

då det är önskvärt, att de vid konferensens tjugosjunde sammanträde närvarande

representanterna för regeringar, arbetsgivare och arbetare skola formulera sina ståndpunkter

i avseende på dessa frågor;

antager konferensen följande resolution och beslutar att bringa de däri framlagda

förslagen till vederbörande regeringars och närmast ansvariga internationella organs

kännedom:

1. 1) Konferensen välkomnar antagandet av de Förenta Nationernas stadga och

uppmärksammar med livlig tillfredsställelse, att densamma skapar förutsättningar

för internationell ekonomisk och social samverkan för främjandet av, bland annat,

förbättrad levnadsstandard och hög och jämn sysselsättningsnivå samt utveckling och

framåtskridande på det ekonomiska och sociala området och att den uppmanar alla

medlemsstater att tillsammans eller var för sig och i samverkan med Förenta Nationerna

vidtaga åtgärder för fullföljandet av dessa syften.

2) Konferensen uttrycker sin livliga tillfredsställelse med att den Internationella

valutafonden och den Internationella investeringsbanken enligt sina respektive stadgar

äro förpliktade att i alla sina beslut låta sig ledas av den sociala målsättning,

som innefattas ii dessa stadgar och som anförts i inledningen till denna resolution.

3) Konferensen ger uttryck åt förhoppningen, att Förenta Nationerna genom

vederbörande organ, så snart sig göra låter, skall planera och vidtaga lämpliga åtgärder

för främjandet av den internationella samordningen av sysselsättningspolitiken

under omställningsperioden och att härvid Internationella arbetsorganisationen

och andra berörda mellanstatliga organisationer skola till fullo utnyttjas.

4) Konferensen, som har konstaterat, att å ena sidan flera av Internationella arbetsorganisationens

medlemmar redan offentliggjort officiella uttalanden, i vilka de

giva uttryck åt sin beslutsamhet att under efterkrigsperioden upprätthålla full sysselsättning

eller en hög sysselsättningsnivå samt angiva de metoder, som de ämna anlita

för detta ändamål, och att å andra sidan förslag i samma syfte redan framlagts i

flera hinders lagstiftande församlingar, uppmanar alla medlemsstater, att snarast möjligt

träffa anstalter för att fastställa och tillkännagiva huvuddragen i sina efterkrigsprogram

och ali härvid lata sig ledas av de allmänna principer, som redan kommit

lil! uttryck i Förenta Nationernas stadga.

2. 1) Ilegeringarna böra förpliktas, att i samarbete med arbetare- och arbetsgivareorganisationer

och näringslivet i allmänhet, vidtaga alla åtgärder för att ernå sådana

ekonomiska och finansiella (även fiskaliska) förhållanden, som kunna bidraga till

att bereda nyttigt arbete mot högsta möjliga lön åt alla, som äro arbetsföra och villiga

atl antaga sådant arbete.

2) Med hänsyn lill att den framgångsrika tillämpningen av den fidla sysselsättningens

politik i ett land ofta är beroende av faktorer, som åtminstone delvis kon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

trolleras av andra länder — exempelvis tillgång på råvaror, halvfabrikat och maskinella

hjälpmedel samt jämvikt i de internationella betalningarna -— böra regeringarna

i sin politik inom dessa områden vederbörligen uppmärksamma de följder, som

vissa åtgärder inom det egna landets hushållning kunna få för sysselsättningsläget

i andra länder.

3. Med hänsyn till den stora betydelse, som en hög investeringsnivå har för sysselsättningspolitiken,

och i syfte att snarast eliminera sådan knapphet på kapitalvaror,

som skapar »flaskhalsar» och därigenom hindrar såväl sysselsättningsökningen som

produktionen av konsumtionsvaror, böra anstalter träffas för

a) att underlätta kredit- och kapitaltillströmningen till nya effektiva företag;

b) att införa lämpliga metoder, varigenom offentliga myndigheter kunna

understödja och komplettera investeringar inom sådana verksamhetsområden,

exempelvis byggnadsindustrien, vilka ur social synpunkt äro av särskild betydelse;
c)

att åvägabringa samråd mellan regeringen och näringslivet i syfte att reglera

den privata investeringsvolymen, så att de ekonomiska fluktuationerna

minskas; och

d) att utforma en offentlig investerings- och finanspolitik i överensstämmelse

med de i 1944 års rekommendation angående nationell planering av offentliga

arbeten, uppdragna riktlinjerna.

4. 1) Förekomsten i de flesta länder av en relativ knapphet på produktions- och

konsumtionsvaror i förening med en stor effektiv efterfrågan på sådana varor, baserad

på löpande inkomster och under kriget ackumulerade likvida tillgångar, hotar

att framkalla en inflationsartad prisstegring, som kunde få en allmänt störande inverkan

på hela ekonomien och till slut leda till en kris. Härutöver kunde prisstegringen

få allvarliga sociala följder, exempelvis en sänkning av arbetstagarnas realinkomst,

särskilt inom »manschettyrkena» och alla de samhällsgrupper, som äro beroende aven

fast penninginkomst, samt vidare risk för omfattande arbetskonflikter. Lämpliga

åtgärder, bland andra de här nedan uppräknade, skola därför vidtagas för att motverka

inflationstendenser.

2) Varuutbudet bör ökas med hjälp av anordningar för att underlätta produktionens,

och i tillämpliga fall, importens expansion.

3) Åtgärder böra, så långt detta är administrativt möjligt, vidtagas för bibehållandet,

så länge knapphet råder, av

a) priskontroll på varor och tjänster;

b) direkt kontroll över produktionen av råvaror och halvfabrikat, transportmedel,

energi- och kapitalvarutillgångar; samt

c) begränsning av efterfrågan på konsumtionsvaror genom sådana åtgärder

som ransonering.

4) I den mån ovannämnda kontrollåtgärder visa sig icke kunna helt eller delvis

förhindra inflationens spridning, skola de, så länge detta är nödvändigt, kompletteras

med finansiella eller skatteåtgärder, beräknade att uppsuga förefintligt köpkraftsöverskott.

5) En upplvsningskampanj bör organiseras för att förmå konsumenterna att avstå

från att bruka sin ökade köpkraft på sådant sätt, att priserna drivas i höjden.

5. Allteftersom knappheten och inflationsfaran övervinnas i de olika länderna

och dessa återvända till mera normala ekonomiska förhållanden, framträder önskvärdheten

av åtgärder av följande slag, utformade på det sätt och genomförda vid

den tidpunkt, som de i de olika länderna vid varje tillfälle rådande förhållandena

kräva;

a) de här ovan omnämnda kontrollerna mildras i takt med den ökade tillgången

på transportmedel, drivkraft, råvaror, kapital- och konsumtionsvaror;

b) den höga skattenivå, som varit nödvändig under kriget och den första efter
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

krigstiden, sänkes, allteftersom inflationsfaran viker, och denna skattelindring bör,

vid tillämpningen av denna princip, i första hand avse

1) skatter, som drabba de lägre inkomsterna och

2) skatter, som kunna tänkas komma att inskränka nödvändiga investeringar.

6. 1) När inflationsfaran passerats, blir problemet att upprätthålla den samlade

efterfrågan på varor och tjänster vid en tillfredsställande nivå.

2) I syfte att vidmakthålla en tillräckligt omfattande efterfrågan på arbetskraft

inom enskild och offentlig verksamhet böra regeringarna vidtaga positiva åtgärder

för att försäkra sig örn att varje underskott i den totala efterfrågan på varor och

tjänster, jämförd med den efterfrågan, som vore erforderlig för att under rådande

förhållanden upprätthålla en hög och jämn sysselsättning, kompenseras medelst en

expansion av enskilda och/eller offentliga utgifter i överensstämmelse med de principer,

som finnas angivna i kapitel II av den för innevarande konferenssammanträde

framlagda rapporten angående »Uppehållandet av en hög och jämn sysselsättningsnivå

under industriens återhämtnings- och omställningsperiod».

3) Ett av de främsta medlen att nå detta mål vore att utforma en lämplig budgetpolitik,

därvid särskild hänsyn bör tagas till en sådan politiks återverkningar på

storleken och sammansättningen av den totala efterfrågan och därmed också på

sysselsättningens och produktionens volym och struktur.

4) Vid tillämpningen av ovannämnda principer bör, när helst den totala efterfrågan

hotar att bliva otillräcklig, uppmärksamhet ägnas åt att

a) stimulera konsumtionen medelst subventioner;

b) reducera skatterna på de lägre inkomsterna; och

c) öka de offentliga investeringarna.

5) Tillfredsställande arbetslöshetsförsäkrings- och/eller understödssystem böra införas

i länder, där dylika ännu icke existera, då detta har betydelse icke blott ur

sociala synpunkter utan även för köpkraftens vidmakthållande.

7. I syfte att bidraga till en fortskridande höjning av alla arbetares levnadsstandard,

rekommenderar konferensen införandet av lämpliga minimilönenormer, avvägda

på ett sätt som tillfredsställer rimliga mänskliga behov.

8. 1) Då den i förhållande till den tillgängliga arbetskraften rådande knappheten

på transportmedel, krafttillgångar, råvaror, halvfabrikat och industriell utrustning,

som utmärker industriens återhämtnings- och omställningsperiod — i synnerhet i

de ödelagda länder, som äro medlemmar av Förenta Nationerna — hotar att framkalla

arbetslöshet, och då knappheten på konsumtionsvaror framförallt beträffande

livsmedel, kläder och läkemedel kan komma att beröva de sysselsatta arbetarna

den minimistandard, som kräves för effektivt arbete, böra åtgärder av vederbörande

regeringar vidtagas för att möjliggöra för sådana länder, där allvarlig brist

råder på ifrågavarande varor, att importera

a) drivmedel, råvaror och maskinella hjälpmedel, som krävas för att med

beaktande av ur social synpunkt rimlig företrädesrätt iståndsätta transportmedlen,

återuppbygga industrierna och påfylla lagren, så att den tillgängliga arbetskraften

kan bliva fullt sysselsatt i produktivt arbete; och

b) konsumtionsvaror i sådan mängd, att folket tillförsäkras en tillfredsställande

levnadsstandard.

2) Dessa anordningar böra innefatta

a) åtgärder syftande till att i hela världen underlätta en ökning av produktionen

av transportmedel, kraft och industriell utrustning;

b) åtgärder, genom vilka länder, som äga tillgång på sådana nyttigheter, bevilja

de prioriteter, som äro erforderliga för att en rimlig andel av nyttigheterna

ställes till de ödelagda ländernas förfogande;

c) lämpliga åtgärder för att utan omedelbar betalning — antingen genom

UNDRA eller genom särskilda internationella, även bilaterala, avtal — kunna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl, fyfaj:ts proposition nr -JOS. (Bilagor).

med sådana varor förse de länder, som äro i största behov därav och som lia

ringa eller ingen tillgång på utländska valutor för dylika inköp;

d) beviljandet av kortfristiga oell medellånga krediter, antingen enligt vanliga

kommersiella metoder eller vid behov genom mellanstatliga avtal;

e) beviljandet av långfristiga lån till låg ränta till de importerande länderna

— antingen direkt av länder, sorn äro i stånd härtill eller av den Internationella

investeringsbanken, eventuellt genom dess förmedling.

9. 1) En levnadsstandardsökning i de ekonomiskt mindre utvecklade länderna —- i synnerhet i länder med stor jordbruksbefolkning — är för dessa en tvingande

nödvändighet och skulle utgöra en faktor, som verksamt främjade den fulla sysselsättningen

i hela världen.

2) Åtgärder böra vidtagas för att tillgodose jordbruksländernas och de råvaruproducerande

ländernas importbehov i synnerhet av sådana kapitalvaror, som de

behöva för att i fullaste utsträckning kunna utveckla sina industri- och jordbruksresurser.

3) 1 syfte att underlätta finansieringen av dylik import böra långfristiga lån lill

låg ränta beviljas, antingen direkt av sådana länder, som äro i stånd därtill, eller

av den Internationella investeringsbanken, eventuellt genom dess förmedling.

4) De högt industrialiserade länderna böra tillhandahålla teknisk hjälp, framförallt

genom att ställa tekniska experter och instruktörer till jordbruksländernas och

de råvaruproducerande ländernas förfogande och bereda lättnader för utbildningen

av sådan personal från dessa länder.

5) I syfte att förhindra arbetslöshet i jordbruks- och råvaruproducerande länder

till följd av en plötslig nedskärning eller annullering av avtal, ingångna med andra

medlemmar av Förenta Nationerna örn leverans av råvaror för krigsändamål, böra

de berörda medlemsstaterna tillsammans överväga, vilka åtgärder, som kunna bliva

erforderliga för att nedskärningen eller annullerandet av dylika avtal skall vålla

minsta möjliga rubbningar, däri inbegripna åtgärder för att underlätta överflyttandet

av förefintliga resurser till annan produktion och främst utbytandet av leveranskontrakt

örn krigsmateriel mot kontrakt örn livsmedel och varor, sorn äro behövliga

för hjälp- och återuppbyggnadsarbetet i de ödelagda länderna.

10. Till förhindrande av uppkomsten av höggradig lokal arbetslöshet av den typ,

som under mellankrigsperioden förekom d vissa länder, bör vid planeringen av industriens

återhämtning och utveckling särskild uppmärksamhet ägnas åt de förändringar

i industriens struktur och lokalisering, som ägt rum under kriget, i främsta

rummet den i många länder mycket kraftiga expansionen av industrier sysselsatta

med produktion av krigsmateriel, tillkomsten av eller expansionen inom vissa industrier

i de mindre industrialiserade länderna samt utvecklingen av industrier, som

tillverka ersättningsvaror.

11. För att befordra den ekonomiska återhämtningen och främja den fulla sysselsättningen

böra medlemsstaterna överväga lämpliga åtgärder för ett återupptagande

och en ökning av världshandeln.

12. Konferensen uppmanar Förenta Nationernas av dessa frågor berörda organ

att beakta betydelsen av att främja sådana anordningar, som sätta länderna i stånd

att uppnå jämvikt i sin betalningsbalans genom metoder, som möjliggöra upprätthållandet

av full sysselsättning utan anlitande av upplåning i utlandet av onormal

omfattning eller under alltför lång lid och utan att skapa onaturliga hinder för världshandeln.

13. Vid tillämpningen av de i denna resolution föreslagna åtgärderna och vid

uppbyggandet av den administrativa apparat, som skall handhava sysselsättningsfrågor,

böra regeringarna vid behov beakta:

a) önskvärdheten av att skapa nya organ eller, där sådana redan finnas, förstärka

dessa och avpassa dem efter de speciella krav, som ett program för den

fulla sysselsättningens upprätthållande ställer;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

17

b) utvecklingen av ''tekniska metoder, som möjliggöra beräkningen av den

löpande och framtida volymen av sysselsättning, inkomst, investering och sparande

samt av offentliga och enskilda utgifter;

c) tillsättande och konsultering av trepartsorgan, när så befinnes lämpligt,

eller, när detta är ändamålsenligt, av andra organ i syfte att bistå vid utformandet

och tillämpningen av planer rörande uppehållande av hög och jämn sysselsättning;

samt

d) tillhandahållande och utbyte av enhetlig statistisk och ekonomisk information

rörande de frågor, som beröras i denna resolution.

Kesolution angående skydd för barn och unga arbetare.

Då inledningen till Internationella arbetsorganisationens stadga bland organisationens

uppgifter anger »skydd för barn och minderåriga» ävensom »anordnandet av

yrkes- och teknisk utbildning»; och

då artikel 41 i stadgan förklarar, att »avskaffande av banarbete och skyldighet

att så begränsa arbetet för minderåriga av båda könen, att deras utbildning må

kunna fullföljas och deras kroppsliga utveckling tryggas» är viktigt och angeläget;

och

då Philadelphiadeklarationen erkänner Internationella arbetsorganisationens högtidliga

förpliktelse att bland världens nationer främja en politik, åsyftande att förverkliga

»skydd åt barn och mödrar» och »tryggandet av lika möjligheter för alla

i fråga örn utbildning och inträde i arbetslivet»; och

då dessa högtidliga åtaganden för medlemsstaternas offentliga myndigheter innebära

erkännande av skyldigheten att genom lämpliga åtgärder garantera, att barnen,

morgondagens medborgare och arbetare, skola födas och växa upp under förhållanden,

som erbjuda möjligheter till fullgod fysisk, intellektuell och moralisk utveckling

samt förberedelse för en nyttig verksamhet; och

då åtskilliga av dessa problem — ehuru kriget och de abnorma levnadsförhållanden,

som därav förorsakats, i hög grad skärpt vissa av de sociala problem, som

röra barn och unga arbetare — äro av permanent natur och kräva vidtagandet

av samordnade åtgärder i syfte att förbättra de sociala förhållanden, av vilka barns

och minderårigas välfärd beror; och

då återuppbyggnadsperioden, under vilken alla de demokratiska nationerna komma

att försöka återupprätta och effektivisera sina organ för socialt framstegsarbete,

erbjuder ett enastående tillfälle till återblick på det verk, som redan fullbordats

under Internationella arbetsorganisationens ledning till förmån för barn och ungdom

ävensom att utforma ett framtida program med allmängiltiga principer för den

socialpolitik, som bör följas för att nå dessa mål inom ramen för Internationella

arbetsorganisationens grundläggande uppgifter;

så antager Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, samlad i Paris

till sitt 27:e sammanträde denna, den 4 november 1945, följande resolution angående

skydd för barn och unga arbetare.

I. Allmänna principer.

1. Konferensen, som är medveten örn sina förpliktelser med avseende å arbetarvärldens

materiella och andliga framåtskridande, ger ånyo uttryck för sin övertygelse,

att regeringarna, för att i vidaste utsträckning kunna befordra morgondagens

arbetares och medborgares utveckling, allt under det att de främja uppfyllandet

av individernas och familjernas förpliktelser, böra åtaga sig det fulla ansvar, som

ålägger dem att säkerställa — både genom åtgärder på det nationella planet och ge
Bihang

tilt riksdagens protokoll 19i6. I sami. Nr 208. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

nom lämpligt internationellt samarbete — barns och minderårigas hälsa, välfärd,

uppfostran och utbildning samt bereda skydd åt alla minderåriga arbetare av båda

könen utan hänsyn till barnens trosbekännelse, hudfärg eller familjeförhållanden.

2. Konferensen erkänner, att de problem, som röra barns och minderårigas hälsa,

utbildning, sysselsättning, skydd och allmänna välfärd, inbördes äro mycket nära

förbundna och därför icke kunna lösas vart för sig.

3. Konferensen erkänner vidare, att vissa av de frågor, som beröras av denna

resolution, äro sådana, som huvudsakligen falla under andra redan existerande eller

planerade meilanstatliga organ, och uttalar förhoppningen, att dessa organ skola noggrant

överväga de synpunkter, som framläggas i denna resolution.

II. Allmänt socialt skydd för barn och minderåriga.

4. Konferensen fastslår sitt varma intresse för främjandet bland världens olika

nationer av åtgärder, som äro ägnade att leda till barnarbetets fullständiga avskaffande

genom att tillförsäkra alla barn fullgod försörjning och sådana levnadsförhållanden,

som befordra barnets lyckliga utveckling till medborgare och arbetare.

A. Försörjning.

5. Alla nödiga mått och steg böra vidtagas för att trygga barns och minderårigas

materiella välfärd genom

a) att medlemsstaterna vidtaga åtgärder, avsedda att säkerställa full sysselsättning;

b) tillförsäkra alla arbetare en för livsuppehället tillräcklig lön, vilken tillåter

dem att underhålla sina familjer på en rimlig levnadsstandard;

c) åtgärder åsyftande att lätta familjernas ekonomiska bördor, t. ex. genom beviljandet

av subventioner för lämpliga familjebostäder, tilläggsmåltider för barn

samt andra sociala åtgärder, ävensom barnbidrag och skatteavdrag, som äro ägnade

att fördela kostnaderna för barnens underhåll;

d) lämpliga dispositioner beträffande familjernas försörjningsbörda inom ramen

för nationella system för tryggande av inkomsten, grundade på de ledande principer

och förslag beträffande deras tillämpning, som innehållas i den 1944 antagna

rekommendationen angående ekonomisk trygghet och i synnerhet åsyftande:

1) att i socialförsäkringssystemet inbegripa tilläggsbidrag för de försäkrades

barn, avsedda att möta de påfrestningar, som uppstå, då en familjeförsörjare

blir ur stånd att förtjäna sitt livsuppehälle, ävensom moderskapsbidrag;

2) liknande bidrag enligt andra system för garanterandet av existensminimum;

och

3) allmänna och sociala hjälpåtgärder, avsedda att säkra barnens och de minderårigas

välfärd;

e) åtgärder, genom vilka hemlösa, normalt utvecklade barn och minderåriga, som

icke kunnat placeras i enskilda hem, omhändertagas i en omgivning, som så nära

som möjligt ansluter sig till ett hems miljö, på det att sådana barn må på samma

villkor som andra barn i deras ålder, bliva delaktiga av åtgärder i fråga om välfärd,

hälsovård samt allmän uppfostran och yrkesutbildning efter deras anlag.

B. Hälsovård och sociala skyddsåtgärder.

6. För att trygga barns och minderårigas hälsa och välfärd böra följande åtgärder

betraktas såsom ett minimum:

Sjuk- och hälsovård.

a) Sjukvård, såväl botande som förebyggande, för blivande mödrar, spädbarn,

barn i förskole- och skolåldern samt unga arbetare, utformad efter stads- och lands
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 208. (Bilagor).

19

bygdsbefolkningens särskilda behov och organiserad i enlighet med de principer,

som fastslagits i 1944 års rekommendation angående hälso- och sjukvård;

b) allmän sjukvård för att bevara och förbättra barns och minderårigas hälsa —

däri inbegripna sådana åtgärder, som åsyfta att förse havande och ammande kvinnor,

spädbarn och skolbarn med lämplig föda — meddela undervisning i de elementära

grunderna för kosthåll och hygien, fysisk fostran, bereda tillfälle till ferieuppehåll

på landet samt, där så är nödvändigt, tillhandahålla hemhjälp och daghem;

c) särskilda åtgärder för psykisk hälsovård i syfte att tillförsäkra barn och minderåriga

sakkunnig rådgivning för att förebygga eller bota psykisk ohälsa, ävensom

underlätta en normal anpassning till familj, skola och yrke.

Sociala åtgärder.

d) Uppmuntran av fritidssysselsättningar, anpassade efter olika åldersgrupper,

samt av ungdomsföreningar i syfte att befordra fysisk, intellektuell och moralisk

utveckling och samhällsanda hos barn och minderåriga;

e) åtgärder för att skydda barn och minderåriga mot moralisk eller fysisk vanvård

samt skadliga inflytelser;

f) åtgärder och institutioner, nödvändiga för att ge lagligt skydd, vård och omskolning

åt barn och minderåriga, som lida av särskilda defekter eller anpassningssvårigheter,

däri inbegripna sådana barn och minderåriga som måste uppfostras

utanför hemmet.

lil. Tillgång till undervisning.

7. Konferensen fastslår på nytt den i Philadelphiadeklarationen uttryckta övertygelsen,

att tryggandet av lika möjligheter för alla i fråga om utbildning är ett

nödvändigt villkor för tryggandet av lika möjligheter inom arbetslivet.

A. Allmän undervisning och yrkesr&dgivning.

8. Alla barn och minderåriga skola tillförsäkras en kostnadsfri allmän undervisning,

som är ägnad att säkerställa deras fysiska, intellektuella och moraliska utveckling.

9. a) Förskoleuppfostran bör, utan att vara obligatorisk, göras tillgänglig för alla

barn i den utsträckning detta är genomförbart.

b) Skolgången bör göras obligatorisk till minst 16 års ålder i alla länder, så

snart omständigheterna det medgiva, och bör under alla förhållanden vara obligatorisk

upp till den allmänna minimiåldern för inträde i arbetslivet; den obligatoriska skoltiden

skalf successivt förlängas allt eftersom minimiåldern för inträde i arbetslivet

höjes, såsom förutsättes i punkt 19 2) nedan.

10. Tillfälle till lämplig undervisning bör garanteras genom:

a) åtgärder åsyftande att göra undervisningen allmänt tillgänglig, särskilt

1) genom inrättande av tillräckligt antal skolor av olika typer, utrustade med

tillräcklig och kvalificerad lärarpersonal;

2) genom underlättande av skolgången för barn och minderåriga, som ho utanför

befolkningscentra, genom skolskjutsar, internat eller annorledes;

3) genom företrädesrätt för sådana offentliga arbeten, som åsyfta att uppföra,

reparera eller förbättra skolbyggnader och tillhandahålla skolmateriel;

b) tillhandahållande av undervisning, tillräcklig för bl. a. barnens och de minderårigas

verkliga behov och så ordnad, alt varje barn erhåller den undervisning, som

bäst passar dess ålder och anlag med hänsyn till

1) de olika befolkningsgruppernas särskilda förhållanden;

2) särskilda behov hos barn, vilkas skolgång blivit försenad eller avbruten;

3) särskilda problem beträffande barn med fysiska eller själsliga defekter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

11. Barns och ungdoms yrkesintressen skola odlas och deras val av yrke eller

levnadsbana underlättas genom

a) förberedelse för yrkeslivet, därigenom att i skolans allmänna undervisningsprogram

inläggas moment, som utveckla insikt i och uppskattning av arbetet i enlighet

med de principer, som finnas angivna i del 3 av 1939 års rekommendation angående

yrkesutbildning;

b) fri yrkesrådgivning genom skolan eller arbetsförmedlingen, öppen för alla minderåriga

under deras skoltid och vid avgång från skolan; Jfr även bestämmelserna

i punkt 37 i 1935 års rekommendation angående ungdomsarbetslösheten och punkt

32 i 1944 års rekommendation angående reglering av sysselsättning vid övergången

från krig till fred.

12. Obligatorisk fortsättningsskola för unga arbetare, till dess de nått 18 års ålder,

— i enlighet med de principer, som angivas i punkt 8 i 1935 års rekommendation

angående ungdomsarbetslösheten — i form av kompletteringskurser, avsedda att i

huvudsak främja såväl allmänbildningen som allmän utbildning för yrkesarbete, och

organiserad i form av deltidsarbete för arbetande minderåriga i enlighet med vad

i punkt 25 b) nedan angives.

13. Ungdom, som kan antagas draga fördel därav, skall uppmuntras att fortsätta

utbildningen i heldagsskolor efter den obligatoriska skolgångens upphörande i enlighet

med ''i punkt 7. 1) i 1935 års rekommendation angående ungdomsarbetslösheten

angivna grunder.

14. För att befordra barnets utveckling bör skolan intimt samarbeta med elevernas

föräldrar och med de institutioner och organisationer, som äro intresserade av

frågor örn skydd för barn och minderåriga eller deras framtida arbetsliv.

“T [B. Teknisk- oell yrkesutbildning.

15. 1) För att bibringa de unga erforderliga kunskaper inom det yrke, som de

avse att välja, och för att vidmakthålla tillgången på utbildad arbetskraft, böra möjligheter

till teknisk- och yrkesutbildning tillhandahållas genom:

a) avgiftsfria tekniska- och yrkesskolor samt kurser — organiserade på det sätt,

som angives i 1939 års rekommendation angående yrkesutbildning och 1921 års rekommendation

angående den tekniska jordbruksundervisningens utveckling —- vilka

erbjuda teoretiska och praktiska utbildningsmöjligheter, anpassade efter olika landsdelars

och länders behov;

b) kompletteringskurser på deltid, anordnade på det sätt som angives i punkt 12

i 1939 års rekommendation angående yrkesutbildning; dylika kurser kunna inpassas

såsom en integrerande del av den obligatoriska fortsättningsundervisning, som omnämnts

i punkt 12 ovan för minderåriga under 18 års ålder, och skola göras tillgängliga

för alla unga arbetare över 18 år, vilka önska deltaga däruti, dock att dessa

kurser icke må betaga fortsättningsskolan dess allmänbildande karaktär.

2) Unga arbetare, som deltaga i teknisk eller annan yrkesutbildning på deltid,

skola under hela utbildningstiden äga rätt till ersättning för olycksfall.

C. Ekonomiskt bistånd.

16. 1) Ekonomiskt stöd skall lämnas för att främja en höjning av avgångsåldern

från skolan och för att effektivt garantera tillträde för alla till olika stadier av

teknisk yrkesutbildning och högre undervisning i enlighet med de principer, som

angivits i punkterna 1, 5 och 7 i 1935 års rekommendation angående ungdomsarbetslösheten,

punkt 6 i 1939 års rekommendation angående yrkesutbildning samt

punkterna 30 och 31 i 1944 års rekommendation angående reglering av sysselsättning

vid övergången från krig till fred.

2) Detta stöd skall, allt efter omständigheter och behov, bestå av;

a) avgiftsfritt tillhandahållande av läroböcker och annan skolutrustning;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

21

b) fria eller förbilligade måltider;

c) fria eller förbilligade skoltransporter; och

d) bidrag till uppehället under skolpliktstiden samt studiestipendier för att sätta

därtill kvalificerad ungdom i stånd att fortsätta yrkesutbildning eller studier efter

den obligatoriska undervisningens upphörande.

I). Lärlingsväsen oell praktisk yrkesutbildning på arbetsplatsen.

17. a) Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen av lärlingsväsen för

unga arbetare och framförallt åt åtgärder, avsedda att göra lärotiden effektiv i enlighet

med de principer, som angivits i 1939 års rekommendation angående lärlingsväsen

och punkt 33 i 1944 års rekommendation angående reglering av sysselsättning

vid övergången från krig till fred, allt i syfte att ernå en successiv höjning av

lärlingsväsendets standard samt vidga de offentliga myndigheternas ansvar i detta

avseende.

b) I samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer bör särskilt

eftersträvas att utveckla de systematiska anordningar, som äro avsedda att i enlighet

med punkt 34 i 1944 års rekommendation angående reglering av sysselsättning

vid övergången från krig till fred garantera alla unga arbetare, som äro anställda

i ett företag, möjlighet att förvärva eller utvidga en specialiserad teknisk utbildning

och vinna förtrogenhet med företagets verksamhet.

IV. Tillträde till arbetslivet.

A. Bestämmelser angående minimiålder.

18. Konferensen, som på nytt fastslår sina förpliktelser att främja avskaffandet

av barnarbete och som är övertygad örn att det är av betydelse för de unga och

deras framtid, att en så hög minimiålder som möjligt fastställes för tillträde till

arbetslivet beträffande alla slag av sysselsättningar,

a) inbjuder alla medlemsstater att snarast möjligt ratificera antingen de fyra konventioner,

som fastslå 14 års minimiålder för tillträde till industriellt arbete, arbete

till sjöss, icke-industriellt arbete och jordbruksarbete eller ännu hellre, såvitt angår

de tre första slagen av arbete, de reviderade konventioner, i vilka minimiåldern

för industriellt arbete, arbete till sjöss och icke-industriellt arbete höjes till

15 år; samt

b) riktar en enträgen vädjan till medlemsstaterna att uppsätta såsom mål en

successiv höjning av minimiåldern för barns användande i arbete till 16 år.

19. 1) Vid bestämmandet av minimiåldern bör hänsyn tågås till följande principer,

vilka synas ägnade att erbjuda en lämplig grundval för en dylik reglering.

2) Det successiva höjandet av minimiåldern bör förbindas med samtidiga åtgärder

för att garantera barnens försörjning i enlighet med bestämmelserna i punkt

5 här ovan och för att utsträcka den obligatoriska skolgången åtminstone till samma

ålder i enlighet med bestämmelserna i punkterna 9 b) och 10 här ovan.

3) Såvitt möjligt bör minimiåldern fastställas samtidigt för de olika viktigare

yrkeskategorierna och särskilt för industriella och icke-industriella sysselsättningar,

som huvudsakligen utövas i städer, för att undvika risken av att de strängare reglerna

beträffande industriellt arbete locka de yngre barnen till anställningar, som äro

otillräckligt reglerade och i vilka de sålunda komma att åtnjuta mindre skydd.

4) Uppmärksamhet skall ägnas åt regleringen av barns tillträde till hushållsarbete

utanför deras egen familj på samma sätt som då det gäller annan icke-industriell

sysselsättning i enlighet med föreskrifterna i 1932 och 1937 års konventioner angående

minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete; särskilda åtgärder

böra vidtagas för att förhindra, att barnen placeras i eller genom något slags

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

adoptionsförhållande överföras till arbetsgivarens familj för att där mot arbete få

sin försörjning.

5) Sysselsättandet av barn i skolåldern bör särskilt noggrant regleras för att undgå

menlig inverkan på skolgången och garantera barnet erforderlig tid för studier,

rekreation och vila med vederbörlig hänsyn till följande regler:

a) barn i skolåldern må icke sysselsättas i arbete under tiden för skolarbetet, vare

sig det sker för deras egen, föräldrarnas eller arbetsgivarens räkning;

b) de undantag, som medgiva användandet av barn i arbete utanför skolarbetet

skola snarast möjligt avskaffas och i avvaktan härpå strängt begränsas i enlighet

med följande bestämmelser:

1) med avseende å arbetets natur böra undantag endast medgivas beträffande

lätt jordbruksarbete och sådant icke-industriellt arbete, mot vilket betänkligheter

icke kunna resas;

2) med avseende å antalet arbetstimmar och övriga villkor, på vilka sysselsättning

kan medgivas av vederbörande myndighet, bör det angivas, att arbetet

icke är skadligt för barnets hälsa eller normala utveckling och icke

är av sådan beskaffenhet, att det menligt inverkar på barnets regelbundna

skolgång eller möjlighet att tillgodogöra sig den meddelade undervisningen,

i enlighet med bestämmelserna i artikel 3 i 1932 och 1937 års konventioner

angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete;

3) med avseende å åldern bör medgivande endast lämnas barn, vars ålder

med högst två år underskrider den fastslagna minimiåldern för barns användande

i arbete.

6) För att garantera en effektiv tillämpning av bestämmelserna angående minimiåldern

för tillträde till arbete, bör åldersintyg avfordras varje barn eller minderårig,

innan anställning beviljas; sådant intyg

a) kan lämnas i form av ett kostnadsfritt utfärdat åldersbevis särskilt avsett för

detta ändamål eller, om gällande system för registrering av födelse är otillfredsställande,

i form av dokument av annat slag eller genom läkarundersökning;

b) skall finnas bland de handlingar, som en minderårigs arbetsgivare har att tillhandahålla

såsom bevis för att han uppfyllt lagens bestämmelser.

7) De bestämmelser rörande minimiålder för användande i arbete, som redan äga

tillämpning på vissa slag av familjeföretag i överensstämmelse med 1921 års konvention

angående minimiålder för barns användande till arbete inom jordbruket,

1932 och 1937 års konventioner angående minimiålder för barns användande till

icke-industriellt arbete och 1937 års reviderade konvention angående minimiålder

för barns användande till industriellt arbete böra utsträckas att omfatta alla familjeföretag

i enlighet med riktlinjerna i 1937 års rekommendation angående minimiålder

för barns användande till industriellt arbete i familjeföretag.

8) Vad beträffar sådana sysselsättningar, som på grund av sin natur eller de omständigheter,

under vilka de utföras, innebära fara för däri anställda barns eller

minderårigas liv, hälsa eller moral, bör en högre ålder än den allmänna minimiåldern

fastställas i enlighet med bestämmelserna i 1937 års reviderade konvention

angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete samt 1932 och

1937 års konventioner angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt

arbete; vid fastställandet av denna ålder bör man

a) bestämma minimiåldern för minderårigas anställning som eldare och kollämpare

ombord å fartyg till minst 18 år, såsom förutsättes i 1921 års konvention angående

minimiålder för eldare och kollämpare;

b) bestämma minimiåldern för minderårigas anställande i arbete, som kan befaras

framkalla blyförgiftning, till minst 18 år i enlighet med bestämmelserna i 1921

års konvention angående användande av blyvitt vid målning och 1919 års rekommendation

angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning;

c) beträffande andra farliga sysselsättningar anpassa minimiåldern efter den fy
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

23

siska eller moraliska farans art i syfte att uppnå ett tillfredsställande skydd, varvid

dock bör beaktas, att minimiåldern skall vara minst 18 år;

d) föreskriva särskilda villkor för minderårigas under 18 år tillträde till sysselsättningar,

som bringa dem i förbindelse med en större allmänhet, t. ex. visst arbete

inom hotellindustrin, och som kunna betraktas såsom sysselsättningar utan framtidsutsikter

och innesluta moraliska vådor;

e) särskilt beakta de risker, som för barn och minderåriga äro förbundna med

utövandet av vissa former av ambulerande handel och liknande sysselsättningar på

gator och andra offentliga platser, i syfte att bestämma en lämplig minimiålder för

dessa sysselsättningar, såsom föreskrives i 1932 och 1937 års konventioner angående

minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete.

B. Tillstånd till anställning eller arbete.

20. Då de villkor, på vilka en minderårig tillträder anställning, kunna bliva avgörande

för hans framtid, bör tillträde till arbetslivet regleras genom följande åtgärder:
a)

föräldrars eller målsmäns samtycke bör fordras för tillträde till anställning,

därest den minderårige icke uppnått 16 års ålder;

b) tillträdandet av anställning bör i fråga om barn eller minderårig under 18 års

ålder förutsätta skriftligt tillstånd av myndighet, som har till uppgift att ansvara för

riktigheten av följande:

1) att det tillfredsställande ådagalagts, att vederbörande uppnått minimiåldern

för den sökta anställningen;

2) att barnet eller den minderårige befunnits lämplig för sagda sysselsättning

genom en kostnadsfri läkarundersökning, utförd av en av vederbörande

myndighet godkänd läkare i enlighet med bestämmelser, som redan finnas

angivna för användning till arbete ombord å fartyg i 1921 års konvention

angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer, som

användas till arbete ombord å fartyg, eller på liknande sätt i händelse av

anställning inom andra slag av sysselsättningar;

3) att barnet erhållit tillräcklig undervisning i överensstämmelse med gällande

föreskrifter och att lämpliga åtgärder vidtagas för att fylla eventuella brister

i undervisningen;

c) vederbörande myndighet bör äga rätt att i arbetstillståndet intaga särskilda

villkor, varvid hänsyn tages både till barnets eller den minderåriges hälsotillstånd,

sådant detta framgår av läkarundersökningen, och anställningens art; tillståndet

skall förnyas periodiskt och i varje fall vid ombyte av sysselsättning;

d) därest de lokala förhållandena göra det omöjligt att till 18 år höja minimiåldern

för arbete vid ambulerande handel eller liknande sysselsättning på gator eller

andra offentliga platser, bör för utövandet av sådant arbete av ett barn eller en minderårig

under 8 års ålder, vare sig det sker för en arbetsgivares, föräldrarnas eller

egen räkning krävas, att den minderårige är i besittning av särskilt tillstånd och

bär ett tecken i enlighet med bestämmelserna i 1932 års rekommendation angående

minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete.

C. Arbetsförmedling'' för ungdom.

21. 1) För att de minderåriga skola kunna placeras i den sysselsättning, som tilllåter

dem att bäst utnyttja sina anlag, förtjäna ett rimligt livsuppehälle och uppnå

personlig tillfredsställelse i sitt arbete skola särskilda anordningar vidtagas för arbetsförmedling

för ungdom, antingen fristående eller i samarbete med andra lämpliga

organ i enlighet med en enhetlig plan; dessa anordningars huvudsakliga ändamål

skall vara:

opaginerad Kontrollera mot PDF

24:

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

a) att erbjuda de minderåriga, som söka anställning eller som önska byta anställning,

kostnadsfri yrkesrådgivning, vilken skall beakta deras särskilda anlag, den

ekonomiska konjunkturen och förefintliga anställningsmöjligheter och komplettera

den yrkesrådgivning, varav de minderåriga redan må ha kunnat komma i åtnjutande

genom skolans försorg på sätt angives i punkt 11b) här ovan, och skola härvid arbetsförmedlings-

och undervisningsmyndigheterna intimt samarbeta;

b) att skaffa dem arbete och vara dem behjälpliga att byta anställning;

c) att upprätthålla kontakten med de unga arbetare, som genom arbetsförmedlingen

erhållit anställning, för att giva dem tillfälle att med erfarna rådgivare diskutera

sina problem.

2) Denna arbetsförmedlingsverksamhet skall anförtros specialutbildad personal

under medverkan av representanter för andra offentliga myndigheter, arbetsgivare,

fackföreningar och unga arbetare.

22. Lämpliga arbetstillfällen böra reserveras för unga arbetare vid planeringen av

offentliga arbeten. Vid tillämpning av 1937 års rekommendation angående nationell

planering av offentliga arbeten bör beaktas möjligheten att medtaga arbeten, som

äro ägnade att bereda sysselsättning åt minderåriga arbetare i enlighet med punkt

6 i nämnda rekommendation.

D. Social trygghet.

23. 1) För att unga arbetare snarast möjligt må kunna uppnå trygghet med avseende

å inkomsten böra minderåriga vid inträdet i arbetslivet obligatoriskt inbegripas

under socialförsäkringen.

2) I fråga om lärlingar, som icke uppbära avlöning, bör

a) förmåner av sjukförsäkring liksom den sjukvård, som ingår såsom ett led i socialförsäkringen,

omedelbart göras tillgängliga utan att stadgade avgifter erlagts;

b) ersättning för skador, ådragna under arbetet, från och med den dag, då lärlingstiden

i vederbörande yrke utlöpt, grundas på den i yrket gängse avlöningen i

överensstämmelse med punkt 20 i 1944 års rekommendation angående ekonomisk

trygghet.

3) Unga arbetare, som äro anställda mot lön, och lärlingar, som icke uppbära avlöning,

vilka drabbats av invaliditet vid en tidpunkt, då de ännu icke äro berättigade

till ersättning enligt gällande socialförsäkringssystem tillräcklig för deras behov,

skola äga rätt till underhållsbidrag genom sociala hjälpåtgärder i enlighet med

punkt 29 i 1944 års rekommendation angående social trygghet.

4) Ersättning skall utgå vid varje olycksfall i arbete, som drabbar olagligt anställd

minderårig; vid sådant fall skall arbetsgivaren vara skyldig att utbetala ett skadestånd,

som är högre än den normalt utgående ersättningen.

V. Skydd för unga arbetare.

24. Konferensen erkänner på nytt sina förpliktelser att fastställa internationells

normer för skydd åt minderåriga arbetare i syfte att utvidga och förbättra skydde)

för sådana arbetare inom alla yrken.

A. Arbetstid.

25. 1 syfte att begränsa arbetstiden för barn och unga arbetare på ett sätt, som

är förenligt med vidmakthållandet av deras hälsa samt deras behov av utbildning

och rekreation, äro följande åtgärder påkallade:

a) en sträng reglering av arbetstiden för dag och vecka med beaktande av de

skiftande behoven hos ungdom i olika åldrar, varvid, i den utsträckning detta är

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

möjligt, arbetsveckan för minderåriga och barn, som ej gå i skolan, bör begränsas

till högst 40 timmar;

b) lämpliga anordningar under arbetstiden för att bereda minderåriga arbetare

tillfälle att bevista i punkt 12 ovan angivna allmänna eller tekniska fortsättningskurser,

till dess de uppnått minst 18 års ålder, varvid i lag bör föreskrivas såväl ett

lämpligt maximum för det sammanlagda antalet undervisnings- och arbetstimmar

som ett lämpligt minimiantal timmar för dag, vecka, månad eller år, då minderåriga

arbetare böra erhålla ledighet för att fullgöra skolarbete; dessa timmar böra

helst räknas såsom avlönad arbetstid.

B. Nattarbete.

26. I syfte att skydda alla minderåriga arbetare under 18 års ålder mot de skadliga

verkningarna av nattarbete, böra åtgärder vidtagas:

a) för att förbjuda nattarbete i industriella yrken, åtminstone i den utsträckning

sådant arbete är förbjudet enligt bestämmelserna i 1919 års konvention angående

barns nattarbete inom industrin, vilken för minderåriga under 18 år föreskriver

en viloperiod av minst elva på varandra följande timmar, vari skall ingå tiden mellan

klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.; ytterligare begränsningar böra vidtagas

beträffande barn och minderåriga under 16 års ålder, så att viloperioden för dessa

omfattar minst tolv på varandra följande limmar; en noggrann undersökning bör

utföras beträffande de fall, i vilka minderåriga över 16 år medgivas att utföra nattarbete

i kontinuerlig drift inom särskilt angivna industrier, i syfte att i möjligaste

mån avskaffa sådant nattarbete eller åtminstone begränsa undantagen till ett oundgängligt

minimum;

b) för att förbjuda nattarbete i jordbruksföretag genom att uppställa krav på

viloperioder av minst den längd, som föreskrives i 1921 års rekommendation angående

barns och unga personers nattarbete inom jordbruket; samt

c) för att förbjuda nattarbete i icke-industriella sysselsättningar på ett sätt som

är anpassat efter förhållandena och med beaktande av de särskilda risker, som äro

förbundna med icke-industriellt arbete för barn och minderåriga i olika åldersgrupper.

C. Viloperioder oell semester.

27. För att alla minderåriga arbetare skola komma i åtnjutande av erforderliga

viloperioder varje dag och vecka samt en årlig semester av tillräcklig längd, böra

minderåriga under 18 års ålder, oberoende av sysselsättning, tillförsäkras:

a) regelbundna avbrott under arbetstiden och en viloperiod av fastställd minimilängd,

som skänker tillräcklig tid för intagande av en måltid under arbetsdagen;

b) en varje vecka utan undantag återkommande veckovis, vilken såvitt möjligt

bör omfatta 36 timmar och under alla förhållanden 24 timmar i följd; viloperioden

bör normalt omfatta söndagen eller den dag, som enligt tradition eller sedvänja

inom landet eller distriktet är att jämställa med söndag; utbyte av denna dag mot

annan vilodag bör begränsas till fall, då sådant utbyte efter vederbörande myndighets

beprövande finnes vara av allmänt intresse och medgivas endast under villkor

av en förlängd viloperiod.

c) årlig semester örn minst

1) 12 arbetsdagar per år i ett sammanhang för alla minderåriga arbetare och

lärlingar under 18 års ålder i enlighet med den i art. 2 av 1936 års konvention

angående .semester redan fastslagna principen beträffande minderåriga

arbetare och lärlingar under 16 års ålder, anställda i industri och handel;

dock att den där angivna anställningstiden örn ett år icke behöver vara

oavbruten; samt

2) 18 arbetsdagar per år beträffande minderåriga arbetare, som äro anställda

i särskilt ohälsosamt eller tungt arbete.

Bihang lill riksdagens protokoll 19i6. 1 sunil. Nr 208. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

D. Förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbete.

28. Utan hinder av de bestämmelser örn en högre ålder för tillträde till vissa för

liv och hälsa särskilt farliga sysselsättningar, som angivits i punkt 19 8) här ovan,

böra särskilda anställningsvillkor meddelas för barn och minderåriga, anställda i

sysselsättningar, som innebära särskilda faror för den minderårige arbetarens hälsa

och trygghet; i sådant syfte böra åtgärder vidtagas för att:

a) å folkskolans och fortsättningskursernas undervisningsplaner upptaga åtgärder

till förebyggande av olycksfall och angående första hjälp vid olycksfall samt i

yrkesskolor av olika typer meddelas systematisk undervisning i förebyggande av

olycksfall, på sätt föreslås i punkt 13 av 1929 års rekommendation angående förebyggande

av olycksfall i arbete och 1937 års rekommendation angående yrkesutbildning

för byggnadsindustrin;

b) göra arbetsgivarna ansvariga för att minderåriga arbetare vinna förtrogenhet

med säkerhetsmetoder och skyddsföreskrifter genom

1) upplysningar beträffande de allmänna anordningarna inom företaget för

förebyggande av olycksfall och främjande av arbetarskydd;

2) upplysningar rörande de eventuella faror, som äro förknippade med arbetsprocesserna

inom företaget och dess maskinella utrustning samt noggrann

övning i skötseln av maskiner eller verktyg, innan den minderårige tillåtes

börja sitt arbete;

3) kompetent övervakning för att inskärpa säkra arbetsvanor och garantera, att

den minderårige arbetaren rätt utnyttjar skyddsanordningar och utrustning,

undviker skadliga kroppsställningar samt iakttager alla säkerhetsregler och

personlig försiktighet; samt

4) noggranna hygieniska skyddsåtgärder på arbetsplatser, där fara för förgiftning

eller yrkessjukdom föreligger;

c) fastställa kortare arbetstid eller genomföra tätare avbrott i arbetet för minderåriga,

som äro sysselsatta i tungt arbete;

d) kräva, att de periodiska läkarundersökningarna företagas med kortare mellanrum

i fråga om minderåriga, anställda i yrken, som äro ohälsosamma eller påfrestande.

E. Transport av tyngre gods.

29. För att skydda minderåriga arbetare mot överansträngning bör lyftande eller

transport av tungt gods förhindras genom

a) föreskrifter örn maximivikten av gods, som en minderårig arbetare får flytta

eller bära, därvid hänsyn bör tågås till arbetarens ålder, kön och fysiska utveckling

samt de förhållanden, under vilka arbetet utföres;

b) förbud mot användandet av barn och minderåriga arbetare i sysselsättningar,

som huvudsakligen bestå i att förflytta tunga bördor; samt

cj ökad användning av mekaniska anordningar för att minska den fysiska ansträngning,

som kräves vid transport av gods, samt främjandet av lämpliga metoder

för transporten.

F. Löner.

30. Bestämmelser med avseende å minderårigas löner böra åsyfta att tillförsäkra

dem en lön, som svarar mot det utförda arbetet, med iakttagande såvitt möjligt av

principen lika lön för jämförbara arbeten. För ovana minderåriga arbetare böra

särskilda lönesatser under lärotiden införas, då en avsevärd upplärningstid erfordras.

Därest kollektivavtalsbundna löner icke fastställts, böra särskilda åtgärder vidtagas

för att garantera:

a) att till lärlingarna utbetalas skälig ersättning för produktivt arbete, som utföres

såsom ett led i utbildningen, samt att i lärlingskontrakten intagas bestämmelser

angående sättet för ersättningens bestämmande under olika delar av lärlingstiden,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor). 27

i enlighet med bestämmelserna i punkt 4 1) i 1939 års rekommendation angående

lärlings väsen;

b) tillämpningen av följande principer, därest lönesatserna för minderåriga arbetare,

som icke äro anställda genom lärlingskontrakt, enligt sedvänja fastställas efter

andra grunder än för vuxna, nämligen

1) ansvaret för fastställandet av lönesatserna bör åvila paritetiska lönekommittéer

eller andra lämpliga organ, i vilka arbetsgivarnas och arbetarnas intressen

äro representerade; och

2) lönesatserna böra fastställas med hänsyn till kravet på allmän utbildning, redan

förvärvad erfarenhet, arbetets art och de minderåriga arbetarnas genomsnittliga

prestation samt med iakttagande av att minimilönesatserna successivt

höjas i förhållande till den erforderliga genomsnittstiden för förvärvande

av full yrkesfärdighet utan att dock inkräkta på principen örn lika lön för

lika arbete. Därest ersättningen utgår enligt ackord, böra särskilda åtgärder

mot överansträngning vidtagas.

G. Kost och Iogh

31. För att tillförsäkra minderåriga arbetare, som på grund av yrkesutbildning

eller anställning äro nödsakade att bo utom hemmet, goda levnadsförhållanden, böra

åtgärder vidtagas för att:

a) tillförsäkra dem en lämplig hälso-, bostads- och näringsstandard och en moraliskt

oantastlig miljö i de fall, då arbetsgivaren tillhandahåller lärlingen eller den

minderårige arbetaren kost och logi, varvid lämplig myndighet har att utöva erforderlig

kontroll;

b) bereda tillfredsställande kost- och logiförhållanden åt minderåriga arbetare,

som bo utom hemmet, och vilkas arbetsgivare icke tillhandahålla kost och logi, örn

så erfordras, genom upprättandet av ungdomshem.

H. Tillsyn.

32. För att regleringen av barns och minderårigas sysselsättning skall bli fullt

effektiv, böra lämpliga metoder för tillsyn införas av bl. a. följande innebörd:

a) yrkesinspektör bör ägna särskild uppmärksamhet åt barns och minderårigas

arbetsförhållanden och komplettera i lag föreskrivna åtgärder med praktisk rådgivning

beträffande dessa åtgärders tillämpning; särskild utbildning bör även beredas

yrkesrådgivare och arbetsförmedlingspersonal;

b) tillsynsmyndigheter böra inom i lag noggrant fastslagna gränser bemyndigas

att upphäva anställning eller modifiera anställningsvillkor, som kunna vara till men

för minderåriga arbetare;

c) ett intimt samarbete bör åvägabringas mellan arbetsmarknads- och yrkesinspektionsmyndigheterna,

hälsovårds- och sociala myndigheter samt vederbörande

företag vid övervakningen av anställningsförhållandena för minderåriga arbetare;

dessa olika organ böra ock gemensamt eftersträva att bereda barn och minderåriga

lämpliga arbeten;

d) samfälld övervakning genom arbetsmarknads- och sociala myndigheter av

arbets- och levnadsförhållandena för sådana minderåriga, som äro anställda i husligt

arbete, antingen i privata hem eller å anstalter;

e) anordningar böra vidtagas för .samarbete mellan kommunala och undervisningsmyndigheter,

enskilda och offentliga sociala organ samt yrkesinspektörerna för

övervakning av gatuhandel och liknande sysselsättningar; samt

f) arbetsgivarna böra anmodas att underlätta inspektörernas arbete genom att för

dem hålla tillgängligt det i 1919 och 1937 års konventioner angående fastställande

av minimiålder för barns användande lill industriellt arbete samt i 1937 års reviderade

konvention angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. (Bilagor).

arbete föreskrivna registret ävensom de handlingar i övrigt, som kunna vara av

värde för kännedom örn barns och minderårigas anställningsförhållanden.

I. Föreningsrätt.

33. Minderåriga arbetare böra från inträdet i arbetslivet äga samma rätt som

vuxna att ansluta sig till den fackförening de själva önska.

VI. Administrativa organ för bestämmelsernas tillämpning.

34. Konferensen anser, att en lämpligt uppbyggd och samordnad ram för lagstiftning

och administration är nödvändig för att sätta regeringarna i stånd att genomföra

den socialpolitik, som är nödvändig för att tillförsäkra barn och minderåriga

fullständigt skydd, samt att det för detta ändamål är erforderligt att

a) giva den förordade lagstiftningen en sådan utformning, att den täcker alla

problem samt att periodiskt revidera bestämmelserna i syfte att successivt anpassa

dem efter utvecklingstendenserna;

b) upprätta kompetenta organ för att administrera de föreslagna sociala planerna

och utrusta dessa organ med nödiga befogenheter, tillräckliga resurser samt lämplig,

yrkesutbildad personal;

c) bringa i verkställighet de olika delarna av det enhetliga nationella programmet,

såsom detsamma definierats i det föregående, på ett ändamålsenligt sätt i enlighet

med varje lands administrativa ordning;

d) genom lämpliga medel tillförsäkra barn och minderåriga erforderligt skydd

under beaktande av att de planer, som lia avseende å varje särskilt problem, bliva

kontinuerligt reviderade och förbättrade i en anda av full förståelse för barns och

minderårigas behov;

e) hos allmänheten och lämpliga fria sammanslutningar, framför allt ungdomsrörelser

med sociala syften, söka vinna intresse och stöd för strävanden att uppnå

ett fullständigt förverkligande av denna skyddspolitik.

VII. Samarbete på internationell grundval.

35. Konferensen, som är medveten örn att barns och minderårigas problem kunna

betraktas ur många olika synvinklar, samt att andra internationella organ, som äro

intresserade av vissa aspekter av ifrågavarande problem, redan existera eller må

komma att inrättas, uttalar såsom sin övertygelse, att ett genomfört samarbete

mellan alla berörda organ är önskvärt för att säkerställa;

a) utbyte av informationer och erfarenheter, så att varje organ erhåller fullständigast

möjliga överblick över barns och minderårigas behov;

b) ett samordnande av verksamheten, så att de för barns och minderårigas välfärd

vidtagna sociala åtgärderna på bästa sätt främjas.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481069

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens kon a1 i texten
  2. 2LU 1946:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens gttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1945 s. 1 i texten