Sök i Ratio Lex

Angående anslag till landsfogdarna m. fl. för budgetåret 1946147

1946-03-08 · 28 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:209, Angående anslag till landsfogdarna m. fl. för budgetåret 1946147

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 209.

1

Nr 209.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag till landsfogdarna

m. fl. för budgetåret 1946147; given Stockholms

slott den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 212 och 213)

har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, beräkna dels till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar

ett förslagsanslag av 347 000 kronor, dels ock till Landsfogdarna

m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag av 90 000 kronor. I samband härmed

erinrade jag om att Kungl. Majit genom beslut den 29 juni 1945 uppdragit

åt landsfogden i örebro län Ii. A. Enhörning och statspolisintendenten

G. Å. L. Thulin att såsom sakkunniga inom socialdepartementet verkställa

utredning rörande behovet av landsfogdeassistenter i länen ävensom vissa

andra landsfogdeorganisationen berörande frågor samt att till Kungl. Majit

inkomma med förslag i de ämnen, som utredningen avsåge.

Bihang till riksdagens protokoll 194(i. 1 sand. Nr 209.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 20!).

Sevian nämnda sakkunniga numera inkommit med förslag till vissa åtgärder

i här antydda hänseenden, har jag ansett mig böra upptaga förevarande

anslagsfrågor til! slutlig beredning.

Inledning.

I skrivelse den 29 april 1944 anförde föreningen Sveriges landsfogdar i

huvudsak följande.

I 18 och 19 §§ domsagostadgan den 11 juni 1943 föreskrives att tingsnotarie

för att kunna förordnas att utföra vissa på tingssekreterare ankommande

göromål, förvalta häradshövdingeämbete eller såsom ordförande i

häradsrätten handlägga vissa mål och ärenden skall hava, för olika fall

bestämd tid, tjänstgjort som tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant. Enligt

20 § samma stadga må emellertid med tjänstgöring i domsaga till en tid

av högst sex månader likställas väl vitsordad tjänstgöring under samma tid

i hovrätt eller vid rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte

borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, eller såsom biträde åt

landsfogde eller förste stadsfiskalen i Stockholm eller såsom biträde åt ledamot

av Sveriges advokatsamfund.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser utgår till tingsnotarieaspirant ett

arvode av 200 kronor i månaden och till tingsnotarie ett arvode av 350

kronor i månaden. För avlönande av aspirant, vilken såsom biträde tjänstgör

hos landsfogde, finnas medel icke anslagna. Hos föreningens medlemmar

hava vid upprepade tillfällen anmält sig unga jurister, som i stället för

domsagotjänstgöring önskat praktisera viss tid å landsfogdeexpedition. Då

vederbörande erhållit upplysning om att han under sådan tjänstgöring icke

kunde påräkna någon ersättning, har han föredragit att förlägga hela tiden

för tingsmeriteringen till domsaga, där lön kunde påräknas.

Enligt föreningens mening är det av icke ringa betydelse, att bestämmelserna

i 20 § domsagostadgan erhålla praktisk tillämpning och icke bliva

ett stadgande enbart på papperet. Ur utbildningssynpunkt får det anses angeläget,

att den tingsmeriterade juristens erfarenhet blir så allsidig som

möjligt, vare sig han i fortsättningen ämnar ägna sig åt domarbanan eller

åt annan juridisk verksamhet. För den blivande domaren i synnerhet torde

en tids tjänstgöring som advokat eller åklagare vara av utomordentligt

värde. För rekryteringen av åklagarbanan är det ock av stor betydelse, att

unga jurister i större utsträckning än som hittills varit fallet kunna förlägga

någon del av sin tingsmeritering till en åklagarexpedition, varvid de

få tillfälle att pröva, om de äga sådan fallenhet och håg för åklagaryrket

att de efter avslutad tingstjänstgöring vilja fortsätta på åklagarbanan. Enligt

kungörelsen den 24 april 1942, nr 220, örn antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,

har för juris kandidat, som önskar vinna befordran å landsfiskalsbanan,

föreskrivits bland annat 2 månaders provtjänstgöring hos

landsfogde. Ehuru man vid rekryteringen av landsfiskalsbanan närmast

räknat med, att bland juris kandidaterna erhålla icke tingsmeriterade aspiranter,

skulle ju en tingsmeriterad jurist, som vill ägna sig åt banan, vinna

tid örn han i stället för tingstjänstgöring fullgör motsvarande tjänstgöring å

landsfogdeexpedition och denna tid tillgodoräknas honom av antagningsnämnden.

En förutsättning för att 20 § domsagostadgan skall få någon praktisk

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.•i proposition nr 209.

3

betydelse torde förvisso vara, att den unge juristen under i denna paragraf

omförmäld tjänstgöring kan påräkna samma ersättning som en tingsnotarieaspirant.

Såsom biträde å landsfogdes expedition utför han även ett

för staten nyttigt arbete, som icke skäligen bör lämnas oersatt.

Under hänvisning till det anförda hemställde föreningen, att Kungl. Maj:t

ville till prövning upptaga frågan örn tillerkännande av arvode åt juris

kandidat, som å landsfogdeexpedition fullgjorde i 20 § domsagostadgan omförmäld

tjänstgöring.

I utlåtande över framställningen förklarade sig statskontoret icke hava

något att erinra mot att juris kandidat under här avsedd tjänstgöring erhölle

ett efter värdet av arbetet avpassat arvode. Såsom förutsättning borde emellertid

gälla att behov av arbetskraft påvisats föreligga. Statskontoret ansåg

emellertid, att ifrågavarande spörsmål borde behandlas i samband med en

prövning av behovet av arbetskraft å landsfogdeexpeditionerna.

Justitiekansler sämb etet anförde bl. a., att det syntes vara mest följdriktigt,

att tjänstgöring å landsfogdeexpedition jämväl i avlöningshänseende

likställdes med domsagotjänstgöringen. Ämbetet underströk i samband härmed,

att även för en jurist, som ej valde åklagarbanan, en tids utbildning

hos landsfogde vore av stort värde. Särskilt gällde detta i fråga örn en blivande

domare.

I utlåtande den 28 juni 1945 i anledning av framställningar om anställandet

av landsfogdeassistenter i vissa län, anförde justitiekanslersämbetet

bland annat, att ämbetet infordrat viss utredning från berörda landsfogdar

i ändamål att söka bilda sig en uppfattning om arbetsbördan i de olika

länen. Men den inkomna utredningen hade emellertid endast kunnat giva

en bristfällig ledning vid frågans bedömande. För att man nied större

trygghet skulle kunna bedöma behovet av assistenttjänster fordrades enligt

ämbetets förmenande ytterligare utredning helst på ort och ställe av personer,

som ägde kännedom örn landsfogdes arbete. Ämbetet ville alltså

föreslå, alt en utredning i här angivna syfte bomme till stånd. Vid utredningen

syntes böra övervägas, huruvida icke med hänsyn till arbetsförhållandena

i vissa län vore påkallat att bereda landsfogdarna där arbetsförstärkning,

även om sådant behov icke förelåge kontinuerligt året runt. Detta

borde möjligen kunna ske genom att ambulerande landsfogdeassistenttjänster

inrättades. I detta sammanhang kunde omnämnas, att statspolisassistenttjänsten

kommit att besättas med aspiranter å åklagarbanan, och att denna

befattning måhända borde vara organiserad på samma sätt som landsfogdeassistenttjänsterna.

Ämbetet framhöll vidare önskvärdheten av att landsfogdeassislenterna

erhölle en förbättrad löneställning.

Med anledning av här omförmälda framställningar uppdrog Kungl. Majit

som inledningsvis nämndes den 29 juni 1945 åt landsfogden i Örebro län

II. A. Enhörning och statspolisintendenten G. Å. L. Thulin att såsom sak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

kunniga inom socialdepartementet verkställa utredning rörande behovet av

landsfogdeassistenter i länen ävensom de frågor i övrigt, som berördes i dessa

framställningar.

Utredningsmännen hava den 24 januari 1946 överlämnat en promemoria

angående behovet av landsfogdeassistenter i länen m. m.

över nämnda promemoria hava yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

samtliga länsstyrelser efter hörande av vederbörande landsfogde,

statskontoret och allmänna lönenämnden ävensom av föreningen Sveriges

landsfogdar och Sveriges yngre juristers förening.

Nuvarande förhållanden.

Nu gällande bestämmelser rörande anställandet av landsfogdeassistenter

hos landsfogdarna i vissa län grundar sig på ett beslut av

1935 års riksdag (proposition nr 185; riksdagens skrivelse nr 260).

Enligt den i anledning av riksdagsbeslutet utfärdade kungörelsen den 24

april 1935, nr 155, om landsfogdeassistenter (ändrad genom kungörelser

nr 34/1941 och 373/1943) tillkommer det Kungl. Maj:t att i län, där landsfogden

med hänsyn till omfattningen av honom åliggande göromål är i

behov av rättsbildat biträde, förordna att hos landsfogden skall finnas

anställd landsfogdeassistent.

Befattningen såsom landsfogdeassistent tillsättes genom förordnande av

länsstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet och efter förslag av

landsfogden. Sådant förordnande må endast meddelas den, som avlagt för

utövande av domarämbetet föreskrivna kunskapsprov och

a) under sammanlagt minst två och ett halvt år tjänstgjort såsom rättsbildat

biträde i domsaga eller vid rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser

jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, samt

därunder innehaft förordnande att tjänstgöra såsom ordförande i häradsrätt

eller såsom ledamot i rådhusrätt som nyss sagts; samt

b) undergått teoretisk och praktisk polisutbildning enligt av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser.

Förordnande såsom landsfogdeassistent meddelas för sex kalendermånader

räknat från och med den 1 juli eller den 1 januari eller för tolv kalendermånader

räknat från och med förstnämnda dag eller för återstående del

av sålunda angivna tider.

Såsom en allmän regel för landsfogdeassistents tjänstgöring gäller, att

assistenten är pliktig att under landsfogdens ledning biträda denne i hans

ämbetsgöromål och att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter landsfogden

lämnar beträffande tjänstgöringen.

Landsfogdeassistent har sålunda, att enligt i kungörelsen närmare angivna

bestämmelser biträda landsfogden med förekommande göromål å den
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

5

nes expedition sami att deltaga i förundersökning rörande brott, som skall

åtalas av landsfogden, ävensom upprätta protokoll över förundersökningar,

i fall där detta ej ombesörjes av annan polismyndighet.

Landsfogdeassistent, som efter vederbörliga förordnanden tjänstgjort inom

åklagar- och polisväsendet under sammanlagt minst ett år — därav minst

sex månader såsom landsfogdeassistent och minst tre månader antingen å

landsfiskalskontor eller å stadsfiskalskontor i stad med rådhusrätt, i vilken

enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna

ledamöter — må av länsstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet

kunna förordnas att, i den omfattning nämnda myndigheter bestämma, på

eget ansvar fullgöra på landsfogden ankommande ämbetsgöromål. När skäl

därtill äro, må länsstyrelsen i samband med dylikt förordnande tilldela

assistenten den landsfogden tillkommande häktningsrätten ävensom anförtro

assistenten sådan befattning med frågor om kvarhållande av för brott misstänkt

person eller om beslag, skingringsförbud samt hus- och kroppsrannsakan,

som tillkommer landsfogde.

Landsfogdeassistent anställes såsom extra tjänsteman och skall i sådan

egenskap tillhöra 18 lönegraden i den i civila icke-ordinarie reglementet

intagna löneplanen för extra tjänstemän, dock att landsfogdeassistent skall

äga årligen åtnjuta semester under 20 dagar.

Efter att under sammanlagt ett och ett halvt år hava tjänstgjort såsom

landsfogdeassistent må landsfogdeassistent anställas såsom extra ordinarie

tjänsteman i 19 lönegraden. För anställande av landsfogdeassistent såsom

extra ordinarie tjänsteman må med tjänstgöring såsom landsfogdeassistent

likställas tjänstgöring såsom vikarie för landsfogde ävensom efter första

förordnandet som landsfogdeassistent infallande tjänstgöring under högst

sex månader såsom vikarie för landsfiskal eller stadsfiskal i stad med rådhusrätt,

i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta

minst två lagfarna ledamöter.

För närvarande finnas landsfogdeassistenter förordnade i nio län. Efter

det 1936 års riksdag fattat beslut rörande anställandet av sådana befattningshavare

medgav Kungl. Majit, att från den 1 juli 1936 landsfogdeassistenter

finge anställas i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs, Gävleborgs

och Västernorrlands län. Den 24 mars 1939 förordnades att landsfogdeassistentbefattningen

i Älvsborgs län skulle överflyttas till Västerbottens län.

Efter utbrottet av det andra världskriget fingo landsfogdarna efter hand

nya maktpåliggande arbetsuppgifter och behovet av kvalificerad biträdeshjälp

åt landsfogdarna blev härigenom större. Bland annat till följd härav

hava extra landsfogdeassistenter mera stadigvarande varit anställda i Göteborgs

och Bohus, Värmlands och Kopparbergs län. Hos landsfogden i Norrbottens

län har extra landsfogdeassistent varit förordnad från den 1 juli

1945. För sistnämnda fyra assistenter utfärdade förordnanden utgå den 30

juni 1946.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

I fråga om övrig biträdeshjälp åt landsfogdarna föreskrives

i 26 § instruktion för landsfogdarna den 24 april 1936, att erforderlig

skrivbiträdeshjälp genom länsstyrelsens försorg skall tillhandahållas

landsfogden. Vidare åligger det länsstyrelsen jämväl att efter framställning

av landsfogden tillse, att då landsfogden ej är tillstädes å sin expedition

under tiden för dess öppethållande lämplig person finnes tillgänglig å expeditionen

för mottagande av handlingar och telefonmeddelanden.

På given anledning har Kungl. Maj:t därefter den 30 juni 1939 erinrat

länsstyrelserna örn denna bestämmelse i landsfogdeinstruktionen samt föreskrivit

att länsstyrelserna skulle ordna så att landsfogde skulle hava företrädesrätt

att för diarieföring, renskrivning och andra liknande sysslor

erhålla biträde av någon befattningshavare i kontorsbiträdesgrad.

Sakkunnigutredningen.

I fråga om landsfogdarna åvilande arbetsuppgifter hänvisa

utredningsmännen till instruktionen för landsfogdarna.

Utredningsmännen framhålla, att för bedömande av landsfogdarnas behov

av biträdeshjälp man särskilt borde beakta den tillväxt i arbetsbördan,

som föranleddes av göromål som tillkommit efter genomförandet

av omorganisationen av landsfogdetjänsterna den 1 juli 1936. Utredningsmännen

anföra härutinnan i huvudsak följande.

Sedan omorganisationen av landsfogdetjänsterna genomfördes hava åtskilliga

författningar tillkommit, som medfört förändring av landsfogdens

arbetsuppgifter. Sålunda utgjorde till utgången av år 1942 flertalet förfalskningsbrott

s. k. landsfogdemål. Lagen den 12 juni 1942 om vissa ändringar

i strafflagen, vilken trätt i kraft den 1 januari 1943, jämte därav föranledd

ändring den 27 november 1942 av 4 § 1 mom. instruktionen för landsfogdarna

medförde den förändringen att sådana förfalskningsbrott, vilka

bedömas såsom grovt bedrägeri medelst förfalskning, skulle överföras till

distriktsåklagarnas handläggning. Vissa landsfogdar behandla emellertid

fortfarande dessa mål såsom landsfogdemål av det skälet att det ofta icke

förrän ärendet blivit utrett med säkerhet kan avgöras, om det ankommer

på landsfogden eller distriktsåklagaren att utföra åtalet. Andra landsfogdar

åter betrakta icke dylika mål såsom landsfogdemål, förrän det blivit till

fullo klarlagt att det ankommer på landsfogden att utföra åtalet. För sistnämnda

landsfogdar kan åtminstone rent formellt en viss lättnad i arbetsbördan

anses hava inträtt. Då det emellertid i dessa fall huvudsakligen

varit fråga örn erkända förfalskningsbrott (kvittering av postanvisningar,

postgiroanvisningar och dylikt), i vilka mål på grund av deras enkla beskaffenhet

distriktsåklagarna redan under tiden före författningsändringen

som regel utfört åtalen på grund av särskilda av landsfogden utfärdade

förordnanden, synes den ändrade fördelningen av åtalen mellan landsfogdar

och distriktsåklagarna icke i realiteten hava medfört någon nämnvärd lättnad

för landsfogden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:t.s proposition nr 209.

Däremot tiar nämnda lag örn vissa ändringar i sträf Hagen tillfört landsfogden

åtskilliga nya arbetsuppgifter. Vissa i 20—22 kap. strafflagen närmare

angivna brott få nämligen icke åtalas av allmän åklagare med mindre

landsfogden eller i Stockholm förste stadsfiskaien finner åtal vara ur allmän

synpunkt påkallat. Hit höra åtal för oredligt förfarande, olovligt förfogande

och olovligt brukande, oberoende av vem som förövat brottet, ävensom

flertalet förmögenhetsbrott överhuvudtaget, förövade av närstående personer

till målsäganden. Efter lagändring den 28 maj 1943 skall landsfogden

även pröva, huruvida åtal för vissa misshandelsbrott samt för resande av

livsfarligt vapen i vissa fall är ur allmän synpunkt påkallat.

I lag den 15 juni 1935 örn ungdomsfängelse har landsfogden tillagts en

viss diskretionär prövningsrätt. Sålunda ankommer det på landsfogden

respektive förste stadsfiskaien i Stockholm att avgöra, huruvida åtal får

anställas mot den, som ådömts ungdomsfängelse och misstänkes hava före

domen eller efter domen men före frigivningen eller tillsynstidens utgång

begått brott, som hör under allmänt åtal eller av målsägande angivits till

åtal. Efter tillägg till lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård och

till alkoholistlagen den 12 juni 1931, vilka tillägg trätt i kraft i förra fallet

den 1 januari 1944 och i det senare fallet den 1 juli samma år, skall landsfogden

respektive förste stadsfiskaien i Stockholm på samina sätt pröva,

huruvida åtal lämpligen bör anställas mot den som för skyddsuppfostran

intagits i skyddshem eller enligt meddelat beslut intagits å allmän alkoholistanstalt

och misstänkes hava före slutlig utskrivning från skyddshem respektive

före utskrivning från anstalt begått brott, som hör under allmänt åtal

eller av målsägande angivits till åtal.

Genom lag den 19 maj 1944 örn eftergift av åtal mot vissa minderåriga,

vilken trätt "i kraft den 1 juli 1944, hava landsfogdarna ytterligare tillförts

ett betydande antal ärenden. Landsfogden skall nämligen enligt denna lag

som regel pröva samtliga frågor om eftergift av åtal inom länet, såframt

svårare straff än böter kan följa å brottet.

I redogörelsen för nytillkomna göromål må slutligen framhållas att Kungl.

Majit i cirkulär den 13 oktober 1944 till rikets allmänna underrätter och

åklagare angående anpassning av det processuella förfarandet vid underrätterna

efter principerna i nya rättegångsbalken framhållit önskvärdheten

av att det processuella förfarandet vid underrätterna redan nu såvitt möjligt

borde anpassas efter de principer, på vilka den nya rättegångsbalken

bygger.

Utredningsmännen hava funnit att domstolarna - ännu icke tillämpat

cirkulärets anvisningar i sådan utsträckning att därav några säkra slutsatser

kunna dragas örn den ökade arbetsbelastning, som härigenom uppkommer

för landsfogdarna. Man torde dock kunna antaga alt denna kommer

att bliva betydande.

Utredningsmännen framhålla i della sammanhang, all det nu avslutade

kriget för landsfogdarna medförl en icke oväsentlig merbelastning i arbetet.

Vissa av de utav kriget föranledda uppgil terna hade visserligen upphört,

men åtskilliga torde dock i viss omfattning komma alt kvarstå. Genom

gränsövervakningskungörelsen den 20 oktober 1944 hade landsfogdarna i

gräns- och kusllänen tillagts ledningen av gränsövervakningen i dessa län.

Med säkerhet torde dessa landsfogdar även i framtiden tå ägna viss upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Muj:ts proposition nr 209.

märksamhet åt dessa frågor. Även utlänningsövervakningen, som under

kriget medfört avsevärt arbete, syntes med hänsyn till tidsläget jämväl i

fortsättningen i icke ringa utsträckning komma att kvarstå. Genomförandet

av den i landstormspoliskungörelsen den 25 april 1941 reglerade landstormspolisorganisationen

medförde för landsfogdarna en ytterligare belastning i

arbetet. För bibehållande av denna organisation krävdes även under fred

visst organisationsarbele av landsfogden. Slutligen kunde framhållas, att

landslogdens arbetskraft jämväl under fred måste tagas i anspråk inom

civilförsvaret. Detta gällde i främsta rummet organisationsfrågor rörande

civilförsvarets ordningstjänst samt de spörsmål rörande särskilda åtgärder

till skydd mot spioneri och sabotage vid industrier med flera företag, som

närmare reglerades i 57 § civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Till belysande av landsfogdarnas arbetsbörda i de olika länen hava utredningsmännen

införskaffat uppgifter ur landsfogdarnas diarier, dagböcker,

register m. m. Uppgifterna hava av utredningsmännen översetts och

kompletterats, varefter de bearbetats och sammanställts i 19 bilagor, vilka

fogats vid utredningen. Utredningsmännen påpeka, att olikhet i diarieföringen

å skilda landsfogdekontor i viss mån minskade värdet av de gjorda

sammanställningarna och medförde, att dessa icke kunde användas som

ett exakt underlag för bedömande av arbetsbördan i de olika länen. En

annan omständighet, till vilken hänsyn måste tagas, då man ville söka bilda

sig en uppfattning örn den normala arbetsbördan i länen, vore de under

krigsåren rådande extraordinära förhållandena, vilka i särskilt hög grad

påverkat arbetets omfattning i gränslänen. Vissa icke oväsentliga arbetsuppgifter

överhuvudtaget belystes icke av statistiken. Hit hörde åtskilliga

ärenden, till vilka landsfogden själv toge initiativet. Vidare åsyftade utredningsmännen

den växlande omfattning, i vilken underlydande befattningshavare

vid polis- och åklagarväsendet vid personliga besök eller per telefon

under hand inhämtade landsfogdens råd och upplysningar i skilda frågor,

ävensom den utsträckning, i vilken lands!ogden i sin egenskap av länsstyrelsens

expert i frågor, som beröra polisväsendet, toges i anspråk för utredningar,

överläggningar och konsultationer. Med hänsyn härtill hade utredningsmännen

funnit, att man vid bedömandet av den normala arbetsbördan

i flera fall skulle komma till missvisande resultat, örn man med

ledning av tabellerna sökte åstadkomma en efter arbetets omfattning beräknad

siffermässig ordningsföljd mellan länen. Utredningsmännen ansåge

sig dock med ledning av det framlagda statistiska materialet och de uppgifter,

som införskaffats vid utredningsmännens besök hos landsfogdarna,

samt under åberopande av för utredningsmännen i övrigt kända förhållanden

kunna uttala, att landsfogdarna i följande elva län syntes hava den

genomsnittligt största arbetsbördan, nämligen Stockholms, Kalmar, Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Dessa län syntes

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 209.

9

vidare kunna inordnas i tre särskilda, från varandra tämligen skarpt avgränsade

grupper. Sålunda kunde Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs och

Västernorrlands län sammanföras till en särskilt hårt arbetsbelastad grupp

(grupp I), Stockholms, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västerbottens

och Norrbottens län till den därnäst följande gruppen (grupp II), medan

slutligen Kalmar och Kristianstads län bilda en grupp för sig (grupp III).

Utredningsmännen anse det knappast möjligt att inom de särskilda grupperna

angiva en bestämd ordningsföljd länen emellan i vidare mån än att

landsfogdarna i Malmöhus och Västernorrlands län torde i nämnd ordning

hava den största arbetsbördan bland rikets landsfogdar.

Det statistiska materialet utvisar bl. a. en tämligen jämn stegring i antalet

av de på landsfogdens handläggning ankommande brottmålen under

perioden 1 juli 1940—30 juni 1944. medan en tydlig nedgång kan iakttagas

under det sista år (1 juli 1944—30 juni 1945), som statistiken omfattar.

Enligt de sakkunniga torde förklaringen till denna nedgång till en del ligga

däri, att landsfogdarna under ifrågavarande år mera allmänt börjat redovisa

ärenden angående grovt bedrägeri medelst förfalskning i dagboken

för kriminalpolis- och åklagarärenden i stället för i överåklagardiariet.

Utredningsmännen påpeka vidare, att de egentliga expeditionsärendena

samtidigt stadigt ökat i antal. I genomsnitt hade antalet sådana ärenden

under den tidsperiod, som det statistiska materialet omfattade, stigit med

mer än 150 procent. Då samtidigt antalet i överåklagardiariet upptagna mål,

i vilka annan än landsfogden eller landsfogdeassistenten utfört åtalet, undergått

en liknande genomsnittlig stegring syntes en sådan slutsats ligga

nära till hands, att landsfogden till följd av det ökade expeditionsarbetet

ansett sig böra förordna distriktsåklagare att utföra åtal i landsfogdemål i

större omfattning än som eljest skulle hava varit fallet. Med hänsyn till

de brister, som vidlådde det införskaffade statistiska materialet hade utredningsmännen,

i fall av tvekan, huru arbetsbördan skulle rätteligen bedömas,

avlagt besök hos vederbörande landsfogde.

Utredningsmännen säga sig hava bibringats den bestämda uppfattningen

att landsfogdarnas arbetsbörda över lag ökat, för vissa landsfogdar i avsevärd

grad. En nedgång i landsfogdemålen hade visserligen såsom förut

nämnts kunnat konstateras under tidsperioden 1 juli 1944—30 juni 1945.

Erfarenheter från förhållandena efter första världskriget torde emellertid

snarast tyda på att jämväl de närmaste åren efter det nu avslutade världskriget

komme att medföra ökad kriminalitet. Detta syntes emellertid i viss

utsträckning bliva beroende på efterkrigstidens ekonomiska konjunkturer.

Ärenden avseende prövning, huruvida åtal ur allmän synpunkt vore påkallat

eller lämpligen borde ske, uppginge i åtskilliga län till betydande

antal samt krävde avsevärt arbete. Ärendena vore av sådan beskaffenhet

att landsfogde, som icke hade tillgång till rättsbildat biträde, själv måste

bereda dem.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Muj:ts proposition nr 209.

Med avseende å b e h o v e t av landsf ogdeassistenler i de olika

länen anföra utredningsmännen, att en omständighet, som i liög grad påverkat

deras ställningstagande härutinnan, hade varit det förhållandet, att

den nya rättegångsbalken inom något år komme att träda i tillämpning. 1

den mån man efter hand redan dessförinnan komme att övergå till den nya

processordningen vore det av stor vikt, att landsfogdeorganisationen förstärktes

så att den kunde möta de ökade krav, som en successiv övergång

till den nya processordningen komme att medföra. Til! stöd för sin uppfattning

härutinnan åberopa utredningsmännen bl. a. lagrådets yttrande

den 8 november 1940 över förslaget till ny rättegångsbalk, i vilket framhålles,

att en ökning av arbetskrafterna hos landsfogdarna torde visa sig

påkallad, då processreformen i full utsträckning trädde i tillämpning.

Utredningsmännen anföra i denna fråga vidare bland annat:

Enligt utredningsmännens bestämda mening böra de landsfogdar, vilka

tillhöra grupp I och II, tilldelas landsfogdeassistenter. Av dessa landsfogdar

hava de i Malmöhus och Västernorrlands län förklarat sig redan nu vara

i behov av två assistenter. Jämväl landsfogden i Gävleborgs län har framfört

frågan örn två landsfogdeassistenter; under alla förhållanden borde

enligt landsfogdens mening två assistenter anställas i samband med den

nya processreformens genomförande.

Hos landsfogdarna i Malmöhus och Västernorrlands län har arbetsbördan

numera nått en sådan omfattning att utöver de nu anställda assistenterna

ytterligare förstärkning av kvalificerad biträdeshjälp synes vara erforderlig.

Såsom nämnts hava dessa landsfogdar föreslagit utökning med ytterligare

en landsfogdeassistentbefattning i vartdera länet. Utredningsmännen vilja

för sin del i stället förorda en kvalitativ höjning av biträdeshjälpen i dessa

län på så sätt, att de nuvarande landsfogdeassistentbefattningarna utbytas

mot befattningar såsom biträdande landsfogdar. Till stöd för en sådan anordning

må framhållas, att detta skulle vara mycket fördelaktigt ur rekryteringssynpunkt.

Med de relativt små befordringsutsikter, som för närvarande

finnas till högre tjänster inom polis- och åklagarorganisationerna,

skulle med säkerhet en dylik anordning verka befrämjande på en god rekrytering.

Med de stora kvalifikationer i fråga om skicklighet och erfarenhet,

som dessa befattningshavare förutsättas skola besitta, skulle de biträdande

landsfogdarna komma att tillföra nämnda landsfogdar en effektiv hjälp i

arbetet. Även mycket kvalificerade arbetsuppgifter skulle kunna överlåtas

åt den biträdande landsfogden. Som regel bör den biträdande landsfogden

enligt utredningsmännens mening endast i mindre omfattning anlitas för

vikariatsförordnanden utom länet.

Beträffande spörsmålet, huruvida jämväl hos landsfogden i Gävleborgs

län landsfogdeassistenttjänsten lämpligen bör utbytas mot en befattning

såsom biträdande landsfogde, vilja utredningsmännen förorda att ytterligare

något års erfarenheter avvaktas.

Arbetsfördelningen mellan landsfogden och biträdande landsfogden föreslå

utredningsmännen böra bestämmas av vederbörande länsstyrelse efter

samråd med justitiekanslersämbetet.

Utredningsmännen föreslå, att hos envar av landsfogdarna i Malmöhus

och Västernorrlands län anställas biträdande landsfogde samt att hos en
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

11

var av landsfogdarna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län stadigvarande skall

finnas anställd landsfogdeassistent.

Utredningsmännen hava härefter till behandling upptagit den av justitiekanslersämbetet

framförda tanken på inrättandet av vissa landsfogdeassistentbefattningar,

vilkas innehavare skulle ambulera

mellan olika landsfogdar. I detta spörsmål anföra utredningsmännen

bland annat.

Förutom förut omnämnda landsfogdar hava landsfogdarna i Uppsala,

Jönköpings, Kristianstads och Skaraborgs län och, under vissa förutsättningar,

landsfogden i Västmanlands län anmält behov av landsfogdeassistenter.

Örn man undantager de minst arbetsbelastade landsfogdetjänsterna förekomma

på grund av tjänstens natur anhopningar i arbetet, understundom

högst avsevärda sådana, som väl motivera tillfällig arbetshjälp. Detta behov

av arbetshjälp kan för vissa län vara mera permanent. Behovet är

dock icke så stort att landsfogdeassistent stadigvarande skulle bliva fullt

sysselsatt. Frågan om tillgodoseende av detta biträdesbehov skulle bäst

kunna lösas genom inrättande av ett antal ambulerande landsfogdeassistenter.

Vid bedömandet av antalet sådana tjänster torde utöver vad tidigare

framhållits bl. a. böra beaktas att landsfogdarna i högre grad än vad nu

är fallet böra beredas tillfälle till inspekterande verksamhet.

Utredningsmännen vilja förorda att — med beaktande av vad i det följande

kommer att föreslås beträffande aspiranter — högst fem tjänster

inrättas för ambulerande landsfogdeassistenter. Innehavarna av dessa

tjänster borde benämnas extra landsfogdeassistent. Ehuru de skola tjänstgöra

i olika län, allteftersom behov av biträdeshjälp uppkommer, synes

envar av dem dock lämpligen böra tilldelas landsfogde i visst län, hos

vilken han sålunda skall tjänstgöra, då behov av biträdeshjälp icke föreligger

på annat håll.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de extra landsfogdeassistenternas

mera stadigvarande tjänstgöringsort. Däremot torde

det böra tillkomma justitiekanslersämbetet att besluta när och under vilken

tid den extra landsfogdeassistenten bör placeras hos annan landsfogde.

För att säkerställa en god rekrytering till de högre befallningarna inom

polis- och åklagarväsendet ha utredningsmännen vidare föreslagit, att den

av justitiekanslersämbetet nu ledda aspirantorganisationen vidare utbyggdes

på så sätt att medel avdelas till aspirantarvoden.

Utredningsmännens förslag går ut på följande.

Aspirant å landsfogdetjänst eller annan befallning inom polis- och åklagarväsendet,

för vilken erfordras landsfogdekompetens, skulle antagas av

justitiekanslersämbetet. Aspirant skulle till en början hänvisas att fullgöra

praktisk polisutbildning vid poliskåren i Stockholm under sammanlagi ö

månader. Efter fullgjord sådan utbildning borde aspiranten av justitiekanslersämbetet

hänvisas till provtjänstgöring hos någon för handhavande

av aspirantens utbildning och prövning väl lämpad landsfogde, helst i län

av sådan storleksordning, att behov av landsfogdeassislent visserligen icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj :ts proposition nr 209.

värd. Provtjänstgöringen borde omfatta ett år, under vilken tid aspiranten

lämpligen syntes böra prövas av ytterligare en landsfogde. Aspirant, som

av justitiekanslersämbetet blivit godkänd för fortsatt tjänstgöring å pollock

aklagarbanan, bör därefter antagas till extra landsfogdeassistent samt

snarast genomgå polischefskurs. Att med godkända betyg hava genomgått

denna kurs borde vara förutsättning för befordran till e. o. landsfogdeassistent.

Sammanlagda antalet extra landsfogdeassistenter och aspiranter

skulle icke få överstiga fem. En e. o. landsfogdeassistent eller extra landsfogdeassistent

komme med stor sannolikhet alltid att innehava förordnande

såsom statspolisassistent. Om av annan anledning extra landsfogdeassistent

foges i anspråk för långvariga förordnanden å annan tjänst, borde hinder

icke föreligga att i hans ställe antaga ny aspirant å banan.

Utredningsmännen hava vidare berört landsfogdarnas behov av skrivb

i t r ä d e s h j ä 1 p. De säga sig hava funnit, att denna fråga i en del fall

fortfarande icke vöre ordnad på ett tillfredsställande sätt. Sålunda förekomme

det alltjämt att landsfogde nödgades själv föra diarier och liggare

samt göra vissa utskrifter. I flertalet län funnes visserligen numera heltidsanställda

skrivbiträden hos landsfogden, men i andra län ställde länsstyrelsen

skrivbiträde till förfogande blott ett begränsat antal timmar örn dagen

eller endast i den mån biträdet vid sidan örn arbetet hos länsstyrelsen finge

tid över för arbete hos landsfogden. På vissa håll förekommande täta ombyten

av biträde vållade avsevärd olägenhet, då en väsentlig förutsättning för

att skrivbiträdet skulle bliva till erforderlig nytta vore en mera stadigvarande

tjänstgöring på landsfogdeexpeditionen. Skrivbiträdet borde nämligen

vara väl förtroget med åklagar- och polisorganisationen, domstolsväsendet

och förvaltningen i övrigt samt dessutom vara väl införsatt i länets förhållanden,

sett ur synpunkten av landsfogdens ställning såsom överåklagare

och länspolischef.

Utredningsmännen anse, att de bristfälligheter i biträdesorganisationen,

sorn yppat sig, snarast böra undanröjas. Med hänsyn till den utveckling,

som landsfogdetjänsterna under de senaste åren undergått, hade behovet av

kvalificerad skrivbiträdeshjälp blivit större. Till varje landsfogdes uteslutande

förfogande borde därför ställas ett väl kvalificerat skrivbiträde. I den

mån biträdet icke skulle kunna beredas full sysselsättning å landsfogdeexpeditionen

borde fyllnadsarbete i form av icke särskilt brådskande utskrifter

och dylikt kunna erhållas från någon av länsstyrelsens avdelningar. I

sådana fall, då ett skrivbiträde å landsfogdeexpeditionen visade sig vara

otillräckligt, borde förstärkning av biträdeshjälpen kunna erhållas.

Utredningsmännen erinra i detta sammanhang om att Kungl. Maj:t i brev

den 30 juni 1939 föreskrivit, att landsfogde skulle äga företrädesrätt att från

länsstyrelsen erhålla biträde av befattningshavare i kontorsbiträdes grad.

Av den verkställda utredningen hade emellertid framgått att denna föreskrift

icke tillämpades i vissa län. Då flertalet landsfogdar för närvarande

skulle vara tillfredsställda, om sådana biträden ställdes till deras dispo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

13

sition, skulle del i stort sett vara tillräckligt med en erinran om föreskrifterna

i nämnda brev. Hinder borde dock ej möta för länsstyrelsen att i

stället för kontorsbiträde ställa ett kanslibiträde till landsfogdens förfogande.

Yttrandena.

Utredningsmännens uttalande rörande behovet av en förstärkning

av landsfogdarnas biträdesorganisation samt reglering

av anställningsförhållandena inom nämnda organisation

hava ej mött någon gensaga.

Justitiekanslersämbetet anför bland annat.

Att i de län, där landsfogdeassistentbefattningar nu äro fast inrättade,

utom landsfogden måste finnas ytterligare en rättsbildad arbetskraft för

arbetsbördans bemästrande är tydligt. Utredningen giver också vid handen,

att behovet av de nuvarande extra landsfogdeassistentbefattningarna i Göteborgs

och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län är bestående

och att dessa befattningar därför böra ersättas med tjänster som e. o.

landsfogdeassistenter. Vad angår förslaget att inrätta fem befattningar som

aspiranter och extra landsfogdeassistenter lärer utredningen visa att jämväl

landsfogdarna i vissa andra än nyss omförmälda nio län ha relativt stadigvarande

behov av juridiskt arbetsbiträde. Härjämte är att märka, att i den

nuvarande organisationen icke är på tillfredsställande sätt sörjt för täckande

av det vikariebehov å landsfogde- och assistenttjänsterna, som föranledes

av semester och annan ledighet för landsfogdarna och assistenterna.

Vid icke så få tillfällen har justitiekanslersämbetet till följd härav ställts i

en brydsam situation och upprepade gånger har vikariefrågan endast med

största svårighet kunnat lösas, därvid självfallet kraven å vikariens förmåga

att bestrida vikariatet fått reduceras. Även örn förslaget i fråga om berörda

fem befattningar ur sistnämnda synpunkt är välkommet och betydelsefullt,

är detsamma av än större vikt med hänsyn till de ökade möjligheter detsamma

medför att ernå en god rekrytering av åklagar- och polisbefälsbefattningarna.

I vissa yttranden ha framförts från de sakkunnigas förslag avvikande meningar

rörande det erforderliga antalet befattningshavare av olika kategorier.

Från landsfogdarna eller länsstyrelserna i några län ha yrkanden sålunda

framställts om utökning av biträdespersonalen utöver vad utredningsmännen

föreslagit. I flera yttranden har man härvid understrukit utredningsmännens

uttalande att den föreslagna organisationen borde betraktas

som ett provisorium, som borde bliva föremål för förnyad översyn, sedan

det nya processförfarandet i full utsträckning trätt i kraft.

Vad angår antalet biträdande landsfogdar har länsstyrelsen

i Värmlands län ansett böra övervägas, huruvida ej en dylik befattning

borde inrättas jämväl i nämnda län, vilket av utredningsmännen hänförts

till den mest arbetstyngda gruppen. Sveriges yngre juristers förening har

ifrågasatt, örn man med tanke på den nya rättegångsordningen icke redan

opaginerad Kontrollera mot PDF

*4 Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

nu boide inrätta ytterligare några dylika befattningar i de mest arbetstyngda

länen.

I flera yttranden lia uttalats farhagor för att antalet ambulerande

landsfogdeassistenter vore för knappt tilltaget. Länsstyrelsen i

Malmöhus län förmenar, att nämnda assistenter icke konime att i större utsträckning

kunna ägna sig åt arbetet i de län, som de tilldelats, då de bomme

att helt tagas i anspråk lör förordnanden som vikarier för de landsfogdar

och e. o. landsfogdeassistenter, vilka åtnjöte ledighet till följd av sjukdom

eller särskilda uppdrags fullgörande. Då därjämte de extra landsfogdeassistenterna

kunde behöva placeras såsom vikarier å stadsfiskals- och polismtendenttjänst,

ansåge länsstyrelsen det uppenbart, att antalet ambulerande

assistenter måste avsevärt ökas.

Landsfogden och länsstyrelsen i Stockholms län hava uttalat att vid

nämnda länsstyrelse behov förelåge av, förutom en landsfogdeassistent med

den s. k. högre behörighetsgraden, en extra landsfogdeassistent.

Yrkanden om ökning av antalet ambulerande assistenter ha vidare framiörts

av landsfogdarna och länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings och

Västernorrlands län.

Å andra sidan har länsstyrelsen i Östergötlands län ansett det föreslagna

antalet ambulerande assistenter vara för stort. Länsstyrelsen hänvisar här%id

till att behov av assistent för länets del konime att föreligga endast under

mycket begränsade tider av året och, då så vore fallet i ett så stort län,

måste behovet otvivelaktigt vara mindre inom flertalet län med lägre befolkningssiffra.

Jämväl det beräknade antalet aspiranter har av ett par remissmyndigheter

ansetts vara för knappt tilltaget.

Landsfogden i Stockholms län anser sålunda, att antalet aspiranter borde

väsentligt ökas med hänsyn till att aspirantutbildningen även torde böra tillgodose

behovet av vikarier å polismästar- och vissa siadsfiskalstjänster.

Liknande synpunkter ha framförts av föreningen Sveriges landsfogdar. Jämväl

landsfogden i Göteborgs och Bohus län har föreslagit en ökning av antalet

aspiranter.

Justitiekansler sämb etet säger sig finna att under nu rådande förhållanden

det föreslagna antalet befattningar som aspiranter och extra landsfogdeassistenter

syntes innefatta en rimlig avvägning. Ämbetet ville dock icke

underlåta att giva uttryck åt den förmodan, att nämnda antal tämligen snart

skulle visa sig lågt och detta även bortsett från processreformen.

Till de föreslagna riktlinjerna för rekryteringsgången ha de hörda

myndigheterna i stort sett uttalat sin anslutning. Vissa erinringar ha dock

gjorts. Sålunda lia landsfogdarna och länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands

lån, landsfogden i Göteborgs och Bohus län samt föreningen

Sveriges landsfogdar och Sveriges yngre juristers förening ifrågasatt huruvida

icke antagande till aspiranter och därmed sammanhängande frå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 209.

15

gor bordt: behandlas av en antagningsnämnd. Två länsstyrelser lia ifrågasatl,

om icke den praktiska polisutbildningen borde förläggas till tiden efter

provtjänstgöringen hos landsfogde i stället för före densamma. Två länsstyrelser

slutligen ha framhållit, att enligt deras mening en tids praktik hos

distriktsåklagare vore av värde för aspiranterna.

Justitiekansler sämbetet, som förklarat sig ej hava något att erinra mot

förslaget rörande aspirantorganisationen, har ifrågasatt, huruvida en så lång

lid för utbildning i praktisk polistjänst som sex månader kunde anses erforderlig.

Med den långa utbildning som blivande landsfogdar finge underkasta

sig — 8 å 9 år efter studentexamen — borde de möjligheter som kunde

finnas att nedbringa utbildningstiden också noggrant tillvaratagas. Ämbetet

har i denna fråga vidare anfört.

Enligt förslaget skall justitiekanslersämbetet antaga aspiranter, och torde

ämbetet jämväl hava att anställa aspiranter som extra tjänstemän och antaga

dessa till extra landsfogdeassistenter. I förslaget är icke utsagt, vem

som skall besluta om antagning till e. o. landsfogdeassistenter. Möjligen är

det avsett, att denna uppgift skall utövas av länsstyrelsen i det län, där

assistenten skall tjänstgöra. Ehuru det av olika skäl icke är önskvärt att

utöka de administrativa bestyr, som åligga ämbetet, synes det likväl som örn

sistberörda uppgift bör tillkomma ämbetet. Om även antagningen till e. o.

landsfogdeassistenter handhaves centralt, vunnes därmed den ur rekryteringssynpunkt

önskvärda fördelen att befordran till e. o. assistent kunde

ske i tur efter förtjänst och skicklighet utan att med nödvändighet medföra

förändring i innehavande syssla. Placeringen i de olika länen torde böra

beslutas av länsstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet.

Vad angår frågan örn tillhandahållande av erforderlig skrivbiträde

s li j ä 1 p åt landsfogdarna har från några länsstyrelser anförts, att de

medel som ställts till länsstyrelsernas förfogande för avlönande av icke-ordinarie

personal, varit för knappt tilltagna för alt sådan hjälp i önskvärd omfattning

skulle kunna erbjudas landsfogden.

Departementschefen.

Det av 1936 års riksdag fattade beslutet rörande landsfogdarnas tillgodoseende

med kvalificerad biträdeshjälp innebar, att landsfogdeassistenter

skulle få anställas, i län, där landsfogden med hänsyn till omfattningen av

honom åliggande göromål var i behov av rättsbildat biträde. Det skulle ankomma

på Kungl. Majit att besluta, i vilka län landsfogdeassistent skulle

få finnas anställd. Antalet assistenter, som från början var fem, bar sedermera

utökats och är för närvarande nio.

Av utredningsmännens promemoria framgår, att landsfogdarnas arbetsbörda

ökat avsevärt efter det beslutet rörande den nuvarande assistentorganisationen

fattades. I synnerhet under krigsåren har ökningen varit mycket

markerad, vilket dock till stor del torde sammanhänga med krisförhållan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3

Kinvjl. Maj:ts proposition nr 209.

delia. En tendens till nedgång har sålunda numera inträtt. Landsfogdarna

hava emellertid under de senaste åren tillförts betydande uppgifter, vilka

komma att kvarstå även i fortsättningen. Utredningsmännen nämna sålunda,

att utlänningsövervakningen alltjämt kan väntas kräva betydande

arbete, liksom vissa frågor rörande civilförsvaret torde komma att åsamka

landsfogdarna en del göromål. Vissa andra nytillkomna uppgifter, däribland

prövning av frågor rörande eftergift av åtal, lia jämväl medfört ökning

i landsfogdarnas arbetsbörda. Då den nya rättegångsordningen i sin helhet

börjar tillämpas — en partiell tillämpning äger redan nu rum — kunna

landsfogdarnas arbetsuppgifter förväntas komma att öka ytterligare.

Utredningsmännen hava föreslagit, att de landsfogdar, som för närvarande

hava juridiskt skolat biträde, alltjämt skola få behålla detta. Med

hänsyn till arbetsbördans storlek i två län, Malmöhus och Västernorrlands,

skulle emellertid assistenttjänstema i dessa län förändras till tjänster som

biträdande landsfogdar. Härutöver skulle emellertid inrättas vissa assistenttjänster,

vars innehavare skulle ambulera och alltså tjänstgöra hos de

landsfogdar, där för tillfället största behov av biträdeshjälp förelåge. Slutligen

skulle ett fåtal avlönade aspiranter få anställas. Sammanlagda

antalet ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter skulle ej få överstiga

lem. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit innebär en förstärkning av

landsfogdeorganisationen genom förslaget rörande dels de biträdande landsfogdarna,

vilka skulle kunna handhava även mycket kvalificerade uppgifter,

dels de ambulerande assistenttjänsterna. För närvarande tjänstgöra ett antal

personer å banan som vikarier för landsfogdeassistenter, vilka upprätthålla

annan befattning. Det hittillsvarande ringa antalet landsfogdeassistenttjänster

medför, att sådan vikariatstjänstgöring måste fullgöras under en följd av

år, innan anställning som landsfogdeassistent kan vinnas. Den osäkerhet med

avseende å tjänstgöringens varaktighet samt inkomstförhållandena, som följt

härmed, har givetvis verkat hämmande då det gällt att säkerställa en god

rekrytering till de högre åklagartjänsterna. Ofta ha stora svårigheter mött

att skaffa erforderliga vikarier.

Då utredningsmännens förslag bör kunna medverka till att dugande krafter

söka sig till den del av polischefs- och åklagartjänsterna, som rekryteras

från landsfogdeassistenternas led, vill jag tillstyrka detsamma. Emellertid

anser jag, att antalet ambulerande landsfogdeassistenter samt aspiranter ej

bör vara så strängt begränsat, som utredningsmännen föreslagit. Därest sä

anses påkallat, bör Kungl. Majit kunna medgiva en ökning av nämnda antal.

Antagning av aspiranter samt utfärdande av förordnande å landsfogdeassistenttjänster

torde böra ankomma å justitiekanslersämbetet.

Frågan örn tillgodoseende av landsfogdarnas behov av skrivbiträdeshjälp

bär jag för avsikt att behandla i samband med framläggande av förslag rörande

fördelning å de olika länsstyrelserna av medel för avlönande av ickeordinarie

personal för nästa budgetår.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

17

Lönefrågor.

Utredningsmännen.

Utredningsmännen hava i ett särskilt avsnitt behandlat avlöningsfrågorna.

De erinra härvid till en början om att Sveriges yngre juristers förening i

framställning till Kungl. Majit den 24 september 1945 hemställt om förbättrad

löneställning för landsfogdeassistenter. Föreningen hade härutinnan

hänvisat till den långa utbildning, såväl teoretiskt som praktiskt, vilken fordrades

för anställning som landsfogdeassistent, samt den på grund av rådande

befordringsutsikter avsevärda tid som komme att förflyta, innan han

kunde räkna med befordran till ordinarie tjänst. Föreningen hade vidare

hänvisat till att efter utfärdandet av kungörelsen om landsfogdeassistenter

hava landsfiskalstjänsterna nyreglerats och placerats i lönegraderna A 22—

A 24 samt att det torde vara ostridigt, att landsfogdeassistent, som erhållit

den i 5 § 1 mom. instruktionen omnämnda befogenheten, intoge förmansställning

i förhållande till landsfiskal. Föreningen hade föreslagit, att sådana

åtgärder måtte vidtagas, att landsfogdeassistenter redan vid inträdet

på banan kunde placeras i 22 lönegraden i civila icke-ordinariereglementet

löneplan Ex samt att de efter att hava erhållit sådan befogenhet, som omnämnes

i landsfogdeassistentkungörelsen 5 § 1 mom. placerades såsom extra

ordinarie tjänstemän i lägst samma lönegrad. Då det enligt föreningens uppfattning

icke vore rimligt att bibehålla befattningshavarna i denna lönesättning

ända till dess ordinarie tjänst kunde påräknas, hade föreningen hemställt,

att landsfogdeassistenterna senast efter 3 års tjänstgöring i lönegrad

Eo 22 måtte uppflyttas i lönegrad Eo 25.

Utredningsmännen anföra för egen del, att vid bestämmande av de avlöningsförmåner,

vilka borde tillkomma de rättsbildade biträdena åt landsfogdarna,

syntes böra beaktas det förslag till förbättrande av tingsnotariernas,

tingsnotarieaspiranternas och fiskalsaspiranternas vid hovrätterna avlöningsförhållanden,

vilket Kungl. Majit i årets statsverksproposition (andra

huvudtiteln, punkt 18) förelagt riksdagen. Nämnda förslag innebure, att arvodena

till dessa befattningshavare skulle bestämmas till belopp, motsvarande

lön jämte rörligt tillägg och kristillägg samt provisoriskt lönetillägg

till extra tjänstemän å I-ort i Ex 6: 3 för tingsnotarieaspirant, i Ex 10: 7 för

tingsnotarie under första tjänstgöringsåret samt i Ex 15: 12 för tingsnotarie

under andra tjänstgöringsåret. Arvodet till fiskalsaspirant i hovrätt skulle,

i avvaktan på domarutredningens förslag beträffande hovrätternas fiskaler,

bestämmas till samma belopp som arvodet till tingsnotarie under andra

tjänstgöringsåret. Nu angivna ersättningsgrunder medförde i nuvarande

indexläge en avlöning för månad räknat av respektive kronor 353:85,

418:50 och 500: 90.

Utredningsmännen anföra härutöver bland annat.

Bihang till riksdagens protokoll 19AO. 1 sami. Nr 209.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

för att säkerställa en tillfredsställande rekrytering är det av största vikt,

att löneförmånerna lör de av utredningsmännen föreslagna befattningshavarna

bliva relativt tillfredsställande. Vid avgörandet av landsfogdeaspiranternas

löneplacering synes skälig hänsyn jämväl böra tagas till befattningshavarnas

ålder, vilken vid antagandet till aspirant i genomsnitt torde ligga

något över 28 år.

Under den tid landsfogdeaspirant genomgår praktisk polisutbildning synes

han skäligen böra erhålla lika stort arvode som tingsnotarie erhåller

under andra tjänstgöringsåret. Under den efter polistjänstgöringen följande

provtjänstgöringen hos landsfogde synes aspiranten böra anställas som extra

tjänsteman och i sådan egenskap tillhöra 20 lönegraden i den uti civila ickeordinariereglementet

intagna löneplanen för extra tjänstemän, d. v. s.

samma löneplacering som gäller för extra fiskaler i hovrätterna. Som jämförelse

synes böra nämnas, att aspirant å landsfiskalsbanan vid ungefär

samma ålder torde åtnjuta lön såsom landsfiskalsassistent enligt 18 lönegraden

i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

Sedan aspiranten erhållit befattning såsom extra landsfogdeassistent bör

han placeras i 22 lönegraden i den uti civila icke-ordinariereglementet intagna

löneplanen för extra tjänstemän. E. o. landsfogdeassistent synes i

lönehänseende böra likställas med tingssekre terare och sålunda anställas såsom

extra ordinarie tjänsteman med placering i 22 lönegraden i den i civila

icke-ordinariereglementet intagna löneplanen för sådana tjänstemän.

Med hänsyn till den relativt långa tid landsfogdeaspiranten torde få kvarstanna

i befattning som e. o. landsfogdeassistent synes det utredningsmännen

skäligt att han, sedan han under tre år innehaft sådan befattning, uppflyttas

i 24 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

Vad angår löneställningen för biträdande landsfogde anföra utredningsmännen,

att de övervägt, huruvida sådan befattningshavare borde anställas

som ordinarie tjänsteman men stannat för att föreslå, att tills vidare jämväl

dessa tjänster placerades såsom extra ordinarie. För att vinna syftet med

dessa tjänsters inrättande ävensom med hänsyn till de kvalificerade uppgifter,

som vore förknippade med desamma, borde de i avlöningshänseende

likställas med e. o. länsassessorstjänster och sålunda placeras i 27 lönegraden

i den i civila icke-ordinariereglementet intagna löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän.

I fråga om vissa övriga uppkomna spörsmål hava utredningsmännen yttrat

bland annat följande.

I oder den tid landsfogdeaspirant fullgör provtjänstgöring bör tjänstgöringstraktamente

icke utgå. I övrigt bör resekostnads- och traktamentsersättning

utgå enligt samma grunder som gälla för landsfogdeassistent.

Med hänsyn till den särskilda karaktären av de extra landsfogdeassistentbefattningarna

synes innehavare av dylik tjänst, vid tjänstgöring å annan

ort än stationeringsorten, allenast böra erhålla ett reducerat tjänstgöringstraktamente,

förslagsvis för familjeförsörjare 7 kronor 50 öre och för annan

tjänsteman 5 kronor för dygn. Under tjänstgöring å samma ort bör traktamente

utgå under högst 90 dagar.

Beträffande resekostnads- och traktamentsersättning åt biträdande landsfogde

böra gälla de jämkningar, vilka meddelats i 2 § 1 mom. första stycket

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

19

andra punkten kungörelsen den 24 november 1932 angående vissa ersättningar

åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet m. m. Vid biträdande

landsfogdes resa för förrättning inom eget tjänstgöringsområde

synes traktamentsersättningen böra bestämmas till tolv kronor för dag medan

det i allmänna resereglementet upptagna beloppet 7 kronor för natt

torde böra utgå oförändrat.

Under tid extra landsfogdeassistent genomgår polischefskurs synes han

böra bibehållas vid de avlöningsförmåner, vilka tillkomma honom i innehavd

befattning.

Under tid e. o. landsfogdeassistent eller extra landsfogdeassistent tjänstgör

såsom statspolisassistent synes han böra erhålla ett arvode motsvarande vad

som skulle ha tillkommit honom, därest han fortfarande innehaft befattningen

som landsfogdeassistent.

Beträffande semester, tjänstledighet m. m. synes för statspolisassistent i

tillämpliga delar böra gälla de föreskrifter härom, som skulle hava gällt,

därest han fortfarande tjänstgjort såsom e. o. landsfogdeassistent eller extra

landsfogdeassistent.

Utredningsmännen hava slutligen föreslagit, att landsfogdeassistent av

statsmedel skall erhålla ersättning för flyttningskostnader i samband med

förordnande som statspolisassistent och därvid hänvisat till uttalande av

föredragande statsrådet i 1945 års statsverksproposition (sid. 351). Beträffande

extra landsfogdeassistent borde dock ersättning utgå endast örn han

vore familjeförsörjare.

Yttrandena.

De av utredningsmännen föreslagna avlöningsförmånerna åt de olika

befattningshavarna inom landsfogdarnas biträdesorganisation hava i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Justitiekansler sämb etet har ansett de föreslagna biträdande landsfogdetjänsterna

böra uppföras å ordinarie stat. Rörande detta och andra lönespörsmål

anför ämbetet härutöver bland annat.

Att ett varaktigt behov av biträdande landsfogdetjänster förefinnes i de

län, där de föreslagits inrättade, är tydligt. Ämbetet, som är väl medvetet

örn den varsamhet som bör iakttagas vid inrättande av ordinarie tjänster,

skulle likväl icke ha ifrågasatt dessa tjänsters omedelbara uppförande å

ordinarie stat, om icke åklagarorganisationen till väsentlig del är av kommunal

natur och det för rekryteringen av överåklagartjänsterna är av största

betydelse att kunna såsom sökande till tjänsterna påräkna stadsfiskal i

större städer. Det torde icke kunna förväntas, att en ordinarie stadsfiskal

lämnar sin tjänst för att söka en extra ordinarie befattning som biträdande

landsfogde. Och att en stadsfiskal under en längre tid är tjänstledig från

stadsfiskalsbefattningen för att uppehålla en tjänst som biträdande landsfogde

är föga förenligt med stadens intressen. På grund härav vill justitiekanslersämbetet

hemställa örn sådan ändring i förslaget, att tjänsterna uppföras

å ordinarie stat. Beträffande lönegraden skulle vid bifall härtill en

sänkning med en grad möjligen kunna ifrågasättas. Med hänsyn till dels

— och i främsta rummet — arten av de arbetsuppgifter, som böra ankomma

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

å biträdande landsfogden och som i allt väsentligt skola vara lika med dem

landsfogden har att handhava, dels ock vikten av att tjänsterna bliva ekonomiskt

sett så förmånliga, att stadsfiskaler i större städer skulle vilja

reflektera å desamma, anser justitiekanslersämbetet emellertid 27 lönegraden

böra bibehållas.

Justitiekanslersämbetet har vidare ifrågasatt, huruvida icke jämväl landsfogdeassistenterna

borde överföras till ordinarie stat, men ansett sig ej för

närvarande böra föreslå detta. Ämbetet säger sig vid detta ställningstagande

hava fäst särskilt avseende vid förslaget att landsfogdeassistentema efter tre

års tjänst skulle uppflyttas i lönegraden Eo 24. Ekonomiskt sett innebure

detta en icke obetydligt större förmån än tjänsternas uppförande å ordinarie

stat i lönegraden A 22. Förslagets förverkligande skulle ock innebära

en förbättring av rådande ogynnsamma befordringsutsikter å åklagarbanan

och därigenom öka dugande juristers benägenhet att ägna sig åt banan.

Nämnas kunde att inom de närmaste tio åren pensionerades allenast två

landsfogdar — varav den ene, i Gotlands län, beklädde en befattning som

kunde tänkas bliva sammanslagen med stadsfiskalstjänsten i Visby — och

fem stadsfiskaler i städer med ett invånarantal av 20 000 eller däröver.

Löneställningen för extra landsfogdeassistenter har ämbetet likaledes funnit

lämpligt avvägd. Ej heller mot den föreslagna ersättningen till aspiranterna

har ämbetet haft något att erinra.

Ämbetet har vidare berört statspolisassistentens löneställning samt därvid

framhållit, att då det för blivande åklagare-polischefer vore av stort värde

att erhålla inblick i centralt polisarbete och det jämväl eljest kunde vara av

betydelse, att aspiranter å åklagarbanan någon tid tjänstgjorde hos statspolisintendenten,

borde statspolisassistentens anställningsförhållanden icke

bliva sämre än landsfogdeassistenternas. Enligt ämbetets mening skulle det

vara mest rationellt, att statspolisassistentbefattningen vöre en extra ordinarie

befattning i samma lönegrad som landsfogdeassistenttjänsterna. Därmed

undvekes de olägenheter, som nu yppat sig på grund av befattningens

karaktär av arvodestjänst.

Statskontoret har anfört.

Enahanda löneförmåner, som skulle tillkomma juris kandidat vid tjänstgöring

hos landsfogde, synas likaledes böra utgå under den tid landsfogdeaspirant

fullgör polistjänst. Förslaget om en placering av aspirant efter

nämnda tjänstgöring som extra tjänsteman i 20 lönegraden föranleder icke

heller någon erinran från statskontorets sida. En placering av landsfogdeassistenterna

i 22 lönegraden förefaller jämväl välmotiverad. Däremot kan

statskontoret icke finna tillräckliga skäl föreligga för att e. o. assistent efter

tre års tjänstgöring skall uppflyttas i 24 lönegraden. En sådan uppflyttning

synes för övrigt redan av principiella skäl icke böra ifrågakomma. De biträdande

landsfogdarna torde förutom assistentgöromål få vissa mer kvalificerade

uppgifter. Enligt statskontorets mening är emellertid 27 lönegraden

för hög för dessa befattningshavare. Ämbetsverket förordar för sin del 24

lönegraden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

21

Traktamentsersättningsbeloppen för biträdande landsfogde för resor inom

eget tjänstgöringsområde synas böra jämkas något nedåt, förslagsvis till

11 kronor för dag och 6 kronor för natt. Vad utredningsmännen anfört

rörande avlöningsförhållandena m. m. för landsfogdeassistent, vilken tjänstgör

såsom slatspolisassistent, föranleder icke någon erinran från statskontorets

sida. Ämbetsverket förutsätter, att vederbörande under sådan tjänstgöring

kvarstår som landsfogdeassistent men erhåller tjänstledighet under

erforderlig tid.

Allmänna lönenämnden säger sig med hänsyn till angelägenheten av att

rekryteringen till landsfogdebefattningarna bleve ordnad på ett tillfredsställande

sätt, icke funnit anledning till erinran mot de framlagda förslagen till

löneställning m. m. för landsfogdeaspiranter, landsfogdeassistenter samt de

av utredningsmännen föreslagna befattningarna som biträdande landsfogdar.

Lönenämnden ville dock fästa uppmärksamheten vid att de sakkunniga

syntes avse, att biträdande landsfogde skulle tillsättas i enahanda ordning,

som för närvarande gällde beträffande tillsättandet av landsfogdeassistent,

och att således förordnande å förstnämnda tjänst skulle meddelas

av länsstyrelse i samråd med justitiekanslersämbetet. Då biträdande landsfogde

föreslagits placerad i Eo 27, ansåge sig lönenämnden böra ifrågasätta,

huruvida icke Kungl. Majit borde förbehålla sig beslutanderätten vid förordnande

å dylik befattning. Mot de förordade grunderna för ersättning till

juris kandidat, vilken å landsfogdeexpedition fullgör i 20 § domsagostadgan

omförmäld tjänstgöring, har lönenämnden icke haft något att invända.

Ett par länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens

län, hava framhållit som sin mening, att den föreslagna löneställningen

för landsfogdeassistenterna vore väl gynnsam i förhållande till löneställningen

för de icke ordinarie länsstyrelsejuristerna.

Departementschefen.

Med hänsyn till den självständiga ställning som de biträdande landsfogdarna

äro avsedda att erhålla och de kvalificerade uppgifter, som komma

att anförtros dem, synes intet vara att erinra mot den av utredningsmännen

föreslagna lönegradsplaceringen för dessa befattningshavare. Befattningarna

torde tills vidare få uppföras å extra ordinarie stat. Innehavare av dessa

tjänster torde böra utses av Kungl. Majit.

I den av utredningsmännen föreslagna rekryteringsgången för befordran

till extra ordinarie landsfogdeassistent anser jag däremot vissa jämkningar

vara påkallade för vinnande av närmare anslutning till rekryteringsgången

för förvaltningsjurister. Jag vill sålunda föreslå, att aspiranter å landsfogdebanan

under ett år, däri inbegripet tiden för praktisk polisutbildning, erhålla

arvode motsvarande lönegraden Ex 15. Eller nämnda tid bör aspirant, som

är lämplig för fortsatt tjänstgöring på landsfogdebanan, kunna anställas som

extra landsfogdeassistent med placering i lönegraden Ex 19. Efter ytterligare

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

Ivå år bör anställning kunna vinnas som extra ordinarie assistent med placering

i lönegraden Eo 19.

Mot utredningsmännens förslag, att inrätta sju extra ordinarie landsfogdeassistenttjänster

i lönegraden Eo 22 har jag intet att invända. Befordran

till nämnda lönegrad bör kunna vinnas av assistent i lönegraden Eo 19

i den mån befattning inom den högre lönegraden blir ledig. Förslaget att e. o.

assistenter efter att under tre år hava tillhört lönegraden Eo 22 skulle uppflvttas

till lönegraden Eo 24 anser jag mig, i varje fall för närvarande, ej

kunna biträda.

Förslaget örn att extra eller extra ordinarie landsfogdeassistent under tid

då han uppehåller befattning som statspolisassistent skall äga åtnjuta arvode

motsvarande honom tillkommande löneförmåner som landsfogdeassistent vill

jag biträda. Arvodet bör härvid avvägas så att det motsvarar lönen beräknad

efter högsta dyrort. Då det i årets statsverksproposition under anslaget till

Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar för avlönande av statspolisassistenten

avsedda beloppet (posten till arvode, bestämt av Kungl. Majit) ej beräknats

med hänsyn till det här framlagda förslaget, bör riksdagens medgivande ut\

erkas till att få överskrida nämnda anslagspost med erforderligt belopp

eller 1 700 kronor. Jag vill likaså tillstyrka, att extra landsfogdeassistent

under tid, då han genomgår polischefskurs må bibehållas vid de löneförmåner,

som tillkomma honom å innehavd befattning.

I fråga örn tjänstgöringstraktamenten m. m. åt här avsedda befattningshavare

vid tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten torde Kungl.

Majit framdeles få fatta beslut.

Tingsnotaries tjänstgöring å landsfogdeexpedition.

Utredningsmännen.

Härefter hava utredningsmännen övergått till att behandla frågan om beredande

av arvode at juris kandidat, som fullgör i 20 § domsagostadgan

omförmäld tjänstgöring. Utredningsmännen anföra, att, ehuru den i nämnda

författningsrum meddelade bestämmelsen att med tjänstgöring i domsaga

finge till en tid av sex månader i vissa hänseenden likställas väl vitsordad

tjänstgöring såsom biträde hos landsfogde hade varit gällande sedan den

1 juli 1943, hade, måhända med något enstaka undantag, icke någon hittills

begagnat sig av denna möjlighet till utbyte av tjänstgöring. Den främsta

orsaken härtill syntes utan tvekan hava varit att domsagojuristen enligt hittills

gällande bestämmelser under sin tjänstgöring hos landsfogde skulle

nödgas arbeta utan lön, medan tjänstgöringen i domsaga vöre avlönad.

Utredningsmännen, som säga sig dela justitiekanslersämbetets uppfattning

rörande värdet av domsagojuristernas tjänstgöring å landsfogdekontor,

ifrågasätta, örn icke den förestående nya processordningen aktualiserade

värdet av en sådan kompletterande utbildning. Medan i civilmål förberedel
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

23

sen av processen komme att ske inför rätten och domsagojuristen här sålunda

finge tillfälle att följa uppläggningen av ett dylikt mål, skedde i brottmål

förberedelsen inför åklagaren, varför domsagojuristen endast finge ringa

inblick i hur ett brottmål från början handlades. Även för rekryteringen av

åklagartjänsterna kunde det vara av betydelse att domsagojuristen uppmuntrades

att pröva, huruvida han ägde håg och fallenhet för polis- och

åklagarbanan. Tjänstgöringen hos landsfogde borde förläggas till senare

delen av domsagotjänstgöringen. Domsagojuristen hade då lättare att fatta

innebörden av vidtagna åtgärder samt tillgodogöra sig erfarenheterna därav.

Då han samtidigt utförde ett för det allmänna nyttigt arbete, syntes alla skäl

tala för att han i ekonomiskt hänseende icke borde bliva sämre ställd än

om han i domsaga fullgjort hela den för tingsmeritering föreskrivna tjänstgöringen.

En förutsättning för att ifrågasatt arvode utginge borde vara, att

behov av arbetskraft påvisades föreligga. Då det ej vore möjligt att på förhand

avgöra till vilken landsfogdeexpedition dylik tjänstgöring borde förläggas,

ville utredningsmännen föreslå, att juris kandidat, som önskade fullgöra

nu ifrågavarande tjänstgöring hos landsfogde, skulle anmäla detta lill

justitiekanslersämbetet, som borde bestämma, huruvida och för vilken tid

sådant biträde finge mot arvode vara anställt hos landsfogde. Hinder syntes

icke i och för sig böra möta att tingsnotarie finge tjänstgöra hos landsfogde,

som redan tilldelats e. o. eller extra landsfogdeassistent. I avvaktan på ytterligare

erfarenheter borde förslagsvis högst tre juris kandidater årligen, envar

under sex månader, få fullgöra sådan tjänstgöring, varom nu vore fråga.

Yttrandena.

Förslaget att juris kandidat, som fullgör viss del av den i 20 § domsagostadgan

avsedda tjänstgöringen å landsfogdeexpedition, härunder skall äga

åtnjuta arvode med belopp motsvarande vad han skulle ägt åtnjuta därest

hela ifrågavarande tjänstgöring förlädes till domsaga har allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Landsfogden i Stockholms län har framhållit, att ett större antal juris

kandidater än utredningsmännen föreslagit borde beredas tillfälle att tjänstgöra

hos landsfogde.

Justitiekanslersämbetet har ansett sig böra framhålla, att landsfogdeaspirant

icke genom att tjänstgöra å landsfogdeexpedilion borde kunna minska

den tid för tjänstgöring i domsaga, som vore föreskriven i instruktionerna

för landsfogdar och landsfogdeassistenter. Tvärtom skulle det enligt ämbetets

mening vara av stort värde, örn de blivande åklagarna förvärvade en

grundligare juridisk utbildning än vad för närvarande vanligen vore fallet.

Detta syntes ämbetet närmast böra ske genom tjänstgöring i hovrätt, varav

dock icke borde följa någon minskning i de löneförmåner, som vederbörande

eljest åtnjöte. Tjänstgöring å landsfogdeexpedition under tingssittningstiden

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

borde kunna räknas åklagaraspirant till godo vid förordnande å åklagarbanan.

Departementschefen.

Mot utredningsmännens förslag rörande tingsnotaries tjänstgöring å landsfogdeexpedition

har jag i huvudsak intet att erinra. Jag vill dock förorda,

att ett större antal tingsnotarier än det av utredningsmännen föreslagna beredes

tillfälle till sådan tjänstgöring. Antalet synes för nästa budgetår böra

beräknas till sex.

Det torde dock ej böra föreskrivas, att tjänstgöringen hos landsfogden

städse bör förläggas till senare delen av domsagotjänstgöringen. Arvodet

torde böra utgå med samma belopp som vederbörande skulle hava ägt uppbära,

örn han i stället tjänstgjort i domsaga.

Kostnadsberäkningar.

Utredningsmännen.

Kostnaderna för den av utredningsmännen föreslagna organisationen, vilken

föreslås skola träda i tillämpning den 1 juli 1946, hava beräknats till

122 600 kronor enligt följande sammanställning.

Grundlöner, efter avdrag för pensionsavgifter:

2 biträdande landsfogdar i lönegrad Eo 27 .............. kronor 17 300

7 landsfogdeassistenter i lönegrad Eo 22 placerade i Stockholm,

Göteborg, Karlstad, Falun, Gävle, Umeå och Luleå » 47 100

3 landsfogdeassistenter i lönegrad Ex 22 samt 2 landsfogde
aspiranter

i lönegrad Ex 20 .......................... » 29 700

Arvoden till 3 juris kandidater, med tjänstgöring hos landsfogde

under vardera sex månader.................... » 9 000

Rörligt tillägg och kristillägg .......................... » 29 200

Kallortstillägg ....................................... » 400

kronor 132 700

Avgår:

Arvode till landsfogdeassistent, vilken tjänstgör som stats
polisassistent

...................................... kronor 10 100

Summa kronor 122 600

Utredningsmännen hänvisa till att kostnaden för avlönande av de för närvarande

anställda landsfogdeassistenterna (5 e. o. assistenter i Eo 19 och

4 extra assistenter i Ex 18) kunde beräknas till 63 100 kronor. Mellanskillnaden

mellan det belopp, varmed anslagsposten till avlöningar till icke
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

25

ordinarie personal upptagits i avlöningsstaten för landsfogdarna m. fl. för

innevarande budgetår, och nyssnämnda belopp utgjorde 31 300 kronor, vilken

summa syntes vara avsedd för ersättningar åt vikarier för landsfogdar

och landsfogdeassistenter m. m. Vid övergång till den av utredningsmännen

föreslagna organisationen syntes sistnämnda belopp kunna minskas till

i runt tal 20 000 kronor.

Merkostnaderna för avlöningar till den av utredningsmännen föreslagna

organisationen av rättsbildad hjälp hos landsfogdarna kunde sålunda, sedan

avdrag gjorts å pensionsavgifter, uppskattas till omkring (122 600 — 63 100

— 31 300 + 20 000) 48 200 kronor.

Vad angår rese- och traktamentskostnader, sjukvård m. m. beräknas en

övergång till den av utredningsmännen föreslagna organisationen icke medföra

någon ökning av betydelse.

Departementschefen.

Mot utredningsmännens beräkningar synes i och för sig intet vara att erinra.

De av mig förordade grunderna för avlönande av aspiranter och assistenter

medför dock, att kostnaderna för löner till dessa bliva något lägre än

enligt utredningsmännens förslag. Å andra sidan föranleder vad jag föreslagit

rörande antalet å landsfogdekontor tjänstgörande tingsnotarier en höjning

av ifrågavarande arvodespost till i runt tal 16 800 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1946/47.

Jag övergår härefter till att behandla frågan örn anslagsbehovet till landsfogdarna

m. fl. för budgetåret 1946/47.

1 :o) Landsfogdarna in. fl.: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1944/45 .................. 347 000 370 573

1945/46 .................. 347 000 —

1946/47 (förslag).......... 406 500

Kungl. Maj:t har den 28 juni 1940 fastställt personalförteckning för

landsfogdarna m. fl. upptagande 23 landsfogdar i lönegraden A 29 samt 1

landsfogde i lönegraden A 28.

Kungl. Maj:t har vidare den 7 maj 1943 fastställt avlöningsstat för landsfogdarna

m. fl. att tillämpas tills vidare från och med hudgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 230 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 72 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 45 000

Summa förslagsanslag kronor 347 000

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 saini. Nr 209. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

För att bereda möjlighet för Kungl. Majit att tillgodose behovet av biträdeshjälp

åt landsfogdarna har anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie

personal i gällande avlöningsstat upptagits med ett förslagsvis beräknat

belopp. Jag föreslår, att denna anordning bibehålies även för nästa

budgetår.

Vad angår anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

synes någon ändring ej påkallad.

Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal

bör beräknas medel för avlönande av dels 2 biträdande landsfogdar (Eo 27),

dels 7 extra ordinarie landsfogdeassistenter (Eo22), dels 3 extra landsfogdeassistenter

(Ex 19), dels ock 2 aspiranter (arvode motsvarande Ex 15).

Grundlönerna till dessa befattningshavare efter avdrag för pensionsavgifter

men med inräknande av kallortstillägg kunna beräknas till i runt tal 88 700

kronor. Härtill böra läggas 16 800 kronor för arvoden åt tingsnotarier under

deras tjänstgöring å landsfogdeexpedition. Slutligen bör, i enlighet med vad

utredningsmännen föreslagit, för ersättningar åt vikarier för landsfogdar

och landsfogdeassistenter under posten beräknas ett belopp av 20 000 kronor.

Posten torde sålunda böra upptagas till (88 700 + 16 800 + 20 000)

125 500 kronor.

För rörligt tillägg slutligen beräknar jag ett belopp av i runt tal

51 000 kronor.

Anslaget i sin helhet skulle sålunda behöva upptagas med (230 000 +

125 500 + 51 000) 406 500 kronor.

2:o) Landsfogdarna m. fl.: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1944/45 .................. 80 000 116 082

1945/46 .................. 90 000 —

1946/47 (förslag).......... 90 000 —

Den 18 maj 1945 har Kungl. Majit fastställt följande omkostnadsstat för

landsfogdarna m. fl., att tillämpas under budgetåret 1945/46:

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .......................... kronor 1 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ......................... » 49 000

3. Expenser, förslagsvis ............................... » 40 000

Summa kronor 90 000

Belastningen för budgetåret 1944/45 å anslagsposterna till sjukvård

m. m. och till expenser har uppgått till 1 672 respektive 49 986 kronor.

För nästa budgetår beräknar jag posterna till samma belopp som för det

löpande eller sålunda till 1 000 respektive 40 000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 209.

27

Posten till reseersättningar har under det gångna budgetåret belastats

med 64 424 kronor. Då emellertid belastningen å posten utöver det

i omkostnadsstaten upptagna beloppet främst torde ha orsakats av de under

budgetåret rådande krisförhållandena, anser jag mig icke böra förorda en

höjning utan föreslår, att posten upptages till oförändrat belopp eller 49 000

kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet skulle sålunda uppgå till (1 000 -f- 49 000

+ 40 000) 90 000 kronor.

Hemställan,

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört och föreslagit får jag

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för landsfogdarna

m. fl.:

Personalförteckning:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

23 landsfogdar.................................. A 29

1 landsfogde................................... A 28;

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

2 biträdande landsfogdar ...................... Eo 27

7 landsfogdeassistenter......................... Eo 22;

dels godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna

m. fl., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................ kronor 230 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................... » 125 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 51 000

Summa förslagsanslag kronor 406 500;

dels till Landsfogdarna lii. fl.: Avlöningar för budgetåret

1946/47 anvisa eif förslagsanslag av......kronor 406 500;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Muj.ts proposition nr 209.

dels till Landsfogdarna m. fl.: Omkostnader för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .. kronor 90 000;

dels ock medgiva, alt den i avlöningsstaten för Statspolisintendenten

m. fl.: Avlöningar i årets statsverksproposition

upptagna anslagsposten till arvode, bestämt av Kungl. Maj:t,

må överskridas med högst 1 700 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

616382

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts {preposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till landsfogdarna m. fl. s. 1 i texten
  2. SU 1946:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 7.946/47 till landsfogdarna m. fl. s. 1 i texten