Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten

1946-03-29 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:222, Med anhållan om riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående avvecklingen av den allmänna

omsättningsskatten; given Stockholms slott den 5 april

1946.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående den i nämnda protokoll behandlade frågan örn avvecklingen

av den allmänna omsättningsskatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 april

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn avvecklingen av

den allmänna omsättningsskatten samt anför därvid följande.

I dagens konselj har från socialdepartementet anmälts förslaget om reformering

av folkpensioneringen. Detta förslag är det första bland en rad av

reformer på socialpolitikens, undervisningspolitikens och näringspolitikens

områden, som för närvarande liro föremål för övervägande. Deras förverkligande,

helt eller i avsevärd omfattning, kommer att utöva ett betydande

inllytande på utformningen av budgeten och av finanspolitiken under en

följd av år framåt, liksom ett sådant förverkligande bygger på vissa antaganden

om de kommande årens ekonomiska utveckling i vårt land och denna

utvecklings inverkan på det statsfinansiella läget. Det är därför påkalBihang

till riksdagens protokoll 19iC>. 1 sami. Nr 222.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

lat att redan då avgörande om folkpensioneringen skall fattas ha en samlad

överblick av de aktuella reformförslagen och söka hållpunkter för omdömet

om i vilken utsträckning redan nu beslut synes kunna fattas om deras

genomförande. Utrymmet för nya utgifter bestämmes uppenbarligen å ena

sidan av omfånget hos de tidigare beslutade utgifter, som antagas även i fortsättningen

komma att utgå, å andra sidan av de inkomster som beräknas

stå till förfogande. Storleken av statens inkomster beror dels på nationalinkomstens

och därmed skatteunderlagets omfattning, dels på höjden av gällande

skattesatser. I finansieringsplanen måste alltså även ingå antaganden

örn beskattningens utveckling. Då omsättningsskattens framtid därvid blir

av väsentlig betydelse, har det förefallit lämpligt att knyta finansieringsdiskussionen

till ett övervägande av frågan örn denna skatteforms fortsatta

bestånd.

Den allmänna omsättningsskatten infördes genom förordningen den 13

december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt, vilken förordning

trädde i kraft den 1 januari 1941. Enligt vad i förordningen stadgas skall

allmän omsättningsskatt utgå i huvudsak vid yrkesmässig försäljning av

varor från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt vid yrkesmässig

försäljning i restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse.

Skattskyldighet föreligger jämväl i fråga om vissa slag av tjänsteprestationer.

I stort sett är det inom detaljhandeln och hantverket som omsättningsskatten

utgår. Beträffande den objektiva skatteplikten gäller, att vissa betydelsefulla

varor äro undantagna från beskattningen. Undantagen avse bland

annat vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra bränslen, för förtäring

avsedda rusdrycker, tobaksvaror ävensom mjölk, grädde, smör och margarin,

potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Majit bestämmer.

Vad angår omsättningsskattens storlek föreskrives, att skatten utgår

med fem procent av den skattepliktiga omsättningen, dock att för vissa varor,

såsom mattor, vissa slag av skodon, guld- och silverarbeten, omsättningsskatten

utgår med tjugu procent av den skattepliktiga omsättningen. Omsättningsskatten

uppbäres av vederbörande säljare och redovisas för varje

månad till länsstyrelsen. Efter räkenskapsårets utgång fastställes den skattepliktiga

omsättningen genom särskild taxering.

Omsättningsskatten redovisas i riksstatens driftbudget bland de egentliga

statsinkomsterna under rubriken Tullar och acciser. För de förflutna budgetåren

ha i omsättningsskatt influtit följande belopp.

Budgetår Omsättningsskatt

1940/41 ............................ 73 9 milj. kronor

1941/42 ............................ 250-4 »

1942/43 ............................ 289-1 »

1943/44 ............................ 305-9 > *

1944/45 ............................ 329-2 » »

Omsättningsskatten för budgetåret 1945/46 har beräknats till 345 milj.

kronor, och för nästkommande budgetår har omsättningsskatten i statsverkspropositionen

beräknats till 360 milj. kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

3

Såsom framgår av mitt anförande till statsrådsprotokollet vid framläggandet

för 1940 års urtima riksdag av proposition nr 3 med förslag till förordning

örn allmän omsättningsskatt motiverades införandet av denna skatt

med, att det vid ifrågavarande tidpunkt befunnits vara nödvändigt att söka

täckning för de ökade statsutgifterna genom en skärpning av beskattningen.

För att erforderliga belopp skulle erhållas måste också en skärpt indirekt

beskattning tillgripas. Mera betydande intäkter av en ökad konsumtionsbeskattning

stöde emellertid att vinna blott om man överginge till en allmän

omsättningsskatt. Trots de vägande invändningar av ekonomisk, socialpolitisk

och även skatteteknisk art som kunde riktas mot en sådan skatt, vilken

utformning den än erhölle, hade jag funnit mig böra tillstyrka, att det svenska

skattesystemet utbyggdes med en omsättningsbeskattning;

I sitt utlåtande (nr 10) i anledning av nyssnämnda proposition anförde

första särskilda utskottet, att det lämpligen icke läte sig göra att uttaga det

belopp, som erfordrades för täckning av de ökade statsutgifterna, vare sig

genom en skärpning av den direkta beskattningen eller genom ett system

av acciser å vissa nödvändighetsvaror och tjänster. Utskottet funne visserligen

i likhet med departementschefen vägande invändningar kunna riktas

mot en allmän omsättningsskatt, och utskottet skulle otvivelaktigt ur såväl

principiell som skatteteknisk synpunkt under normala förhållanden icke

kunnat tillråda, att denna beskattningsform införlivades i vårt gällande

skattesystem. I dåvarande hårt ansträngda statsfinansiella läge funne sig utskottet

dock böra i princip tillstyrka, att en allmän omsättningsskatt infördes

i vårt land.

Vid olika tillfällen efter omsättningsskatteförordningens ikraftträdande ha

yrkanden framförts örn ändringar i denna beskattning samt om helt upphävande

av densamma.

Sålunda lia varje år inom riksdagen väckts motioner örn avveckling eller

slopande av den allmänna omsättningsskatten. Dessa motioner ha dock

städse avstyrkts av bevillningsutskottet och avslagits av riksdagen.

Såsom motivering för sitt avstyrkande av vid 1942 års riksdag väckta

motioner örn omsättningsskattens avveckling anförde samma års bevillningsutskott

(betänkande nr 6), att erfarenheterna från den tid, varunder omsättningsskatteförordningen

varit gällande, syntes lia bekräftat de farhågor

man vid skattens införande hyste för att densamma bomme att särskilt bärt

drabba vissa befolkningsgrupper. Då emellertid de statsfinansiella och andra

skäl, som motiverade skattens införande, alltjämt ägde giltighet och någon

annan godtagbar väg för erhållande av motsvarande skatteintäkter alltjämt

icke stöde till buds, finge utskottet avstyrka bifall till nämnda motioner.

Vidare må omnämnas, att vid 1945 års riksdag i särskilda motioner yrkats

dels att omsättningsskatten måtte avskaffas (motionen 1:37) oell dels att

riksdagen ville i skrivelse lill Kungl. Majit göra framställning örn utredning

och förslag avseende den allmänna omsättningsskattens snara avskaffande

och ersättande nied på annat sätt utformade beskattningsåtgärder, som nied

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

enklare förfaringssätt och mindre invecklade kontrollåtgärder förenade större

hänsyn till försörjningsbörda och skattekraft (motionerna 1: 173 och II: 272).

I anledning av dessa motioner anförde 1945 års bevillningsutskott (betänkande

nr 2) bland annat följande.

De nu förevarande motionerna åsyfta avskaffande av den allmänna omsättningsskatten.

Bevillningsutskottet, som i princip hyser samma uppfattning

som de utskott, vilka tidigare haft alt taga ställning till spörsmålet örn

avskaffande av omsättningsskatten, har emellertid ansett sig böra i detta

sammanhang något närmare utveckla skälen för detta ståndpunktstagande.

I motionerna har såsom skäl för avskaffande av omsättningsskatten framför

allt framhållits densammas ur social synpunkt olämpliga konstruktion.

Utskottet, som till fullo ansluter sig till den uppfattning örn omsättningsskattens

nackdelar av ekonomisk, socialpolitisk och skatteteknisk art, vilken tidigare

uttalats såväl av departementschefen som av vederbörande riksdagsutskott,

vill emellertid även framhålla, afl dessa nackdelars betydelse likväl

icke bör betonas starkare än vad som kan anses vara sakligt motiverat. För

belysande av omsättningsskattens verkningar vill utskottet i detta sammanhang

framhålla den utredning, som innehålles i den P. M. angående skattetrycket

för olika inkomstklasser år 1943 av Erik Lindahl och Mats Lemne,

vilken såsom Bihang D fogats till 1944 års statsverksproposition. I detta

sammanhang torde särskilt den i promemorian intagna tabell 7 vara av intresse.

Berörda tabell avser att utvisa direkt och indirekt beskattning av gift

person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering enligt år

1943 gällande skattesatser. Enligt de i tabellen återgivna beräkningarna

medföra omsättningsskatt och varuskatt i inkomstklasserna mellan 1 300

kronor och 10 000 kronor en belastning stigande från 30 kronor vid 1 300

kronors inkomst till 220 kronor vid 10 000 kronors inkomst, medan belastningen

uttryckt i procent av inkomsten utgör vid 1 300 kronors inkomst 2,3

procent och vid 10 000 kronors inkomst 2,2 procent samt för mellanliggande

inkomstklasser företer varierande procenttal, dock ej överstigande 2,7 procent.

För de högre inkomstklasserna föreligger enligt tabellen en belastning

stigande från 300 kronor vid 15 000 kronors inkomst till 650 kronor vid

100 000 kronors inkomst, medan belastningen i procent beräknad i förhållande

till inkomsten sjunker från 2 procent vid 15 000 kronors inkomst till

0,6 procent vid 100 000 kronors inkomst. Vid bedömandet av ifrågavarande

siffror torde emellertid å andra sidan även böra beaktas de uppgifter angående

den totala skattebelastningen, vilka innehållas i samma tabell oell

som utvisa, att den totala skattebelastningen i förhållande till inkomsten

stiger från 16,6 procent vid 1 300 kronor inkomst och 25,2 procent vid 10 000

kronors inkomst till 27,5 procent vid 15 000 kronors inkomst och 48,3 procent

vid 100 000 kronors inkomst.

Beträffande möjligheten att för närvarande avskaffa omsättningsskatten

anser utskottet, att de skäl av statsfinansiell och penningpolitisk art, vilka

åberopats till stöd för införandet av den allmänna omsättningsskatten, allt

fortfarande och även för nästkommande budgetår äga giltighet. Emellertid

synes skäl finnas för antagandet, att krigsläget därefter kan medgiva en sådan

minskning av våra beredskapsutgifter, alt de statsfinansiella förhållandena

ej med samma styrka som nu tala för omsättningsskattens bibehållande.

Även ur penningpolitisk synpunkt kan vid en förändrad konjunktur

ett avskaffande av omsättningsskatten jämväl komma att framstå såsom

önskvärt. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit, så snart det .statsfinansiella

läget och övriga omständigheter det medgiva, vidtager erforderliga

åtgärder för avvecklande av den allmänna omsättningsskatten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Ma[:ts proposition nr 222.

Vidkommande det i motionerna I: 173 och II: 272 framförda yrkandet om

utredning avseende omsättningsskattens snara avskaffande och ersättande

med andra beskattningsåtgärder får utskottet uttala, att utskottet för sin del

anser, alt en avveckling av omsättningsskatten under de omständigheter, som

utskottet förutsätter, bör kunna ske utan att densamma ersättes med någon

annan beskattning.

I enlighet härmed hemställde utskottet, att berörda motioner icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Inom bevillningsutskottet anfördes reservation av tre ledamöter, vilka ansågo,

att utskottets yttrande bort lia följande lydelse.

Enligt utskottets mening är det en angelägenhet av stor vikt att omsättningsskatten

åtminstone i sin nuvarande utformning icke bibehålies längre än

som är oundgängligen nödvändigt. Särskilt gäller detta den del av omsättningsskatten,

som hänför sig till egentliga nödvändighetsvaror. Det är också

huvudsakligen beträffande dessa som skatten träffar orättvist och är verkligt

betungande. I avseende på varor av mer eller mindre lyxbetonad karaktär

finns däremot enligt utskottets mening ingen anledning att nu mildra beskattningen.

Skulle det visa sig nödvändigt, torde t. o. m. en skärpning kunna

äga nini beträffande sistnämnda slag av varor. Delta skulle måhända

också kunna underlätta och påskynda ett borttagande av skatten å nödvändighetsvaror.

En förutsättningslös utredning härom synes böra igångsättas

utan dröjsmål.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I propositionen nr 12 till 1945 års riksdag framlades förslag till vissa ändringar

i omsättningsskatteförordningen. Av denna proposition framgår, att

såväl från olika håll inom näringslivet som från centrala omsättningsskattenämnden

framkommit förslag rörande ändringar i berörda förordning. I

anledning av dessa förslag hade emellertid i en inom finansdepartementet

upprättad, den 1 november 1944 dagtecknad promemoria anförts, att man

borde beakta att omsättningsskatten, såsom betingad av rådande utomordentliga

förhållanden, vore av tillfällig natur; och med hänsyn härtill syntes

det icke lämpligt — även om förordningen kunde vara behäftad med

vissa bristfälligheter — att i dåvarande skede företaga någon mera genomgripande

omläggning av förordningens bestämmelser. För egen del anslöt jag

mig vid framläggandet av nyssnämnda proposition till dessa uttalanden i

promemorian. Jag ansåg mig således icke böra tillstyrka att, på sätt i olika

sammanhang yrkats, förordningen gjordes till föremål för en allmän översyn.

Däremot borde sådana detaljändringar vidtagas, som vore särskilt aktuella

och som kunde utan ytterligare utredning genomföras.

1945 års bevillningsutskott tillstyrkte — utan någon erinran — bifall till

propositionen, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

I särskilda promemorior, sorn torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta Departemenisärende

(Bihang med bil. A—C), lämnas en redogörelse för arbetet inom den chflmdelegation

för överläggningar örn budgetfrågor, som redan i statsverkspropositionen

omnämndes. Man finner där dels vissa beräkningar över möjliga,

alternativa utvecklingar av nationalinkomst och statsinkomster under den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

närmaste femårsperioden, dels också en sammanställning av de förslag till utgiftsökningar

som inom olika departement äro föremål för övervägande. I

denna sammanställning göres i fråga om en del av huvudtitlarna antaganden

som äro ägnade att göra det lättare att följa en svåröverskådlig sifferdiskussion.

Det första är att en rad av de nu mindre utgiftskrävande huvudtitlarna

inte ändras till sin storleksordning och därför kunna lämnas ur räkningen

när det som här likväl blir nödvändigt att förutsätta ganska stora osäkerhetsmarginaler.

Huvudtitlarna I, II, III, VII, X, XIII, XIV, som för året

1945/46 visa utgifter på 156 milj. och för 1946/47 äro uppförda med 161

milj. kr., tagas sålunda inte med i framtidskalkylerna. Detsamma gäller den

del av VI ht. som inte finansieras av bilskattemedel, under det att den andra

delen kan hållas utanför, emedan stegringen av utgifterna antages svara emot

ökningen av bilskattemedlen. Dessa kunna därför också uteslutas ur inkomstberäkningarna.

En mera tveksam, men nästan nödvändig förutsättning göres

genom antagandet att den ökning av räntorna på statsskulden, som måste

följa av fortsatta kapitalinvesteringar, kommer att motsvaras av stigande

avkastning från dessa investeringar. I den mån en sådan avkastning i rent

kommersiell mening inte väntas, uppkommer ett särskilt problem, som får

behandlas i den följande diskussionen örn hela balanseringsfrågan. Slutligen

kan för XI ht. anmärkas att den har kvar endast vissa utgifter för krisåtgärder.

Huruvida de 27 milj. kr., som upptagits för 1946/47, kunna helt försvinna,

är ovisst, men frågan får anses vara av underordnad betydelse för de

stora utgiftssummorna.

Vad som återstår och som blir avgörande för hela budgetens storleksordning,

är alltså huvudtitlarna IV, V, VIII och IX, jämte de för budgetläget

betydelsefulla ökningarna av löner och pensioner, den senare framträdande

i siffrorna under XII ht. En enkel summering av alla de anförda önskemålen

ger för början av 1950-talet en siffra för ökningar på över 1 500

milj. kr.

Det är uppenbart, att endast en mindre del av en sådan utgiftsstegring

skulle få rum inom en balanserad budget med nuvarande inkomster och med

nu utgående utgifter oförändrade. I budgetförslaget för år 1946/47 väga inkomster

och utgifter ungefär jämnt, men ett av uppbördsreformen förorsakat

inkomstbortfall under övergångsåret innebär, att en dold reserv på 300

å 350 milj. kr. kan anses föreligga. Denna siffra betecknar alltså det aktuella

utrymmet för nya utgifter. I vilken män detta utrymme under de

kommande åren kan vidgas beror, såsom redan blivit nämnt, dels på utvecklingen

av nationalinkomst, skatteunderlag och skattesatser, dels på möjligheten

att genomföra besparingar på nu bestående utgiftsposter. Inkomstsidan

tages först upp till behandling.

För den som tagit del av promemorian med beräkningar över nationalinkomstens

utveckling, är det onödigt att ytterligare understryka de kritiska

anmärkningar, som kunna riktas mot varje försök att göra antaganden om

en oviss framtid. Såsom i budgetdelegationens skrivelse erinrats, har med full

avsikt de alternativ utelämnats, som skulle gå ut ifrån antagandet, att vårt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

7

näringsliv under här avsedda tidsperiod bleve utsatt för kris- och depressionstendenser

av det slag, som brukat ta sig uttryck i mer eller mindre

regelbundna konjunkturväxlingar. Denna begränsning av synfältet beror

inte på någon övertygelse om att depressionstendensema skulle vara så osannolika,

att de inte förtjänade uppmärksamhet. Men för den fråga, som föranleder

framtidskalkylerna, alltså frågan örn utrymme för planerade nya

statsutgifter, skulle ett depressionsaltemativ med ofullständigt utnyttjande

av produktiva resurser medföra så ändrade förutsättningar, att en enhetlig

diskussion vore utesluten. Statsutgifter som under antagande av full sysselsättning

måste prövas från synpunkten av att de ta i anspråk produktiva

tillgångar, som möjligen kunde brukas på mera gagnande sätt, bli vid framträdande

depressiva tendenser medel till att hålla produktion och nationalinkomst

uppe.

Ännu ett annat skäl kan anföras till stöd för den gjorda begränsningen.

Hittills genomgångna kriser ha varit övergående och örn man bygger sina

farhågor för en upprepning på erfarenheten, synes det berättigat att också

av erfarenheten dra slutsatsen, att en ny depression väl skulle fördröja men

inte förhindra den fortgående stegring av produktionen, som varit utmärkande

för vårt moderna näringsliv. Sedda på något längre sikt skulle depressionsaltemativen

alltså endast bli varianter av de mindre gynnsamma antaganden

om nationalinkomstens utveckling, som äro möjliga även under

förutsättningen att de produktiva tillgångarna mera fullständigt utnyttjas.

Under antagandet att nu gällande beskattning kvarstår oförändrad med

det enda undantaget att krigskonjunkturskatten bortfaller, utan att kompensation

sökes i annan skatteform, framräknas i promemorian om statsinkomsternas

utveckling en samlad inkomstsumma för året 1951 på 4 046

milj. kr. enligt det gynnsammare alternativet och 3 686 milj. kr. enligt det

mindre gynnsamma. Såsom förut nämnts ha därvid bilskattemedlen lämnats

utanför. Med samma uteslutning uppgå inkomsterna i förslaget till budget

för 1946/47 till 3 077 milj. kr., eller med rättelse för den »dolda reserven»

till något över 3 400 milj. kr. Utrymmet för ökade utgifter vid

början av 1950-talet skulle sålunda i det gynnsammare fallet stiga till närmare

1 000 milj. kr., i det mindre gynnsamma till något över 600 milj. kr.

Ramen för nya utgifter bestämmes inte bara av de inkomstökningar, som

antagas inträda, utan också av de besparingar på utgiftssidan, som man vågar

räkna med. I sistnämnda hänseende bar budgetdelegationen inskränkt

sig till att erinra örn de utgiftsposter, som i den offentliga diskussionen blivit

omnämnda såsom möjliga föremål för en nedskärningsaktion. Detta är sa

mycket mera naturligt som de ifrågasatta besparingarna åtminstone delvis

beröra utgifter, vid vilkas bedömande delade meningar torde göra sig gällande.

Detta synes i första rummet komma alt gälla utgifterna under försvarshuvudtiteln,

där å ena sidan besparingar på lipp till 400 liliij, kr. ansetts

möjliga att överväga, medan å andra sidan den för nästa budgetår på huvudtiteln

upptagna summan på 900 milj. kr. synts inte tåla någon minskning.

Vad de viktigaste av övriga besparingsförslag beträffar, äro de ganska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majcts proposition nr 222.

nära knutna dels vid förslagen om nya utgifter, dels vid eventuella skattesänkningar.

Så torde ett borttagande av livsmedelsrabatterna böra bedömas i

samband med frågorna örn barnbidrag och andra former av stöd åt familjerna,

och möjligheten att låta kostnaderna för jordbruksregleringama

på IX ht. till en del ersättas av högre produktpriser hänger samman med

utsikterna att motväga en stegring av levnadskostnaderna genom att ta bort

omsättningsskatten. Om de ifrågasatta minskningarna på V ht. och på avskrivningar

med ungefär 100 milj. kr. anses utan vidare genomförbara, skulle

man sålunda ha att välja mellan besparingsförslag inom en så bred marginal

som från 100 upp till 700 milj. kr.

I fråga örn beskattningens utveckling har budgetdelegationen omnämnt de

skattehöjningar, som under krigstiden blivit genomförda, och de önskemål

som framförts om skattelättnader, särskilt med avseende på omsättningsskatten

och värnskatten. Delegationen har också erinrat örn att en avveckling

av krigskonjunkturskatten är förestående, liksom att en översyn av

skatterna på inkomst och förmögenhet väntas komma till stånd, varvid frågan

örn en utvidgad beskattning av förmögenheterna ägnas särskild uppmärksamhet.

Delegationen avhåller sig från varje uttalande i dessa hänseenden.

Det är tydligt att varje minskning av inkomsterna från en nu utgående

skatt, som inte uppväges av en lika stor ökning av beskattningen i annan

form, leder till en motsvarande minskning av utrymmet för nya utgifter.

Ensamt ett borttagande av omsättningsskatten skulle för året 1951 betyda

ett inkomstbortfall på 375 å 400 milj. kronor. Krigskonjunkturskatten är

för 1946/47 beräknad till 100 milj. kr., och dess bortfall minskar med samma

belopp den omnämnda reserven på 300 å 350 milj. kronor. En skärpning

av förmögenhetsbeskattningen, vare sig i form av årlig förmögenhetsskatt

eller av arvsskatt, kan säkerligen endast medge mycket måttliga sänkningar

av skattesatserna på inkomst, såvida man vill undvika nedgång i

det samlade beloppet av inkomst- och förmögenhetsskatt. En engångsskatt

på förmögenhet kan överhuvud taget endast spela rollen av stöd för budgeten

under några övergångsår.

Hela diskussionen om ett visst utrymme för utgiftsökningar går uppenbarligen

ut ifrån antagandet, att budgetutgifter av här åsyftad art böra täckas

av s. k. verkliga inkomster, alltså inte finansieras av lånemedel. Det

är nödvändigt att ägna problemet örn budgetens balansering en närmare

uppmärksamhet, innan ståndpunkt kan tagas till de olika frågor som äro

inbegripna under kravet på en finansieringsplan.

De allmänna synpunkter som kunna anläggas på frågan örn budgetens balansering

äro redovisade i den promemoria av envoyén Hammarskjöld

som fogats till inkomstberäkningen i årets statsverksproposition. Att här

söka ytterligare sammanfatta dessa synpunkter skulle knappast föra oss närmare

den praktiska avvägning, som måste ske under hänsynstagande till

alla de omständigheter, som i det enskilda fallet föreligga. I det följande

skall därför diskussionen begränsas till att understryka de förhållanden,

som i det nu förestående avgörandet synas förtjäna särskild uppmärksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

9

Till en början erinras om att balanseringsfrågan skall bedömas under antagandet

att kris oell depression inte radikalt ändra förutsättningarna för

omdömet om det samhällsekonomiskt gagneliga. Beräkningarna över utveckling

av nationalinkomst och statsinkomster bygga i bägge de antagna

fallen på förutsättningen om full sysselsättning. Behov av ökning i statens

utgifter för att hålla uppe köpkraften och ta outnyttjade produktivkrafter i

bruk anses sålunda inte föreligga eller i alla händelser endast föreligga på

speciella områden och i begränsad omfattning. Varje ökning av köpkraften

i pengar utöver en samtidigt inträdande produktionsökning har under sådana

förhållanden en tendens att rubba den samhällsekonomiska balansen

och framkalla prisstegring. En ökning av köpkraften på ett håll, genom att

staten ger ut pengar, bör alltså motvägas av en minskning på ett annat

håll — väsentligen genom skatter — såvida inte statsutgiften kan antagas

öka tillgången på varor och tjänster. Detta antagen ske vid investeringar

som kallas räntabla. De kunna därför finansieras med lån.

Vid bedömandet av de verkningar man sålunda kan vänta av en underbalansering

bör uppmärksammas, att hela resonemanget föres i abstrakta,

kvalitativa termer. Att inte varje liten avvikelse från budgetbalansen behöver

ha eller kan ha någon påtagligt ogynnsam verkan, torde vara självklart.

Rubbningen måste vara av en viss storleksordning för att göra sig

märkbar. Men något försök att finna kvantitativa mått på den avvikelse

från balansen som det ekonomiska livet förmår smälta utan att nämnvärt

reagera, torde inte vara lätt att göra. En underbalansering av starkt begränsad

omfattning kan därför knappast avvisas endast med hänvisning till

det teoretiska resonemanget, såvida vissa utgifter anses mycket önskvärda

och samtidigt en däremot svarande beskattning möter vägande invändningar.

Men ofrånkomligt synes vara, att riskerna av en underbalansering äro mera

näraliggande, ju mera spänt det ekonomiska läget redan förut är. De ekonomiska

förhållanden som just nu råda i vårt land, stödja alltså ganska

tydligt kravet på att budgeten skall balanseras.

Av de risker som följa med en relativt långtgående lånefinansiering av

löpande utgifter är det knappast den stigande räntebördan, som kräver särskild

uppmärksamhet. Först småningom göra konsekvenserna sig kännbara,

och örn underbalanseringen är övergående och sålunda begränsad, ändrar

den föga i just nu rådande läge med väsentligt stegrad statsskuld på grund

av upplåningen för den militära beredskapen. Den väsentliga frågan blir

underbalanseringens verkan i ett läge, där riskerna tor prisstegring inte

kunna förbises. Det är svårt ali här nå fram till ett verkligen hållbart omdöme

örn verkan av att vissa statsutgifter finansieras genom lån. Man får

komma ihåg att från samhällsekonomisk synpunkt gränserna mellan i kommersiell

mening räntabla och icke räntabla investeringar sirö flytande och i

många fall sakna betydelse. Skogsplantering behöver inte öka nationalinkomsten

snabbare än åtgärder för att främja vetenskaplig forskning. Men

framför allt får man inte lämna ur sikte, alt alla investeringar, vare sig

räntabla eller inte, kunna lia en inflationsverkan, örn de överskrida ett visst

mått.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Detta har tagit sig uttryck i tankegången att statens budget, inte minst

kapitalbudgeten, har en uppgift som »balansfaktor», d. v. s. den bör utvidgas

vid minskad enskild företagsamhet men också inskränkas för att

lämna utrymme åt enskilda investeringar. Den inte alltid uttalade förutsättningen

är därvid, att statliga investeringar — åtminstone till en del — böra

fa sta tillbaka för enskilda. En sådan generell linje är svår att motivera,

när det gäller statens affärsverksamhet, och den kan inte heller godtagas

i fråga om sådan statlig verksamhet, som »indirekt» eller >på längre sikt»

är ägnad att höja folkhushållets effektivitet.

Man ställes här inför frågan hur en avvägning mellan alla olika slag av

investeringar skall kunna ske, varvid det allmännas investeringar rimligtvis

måste få tävla med d.e enskildas på fullt jämlik fot. Svaret på denna

fråga faller väsentligen utanför diskussionen örn budgetens balansering. Den

kan uppenbarligen inte lösas med förklaringen, att om det allmännas investeringar

anses så nyttiga, att de böra gå före enskildas, så bör man också

kunna ta konsekvensen, att de skola finansieras med skatter. Invändningarna

mot en sådan linje behöva inte formuleras, då det gäller allmänna investeringar

av samma slag som det enskilda näringslivets. Men då fråga blir

örn indirekt räntabla statsutgifter, för att höja folkhälsa och folkbildning,

främja rationalisering av en näringsgren, påskynda vetenskaplig forskning

etc., är det utan tvivel ett stöd vid en besvärlig värdering av inbördes tävlande

utgiftsändamål att ställa fragan, örn man är beredd att bekosta utgiften

med skattemedel. Lika litet som andra argument tål detta att pressas

till sin yttersta gräns. Men det fyller sin uppgift som en av vikterna vid

den praktiska avvägning av skälen för och emot en underbalansering i ett

givet tidsläge.

Vid detta praktiska avgörande kan man nämligen inte lämna ur sikte, att

någorlunda enkla regler äro nödvändiga, örn inte riskerna för en rent godtycklig

avvägning av utgifternas omfattning skola inställa sig. Om en underbalansering

på t. ex. 100 milj. kr. godtages utan annan motivering än att

sträng balansering inte kan visas vara nödvändig, har man svårt att avvisa

ytterligare 50 eller 100 eller 150 milj. till uppenbarligen nyttiga ändamål.

Någon helt ofrånkomlig motivering för en sträng balansering av budgeten

kan sålunda inte presteras. Men om man inte vill hamna i godtycke, måste

man finna en linje, som någorlunda enkelt kan beskrivas och sedan åberopas.

Resultatet av dessa överväganden med hänsyn till budgetpolitiken under

nu åsyftade tidsperiod kan sammanfattas sålunda. Kravet på balans mellan

inkomster och utgifter på driftbudgeten upprätthållas. Om utgifter av det

slag, som kallats indirekt räntabla, läggas utanför balansen för finansiering

med lånemedel, får det ske endast i sådana enstaka och begränsade fall,

som kunna innefattas under en enkel och därför hållbar regel. Slutligen synes

det inte möta alltför stora betänkligheter att under något eller några

övergångsår tillåta begränsade underskott, om grundad anledning finnes att

förutsätta en därefter inträdande balans.

Denna sista reservation hänger samman med alt de beräkningar över en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

framtida inkomstutveckling, för vilka här förut en redogörelse lämnats, äro

behäftade med en särskild sorts ovisshet. Örn grundantagandet rörande den

ekonomiska utvecklingen är riktigt, bör nämligen den beräknade statsinkomsten

också bli verklighet, men möjligheten av en försening får tågås i

betraktande. Den övergående underbalansering, som skulle ha sin grund i en

sådan försening, synes vara en risk av det slag, som man i här förevarande

sammanhang kan anse det berättigat att taga.

Från dessa utgångspunkter finner jag det också försvarligt att i följande

överväganden örn finansieringsplan och utrymme för utgiftsökningar föra in

det gynnsammare av de båda alternativ för nationalinkomstens och statsinkomsternas

utveckling, som i promemoriorna framlagts. Jag vill erinra

om att detta alternativ framräknats från utgångspunkten att 1940-talet skall

visa sig ha medfört en produktionsstegring och inkomstökning för hela folket

liknande den som ägde rum under 1930-talet. Kriget antages då lia verkat

återhållande, men inte på mera utpräglat sätt än den svåra depressionen under

1930-talet. För att ta hänsyn till de faktorer, som kunna anses påverka

1940-talets utveckling i mindre gynnsam riktning, har ökningen i nationalinkomsten

förutsatts komma till stånd under en period av 12 år, alltså från

1939 till 1951, medan den period som ligger till grund för jämförelsen (från

1929 till 1939) endast omfattar 10 år.

I den beräkning av statsinkomsterna, som utgår från en sålunda förutsatt

nationalinkomst, och som upptager den förut nämnda summan på 4 046

milj. kr. år 1951, lia alla nu utgående skatter med undantag för krigskonjunkturskatten

antagits fortfarande äga bestånd. Den finansieringsplan som

här skall framläggas kan enligt min mening inte utgå från ett sådant antagande.

Skälen för en lättnad i den under krigsåren starkt stegrade beskattningen

äro tungt vägande i fråga örn den största delen av de skattskyldiga.

Även när detta krav väges mot önskvärdheten att för vissa ändamål öka

statens utgifter, synes det väga så tungt, att det vid en avvägning av budgetpolitiken

inte kan skjutas åt sidan. 1 den mån det kan visa sig förenligt med

en godtagbar utformning av det föreliggande reformprogrammet, synes en

eftersträvad skattelättnad helst böra ta i sikte inte endast omsättningsskatten

utan också inkomstskatten i de inkomstlägen, där den måste anses mest

tryckande. En lättnad i konsumtionsbeskattningen synes av praktiska skäl

vara knuten vid en fullständig avveckling av den vanliga omsättningsskatten.

Försöken att friställa nya varugrupper leda till de välkända svårigheterna

vid en lyxbeskattning, och möjligheten att endast sänka skatteprocenten får

avvisas, då det antagligen gåve ett visst stöd åt farhågorna, alt skattesänkningen

inte med säkerhet skulle komma konsumenterna till godo.

Örn sålunda omsättningsskatten skulle bortfalla hell, och örn en sänkning

av inkomstskatten för att ge en märkbar känsla av lättnad säkerligen finge

bli så pass betydande, att den minskade statsinkomsterna med minst 100

milj. kr., skulle detta tillsammans med ett avskaffande av krigskonjunkturskatten

betyda ett bortfall av statsinkomster i jämförelse med budgetförslaget

1946/47 på inemot 600 milj. kr. En så kraftig reduktion av inkomstsidan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

kan enligt min mening inte övervägas. Sänkningen av inkomstskatten och

bortfallet av krigskonjunkturskatten böra därför motvägas genom ökade

tillskott från andra håll inom den direkta beskattningens ram. Riksdagen

har pekat på höjda bidrag från förmögenheter, både i arvsskattens och den

särskilda förmögenhetsskattens form, och för bolagsbeskattningens del synes

någon höjning av skatteprocenten också kunna övervägas. Innan den pågående

utredningen av dessa frågor blivit avslutad, kan ståndpunkt inte tagas

till olika föreliggande möjligheter, men det synes i nuvarande sammanhang

vara tillräckligt att utgå ifrån, att den eftersträvade lättnaden i inkomstskatten

skall i stort sett kompenseras av förut nämnda ökade bidrag. För kalkylerna

över statsinkomsterna under de kommande åren skulle detta betyda,

att man vid jämförelse med den i promemorian upptagna summan för 1951

finge räkna med ett bortfall ungefär så stort som siffran för omsättningsskatten,

alltså 400 milj. kr. I stället för de 4 046 milj. kr. i promemorian

skulle vi alltså ha att utgå från 3 650 milj. kr.

En omläggning av beskattningen på inkomst och förmögenhet, som beslutas

tidigast vid en höstriksdag i år, kan inte träda i kraft förrän från jan. 1948,

eftersom det nya uppbördssystemet förutsätter att samma skattesatser tillämpas

under ett kalenderår, och möjligheten att göra ändringen vid början av

budgetåret 1947/48 salunda bortfaller. Örn avvecklingen av omsättningsskatten

också förlägges till nyåret 1948, skulle en preliminär beräkning av statsinkomsterna

fram till och med budgetåret 1951/52 se ut på följande sätt,

varvid den för 1951 antagna inkomsten hänföres till budgetåret 1951/52.

Bortsett från omsättningsskatten antages utvecklingen försiggå tämligen likformigt,

fastän siffrorna rimligtvis rundats av, och den jämförbara siffran

för 1946/47 blivit införd.

1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52

3 400 3 300 3 250 3 400 3 550 3 650

Med en sålunda antagen inkomstram blir utrymmet för nya utgifter helt

beroende av å ena sidan de besparingar man genomför på nuvarande utgifter,

å andra sidan avgränsningen mellan utgifter som tillhöra driftbudgeten och

de som föras till kapitalbudgeten eller i alla händelser anses kunna falla

utanför balansen.

Vad utgiftsminskningar beträffar synes det, såsom redan tidigare blivit

nämnt, vara rimligt att i samband med omsättningsskattens bortfall låta en

väsentlig del av kostnaderna för jordbruksregleringarna slå igenom i konsumentpriserna.

Härvid får naturligtvis uppmärksammas, att en del av dessa

kostnader ha karaktär av särskilt stöd åt innehavare av mindre jordbruk, vilket

stöd knappast torde kunna ersättas av en prishöjning. Medel finge alltså

foi tfarande beräknas utgå för vissa socialt betingade stödåtgärder. Vidare

bör systemet med barnbidrag, oavsett andra åtgärder till stöd för familjer,

medgiva en avveckling av nu utgående livsmedelsrabatter. Utgiftsminskningen

kan antagas genomförd från nyåret 1948. Det synes vara försvarligt

att vid den här företagna avvägningen låta extra avskrivningar på kapital
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 222.

förlusler bortfalla och att föra åtgärder till arbetsmarknadens reglering utanför

balanseringsramen. Det är för nästa budgetår ett ganska blygsamt belopp

— mindre än 25 milj. kr. — som faller under denna sista rubrik, men även

vid eventuellt behov av ökat anslag torde samma bedömande kunna motiveras.

Tillsammans skulle dessa minskningar på budgetens utgiftssida uppgå

till omkring 300 milj. kr.

De ifrågasatta minskningarna för försvarshuvudtiteln kunna tillsvidare endast

bli föremål för relativt godtyckliga antaganden. Att det avgörande, som

i denna fråga träffas, blir av väsentlig betydelse för bedömningen av utrymmet

för nya utgifter eller — från en annan sida sett — för möjligheten att

sänka beskattningen, framgår av följande sammanställning. Den upptar

förut beräknade siffror för inkomsterna under femårsperioden jämte de utgiftssiffror

som framkomma, örn de antagna besparingarna utanför försvarshuvudtiteln

genomföras och de i budgeten 1946/47 upptagna siffrorna i övrigt

behållas oförändrade.

Inkomster

Utgifter ..

Utrymme

46/47

47/48

48/49

49/50

50/51

51/52

.......... 3 400

3 300

3 250

3 400

3 550

3 650

............... 3 075

2 875

2 775

2 775

2 775

2 775

för nya utgifter

425

475

625

775

875

Något tvång att söka inom denna ram pressa samman de nya utgifterna

föreligger emellertid inte. Det bär nämligen ansetts möjligt att även i fråga

örn försvarsutgifterna göra ett antagande som provisoriskt kan läggas till

grund för finansieringsplanen. Att i väntan på ett avgörande i fråga örn

framtida försvarskostnader avstå från en starkt motiverad skattesänkning

är en utväg som inte kan förordas. Detta så mycket mindre som avvecklingen

av omsättningsskatten är en förutsättning för en del av de beräknade

besparingarna och en annan del av dessa bygger på antagandet att en reform

av inkomstbeskattningen genomföres, som i samband med införande

av barnbidrag avvecklar de nuvarande bamavdragen. Det får antagas att

även i detta reformerade skattesystem ingår en viss rörlighet hos skatteskalorna,

så att vid växlande behov en ökning eller minskning av den samlade

skatteinkomsten på ett enkelt sätt kan åstadkommas. Under sådana förhållanden

skulle ett preliminärt antagande av en viss reduktion i försvarsutgiftema

vara möjligt. Örn den antagna utgiftsminskningen skulle utebli, finge

luckan fyllas genom höjd skatteprocent. Bleve utgiftsminskningen större än

beräknat, öppnades möjlighet för ytterligare skattesänkning eller för en vidgad

utgiftsram. Örn man vid ett sådant preliminärt antagande räknar med

försvarskostnader som i alla händelser inte överstiga 700 milj. kr., innebär

detta en minskning gentemot utgifterna 1946/47 på omkring 250 milj. kr.

Den förut införda framställningen av »utgiftsutrymmet» får då följande

ändrade utseende. Försvarsutgifterna antagas nedgå med 100 milj. under två

övergångsår, därefter 250 milj.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 222.

46/47

Inkomster .............. 3 400

Utgifter................. 3 075

47/48

3 300

2 775

48/49

3 250

2 675

49/50

3 400

2 525

50/51

3 550

2 525

51/52

3 650

2 525

Utrymme för ökade utgifter

525

575

875

1 025

1 125

Det är av siffrorna omedelbart klart, att inte alla de förut hopsummerade

utgifterna kunna få plats inom en budget som förutsätter uppnådd balans

vid ingången till 1950-talet. Nu bör det emellertid erinras, att med den innebörd

i kravet på budgetbalans, som här tidigare utvecklats, ingen avgörande

invändning kan riktas mot utvägen att låta vissa klart begränsade utgifter

av »indirekt räntabel» karaktär föras utanför balansen. Om kostnaderna

under IX ht. som avse kapitalutlägg för jordbrukets rationalisering, samt

vissa stora utgifter av engångskaraktär för skolväsendet och den vetenskapliga

forskningen behandlas på detta sätt, synes därav inte behöva följa avsteg

från balanseringsregeln i övrigt. Utgiftsökningen under VIII ht. torde

då kunna reduceras till omkring 150 milj. Den begränsning av önskemålen i

övrigt sorn balanseringskravet medför, liksom det högst betydande utrymme

for utgiftsökningar som beredes, framgår av följande framtidskalkyl. De

automatiska utgiftsökningarna under V ht. ha upptagits med ett från 10 milj.

till 50 milj. stigande belopp. Samma antagande har ehuru mera tveksamt

gjorts för den upp till 140 milj. stigande siffran på VIII ht. Även dessa utgifter

ha till väsentlig del en automatisk karaktär. För IX ht. beräknas ökade

anslag med från 5 till 25 milj. stigande belopp. En del av dessa utgifter

avse vissa kostnader i samband med rationaliseringsverksamheten. Kostnaderna

for reglering av löner och pensioner få anses ofrånkomliga. Förslag

örn reform av folkpensioneringen framlägges samtidigt med finansieringsplanen,

och utgifterna för barnbidrag kunna såtillvida anses bundna att de

ingå som förutsättning dels i en bebådad skattereform, dels för avvecklingen

av livsmedelsrabatter. De nu nämnda delarna av utgiftsprogrammet måste

sålunda i första hand tagas med vid bedömande av vad som får plats inom

ramen.

Förslagsbudgeterna skulle då se ut så här, med begränsning till »utrymmet»

och »utgiftsökningar».

47/48

48/49

49/50

50/51

51/52

Utrymmet..........

525

575

875

1 025

1 125

Automat, ökn. V ht......

10

20

30

40

50

ökningar VIII ht.........

60

80

100

120

140

Ökningar IX ht...........

5

10

15

20

25

Löner o. pensioner.........

100

100

110

110

120

Folkpensioner.......

200

400

410

420

430

Barnbidrag........

100

200

200

200

200

Summa

475

810

865

910

965

Utrymme för ytterligare utgifter.....

eller underskott........

+ 50

-235

+ 10

+ 115

+ 160

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

15

För utgiftsstegringar utöver de nu angivna skulle sålunda efter ett år med

underbalans ett växande utrymme stå till förfogande. Det har inte synts nödvändigt

att redan nu söka ta ståndpunkt till de frågor örn avvägning mellan

olika önskemål, som därvid kunna uppkomma. Detta så mycket mindre som

vid denna senare tidpunkt erfarenheten redan i någon mån hör lia visat, hur

grundade våra nu gjorda antaganden varit, och därmed nya hållpunkter

kunna ha erhållits för en framtidsbedömning.

Till den sålunda utformade finansieringsplanen finns anledning att foga

vissa erinringar om de här berörda budgetfrågornas betydelse för den allmänna

ekonomiska politiken. I den mån denna politik i nuvarande läge har

till en av sina huvuduppgifter att motverka inflationsartade tendenser och

hålla vägen öppen för möjliga prissänkningar med ursprung i lägre kostnader,

förutsätter den en budgetpolitik, som inte genom stora underskott på

ett farligt sätt ökar den monetära köpkraften. De underskott, örn vilka det

vid nu förordad budgetpolitik kan bli fråga, äro inte av sådan storleksordning,

att de skulle kunna framstå som en fara för stabiliseringspolitiken, såvida

inte utvecklingen av nationalinkomsten skulle ställa sig väsentligt mera

ogynnsam än här antagits. Men det är å andra sidan självklart, att varje

mindre gynnsam utveckling skulle ge stöd åt de tveksamma eller återhållande

krafter, som i fråga om en betydande del av utgiftsprograminet äro mera

böjda för att understryka dess karaktär av börda på de produktiva krafterna

än dess bidrag till att stärka dem. Det är redan ur denna synpunkt uppenbart

ett intresse för varje anhängare av reformprogrammet, att dess samband

med och beroende av det ekonomiska livets effektivitet blir klart uppfattat i

de vidaste kretsar.

Reformprogrammets och finansieringsplanens sammanhang med frågan

örn nationalinkomstens utveckling leder sålunda till ett övervägande av

hur det allmänna bäst skall kunna bidraga till att de gynnsamma tendenserna

få göra sig gällande och de återhållande faktorerna motvägas eller hållas

undan. I promemorian om nationalinkomstens utveckling har denna sida

av problemet endast antydningsvis blivit berörd, eftersom tvistefrågorna rörande

den ekonomiska politiken hållits utanför prognosen. Endast såtillvida

göras antaganden av detta slag, att det för den gynnsamma utvecklingen anges

såsom en naturlig förutsättning, att goda allmänna betingelser råda för

företagsamhet och vinstutveckling. Detta läge har antagits råda vid full sysselsättning.

Det finns all anledning att understryka den sålunda framförda

synpunkten. Kan den fulla sysselsättningen vidmakthållas, innebär detta en

för enskild företagsamhet gynnsam atmosfär oberoende av den omfattning i

vilken åtgärder från det allmännas sida befunnits motiverade för att bevara

denna sysselsättning eller för att på annat sätt främja en höjning av produktionen.

Vid övervägande av den ekonomiska politikens riktlinjer och möjligheter

kan man emellertid inte stanna härvid. Det ingår i prognosen för nationalinkomstens

utveckling en hänvisning till faktorer, som för framtiden kunna

föranleda en mindre gynnsam utveckling än den som kännetecknat t. ex.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

1930-talet. Det är tre problem som särskilt uppmärksammats. Det ena är utrikeshandeln,

det andra befolkningsutvecklingen, det tredje förskjutningen

mellan näringsgrenar med olika effektivitet. Frågan är i vilken utsträckning

de äro tillgängliga för påverkan genom samhällets egna åtgärder.

Både import och export komma under den tid varom här är fråga att i så

stor omfattning vara beroende av valutapolitik, handelsfördrag, utlandslån

och direkt dirigering från samhällets sida, att diskussionen endast kan

gälla vilken ait och grad av planmässigt ingripande som kan antagas ge det

hästa resultatet.

Storleken av de arbetsföra åldersklasserna är på kortare sikt given, och

tragan gäller endast liur arbetskraften tages till vara. I prognosen antages

den stagnation i tillväxten, som inträder under 1940-talet, komma att motvägas

av den mera fullständiga sysselsättning, om vars möjlighet vi nu ha erfarenhet.

Här synes det möjligt att gå ett steg vidare. Det återhållande moment,

som kan lia legat i den tidigare utformningen av folkpensioneringen,

bör vid dess reformering försvinna. De fastställda pensionsåldrarna för offentlig

tjänst hindra inte, att de arbetsföra tillåtas kvarstå i tjänsten eller få

arbete efter pensioneringen. Men större uppgifter inställa sig. Trots intrycket

av full sysselsättning torde reserver av arbetskraft förefinnas, framför allt

på landsbygden, som på grund av bristande rörlighet dragas undan en effektiv

produktion. Det är inte lätt och kanske inte alltid önskvärt att leda dessa

reserver över till gamla tätorter. Det blir en uppgift att i stället föra ut företagen

till landsbygden, att dit förlägga anstalter för yrkesutbildning och att

där skapa nya tätorter med ett rikare differentierat ekonomiskt liv.

Ingen skarp gräns kan dragas mellan ofullständigt sysselsatta, mindre effektivt

och mera effektivt sysselsatta. Nationalinkomstens stegring har ägt

rum inte minst genom förskjutningar till näringsgrenar där arbetskraften

frambringar mera än förut. Utan att förneka svårigheterna vid en mätning

av arbetskraftens olika effektivitet och av värdet hos de produkter, som sedan

summeras i en nationalinkomst, och utan att förbise den spänning mellan

olika värderingar, som uppstår då man söker väga fördelen av ökad produktion

mot konsumenternas bekvämlighet vid en rikligare utbyggnad av

distributionsapparaten, synes det i praktiken föreligga tillräckligt stort utrymme

för ett planmässigt arbete i syfte att påskynda förskjutningarna till

mera givande, och även bättre betalda, arbeten.

I alla nämnda hänseenden ställas krav på den ekonomiska politiken, som

förutsätta dels ingående undersökningar av arbetskraftens fördelning, olika

näringsgrenars läge och möjligheter till expansion samt föreliggande investeringsplaner

mom enskilda och offentliga företag, dels ett omfattande planlaggmngsarbete

inriktat på att bättre utnyttja naturtillgångar och arbetskraft

samt att främja en god lokalisering av företagen, jordbrukets rationalisering,

kommunikationsväsendets utbyggnad och den industriella företagsamheten,

allt betraktat som delar av en stor uppgift, där landsbygdens frågor inta en

ramskjuten plats och utvägar sökas att förena intresset av ett livskraftigt

jordbruk med behovet av vidgat utrymme för andra näringsgrenar. Att ett

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

samarbete måste komma till stånd mellan enskilda företagare inom olika

områden oell mellan enskild företagsamhet och det allmänna, örn detta program

skall leda till praktiska resultat, behöver inte framhållas. Men det är

lika klart, att den samordnande uppgiften tillkommer statsmakterna, att arbetet

måste tagas upp utan fördomar och inte får hindras av förutfattade

meningar örn en gång för alla givna gränser för medborgarnas gemensamma

företagsamhet. Alla vägar få prövas för att höja produktionen och därigenom

lägga en bredare och fastare grund för den enskildes liv och för samhällets.

I enlighet med vad inledningsvis anförts bör i nu förevarande sammanhang

ställning i princip tagas till frågan om den allmänna omsättningsskattens

avveckling. Från de i det föregående angivna utgångspunkterna vill jag

förorda en sådan avveckling. Denna synes lämpligen böra ske från och med

den 1 januari 1948. Förslag örn upphävande av 1940 års förordning i ämnet

synes böra föreläggas 1947 års riksdag, sedan de med upphävandet sammanhängande

detaljfrågorna underkastats ytterligare beredning. Vid den

fortsatta beredningen böra bland annat beaktas spörsmålen örn man bör

bibehålla en särskild beskattning av varor, som nu äro underkastade skärpt

omsättningsskatt, och vilka former en dylik beskattning i sådant fall skulle

erhålla.

Med hänsyn till frågans sammanhang med andra aktuella finanspolitiska

problem är det önskvärt, att riksdagens uttalande redan nu inhämtas i fråga

örn den allmänna omsättningsskattens avveckling och tidpunkten därför.

Jag tillstyrker således att riksdagen genom proposition sättes i tillfälle att

yttra sig i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över den nu väckta

frågan om avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet!

Gustaf Bjured.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 222.

2

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 222.

19

Bihang.

PM

med redogörelse för arbetet inom delegationen för överläggningar

örn budgetfrågor.

I samband med utformningen av 1946 års statsverksproposition upptogos

inom finansdepartementet överläggningar med en grupp representanter för

skilda erfarenheter och meningsriktningar i syfte att närmare klarlägga vissa

av förutsättningarna för den statliga finanspolitiken under de närmaste åren.

Delegationen, som arbetat under ordförandeskap av chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, har i övrigt bestått av partisekreteraren S.

Andersson, bankdirektören E. Browaldh, redaktören K. Fredriksson, ledamoten

av riksdagens första kammare, godsägaren E. von Heland, redaktören

C. Hermansson, ledamoten av riksdagens första kammare, fil. dr H. Nordenson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, professorn B. Ohlin samt

direktören G. Söderlund. Under senare delen av delegationens arbete ha även

ledamöterna i 1945 års statsskatteberedning deltagit i sammanträdena. I delegationens

arbete ha medverkat envoyén D. Hammarskjöld, statssekreteraren

V. Fahlander och förste kanslisekret eraren M. Lemne samt chefen för

konjunkturinstitutet, professorn E. Lundberg och assistenten vid institutet,

fil. lic. I. Ohlsson.

I anslutning till nämnda överläggningar ha verkställts vissa utredningar,

vilkas resultat redovisats i för delegationens räkning utarbetade promemorior.

En promemoria angående principerna för budgetens balansering publicerades

såsom bihang till 1946 års statsverksproposition. Därjämte föreligga

följande tre promemorior:

PM rörande olika alternativ för nationalinkomstens utveckling under den

närmaste efterkrigstiden (bil. A), utarbetad av professorn E. Lundberg;

PM angående utvecklingen av statsinkomsterna (bil. B), sammanställd av

förste kanslisekreteraren M. Lemne;

PM angående statsutgifternas utveckling och de beräknade kostnaderna

för olika aktuella reformer m. m. (bil. C), sammanställd av förste kanslisekreteraren

M. Lemne.

Delegationen har funnit den i nämnda promemorior givna framställningen

ägnad att tjäna till ledning i den allmänna diskussionen av hithörande problem

och därför tillstyrkt, att promemoriorna publiceras. Beträffande innehållet

i dessa har delegationen velat framhålla följande.

De i promemorian angående nationalinkomstens utveckling redovisade beräkningarna

avse att belysa storleksordningen av de förskjutningar i nationalinkomstens

omfattning, som skulle vara ali emotse under vissa antagna

förutsättningar. Framställningen i promemorian redovisar olika omständig
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

heter, som kunna tänkas påverka nationalinkomstens utveckling i stegrande

eller hämmande riktning. Beträffande de framlagda nationalinkomstalternativen

må framhållas, att de samtliga utgå från ett konjunkturläge karakteriserat

av god sysselsättning, medan av i promemorian anförda skäl något

depressionsalternativ icke medtagits. Skillnaden mellan de redovisade alternativen

betingas i huvudsak av olika antaganden beträffande den allmänna

produktivitetsutvecklingen. Inom delegationen lia olika åsikter framträtt rörande

den större eller mindre sannolikheten för de i promemorian angivna

alternativen för nationalinkomstens utveckling.

Promemorian angående utvecklingen av statsinkomsterna redovisar ett

försök att ange förändringarna på statsbudgetens inkomstsida vid de olika

alternativ för nationalinkomstutvecklingen som behandlats i nyssnämnda

promemoria. Vid tillämpningen av beräkningsresultaten i praktiska resonemang

bör tillkomma en sannolikhetsbedömning. En faktor, som särskilt tilldrar

sig intresset såsom en möjlig orsak till avvikelser från det beräknade

skatteutfallet, är utvecklingen av inkomstfördelningen. Man saknar närmare

hållpunkter för en bedömning av hur en fortsatt ökning av nationalinkomsten

kan komma att påverka denna. När i promemorian likväl icke redovisats

högre och lägre intäktsalternativ för vart och ett av nationalinkomstalternativen,

så beror detta på att det synts lämpligast att i de sammanfattande

kalkylerna införa belopp, som kunna betraktas såsom medelvärden.

Promemorian angående statsutgifternas utveckling och kostnaderna för

olika större reformer m. m. är i viss mån av annan karaktär än de föregående

promemoriorna, i det att den endast omfattar en förteckning över

skilda utgiftskrav m. m. men däremot icke framlägger resultaten av några

självständiga beräkningar.

De kostnader för olika aktuella reformer, som angivits i promemorian,

kunna icke utan vidare summeras i syfte att nå ett mått på det totala medelsbehov

utöver nuvarande utgiftsnivå, varmed nian i anledning av de ifrågasatta

reformerna skulle ha att räkna under de närmaste åren. De olika i framställningen

redovisade kostnaderna anknyta nämligen till från varandra fristående

förslag, framkomna i olika sammanhang, och ovisshet råder ännu

om i vilken utsträckning dessa olika förslag tillsammans komma att med de

angivna kostnaderna ingå i ett enhetligt avvägt reformprogram. Likartade

synpunkter göra sig gällande både med avseende å översikten över de utgiftsgrupper,

som synas lämna utrymme för besparingar eller i varje fall

i fråga örn sin angelägenhet måste vägas mot de nya utgiftskraven, och med

avseende på möjligheterna att reducera den under kriget genomförda, skärpta

beskattningen. I båda fallen är det i viss utsträckning fråga om från varandra

fristående, delvis konkurrerande förslag som alltså icke utan vidare

kunna få sammanställas och summeras.

Stockholm i finansdepartementet den 29 mars 1946.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

21

Bil. A.

PM

rörande olika alternativ för nationalinkomstens utveckling

under den närmaste efterkrigstiden.

Fri bedömning av frågan om utrymmet för ökade statsutgifter måste i

sista hand bygga på en uppskattning av den framtida utvecklingen av nationalinkomsten.

Nationalinkomsten anger värdet av den mängd produkter och

tjänster, som under ett år står till samhällsmedlemmarnas förfogande. Detta

värde motsvarar samtidigt summan av samtliga individers och företags inkomster.

Härav följer, att den totala nationalinkomsten vid given inkomstfördelning

och under förutsättning av visst skattetryck blir bestämmande

för de totala statsinkomsterna. En prognos för nationalinkomstens utveckling

under de närmaste efterkrigsåren bör sålunda ge vissa hållpunkter för en

bedömning av statsinkomsternas framtida nivå och därmed ange utrymmet

för statliga utgifter inom ramen för en balanserad budget.

En nationalinkomstberäkning ger samtidigt en uppfattning örn hur den

totala produktiva insatsen fördelar sig på produktion av konsumtionsvaror,

investeringsverksamhet och offentlig verksamhet och även örn hur de enskilda

individerna fördela sina utgifter på motsvarande poster, d. v. s. konsumtion,

sparande och skatter. Det är av vikt, att man vid bedömning av

utrymmet för den offentliga verksamheten undersöker, hur en expansion av

de statliga utgifterna påverkar nationalinkomstens fördelning på angivna poster.

Den verkliga kostnaden för samhällsmedlemmarna föranledd av en ökning

i de statliga utgifterna för vissa ändamål anges nämligen i sista hand av

den begränsning, som den privata konsumtionen och investeringsverksamheten

till följd härav undergår. En beräkning över nationalinkomstens fördelning

i nämnda avseenden är nödvändig också ur den synpunkten, att

statsinkomsternas framtida storlek med hänsyn till olika indirekta skatter

även i viss mån är speciellt beroende av konsumtionsutvecklingen.

Det behöver inte närmare understrykas, att det statistiska underlaget fölen

kalkyl över nationalinkomstens framtida utveckling är synnerligen bristfälligt.

Detta beror givetvis främst på ovissheten i fråga om de allmänna betingelserna

för Sveriges ekonomiska utveckling. Det synes med hänsyn härtill

orimligt att i nuvarande läge uppgöra en enhetlig prognos. Man måste

nöja sig med att uppställa de alternativ, som synas rimliga med hänsyn till

vissa antaganden beträffande de faktorer, som i sista hand styra utvecklingen.

Dessa antaganden få till stor del grundas på erfarenheter från utvecklingen

under tidigare perioder, varvid de modifikationer införas, som den

överblick av efterkrigsförhållandena, vi i dag lia, kan ge anledning till. Dessa

alternativ kunna framläggas så, att vissa gränser lör nationalinkomstens

sannolika utveckling under den närmaste framtiden erhållas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Beräkningarna över nationalinkomstens framtida utveckling höra bygga på

förutsättningen av i huvudsak fullt utnyttjande av landets produktivkrafter.

Denna förutsättning bör gälla vid konstruktionen av såväl ett gynnsamt som

ett mer ogynnsamt alternativ. Det är givetvis möjligt, att vårt land under den

här betraktade perioden liksom efter förra kriget kan råka ut för en efterkrigsdepression

med betydande arbetslöshet. Nationalinkomsten kan under en

framtida depressionsperiod tänkas komma att bli väsentligt lägre än i det nedan

framlagda ogynnsamma alternativet, som förutsätter relativt fullt utnyttjande

av produktivkrafterna, ehuru likvisst med en till följd av ogynnsamma

betingelser (t. ex. beträffande utrikeshandeln) mer oekonomisk inriktning av

produktionen än i det gynnsamma alternativet. Avsikten med följande kalkyler

är emellertid också att belysa kostnaderna för samhällsmedlemmarna av

en viss statlig utgiftsnivå. Denna kostnad framträder i sista hand som ett

ianspråktagande av produktiva resurser för vissa ändamål, iså att andra behov

icke kunna tillgodoses. Denna kostnadssynpunkt får uppenbarligen mening

endast när produktionsfaktorerna äro knappa, d. v. s. när de äro fullt

utnyttjade. I ett depressiomsläge kommer i stället sysselsättningsfrågan i förgrunden,

medan problemet om vad vi ha råd till och möjligheterna att finansiera

utgifterna blir mera sekundärt. En närmare diskussion av riskerna för

en sådan utveckling måste bygga på en undersökning av betingelserna för

konjunkturutvecklingen, vilket är ett helt annat problem än det här behandlade.

Av naturliga skäl blir det utvecklingen under mellankrigsperioden, närmast

under 1930-talet, som får utgöra erfa renhetsunderlaget vid uppställandet

av framtidsalternativen. Det bör i detta sammanhang understrykas, att hittills

föreliggande nationalinkomstberäkningar för 1930-talet måste betecknas

som preliminära. Det omräkningsarbete, som för närvarande pågår inom

kommerskollegium, har ännu icke avslutats. Särskilt med avseende på nationalinkomstens

absoluta belopp måste hittills föreliggande beräkningar betraktas

som mycket osäkra; i det följande blir det dock icke nödvändigt att

fixera nationalinkomstens absoluta nivå vid olika tillfällen. Beräkningarna

torde emellertid ge en någorlunda riktig bild av utvecklingstendenserna.

Under mellankrigsperioden steg den reala1 nationalinkomsten med drygt

3 % per år. Mellan 1929 och 1939 undergick nationalinkomsten en stegring

med omkring 40 °/o. Det bör härvid observeras, att befolkningen i de produktiva

åldrarna under dessa perioder steg i relativt hastigt tempo. Man finner,

att den reala nationalinkomsten per individ i produktiv ålder steg med 25 %

under 30-talet eller med 2,3 % per år.2

Vid användandet av mellankrigsperiodens utvecklingstendenser för prognoser

framåt i tiden måste man hålla i minnet, att det under denna tid rådde

relativt gynnsamma betingelser för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Detta gällde särskilt utrikeshandeln. Under 1920-talet steg export och im
1

Effekten av förändringar i penningvärdet är därvid eliminerad.

* Angående dessa uppgifter se »Det svenska näringslivets konjunkturkänslighet», Meddelanden

från konjunkturinstitutet, Ser. B: 5.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

23

port i snabbare takt än den allmänna ekonomiska utvecklingen, sådan denna

mätes av nationalinkomsten. En viss stagnation i utrikeshandeln gjorde sig

visserligen gällande under trycket av 30-talets autarkiska tendenser. Utrikeshandelns

volym nådde dock i slutet av 30-talet upp i ungefär samma nivå

som i slutet av 20-talet. Därtill kom, att utbytesförhållandet mellan exportoch

importvaror under hela mellankrigsperioden var relativt gynnsamt för

Sverige. En ytterligare gynnsam faktor var den ovan berörda relativt betydande

befolkningstillväxten, som medförde starka impulser för investeringsverksamhetens

— särskilt bostadsbyggandets — expansion. Å andra sidan

betydde den svåra depressionen under de första åren av 30-talet ett förlångsammande

av den genomsnittliga expansionstakten. Under depressionsåren

föll investeringsverksamheten på olika områden till en låg nivå, vilket måste

ha medfört en långsammare utbyggnad av bland annat den industriella kapaciteten

än vad som skulle ha blivit fallet vid bestående goda konjunkturer.

Som ovan framhållits, är det icke rimligt att söka uppställa en enhetlig

prognos för nationalinkomstens utveckling under efterkrigstiden. Det gäller

närmast att söka inrama utvecklingsmöjligheterna inom gränser, som anges

av ett relativt gynnsamt och ett relativt ogynnsamt alternativ. Med stöd av

dessa alternativ bör ett sannolikhetsfält kunna avgränsas, inom vilket diskussionen

om här ifrågavarande problem kan röra sig. Diskussionen om utvecklingsmöjligheterna

kommer i första hand att hänföra sig till en period, räknad

från förkrigstiden, med basåret 1939 och fram till 1949 eller 1951. Det

har visat sig nödvändigt att söka utgångspunkten för prognosalternativen i

ett förkrigsår, eftersom någorlunda tillförlitliga nationalinkomstkalkyler icke

finnas för senare år. Med stöd av beräkningar för hela perioden 1939—1951

har utvecklingen från ett aktuellt år, närmast 1944, sedan kunnat härledas.

Vid uppställandet av det gynnsamma alternativet bör man direkt kunna

utgå från 30-talets erfarenheter. Som ovan antytts, voro betingelserna för landets

ekonomiska utveckling relativt goda under denna period. Örn samma

genomsnittliga stegring i den reala nationalinkomsten per individ i produktiv

ålder (produktiviteten) skulle gälla för 40-talet som för 30-talet, erhålles en

ökning i reala nationalinkomsten med 26 %> mellan 1939 och 1949. Ett sådant

resultat förutsätter uppenbarligen, att en återhämtning av den allmänna

produktiviteten till 30-talets stegringstrend kommit till stånd.

I nästa steg bör hänsyn tagas till redan nu kända eller sannolika förändringar

i betingelserna för den ekonomiska utvecklingen under efterkrigstiden,

medan dessa i övrigt antagas vara oförändrat lika goda som under 30-talet.

Dessa förändringar synas — så vitt vi nu kunna döma — åtminstone för den

närmaste efterkrigstiden, som det här är fråga örn, i huvudsak gå i törsämrande

riktning. Skäl kunna anföras för att, även örn något världskrig icke inträffat,

betingelserna för vår ekonomiska utveckling under 1940-talet sannolikt

icke skulle ha varit lika goda som under 1930-talet. Den upphörande befolkningstillväxten

i de produktiva åldrarna måste antagas innebära minskad

stimulans för ekonomisk expansion. Antalet individer i de produktiva åldrarna

kommer som bekant icke att undergå någon vidare tillväxt under 1940-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

och 1950-talen. Den kraftiga expansion inom industrien och övriga »stadsnäringar»,

som försiggick under mellankrigsperioden, byggde på ett betydande

årligt tillskott av arbetskraft, som till en icke oväsentlig del härstammade

från folkökningen inom jordbruket. En väsentlig förändring i förutsättningarna

har inträffat på denna punkt. Den naturliga folkökningen i de produktiva

åldrarna har nästan helt upphört. Expansionen inom den industriella

produktionen måste därmed komma att fortgå i väsentligt långsammare takt

än under mellankrigsperioden. Eftersom stegringen i produktiviteten under

denna tid i betydande utsträckning just byggde på den synnerligen starka ökningen

i industriproduktionen, måste en långsammare stegringstakt även i

produktiviteten bli följden av de nya demografiska förutsättningarna. Approximativa

beräkningar i avsikt att utröna storleksordningen av den produktivitetsdämpande

effekten av en långsammare industriell expansion ger

till resultat en retardering i den totala nationalinkomstens utveckling med 2 å

3 % under 10-årsperioden. Befolkningsutvecklingen kommer också att medföra

en viss höjning av medelåldern inom den produktiva befolkningen. Denna

faktors produktivitetissänkande effekt synes dock knappast hinna bli i

högre grad märkbar för det begränsade tidsintervall, vi här röra oss inom.

Ovan angivna produktivitetssänkande verkningar av de nya befolkningspolitiska

förutsättningarna böra dock i någon mån motvägas av den press till

ökad rationalisering, som en intensiv knapphet på arbetskraft måste medföra.

Ovan angivna hypotes för nationalinkomstens möjliga stegring mellan 1939

och 1949 bygger på förutsättningen av ungefär samma utnyttjandegrad av

produktivkrafterna under de båda åren. Under senare delen av kriget har

bristen på arbetskraft pressat fram ett fullständigare utnyttjande av denna.

En utjämning av säsongerna har åstadkommits inom olika näringsgrenar

(byggnadsverksamhet, skogsbruk, skoindustri). Arbetslösheten beräknas ha

minskat med omkring 40 000 arbetare sedan 1939. Om detta bättre utnyttjande

av arbetskraften i överensstämmelse med den ovan angivna problemställningen

antages kunna bibehållas under efterkrigstiden, bör en kraftigare ökning

av den reala nationalinkomsten erhållas, än som ovan angivits. Det synes

rimligt att i det relativt optimistiska avvägningsförfarande, som det gynnsamma

alternativet ju avser, låta effekten av det bättre utnyttjandet av arbetskraften

kompensera de ovan diskuterade produktivitetsdämpande verkningarna

av den stagnerande befolkningstillväxten. De ungefärliga kalkyler, som

utförts, visa i varje fall, att detta icke är orimligt.

Krigsperiodens verkningar i olika avseenden på det svenska näringslivet

skulle a priori kunna väntas medföra betydande avvikelser i förutsättningarna

för den närmaste efterkrigstidens ekonomiska utveckling i jämförelse med

mellankrigsperioden. Under kriget ha förskjutningar i produktionens inriktning

och arbetskraftens fördelning ägt rum, som måste antagas påverka utvecklingen

åtminstone under de närmaste efterkrigsåren. Verkställda undersökningar1

visa dock, att dessa förskjutningar i vårt land icke varit av mycket

betydande omfattning. Den snedbelastning i produktionen, som rustnings- och

1 Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Ser. A: 12.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ersättningsproduktion inneburit, har till stor del varit av övergående betydelse.

Investeringsverksamheten synes sålunda icke ha inriktats pa dessa ändamål

i så stor utsträckning, att de mer normala civila näringsområdena i någon

högre grad försummats. (Undantag bör dock göras för bostadsbyggandet under

de första krigsåren.) Preliminära utredningsresultat från konjunkturinstitutets

investeringsundersökning visa sålunda, att den industriella investeringsverksamhetens

volym även sedan avdrag gjorts för sådana investeringar, som

icke kunna väntas ha betydelse för den normala produktionsutvecklingen, i

genomsnitt legat på nära nog samma nivå som de sista högkonjunkturåren

under 1930-talet. För att bedöma rimligheten i metoden att förlänga 1930- talets produktivitetstrend in på 40-talet böra krigskonjunkturens verkningar

i detta avseende jämföras med den neddragande effekt på den ekonomiska

expansionen, som 1930-talets depression medförde. Det synes i och för sig

icke finnas någon anledning, att med hänsyn till denna depressions respektive

krigsperiodens verkningar på investeringsverksamhetens omfång och inriktning

antaga sämre betingelser tor den närmaste efteikrigstidens ekonomiska

utveckling än för 1930-talet.

Krigsperiodens avspärrningsförhållanden ha medfört en sänkning i den allmänna

produktiviteten, som icke har någon motsvarighet under 1930-talets

depression. Ersättningsproduktion och övriga av exceptionella kostnadsföihållanden

betingade produktionsomläggningar ha dock övergående betydelse

för produktivitetens utveckling. Den starka investeringsverksamhet, som pågått

under kriget, den fortgående rationaliseringsprocessen och icke minst nya

tekniska framsteg, som till stor del ackumulerats under kriget, böra — liksom

efter förra kriget — medföra en snabb återhämtning i produktivitetsutvecklingen,

när de allmänna betingelserna i övrigt bli gynnsamma. Dessa

allmänna betingelser hänföra sig i första rummet till utrikeshandeln. Tillräcklig

tillgång på importerade bränslen, råvaror, olika slag av halvfabrikat

och maskiner utgör en nödvändig förutsättning för att den nuvarande kostnadsuppdrivande

och produktivitetssänkande ersättningsproduktionen skall

kunna avvecklas, och den allmänna produktionsinriktningen bli den för ''vart

land mest ekonomiska. Detta förutsätter givetvis också, att exporten expanderar

parallellt med importen och även att dess storlek och inriktning blir den

för våra förhållanden naturliga. Denna utveckling i fråga örn utrikeshandeln

synes icke med nödvändighet erfordra en med den allmänna ekonomiska expansionen

parallell stegring av import- och exportvolym. Den starka uppgången

av den reala nationalinkomsten mellan 1929 och 1939 kunde försiggå

utan fortsatt utvidgning av utrikeshandeln. Under kriget har det svenska näringslivet

på många punkter byggts ut mot ökad självförsörjning, och denna

tendens synes fortsätta. En återhämtning av den allmänna produktiviteten

upp till mellankrigsperiodem stegringstrend, såsom ovan angivits, borde sålunda

kunna ske. liven örn utrikeshandelns volym inom den ifrågasatta tidon

icke når upp över förkrigstidens nivå. Härvid är givetvis relationen mellan

import- och exportpriser av stor betydelse. Örn för en erforderlig total import,

motsvarande förkrigstidens volym, på grund av eli för oss ogynnsamt utby
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

tesförhållande mellan import- och exportvaror, betalning måste ske med en

väsentligt större exportvolym än före kriget, skulle resultatet bli en för hela

landet sänkt allmän produktivitet. Det är givetvis möjligt, att en försämring

på denna front kommer att inträffa. De för Sverige gynnsamma förhållandena

under mellankrigsperioden, som mestadels medförde relativt fördelaktiga

priser på viktiga importråvaror, komma eventuellt icke längre att föreligga

(t. ex. till följd av bestående knapphet eller pris- och kvantitetsregleringar

på de internationella råvarumarknadema). Bestämda tendenser i

denna riktning ha dock ännu icke visat sig. Eftersom många av våra exportvaror

kunna väntas förbli relativt knappa på världsmarknaden, föreligga

inga avgörande skäl att räkna med för oss ogynnsammare prisrelationer. Risk

för en försämring i ifrågavarande prisrelationer föreligger dock, vilket bör

beaktas vid konstruktionen av det ogynnsamma alternativet.

Vid uppställandet av det gynnsamma alternativet synes det med hänsyn

tdl dagens allmänna politiska och ekonomiska utsikter i världen knappast

rimligt att antaga, att ifrågavarande återhämtning i den allmänna produktiviteten

skall ha hunnit ske så snabbt som till år 1949. Antagandet örn samma

genomsnittliga stegringstakt i reala nationalinkomsten per produktiv individ

mellan 1939 och 1949 som under 1930-talet skulle ju — eftersom produktiviteten

ännu 1944 knappast synes ha nått över förkrigsnivån — innebära

en mycket hastig uppgång i produktiviteten mellan 1945 och 1949. En

så snabb utveckling är, så vitt man nu kan bedöma utsikterna för utrikeshandeln,

knappast sannolik. Det synes rimligt att förskjuta ifrågavarande tidpunkt

för återhämtningen framåt i tiden. 1 det nedan uppställda gynnsamma

alternativet har antagits, att 1949 års teoretiska inkomstläge — motsvarande

30-talets expansionstakt på 10 år, d. v. s. 26 % över 1939 års nivå — i stället

för på 10 år nås på 12 år, d. v. s. år 1951. Detta antagande innebär sålunda,

att full återhämtning till 30-talets produktivitetstrend icke heller hunnit

åstadkommas till 1951.

Såsom framgår av ovanstående redogörelse för förutsättningarna vid konstruktionen

av det gynnsamma alternativet, ha dessa valts med en ganska

bet\dande halt av optimism. Detta ligger i alternativets innebörd. Avvikelser

från 30-talets utvecklingsbetingelser lia införts, endast där bestämda

skäl härtill ansetts föreligga. De mångå möjligheter till sämre utvecklingsbetingelser,

som otvivelaktigt föreligga, ha betraktats som risker, som icke

med nödvändighet eller ens med stor sannolikhet behöva manifestera sig.

Det är givet, att den relativt snabba expansionstakt, som det gynnsamma

alternativet resulterar i, förutom ovan angivna förutsättningar beträffande

utrikeshandel, arbetskraft m. m. även förutsätter goda allmänna

betingelser för den ekonomiska utvecklingen av mer svårspecificerad art.

Den allmänna atmosfären för företagsamheten måste vara gynnsam, vilket

bl. a. förutsätter fördelaktig vinstutveckling och goda vinstutsikter. Dessa

villkor få antagas tillfredsställda genom de oförändrat goda konjunkturer

med relativt full sysselsättning, som antagas fortbestå under den betraktade

perioden. Härigenom bör även den nivå och utveckling för den privata in
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

27

vesteringsverksamheten kunna uppnås, som måste antagas ligga involverad i

den mot produktions- och produktivitetsstegringen svarande utvidgningen i

produktionskapaciteten och fortgående rationaliseringen. Det kunde tänkas,

att en stark utvidgning av den offentliga verksamheten på olika områden

komme i konflikt med den erforderliga omfattningen för den privata investeringsverksamheten,

varigenom den grundläggande produktivitetsförutsättningen

eventuellt skulle rubbas. Några normer för relationen mellan investeringsverksamhet

och produktionsutveckling kunna dock icke uppställas. I

följande kalkyler förutsättes den totala investeringsverksamheten omfatta en

i förhållande till förkrigstiden oförändrad andel av det totala produktionsresultatet.

Det är omöjligt att bedöma, såväl om denna relation kommer att

över- eller underskridas som om dess uppnående är nödvändigt för den förutsatta

produktivitetsutvecklingen. En viss ganska betydande obestämdhetsmarginal

föreligger utan tvivel, åtminstone på kortare sikt. Som belägg för

att den angivna hypotesen är rimlig, må det framhållas, att den totala investeringsverksamheten

under mellankrigsperioden tenderade att stiga något

snabbare än nationalinkomsten. Under antagande av samma relationer som

före kriget kan man mycket väl komma till resultatet, att den ökning i skattetrycket,

som kommit till stånd i jämförelse med förkrigstiden, ungefär

kompenserar den tendens till stegring i sparkvoten, som normalt följer av

nationalinkomstens ökning. Det synes med dessa överväganden knappast

nödvändigt att i det gynnsamma alternativet med dess relativt optimistiska

förutsättningar införa ogynnsamma betingelser just i fråga örn investeringsverksamhetens

utveckling.

Vid uppställandet av mindre gynnsamma alternativ synas i första rummet

utrikeshandelns förhållanden bli avgörande. Det är ju icke alls osannolikt,

att världen omkring oss icke ger möjligheter till den snabbt expanderande

utrikeshandel, som det gynnsamma alternativet förutsätter. Det är möjligt,

att vår export vid slutet av 40-talet eller början av 50-talet står inför avsättningssvårigheter

eller att hinder föreligga att i erforderlig omfattning importera

för landet behövliga produkter eller att utbytesförhållandet mellan

export- och importvaror ter sig relativt ogynnsamt. Det är dock synnerligen

vanskligt att precisera ett sådant ogynnsamt utvecklingsalternativ kvantitativt.

Det är icke fråga om att sätta en undre gräns för den nationalinkomstutveckling,

som överhuvud taget skulle vara tänkbar. Det är ju ingen svårighet

att med dagens världspolitiska förhållanden för ögonen uppställa mer

eller mindre katastrofbetonade alternativ. Avsikten är emellertid att åskådliggöra

en utvecklingslinje, som, utan att förutsätta ett sådant kroniskt starkt

spänningstillstånd mellan stormakterna, att varje tendens till friare världshandel

förhindras, bygger på relativt pessimistiska men i och för sig sannolika

förutsättningar beträffande utrikeshandeln. Ett betydande mått av godtycklighet

i valet av antaganden är tyvärr oundvikligt, varigenom den nödvändiga

kvantitativa precisionen av den undre gränsen för nationalinkomstens

sannolika stegring nog måste bli mer öppen för meningsskiljaktigheter

än den övre gränsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Följande resonemang torde kunna föras: Utrikeshandelns volym höll sig

under kriget räknat efter avspärrningen västerut på en volymnivå, som i genomsnitt

låg omkring 50—60 %> under förkrigsnivån. En betydande återhämtning

har redan ägt rum särskilt i fråga om exporten, men även den totala

importvolymen synes redan ha nått icke oväsentligt över medelnivån

under kriget. Ett fortgående sakta övervinnande av hindren för utrikeshandeln

synes i och för sig sannolikt. Med hänsyn till en rad ogynnsamma omständigheter,

såsom Tysklands försvinnande som mer betydelsefull importkälla,

Englands betalningsbalanssvårigheter, industrialiseringen av råvaruländerna

m. m., är det mycket möjligt, att utrikeshandeln under det betraktade

tidsspannet icke hinner nå upp till förkrigsnivån. Under sådana omständigheter

kommer en del av ersättningsvaruproduktionen att bli bestående och

framför allt ved och torv att även i fortsättningen produceras i betydande

kvantiteter för bränsleändamål med kända återverkningar på export och

produktivitet. Någon snabb återhämtning i produktiviteten i stil med det

ovan framlagda gynnsamma alternativet blir under dessa förhållanden icke

möjlig. Man kunde däremot tänka sig, att den successivt skeende förbättringen

i importmöjligheterna, som dock — ehuru långsamt — bör komma

till stånd, jämte fortgående rationalisering av tillverkningen inom olika områden,

nya tekniska landvinningar m. m. bör möjliggöra en årlig stegring i

produktiviteten i ungefär samma takt som under 30-talet, räknat från 1944.

Att detta antagande ingalunda är särskilt optimistiskt, framgår av det förhållandet,

att den återhämtning i produktiviteten, som skett sedan 1942, synes

lia försiggått i minst denna takt trots utrikeshandelns stagnation på en

låg nivå. Enligt ytterst ungefärliga beräkningar, utförda inom konjunkturinstitutet,

synes härigenom den genomsnittliga produktionen per individ av

den produktiva befolkningen år 1944 åter ha nått upp i förkrigsnivå. Räknar

man sålunda med 30-talets stegringstakt i fråga örn produktiviteten från

1944, erhålles som resultat, att den reala nationalinkomsten år 1951 skulle

komma att ligga omkring 22 % över 1939 års nivå.

Ovan framlagda alternativ kan kanske betecknas som måttligt optimistiskt.

Vid en mer pessimistisk syn på utvecklingsmöjligheterna kan man i stället

antaga, att betydande importsvårigheter komma att bestå under hela perioden

fram till 1951. Vissa förbättringar i fråga örn importen av fossila bränslen

och olika råvaror böra väl även i detta fall kunna förutses, örn man nämligen

bortser från nya svåra politiska förvecklingar. Men i övrigt får man vid

konstruktionen av ett ogynnsamt alternativ tänka sig, att utrikeshandeln

under en långvarig europeisk rekonstruktionsperiod i stor utsträckning dirigeras

till förmån för nödlidande länder. Takten i produktivitetsstegringen

måste i detta fall därför antagas bli långsammare än i föregående alternativ.

Som en undre gräns, som kan synas rimlig under dessa förhållanden, har det

antagits, att stegringstakten hos produktiviteten i genomsnitt för hela perioden

1939—51 begränsas till hälften av 30-talets, d. v. s. till 1,1 °/o per år.

Detta antagande betyder en väsentligt långsammare stegringstakt än i återhämtningsprocessen

1942—45 men involverar givetvis i genomsnitt bättre ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

vecklingsbetingelser över hela perioden 1939 51 än lindel själin kiigspe
rioden,

då sådana speciella omständigheter som dåliga skördar, begynnelsesvårigheter

i fråga örn ersättningsproduktion och hög försvarsberedskap bidrogo

till att förhindra, att hög investeringsverksamhet och fortgående rationalisering

kommo till uttryck i en märkbar höjning i produktiviteten.

Med detta antagande beträffande den genomsnittliga stegringstaklen lör produktiviteten

bör under angivna förhållanden den undre gränsen för sannolikhetsfältet

kunna bestämmas. Det kan vara skäl att i en pessimistisk

prognos härtill lägga förutsättningen, att man på grund av ogynnsamma

omständigheter, sammanhängande med en oekonomisk produktionsinriktning,

icke lyckas att under den kommande perioden hålla samma hoga utnyttjandegrad

i fråga örn arbetskraften som för närvarande, så att laget

på arbetsmarknaden i detta avseende blir detsamma som under högkonjunkturen

omedelbart före kriget. Som en rimlig undre gräns för den reala

nationalinkomstens stegring erliålles med dessa antaganden en ökning me

15 °/o mellan 1939 och 1951. o „

Det är en örn möjligt ännu vanskligare uppgift att med utgångspunkt flan

de angivna alternativen för nationalinkomstutvecklingen finna rimliga h\po

teser för inkomsternas fördelning på olika huvudområden. Det gäller dock

att endast få en ungefärlig föreställning örn hur nationalinkomstens fördelning

på privat konsumtion, investering och offentliga utgifter kan komma

att förskjuta sig. Såsom ovan framhållits, visade enligt mellankrigsperiodens

erfarenheter värdet av de totala investeringarna en tendens att stiga något

snabbare än nationalinkomsten. Vid stigande inkomster kom sålunda investeringarnas

andel att stiga något och konsumtionens andel att sjunka i motsvarande

mån. Denna iakttagelse synes icke endast gälla utvecklingen under

en konjunkturuppgång utan även på längre sikt. Förskjutningarna på längre

sikt äro dock relativt små. Såsom ovan framhållits, kan tor etterkrigsperioden

denna förskjutning dock icke utan vidare antagas gälla. Det väsentligt

nya momentet är den ökade andel av det totala produktionsresultatet, som

hänför sig till den offentliga verksamheten. Antages denna andel ökad från

1939 till 1951 med hänsyn till den höjning skattetrycket hittills undergått,

måste den privata konsumtionens och investeringsverksamhetens sammanlagda

andel av nationalinkomsten minskas i motsvarande mån. Men hur

fördelningen mellan konsumtion och investering sker, kan endast anges inom

mycket vida osäkerhetsmarginaler. I det ovan framlagda gynnsamma alternativet

är det kanske rimligt att såsom där angivits förutsätta, att investeringarna

i jämförelse med förkrigstiden utgöra en oförändrad andel av nationalinkomsten.

Det finnes ju i och för sig ingen anledning att antaga, att den

ökade andel av den totala ekonomiska aktiviteten, som kommer att utföras

i statlig regi och för statligt bestämda ändamål, skall medföra ett större eller

mindre relativt behov av investering än under förkrigstiden. Den långsammare

allmänna produktionsökningen i det ogynnsamma alternativet kunde

däremot tänkas innebära ett relativt lägre behov av investeringsverksamhet,

Som kommer till uttryck i en minskad andel av nationalinkomsten. Å andra

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 222-

sidan kunna import- eller exportsvårigheter nödvändiggöra en relativt hög

investeringskvot för att genomföra produktionsomläggningar och utbygga

industrien för hemmamarknadens behov. Det synes därför icke heller i

detta fall nödvändigt att antaga, att en annan andel av den totala produktionsinsatsen

går till investeringar.

Under dessa antaganden kommer den offentliga verksamhetens ökade andel

att innebära, att medan investeringsverksamheten stiger i samma proportion

som reala nationalinkomsten, kommer utrymmet för den ökade offentliga

verksamheten att helt beredas genom en motsvarande relativ minskning

av den privata konsumtionen jämfört med år 1939. Beräkningarna ge nämligen

till resultat, att i det gynnsamma fallet kommer investeringsverksamheten

att stiga med 26 % mellan 1939 och 1951, medan stegringen i den totala

konsumtionsvolymen begränsas till 16 %. I det ogynnsamma alternativet

kommer investeringsverksamheten att ha stigit med 15 %, medan den privata

konsumtionen endast ökat med 6 %.

Det bör observeras, att dessa resultat hygga på antagandet, att samma jämvikt

i betalningsbalansen uppnås som under jämförelseperioden före kriget.

Det är emellertid icke osannolikt, att Sveriges utrikeshandel ännu vid ifrågavarande

tid kommer att utvisa ett betydande exportöverskott. En kapitalexport

innehar uppenbarligen en sådan disposition av det totala produktionsresultatet,

att en mindre mängd varor och tjänster än vi räknat med i ovanstående

alternativ står till disposition för inhemska behov — vare sig det

gäller konsumtion, investering eller offentlig verksamhet. Själva inkomstutvecklingen

behöver dock icke påverkas av kapitalexporten; under antagande

av oförändrad sysselsättning bildas inkomsterna inom exportproduktion

i stället för inom produktion för hemmamarknaden. Budgetbalansenngsproblemet

beröres sålunda icke direkt av en sådan utveckling. Vid ett

betydande exportöverskott kommer dock inom ramen för oförändrad offentlig

verksamhet den relativa nedskärningen av den privata konsumtionen

sannolikt att bli större än i ovanstående alternativ. Särskilt på grund av

knapphet på för investeringsverksamhet och export gemensamma råvaror

(t. ex. trävaror) kan även investeringsverksamheten under sådana förhållanden

komma att pressas ned.

När det gäller att på grundval av dessa sannolikhetsalternativ för nationalinkomstens

framtida utveckling beräkna de totala statsinkomsterna, är

det nödvändigt att utgå från statsinkomsternas läge under senare år, närmast

det nu löpande budgetåret. Vi äro ju främst intresserade av att bestämma

statsinkomsternas utveckling vid nuvarande skattetryck. Det blir då nödvändigt

att med ledning av uppställda alternativ undersöka stegringen från 1944

eller 1945 i stallet för från 1939. Problemet består i att fixera den reala nationalinkomstens

nuvarande läge i förhållande till förkrigsnivån.

Det bör i detta sammanhang än en gång understrykas, att det föreliggande

statistiska materialet för en beräkning av både den nominella och den reala

nationalinkomsten för de senaste åren är synnerligen bristfälligt. Den ound
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

31

vikliga stora osäkerheten i en nationalinkomstberäkning för de senaste åren

har, såsom ovan framhållits, utgjort huvudmotivet för att utvecklingsmöjligheterna

i första hand diskuterats med utgångspunkt från 1939. Nödvändigheten

att fixera rådande nivå för nationalinkomsten medför sålunda en ytterligare

osäkerhetspunkt i prognoserna.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar1 skulle den reala nationalinkomsten

år 1944 ligga något över 1939 års nivå, enligt en grov uppskattning omkring

4 %. Osäkerhetsmarginalen omkring denna siffra är dock, som ovan

framhållits, mycket stor. Utvecklingen mellan 1944 och 1945 kan ännu icke

med någon större klarhet överblickas. En viss icke oväsentlig ökning i de nominella

inkomsterna och utgifterna för konsumtion och investering har konstaterats

i konjunkturinstitutets senaste rapport. Denna ökning motsvaras emellertid

delvis av en ganska betydande lagerförtäring, varför den verkliga nationalinkomsten

för 1945 måste antagas lia stigit mindre än lönesummor och

konsumtionsutgifter.

Sannolikhetsfältet för den reala nationalinkomstens utveckling mellan 1939

respektive 1944 och 1951 skulle därmed inramas av följande indextal:

1939 1951 | 1944 1951

Gynnsamt alternativ ..... 100 126 i 100 122

Ogynnsamt alternativ..... 100 115 100 lil

Enligt det ovan skisserade måttligt gynnsamma alternativet skulle den reala

nationalinkomstens ökning uppgå lill 22 % räknat från 1939 och till 17 %>

räknat från 1944.

Eftersom den reala konsumtionsnivån enligt föreliggande ytterst ungefärliga

beräkningar år 1944 låg något under 1939 års volym, böra indextalen

för de privata konsumtionsutgifterna kunna stiga i minst samma takt som

nationalinkomsten mellan 1944 och 1951.

Det bör än en gång understrykas, att dessa alternativ icke beteckna gränserna

för den i och för sig tänkbara eller möjliga utvecklingen. Det är sålunda

möjligt ehuru osannolikt, att mycket gynnsamma yttre betingelser för

Sveriges ekonomiska utveckling medge full återhämtning till 1951 av 30- talets produktivitetstrend. Den reala nationalinkomsten skulle därmed nå

32 % över förkrigsnivån. Å andra sidan är det nog i och för sig lättare —

även om förutsättningen örn hög sysselsättningsgrad bibehålies — att föreställa

sig flera ogynnsammare altemativ än det i tabellen uppställda, som

dock ändå måste ges en viss sannolikhetsgrad. Det är nämligen helt naturligt,

att en sannolikhetskurva, som tänkes avse olika stegringstal för den

reala nationalinkomsten, stiger långsamt för låga stegringstal men faller

snabbt vid de höga stegringstal, som ligga nära 30-talets utvecklingslinje.

Detta betraktelsesätt strider dock icke mot den ovan hävdade uppfattningen,

att angivna gränser, som markeras av det gynnsamma resp. det ogynnsamma

alternativet, böra innesluta huvuddelen av det totala sannolikhetsfältet.

1 Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Ser. A:13, Bilaga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Ovan framlagda beräkningar bygga på antagandet om oförändrat penningvärde.

Den betydande stegring i prisnivån, som redan ägt rum, måste givetvis

medföra en helt annan utveckling för den nominella än för den reala

nationalinkomsten mellan 1939 och 1951. Det skulle utan tvivel vara av intresse

att framlägga beräkningar över den nominella nationalinkomstens utveckling

och därvid även fixera nationalinkomstens absoluta storlek i pengar

vid angivna tidpunkter. Emellertid äro såväl den nominella nationalinkomstens

absoluta höjd under basåret 1939 som framför allt utvecklingen av

den mot nationalinkomstberäkningen korresponderande prisnivån så pass

osäkra, att dessa i och för sig önskvärda uppgifter icke kunna lämnas. Det

bör dock med styrka framhållas, att framtida förändringar i priser och löner

kunna komma att bli i hög grad bestämmande för den nominella nationalinkomstens

utveckling. Svårbedömbara förskjutningar i utvecklingen mellan

de nominella inkomsterna och prisnivån (levnadskostnaderna) kunna härigenom

uppstå. Utvecklingsmöjligheter i dessa hänseenden utgöra kanske en av

de viktigaste reservationerna till här framlagda beräkningsresultat.

Stockholm den 29 mars 1946.

Erik Lundberg.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

33

Bil. B.

PM

angående utvecklingen av statsinkomsterna.

En prognos rörande utvecklingen av statsinkomsterna måste i främsta

rummet baseras på antaganden rörande förändringar av nationalinkomstens

storlek. I bilaga A har sistnämnda fråga behandlats och ha bland annat

redovisats två alternativ, det ena betecknat som gynnsamt (i det följande

benämnt alt. I) och innebärande en stegring av den reala nationalinkomsten

från år 1939 till 1951 med 26 procent, medan för det andra, såsom ogynnsamt

betecknade alternativet (alt. II) stegringen angivits till 15 procent.

Vid en kalkyl rörande påräkneliga statsinläkter vid en stegring av den

reala nationalinkomsten svarande mot alt. I och II måste hänsyn tas även

till ev. förändringar i penningvärdet. I det följande har förutsatts, att penningvärdet

icke kommer att undergå någon mera betydande förskjutning

i förhållande till läget år 1944. Beräkningarna av statsintäkterna vid en ökning

av den reala nationalinkomsten enligt alt. I och II skulle givetvis resulterat

i lägre belopp än de i det följande redovisade, om man i stället

utgått från att en förbättring av penningvärdet skulle inträda till år 1951,

medan resultatet skulle blivit det motsatta örn penningvärdet antagits bli

lägre år 1951 än 1944.

Med hänsyn till förändringarna i bland annat penningvärdet och skattesatserna

torde vid beräkningarna rörande vilka förändringar av statsintäkterna,

som kunna förväntas vid en stegring av nationalinkomsten enligt alt. I

resp. alt. II, som basår böra väljas icke år 1939 utan 1944. Stegringen av

den reala nationalinkomsten från 1944 till 1951 skulle enligt de i föregående

promemoria gjorda beräkningarna komma att utgöra i alt. I 22 procent

och i alt. II 11 procent. Det kan i detta sammanhang erinras örn att man

vid en beräkning av de statsintäkter, som svara mot nationalinkomsten under

ett visst år, måste taga hänsyn till att en viss eftersläpning föreligger beträffande

inleveransen av skatter m. m. till statsverket. 1 detta avseende påkalla

inkomst- och förmögenhetsskatterna särskild uppmärksamhet, då ju

med hittills tillämpat uppbördssystem de mot inkomsterna under exempelvis

år 1944 svarande skatterna erläggas först under budgetåret 1945/46.

I det följande kommenteras i korthet vissa av de kalkylerade, i tabell 1

redovisade beloppen för de olika inkomstposterna vid en utveckling av nationalinkomsten

enligt de båda ovan angivna alternativen.

Inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt. I bifogade tab. 2 ha sammanställts

vissa uppgifter för att belysa utvecklingen av det taxerade beloppet

Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1 sami. Nr 222.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

m. m. för fysiska personer m. fl. under krigsåren. Beträffande de i

tabellen angivna skattebeloppen är att märka, att dessa hänföra sig till de

förvärvade inkomsterna under ifrågavarande år, medan som redan nämnts

skatterna vid hittillsvarande uppbördssystem inflyta till statsverket först vid

en senare tidpunkt.

Av tab. 2 framgår, att den debiterade skatten i procent av det beskattningsbara

beloppet (kol. 12) utvisat en sänkning från år 1941 (från vilket år skattesatserna

varit oförändrade). Procenttalet för den debiterade skatten i förhållande

till det taxerade beloppet (kol. 13) har däremot undergått en ökning

från år 1941. Denna skiljaktiga utveckling beror på att ortsavdragen fått en

minskad betydelse. År 1939 utgjorde sålunda det beskattningsbara beloppet

endast 44,3 procent av det taxerade beloppet, medan motsvarande procenttal

år 1944 var 53,4. Utvecklingen under de senaste åren belyses närmare i nedanstående

sammanställning, där ökningen av det beskattningsbara beloppet

under resp. år satts i relation till stegringen av det taxerade beloppet under

samma år:

Ökningen av det taxerade beloppet

Ökning av taxerat under året fördelade sig, i %, å

belopp, milj. kr. Utnyttjade orts- Beskattningsbart

avdrag belopp

1939 ........................ 310 42-3 57-7

1940 ........................ 216 45-8 54-2

1941 ........................ 810 35-9 64-1

1942 ........................ 1 223 26-6 73-4

1943 ........................ 957 27-1 72 9

1944 ........................ 518 28-2 71-8

De i tab. 2 angivna siffrorna för de taxerade beloppen vid nationalinkomstalternativen

I och II ha erhållits genom en uppräkning av det taxerade beloppet

år 1944 med 22 resp. 11 procent, d. v. s. de tal varmed nationalinkomsten

antagits stiga från 1944 till 1951. Det bör dock beaktas, att det taxerade

beloppet icke bestämmes uteslutande av utvecklingen av nationalinkomsten

utan kan komma att stiga snabbare än nationalinkomsten, bland annat med

hänsyn till att vissa statliga utbetalningar av s. k. överföringskaraktär, exempelvis

pensioner, icke ingå i nationalinkomstberäkningarna.

Hur skatteintäkterna komma att förändras vid en given stegring av det

taxerade beloppet beror i främsta rummet på utvecklingen av inkomstfördelningen.

Under de senare åren har en betydande inkomstutjämning ägt rum,

vilket innebär att statens skatteintäkter blivit mindre än fallet skulle varit

om inkomsterna i samtliga inkomstklasser visat en proportionellt lika stor

stegring från år 1939. Örn man antar att inkomstfördelningen mellan åren

1944 och 1951 kommer att utvecklas på samma sätt som mellan 1943 och

1944, skulle enligt verkställda approximativa kalkyler intäkterna i alt. I kunna

beräknas till omkring 1150 milj. kronor, innebärande en stegring från år 1944

med 235 milj. kronor. Om däremot inkomsterna i samtliga inkomstgrupper

skulle stiga med 22 procent (alt. I), kunna intäkterna beräknas öka till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

35

omkring 1 300 milj. kronor. För alt. II kunna intäkterna under angivna förutsättningar

uppskattas till omkring 1 025 resp. 1 100 milj. kronor. De anförda

alternativa beräkningarna avse främst att belysa hur en förändring av

inkomstfördelningen påverkar statsintäkterna.

Vidare bör beaktas att statsinkomsterna vid ett visst taxerat belopp och en

given inkomstfördelning även kunna påverkas av en förändring av beloppet

för utnyttjade ortsavdrag, beroende exempelvis på ökat eller minskat antal

barn för vilka ortsavdrag får göras.

Med beaktande av att det taxerade beloppet kan komma att visa en något

starkare stegring än nationalinkomsten, ha intäkterna av här ifrågavarande

skatter vid en utveckling av nationalinkomsten enligt alt. I och II uppskatiats

till 1 225 resp. 1 060 milj. kronor, d. v. s. medelvärdena enligt ovan angivna

beräkningar. Det torde icke särskilt behöva framhallas, att detta icke innebär

något ståndpunktstagande till frågan örn den sannolika utvecklingen av inkomstfördelningen.

Av nedanstående sammanställning framgår utvecklingen av de beskattningsbara

beloppen för svenska aktiebolag och häremot svarande statsskatter.

Inkomstår

1939 ......

1940 ......

1941 ......

1942 ......

1943 ......

1944 ......

Beskattnings- bart belopp

826

Debiterad stats- skatt (exkl.

krigskonj .skatt)

247

798

239

797

255

870

277

1019

325

956

305

Närmare hållpunkter saknas för ett bedömande av bolagsinkomsternas utveckling

vid de antagna stegringarna av nationalinkomsten. Örn det beskattningsbara

beloppet antages stiga i samma takt som nationalinkomsten, och

beräkningarna grundas å medeltalet av de beskattningsbara beloppen för åren

1943 och 1944, skulle skattebeloppen i alt. I och II bli 385 resp. 350 milj. kronor.

För övriga juridiska personer uppgå de direkta statsskatterna

enligt 1945 års taxering till omkring 30 milj. kronor och för år 1951 torde

intäkten för såväl alt. I som II kunna uppskatlas till 35 milj. kronor.

Enligt ovanstående skulle de debiterade skattebeloppen kunna uppskattas

till i alt. I (1 225 + 385 + 35=) 1 645 milj. kronor och i alt. II (1 060 +

350 + 35 =) 1 445 milj. kronor. Då hela det debiterade beloppet ju dock

icke kan antas komma att inflyta och med hänsyn jämväl till beräkningarnas

approximativa karaktär, lia de beräknade skatteintäkterna i tali. 1 upptagits

med till 1 625 resp. 1 425 milj. kronor avrundade belopp.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.-ts proposition nr 222.

Särskild skatt å förmögenhet. Riksräkenskapsverket har ansett denna inkomstpost

böra beräknas till 37 milj. kronor för budgetåret 1946/47 (att i

förslaget till riksstat för nämnda budgetår angivits siffran 20 milj. kronor

sammanhänger med ändrad redovisning i samband med uppbördsreformen).

Ökningen i förhållande till de närmast föregående åren beror till väsentlig

del på de stegrade taxeringsvärdena vid 1945 års allmänna fastighetstaxering.

Då en ytterligare stegring under de närmaste åren torde vara att förvänta,

bland annat på grund av att den nya uppbördsreformen kommer att medföra

minskade avdrag för skulder, ha skatteintäkterna beräknats till 40 milj.

kronor för såväl alt. I som alt. II.

Stämpelmedel. Vid en bedömning av de för år 1951 beräknade intäkterna

under denna inkomstpost bör beaktas, att den stora intäktsstegringen under

budgetåret 1945/46 delvis har ansetts vara av tillfällig natur.

Av i bilaga C angivna skäl synes anledning icke finnas att i detta sammanhang

göra några beräkningar angående automobilskattemedlen.

Tullmedel. I promemorian rörande nationalinkomstens utveckling har

importvolymen i alt. I förutsatts bli av ungefär samma omfattning som under

åren närmast före kriget, medan i alt. II importvolymen antagils bli ca V3

mindre. Tullintäkterna kunna dock visa en något annan utveckling då en

stegring kan inträda i importen av vissa konsumtionsvaror utanför ramen

av den införsel, som är av betydelse för beräkningen av nationalinkomsten.

I tab. 1 ha tullmedlen upptagits till för alt. I 250 milj. kronor och för alt. II

175 milj. kronor.

Allmän omsättningsskatt. Intäkterna av denna skatt uppgingo år 1944 till

314 milj. kronor. Om avkastningen antages stiga i samma takt som nationalinkomsten,

skulle inkomsten i alt. I bli 383 milj. kronor och i alt. II 349

milj. kronor. Med hänsyn till det effektivare taxeringsförfarandet, som torde

ha bidragit till intäktsstegringen under det senaste året, synes det motiverat

att räkna med något högre skattebelopp år 1951 än nyssnämnda, med utgångspunkt

från inkomsterna under år 1944 kalkylerade siffror.

Varuskatten torde komma att ge något ökad avkastning, då nuvarande

brist på vissa råvaror inom sötvaruindustrien upphör. Ev. prissänkningar

skulle däremot komma att verka i motsatt riktning.

Tobaksskatt. Den till statsverket under år 1944 inlevererade tobaksskatten

uppgick till 289 milj. kronor. Örn skattens avkastning ökade i samma takt

som nationalinkomsten, skulle intäkten vid alt. I bli ca 350 milj. kronor och

vid alt. II 320 milj. kronor. Även om konsumtionen icke kan antas variera

direkt med nationalinkomsten, synas dock intäkterna i de båda alternativen

kunna uppskattas till 350 resp. 325 milj. kronor. Härvid har hänsyn tagits

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

37

till att man förutom en konsumtionsstegring torde kunna räkna med en

viss fortsatt förskjutning av konsumtionen mot högre beskattade varuslag.

Vid en jämförelse med år 1944 bör vidare beaktas den då rådande ransoneringen

av tobaksvaror. Å andra sidan kunna intäkterna komma att minskas

i samband med ytterligare prissänkningar å tobaksvaror.

Skatter d sprit, vin och maltdrycker. Med hänsyn bland annat till utvecklingen

av denna inkomstpost under de senaste åren och med ledning av vissa

av kontrollstyrelsen gjorda beräkningar ha intäkterna under år 1951 vid

nationalinkomstaltemativen I och II ansetts kunna uppskattas till 500 resp.

475 milj. kronor. Vid en jämförelse med inkomsterna under de senaste åren

bör observeras, att intäkterna under dessa år påverkats av vissa vinster av

engångsnatur.

Uppbörd i statens verksamhet. Den höga intäkten under 1938/39 beror på

att under denna inkomstpost tidigare redovisats vissa avgifter, som upptagits

för finansiering av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område (1938/

39 28 milj.kronor). I övrigt är att märka att stegrade intäkter under denna

rubrik ofta motsvaras av ökade anslag under de olika huvudtitlarna men

med en dylik utvidgning har icke räknats i denna kalkyl.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Tab. 1. Inkomster å driftbudgeten.

1938/

39

1943/

44

1944/

45

1945/

46

(ber.)

1946/47

(försla- get till

riksstat)

1951

Alt. I

Alt. II

Skatter

inkomst- och förmögenhetsskatt samt

värnskatt...........................

332

1018

1167

1214

*930

1625

1 425

Krigskonjunkturskatt..................

—

56

48

60

100

—

—

Särskild skatt å förmögenhet...........

30

30

31

33

20

40

40

Utskiftnings- och ersättningsskatt m. m.

5

1

1

1

1

1

1

Stämpelmedel.........................

69

74

83

96

90

100

100

Automobilskattemedel.................

130

34

32

90

180

Tullmedel.............................

207

112

82

100

150

250

175

Allmän omsättningsskatt...............

_

306

329

345

360

400

375

Varuskatt.............................

—

64

75

75

75

85

80

Trafikskatt............................

—

28

29

29

28

30

30

Tilläggsskatter å bensin................

—

15

8

12

—

—

—

Accis å silke..........................

2

4

4

4

5

5

5

Accis å margarin m. m................

27

12

15

12

15

20

20

Skatt å kaffe.........................

—

9

15

27

32

40

40

Tobaksskatt...........................

105

265

290

300

300

350

325

Skatter å sprit, vin och maltdrycker ...

198

443

447

451

429

500

475

Skatt å läskedrycker...................

—

10

13

14

14

15

15

Statlig nöjesskatt......................

—

17

18

18

17

20

20

Säger för skatter exkl. automobil-

skattemedel...................

974

2 465

2 653

2 792

2 566

3 481

3126

Uppbörd i statens verksamhet...........

68

60

61

62

58

60

60

Folkpensionsavgifter.....................

2 56

60

64

65

66

75

70

Diverse eg. statsinkomster (tips- och lotteri-

medel m. m.).........................

27

67

66

64

67

70

70

Statens affärsverksfonder.................

132

305

274

253

180

200

200

Inkomster av övriga kapitalfonder .......

55

114

101

117

140

160

160

Summa

1442

3106

3 251

3 443

3 257

Exkl. automobilskattemedel

1 312

3 072

3 218

3 353

’3 077

4 046

3 686

1 Att intäkterna av inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt för 1946/47 beräknats till

endast 930 milj. kronor sammanhänger med övergången till det nya uppbördssystemet, som

medför en tillfällig minskning av skatteintäkterna under nästa budgetår. Enligt riksräkenskapsverkets

kalkyler skulle intäkterna vid oförändrat uppbördssystem kunnat beräknas till 1 262

milj. kronor. Beloppet för de totala intäkterna å driftbudgeten, exkl. automobilskattemedel,

skulle då blivit 3 409 milj. kronor.

s Bidrag från folkpensioneringsfonden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

39

Tab. 2. Taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: A-längden

(fysiska personer m. fl.)

Inkomst-

år

Taxerat

belopp,

milj. kr.

Utnytt- jade orts- avdrag,

milj. kr.

Beskatt- nings- bart

belopp,

milj. kr.

Debiterad

bottenskatt

Debiterad

tilläggsskatt

Debiterad

värnskatt

S:a debiterad skatt

milj.

kr.

i % av

kol. 4

milj.

kr.

i % av

kol. 4

milj.

kr.

i% av

kol. 4

milj.

kr.

i % av

kol. 4

i % av

kol. 2

i

2

3

4

5

6

7

«

9

10

u

12

13

1939

6 790

3 780

3 010

229

7-61

54

1*80

198

6-58

481

15-99

7-09

1940

7 006

3 879

3127

238

7-60

53

1-70

203

6-50

494

15-80

7-05

1941

7 816

4170

3 646

276

7''57

53

1''47

''285

7''81

614

16-84

7-85

1943

9 039

4 495

4 544

343

7*56

62

136

349

7-69

755

16-61

8-35

1943

9 996

4 754

5 242

395

7-53

69

T81

400

7''63

864

16-48

8-64

1944

10 514

4 900

5 614

422

7''52

69

1-24

425

7-66

916

1632

8-72

1951:

Alt. I

12 825

1225

9-55

Alt. II

11670

1060

9-08

1 Ökningen hänför sig delvis till höjda skattesatser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Bil. C.

PM

angående statsutgifternas utveckling och de beräknade kostnaderna

för olika aktuella reformer m. m.

Som utgångspunkt för kalkyler rörande statsutgifternas utveckling fram

till år 1951 — det år som beräkningarna i bil. A och B avse — kan tagas

antingen den för budgetåret 1945/46 fastställda riksstaten eller det i statsverkspropositionen

framlagda förslaget till riksstat för 1946/47, vilka båda

stater återges nedan. Kostnadsstegringama till år 1951 ha i det följande angivits

i förhållande till de för år 1946/47 beräknade beloppen, medan för utgiftsminskningarnas

del jämförelse skett med siffrorna för såväl 1945/46 som

1946/47.

Riksstaten

1945/46,

milj. kr.

I. Kungl, hov- och slottsstaterna.............. 2

II. Justitiedepartementet....................... 26

III. Utrikesdepartementet...................... 14

IV. Försvarsdepartementet..................... 954

V. Socialdepartementet........................ 704

VI. Kommunikationsdepartementet.............. 161

VII. Finansdepartementet....................... 68

VIII. Ecklesiastikdepartementet................... 337

IX. Jordbruksdepartementet.................... 200

X. Handelsdepartementet...................... 35

XI. Folkhushållningsdepartementet............. 186

XII. Pensionsväsendet.......................... 90

XIII. Oförutsedda utgifter....................... 1

XIV. Riksdagen och dess verk m. m............. 9

Förslaget till

riksstat

1946/47,

milj. kr.

2

28

13

900

681

223

70

372

308

37

27

105

1

9

Luftfartsfonden............................ 2 3

Riksgäldsfonden........................... 281 305

Avskrivningar å kapitalinvesteringar......... 97 174

Summa 3 169 3 258

Följande huvudtitlar torde under de närmaste åren icke komma att utvisa

några större förändringar, nämligen I, II, III, VII, X, XIII och XIV. Utgifterna

under dessa huvudtitlar äro i riksstaten för 1945/46 beräknade till 156

milj. kronor och i förslaget till riksstat för 1946/47 till 161 milj. kronor. Höjningen

hänför sig till ökade kostnader för provisoriskt lönetillägg.

Under VI huvudtiteln har man att räkna med anslagshöjningar för väg
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

41

väsendet, men dessa förutsättas komma att motsvaras av ökade intäkter av

automobilskattemedel. I anledning härav ha några beräkningar rörande utvecklingen

av dessa intäkter icke verkställts i bil. B, och ej heller vid utgiftskalkylerna

behöver därför hänsyn tagas till förändringarna i de med automobilskattemedel

finansierade utgifterna. För övriga anslag under VI huvudtiteln

torde man icke ha att räkna med några större förändringar.

Förändringarna i de totala statsutgifterna under de närmaste åren komma

enligt ovanstående sålunda i främsta rummet att bestämmas av utvecklingen

av utgifterna under IV, V, VIII, IX, XI och XII huvudtitlarna, underskottet å

luftfartsfonden, räntorna å statsskulden samt utgifterna för avskrivningar

å kapitalinvesteringar. Vidare måste beaktas den utgiftsstegring, som nyregleringen

av de statsanställdas löner kan komma att föranleda.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för dels beräknade utgiftsökningar,

som äro att anse som automatiska eller som skulle uppkomma

vid ett genomförande av olika aktuella reformer, dels de utgiftsgrupper beträffande

vilka större besparingar kunna komma att ifrågasättas. Det torde

knappast särskilt behöva understrykas att kalkylerna delvis äro mycket

approximativa och i huvudsak avse att belysa blott storleksordningen av

olika aktuella utgiftskrav eller möjliga utgiftssänkningar.

A. Utgiftsökningar.

Den automatiska utgiftsstegringen under V huvudtiteln till år 1951

kan beräknas till 40 milj. kronor i förhållande till riksstatsförslaget för

budgetåret 1946/47. De kostnadsökningar, som ett genomförande av olika

planerade socialreformer skulle medföra, framgå av nedanstående

sammanställning, där beloppen likaledes avse utgiftsökning från 1946/47

till år 1951:

folkpensioneringen....................................... 420 milj. kronor

sjukförsäkring, fri sjukvård, rabatterade läkemedel......... 200 » »

moderskapsbidrag........................................ 34 » »

allmänna barnbidrag..................................... 200 » »

beklädnads- och skorabatter.............................. 23 » »

bostadssubventioner...................................... 100 » »

övriga reformer......................................... 60 » »

Det för övriga reformer angivna beloppet avser bland annat ökade kostnader

för utökad omskolningsverksamliet, vissa änkepensioner och begravningshjälp

samt ökade bidrag till fria sommarresor för barn och till sommarkolonier.

VIII huvudtiteln. Utgiftsökningen till 1951/52 för denna huvudtitel i förhållande

till riksstatsförslaget för 1946/47 bar uppskattats till omkring 240

milj. kronor. Detta belopp, av vilket en betydande del är att hänföra till

automatik, fördelar sig i huvudsak enligt nedanstående:

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 222.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

universitet och högskolor .................... 29 milj. kronor

allmänna läroverken m. m.................... 31 » »

folkundervisningen:

lärarlöner vid folkskolor m. m.............. 47 > »

skolbyggnader............................. 52 » »

skolmåltider............................... \i , s

i övrigt................................... 14 , ,

yrkesundervisningen......................... 49 , s

IX huvudtiteln. De årliga utgifterna för statsverket i samband med jordbrukets

rationalisering torde preliminärt kunna beräknas till 75 milj. kronor.

Enligt en preliminär kalkyl torde utgiftsökningen från 1946/47 till 1951

för löner (i samband med löneregleringen) och pensioner (XII huvudtiteln)

kunna uppskattas till 100 å 120 milj. kronor.

Luftfarts fonden. För närvarande avskrivas samtliga kostnader för flygplatsanläggningar

med undantag för utgifterna för markköp. Huruvida

framdeles möjligheter att begränsa avskrivningarna komma att föreligga blir

beroende av utvecklingen av trafiken och de taxor, som kunna komma att

fastställas. Storleken av de verkställda avskrivningarna och därav beroende

forräntningsbehov för icke avskrivet kapital kommer att påverka utfallet av

luftfartsfondens stat. Beträffande anläggningskostnaderna under de närmaste

åren kan nämnas, att enligt föreliggande projekt skulle dessa kostnader

intill år 1951 komma att uppgå till sammanlagt 250 milj. kronor.

Riksgäldsfonden. Statsskulden torde under de närmaste åren komma att

undergå ytterligare en viss stegring, som vid oförändrad räntenivå torde leda

till en ökning även av ränteutgifterna. Denna ökning torde dock komma att

bil av relativt begränsad storleksordning och åtminstone i viss mån motsvaras

av en ökning av inkomsterna av statens kapitalfonder.

B. Utgiftsminskningar.

/V huvudtiteln. Som av ovan anförda siffror framgår, äro utgifterna

under denna huvudtitel för 1945/46 och 1946/47 beräknade till 954 resp.

900 milj. kronor. Det kan erinras om att enligt 1942 års försvarsbeslut beräknades

försvarsutgiftema — efter uppsättningsperioden — till 650 milj.

kronor per år vid dåvarande pris- och lönenivå.

V huvudtiteln. Kostnaderna för arbetsmarknadens reglering och för överflyttning

av arbetskraft ha i 1945/46 ars riksstat beräknats till sammanlagt

97 milj. kronor och i riksstatsförslaget för 1946/47 till 22 milj. kronor. En

ytterligare sänkning av beloppet kan ifrågakomma, bland annat i samband

med ett genomförande av förslaget om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

—'' Anslaget till flyktinghjälp m. m., som för 1945/46 är upptaget till ett

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 222.

43

belopp av 29 milj. kronor och för 1946/47 till 9 milj. kronor, bör ju vidare

komma att helt försvinna.

IX och XI huvudtitlarna. Till prisrabattering å vissa livsmedel har för

1945/46 under XI huvudtiteln anvisats 100 milj. kronor, medan under IX

huvudtiteln för 1946/47 för samma ändamål beräknats 95 milj. kronor. Anslaget

till förmalningsersättningar har likaledes överflyttats från XI till IX

huvudtiteln och beloppet sänkts från 40 till 10 milj. kronor. I årets riksstat

är vidare till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område upptaget 126

milj. kronor. För 1946/47 har preliminärt räknats med samma belopp. —

En minskning av subventionerna har ifrågasatts kunna ske vid genomförande

av vissa av de ovan angivna socialreformema.

Av de under XI huvudtiteln ännu för 1946/47 kvarstående utgifterna torde

huvudparten bortfalla i samband med krishushållningens avveckling.

För avskrivningar å utlandskrediter har för 1946/47 beräknats ett belopp

av 75 milj. kronor. Även om under de närmaste åren ytterligare extraordinära

avskrivningar torde komma att erfordras, bland annat å vissa bostadsbyggnadslån,

torde man i här ifrågavarande sammanhang kunna räkna med,

att utgifterna för avskrivningar å kapitalinvesteringar (exkl. eventuella avskrivningar

för flygplatsanläggningar, jfr ovan under Luftfartsfonden) icke

komma att överstiga 1945/46 års nivå. En sänkning under denna nivå kan

tänkas bli möjlig, exempelvis till följd av minskade försvarsutgifter.

Vid en diskussion av utvecklingen av statsutgifterna måste även beaktas

frågan om ev. skattereduktioner. En avvägning måste sålunda i viss utsträckning

ske mellan krav på utgiftsökningar och önskemål örn skattelindringar,

som i främsta rummet torde gälla vissa av de nya skatterna under

krigsåren. Förutom avsevärda höjningar av skatterna å tobak och spritdrycker,

ha tillkommit följande skatter:

Beräknad intäkt 1946/47

milj. kr.

värnskatt ...................................... 548

krigskonjunkturskatt ........................... 100

allmän omsättningsskatt......................... 360

varuskatt ..................................... 75

trafikskatt .................................... 28

skatt å kaffe .................................. 32

skatt å läskedrycker ............................ 14

statlig nöjesskatt ............................... 17

Av dessa skatter skall krigskonjunkturskatt enligt framlagt förslag icke

utgå å inkomster från och med innevarande år. Framförda önskemål om

lättnader i den direkta beskattningen ha i övrigt främst avsett värnskatten.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Av de indirekta skatterna är det omsättningsskatten som främst ifrågasatts

skola avskaffas.

Beträffande den framtida avvägningen av de direkta skatterna må erinras

örn, att denna fråga för närvarande är föremål för utredning inom 1945 års

skatteberedning. Enligt direktiven skall beredningen bland annat behandla

utformningen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten vid ett

slopande av värnskatten som en fristående skatt. Utredningen skall även

omfatta frågan örn den särskilda förmögenhetsbeskattningen.

467637. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmäna omsättningsskatten. a1 i texten
  2. BevU 1946:47 Betänkande i anledning av väckt motion om borttagande av omsättningsskatten pä grammofonskivor för språkundervisning. s. 13 i texten
  3. 1SärU 1946:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten, dels ock i s. 1 i texten
  4. BevU 1946:30 Bevillningsutskottets memorial nr 30 s. 1 i texten