Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk förbättring av distriktsbarnmorskornas löneförmåner

1946-03-29 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:227, Angående provisorisk förbättring av distriktsbarnmorskornas löneförmåner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående provisorisk förbättring

av distriktsbarnmorskornas löneförmåner; given

Stockholms slott den 29 mars 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåt a lide till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

| Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,

’ Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, uppkommen fråga örn

beredande av provisorisk löneförbättring ät distriktsbarnmorskor samt anför.

Enligt gällande ordning bestridas av statsmedel de kontanta löneförmåner,

vartill distriktsbarnmorska författningsenligt är berättigad, varemot vederbörande

huvudman — landsting eller stad utanför landsting — svarar för

kostnaderna för de övriga förmåner i form av fri bostad, sjukvård m. m., som

skola tillkomma sagda barnmorskor. Förenämnda statsbidrag bestridas från

ett å riksstaten uppfört förslagsanslag till Bidrag till avlöningar åt distrikts
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 227.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

barnmorskor m. m. I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min

hemställan under femte huvudtiteln, punkten 180, föreslagit riksdagen att

under nämnda anslagstitel för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av 3 300 000 kronor.

I en till Kungl. Maj :t omedelbart före statsverkspropositionen avlåtande inkommen,

den 28 december 1945 dagtecknad framställning har svenska bammorskeförbundet

gjort framställning örn provisorisk lönebättring för distriktsbammorskor

från och med nästa budgetår. Sedan framställningen varit föremål

för remissbehandling i sedvanlig ordning, torde däri berörda spörsmål

få upptagas till behandling. Innan jag övergår till att anmäla det närmare

innehållet i berörda framställning, torde jag först få lämna en redogörelse för

gällande bestämmelser på ifrågavarande löneområde. I anledning av vad i

framställningen anförts har jag vidare ansett lämpligt att därefter — på grundval

av inom socialdepartementet tillgängligt utredningsmaterial — belysa

den för närvarande starkt kännbara bristen på barnmorskor.

Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser rörande distriktsbarnmorskornas avlöningsförmåner

samt därå utgående statsbidrag innehållas i dels förordningen den 30 juni

1943 (nr 570) om anställande av distriktsbammorskor m. m., dels ock kungörelsen

samma dag (nr 572) örn statsbidrag till avlöning åt distriktsbammorskor

m. m.

Enligt förordningen skall riket för tillgodoseende av barnaföderskors

behov av förlossningshjälp vara indelat i barnmorskedistrikt. Varje landstingsområde

samt stad, som ej deltager i landsting, skall utgöra ett barnmorskedistrikt,

men medicinalstyrelsen kan förordna, att stad, som ej deltager

i landsting, skall undantagas från distriktsindelningen, om staden träffar

avtal med erforderligt antal barnmorskor att fullgöra dislriktsbarnmorskornas

uppgifter utan annan ersättning än resekostnader. Ledningen av bammorskeväsendet

inom varje barnmorskedistrikt tillkommer en barnmorskestyrelse.

Antalet barnmorskor inom distriktet bestämmes av medicinalstyrelsen

efter förslag av bammorskestyrelsen. Barnmorskorna förordnas tills vidare

med sex månaders ömsesidig uppsägningstid.

Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst 1 800 kronor

per år jämte ålderstillägg, vart och ett å 180 kronor efter 3, 6 och 9 års väl

vitsordad tjänst, ävensom det eller de tillägg (rörligt tillägg, kristillägg), som

skulle utgå å den kontanta lönen, därest hon vore statsanställd och underkastad

civila avlöningsreglementet, dels ock kostnadsfritt möblerad bostad

jämte värme och lyse eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter

ortens pris. Bostaden skall omfatta minst ett rum och kök jämte nödiga uthus

samt, om hinder icke möter, särskilt rum för mottagning. Barnmorska

äger vidare åtnjuta dels fri sjukvård enligt de bestämmelser, som gälla för

innehavare av närmast jämförbara befattningar i landstingets eller stadens

tjänst, dels ock utan minskning av lönen semester under 30 dagar årligen å

tid, som bammorskestyrelsen bestämmer. Slutligen är distriktsbarnmorska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227■ a

tillförsäkrad viss lön under tjänstledighet för deltagande i fortbildningskurs

och repetitionskurs. Detsamma gäller också vid tjänstledighet till förekommande

av smittas spridning och vid tjänstledighet för sjukdom och havandeskap.

Distriktsbarnmorska skall kostnadsfritt erhålla alla för sina arbetsuppgifter

erforderliga förbrukningsartiklar, varjämte, där så utan olägenhet

kan ske, fri telefon skall beredas henne.

Landsting och stad, som ej deltager i landsting, ha att bestrida såväl kostnader

för lön och andra förmåner till distriktsbarnmorska inom distriktet

som de övriga utgifter, vilka sammanhänga med sådan barnmorskas verksamhet

och ej ersättas av den vårdade.

Enligt den nämnda statsbi dragskungörelsen utgår till landsting

och stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag till avlönande av

distriktsbarnmorska med belopp motsvarande de kontanta avlöningsförmåner,

som hon enligt den nyssnämnda förordningen äger åtnjuta. Bidrag utgår

dock med allenast hälften av nämnda belopp för den tid utöver 3 månader

av ett och samma kalenderår, som distriktsbarnmorska jämlikt anvisning av

barnmorskestyrelsen tjänstgör å bambördsavdelning eller å förlossningshem

örn minst sex vårdplatser, till vilkas drift statsbidrag utgår. Har distriktsbarnmorska

av medicinalstyrelsen ålagts att antaga anställning, som erbjudes

henne inom annat barnmorskedistrikt, utgår till nämnda distrikt statsbidrag

med belopp motsvarande den flyttningskostnadsersättning, som tillkommer

henne.

Statsbidrag till avlöning av distriktsbarnmorska utgår endast för tid, under

vilken vederbörande barnmorsketjänst är besatt med ordinarie innehavare.

För tid, varunder barnmorskan åtnjuter tjänstledighet för enskilda angelägenheter

eller särskilt uppdrag eller i behörig ordning avstängts från

tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen eller avhåller

sig från tjänstgöring utan tillstånd, utgår icke statsbidrag. Som villkor

för erhållande av statsbidrag gäller bland annat, att tjänsten upptagits i en

av medicinalstyrelsen godkänd plan för förlossningsvårdens tillgodoseende

inom barnmorskedistriktet och alt avlöningsförmånerna för vederbörande

barnmorska eller hennes vikarie fullt motsvara vad därutinnan stadgats.

Statsbidragen utbetalas regelmässigt kalenderårsvis i efterskott. Under

juli månad varje år skola dock såsom förskott på det årets bidrag utbetalas

tio tolftedelar av det belopp, som för nästföregående år godkänts till utbetalning.

Tillgängen på barnmorskor. — Uppgifter och uttalanden av 1941 års befolk
ning

sutredning.

1 sitt den 22 november 1945 avlämnade betänkande om förlossningsvården

(SOU 1945: 50) bär 1941 års befolkningsutredning i olika

sammanhang ägnat uppmärksamhet åt frågan örn den nuvarande och under

de närmast kommande åren förväntade tillgången på distrikts- och anstaltsbarnmorskor.

Utredningen konstaterar därvid, att en betydande brist uppstått

på sådana barnmorskor. Den l april 1945 uppgick sålunda vakanta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 227■

barnmorsketjänster lill 165, av vilka 97 avsågo anslaltsbarnmorskor och 68

distriktsbarninorskor. Möjligheterna att snabbt fylla denna personalbrist äro

enligt utredningens uppfattning för närvarande praktiskt taget obefintliga.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att medicinalstyrelsen i april

1944 med anledning av barnmorskebristen hemställt hos Kungl. Majit, att

extra utbildningskurser finge anordnas i såväl Stockholm som Göteborg samt

att antalet deltagare i samtliga kurser (ordinarie och extra) ökades från 24

till 36. Sedan riksdagen anvisat medel för ändamålet hade, utöver de redan

påbörjade ordinarie kurserna, planerats en på hösten 1944 börjande kurs vid

vardera barnmorskeläroanstalten. Till kurserna vid barnmorske!äroanstalten

i Göteborg, som avsetts för elever utan sjuksköterskeutbildning, hade fullt

antal deltagare anmält sig men däremot hade så få sökande anmält sig till

septemberkursen 1944 vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm, där elevrekryteringen

avsetts begränsad till endast sjuksköterskor eller tredjeårselever

vid sjuksköterskeskolorna, att kursen måst inställas. Under förutsättning, att

fullt antal deltagare anmälde sig till varje kommande kurs och under antagande

att från 24-elevskursema 22 och från 36-elevskurserna 33 elever fullföljde

studierna till examen, skulle enligt utredningen den sannolika tillgången

pa barnmorskor fram till 1949 kunna beräknas på sätt framgår av nedanstående,

av utredningen åberopade tabell.

Tillgången på barnmorskor åren 1944—1948.

1 1

1 2

1 3

4

5

6

1 7

1 8

9

10

11

12

>

I-S2. >

C

<

'' c c

*0 .

I T3 C/3

3

Med

= °

TJ a>

s§

S-v:

B

TTp

C/3

C

3

3

I

! Är

alet vakanser

årets början

pension

avgå

Summa

C/3

C/3

P

— cr

ct>

ed *-l

►q p

TT O

i3

p n

— C/3

ST

<”D

Ef -i

3 OQ

P

to: O

TT %

CA «—•

-ä

cr g

►5 w

1 3

3 a

p p

Tillskott genom

utexaminerade elever

P

TT

P

p. 3

-5 CA

o*

35

II

er- sö .

2 >

3 &

p: p:

3 E

cn p

fr p

CA

''TT

n g.

3 5

&J2.

SO p''

~ g

p: Q,

TT O

5 »

CA —>

CA

& &

n to

p 2

TT g.

P p

CA

TT

O

||

-s

1

<

E

3.5

TT CA

O 1

a &

g" ■

2 + 3

<

P

a

p.

CA *5

r+CJQ

4—5

^ P-

P CA

< p5

erci c- so»r-

to:

P 1

g s

fD

6 + 7 + 8

CA

*P

1 + 9-11

1944

90

65

2

67

10

57

25

12

94

istockholm

(Göteborg

nov.

>

22(

22/

«

140

1945

140

56

4

60

20

40

25

12

77

/Stockholm

juni

22(

44

173

(Göteborg

nov.

22/

1946

173

63

66

(Stockholm

juni

221

3

26

40

25

12

77

\ Göteborg

>

331

88

162

l

nov

33 J

(Stockholm

mars

331

1947

162

67

5

72

30

42

25

12

79

| Göteborg

juni

>

331

33

132

109

l

nov.

33j

(Stockholm

mars

331

I 1948

109

63

5

68

28

40

25

12

77

1

i Göteborg

juni

3>

331

331

132

54

l

nov.

33|

Summa

—

314

19

333

114

219

125

60 |

404

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 227.

o

Till tabellen fogar utredningen, bland andra, följande förklaringar.

Fram till 1949 uppnås pensionsåldern, 55 år, av 314 distriktsbammorskor

och 19 anstaltsbarnmorskor, eller sammanlagt 333 med fördelning på varje

år enligt kol. 2, 3 och 4.

Om av dessa 333 barnmorskor de Iillåtas kvarstå i tjänst efter uppnådd

pensionsålder, vilka äro villiga härtill och vilkas hälsotillstånd icke utgör

hinder, kan nian möjligen räkna nied att utvecklingen blir något mindre

ogynnsam. Med hänsyn till det slitsamma arbetet bör detta antal icke beräknas

högre än till en tredjedel, högst hälften, av samtliga som uppnå pensionsåldern.

Av de barnmorskor, som sålunda kunna förväntas kvarstå i

tjänst efter uppnådd pensionsålder, torde endast ett mindre antal kunna

kvarstå så lång tid sorn fem år. I tabellens kol. 5, där det beräknade antalet

kvarstående angives, lia siffrorna reducerats nied hänsyn härtill.

Utöver de nu befintliga och genom pensionering uppkommande vakanserna

måste nian förutsätta, att ytterligare sådana komma att uppstå, förorsakade

av dödsfall, av genom sjukdom vållad förtidspensionering eller av

upphörande i förtid med yrkesarbetet på grund av andra skäl, varvid det

vanligaste torde vara ingående av äktenskap. Sammanlagda antalet av dem

som avgå av sistnämnda orsaker torde kunna uppskattas till 25 per år eller

på 5 år 125 (kol. 7).

Slutligen tillkommer behov av nya barnmorsketjänster i och med öppnande

av nya eller utvidgning av befintliga förlossningsanstalter. Antalet kan av

lätt insedda skäl ej angivas annat än uppskattningsvis men torde icke böra

beräknas lägre än till 12 per år.

Vid ovanstående uppskattningar har ej räknats med eventuell ytterligare

ökning av nativiteten, ej heller har en sådan eventualitet som krav på ökat

antal barnmorskor vid anstalter med oförändrad beläggning kunnat tagas

med i beräkningarna.

Av tabellen kan utläsas, att antalet vakanta barnmorsketjänster vid utgången

av respektive år under angivna förutsättningar kan beräknas stiga

till 173 år 1945 för att därefter sjunka lill 109 år 1947 och 54 år 1948.

Utredningen framhåller härefter, att de anförda beräkningarna gåve belägg

för att ytterligare åtgärder utan tvivel vore nödvändiga för att snabbare

komma över den tid, som kännetecknades av underskott på kvalificerad arbetskraft

för förlossningsvårdens behov. Enligt utredningens mening utvisade

de svårigheter, som på senare tid gjort sig gällande vid rekryteringen av

barnmorskeyrket, att detsamma icke vore tillräckligt lockande samt att en

av orsakerna härtill syntes vara att hänföra till de otillfredsställande löneförmåner,

som för närvarande erbjödos barnmorskorna. — Utredningen har

i annat sammanhang framhållit, att densamma icke ansett sig böra upptaga

barnmorskornas lönefråga lill mera ingående prövning, enär en undersökning

av detta spörsmål hade synts böra ankomma på deli kommitté, som i

november 1944 på chefens för finansdepartementet föredragning tillsatts för

att inom nämnda departement verkställa utredning och avgiva förslag angående

löneställning och därmed sammanhängande anställningsförhållanden för

statsanställda sjuksköterskor och närstående befattningshavare, distriktssköterskor

samt lägre vård- och ekonomipersonal vid statliga vårdanstalter m. fl.

institutioner.

På föranledande av en av utredningen den 9 april 1945 gjord framställ
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 227.

ning i sådant syfte bär Kungl. Majit den 27 april 1945 uppdragit åt förenämnda

kommitté — 1944 års lönekommitté avseende sjukvårds- och ekonomipersonal

— att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga örn reglering

av avlöningsförhållandena för statsanställda barnmorskor och distriktsbammorskor.

Kommitténs arbete pågår.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att i åtskilliga av de yttranden,

som avgivits över befolkningsutredningens förenämnda betänkande örn

förlossningsvården, instämmanden gjorts i utredningens uttalande beträffande

barnmorskornas löneförhållanden. Önskemål om en förbättrad löneställning

för barnmorskorna för åstadkommande av en tillfredsställande rekrytering

till bammorskeyrket lia sålunda framförts i, bland andra, de av medicinalstyrelsen,

socialstyrelsen, barnnrorskeläroanstalten i Stockholm, statens

sjukhusutredning av år 1943 och svenska barnmorskeförbundet avgivna

yttrandena. Svenska landstingsförbundet, som erinrar om att distriktsbarnmorskornas

löner reglerades så sent som 1943 i fullt samförstånd med deras

egen organisation, yttrar, att en justering av nämnda löner tedde sig motiverad

med hänsyn till löneutvecklingen under de sista åren. Denna utveckling

vore emellertid av så sent datum, att densamma enligt förbundets uppfattning

icke kunnat utöva något större inflytande på den nuvarande tillgången

på barnmorskor.

Svenska barnmorskeförbunclets framställning och däröver avgivna yttranden.

I sin förenämnda framställning den 28 december 1945 har svenska barnmorskeförbundet

— efter att inledningsvis lia erinrat om rådande brist på

barnmorskor inom saväl den öppna som den slutna förlossningsvården —- anfört i huvudsak följande.

Samtidigt som antalet sökande till utbildningskurserna för barnmorskor

minskat^ hade också kvaliteten på de sökande försämrats. Enligt planerna

skulle såsom elever vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm endast antagas

sjuksköterskor eller tredjeårselever vid sjuksköterskeskolorna, varefter utbildningen

vid bammorskeläroanstalt skulle fortgå under en tid av 1 V2 år.

Med hänsyn till den ringa anslutningen till kurserna i Stockholm från elever

med sjuksköterskeutbildning hade man emellertid måst avstå från kravet

pa sjuksköterskeutbildning och det hade också visat sig svårt att ens upprätthålla

tidigare tillämpade fordringar på att vederbörande skulle för inträde

vid bammorskeläroanstalt kunna åberopa sig på minst två genomgångna

kurser vid folkhögskola.

Anledningen till svårigheterna att få till stånd en nöjaktig rekrytering till

bammorskeyrket måste huvudsakligen anses bero på den kortsynta lönepolitik,

som tillämpats gentemot barnmorskorna. Detta förhållande hade även

understrukits i befolkningsutredningens betänkande örn förlossningsvården.

På utredningens initiativ hade barnmorskornas löneförhållanden upptagits

till prövning av 1944 års lönekommitté för sjukvårds- och ekonomipersonal.

Representanter för barnmorskeförbundet hade även haft tillfälle att överlägga

med kommittén i ärendet vid sammanträde den 20 oktober 1945. Enligt vad

barnmorskeförbundet nu erfarit, hade nämnda kommitté tillfälligt avbrutit

sitt arbete i avvaktan på resultatet av andra statliga utredningar. På grund

därav syntes barnmorskornas lönefråga icke kunna komma lipp till behandling

vid 1946 års riksdag. Därest emellertid icke rekryteringen till yrket yt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

7

terligare skulle nedgå eller en avsevärd försämring av kvaliteten på de sökande

skulle uppkomma, vore det ofrånkomligen nödvändigt, att en väsentlig

löneförbättring genomfördes snarast möjligt. I en till kommittén samtidigt

med föreliggande framställning avlåten skrift hade förbundet hemställt, att

distriktsbarnmorskorna i lönehänseende skulle jämställas med kvinnliga

folkskollärare. Barnmorskeförbundet insåge emellertid, att en definitiv reglering

av löneställningen för barnmorskor icke kunde genomföras förrän den

kommitté som hade frågan till prövning hunne slutföra sitt arbete. Emellertid

syntes icke hinder möta att för säkerställande av en tillfredsställande

rekrytering till barnmorskeyrket en provisorisk löneförbättring genomfördes

i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete.

Under åberopande av vad sålunda anförts har barnmorskeförbundet hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas för genomförandet redan med inträdet av

budgetåret 1946/47 av en provisorisk löneförbättring för distriktsbarnmorskor.

över barnmorskeförbundets framställning hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

statskontoret och 1944 års lönekommitté avseende sjukvårdsoch

ekonomipersonal samt av svenska landstingsförbundet.

Medicinalstyrelsen erinrar örn att frågan örn barnmorskornas löneställning

berörts i styrelsens yttrande över befolkningsntredningens betänkande om

förlossningsvården, därvid styrelsen anfört, bland annat, följande.

En nödvändig förutsättning för en fullgod förlossningsvård är en kvalitativt

högtstående barnmorskekår med en utbildning och avlöning, som till

fullo motsvarar deras ansvarsfulla och självständiga arbete. -—--— Först

och främst vill medicinalstyrelsen vitsorda nödvändigheten av en radikal förbättring

av barnmorskornas arbetsförhållanden, som för närvarande i stor

utsträckning måste karakteriseras som mycket otillfredsställande. Med det

självständiga och synnerligen ansvarsfulla arbete, som åvilar barnmorskorna,

måste de beredas reglerad arbetstid, behövlig ledighet, trygghet mot alltför

stora ändringar i tjänstgöringsförhållanden o. s. v. till full jämställdhet

med övriga sjukvårdens utövare i motsvarande ställning. Det synes också

vara nödvändigt, att deras löneförhållanden anpassas efter det medicinska

ansvaret och självständigheten i deras arbete. Detta framstår sa mycket mera

befogat som man numera måste anses ha accepterat den nya linjen för

barnmorskeutbildningen, som kräver sköterskeutbildning som grund för

barnmorskeutbildningen. Då frågan örn barnmorskornas löner emellertid enligt

Kungl. Maj :ts beslut hänskjutits till 1944 års lönekommitté för sjukvårdsoch

ekonomipersonal, anser sig medicinalstyrelsen icke ha anledning att nu

närmare ingå på denna fråga men har velat understryka nödvändigheten av

dess snara lösning såsom ett kraftigt medel att motverka nu rådande brist

på barnmorskor.

Medicinalstyrelsen förklarar sig alltså till fullo belijärta de av barnmorskeförbundet

i den förevarande framställningen anförda synpunkterna. Enligt

styrelsens mening borde visserligen frågan örn distriktsbarnmorskornas löneställning

icke göras till föremål för omprövning av statsmakterna, förrän

nämnda lönekomitté avgivit sitt betänkande. Det ''yntes dock styrelsen skäligt

att dessförinnan vissa provisoriska åtgärder vidtoges till lörbättrande av

distriktsbarnmorskornas löneförhållanden.

Jämlikt bestämmelserna i 7 8 förordningen den 30 juni 1943 (nr 570)

örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. — framhåller styrelsen fort
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

sättningsvis — hade distriktsbarnmorskoma kommit i åtnjutande av rörligt

tillägg och kristillägg å lönen enligt samma grunder som befattningshavare,

vilka avlönades enligt civila avlöningsreglementet, varemot nämnda barnmorskor

icke finge anses vara berättigade till sådant provisoriskt lönetillägg,

som genom beslut efter den 30 juni 1943 tillerkänts statstjänstemän i de lägre

lönegraderna. Enligt styrelsens mening funnes emellertid skäl för att distriktsbarnmorskorna

— vilka i lönehänseende torde vara att jämställa med

befattningshavare i någon av de lägsta löneklassema — icke i nämnda avseende

skulle stå i en undantagsställning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts bar medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta om rätt för distriktsbarnmorska

att under budgetåret 1946/47 åtnjuta — förutom i 7 § kungörelsen

nr 570/1943 angivna förmåner — ett tillägg, motsvarande vad som

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 3 till innevarande års riksdag

komme att för samma budgetår fastställas för i lönehänseende närmast likställda

statliga befattningshavare, dels ock medgiva, att statsbidrag till bestridandet

av sålunda uppkommande kostnader finge utgå enligt enahanda

grunder, som i kungörelsen nr 572/1943 stadgats beträffande till distriktsbarnmorska

utgående kontant avlöning i övrigt.

Stotskontoret yttrar, att som allmän förutsättning för att provisoriskt lönetillägg

skulle utgå avsåges i princip gälla, att vederbörande bade heltidsanställning.

I den mån tjänstegöromålen för distriktsbarnmorskoma kunde anses

innebära heltidssysselsättning, bade statskontoret icke något att erinra

mot att sådan befattningshavare, pa sätt medicinalstyrelsen föreslagit, bereddes

tillfälligt lönetillägg under budgetåret 1946/47.

Från förenämnda, av generaldirektören Björck och vederbörande föredragande

omfattade mening bar statskommissarien Johnsson anmält sig skiljaktig

och därvid uttalat.

Xid„194,3 års riksdags behandling (prop. 210, r. skr. nr 457) av frågan örn

anställande av distriktsbarnmorskor m. m. ansågs en enhetlig reglering av

tjanstebarnmorskornas löner motiverad, då de vid ett genomförande av vad

riksdagen samtidigt beslutat beträffande deras arbetsförhållanden i det stora

bela kunde beräknas få full sysselsättning. Under sådana omständigheter kan

jag icke finna anledning att vid bedömandet av föreliggande spörsmål upptaga

i ragan om omfattningen av deras sysselsättning till förnyat övervägande.

Jag anser således att statskontoret ulan inskränkning bort tillstyrka vad medicinalstyrelsen

i ärendet föreslagit.

19U års lonekommitté avseende sjukvårds- och ekonomipersonal (ordförande

statskommissarien Johnsson) tillstyrker i likhet med medicinalstyrelsen,

att åtgärder vidtagas för att distriktsbarnmorskoma under budgetåret 1946/47

genom ökat statsbidrag till bestridande av löneförmånerna komma i åtnjutande

av ett tillägg å den kontanta lönen, motsvarande det provisoriska lönetillägg,

som enligt innevarande års riksdags beslut (skrivelsen nr 43) under

samma budgetår skall utgå till närmast likställda befattningshavare i statens

tjänst. Härutinnan anför kommittén följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl Mårts proposition nr 227.

Därest värdet av den distriktsbarnmorska författningsenligt tillkommande

förmånen av fri bostad uppskattas till 900 kronor för år, utgör begynnelselönen

för distriktsbarnmorska, inklusive tillägg, för närvarande (900 t 1 800

''+ 558) 3 258 kronor och slutlönen (900 +2 340 + 725) 3 965 kronor. Vid

jämförelse med statliga befattningshavare motsvarar närmast förenämnda

begynnelselön å A-ort 5 löneklassen, a E-ort 3 löneklassen och a I-ort löneklass

a samt slutlönen å A-ort 9, å E-ort 6 och I-ort 4 löneklassen. Vid

bestämmande av storleken av nu föreslagna kontanta tilläggsförmaner för

distriktsbarnmorskor kan möjligen diskuteras, huruvida dessa barnmorskor

böra jämställas med statliga befattningshavare med löneställning över eller

under 4 löneklassen. Kommittén anser emellertid, att i betraktande av arbetsuppgifterna

här avsett lönetillägg bör för samtliga distriktsbarnmorskor bestämmas

till 690 kronor, d. v. s. det inom ortsgrupperna D—F för 4 och

högre löneklasser fastställda.

Kommittén uttalar slutligen, att densamma i betraktande jämväl av distriktsbarnmorskornas

förhållandevis låga löneställning funnit skäligt, att dessa

barnmorskor genom beviljande av statsbidrag även erhölle ett kontant

engångsbelopp, motsvarande det tillfälliga lönetillägg å 300 kronor, som enligt

riksdagens förenämnda beslut under vissa villkor skulle utgå under innevarande

budgetår till befattningshavare i statens tjänst.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet finner motiverat, att en förbättring

av distriktsbammorskomas löner kommer till stånd, och förklarar sig

icke ha något att erinra mot att densamma ges i form av provisorisk löneförbättring

enligt samma grunder som för statens befattningshavare. Till

stöd härför yttrar styrelsen.

Enligt gällande grunder för distriktsbammorskomas avlönande skall staten

bestrida deras kontanta lön, medan landstingen skola svara för deras naturaförmåner.

De nuvarande kontanta lönerna fastställdes så sent som år 1943,

men därvid skedde egentligen ingen lönereglering för distriktsbarnmorskornas

vidkommande utan i huvudsak endast en överflyttning till staten a\ de

tilläggslöner, som tidigare utgått av landstingsmedel. I jämförelse med andra

motsvarande befattningshavargrupper äro distriktsbammorskomas löner

låga. Medan exempelvis i den slutna vården sjuksköterskor och barnmorskor

avlönats lika, är skillnaden mellan en distriktssköterskas och en distriktsbarnmorskas

löner numera rätt avsevärd. Slutlönen inklusive tillägg för en distriktssköterska

utgör sålunda för närvarande i ortsgrupp A—D 3 947 kr., i

ortsgrupp E—F 4 162 kr. och i ortsgrupp G—H 4 234 kr., medan en distriktsbarnmorskas

slutlön uppgår till 3 065 kr. I båda fallen kommer härtill bostad

med värme och lyse.

Departementschefen.

Som bekant har en stark brist på barnmorskor uppstått inom riket. Ett

icke ringa antal ledigblivna barnmorskebefattningar såväl inom distrikten

sorn vid förlossningsanstalterna har på grund härav icke kunnat återbesättas.

Erfarenheterna från de på senare tid igångsatta undervisningskurserna vid

bammorskeläroanstalterna synas därjämte ge vid handen, att barnmorskeyrket

icke längre lockar aspiranter i erforderlig utsträckning. Det föreligger

Bihang till riksdagens pratakoll 1946. 1 sami. Nr 227. “

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

sålunda anledning att befara, att den nuvarande bristen på barnmorskor

kan komma att kvarstå.

Angelägenheten av att snabbt finna utvägar till bemästrande av ifrågavarande

personalproblem behöver icke särskilt understrykas. I sitt nyligen avgivna

betänkande angående förlossningsvården har 1941 års befolkningsutredning

funnit anledning till uttalande, att en av orsakerna till bammorskeyrkets

nuvarande rekryteringssvårigheler syntes vara att hänföra till de enligt

utredningens mening otillfredsställande löneförmåner, som för närvarande

erbjödes distriktsbarnmorskorna. Samma uppfattning har också kommit

till uttryck i åtskilliga av de yttranden, som avgivits över befolkningsutredningens

betänkande. Det må vidare erinras om att frågan om en reglering

av avlöningsförhållandena för statsanställda barnmorskor och distriktsbarnmorskor

på initiativ av utredningen hänskjutits till 1944 års ''lönekommitté

avseende sjukvårds- och ekonomipersonal.

Även jag finner sannolikheten tala för ett visst sammanhang mellan rekryteringsnedgången

och de förhållandevis låga löner, som enligt gällande

ordning äro tillförsäkrade befattningshavarna inom det statsunderstödda

bammorskeväsendet. Från denna utgångspunkt är givetvis en omedelbar förbättring

av dessa befattningshavares löneställning synnerligen önskvärd.

Lämpligheten av en dylik åtgärd kan förefalla tveksam, då distriktsbarnmorskornas

avlöningsförhållanden för närvarande äro föremål för utredning.

Emellertid har en av svenska barnmorskeförbundet hos Kungl. Maj:t gjord

framställning om beredande åt distriktsbarnmorskorna av en provisorisk löneförbättring

från och med ingången av nästa budgetår vunnit stöd av samtliga

de i ärendet hörda remissinstanserna, däribland den nyssnämnda lönekommittén,

som jämväl funnit skäl föreslå, att sagda barnmorskor redan

under det nu löpande budgetåret erhölle en löneförstärkning motsvarande

det tillfälliga lönetillägg, som jämlikt riksdagens beslut (skrivelsen nr 43/

1946) tillkommer vissa befattningshavare i statens tjänst. Då kommittén —

vilken i övrigt framlagt förslag rörande storleken av den ifrågasatta löneförstärkningen

— icke funnit den pågående utredningen utgöra hinder för en

provisorisk förstärkning av distriktsbarnmorskelönerna, förordar jag, att

förslag i sådant syfte förelägges riksdagen.

Beträffande formen för den provisoriska löneförbättringen har medicinalstyrelsen

i sitt yttrande över barnmorskeförbundets framställning föreslagit,

att åt distriktsbarnmorskorna under budgetåret 1946''47 beredes ett av statsmedel

bekostat tillägg å lönen, motsvarande vad som enligt förenämnda riksdagsskrivelse

skall för sagda budgetår utgå i provisoriskt lönetillägg till statliga

befattningshavare i samma lönenivå som ifrågavarande barnmorskor. I

sistnämnda hänseende har lönekommittén funnit sig böra föreslå, att distriktsbarnmorskoma

med hänsyn till arten av deras arbetsuppgifter erhålla

en löneförstärkning motsvarande det provisoriska lönetillägg som enligt angivna

riksdagsbeslut avses skola utgå till statstjänare i 4:e och högre löneklasser,

ortsgrupperna D—F, eller med 690 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

11

Lämpligheten av att såsom sålunda föreslagits anknyta en provisorisk lönereglering

för distriktsbarnmorskorna till berörda statliga lönetilläggsreglering

synes mig emellertid kunna starkt ifrågasättas. Lönetekniskt sett föreligger

intet närmare samband mellan de för distriktsbarnmorskorna fastställda

lönerna och det statliga lönesystemet. Med hänsyn härtill finner jag mig

icke kunna tillstyrka, att ifrågavarande provisoriska löneförbättring för distriktsbarnmorskorna

anknytes tili den statliga lönetilläggsregleringen, utan

föreslår, att densamma åstadkommes i huvudsaklig överensstämmelse med

följande allmänna riktlinjer.

Till varje distriktsbarnmorska, som under nästa budgetår eller del därav

innehar ordinarie befattning, skall utgå ett månatligt tillägg å lönen av 50

kronor eller för helt år med 600 kronor. Jag har därvid utgått från att sistnämnda

belopp kommer att ligga inom ramen för den kommande definitiva

löneregleringen för distriktsbarnmorskorna. Å ifrågavarande tillägg må icke

beräknas rörligt tillägg eller kristillägg. Lönetillägget skall helt bestridas av

statsmedel i den ordning och under de förutsättningar i tillämpliga delar,

som stadgas i kungörelsen nr 572/1943 i avseende å statsbidrag till distriktsbarnmorskas

kontantavlöning i övrigt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att, sedan riksdagen fattat beslut i ämnet, meddela de närmare regleringsföreskrifter,

som i förevarande hänseende må finnas erforderliga. — Lönekommitténs

förslag att till distriktsbarnmorskorna skulle under innevarande

budgetår utgå ett engångsbelopp, motsvarande det tillfälliga lönetillägget till

statstjänarna, finner jag mig ur de synpunkter, som i det föregående anlagts

på ärendet, icke kunna tillstyrka.

Antalet med ordinarie innehavare besatta distriktsbammorsketjänster under

nästa budgetår torde enligt vad jag från medicinalstyrelsen inhämtat kunna

beräknas till i runt tal 1 020. För hela budgetåret skulle sålunda kostnaden

för den av mig nu föreslagna provisoriska löneförbättringen kunna uppskattas

till högst (600 X 1 020) 612 000 kronor eller i runt tal 600 000 kronor. Enär

emellertid statsbidragen till distriktsbarnmorskelönema utbetalas i efterskott

för kalenderår, bör medelsbehovet för nästa budgetår beräknas till halva

detta belopp eller 300 000 kronor. Ifrågavarande kostnader torde böra bestridas

från anslaget till Bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m.,

vilket i årets statsverksproposition föreslagits upptaget till ett belopp av

3 300 000 kronor. Med hänsyn till nämnda anslags karaktär av förslagsanslag

synes dock någon uppräkning av anslaget icke behöva vidtagas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att provisorisk löneförbättring under budgetåret 1946/47

må —- med anlitande av förslagsanslaget till Bidrag till avlöningar

åt distriktsbarnmorskor m. m. — beredas nämnda

barnmorskor i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i

det föregående angivna riktlinjer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

461525

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1946/47 till bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor a1 i texten
  2. SU 1946:174 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 194614-7 till bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor samt angående s. 6 i texten