Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1946-01-12 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:23, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

1

Nr 23.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms

slott den 12 januari 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. t sami. Nr 23.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse:

30 §.

3 mom. För försäkringsrörelse,

som drivits av utländsk försäkringsanstalt.

skall såsom här i

riket skattepliktig nettointäkt upptagas

5 procent av anstaltens premieinkomst

av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse,

6 procent av

anstaltens premieinkomst av här bedriven

brandförsäkringsrörelse, 15

procent av anstaltens premieinkomst

av här bedriven livförsäkringsrörelse

och 10 procent av anstaltens premieinkomst

av annan här bedriven försäkringsrörelse.

Föreslagen lydelse:

30 §.

3 mom. För försäkringsrörelse,

som drivits av utländsk försäkringsanstalt,

skall såsom här i

riket skattepliktig nettointäkt upptagas

5 procent av anstaltens premieinkomst

av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse,

6 procent av

anstaltens premieinkomst av här bedriven

brandförsäkringsrörelse samt

10 procent av anstaltens premieinkomst

av annan här bedriven försäkringsrörelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946.

1 Senaste lydelse, se 1930:190.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 28 september 1928 örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

20 §.

Varje år — — —- före taxeringsåret.

Vid bestämmandet av procenttalen

skall iakttagas att, även örn dessa

i övrigt bestämmas olika för de i

18 § 2 mom. under a) och de i samma

mom. under b) avsedda skattskyldiga,

procenttalet för svenska

försäkring sanstalter likväl skall, såvitt

avser i försäkringstekniskt hänseende

till livförsäkringsverksamhet

liänförlig inkomst, bestämmas lika

med procenttalet för fysiska personer.

Såsom till livförsäkringsverksamhet

hänförlig inkomst skall, örn försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse,

anses den del av anstaltens beskattningsbara

belopp, som efter förhållandet

mellan den i försäkringstekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten

och anstaltens sammanlagda nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen.

Föreslagen lydelse:

20 §.

Varje år ----— före taxerings
året.

Vid bestämmandet av procenttalen

skall iakttagas att, även om dessa

i övrigt bestämmas olika för de i

18 § 2 mom. under a) och de i samma

mom. under b) avsedda skattskyldiga,

procenttalet för livförsäkringsanstalter

likväl skall bestämmas

lika med procenttalet för fysiska personer.

Driver försäkringsanstalt jämväl

annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,

skall dock vad nu

sagts gälla, såvitt angår svensk anstalt,

allenast den del av anstaltens

beskattningsbara belopp som efter

förhållandet mellan den i försäkringstekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten

och anstaltens sammanlagda nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen

och, såvitt angår utländsk anstalt,

allenast den del av nämnda belopp

som efter förhållandet mellan den

skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda

skattepliktiga nettointäkt av

försäkringsrörelse belöper å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se 1045:898.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maits proposition nr 23.

4

Utdrag au protokollet över finansärenden, hållet inför Flans Maj:t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 12 januari

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Danielson, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga om ändrade bestämmelser rörande utländsk livförsäkringsanstalts beskattning

samt anför därvid.

Gällande bestämmelser.

I 30 § 3 mom. kommunalskattelagen — vilket stadgande enligt 2 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är tillämpligt jämväl

vid beräkning av skattepliktig inkomst enligt nämnda förordning — stadgas

bland annat, att för livförsäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt,

skall såsom här i riket skattepliktig nettointäkt upptagas 15 procent

av anstaltens premieinkomst av den här bedrivna rörelsen. Skatt påföres

sålunda icke som beträffande svensk livförsäkringsanstalt efter det verkliga

överskottet på rörelsen med tillägg av en tredjedel av räntan å vissa för

försäkringstagarnas räkning fonderade reserver, det s. k. ränteskatteunderlaget,

utan efter en schablonmässigt beräknad inkomst. Grundbeloppet

för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten fastställes därvid

jämlikt 18 § 2 mom. b) statsskatteförordningen till 10 procent av det beskattningsbara

beloppet och skatten utgår med det procenttal av det sålunda

fastställda grundbeloppet, som varje år jämlikt 20 § samma förordning bestämmes

att gälla för de i berörda författningsrum omförmälda skattskyldiga

(svenska aktiebolag m. fl.). Detta procenttal har alltsedan år 1940 utgjort

200, medan procenttalet för de i 18 § 2 mom. a) och c) omförmälda

skattskyldiga, däribland fysiska personer, utgjort 150. I fråga örn fastställande

av nyssnämnda procenttal gällde samma regler för inländsk som för utländsk

livförsäkringsanstalt till år 1943, då i 20 § statsskatteförordningen infördes

ett tillägg av innehåll att vid bestämmande av skatteprocenttalen

skulle iakttagas att, även om dessa tal i övrigt bestämdes olika för de i 18 §

2 mom. under a) och de i samma mom. under b) avsedda skattskyldiga, procenttalet

för svenska försäkringsanstalter likväl skulle, såvitt avsåge i för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

5

säkringstekniskt hänseende till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst,

bestämmas lika med procenttalet för fysiska personer. I följd härav har inländsk

livförsäkringsanstalt haft att betala skatt med 150 procent av det

för anstalten fastställda grundbeloppet, medan utländsk livförsäkringsanstalt

haft att erlägga skatt med 200 procent av motsvarande grundbelopp.

Bakgrunden till bestämmelsen om schablonberäkning av utländsk försäkringsanstalts

inkomst av livförsäkringsrörelse framgår av det vid propositionen

nr 102 till 1927 års riksdag fogade statsrådsprotokollet (s. 389—395).

I ett där återgivet yttrande framhöll försäkringsinspektionen, att utländsk

försäkringsanstalts beskattningsbara inkomst tidigare brukat uppskattas till

viss procent av anstaltens premieinkomst för egen räkning å dess rörelse i

Sverige. En sådan regel vore enkel att tillämpa och ledde till resultat, som ej

syntes obilliga, om man bestämde procentsatsen efter de svenska försäkringsbolagens

erfarenhet om vad dessa bolags överskott i medeltal utgjorde i procent

av premieinkomsten för egen räkning inom olika försäkringsgrenar. Enligt

inspektionens beräkning hade detta procenttal, avrundat till närmaste 5- eller 10-tal, för livförsäkring under åren 1921—1923, örn ingen annan ränteinkomst

medräknades än räntan på försäkringsfonden, beräknad efter 4 procent

eller den lägre räntefot, som vore gällande för fondens beräkning, utgjort

10. Denna beräkning kunde ej vara annat än ungefärlig, men torde dock

kunna bliva användbar för det ändamål, varom här vore fråga. Därför syntes

man, örn man i princip ville bibehålla den förutvarande regeln för beräkning

av utländsk livförsäkringsanstalts beskattningsbara inkomst, för det dåvarande

kunna bestämma, att den skulle beräknas till 10 procent av anstaltens

premieinkomst för egen räkning å dess rörelse i Sverige. Det syntes böra ankomma

på Kungl. Majit att efter försäkringsinspektionens hörande bestämma

de procentsatser, som tid efter annan skulle tillämpas.

Departementschefen anslöt sig i princip till försäkringsinspektionens förslag

men ansåg, att som grund för beräkningen borde läggas de utländska

försäkringsanstalternas premieinkomst utan avdrag för återförsäkringspremier

samt att procentsatsernas fastställande vore en beskattningsfråga, som

borde prövas av riksdagen. Skulle erfarenheten sedermera visa, att de fastställda

procentsatserna icke vore lämpliga, finge desamma enligt departementschefens

mening ändras i den för ändring av kommunalskattelagen gällande

ordning. Med hänsyn till att ränleskatt föresloges skola uttagas av

svenska livförsäkringsbolag borde procenttalet för utländsk livförsäkringsrörelse

därvid omedelbart sältas till 15.

Anledningen till det år 1943 gjorda tillägget till 20 § statsskatteförordningen

framgår av del vid propositionen nr 172 till 1943 års riksdag fogade

statsrådsprotokollet. Enligt vad där anföres hade svenska livförsäkringsbolags

förening hos Kungl. Majit hemställt örn vissa lättnader i de svenska livförsäkringsanstalternas

beskattning. Därvid anförde föreningen bland annat,

att vid kommunalskattelagens tillkomst en beskattning hos försäkringsgivaren,

lämpligt avvägd i förhållande lill den som eljest skulle åvilat försäkringstagarna,

ansetts kunna vinnas genom att ränteskatteunderlaget bestämts till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Va av räntan å premiereserv och premieåterbäringsreserv, men att förhållandena

sedermera förändrats. För att återföra livbolagens räntebeskattning till

det läge i förhållande till beskattningen av enskilda personer, vilket rått vid

lagens tillkomst, borde ränteskatteunderlaget nedsättas till 1/i av räntan å

nämnda reserver. Alternativt ifrågasatte emellertid föreningen ett annat förfaringssätt,

som skulle leda till i stort sett samma resultat. Härom anförde

föreningen:

Enligt 18 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt utgår

inkomst- och förmögenhetsskatt med viss i särskild ordning bestämd procent

av ett för den skattskyldige fastställt grundbelopp. Detta grundbelopp var

tidigare för försäkringsanstalts inkomst i den mån den icke belöpte på aktieägarna,

d. v. s. för ömsesidiga försäkringsbolag hela inkomsten och för försäkringsaktiebolagen

i det närmaste ali inkomst av livförsäkringsrörelse, bestämt

till 6 procent av det beskattningsbara beloppet, medan det för försäkringsaktiebolagens

inkomst i övrigt var bestämt på samma sätt som för aktiebolag

i allmänhet efter en varierande skala med ett maximum av 12 procent.

Vid ändring av lagrummet år 1938 borttogs emellertid denna skillnad och

grundbeloppet fastställdes för alla försäkringsanstalter till 10 procent av det

beskattningsbara beloppet. För fysiska personer bestämdes maximum för

bottenskattens grundbelopp samtidigt till 6,5 procent av det beskattningsbara

beloppet.

Därest man nu återgår till en i huvudsak likartad uppdelning av försäkringsanstalternas

inkomst som före år 1938, skulle viel det årliga bestämmandet

enligt 20 § statsskatteförordningen av det procenttal av grundbeloppet,

efter vilket bottenskatt skall uttagas, detta procenttal för försäkringstagarnas

inkomst inom livbolagen sättas lika med det för enskilda personer

bestämda. Härigenom skulle olägenheterna av den olikformiga utvecklingen

av skatteprocenten för livbolagen i jämförelse med skatteprocenten för enskilda

i stort sett neutraliseras.

För egen del anförde jag till det vid propositionen nr 172 till 1943 års riksdag

fogade statsrådsprotokollet, att år 1938 en formell likställighet i beskattningshänseende

genomförts mellan försäkringsanstalter och aktiebolag i allmänhet,

i det att bottenskattens grundbelopp för båda kategorierna fastställts

till 10 procent av det beskattningsbara beloppet, men att därmed icke åsyftats

någon ändring av principen att ränteskatten erlades av livbolagen i försäkringstagarnas

ställe. Anledningen till att man likväl ansett sig kunna fastställa

bottenskattens grundbelopp lika för försäkringsanstalter och aktiebolag

i allmänhet hade varit den, att i fråga om försäkringsanstaiter det beskattningsbara

beloppet ansetts utgöra endast omkring hälften av det belopp, som

enligt grunderna i ämnet egentligen bort beskattas, varför den effektiva skattesatsen

endast bleve 5 procent eller något högre än skattesatsen för fysiska

personer i det lägsta inkomstskiktet. Den grundtanke, på vilken föreningens

förslag byggde — eller att livbolagens skattebörda i princip borde återföras

till den relation till fysiska personers skattebörda, som rådde vid bestämmelsernas

tillkomst — hade i avgivna remissyttranden godtagits. För egen del

hade jag funnit mig kunna vitsorda behovet av en omarbetning av ifrågavarande

bestämmelser, vilka utformats med utgångspunkt från helt andra skattesatser

än de som för det dåvarande gällde. Denna omarbetning, som emel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

7

lertid måste ställas något på framtiden, borde icke taga sikte enbart på frågan

till vilken kvotdel av räntan ränteskatteunderlaget skulle bestämmas, utan

vore det fast hellre önskvärt att hela frågan om livbolagens beskattning bleve

föremål för omprövning. Jag hade emellertid ansett de rådande förhållandena

nödvändiggöra att vissa ändringar omedelbart vidtoges, därvid rubbning dock

borde undvikas av de grundläggande principer på vilka beskattningen av

livbolagen vilade. Förslaget örn sänkning av ränteskatteunderlaget från Vs till

1li av räntans belopp hade jag funnit mig icke kunna tillstyrka, men föreningens

alternativa förslag hade jag ansett kunna godtagas såsom ett provisorium

i avbidan på en mera fullständig omarbetning av hithörande regler. Detta förslag

borde icke uppfattas såsom innebärande ett principiellt avsteg från gällande

regler för livbolagens beskattning utan tvärtom såsom ett återställande

av den likformighet i beskattningshänseende mellan livbolagen och fysiska

personer, på vilken gällande regler byggde.

Vidare må här erinras om, att samtidigt med införandet av det förut angiv

na tillägget till 20 § statsskatteförordningen utfärdades en förordning örn begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt (Svensk författn.-saml.

1943 nr 265). Enligt sistnämnda förordning äger sådan anstalt åtnjuta avkortning

av anstalten påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt

eller restitution av redan erlagd dylik skatt med belopp, varmed anstalten

på grund av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt samt allmän kommunalskatt sammanlagt överstiga

den för anstalten samma år enligt statsskatteförordningen taxerade inkomsten

ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 §

sistnämnda förordning vid taxeringen medgivits, men minskad dels med ränteskatteunderlaget

och dels med anstalten för samma år påförd krigskonjunkturskatt,

dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt högst må omfatta

summan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten.

Syftet med denna skattebegränsning, som sålunda icke gäller för utländsk

livförsäkringsanstalt, var att skapa en garanti för att livbolagen icke skulle

behöva betala större belopp i stats- och kommunalskatt än som motsvarade

överskottet å deras verksamhet.

Framställning i ämnet.

I en den 31 december 1943 dagtecknad, till finansdepartementet ingiven

skrift har det förenade danska lif försäkringsaktiebolaget Hafnia, svenska

avdelningen, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder

för åvägabringande av

1. att det år 1943 utfärdade tillägget till 20 § förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt utsträcktes att gälla även för utländsk livförsäkringsanstalt;
2.

att utländsk livförsäkringsanstalts inkomst av fastighet icke gjordes

till föremål för kommunal eller statlig inkomstbeskattning, i den mån fastigheten

tillhörde försäkringsrörelsen;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Departements
chefen.

3. att den i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgade procentsatsen,

efter vilken utländsk livförsäkringsanstalts skattepliktiga nettointäkt beräknades

i förhållande till premieinkomsten, nedsattes från 15 till 5 procent; samt

4. att, om framställningen i sistnämnda del ej vunne bifall, tillämpningsområdet

för den år 1943 utfärdade förordningen om begränsning av skatt

för svensk livförsäkringsanstalt utvidgades så att förordningen bleve tilllämplig

även å utländsk livförsäkringsanstalt.

Över framställningen ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten

och försäkringsinspektionen samt av Överståthållarämbetet, som därvid såsom

eget utlåtande åberopat ett av t. f. taxeringsintendenten E. B. Lundquist till

ämbetet avgivet yttrande.

Vid anmälan av propositionen nr 172 till 1943 års riksdag framhöll jag,

att det vore önskvärt att frågan om de svenska livbolagens beskattning bleve

föremål för omprövning, men att detta vore en arbetsuppgift av tidskrävande

art, varför denna fråga finge ställas något på framtiden. Vid den revision av

gällande bestämmelser, som sålunda är avsedd att komma till stånd, bör

även frågan om de utländska livförsäkringsanstalternas beskattning tagas

under övervägande.

I nämnda proposition framlades emellertid förslag till vissa omedelbara

ändringar av gällande beskattningsregler rörande de svenska livbolagen, vilka

förslag av riksdagen godtogos. Det synes befogat, att även i fråga om de

utländska livförsäkringsanstalterna vissa ändringar i gällande beskattningsregler

omedelbart vidtagas. Dessa ändringar böra i princip avse att återställa

den tidigare relationen mellan de svenska och de utländska anstalternas beskattning.

Jag vill understryka att jämväl de ändringar, som jag i enlighet

härmed kommer att föreslå, böra betraktas som ett provisorium i avbidan

på en mera fullständig omprövning av bestämmelserna om livförsäkringsanstalternas

beskattning.

Skatteprocenttalet för utländsk livförsäkringsanstalt.

Till stöd för sitt yrkande, att 1943 års tillägg till 20 § statsskatteförordningen

måtte utsträckas att gälla även för utländsk livförsäkringsanstalt, har det

danska bolaget anfört, att man vid tillkomsten av de nuvarande reglerna om

beskattning av livförsäkringsrörelse utgått från att utländsk försäkringsanstalt

skulle erlägga samma skatt som en svensk anstalt skolat betala, om rörelsen

drivits av denna, men att den sålunda från början införda pariteten

mellan de svenska och de utländska livbolagens beskattning genom 1943

års ändring av ifrågavarande lagrum definitivt brutits. Det hjälpte icke längre

att beräkna den skattepliktiga inkomsten för de utländska livbolagen efter en

sådan procentsats av premieintäkten att den komme att motsvara det belopp,

å vilket ett svenskt bolag under samma förhållanden skulle ha att erlägga

skatt. Skattebördan för det utländska bolaget bleve likväl avsevärt

tyngre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

9

Det danska bolagets framställning har på förevarande punkt tillstyrkts i

samtliga remissyttranden.

Kammarrätten anför till motivering av sin ståndpunkt i denna del:

Jämväl de utländska livförsäkringsbolagen torde så som skatteunderlagsschablonen

bestämts få anses erlägga skatt i försäkringstagarnas ställe. Det

kan tilläggas, att i 1928 års inkomstskatteförordning i dess ursprungliga lydelse

(373/1928) hänfördes utländska bolag, vilket begrepp givetvis omfattar

jämväl utländska försäkringsbolag, i fråga örn grundbeloppets bestämmande

till samma grupp som fysiska personer. Själva skatteprocenten bestämdes

då för varje år enhetligt för samtliga skattskyldiga. Därtill kommer emellertid,

att huvudprincipen för de utländska försäkringsbolagens beskattning såsom

ovan påpekats just är den, att skattebördan skall avvägas efter de svenska

bolagens. Flera och starka skäl synas således tala för att Hafnias framställning

på denna punkt bör bifallas.

Försäkringsinspektionen framhåller liknande synpunkter.

T. f. taxering sintendenten vid Överståthållarämbetet anför att, då den

schablon, efter vilken utländsk försäkringsanstalts skattepliktiga nettointäkt

av här i riket bedriven livförsäkringsrörelse fastställdes, beräknats medföra

en med de inländska livförsäkringsanstalternas i stort sett lika skattebelastning,

det torde vara uppenbart, att det år 1943 gjorda tillägget till 20 § statsskatteförordningen

borde utsträckas att gälla även för utländsk livförsäkringsanstalt.

I likhet med de hörda myndigheterna och på av dem anförda skäl förordar

jag, att det år 1943 gjorda tillägget till 20 § förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt utsträckes att gälla även i fråga om utländsk

livförsäkringsanstalt.

Utländsk livförsäkringsanstalts inkomst av fastighet.

I denna del anför det danska bolaget:

Ett utländskt bolag beskattas i princip liksom ett svenskt förutom för inkomst

av rörelse även för inkomst av fastighet. Om det svenska bolaget placerar

en del av rörelsens medel i fastigheter, minskas inkomsten av rörelsen

och därmed skatten på rörelsen i motsvarande grad. Om däremot det utländska

bolaget inköper en fastighet, som icke direkt användes i rörelsen (d.

v. s. ej till kontorslokaler eller dyl.), och beskattas för fastighelsinkomsten,

medför detta ej någon minskning av skatten å rörelsen. Detta torde icke vara

rättvist. Från fastighet härflytande inkomst, som kan anses falla inom rörelsen

men ändå skall taxeras som inkomst av fastighet, synes icke böra göras

till föremål för särskild kommunal eller statlig inkomstbeskattning utan få

anses ingå i den genom den schablonmässiga 15-procentsberäkningen deducerade

inkomsten.

I anslutning till det sist sagda får bolaget meddela, att bolaget under de senare

åren funnit sig nödsakat att förvärva två större hyresfastigheter för att

få skälig ränta å sina fondmedel. Till en början deklarerade bolaget överskottet

å fastigheterna som inkomst och blev vederbörligen beskattat därför. Från

och med inkomståret 1940 har bolaget dragit konsekvenserna av det förhål
-

Depariements
chejen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

landet, att hela överskottet avsatts till bolagets fonder och gjort avdrag för

avsättningen såsom för ränta å gäld (därvid medgivna avdrag för värdeminskning

å fastigheterna framkommit som underskott å dessa,--—).

Detta förfarande har godtagits av taxeringsmyndigheterna åren 1941 och 1942

men ej 1943. I år (1943) lia vi sålunda beskattats för överskott å fastigheterna

till ungefär samma belopp som år 1940 (80 361 kronor).

I remissyttrandena ha framförts vissa erinringar mot det danska bolagets

förslag i denna del.

Kammarrätten vitsordar det danska bolagets uppgift, att beskattningsmyndigheterna

vid 1941 och 1942 års taxeringar tagit hänsyn till de av bolaget

påpekade förhållandena och genom medgivande av vissa avdrag underlåtit

att beskatta bolaget för inkomst av fastighet. Kammarrätten anför vidare:
Vid

1943 och 1944 års taxeringar hade Hafnia däremot icke fått någon

motsvarande skattelättnad. Enligt vad som framgår av Stockholms stads

prövningsnämnds protokoll —--hade 1943 års vederbörande taxerings
nämnd

— under uttalande att taxeringsnämnden vid beräkning av bolagets

inkomst av fastighet »i princip» icke fann bolaget berättigat till avdrag för

andra gäldräntor än sådana, som belöpte å upplånat, i fastigheterna nedlagt

kapital — likväl därutöver beviljat avdrag för gäldräntor beräknade efter 3

procent å 2/3 av fastigheternas taxeringsvärden d. v. s. för beräknade räntor

å inteckningar i fastigheterna, vilka inteckningar deponerats för täckande av

bolagets skuld till försäkringstagarna.

Prövningsnämnden, där bolaget på anförda skäl yrkade avdrag för beräknade

gäldräntor efter högre norm än den av taxeringsnämnden godkända,

ansåg bolaget överhuvud icke avdragsberättigat för beräknade gäldräntor.

Prövningsnämndens beslut har av Hafnia överklagats i kammarrätten.

Kammarrätten kan givetvis icke här föregripa vederbörande dömande avdelnings

beslut genom att i detta sammanhang taga ställning till spörsmålet

huruvida en jämkning av beskattningen i sådan riktning, Hafnia begärt, redan

är möjlig enligt gällande lag. Då det genom åtskilliga rällsfall fastslagits,

att fastigheter inköpta för i framställningen angivet ändamål tillhöra

rörelsen (se t. ex. reg:ns årsbok 1938 ref. 60), synes det emellertid vara utom

ali tvekan, att här föreligger ett missförhållande. Måhända torde därför en

åtgärd från lagstiftarens sida, varigenom rättelse därutinnan vinnes, få anses

påkallad oberoende av utgången av berörda taxeringsmål.

Att därvid gå så långt, som Hafnia föreslagit, eller att utan vidare fastslå,

att utländsk livförsäkringsanstalts inkomst av fastighet icke skall göras till

föremål för kommunal eller statlig inkomstbeskattning, i den mån fastigheten

tillhör försäkringsrörelsen, lärer få anses mindre lämpligt. Den rätta avvägningen

härutinnan får emellertid bero på en kommande utredning.

Vid en lagändring i förevarande syfte, vilken givetvis bör avse alla utländska

försäkringsbolag, för vilka motsvarande förhållande föreligger, bör

man emellertid se till att någon skattelättnad icke beredes de utländska bolagen

för inkomst av andra fastigheter än sådana, som verkligen kunna anses

ingå i anstalternas svenska rörelse. Missbruk kunna eljest lätt tänkas uppkomma.

Försäkringsinspektionen anför:

Frågan om beskattning av utländsk försäkringsanstalts fastighet — •—- —- erbjuder vissa svårigheter. I fråga örn svenska försäkringsanstalter gäller, att

kapitalplacering betraktas som ett led i verksamheten, varför inkomst av ka
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23-

11

pital anses ingå i rörelseinkomsten, dock icke om kapitalet placerats i fastighet,

som icke användes i rörelsen. Anledningen till att sådan fastighet betraktas

såsom en särskild förvärvskälla torde framför allt vara uppfattningen, att

inkomst av fastighet bör beskattas inom den kommun, där fastigheten är belägen.

För ett svenskt försäkringsbolag får uppdelningen på olika förvärvskällor

ingen annan följd än att, om fastigheten är belägen i annan kommun

än där rörelsen bedrives, kommunalskatten å den del av inkomsten, som härrör

från fastigheten, kan komma att beräknas enligt annan skattesats än örn

nämnda del av inkomsten hänförts lill inkomst av rörelse. Örn däremot en utländsk

försäkringsanstalt placerar medel i fastighet, som icke användes i rörelse,

minskas icke härigenom, såsom i fråga örn svensk anstalt, den skattepliktiga

nettointäkten av rörelse, enär denna intäkt beräknas schablonmässigt

till viss procent av premieinkomsten. Genom att fastigheten betraktas som

särskild förvärvskälla blir anstalten på så sätt dubbelbeskattad.

I fråga om den kommunala fastighetsskatten gälla i viss mån likartade förhållanden.

Om för en svensk försäkringsanstalt den sammanlagda nettointäkten

av rörelse och fastighet icke understiger den inkomst, som enligt 45 § kommunalskattelagen

skall anses beskattad genom fastighetsskatten, medför fastighetsskatten

ingen merbeskattning av anstalten. I motsatt fall blir däremot

en merbeskattning följden. För en utländsk anstalt medför fastighetsskatten

alltid en merbeskattning. Alt befria utländsk försäkringsanstalt från fastighetsskatt,

vore dock enligt inspektionens mening icke lämpligt, enär utländska

anstalter härigenom i vissa fall skulle bli gynnsammare ställda än svenska

anstalter.

Beträffande beskattningen av utländska försäkringsanstalters inkomst av

fastighet vill inspektionen förorda, att ändring vidtages. Generell skattefrihet

för dylik inkomst bör dock icke komma i fråga, enär sådan skattefrihet kunde

obehörigen utnyttjas genom att större belopp än som erfordrades för rörelsen

placerades i fastigheter här i riket. Ej helier synes det lämpligt alt medgiva

skattefrihet endast av den anledningen att fastigheten tillhör anstalts här i riket

bedrivna försäkringsrörelse. Skattefriheten torde böra knytas till vissa

särskilda i det följande omnämnda förhållanden.

Enligt 8 § lagen den 24 juli 1903 (nr 94) örn utländsk försäkringsanstalts

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, sådant detta lagrum lyder enligt

lagen den 2 mars 1934 (nr 37), är utländsk försäkringsanstalt, vars rörelse här

i riket omfattar livförsäkring, skyldig att redovisa försäkringsfonden för livförsäkring

jämte visst tillägg i värdehandlingar av den i 215 § under 1)—6)

lagen örn försäkringsrörelse omförmälda beskaffenhet eller ock i vissa andra

tillgångar, om vilka emellertid i detta sammanhang ej är fråga. Värdehandlingarna

skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga tillgångar antingen

under kontroll av ett av inspektionen förordnat ombud eller ock på visst

annat av inspektionen godkänt sätt. Bland nämnda värdehandlingar kunna

förekomma även skuldförbindelser, för vilka anstalten äger säkerhet genom

inteckning i anstalten tillhörig fast egendom. Tnteckningsbeloppet skall i regel

ligga inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, men kan i

visst, i 215 § omförmält fall uppgå lill fulla taxeringsvärdet. Därest anstalt

till fullgörande av omförmälda depositionsskyldighet använder inteckningar i

egen fastighet, föreligger enligt inspektionens mening skill att medgiva anstalten

viss skattefrihet beträffande inkomst av fastigheten i fråga.

De ovan återgivna bestämmelserna beträffande livförsäkring äga motsvarande

tillämpning i fråga örn viss annan personförsäkring. Förevarande skattefråga

är emellertid i fråga örn sådan försäkring av mindre betydelse.

Enligt 21 § lagen den 11 juni 1943 (nr 338) örn krigsansvarighet för livoch

invaliditelsförsäkring skall utländsk försäkringsanstalt, som här i riket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Departements
chefen.

driver liv- eller invaliditetsförsäkring, upprätta och hos försäkringsinspektionen

söka fastställelse å grunder för lagens tillämpning, varvid inspektionen

äger påfordra införande av bestämmelse om skyldighet för anstalten att

här i riket nedsätta tillgångar till säkerhet för fullgörande av anstaltens förbindelser

enligt grunderna. Även vid sådan nedsättning kunna skuldförbindelser

med säkerhet av inteckning i anstalten tillhörig fast egendom ifrågakomma.

I vidare mån än nu sagts kan för närvarande ej nedsättning av sådana

skuldförbindelser förekomma.

Örn en utländsk försäkringsanstalt för sådan redovisning och nedsättning

som ovan avses använder skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i egen

fastighet å belopp, vilket utgör endast en mindre del av fastighetens taxeringsvärde,

synes det icke rimligt, att anstalten helt befrias från skatt å inkomsten

av fastigheten. En befrielse av sådan omfattning skulle kunna obehörigen utnyttjas.

Enligt inspektionens mening bör anstalten befrias från skatt för så

stor del av inkomsten av fastigheten, som motsvarar förhållandet mellan å ena

sidan sammanlagda beloppet av de skuldförbindelser, vilka godkänts för ovan

avsedd redovisning och nedsättning, samt å andra sidan fastighetens taxeringsvärde.

Hafnia har icke berört frågan örn beskattning av den i fastighet nedlagda

förmögenheten. Denna fråga bör emellertid enligt inspektionens mening lösas

efter linjer motsvarande dem som ovan föreslås beträffande beskattning av

inkomsten.

T. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet framhåller att då någon

sådan divergens, som den vilken nu förekommer i fråga örn beskattningen då

svensk respektive utländsk försäkringsanstalt åtnjuter inkomst av fastighet,

icke varit avsedd, de nu gällande bestämmelserna i detta avseende icke kunna

anses tillfredsställande. Det danska bolagets framställning torde sålunda i denna

del få anses motiverad. De författningsbestämmelser, som erfordrades för

de utländska livförsäkringsanstalternas frikallande från den särskilda skattskyldigheten

för inkomst av till försäkringsrörelse hörande fast egendom,

varom här vore fråga, borde emellertid avfattas att gälla icke blott utländska

livförsäkringsanstalter utan även inom andra branscher här i riket verksamma

utländska försäkringsanstalter, då ju även dessas skatteunderlag för härstädes

bedriven rörelse beräknades efter schablonmässiga grunder.

En omprövning av gällande regler rörande beskattning av utländsk försök - ringsanstalts inkomst av fastighet torde få anses motiverad. Emellertid skulle

en reform enligt den linje, som föreslagits av det danska bolaget, icke innebära

allenast ett återställande av den tidigare relationen mellan de svenska och de

utländska anstalternas beskattning. En dylik reform skulle med andra ord

falla utanför den tidigare angivna ramen för de provisoriska ändringar, som

i detta sammanhang synas böra vidtagas. Redan av detta skäl lärer det alltså

vara befogat att, på sätt kammarrätten ifrågasatt, låta med omprövningen

i denna del anstå i avbidan på en blivande utredning i ämnet.

Även andra skäl tala emellertid för ett uppskov med det slutliga ställningstagandet

till nu förevarande spörsmål. Frågan örn beskattningen av utländsk

livförsäkringsanstalts inkomst av fastighet torde sålunda icke böra avgöras

utan att frågan örn utformningen av fastighetsbeskattningen och förmögen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

13

hetsbeskattningen, i vad angår fastigheter varom nu är fråga, samtidigt upptages

till omprövning. Detta kan emellertid icke ske utan ytterligare utredning.

Vidare är det önskvärt, att frågan örn de utländska livförsäkringsanstalternas

beskattning för inkomst av fastighet icke upptages isolerad utan i

samband med en omprövning av övriga utländska försäkringsanstalters skattskyldighet

för sådan inkomst.

Jag vill slutligen framhålla att, enligt vad jag inhämtat, frågan om det

danska bolagets inkomsttaxering åren 1943 och 1944 för närvarande — sedan

kammarrätten i det avseende, varom här är fråga, lämnat Stockholms

stads prövningsnämnds beslut utan ändring — är beroende på regeringsrättens

prövning. Jämväl sist berörda förhållande lärer tala för ett uppskov

med prövningen av det danska bolagets framställning om lagändring i nu

förevarande del.

15-procentsschablonen för inkomstberäkningen.

Det danska bolaget anför:

Den låga räntenivån under åren närmast före det nu pågående kriget medförde,

att den till grund för beräkning av livbolagens fonder liggande räntefoten

måste sänkas. Härigenom uppstod en fondbrist, som bolagen hade att

amortera med i deras rörelse uppkomna överskott. Detta föranledde i sin tur,

att överskotten sjönko så att bolagens inkomstförhållanden kommo att te sig

på ett helt annat sätt än tidigare. Den speciella konstruktionen av livbolagens

inkomstbeskattning gjorde, att skatterna icke sjönko i samma grad som överskotten,

vilket i sin tur medförde, att bolagens skattebörda i förhållande till

överskotten ökades. Denna utveckling har ytterligare tillspetsats genom de

under senare år starkt ökade skattesatserna. Särskilt synas de utländska livbolagen

ha blivit lidande av dessa förhållanden.

Frågan huruvida skattebördan för de utländska livbolagen för tillfället

är riktigt avvägd eller ej synes---få anses beroende av, hur de svenska

livbolagens beskattningsförhållanden utvecklats. Den skattepliktiga inkomsten

för dessa utgöres av överskottet å rörelsen samt V3 av räntan å för försäkringstagarnas

räkning avsatta reserver. Sistnämnda andel av den skattepliktiga

inkomsten, det s. k. ränteskatteunderlaget, är emellertid begränsad så att hela

den summa, varå skatt beräknas, ej får överstiga ett belopp motsvarande 4

gånger överskottet. Skatten är sålunda för ett svenskt livbolag delvis beroende

av överskottet. Visserligen ha skatterna för de svenska livbolagen under

de senare åren ökats, örn man ställer dem i proportion till överskotten, men

jämför man dem med premieinkomsterna, ha de icke förty under samma tid

minskats avsevärt, beroende på att överskotten på grund av de nödtvungna

fondavsättningarna nedgått och dragit skatterna med sig i denna riktning. I

själva verket torde förskjutningen härvidlag icke vara obetydlig, och skulle

pariteten mellan de svenska och de utländska livbolagen bibehållas, synes det

för de senare i förhållande till premieintäkterna bestämda skatteunderlaget

böra sänkas minst till V3 av det nu gällande.

T remissyttrandena lia framförts erinringar mot vad det danska bolaget i

denna del anfört.

Kammarrätten yttrar: _______

Det torde vara obestridligt, att under den tid, då de av räntefallet betingade

fondförstärkningarna pågingo, de svenska livbolagen genom gällande skatte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

lagsbestämmelser haft förmåner av väsentliga skattereduktioner, av vilka de

utländska bolagen icke kommo i åtnjutande. Det torde dock icke kunna

sättas i fråga att nu efteråt giva deni någon kompensation härför. En annan

sak är om, sedan nu jämviktsläget nied avseende å fondavsättningarna åter

uppnåtts eller i allt fall snart torde komma att uppnås, någon rubbning kan

anses hava inträtt i den relation mellan överskott och premiereserv från vilken

man utgick vid antagandet av de procenttal, som valts för schablonbeskattningen.

Även om av framställningen framgår, att, såvitt Hälmia rör,

procenttalet kan anses för högt, torde dock de mera allmänt hållna uttalanden,

på vilka bolaget grundat sin begäran om sänkning av skatteunderlaget,

icke vara tillräckliga för att kunna läggas till grund för en slutgiltig lagstiftning

i ämnet. Förrän en utredning i sådant hänseende föreligger, kan frågan

om skatteunderlagets reducering icke med säkerhet bedömas. Emellertid vill

kammarrätten med hänsyn till omständigheterna icke motsätta sig att i avbidan

på en kommande utredning en provisorisk nedsättning av procentsatsen

för livförsäkring förslagsvis till 10 procent omedelbart företages.

Vid en kommande utredning torde böra övervägas, huruvida man vid den

höjning av procenttalet, som betingas av ränteskatten, bör taga hänsyn till i

vilken utsträckning premier för pensionsförsäkringar ingå i bruttopremiebeloppet.

(Antalet pensionsförsäkringar utgör numera för Hafnia, enligt vad

kammarrätten under hand inhämtat, i jämförelse med förhållandet vid lagstiftningens

tillkomst väsentligt större del av hela anskaffningsbeståndet.) Då

ju ingen ränteskatt utgår för dylika försäkringar, kan denna omständighet tänkas

böra bli en modifierande faktor vid ifrågavarande avvägning.

Försäkringsinspektionen framhåller:

Minskningen i de svenska livförsäkringsanstalternas årsöverskott har förorsakats

av räntefallet under 1930-talet, vilket dels medfört minskade ränteinkomster

dels nödvändiggjort förstärkning av premiereserverna genom anlitande

av årsöverskotten. Efter hand som anstalterna genomfört förstärkningen

av premiereserverna till en storlek motsvarande 3 % räntefot, kan man

vänta sig en ökning av årsöverskotten. Dessa torde emellertid icke på länge

komma att återgå till den storlek i förhållande till premieinkomsten, som

gällde före räntefallet. De flesta anstalterna fortsätta förstärkningen av premiereserverna

till en storlek motsvarande räntefoten 2,75 °/o. Då denna förstärkning

fortgår i en långsammare takt än den tidigare, tager den årligen

mindre del av överskotten i anspråk än den sistnämnda men kan å andra

sidan i allmänhet icke väntas slutförd förrän i mitten eller slutet av 1950- talet. Även bortsett från denna fortsatta förstärkning skulle årsöverskotten vid

den nu rådande räntenivån i regel icke ha uppnått samma relativa storlek som

före räntefallet. Först efterhand som premiereserven för försäkringar, vilka

meddelats mot premier enligt nu gällande grunder, växer till en väsentlig

del av den totala premiereserven, kan man vid bibehållet ränteläge vänta sig,

att årsöverskottens relativa storlek närmar sig den nivå, som rådde före räntefallet.

Vad här sagts avser de överskott, som framkomma, innan avsättning av

premieåterbäring skett. Då nämnda avsättning får avdragas vid beräkning av

det skattepliktiga årsöverskottet, blir dettas storlek beroende av de grunder

för beräkning av premieåterbäring, som Kungl. Maj:t stadfäster. Under förutsättning

att i fortsättningen samma principer som hittills komma att tilllämpas

vid stadfästelse av grunder för beräkning av premieåterbäring, kunna

livförsäkringsanstalternas skattepliktiga årsöverskott väntas under avsevärd

tid bliva väsentligt mindre än under det skede, vars siffror ligga till grund

för bestämmelsen, att nettointäkten av utländsk försäkringsanstalts livförsäkringsrörelse

skall utgöra 15 % av premieinkomsten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

15

Sistnämnda procenttal var avsett att leda till en beräknad nettointäkt, som

motsvarar icke blott överskottet utan även det s. k. ränteskatteunderlaget.

Detta skall enligt huvudregeln utgöra en tredjedel av den enligt grunderna beräknade

räntan å premie- och premieåterbäringsreserverna för direkt tecknad

kapitalförsäkring. Enligt vissa spärregler minskas emellertid ränteskatteunderlaget,

då överskottet understiger viss gräns. Detta har exempelvis medfört,

att i samband med premiereservförstärkningen ränteskatteunderlaget ofta varit

obetydligt eller helt försvunnit. För samtliga svenska anstalter, som bedriva

livförsäkringsrörelse, utgjorde för år 1943 ränteskatteunderlaget enligt huvudregeln

8,3 % av premieinkomsten för här i riket direkt bedriven livförsäkringsverksamhet.

Medan kvoten mellan ränteskatteunderlaget enligt huvudregeln och premieinkomsten

är ett tal, som förändras tämligen långsamt, är kvoten mellan det

skattepliktiga årsöverskottet och premieinkomsten underkastad starka växlingar

och dessutom, såsom ovan framhållits, beroende av de grunder för beräkning

ay premieåterbäring, som för varje gång stadfästas för blott ett eller

några få år framåt. Det är därför icke möjligt att med några anspråk på säkerhet

uppskatta de framtida årsöverskotten. Man torde emellertid icke för den

närmaste tiden böra uppskatta desamma till högre belopp än ett fåtal procent

av premieinkomsten. Med hänsyn till vad ovan sagts om ränteskatteunderlaget,

torde man kunna uppskatta den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelse,

d. v. s. summan av överskottet och ränteskatteunderlaget, till

mellan 10 och 15 % av premieinkomsten, under förutsättning att ränteskatteunderlaget

beräknas enligt huvudregeln. Skall procenttalet avrundas till närmaste

5- eller 10-tal, kan det vara tveksamt, huruvida 10 eller 15 % av premieinkomsten

bör väljas. Vid stadfästelse av premieåterbäringsgrunder har

hittills beaktats, att grunderna icke, såvitt kunnat förutses, skulle leda till en

avsättning av premieåterbäring, som tillsammans med övriga obligatoriska

avsättningar medförde, att spärreglerna vid ränteskattens beräkning trädde i

tillämpning. Emellertid kunna naturligtvis det oaktat spärreglerna träda i

tillämpning och ränteskatteunderlaget sålunda understiga det enligt huvudregeln

beräknade beloppet, varför det ovan angivna talet, 8,3 %, är för högt.

Detta förhållande kan utgöra skäl att välja procenttalet 10. Såsom eit bidragande

skäl härtill kan även anföras, att de utländska livförsäkringsanstalterna

under de senaste tio åren blivit mycket hårdare beskattade än de svenska anstalterna.

Då frågan om beskattning av livförsäkringsrörelse kan förutses

inom kort bliva föremål för förnyad uppmärksamhet, kan man betrakta en

nu företagen eventuell ändring av procenttalet såsom ett provisorium. Vid

sådant förhållande synes det befogat, att vid bestämmandet av procenttalet

taga hänsyn tili att under den senare tiden de utländska anstalternas livförsäkringsrörelse

beskattats väsentligt hårdare än de svenska anstalternas.

Med hänsyn lill det anförda har inspektionen intet att erinra mot att procenttalet

sänkes från nu gällande 15 till 10.

T. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet avstyrker det danska

bolagets framställning i förevarande avseende. Ilan anför:

Till en början må i detta sammanhang framhållas, alt, förutom Hafnia,

vars årliga premieinkomst torde belöpa sig till mellan 1 500 000 och 2 000 000

kronor, endast en utländsk försäkringsanstalt för närvarande driver livförsäkringsrörelse

här i riket, samt att denna anstalts årliga premieintäkter uppgå

lill allenast mellan 275 000 och 300 000 kronor. Visserligen finnas härutöver

en del utländska försäkringsanstalter, vilka, ehuru de numera upphört

att härstädes teckna nya livförsäkringar, alltjämt uppbära premier för äldre

försäkringar, men dessas årliga premieinkomster röra sig örn relativt sett blyg
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Departementschefen.

samma belopp och uppgå endast i ett undantagsfall till inemot 10 000 kronor.

Det är sålunda allenast ett fåtal skattesubjekt, som i högre grad beröras

av påtalade nackdelarna med de skilda grunderna för skatteunderlagens

beräknande.

I betraktande härav och då Ilafnia vid förfrågan upplyst, att de av räntefallet

nödvändiggjorda extraordinära fondavsättningarna för bolagets del beräknats

vara fullgjorda i och med bokslutet för år 1945, och avsättningarna

till krigsförsäkringsfonden torde upphöra i nära anknytning till fredsslutet,

kan här berörda relativt sett tillfälliga rubbning av pariteten mellan de inländska

och de utländska livförsäkringsanstalternas skattebelastning knappast

utgöra skäl för att nu av denna anledning till omprövning upptaga av

Hafnia under punkt 3 ifrågasatta korrigering av förenämnda schablon.

Den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelse, som härstädes

bedrivits av utländsk försäkringsanstalt, skall enligt nu gällande regler anses

utgöra 15 procent av premieinkomsten. Det danska bolaget har hemställt

att procenttalet måtte sänkas till 5.

För ett slutgiltigt ställningstagande till det framlagda ändringsyrkandet

erfordras ulan tvivel ett mera omfattande material än det nu föreliggande.

Med hänsyn till vad kammarrätten och försäkringsinspektionen anfört och

då frågan ur statsfinansiell synpunkt är av ringa betydelse anser jag mig emellertid

det oaktat icke böra motsätta mig, att procenttalet i enlighet med de

nämnda myndigheternas förslag — och i avbidan på en blivande utredning i

ämnet — nu nedsättes till 10.

Begränsning av skatt för utländsk livförsäkringsanstalt.

Det danska bolaget framhåller, att behovet av en maximering av skatteplikten

torde vara minst lika stort för de utländska bolagen som för de

svenska. Under åren 1934—1942 hade bolaget haft underskott å sin rörelse

varje år med undantag av år 1938, då det förelegat en kursvinst på främmande

valuta örn 424 347 kronor. Bolaget fortsätter:

Det har sålunda under åren 1934—1942 uppstått följande över- eller underskott:
-

Överskott

Underskott

År 1934 ......

Kr.

112 929

—

» 1935 ......

T>

84 995

_

» 1936 ......

»

69 328

—

» 1937 ......

»

589 751

—

» 1938 ......

» 1939 ......

Kr. 143 982: —

»

89 612

» 1940 ......

427 307

—

» 1941 ......

»

150 813

—

» 1942 ......

37 189

—

Utöver de här angivna förlusterna, som framkomma direkt på den svenska

rörelsen och som äro täckta av huvudkontoret i Köpenhamn, har huvudkontoret

ytterligare lidit förlust genom att det icke har fått täckning för den

svenska avdelningens andel i centraladministrationen i Köpenhamn.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

17

Enligt senare lämnad uppgift har bolaget under åren 1941—1945 i uiskylder

erlagt respektive 105 499 kronor, 96 349 kronor, 120 751 kronor,

135 855 kronor och 137 672 kronor.

Det danska bolagets framställning i förevarande del avstyrkes av kammarrätten

och försäkringsinspektionen men tillstyrkes, under vissa förutsättningar,

av t. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet.

Kammarrätten anför:

Vid övervägandet härav måste den omständigheten bringas i åtanke, att den

åsyftade spärregeln för de svenska livbolagens vidkommande tager sikte

på det förhållandet, att skatten, som för dessa skattskyldiga beräknas på

överskottet ökat med rä n t e s k a tt e u n d e r 1 a g e t, ansetts rimligen icke böra taga

mer än överskottet i anspråk. Då ju skatten för de utländska bolagen beräknas

allenast på ett schabloniserat rörelseöverskott, i förekommande fall ökal

med inkomsten av andra inkomstkällor, föreligger de två kategorierna skattskyldiga

emellan ett inkommensurabelt förhållande, som gör, att ifrågavarande

förordning örn skattebegränsning svårligen låter sig applicera på de utländska

bolagen.

I och för sig förefaller det visserligen rimligt, att icke mera än överskottet

— inklusive alltså inkomst av annan inkomstkälla — finge tagas i anspråk

för skatt.

En bevisning i strid med schablonen om vad som skall anses såsom verkligt

överskott är emellertid enligt grunderna för lagstiftningen utesluten.

Örn, såsom ovan förordats, en reduktion kommer till stånd i fråga örn

beräkningen av inkomsten för utländskt bolags i rörelsen nedlagda fastighet,

kan man vidare med nuvarande skattesatser näppeligen befara, att till gäldande

av skatt skall åtgå mer än vad som skäligen bör anses vara ifrågavarande

anstalters överskott.

Försäkringsinspektionen framhåller, att en bestämmelse av här ifrågasatt

art förutsätter, att överskottet på en utländsk försäkringsanstalts livförsäkringsrörelse

i Sverige på något sätt definieras. Örn en tillfredsställande sådan

definition kunde åstadkommas, vöre det otvivelaktigt lämpligast, att beskatt - ningen ordnades som för de svenska livförsäkringsanstalterna, nämligen genom

skatt å överskottet och ränteskatteunderlaget. Anledningen till det nu

tillämpade schablonmässiga förfaringssättet vore emellertid just svårigheten

att på tillfredsställande sätt definiera överskottet för de utländska anstalternas

rörelse här i riket. Då denna svårighet icke vore mindre nu än vid tiden för

lagens tillkomst, ansåge försäkringsinspektionen det olämpligt att i lagen

införa en definition av nämnda överskott.

T. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet anser det på grund av

(leii avsedda likställigheten i fråga örn skattebördan mellan de inländska och

de utländska försäkringsföretagen ligga i öppen dag, att bestämmelserna örn

begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt bör utsträckas att gälla

även utländsk livförsäkringsanstalt, därest en sådan författningsändring låter

sig på ett ur kontrollsynpunkt och i tekniskt hänseende tillfredsställande sätt

genomföras.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 saini. AV 23 ~

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Förslaget om utvidgning av den år 1943 utfärdade förordningen om begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt till att gälla även i fråga

omi utländsk anstalt anser jag mig, på skäl som av kammarrätten och försäkringsinspektionen

anförts, icke kunna tillstyrka.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 30 § 3 morn. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) samt

2) förordning örn ändrad lydelse av 20 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

De sålunda föreslagna författningarna torde böra träda i kraft så snart som

möjligt och tillämpas redan med avseende å 1946 års taxering.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlatas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Bucht.

407036. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:32 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 § 3 morn. kommunalskattelagen den 28 september 19 a1 i texten