Sök i Ratio Lex

Angående reglering av priserna å vissa slag av fisk m. m

1946-04-05 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:232, Angående reglering av priserna å vissa slag av fisk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

priserna å vissa slag av fisk m. m.; given Stockholms

slott den 5 april 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksar enden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAK

G. E. Strång.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 april 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler

statsrådet Sträng fråga örn reglering av priserna å vissa slag av fisk m. m.

och anför därvid.

I skrivelser den 27 mars och den 5 april 1946 har statens livsmedelskommission

framlagt förslag i fråga örn reglering av priserna å vissa slag av

saltvattensfisk för tiden till och med den 30 juni 1947. Förslagen i den förstnämnda

skrivelsen avse regleringen på västkusten samt på Skånes och Blekinges

kuster, medan skrivelsen av den 5 april gäller regleringen av priset

å strömming. Innan jag närmare ingår på kommissionens förslag, torde jag

i anslutning till av kommissionen lämnade uppgifter få redogöra för huvuddragen

av de i Sverige med statligt stöd anordnade prisregleringarna

på fisk.

Bihang till riksdagens protokoll 19iG. 1 sami. Nr 232.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Den första statliga regleringen av priserna på saltvattensfisk anordnades

under sommaren 1934. Den omfattade endast Göteborgs fiskauktion och avsåg

allenast tre fiskslag. Den följdes emellertid så småningom av mera vittgående

prisregleringar. Från och med år 1939 gällde prisregleringarna praktiskt

taget hela året samt omfattade samtliga viktigare slag av västkustfisk

och samtliga dåvarande auktionsplatser på västkusten.

Prisregleringarna inneburo i stort sett, att de olika fiskslagen åsattes minimipriser

och att fisk, som vid auktion icke uppnådde minimipriset, inköptes

av vederbörande länsstyrelse för att avyttras till fiskmjölsfabrikation

eller till konservering. Som regel skulle minimipriset utgöra inköpspris men

ibland gällde ett lägre inköpspris.

Som ett led i prisregleringarna ingick, att västkustfiskarena inom sin organisation

skulle genomföra fångstbegränsningar i den mån så behövdes för

att hålla fisköverskotten inom skäliga gränser. Deltagandet i prisregleringarna

var frivilligt men praktiskt taget alla fiskare på västkusten hade så

småningom anslutit sig.

Prisregleringarna finansierades delvis genom avgifter, som erlades av i

regleringarna deltagande fiskare och som i regel utgjorde 2 procent av försäljningsbeloppet

för fisk. Dessutom anvisades vissa statsanslag.

Då det år 1940 ansågs angeläget, att det fisköverskott, som inköptes vid de

pågående prisregleringarna, omhändertogs och lagrades för att på bästa sätt

komma folkhushållet tillgodo, fick livsmedelskommissionen övertaga befattningen

med prisregleringarna. Kommissionen lät hos befintliga företag salta

eller konservera fisköverskotten för att sedan avyttra dem till konsumtion

inom landet.

Som följd av att sillimporten, vilken före kriget var betydande, efter krigsutbrottet

så småningom upphörde, uppkom en alltmera kännbar knapphet

på fisk. Trots att från statens sida åtgärder vidtogos i syfte att stimulera

till ökade fiskfångster var det ej möjligt att förhindra en kraftig stegring av

fiskprisema.

Det befanns då nödvändigt att införa en fullständig fiskprisreglering, varvid

livsmedelskommissionen bemyndigades att i samråd med priskontrollnämnden

fastställa normalpriser å fisk. Härav följde att de toppriser, som

hade kunnat noteras tidigare under krisen, icke längre blevo möjliga. För att

kompensera fiskarena för förlusten av topprisema och för att stimulera dem

att föra iland så mycket fisk som möjligt befanns det samtidigt lämpligt att

bygga ut den statliga avsättningsgarantien för fisk. Det var då också, ännu

mera än tidigare, ett försörjningsintresse att i största möjliga utsträckning

taga till vara fisköverskott genom saltning eller annan konservering.

I och med det att normalpriser sattes på saltvattensfisken blev det nödvändigt

att införa en reglering av handeln med fisk, en reglering, vars handhavande

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1942 uppdrogs åt livsmedelskommissionen.

I rådande knapphetsläge var det angeläget att förbehålla

handeln med fisk åt de redan existerande företagen för att garantera en något

så när »normal» spridning av fisken. Då de bundna priserna ju omöjlig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

3

gjorde en fri konkurrens, blev det också nödvändigt att efter bestämda regler

fördela, »kvotera», fisken mellan olika företag och grupper av företag.

Handelsregleringen blev även ett led i uppbörden av de avgifter, som ansågos

erforderliga för prisregleringens upprätthållande och som med stöd

av Kungl. Maj:ts beslut den (5 mars 1942 och vissa senare beslut av Kungl.

Maj:t upptogos inom ramen för en prisclearing i vidsträckt mening å saltvattensfisk.

På andra platser än auktionsplatserna befanns det nämligen

lämpligt att uppbära avgifterna genom auktoriserade fiskhandlare. För fiskaren

innebar handelsregleringen bland annat, att fiskaren — med vissa

undantag — icke kunde sälja till annan återförsäljare eller beredare av

fisk än sådan, som erhållit auktorisation för inköp av fisk. Även för fiskarens

försäljning till enskild konsument meddelades vissa restriktioner.

Praktiskt taget alla de normalpriser och garantipriser, som tillämpats vid

försäljning från fiskare, lia fastställts efter överläggningar mellan å ena .sidan

livsmedelskommissionen och priskontrollnämnden och å andra sidan

vederbörande fiskaresammanslutningar (på västkusten Svenska västkustfiskarenas

centralförbund och Sveriges ångtrålareförening, på sydkusten de

olika kuststräckornas havsfiskeföreningar och, under de senaste åren, Svenska

sydkustfiskarnas centralförbund samt pä ostkusten Svenska ostkustfiskarnas

centralförbund). Godkännande av normalpriserna och garantipriserna

har också, ehuru i vissa fall i efterhand, i allmänhet erhållits från fiskareorganisationerna.

Fiskarerepresentanterna ha efter överenskommelser

också åtagit sig att arbeta enligt myndigheternas intentioner i fråga örn minimimåtten

på fisk och beträffande fångstbegränsningar. Under den värsta

knappheten på fisk bestämde man på detta sätt mycket låga minimimått.

Då var också överenskommet, att någon fångstransonering icke skulle upprätthållas.

När sedan fisköverskotten blevo alltmer besvärande, träffades

däremot överenskommelser om erforderlig fångstbegränsning. Från myndigheternas

sida ha överenskommelserna inneburit utfästelse, att vissa priser —

framförallt gäller detta garantipriserna — under bestämd tid skulle upprätthållas.

Systemet med normalpriser och med utvidgad avsättningsgaranti infördes

beträffande sill enligt Kungl. Majlis beslut den 5 december 1941, beträffande

strömming med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 23 januari 1942

och beträffande viktigare slag av västkustfisk (annan än sill) enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 6 mars 1942, vilken sistnämnda prisreglering trädde i kraft

den 26 i samma månad. Normalprisregleringen har sedan dess handhafts

av livsmedelskommissionen i samråd med statens priskontrollnämnd och

avsättningsgarantin av livsmedelskommissionen. Under lörsta hälften av år

1943 voro normalpriser satta på all fisk. Avsättningsgarantien omfattade samtidigt

även en hel del fiskslag av underordnad betydelse, vilka aldrig varit inbegripna

i förkrigstidens prisregleringar. Under liden därefter genomfördes

en successiv nedskärning av regleringarna. En icke obetydlig sänkning av

normalpriserna kom till stånd, varjämte icke blott garantiprisema på prisgaranterad

fisk kraftigt nedskuros, utan även tillämpningsområdet för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

prisgarantien betydligt inskränktes. Vintern 1943/44 tillämpades för ett flertal

fiskslag ett system med normalpris allenast vid försäljningar till konsument,

s. k. partiell reglering. Under tiden april—oktober 1944 var prisbildningen

uppåt på färsk fisk icke bunden av några normalpriser. Från oktober

1944 fram till mitten av mars 1946 gällde ett system med normalpriser

i alla försäljningsled och med garantipriser för de viktigare slagen av

saltvattensfisk, medan prisbildningen var helt fri för andra fiskslag. Från

och med den 16 mars 1946 upphävdes samtliga kvarstående normalpriser

på fisk, med undantag dock för normalpriset på färsk och frusen strömming.

Statlig prisgaranti för de viktigaste slagen av saltvattensfisk avses

däremot alltjämt skola kvarstå tills vidare till den 14 april 1946.

Livsmedelskommissionen har under fyraårsperioden 1942—45 utbetalat

sammanlagt i runt tal 45 400 000 kronor för inköp och beredning m. m. av

fisk. Den ojämförligt största delen av den av kommissionen övertagna fisken

har varit avsättningsgaranterad överskottsfisk. Försäljningsvärdet å den av

kommissionen inköpta fisken har utgjort i runt tal 29 400 000 kronor, varför

kommissionens förlust å denna verksamhet alltså utgjort omkring

16 000 000 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits till kommissionens lagringskostnader,

sammanlagt 1 700 000 kronor, vilka bestridits från anslaget

till omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Till täckande av förlusterna har 1944 års riksdag (prop. nr 275, bil. 7;

r. skr. nr 440) anvisat ett anslag av 8 550 000 kronor. I den mån förlusterna

icke kunnat täckas av detta anslag skola de enligt Kungl. Maj:ts medgivande

belasta clearingkassan för fisk. Denna kassa har bildats dels genom tillskott

av regleringsavgifter (clearingavgifter) å inhemsk färskfisk, dels genom inbetalningar

i samband med sillsaltning för Sveriges sill- och fiskimportörförenings

räkning och dels genom tillskott av clearingavgifter och vissa andra

inbetalningar, som av vederbörande importörer verkställts i samband med

import av fisk. Kassans behållning per den 1 april 1946 beräknas efter reglering

av kända eller uppskattade förluster uppgå till omkring 2 100 000 kronor,

varav omkring 1 300 000 kronor motsvara inbetalningar i samband med

fiskimport.

Beträffande de statliga åtgärderna för reglering av priserna på strömming

må här lämnas följande redogörelse.

Strömmingsfisket tillerkändes redan innan prisreglering i egentlig mening

genomfördes för detta fiskes vidkommande ett särskilt statligt stöd i form

av handelsreglering med speciella företrädesrättigheter för fiskarenas ekonomiska

organisationer. Denna handelsreglering grundade sig ursprungligen på

en av Kungl. Majit, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den 15 juni

1934 utfärdad förordning (nr 282), vilken trädde i kraft den 1 mars 1935.

Med stöd av denna förordning erhöllo av strömmingsfiskare bildade ekonomiska

föreningar, s. k. auktoriserade producentföreningar, genom olika av

Kungl. Majit meddelade beslut, ensamrätt att för återförsäljning mottaga

färsk strömming från fiskare. Dylik ensamrätt har efter hand tillerkänts producentföreningar

efter hela östersjökusten med undantag för Norrbottens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232.

5

län samt för Skåne och Blekinge. Dessa föreningar ha i sin tur bildat en gemensam

ekonomisk sammanslutning —- Ostkustfisk, centralförening u. p. a.

— med uppgift bland annat att verka för avsättningen av sådan strömming,

som icke kan avyttras direkt från produktionsområdena.

Regleringen av handeln med strömming infogades, jämlikt en av Kungl.

Maj:t, efter riksdagens hörande, den 12 juni 1942 utfärdad kungörelse (nr

411) från och med den 1 juli 1942 i den sedan mars månad samma år genomförda

handelsregleringen för annan saltvattensfisk. Bestämmelserna örn auktoriserade

producentföreningar kommo emellertid att kvarstå i huvudsak

oförändrade. De äro för närvarande intagna i kungörelsen den 6 november

1942 (nr 862) angående reglering av handeln med vissa slag av fisk.

Prisreglering i egentlig mening genomfördes för strömmingens vidkommande

från och med den 1 januari 1938 med stöd av förordningen den 30

juni 1937 (nr 646) om viss reglering av priset å färsk strömming och sill.

Förordningen hade tillkommit i överensstämmelse med beslut av 1937 års

riksdag (prop. nr 295; r. skr. nr 335) och grundades i huvudsak på förslag

av 1935 års fiskeriutredning. Förordningen av den 30 juni 1937 ersattes från

och med den 1 juli 1941 av ny förordning i ämnet (1941: 487), vilken, sedan

livsmedelskommissionen övertagit prisregleringen å strömming, enligt förenämnda

kungörelse den 12 juni 1942 upphävdes från utgången av juni 1942.

Den enligt nyssnämnda förordningar anordnade prisregleringen å strömming

innebar ett system med dels minimipriser för konsumtionsströmming

och dels statliga prisutjämningsbidrag å överskottsströmming. Dessa senare

finansierades av prisregleringsavgifter, vilka senaste tiden motsvarade 2 procent

av förstahandspriset, ävensom av särskilda statsanslag. Av anslagsmedel

tillsköts sålunda under vart och ett av åren 1938, 1939 och 1940 respektive

96 507, 104 488 och 41 532 kronor. För tiden därefter intill upphörandet

av ifrågavarande regleringssystem den 1 juli 1942 lia anslagsmedel icke behövt

tagas i anspråk. De före sistnämnda dag upplupna behållna regleringsavgifterna

för strömming, tillhopa 335 168 kronor, lia enligt ett av Kungl.

Maj:t den 28 augusti 1942 meddelat beslut reserverats hos livsmedelskommissionen

för att i en framtid användas för utdelning av prisutjämningsbidrag

till fiskare utmed ost- och sydkusten.

Ett förslagsanslag med formellt belopp av 100 kronor har, för den händelse

en återgång skulle ske till det tidigare prisregleringssystemet för strömming,

anvisats för varje budgetår från och med 1942/43.

Livsmedelskommissionens befattning med prisregleringen å strömming började

vid ingången av år 1942, från vilken tidpunkt kommissionen med stöd

av vissa av Kungl. Maj:t den 23 januari 1942 och dessförinnan meddelade

bemyndiganden, efter samråd nied priskontrollnämnden, fastställt normalpriser

å strömming och lämnat avsättningsgaranti för överskot tsströmming,

som användes för saltning.

Normalpriserna för strömming lia efter överläggning med strömmingsfiskarenas

organisationer fastställts i enlighet med ett system, som innebär

en anpassning av priserna efter fångsternas storlek ävensom en indelning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 232.

landet i prisområden för underlättande av distributionen från fångstortema.

Det för partiförsäljning avsedda normalpriset har på detta sätt i lägsta prisområdet

varierat mellan 60 öre och 1 krona 10 öre per kilogram.

Livsmedelskommissionens garanti för överskottsströmming utgjorde ursprungligen

40 öre per kilogram färsk vara. Under de två senaste åren Ilar

garantien i stället avsett hos producentföreningarna uppkommande överskott

av salt strömming, vilka överskott inlösts till ett pris, som per kilogram färsk

vara motsvarat 35 å 37 öre per kilogram. Med salt överskottsströmming har

härvid förståtts salt vara, som efter lagring i minst sex månader alltjämt

varit av fullgod kvalitet. Å vissa partier saltströmming, som på förhand beräknats

komma att gå i överskott, har emellertid kommissionen utbetalat förskott

med cirka s/4 av det garanterade priset.

Den till grund för senaste normalprissättning på strömming vid fångster

av olika storlek liggande prisskalan har följande utseende:

Genomsnittlig dags- fångst vid de auk- toriserade produ- centföreningarnas

kuststräckor, ton

Normalpriser vid

partiförsäljning

öre per kilogram

— 75.........

........ 95

75-100.........

........ 85

100—125.........

........ 75

125-150.........

........ 65

150— .........

........ 60

Från närmast föregående prissystem kvarstår en skyldighet för producentföreningarna

att nedsätta partiprisnoteringen åtminstone till 50 öre per

kilogram vid tillfällen, då fullgod strömming måste avyttras till djurföda eller

för beredning av gödningsämnen.

Till täckande av livsmedelskommissionens kostnader och förluster å garantiverksamheten

har genom producentföreningama (och det fåtal handlande,

som fått köpa strömming direkt från fiskare) upptagits en avgift av 1 öre

per kilogram färsk eller rökt strömming. I dylika avgifter har kommissionen

under tiden från och med den 1 juli 1942 hittills uppburit tillhopa omkring

900 000 kronor, varå efter täckande av kommissionens förluster och

kostnader å överskottsströmming i samband med nu gällande reglering beräknats

komma att kvarstå ett belopp av i runt tal 208 000 kronor.

Genom beslut den 20 oktober 1944 uppdrog Kungl. Majit åt livsmedelskommissionen

att verkställa utredning angående den prisregleringsverksamhet

inom fiskerinäringen, som borde genomföras efter avvecklingen av

kommissionens uppdrag på området. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 juli

1945 överflyttades detta utredningsuppdrag sedermera till 1945 års fiskeriutredning,

vars arbete alltjämt pågår.

I förenämnda skrivelse den 27 mars 1946 har livsmedelskommissionen efter

samråd med priskontrollnämnden och efter förhandlingar med fiskarenas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

organisationer på västkusten och sydkusten framlagt förslag avseende annan

saltvattensfisk än strömming till ett nytt system för den fortsatta prisregleringen,

vilket skulle träda i kraft elter den 13 april 1946 och äga bestånd

intill utgången av juni månad 1947, vid vilken tidpunkt beräknats att statsmakterna

skola lia fatlat beslut rörande ett mera permanent prisregleringssystem

i anledning av det förslag som framlägges av 1945 års fiskeriutredning.

Det av livsmedelskommissionen föreslagna systemet innebär bland annat,

att väsentliga delar av regleringsverksamheten överflyttas på fiskarenas

egna organisationer. Kommissionen har ansett det angeläget, att kommissionen

— vilken förutsättes komma att tills vidare kvarstå som centralorgan

på ifrågavarande område — i fortsättningen befrias från den synnerligen

betungande och riskfyllda uppgiften med omhändertagande och försäljning

av fisköverskott. Kommissionen har i anslutning härtill överenskommit med

fiskareorganisationerna på västkusten och sydkusten att dessa, därest de

i fortsättningen påkalla statligt prisstöd, skola själva genom egna ekonomiska

företag av de enskilda fiskarena inlösa uppkommande fisköverskott

och därefter i möjlig mån nyitiggöra överskottsfisken. För genomförande av

denna uppgift vöre enligt vad kommissionen anför för närvarande under

bildning, för den egentliga västkusten (västkustens prisregleringsområde)

en prisregleringsförening, förslagsvis benämnd Västkustfisk, förening u. p. a.,

däri Svenska västkustfiskarenas centralförbund och Sveriges ångtrålareförening

skulle ingå såsom huvuddelägare, samt för Skåne och Blekinge (sydkustens

prisregleringsområde) en prisregleringsförening, förslagsvis benämnd

Sydkustfisk, förening u. p. a., däri samtliga på sydkusten verksamma större

fiskareorganisationer ställt sig som stiftare. Den förstnämnda föreningen

.skulle bildas med ett eget kapital av minst 250 000 kronor och den senare

med ett eget kapital av omkring 25 000 kronor.

Livsmedelskommissionen har beträffande de allmänna grunderna för

prisregleringen anfört.

Prisregleringens främsta uppgift bör vara alt medverka till en utjämning

av de förluster, som i överskotlssituationer eljest kunna drabba enskilda

fiskare. Genom det system av minimipriser, som synes böra utgöra en nödvändig

beståndsdel av prisregleringen, och genom det tillskott till betalningen

å överskottsfisk, som möjliggöres genom densamma, kan prisregleringsverksamheten

även bidraga till att tillförsäkra fiskarekåren såsom helhet

en skälig inkomst. Ett prisstöd till fisket kan i nuvarande läge även

anses starkt motiverat med hänsyn till önskvärdheten av att fisk i största

möjliga utsträckning tillvaratages för export till humanitära och dylika

ändamål. Det bör dock självfallet undvikas, att stödet gives sådana dimensioner

alt det uppmuntrar till icke rationaliserat fiske.

Prisstödet har ansetts böra anordnas på sådant sätt, alt livsmedelskommissionen,

i samråd med priskontrollnämnden, på förslag av vederbörande

fiskareorganisationer, fastställer minimipriser å de viktigaste fiskslagen

och ali kommissionen beträffande dylik fisk, i den mån den icke kan säljas

till lägst minimipriset, (överskottsfisk) genom visst ekonomiskt bidrag möjliggör

utbetalande av ett, i princip lägre än minimipriset liggande stödpris.

Minimipriset synes laira ligga på sådan höjd, ali det medverkar lill upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

rätthållande av en genomsnittlig prisnivå på fisken, som ger fiskaren en

skälig bärgning. Å andra sidan bör minimipriset sättas så pass lågt, att den

normala inhemska fiskkonsumtionen (möjligen med undantag för några

speciella konserver) och exporten till mera normala marknader, i full utsträckning

kunna tillgodoses genom inköp till minimipriset eller högre pris.

Den skillnad, som tänkts skola finnas mellan minimipriset och stödpriset,

kommer att tvinga den enskilde fiskaren att i möjlig mån undvika uppkomsten

av överskott å visst fiskslag och alt därför anpassa sina fångster av

olika fiskslag och sina landningar efter handelns och marknadens önskemål.

Det tvingar honom även att sköta sin fisk på bästa sätt, enär den sämre

fisken givetvis i första hand går i överskott och sålunda nedklassas från

minimiprisnivån till garantiprisnivån. I de fall då intresse föreligger av att

större kvantiteter överskottsfisk ilandföras och tillvaratagas, bör givetvis

skillnaden mellan minimipriset och garantipriset i motsvarande mån nedbringas.

Såsom allmänna principer för bestämmandet av det statliga stödet till överskottsfisken

synes böra gälla, att stödet skall utgå endast för fisk, som är

av fullgod beskaffenhet för konsumtion i färskt skick, ävensom att de stödpriser

å överskottsfisken, som möjliggöras genom statsstödet, avvägas så att

de högst giva en nödtorftig täckning för de rörliga kostnaderna å en fiskeresa.

Därest stödpriset vid särskilda tillfällen eller under särskilda perioder

anses böra erhålla även andra uppgifter än den förenämnda utjämningen ifråga

örn avsättningsriskerna, bör det lämpligen sättas något högre än vad som

motsvarar nyssnämnda kostnader. Ett särskilt skäl för att stödpriserna i

början av här ifrågavarande period icke sättas så låga, att de endast motsvara

de rörliga kostnaderna för en fiskeresa, har ansetts vara att stödpriserna

redan före krigsutbrottet — då benämnda minimipriser — legat relativt

högt.

Avsevärda variationer i såväl minimipriserna som stödpriserna och de

statliga bidragen till dessa ha förutsatts komma att äga rum under här ifrågavarande

tidsperiod i anslutning till säsongväxlingarna.

Det statliga stödet torde böra inskränkas till att tillhandahålla fiskareorganisationerna

behövligt rörelsekapital ävensom det ekonomiska bidrag

av fiskregleringsavgifter eller andra medel, som — utöver vad organisationerna

kunna få ut vid försäljning av överskottsfisken — beräknas vara erforderligt

för att organisationerna skola vara i stånd att för överskottsfisken

erlägga en betalning, motsvarande ett skäligt stödpris. Dylikt bidrag

bör såsom »pristillägg» per kilogram bevisligen uppkommen överskottsfisk,

efter organisationens hörande, av kommissionen bestämmas i förväg för fiskesäsong

med utgångspunkt från ett såsom skäligt ansett stödpris och med

hänsynstagande till beräknade försäljningsmöjligheter för överskottsfisken

(lägst fiskmjölsvärdet). Organisationerna böra själva få tillgodogöra sig de

extra vinster eller få bära de förluster, som kunna uppstå på grund av inträffande

avvikelser från de gjorda beräkningarna.

Organisationerna böra icke utan kommissionens medgivande äga sälja

överskottsfisk på färskmarknaden eller eljest till ändamål, som kommissionen

anser böra tillgodoses genom inköp till samma priser, som färskfisken

betingar. Det bör även tillses, att organisationerna icke driva en osund prispolitik

på exportmarknaderna.

Livsmedelskommissionen har i samråd med representanter för västkust- och

sydkustfiskarena verkställt vissa beräkningar angående storleken av de medel,

som kunna komma att erfordras för utbetalande av pristillägg å över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 232.

9

skottsfisk under tiden 13 april 1946—30 juni 1947 och till täckande av kostnaderna

för prisregleringen under nämnda tid.

Såsom ett sannolikt totalbelopp för dessa pristillägg för såväl västkusten

som sydkusten har därvid framkommit en summa av 2 500 000 kronor,

varav 2 000 000 kronor för västkustens vidkommande.

Till täckande av förlusterna på och kostnaderna för prisstödet under nyssnämnda

tid, åtminstone i den mån stödet avser en utjämning av den enskilde

fiskarens avsättningsrisker, har livsmedelskommissionen ansett skäligt,

att fiskregleringsavgifter alltjämt upptagas från fiskerinäringen själv.

I fråga om upptagandet av regleringsavgifter har livsmedelskommissionen

yttrat följande.

Fiskhandlare och andra fiskets avnämare synas — liksom nu är fallet

— böra medverka vid avgiftsinbetalningen, då ju även avnämarna lia intresse

av att prisförstörande fisköverskott bliva avlyftade ur den allmänna

marknaden. Avgiftens belopp, vilken liksom hittills lämpligen synes kunna

bestämmas i procent av fiskens värde vid förstahandsförsäljningen, bör icke

sättas så högt att fisken nämnvärt fördyras i detaljhandeln. För den tidsperiod

varom nu är fråga torde en avgilt av högst 5 procent ur olika synpunkter

få anses skälig.

Regleringsavgiftema å inhemsk fisk ha hittills uppburits med formellt

stöd av ett auktorisationstvång för vederbörande fiskuppköpare enligt kungörelsen

den 6 november 1942 (nr 862) angående reglering av handeln med

vissa slag av fisk. Då detta auktorisationstvång numera icke fyller någon

självständig uppgift, har livsmedelskommissionen ansett lämpligt, att stadganden

härom ersättas med en särskild författning om regleringsavgift å

fisk.

I den mån så erfordras för prisregleringens genomförande bör avgift utgå

även för importerad färsk (eller frusen) fisk. För närvarande ligga priserna

på färsk fisk i våra grannländer i regel lägre än marknadspriserna

på sådan fisk i Sverige. Därest regleringsavgift skulle upptagas endast för

svenskfångad fisk, skulle importfisken ställas i ett gynnsammare ''läge än den

svenska, och detta är självfallet icke avsikten. Kommissionen bör emellertid

ha möjlighet att avpassa regleringsavgiften å importerad färsk fisk efter

marknadsläget i Sverige. Föreligger knapphet på fisk inom landet eller är

det inhemska fiskpriset högre än vad som kan anses skäligt, bör regleringsavgift

icke uttagas på import fisken.

Under de senaste åren har i anslutning till Kungl. Maj:ts beslut den 6

mars 1942 importerad fisk varit föremål för s. k. prisclearing. Denna har

inneburit, att för särskilda fiskslag fastställts clearingpriser, i förhållande till

vilka den faktiska importkostnaden utjämnats genom inbetalning till eller

utbetalning från den inom kommissionen inrättade clearingkassan för lisk.

I samband med att det skisserade prisregleringsförfarandet börjar tilllämpas

torde den nu nämnda prisclearingen böra avvecklas. Detta innebär

bland annat att clearingavgifter från och med ikraftträdandet av den

omförmälda särskilda författningen örn prisregleringsavgift å fisk icke längre

böra tvångsvis uttagas vare sig å importerad eller svenskfångad fisk. Hinder

bör däremot givetvis i fortsättningen icke föreligga för kommissionen

att genomföra prisutjämning mellan olika partier importerad saltad eller

annan fisk med hjälp av frivilliga inbetalningar från vederbörande importörer.

Regleringsavgift torde, såsom redan berörts, tills vidare böra upptagas endast

för svenskfångad och för färsk eller frusen importfisk. Emellertid kan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

den möjligheten icke uteslutas, att den inhemska beredningen av fisk

kommer i ett ogynnsamt konkurrensläge gentemot utlandet genom att den

färska varan belastas med reg leri ngsa vgift. Med hänsyn härtill torde Kungl.

Majit böra bemyndigas att, då så finnes påkallat, förordna om upptagande

av regleringsavgift även å saltad, torkad eller på annat sätt beredd vara,

som införes till riket. Ifrågavarande avgift bör dock ej få sättas högre än

vad som erfordras för alt konkurrensläget gentemot utlandet skall bli detsamma

som det skulle ha varit örn den färska fisken ej belagts med någon

avgift.

Livsmedelskommissionen bar förutsatt att kommissionen skall uppbära

regleringsavgifter även såvitt angår importerad fisk. Denna uppbörd har

kommissionen icke ansett skola föranleda några större svårigheter så länge

importen av fisk vore underkastad licensiering från kommissionens sida.

Skulle importlicensieringen upphöra, erfordrades särskilda föreskrifter rörande

uppbörden. Det borde få ankomma på Kungl. Majit att i dylikt fall

utfärda sådana föreskrifter.

För kontroll av avgiftsuppbörden har livsmedelskommissionen ansett sig

för den tid varom nu är fråga liksom för kontroll av anmälda fisköverskott

vara i behov av lokala ombud på ett antal orter vid kusterna.

Regleringsavgifterna vid västkusten och sydkusten ha av kommissionen under

den nu avsedda tiden uppskattats kunna inbringa sammanlagt omkring

1 500 000 kronor. Härvid har räknats med en genomsnittlig avgift å cirka

4 procent (för den närmaste liden har dock avsetts att på västkusten upptaga

en avgift å 5 procent). Under förutsättning att denna uppskattning vore riktig

skulle alltså till täckande av återstoden av kostnaderna för prisregleringen

(2 500 000 — 1 500 000) komma att för västkustens och sydkustens vidkommande

erfordras ett särskilt tillskott av sammanlagt 1 000 000 kronor. Detta

belopp har kommissionen föreslagit skola täckas ur clearingkassan för fisk.

Härom har kommissionen vidare yttrat.

I och med genomförandet av det av kommissionen föreslagna prisregleringssvstemet

och upphävandet av prisclearingen på fisk synes den inom

kommissionen inrättade clearingkassan för fisk, till den del densamma bildats

genom inbetalning av avgifter för annan fisk än strömming, icke längre

i samma omfattning som tidigare behöva tagas i anspråk för täckande av

kostnader å fiskregleringen och icke heller behöva anlitas för prisclearing

å färsk eller frusen fisk. Behållningen i nämnda clearingkassa beräknas

den 13 april 1946 komma att — efter avdrag för influtna regleringsavgifter

för strömming (208 000 kronor) samt efter avsättning för täckande av förluster

å ännu icke realiserat varulager och för reglering av övriga för clearingkassan

tidigare uppkomna engagemang — uppgå tili cirka 1 900 000 kronor.

Kommissionen vill föreslå, att 1 000 000 kronor få användas för täckande

av den del av kostnaderna för den nya prisregleringsverksamheten,

som enligt de verkställda uppskattningarna ej kan bestridas genom upptagande

av prisregleringsavgifter. I den mån det skulle visa sig, att nyssnämnda belopp

den 1 juli 1947 icke behövt tagas i anspråk, torde vad som inbesparats av

beloppet efter närmare bestämmande av Kungl. Majit få utbetalas till regleringsföreningarna

till fondering för täckande av å rörelsen eventuellt uppkommande

förluster eller användas till fortsatt prisregleringsverksamhet eller

ock, örn prisregleringsverksamheten ej skulle fortsätta i samma eller liknande

form efter ingången av juli 1947, användas såsom bidrag lill avsättning och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

11

beredning av fisk. De belopp, som fiskarena själva eller deras organisationer

insatt såsom eget kapital i regleringsföreningarna mäste nämligen

anses såsom låga i förhållande till de förlustrisker, som äro förbundna nied

den verksamhet föreningarna skola driva. Det kan därför komma att visa

sig angeläget, att föreningarna, om verksamheten skall fortsätta även efter

ingången av juli 1947, erhålla ett tillskott till detta kapital. En lämplig form

härför synes vara, att föreningarna under första tiden, då avsättningsmöjligheterna

för fisk till följd av livsmedelsknappheten i allmänhet äro relativt

goda, nöja sig med något mindre bidrag för överskottsfisken och i stället

få möjlighet att bilda en fond av härigenom inbesparade medel. Ur det

allmännas synpunkt synes häremot icke vara så mycket att erinra, då

fiskarena samtidigt avstå från möjligheten att med anlitande av medlen

hålla prisnivån på fisk högre än som skulle kunnat ske, om inbesparingen

ej gjorts.

Clearingkassans återstående medel har kommissionen ansett böra under

tiden intill den 1 juli 1947 få av kommissionen användas som clearingmedel

i samband med utjämning av divergerande importpriser vid införsel av beredd

fisk från olika länder ävensom för prisclearing i övrigt i samband med

importen av livsmedel. Skulle denna återstod icke behöva tagas i anspråk

för nämnda ändamål, syntes den böra inlevereras till statsverket.

Med hänsyn till storleken av de fisköverskott, som kunna väntas uppstå

särskilt under vår- och sommarmånaderna, har livsmedelskommissionen

förordat, att av de under bildning varande prisregleringsföreningama framställda

önskemål att statliga rörelsemedel måtte ställas till föreningarnas förfogande,

skulle tillgodoses. Västkustens prisregleringsförening hade begärt

anvisandet av ett rörelsekapital å 2 500 000 kronor och sydkustens prisregleringsförening

anvisandet av rörelsekapital å intill 500 000 kronor. Båda föreningarna

hade på grund av väntade ekonomiska begynnelsesvårigheter hemställt

om räntefrihet under längsta möjliga tid. Kommissionen har sålunda

föreslagit, att Kungl. Maj:t för utlämnande genom statskontoret av lånemedel

till prisregleringsföreningarna hos riksdagen för innevarande budgetår

måtte utverka ett kapitalanslag å sammanlagt 3 000 000 kronor. Kommissionen

har ansett att lånen böra utan uppsägningstid från statens sida

få åtnjutas till den 1 juli 1947 nied rätt för staten att uppsäga desamma till

återbetalning senast sådan dag efter ingången av juli 1947, som infaller sex

månader efter uppsägningen, samt att lånen böra få innehavas räntefritt

under tiden till deli 1 juli 1947 och därefter, i den mån icke annat överenskommes

mellan staten och vederbörande regleringsförening, löpa med 3 procents

ränta. Som villkor för lånen har livsmedelskommissionen funnit böra

föreskrivas, att kommissionen skall äga utse en eller två revisorer i vardera

föreningen. Kommissionen har ansett, alt såsom säkerhet för lånen bör godtagas

förlagsinteckning i föreningarnas lager.

Livsmedelskommissionen har slutligen framhållit, att örn det av kommissionen

föreslagna prisregleringssystemet genomfördes, det senast för budgetåret

1941/42 under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till

främjande av beredning och avsättning av fisk lii. m., vilket före år 1942

huvudsakligen anlitades för prisreglering å fisk, endast till en mindre del

behövde tagas i anspråk under nästa budgetår. Behållningen å delta anslag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

utgjorde vid ingången av budgetåret 1945/46 359 809 kronor. Det syntes

emellertid kommissionen lämpligt, att anslaget linge kvarstå i avvaktan på

förslag från 1945 års fiskeriutredning rörande fiskets problem.

Under åberopande av vad livsmedelskommissionen anfört har kommissionen,

efter samråd med priskontrollnämnden, hemställt, bland annat, att

kommissionen måtte bemyndigas alt för tiden från och med den 15 april

1946 tills vidare till och med den 30 juni 1947 inom västkustens och sydkustens

prisregleringsområden anordna prisreglering å annan saltvattensfisk än

strömming i huvudsaklig överensstämmelse med av kommissionen föreslagna

grunder, att kommissionen under prisregleringen måtte bemyndigas att tills

vidare besluta i fråga örn minimipriser och pristillägg, såvitt avser minimipriser

i samråd med priskontrollnämnden, att kungörelse angående regleringsavgift

a färsk fisk måtte utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med

vad kommissionen föreslagit, att kommissionen måtte bemyndigas att besluta

i fråga örn uppbörden av regleringsavgifter å inhemsk och importerad fisk,

att prisclearingen å fisk måtte avvecklas från och med ikraftträdandet av

förena milda kungörelse, att å tilliiggsstat för budgetåret 1945/46 mätte anvisas

ett anslag å 3 000 000 kronor för utlämnande av lån till fiskregleringsföreningar,

samt att kommissionen måtte bemyndigas att bevilja lån till prisregleringsföreningar

till belopp och på villkor, som kommissionen i det föregående

angivit.

I sin skrivelse denna dag har livsmedelskommissionen meddelat, att kommissionen

med representanter för ostkustfiskarenas organisationer efter i

samråd med priskontrollnämnden bedrivna överläggningar träffat en preliminär

överenskommelse beträffande reglering av priserna på strömming att,

under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, gälla under tiden intill

den 1 juli 1947. Kommissionen har i fråga om regleringens innebörd anfört

följande.

Statlig prisgaranti skall icke gälla för strömming, som fångats efter ingången

av april 1946. Någon prisgaranti skall från och med den 14 april

1946 icke heller tillämpas för annan fisk vid här ifrågavarande kuststräckor.

Prisregleringsavgift skall vid ostkusten norr om Blekinge från och med

den 14 april 1946 icke utgå a annan fisk än strömming. Prisregleringsavgifter

å strömming — med 1 öre per kilogram — förutsättas skola upptagas av

livsmedelskommissionen även i fortsättningen, dock att sådana avgifter från

lämplig dag under den närmaste tiden skola erläggas endast av de auktoriserade

producentföreningarna. Dessa avgifter skola tills vidare fonderas

genom kommissionens försorg lör att sedermera i mån av behov användas

som bidrag till täckande av de auktoriserade producentföreningarnas eller

deras centralorganisations förluster och kostnader å salt överskottsströmming

under tiden 1 april 1946 30 juni 1947. Såsom centralorganisation för pro
ducentföreningarna

skall i förevarande avseende fungera antingen föreningen

Ostkustfisk eller den särskilda förening, som för ändamålet kan komma att

bildas av producentföreningarna. De i fortsättningen uppkommande avgiftsmedlen

skola av kommissionen för ifrågavarande ändamål utbetalas till

vederbörande centralorganisation, i den mån det visar sig, att strömmingsfiskarenas

organisationer icke kunna eller kunnat täcka förluster och kostnader,

som nyss sagts, med anlitande av de medel, vilka omedelbart skola

ställas till organisationernas förfogande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kuni/l. Maj.ts proposition nr 232.

13

Till vederbörande centralförenings omedelbara förfogande för anordnande

av erforderliga prisregleringar å strömming skola ställas dels ett belopp av

335 168 kronor, utgörande jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 augusti 1942

reserverade prisregleringsavgifter, och dels behållningen den 1 april 1946 å

de av livsmedelskommissionen uppburna regleringsavgifterna å strömming,

ca 208 000 kronor, tillhopa i runt tal 543 000 kronor. Dessa medel, vilka

praktiskt laget helt bildats genom inbetalningar från producentföreningarna

själva, skola av producentföreningama eller deras centralorganisation få användas

för bekostande av prisreglering å strömming enligt av livsmedelskommissionen

godkända riktlinjer.

Nyssnämnda belopp av ca 543 000 kronor har i betraktande av de jämförelsevis

begränsade egna rörelsemedel som för ändamålet stå till hithörande

fiskareorganisationers förfogande och till storleken av de strömmingsöverskott,

som kunna väntas uppstå under tid varom här är fråga,

icke ansetts täcka organisationernas behov av rörelsemedel för överskottens

omhändertagande. Livsmedelskommissionen har under ett vart av de två

senaste åren disponerat över 1 000 000 kronor såsom förlagsmedel för omhändertagande

av salt överskottsströmming. Den preliminära överenskommelsen

förutsätter därför även, att statliga låneunderstöd för ifrågavarande

tid skola kunna utanordnas till de auktoriserade producentföreningarna eller

deras centralorganisation på tillhopa intill 500 000 kronor.

Normalprissättningen på strömming skall liksom prisstoppet på färsk och

frusen strömming upphävas inom den närmaste tiden. Överenskommelsen

förutsätter emellertid, att strömmingsfiskarenas organisationer icke skola tilllämpa

högre utförsäljningspriser å strömming än som motsvarar prissättningen

å strömming enligt senast tillämpade normalprissystem (alltså med

skyldighet för organisationerna bland annat att vid vissa tillfällen nedsätta

partinoteringen åtminstone till 50 öre per kilogram).

Livsmedelskommissionen har förordat, att statslån till auktoriserade producentföreningar

eller deras centralförening skulle utlämnas på samma villkor,

som av kommissionen föreslagits beträffande lån till regleringsföreningarna

på västkusten och sydkusten. Beträffande upphävande av normalprissättningen

har kommissionen uttalat, att kommissionen och priskontrollnämnden

för sin del ansett, att en friare prisbildning å strömming med

hänsyn bland annat till de rikliga fiskfångster, som kunde väntas i fortsättningen,

icke behövde innebära några allvarligare olägenheter för allmänheten.

Inom priskontrollnämnden hade dock viss betänksamhet uppstått

med hänsyn till att i samband med upphävandet av normalpriserna på

västkustfisk en tendens till ökning av fiskhandelns förtjänstmarginaler

framträtt.

Under åberopande av vad livsmedelskommissionen anfört har kommission

elter samråd med priskontrollnämnden hemställt, bland annat, att kungörelse

örn reglering av handeln nied strömming måtte utfärdas i huvudsaklig

överensstämmelse nied vad kommissionen föreslagit, att regleringsavgifter

å strömming, som ilandfördes under tiden 1 april 1946—30 juni 1947,

mätte, i enlighet nied kommissionen förslag, användas till prisreglering å

salt överskottsströmming, samt alt å tilläggsstat för budgetåret 1945/46

måtte anvisas ett anslag å 500 000 kronor såsom kapitalinvestering i fonden

för låneunderstöd för utlämnande av lån lill strömmingsfiskarenas producentorganisationer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 1 april 1946 över livsmedelskommissionens

framställning av den 27 mars 1946 förordat bifall till

denna. Styrelsen har därvid uttalat, att enligt vad styrelsen inhämtat kommissionens

förslag i flera väsentliga punkter överensstämde med ett förslag

till mera permanent prisreglering, som varit föremål för överläggning inom

1945 års fiskeriutredning. Det syntes därför önskvärt, att kommissionens förslag

finge prövas i praktiken, så att erfarenheter kunde vinnas, huruvida en

reglering enligt föreslagna grunder vore lämplig.

I remissutlåtande den 4 april 1946 över livsmedelskommissionens förslag

till reglering av priserna på annan saltvattensfisk än strömming har statskontoret

förklarat sig ej kunna biträda detsamma. Statskontoret har därvid

anfört bland annat följande.

Enligt statskontorets mening tala övervägande skäl för att den statliga

prisregleringsverksamheten på fiskets område snarast avvecklas och återgång

sker till fri prisbildning. Först härigenom synes konsumentpriset å fisk

kunna nedbringas. Med hänsyn till prisbildningen anser ämbetsverket särskilt

betänkligt, att prisregleringsavgift skulle kunna uttagas även för importerad

färsk fisk eller beredd vara, vilken avgift uppenbarligen alltid drabbar

konsumenterna. Den föreslagna kontrollen av uppbörd och fisköverskott

torde dessutom komma att medföra åtskilliga kostnader utan att därför

kunna beräknas bliva fullt effektiv. Statskontoret anser sig därför ej kunna

biträda livsmedelskommissionens förslag till prisreglering genom statlig medverkan.

Därest prisregleringsverksamheten ändock kommer till stånd bör enligt

statskontorets uppfattning samtliga kostnader och förluster i samband med

verksamheten helt täckas av de föreslagna prisregleringsavgifterna. Disponibel

behållning i den nuvarande clearingkassan, 1 900 000 kronor, skulle därigenom

kunna användas för att i första hand täcka prisregleringsföreningarnas

behov av rörelsekapital. Nämnda belopp borde föreningarna erhålla såsom

räntefritt lån. Återstående behov av rörelsemedel torde böra utgå i

form av statslån från investeringsanslag anvisat under »Fonden för låneunderstöd».

För lånens åtnjutande skulle i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser,

som i kungörelsen den 11 maj 1934 (nr 138) meddelats angående

lån av statsmedel för främjande av beredning, förvaring och avsättning

av fisk. Räntefoten skulle alltså utgöra 3,6 procent. Någon temporär räntefrihet

torde ej böra medgivas.

Beträffande villkoren för nämnda lån bär livsmedelskommissionen föreslagit,

att såsom säkerhet bör godtagas förlagsinteckning i föreningens lager.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat från kommissionen torde emellertid

de berörda prisregleringsföreningarna icke komma att bedriva någon

industriell verksamhet. Den uppköpta fisken är nämligen avsedd att för föreningarnas

räkning behandlas av andra företag. Under sådana förhållanden

torde några säkerheter i form av förlagsinteckningar icke kunna erhållas av

föreningarna.

Jag torde få erinra därom, att Kungl. Majit i anledning av livsmedelskommissionens

skrivelse av den 27 mars 1946 förut denna dag beslutat dels

godkänna de åtgärder, som för tiden efter den 15 mars 1946 tills vidare

vidtagits av ej mindre livsmedelskommissionen rörande upphävande av normalpriserna

å annan fisk än strömming än även priskontrollnämnden rörande

upphävande av stoppriserna å sådan fisk, dels godkänna omförmälda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

överenskommelse angående bibehållande för tiden 16 mars -13 apiil 1946- av gällande system för prisgaranti å annan saltvattensfisk än strömming,

dels bemyndiga livsmedelskommissionen att för tiden intill dess kungörelse

angående regleringsavgift å färsk fisk kan komma att träda i kraft upptaga

clearingavgifter för fisk efter i huvudsak de grunder, som för närvarande

tillämpas, dels bemyndiga livsmedelskommissionen att för tiden från och

med den 15 april 1946 tills vidare inom västkustens och sydkustens prisregleringsområden

anordna prisreglering å annan saltvattensfisk än strömming

i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet föreslagna grunder, dels bemyndiga

livsmedelskommissionen att under förevarande prisreglering tills

vidare besluta i fråga om minimipriser och pristillägg, beträffande minimipriser

dock endast i samråd med priskontrollnämnden, dels förklara, att regleringsavgifter

som efter den 13 april 1946 upptagas a importerad fisk, skola

tills vidare användas till pristillägg å inhemsk fisk, ävensom att regleringsavgifter

å fisk, som under samma tid ilandföres inom respektive prisregleringsområde,

skola, förutom till täckande av livsmedelskommissionens kostnader

för prisregleringen, användas till utbetalande av pxistillägg inom området,

dels bemyndiga livsmedelskommissionen att disponei-a i clearingkassan

för fisk kvarstående behållning, med undantag för behållna regleringsavgifter

för strömming, till ett belopp av 1 000 000 kronor såsom bidrag till

täckande av kostnaderna för förevarande prisreglering och till återstående

belopp för prisclearing i samband med import av fisk och andra livsmedel,

dels bemyndiga livsmedelskommissionen att från clearingkassan för fisk utbetala

erforderliga förskott å förut angivna lån till fiskprisregleringsföreningar

för västkustens och sydkustens prisregleringsområden.

1 anledning av kommissionens skrivelse den 5 april 1946 har Kungl. Maj:t

tillika bemyndigat livsmedelskommissionen dels att i samråd med priskontrollnämnden

meddela beslut örn upphävande av normalpriserna och stoppriserna

på färsk och frusen strömming, dels att jämväl i fortsättningen tills vidare

intill den 1 juli 1947 besluta i fråga örn uppbörden av regleringsavgifter

å strömming i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet uppdragna riktlinjer,

dels att till producentföreningarnas centralorganisation, för anordnande

enligt av kommissionen i ärendet föreslagna grunder av prisreglering å strömming,

utbetala såväl det belopp av 335 168 kronor, utgörande hos kommissionen

reserverade prisregleringsavgifter, som den till ett belopp av omkring

208 000 kronor beräknade behållningen å till kommissionen inbetalda

avgiftsmedel för upprätthållande av garantiverksamheten rörande övei-skottsströmming.

Den under de senaste åren tillämpade regleringen av handeln med fisk

torde sedan kriget upphört och mera normala förhållanden på fiskets område

inträtt icke längre fylla sitt ändamål. Normalpriser och stoppriser på

annan fisk jin strömming lia därför redan upphävts från och med den 16

mars 1946, varjämte bemyndigande för livsmedelskommissionen att upphäva

normalpriserna och stoppriserna på strömming denna dag meddelats. I

Före
draganden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nuvarande läge synes icke heller det statliga garantisystem, enligt vilket livsmedelskommissionen

till vissa garantipriser inlöser överskottsfisk, böra bibehållas.

Såsom av det föregående framgår bar livsmedelskommissionens

inköps- och beredningsverksamhet på grund av de uppkomna stora överskotten

av fisk medfört vissa förluster, vilka delvis täckts av statsmedel. För

närvarande arbetar 1945 års fiskeriutredning med frågan örn den framlida

prisregleringsverksamheten på fiskets område. Då enligt livsmedelskommissionens

mening ett visst prisstöd till fisket alljämt synes böra lämnas bland

annat för att utjämna förluster som vid tillfällen av för stor fisktillförsel kunna

drabba enskilda fiskare, har kommissionen efter samråd med priskontrollnämnden

— i avbidan på slutförandet av fiskeriutredningens arbete — framlagt

förutberörda förslag till provisoriska regleringar av handeln med fisk. I

likhet med kommissionen finner även jag nödvändigt, att en viss reglering

av priserna å fisk tills vidare upprätthålles. Beträffande frågan efter vilka

grunder denna reglering bör ske kan jag i huvudsak ansluta mig till de nu

av kommissionen framlagda förslagen. Dessa anknyta i viss utsträckning till

de prisregleringar å saltvattensfisk, vilka gällde före krigsutbrottet och under

de första krigsåren.

I fråga om annan saltvattensfisk än strömming torde prisstödet böra anordnas

så att livsmedelskommissionen efter samråd med priskontrollnämnden

och på förslag av vederbörande fiskareorganisationer fastställer minimipriser

å de viktigaste fiskslagen. I den mån dylik fisk icke kan säljas till lägst

minimipriset, bör den övertagas av för ändamålet bildade prisregleringsföreningar

till ett i princip lägre än minimipriset liggande stödpris. För att möjliggöra

för prisregleringsföreningarna att utbetala stödpris, skola föreningarna

åtnjuta ekonomiska bidrag. Dessa skola utgå i form av pristillägg per kilogram

uppkommen överskottsfisk. Pristilläggens storlek bör i förväg fastställas

av livsmedelskommissionen. Eventuella beslut om fångstbegränsningar

torde böra underställas kommissionen för godkännande.

För att täcka kostnaderna för pristilläggen synas såsom kommissionen

föreslagit i första band böra anlitas fiskregleringsavgifter, som sålunda alltjämt

torde böra upptagas av fiskerinäringen. Dylika avgifter böra utgå, förutom

å svenskfångad fisk, å färsk eller frusen importfisk, därest icke livsmedelskommissionen

i fall av knapphet på fisk inom landet eller örn det

inhemska fiskpriset skulle ligga högre än som kan anses skäligt finner att

regleringsavgift icke bör uttagas å importerad fisk. För den händelse så befinnes

påkallat, synes Kungl. Maj:t dessutom böra kunna förordna om regleringsavgift

å beredd vara, som införes till riket. I enlighet med vad livsmedelskommissionen

föreslagit, synes regleringsavgift böra utgå med högst 5

procent av försäljningssumman. I samband med att ifrågavarande prisreglering

träder i kraft bör den nu gällande prisclearingen å importerad fisk

avvecklas. Clearingavgifter böra sålunda icke längre uttagas å vare sig importerad

eller svenskfångad fisk.

I regleringsavgifter lia beräknats under liden intill den 1 juli 1947 inflyta

omkring 1 500 000 kronor. Då kostnaderna för prisstödet under samma tid

uppskattats till 2 500 000 kronor erfordras ett särskilt tillskott av 1 000 000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

17

kronor, för vilket clearingkassans behållning torde få anlitas. Jag har intet

att erinra mot livsmedelskommissionens förslag att, i den mån detta belopp

den 1 juli 1947 icke behövt tagas i anspråk, det efter Kungl. Maj:ts närmare

bestämmande får utbetalas till prisregleringsföreningama för fondering till

täckande av å rörelsen eventuellt uppkommande förluster eller användas till

fortsatt prisregleringsverksamhet eller ock, om prisregleringsverksamheten

ej skulle fortsätta i samma eller liknande form efter ingången av juli 1947,

användas såsom bidrag till avsättning och beredning av fisk. Därest Kungl.

Majit skulle besluta en dylik utbetalning till föreningarna, torde föreskrifter

böra meddelas för att säkerställa medlens användande för därmed avsett

ändamål.

Jämväl stödet åt strömmingspriserna torde böra utformas i enlighet med

de av livsmedelskommissionen angivna riktlinjerna. Sålunda torde de auktoriserade

producentföreningama eller deras centralorganisation böra övertaga

den garanti å salt överskottsströmming, som hittills lämnats av livsmedelskommissionen.

Prisregleringsavgifter å strömming — med ett öre per kilogram — torde

även i fortsättningen böra upptagas av livsmedelskommissionen. Avgifterna

böra fonderas hos kommissionen för att i mån av behov användas som bidrag

till täckande av de förluster, som beräknas uppkomma för nämnda föreningar

i anledning av garantiverksamheten. Såsom av det föregående framgår har

Kungl. Majit vidare bemyndigat livsmedelskommissionen att till föreningarna

utbetala tidigare reserverade prisregleringsavgifter och behållningen i

clearingkassan, såvitt den härrör av uppburna regleringsavgifter å strömming,

tillhopa omkring 543 000 kronor, för bestridande av kostnader för

prisregleringsverksamheten.

Med hänsyn till att prisregleringsföreningarnas respektive ostkustfiskarenas

producentföreningars egna kapital äro jämförelsevis begränsade i förhållande

till omfattningen av den verksamhet, som de nu skola utöva, torde

det vara nödvändigt att lån beviljas dem av statsmedel till de av livsmedelskommissionen

föreslagna beloppen, sammanlagt 3 500 000 kronor. Detta belopp

torde lämpligen böra anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för löpande

budgetår under Fonden för låneunderstöd, statskontorets delfond. Jag förordar,

att föreningarna för liden intill den 1 juli 1947 medgives räntefrihet

för lånen. För tiden därefter torde det böra få ankomma på Kungl. Majit

att bestämma lånevillkoren. Enligt vad statskontoret upplyst kunna föreningarna

icke lämna förlagsinteckningar såsom säkerhet för statslånen, vilka

därför torde böra lämnas mot allenast skuldförbindelser av föreningarna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

1) att medgiva alt för tiden till och med den 30 juni 1947

må, i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående

förordade grunder, anordnas reglering av priserna å saltvattensfisk;
Hiliana

till riksdagens protokoll 1916. I sami. A’r 232.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mctj:ts proposition nr 232.

2) att till Lån till fiskprisrcgleringsföreningar å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under Fonden för

låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av .................................. kronor 3 500 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. M. Elgenstierna.

467650. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna å vissa slag av fisk m. m. a1 i texten
  2. JoU 1946:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna å vissa slag av fisk m. m. s. 22 i texten