Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgifter m. m

1946-03-29 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:237, Angående prisutjämningsavgifter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgifter

m. m.; given Stockholms slott den 29 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushåliningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till liksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushåliningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, fråga örn förlängning

av bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter jämte vissa

andra i samband därmed stående spörsmål.

Med bifall till därom av Kungl. Majit i propositionen nr 255/1945 gjord

hemställan bemyndigade riksdagen i skrivelse den 23 maj 1945 (nr 287)

Kungl. Majit att, med iakttagande av vad som anförts i propositionen samt

i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 41, när behov

därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande för tiden till och med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.

I nyssnämnda proposition anfördes bl. a., att örn en del hemmamarknadspriser

komme att ligga under de priser, som bjödes på skilda marknader

i utlandet, risker i vissa fall uppstode för en av exportutvecklingen

betingad stegring av de priser, som gällde på den svenska hemmamarkna
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 237.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 237.

den. På viktiga punkter kunde inflytandet från exportprisutvecklingen vara

i hög grad ägnat att försvåra den inhemska prisstabiliseringen. Denna stabilisering

behövde då stödjas genom särskilda prisutjämningsavgifter vid

exporten. Sådana avgifter skulle behöva utgå endast i de fall, då de priser,

till vilka exporten skedde, skulle öva ett stegrande inflytande på den inhemska

prisnivån, och uttagas blott med de belopp, som vore nödvändiga

för att nå det åsyftade resultatet. Så snart spänningen mellan exportpriserna

och hemmaprisnivån icke längre hotade att utlösa sådana prisstegringar

inom landet, som kunde beräknas försvåra den allmänna prisstabiliseringen,

borde avgifterna helt bortfalla. För att garantier .skulle vinnas

för en enhetlig tillämpning och för att nödvändiga åtgärder skulle bli möjliga

även i de fall, där överenskommelser icke kunde nås, vore det dock

önskvärt alt Kungl. Majit erhölie befogenhet att uttaga prisutjämningsavgifter

efter angivna normer. En sådan befogenhet borde icke utnyttjas

annat än efter förhandlingar genom priskontrollnämnden med berörda

parter. Jämväl handelskommissionen torde regelbundet böra böras i ifrågavarande

ärenden.

Bevillningsutskottet betonade i sitt betänkande, att avgifterna, vilka icke

skulle kunna uttagas med retroaktiv verkan med avseende å försäljningar

grundade å äldre avtal, vore av tillfällig karaktär, samt underströk vikten

av att tvång tillgrepes endast där så befunnes vara nödvändigt. Utskottet

framhöll därjämte, att vid övervägande av lämpligheten att uttaga prisutjämningsavgifter

i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent

prispolitiska, bl. a. handelspolitiska synpunkter, borde vinna beaktande,

att systemet med prisutjämningsavgifter icke finge försvåra eller fördröja

en återgång till normala handelspolitiska metoder samt att vid fastställandet

av prisutjämningsavgifter i möjligaste mån borde tillses, att de svenska

exportörerna därigenom icke komme i sämre läge än vare sig utländska

konkurrenter på exportmarknaden eller företagen i jämförlig ställning på

den inhemska marknaden.

Med stöd av riksdagens nu omförmälda bemyndigande utfärdade Kungl.

Majit den 25 maj 1945 två författningar, nämligen dels förordning örn

prisutjämningsavgift (nr 256), dels ock kungörelse angående prisutjämningsavgift

å vissa trävaror (nr 257). Förordningen, som gäller allenast

till och med den 30 juni 1946, innehåller allmänna bestämmelser om prisutjämningsavgift,

föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av

dylika avgifter samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. I kungörelsen

stadgas bl. a., att prisutjämningsavgift skall erläggas vid utförsel

ur riket av de i kungörelsen upptagna varorna — olika slag av sågade trävaror

av inhemsk furu eller gran — samt att avgiften skall utgå med ett

belopp av 8 kronor 50 öre per m3 fast mått av utförd vara.

Enligt en mellan statens bränslekommission och de av samma kommission

auktoriserade uppköparna av props träffad överenskommelse, vilken

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

3

godkänts av Kungl. Majit genom beslut den 8 mars 1946, utgår prisutjämningsavgift

därjämte numera vid export av props. Avgiften utgör vid ett

exportpris —- fob med avdrag av kontraktsenliga kostnader till agent för

provision, delcredere och eventuellt diskonto — av 30 kronor per m3t

1 krona 50 öre per m3t. Understiger exportpriset 30 kronor per m3t, minskas

avgiften med det belopp, varmed priset understiger 30 kronor. Uppgår

exportpriset till belopp överstigande 30 kronor men ej 33 kronor per nr3t,

skall prisutjämningsavgiften ökas med halva det belopp, varmed priset överstiger

30 kronor per m3t. Örn exportpriset överstiger 33 kronor per m3t,

skall beträffande överskjutande belopp särskild överenskommelse träffas.

Prisutjämningsavgifterna inlevereras till statskontoret och tillföras en

särskild diversemedelsfond för prisutjämningsavgifter. Till fonden har intill

den 1 mars 1946 influtit sammanlagt i runt tal 16 625 000 kronor.

Beträffande användningen av influtna pris utjämningsavgifter

uttalades i propositionen nr 255/1945, att avgifterna

icke borde inflyta till den allmänna budgeten utan fonderas för att användas

för sådana gemensamma ändamål, som lämpligen borde tillgodoses av

intäkter av detta slag. I vissa fall kunde det vara lämpligt, att avgifterna

disponerades för prisreduktioner på återuppbyggnadsleveranser eller för

avskrivningar på återuppbyggnadskrediter. I andra fall syntes en reduktion

av vissa importpriser kunna ifrågakomma. I åter andra fall — exempelvis

för träindustriens del — syntes i första hand böra övervägas att disponera

medlen för allmänna åtgärder i syfte att bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas

produktionsförutsättningar.

Den inom jordbruksdepartementet verksamma Norrlandskommittén har

i skrivelse den 11 oktober 1945 framlagt vissa förslag rörande dispositionen

av intäkterna av prisutjämningsavgifterna. Kommittén, som utgår från att

prisutjämningsavgifterna under budgetåret 1945/46 komma att uppgå till

sammanlagt omkring 20 miljoner kronor, framhåller till en början följande

principiella synpunkter:

Intäkterna av prisutjämningsavgifterna synas böra företrädesvis användas

för utgifter av engångskaraktär. Med dessa medel böra sålunda i princip

ej bestridas fortlöpande utgift i annan mån än genom avsättning till

särskild fond, vars avkastning användes för dylika ändamål. Då avgifterna

ej tillkommit av statsfinansiella skäl, böra de vidare icke disponeras för utgifter,

som eljest skolat bestridas med statsmedel. Det bör å andra sidan

eftersträvas, att avgiftsmedlen ej heller utnyttjas för ändamål, som det ankommer

på enskild intressent inom skogsnäringen att bekosta, i varje fall

icke utan all motprestation kräves för eventuellt bidrag. Principen för avgiftsmedlens

användning torde böra vara, att därmed böra tillgodoses ändamål,

som äro av betydelse ur skogsnäringens synpunkt och som det eljest

ankommer på intressenterna — samtliga eller en större grupp — inom denna

näring alt gemensamt bekosta.

Enligt vad nyss framhållits hänföra sig inflytande prisutjämningsavgiftcr

till stor del till export från norrländska sågverk. Likaledes torde rå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 237.

varan till de exporterade produkterna huvudsakligen härröra från skogar

i Norrland. På grund härav håller norrlandskommittén före, att intäkterna

av prisutjämningsavgifterna böra användas till ändamål, som äro av betydelse

ur norrländska synpunkter.

Kommittén övergår härefter till att närmare diskutera de olika ändamål,

vartill ifrågavarande medel lämpligen borde användas. Efter överläggningar

med representanter för olika i trävaruindustrien och skogsbruket intresserade

parter har kommittén stannat vid ett förslag, innebärande att av intäkterna

av prisutjämningsavgifterna under budgetåret 1945/46 10 miljoner

kronor skulle användas till forskningsändamål, 4 miljoner kronor till sociala

ändamål samt vad därefter återstode, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande,

till återuppbyggnad av skogsbeståndet.

Vad först angår forskningsändamålen anser kommittén, att bidrag bör

utgå till såväl skogs- som träforskning samt till såväl institutioner som

enskild forskningsverksamhet. I fråga om skogsforskningen framhåller

kommittén särskilt den verksamhet, som utövas av föreningen för växtförädling

av skogsträd, samt föreslår, att ett årsbelopp, ungefär motsvarande

avkastningen å 4 miljoner kronor, skall utgå till den av föreningen

bedrivna verksamheten eller, i fall föreningen skulle bliva föremål för omorganisation,

till motsvarande ändamål. Bland andra forskningsändamål

omnämner kommittén forskning rörande möjlighet att utnyttja småvirket,

utvidgad forskning på tjärområdet — varvid eventuellt kostnaderna för en

professur för sistnämnda forskningsområde skulle bestridas —- samt forskning

rörande rationalisering av metoderna inom skogsarbetet. För förvaltningen

av de medel, som komme att anslås till forskningsändamål, borde

tillsättas en särskild styrelse, vilken borde lia att sörja för kapitalets placering

på räntebärande sätt samt bestämma angående dispositionen av

medlen, i den mån ej sådan fråga borde underställas Kungl. Maj:ts avgörande.

Vidkommande de sociala ändamål, till vilka bidrag ur prisutjämningsintäkterna

borde utgå, föreslår kommittén, att ett belopp av 1,5 miljoner

kronor skulle tilldelas sågverksindustriens nybildade erkända arbetslöshetskassa

för att möjliggöra höjning av dels understödsrätten under månaderna

december—april från 24 till 30 dagar, dels ock dagunderstödet

från 3 kronor 50 öre till 4 kronor, bortsett från av riksdagen beviljat kristillägg.

Vidare föreslår kommittén, att 2,5 miljoner kronor skulle reserveras

för att kunna användas dels till kapitaltillskott till en erkänd arbetslöshetskassa,

som enligt föreliggande planer torde komma att inrättas för

skogsarbetarna, dels ock till bidragsverksamhet för förbättring av skogsarbetarnas

och närstående arbetargruppers bostadsförhållanden.

Beträffande slutligen förbättringen av skogsbeståndet framhåller kommittén,

att det i vårt land i stor omfattning funnes kala eller dåligt bevuxna

skogsmarker. I den mån reproduktionsplikt förelåge enligt gällande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:Is proposition nr 237.

skogsvårdslag, vore det icke möjligt för ägaren att erhålla eljest utgående

statsbidrag till erforderliga skogsvårdande åtgärder, detta även om ägaren

tidigare föranstaltat örn sådana åtgärder men resultatet härav uteblivit

eller det eljest av särskilda skäl tedde sig mindre tilltalande att kräva reproduktionspliktens

fullgörande helt på ägarens bekostnad. Kommittén

funne intäkter av prisutjämningsavgifterna höra få utnyttjas till sådana

skogsvårdsåtgärder, som här avsetts. Det torde böra ankomma på skogsstyrelsen

att utforma närmare förslag i detta hänseende.

Över Norrlandskommitténs förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

skogsstyrelsen, domänstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, landsorganisationen

i Sverige, Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges skogsägareförbund

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. I dessa yttranden

har kommitténs principiella inställning till frågan om medlens disposition

i allmänhet vunnit anslutning. Landsorganisationen framhåller härvid

lämpligheten av att garantier i någon form skapas för att medlen icke

utnyttjas endast för en reduktion av enskilda företags och bolags egna

utgifter för och bidrag till motsvarande ändamål. Skogsägareföreningarnas

riksförbund framhåller att avgifterna principiellt borde komma till sådan

användning, att praktiskt taget alla skogsägare, oavsett vilken ägarekategori

de tillhörde, på ett eller annat sått finge nytta därav. I princip avstyrkande

uttala sig allenast fullmäktige i riksbanken, vilka göra gällande, att

något beslut om användning av ifrågavarande medel icke borde fattas i

nuvarande läge utan att det, bl. a. av handelspolitiska skäl, syntes lämpligt

att avvakta en tidpunkt, då pris- och avsättningsförliållandena i Sverige

och utlandet kunde säkrare överblickas än vad som för närvarande vore

möjligt.

Vidkommande de särskilda detaljerna i Norrlandskommitténs förslag

framföras i vissa yttranden avvikande synpunkter. Man synes i allmänhet

vara ense om att en viss del av ifrågavarande medel skall användas for

forskningsändamål. I några yttranden göres gällande, att större belopp

än vad kommittén föreslagit borde gå till forskningen. Domänstgrelsen

framhåller sålunda att intäkterna i så ringa grad som möjligt borde splittras

på ett flertal olika ändamål och alt de i främsta rummet borde komma

skogs- och träforskningen till godo. Trävaruexport föreningen framhåller,

att skogens förmåga att bidraga till folkförsörjningen vore i högsta grad

beroende av ett framgångsrikt bedrivande av forskningen på områden som

vore skogsindustrien närstående, samt föreslår, att la miljoner kronor av

intäkterna av prisutjämningsavgifterna skulle disponeras för forskning på

del skogliga och skogsindustriella området. Skogsägareförbundet anser

forskningens totala andel av intäkterna höra ökas till 14 miljoner kronor.

Skogsägareföreningarnas riksförbund finner även sakliga skäl tala lör någon

höjning av beloppet.

Helni Hände det belopp, som enligt Norrlandskommitténs förslag skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

avsättas till förmån för föreningen för växtförädling av skogsträd, finner

statskontoret det icke lämpligt att ett så förhållandevis stort belopp på förhand

reserveras för ett bestämt avgränsat ändamål, och påyrkar, att av de

medel, som kunde bliva anvisade för forskningsändamål, en gemensam

fond skulle bildas med enhetliga bestämmelser för bidragsverksamheten.

Domänstyrelsen däremot anser det föreslagna beloppet till föreningen böra

höjas. Liknande yrkanden framföras av skogsägareförbundet och skogsägareföreningarnas

riksförbund, vilka anse, att föreningen, utöver den föreslagna

driftsfonden å 4 miljoner kronor, borde erhålla ett belopp av omkring

500 000 kronor för utförande av nödvändiga byggnadsarbeten m. m.

I fråga om förslaget örn förvaltningen av de lil! forskningsändamål avsatta

medlen gör statskontoret gällande, att särskild styrelse ej vore erforderlig

utan att fondens förvaltning borde läggas under statskontoret. Bestämmanderätten

i fråga örn dispositionen av medlen borde handhas av

Kungl. Maj:t. Övriga uppgifter torde lämpligen kunna besörjas gemensamt

av styrelserna för statens skogsforskningsinstitut och svenska träforskningsinstitutet

eller eventuellt av ett av dessa styrelser för ändamålet särskilt

bildat utskott. -— I övriga yttranden, där uttalanden i frågan förekomma,

tillstyrkes i princip kommitténs förslag i denna del.

Användningen av ifrågavarande medel lill de av kommittén föreslagna

sociala ändamålen avslvrkes belt av trävaruexport föreningen och skogsägareförbundet.

Domänstyrelsen och skogsägareföreningarnas riksförbund äro

tveksamma, örn förslaget härutinnan står i överensstämmelse med de allmänna

principerna för medlens användning, men säga sig dock icke vilja

motsätta sig förslaget. Trävaruexportföreningen anför som motivering för

sitt avstyrkande:

I fråga om medlens användning till anslag till arbetarnas, — vare sig det

gäller industri- eller skogsarbetarnas — arbetslöshetskassor kan föreningen

icke dela kommitténs mening. Helt allmänt torde kunna sägas att det även

ur social synpunkt torde vara riktigare att anslå medel för ändamål, som

avse att förebygga arbetslöshet, vilket anslag lill forskning avser att göra,

än att använda dessa medel till ersättning vid inträdande arbetslöshet. Anslag

till arbetslöshetskassor torde icke kunna hänföras till de i propositionen

angivna ändamål, nämligen åtgärder i syfte att bibehålla och förköra

skogsnäringens produktionsförutsättningar. Ej heller torde detta ändamål

för medlens användning, huru behjärtansvärt det än är, överensstämma

med de principer för medlens användning, som kommittén, enligt

vad ovan sagts, uttalat och till vilket uttalande föreningen givit sin anslutning.

Det torde kunna ifrågasättas, örn icke ett anslag till här berörda

ändamål har karaktären av lönetillskott till arbetarna, för vilket ändamål

medlen näppeligen kunna anses hava varit avsedda att användas. Föreningen

kan sålunda icke tillstyrka bifall till kommitténs förslag i detta

hänseende.

Landsorganisationen finner däremot, att den del som enligt kommitténs

förslag skulle avsättas till vederbörande arbetsorganisationers arbetslöshetskassor

skulle bliva oproportionerligt liten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

7

Förslaget att avsätta medel för bidrag till skogsarbetarnas bostadsförhållanden

avstyrkes av skogsstyrelsen, domänstyrelsen och trävaruexportföreningen,

medan skogsägareförbundet är tveksamt, örn förslaget härom är

förenligt med statsmakternas direktiv. Domänstyrelsen framhåller därvid,

att frågan örn åtgärder till förevarande ändamål vöre föremål för utredning

och torde komma att prövas i annan ordning samt att styrelsen icke

funne befogat att, innan så skett, reservera några medel för dylikt ändamål,

så mycket mindre som utgifterna för ändamålet knappast kunde vara

av engångskaraktär. Trävaruexportföreningen framför liknande synpunkter

samt tillägger, att då det nu ankomme på skogsägarna själva att utan bidrag

från annat håll sörja för lämpliga skogshärbärgen anslag av avgiftsmedel

för detta ändamål skulle komma den enskilde skogsägaren till godo,

vilket icke vöre i överensstämmelse med kommitténs uttalade allmänna

uppfattning örn medelsanvändningen.

Frågan om användning av nu ifrågavarande medel till återuppbyggnad

av skogsbeståndet är i yttrandena föremål för olika meningar. Skogsstyrelsen

framhåller nödvändigheten av att så stor del som möjligt av prisutjämningsintäkterna

anvisas till åtgärder, som äro särskilt ägnade att förbättra

skogsproduktionen, och gör gällande, att denna förbättringsverksamhet, för

vilken ett program erfordrades, torde böra genomföras på kortast möjliga

tid, så framt statsmakterna ej ansåge det önskvärt, att medelsreservationen

skedde i konjunkturutjämnande syfte. Som motivering anför skogsstyrelsen

bl. a.

Det föreligger ett mycket omfattande behov av olika slags skogliga förbättringsarbeten,

trots den betydande verksamhet för höjande av skogsproduktionen,

som sedan länge pågått. Bland de förekommande, mest elementära

bristerna kan nämnas, att väldiga arealer för skogsbörd lämplig

mark alltjämt ligga kala eller äro bevuxna med synnerligen bristfälliga

bestånd, som ej i skälig grad utnyttja markens virkesproducerande förmåga.

Kalmarksarealen å enskilda skogar i riket har sålunda, mycket

approximativt, uppskattats till cirka 1 miljon hektar och arealen utpräglade

skräpskogar, d. v. s. marker med i skogligt hänseende klart undermåliga

bestånd, till närmare 0,5 miljoner hektar; uppgifterna anses som

minimisiffror. Ur folkförsörjningens synpunkt är det av största betydelse

att dessa marker snarast möjligt sättas i ett tillfredsställande produktivt

skick. Till vinnande härav krävas skogsodlings- och andra återväxtbefrämjande

arbeten.

Genom särskilda medelsbevillningar understöder det allmänna frivilliga

återväxtföretag å den icke enligt gällande lag reproduktionspliktiga delen

av de ovan omforma Ida markerna, vilka således produktivgöras efter hand

som statsanslag ställas till förfogande för ändamålet. 1 övriga fall, där

alltså reproduktionsplikt föreligger och statsbidrag ej kan erhållas, torde

emellertid i icke ringa utsträckning och av orsaker, som norrlandskommittén

hårört, erforderliga skogsvårdsåtgärder ej komma alt inom rimlig

tid utföras. Det kan nämligen icke sällan, på grund av att åtgärderna synas

betungande för vederbörande markägare, te sig mindre tilltalande att kräva

ålerväxtskyldighetens effektiva fullgörande helt på ägarens bekostnad.

Enligt skogsstyrelsens mening är det en i alla avseenden maktpåliggande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

och trängande uppgift, som bör ligga användningen av prisutjämningsavgifterna

synnerligen nära, att underlätta iståndsättandet av senast åsyftade

marker. Uppgiftens storleksordning låter sig icke mera exakt angivas.

Emellertid torde man kunna utgå från att enbart av de, grovt räknat, cirka

400 000 hektar enskilda marker i behov av mera fullständiga skogsodlingsåtgärder,

vilka äro belagda med reproduktionsplikt, en mycket stor del

tillhör sistnämnda kategori. Markerna befinna sig i skilda landsdelar och

äro fördelade på olika skogsägaregrupper.

Norrlandskommitténs förslag i denna del tillslyrkes jämväl av skogsägareförbundet

och skogsägareföreningarnas riksförbund. Trävaruexportföreningen

anser visserligen tvekan kunna råda om, huruvida avgiftsmedlen

skola kunna anvisas till skogsvårdande och skogsproducerande ändamål,

men vill dock föreslå att lämplig del av medlen anvisas till dessa ändamål.

Domänstyrelsen däremot avstyrker helt förslaget i denna del. Styrelsen

framhåller därvid, att förevarande behov torde lia beaktats av statsmakterna

genom bestämmelser om statsbidrag för åtgärder av detta slag och

anvisande av statsanslag i enlighet härmed. Att vid sidan av dessa anslag

anlita inflytande prisutjämningsavgifter till i stort sett samma ändamål

kunde styrelsen icke finna lämpligt och ej heller förenligt med de riktlinjer,

som borde gälla för medlens användning. I de fall, som kommittén

särskilt berört, skulle enligt styrelsens uppfattning medlen komma till användning

för ändamål, som det ankomme på enskild intressent att bekosta.

Örn det likväl befunnes befogat och nödvändigt att bidrag i sådana

fall utgåves, borde detta möjliggöras genom ändrade direktiv för de ordinarie

statsbidragens användning.

Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att domänstyrelsen i sitt

yttrande -— under framhållande av det antagliga i att för ändamål, som nu

icke kunde förutses, behov av medel till skogsnäringens främjande komme

att uppstå — föreslagit, att av de 20 miljoner kronor, som nu beräknades

inflyta av prisutjämningsavgifter, viss del, förslagsvis 10 procent, reserverades

för dylika behov, vartill också borde läggas de medel, som kunde

komma att inflyta utöver 20 miljoner kronor. Skogsägareföreningarnas

riksförbund anser bidrag ur prisutjämningsintäkterna böra kunna utgå

jämväl till upplysande och rådgivande verksamhet i rent tekniska frågor

på hithörande område, exempelvis virkets aptering, tillredning, virkesvård

o. s. v.

Anspråk på bidrag ur intäkterna av prisutjämningsavgifterna ha framställts

även från andra håll. En sådan framställning har redan av Kungl.

Majit bifallits, i det att Kungl. Majit genom beslut den 21 december 1945

efter framställning av Svenska trähuskommittén, medgivit, att av ifrågavarande

medel högst 50 000 kronor må användas till bestridande av kostnaderna

för inspelning av en film, belysande den svenska trähusi®dustrien.

Därutöver föreligga framställningar dels från skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs

län, som anhåller örn bidrag med 500 000 kronor för fortsatt bedri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 237.

vande av redan påbörjat skogligt växtförädlingsarbele, främst anläggande

av ett arboretum vid skogsvårdsstyrelsens egendom Kralte masugn i Torsåkers

socken, dels ock från Svenska sågverksindustriarbetareförbundets

avdelning nr 165 Munksund, som hemställer örn bidrag med 50 000 kronor

för byggandet av en folkpark i Munksund. Slutligen har Nederkalix kommun

hos Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva aktiebolaget

Statens skogsindustrier att för vissa allmänna ändamål inom kommunen,

bland andra uppförande av erforderliga byggnader för en yrkesskola

samt utförande av vatten och avloppsledningsanläggning för vissa

delar av kommunen, disponera ett belopp av intill 2 miljoner kronor av erlagda

eller påförda prisutjämningsavgifter. Som skäl för denna begäran

framhåller kommunen, att nyssnämnda bolag komme att få bära en oproportionerligt

stor andel av prisutjämningsavgifternas totalsumma • säkerligen

mellan 1js och 1/c av avgifterna — samt att fara förelåge för att bolaget

på grund härav vore ur stånd att i samma utsträckning som eljest

skulle ha varit fallet lämna bidrag till angivna allmänna ändamål.

I samband med spörsmålet om fortsatt uttagande av prisutjämningsavgifter

å exporten av trävaror ha vissa andra spörsmål rörande reglering av

priserna och handeln inom trävarumarknaden blivit aktuella. Jag anser

mig därför här böra något beröra nu gällande bestämmelser på detta område.

Med stöd av bemyndiganden, som Kungl. Maj:t jämlikt 3 § prisregleringslagen

den 30 juni 1942 lämnat statens priskontrollnämnd, har nämnden

meddelat bestämmelser örn normalpriser dels å sågtimmer, dels ock å

sågade och hyvlade trävaror. Normalpriser å massaved och props lia på

uppdrag av Kungl. Majit fastställts av bränslekommissionen i samråd med

priskontrollnämnden. Genom kungörelse den 18 juli 1942 (nr 722, ändrad

624/1945) angående viss reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt m. m.,

har såsom komplettering till nyss berörda prisreglerande åtgärder föreskrivits,

att förvärv av skogsavverkningsrätt mot vederlag må — med vissa

undantag — ske endast efter särskilt tillstånd av bränslekommissionen eller

å dess vägnar.

Beslag föreligger enligt kungörelse den 20 april 1945 (nr 138) å massaved

och props.

Enligt kungörelse den 30 januari 1942 (nr 32) angående viss reglering

av handeln med virke får virke, som avverkats men icke försågats eller på

annat sätt förädlats, inköpas endast efter därtill av bränslekommissionen

eller å dess vägnar meddelat tillstånd. Föreskrit ten galler dock icke stockar

av gran med en diameter vid toppändan, mätt inom bark, av minst 20 cm,

ej heller beträffande stockar av furu med en diameter vid toppändan, mätt

på nyss angivet sätt, av minst 15 cm.

Hithörande varor omfattas av det jämlikt kungörelsen den 21 mars 1941

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

(nr 168) meddelade allmänna exportförbudet och få alltså icke utföras till

utrikes ort utan exportlicens av statens handelskommission.

Frågan om bibehållandet av normalpriserna på rundvirke och kontrollen

å upplåtelserna av skogsavverkningsrätt har under senare tid vid åtskilliga

tillfällen varit föremal för debatt. Interpellation i saken framställdes

vid nästlidna höstriksdag i andra kammaren av herr Jonsson i Skedsbygd

och besvarades av mig vid kammarens sammanträde den 20 december

1945, varvid jag såsom min mening uttalade, att någon ändring i nuvarande

förhållanden tills vidare icke skulle äga runi. Vissa framställningar

örn borttagande av normalpriserna å rundvirke och kontrollen å upplåtelser

av skogsavverkningsrätt ha av Kungl. Majit genom beslut den 21 december

1945 lämnats utan åtgärd. Frågan har emellertid tagits upp på nytt

vid 1946 års riksdag genom i riksdagens båda kamrar väckta, likalydande

motioner (1:26 och 11:24). Motionerna ha remitterats till jordbruksutskottet,

som ännu icke tagit ställning till desamma.

De förhållanden, som föregående år föranledde, att Kungl. Majit erhöll

riksdagens bemyndigande att då så ur prisstabiliseringssynpunkt befanns

påkallat pålägga exporten av viss eller vissa varor en särskild avgift, prisutjämningsavgift,

föreligga alltjämt. Spänningen mellan den internationella

prisnivån och hemmamarknadspriserna i Sverige har under den tid som

därefter förflutit visat en alltmera markerad tendens till ökning. Samtidigt

har knappheten pa vissa varor och den utländska efterfrågan på dessa inom

landet skärpt risken för att de höga internationella priserna skola återverka

på den inhemska prissättningen. Dessa tendenser ha med särskild styrka

lramträtt på trävarumarknaden, där även prisutjämningsavgifter införts.

Avgifterna i fråga ha emellertid icke kunnat eliminera den dragning

uppåt på den inhemska prisnivån, som de högre priser, vilka kunnat erhållas

på exportmarknaden, utövat.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde fortsatt bemyndigande

böra lämnas Kungl. Majit, förslagsvis för budgetåret 1946/47, att meddela

föreskrift örn uttagande av prisutjämningsavgift. Ehuru bemyndigandet

hittills endast använts beträffande vissa sågade och hyvlade trävaror

samt props, är det icke uteslutet att på andra områden liknande situationer

kunna komma att uppstå. Bemyndigandet torde därför alltjämt böra vara

av generell natur.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för prisutjämningsavgifternas beräknande

och uttagande torde hittills gällande principer alltjämt böra tilllämpas.

Följande synpunkter torde dock böra framhållas. Prisutjämningsavgiften

bör i princip motsvara skillnaden mellan å ena sidan exportpriset

på varan och å andra sidan det inom landet gällande priset med tillägg

för eventuella särskilda kostnader för exporten. Innan avgiften fastställes,

bör alltså exportprisnivan vara känd. Därav följer, att hinder icke bör före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 237.

11

ligga att i vissa fall uttaga prisutjämningsavgift även vid export grundad

på avtal, som slutits före avgiftens fastställande. — Avgiften bör givetvis

avpassas så, att exportföretagen icke komma i sämre läge än företag i jämförlig

ställning på den inhemska marknaden. — Angeläget är vidare, att

innan prisutjämningsavgift fastställes berörda parter erhålla tillfälle att

framföra sina synpunkter. I vissa fall, då tidsnöd föreligger, kan det emellertid

bliva nödvändigt att fastställa prisutjämningsavgift utan dylika överläggningar.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att beröra vissa spörsmål,

som ha särskilt avseende å trävaruområdet. På trävarumarknaden är situationen

för närvarande den, att en begränsning av trävaruexporten är nödvändig

för att hemmamarknadens behov skola bliva säkerställda. Av olika

skäl kan dock denna begränsning icke göras så omfattande, att hemmamarknadens

krav bliva helt tillgodosedda. Visserligen torde avverkningarna

innevarande vinter bliva högre än under den föregående men på grund av

att lagren av sågade trävaror i år äro väsentligt lägre än vid motsvarande

tidpunkt föregående år kommer dock tillgången på trävaror under det kommande

försörjningsåret att bliva mindre än under det nu avslutade. Samtidigt

har till följd av den omfattande investeringsverksamheten den inhemska

efterfrågan på trävaror ökats. Även med iakttagande av den största

sparsamhet i virkesförbrukningen vid olika arbeten torde det för närvarande

knappast vara möjligt att nedbringa den inhemska trävaruförbrukningen

mera väsentligt under fjolårets nivå. I rådande läge vågar man icke räkna

med att mer än 400 000 standards trävaror skola kunna frigöras för export

under 1946.

För att en lämplig avvägning mellan trävaruexporten och konsumtionen

av trävaror på hemmamarknaden skall kunna genomföras, erfordras att

de statliga myndigheterna kunna utöva kontroll av trävarumarknaden och

vid behov ingripa reglerande i densamma. Detta är motiverat även av andra

skäl. Även om genom t. ex. större återhållsamhet vid beviljande av byggnadstillstånd

den inhemska konsumtionen kan tvingas att något så när motsvara

tillgången på trävaror inom landet, måste dock knapphet på trävaror

alltjämt i viss mån befaras komma att föreligga. Detta kan förväntas laga

sig uttryck bl. a. i lokala bristsituationer. Inom folkhushållningsdepartementet

har därför — under samråd med bränslekommissionen och priskontrollnämnden

— under senaste tiden varit under övervägande att å trävarumarknaden

vidtaga vissa regleringsåtgärder, avseende såväl exporten

som den inhemska marknaden. Regleringens närmare utformning måste

bliva beroende på omständigheterna, och möjlighet måste stå öppen alt vid

förefallande behov jämka regleringsåtgärderna eller komplettera desamma.

Såvitt nu kan bedömas, torde regleringen komma all i sina huvuddrag le

sig på följande sätt. .lag anser mig böra utgå från att prisregleringen ä sågtimmer

av furu och gran m. m. samt i anslutning därtill meddelade prisföre
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

skrifter angående upplåtelser av skogsavverkningsrätter böra upphöra, då

erfarenheten har visat, att det i nuvarande situation möter stora svårigheter

att upprätthålla kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad. Däremot böra

normalpriserna å sågade och hyvlade varor bestå och göras så effektiva

som möjligt. För att trygga trävaruförsörjningen och i praktiken möjliggöra

upprätthållandet av sistnämnda normalpriser även under de försvårade

förhållanden, som uppkomma genom att priskontrollen i tidigare led släppes,

torde med stöd av allmänna förfogandelagen, vilken enligt riksdagens

beslut gäller till och med den 30 juni 1947, beslag böra läggas förutom å

rundvirke av furu och gran även å sågade och hyvlade trävaror samt med

stöd därav viss marknadsreglering beträffande dessa varor genomföras.

Regleringen torde böra handhavas av bränslekommissionen med biträde av

kristidsstyrelsernas bränslekontor. Den sammanlagda kvantiteten av de trävaror

av ifrågavarande slag, som under året få exporteras, bör fastställas

av Kungl. Maj:t. Det bör ankomma på bränslekommissionen under medverkan

av representanter för industrin och handeln att fördela denna kvantitet

på de olika sågverken. Export till visst land bör få ske först sedan

under bränslekommissionens medverkan avtal träffats om den trävarukvantitet,

som från Sverige får exporteras till landet i fråga, samt örn priser, leveransbestämmelser

m. m. Skyldighet bör föreligga för sågverk och eventuellt

även för trävaruhandlare att avgiva regelbundna rapporter till regleringsorganet

om försäljningar för att sätta detta i tillfälle att följa desamma.

Vad slutligen angår användningen av prisutjämningsavgifterna må följande

anföras. Beträffande de avgifter, som influtit eller komma att inflyta

under innevarande budgetår, har 1945 års riksdag givit vissa direktiv.

Norrlandskommittén har efter överläggningar med representanter för olika

i skogsnäringen intresserade parter dragit upp vissa riktlinjer för dispositionen

av berörda medel, innebärande att av desamma ett belopp av

10 miljoner kronor skulle användas till forskningsändamål, 4 miljoner

kronor till sociala ändamål och återstoden till återuppbyggnad av skogsbeståndet.

Mot förslaget ha i de yttranden, som avgivits över detsamma,

vissa anmärkningar framställts. I stort sett anser jag förslaget böra godkännas.

I likhet med vad som anförts i vissa yttranden synas dock de medel,

som böra disponeras för forskningsändamål, böra något ökas, förslagsvis

till 11 miljoner kronor. Medlen torde i enlighet med Norrlandskommitténs

förslag böra avsättas till en fond, som förvaltas av en särskild styrelse och

disponeras enligt riktlinjer, som fastställas av Kungl. Maj:t. Till sociala

ändamål böra enligt Norrlandskommittén avsättas sammanlagt 4 miljoner

kronor. Jag vill för min del förorda, att härför reserveras 5 miljoner kronor.

Fördelningen av detta belopp på olika ifrågakommande ändamål bör bestämmas

av Kungl. Majit. Återstoden av prisutjämningsavgifterna för innevarande

budgetår torde tillsvidare böra fonderas för att disponeras tillsammans

med de medel, som komma att inflyta efter den 1 juli 1946.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Vad angår användningen av de prisutjämningsavgifter, som inflyta under

budgetåret 1946/47 bör till en början anmärkas, att då prisutjämningsavgifterna

sannolikt torde komma att undergå en icke oväsentlig höjning, intäkterna

torde komma att bliva avsevärda. Några närmare riktlinjer för

medlens användning torde icke nu böra uppdragas. Det torde vara tillräckligt

att uttala, att medlen böra disponeras med beaktande av medlens ursprung

och särskilda karaktär. En mera utformad plan för användningen

torde böra underställas riksdagen. Hinder bör dock ej föreligga för Kungl.

Majit att redan innan detta skett, örn så skulle visa sig påkallat för att undvika

en eljest ofrånkomlig höjning av priserna å sågade trävaror, använda

en större eller mindre del av avgiftsmedlen för utbetalande av prisutjämningsbidrag

å trävaror. Även för andra clearinganordningar av prispolitiskt

angelägen natur torde medlen, örn så prövas nödvändigt, kunna fa komma

till användning.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Majit fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1947 att, med iakttagande av vad

i det föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1946:67 Jordbruksutskottets utlåtande nr 67 s. 29 i texten
  2. BevJoU 1946:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgifter m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten