Angående prisutjämningsavgifter m. m
1946-03-29 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:237, Angående prisutjämningsavgifter m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
1
Nr 237.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgifter
m. m.; given Stockholms slott den 29 mars 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushåliningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till liksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Axel Gjöres.
Utdrag av protokollet över folkhushåliningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 29 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, fråga örn förlängning
av bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter jämte vissa
andra i samband därmed stående spörsmål.
Med bifall till därom av Kungl. Majit i propositionen nr 255/1945 gjord
hemställan bemyndigade riksdagen i skrivelse den 23 maj 1945 (nr 287)
Kungl. Majit att, med iakttagande av vad som anförts i propositionen samt
i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 41, när behov
därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande för tiden till och med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.
I nyssnämnda proposition anfördes bl. a., att örn en del hemmamarknadspriser
komme att ligga under de priser, som bjödes på skilda marknader
i utlandet, risker i vissa fall uppstode för en av exportutvecklingen
betingad stegring av de priser, som gällde på den svenska hemmamarkna
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 237.
2
Kungl. Majlis proposition nr 237.
den. På viktiga punkter kunde inflytandet från exportprisutvecklingen vara
i hög grad ägnat att försvåra den inhemska prisstabiliseringen. Denna stabilisering
behövde då stödjas genom särskilda prisutjämningsavgifter vid
exporten. Sådana avgifter skulle behöva utgå endast i de fall, då de priser,
till vilka exporten skedde, skulle öva ett stegrande inflytande på den inhemska
prisnivån, och uttagas blott med de belopp, som vore nödvändiga
för att nå det åsyftade resultatet. Så snart spänningen mellan exportpriserna
och hemmaprisnivån icke längre hotade att utlösa sådana prisstegringar
inom landet, som kunde beräknas försvåra den allmänna prisstabiliseringen,
borde avgifterna helt bortfalla. För att garantier .skulle vinnas
för en enhetlig tillämpning och för att nödvändiga åtgärder skulle bli möjliga
även i de fall, där överenskommelser icke kunde nås, vore det dock
önskvärt alt Kungl. Majit erhölie befogenhet att uttaga prisutjämningsavgifter
efter angivna normer. En sådan befogenhet borde icke utnyttjas
annat än efter förhandlingar genom priskontrollnämnden med berörda
parter. Jämväl handelskommissionen torde regelbundet böra böras i ifrågavarande
ärenden.
Bevillningsutskottet betonade i sitt betänkande, att avgifterna, vilka icke
skulle kunna uttagas med retroaktiv verkan med avseende å försäljningar
grundade å äldre avtal, vore av tillfällig karaktär, samt underströk vikten
av att tvång tillgrepes endast där så befunnes vara nödvändigt. Utskottet
framhöll därjämte, att vid övervägande av lämpligheten att uttaga prisutjämningsavgifter
i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent
prispolitiska, bl. a. handelspolitiska synpunkter, borde vinna beaktande,
att systemet med prisutjämningsavgifter icke finge försvåra eller fördröja
en återgång till normala handelspolitiska metoder samt att vid fastställandet
av prisutjämningsavgifter i möjligaste mån borde tillses, att de svenska
exportörerna därigenom icke komme i sämre läge än vare sig utländska
konkurrenter på exportmarknaden eller företagen i jämförlig ställning på
den inhemska marknaden.
Med stöd av riksdagens nu omförmälda bemyndigande utfärdade Kungl.
Majit den 25 maj 1945 två författningar, nämligen dels förordning örn
prisutjämningsavgift (nr 256), dels ock kungörelse angående prisutjämningsavgift
å vissa trävaror (nr 257). Förordningen, som gäller allenast
till och med den 30 juni 1946, innehåller allmänna bestämmelser om prisutjämningsavgift,
föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av
dylika avgifter samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. I kungörelsen
stadgas bl. a., att prisutjämningsavgift skall erläggas vid utförsel
ur riket av de i kungörelsen upptagna varorna — olika slag av sågade trävaror
av inhemsk furu eller gran — samt att avgiften skall utgå med ett
belopp av 8 kronor 50 öre per m3 fast mått av utförd vara.
Enligt en mellan statens bränslekommission och de av samma kommission
auktoriserade uppköparna av props träffad överenskommelse, vilken
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
3
godkänts av Kungl. Majit genom beslut den 8 mars 1946, utgår prisutjämningsavgift
därjämte numera vid export av props. Avgiften utgör vid ett
exportpris —- fob med avdrag av kontraktsenliga kostnader till agent för
provision, delcredere och eventuellt diskonto — av 30 kronor per m3t
1 krona 50 öre per m3t. Understiger exportpriset 30 kronor per m3t, minskas
avgiften med det belopp, varmed priset understiger 30 kronor. Uppgår
exportpriset till belopp överstigande 30 kronor men ej 33 kronor per nr3t,
skall prisutjämningsavgiften ökas med halva det belopp, varmed priset överstiger
30 kronor per m3t. Örn exportpriset överstiger 33 kronor per m3t,
skall beträffande överskjutande belopp särskild överenskommelse träffas.
Prisutjämningsavgifterna inlevereras till statskontoret och tillföras en
särskild diversemedelsfond för prisutjämningsavgifter. Till fonden har intill
den 1 mars 1946 influtit sammanlagt i runt tal 16 625 000 kronor.
Beträffande användningen av influtna pris utjämningsavgifter
uttalades i propositionen nr 255/1945, att avgifterna
icke borde inflyta till den allmänna budgeten utan fonderas för att användas
för sådana gemensamma ändamål, som lämpligen borde tillgodoses av
intäkter av detta slag. I vissa fall kunde det vara lämpligt, att avgifterna
disponerades för prisreduktioner på återuppbyggnadsleveranser eller för
avskrivningar på återuppbyggnadskrediter. I andra fall syntes en reduktion
av vissa importpriser kunna ifrågakomma. I åter andra fall — exempelvis
för träindustriens del — syntes i första hand böra övervägas att disponera
medlen för allmänna åtgärder i syfte att bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas
produktionsförutsättningar.
Den inom jordbruksdepartementet verksamma Norrlandskommittén har
i skrivelse den 11 oktober 1945 framlagt vissa förslag rörande dispositionen
av intäkterna av prisutjämningsavgifterna. Kommittén, som utgår från att
prisutjämningsavgifterna under budgetåret 1945/46 komma att uppgå till
sammanlagt omkring 20 miljoner kronor, framhåller till en början följande
principiella synpunkter:
Intäkterna av prisutjämningsavgifterna synas böra företrädesvis användas
för utgifter av engångskaraktär. Med dessa medel böra sålunda i princip
ej bestridas fortlöpande utgift i annan mån än genom avsättning till
särskild fond, vars avkastning användes för dylika ändamål. Då avgifterna
ej tillkommit av statsfinansiella skäl, böra de vidare icke disponeras för utgifter,
som eljest skolat bestridas med statsmedel. Det bör å andra sidan
eftersträvas, att avgiftsmedlen ej heller utnyttjas för ändamål, som det ankommer
på enskild intressent inom skogsnäringen att bekosta, i varje fall
icke utan all motprestation kräves för eventuellt bidrag. Principen för avgiftsmedlens
användning torde böra vara, att därmed böra tillgodoses ändamål,
som äro av betydelse ur skogsnäringens synpunkt och som det eljest
ankommer på intressenterna — samtliga eller en större grupp — inom denna
näring alt gemensamt bekosta.
Enligt vad nyss framhållits hänföra sig inflytande prisutjämningsavgiftcr
till stor del till export från norrländska sågverk. Likaledes torde rå
-
4
Kungl. Mcij:ts proposition nr 237.
varan till de exporterade produkterna huvudsakligen härröra från skogar
i Norrland. På grund härav håller norrlandskommittén före, att intäkterna
av prisutjämningsavgifterna böra användas till ändamål, som äro av betydelse
ur norrländska synpunkter.
Kommittén övergår härefter till att närmare diskutera de olika ändamål,
vartill ifrågavarande medel lämpligen borde användas. Efter överläggningar
med representanter för olika i trävaruindustrien och skogsbruket intresserade
parter har kommittén stannat vid ett förslag, innebärande att av intäkterna
av prisutjämningsavgifterna under budgetåret 1945/46 10 miljoner
kronor skulle användas till forskningsändamål, 4 miljoner kronor till sociala
ändamål samt vad därefter återstode, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande,
till återuppbyggnad av skogsbeståndet.
Vad först angår forskningsändamålen anser kommittén, att bidrag bör
utgå till såväl skogs- som träforskning samt till såväl institutioner som
enskild forskningsverksamhet. I fråga om skogsforskningen framhåller
kommittén särskilt den verksamhet, som utövas av föreningen för växtförädling
av skogsträd, samt föreslår, att ett årsbelopp, ungefär motsvarande
avkastningen å 4 miljoner kronor, skall utgå till den av föreningen
bedrivna verksamheten eller, i fall föreningen skulle bliva föremål för omorganisation,
till motsvarande ändamål. Bland andra forskningsändamål
omnämner kommittén forskning rörande möjlighet att utnyttja småvirket,
utvidgad forskning på tjärområdet — varvid eventuellt kostnaderna för en
professur för sistnämnda forskningsområde skulle bestridas —- samt forskning
rörande rationalisering av metoderna inom skogsarbetet. För förvaltningen
av de medel, som komme att anslås till forskningsändamål, borde
tillsättas en särskild styrelse, vilken borde lia att sörja för kapitalets placering
på räntebärande sätt samt bestämma angående dispositionen av
medlen, i den mån ej sådan fråga borde underställas Kungl. Maj:ts avgörande.
Vidkommande de sociala ändamål, till vilka bidrag ur prisutjämningsintäkterna
borde utgå, föreslår kommittén, att ett belopp av 1,5 miljoner
kronor skulle tilldelas sågverksindustriens nybildade erkända arbetslöshetskassa
för att möjliggöra höjning av dels understödsrätten under månaderna
december—april från 24 till 30 dagar, dels ock dagunderstödet
från 3 kronor 50 öre till 4 kronor, bortsett från av riksdagen beviljat kristillägg.
Vidare föreslår kommittén, att 2,5 miljoner kronor skulle reserveras
för att kunna användas dels till kapitaltillskott till en erkänd arbetslöshetskassa,
som enligt föreliggande planer torde komma att inrättas för
skogsarbetarna, dels ock till bidragsverksamhet för förbättring av skogsarbetarnas
och närstående arbetargruppers bostadsförhållanden.
Beträffande slutligen förbättringen av skogsbeståndet framhåller kommittén,
att det i vårt land i stor omfattning funnes kala eller dåligt bevuxna
skogsmarker. I den mån reproduktionsplikt förelåge enligt gällande
5
Kungl. Maj:Is proposition nr 237.
skogsvårdslag, vore det icke möjligt för ägaren att erhålla eljest utgående
statsbidrag till erforderliga skogsvårdande åtgärder, detta även om ägaren
tidigare föranstaltat örn sådana åtgärder men resultatet härav uteblivit
eller det eljest av särskilda skäl tedde sig mindre tilltalande att kräva reproduktionspliktens
fullgörande helt på ägarens bekostnad. Kommittén
funne intäkter av prisutjämningsavgifterna höra få utnyttjas till sådana
skogsvårdsåtgärder, som här avsetts. Det torde böra ankomma på skogsstyrelsen
att utforma närmare förslag i detta hänseende.
Över Norrlandskommitténs förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,
skogsstyrelsen, domänstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, landsorganisationen
i Sverige, Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges skogsägareförbund
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. I dessa yttranden
har kommitténs principiella inställning till frågan om medlens disposition
i allmänhet vunnit anslutning. Landsorganisationen framhåller härvid
lämpligheten av att garantier i någon form skapas för att medlen icke
utnyttjas endast för en reduktion av enskilda företags och bolags egna
utgifter för och bidrag till motsvarande ändamål. Skogsägareföreningarnas
riksförbund framhåller att avgifterna principiellt borde komma till sådan
användning, att praktiskt taget alla skogsägare, oavsett vilken ägarekategori
de tillhörde, på ett eller annat sått finge nytta därav. I princip avstyrkande
uttala sig allenast fullmäktige i riksbanken, vilka göra gällande, att
något beslut om användning av ifrågavarande medel icke borde fattas i
nuvarande läge utan att det, bl. a. av handelspolitiska skäl, syntes lämpligt
att avvakta en tidpunkt, då pris- och avsättningsförliållandena i Sverige
och utlandet kunde säkrare överblickas än vad som för närvarande vore
möjligt.
Vidkommande de särskilda detaljerna i Norrlandskommitténs förslag
framföras i vissa yttranden avvikande synpunkter. Man synes i allmänhet
vara ense om att en viss del av ifrågavarande medel skall användas for
forskningsändamål. I några yttranden göres gällande, att större belopp
än vad kommittén föreslagit borde gå till forskningen. Domänstgrelsen
framhåller sålunda att intäkterna i så ringa grad som möjligt borde splittras
på ett flertal olika ändamål och alt de i främsta rummet borde komma
skogs- och träforskningen till godo. Trävaruexport föreningen framhåller,
att skogens förmåga att bidraga till folkförsörjningen vore i högsta grad
beroende av ett framgångsrikt bedrivande av forskningen på områden som
vore skogsindustrien närstående, samt föreslår, att la miljoner kronor av
intäkterna av prisutjämningsavgifterna skulle disponeras för forskning på
del skogliga och skogsindustriella området. Skogsägareförbundet anser
forskningens totala andel av intäkterna höra ökas till 14 miljoner kronor.
Skogsägareföreningarnas riksförbund finner även sakliga skäl tala lör någon
höjning av beloppet.
Helni Hände det belopp, som enligt Norrlandskommitténs förslag skulle
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
avsättas till förmån för föreningen för växtförädling av skogsträd, finner
statskontoret det icke lämpligt att ett så förhållandevis stort belopp på förhand
reserveras för ett bestämt avgränsat ändamål, och påyrkar, att av de
medel, som kunde bliva anvisade för forskningsändamål, en gemensam
fond skulle bildas med enhetliga bestämmelser för bidragsverksamheten.
Domänstyrelsen däremot anser det föreslagna beloppet till föreningen böra
höjas. Liknande yrkanden framföras av skogsägareförbundet och skogsägareföreningarnas
riksförbund, vilka anse, att föreningen, utöver den föreslagna
driftsfonden å 4 miljoner kronor, borde erhålla ett belopp av omkring
500 000 kronor för utförande av nödvändiga byggnadsarbeten m. m.
I fråga om förslaget örn förvaltningen av de lil! forskningsändamål avsatta
medlen gör statskontoret gällande, att särskild styrelse ej vore erforderlig
utan att fondens förvaltning borde läggas under statskontoret. Bestämmanderätten
i fråga örn dispositionen av medlen borde handhas av
Kungl. Maj:t. Övriga uppgifter torde lämpligen kunna besörjas gemensamt
av styrelserna för statens skogsforskningsinstitut och svenska träforskningsinstitutet
eller eventuellt av ett av dessa styrelser för ändamålet särskilt
bildat utskott. -— I övriga yttranden, där uttalanden i frågan förekomma,
tillstyrkes i princip kommitténs förslag i denna del.
Användningen av ifrågavarande medel lill de av kommittén föreslagna
sociala ändamålen avslvrkes belt av trävaruexport föreningen och skogsägareförbundet.
Domänstyrelsen och skogsägareföreningarnas riksförbund äro
tveksamma, örn förslaget härutinnan står i överensstämmelse med de allmänna
principerna för medlens användning, men säga sig dock icke vilja
motsätta sig förslaget. Trävaruexportföreningen anför som motivering för
sitt avstyrkande:
I fråga om medlens användning till anslag till arbetarnas, — vare sig det
gäller industri- eller skogsarbetarnas — arbetslöshetskassor kan föreningen
icke dela kommitténs mening. Helt allmänt torde kunna sägas att det även
ur social synpunkt torde vara riktigare att anslå medel för ändamål, som
avse att förebygga arbetslöshet, vilket anslag lill forskning avser att göra,
än att använda dessa medel till ersättning vid inträdande arbetslöshet. Anslag
till arbetslöshetskassor torde icke kunna hänföras till de i propositionen
angivna ändamål, nämligen åtgärder i syfte att bibehålla och förköra
skogsnäringens produktionsförutsättningar. Ej heller torde detta ändamål
för medlens användning, huru behjärtansvärt det än är, överensstämma
med de principer för medlens användning, som kommittén, enligt
vad ovan sagts, uttalat och till vilket uttalande föreningen givit sin anslutning.
Det torde kunna ifrågasättas, örn icke ett anslag till här berörda
ändamål har karaktären av lönetillskott till arbetarna, för vilket ändamål
medlen näppeligen kunna anses hava varit avsedda att användas. Föreningen
kan sålunda icke tillstyrka bifall till kommitténs förslag i detta
hänseende.
Landsorganisationen finner däremot, att den del som enligt kommitténs
förslag skulle avsättas till vederbörande arbetsorganisationers arbetslöshetskassor
skulle bliva oproportionerligt liten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
7
Förslaget att avsätta medel för bidrag till skogsarbetarnas bostadsförhållanden
avstyrkes av skogsstyrelsen, domänstyrelsen och trävaruexportföreningen,
medan skogsägareförbundet är tveksamt, örn förslaget härom är
förenligt med statsmakternas direktiv. Domänstyrelsen framhåller därvid,
att frågan örn åtgärder till förevarande ändamål vöre föremål för utredning
och torde komma att prövas i annan ordning samt att styrelsen icke
funne befogat att, innan så skett, reservera några medel för dylikt ändamål,
så mycket mindre som utgifterna för ändamålet knappast kunde vara
av engångskaraktär. Trävaruexportföreningen framför liknande synpunkter
samt tillägger, att då det nu ankomme på skogsägarna själva att utan bidrag
från annat håll sörja för lämpliga skogshärbärgen anslag av avgiftsmedel
för detta ändamål skulle komma den enskilde skogsägaren till godo,
vilket icke vöre i överensstämmelse med kommitténs uttalade allmänna
uppfattning örn medelsanvändningen.
Frågan om användning av nu ifrågavarande medel till återuppbyggnad
av skogsbeståndet är i yttrandena föremål för olika meningar. Skogsstyrelsen
framhåller nödvändigheten av att så stor del som möjligt av prisutjämningsintäkterna
anvisas till åtgärder, som äro särskilt ägnade att förbättra
skogsproduktionen, och gör gällande, att denna förbättringsverksamhet, för
vilken ett program erfordrades, torde böra genomföras på kortast möjliga
tid, så framt statsmakterna ej ansåge det önskvärt, att medelsreservationen
skedde i konjunkturutjämnande syfte. Som motivering anför skogsstyrelsen
bl. a.
Det föreligger ett mycket omfattande behov av olika slags skogliga förbättringsarbeten,
trots den betydande verksamhet för höjande av skogsproduktionen,
som sedan länge pågått. Bland de förekommande, mest elementära
bristerna kan nämnas, att väldiga arealer för skogsbörd lämplig
mark alltjämt ligga kala eller äro bevuxna med synnerligen bristfälliga
bestånd, som ej i skälig grad utnyttja markens virkesproducerande förmåga.
Kalmarksarealen å enskilda skogar i riket har sålunda, mycket
approximativt, uppskattats till cirka 1 miljon hektar och arealen utpräglade
skräpskogar, d. v. s. marker med i skogligt hänseende klart undermåliga
bestånd, till närmare 0,5 miljoner hektar; uppgifterna anses som
minimisiffror. Ur folkförsörjningens synpunkt är det av största betydelse
att dessa marker snarast möjligt sättas i ett tillfredsställande produktivt
skick. Till vinnande härav krävas skogsodlings- och andra återväxtbefrämjande
arbeten.
Genom särskilda medelsbevillningar understöder det allmänna frivilliga
återväxtföretag å den icke enligt gällande lag reproduktionspliktiga delen
av de ovan omforma Ida markerna, vilka således produktivgöras efter hand
som statsanslag ställas till förfogande för ändamålet. 1 övriga fall, där
alltså reproduktionsplikt föreligger och statsbidrag ej kan erhållas, torde
emellertid i icke ringa utsträckning och av orsaker, som norrlandskommittén
hårört, erforderliga skogsvårdsåtgärder ej komma alt inom rimlig
tid utföras. Det kan nämligen icke sällan, på grund av att åtgärderna synas
betungande för vederbörande markägare, te sig mindre tilltalande att kräva
ålerväxtskyldighetens effektiva fullgörande helt på ägarens bekostnad.
Enligt skogsstyrelsens mening är det en i alla avseenden maktpåliggande
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
och trängande uppgift, som bör ligga användningen av prisutjämningsavgifterna
synnerligen nära, att underlätta iståndsättandet av senast åsyftade
marker. Uppgiftens storleksordning låter sig icke mera exakt angivas.
Emellertid torde man kunna utgå från att enbart av de, grovt räknat, cirka
400 000 hektar enskilda marker i behov av mera fullständiga skogsodlingsåtgärder,
vilka äro belagda med reproduktionsplikt, en mycket stor del
tillhör sistnämnda kategori. Markerna befinna sig i skilda landsdelar och
äro fördelade på olika skogsägaregrupper.
Norrlandskommitténs förslag i denna del tillslyrkes jämväl av skogsägareförbundet
och skogsägareföreningarnas riksförbund. Trävaruexportföreningen
anser visserligen tvekan kunna råda om, huruvida avgiftsmedlen
skola kunna anvisas till skogsvårdande och skogsproducerande ändamål,
men vill dock föreslå att lämplig del av medlen anvisas till dessa ändamål.
Domänstyrelsen däremot avstyrker helt förslaget i denna del. Styrelsen
framhåller därvid, att förevarande behov torde lia beaktats av statsmakterna
genom bestämmelser om statsbidrag för åtgärder av detta slag och
anvisande av statsanslag i enlighet härmed. Att vid sidan av dessa anslag
anlita inflytande prisutjämningsavgifter till i stort sett samma ändamål
kunde styrelsen icke finna lämpligt och ej heller förenligt med de riktlinjer,
som borde gälla för medlens användning. I de fall, som kommittén
särskilt berört, skulle enligt styrelsens uppfattning medlen komma till användning
för ändamål, som det ankomme på enskild intressent att bekosta.
Örn det likväl befunnes befogat och nödvändigt att bidrag i sådana
fall utgåves, borde detta möjliggöras genom ändrade direktiv för de ordinarie
statsbidragens användning.
Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att domänstyrelsen i sitt
yttrande -— under framhållande av det antagliga i att för ändamål, som nu
icke kunde förutses, behov av medel till skogsnäringens främjande komme
att uppstå — föreslagit, att av de 20 miljoner kronor, som nu beräknades
inflyta av prisutjämningsavgifter, viss del, förslagsvis 10 procent, reserverades
för dylika behov, vartill också borde läggas de medel, som kunde
komma att inflyta utöver 20 miljoner kronor. Skogsägareföreningarnas
riksförbund anser bidrag ur prisutjämningsintäkterna böra kunna utgå
jämväl till upplysande och rådgivande verksamhet i rent tekniska frågor
på hithörande område, exempelvis virkets aptering, tillredning, virkesvård
o. s. v.
Anspråk på bidrag ur intäkterna av prisutjämningsavgifterna ha framställts
även från andra håll. En sådan framställning har redan av Kungl.
Majit bifallits, i det att Kungl. Majit genom beslut den 21 december 1945
efter framställning av Svenska trähuskommittén, medgivit, att av ifrågavarande
medel högst 50 000 kronor må användas till bestridande av kostnaderna
för inspelning av en film, belysande den svenska trähusi®dustrien.
Därutöver föreligga framställningar dels från skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs
län, som anhåller örn bidrag med 500 000 kronor för fortsatt bedri
-
9
Kungl. Majlis proposition nr 237.
vande av redan påbörjat skogligt växtförädlingsarbele, främst anläggande
av ett arboretum vid skogsvårdsstyrelsens egendom Kralte masugn i Torsåkers
socken, dels ock från Svenska sågverksindustriarbetareförbundets
avdelning nr 165 Munksund, som hemställer örn bidrag med 50 000 kronor
för byggandet av en folkpark i Munksund. Slutligen har Nederkalix kommun
hos Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva aktiebolaget
Statens skogsindustrier att för vissa allmänna ändamål inom kommunen,
bland andra uppförande av erforderliga byggnader för en yrkesskola
samt utförande av vatten och avloppsledningsanläggning för vissa
delar av kommunen, disponera ett belopp av intill 2 miljoner kronor av erlagda
eller påförda prisutjämningsavgifter. Som skäl för denna begäran
framhåller kommunen, att nyssnämnda bolag komme att få bära en oproportionerligt
stor andel av prisutjämningsavgifternas totalsumma • säkerligen
mellan 1js och 1/c av avgifterna — samt att fara förelåge för att bolaget
på grund härav vore ur stånd att i samma utsträckning som eljest
skulle ha varit fallet lämna bidrag till angivna allmänna ändamål.
I samband med spörsmålet om fortsatt uttagande av prisutjämningsavgifter
å exporten av trävaror ha vissa andra spörsmål rörande reglering av
priserna och handeln inom trävarumarknaden blivit aktuella. Jag anser
mig därför här böra något beröra nu gällande bestämmelser på detta område.
Med stöd av bemyndiganden, som Kungl. Maj:t jämlikt 3 § prisregleringslagen
den 30 juni 1942 lämnat statens priskontrollnämnd, har nämnden
meddelat bestämmelser örn normalpriser dels å sågtimmer, dels ock å
sågade och hyvlade trävaror. Normalpriser å massaved och props lia på
uppdrag av Kungl. Majit fastställts av bränslekommissionen i samråd med
priskontrollnämnden. Genom kungörelse den 18 juli 1942 (nr 722, ändrad
624/1945) angående viss reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt m. m.,
har såsom komplettering till nyss berörda prisreglerande åtgärder föreskrivits,
att förvärv av skogsavverkningsrätt mot vederlag må — med vissa
undantag — ske endast efter särskilt tillstånd av bränslekommissionen eller
å dess vägnar.
Beslag föreligger enligt kungörelse den 20 april 1945 (nr 138) å massaved
och props.
Enligt kungörelse den 30 januari 1942 (nr 32) angående viss reglering
av handeln med virke får virke, som avverkats men icke försågats eller på
annat sätt förädlats, inköpas endast efter därtill av bränslekommissionen
eller å dess vägnar meddelat tillstånd. Föreskrit ten galler dock icke stockar
av gran med en diameter vid toppändan, mätt inom bark, av minst 20 cm,
ej heller beträffande stockar av furu med en diameter vid toppändan, mätt
på nyss angivet sätt, av minst 15 cm.
Hithörande varor omfattas av det jämlikt kungörelsen den 21 mars 1941
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
(nr 168) meddelade allmänna exportförbudet och få alltså icke utföras till
utrikes ort utan exportlicens av statens handelskommission.
Frågan om bibehållandet av normalpriserna på rundvirke och kontrollen
å upplåtelserna av skogsavverkningsrätt har under senare tid vid åtskilliga
tillfällen varit föremal för debatt. Interpellation i saken framställdes
vid nästlidna höstriksdag i andra kammaren av herr Jonsson i Skedsbygd
och besvarades av mig vid kammarens sammanträde den 20 december
1945, varvid jag såsom min mening uttalade, att någon ändring i nuvarande
förhållanden tills vidare icke skulle äga runi. Vissa framställningar
örn borttagande av normalpriserna å rundvirke och kontrollen å upplåtelser
av skogsavverkningsrätt ha av Kungl. Majit genom beslut den 21 december
1945 lämnats utan åtgärd. Frågan har emellertid tagits upp på nytt
vid 1946 års riksdag genom i riksdagens båda kamrar väckta, likalydande
motioner (1:26 och 11:24). Motionerna ha remitterats till jordbruksutskottet,
som ännu icke tagit ställning till desamma.
De förhållanden, som föregående år föranledde, att Kungl. Majit erhöll
riksdagens bemyndigande att då så ur prisstabiliseringssynpunkt befanns
påkallat pålägga exporten av viss eller vissa varor en särskild avgift, prisutjämningsavgift,
föreligga alltjämt. Spänningen mellan den internationella
prisnivån och hemmamarknadspriserna i Sverige har under den tid som
därefter förflutit visat en alltmera markerad tendens till ökning. Samtidigt
har knappheten pa vissa varor och den utländska efterfrågan på dessa inom
landet skärpt risken för att de höga internationella priserna skola återverka
på den inhemska prissättningen. Dessa tendenser ha med särskild styrka
lramträtt på trävarumarknaden, där även prisutjämningsavgifter införts.
Avgifterna i fråga ha emellertid icke kunnat eliminera den dragning
uppåt på den inhemska prisnivån, som de högre priser, vilka kunnat erhållas
på exportmarknaden, utövat.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde fortsatt bemyndigande
böra lämnas Kungl. Majit, förslagsvis för budgetåret 1946/47, att meddela
föreskrift örn uttagande av prisutjämningsavgift. Ehuru bemyndigandet
hittills endast använts beträffande vissa sågade och hyvlade trävaror
samt props, är det icke uteslutet att på andra områden liknande situationer
kunna komma att uppstå. Bemyndigandet torde därför alltjämt böra vara
av generell natur.
Beträffande de allmänna riktlinjerna för prisutjämningsavgifternas beräknande
och uttagande torde hittills gällande principer alltjämt böra tilllämpas.
Följande synpunkter torde dock böra framhållas. Prisutjämningsavgiften
bör i princip motsvara skillnaden mellan å ena sidan exportpriset
på varan och å andra sidan det inom landet gällande priset med tillägg
för eventuella särskilda kostnader för exporten. Innan avgiften fastställes,
bör alltså exportprisnivan vara känd. Därav följer, att hinder icke bör före
-
Kungl. Majlis proposition nr 237.
11
ligga att i vissa fall uttaga prisutjämningsavgift även vid export grundad
på avtal, som slutits före avgiftens fastställande. — Avgiften bör givetvis
avpassas så, att exportföretagen icke komma i sämre läge än företag i jämförlig
ställning på den inhemska marknaden. — Angeläget är vidare, att
innan prisutjämningsavgift fastställes berörda parter erhålla tillfälle att
framföra sina synpunkter. I vissa fall, då tidsnöd föreligger, kan det emellertid
bliva nödvändigt att fastställa prisutjämningsavgift utan dylika överläggningar.
I detta sammanhang torde det vara lämpligt att beröra vissa spörsmål,
som ha särskilt avseende å trävaruområdet. På trävarumarknaden är situationen
för närvarande den, att en begränsning av trävaruexporten är nödvändig
för att hemmamarknadens behov skola bliva säkerställda. Av olika
skäl kan dock denna begränsning icke göras så omfattande, att hemmamarknadens
krav bliva helt tillgodosedda. Visserligen torde avverkningarna
innevarande vinter bliva högre än under den föregående men på grund av
att lagren av sågade trävaror i år äro väsentligt lägre än vid motsvarande
tidpunkt föregående år kommer dock tillgången på trävaror under det kommande
försörjningsåret att bliva mindre än under det nu avslutade. Samtidigt
har till följd av den omfattande investeringsverksamheten den inhemska
efterfrågan på trävaror ökats. Även med iakttagande av den största
sparsamhet i virkesförbrukningen vid olika arbeten torde det för närvarande
knappast vara möjligt att nedbringa den inhemska trävaruförbrukningen
mera väsentligt under fjolårets nivå. I rådande läge vågar man icke räkna
med att mer än 400 000 standards trävaror skola kunna frigöras för export
under 1946.
För att en lämplig avvägning mellan trävaruexporten och konsumtionen
av trävaror på hemmamarknaden skall kunna genomföras, erfordras att
de statliga myndigheterna kunna utöva kontroll av trävarumarknaden och
vid behov ingripa reglerande i densamma. Detta är motiverat även av andra
skäl. Även om genom t. ex. större återhållsamhet vid beviljande av byggnadstillstånd
den inhemska konsumtionen kan tvingas att något så när motsvara
tillgången på trävaror inom landet, måste dock knapphet på trävaror
alltjämt i viss mån befaras komma att föreligga. Detta kan förväntas laga
sig uttryck bl. a. i lokala bristsituationer. Inom folkhushållningsdepartementet
har därför — under samråd med bränslekommissionen och priskontrollnämnden
— under senaste tiden varit under övervägande att å trävarumarknaden
vidtaga vissa regleringsåtgärder, avseende såväl exporten
som den inhemska marknaden. Regleringens närmare utformning måste
bliva beroende på omständigheterna, och möjlighet måste stå öppen alt vid
förefallande behov jämka regleringsåtgärderna eller komplettera desamma.
Såvitt nu kan bedömas, torde regleringen komma all i sina huvuddrag le
sig på följande sätt. .lag anser mig böra utgå från att prisregleringen ä sågtimmer
av furu och gran m. m. samt i anslutning därtill meddelade prisföre
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
skrifter angående upplåtelser av skogsavverkningsrätter böra upphöra, då
erfarenheten har visat, att det i nuvarande situation möter stora svårigheter
att upprätthålla kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad. Däremot böra
normalpriserna å sågade och hyvlade varor bestå och göras så effektiva
som möjligt. För att trygga trävaruförsörjningen och i praktiken möjliggöra
upprätthållandet av sistnämnda normalpriser även under de försvårade
förhållanden, som uppkomma genom att priskontrollen i tidigare led släppes,
torde med stöd av allmänna förfogandelagen, vilken enligt riksdagens
beslut gäller till och med den 30 juni 1947, beslag böra läggas förutom å
rundvirke av furu och gran även å sågade och hyvlade trävaror samt med
stöd därav viss marknadsreglering beträffande dessa varor genomföras.
Regleringen torde böra handhavas av bränslekommissionen med biträde av
kristidsstyrelsernas bränslekontor. Den sammanlagda kvantiteten av de trävaror
av ifrågavarande slag, som under året få exporteras, bör fastställas
av Kungl. Maj:t. Det bör ankomma på bränslekommissionen under medverkan
av representanter för industrin och handeln att fördela denna kvantitet
på de olika sågverken. Export till visst land bör få ske först sedan
under bränslekommissionens medverkan avtal träffats om den trävarukvantitet,
som från Sverige får exporteras till landet i fråga, samt örn priser, leveransbestämmelser
m. m. Skyldighet bör föreligga för sågverk och eventuellt
även för trävaruhandlare att avgiva regelbundna rapporter till regleringsorganet
om försäljningar för att sätta detta i tillfälle att följa desamma.
Vad slutligen angår användningen av prisutjämningsavgifterna må följande
anföras. Beträffande de avgifter, som influtit eller komma att inflyta
under innevarande budgetår, har 1945 års riksdag givit vissa direktiv.
Norrlandskommittén har efter överläggningar med representanter för olika
i skogsnäringen intresserade parter dragit upp vissa riktlinjer för dispositionen
av berörda medel, innebärande att av desamma ett belopp av
10 miljoner kronor skulle användas till forskningsändamål, 4 miljoner
kronor till sociala ändamål och återstoden till återuppbyggnad av skogsbeståndet.
Mot förslaget ha i de yttranden, som avgivits över detsamma,
vissa anmärkningar framställts. I stort sett anser jag förslaget böra godkännas.
I likhet med vad som anförts i vissa yttranden synas dock de medel,
som böra disponeras för forskningsändamål, böra något ökas, förslagsvis
till 11 miljoner kronor. Medlen torde i enlighet med Norrlandskommitténs
förslag böra avsättas till en fond, som förvaltas av en särskild styrelse och
disponeras enligt riktlinjer, som fastställas av Kungl. Maj:t. Till sociala
ändamål böra enligt Norrlandskommittén avsättas sammanlagt 4 miljoner
kronor. Jag vill för min del förorda, att härför reserveras 5 miljoner kronor.
Fördelningen av detta belopp på olika ifrågakommande ändamål bör bestämmas
av Kungl. Majit. Återstoden av prisutjämningsavgifterna för innevarande
budgetår torde tillsvidare böra fonderas för att disponeras tillsammans
med de medel, som komma att inflyta efter den 1 juli 1946.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Vad angår användningen av de prisutjämningsavgifter, som inflyta under
budgetåret 1946/47 bör till en början anmärkas, att då prisutjämningsavgifterna
sannolikt torde komma att undergå en icke oväsentlig höjning, intäkterna
torde komma att bliva avsevärda. Några närmare riktlinjer för
medlens användning torde icke nu böra uppdragas. Det torde vara tillräckligt
att uttala, att medlen böra disponeras med beaktande av medlens ursprung
och särskilda karaktär. En mera utformad plan för användningen
torde böra underställas riksdagen. Hinder bör dock ej föreligga för Kungl.
Majit att redan innan detta skett, örn så skulle visa sig påkallat för att undvika
en eljest ofrånkomlig höjning av priserna å sågade trävaror, använda
en större eller mindre del av avgiftsmedlen för utbetalande av prisutjämningsbidrag
å trävaror. Även för andra clearinganordningar av prispolitiskt
angelägen natur torde medlen, örn så prövas nödvändigt, kunna fa komma
till användning.
Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att lämna Kungl. Majit fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1947 att, med iakttagande av vad
i det föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande
av prisutjämningsavgift samt
att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- JoU 1946:67 Jordbruksutskottets utlåtande nr 67 s. 29 i texten
- BevJoU 1946:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgifter m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten