Angående anslag till utbildning av tandläkare m. m
1946-04-12 · 106 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 105 av 106 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:241, Angående anslag till utbildning av tandläkare m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 241-
1
Nr 241.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
utbildning av tandläkare m. m.; given Stockholms
slott den 12 april 1946.
^ Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen bifalla de förslag, om vilkas
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,
GUSTAF.
Tage Erlander.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 april 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander:
Under punkten 80 i 1946 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1946/47 beräkna
dels till Tandläkarinstitutet: Avlöningar ett förslagsanslag av 469 000
kronor,
dels till Tandläkarinstitutet: Omkostnader ett förslagsanslag av 203 000
kronor,
dels ock till Anordnande av utbildning för tandtekniker ett reservationsanslag
av 40 000 kronor.
Sedan beredningen av dessa och därmed sammanhörande frågor numera
avslutats, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet om anslag till tandläkarutbildningen.
Bihang till riksdagens protokoll ldia. 1 sami. Nr Z^l.
1
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr %41.
Till behandling i nu ifrågavarande sammanhang föreligger
dels framställning från tandläkarinstitutets lärarråd angående anslag för
institutets verksamhet för budgetåret 1946/47, över vilken framställning
yttranden avgivits av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
kanslern för rikets universitet och statskontoret,
dels ock 1944 års tandläkarutbildningssakkunnigas den 28 januari 1946
avgivna betänkande i fråga om åtgärder för en ökad tandläkarutbildning
(Betänkande örn tandläkarutbildningens ordnande m. m., del I; stat. off.
utr. 1946:12). Detta betänkande innefattar förslag till ett nytt tandläkarinstitut
ävensom förslag till vissa provisoriska studieanordningar vid tandläkarinstitutet
i Stockholm samt i Göteborg eller Malmö.
Över de sakkunnigas omförmälda betänkande ha yttranden avgivits av
de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, lärarkollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, tandläkarinstitutets lärarråd,
kanslern för rikets universitet, länsstyrelserna i Göteborg och Malmö,
som inhämtat yttranden från stadsfullmäktige i respektive städer, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och statskontoret ävensom av styrelsen för
svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation,
svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund gemensamt,
svenska läkaresällskapet, styrelsen för Sveriges läkarförbund, tandläkarinstitutets
icke-ordinarie lärares förening och odontologiska föreningen vid
tandläkarinstitutet.
I detta sammanhang vill jag omnämna, att de sakkunniga den 4 mars
1946 avgivit en promemoria över ekonomiska och organisatoriska konsekvenser
för tandläkarinstitutet i Stockholm vid ett genomförande av den av de
sakkunniga i betänkandet föreslagna femåriga studieplanen, över vilken promemoria
vederbörande myndigheter yttrat sig.
I det följande avser jag att först behandla de spörsmål, som stå i samband
med förslaget om inrättande av ett nytt tandläkarinstitut, för att därefter
övergå till frågan om vissa provisoriska studieanordningar vid tandläkarinstitutet
i Stockholm samt i Göteborg eller Malmö. Därefter bör frågan örn
anslag till verksamheten vid det nuvarande tandläkarinstitutet upptagas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
3
I. Inrättandet av ett nytt tandläkarinstitut.
A. Inledning.
Med hänsyn främst till folktandvården har ett trängande behov uppstått
av en ökad utbildning av tandläkare. På grund härav beslöts år 1943 omorganisation
av tandläkarinstitutet, varigenom dess examinationskapacitet
ökades från omkring 90 till 120 tandläkare örn året. Denna ökning har sedermera
icke ansetts tillräcklig. 1943 års omorganisation grundade sig på en
beräkning, som utgick från ett totalt tandläkarbehov av 3 400 med en behandlingskapacitet
av 2 400 000 patienter örn året. I olika sammanhang
har emellertid medicinalstyrelsen hävdat, att tandläkarbehovet är än större.
År 1945 uttalade styrelsen sålunda — i överensstämmelse med förslag från
annat hall — att för hävande av bristen på tandläkare inom folktandvården
samt militär- och privattandvården en årlig examination av 180 tandläkare
snarast möjligt borde komma till stånd. Det kunde beräknas, att i så fall
tandläkarstocken i sinom tid komme att uppgå till 4 800. I överensstämmelse
härmed anförde jag i proposition nr 381 till 1945 års riksdag angående
åtgärder för ökad utbildning av tandläkare m. m., att jag ansåge mig
böra utgå ifrån, att organisationen för tandläkarutbildningen tills vidare
minst borde ges en examinationskapacitet av 180 nya tandläkare örn året,
ävensom att det syntes önskvärt, att det nuvarande institutets kapacitet i
sinom tid nedbringades till högst omkring 100 tandläkare om året. I propositionen
föreslogs förty, bland annat, att riksdagen skulle besluta, att å
plats, som framdeles bestämdes, skulle uppföras ett nytt tandläkarinstitut
med en årlig examinationskapacitet av omkring 80 tandläkare, avsett att
tagas i bruk från och med den 1 januari 1948. I den skrivelse, nr 602, vari
riksdagen anmälde sitt beslut i anledning av nämnda proposition, framhöll
riksdagen, att riksdagen i likhet med departementschefen ansåge det av medicinalstyrelsen
angivna examinationsbehovet icke för högt beräknat. Snarare
torde man enligt riksdagens mening hava anledning räkna med att medicinalstyrelsens
beräkning vore hållen i underkant. För att tillgodose önskemålet
om att nedbringa examinationskapaciteten vid det nuvarande tandläkarinstitutet
till högst omkring 100, men i främsta rummet för att avhjälpa
den akuta bristen på tandläkare för folktandvårdens behov syntes
det riksdagen uppenbart, att ökade utbildningsmöjligheter på här ifrågavarande
område med det snaraste borde anordnas. Riksdagen hade vid sin
prövning av förevarande spörsmål — med hänsyn främst till det framtida
behovet av tandläkare — kommit till den uppfattningen, att övervägande
skäl talade för att två nya institut upprättades, och hade därför i princip
fattat beslut därom. Emellertid torde det — i första hand på grund av före
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
fintlig brist på lärarkrafter — icke låta sig göra att samtidigt igångsätta
utbildningen vid båda de nya instituten. Riksdagen ansåge därför, att till
en början i enlighet med Kungl. Maj:ts föreliggande förslag å plats, som
framdeles bestämdes, borde uppföras ett nytt institut, avsett att tagas i
bruk från och med den 1 januari 1948. Då det ur ekonomiska synpunkter —
enligt vad riksdagen inhämtat — torde ställa sig förmånligare med anordnande
av ett institut med en årlig examinationskapacitet av 80 i stället för
60 tandläkare, ansåge riksdagen, att institutet borde planläggas i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag. I detta sammanhang ville emellertid riksdagen
framhålla, att det ur olika synpunkter vore till fördel för såväl undervisning
som forskning, att institutet icke tilltoges för stort. Den årliga examinationskapaciteten
syntes riksdagen därför böra bliva högst 80 tandläkare.
Vid sitt bifall till Kungl. Maj:ts förslag örn att institutet planerades för
utbildning av 80 tandläkare årligen hade riksdagen även beaktat nödvändigheten
av att åtgärder snarast vidtoges för ett avhjälpande av rådande allvarliga
tandläkarbrist. Sedan detta nya institut tillkommit och så snart
tillgång på lärarkrafter och övriga på frågan inverkande omständigheter
gjorde det möjligt, syntes ytterligare ett tandläkarinstitut böra uppföras å
plats och med den examinationskapacitet, som framdeles kunde komma att
bestämmas. Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen
härefter, att riksdagen beslutat bland annat, att två nya tandläkarinstitut
skulle inrättas å platser, som framdeles bestämdes, samt att det ena av dessa
institut skulle uppföras med en årlig examinationskapacitet av högst 80 tandläkare
och avsett att tagas i bruk från och med den 1 januari 1948.
För att ett nytt tandläkarinstitut i enlighet med statsmakternas beslut
skall kunna stå färdigt till den 1 januari 1948 måste byggnadsarbetena påbörjas
redan under innevarande år. Ett omedelbart ställningstagande i fråga
örn förläggningsorten för institutet och dess närmare utformning är sålunda
erforderligt. Vidare måste anslag till bygget och till utrustning av institutet
beviljas. Jag avser därför att i det följande under olika punkter upptaga de
särskilda spörsmål, som kräva avgörande nu.
I detta sammanhang vill jag emellertid erinra, att jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 10 augusti 1945 en från 120 till 140 utökad kurs tandläkarstuderande
intagits höstterminen 1945, samt att riksdagens nyssnämnda beslut
jämväl innebar, att i januari 1946 fingo intagas ytterligare 40 tandläkarstuderande,
som till studier för tandläkarkandidatexamen (1 år) skulle hänvisas
till kurser, förlagda till medicinska fakulteten i Lund. Sistnämnda studerande
skulle, efter avslutade prekliniska studier, under år 1947 fortsätta sin
utbildning i Göteborg eller Malmö, där en undervisning, motsvarande andra
året av tandläkarutbildningens studieplan, skulle provisoriskt anordnas.
Från och med vårterminen 1948 skulle dessa studerande liksom en del av
de höstterminen 1945 intagna mottagas i det nya tandläkarinstitutet. Detta
innebär, att det nya institutet måste stå färdigt vid början av år 1948.
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
5
B. Frågor rörande tandläkarutbildningens organisation m. m.
1. Principiella synpunkter.
Karakteristiskt för förhållandena i Sverige är, att tandvårdsverksamhet
endast får utövas av tandläkare, som avlagt tandläkarexamen och erhållit
legitimation såsom tandläkare, att utbildningen är lika för alla tandläkare,
samt att denna utbildning icke bygger på dessförinnan avlagd medicinsk examen
eller eljest är gemensam med läkarutbildningen.
1944 års tandläkarutbildning ssakkunniga ha i sitt betänkande utförligt
redogjort för att även andra vägar stå till buds för att tillgodose tandvårdsbehovet
och att dessa vägar även i viss utsträckning beträtts i utlandet.
De sakkunniga ha sålunda framhållit, att vissa områden av tandläkarens
praktiska yrkesutövning ansetts vara av enbart teknisk art och därför kunna
avskiljas och begränsas samt överlämnas till tandvårdare med lägre utbildning.
Förslag ha därför i olika sammanhang framförts även i Sverige att
medgiva tandtekniker rätt att självständigt och på eget ansvar bedriva viss
tandvårdsverksamhet samt att anställa särskilda s. k. plombörer, vilka erhållit
begränsad utbildning för att i första hand bedriva enklare konserverande
tandvård, och särskilda hygienister, vilka i tjänst hos tandläkare skulle utföra
större delen av den munhygieniska behandlingen. De sakkunniga ha vidare
berört det förslag till en differentierad tandläkarutbildning, som innebär,
att två typer av tandläkare utbildas, en med lägre och en med högre utbildning.
Tandläkaren med den lägre utbildningen skulle erhålla en mycket
begränsad undervisning i teoretiska och medicinska ämnen. Han skulle emellertid
på egen hand få utföra ordinära och enklare protesarbeten, konserverande
vård av enkel, okomplicerad art samt tandkirurgiska ingrepp, som bestå
i lättare extraktioner och tandköttsbehandlingar. Denne enkle terapeut
skulle ställas till förfogande för massproduktionen av protesarbeten och fyllningar
inom folktandvården. Slutligen ha de sakkunniga erinrat örn att i
flera länder på kontinenten tandläkaren är specialist inom medicinsk yrkesutövning
på samma sätt som exempelvis öronspecialisten och ögonspecialisten.
Först efter fullständig medicinsk examen och erhållen legitimation
som läkare begynner i dessa länder specialutbildningen som tandläkare.
Dessa specialister bruka kallas stomatologer till åtskillnad från odontologer
och sättet för utbildningen stomatologlinjen.
De sakkunniga äro ense örn att avråda från ett beträdande av nämnda
vägar för tillgodoseende av tandvårdens behov. Enligt de sakkunniga —
till vilkas utförliga motivering jag tillåter mig hänvisa — skulle särskilt folktandvården
bli lidande genom ett system med tekniker och plombörer samt
högre och lägre kvalificerade tandläkare. De sakkunniga framhålla vidare,
att enligt erfarenheten stomatologlinjen som enda utbildningslinje inom ett
land visat sig mindre lämplig. Särskilt med hänsyn till folktandvården finna
Departe
mentschefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
de sakkunniga stomatologlinjen icke önskvärd. Under alla förhållanden bör
den icke vara den för tandläkarutbildningen normgivande. Detta innebär
emellertid icke, att kravet på tillbörlig medicinsk utbildning för tandläkaren
tillbakavisas av de sakkunniga. Med en utförlig motivering ha de sakkunniga
tvärtom understrukit önskvärdheten av en gemensam grundexamen för
läkare och tandläkare. De ha emellertid funnit, att för närvarande oöverstigliga
hinder omöjliggöra tankens genomförande, främst på grund av de medicinska
fakulteternas oförmåga att vid nuvarande organisation utbilda den
stora mängd medicine kandidater, som skulle behövas för att tillfredsställa
såväl medicinens som odontologiens krav. Även i andra avseenden syntes
tiden ännu icke vara mogen för ett omedelbart genomförande därav.
Sammanfattningsvis ha de sakkunniga härefter uttalat, att det syntes dem
med säkerhet lämpligast att utbilda ett ökat antal tandläkare av i stort sett
den typ som hittills utbildats i Sverige.
Ifrågavarande principiella spörsmål har berörts jämväl i vissa av de yttranden,
som avgivits över de sakkunnigas betänkande. Svenska landstingsförbundet
har sålunda förklarat sig ense med de sakkunniga, att anledning
icke finnes att frångå hittills tillämpad ordning på detta område. Styrelsen
för förbundet anför, att den i olika sammanhang varnat för att söka konstruera
någon skillnad i detta hänseende mellan folktandvården och den
privata tandvården. Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund
ha anfört, att de med tillfredsställelse tagit del av de sakkunnigas ställningstaganden
och helt ansluta sig till desamma. Odontologiska föreningen
vid tandläkarinstitutet har helt anslutit sig till de sakkunnigas avrådanden.
I övriga yttranden har vad de sakkunniga i förevarande avseenden anfört
icke föranlett erinringar eller särskilda uttalanden.
Allmän enighet synes råda örn att tandvårdsbehovet icke bör tillgodoses
med anlitande av självständigt och på eget ansvar verksamma tekniker
och plombörer eller av tandläkare med differentierad utbildning. Ej heller
har tanken på ett allmänt utbildande av tandläkare enligt den s. k. stomatologlinjen
vunnit något stöd. Förutsättningar anses vidare icke, åtminstone
för närvarande, förefinnas för att bygga tandläkarutbildningen på en för
blivande läkare och tandläkare gemensam, förkortad medicine kandidatexamen.
I stället har allmänt förordats eller förutsatts, att tandläkarutbildningen
även i fortsättningen skall vara ordnad på principiellt samma sätt
som hittills. Jag ansluter mig till denna tanke.
Det är emellertid uppenbart, att tandvårdsutövningen även innefattar en
mängd behandlingsåtgärder, i vilka tandläkaren med fördel kan biträdas
av lägre kvalificerade medhjälpare, särskilt tandtekniker. I ganska stor utsträckning
stå redan nu dylika hjälpkrafter till förfogande. Ej minst med
tanke på folktandvården är det av vikt, att den tillgängliga tandläkarkåren
utnyttjas effektivt. Dylika hjälpkrafter synas därför böra i så stor utsträck
-
7
Kungl. Maj:ts -proposition nr %41.
ning som anses möjligt anlitas för att från tandläkarna avlasta mindre kvalificerade
arbetsuppgifter. Jag förutsätter, att de sakkunniga beakta denna
angelägenhet, när de i sinom tid verkställa sin utredning örn hjälpkrafterna
inom tandvården.
2. Sambandet mellan studieplanen och byggnadsplanen för ett nytt
tandläkarinstitut.
1944 års tandla kuru thil elni ngssak kunniga ha i sitt betänkande hävdat, att
det råder ett mycket starkt samband mellan studieplan och ett tandläkarinstituts
planering, organisation m. m. samt att därför ett nytt institut icke
bör planeras till byggnad och utrustning, innan den studietid och studieplan,
för vilkas tillgodoseende institutionen är avsedd att funktionera, är
bestämd. Till stöd härför ha de sakkunniga ingående redogjort för, hurusom
tandläkarstudierna inom högskoleundervisningen intaga en särställning därigenom,
att under ledning av institutets lärarkrafter de studerande i och för
sin utbildning utöva en omfattande patientvårdande verksamhet. När den
studerande avlägger tandläkarexamen skall han nämligen vara kompetent
att på egen hand bedriva tandläkarpraktik. Denna särpräglade undervisning
ställer enligt de sakkunnigas mening sådana krav på ett instituts detaljplanering,
att även obetydliga förändringar i studieplanen måste medföra betydande
förskjutningar i de olika avdelningarnas storlek och utrustning. De
sakkunniga erinra härutinnan främst örn att ett tandläkarinstitut väsentligen
är uppbyggt på specialavdelningar, som var och en äger sin bestämda
karaktär och oftast sin säregna utrustning.
I detta sammanhang framhålla de sakkunniga vidare följande.
De förändringar, som alltid gå att genomföra, äro minskningar av årsgruppernas
storlek, varigenom avdelningarna bliva mindre belagda och icke utnyttjade
till full effektivitet. De förändringar däremot, som medföra de
största svårigheterna, äro dels förlängning av studietiden, vilket alltid mäste
innebära platsbehov för ännu en ny årsgrupp vid dess fördelning på de olika
avdelningarna, dels sådana förskjutningar olika ämnen emellan, vilka nedföra
förlängd studietid på en avdelning och i motsvarande grad förkortad pa
en annan. Ett institut kan nämligen — enligt de sakkunnigas åsikt icke
utan stor olägenhet byggas så, att det inom sig kan tillåta dylika utvidgningar
eller förskjutningar. Om man såsom exempel väljer att bygga ett
institut för fyra årsgrupper ä 80 studenter i vardera, så är det icke förenligt
med god ekonomi och planläggning att därefter utöka studietiden till fem
år med fem årsgrupper ä 80 studenter i vardera. Ingen ny flygel eller ny
våning kan lösa de problem, som vid sadan utökning av studietiden uppställas.
Även i yttrandena över de sakkunnigas betänkande har sambandet mellan
studieplan och planläggningen av ett nytt tandläkarinstitut vitsordats men
samtidigt har hävdats, att ett institut mäste och bör kunna planeras sa att
anpassning till ändrade förhållanden är möjlig. Enligt fleras uppfattning
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 2 .fl.
ha de sakkunniga dock överdrivit sambandet mellan studieplanen och byggnadens
utformning. Det har vidare framhållits, att byggnaden bör utföras
så, att anpassning kan ske efter ändrade förhållanden.
Även enligt mm mening måste det eftersträvas att planlägga byggnaden
för ett nytt tandläkarinstitut så, att den kan anpassas efter förändrade behov
och förhållanden med relativt små omdisponeringar av lokalerna. Ett
väsentligt samband mellan studieplanen och planläggningen — och detta ej
minst i avseende a studietidens längd — finnes dock otvivelaktigt, varför
frågan örn studieplanen måste beaktas i nu förevarande sammanhang. Innan
jag övergår till frågan örn uppförandet av ett nytt tandläkarinstitut, vill jag
därför ange min ställning till det av de sakkunniga framlagda förslaget örn
en ändrad uppläggning av tandläkarutbildningen.
3. Studieplanen.
Nuvarande studieplan.
De sakkunniga ha inledningsvis lämnat en redogörelse för den nu tillämpade
studieplanen vid tandläkarinstitutet i Stockholm, vilken redogörelse i
huvudsak är av följande lydelse.
Elever till tandläkarstudier intagas en gång årligen, nämligen vid början
av höstterminen (den 15 september). Det första årets studier äro helt förlagda
till karolinska institutets teoretiska institutioner och meddelas av därvarande
professorer, som för denna undervisning uppbära särskilt arvode.
Under det första studieåret lämnas undervisning i 1) anatomi, cirka 80 föreläsningar,
^) histologi med embryologi, cirka 100 föreläsningar, 3) kemi med
metallurgi och läkemedelslära, cirka 110 föreläsningar, 4) fysik och fysiologi,
cirka 80 föreläsningar, samt 5) patologi med bakteriologi, cirka 100 föreläsningar.
Undervisningen meddelas uteslutande i form av föreläsningar och demonstrationer.
Några praktiska övningar i form av dissektioner och laborationer
äro de studerande icke i tillfälle att utföra. Det första studieåret avslutas
sista dagarna i maj med tandläkarkandidatexamen.
De tre följande läsåren äro studierna helt förlagda till tandläkarinstitutet
och avslutas med tandläkarexamen. I denna ingå fyra ämnen: tandfyllningskonst,
proteslära med tandreglering, tandkirurgi, allmän kirurgi. Av dessa
fyra ämnen äga de tre första professurer. Det fjärde, allmän kirurgi, meddelas
av särskild lärare, som för kursen uppbär arvode.
Vid sidan av dessa huvudämnen ingår undervisning i flera specialgrenar,
som tillhöra respektive professurer. I ämnet tandfyllningskonst ingår sålunda
undervisning dels i barntandvård, dels i rotfyllning eller s. k. pulpakirurgi.
Barntandvårdsundervisningen försiggår på en från tandfyllningsavdelningen
frigjord underavdelning, som i lokalavseende sammanslagits med avdelningen
för tandreglering eller ortodonti. Såsom närmast ansvarig lärare för
undervisningen i barntandvård står en avdelningstandläkare. Undervisningen
i rotfyllning eller s. k. pulpakirurgi sker på lokal inom samma etage
som tandfyllningsavdelningen. Såsom närmast ansvarig lärare för ämnet
9
Kungl. May.ts proposition nr ’2Jtl.
står en laborator. Föreläsningsserierna inom såväl ämnet barntandvård som
rotfyllning ingå i professuren i tandfyllning; professorn i detta ämne är även
chef för underavdelningarna i barntandvård respektive rotfyllning.
Professuren i proteslära och tandreglering har såsom huvudavdelning avdelningen
för proteslära. Undervisning och tjänstgöring i tandreglering försiggå
inom särskilt iordningställd lokal, vilken, såsom redan nämnts, samarbetar
med avdelningen för barntandvård. Såsom närmast ansvarig för undervisningen
står en laborator, vilken fungerar under professorn i ämnet.
Här har frigörelsen gått längre, i det att hela undervisningen i tandreglering
omhänderhas av laboratorn.
Inom professuren i tandkirurgi ligger undervisningen i parodontologi och
därmed den kirurgiska delen av parodontoterapin. Undervisningen försiggår
i särskild lokal inom samma etage som tandkirurgiska avdelningen och
står närmast under ledning av en laborator, som fungerar under professorn
i tandkirurgi. Undervisningen i dental röntgendiagnostik har även placerats
in under undervisningen i tandkirurgi. Undervisningen och tjänstgöringen
försiggår emellertid på en från tandkirurgiska avdelningen helt avskild speciellt
utrustad röntgenologisk avdelning. Frigörelsen från tandkirurgien är
beträffande undervisningen fullständig, i det att professorn i tandkirurgi icke
meddelar undervisning i röntgendiagnostik; denna omhänderhas helt av
laboratorn i ämnet. Sammanslagningen av tandkirurgi och dental röntgendiagnostik
gäller sålunda endast administration och undervisningens organisation.
Eftersom intagning av nya elever endast sker vid höstterminens början
och grupper omfattande 120 studenter icke samtidigt kunna beredas undervisning
i något praktiskt eller kliniskt ämne, måste eleverna uppdelas i två
lika stora grupper, som terminsvis alternera med varandra.
Av det andra studieårets båda terminer ägna de båda grupperna en hel
termin åt den propedeutisk-tekniska s. k. fantomkursen i tandfyllningskonst,
vilken därmed avslutas. Den återstående terminen delas till hälften mellan
en förberedande fantomkurs i proteslära och åt propedeutiska kurser i tandkirurgi,
innefattande patientundersökning, anästesilära och extraktionsliira
samt röntgenteknik. Fantomkurser benämnas de tekniskt praktiska kurser,
där studenterna ej syssla med patientbehandling, utan enbart i laboratoriet
på modeller och molager, huvudsakligen extraherade tänder, utföra de kavitetspreparationer,
fyllningar och protesarbeten, som de efter kursens godkännande
få tillstånd utföra på patienter. Fantomkursen i proteslära meddelar
de tekniska kunskaper, som äro erforderliga för att taga käk- och bettavtryck
samt på härigenom erhållna modeller förfärdiga avtagbara eller fastsittande
proteser.
Under det tredje studieåret ägnas den ena terminen helt åt den fortsatta
fantomkursen i proteslära, som därmed avslutas. Den andra terminen delas
till hälften mellan klinisk undervisning i tandkirurgi, i vilket ämne såväl
parodontologien som även röntgendiagnostiken ingår, och klinisk undervisning
i ortodonti (tandreglering) och barntandvård. Undervisningen i dessa
kliniska ämnen avslutas därmed.
Under det fjärde och sista studieåret ägnas cn termin åt klinisk tjänstgöring
i tandfyllningskomt, i vilket ämne även undervisningen i rotfyllning
eller pulpakirurgi ingår, och en termin åt undervisning i proteslära, vari
även käkprotetiken ingår.
De sex utbildningsterminerna vid tandläkarinstitutet, alltså de tre av
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 2^1.
slutande åren av tandläkarundervisningen, uppdelas sålunda i två lika långa
hälfter, varav den första helt ägnas åt s. k. fantomkurser i tandfyllningskonst
och proteslära samt åt propedeutik inom tandkirurgi och röntgen. Den andra
hälften ägnas helt åt klinisk undervisning och tjänstgöring i dessa ämnen
jämte rotfyllning och ortodonti samt barntandvård. Undervisningen i proteslära
omfattar 2% terminer, i tandfyllningskonst 2 terminer, i tandkirurgi
med parodontologi och röntgenologi 1 termin, ortodonti och barntandvård
% termin.
Därjämte meddelas under tredje studieåret en kurs i allmän kirurgi, omfattande
föreläsningar och demonstrationer på sammanlagt ungefär 70 undervisningstimmar.
Förslag till ny studieplan.
De sakkunniga.
Brister i nuvarande studieplan. De sakkunniga ha härom i sammandrag
anfört följande.
Såsom en allmän svaghet hos den nuvarande studieplanen kan konstateras,
att det första studieåret helt och hållet ägnas teoretiska studier. Tandläkarens
yrke fordrar emellertid en icke obetydlig manuell färdighet, som
icke alla elever kunna tillägna sig. Erfarenheten visar, att det finnes elever,
som klara det första teoretiska året med vackra betyg, men som, när de
komma till fantomkurserna med modelleringsarbete etc., visa sig icke äga
tillräcklig manuell färdighet för att på tillfredsställande sätt genomgå kursen.
Det vore därför synnerligen önskvärt, om kurser, som kunna avslöja
bristande praktiska anlag, inlades redan under det första studieåret. Sådana
kurser skulle även på ett tidigt stadium giva den blivande tandläkaren en
föreställning örn vad han i sitt yrke delvis kommer att syssla med och därigenom
väcka större intresse för studierna.
Det första årets undervisning i de teoretiska ämnena lider avsevärt av att
eleverna icke äro i tillfälle utföra praktiska övningar i form av dissektioner
och laborationer. De kunskaper, studenterna under detta år inhämta, äro
rent inlästa kunskaper, som icke grunda sig på upplevda minnesbilder och
förståelse, varför de snart gå förlorade. Behållningen av de teoretiska studierna
skulle avsevärt ökas, om föreläsningar och demonstrationer kunde
kompletteras med dissektioner och laborationer. I själva verket ha studierna
i berörda avseende under de senare decennierna försämrats, ty tidigare
fingo odontologie studerande själva utföra vissa dissektioner och laborationer.
Den redan vunna erfarenheten från bland annat folktandvården har visat,
att tandläkaren inom vissa stora undervisningsområden, såsom konserverande
tandvård och ordinära protesarbeten och enklare tandkirurgiska behandlingar,
är väl vuxen sin uppgift. Det finnes däremot påtagliga brister
inom bestämda undervisningsområden, där utbildningen vid tandläkarinstitutet
har för kort tid anslagen för att kunna meddela annat än ytliga kunskaper.
Dessa områden äro i första hand följande: 1) diagnosen och behandlingen
av de s. k. parodontopatiema eller tandlossnandets sjukdomar, de
jämte karies vanligaste bettdestruerande folksjukdomarna, 2) barntandvård,
särskilt vad beträffar tidiga diagnoser av munhålans sjukdomar och bettsjukdomar
samt profylaktiska åtgärder mot dessa samt 3) diagnos och terapi
11
Kungl. Maj:ts proposition nr
av bettets anamalier oell skador såväl linder uppväxtåren (ortodonti) som
inom det adulta bettet, s. k. bettanalys och betterapi; denna senare spelar
i nutiden en mycket stor roll även för modern protetik.
Från folktandvårdens målsmän ha vid olika tillfällen framförts krav på
utökad och förbättrad undervisning i dessa ämnen, om den planerade verksamheten
för folktandvården skall kunna genomföras med önskvärd effektivitet.
Även från den privata tandvårdens sida ha önskemål om en sådan
utökad och förbättrad undervisning uttalats. Detta bär tagit sig uttryck i
anordnandet av vittomfattande fortsättningskurser. Sålunda ha dylika kurser,
som arrangerats av de svenska tandläkarorganisationerna, under senare
år haft en allt större tillslutning av deltagare. Under 1944 ha icke mindre
än 1 250 tandläkare, hälften av hela den svenska tandläkarkåren, på egen
bekostnad genomgått fortsatt utbildning vid sådana kurser. Det största antalet
kurser har hänfört sig till ämnesgruppen bettanalys och balanserad
artikulation. Vidare kan betonas ämnesgrupperna tandreglering (odontologisk
ortopedi, barntandvård, tandorganets histopatologi, röntgen samt
modern protes- och tandfyllningsteknik.
En nackdel med de teoretiska studierna är, att undervisningen i metallurgi
och läkemedelslära är förenad med undervisningen i kemi och att bakteriologiundervisningen
är förenad med den i patologi.
För att tandläkaren skall kunna fullt behärska och förstå den praktiska
tandliikarkonsten i alla dess tekniskt viktiga delar, erfordras grundliga kunskaper
om de material, med vilka han arbetar. Särskilt är ingående kännedom
örn metallernas och deras legeringars kemiska och fysiska egenskaper
av stor betydelse. En viss undervisning i metallurgi har hittills ingått i kemikursen,
men härigenom har ämnet icke kommit till sin rätt på ett ur pedagogisk
synpunkt riktigt sätt. En särskild kurs i materiallära med huvudvikten
lagd vid metallurgi samt hållfasthetslära och materialprövningsmetoder
bör inläggas i studieschemat på ett ganska tidigt stadium.
Undervisningen i läkemedelslära behöver avsevärt utökas.
Då flertalet av de sjukdomar, som tandläkaren i daglig praktik behandlar,
äro av infektiös art, har baktenologien i nutidens odontologi erhållit allt
större betydelse. Erfarenheten har till fullo bevisat, att bakteriologiundervisningens
hopkoppling med patologien är olämplig.
Läran om allmänna sjukdomsföreteelser eller allmän patologi, jämte läran
örn tandens säregna sjukdomar eller tandpatologi, bör intaga en betydande
plats på undervisningsschemat för tandläkare. Den nu gällande studieplanens
anordning av undervisningen i patologi visar stora brister. I de prekliniska
studierna till tandläkarkandidatexamen ingår under andra terminen
en kurs på ungefär 90 timmar i föreläsningar och demonstrationer, liköppningar
m. m. under benämning kurs i allmän patologi. Såsom en allvarligbrist
i nuvarande utbildning framträder frånvaron av en speciell undervisning
i tandpatologi till tandläkarexamen. Något särskilt undervisningsämne
med den speciella tandpatologiens innehåll finnes sålunda icke i ilen nuvarande
studieplanen, ej heller omhändertages tandpatologien av någon
fackutbildad patolog såsom lärare. Denna svåra brist i undervisningsschemat
har under de senare årtiondena nödtorftigt reparerats genom provisoriska
anordningar, innebärande, att professorerna i tandfyllningskonst och
tandkirurgi, vilka båda ilga meritering i tandpatologi, sinsemellan uppdelat
den speciella tandpatologien. Men följden bär blivit, att både tandfyllningens
och tandkirurgiens undervisningsområden blivit allt för stora. Tandpa
-
12
Kungl. Marits proposition nr Sfi.
tologien har under de sista årtiondena visat en utomordentligt liv lig utveckling
och numera nått en omfattning, fullt jämförbar med övriga specialområden
av medicinen. Det har visat sig nödvändigt, att ifrågavarande liirare
befrias från skyldigheten att bära bördan av undervisningen i tandpatologi
samt att denna undervisning väsentligt utökas.
Splittringen av tandpatologien på två kliniska undervisningsområden såsom
tandfyllningskonst och tandkirurgi har även medfört betydande dubbelundervisning
och därmed tidsförlust. Båda områdena beröra väsentliga delar
av hårdsubstanspatologien eller benpatologien, varför båda fordra en allmän
översikt av denna huvudgren av patologien för att fortsatt undervisning
skall bliva begriplig. Infektions- och inflammationslärorna dominera
inom ali tandpatologi och måste därför beredas plats på föreläsningsschemat
såväl inom tandfyllningskonst som inom tandkirurgi. Läran örn avitaminoser
och hormonrubbningar, örn mineralstörningar och kostbrister ingå såväl i
den tandpatologi, som tillhör tandfyllningskonsten, som i parodontopatologien.
Samma gäller även det i nutiden så betydelsefulla området för den
s. k. fokala infektionen eller allmäninfektionen med bland annat dentalt
ursprung. Denna anknyter nämligen såväl till karies — pulpit — apikalostitkomplexet,
vilket ingår i tandfyllningskonstens undervisningsområde,
som till parodontopatikomplexet, som ingar i tandkirurgiundervisningen.
Ytterligare bör betonas, att man icke äger anledning förmoda, att tandpatologien
för framtiden kan inrymmas inom de nämnda kliniska undervisningsområdena,
icke minst därför att blivande innehavare av professurerna
inom tandfyllningskonst och tandkirurgi icke måste äga specialutbildning
inom tandpatologi.
En mycket stor brist i de kliniska studierna är, att de studerande icke
därunder ägna någon tid åt medicinska ämnen. För den rätta bedömningen
av odontologiska fall erfordras emellertid ofta ett allmänt medicinskt vetande.
Tandläkaren bör känna till vad som med medicinsk och kirurgisk behandling
kan åstadkommas av ett odontologiskt fall och han bör därför äga
så grundläggande kunskaper i dessa ämnen, att han på ett annat sätt än vad
nu är fallet kan kommunicera med läkare. En viss grundläggande undervisning
i internmedicin och pediatrik, käkkirurgi och öron-, näs- och halssjukdomar
är därför önskvärd för att icke säga nödvändig. En sådan undervisning
skulle även i avsevärd grad vidga tandläkarnas möjligheter att
tränga in i medicinska problem och därigenom även möjliggöra fruktbärande
odontologisk forskning, som förde till en förbättrad profylax och sålunda
till målet: en minskad frekvens av tandsjukdomarna.
Odontologiens anknytning till internmedicinen är av relativt sent datum.
På två vägar, bristtillståndens och sjukdomarnas inverkan på tandens
hälsa och dess sjukdomar jämte tandens infektiösa sjukdomars betydelse för
allmänt hälsotillstånd, har odontologien knutits allt närmare till såväl internmedicin
som pediatrik. Lika betydelsefull som odontologiens anslutning
är till kirurgien i fråga om behandlingsmetoder och behandlingsteknik, lika
betydelsefull är dess anslutning till internmedicin och pediatrik, särskilt vad
gäller bekämpandet av tandsjukdomarna genom profylaktiska åtgärder för
att minska tandsjukdomarnas svåra härjningar hos vuxna och barn. Bristen
på särskild undervisning i internmedicin och i pediatrik finna de sakkunniga
vara sådan, att den snarast bör avhjälpas. Redan 1920 betonades bland
bristerna i dåvarande tandläkarundervisning frånvaron av undervisning i
internmedicin, varför av tillkallade sakkunniga en särskild undervisning i äm
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 2/tl.
net föreslogs. Till skada för svensk odontologi och till hinder för effektiviteten
i det profylaktiska bekämpandet av tandsjukdomarna föranledde detta
de sakkunnigas förslag ingen åtgärd från statsmakterna.
Undervisningen i den allmänna kirurgiens grunder bedrives nu i form av
katedral a föreläsningar och i samband därmed företages något besök å en
större kirurgisk operationsavdelning. Då den allmänna kirurgien är av fundamental
betydelse för varje form av specialiserad kirurgi, borde speciell
omsorg ägnas detta område och den nuvarande undervisningen med dess
fullständiga avsaknad av praktiska demonstrationer å sjukavdelning måste
rubriceras som bristfällig. Härtill kommer, att den blivande tandläkaren under
sin utbildningstid måste göras förtrogen med allmän och speciell kirurgisk
verksamhet, så att han kan utnyttjas såsom assistent och lär sig skriva
journaler.
Då den praktiska odontologien i så stor utsträckning representerar ett
specialiserat kirurgisk handlande, torde det vara befogat att inom undervisningsschemat
för tandläkarexamen giva undervisning i den allmänna
kirurgiens grunder, tandkirurgien och den speciella käkkirurgien så gott utrymme
och en sådan utformning, att den blivande tandläkaren bibringas
grundliga och gedigna insikter i dessa ämnen.
Det förhållandet, att det icke finnes en till institutet knuten kirurgisk
vårdavdelning med kirurgisk välutbildad läkare som avdelningschef, innebär
en påtaglig brist för undervisningen i kirurgi. De under pågående tandbehandling
uppträdande komplikationerna, såsom septiska inflammationstillstånd
i munbotten eller käkar, luxation av tänder in i käkarnas bihålor
m. m., vilka oftast kräva vård å kirurgisk avdelning, måste under nuvarande
förhållanden från institutet remitteras till sjukhus. Det fortsatta sjukdomsförloppet
och behandlingen undandrages helt den studerande, som
sedermera i sin praxis mången gång ställs inför samma situation. Diagnostik
av större käk- och munhåletumörer samt behandling av defekter, missbildningar
eller deformeringar av käkskelettet och komplicerade olycksfallsskador
inom käkar och munhåla falla utanför den nuvarande tandkirurgiska
avdelningens arbetsområde. Närmare bekantskap med de olika kirurgiska
bedövningsmetoderna, särskilt narkosen, ernås icke heller genom den nuvarande
undervisningen.
Den nära anatomiska samhörigheten mellan munhåla, käkar och tänder
å ena sidan samt näsa, bihålesystem och svalg å den andra medför helt naturligt,
att tandläkaren i sin praktiska verksamhet ofta ställes inför problem,
för vars lösande insikter i oron-, näs- och halssjukdomamas klinik
erfordras.
Genom den fortgående utbyggnaden av skol-, militär- och folktandvården
komma allt fler tandläkare att bli statligt eller kommunalt anställda. För att
en tjänstetandläkarc på ett tillfredsställande sätt .skall kunna fylla sin uppgift
i samhällets tjänst erfordras, att han är insatt i det sociala sjukvårdsväsendets
allmänna organisation och att han är väl förtrogen nied alla förordningar,
som gillia denna och särskilt den sociala tandvården. Det mäste
därför betecknas som en avsevärd brist i den nuvarande studieplanen, att
de blivande tandläkarna under sin studietid ej erhålla någon som helst undervisning
i socialmedicin och färjattilia g skirn skap.
De sakkunniga finna det slutligen vara en stor nackdel i den nuvarande
studieplanen, att nya elever endast lamma mottagas en gång om året (vid
höstterminens början). Detta medför nämligen för många studenter en onö
-
14
Kungl. Marits proposition nr Sältig
Väntetid. Om en nyintagning ägde rum även vid början av vårterminen,
skulle detta innebära ett halvars vinst för de elever, som i maj månad avlagt
en studentexamen med så goda betyg, att de utan att genomgå fyllnadsprövningar
kunna vinna inträde vid tandläkarinstitutet, men som fullgöra
värnplikt fram till december månad. För många studenter är en termin tillräcklig
för att genomföra nödvändig fyllnadsprövning i ett eller annat ämne.
Sådan studieordningen nu är, måste även dessa studenter vänta ett helt år,
innan de kunna vinna inträde vid tandläkarinstitutet. Med endast ett intag
örn året bli studentgrupperna så stora, att de måste halveras. Grupperna
med halva antalet måste sedan, som nämnts, alternera med varandra, varav
följer, att kurserna för den ena gruppen gå i en annan ordning än för den
andra, vilket vållar stora, störningar i studieschemats tillämpning. Till och
med gränslinjen mellan fantomperiod och klinikperiod i undervisningsschemat
infaller olika för de båda grupperna. Den ena gruppen har sålunda avslutat
sin tjänstgöring i tandkirurgi, innan den ens fullbordat sin fantomkurs
i proteslära.
Denna brist kan, såsom de sakkunniga i annat sammanhang föreslå, avhjälpas
genom två nyintag av elever per år. Varje studentgrupp kan då följa
studieplanerna i exakt samma följd mellan de olika ämnena.
Riktlinjer för en förbättrad undervisning. Sina förslag till en förbättrad
tandläkarundervisning ha de sakkunniga sammanfattat sålunda.
Prekliniska studier till tandläkarkandidatexamen omfatta liksom hittills
ett år och förläggas till medicinsk fakultet eller högskola; teoretiska läroämnen
äro anatomi, histologi, fysik och fysiologi, kemi. Undervisningen i
allmän patologi överföres till propedeutiska studieperioden och ingår i en
föreslagen, ny professur i tandpatologi vid tandläkarinstitutet.
Undervisningen i metallurgi frigöres från kemiundervisningen, överföres
till propedeutiska studieperioden och gives av speciallärare i ämnet.
Även undervisningen i läkemedelslara (farmakologi) frigöres från kemiundervisningen,
överföres. till propedeutiska studieperioden och gives av
fackman inom farmakologien. I stället överföras från propedeutiska studieperioden
två kliniska kurser i tandanatomi och bettlära och givas under
prekliniska studieåret av speciallärare.
Propedeutiska och kliniska studier till tandläkarexamen utökas med ett
år, omfatta alltså 4 år och försiggå vid tandläkarinstituten.
Undervisningsområdena för de tre nuvarande professurerna tandfvllningskonst,
proteslära och tandreglering samt tandkirurgi ha bedömts vara för
stora för de två första professurerna, vilka därför i betydande omfattning
uppdelats, och för den tredje professuren äga en icke fördelaktig fördelning,
varför även här en förändring av professurernas innehåll vidtagits.
Professurerna föreslås till antalet fem, nämligen följande:
1. Odontologi, företrädesvis karieslära, motsvarar den gamla professuren
i tandfyllningskonst befriad från undervisningsskyldighet i tandpatologi,
varjämte barntandvården frigöres under självständig laborator.
2. Odontologi, företrädesvis proteslära, motsvarar den gamla professuren
i proteslära och tandreglering, vilken uppdelas så, att enbart protesläran
kvarstår för professuren, medan ämnet tandreglering eller ortodonti överföres
till ny professur.
3. Tand- och käkkirurgi, motsvarar närmast den gamla professuren i tandkirurgi,
vilken befrias från undervisningsskyldighet i tandpatologi, men utökas
med undervisningsskyldighet i mun- och käkkirurgi, varjämte under
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 2.^1.
visningen i röntgendiagnostik frigöres under självständig laborator. Undervisningen
i parodontologi och parodontoterapi bibehålies inom professuren
men erhåller betydligt ökad tid på studieschemat.
4. Odontologisk ortopedi. Denna nya professur upptager såsom huvudämne
tandregleringen eller ortodontien, som frigöres från professuren i proteslära;
härtill kommer undervisningsskyldighet i det nya ämnet bettanalys.
5. Tandpatologi. Denna nya professur upptager dels undervisningen i allmän
patologi, som enligt den gamla studieplanen under prekliniska studieåret
meddelats av professor i ämnet vid medicinsk fakultet, dels undervisningen
i tandpatologi, vilken hittills lämnats av professorerna i tandfyllningskonst
och tandkirurgi.
Följande undervisningsämnen, som enligt den gamla studieplanen ingått
i respektive professurer, ha frigjorts till självständiga tentamensämnen i
tandläkarexamen; undervisningen meddelas av laboratorer i respektive
ämnen:
1. Barntandvård, ämnet har frigjorts från professuren i tandfyllningskonst.
2. Röntgendiagnostik, ämnet har frigjorts från professuren i tandkirurgi.
På den nya studieplanen har upptagits ett nytt undervisnings- och ten
tamensämne,
nämligen
Internmedicin, undervisningen meddelas av läkare på medicinska avdelningen
vid det anslutna sjukhuset.
Därjämte ha följande ämnen frigjorts från undervisningskurserna under
prekliniska året och inlagts under propedeutisk respektive klinisk studieperiod:
1.
Bakteriologi, frigjort från kursen i allmän patologi med bakteriologi.
2. Farmakologi, frigjort från kursen i kemi med läkemedelslära.
8. Materiallära och metallurgi, frigjort från kursen i kemi med metallurgi.
Härutöver förorda de sakkunniga särskilda kurser med undervisning i
öron-, näs- och halssjukdomar samt i socialmedicin och författningskunskap.
I detta sammanhang ha de sakkunniga upptagit frågan om studietidens
längd. De kvalitativa förbättringar av undervisningen, som den sålunda
förordade organisationen avses medföra, ha de sakkunniga, såsom redan
berörts, icke ansett möjlig inrymma inom nuvarande 4-åriga studietid. Innan
de tagit denna ståndpunkt, ha de emellertid närmare undersökt frågan, huruvida
någon nedskärning av undervisningstiden i vissa av ämnena i tandläkarexamen
kan äga rum för att studietiden därigenom skall kunna begränsas.
Härom ha de sakkunniga anfört:
Efter ingående överläggningar med representanterna för ifrågavarande
ämnen lia emellertid de sakkunniga kommit till den bestämda uppfattningen,
att någon dylik nedskärning icke hör ske, såvida man icke vill riskera
en avsevärd försämring i de kliniskt-tekniska kunskaper, som den nyexaminerade
tandläkaren nu äger. De sakkunniga ha prövat frågan huruvida inom
de båda största ämnena, proteslära och tandfyllningskonst, tid skulle kunna
vinnas från den kliniska tjänstgöringsperioden genom att de studerande i
större utsträckning än hittills finge använda tekniska biträden för det långvariga
och tidsödande laboratoriearbetet. De sakkunniga understryka, att
sådan hjälp bör lämnas de studerande i så stor utsträckning, som är möjligt
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2J+1.
med hänsyn till deras egen utbildning. Någon besparing av undervisningstiden
kan emellertid härigenom icke erhållas. De kliniskt tjänstgörande studenternas
dagliga arbetsbörda inom dessa båda ämnen kan räknas till nära
tio timmar örn dagen, emedan de studerande ha möjlighet att utanför de sex
timmarnas kliniska tjänstgöring på behandlingssal utnyttja minst två timmar
dagligen för tekniskt arbete på laboratoriet, vartill komma vanligen
två timmars föreläsningar dagligen. Överansträngningen bland studenterna
synes vara påtaglig, och en relativt stor procent når icke tjänstgöringsbetyg
inom anslagen tid utan tvingas komplettera studierna under en extra termin.
Härefter ha de sakkunniga konstaterat, att studenterna vid nuvarande
studieplan behöva mer än åtta terminer för att nå examen, i det att de som
regel måste utnyttja ytterligare en nionde termin för att nå tjänstgöringsbetyg,
varefter examen avlägges under tionde terminen. Detta framgår av
en av de sakkunniga utarbetad tablå av följande lydelse.
Under åren 1939—1945 utexaminerade tandläkare fördelade
efter antalet använda terminer.
Studietid,
Å r
åren
Summa
1939—
1945
Relativ fördelning,
%
terminer
1939
1940
1941
1942
1943
1944
1945
Män
Kv.
I allt
Män
Kv.
I allt
8
1
_
_
2
3
3
i
9
42
28
13
35
34
16
32
138
62
200
39
37
39
10
14
12
22
39
31
22
43
119
64
183
34
39
35
11
6
11
8
10
7
4
14
35
25
60
10
15
12
12—
5
6
15
12
15
6
12
55
15
70
16
9
14
Summa
68
56
58
98
87
48
101
350
166
516
100
100
100
Beträffande innebörden av uppgifterna i tablån anföra de sakkunniga
vidare.
Den nuvarande studietiden av fyra år, varav tre vid det egentliga tandläkarinstitutet,
är sålunda för flertalet studerande icke tillräcklig, för att de
skola nå den kunskapsnivå och behandlingsteknik, som fordras enligt gällande
undervisningsplan. Även om tekniska biträden ställas till förfogande
för hjälp åt studenterna under den kliniska tjänstgöringens arbetsterminer,
kommer detta påtagligen icke att kunna medföra sådan minskning av undervisningstiden
i dessa ämnen, att på så sätt åstadkommes tid för andra
ämnen, antingen utvidgning av redan förefintliga eller införande av nya.
Med stöd härav ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den
nuvarande undervisningsplanen genom hittills tillgodosedda krav på en
förbättrad utbildning visat sig vara för knappt tillmätt, samt att, eftersom
ökad tid på undervisningsplanen bör lämnas åt ämnesgrupper, som nu äro
dåligt tillgodosedda, och eftersom nya ämnen, som äro behövliga i tandläkarens
utbildning, böra upptagas på studieplanen, tiden för denna måste förlängas.
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2/+1.
Under erinran örn att tandläkarutbildningen i de flesta länder kräver
längre tid än i Sverige samt att önskemål om ytterligare förlängd studietid
äro aktuella på flera håll ha, de sakkunniga ifråga om längden av den erforderliga
studietiden anfört följande.
Vid detalj värdering av den utökning av studietiden, som samtliga ifrågavarande
befintliga och nytillkommande ämnen enligt de sakkunnigas mening
fordra, har inom de sakkunniga visserligen den åsikten hävdats, att sexårig
studietid för tandläkare vore nödvändig ur undervisningens synpunkt. Med
allt beaktande av undervisningens krav ha de sakkunniga emellertid med
hänsyn till nödvändigheten att ur nationalekonomisk och de studerandes
egen synpunkt begränsa studietiden icke velat överskrida en studietid av
fem år och ha efter långvariga utredningar över möjligheten att koncentrera
undervisningen inom varje läroområde enhälligt beslutat föreslå en studieplan
avsedd för fem års studier.
Förutsättningarna för denna äro, dels att de prekliniska studierna begränsas
till endast fyra ämnen, genom att såväl den allmänna patologien som
farmakologien och metallurgien överföras till den propedeutisk^ studieperioden,
dels att de nya ämnen av medicinsk karaktär, som inlagts i utbildningen,
internmedicin, patologi och käkkirurgi, erhålla begränsad tid på studieplanen.
De sakkunniga betona, att en studietid av fem år synes vara oundvikligen
nödvändig, för att man skall nå en sådan standard på tandläkarexamen,
att den kan sägas tillfredsställa nutidens krav. Den föreslagna studieplanen
kräver emellertid tack vare genomförd koncentrering, omdisponering
samt rationellare utnyttjande av lärarkrafter och annan personal endast
i relativt ringa utsträckning längre studietid än den nuvarande, trots den
avsevärda kvalitetsförbättringen.
De sakkunniga föreslå slutligen att den nya studieplanen genomföres successivt
med början för de studenter, som intagas till preklinisk undervisning
vid början av höstterminen 1947.
Studieplanen. Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag till
studieplan följande.
Studietiden utgör fem studieår, vartdera uppdelat i en hösttermin och en
vårtermin. Höstterminen börjar den 1 september och pågår till och med den
31 januari med en månads uppehåll för julferier. Vårterminen börjar den
1 februari och sträcker sig till och med den 31 maj med 4 dagars uppehåll
för påskferier. Borträknas helgdagar och vissa lovdagar omfattar vardera
terminen omkring 16 veckor eller 96 arbetsdagar. En arbetsdag beräknas
omfatta 6 tjänstgöringstimmar.
Intagning av nya studerande sker vid början av varje termin, varvid 50
elever intagas till institutet i Stockholm och 40 till det nya institutet.
Studierna indelas i tre avsnitt:
1. De prekliniska studierna, omfattande 2 terminer.
2. De propedeutiska studierna, omfattande 3 terminer.
3. De kliniska studierna, omfattande 5 terminer.
De sakkunniga ha lämnat följande sammanfattande redogörelse för innehållet
i sitt förslag till studieplan i jämförelse med nuvarande studieplan.
Bihang till riksdagens protokoll 19IfG. 1 sami. Nr %41.
2
18
Kungl. Majlis proposition nr 24-1.
Odontologi, företrädesvis karieslära. Nuvarande Förslaget
Fantom ................................ 96 dagar 68 dagar
Klinik................................. 96 » 88 »
Rotfyllning.............................. (18 » ) 32 »
Seminarium............................. — 8 »
Summa 192 dagar 196 dagar
Odontologi, företrädesvis proteslära.
Fantom ................................ 96 dagar 68 dagar
Fantom ................................ 48 » 72 »
Klinik.................................. 96 > 104 »
Seminarium............................. — 8 »
Summa 240 dagar 252 dagar
Tand- och käkkirurgi.
Propedeutik............................. *48 dagar 24 dagar
Poliklinik och parodontologi ................ *48 » 40 »
Parodontoterapi.......................... — » 24 »
Operationslära, tand-, parodonto- och käkkirurgi. — 32 »
Summa ‘96 dagar 120 dagar
Odontologisk ortopedi.
Bettanalys...............................— dagar 16 dagar
Ortodonti................................24 » 40 »
Summa 24 dagar 1 2 3 56 dagar
Patologi. Nuvarande Förslaget
Allmän patologi.............(100 timmar) 16 dagar = 96 timmar
Tandpatologi................ — 16 » =96 »
Summa 100 timmar 32 dagar =192 timmar
Allmän kirurgi.............. (70 timmar) 16 dagar = 96 timmar
Röntgenlära.
Propedeutik.................3— 16 dagar = 96 timmar
Diagnostik.................. — 8 » =48 »
Summa — 24 dagar = 144 »
Barntandvård..........
Internmedicin..........
Farmakologi............
Bakteriologi............
Materiallära och metallurgi
24 dagar
- »
- »
- »
32 dagar =192 timmar
16 » =96 »
8 » = 48 »
8 » = 48 »
8 » = 48 »
1 Röntgenundervisningen ingår i siffrorna.
2 Härtill komma ett stort antal undervisnings- och tjänstgöringstimmar från kliniktjänstgöringen
på mottagningsavdelningen, kliniksalarna och parodontopatiavdelningen, vilka icke
kunna på förhand beräknas.
3 Ingår nu i tandkirurgiens undervisningstid; tandkirurgien vinner sålunda på röntgenundervisningens
frikoppling 24 dagar.
19
Kungl. Majlis proposition nr %Jfl.
Översikt.
Odontologi, karieslära . . . .
1 , proteslära . . . .
Tand- och käkkirurgi ....
Odontologisk ortopedi ....
Patologi............ .
Allmän kirurgi.........
Röntgenlära...........
Barntandvård..........
Internmedicin...........
Farmakologi...........
Bakteriologi...........
Materiallära och metallurgi
Nuvarande
Förslaget
192 dagar
196 dagar
240 »
252
»
96 »
120
1
24 »
56
»
—
32
»
— .
16
—
24
»
24 »
32
»
—
16
—
8
»
—
8
—
8
576 dagar
768 dagar.
Mot de sakkunnigas förslag, i vad det avser att ämnet parodontologi skall
sammanföras med ämnena tandkirurgi och käkkirurgi, ha tre ledamöter av
de sakkunniga reserverat sig. Jag hänvisar härom till betänkandet.
Yttranden över förslaget till studieplan.
a. Allmänna uttalanden om studietidens längd.
_ Medicinska fakulteten i Uppsala. Den nuvarande tandläkarkårens utbildningsnivå
synes fakulteten icke vara av sådan beskaffenhet, att radikala
åtgärder krävas för dess höjande. Den föreslagna utökningen av tiden för
utbildningen från fyra till fem år förefaller diskutabel eller rent av något
betänklig med hänsyn till att man på senare tid inom alla områden strävar
efter en förkortning av utbildningstiden i förening med rationalisering. Medicinska
fakulteten i Lund anser bärande motivering för en förlängning av
studietiden icke vara förebragt och kan icke tillstyrka förslaget. Fakulteten
förordar i detta sammanhang en utredning i syfte att undvika den tidsförlust
för de studerande, som föranledes av de kompletterande studierna för
att vinna inträde vid tandläkarinstituten. Lärarkollegiet vid karolinska
institutet uttalar, att ur flera synpunkter en förlängning av studietiden är
beklaglig och endast motiverad under förutsättning att den nuvarande utbildningen
visat sig otillfredsställande eller om ändrade samhällsförhållanden
och den odontologiska vetenskapens utveckling nödvändiggör en ökad
utbildning. Lärarkollegiet kan emellertid ej finna att dylika skäl föreligga
för en utökning av utbildningstiden, åtminstone ej i den grad de sakkunniga
föreslagit. Det torde behöva vidare utredas, om ej genom rationell utformning
av organisationen, ökade lärarkrafter samt förbättrade undervisningslokaler
en minskning av den föreslagna utbildningstiden skulle kunna ernås.
I första hand torde dock undervisningstiden i såväl de prekliniska som de
kliniska medicinska ämnena kunna icke oväsentligt reduceras med hänsyn
till den föreslagna praktiska undervisningen i form av laborationskurser i
de förra. Frågan om den inverkan betygskompletteringar efter studentexamen
har på studietidens längd bör utredas. Tandläkarinstitutets lärarråd
har framhållit, att de studerande vid nuvarande studieplan behöva mer än
åtta terminer för att nå examen. Ett bibehållande i princip av fyraårig stu
-
20
Kungl. Majlis proposition nr 2 .fl.
dietid kan sålunda under inga förhållanden inrymma kvalitativa förbättringar
av undervisningen, som de sakkunniga och även lärarrådet anse erforderliga
för att avhjälpa föreliggande brister i den nuvarande undervisningen.
Lärarrådet instämmer i de sakkunnigas förslag, att studietiden bestämmes
till fem år, men uttalar, att de sakkunnigas förslag till studieplan fått en
omfattning, som enligt lärarrådets mening torde leda till att elen faktiska
studietiden för ett stort antal studerande torde komma att överstiga fem år.
Lärarrådet förordar därför en överarbetning av förslaget i syfte att erhålla
en effektiv begränsning av studietiden till fem år. Lärarrådet föreslår slutligen
åtgärder i syfte att begränsa betygskompletteringarna efter studentexamen.
Ledamoten av lärarrådet, professor Norberg har utgått från möjligheten
av en ordinarie studietid av fyra år, dock att till denna utbildning
förutsättas anknutna postkliniska påbyggnadskurser för dem, som i sitt blivande
arbete eller av annan anledning anse sig i behov av vidare utbildning.
Kanslern för rikets universitet, som i egenskap av ordförande deltagit i
utarbetandet av de sakkunnigas betänkande, har framhållit, att givetvis
delade meningar kunna råda örn nödvändigheten av att utsträcka studietiden
från fyra till fem år. Kanslern håller emellertid för sin del före, att de
sakkunniga på ett övertygande sätt motiverat sitt förslag till utökad studietid.
Den föreslagna förlängningen bör emellertid väsentligen kunna till sina
verkningar för de studerande neutraliseras därigenom, att de för intagning
vid tandläkarinstitutet nödiga kompletteringarna till studentexamen i så
stor utsträckning som möjligt göras överflödiga. Den mycket stora betydelse,
dessa kompletteringar nu ha, visar en inom tandläkarinstitutet upprättad
statistik, enligt vilken av de under åren 1940—1944 intagna eleverna
från 84,6 procent till 94,2 procent kompletterat sin studentexamen. Åren
1943 och 1944 hade endast 9 procent respektive 9,1 procent av de antagna
eleverna inträtt vid institutet samma år som studentexamen avlagts och ej
mindre än 66,2 procent respektive 54,5 procent inträtt först två år eller längre
tid efter studentexamen. En användning av den tid, som motsvarar dessa
kompletteringar, eller del därav för ökande av de omedelbart för tandläkaryrket
nyttiga kunskaperna måste vara att vida föredraga.
Medicinalstyrelsen anför, att det torde vara tydligt, att enligt de sakkunnigas
förslag tandläkarexamen kan avläggas tidigast under elfte terminen,
varför studietiden i realiteten blir fem och ett halvt, sannolikt sex år. De
sakkunniga ha enligt styrelsens mening icke förebragt fullgod motivering
för ett dylikt förlängande av studietiden. Tidsutdräkten vid tandläkarinstitutet
förorsakas i väsentlig mån av att undervisningen ej kunnat organiseras
på ett tillfredsställande sätt på grund av otillräckliga lokaler, för stora
undervisningsgrupper m. m. En utbildningstid av mellan fem och ett halvt
och sex år bomme att medföra avsevärt ökade kostnader för såväl staten som
de studerande. För en årskurs om 180 elever kan totala ökningen beräknas
till minst 1,35 miljoner kronor. I den mån de studerande såsom hittills
själva skola bekosta utbildningen torde följden bliva i proportion härtill
höjda taxor och ökade löner bland annat inom folktandvården. Härtill kommer
det självklara förhållandet, att tiden, innan den enskilde kan inträda
i förvärvsarbete, icke bör göras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn
till hans framtida arbetsuppgifter. Det är vidare nödvändigt att förkorta
den genomsnittliga tid, som nu förflyter mellan avläggandet av studentexamen
och inskrivningen vid tandläkarinstitutet. En utredning härom bör ske.
21
Kungl. Maj:ts -proposition nr 2jfl.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts avstyrker medicinalstyrelsen
att de sakkunnigas förslag till femårig studieplan antages i nu föreliggande
form. Genom ändrad uppläggning av studierna på sätt framgår i
det följande bör möjliggöras en begränsning av studietiden till normalt fyra
år, sä att de studerande skulle kunna avlägga sluttentamina och tandläkarexamen
under den nionde terminen.
Statskontoret har — under framhållande att farhågor kommit till uttryck
för att den effektiva studietiden vid ett genomförande av de sakkunnigas
förslag i allmänhet skulle komma att överstiga fem år — uttalat, att det
måste anses uteslutet att under rådande förhållanden förlänga studietiden
för tandläkarexamen. Snarare synas omständigheterna med styrka tala för
att en ny studieplan så utformas, att studierna normalt kunna slutföras inom
den föreskrivna tiden av fyra år. Nödvändigheten av att utan dröjsmål tillhandahålla
erforderligt antal tandläkare utgör härvid ett avgörande skäl.
Ej heller får förbises, att befolkningens åldersfördelning under de närmaste
årtiondena tvingar till en höggradig ekonomisering med tillgänglig arbetskraft.
Statskontoret vill därför föreslå, att den nu tillämpade studieplanen
revideras ur nu angivna synpunkter. Ämbetsverket ifrågasätter, om icke den
teoretiska utbildningen borde kunna inskränkas samt undervisningen inom
olika specialiteter avlastas studieplanen och i stället förläggas till frivilliga
efterbildningskurser, öppna för tandläkare, som avse att specialisera sig,
exempelvis i tandreglering. Över huvud kunna med fog starka betänkligheter
göras gällande mot de medieinskt-kliniska expansionssträvanden, som
kommittéförslaget innebär. Goda möjligheter böra föreligga att inom ramen
av en fyraårig effektiv studietid i vart fall göra en tandläkare lika skickad
att utöva tandläkarkonsten som en nyexaminerad läkare att utöva sitt yrke,
under förutsättning att kraven naturligen begränsas till de anspråk, som
skäligen böra ställas på den allmänt praktiserande tandläkaren. Ur samhällets
synpunkt vore det för övrigt knappast förenat med några olägenheter,
örn tandläkarna i likhet med läkarna under de första åren efter examen i
allmänhet bereddes tillfälle att arbeta under ledning av mera erfarna
kolleger.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet anser, att en förlängning av
studierna ur skilda synpunkter iir att beklaga, då härigenom täckandet av
förefintligt behov av tandläkare fördröjes. Tendensen i dagens befolkningspolitiska
läge går annars mot en förkortning av studietiden. Frågan om en
nedskärning av den av de sakkunniga föreslagna studieplanen bör ägnas särskild
uppmärksamhet vid ärendets fortsatta behandling. Sveoiska stadsförbundets
sjukvårdsdelegation uttalar, att det i nuvarande svåra personalsituation
synes tveksamt örn lämpligheten av att genomföra en förlängning
av studietiden.
Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund — vilka gemensamt
framlagt ett eget förslag till studieplan — tillstyrka den föreslagna
utökningen av studietiden till fem är men hemställa samtidigt, att studieplanen,
i motsats till de sakkunnigas förslå", så planeras, att tandläkarexamen
kan avläggas inom de fem studieåren. De förutsätta därvid en viss utökning
och ändrad indelning av terminerna. Vidare hemställa organisationerna
örn åtgärder för att nedbringa tiden mellan studentexamen och inträdet
vid tandläkarinstituten. Detta bör ske oberoende av studietidens längd.
Svenska läkaresällskapet har icke ansett en så kraftig ökning av studietiden,
som de sakkunniga föreslagit, vara tillräckligt motiverad, så mycket
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 2 fl.
mer som den officiella studietiden relativt nyligen höjts från tre till fyra år
och då man samtidigt beträffande läkarutbildningen strävar att minska studietiden.
En ökning av utbildningstiden är ägnad att fördyra tandvården
och kan endast anses motiverad, örn den nuvarande utbildningen visat sig
vara otillfredsställande eller om framsteg inom tandläkarkonsten eller andra
omständigheter medfört klart behov av förlängd utbildningstid. Sällskapet
kan dock ej finna att dylika skäl föreligga, åtminstone icke beträffande utbildningen
av det övervägande antal tandläkare, vilka skola ägna sig åt
allmän tandläkarpraktik. Förslaget bör underkastas sådan omarbetning, att
den nuvarande studietiden ej förlänges. Sveriges läkarförbund finner ej heller,
att skäl förebragts för den föreslagna utökningen till fem år, allrahelst
som de medicinska studierna i läkarutbildningen nu betydligt minskats, så
att de fullgöras på sju år. Genom en betydande nedskärning, särskilt av vissa
ämnen samt genom en rationalisering av studierna och tillgodoseende av behovet
av tillräckliga lärarkrafter ävensom genom ett bättre utnyttjande av
studietiden, bland annat genom en förkortning av sommarferierna, torde en
fullt tillfredsställande allmän tandläkarutbildning kunna genomföras på fyra
år. Genom en utökning kommer tandvården att fördyras. Den individuella
praktiska patientbehandlingen bör kunna pågå under hela året genom skiftestjänstgöring
av lärare och studenter. Liksom beträffande läkarutbildningen
bör specialutbildning i viss erforderlig omfattning kunna ske efter avlagd
tandläkarexamen. De sakkunnigas förslag bör alltså omarbetas så, att utbildningstiden
ej kommer att överskrida fyra år.
Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening anser, att genom en
lämplig avvägning mellan tiden för de teoretiska och de kliniska studierna
en tillfredsställande utbildning skall kunna ernås inom en verklig femårsutbildning.
Föreningen ansluter sig sålunda till de sakkunnigas förslag men
endast under den bestämda förutsättningen, att studieplanen ordnas så att
tandläkarexamen normalt kan avläggas senast inom den elfte terminen från
studiernas början. Odontologiska föreningen vid tandläkarinstitutet förordar
en studieordning, enligt vilken studierna normalt kunna avslutas inom
fem år.
b. Uttalanden om studieplanen i övrigt.
De över sakkunnigförslaget avgivna yttrandena, i vad de avse andra
spörsmål än studietidens längd, innefatta ett mycket stort antal uttalanden,
i stor utsträckning rörande detaljproblem, till vilka ställning icke behöver
tagas i detta sammanhang. Det är icke möjligt eller erforderligt att här
lämna en uttömmande redogörelse ens för flertalet uttalanden. Jag begränsar
mig sålunda till att i det följande återge några i yttrandena framförda
synpunkter och invändningar samt hänvisar i övrigt till handlingarna i
ärendet.
Medicinska fakulteten i Uppsala anser det vara en riktig anordning att anknyta
den prekliniska undervisningen till medicinsk fakultet eller högskola
med hänsyn till att därigenom förutsättningar skapas för ett fruktbärande
samarbete mellan tandläkare och läkare inom den medicinska forskningen.
Av liknande orsaker synes det vara välbetänkt att anordna den kliniska
utbildningen i nära anslutning till utbildningssjukhus eller centrallasarett.
Den prekliniska utbildningen enligt sakkunnigförslaget ger i vissa punkter
intryck att vara onödigt omfattande och mindre väl avvägd. Beträffande
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr Selden
kliniska undervisningen synes det fakulteten, att tiden för den kirurgiska
utbildningen är val omfångsrik i jämförelse med motsvarande ämne
inom läkarutbildningen. Det synes vidare sannolikt, att en reduktion av
tiderna i första hand i prekliniska ämnena skulle möjliggöra ett förkortande
av den föreslagna femåriga studietiden med en termin. Medicinska fakulteten
i Lund tillstyrker en överarbetning av studieplanen i syfte att uppnå
en rationell studiegång med tandläkarexamen under nionde terminen. Lärarkollegiet
vid karolinska institutet biträder i princip förslaget örn införande
av praktiska laborationsövningar. Å andra sidan skulle detta förslag, om
kurserna förlädes till karolinska institutet, innebära ett betydande ingripande
i institutets organisation. Under rådande förhållanden synes det kollegiet
vara vanskligt att nu utöka undervisningen vid institutet med en omfattande
elementär undervisning. Det kan därför ifrågasättas, huruvida tandläkarutbildning
enligt de sakkunnigas plan kan förläggas till karolinska institutet.
Tandlakarinstitutets lärarråd anser betydelsefullt, att de teoretiska
föreläsningsserierna förknipnas med laborationer, då eljest undervisningen
i ämnena blir av föga bestående värde. Lärarrådet ifrågasätter, huruvida
enligt de sakkunnigas förslag tiden för de teoretiska ämnena under det prekliniska
året i alla avseenden står i rätt proportion till den samtidiga praktiska
undervisningen. Förslaget örn självständig ställning åt ämnet barntandvård
har lärarrådet på närmare angivna skäl icke kunnat godtaga.
Lärarrådet kan ej dela de sakkunnigas uppfattning, att en laborator skulle
förestå röntgenavdelningen och svara för undervisningen i röntgenologi.
Detta ämne har en sådan storleksordning och betydelse ur såväl undervisnings-
som forskningssynpunkt, att dess företrädare bör givas professors
ställning. Lärarrådet finner vidare den föreslagna anordningen, att ortodontiundervisningen
skulle förenas med den i bettanalys och falla under en
professur i odontologisk ortopedi mindre lämplig. Av påtaglig betydelse för
undervisningen och forskningen vid institutet är, att undervisningen i patologi
koncentreras och systematiseras under ledning av en patolog av facket,
varför lärarrådet tillstyrker, att en professur i allmän patologi och tandpatologi
inrättas. Lärarrådet understryker behovet av undervisning i internmedicin.
Tiden för denna undervisning samt för kursen i allmän kirurgi synes
kunna begränsas något. Den av de sakkunniga föreslagna tiden för gemensam
klinisk tjänstgöring inom proteslära och karieslära — vilken av lokala
skäl tills vidare icke går att genomföra i Stockholm — föreslås jämkad
ämnena emellan. Den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av tandkirurgien
till att omfatta även närliggande område av käkkirurgien tillstyrkes
ej av lärarrådet. Det synes lärarrådet vara av största betydelse, att möjlighet
finnes för de studerande att före utgången av den sista terminen ernå
examensbetyg inom de största odontologiska ämnena. Lärarrådet tillstyrker
därför förslaget om seminarium i karieslära och proteslära under sista terminen.
Avsikten med seminariet är påtagligen att därigenom ernå en garanti
för en sammanfattande avslutning av dessa båda ämnen under den tionde
terminen, så att examen i de båda största ämnena kan säkerställas före tionde
terminens slut. Enligt dessa och eljest föreslagna linjer torde den femåriga
studieplanen verkligen innebära en möjlighet till examen utan nämnvärt
överskridande av studietiden. Såsom redan nämnts, föreslår lärarrådet
att förslaget till studieplan underkastas omprövning med beaktande av de
av lärarrådet angivna synpunkterna. Ledamöterna i lärarrådet, professorerna
Petrén och Westin lia i ett särskilt yttrande närmare utvecklat sina
24
Kungl. Maj:ts proposition nr :!/, 1.
av dem i egenskap av ledamöter av de sakkunniga framförda synpunkter.
De konstatera sammanfattningsvis, att den inom lärarrådet och annorstädes
förda diskussionen styrkt dem i uppfattningen, att de sakkunnigas förslag
i allt väsentligt är väl motiverat och att avvägningen mellan de olika ämnena
även i stort sett är tillfredsställande. De förorda emellertid en överarbetning
av förslaget. Ledamoten av lärarrådet, professor Thourén framhåller,
bland annat, att den föreslagna professuren i allmän patologi icke
bör inrättas, utan föreslår i stället en forskningsprofessur för tandsjukdomarnas
utforskande. Vidare bör någon gemensam klinisk tjänstgöring inom proteslära
och karieslära icke ifrågakomma. Proteslärans tid bör utökas till 300
dagar. Ledamoten av lärarrådet, professor Norberg har med principiellt
instämmande av professor Troell framlagt utkast till en studieplan, vilket
förslag är avsett att visa möjligheten att inom ramen av fyra obligatoriska
studieår utbilda en tandläkare. Därvid har såsom den fasta grunden i utbildningsplanen
angivits möjligheten av de obligatoriska studieårens komplettering
med påbyggnadskurser. En forskningsprofessur inom tandsjukdomarnas
område vore av helt annat värde än en professur i tandpatologi.
Det kan ifrågasättas, huruvida relationen mellan den föreslagna kursen i internmedicin
och kursen i allmän kirurgi med lika lång tid tillmätt för båda,
kan anses riktig.
Kanslern för rikets universitet har uttalat, att vissa av de anmärkningar,
som riktats mot fördelningen av den föreslagna studietiden, särskilt ifråga
örn de prekliniska studierna, icke torde kunna frånkännas ett visst berättigande
och böra föranleda en överarbetning av studieplanerna för att åvägabringa
en ändamålsenligare användning av tiden.
Medicinalstyrelsen anser, att tandläkarutbildningen bör erhålla en i möjligaste
mån odontologisk prägel. Ett fördjupande av studierna bör därför
avse främst de praktisk-kliniska delarna av densamma. Först genom utbildandet
av ett mycket stort antal praktiker blir det möjligt att genom systematisk
tidigbehandling av den stora massan av befolkningen, speciellt barn
och ungdom, nedbringa antalet komplicerade fall och därmed även minska
behovet av specialister för tillgodoseendet av dessa falls behandling. Tillfälle
till specialisering och vidareutbildning inom skilda delar av tandläkarkonsten
bör emellertid självklart beredas varje tandläkare efter examen. Endast
om den fyraåriga linjen, kompletterad med dylika fortsättningskurser,
icke skulle visa sig vara tillfyllest må, sedan det mest akuta behovet av
tandläkare fyllts, frågan om övergång framdeles till en femårig utbildning
övervägas, varvid man bör i möjligaste mån tillgodogöra sig erfarenheterna
dels från den nuvarande undervisningen, dels den statistik beträffande frekvensen
av inom folktandvården önskvärda eller utförda behandlingar av
olika svårighetsgrader, vilken för närvarande är under utarbetande. Med utgångspunkt
från att huvudsyftet med tandläkarundervisningen bör vara att
utbilda dugande praktiker finner medicinalstyrelsen, att detaljerna i den av
de sakkunniga föreslagna undervisningsplanen böra omarbetas i icke ringa
utsträckning. Härefter har medicinalstyrelsen framfört ett stort antal erinringar
mot förslaget, för vilka en detaljerad redogörelse icke är möjlig i
detta sammanhang. Emellertid må framhållas, att styrelsen icke finner särskild
professur i tandpatologi motiverad. Den nuvarande professuren i tandkirurgi
bör bibehållas i sin nuvarande utformning och med samma benämning.
Undervisningen i dental röntgendiagnostik synes måhända för närvarande,
innan närmare utredning örn detta ämnesområdes omfattning
25
Kungl. Mårds proposition nr
verkställts, icke erfordra, att en professur inrättas. Professuren i odontologisk
ortodonti bör icke inrättas på av de sakkunniga föreslaget sätt. I stället
bör skapas en särskild professur i ortodonti. Undervisningen i bettanalys
bör omhänderhas av en laborator. Med hänsyn till den grundläggande betydelse,
som undervisningen i barntandvård kommer att lia för folktandvården,
tillstyrker styrelsen energiskt särskild avdelning för barntandvård
under professors ledning. Även avvägningen av den tid, som tilldelats de
olika ämnena, torde böra bli föremål för ingående förnyad prövning. Kravet
på forskning bör tillgodoses genom inrättande av en fristående forskningsprofessur.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts tillstyrker
medicinalstyrelsen tillämpandet av en effektiviserad fyraårig studieplan,
upptagande utvidgning av vissa läroämnen och införandet av nya sådana i
enlighet med ett inom medicinalstyrelsen av övertandläkaren Östman upprättat
förslag.
Statskontoret framhåller, att intagning varje termin vid båda instituten
av elever innebär en konsekvent dubblering av bland annat föreläsningar
och demonstrationer, som eljest utan olägenhet skulle kunna bevistas av
en hel årskull studerande. Härigenom skulle undervisningen avsevärt fördyras.
Ämbetsverket förordar i stället en växlande studieplan för de olika
terminsgrupperna eller intagning vid de två instituten å skilda tidpunkter.
Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbundha, såsom berörts,
i sitt gemensamma yttrande framlagt ett eget förslag till studieplan.
Detta grundar sig på erinringar mot de sakkunnigas förslag i ett flertal
olika hänseenden, för vilka det icke finnes möjlighet att i detta sammanhang
lämna en detaljerad redogörelse. Organisationerna ha emellertid bland
annat framhållit följande. Studietiden bör framförallt utnyttjas för inhämtande
av fullgoda kunskaper och färdigheter i kliniska odontologiska ämnen.
Det är nämligen dessa, som i första hand göra sig gällande i tandläkarkonstens
utövning vid folktandpolikliniker och i privatpraxis. Iakttages
denna regel, blir det nödvändigt att strängt begränsa den medicinsk-teoretiska
undervisningen till att i huvudsak omfatta de områden, som beröra samarbetet
mellan medicin och odontologi. Det bör tillses, att undervisningen i
medicinska ämnen icke leder till någon slags kvasi-medicinsk utbildning, som
saknar teoretiskt och praktiskt värde för tandläkaren. Framförallt är det av
vikt att undervisningen i här ifrågavarande ämnen så inriktas, att den verkar
befruktande på tandläkarens kliniska verksamhet och att det således förhindras,
att det stannar vid inlärda utanläxor, som snart förblekna och försvinna
ur minnet. Organisationerna konstatera med tillfredsställelse, att de
sakkunniga icke funnit möjligt sammanknyta de prekliniska, odontologiska
och medicinska studierna. Kontakten mellan odontologien och den
övriga medicinen bör dock bibehållas och stärkas utan att förslag framlägges
örn införandet av en gemensam examen. Den medicinska fakulteten får
icke bli bestämmande över tandläkarundervisningen och därmed tandläkarkonstens
framtida utveckling. Beträffande studieplanens enskildheter föreslå
organisationerna omläggningar och ändringar av undervisningstiderna
för ett flertal ämnen och kurser. Ytterligare praktiska övningar böra inläggas
under första studieåret. Vidare anse organisationerna, att den speciella käkkirurgien
icke bör förenas med den nuvarande professuren i tandkirurgi. Professur
i dental röntgendiagnostik bör inrättas. Professuren i ortodonti bör
inrättas men ortodontiundervisningen bör icke förenas med undervisningen
i bettanalys. Med hänsyn till betydelsen av barntandvården bör en profes
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 2/h 1.
sur i barntandvård inrättas. Professuren i tandpatologi tillstyrkes icke. Organisationerna
anse,, att undervisningen i tandpatologi bör bibehållas fördelad
på professurerna i tandkirurgi och i karieslära, medan undervisningen i allmän
patologi bör bibehållas fristående och handhas av en patolog av facket,
b önskningen på tandsjukdomarnas område bör samordnas genom upprättandet
av en särskild forskningsprofessur. Beträffande studieårets uppdelning
ha organisationerna framhållit, att framförallt den kliniska undervisningen
i proteslära blir starkt lidande på det långa uppehållet för julferier. Det
stora flertalet arbeten mäste vara avslutade till julferiens början, enär patienterna
icke kunna gå utan behandling under en hel månad. Den korta
tiden från den 15 januari till och med höstterminens slut den 31 januari
kan icke effektivt utnyttjas för klinisk tjänstgöring av denna art. Ett avbrott
på en hel månad i slutet av en termin måste anses som en oformlighet
och direkt menligt för undervisningen även i de läroämnen, som behandlas
vid tiden för avbrottet. En ändring i terminsindelningen är med
hänsyn härtill önskvärd. I anslutning härtill föreslås, att höstterminen omfattar
tiden den 15 augusti—-den 20 december och vårterminen tiden den
15 januari—den 12 juni med fjorton dagars uppehåll i samband med påsken.
Härigenom erhålles två månaders sommarferier.
Svenska läkaresällskapet anser, att den föreslagna tiden för utbildning i
medicinska ämnen bör kunna förkortas och rationaliseras. Den föreslagna
ökade tiden för undervisning i allmän kirurgi samt s. k. tand- och käkkirurgi
synes knappast motiverad eller nödvändig. Ej heller finnas tillräckliga skäl,
att professuren i tandkirurgi skulle utökas att omfatta även käkkirurgi.
Sällskapet anser knappast behövligt med en så lång propedeutisk undervisning
i röntgenlära som föreslagits. Professuren i allmän patologi och
tandpatologi tillstyrkes. Sveriges läkarförbund uttalar, att särskilt de i de
prekliniska teoretiska ämnena ingående föreläsningarna böra kunna minskas
betydligt. Stor vikt bör läggas vid demonstrationer och seminarieövningar.
Den föreslagna tiden för allmänmedicin jämte pediatrik bör kunna
minskas betydligt liksom även den totala tid, som avsetts för allmänkirurgi
samt tand- och käkkirurgi. Någon professur i käkkirurgi synes ej motiverad.
Professuren i patologi torde kunna ifrågasättas. Däremot har förbundet
intet att erinra mot att en forskningsprofessur i tandsjukdomarnas förebyggande
och bekämpande inrättas. Det synes vara av vikt, att den studerande
så snart som möjligt får pröva på manuellt tekniskt arbete i en
kortare preklinisk fantomkurs. Han bör på ett tidigt stadium komma i kontakt
även med tandvården å den allmänna mottagningsavdelningen.
T andi ä ka rins t i ti 11 e t s icke-ordinarie lärares förening anser, att allt för
stort utrymme givits åt de teoretiska studierna medan de praktisk-kliniska
ämnena få stå tillbaka, när det gällt att disponera ökningen av studietiden.
Det första studieåret är allt för belastat med teoretiska kurser för att studenterna
skola kunna verkligt tillgodogöra sig undervisningen. Professuren
i ortodonti bör icke sammankopplas med ämnet bettanalys. Professur i
tandröntgendiagnostik bör inrättas. Till skillnad från de sakkunniga förordar
föreningen en professur i tandkirurgi med paradentallära. I stället för
professuren i tandpatologi bör en forskningsprofessur inrättas. Odontologiska
föreningen vid tandläkarinstitutet förklarar sig taga ett bestämt avstånd
från den starka belastning, som givits terminerna, framför allt den första..
Rimlig avvägning måste ske mellan arbetstiden och de studerandes behov
av vila och rekreation.
27
Kungl. Martts ''proposition nr 241.
Fortsatt beredning av frågan om en ny studieplan.
Med hänsyn till de skilda uppfattningar om tandläkarutbildningens organisation,
som kommit till uttryck i yttrandena över sakkunnigbetänkandet,
har jag ansett mig böra göra frågan örn studieplanen till föremål för
fortsatt beredning inom ecklesiastikdepartementet. På min anmodan har
sålunda landshövdingen Conrad Jonsson verkställt en överarbetning av
de sakkunnigas förslag i syfte att nedbringa kursplanens och studietidens
längd. Resultatet härav föreligger i en den 4 april 1946 till mig överlämnad
promemoria, som innefattar — förutom utredning rörande studieplanen —
även en undersökning av förutsättningarna för fortsatt preklinisk undervisning
vid karolinska institutet i Stockholm. Till sistnämnda fråga återkommer
jag i ett senare sammanhang.
Såsom rådgivande och medverkande vid överarbetningen har utredningsmannen
tillkallat dels från 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga övertandläkare
B. Kjellgren, professorerna T. Petrén och G. Westin samt tandläkare
Å. Wikblad dels ock såsom representanter för tandläkarorganisationerna
m. fl. tandläkare Th. Brandrup-Wognsen, docent G. Bremer och
tandläkare B. Burman. Därjämte ha såsom representanter för tandläkarinstitutets
icke-ordinarie lärares förening t. f. laborator G. Herulf och avdelningstandläkare
O. Palmqvist beretts tillfälle att inför utredningsmannen
framlägga de synpunkter, som denna förening hävdat i detta sammanhang.
I sin promemoria har utredningsmannen landshövding Jonsson inledningsvis
anfört följande.
Mitt studium av de sakkunnigas betänkande och mina därpå följande
överläggningar med företrädare för de sakkunniga och med utom kommittén
stående representanter för tandläkarorganisationerna bibringade mig
ganska snart den övertygelsen, att det skulle vara omöjligt att vinna ett
av utredningens huvudsyften — en förbättrad och fördjupad tandläkarutbildning
— genom att pressa in kursplanerna inom den tidrymd, som nu
är den nominella, nämligen en fyraårig lärogång.
Detta syntes mig så mycket mera omöjligt, som redan nu ett stort antal
tandläkare nödgas komplettera utbildningen med fortsättningskurser, vilka
betecknats som »vittomfattande». Det har anförts av de sakkunniga, utan
att ha blivit motsagt, att de blivande tandläkarna nu i »allmänhet» måste
använda nio i stället för åtta terminer för att nå examen, många t. o. m.
tio terminer och mera. Såsom icke fackman har jag ju också nödgats
sätta tro till den på odontologiskt håll tydligen allmänt omfattade meningen,
att den samlade tidrymden för studieplanerna är för kort för att därinom
skulle kunna beredas plats för som nödvändiga betraktade vidgade
studier. Bristerna i den nuvarande undervisningen ha betecknats som så
stora och iögonfallande, att de lett sakkunnigkommittén till den enhälliga
uppfattningen, att en femårig studietid är en av nödtvång sammanpressad
sådan. Detta har i sin tur givit mig den misstanken, att örn man icke kan
skära bort något ur de föreslagna timplanerna uppstår snart det förhållan
-
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
det, att de studerande nödgas använda elva ä tolv terminer för att bli
färdiga för examen.
Med dessa uppfattningar som utgångspunkt har jag sökt få fackmannarepresentanternas
medverkan till en sådan revidering av kursplanerna, att
det normalt skall bli möjligt för de studerande att utan överansträngning
tillgodogöra sig en kvalitativt bättre utbildning på allra högst tio terminer,
d. v. s. på fem år.
Utredningsmannen har härefter i promemorian meddelat, att han såsom
resultat av överläggningarna med förenämnda representanter för de sakkunniga
och kårorganisationerna ansett sig böra acceptera och hos departementschefen
förorda en till promemorian såsom bilaga fogad studieplan,
vilken till sina detaljer utarbetats främst av herrar Brandrup-Wognsen,
Burman, Petrén och Westin och därefter enhälligt antagits av den odontologiska
sakkunskap, som ställts till utredningsmannens förfogande. Beträffande
denna studieplan har utredningsmannen härefter anfört följande.
Man har reservationslöst försäkrat mig, att denna studieplan är så
konstruerad, att genomsnittseleven kan avlägga examen inom tio terminer
samt att den inrymmer bestämda kvalitativa förbättringar gentemot den
nu gällande. Dessa förbättringar lia tagit sikte på det framförallt väsentliga,
nämligen en fördjupad undervisning i de rent odontologiska läroämnena.
Med hänsyn till de skäl, som förebragts, kan jag sålunda ansluta mig
till den uppfattningen, att den dagliga tjänstgöringstiden vid tandläkarinstituten
bör utgöra 6 arbets- och övningstimmar samt att därutöver icke
må komma annan undervisning än föreläsningar till ett antal av högst
90 per termin. Erfarenheterna i fråga om studenternas möjlighet att inom
nu vid tandläkarinstitutet anslagen tid inhämta de nödvändiga kunskapsstoffen
samt även gällande värnpliktsbestämmelser ha övertygat mig örn
att terminernas längd bör maximeras till 90 dagar samt att praktiskt organisatoriska
skäl utesluta möjligheten av att laborera med olika längd på
terminerna under olika år. Terminerna omfatta därför vardera 90 dagar så
inplacerade, att höstterminen utgöres av tiden 1 september— 20 december
(= 94 dagar) och vårterminen 1 februari—31 maj [= 92 (91) dagar]. Tiden
15 januari—31 januari (= 15 dagar) respektive 1 juni—20 juni (= 17
dagar) utnyttjas som reserv för klinisk tjänstgöring, laboratoriearbete,
tentamensläsning m. m. och får icke beläggas med föreläsningar eller demonstrationer.
Augusti månad står genomgående till förfogande för behövliga
kompletteringsarbeten. Terminer med ordningsnummer 1—9 beläggas
med undervisning i 90 dagar = 540 timmar. För vinnande av erforderliga
garantier i fråga örn studenternas möjligheter att avlägga examen
inom 10 terminer finner jag i likhet med expertisen det både lämpligt
och nödvändigt, att den 10:e terminen belägges med undervisning endast
till hälften, medan den återstående hälften av terminen ägnas åt examensarbete
och de sista tentamina.
Jag saknar givetvis möjlighet att själv avgöra, huruvida i det ena eller
andra ämnet det föreslagna antalet undervisningsdagar är tillfyllest och
riktigt avvägt, men anser mig ändå böra konstatera, att den sammanjämkning
i fråga om tilldelad tid för olika ämnen, som skett mellan de sakkunnigas
och kårorganisationernas förslag, förefaller vara rimlig ur lekmanna
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
Tab. I. Preklinisk undervisning.
29
A n
tal timmar
Ämne
sakkunniga
organisa-
tionerna
arbets-
kommittén
1
a terminen
Anatomi.........
90 + 60 = 150
102
75 + 30=105
Spec. tandanatomi . . .
25 + 83 = 108
108
25+83=108
Histologi........
90 + 60 = 150
102
75 + 30=105
Spec. tandhistologi . • •
25 + 83=108
516
54
366
25 + 42= 67
(Materiallära)......
—
(75)
—
Fysik och fysiologi. . .
30
415
2
: a termin
B n
Fysik och fysiologi . . .
90 + 60=150
102
75
Kemi ..........
90 + 110=200
152
90 + 60=150
Prop. bettlära......
25 + 49= 74
25 + 47
25 + 60= 85
(Materiallära)......
—
(75)
—
Allm. bakteriologi....
(48 + 24= 72)
(48 + 24=72)
30
310
Anmärkningar
Slutförhör i tandanatomi
och tandhistologi.
Tentamen i anatomi och
histologi.
Flyttad till 3:e terminen.
Återstår SS dagar för
självstudier.
Tentamen i fysik och
kemi.
Slutförhör i prop. bettlära
och bakteriologi.
Flyttad från 3:e terminen.
Återstår SS dagar för
självstudier.
synpunkt. Då den därtill, såsom nämnts, enhälligt stödjes av sakkunskapen,
anser jag mig sålunda böra förorda densamma. Av samma skäl kan jag
ansluta mig till förslaget örn att vid tandläkarinstituten skola finnas professurer
i proteslära, karieslära, tandkirurgi, odontologisk ortopedi och
dental röntgendiagnostik samt självständiga laboratorer i
barntandvård, bettanalys med parodontoprotetik och tandhistopatologi.
I fråga om professuren i tandkirurgi är att märka dels att inom denna
jämväl skall meddelas undervisning i parodontokirurgi, dels att innehavaren
av professuren föreslagits skola vara tandläkare och läkare. Jag ansluter
mig härtill, då Kungl. Majit i förekommande fall alltid måste förutsättas
äga möjlighet att lämna erforderlig dispens till den meriterade tandläkare,
som icke är läkare, men som med hänsyn till övriga kvalifikationer anses
böra främst ifrågakomma för eventuell utnämning. Vad beträffar undervisningen
i odontologisk ortopedi bör observeras, att undervisning i propedeutisk
bettlära förutsättes bliva meddelad inom professuren i odontologisk
ortopedi. Vidare förordas en särskild avdelning för bettanalys med
parodontoprotetik företrädd av en självständig laborator i ämnet. Denna
avdelning skall vara lokalt anknuten till underavdelningen för parodontokirurgi
och arbeta i ständigt samarbete för patientvården. Undervisningen
i tandhistopatologi har föreslagits så anordnad, att den gives av en tandhistopatolog,
som är självständig laborator.
30
Kungl. Marits ''proposition nr 241.
Jag vill slutligen även förorda, att kurs i materiallära gives av en föreståndare
för laboratoriet för materiallära på tandläkarinstituten samt att
denna föreståndare innehar avdelningstandläkares tjänsteställning. Han
skall vara antingen specialutbildad tandläkare eller fackman med högre
teknisk examen.
Ehuru ett ställningstagande faller utanför ramen för mitt uppdrag, vill
jag framhålla, att fackmännen enhälligt förordat inrättandet av en forskningsprof
essur.
Liksom jag i det föregående lämnat en översikt över de sakkunnigas förslag
till studieplan finner jag mig böra i detta sammanhang återgiva det av
utredningsmannen accepterade och av den s. k. arbetskommittén utarbetade
nya förslaget till studieplan för tandläkarundervisningen i jämförelse
med nuvarande studieplan och vissa andra förslag till studieplaner. Förslaget
med åtföljande jämförelser är av den lydelse, som framgår av tab. I
och II.
Tab. II. Propedeutisk och klinisk undervisning.
Antal dagar
Antal
Ämne
sakkun-
organisa-
arbets-
före-
läsn.
Anmärkningar
niga
tionerna
kommittén
3:e terminen
Protesfantom ....
68
68
67,5
Tentamen i allm.
Materiallära.....
4
(25)
12
''patologi.
Allm. patologi . . .
16
12
3
72
(Bakteriolog!) ....
(12)
(12)
—
Flyttad till 2:a ter-
minen.
Prop. bettanalys och
Ingick under ämnet
paradontoprotetik .
(21 Vs)
(21 V»)
7,5
bettanalys (6:e ter-
90
72
minen).
4:e terminen
Protesfantom ....
72
72
67,5
Tentamen i farma-
kologi. Kursen av- slutad före Via
Prop. tandkirurgi . .
24
22
22,5
resp. Vs-
Topografisk anatomi1
—
—
10
1 Intyg örn genom- gången kurs.
Farmakologi.....
_
32
Flyttad från 5:e ter-
90
42
minen.
5:e terminen
Kariesfantom ....
68
68
67,5
(Materiallära) ....
(4)
—
—
Flyttad till 3:e ter- minen.
Röntgenpropedeutik
161
21 »/a2
15
1 Exkl. föreläsn.
(Farmakologi) ....
(8)
62/a
—
2 Inkl. »
Flyttad till 4:e ter-
Odontologisk orto-
minen.
pedi, fantom ....
—
—
7,5
Allm. kirurgi’ . . .
—
_
45
3 Kursen tillhörde
—
tidigare i sin helhet
90
6:e terminen.
Kungl. Majlis ''proposition nr 2Jtl.
31
A
itai dagar
Antal
Ämne
sakkun-
organisa-
arbets-
före-
läsa
Anmärkningar
niga
tionerna
kommittén
6:e terminen
Tandkirurgi
Parodon tokirurgien
(klinik och paro-
flyttad från 10:e
dontokirurgi)....
40
40
37,5
terminen.
Röntgendiagnostik .
Bettanalys och paro-
13 V»
13 Vs
12
dontoprotetik. Bett- analys .......
(21 Vs)
(21 Vs)
7,5
Allm. kirurgi ....
161
121
62
1 Inkl. föreläsa.
2 Exkl.
Internmedicin ....
161
81
4,5*
30
Slutförhör i allm. ki-
rurgi, internmedicin
Tandhistopatologi .
16
—
7,5
samt i tandhistopa- tologi under 6:e eller
Prop. klinik i karies-
7:e term. Tentamen
lära.........
—
—
15
i röntgendiagnostik
—
under 7:e eller 8:e
90
terminen.
7:e terminen
Karieslära, klinik . .
88
84
45
Slutförhör i tand-
Proteslära, » . .
12
(36)
45
histopatologi.
90
Föreläsningar i rönt-
gendiagnostik av
professorn i röntgen-
8:e terminen
diagnostik.
Karieslära, klinik . .
—
—
37,5
Proteslära, » . .
92
(120)
52,5
90
9:e terminen
Speciell bakteriologi
Slutförhör i harn-
—
—
—
15
tandvård och bett-
Odontologisk orto- pedi, klinik ....
16
32
29
15
analys med para- dontoprotetik samt
tentamen i protes- lära.
Rotfyllning.....
32
22,5
Barntandvård ....
Bettanalys och paro-
32
32
30
1 Ilen sammanlagda
(21 Vs)1
(21 Vs)1
donloprotetik(forts.)
12,5
på tre perioder (jfr
.
termin 3 o. 6).
Seminarium2 i protes-
2 Seminarium i pro- teslära skall inleda
terminen och vara
_
_
10
90
avslutat före */12
resp. V6*
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr
A n
tal da
g
a r
Antal
Ämne
sakkun-
organisa-
arbets-
före-
läsn.
Anmärkningar
niga
tionerna
kommittén
1 0 : e
terminen
Odontologisk orto-
pedi, klinik ....
24
29
30
1 Inkl. käkkirurgi.
Tandkirurgi (op. 1).
321
16
15
Oron, näsa, hals . .
22/3
2 2/s
2
6
Tentamen i karies-
Socialodontologi
47
8
lära, tandkirurgi
och odontologisk
ortopedi.
Seminarium.....
—
—
—
Seminarium i karies-
i tandkirurgi ....
—
—
10
lära skall inleda
i karieslära ....
—
—
10
terminen och vara
avslutat före 1/n
I allt 697
resp. ''/4. Semina-
rium i tandkirurgi
skall vara avslutat
före l/ls resp. ''/s.
Sammanfattningsvis innebära utredningsmannens (arbetskommitténs)
och övriga förslag följande.
Arbets-
kommittén
dagar
Sakkunniga
dagar
Organisa-
tionerna
dagar
Nuvarande
dagar
Professurer i
proteslära...............
242,5
252
296
2221
karieslära...............
197,5
196
184
192
tandkirurgi ..............
85,0
1202
1023
72
odontologisk ortopedi.........
52,5
56* (40)
58
42 (24 + 18)
dental röntgendiagnostik.......
27,0
24
24
24
Självständiga laboratorer i
barntandvård.............
30,0
32
32
24
bettanalys med parodontoprotetik .
27,5
(16)
16
—
tandhistopatologi...........
7,5
16
—
—
Laboratorieförest&ndare för
materiallära..............
12
8
(25)
—
bakteriologi..............
(föreläsn.)
8
(12)
—
Ämnen, företrädda av
arvodeslärare i
farmakologi..............
(föreläsn.)
8
6 2/a
—
allmän patologi............
3
16
12
—
allmän kirurgi.............
6
16
12
—
internmedicin.............
4,5
16
8
—
oron, näsa, hals............
2
—
2 2/s
—
socialodontologi............
(föreläsn.)
(föreläsn.)
(föreläsn.)
—
Summa dagar
697
768
790 V»
576
1 Fantom.ort. (18 dagar) ej medräknade. 8 Inkl. 24 dagar parodontoterapi.
2 Inkl. käkkirurgi. * Inkl. 16 dagar bettanalys.
33
Kungl. Maj:ts -proposition nr 241-
Den dagliga tjänstgöringstiden utgör 6 timmar. Därutöver må komma
föreläsningar till ett antal av högst 90 per termin.
Höstterminen omfattar tiden 1 september—20 december (= 94 dagar)
och vårterminen 1 februari—31 maj [= 92(91) dagar]; tiden 15 januari—
31 januari (= 15 dagar) respektive 1 juni—20 juni (= 17 dagar) utnyttjas
som reserv för klinisk tjänstgöring, laboratoriearbete, tentamensläsning
m. m. men få icke beläggas med föreläsningar eller demonstrationer. Terminer
med ordningsnummer 1—9 beläggas med undervisning i 90 dagar =
= 540 timmar. Den 10:e terminen belägges med undervisning i 47 dagar.
Augusti månad avses som kompletteringsmånad.
Beträffande det ifrågasatta inrättandet av en / o rs lenin <js p roj essar har vid
utredningsmannens promemoria fogats en av docenten G. Bremer utarbetad,
så lydande motivering:
Tandsjukdomarnas alltmer ökade utbredning har icke kunnat hejdas
genom tandläkekonstens nuvarande metoder. Såväl den enskilde som det
allmänna står inför utsikten av ständiga utgiftsstegringar för tandvård. I
fullt utbyggt skick kommer folktandvården att åsamka staten en årlig
kostnad av många miljoner kronor. Vid en översyn av den i viss del av
Södermanland fullt utbyggda folktandvården framgår det att stora befolkningsgrupper
ändock icke kunnat erhålla tandvård, oaktat full sysselsättning
funnits även för därstädes privatpraktiserande tandläkare. Detta visar
till vilket omfång tandvårdsbehovet vuxit. Skall någon gräns kunna sättas
för tandsjukdomarnas framfart och därmed ständigt stegrade utgifter,
måste energiska åtgärder vidtagas för utforskande av verksamma profylaktiska
åtgärder. Problemet är här icke endast att framgångsrikt kunna
bekämpa en förstörelse av själva tuggorganet utan därjämte den menliga
inverkan som en sådan förstörelse visat sig utöva på det allmänna hälsotillståndet.
Hittills har detta viktiga forskningsområde icke kunnat bearbetas
med erforderlig kraft, då varken tid eller anslag stått till förfogande.
Lösningen av de problem, som här yppa sig, måste på grund av
deras invecklade natur ställas på lång sikt. Skall emellertid tandvårdsfrågan
bringas närmare sin lösning, ett önskemål, som även klart uttalats från
riksdagens sida bör forskningen genom statsmakternas försorg samordnas
genom inrättandet av en särskild forskningsprofessur. Till dennes förfogande
bör finnas ett väl utrustat laboratorium jämte nödig personal.
Resnltat av vissa amerikanska, norska och andra forskningar inge förhoppning
att frågan om lämpliga profylaktiska åtgärder kan lösas. De resultat,
man kommit till, böra prövas och anpassas för svenska förhållanden.
Aven örn därvid till en början endast vissa begränsade förebyggande
åtgärder kunna framläggas, torde forskningsprofessuren betala sig själv. En
forskningsprofessur innebär även i och för sig en stimulans till ökad forskning.
Vid det till professuren hörande laboratoriet bör plats finnas för den
som genom vetenskapliga arbeten vill meritera sig. Här kan den enskilde
forskaren få råd och anvisningar och genom att därstädes befintlig apparatur
ställes till förfogande, torde specialundersökningar kunna utföras till
rimliga kostnader.
Forskningslaboratoriet bör ligga inom eller i nära anslutning till tandläkarinstitutet.
Då kontakt härigenom vinnes med odontologien i daglig
praxis torde forskningsarbetet i Idig grad främjas och vidare innebär denna
belägenhet stora fördelar för institutets lärare och unga odontologer som
Bihang lill riksdagens ''protokoll 19/tG. 1 sami. Nr 2^1. 3
Departe
mentschefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
vilja, ägna sig åt vetenskapliga uppgifter. Dessutom synes institutets klientel
kunna ur olika synpunkt sett erbjuda ett lämpligt forskningsobjekt. I
det fall att innehavaren av professuren haft sina vetenskapliga undersökningar
förlagda till viss institution bör han dock få fortsätta sitt arbete vid
denna institution därest detta även främjar den odontologiska forskningen.
Professuren bör tillsättas för en tid av 6 år.
De åtgärder till en ökad tandläkarutbildning, som vidtagits under senare
år, ha. alla haft sin orsak i ett starkt stegrat behov av tandläkare, främst
för folktandvården. För varje år har det blivit allt mera uppenbart, att
bristen på tandläkare i stor utsträckning förhindrat planerade och beslutade
tandvårdsklinikers upprättande. Enligt en utbredd uppfattning, som jag
helt delar, äro skyndsamma åtgärder nödvändiga för att råda bot på denna
brist.
Det har varit mot bakgrunden av dessa förhållanden, som Kungl. Maj:t
— trots att tandläkarutbildningssakkunnigas utredning då ännu ej slutförts
— i november 1945 föreslagit (propositionen 1945: 381) och riksdagen beslutat,
att ett nytt tandläkarinstitut skall upprättas, avsett att tagas i bruk
redan den 1 januari 1948. Av samma skäl hade Kungl. Majit redan dessförinnan
medgivit intagning av en extra utbildningskurs för tandläkare vårterminen
1945 och en utökad undervisningskurs höstterminen 1946, varjämte
riksdagens nyssnämnda, på Kungl. Maj:ts förslag fattade beslut tilllika
innebar, att ytterligare en extra sådan kurs skulle anordnas med början
vårterminen 1946.
I nuvarande läge är det sålunda en trängande angelägenhet att utan dröjsmål
åstadkomma den utbyggnad av tandläkarutbildningens organisation,
som påkallas av folktandvårdens behov. Snabba åtgärder härutinnan äro
nödvändiga även för att bereda fortsatt utbildning åt en del av de studerande,
som intagits hösten 1945 och vintern 1946 i nyssnämnda kurser.
Som en följd av statsmakternas beslut om upprättande i första hand av
ett nytt tandläkarinstitut ha tandläkarutbildningssakkunniga framlagt förslag
till ett sådant institut. Ett omedelbart godtagande av detta förslag innebär,
att nybyggnaden för institutet torde kunna stå färdig till den i riksdagens
beslut angivna tiden eller den 1 januari 1948.
Byggnadsförslaget grundar sig emellertid på en av de sakkunniga samtidigt
framlagd ny studieplan för tandläkarundervisningen, motiverad av de
allvarliga kvalitativa brister, som skulle vidlåda den nuvarande utbildningen
på området. Enligt de sakkunnigas framställning behöver på undervisningsplanen
ökad tid givas åt vissa ämnesgrupper, som anses särskilt dåligt
tillgodosedda, varjämte vissa nya ämnen anses böra upptagas på planen,
allt på sätt närmare framgått av den i det föregående lämnade
redogörelsen. De sakkunniga ha vidare påvisat, att de studerande vid nuvarande
studieplan behöva avsevärt längre tid än de i planen beräknade
åtta terminerna för att nå tandläkarexamen. En studieplan har därför av de
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 2J+1.
sakkunniga utarbetats, som är avsedd för fem i stället för enligt gällande
plan fyra års studier. Mot detta förslag har emellertid av tandläkarinstitutets
lärarråd och flera andra myndigheter och organisationer framhållits,
att planen erhållit en omfattning, som måste leda till att den faktiska studietiden
för ett stort antal studerande skulle komma att avsevärt överstiga
fem år.
Med hänsyn till det samband, som onekligen finnes mellan utformningen
av byggnaden för ett tandläkarinstitut och studieplanen för detsamma,
måste ett ståndpunktstagande nu ske även till de sakkunnigas förslag örn
studieplanen.
Liksom i sakkunnigbetänkandet har i flertalet av de avgivna yttrandena
vitsordats, att en utvidgning av vissa läroämnen och införandet av nya sådana
ämnen i tandläkarundervisningen är behövligt. I denna riktning uttalar
sig exempelvis medicinalstyrelsen. Jag finner därför skäl tala för, att
en omläggning av studieplanen är i och för sig motiverad.
Tanken på en förlängning av studierna för tandläkarexamen måste emellertid
väcka starka betänkligheter. Huvudsaken i nuvarande läge är, såsom
jag tidigare berört, att så snabbt som möjligt öka produktionen av tandläkare.
Varje åtgärd, som innebär ett fördröjande därav eller eljest att tillgängliga
utbildningsplatser av de studerande uppehållas längre tid än för
närvarande, bör undvikas. Härför tala även andra vägande skäl, vilka också
starkt understrukits i yttrandena över sakkunnigförslaget. Statskontoret
har sålunda framhållit, att befolkningens åldersfördelning under de närmaste
årtiondena tvingar till en höggradig ekonomisering med tillgänglig arbetskraft;
ämbetsverket föreslår därför en revision av nu gällande studieplan
ur denna synpunkt. Vidare har erinrats om, att inom andra områden strävanden
göra sig gällande till en förkortning av studietiderna och detta ej
minst beträffande läkarutbildningen. Slutligen har, bland annat av flera
företrädare för den medicinska undervisningen, anförts, att ur utbildningssynpunkt
någon förlängning av nuvarande faktiska studietid icke är av
behovet påkallad. Den medicinska fakulteten i Lund framhåller sålunda,
att tandläkarkårens utbildningsnivå icke synes vara av sådan beskaffenhet,
att radikala åtgärder behövas för dess höjande, och lärarkollegiet vid karolinska
institutet uttalar, att den nuvarande utbildningen icke visat sig otillfredsställande
på sådant sätt, att skäl föreligga för en utökning av utbildningstiden,
åtminstone ej i den grad de sakkunniga föreslagit.
För egen del finner jag nämnda synpunkter vägande och jag anser mig
därför ej kunna för närvarande stödja förslag om någon, i varje fall mera
nämnvärd utökning av den verkliga tiden för tandläkarstudierna. Det är
möjligt, att utvecklingen kan komma att påkalla en sådan utökning av studietiden.
Så länge nuvarande befolkningspolitiska läge råder och väsentlig
brist på tandläkare förefinnes måste i vart fall dylika frågor ställas på framtiden.
Stödet för att detta ställningstagande är möjligt även ur medicinska
36
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 24.1.
och odontologiska synpunkter finner jag ej minst i de medicinska myndigheternas
och organisationernas yttranden.
Emellertid böra i detta sammanhang även andra omständigheter uppmärksammas.
Jag har redan nämnt, att de sakkunniga påvisat, hurusom
de studerande vid nuvarande studieplan i stor utsträckning behöva avsevärt
längre tid än de i planen beräknade åtta terminerna för att avlägga tandläkarexamen.
Enligt av de sakkunniga gjorda uträkningar ha sålunda under
åren 1939—1945 39 procent av de studerande avlagt nämnda examen
under nionde och 35 procent under tionde terminen samt återstoden först
efter än längre tid. Dessa uppgifter synas peka hän mot, att den nuvarande
studieplanen är mycket sammanträngd och måhända ställer för stora krav
i olika avseenden på de studerande, ehuru förseningarna möjligen i viss mån
ha sin orsak i andra omständigheter, såsom otillräckliga lokalutrymmen och
bristande tillgång på lärarkrafter i samband med allt för stora undervisningsgrupper.
I olika sammanhang ha också uttalanden örn behovet av lättnader
för studenterna framkommit. En i yttrandena över sakkunnigförslaget
skymtande tanke är också, att studieplanen bör omläggas därhän, att
den bättre än nu ansluter sig till den genomsnittliga verkliga studietiden av
inemot tio terminer. Direkt uttryck har denna tanke fått bland annat därigenom,
att åtskilliga myndigheter och organisationer förordat en sådan
överarbetning av de sakkunnigas förslag till studieplan — vilken ansetts
komma att leda till examen först efter fem och ett halvt eller sex års studier
—■ att studietiden effektivt begränsas inom tio terminer. Jag hänvisar
härutinnan till yttrandena av tandläkarinstitutets lärarråd, tandläkarorganisationerna
samt icke-ordinarie lärarnas förening och odontologiska föreningen
vid tandläkarinstitutet.
Även för egen del finner jag den bristande överensstämmelsen mellan
den i gällande studieplan beräknade och den verkliga studietiden otillfredsställande.
Härtill kommer, att den fortgående utvecklingen på de medicinsk-odontologiska
områdena synes ha lett till behov av en omarbetning
och omläggning av gällande studieplan ur kvalitativa synpunkter. Behovet
av utökad undervisning i vissa ämnen och införande av nya ämnen på
studieschemat har ganska allmänt vitsordats i yttrandena och detta även
av myndigheter och organisationer, vilka eljest ställt sig starkt kritiska
mot sakkunnigförslaget.
Nämnda omständigheter lia utgjort den huvudsakliga anledningen till
att jag inom ecklesiastikdepartementet föranstaltat örn den fortsatta beredning
av frågan om studieplanen under ledning av landshövdingen Conrad
Jonsson, för vilken jag i det föregående lämnat en närmare redogörelse.
Det förslag, som denne under enhälligt stöd av odontologisk sakkunskap
nu framlagt, synes innebära avsevärda kvalitativa förbättringar av undervisningen
samtidigt som studietiden effektivt begränsas inom tio terminer
eller den tid, som flertalet studerande nu behöva för att ernå tandläkar
-
37
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2Jtl.
examen. Förslaget tillgodoser sålunda mitt i det föregående angivna huvudsyfte,
att den nuvarande verkliga studietiden för de blivande tandläkarna
ej bör, i varje fall nämnvärt, utökas. Ur denna synpunkt kan alltså förslaget
vinna mitt stöd.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, innebär utredningsmannens
förslag ett införande av undervisning i vissa nya ämnen
och uppdelning av några av de nuvarande ämnena. Vidare går förslaget
ut på inrättandet av några nya professurer. Beträffande den prekliniska
undervisningen föreslås, att föreläsningarna förenas med praktiska laborationer,
vilket anses nödvändigt för att den vid föreläsningarna meddelade
undervisningen skall bli av bestående värde för de studerande.
Frågan örn enskildheterna i en blivande studieplan för tandläkarutbildningen
är icke av beskaffenhet att behöva underställas riksdagen. Till detaljerna
i den föreslagna framtida personalorganisationen vid tandläkarinstituten
behöver vidare slutlig ställning icke tagas i detta sammanhang.
Med hänsyn till det samband, som förefinnes mellan studieplanen för tandläkarundervisningen
och byggnaden för ett tandläkarinstitut, böra emellertid
huvuddragen av den framtida studieplanen och personalorganisationen
fastställas redan nu. Mot de sakkunnigas förslag ha många och vägande
erinringar gjorts i de över deras betänkande avgivna yttrandena. I dessa
ha även åtskilliga positiva förslag till organisation av tandläkarutbildningen
framlagts. Då dessa förslag emellertid äro i hög grad skiljaktiga,
har jag icke ansett dem kunna läggas till grund för ett ställningstagande.
Däremot har jag funnit den lösning av hithörande frågor, som föreslagits
av den av mig anlitade särskilda utredningsmannen, vara så avvägd, att
den synes i görligaste mån tillgodose olika synpunkter. Jag kan därför giva
förslaget min anslutning och vill alltså förorda, att de nya tandläkarinstituten
planeras på grundvalen av den studieplan, som framlagts av utredningsmannen,
och med utgångspunkt bland annat fran att professurer
skola vara inrättade i proteslära, karieslära, tandkirurgi, odontologisk ortopedi
och dental röntgendiagnostik samt självständiga laboratorsbefattningar
i barntandvård, bettanalys med paradontoprotetik och tandhistologi.
Därest detta förslag icke möter erinran från riksdagen, böra de sakkunniga
utarbeta sina slutliga förslag till studieplaner m. m. på grundval
av vad sålunda förordats.
Utredningsmannen har i detta sammanhang framhållit, att de odontologiska
fackmännen enhälligt förordat inrättandet av en forskningsprofessur
rörande tandsjukdomarna. Dessa sjukdomars ökade utbredning och mycket
stora betydelse för folkhälsan utgöra enligt fackmännen ett vägande skäl
för en dylik forskningsprofessur. För min del inser jag betydelsen av att
åtgärder vidtagas till tandsjukdomarnas bekämpande och utforskande. Jag
är emellertid icke nu beredd att taga ställning i frågan men förutsätter,
att de sakkunniga skola ägna detta spörsmål förnyad uppmärksamhet och
framlägga de förslag, vartill de finna anledning.
38
Kungl. Marits proposition nr 2/tl.
Såsom framgått av redogörelsen i det föregående, ha de sakkunniga förordat,
att elevintagning vid tandläkarinstituten hädanefter skall ske
två gånger örn året i stället för nu endast vid höstterminens början.
Intagningar skulle sålunda äga rum jämväl vid vårterminens början.
Mot detta förslag har med hänsyn till de ökade kostnaderna för den prekliniska
undervisningen erinringar gjorts av statskontoret. En sådan anordning
skulle emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, möjliggöra för många
studenter att endast ett halvt år efter studentexamen — i stället för nu
minst ett — vinna inträde vid tandläkarinstituten. Visserligen skulle denna
fördel kunna uppnås även om en anordning med alternerande intagning vid
de olika instituten genomfördes. Jag har emellertid inhämtat, att en intagning
två gånger örn året vid varje institut medför så avsevärda vinster för
utbildningen efter det prekliniska året, att de måste anses till fullo motivera
kostnadsökningen. I det följande utgår jag därför ifrån att de sakkunnigas
förslag örn nyintagning vid instituten två gånger örn året genomföres.
I detta sammanhang vill jag ytterligare upptaga ett spörsmål. I flera
av de avgivna yttrandena har understrukits önskvärdheten av att förkorta
den tid, som nu genomsnittligt förflyter mellan en studerandes studentexamen
och hans inträde vid tandläkarinstitutet. Detta dröjsmål orsakas
av de många ämnes- och betygskompletteringar, vilka studenten som regel
måste underkasta sig för att komma in vid institutet. Enligt de av kanslern
för rikets universitet lämnade uppgifter, för vilka jag redogjort, ha sålunda
under åren 1943 och 1944 icke ens en tiondel av de studerande vunnit inträde
vid tandläkarinstitutet samma år som studentexamen avlagts. Jag instämmer
helt i de framförda uttalandena örn det otillfredsställande i detta
dröjsmål. Det innebär ett i stor utsträckning icke rationellt utnyttjande
av de studerandes tid. En ändring häri bör åvägabringas och jag kommer
att i annat sammanhang förorda en närmare utredning om detta spörsmål.
C. Förslag till nytt tandläkarinstitut.
1. Institutets examinationskapacitet.
Såsom redan tidigare nämnts, innebar riksdagens hösten 1945 fattade
beslut, att två nya tandläkarinstitut skulle inrättas å platser, som framdeles
bestämdes, samt att det ena av dessa institut — det nu närmast
aktuella — skulle uppföras med en årlig examinationskapacitet av högst
80 tandläkare.
Tandläkarutbildningssakkunniga ha grundat sitt förslag helt på detta
beslut. I yttrandena över förslaget har emellertid frågan om examinationskapaciteten
föranlett åtskilliga uttalanden. Jag anser mig därför och av
andra skäl böra ånyo uppta frågan.
I likhet med departementschefen ansåg riksdagen i samband med sitt
nyssnämnda beslut ett årligt examinationsbehov av 180 tandläkare icke
39
Kunni. Maj:ts proposition nr 2^1.
vara för högt beräknat. Beräkningen ansågs snarare vara hållen i underkant.
Fastställes emellertid nu det nya institutets kapacitet till omkring
80 och vidhålles meningen, att det nuvarande institutets kapacitet i sinom
tid skall sänkas till omkring 100, kommer den totala tandläkarexaminationen,
sedan ett tredje institut inrättats, att mycket väsentligt överstiga siffran
180 örn året.
I sitt betänkande ha nu de sakkunniga beträffande utbildningsbehovet anfört
bland annat följande.
Antalet tandläkare i riket uppgick vid slutet av år 1945 till omkring 2 730,
varav cirka 300 voro anställda inom folktandvården. Antalet effektiva tandläkare
kan för närvarande beräknas till omkring 2 360, varvid med »effektiv»
förstås en tandläkare, som i full utsträckning ägnar sig åt tandvård under
cirka 46 veckor per år. Den nuvarande bristen på tandläkare utgör ett
av de största hindren för ett snabbt utbyggande av folktandvården redan
enligt de planer, som för närvarande gälla. En sålunda utbyggd folktandvård
har beräknats kräva omkring 1 200 tandläkare, d. v. s. i runt tal 900
mer än som för närvarande äro sysselsatta därinom.
För den militära tandvårdens del bär det framtida behovet av tandläkare
av försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 uppskattats till 100 tandläkare,
såvida den av sagda utredning föreslagna organisationen genomföres.
Det totala behovet av tandläkare har tidigare av de sakkunniga beräknats
uppgå till omkring 4 000 effektiva tandläkare. I reservationen till de
sakkunnigas skrivelse den 6 juni 1945 ansågs detta antal för litet och det
beräknades, att totalantalet tandläkare de närmaste 25—30 åren borde
uppgå till 4 800, vilket erfordrade en årlig examination av 180 tandläkare.
Medicinalstyrelsen delade denna uppfattning. De sakkunniga ha under det
fortsatta utredningsarbetet anslutit sig till denna uppskattning av examinationsbehovet,
vilken även riksdagen godtagit.
De sakkunniga konstatera sålunda att, örn ett totalantal av 4 800 effektiva
tandläkare skall ernås inom de närmaste 25 ä 30 åren, bör från och
med år 1950 om möjligt 180 tandläkare legitimeras årligen. Av praktiskt
organisatoriska skäl kan emellertid detta antal utexamineras först från och
med år 1952.
I yttrandena över sakkunnigförslaget ha i huvudsak följande synpunkter
framförts. Medicinska fakulteten i Lund föreslår, att det nya institutets
kapacitet inskränkes till 40—60 nyintagna elever per år. Att på en gång
nyskapa en institution av den föreslagna storleksordningen och med så stor
lärarstab som förutsatts torde icke vara möjligt var än institutet förlägges.
Tandläkarinstitutets lärarråd anser det mycket fördelaktigt ur undervisnings-
och lärarrekryteringssynpunkt, att nyexaminationskapaciteten vid
vartdera av de två nya instituten sänkes till omkring 60 årligen. Även
medicinalstyrelsen anser, att institutet bör byggas för 60 elever årligen.
Kostnaderna för två mindre institut torde ej i proportion till antalet utbildade
tandläkare bli avsevärt större än för det nu för åttio elever föreslagna
och ett tredje institut. Skillnaden torde helt uppvägas av fördelen ur kvalitativ
synpunkt för undervisningen och den minskade risken för bristande
tillgång på patienter. (Svenska landstingsförbundet har understrukit
önskvärdheten av en forcerad utbildning av tandläkare under de närmaste
40
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2Jfl.
åren, så att förefintligt behov snarast möjligt kan täckas och folktandvården
erhålla de tandläkare, som den nu är i så stort behov av. Även
svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation har framhållit angelägenheten
av att tandläkarproduktionen snabbt ökas. Svenska tandläkaresällskapet
och Sveriges tandläkarförbund ha allvarligt hemställt, att det nya
institutet planeras och färdigställes för högst 60 studerande örn året. Det
synes organisationerna riktigare, att det nuvarande institutet bibehålies vid
sin kapacitet örn 120 per år, till dess det tredje institutet kommer till stånd
och detta kan medföra erforderlig avlastning. Organisationerna framhålla
i detta sammanhang betydelsen av att upprättandet av det tredje institutet
icke ställes på en avlägsen framtid. Det bör komma till stånd snarast möjligt.
Den sammanlagda kapaciteten bör därefter utgöra 180 örn året.
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1945: 381, att det nya tandläkarinstitutet
skulle uppföras med en årlig examinationskapacitet av omkring
80 stod i samband med att Kungl. Majit därvid räknade med att hela utbildningsbehovet
skulle tillgodoses vid detta och det nuvarande institutet.
I och med riksdagens principbeslut om inrättande av ytterligare ett tandläkarinstitut
har frågan givetvis i viss mån kommit i ett ändrat läge, vilket
ock kommit till uttryck i riksdagsbeslutet, som innehåller, att det nu aktuella
institutet skall uppföras för en examination av högst 80 tandläkare örn
året. Såsom redan nämnts, skulle en årlig examination av omkring 100 tandläkare
vid institutet i Stockholm och omkring 80 vid ett nyupprättat institut
tillsammans med examinationen vid ett tredje institut överstiga det examinationsbehov
av 180 örn året, varmed på längre sikt räknats. Även om
sistnämnda siffra, såsom riksdagen framhållit, torde vara hållen i underkant,
synas skäl dock icke nu föreligga att för en längre framtid räkna med
ett behov av mer än omkring 200 nya tandläkare örn året. Vid planläggning
för en definitiv organisation med tre tandläkarinstitut synes det därför lämpligt
att utgå från en årlig examinationskapacitet vid institutet i Stockholm
— som nu anses vara alltför stort — av omkring 80 och vid de två nya instituten
av tillsammans omkring 120. En sådan organisation tillgodoser de
önskemål örn en begränsning av de olika tandläkarinstitutens storlek, som
framförts i yttrandena över sakkunnigförslaget.
Ehuru jag hyser den uppfattningen, att inom en snar framtid beslut skall
kunna fattas om uppförande även av det tredje tandläkarinstitutet, måste
jag likväl för ett antal år framåt räkna med examination från allenast institutet
i Stockholm och ytterligare ett institut. Detta förhållande och den
omständigheten att den nuvarande tandläkarstocken är allt för liten och
snabbt behöver avsevärt ökas gör emellertid, att det ännu måste anstå med
en begränsning av Stockholmsinstitutets storlek och att det institut, som
nu närmast skall uppföras, bör planeras för att tills vidare under en följd
av år kunna mottaga ett större antal nya elever än 60, förslagsvis omkring
80 örn året. En sådan planering finner jag emellertid ur flera synpunkter
fördelaktig. Huvudsaken i nuvarande läge är emellertid, att institutet under
41
Kungl. Marits proposition nr 2Jf 1.
en övergångstid gives största möjliga examinationskapacitet i syfte att folktandvårdens
trängande behov av tandläkare skall kunna tillgodoses.
Under åberopande av vad sålunda anförts förordar jag, att det nya tandläkarinstitutet
planlägges för att kunna tills vidare mottaga högst 80 nya
elever örn året.
2. Institutets förläggning m. m.
Synpunkter på frågan om förläggningsorten.
I propositionen 1945: 381 och riksdagens i anledning därav fattade beslut
lämnades frågan om förläggningsorten för det nya tandläkarinstitutet helt
öppen.
T andläkarutbildning ssakkunniga ha i sitt betänkande närmare behandlat
frågan med utgångspunkt från att institutet bör förläggas till endera av
städerna Göteborg och Malmö. I samband härmed ha de erinrat om att
den s. k. norrlandskommittén i skrivelse den 16 november 1945 anhållit,
att sådana beslut icke skulle fattas av statsmakterna, som i framtiden skulle
förhindra inrättandet av ett norrländskt tandläkarinstitut.
För att bedöma frågan till vilken plats det första av de båda beslutade
tandläkarinstituten bör förläggas ha de sakkunniga verkställt en granskning
av de fordringar, som med hänsyn till undervisnings- och forskningsuppgifterna
måste ställas på förläggningsorten för ett tandläkarinstitut. Vidare har
undersökts, i vilken utsträckning en anknytning till folktandvården uppställer
särskilda problem, för vilkas tillgodoseende de lokala förutsättningarna
kunna vara olika. Slutligen har hänsyn tagits till de fördelar och nackdelar,
som ett instituts placering på olika orter kan beräknas medföra för
de studerandes ekonomi, trivsel m. m.
Beträffande de krav på förläggningsorten, som främst ställas med hänsyn
till undervisningsuppgiften, ha de sakkunniga först anfört i huvudsak följande.
Tillgång på patienter för undervisningen synes de sakkunniga vara den
kanske främsta fordran, vars tillgodoseende ett tandläkarinstitut måste förvänta
av förläggningsorten. Det är sålunda nödvändigt, att institutet ligger
inom ett tillräckligt stort befolkningscentrum och inom detta centralt med
hänsyn till kommunikationsmöjligheterna. Invånarantalet i Göteborg utgör
cirka 315 000 och i »Stor-Göteborg» — d. v. s. inklusive samhällen och
landsbygd inom 2 mils radie — cirka 400 000. I själva Malmö stad finnas
172 000 invånare och inom ett område med 2 mils radie, Malmö medräknat,
finnas omkring 250 000 invånare. Båda städerna synas kunna erbjuda
det klientel, från vilket ett tandläkarinstitut kan erhålla det för undervisningen
nödvändiga antalet patienter.
I kommunikationshänseende torde föreslagna tomter inom Göteborg och
Malmö vara tillfredsställande belägna, dock med något företräde för Malmö.
Patienttillgången torde lättare säkerställas, örn det nya institutet erhåller
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2jl.
en patientvardande uppgift och sålunda engageras i statligt eller kommunalt
driven folktandvård. De sakkunniga förutsätta, såsom redan nämnts
i kapitel 4, att institutet skall fungera såsom centraltandpoliklinik och i viss
mån även såsom ersättare för distriktstandpolikliniker för den kommun, till
vilken det förlägges. Beträffande Göteborg kan folktandvårdens organisation
preliminärt beräknas innefatta en centraltandpoliklinik samt 19 distriktstandpolikliniker
med tillhopa 88 arbetsplatser. Föreliggande plan för
framtida utbyggande av folktandvård i Malmö innefattar en centraltandpoliklinik
samt 9 distriktstandpolikliniker med tillhopa 34 arbetsplatser.
Beräkningarna äro utförda vid skilda tidpunkter och äro därför icke jämförbara.
Från Malmö har uppgivits, att behovet där är större. Det får anses
innebära betydande fördelar för säkerställande av patienttillgången, örn organisationen
av folktandvården på institutets förläggningsort kan äga rum
parallellt med uppbyggandet av det nya institutet. Förutsättningar för att
så skall ske finnas i bada städerna.
Erfarenheterna från undervisningen vid tandläkarinstitutet i Stockholm
ha visat, att lokal anknytning till ett sjukhus med specialavdelningar för
internmedicin, kirurgi och öron-, näs- och halssjukdomar utgör ett krav,
som icke bör åsidosättas vid uppförandet av ett nytt institut. En sådan anknytning
är en förutsättning för den studieplan, som de sakkunniga framlagt,
och i nära nog samma utsträckning även för nu gällande studieplan.
I Göteborg och Malmö finnas förutsättningar för att tandläkarkandidaterna
skola erhålla undervisning i klinisk medicinska discipliner. Båda städerna
torde kunna ställa till förfogande erforderliga fullgoda lärare i klinisk medicinska
ämnen redan genom den personal, som finnes anställd vid respektive
sjukhus, vartill komma för Malmös del de resurser, som erbjudas av den
medicinska fakulteten i Lund.
Med hänsyn till kraven i samband med forskningsuppgiften anföra de
sakkunniga vidare.
Viktiga förutsättningar för en kvalificerad odontologisk-vetenskaplig insats
skapas enligt de sakkunnigas uppfattning framför allt genom det forskningsarbete,
som tandläkare få tillfälle utföra på medicinska teoretiska och
kliniska institutioner. Tillgången på medicinska teoretiska institutioner spelar
sålunda en mycket stor roll för den odontologiska forskningen. Eftersom
ett tandläkarinstituts uppgift är att utbilda tandläkare och främja odontologisk
forskning, bör uppenbarligen på förläggningsorten för ett institut ställas
det kravet, att för forskningsarbetet nödvändiga medicinska teoretiska
institutioner stå till förfogande. Inom Sahlgrenska sjukhuset har Göteborg
erforderliga vårdavdelningar, som i stort sett kunna sägas motsvara de medicinska
undervisningsanstalternas kliniker. Det kan i detta sammanhang
vidare framhållas, att klinisk medicinsk undervisning i och för sig icke är
någon nyhet för Göteborg. Stadens ledande sjukhusläkare ha sålunda handhaft
medicinsk fortsättningsutbildning och vidare undervisas sedan hösten
1945 ett 40-tal norska studenter på stadens olika kliniker för avläggande av
medicine licentiatexamen. Göteborg saknar däremot medicinska teoretiska
institutioner.
Ett till Malmö förlagt tandläkarinstitut har möjlighet att anknytas till
Lunds universitets medicinska fakultet. Universitetets teoretisk-medicinska
institutioner med dess lärarkrafter och vetenskapliga resurser kunna uppenbarligen
lämna erforderlig hjälp åt den odontologiska forskningen. Värdet
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-1.
härav reduceras i detta fall knappast därigenom, att institutionerna äro förlagda
till annan stad än själva tandläkarinstitutet.
I fråga om lärarkrafter m. m. ha de sakkunniga ytterligare framhållit
följande synpunkter.
Möjligheterna att anskaffa erforderlig lärarpersonal m. m. för det nya
institutet måste med rådande tillgång på kvalificerad personal bedömas med
viss försiktighet. Då rekryteringen av den högre lärarpersonalen emellertid
icke kan vara enbart lokalt bunden till förläggningsorten avstå de sakkunniga
redan av denna anledning från att exemplifiera Göteborgs och Malmös
möjligheter i detta hänseende. I fråga om avdelningstandläkare, assistenter
och amanuenser torde dock det större antalet tandläkare i Göteborg erbjuda
bättre rekryteringsmöjligheter.
Beträffande levnadskostnaderna ha de sakkunniga erinrat, att Göteborg
för närvarande tillhör ortsgrupp G och Malmö ortsgrupp F. Levnadskostnaderna
äro sålunda lägre i Malmö än i Göteborg. Skillnaden är emellertid
icke av någon större omfattning och torde för ett normalhushåll uppgå till
mindre än 200 kronor.
Ur nämnda och andra synpunkter företagna överväganden ha lett till
att de sakkunniga föreslå, att det första nya tandläkarinstitutet förlägges
till Malmö.
Till stöd för sitt förslag lia de sakkunniga, som icke ansett möjligt att förlägga
i varje fall det första nya tandläkarinstitutet till någon norrländsk stad
och som även ingått på frågan örn en förläggning till Lund, anfört bland
annat följande.
Lund är som befolkningscentrum säkerligen otillräckligt för att en förläggning
dit av själva institutet åtminstone under nuvarande förhållanden
bör komma i fråga. Vad Göteborg och Malmö beträffar är det däremot
klart, att i båda städerna finnas, ehuru i växlande omfattning, de betingelser,
som de sakkunniga anse vara nödvändiga för ett tandläkarinstitut. Vid
en detalj värdering och granskning av de fordringar, vilka ett tandläkarinstitut
ur undervisnings- och forskningssynpunkt m. m. ställer på förläggningsplatsen,
lia de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att de bästa
förutsättningarna synas föreligga i Malmö. Vid denna summering av skälen
för och emot i jämförelse med en förläggning till Göteborg ha framför allt
möjligheterna att ansluta det nya institutet till den medicinska fakulteten
i Lund fällt utslaget. När de sakkunniga intagit denna ståndpunkt, ha de
icke låtit sig påverkas av det förhållandet, att kostnaderna för inrättande
av ett nytt institut i Malmö beräknas bliva något lägre än motsvarande
kostnader beträffande Göteborg.
Emot de sakkunnigas beslut om förläggningsorten ha reservationer anmälts
av fyra ledamöter av de sakkunniga, vilka förorda, att det nya institutet
förlägges till Göteborg. I en av reservationerna har bland annat framhållits,
att Göteborg har större tillgång på patienter för ett institut, att tandläkarkåren
i Göteborg är mer än dubbelt så stor som i Malmö och därigenom
erbjuder bättre möjligheter att lösa de rekryteringssvårigheter, som kunna
44 Kungl. Maj:ts ''proposition nr S41-
befaras viel besättandet av det stora antalet lärartjänster vid institutet, att
den i Göteborg för ändamålet erbjudna tomten är större än motsvarande
tomt i Malmö, att goda möjligheter föreligga i Göteborg för den medicinsktkliniska
undervisningen och för forskning, samt att Göteborg är ett nordiskt
odontologiskt centrum.
I yttrandena från de myndigheter och organisationer, som särskilt uttalat
sig i frågan, utom stadsfullmäktige i Göteborg, har förordats, att det första
nya tandläkarinstitutet skall förläggas till Malmö.
Tomt för ett nytt tandläkarinstitut m. m.
De sakkunniga ha ingått i förhandlingar med vederbörande myndigheter
i Göteborg och Malmö angående tomt för ett nytt tandläkarinstitut och
därmed sammanhörande frågor. Dessa ha lett till att vardera staden, under
förutsättning att det första nya tandläkarinstitutet förlägges till staden,
gjort vissa åtaganden.
a. Stads julimäktige i Göteborg ha den 17 januari 1946, under nyssnämnda
förutsättning, i vad avser tomtfrågan beslutat
a) att, för uppförandet av föreslagen byggnad för ifrågavarande institut,
till Kungl. Maj:t och kronan, med nyttjanderätt så länge ett tandläkarinstitut
där är beläget, utan ersättning upplåta det å handlingarna i ärendet
bilagda situationsplan utmärkta området örn cirka 9 450 m2 av stadsägoområdet
nr 8433 av stadsägan nr 8430 + 8431 -f- 8433 i stadsdelen Änggården;
b)
att, på stadens bekostnad, framdraga ledningar för vatten, avlopp, gas
och elektricitet samt anordna vägförbindelse, allt till gränsen för det upplåtna
området.
I samband härmed beslöts
att såsom villkor för nämnda beslut skall gälla, att statsmakterna medgiva,
att den å området uppförda epidemireservpaviljongén får rivas, utan att
staden blir återbetalningsskyldig för erhållet statsbidrag;
att det till upplåtelse till Kungl. Majit och kronan föreslagna, å handlingarna
i ärendet bilagda situationsplan angivna området av Göteborgs
botaniska trädgård skall läggas till Sahlgrenska sjukhusets område, därest
ett tandläkarinstitut skall uppföras å sjukhusområdet; samt
att åt det nya tandläkarinstitutet genom vederbörande verksstyrelse tillhandahålla
värme, vatten, gas och elektricitet efter ersättningsgrunder, som
närmare angivits i sjukhusdirektionens framställning.
De sakkunniga ha i samband med tomtfrågan i Göteborg anfört, att en
47 meter lång kulvertförbindelse med den blivande sängbyggnaden för kirurgiska
och medicinska vårdplatser har kostnadsberäknats till 47 000 kronor
och att staden icke åtagit sig att bekosta densamma. Förbrukning av
vatten, gas och elektricitet borde enligt sjukhusdirektionens förslag sammanräknas
med Sahlgrenska sjukhusets totalförbrukning för erhållande av
största möjliga rabatt. Ersättning för levererad värme skulle utgå enligt uträknade
genomsnittspriset för producerad ånga för värmeändamål (inkluderande
amortering av anläggningskostnaderna m. m.)
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 2/+1.
b. Stadsfullmäktige i Malmö lia den 18 januari 1946, under enahanda
förutsättning, beslutat
att till staten upplåta tomten nr 4 i kvarteret nr 53 Klerken inom Södra
förstaden att av staten kostnadsfritt nyttjas, så länge staten å tomten bedriver
tandläkarundervisning (tandläkarinstitut) i ungefär nu planerad omfattning,
att uppdraga åt byggnadsnämnden att framlägga förslag till sådan ändring
av stadsplanen för kvarteret Klerken, att å den ifrågavarande tomten
kan för tandläkarinstitutet uppföras byggnad av planerad höjd och utformning,
att staden bekostar framdragning till tomtgränsen av erforderliga ledningar
för vatten, avlopp, elektricitet och gas samt
att ånga för tekniskt bruk och uppvärmning mot ersättning levereras till
institutet från Allmänna sjukhusets ångcentral genom servisledning, som
bekostas av staten.
Beslutet, i vad det avser stadsplaneändring, har föranletts av att gällande
stadsplan icke medger uppförande å tomten av byggnad till sådan höjd, som
föreslagits av de sakkunniga. Malmö stads sjukhusdirektion har i samband
härmed framhållit, att Allmänna sjukhusets ångcentral, från vilken ånga för
tekniskt bruk och uppvärmning skulle erhållas, är belägen 60—70 meter
från den föreslagna tomten. Kostnaden för rörkulvert inklusive ledningar
mellan ångcentralen och institutsbyggnaden hade kostnadsberäknats till
81 000 kronor. Den skulle gå under Carl Gustavs väg och järnvägen. Därest
så ansåges erforderligt, kunde i stället för rörkulverten anordnas en även
för sängvagnar lämpad gångkulvert, i vilken jämväl rörledningarna kunde
framdragas. Denna skulle erhålla en längd av omkring 145 meter och hade
kostnadsberäknats till omkring 163 500 kronor. Därest i stället kommunikationerna
mellan institutet och sjukhuset skulle ske genom sjukhusentrén
vid Södra Förstadsgatan, bleve gångvägen från institutet till ortopediska
kliniken omkring 730 meter.
De sakkunniga ha anfört, att de, oaktat så icke framgår av handlingarna,
förutsatt, att leveransen av vatten, gas och elektricitet samt ånga skall ske
efter stadens respektive sjukhusets självkostnadspris. Vidare ha de sakkunniga
ansett, att den planerade gångkulverten kommer att möjliggöra ett
rationellare utnyttjande av sjukhusets övriga kulvertförbindelser, i anledning
varav icke hela kostnaden för kulverten bör åvila staten. De föreslå
därför, att nya förhandlingar på denna punkt upptagas med staden för att
åstadkomma en sådan ändring, att kostnaderna fördelas på sätt, som båda
parternas nytta kan motivera. I anledning av vad sålunda anförts ha stadsfullmäktige
i yttrande den 22 mars 1946 beträffande uttrycket självkostnadspris
anfört, att man från stadens sida menat, att i fråga örn leveranser
detta ord icke borde avtalsmässigt användas, enär det alltid kunde bliva
föremål för olika uppfattning, vad däri inkluderades. Staden vore villig
tillhandahålla nyttigheterna för billigt pris och någon meningsskiljaktighet
i princip förelåge icke. Från stadens sida vore man villig ingå i förhandlingar
örn fördelning av kostnaderna för en gångkulvert.
Byggnadsstyrelsen har i samband med granskning av det framlagda byggnadsförslaget
framhållit, att styrelsen, även örn möjlighet förefunnes till viss
förbättring av förslaget, likväl hyste starka betänkligheter mot att förlägga
en byggnad av den omfattning och kostnad, varom det leir vore fråga, på
en tomt av den ringa storlek, som den i Malmö föreslagna.
46
Kungl. Majlis proposition nr 241.
Vissa kommunala åtaganden.
Det har ansetts rimligt, att den stad, till vilken ett nytt tandläkarinstitut
förlägges, åtager sig även vissa andra ekonomiska förpliktelser än att ställa
erforderlig tomt till förfogande. De sakkunniga ha i anledning härav ingått
i förhandlingar med Göteborg och Malmö i frågan.
Utgångspunkten vid de sakkunnigas förhandlingar har varit, att tandläkarinstitutets
kapacitet vid full utbyggnad i fråga örn av elever utfört
arbete motsvarar vad som kan utföras av en till två inom barntandvård
uteslutande tjänstgörande tandläkare samt av 12 med vuxet folktandvårdsklientel
sysselsatta tandläkare. De sakkunniga ha vidare ansett, att staden
komme att avlastas såväl engångskostnader för dessa poliklinikers anordnande
som även årliga kostnader för deras drift. Då institutet såsom tidigare
framhållits bör fungera såsom centraltandpoliklinik på förläggningsorten,
medför även detta minskade engångs- och driftkostnader för staden.
De erbjudanden, som de båda städerna i anledning härav gjort, uppvisa
emellertid vissa olikheter med hänsyn till dels den omfattning, i vilken
städernas kommunala tandvård för närvarande är utbyggd och därav följande
olika erfarenhet om kapacitet och kostnader, dels anläggnings- och
driftkostnader i fråga om folktandvården i Göteborg och Malmö. Beträffande
beräkningsgrunderna och motiveringarna härför hänvisa de sakkunniga
till bilaga 7 och 8 i betänkandet.
Stadsfullmäktige i Göteborg ha den 17 januari 1946 i förevarande avseende
beslutat
att för av det nya tandläkarinstitutet övertagen del av den verksamhet,
som eljest skulle ankomma på en av staden inrättad centraltandpoliklinik,
till statsverket utgiva dels ett engångsbidrag av 90 700 kronor och dels från
och med den tidpunkt, då institutet börjar övertaga nämnda verksamhet,
ett driftbidrag, av för de första fem åren 35 000 kronor för år räknat, och
för tiden efter utgången av sagda fem år med årligt belopp, som på grundval
av vad i sjukhusdirektionens framställning därom anförts för varje
kommande femårsperiod bestämmes efter förhandlingar parterna emellan;
att för av det nya tandläkarinstitutet övertagen del av distriktstandvården
för vuxna och barn till statsverket utgiva dels ett engångsbidrag av
52 000 kronor och dels från den tidpunkt, då institutet börjar övertaga, sistnämnda
verksamhet, ett driftbidrag av för de första fem åren 18 000 kronor
för år räknat, utgörande nettodriftkostnaden för en tandläkare inom
barntandvården, och för tiden efter utgången av sagda fem år med ett
årligt belopp, som på grundval av vad i sjukhusdirektionens framställning
därom anförts för varje kommande femårsperiod bestämmes efter förhandlingar
parterna emellan;
att åt det nya tandläkarinstitutet genom sjukhusdirektionen tillhandahålla
vårdplatser å Sahlgrenska sjukhuset i enlighet med vad i sjukhusdirektionens
framställning närmare angives; samt
att såsom villkor för beslutet skall gälla att garanti, som av sjukhusdirektionen
kan godkännas, lämnas för att vid det nya tandläkarinstitutet tandvård
lämnas i sådan omfattning, att den svarar mot den tandvård, som kan
Kungl. Maj:ts proposition nr 2^1. 47
beräknas ankomma på två tandläkare vid centralpoliklinik samt en tandläkare
inom barntandvården.
Stadsfullmäktige i Malmö ha den 18 januari 1946 i motsvarande avseenden
beslutat
att Malmö stad såsom ersättning för den minskning i stadens folktandvårdskostnader,
som staden kan komma att vidkännas genom tandläkarinstitutets
förläggande till Malmö, skall till staten utgiva dels 50 000 kronor,
motsvarande engångskostnader för lokaler och utrustning för huvudsakligt
övertagande av den vård, som lämnas vid en centraltandpoliklinik, samt ett
årligt driftbidrag, som för första femårsperioden, utlöpande med utgången
av år 1951, bestämmes till 5 000 kronor och dels 455 000 kronor såsom engångsbidrag
för lokaler och utrustning för huvudsakligt övertagande av den
vård, som eljest skulle utföras av tolv distriktstandläkare i vuxentandvård
och en distriktstandläkare i barntandvård (barntandläkare), samt — under
förutsättning att barntandvården å institutet lämnas kostnadsfritt — ett
årligt driftbidrag, som för en första femårsperiod utgår vid full utbyggnad
med 20 000 kronor, motsvarande kostnaden för en barntandläkare; skolande
de båda driftbidragen för senare perioder utgå enligt överenskommelser,
som träffas för fem år i sänder,
att förklara sig i princip villig att medverka till anordnandet av en käkkirurgisk
avdelning i nuvarande ortopediska kliniken, samt
att detta och övriga samtidigt fattade beslut skola gälla under förutsättning
dels att staten i planerad omfattning såväl igångsätter verksamheten
i de provisoriska lokalerna i början av år 1947 som ock snarast fortsätter
densamma i den blivande institutsbyggnaden, vars uppförande skall påbörjas
fortast möjligt, och dels att staten förbinder sig att om och när verksamheten
vid institutet nedlägges, till staden återbetala vad staden till staten
erlagt såsom engångsbidrag.
Beträffande värderingen av den verksamhet, som ett tandläkarinstitut
kan beräknas övertaga inom vederbörande stads folktandvård, ha de sakkunniga
anfört följande.
Engångskostnaden för anordnandet av en centraltandpoliklinik avsedd för
en lasarettstandläkare och en biträdande lasarettstandläkare torde, med hänsyn
till de lokalbehov och den utrustning, som en dylik poliklinik erfarenhetsmässigt
kräver, icke understiga 100 000 kronor, varav belöper cirka
70 000 kronor på byggnadskostnad och cirka 30 000 kronor på utrustningskostnader.
När Malmö stad härutinnan erbjudit sig vidkännas ett engångsbidrag
om 50 000 kronor i jämförelse med ett från Göteborgs stad erbjudet
engångsbidrag örn 90 700 kronor, har staden motiverat en dylik begränsning
av engångsbidraget därmed, att staden för ändamålet icke skulle behöva
uppföra helt ny byggnad utan kunna inom i Allmänna sjukhuset tillgängliga
lokaler anordna en centraltandpoliklinik för ett belopp motsvarande
hälften av eljest beräknad nybyggnadskostnad.
Beträffande engångskostnaden för anordnande av distriktstandpolikliniker
torde denna kunna genomsnittligt uppskattas till cirka 35 000 kronor per
tandläkare, varav belöper i runt tal 25 000 kronor på byggnadskostnad och
10 000 kronor på utrustningskostnad. Denna uppskattning har godtagits av
Malmö stad, som sålunda erbjudit sig bidraga med ett engångsbelopp om
455 000 kronor med hänsyn därtill, att det planerade institutets insats inom
48
Kungl. Majlis ''proposition nr 2/+1.
stadens folktandvård ansetts motsvara 12 distriktstandläkare sysselsatta med
vuxet klientel och^ en barntandläkare. Från Göteborgs stads sida åter har
man hävdat en från de sakkunnigas uppfattning avvikande mening, i det
man gjort gällande, att inkomsterna enligt tandvårdstaxan skulle, i vad
gäller distriktstandpoliklinikerna för vuxet klientel, täcka icke blott sedvanliga
driftkostnader utan därjämte även ränta å anläggningskostnaden eller
hyra för lokalen. Stadens ifrågavarande engångsbelopp har därför på i sjukhusdirektionens
skrivelse anförda skäl begränsats till ett utrustningsbidrag
för dessa kliniker om 3 250 kronor per klinik eller 39 000 kronor för 12 dylika
kliniker för vuxna, vartill kommer 13 000 kronor på polikliniken för
barntandvård.
Vad härefter angår de årliga bidragen anse de sakkunniga, att dessa med
hänsyn till ovissheten rörande den framtida löne- och konjunkturutvecklingen
m. m. böra regleras för förslagsvis en femårsperiod i sänder. Av särskild
vikt har därför nu varit att få principiellt klarlagt, att vederbörande stad
vore villig årligen bidraga till institutets drift med ett belopp, motsvarande
den nettokostnad, staden skolat vidkännas för driften av den centraltandpoliklinik
och det antal distriktstandpolikliniker, vars verksamhet beräknas
bliva övertagen av ett blivande tandläkarinstitut.
Med hänsyn till de skiljaktiga uppgifter angående huvudmannens årliga
nettokostnader för driften av en centraltandpoliklinik av den omfattning här
är fråga, vilka erhållits från det fåtal centraltandpolikliniker i riket, som
hittills varit i verksamhet, föreligger knappast möjlighet att med bestämdhet
angiva det belopp, till vilket stadens bidrag för driften av institutets centraltandpoliklinik
framdeles bör avvägas. Under det att för första femårsperioden
Göteborgs stad härutinnan erbjudit sig erlägga ett årligt bidrag om
35 000 kronor, har Malmö stad på i sjukhusdirektionens skrivelse anförda
skäl begränsat sitt erbjudande till 5 000 kronor per år.
Vad angår kostnaderna^ för driften av distriktstandpoliklinikerna för vuxna
ha myndigheterna i såväl Göteborg som Malmö hävdat, att dessa helt
kunna beräknas bliva täckta av inflytande taxeavgifter, vid vilket förhållande
något årligt driftbidrag för den å tandläkarinstitutet utförda vuxentandvården
icke kunnat erbjudas. Även om de sakkunniga ifrågasätta, huruvida
inkomsterna enligt gällande tandvårdstaxa vid landets distriktstandpolikliniker
med nu rådande löne- och konjunkturförhållanden verkligen
kunna till fullo täcka de på denna vård belöpande driftkostnaderna, allrahelst
i dessa kostnader jämväl inräknas lokalhyra eller förräntning av anläggningskapital,
synas statsmakterna enligt de sakkunnigas uppfattning
dock icke kunna, i vad gäller första femårsperioden, undgå acceptera den
härutinnan av vederbörande städer intagna ståndpunkten.
Beträffande det årliga bidrag, som skulle belöpa på den å institutet utförda
barntandvården (avsedd att motsvara den verksamhet, som en med
dylik tandvård uteslutande sysselsatt tandläkare utför under ett år) har
detta, såsom framgår av det föregående, upptagits till respektive 20 000
och 18 000 kronor av Malmö och Göteborg.
I detta sammanhang ha de sakkunniga fäst uppmärksamheten vid att
organisationen av det nya institutet förutsätter, att detta skall kunna bedriva
en kontinuerlig, patientvårdande verksamhet och därför vara skickat
att fungera i folktandvårdens tjänst. Sålunda skall det i begränsad omfattning
vara öppet för vårdsökande även under den tid, när eleverna ha ferier.
49
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2^1.
Institutets patientvårdande verksamhet bygger på den principen, att de
vårdsökande skola omhändertagas och behandlas, så långt institutets kapacitet
det medgiver, efter en taxa som i intet fall överstiger folktandvårdstaxan,
oavsett örn patienten behandlas av kandidat eller lärare. I den mån
de vårdsökandes antal blir så stort, att institutets av de sakkunniga i detta
avseende beräknade kapacitet därmed överskrides, bör däremot möjlighet
finnas att på andra vägar och villkor söka tillfredsställa vårdbehovet.
De sakkunniga ha vidare erinrat om att jämlikt kungörelsen den 3 juni
1938 angående statsbidrag till folktandvård den av medicinalstyrelsen godkända
planen för folktandvårdens ombesörjande jämväl skall inrymma en
centraltandpoliklinik. För den skull föreslå de sakkunniga, att det måtte
uppdragas åt medicinalstyrelsen att efter samråd med de sakkunniga genom
omprövning respektive fastställande av plan för folktandvården för den
kommun, till vilken det första nya institutet blir förlagt, inplacera tandläkarinstitutet
såsom centraltandpoliklinik. Härigenom torde bland annat
dessutom den i varje fall av stadsfullmäktige i Göteborg önskade garantien
vinnas beträffande institutets möjligheter att fungera i folktandvården.
I de över sakkunnigförslaget avgivna yttrandena ha spörsmålen i samband
med ifrågavarande kommunala åtaganden icke blivit föremål för särskilda
uttalanden.
Föreliggande utredning ger vid handen, att valet av förläggningsort för
det tandläkarinstitut, som först skall uppföras, bör stå mellan städerna Göteborg
och Malmö. Emellertid vill jag i detta sammanhang ånyo uttala min
uppfattning, att beslut örn uppförande av ett tredje tandläkarinstitut skall
kunna fattas inom en snar framtid. Jag är angelägen framhålla detta, enär
det skulle vara oförmånligt, örn den stad, till vilken det närmast aktuella
institutet nu icke förlägges, skulle vidtaga åtgärder för utbyggnad av sin
folktandvård, som innebure försämrade möjligheter att i stadens tandvårdsorganisation
inpassa även ett tandläkarinstitut.
I diskussionen om förläggningsort för ett nytt tandläkarinstitut har, såsom
naturligt är, övervägande framförts synpunkter, vilka sammanhöra med
behovet av anknytning för institutet med medicinsk-teoretiska institutioner
vid universitet eller högskola samt med frågor om lärår- och patienttillgång
m. m. Frågan om en lämplig tomt utgör emellertid även ett betydelsefullt
spörsmål, till vilket ställning måste tagas. Vidare har i förevarande fall de
två städerna åtagit sig vissa ekonomiska prestationer, därest det första institutet
förlägges till staden.
Beträffande frågan om de ekonomiska åtagandena vill jag först framhålla
följande.
Kommunernas utfästelser i förevarande avseende lia sin grund i att tandvardsverksamheten
vid ett tandläkarinstitut medför besparingar i kommunens
omkostnader för folktandvården. Det har därför begärts och av stii
Dihamj
till rilcsdagens protokoll 19b6. 1 sami. Nr 21,1. 4
Departe
mentschefen.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr Judenia
principiellt godtagits, att staden skall bidraga till ett tandläkarinstituts
upprättande och drift med belopp, som svarar mot den nettokostnad,
staden skulle ha fått vidkännas för eljest erforderliga tandpolikliniker. Stadens
besparing har ansetts kunna beräknas med tillämpning av vissa av de
sakkunniga angivna normer rörande kapaciteten av tandvårdsutövningen
vid ett tandläkarinstitut.
Den uppställda principen örn bidragsskyldighet anser jag riktig. Den bör
utan eftergifter tillämpas.
De på grundval av det anförda av stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö
gjorda utfästelserna utvisa vissa påtagliga skiljaktigheter, enligt uppgift
orsakade av i städerna rådande olika förhållanden. Det hade givetvis varit
värdefullt, örn vid remissbehandlingen myndigheterna ingått i ett närmare
bedömande av de gjorda erbjudandena. Så har dock ej skett. För egen del
lägger jag i denna situation huvudvikten vid att den nyssnämnda principen
örn bidragsskyldighet godtagits av städerna. Med hänsyn till de skäl, de sakkunniga
och städerna själva framhållit, anser jag vidare att, i avvaktan på
närmare erfarenheter, städernas utfästelser nu kunna principiellt godtagas
utan något direkt förord för den ena eller andra stadens åtaganden. Frånsett
engångsbeloppen har det nämligen förutsatts, att ersättningsfrågan skall
omprövas efter loppet av fem år, därvid självfallet de fortsatta ersättningsbeloppen
böra beräknas enligt enahanda grunder som nu.
Skriftligt avtal, reglerande alla enskilda frågor, synes böra upprättas mellan
staten och den stad, till vilket institutet förlägges. Från statens sida synes
detta lämpligen kunna ombesörjas av vederbörande länsstyrelse i samråd
med de sakkunniga, dock bör avtalet underställas Kungl. Majit för
godkännande. Vid de förhandlingar, som i anledning härav komma att föras,
torde vissa jämkningar beträffande de gjorda åtagandena kunna ifrågasättas.
Jag vill exempelvis påpeka, att det icke kan anses skäligt och icke heller
rimligen ha av Malmö stad avsetts, att statens förpliktelse att, »om och när
verksamheten vid institutet nedlägges», till staden återbetala vissa engångsbidrag
skall vara till tiden obegränsad; förpliktelsen synes i stället böra
successivt bortfalla. Vidare har, såsom motprestation för Malmö stads årliga
driftbidrag för barntandvården vid institutet, i handlingarna förutsatts,
att staden skall äga utfå statsbidrag även för de barn, som behandlas å institutet.
Såvitt nu kan bedömas, är detta en mindre lämplig anordning.
Jag förutsätter att vederbörande kommunala myndigheter icke komma att
motsätta sig vidtagandet av rimliga jämkningar. Slutlig ställning beträffande
förläggningsfrågan synes sålunda nu likväl kunna tagas.
Beträffande tomtfrågan framgår av handlingarna, att den av Göteborgs
stad erbjudna tomten är större än motsvarande tomt i Malmö. Den förra
tomten omfattar 9 450 kvadratmeter och är belägen intill Sahlgrenska sjukhuset,
med vilket kulvertförbindelse kan erhållas. Tomten måste anses fullt
tillräcklig och väl lämpad för ett tandläkarinstitut. I Malmö utgör den före
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
slagna tomten cirka 7 700 kvadratmeter och är belägen så, att kulvertförbindelse
under Carl Gustavs väg och järnvägen kan erhållas med Allmänna
sjukhuset. Byggnadsstyrelsen hyser, såsom nämnts, betänkligheter mot att
en byggnad av den omfattning och kostnad, varom här är fråga, uppföres
på en tomt av denna storlek. Det är otvivelaktigt, att ifrågavarande tomt är
väl liten. Enligt vad jag inhämtat torde emellertid vid en bearbetning av
föreliggande byggnadsförslag sådana ändringar kunna vidtagas, att några
hinder ur nu ifrågavarande synpunkter ej torde kunna anses föreligga att
förlägga institutet till denna tomt. Jag vill ytterligare påpeka, att något behov
av framtida utvidgning av institutet ej torde föreligga; i stället är avsikten,
såsom tidigare berörts, att framdeles begränsa de studerandes antal
vid institutet. Med hänsyn till tomtfrågan anser jag sålunda, att det nya
institutet, även om tomten i Göteborg är rymligare, utan större olägenhet
kan förläggas till Malmö.
Ur de övriga synpunkter, som äro av betydelse för förläggningsfrågan, ha
de sakkunnigas majoritet och samtliga de myndigheter och organisationer,
som särskilt uttalat sig i frågan, utom stadsfullmäktige i Göteborg ansett,
att institutet bör förläggas till Malmö. Även jag ansluter mig till denna mening.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts förordar jag, att
det nya. tandläkarinstitutet förlägges till Malmö å den av staden erbjudna
tomten.
I samband med de förhandlingar, som på grund av vad i det föregående
anförts utan dröjsmål böra upptagas med Malmö stad för åvägabringande
av ett skriftligt avtal rörande stadens ekonomiska åtaganden, bör frågan
örn stadens deltagande i kostnaderna för en kulvertförbindelse mellan institutet
och Allmänna sjukhuset upptagas.
Slutligen vill jag i anledning av de sakkunnigas uttalanden framhålla, att
åtgärder böra vidtagas för att i sinom tid det nya tandläkarinstitutet skall
bliva infogat i folktandvårdsorganisationen i Malmö såsom centraltandpoliklinik.
3. Byggnadsfrågan.
Enligt sitt uppdrag lia tandläkarutbildningssakkunniga låtit utarbeta av
preliminära ritningar och kostnadsberäkning åtföljt förslag till nytt tandläkarinstitut.
Arbetet har utförts av arkitekterna N. G:son Friberg och E.
Hawerman. I sitt betänkande lia de sakkunniga inledningsvis framhållit,
att den tillgängliga tiden icke tillåtit utarbetande av definitiva förslag för
institutets förläggning till båda de platser, vilka främst ansetts böra komma
i fråga. Med hänsyn till dels den inställning en majoritet inom de sakkunniga
intagit, dels vad som förekommit vid remissbehandlingen av de sakkunnigas
i november 1945 avgivna förslag, ha de sakkunniga sålunda nödgats
ägna Göteborgsalternativet en i viss mån summarisk behandling i vad
52 Kungl. Majda proposition nr 2Jfl.
avser kostnadsberäkningen. De uppgjorda skissritningarna ha bifogats betänkandet.
Beträffande förutsättningarna för ritningsförslaget och byggnadens planläggning
ha de sakkunniga inledningsvis anfört följande.
Sahlgrenska sjukhusets område är icke stadsplanelagt. Detta medför, att
byggnaden där kan utföras med jämförelsevis stor frihet för planläggningen.
Malmötomten är däremot stadsplanelagd och bestämmelserna jämte hänsyn
till kringliggande bebyggelse lägga vissa band på utformningen av en så
stor byggnadsenhet som den ifrågavarande. Skissritningarnas utformning har
därför i första hand bestämts av de krav, som tomten i Malmö ställer. Hänsyn
bar tagits till att de även skola kunna användas för tomten i Göteborg.
För att i möjligaste mån begränsa byggnadens yttre höjd har en vindsvåning
inretts. Till denna ha förlagts sådana utrymmen, som lämpligen förläggas
fritt eller avskilt från institutets övriga lokaler, nämligen operationsavdelning,
protesavdelningens fantomlaboratorium och avdelningen för patologi
med djuravdelning. För Göteborgstomten torde det vara lämpligare att
höja taklisten en våning och därovan ha ett taklag med låg resning.
En gångbar kulvert förenar byggnaden med kulvertsystemet i intilliggande
sjukhus, vars värmecentral levererar erforderlig värme. Byggnaden har
därför ej särskilt pannrum utan endast fördelningsrum. Kulverten står i förbindelse
med en sänghiss avsedd för operationsavdelningen.
Byggnaden är utformad kring en rektangulär gård med minsta mått 32,3
m och största mått 41,3 m. Det invändiga fria måttet mellan byggnadens
ytterväggar är 12 m och fönstermittelavståndet är 3 m. Den fria våningshöjden
är 3 m utom för den stora föreläsningssalen, där den är 5,2 m, och
för därunder belägna omklädningsrum, där den är 2,6 m.
Gårdens stora vidd och byggnadens relativt smala bredd giva välbelysta
lokaler. Större kliniksalar och laboratorier upptaga hela bredden från yttervägg
till yttervägg och ha förlagts så, att korridor är överflödig.
Byggnaden uppföres på betonggrund med bärande pelare i fasaderna på
var 3 m. Bjälklagen utföras av järnbalkar från yttervägg till yttervägg och
med mellan balkarna gjutna plattor av betong. Den inredda delen av vinden
gjutes av betong, hanbjälksvinden utföres av trä. Ytterväggarna muras av
tegel med fogstruket fasadtegel och med vissa omfattningar jämte fritrappor
av natursten. Taket belägges med taktegel.
Sousbassementvåningen har förlagts helt över gården och har därigenom
blivit en värdefull och välbelyst våning. Sänghissen står i denna våning i
förbindelse med kulverten från sjukhuset och den kan även nås av en ambulans,
som kör in på gården genom en gårdsport. Material och sopor kunna
också köras denna väg.
Studenternas och patienternas ingångar ligga på var sin motsatta sida och
ha var sin huvudtrappa, kring vilken respektive lokaler gruppera sig så, att
korsande strömmar undvikas och studenterna möta patienterna först i
kliniksalarna.
Härefter följer en utförlig planering sbeskrivning, beträffande vilken jag
emellertid tillåter mig hänvisa till betänkandet.
Beträffande kostnaderna för byggnadsföretaget ha de sakkunniga framlagt
följande beräkningar.
Kungl. Majlis proposition nr 241.
53
Byggnadens volym utgör cirka 54 950 kbm varav cirka 36 650 kbm utnyttjas
till med speciell utrustning försedda lokaler och cirka 18 300 kbm
till övriga mera normalt inredda lokaler, enligt följande uppställning:
Speciellt utrustade
lokaler.
Normalt utrustade
lokaler.
Vindsvåningen................
500 kbm
Våningen 3 tr.................
........ 8 600 »
500 »
» 2 tr.................
........ 8 600 »
500 »
» 1 tr.................
........ 8 200 »
900 »
Bottenvåningen ..............
........ 2 670 »
7 370 »
Sousbassementvåningen........
........ 2 280 »
6 660 »
Trapphus ....................
36 650 kbm
1 870 »
18 300 kbm.
Örn byggnaden uppföres i Göteborg kan kostnaden beräknas enligt följande
uppställning, varvid är att märka att grundförhållandena i Göteborg möjligen
kunna medföra att totalsumman varierar.
Kronor.
36 650 kbm ä 123 kronor....................... 4 507 950
18 300 » » 95 » ....................... 1 738 500 6 246 450
Vägar och planering samt ledningar inom tomt.............. 35 000
Enligt sjukhusdirektionens i Göteborg skrivelse till stadsfullmäktige
den 27 december 1945 beräknas kostnaderna för:
Gångkulvert .................................. 47 000
Servisledning för värme........................ 6 000 53 000
Summa 6334450.
Örn byggnaden uppföres i Malmö kan kostnaden beräknas enligt följande
uppställning:
Kronor.
36 650 kbm å 116 kronor....................... 4 251 400
18 300 » »89 » ....................... 1 628 700
Vägar och planering samt ledningar inom tomten..............
Kombinerad gång- och rörkulvert inklusive ledningar enligt bihang
till Malmö stadsfullmäktiges protokoll nr 24/1946 . .. .
Summa
5 880 100
50 000
163 500
6093600.
Byggnaden för ett tandläkarinstitut enligt det uppgjorda förslaget har
sålunda beräknats i avrundade tal kosta
i Göteborg................ 6 335 000 kronor och
i Malmö.................. 6 100 000 kronor.
I yttrandena över sakkunnigförslaget har endast byggnadsstyrelsen särskilt
uttalat sig om det föreliggande byggnadsförslag^ och därvid inledningsvis
framhållit, att en för Malmö avsedd lämplig lösning av byggnadsfrågan med
hänsyn till de olika förutsättningarna i fråga örn tomter icke utan vidare
ginge att genomföra, för Göteborg eller tvärtom. Härefter anför byggnadsstyrelsen
vidare.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 2^1.
Beträffande det nya tandläkarinstitutet anföra de sakkunniga, att detta
i lokalavseende har flera uppgifter att fylla med hänsyn till dels undervisning
och forskning, dels behandling av patienter. Det anföres i betänkandet,
»att om samtliga dessa krav skulle kunna tillgodoses borde möjlighet finnas
att sprida avdelningarna på ett relativt stort byggnadsområde. Då sa icke
är förhållandet utan byggnadskropparna mäste hållas samman inom ett
starkt begränsat tomtområde, hava givetvis stora svårigheter förelegat att
på ett tillfredsställande sätt lösa det föreliggande problemet». Byggnadsstyrelsen
finner riktigheten av detta uttalande styrkt vid en granskning av
det framlagda förslaget, som visar svårigheterna att få en tillfredsställande
lösning på den föreliggande alltför knappt tillmätta tomten.
Även om möjlighet förefinnes till viss förbättring av det av de sakkunniga
företedda förslaget, hyser styrelsen likväl starka betänkligheter mot att förlägga
en byggnad av den omfattning och kostnad det här är fråga om på en
tomt av den ringa storlek, som de sakkunniga föreslagit i Malmö.
Det framlagda ritningsförslaget är utformat med fyra till en enhet sammanförda
huslängor, omslutande en fyrkantig gård, med hela byggnadsko
mplexet uppfört i fyra fulla våningar jämte vinds- och undervåning.
Byggnaden kommer enligt förslaget att med en av sina fasader förläggas
endast 14 m från angränsande bostadsbebyggelse. Hela utrymmet beräknas
redan från början helt taget i anspråk för att täcka föreliggande lokalbehov.
Våningshöjden har genomgående begränsats till 3 m, vilken höjd styrelsen
finner väl knapp, i varje fall inom de större behandlingsavdelningarna, där
ett stort antal patienter och studerande komma att uppehålla sig under
större delen av dagen.
För att erhålla tillräckligt utrymme har undervåningen i viss utsträckning
måst utnyttjas för arbetslokaler, som få belysning genom källarfönster,
och till denna våning har därjämte förlagts lokaler för de studerande, såsom
omklädningsrum, kårlokaler och matsal m. m., ävensom omklädningsrum
för sköterskeelever och städerskor.
I syfte att tillföra vissa i undervåningen inrymda lokaler någorlunda goda
ljusförhållanden måste enligt förslaget hela gården nedschaktas till ett lägre
plan än omgivande gator.
Det knappa utrymmet har medfört, att den större hörsalen beträffande
luftkuben icke kommer att fylla, skäliga anspråk med hänsyn till uppgivet
platsantal. Det är dessutom mindre lämpligt att utforma en hörsal av denna
.storlek och längd och för sådant ändamål som här avses utan att sittplatserna
ordnas i gradiner. Kapprummen till hörsalen liro förlagda på motsatta
sidan av entrén i förhållande till salen, vilken anordning är ägnad att medföra
olägenheter för de besökande till hörsalen.
Det starkt begränsade utrymmet har även haft till följd, att vissa lokaler
blivit mindre lämpligt förlagda i förhållande till varandra.
De sakkunniga ha framhållit, att principen för uppbyggandet av ett nytt
tandläkarinstitut bör vara den, att byggnaden konstrueras efter en studieplan,
som kan anses vara av sådan kvalité, att den kan gälla för de närmaste
årtiondena eller för den tidrymd, inom vilken en institution av ett tandläkarinstituts
typ kan anses tillfredsställa moderna krav.
Även örn byggnadsstyrelsen helt delar den uppfattningen, att studieplanen
för institutet bör fastställas före uppgörandet av slutliga ritningar, finner
styrelsen det knappast förenligt med klok förtänksamhet att binda institutets
utformning på det sätt ritningsförslaget utvisar. Byggnaden är en
-
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 2J+1.
ligt förslaget en färdig enhet, som svårligen medgiver framtida utvidgningar,
därest sådana skulle, som erfarenheten ofta visar vara fallet, bliva erforderliga.
Vid alla institutioner för vetenskaplig verksamhet, vare sig det
gäller medicinsk, naturvetenskaplig eller teknisk sådan, borde därför möjligheter
för framtida utvidgningar och förändringar hållas öppna, och byggnadsstyrelsen
utgår från, att ett tandläkarinstitut icke intager en särställning
i detta avseende.
Beträffande de till 6 100 000 och 6 335 000 kronor beräknade byggnadskostnaderna
enligt föreliggande förslag för ett nytt institut i Malmö respektive
Göteborg har styrelsen intet att erinra.
Det nu föreliggande förslaget till byggnad för ett nytt tandläkarinstitut
är helt anpassat till den utvidgade studieplan för tandläkarutbildningen,
som de sakkunniga utarbetat och för vilken en utförlig redogörelse redan
lämnats. Jag erinrar emellertid örn att jag i det föregående på närmare angivna
skäl förordat ett reviderat förslag till studieplan, som framlagts av
landshövdingen Conrad Jonsson i egenskap av inom ecklesiastikdepartementet
särskilt tillkallad utredningsman. Accepterandet av detta nya förslag
till studieplan medför att även förslaget till byggnad behöver bearbetas.
Arbetet härmed, vid vilket de av byggnadsstyrelsen gjorda erinringarna
mot förslaget komma att vinna beaktande, har redan påbörjats under
ledning av byggnadsstyrelsen, som erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att i
samråd med de sakkunniga utarbeta förslag till nytt tandläkarinstitut. Bearbetningen
torde emellertid icke kunna föreligga färdig inom sådan tid,
att ett reviderat förslag kan föreläggas riksdagen i vår. Därest bygget skall
kunna bli färdigt inom förutsatt tid, går det å andra sidan icke att upp
skjuta beslutet i frågan till hösten.
I detta läge torde Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande
att utan dess vidare hörande taga slutlig ställning till det reviderade byggnadsförslag,
som under ledning av byggnadsstyrelsen upprättas på grundvalen
av föreliggande förslag.
Kostnaderna för ett nytt tandläkarinstitut i Malmö enligt det av de sakkunniga
framlagda förslaget lia beräknats till 6 100 000 kronor, mot vilken
beräkning byggnadsstyrelsen i sitt yttrande icke funnit anledning till erinran.
Jag förutsätter, att vid den pågående bearbetningen av förslaget
den sålunda beräknade kostnadsramen i huvudsak kommer att hållas. Av
det beräknade beloppet torde för budgetåret 1946/47 lämpligen bora anvisas
4 000 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda förekommit förordar jag, att byggnad
för ett nytt tandläkarinstitut i Malmö uppföres i enlighet med ritningar,
som utarbetas av byggnadsstyrelsen på grundvalen av nu föreliggande ritningsförslag.
Departe
mentschefen.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
4. Utrustningsfrågan.
Ett tandläkarinstitut, där patienter behandlas och de studerande skola
bibringas färdighet att handha en omfattande teknisk apparatur, måste
uppenbarligen förfoga över en modern och fullständig utrustning såväl i
laboratorier som i kliniksalar. Denna utrustning är i vissa delar synnerligen
dyrbar. T andläkarutbildning ssakkunniga ha beräknat kostnaderna för utrustning
av det av dem föreslagna tandläkarinstitutet till sammanlagt
3 000 000 kronor enligt följande specifikation.
Röntgendiagnostiska avdelningen jämte övriga avdelningars
utrustning jör röntgen. Kronor.
A. Röntgen diagnostiska avdelningen................ 65 000
B. Övriga avdelningars röntgenutrustning .......... 30 000 95 000
Avdelningen jör tand- och käkkirurgi.
A. Tandkirurgisk poliklinik jämte allmän mottagning. . Ilo 000
B. Parodontologiavdelningen, 1 tr................. 115 000
C. Operationsavdelningen, vindsvåningen .......... 45 000 270 000
Barntandvårdsavdelningen ............................... 115 000
Avdelningen jör odontologisk ortopedi.
A. Ortodontiavdelningen ......................... 135 000
B. Bettanalysavdelningen ........................ 110 000 245 000
jör odontologi.
A. Fantomlaboratorium för odontologi, karieslära,
1 och 2 tr................................... 120 000
B. Fantomlaboratorium för odontologi, proteslära,
vindsvåningen .............................. 160 000
C. Laboratorier för klinici, 2 och 3 tr............. 120 000 400 000
Kliniksalarna, avdelningarna jör odontologi, 2 och 3 tr....... 800 000
Under sökningsavdelningen, intemmedicin................... 70 000
Rotjyllningsavdelningen ................................. 190 000
Patologiavdelningen ..................................... 70 000
Laboratorier jör materialprovning och jör bakteriologi........ 70 000
Tjänste-, behandlings-, laboratorielokaler, 4 professorer, 7 laboratorer
............................................... 150 000
Aula och 12 demonstrationsrum, varav 4 mindre rum........ 150 000
Djuravdelningen ........................................ 15 ooo
Möbler m.m............................................ 140 000
Studentlokalema med köksavdelningen (40 000) ............. 70 000
Verkstadsrum, förråd .................................... 25 000
Sterilisationsrum ........................................ 125 000
Summa kronor 3 000 000.
Beträffande beräkningarna ha de sakkunniga vidare anfört följande.
Priserna per enhet av olika slag äro dagens priser och de sakkunniga vilja
i detta sammanhang framhålla, att det knappast är troligt att dessa priser
57
Kungl. Majlis proposition nr 2J, 1.
komma att kvarstå vid nuvarande nivå. Möjligheterna att anskaffa utrustning
äro vidare i hög grad beroende av om det land, som för närvarande
torde vara den främste tillverkaren, nämligen U. S. A., kan eller över huvud
taget är villigt att exportera för det nya tandläkarinstitutets utrustning nödvändiga
artiklar. Vissa möjligheter härtill synas emellertid föreligga, örn avtal
om leverans kunde träffas på grundval av ett riksdagens beslut redan denna
vår. För den skull föreslå de sakkunniga, att medel för inköp av utrustning
måtte av statsmakterna ställas till förfogande redan innevarande år samt
att det uppdrages åt särskild sakkunskap att så fort ske kan efter riksdagens
beslut förbereda och genomföra ifrågavarande inköp. Med hänsyn till det
önskvärda i att i god tid planera produktion och inköp även av sådana
artiklar, vilka svensk industri nu eller efter viss planering kan tillhandahålla,
förorda de sakkunniga att hela det belopp, vilket kan komma att äskas
för utrustning, måtte få disponeras redan från och med budgetåret 1946/47.
I fråga örn utrustningen av studentlokalerna samt köksavdelningen synes
det de sakkunniga vara rimligt, att örn staten tillhandahåller lokaler av viss
typ för elevkåren staten jämväl bekostar dessas inredning.
I yttrandena över de sakkunnigas förslag ha kostnadsberäkningarna för
utrustningen icke blivit föremål för särskilda uttalanden.
Några erinringar ha, såsom nyss berörts, icke gjorts mot de framlagda
beräkningarna rörande utrustningskostnaderna. I och för sig torde de ock
kunna godtagas. Jag vill emellertid understryka, att den största sparsamhet
bör iakttagas vid anskaffningen utan att därigenom utrustningens kvalitet
och ändamålsenlighet äventyras. De sakkunniga ha föreslagit, att staten
skall bekosta inredningen och utrustningen av studenternas lokaler med
tillhörande köksavdelning. Med hänsyn till att det vid början av det nya
institutets verksamhet icke finnes någon kårorganisation, som torde kunna
bestrida ifrågavarande utgifter, finner jag det påkallat, att staten påtager
sig även denna kostnad. Ett sådant åtagande av staten får emellertid icke
betraktas såsom prejudicerande för framtiden. Inredningens och utrustningens
underhåll torde böra åvila den blivande studentorganisationen vid
institutet.
De sakkunniga ha utgått från att anslag till utrustning snarast bör beviljas.
Detta torde även enligt min mening vara nödvändigt, då leverans- och
installationstiderna äro långa. Med hänsyn till det önskvärda i att i god tid
planera produktion och inköp även av sådana artiklar, vilka svensk industri
nu eller efter viss planering kan tillhandahålla, lia de sakkunniga förordat,
att hela det belopp, vilket kan komma att äskas för utrustning, måtte få
disponeras redan från och med budgetåret 1946/47. De sakkunnigas synpunkter
böra tillgodoses, men enligt min mening är det likväl icke nödvändigt
att redan för nämnda budgetår bevilja hela det erforderliga beloppet.
Ett anslag för budgetåret 1946/47 av 1 500 000 kronor torde vara till fyllest.
Då det emellertid torde ställa sig ekonomiskt förmånligare, örn all eller
huvuddelen av den utrustning, som kräves för institutets vidkommande,
kan på en gång kontrakteras, torde Kungl. Maj:t böra äga rätt att medge,
Departe
mentschefen.
Departementschefen
.
Departe
mentschefen.
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
att inom en kostnadsram av 3 000 000 kronor avtal träffas om leverans av
utrustning till institutet m. m., att likvideras före utgången av budgetåret
1947/48.
5. Personalorganisationen.
I samband med byggna dsf rågan ha tandläkarutbildning ssakkunnig a framlagt
fullständigt förslag till personalorganisation vid det nya tandläkarinstitutet,
avpassat efter den utvidgade studieplan, de sakkunniga utarbetat.
Såsom redan nämnts, innebär den föreslagna organisationen i jämförelse
med motsvarande organisation vid det nuvarande tandläkarinstitutet en
väsentlig utökning. I viss mån har förslaget sedermera reviderats i samband
med den av landshövdingen Conrad Jonsson företagna överarbetningen.
Beträffande enskildheterna i de sakkunnigas förslag tillåter jag mig hänvisa
till handlingarna, men vill nämna, att förslaget till avlöningsstat för det
nya institutet slutar på ett belopp av 657 000 kronor. I detta sammanhang
må även nämnas, att motsvarande förslag till omkostnadsstat belöper sig
på 447 000 kronor. Härtill kommer emellertid erforderligt anslag till utrustningens
vidmakthållande.
I yttrandena över sakkunnigförslaget har flerstädes det angelägna i att
institutet erhåller tillräckligt antal väl kvalificerade lärare framhållits.
Något ställningstagande till frågan om personalorganisationen behöver i
detta sammanhang ej ske med hänsyn till att verksamheten vid det nya
institutet skall begynna först under budgetåret 1947/48. Till spörsmålet
örn anslag för vissa provisoriska studieanordningar under nästa budgetår för
vissa studerande, som framdeles skola hänvisas till det nya institutet, återkommer
jag emellertid i ett senare sammanhang.
6. Institutets administration.
T andläkarutbildning ssakkunniga ha i sitt betänkande anmält, att de avse
att framdeles avge förslag till organisationsplan och stadgar för tandläkarinstituten.
I annat sammanhang ha de förordat, att det skall uppdragas åt
särskild sakkunskap att så fort ske kan förbereda och genomföra inköp av
den för det nya tandläkarinstitutet erforderliga utrustningen.
I yttrandena över sakkunnigförslaget har medicinska fakulteten i Lund
föreslagit, att det nya institutet i Malmö anknytes till Lunds universitet
såsom en odontologisk sektion av den medicinska fakulteten, medan medicinalstyrelsen
anser det vara oundgängligen nödvändigt, att det nya institutet
redan från början erhåller egen styrelse och administration.
Av nyssnämnda yttranden framgår redan, att helt motsatta uppfattningar
förefinnas rörande frågan om tandläkarinstitutens administration. De sakkunnigas
förslag i ämnet bör givetvis avvaktas, innan ställning tages.
Emellertid måste — även om själva byggnadsföretaget handhas av bygg
-
59
Kungl. Marits proposition nr 241-
nadsstyrelsen — denna myndighet vid byggets genomförande biträdas av
speciell sakkunskap rörande tandläkarutbildningen. Jag syftar främst på
detaljutformningen av den fasta inredningen och alla de övriga mindre
spörsmål, som uppstå i samband med ett bygge. Härtill kommer, såsom de
sakkunniga framhållit, behovet av särskild sakkunskap för att förbereda och
genomföra inköp av den omfattande utrustningen för institutet. Då denna
angelägenhet icke lämpligen torde kunna anförtros åt de sakkunniga, synes
den i stället böra omhänderhas av en särskilt för ändamålet utsedd utrustningskonnnitté.
Kostnaderna för denna böra, därest riksdagen icke framställer
någon erinran däremot, bestridas från utrustningsanslaget. Min avsikt
är att framdeles för Kungl. Majit anmäla frågan örn utseende av en sådan
kommitté. På denna kommitté torde det böra bland annat ankomma att
begära de ytterligare anslag för bygget och institutets utrustning, som må
böra beviljas.
Jag utgår däremot från, att tandläkarutbildningssakkunniga skola ha
att i sinom tid avge beräkningar av de för det nya institutets verksamhet
under budgetåret 1947/48 erforderliga anslagen. Härom torde Kungl. Majit
framdeles böra meddela föreskrift. I samband med dessa beräkningar torde
de sakkunniga böra taga den föreslagna personalorganisationen vid institutet
under omprövning med beaktande, bland annat, av de synpunkter beträffande
denna, som framförts i yttrandena över deras förslag och i den
av landshövdingen Jonsson avgivna promemorian.
7. Sammanfattning.
Jag anser mig härefter böra sammanfatta mina i det föregående framlagda
förslag örn ett nytt tandläkarinstitut. De innebära i huvudsak följande.
Ett nytt tandläkarinstitut uppföres i Malmö på en av staden till förfogande
för ändamålet ställd tomt och mot att staden till staten utger vissa
engångs- och årliga ersättningsbelopp. Institutet, som avses att tagas i bruk
från och med vårterminen 1948, planlägges för en årlig utexaminerad tills
vidare av 80 tandläkare, dock att examinationskapaciteten framdeles, sedan
ytterligare ett tandläkarinstitut uppförts och det ökade tandläkarbehovet
någorlunda tillgodosetts, bör sänkas under nämnda tal, förslagsvis till 60.
Byggnaden för institutet anpassas för en studieordning, i huvudsak överensstämmande
med den av landshövdingen Jonsson förordade. lör bygget, som
beräknas draga en kostnad av 6 100 000 kronor, anvisas för budgetåret
1946/47 ett anslag av 4 000 000 kronor. Utrustningskostnaderna ha angivits
till 8 000 000 kronor, varav för budgetåret 1946/47 anvisas 1 500 000
kronor med rätt för Kungl. Majit att medge, att inom en kostnadsram av
8 000 000 kronor avtal får träffas örn leverans av utrustning till institutet
m. m., att likvideras före utgången av budgetåret 1947/48. En särskild
utrustningskommitté tillsättes för att omhänderha institutets utrustningsfrågor
och därmed sammanhörande spörsmål.
60
Kungl. Majlis proposition nr 2J+1.
II. Frågor i samband med femårig
studieplan.
I tandläkarutbildningssakkunnigas tidigare omnämnda promemoria den
4 mars 1946 har redogjorts för vissa ekonomiska och organisatoriska konsekvenser
för tandläkarinstitutet i Stockholm vid ett genomförande av en
femårig studieplan. Några av de sålunda behandlade spörsmålen torde böra
i korthet beröras i detta sammanhang.
a. Den prekliniska undervisningen i Stockholm.
De sakkunniga ha i promemorian erinrat, att den femåriga studieplanen
förutsatts skola tillämpas från och med de prekliniska undervisningskurser,
som avses taga sin början höstterminen 1947, samt framhållit, att enligt
utredningar av vederbörande professorer vid karolinska institutet den utökade
prekliniska undervisningen måste föranleda ej blott avsevärda engångsutgifter
för utrustning och utökade lokaler i det under byggnad varande
karolinska institutet å Norrbacka i Stockholm än även ökade årliga utgifter
för lärarkrafter. De sakkunniga ha därvid räknat med en nyintagning
vid tandläkarinstitutet i Stockholm av femtio elever varje termin. Beträffande
detaljerna i de sakkunnigas promemoria hänvisar jag emellertid till
handlingarna och begränsar mig här till att återge en sammanfattning av
de av de sakkunniga beräkande kostnaderna.
1. Eng äng sutgifter.
Undervisning i:
Kostnad
Kronor
Anmärkningar
anatomi...................
tandanatomi1...............
histologi...................
. . . . 50 000
2 000
2 250
Inredning
Inredning
Ökade lokaler
58 000
108 000
Utrustning
Ökade lokaler
tandhistologi...............
fysik o. fysiologi............
. . . . 60 000
60 000
120 000
Utrustning
Ökade lokaler
Inredning
kemi.......................
propedeutisk bettlära1........
90 0002
2 250
Summa
324 500.
1 Undervisningen förlagd till tandläkarinstitutet.
2 Förutom kostnader för utrustning.
Kungl. Majlis proposition nr 2Jfl. 61
Undervisning i:
anatomi............
2. Årliga utgifter.
...........kursgivare
8 050
Kostnad
Kronor
amanuens
3 600
11 650
tandanatomi.........
...........kursgivare
6 550
amanuens
3 600
10 150
histologi............
...........kursgivare
8 050
amanuens
3 600
11 650
tandhistologi.........
...........kursgivare
6 550
fysik och fysiologi ....
...........kursgivare
8 050
amanuens
3 600
11 650
kemi...............
...........kursgivare
8 050
amanuens
3 600
11650
propedeutisk bettlära . .
...........kursgivare
4 750
amanuens
3 600
8 350
Summa 71 650.
Såsom jämförelse må nämnas, att lärararvodena budgetåret 1945/46 för
den prekliniska tandläkarundervisningen vid karolinska institutet uppgå
till omkring 27 000 kronor.
Med hänsyn till de svårigheter för den prekliniska tandläkarutbildningens
ordnande vid karolinska institutet, som ämnesrepresentanterna vid
detta institut framhållit, ha de sakkunniga fäst uppmärksamheten på möjligheten
av att fördela de studerande mellan karolinska institutet och medicinska
fakulteten i Uppsala, varvid dock de årliga kostnaderna för undervisningen
måste komma att avsevärt stiga.
Yttranden. I sitt yttrande över de sakkunnigas promemoria har medicinska
fakulteten i Uppsala anfört att, därest på sätt fakulteten i annat
sammanhang förordat den föreslagna studieplanen begränsas, utgifterna för
den prekliniska undervisningen torde kunna minskas. Lärarkollegiet vid
karolinska institutet understryker, att modern preklinisk undervisning av
odontologie studerande med nödvändighet kräver praktiska övningar, för
vilka utrymme icke utan särskilda tillbyggnader kan beredas i de planerade
nybyggnaderna för karolinska institutets teoretiska institutioner.
De betydande nedskärningar, vilka företagits i de ursprungliga
byggnadsplanerna, ha medfört, att det är uteslutet att inom den nuvarande
ramen mottaga nämnda kurser. Detta gäller, även örn varje kurs av odontologie
studerande skulle omfatta blott 25 deltagare. De ifrågasatta tillbyggnaderna
skulle emellertid väsentligt försvåra möjligheterna att framdeles
utöka lokalerna för den rent medicinska forskningens och undervisningens
eget behov, en omständighet, som är särskilt betydelsefull mot bakgrunden
av de företagna nedskärningarna. Enligt kollegiets mening vore
det därför ändamålsenligare att i samband med det blivande tandläkarinstitutet
bygga särskilda lokaler för nämnda praktiska övningar för odontologie
studerande. Eftersom dessa icke samtidigt äga rum i flera ämnen,
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 21,1.
torde det kunna övervägas, huruvida ej avsevärd inskränkning i lokalbehovet
kan göras genom att sammanföra vissa utrymmen.
Kollegiet anser det vara betydelsefullt, att tandläkarinstitutet utvecklas
till en fullt självständig institution, som inom egna lokaler och med egna
lärare bestrider hela den odontologiska undervisningen. Detta hindrar naturligtvis
icke, att såsom lärare kunna anställas vissa av karolinska institutets
lärare, som kunna och vilja åtaga sig ifrågavarande uppgifter. Med
hänsyn till den planerade intensifieringen av det vetenskapliga arbetet vid
karolinska institutet, som för kollegiet framstår såsom synnerligen betydelsefull,
synes det kollegiet önskvärt, att den prekliniska undervisningen
av odontologie studerande anordnas så, att varken lokaler eller aktiva
forskare vid karolinska institutet tagas i anspråk för den odontologiska
undervisningen mer än som oundgängligen är nödvändigt. Kollegiet hänvisar
i övrigt till ett av professorerna von Euler, Hammarsten och Häggqvist
avgivet särskilt yttrande, som bilagts handlingarna. Tandläk arinstitutets
lärarråd anser, att sådana anordningar böra vidtagas, att vid karolinska
institutet kan meddelas undervisning åt de tandläkarstuderande ej
enbart genom föreläsningar utan även i form av laborationer och dissektioner.
Kanslern för rikets universitet har framhållit, att förslaget, att den prekliniska
undervisningen för de odontologie studerandena skulle förläggas
till tandläkarinstitutet, redan tidigare blivit noga övervägt och befunnits
olämpligt i varje fall för närvarande.
Såsom redan berörts, har den av landshövdingen Conrad Jonsson i egenskap
av särskild inom ecklesiastikdepartementet anlitad utredningsman
verkställda undersökningen omfattat även frågan om den prekliniska undervisningens
ordnande för de studerande vid tandläkarinstitutet i Stockholm.
Detta har föranletts dels av det ändrade läge, i vilket denna fråga
kommit genom att i utredningsmannens förslag till ny studieplan de prekliniska
föreläsningarna och de därmed förenade praktiska laborationerna
starkt begränsats, dels ock av den avvisande inställning, som lärarkollegiet
vid karolinska institutet intagit till ifrågavarande undervisnings förläggande
till detta institut.
Landshövding Jonsson har i sin förenämnda promemoria den 4 april
1946 meddelat, att han i fråga örn den prekliniska undervisningens ordnande
i Stockholm haft överläggningar med rektor vid karolinska institutet,
professor II. Bergstrand och ämnesrepresentanterna professorerna U. von
Euler, E. Hammarsten, G. Häggqvist och T. Petrén. Härom har utredningsmannen
anfört följande.
Vad som förekommit vid överläggningarna har övertygat mig örn att,
såsom ämnesrepresentanterna själva understryka, en effektiv undervisning
kräver laborationer. Tidigare ha olika synpunkter hävdats i fråga örn både
möjligheten och önskvärdheten av att denna prekliniska undervisning sker
vid karolinska institutet över huvud taget. Jag anser — och har i detta
hänseende vunnit stöd för min åsikt hos rektor och ämnesrepresentanterna
von Euler, Häggqvist och Petrén — att denna undervisning kan ske på det
nya institutionsområdet på Norrbacka utan att andra kostnadskrävande
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 2J+1.
lokala anordningar behöva vidtagas än möjligen en utbyggnad av den fysiologiska
institutionen, en utbyggnad som måhända i varje fall blir nödvändig
för att tillgodose kraven på utrymme för en planerad undervisning i
fysik för de medicine studerandena. Med allt beaktande av fackmannens
möjligheter att bedöma ifrågavarande problem kan jag icke godtaga den
ståndpunkt, som professor Hammarsten intagit i fråga örn möjligheterna
att ordna undervisning i kemi. Det synes mig vara ett rent organisatoriskt
praktiskt problem, som är möjligt att lösa med god vilja, att i en institution
av den storleksordning det här gäller ordna kemiundervisningen.
På grund av vad här ovan anförts och även av andra orsaker finner jag,
att en effektiviserad preklinisk undervisning av föreslagen natur — eventuellt
med någon beskärning till omfånget — också bör äga rum vid karolinska
institutet.
Det torde föreligga behov av utrustning av den art, att medel härför behöver
äskas till innevarande riksdag. Kostnaden härför har angivits utgöra
cirka 40 000 kronor för anskaffande av mikroskop på den histologiska institutionen
och cirka 60 000 kronor för apparatur m. m. till den utvidgning
av fysiologiska institutionen, som ovan berörts.
Det har betonats under dessa överläggningar, att det kan komma att
möta svårigheter att erhålla lämplig personal för undervisningen till de
arvoden, som beräknats av de sakkunniga. Jag saknar emellertid anledning
att här föregripa de sakkunnigas kommande förslag och Kungl. Maj:ts
prövning. I
I olika sammanhang, bland annat av medicinska fakulteten i Uppsala,
har det lämpliga i att anknyta den prekliniska odontologiska undervisningen
till medicinsk fakultet eller högskola framhållits. Enligt uttalande av nyssnämnda
fakultet skapas därigenom förutsättningar för ett fruktbärande
samarbete mellan tandläkare och läkare inom den medicinska forskningen.
I detta sammanhang må ånyo erinras örn att den medicinska fakulteten i
Lund förordat, att ett nytt tandläkarinstitut i Malmö anknytes till Lunds
universitet såsom en odontologisk sektion av den medicinska fakulteten
därstädes. Även enligt min mening tala vägande skäl av skilda slag för
att den prekliniska odontologiska undervisningen i varje fall tills vidare
meddelas vid medicinsk fakultet eller högskola. Att så bör vara fallet
även vid karolinska institutet synes mig givet, sedan den av landshövding
Jonsson verkställda utredningen visat, att några avgörande lokala hinder
eller andra giltiga skäl icke förefinnas mot att även i fortsättningen förlägga
undervisning av ifrågavarande slag till institutet. Det måste förutsättas,
att envar institutionsföreståndare vid institutet lojalt medverkar
även till denna undervisning.
Till spörsmålet örn den av utredningsmannen ifrågasatta utbyggnaden
av den blivande fysiologiska institutionen vid karolinska institutet samt till
frågan örn anslag för viss utrustning vid institutet återkommer jag i samband
med mitt förslag framdeles örn anslag till nybyggnader för detta
institut.
Departe
mentschefen.
64
Kungl. Marits ''proposition nr 2Jt 1.
För ordnande av preklinisk undervisning vid tandläkarinstitutet i tandanatomi
och propedeutisk bettlära lia de sakkunniga beräknat ett anslag
av tillhopa 4 500 kronor till anskaffande av klädskåp åt de studerande.
Anslag för detta ändamål synes erforderligt för budgetåret 1946/47. Jag
återkommer till frågan i ett senare sammanhang.
De av de sakkunniga beräknade årliga utgifterna för den prekliniska undervisningen
synas böra av de sakkunniga göras till föremål för en överarbetning
med hänsyn till de av utredningsmannen förordade ändringarna
i studieplanen. Jag förutsätter, att de sakkunniga därvid närmare motivera
behovet av de olika befattningarna samt angiva beräkningsgrunderna för
de arvoden, som föreslås.
b. Den propedeutiska och kliniska undervisningen vid
tandläkarinstitutet i Stockholm.
De sakkunniga ha i sin promemoria den 4 mars 1946, i vilken de såsom
nämnts utgått från att den femåriga studieplanen skall vid tandläkarinstitutet
i Stockholm successivt tillämpas från och med höstterminen 1947, ingående
redogjort för den inverkan å lokalbehovet vid institutet, som studieordningens
omläggning kommer att medföra. Jag hänvisar beträffande detaljerna
i de sakkunnigas framställning till promemorian. Av denna framgår
emellertid, att tandläkarinstitutet i Stockholm kan fungera även enligt
den föreslagna femåriga studieplanen fram till och med vårterminen 1951
utan att kostnadskrävande anordningar behöva vidtagas. De sakkunniga
ha därvid räknat med att 120 nya elever skola intagas vid institutet höstterminen
1946 samt därefter 50 elever vid varje termins början eller sålunda
100 elever örn året. Från och med höstterminen 1951 beräkna de
sakkunniga, att utökade lokaler bli erforderliga. Härom ha de sakkunniga
anfört, att vissa förutsättningar synas föreligga, att tandläkarinstitutet år
1951 eller tidigare skall kunna erhålla ytterligare en byggnadslänga antingen
från medicinalstyrelsen eller från fångvårdsstyrelsen. Därest detta
icke visar sig möjligt, torde lokaler i institutets närhet kunna beredas
fantomkurserna i proteslära från och med år 1951. Vissa omändringar i de
nuvarande lokalerna bli därjämte erforderliga för en kostnad av omkring
100 000 kronor. Ny utrustning har beräknats erforderlig till en kostnad av
omkring 100 000 kronor.
Tandläkarinstitutets lärarråd har i sitt yttrande över promemorian understrukit
att — under förutsättning att två nya tandläkarinstitut uppförts
till läsåret 1950/51 — den årliga intagningen av elever vid institutet i
Stockholm då bör begränsas till omkring 80. Därest så sker, torde det nuvarande
institutets utrymmen bli tillräckliga även för en på fem års studier
reviderad studieplan. Under sådana förhållanden skulle institutet slippa
den för undervisningen mycket olämpliga utflyttningen av fantomkurserna
i proteslära och i stället kunna bereda eventuella nya avdelningar plats
genom omändring av nuvarande lokaler.
65
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2^1.
Då givetvis samma studieplan bör tillämpas vid samtliga tandläkarinstitut,
böra i mån av behov åtgärder vidtagas vid tandläkarinstitutet i Stockholm
för att därstädes bereda för en femårig studieplan erforderliga lokalutrymmen
och utrustning. Såsom framgår av de sakkunnigas utredning,
behöver ställning till dessa frågor dock icke tagas ännu på ett par år.
Tandläkarinstitutets lärarråd har i sitt yttrande framhållit att, örn den
årliga intagningen av elever vid institutet från och med läsåret 1950/51
begränsas till omkring 80 i samband med uppförande av ett tredje tandläkarinstitut,
de nuvarande lokalerna äro tillräckliga, därest vissa omdisponeringar
vidtagas. Jag har redan i det föregående uttalat mig för att det
av riksdagen beslutade tredje tandläkarinstitutet skall uppföras snarast
möjligt. Vad som nu anförts av lärarrådet utgör ytterligare ett skäl att påskynda
upprättandet av ett tredje institut.
5
Departe
mentschefen.
Bihang till riksdagens protokoll lt)Sfi. 1 sami. Nr 2/fl.
66
Kungl. Majlis proposition nr @41.
III. Provisoriska studieanordningar.
1944 års tandläkarutbildningssakkunniga avgåvo i skrivelse den 6 juni
1945 vissa förslag till provisorisk ökning av tandläkarutbildningen. I huvudsaklig
anslutning till en hos de sakkunniga uttalad särmening förklarade
Kungl. Majit, såsom redan berörts, genom beslut den 10 augusti 1945 hinder
icke möta för tandläkarinstitutets lärarråd att från och med höstterminen
1945 tills vidare till elever vid institutet antaga ett från 120 till 140
utökat antal studerande. De sålunda antagna eleverna skulle av lärarrådet
enligt grunder, som fastställdes av kanslersämbetet för rikets universitet,
fördelas till undervisning för tandläkarkandidatexamen mellan karolinska
institutet och medicinska fakulteten vid universitetet i Lund så att 100 studerande
hänvisades till institutet och 40 studerande till fakulteten. Vidare
uppdrog Kungl. Majit åt de sakkunniga att i samråd med medicinalstyrelsen
snarast möjligt utarbeta och till ecklesiastikdepartementet inkomma
med — förutom förslag till ett nytt tandläkarinstitut — förslag till anordnande
från och med höstterminen 1946 av provisorisk undervisning av 40—60
studerande i huvudsaklig överensstämmelse med den för andra året av tandläkarutbildningen
gällande studieplanen. Denna provisoriska undervisning
skulle enligt då och senare meddelade föreskrifter förläggas till Malmö, Lund
eller Göteborg.
Den sålunda planerade kursen vid universitetet i Lund har sedermera
kommit till stånd och åtgärder erfordras alltså för att, sedan de studerande
vid kursen avlagt tandläkarkandidatexamen vid slutet av vårterminen 1946,
bereda dem fortsatt utbildning.
I skrivelse den 6 november 1945 avgåvo nämnda sakkunniga härefter,
såsom tidigare likaledes omnämnts, ytterligare förslag i fråga om utökning
av tandläkarutbildningen. De föreslogo därvid i huvudsak följande. I
januari 1946 skulle intagas ytterligare 40 tandläkarelever, som för sina prekliniska
studier skulle hänvisas till medicinska fakulteten i Lund. De hösten
1945 intagna 140 eleverna, som fördelats mellan tandläkarinstitutet och
medicinska fakulteten i Lund, skulle fortsätta sina studier under höstterminen
1946 och kalenderåret 1947 vid tandläkarinstitutet. Härför vore viss
förstärkning av institutets lärarkrafter och övriga personal erforderlig. De
vårterminen 1946 intagna eleverna skulle efter avslutade prekliniska studier
under år 1947 fortsätta sin utbildning i Malmö eller Göteborg, där en undervisning
motsvarande andra året av tandläkarutbildningens studieplan skulle
provisoriskt anordnas. En förutsättning för de sakkunnigas förslag var, att
ett nytt tandläkarinstitut skulle stå färdigt att tagas i bruk vårterminen
1948.
På grund av förslag i förutberörda proposition 1945: 381 medgav, såsom
tidigare nämnts, riksdagen (skrivelse nr 602), att ytterligare 40 tandläkar
-
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
studerande finge antagas vårterminen 1946 för att erhålla undervisning i den
ordning, som i propositionen förordats.
Sedan numera även denna utbildningskurs kommit till stånd, erfordras
åtgärder för dessa studerandes fortsatta utbildning från och med år 1947.
Tandläkarutbildningssakkunniga ha i sitt betänkande om tandläkarutbildningens
ordnande m. m. avgivit förslag beträffande de provisoriska studieanordningar,
som föranledas av den sålunda utökade intagningen av
tandläkarstuderande. I samband därmed ha de sakkunniga jämväl framlagt
vissa förslag örn studieanordningar, motiverade av övergången till ny
studieplan.
Jag övergår till behandlingen av de sakkunnigas olika förslag i nämnda
hänseenden.
Provisoriska anordningar vid tandläkarinstitutet i Stockholm.
Som redan berörts, skola sammanlagt 140 studerande, vilka vårterminen
1946 beräknas avlägga tandläkarkandidatexamen i Stockholm och Lund,
höstterminen 1946 påbörja sina propedeutiska och kliniska studier för tandläkarexamen.
Enligt den av statsmakterna preliminärt godtagna planen för
dessa elevers vidare studier skola 120 av dem fortsätta och avsluta studierna
vid tandläkarinstitutet i Stockholm samt de återstående 20 erhålla utbildning
vid institutet under höstterminen 1946 och kalenderåret 1947. Sistnämnda
20 skola enligt planen därefter under tre terminer fullborda sina
studier vid det nya tandläkarinstitutet. Under höstterminen 1946 och
kalenderåret 1947 komma sålunda vissa kurser vid tandläkarinstitutet i
Stockholm att omfatta 140 elever mot för närvarande 120. På grund härav
måste en förstärkning av tandläkarinstitutets personal ske.
1944 års tandläkarutbildningssakkunniga ha utgått från att samma studieplan
skall tillämpas för samtliga ifrågavarande 140 studerande som gäller
för de hittillsvarande kurserna, som omfattat 120 elever. På grund härav
uppdela de sakkunniga årskursen omfattande 140 studerande i två lika
stora grupper (A och B), vardera sålunda bestående av 70 elever mot eljest
60. Studieplanen för de båda grupperna framgår av följande uppställning.
Höstterminen 1946
Vårterminen 1947
Höstterminen 1947
Grupp A
Grupp B
Grupp A
Grupp B
Grupp A
Grupp B
Tandfyllnings- fantomkurs.
(Varjedags- tj änstgöring)
Protesfantom-
kurs.
(Varannan dag)
Tandkirurgisk
och röntgen- propedeutik.
(Varannan dag)
Protesfantom-
kurs.
(Varannan dag)
Tandkirurgisk
och röntgen- propedeutik.
(Varannan dag)
Tandfyllnings- fantomkurs.
(Varjedags- tj änstgöring)
Protesfan tom- kurs.
(Varjedags- tj änstgöring)
Tandkirurgisk
och röntgen- klinik.
(Varannan dag)
Ortodonti och
barntandvård.
(Varannan dag)
Beträffande personalbehovet för en på så sätt upplagd undervisning ha
de sakkunniga härefter anfört följande.
68
Kungl. Majlis proposition nr 241.
Personalorganisationen vid tandläkarinstitutet i Stockholm är mycket
knappt beräknad för den undervisning, som terminsgrupper omfattande 60
elever kräva. När grupperna nu komma att utgöras av 70 elever, kommer
detta dessutom att medföra, att grupperna bli för stora för att tillfredsställande
kunna undervisas såsom en enhet. Liksom en klass i en skola, när elevantalet
stiger över en viss nivå, uppdelas i tvenne parallellklasser, måste
även 70-mannagrupperna vid tandläkarinstitutet uppdelas i två parallellgrupper,
var och en med sina egna lärare. Detta skulle strängt taget nödvändiggöra
en dubblering av den nuvarande lärarpersonalen vid de kurser,
som belastas av 70-mannagrupperna. Vissa föreläsningar och demonstrationer
kunna emellertid utan större olägenhet hållas samtidigt för hela 70- mannagruppen, varför en fullständig dubblering av ifrågavarande lärartjänster
icke är nödvändig.
Den erforderliga personalförstärkningen ha de sakkunniga i samråd med
tandläkarinstitutets lärarråd beräknat sålunda:
Avd.tand-
Assis-
Amanu-
Tandskö-
Tekniska
läkare.
tenter.
ensel*.
terskor.
biträden.
Protesavdelningen ...... 1
3
i
1
1
Tandfyllningsavdelningen 1
2
3
1
1
Tandkirurgiska avdelningen 1
1
2
1
Röntgenavdelningen .... 1
1
Tandreglerings- och barn-
tandvårdsavdelningen
1
1
Summa 4
7
7
4
2
Såsom för avdelningarna gemensam personal ha de sakkunniga härutöver
räknat med 1 reparatör och 1 kontorsbiträde.
Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga härefter följande.
Som redan tidigare framhållits är institutets nuvarande personalorganisation,
som på sin tid uppgjordes gemensamt av besparingsberedningen och
tandläkarinstitutets lärarråd, ytterst knappt beräknad. Såsom närmare
framgår i betänkandet, belastas de olika avdelningarna vid tandläkarinstitutet
icke likartat av de utökade elevgrupperna. De sakkunniga föreslå likväl,
i enlighet med vad de tidigare framhållit, att denna personalförstärkning
i sin helhet genomföres redan vid ingången av hudgetåret 1946/4? och
sedermera hibehålles även efter det elevantalet återgått till nuvarande nivå.
De föreslagna tjänsterna måste nämligen anses oundgängligen nödvändiga
för institutets drift och undervisningens rationella bedrivande redan vid nuvarande
elevantal av 120. Under övergångstiden vårterminen 1948—höstterminen
1951 kommer enligt de sakkunnigas förslag att vid båda instituten
parallellt tillämpas 4- och 5-årig studieplan. Den nya studieplanen
fordrar en utökning av lärarstaben m. m., varför det kan förutsättas, att
de krafter, som i detta sammanhang föreslås, komma att tagas i anspråk
för att täcka detta behov.
De sakkunniga framhålla emellertid, att det utökade elevantalet även
nödvändiggör en höjning av andra för institutets verksamhet beviljade an
-
69
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2Jfl.
slag. Denna anslagsökning betingas av större materielutgifter, ökade expensutgifter
samt större inköp och förbrukning av undervisningsmateriel.
De ökade årliga kostnaderna för de föreslagna åtgärderna ha de sakkunniga
härefter beräknat på följande sätt.
Lärarpersonal. (Arvoden.) Kronor
4 avdelningstandläkare å 7 500 kronor ...................... 30 000
7 assistenter å 5 000 kronor................................ 35 000
7 amanuenser å 2 250 kronor............................... 15 750
Summa kronor 80 750
Sköterske- och biträdespersonal. (Arvoden.)
4 tandsköterskor å 318 kr./mån............................. 15 264
2 tekniska, biträden ä 318 kr./mån........................... 7 632
1 reparatör å 350 kronor/mån............................... 4 200
1 kontorsbiträde å 350 kronor/mån.......................... 4 200
Summa kronor 31 296
Anslagshöjning.
Förbrukningsmateriel.
Protesavdelningen .................................. 4 000
Tandfyllningsavdelningen ............................ 4 000
Tandkirurgiska avdelningen.......................... 2 000
Röntgenavdelningen ................................ 2 000
Ortodoxi- och barntandvårdsavdelningen.............. 1 000 13 000
Undervisningsmateriel.
Protesavdelningen .................................. 500
Tandfyllningsavdelningen ............................ 500
Tandkirurgiska avdelningen .......................... 500
Röntgenavdelningen ................................ 500
Ortodonti- och barntandvårdsavdelningen ............ 500 2 500
Expenser ................................................. 5 000
Extra anslag för sekretariat................................. 1 500
Summa kronor 22 000
Arvode till vice ordföranden................................ 3 000
Sammanfattning.
Lärarbefattningar ......................................... 80 750
Sköterske- och biträdespersonal.............................. 31 296
Anslagshöjning ........................................... 22 000
Arvode till vice ordföranden ................................ 3 000
Summa kronor 137 046.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 1.
Slutligen ha de sakkunniga framhållit, att vissa lokalutrymmen måste
iordningställas för de nya befattningshavarna. Lämpliga utrymmen härför
finnas emellertid inom institutets vindsutrymmen. Engångskostnaderna härför
lia av de sakkunniga beräknats till 40 000 kronor.
Provisoriska studieanordningar i Göteborg eller Malmö.
Såsom berörts i det föregående, har det avsetts, att de 40 studerande, som
för prekliniska tandläkarstudier vårterminen 1946 intagits vid universitetet
i Lund, skola genomgå det andra årets studier i provisoriska lokaler å den
ort, dit ett nytt tandläkarinstitut skall förläggas, för att från och med vårterminen
1948 överflyttas till det nya institutet.
T andläkarutbildningssakkunniga ha fört förhandlingar med representanter
för respektive städer, vilka utmynnat i bindande erbjudanden från städerna.
att ställa lokaler till förfogande.
Enligt de sakkunnigas framställning ligga lokalerna för ifrågavarande
propedeutiska undervisning i Göteborg inom Vasa sjukhus område och i
Malmö inom Allmänna sjukhusets område. På båda platserna anses lokalerna
fullt tillräckliga för ändamålet. De omfatta i Göteborg 1 390 kvadratmeter
och i Malmö 1 000 kvadratmeter, studenternas klubbrum dock ej inräknade.
Beträffande lokalerna i Göteborg ha stadsfullmäktige åtagit sig
att byggnadstekniskt iordningställa dem. Kostnaden härför har beräknats
till inemot 95 000 kronor. Därvid har dock förutsatts, att staden skulle bekosta
erforderliga bänkar och bord i laboratorier samt annan specialinredning
liksom även eventuellt erforderliga särskilda ventilationsanläggningar
för fantomlaboratoriet eller andra lokaler. Beträffande lokalerna i Malmö
ha stadsfullmäktige åtagit sig deras byggnadstekniska iordningställande enligt
uppgjorda ritningar och förslag för en beräknad kostnad av inemot
220 000 kronor, därvid staden dock icke skall bekosta ventilationsanordningar
utöver normal omfattning. Värme, vatten, gas och elektricitet skall
betalas av staten efter sjukhusets självkostnadspris.
Beträffande undervisningens anordnande har tandläkarinstitutets lärarråd
i yttrande över de sakkunnigas framställning den 6 november 1945 framhållit,
bland annat, att enligt gällande studieplan för andra studieåret ingår
i undervisningen under detta studieår följande ämnen under angivna tider:
1) tandfyllningskonst, fantomkurs (1 termin, 4 månader), 2) proteslära,
fantomkurs (V2 termin, 2 månader) och 3) tandkirurgi, propedeutisk kurs
(% termin, 2 månader). Lärarrådet ansåg emellertid beträffande ifrågavarande
provisoriska undervisning, att den propedeutiska kursen i tandkirurgi
borde utgå från andra årets studier. Kursen borde i stället flyttas till tredje
läsåret. Den kliniska undervisningen i tandkirurgi, vilken enligt gällande
studieplan ägde rum under tredje läsåret, borde för denna grupp studerande
flyttas till fjärde läsåret, under vilket studieplanen icke hade någon undervisning
i tandkirurgi. Tandkirurgiundervisningen gjorde enligt lärarrådets
mening en stor vinst genom denna förskjutning.
På grundval av detta förslag har lärarrådet härefter beräknat kostnaderna
för ifrågavarande undervisning på följande sätt.
71
Kungl. Majlis ''proposition nr %41-
Årlig kostnad.
LÖnestat. Arvode
kr.
1 laborator ........................................ 12 000
2 avdelningstandläkare ä 6 900 ....................... 13 800
2 assistenter å 5 000 ....................... 10 000
2 amanuenser a 2 250 ....................... 4 500
1 tandtekniker, samtidigt vaktmästare..........•...... 7 200
1 skrivbiträde ...................................... 3 600 51 100
Expenser m. rn. Göteborg Malmö
kr. kr.
1. Expenser (bränsle, lyse, vatten) .................... 15 000 10 000
2. Publikationstryck ................................ 200 200
3. Facklitteratur.................................... 1 000 1 000
4. Förbrukningsmaterial ............................. 5 000 5 000
5. Undervisningsmaterial ............................ 3 000 3 000
6. Vetenskaplig verksamhet.......................... 3 000 3 000
7. Vidmakthållande av utrustning .................... 5 000 5 000
8. Oförutsedda utgifter ....................... 1 000 1 000
Summa 33 200 28 200.
Förslags
anslag
33
000 28 000
Engångskostnader.
Protes- och tandfyllningslaboratorier jämte demonstrationssal.
Utrustningen avser följande lokaler:
Rum för avd.-tandläkare, assistenter, amanuenser, tekniker
jämte fantomlaboratorium med biutrymmen.......... kronor 76 240
Demonstrationssal ................................... » 10 000
Summa kronor 86 240.
Sammanställning. Göteborg Malmö
kr. kr.
Årlig kostnad ...................................... 84 300 79 300
Engångskostnader för utrustning och inredning......... 86 240 86 240.
T andläkarutbildning ssakkunniga — vilka tidigare förordat en studieplan
för ifrågavarande undervisning, innefattande kurs i tandkirurgisk och röntgenologisk
propedeutik — ha efter omprövning av frågan beslutat föreslå
den lösning, vilken lärarrådet förordat. Häremot ha två av de sakkunnigas
ledamöter reserverat sig, varjämte en ledamot, som i övrigt anslutit sig
till de sakkunnigas majoritet, reserverat sig mot beräkningsgrunderna i
lärarrådets förslag.
72 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2J+1.
Studieanordningar, motiverade av övergången till ny studieplan.
Tandläkarutbildningssakkunniga ha inledningsvis framhållit följande.
När det nya tandläkarinstitutet, som är byggt med tanke på en 5-årig
studieplan och för en årlig intagning av 80 elever, vid början av vårterminen
1948 står färdigt, skall det emottaga dels 20 av de 140 elever, som
tillbringat tre terminer vid tandläkarinstitutet i Stockholm, dels de 40 elever,
som under två terminer haft sina studier förlagda till provisoriska lokaler.
Härtill komma 40 elever, som under vår- och höstterminerna 1947 bedrivit
prekliniska studier. Det nya institutet, byggt för 4 X 80 — 320 propedeutisk
och kliniskt arbetande elever, skulle alltså när det öppnas mottaga
100 elever. De studentgrupper, som tidigare studerat antingen i Stockholm
eller i de provisoriska lokalerna, ha följt den hittillsvarande 4-åriga
studieplanen och måste fullborda sina studier efter denna plan. Även den
studentgrupp, som börjar sina prekliniska studier vårterminen 1947, bör följa
den 4-åriga studieplanen, enär alla skäl tala för att övergången från 4-årig
till 5-årig studieplan bör ske samtidigt vid institutet i Stockholm och det
nya institutet. De 100 studenter, som från början belägga det nya institutet,
skola alltså alla följa den 4-åriga studieplanen.
De sakkunniga anse alltså, att övergången till ny studieplan bör ske samtidigt
vid Stockholmsinstitutet och det nya tandläkarinstitutet, och framhålla,
att en samtidig övergång till en förlängd studietid skulle innebära, att
under ett år, 1951, endast 40 tandläkare skulle utbildas. Med hänsyn till den
för framtiden väsentligt utökade examinationen skulle en förlust av 100 å
140 tandläkare år 1951 kunna anses vara utan avgörande betydelse. De sakkunniga
ha emellertid funnit dels att en sådan förlust bör undvikas med
hänsyn till folktandvårdens behov av tandläkare, dels att det föreslagna
institutets kapacitet är sådan, att den under tiden 1948—1951 tillåter en
lösning av denna fråga, som samtidigt innebär ett minskande av denna
förlust och ett mera ekonomiskt utnyttjande av institutet under denna tid.
Härom anföra de sakkunniga:
Det nya institutet kommer, när det öppnas, att beläggas av tre olika
studentgrupper, en omfattande 20 och två omfattande 40 elever. Genom
bedömning av dessas och de efterföljande terminsgruppernas successiva beläggning
av institutet fram till år 1952, då institutet är fullbelagt, har för
varje särskild undervisningslokaHnom institutet dettas belastning i detalj
kunnat fastställas. Härav framgår, att den halvårsgrupp, som börjar sina
prekliniska studier vårterminen 1947 och som normalt skall omfatta endast
40 elever, utan olägenhet kan utökas till 100 elever.
De sakkunniga föreslå sålunda, att denna grupp utökas med 60 elever,
varigenom erhålles ett extra tillskott av 60 nya tandläkare år 1951. Medicinska
fakulteten vid universitetet i Lund har emellertid ej möjlighet att
genomföra den prekliniska undervisningen för en så stor grupp som 100
studenter. De sakkunniga föreslå därför vidare, att 40 av de 100 vårterminen
1947 nyintagna eleverna mottagas vid medicinska fakulteten i Lund, medan
de återstående 60 hänvisas till karolinska institutet, som är det enda medi
-
73
Kungl. Maj:ts ''proposition nr glanska
lärosäte, som kan mottaga en så stor studentgrupp. Ett sådant arrangemang
möter enligt de sakkunniga ej några svårigheter, enär denna extrakurs
vid karolinska institutet börjar en vårtermin och sålunda alternerar
med de ordinarie kurserna, som börja höstterminer.
I detta sammanhang erinra de sakkunniga om sitt förslag, att den nya
femåriga studieplanen skall börja tillämpas på de studentgrupper, som intagas
från och med höstterminen 1947, samt att därefter nya elever skola
intagas för prekliniska studier så, att vid början av varje termin 50 intagas
vid karolinska institutet och 40 vid medicinska fakulteten i Lund. Höstterminen
1946 skulle sålunda enligt nu gällande bestämmelser karolinska
institutet belastas med en studentgrupp av 120 elever. De sakkunniga anföra
härom, att erfarenheten visat, att det erbjuder utomordentligt stora
svårigheter att vid karolinska institutet omhänderha undervisningen för en
så stor grupp. De sakkunniga föreslå därför ytterligare, att 120-gruppen
höstterminen 1946 uppdelas så, att 80 av eleverna få sin utbildning i Stockholm
och de återstående 40 hänvisas till Lund. Enligt de sakkunniga erbjuder
det icke någon svårighet för medicinska fakulteten i Lund att en hösttermin
mottaga en grupp av 40 elever, enär denna alternerar med de ordinarie
kurserna, som i Lund avses börja vårterminer.
Beträffande kapaciteten av den sålunda föreslagna studieordningen anföra
de sakkunniga härefter sammanfattningsvis följande.
Införes den av de sakkunniga föreslagna studieordningen skulle, beräknat
efter det nuvarande elevantalet vid tandläkarinstitutets olika kurser och de
nyintagna elevgruppernas storlek, under den närmaste 10-årsperioden inom
landet utexamineras ej mindre än omkring 1 500 nya tandläkare. Varje år
skulle examination av minst 100 tandläkare äga rum och detta trots det
att studietiden under denna tidsperiod förlängts med ett år. Detta åstadkommes
genom intagningen av den extra grupp, som under år 1947 genomgår
prekliniska studier i Stockholm och därefter fullbordar sina studier vid
det nya tandläkarinstitutet, som då är lågt belastat.
De sakkunnigas förslag innebär, att under tiden höstterminen 1946—
höstterminen 1947 följande prekliniska kurser, anordnade enligt nuvarande
studieplan och med nedan angivna elevantal, skulle vara inrättade, nämligen
Lund.
Stockholm.
l:a terminen 2:a terminen
l:a terminen
2:a terminen
Höstterminen 1946 .
40
40
80
Vårterminen 1947 . .
40
80
40
60
Höstterminen 1947 .
40
60
De sakkunniga lia beräknat kostnaderna för en preklinisk kurs i Lund till
23 000 kronor samt i Stockholm till 25 950 kronor, därest kursen har ett
elevantal av 80, och till 24 200 kronor, därest kursen har ett elevantal av 60.
74
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr J.y 1.
Beträffande de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag ha i yttrandena över
sakkunnigförslaget anförts bland annat följande. Medicinalstyrelsen har —
vilket torde böra omnämnas även i förevarande sammanhang -—- liksom
även andra som yttrat sig i frågan ansett, att det nuvarande överskridandet
av den beräknade utbildningstiden förorsakas av bland annat otillräckliga
lärarkrafter. I fråga örn anordnandet av andra studieårets undervisning i
tandkirurgi m. m. i provisoriska lokaler i Göteborg eller Malmö ansluter sig
styrelsen till det av reservanterna framförda förslaget. Byggnadsstyrelsen
har beträffande provisorierna vid tandläkarinstitutet i Stockholm uttalat,
att möjligheter finnas att inreda ytterligare fem rum i vindsvåningen samt
att kostnaderna härför, inberäknat tvättställ och två W. Cai, icke torde
överskrida 30 000 kronor.
oStatskontoret har anfört följande. Ämbetsverket äger icke möjlighet att
på den föreliggande utredningen bedöma det ökade personalbehovet vid institutet
i Stockholm. Det må emellertid anmärkas, att ett bifall till framställningen
lärer få anses innebära, att den av statsmakterna år 1944 efter
omfattande utredningar fastställda personalorganisationen för institutet icke
visat sig hållbar även om vederbörlig hänsyn tages till det ökade elevantalet.
Mot bakgrunden härav förefaller det förvånande, att de sakkunniga underlåtit
att närmare precisera de brister i nuvarande organisation, vilkas avhjälpande
skulle motivera den avsevärda medelsförstärkningen. Statskontoret
vill endast understryka, att — som även de sakkunniga synas lia förutsatt
(sid. 174) — pensionsberättigande tjänster icke böra inrättas för att
tillgodose det tillfälligt ökade behovet av personal. Slutligen må framhållas,
att örn statskontorets förslag örn en 4-årig studietid vinner beaktande, det
nya institutets lokaler under de första åren av institutets verksamhet böra
kunna mera intensivt utnyttjas genom att intagningen då göres större än
normalt. Härigenom skulle tandläkarbristen snabbare avhjälpas än de sakkunniga
nied sina utgångspunkter kunnat förutsätta.
I likhet med medicinalstyrelsen lia Svenska tandläkaresaliskåpet och Sveriges
tandläkarförbund i fråga om anordnandet av andra studieårets undervisning
i tandkirurgi m. m. i provisoriska lokaler anslutit sig till det av
reservanterna framförda förslaget. Organisationerna anser, att det är av
synnerlig vikt, att det nya tandläkarinstitutet snarast kommer i kontakt
med klientel för att i tid säkra tillgången på sådan för institutets under följande
år utvidgade verksamhet. Av dessa skäl bör en poliklinik för tandsjukdomar
inrättas redan under första året. Denna bör förestås av en
fackman. Då denne därjämte bör fungera som ledare av institutet till dess
av de sakkunniga föreslagen ledning av institutet kommer till stånd, torde
denna befattning bli av synnerligen maktpåliggande och ansvarsfull art,
varför han redan från början bör inneha professors tjänsteställning.
Provisoriska anordningar vid tandläkarinstitutet i Stockholm torde vara
oundgängliga, därest vid institutet under höstterminen 1946 och kalenderåret
1947 skall kunna tillfälligt mottagas ett utökat antal studerande. Under
denna tid komma nämligen vissa kurser vid institutet att omfatta 140 i stället
för 120 studerande. De sakkunniga och lärarrådet vid institutet ha ansett,
att detta förhållande tvingar till i stort sett en fördubbling av ifrågavarande
undervisning. Detta spörsmål måste ses mot bakgrunden av att
lärarpersonalen vid institutet onekligen är allt för fåtalig, vilket
75
Kungl. Maj:ts -proposition nr 2J+1.
i olika sammanhang anmärkts från skilda håll. Såsom närmare framgår i
annat sammanhang, tillkom den nuvarande personalorganisationen i samband
med institutets utvidgning år 1944. Organisationsförslaget, vilket år
1942 avgavs av lärarrådet i samråd med den s. k. besparingsberedningen,
innebar, att med hänsyn till då rådande förhållanden personalbehovet beräknades
knappt. Det ansågs redan då klart, att i sinom tid en personalförstärkning
borde komma till stånd för att utbildningens kvalitet icke definitivt
skulle sjunka. I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas utredning
har lärarrådet emellertid icke ansett sig böra göra framställning i ämnet.
Behovet av en personalförstärkning har även vitsordats av flera av dem,
som nu yttrat sig över sakkunnigförslaget. När härtill kommer en tillfällig
utökning av elevantalet, har denna förstärkning blivit ofrånkomlig. De sakkunniga
ha uttryckt saken så, att liksom en klass i en skola, när elevantalet
stiger över en viss nivå, uppdelas i tvenne parallellklasser, måste även 70- mannagrupperna vid tandläkarinstitutet uppdelas i två parallellgrupper, var
och en med sina egna lärare.
Med hänsyn till det sålunda anförda anser jag mig, trots de därmed
förenade avsevärda kostnaderna, icke kunna annat än tillstyrka de sakkunnigas
förslag. Huruvida och i vilken mån den föreslagna personalförstärkningen
bör bestå även efter kalenderåret 1947, torde få prövas framdeles.
Jag förordar alltså, att medel beräknas till avlöning under budgetåret
1946/47 åt följande befattningshavare utöver de av andra skäl erfor
-
derliga, nämligen
4 avdelningstandläkare ä 7 500 kronor................ kronor 30 000
7 assistenter å 5 000 kronor.......................... » 35 000
7 amanuenser å 2 250 kronor......................... » 15 750
4 tandsköterskor å 3 600 kronor...................... » 14 400
2 tekniska biträden å 3 600 kronor.................... » 7 200
1 reparatör ................................. »_4 200
Summa kronor 106 550.
Jag återkommer i ett senare sammanhang till frågan om medelsanvisningen
liksom ock till frågorna örn förstärkning av personalen på institutets
kansli och anslag till omkostnader m. m.
I enlighet med de sakkunnigas förslag torde det vidare vara nödvändigt
att iordningställa vissa lokalutrymmen för de nya befattningshavarna. Kostnaderna
härför ha av byggnadsstyrelsen beräknats icke överstiga 30 000
kronor. Detta belopp synes böra beviljas och jag återkommer till frågan i
det följande.
Beträffande förenämnda provisoriska studieanordningar i Göteborg eller
Malmö erinrar jag, att jag i det föregående föreslagit, att det nya tandläkarinstitutet
skall förläggas till Malmö. I anslutning härtill bör även ifrågavarande
provisoriska studieanordningar förläggas till Malmö.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr ''241 ■
De av Malmö stad för ändamålet erbjudna lokalerna ha ansetts fullt tillräckliga.
Kostnaderna för lokalernas byggnadstekniska iordningställande
bestridas av staden, dock att staden icke åtagit sig att bekosta eventuellt
erforderliga ventilationsanordningar utöver normal omfattning. Värme, vatten,
gas och elektricitet skall betalas av staten efter sjukhusets självkostnadspris.
Två av de sakkunniga med senare anslutning av medicinalstyrelsen och
tandläkarorganisationerna ha förordat, att i denna undervisning skulle ingå
en kurs i tandkirurgisk och röntgenologisk propedeutik. För denna undervisning
skulle redan från och med år 1947 inrättas en professur, vars innehavare
tillika skulle fungera såsom ledare av det nya tandläkarinstitutet,
till dess av de sakkunniga framdeles föreslagen ledning trädde i funktion.
Lärarrådet vid tandläkarinstitutet i Stockholm och majoriteten av de sakkunniga
ha däremot förordat, att den propedeutiska kursen i tandkirurgi i
stället förlägges till det tredje studieåret, då det nya institutet beräknas vara
i verksamhet. Lärarrådet har ansett, att tandkirurgiundervisningen härigenom
gör en stor vinst. För egen del förutsätter jag, att frågan örn det nya
tandläkarinstitutets administration skall på förslag av de sakkunniga kunna
avgöras i så god tid, att den skall träda i funktion senast då verksamheten
vid institutet börjar. För bestyren i samband med detta instituts utrustning
m. m. har jag redan i det föregående förordat särskild anordning. I
första hand med hänsyn härtill och till vad lärarrådet anfört örn fördelen
av en förskjutning av tandkirurgiundervisningen ansluter jag mig till det
av lärarrådet och de sakkunniga stödda förslaget till anordnande av ifrågavarande
provisoriska undervisning. I detta sammanhang vill jag nämna, att
jag finner lämpligt, att denna undervisning, liksom de prekliniska kurserna
i Lund, står under ledning och tillsyn av lärarrådet vid tandläkarinstitutet
i Stockholm, dock att eventuella frågor i samband med lokaler för undervisningen
böra omhänderhas av utrustningskommittén för det nya institutet.
Föreskrifter härom torde framdeles böra meddelas av Kungl. Majit.
Mot de sakkunnigas kostnadsberäkningar har jag icke någon erinran.
För lärarpersonalen ha dessa för år räknat beräknats till 51 100 kronor, för
omkostnader till 28 200 kronor samt för utgifter för utrustning och inredning
till 86 240 kronor. Härav torde för budgetåret 1946/47 böra anvisas
till löner och omkostnader i avrundat tal 40 000 kronor och till engångsutgifter
i avrundat tal 86 000 kronor eller sålunda tillhopa 126 000 kronor.
Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna torde anslaget — som lämpligen
bör benämnas anslaget till provisoriska anordningar för tandläkarutbildning
— böra erhålla förslagsanslags natur. Beträffande nödvändigheten
härav erinrar jag bland annat om att staten skall bekosta de eventuella
ventilationsanordningar i lokalerna, som erfordras utöver det normala. Om
och i vad mån kostnader härför och för andra provisoriska åtgärder,
som kunna befinnas nödvändiga med hänsyn till inträffande förhållan
-
77
Kungl. Maj:ts proposition nr Selden,
uppkomma kan ännu ej bedömas. Från anslaget bör också bekostas
sådana resor mellan Stockholm och Malmö, som lärarrådet finner böra företagas
för ledningen och tillsyn över undervisningen, liksom lämpligen även
motsvarande resekostnader till Lund för ledning och tillsyn över den därstädes
pågående prekliniska undervisningen.
Jag återkommer i det följande till frågan örn medelsanvisningen.
I fråga slutligen örn de studieanordningar, som motiveras av ifrågasatt
övergång till ny studieplan, vill jag framhålla följande. Lnder de första
verksamhetsåren vid ett nytt tandläkarinstitut blir institutet icke fullt utnyttjat,
därest ej särskilda åtgärder vidtagas. De sakkunniga — som förordat
en femårig studietid och i samband därmed påpekat, att övergången
till de längre studierna under ett år medför en minskning av tandläkarexaminationen
— ha för att motverka denna minskning förordat, att
den prekliniska kurs, som börjar vårterminen 1947, utökas från normalt
fyrtio till etthundra elever. För sextio av dessa skulle den prekliniska undervisningen
anordnas genom en extra kurs vid karolinska institutet i
Stockholm. De studerande vid kursen skulle efter avlagd tandläkarkandidatexamen
hänvisas till det nya institutet.
Med hänsyn till bristen på tandläkare är det angeläget att utnyttja möjligheten
även av en tillfällig utökning av antalet tandläkarstuderande. Jag
förordar därför, att ifrågavarande extra utbildningskurs anordnas. Genom
denna kurs vinnes därjämte, att antalet studerande vid det nya tandläkarinstitutet
i Malmö redan från början blir tillfredsställande. Kostnaderna
för kursen, som pågår ett år, ha av de sakkunniga beräknats till 24 200
kronor, därav i runt tal 15 000 kronor belöpa på budgetåret 1946/47. Medel
för ändamålet torde lämpligen böra beviljas under det nyssnämnda anslaget
till provisoriska anordningar för tandläkarutbildning.
I detta sammanhang ha de sakkunniga förordat, att den kurs örn 120
elever för tandläkarkandidatexamen, som skulle börja sina studier höstterminen
1946 vid karolinska institutet, uppdelas så, att 80 av eleverna få sin
utbildning i Stockholm och de återstående 40 hänvisas till en för ändamålet
anordnad extra kurs i Lund. Enligt de sakkunniga visar erfarenheten, att
stora svårigheter förefinnas att vid karolinska institutet på en gång mottaga
en så stor grupp som 120. Jag tillstyrker de sakkunnigas förslag. Kostnaderna
för kursen i Lund torde uppgå till omkring 23 000 kronor. Dessa
kostnader liksom kostnaderna för övrig preklinisk undervisning vid universitetet
i Lund under budgetåret 1946/47, även de beräknade till omkring
23 000 kronor, alltså tillhopa 46 000 kronor, torde lämpligen böra bestridas
från nyssnämnda anslag till provisoriska anordningar för tandläkarutbildning.
Ur detta anslag torde slutligen även kunna bestridas den kostnad av
omkring 30 000 kronor, som enligt vad jag förut framhållit föranledes av
ökat lokalbehov vid tandläkarinstitutet i Stockholm på grund av de föreslagna
provisoriska anordningarna därstädes liksom ock de i det föregåen
-
78
Kungl. Maj:ts proposition nr %J+l.
de omnämnda, till 4 500 kronor beräknade kostnaderna för anskaffning av
klädskåp åt vissa studerande.
Från förslagsanslaget till provisoriska anordningar för tandläkarutbildning
skulle vid bifall till vad jag sålunda föreslagit i första hand bestridas
följande kostnader, nämligen
kostnader för provisoriska studieanordningar i Malmö, be
-
räknade till ...................................... kronor 126 000
kostnader för preklinisk kurs vid karolinska institutet . . » 15 000
kostnader för undervisning för tandläkarkandidatexamen
vid universitetet i Lund, beräknade till.............. » 46 000
inredningskostnader i samband med vissa provisoriska studieanordningar
vid tandläkarinstitutet i Stockholm, beräknade
till...................................... » 34 500
Summa kronor 221 500
eller i avrundat tal 222 000 kronor.
Kungl. Majit torde äga meddela närmare föreskrifter för dispositionen av
ifrågavarande förslagsanslag, som icke utan Kungl. Maj:ts medgivande bör
få överskridas.
Medel till bekostande av förstärkning av personalen vid tandläkarinstitutet
i Stockholm samt till ökade omkostnader m. m. därstädes beräknar
jag under anslagen till detta institut i det följande.
Kungl. Majlis ''proposition nr fi.jl.
79
IV. Anslag till verksamheten vid tandläkarinstitutet
i Stockholm budgetåret 1946/47.
Den av tandläkarinstitutets lärarråd avgivna framställningen om anslag
för budgetåret 1946/47 avser dels den normala verksamheten vid institutet,
dels uppehållandet av en i januari 1945 påbörjad extra tandläkarkurs, dels
ock verksamheten vid tandteknikerskolan. Däremot har i framställningen
icke beräknats medel för de provisoriska studieanordningar, som föranledas
av att en extra tandläkarkurs intagits vid universitetet i Lund höstterminen
1945. Medelsbehovet härför har beräknats av tandläkarutbildningssakkunniga,
vilkas förslag i detta hänseende jag närmare behandlat i det föregående.
I samband med mina anslagsberäkningar i det följande återkommer
jag emellertid även till sistnämnda förslag.
I sin petitaskrivelse har lärarrådet begärt anslag för följande särskilda
ändamål, nämligen avlöningar, omkostnader, vidmakthållande av institutets
utrustning samt anordnande av utbildning av tandtekniker. Inledningsvis
har lärarrådet därvid understrukit, att den av 1943 och 1944 årens riksdagar
beslutade omorganisationen av tandläkarinstitutet icke inneburit och
icke avsetts utgöra en lösning av de organisationsproblem, som förelåge nied
hänsyn till tandläkarutbildningens kvalitet. De hittills beslutade åtgärderna
hade i stället i huvudsak allenast tagit sikte på sådana frågor, som stöde
i mer eller mindre direkt samband med den år 1943 beslutade utökningen
av institutets examinationskapacitet. I avvaktan på den mera djupgående
omläggning av tandläkarutbildningens organisation, som numera föreslagits
av tandläkarutbildningssakkunniga, hade lärarrådet icke ansett sig böra
framlägga några egna förslag i ämnet. I detta sammanhang har lärarrådet
framhållit ytterligare följande synpunkter.
Lärarrådet vill erinra örn, att lärarrådets åren 1942 och 1943 i samråd
med den s. k. besparingsberedningen avgivna organisationsförslag inneburo,
att med hänsyn till då rådande förhållanden »behovet av personal beräknats
mycket knappt. På flera punkter skulle en utökning av personalen vara
för undervisningen och patientbehandlingen önskvärd» (skrivelse den 16
februari 1942). Sedan den utökade verksamheten vid institutet numera
kommit i gång, lia också erfarenheterna visat, att — till följd av de besparingssträvanden,
som gjort sig gällande vid förslagens upprättande — personalorganisationen
i vissa avseenden beräknats allt för knapp. I fråga örn
lärarorganisationen är det sålunda klart, att undervisningsgrupperna i betydande
utsträckning äro ur pedagogisk synpunkt allt för stora. Ett ökat
antal lärare skulle därför vara behövligt för att möjliggöra en uppdelning
av de studerande i grupper av lämpligare storlek. Det har också fran början
varit lärarrådets avsikt att — med åberopande av de förhållanden, under
vilka organisationsförslagen avgåvos — i sinom tid begära en förstärkning
av lärarkrafterna. I fråga örn sköterske- och biträdespersonalen vill lärår
-
80
Kungl. Marits proposition nr%Jfl.
rådet först erinra om att verksamheten vid institutet i stor utsträckning bygger
på det arbete, som utföres av eleverna vid institutets tandsköterskeskola.
Institutet är salunda med nuvarande organisation för sin verksamhet
beroende av att tillströmningen av tandsköterskeelever är tillräcklig.
Ansökningarna till skolan ha emellertid — till följd av det aktuella läget på
arbetsmarknaden — under senaste tid varit mindre talrika, varför lärarrådet
varit nödsakat överväga en begäran om förstärkning av anslagen till sköterske-
och biträdespersonalen. Hittills har detta emellertid gått att undvika.
Lärarrådet anser sig dock böra i detta sammanhang anmäla att, därest
i fortsättningen rekryteringen av tandsköterskeskolan skulle bli otillfredsställande,
lärarrådet kan nödgas att även för ett löpande budgetår begära
dylik anslagsförstärkning.
I detta sammanhang synes det lärarrådet lämpligt att framhålla den ändrade
uppgift, tandläkarinstitutet numera har att fullgöra. Innan folktandvården
tillkom, hade institutet att tillgodose behovet av tandläkare för endast
en relativt begränsad del av befolkningen. Folktandvårdens genomförande
innebär, att en tandläkarkår som till storleken närmar sig läkarkåren,
numera är erforderlig. Detta måste oundgängligen få sina mycket
betydande ekonomiska konsekvenser för statsverket i avseende å de årliga
utgifterna för tandläkarutbildningen. Även örn hänsyn tages till den kortare
studietiden för tandläkarna, äro statens utgifter för denna utbildning —
vilken även bereder staten förhållandevis stora inkomster — ännu mycket
små i jämförelse med det allmännas kostnader för läkarutbildningen. De
ytterligare krav på anslagsökningar, som lärarrådet därför nödgas successivt
framföra, måste enligt lärarrådets mening ses mot denna bakgrund.
Jag övergår härefter till behandlingen av de olika anslagsäskandena.
A. Tandläkarinstitutet: Avlöningar.
Förslagsanslaget till avlöningar vid tandläkarinstitutet är för budgetåret
1945/46 uppfört med 469 000 kronor och disponeras på sätt framgår av
statsliggaren sid. 536 ff.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Anslagsposten är för innevarande budgetår uppförd i avlöningsstaten för
tandläkarinstitutet med förslagsvis 63 000 kronor.
Kanslern för rikets universitet har i sitt utlåtande över lärarrådets petita
framlagt förslag i fråga om:
a. anvisande av medel för beredande av uppflyttning i löneklass av tre
professorer, samt
b. förändring av en avdelningsskötersketjänst i lönegrad 7 från extra ordinarie
till ordinarie.
Beträffande löneklassuppflyttning för tre professorer har kanslern i anslutning
till förslag av lärarrådet anfört, att dessa professorer torde komma
att från och med den 1 juli 1946 uppflyttas i 31 löneklassen. I anledning
härav bortfalla från och med nämnda dag de personliga lönetillägg å tillhopa
664 kronor, som nu utgå till två av professorerna, så länge de tillhöra
81
Kungl. Maj:ts -proposition nr 241 ■
30 löneklassen. Anslagsökningen på grund av löneklassuppflyttning utgör
1 485 kronor. Den verkliga ökningen under här ifrågavarande anslagspost
blir sålunda (1 485 — 664 =) 821 kronor eller i avrundat tal 800 kronor.
I fråga om förändring av en avdelningsskötersketjänst har kanslern vidare
anfört:
Lärarrådet har — under åberopande av en framställning från svensk sjuksköterskeförening
— anhållit, att den å röntgenavdelningen placerade avdelningssköterskan
i Eo 7 måtte erhålla ordinarie anställning i A 7, samt att
nuvarande befattningshavaren Gerda Brunsberg, vilken varit anställd vid
institutet som röntgensköterska sedan den 1 maj 1932, måtte få utan tjänstens
ledigförklarande utnämnas till innehavare av den ordinarie tjänsten.
Då röntgenavdelningen under alla förhållanden och oberoende av hur en
kommande omorganisation av institutet kommer att gestalta sig, har behov
av en avdelningssköterska, tillstyrker kanslern lärarrådets framställning.
Lönen i A 7:11 utgör 4 218 kronor. Såsom en följd av den ordinarie tjänstens
inrättande kan anslagsposten »3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal» minskas med den till en avdelningssköterska i Eo 7:10 utgående
avlöningen, utgörande 4 044 kronor.
Statskontoret har icke velat motsätta sig förslaget örn förändring av avdel
ningsskötersket j änsten.
Enligt kanslerns förslag blir anslagsökningen under denna anslagspost sålunda
(800 + 4 218 =) 5 018 kronor eller i avrundat tal 5 000 kronor.
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Anslagsposten är i avlöningsstaten för innevarande budgetår uppförd med
förslagsvis 172 200 kronor.
Kanslern har framlagt förslag i fråga om:
a. inrättande av en tjänst såsom sköterskebiträde på rotfyllningsavdelningen,
b. anställande av ytterligare en tamburvakt,
c. ökning av sekreterarens arvode, samt
d. anvisande av medel för förstärkning av institutets kamerala arbetskrafter.
Lärarrådet har i fråga örn inrättande av en tjänst såsom slcöterskebiträde
på rotfyllning savdelningen anfört, bland annat, att till grund för lärarrådets
år 1942 avgivna och av statsmakterna sedermera godkända beräkning av
personalbehovet vid institutet legat en samma år uppgjord plan för ombyggnad
av institutets lokaler. Denna plan blev emellertid sedermera av
byggnadstekniska skäl omarbetad, med följd att rotfyllningsavdelningen
icke fick direkt förbindelse med tandfyllningsavdelningen utan erhöll särskild
ingång från Wallingatan. Detta förhållande har medfört behov av ytterligare
en befattningshavare, lämpligen ett sköterskebiträde.
Lärarrådet och kanslern hemställa, att en befattning såsom sköterskebiträde
med ett arvode av 3 450 kronor måtte inrättas.
Bihang till rilcsdagens protokoll 19I>6. 1 sami. Nr 2/fl.
6
82
Kungl. May.ts proposition nr %!+l.
Statskontoret har icke velat motsätta sig bifall till lärarrådets förslag.
Beträffande förslaget om anställande av ytterligare en tamburvakt har
kanslern — med stöd av vad lärarrådet anfört — framhållit, att den stora
tillströmningen av patienter och nödvändigheten att hålla stora kapprummet
öppet under större delen av dagen — enligt under hand erhållen uppgift
från klockan 8.30 till klockan 18 — gör det behövligt att anställa ännu
en tamburvakt. Arvodet torde böra bestämmas till 3 450 kronor, d. v. s.
samma belopp, som utgår såsom arvode vid den nu befintliga tamburvaktst
jönsten.
Statskontoret har icke velat motsätta sig bifall till förslaget.
I fråga om arvodet till sekreteraren har kanslern — i anslutning till lärarrådets
förslag — tillstyrkt en höjning med 800 kronor till 3 600 kronor.
Statskontoret har avstyrkt förslaget.
I fråga om anslag till förstärkning av institutets kamerala arbetskrafter
har lärarrådet erinrat, att Kungl. Majit på förslag av statens sakrevision
ställt medel till förfogande för anlitande av speciell sakkunskap vid upphandling
av den nya utrustning, som anskaffats under de senare åren. Enligt
lärarrådets mening har det varit betydelsefullt, att dylik sakkunskap
kunnat disponeras. Med hänsyn till den i olika avseenden starkt utökade
verksamheten — institutet bedriver numera bland annat en stor klinisk
vårdverksamhet — anser lärarrådet det kunna med skäl ifrågasättas, huruvida
icke även för framtiden en förstärkning av den ekonomiska sakkunskapen
vid institutet är behövlig. Lärarrådet anför härom i huvudsak följande.
Redan nu anvisas årligen till institutet avsevärda anslag för inköp av materialier
och förnödenheter, som äro erforderliga för institutets drift. Budgetåret
1944/45 uppgår sålunda anslaget till omkostnader vid institutet till
203 000 kronor. Även frånsett avlöningskostnader omspänner emellertid
institutets medelsförvaltning vida större belopp än omkostnadsanslaget utvisar.
Den omfattande och successivt växande patientvården medför inkomster
och utgifter av betydande storlek samt medverkar till att den årliga
upphandlingen vid institutet går till relativt stora summor. I annat sammanhang
utvecklar lärarrådet närmare, att ett vidmakthållande av institutets
nya utrustning i gott skick och denna utrustnings komplettering med
hänsyn till nya tekniska uppfinningar årligen komma att kräva betydande
anslagsbelopp. Enbart för löpande underhåll nödgas lärarrådet sålunda på
grundval av verkställd utredning räkna med belopp av inemot 100 000 kronor
om året. Härav framgår att, även sedan den nu pågående nyanskaffningen
genomförts, stora upphandlingsproblem komma att föreligga. I samband
härmed och av andra orsaker kommer institutets medelsförvaltning att avsevärt
stiga.
De kamerala uppgifterna vid institutet handhas vid nuvarande organisation
dels av karolinska institutets kamrerare, som ombestyr upprättande av
avlöningslistor och bokslut m. m., dels ock av två vid tandläkarinstitutet
anställda kassörskor, av vilka den ena sköter de omfattande räkenskaperna
och den andra tar emot patientavgifter m. m. Det torde icke kunna förnekas,
att den omständigheten att tandläkarinstitutet icke har en egen kam
-
83
Kungl. Maj:ts ''proposition nr filfl.
rerare innebär påtagliga olägenheter redan i fråga om de vanliga kamerala
uppgifternas bestridande. Härtill kommer, att någon som helst enhetlig
skötsel av upphandling och därmed sammanhörande spörsmål knappast
kan förekomma vid nuvarande organisation.
En väsentligt bättre tillsyn över den ekonomiska förvaltningen — och
därvid främst upphandlingen — skulle kunna ernås, om även i fortsättningen
liksom under det senaste budgetåret en på området sakkunnig person
finge anställas. Bland dennes åligganden skulle bland annat ingå att ha
kontroll över och ansvar för upphandlingen samt att i övrigt öva tillsyn
över den ekonomiska förvaltningen (anslagens disposition) och biträda vid
handläggningen av frågor av ekonomisk natur. Ifrågavarande tjänst torde
kunna innehas såsom bisyssla. Det med tjänsten förenade arvodet synes i
avvaktan på närmare erfarenheter kunna beräknas till 250 kronor i månaden
eller sålunda till 3 000 kronor för år.
Kanslern anser, att förslaget om en speciellt sakkunnig person att biträda
lärarrådet och förvaltningsnämnden vid institutet vid tillsyn över den ekonomiska
förvaltningen, främst upphandlingen, berör en fråga, som måste
tillmätas stor betydelse. En definitiv lösning av problemet förutsätter en
närmare utredning, vilken lämpligen torde böra verkställas genom tandläkarutbildningssakkunniga.
Såsom en provisorisk åtgärd tillstyrker kanslern
lärarrådets förslag och uttalar, att det föreslagna arvodesbeloppet, 3 000
kronor, synes skäligt.
Statskontoret anser, att det behov av kameral kunskap, som kan komma
att framdeles erfordras i samband med upphandlingen, bör kunna bliva
tillfredsställande tillgodosett — förutom genom anlitande av redan till
förfogande stående arbetskraft — genom etablerande av samarbete med
de myndigheter, vilka inom sina verksamhetsområden förvärvat erfarenhet
angående hithörande spörsmål och vilka utan särskild ersättning böra lämna
institutet erforderligt biträde med kamerala arbetsuppgifter av berörda slag.
Statskontoret kan därför icke tillstyrka bifall till lärarrådets framställning.
Enligt kanslerns förslag blir anslagsökningen under ifrågavarande anslagspost
— under förutsättning att ett av kanslern under senare punkt framlagt
förslag bifalles om inrättande av en hantverkarbefattning i lönegraden Eo 6
i stället för ett med arvode av 3 450 kronor avlönat reparatörsbiträde —
(3 450 + 3 450 + 800 + 3 000 — 3 450 =) 7 250 kronor eller i avrundat
tal 7 300 kronor.
3. Avlöningar till övrig icke ordinarie personal.
Anslagsposten är i avlöningsstaten för innevarande budgetår uppförd med
förslagsvis 196 200 kronor.
Kanslern har framlagt förslag i fråga örn:
a. inrättande av ytterligare en tandskötersketjänst och en tjänst såsom
tekniskt biträde, båda i lönegrad Eo 6, på tandfyllningsavdelningen,
b. inrättande av ytterligare en tandskötersketjänst i lönegrad Eo 6 på
ortodonti- och barntandvårdsavdelningen,
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 2^1.
c. inrättande av två befattningar såsom hantverkare i lönegrad Eo 6,
d. anvisande av medel för jourtjänst, samt
e. anvisande av medel för undervisning av 1945 års extra tandläkarkurs.
Till stöd för förslaget örn inrättande av ytterligare en tandskötersketjänst
och en tjänst såsom tekniskt biträde på tandfyllning savdelning en har lärarrådet
framhållit, att behov av dessa tjänster uppstått som en följd av den
omdisponering av tandfyllningsavdelningens lokaler, för vilken en redogörelse
lämnats i det föregående. Den ursprungliga planen för lokaldispositionen
innebar, att tandfyllningsavdelningens båda kliniksalar skulle förläggas
till samma våning. Denna lokaldisposition möjliggjorde att — i syfte
att spara — antalet tandsköterskor för tandfyllningsavdelningen begränsades
till två. Den slutliga disponeringen av lokalerna innebar, att kliniksalarna
förlädes i olika våningar, och medför oundgängligen ett ökat behov
av sköterske- och biträdespersonal.
Kanslern har uttalat, att omförmälda uppdelning av lokalerna på olika
våningsplan motiverar anställande av ifrågavarande befattningshavare, samt
beräknar härför en anslagsökning under denna post av (2 X 3 126 =)
6 252 kronor.
Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket på föreliggande utredning och
i avsaknad av någon plan för demonstrationssalarnas utnyttjande icke kunnat
bedöma behovet av ifrågavarande personalförstärkning. Mot den föreslagna
lönegradsplaceringen för befattningshavarna syntes icke vara något
att erinra.
I fråga örn inrättande av ytterligare en tandskötersketjänst på ortodontioch
b arntandvårdsav delning en har kanslern — i anslutning till vad lärarrådet
anfört — framhållit, att avdelningen disponerar två behandlingssalar
och att å densamma tjänstgöra en extra ordinarie avdelningssköterska och
en extra ordinarie tandsköterska. Ytterligare en tandsköterska, närmast avsedd
för barntandvårdsavdelningen, torde vara erforderlig. Då denna tandsköterska
i likhet med övriga dylika befattningshavare bör placeras i lönegrad
Eo 6, blir anslagsökningen 3 126 kronor.
Statskontoret har med hänsyn till den ökade tillströmningen av barntandvårdsfall
ansett skäl tala för inrättandet av den föreslagna befattningen.
Beträffande förslaget om inrättande av två befattningar såsom hantverliare
i lönegrad Eo 6 har lärarrådet förebragt en utförlig motivering. Enligt
lärarrådet bör dels i stället för den nuvarande, med arvode förenade reparatörsbiträdestjänsten
inrättas en befattning såsom hantverkare i lönegrad
Eo 6, dels ytterligare en sådan extra ordinarie befattning inrättas, dels ock
den nuvarande tjänsten som reparatör i lönegrad A 7 omändras till förste
repar atörst j anst i lönegrad A 9.
Kanslern har anfört, att den utrustning, som institutet nu disponerar
över, är mångdubbelt större än den, som fanns före utvidgningen, och den
utnyttjas intensivt samt är därför utsatt för en stark förslitning. En utök
-
85
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2Jtl.
ning av reparatörspersonalen är säkerligen ekonomiskt fördelaktig, då det
härigenom i stor utsträckning bör bli möjligt att undvika att för reparationer
anlita enskilda firmor. Kanslern förordar därför förslaget örn inrättande
av två hantverkarbefattningar i lönegrad Eo 6. Anslagsökningen blir
(2 X 3 126 =) 6 252 kronor. Såsom förut framhållits kan som en konsekvens
härav anslagsposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, minskas med 3 450 kronor. Frågan örn den ordinarie reparatörens
uppflyttning i högre lönegrad har kanslern icke ansett böra upptagas
till prövning i nu förevarande sammanhang.
Statskontoret har tillstyrkt kanslerns förslag.
I fråga örn anvisande av medel för jourtjänst har kanslern — i anslutning
till lärarrådets motivering för förslaget — uttalat, att från institutets sida
det länge varit ett viktigt önskemål att få möjlighet att uppehålla en poliklinik
för akuta tandvårdsfall. Detta förutsätter jourtjänstgöring på kvällar
samt på sön- och helgdagar. Kvällstjänstgöringarna kunna enligt lärarrådets
uppgift ordnas inom ramen för den befintliga organisationen. För att kunna
hålla polikliniken öppen under sön- och helgdagar kräves däremot särskilt
anslag. Lärarrådet beräknar anslagsbehovet på följande sätt: jourhavande
lärare (45 jourer ä 30 kronor =) 1 350 kronor, assisterande sköterska (45
jourer ä 8 kronor —) 360 kronor, således tillhopa 1 710 kronor. Lärarrådet
framhåller, att denna anslagsökning i viss utsträckning kommer att kompenseras
genom inflytande behandlingsavgifter. Kanslern tillstyrker lärarrådets
hemställan och har ingenting att erinra mot det begärda beloppet,
som dock synes kunna avrundas till 1 700 kronor.
Statskontoret finner för sin del behovet av den föreslagna jourtjänstgöringen
icke tillräckligt styrkt. Med hänsyn härtill och då utvidgandet av
jourtjänstgöringen icke synes ha påkallats ur undervisningssynpunkt, kan
ämbetsverket icke tillstyrka, att medel anvisas för ändamålet.
I fråga om anslag för undervisning av 1945 års extra tandläkarlcurs erinrar
jag, att med hänsyn till vissa förhållanden, som stodo i samband med övergången
till en ny studieplan vid institutet, lärarrådet i skrivelse till universitetskanslersämbetet
den 18 december 1944 föreslog, att en extra kurs om
60 studerande skulle intagas vid institutet vårterminen 1945. Genom beslut
den 4 januari 1945 bemyndigade Kungl. Maj :t härefter lärarrådet att i januari
1945 å institutet intaga en extra grupp av 60 studerande ävensom anordna
den extra undervisning, som kunde befinnas nödvändig för att framföra
dessa studerande till tandläkarkandidatexamen och tandläkarexamen.
Enligt den plan för undervisningen, som bifogades lärarrådets nyssnämnda
skrivelse, erfordras för höstterminen 1946 för ifrågavarande ändamål ytterligare
för tandkirurgiska avdelningen en assistent och två amanuenser, för
röntgenavdelningen en assistent och en amanuens samt för protesavdelningen
en avdelningstandläkare och en assistent ävensom en tandsköterska.
Departe
mentschefen.
86 Kungl. Majlis proposition nr %Jjl.
Lärarrådet har nu beräknat kostnaderna för dessa befattningshavare enligt
nedanstående tablå:
1 avdelningstandläkare å 7 500 kronor för år............ kronor 3 750
3 assistenter å 5 000 kronor för år...................... » 7 500
3 amanuenser å 2 250 kronor för år.................... » 3 375
1 tandsköterska å 4 100 kronor för år.................. » 2 050
Summa kronor 16 675.
Kanslern har hemställt om en medelsanvisning av i avrundat belopp
16 700 kronor.
Statskontoret har uttalat, att frågan om medelsanvisningen för ifrågavarande
ändamål undandrager sig ämbetsverkets bedömande.
Enligt kanslerns förslag blir anslagsökningen under ifrågavarande anslagspost
— under förutsättning att ett av kanslern i det föregående tillstyrkt
förslag bifalles örn förändring av en extra ordinarie avdelningsskötersketjänst
till ordinarie — (6 252 + 3 126 -j- 6 252 + 1 700 -f- 16 700 — 4 044 =)
29 986 kronor eller avrundat 30 000 kronor.
4. Rörligt tillägg.
Anslagsposten är i avlöningsstaten för innevarande budgetår uppförd med
förslagsvis 37 600 kronor.
Kanslern har föreslagit att, därest de av honom förordade förslagen bifallas,
ifrågavarande anslagspost höjes med 2 700 kronor. I
I enlighet med kanslerns, av statskontoret tillstyrkta förslag förordar
jag, att en avdelningsskötersketjänst i lönegrad Eo 7 förändras till ordinarie
i samma lönegrad. Nuvarande befattningshavaren — vilkens tjänstgöring
enligt vad jag erfarit för närvarande är förlagd till den nyinrättade mottagningsavdelningen
— torde böra utan tjänstens ledigkungörande utnämnas
till ordinarie, varom Kungl. Majit framdeles torde meddela föreskrift. Vid
bifall till förslaget torde anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
böra ökas med 4 218 kronor. Posten synes vidare böra undergå höjning
för att bereda löneklassuppflyttning åt de tre professorerna vid institutet.
I samband med denna uppfattning bortfaller emellertid de personliga
lönetillägg å tillhopa 664 kronor, som nu utgå till två av professorerna,
varför kostnadsökningen för löneklassuppflyttningarna begränsar sig till
(1 485 — 664 =:) 821 kronor. Anslagsposten bör sålunda för budgetåret
1946/47 beräknas till (63 000 -|- 4 218 -f- 821 —) 68 039 kronor eller avrundat
68 000 kronor, vilket i förhållande till innevarande budgetår innebär
en ökning av 5 000 kronor.
I fråga om anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, vill jag inledningsvis erinra, att jag i propositionen 1945:
381 angående åtgärder för ökad utbildning av tandläkare framhöll, att med
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 2J+1.
hänsyn till närmare angivna omständigheter en förstärkning av institutets
administrativa ledning kunde bli nödvändig redan från den 1 januari 1946
samt att härför särskilt borde övervägas att bereda lärarrådets vice ordförande
befrielse från större eller mindre del av hans undervisnings- och
examinationsskyldighet för att han i stället såsom föredragande i lärarrådet
skulle kunna påtaga sig en del av arbetsbördan. Jag förutsatte, att Kungl.
Maj:t skulle äga vidtaga erforderliga åtgärder. Dessa uttalanden föranledde
icke någon erinran från riksdagens sida. Kungl. Maj:t har den 1 mars 1946
meddelat beslut i ämnet och därvid tillika medgivit, att tills vidare under
tiden den 1 januari 1946—den 30 juni 1947 må till vice ordföranden i lärarrådet
utgå ett arvode av 1 800 kronor för år räknat. I anledning härav bör
under ifrågavarande anslagspost för nästa budgetår beräknas ett belopp av
1 800 kronor.
Genom beslut den 12 januari 1946 har Kungl. Maj:t vidare anvisat medel
för anställande intill utgången av juni 1946 av ytterligare ett biträde å institutets
kansli. Då detta biträde är erforderligt även under budgetåret
1946/47, beräknar jag i detta sammanhang för hennes avlönande ett belopp
av 3 600 kronor.
I enlighet med kanslerns, av statskontoret tillstyrkta förslag förordar jag,
att medel anvisas till anställande av ett sköterskebiträde på rotfyllningsavdelningen
och ytterligare en tamburvakt med (3 450 + 3 450 —) 6 900
kronor.
Kanslerns förslag örn höjning av arvodet till sekreteraren har avstyrkts
av statskontoret. Jag finner mig icke kunna för närvarande stödja kanslerns
förslag.
I likhet med kanslern anser jag, att lärarrådets förslag om tillsyn över
den ekonomiska förvaltningen, främst upphandlingen, berör en fråga av
betydelse. Såsom biträde vid de senare årens stora nyanskaffning av utrustning
vid institutet har lärarrådet enligt beslut av Kungl. Majit kunnat
disponera en person med särskild erfarenhet om upphandling och kamerala
frågor i allmänhet. Enligt vad jag erfarit har detta medfört icke oväsentliga
besparingar för statsverket och över huvud en effektivare disposition av tillgängliga
anslag. Med hänsyn till institutets i olika hänseenden starkt utökade
verksamhet kommer, såsom närmare framgar i senare sammanhang,
institutets ekonomiska förvaltning att även i fortsättningen vara av relativt
stor omfattning. En betydande upphandling kommer årligen att behöva
ske. För att uppnå en önskvärd avvägning av upphandlingen för de olika
avdelningarna och ett enhetligt uppträdande utåt vid upphandlingen liksom
i övrigt en effektivare kontroll över medelsdispositionen vid institutet
anser jag det ekonomiskt fördelaktigt, att till institutet knytes en person
med speciell sakkunskap på området. Såsom kanslern framhållit, förutsätter
en definitiv lösning av problemet en närmare utredning, vilken lämpligen
torde böra verkställas av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga. Såsom
88
Kungl. Maj:ts proposition nr Skierl
provisorisk åtgärd vill jag därför trots statskontorets avstyrkande förorda,
att medel beviljas till förstärkning av institutets kamerala arbetskrafter
av likartad beskaffenhet som den, vilken under senare år åstadkommits
med anlitande av utrustningsanslaget. Kanslern har i överensstämmelse med
lärarrådets förslag förordat, att arvodet till denne sakkunnige bestämmes till
3 000 kronor. För min del vill jag förorda, att arvodet begränsas till 1 800
kronor för år räknat, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost bör uppräknas.
I det följande kommer jag att förorda, att den med arvode av 3 450 kronor
förenade tjänsten såsom reparatörsbiträde utbytes mot en extra ordinarie
tjänst såsom hantverkare. Detta förslag föranleder en sänkning av
ifrågavarande anslagspost med 3 450 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts beräknar jag för budgetåret
1946/47 anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, till (172 200 + 1 800 + 3 600 + 6 900 + 1 800 — 3 450 =)
182 850 kronor eller avrundat 182 900 kronor, innebärande i förhållande till
innevarande budgetår en ökning av 10 700 kronor. Anslagsposten är för
närvarande förslagsvis beräknad. Med hänsyn till svårigheten att under
rådande organisatoriska förhållanden på förhand i detalj överblicka personalbehovet
vid institutet beräknar jag alltfort posten förslagsvis med rätt
för Kungl. Majit att medgiva dess överskridande.
I enlighet med kanslerns av statskontoret tillstyrkta förslag förordar jag
dels inrättande av ytterligare en tandsköterskebefattning i lönegrad Eo 6 för
orto dordi- och barntandvårdsavdelningen, dels ock förändring av en arvodesbefattning
såsom reparatörsbiträde till en befattning såsom hantverkare
i lönegrad Eo 6 samt inrättande av ytterligare en befattning såsom hantverkare
i lönegrad Eo 6. För dessa ändamål bör anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal ökas med (3 X 3 126 =) 9 378 kronor. I
likhet med kanslern finner jag vidare övertygande skäl vara anförda för
att a tandfyllningsavdelningen anställes ytterligare en tandsköterska och
ett tekniskt biträde, båda i lönegrad Eo6. För detta ändamål beräknar jag
en anslagshöjning av (2 X 3 126 =) 6 252 kronor.
Förslaget örn anvisande av medel för jourtjänst i syfte att kunna uppehålla
en poliklinik för akuta tandvårdsfall har icke vunnit stöd från statskontoret.
Ämbetsverket finner behovet icke vara tillräckligt styrkt och ej
heller att jourtjänstgöringen påkallas ur undervisningssynpunkt. Enligt vad
jag inhämtat anser lärarrådet denna poliklinikverksamhet utgöra ett icke
oviktigt led i strävandena att säkerställa en tillräcklig och allsidig patienttillgång
vid institutet och därmed möjliggöra en fullgod utbildning av de
studerande. Därest en mera allmän kännedom om polikliniken sprides genom
annonsering på lämpligt sätt, anses verksamheten kunna bli av verklig betydelse.
Vid sådant förhållande anser jag mig icke nu böra motsätta mig,
89
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2^1.
att erforderliga medel, av lärarrådet för nästa budgetår angivna till 1 710
kronor, anvisas för ändamålet.
I det föregående har jag tillstyrkt, att en extra ordinarie befattning såsom
avdelningssköterska skall ombildas till ordinarie tjänst. Detta förslag föranleder
en sänkning av medelsbehovet under denna anslagspost med 4 044
kronor.
På grund av det sålunda anförda beräknar jag för budgetåret 1946/47
anslagsposten till avlöningar till övrig ieke-ordinarie personal till (196 200 +
+ 9 378 + 6 252 -(- 1 710 — 4 044 =) 209 496 kronor eller avrundat
209 500 kronor, innebärande i förhållande till innevarande budgetår en anslagshöjning
av 13 300 kronor. Ifrågavarande anslagspost är sedan budgetåret
1944/45 upptagen med förslagsvis betecknat belopp. Anledningen härtill
är främst, att enligt meddelade bestämmelser hela kostnaden för vikarier
å de ännu ej tillsatta laboratorsbefattningarna belastar denna anslagspost.
Härigenom uppkommer ett under denna post avsevärt ökat medelsbehov,
som dock motsvaras av minskad belastning å anslagsposten till rörligt
tillägg och anslaget till kristillägg. Detta förhållande kommer att kvarstå
även under budgetåret 1946/47. Med hänsyn till svårigheten att under
rådande organisatoriska förhållanden vid institutet på förhand i detalj överblicka
personalbehovet finner jag emellertid, att möjlighet bör tills vidare
hållas öppen för Kungl. Maj:t att även av andra skäl bevilja institutet ökat
anslag för icke-ordinarie personal. I detta sammanhang erinrar jag också
örn lärarrådets uttalande om den ovissa tillströmningen av tandsköterskeelever,
vilket förhållande kan komma att framtvinga en omedelbar förstärkning
av sköterske- och biträdespersonalen. Vidare kan eventuell tjänstledighet
för den professor, som tjänstgör såsom lärarrådets vice ordförande medföra
kostnader, vilka icke tillsammans med andra vikariekostnader kunna
inrymmas under posten. Anslagsposten torde därför även för nästa budgetår
böra upptagas med förslagsvis betecknat belopp, vilket icke bör få överskridas
utan Kungl. Maj:ts medgivande.
I enlighet med förslag av lärarrådet har kanslern under nyssnämnda anslagspost
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknat 16 700
kronor till undervisning vid 1945 års extra tandläkarkurs örn 60 studerande,
vilka intogos vid början av vårterminen 1945. Jag erinrar, att jag i enlighet
med förslag av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga under III i det föregående
förordat vissa provisoriska anordningar för att under tiden den 1 juli
1946—den 31 december 1947 mottaga ett ökat antal studerande vid institutet.
I anledning härav uppkommande avlöningsutgifter under budgetåret
1946/47 ha beräknats till 106 550 kronor. Jag anser det lämpligt, att anslag
såväl till dessa utgifter som till nyssnämnda kostnader för 1945 års extra
tandläkarkurs i avlöningsstaten upptagas under en förslagsvis beräknad
anslagspost, som icke bör få utan Kungl. Maj:ts tillstånd överskridas. Pos
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr ‘27+1.
ten, som torde kunna benämnas Arvoden och ersättningar vid extra undervisning,
bör uppföras med (16 700 + 106 550 =) 123 250 kronor eller avrundat
123 300 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg bör i enlighet med kanslerns förslag uppräknas
med 2 700 kronor till (37 600 -f 2 700 =) 40 300 kronor.
Avlöningsanslaget i sin helhet bör sålunda för nästa budgetår uppföras
med (68 000 + 182 900 + 209 500 + 123 300 + 40 300 =) 624 000
kronor.
I personalförteckningen för tandläkarinstitutet bör med hänsyn till vad
som av chefen för finansdepartementet i bilaga till 1946 års statsverksproposition
under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor anförts
angående vissa tjänstebenämningar tjänsten såsom kassörska ändras till
tjänst såsom kassör. Därjämte föranleder ett bifall till mitt förslag örn omändring
till ordinarie av en extra ordinarie avdelningsskötersketjänst ytterligare
ändring i samma förteckning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att vidtaga dessa ändringar.
B. Tandläkarinstitutet: Omkostnader.
Förslagsanslaget till omkostnader vid tandläkarinstitutet är för budgetåret
1945/46 uppfört med 203 000 kronor och disponeras enligt en omkostnadsstat,
införd å sid. 538 i statsliggaren.
1. Sjukvård m. m.
I överensstämmelse med förslag av lärarrådet har kanslern — under erinran
att belastningen å posten budgetåret 1944/45 uppgick till 1 600 kronor
— hemställt, att posten uppräknas från nuvarande 500 kronor till 1 500
kronor.
2. Expenser.
a. Bränsle, lyse och vatten.
Ifrågavarande delpost är i gällande omkostnadsstat beräknad till förslagsvis
62 000 kronor.
Kanslern har icke ifrågasatt någon ändring av posten.
b. Övriga expenser.
Ifrågavarande delpost är i gällande omkostnadsstat beräknad till 58 000
kronor.
I överensstämmelse med lärarrådets förslag har kanslern förordat en höjning
av posten med 45 000 kronor till 103 000 kronor. Tillika har kanslern
framhållit, att av det begärda anslagsbeloppet 15 000 kronor hänföra sig till
engångsutgifter för inköp av kontorsmaskiner (en kvitteringsmaskin och en
91
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 241 ■
stencileringsmaskin), samt att ökningen av anslagsbehovet till en betydande
del syntes bero på utvidgade lokaler och ökat elevantal vid institutet.
Till motivering för förslaget har lärarrådet anfört bland annat följande.
Delposten till övriga expenser var för budgetåret 1944/45 i omkostnadsstaten
uppförd med 58 000 kronor. Genom beslut den 7 juli 1944 och den
4 maj 1945 medgav emellertid Kungl. Majit, att delposten fick under budgetåret
överskridas med tillhopa 26 600 kronor, varför sålunda ett belopp
av 84 600 kronor då stod till förfogande till bestridande av utgifter för övriga
expenser.
Beträffande städningen framhölls i den skrivelse, som låg till grund för
Kungl. Maj:ts beslut den 4 maj 1945, att under budgetåret 1943/44 och
fram till och med november 1944 städningen varit utlämnad på entreprenad.
Från och med den 1 december 1944 omhänderhades den i institutets
egen regi. En kostnadsökning syntes följa redan av denna omständighet.
Lärarrådet hade emellertid under åberopande av föreskrift i Kungl. Majits
cirkulär den 12 januari 1945 (nr 6) samt med hänsyn till de vid institutet
rådande speciella förhållandena i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 2
februari 1945 anhållit om styrelsens biträde vid reglering av städningsvillkoren.
Byggnadsstyrelsens utredning pågår för närvarande och det är icke
möjligt att, innan den avslutats, göra mera exakta kostnadsberäkningar.
Redan nu synes det dock klart, att kostnaderna för städningen, örn den skall
utföras ordentligt och på ett för utrustningen aktsamt sätt, bli avsevärt högre
än tidigare, då den handhafts av entreprenör. De senare månadernas erfarenheter
ge vid handen, att lärarrådet för budgetåret 1946/47 måste räkna
med en kostnad för städning av 54 000 kronor.
Kostnaderna för tvätt beräknades i lärarrådets ovannämnda skrivelse för
budgetåret 1944/45 till 10 200 kronor. Vid bedömandet av de framtida
tvättkostnaderna bör emellertid beaktas, att till följd av institutets ombyggnad
verksamheten var inställd under en del av höstterminen 1945. Kostnaderna
för tvätt under budgetåret 1946/47 måste därför beräknas högre än
för löpande budgetår. Lärarrådet beräknar, att för ändamålet skall bli erforderligt
ett belopp av omkring 13 000 kronor.
I fråga om kostnader för telejon erinrar lärarrådet, att 1945 års riksdag
medgivit inrättandet av en automatisk lokaltelefonväxel vid institutet för
en kostnad beräknad till 27 480 kronor.
De löpande utgifterna för telefon beräknas för budgetåret 1944/45 till
omkring 7 500 kronor. Med hänsyn till den ökning av antalet telefonapparater,
som nu sker i och med iordningställandet av institutets avdelningar,
torde — trots den väntade kostnadsbesparingen i samband med en telefonväxel
— för budgetåret 1946/47 anslagsbehovet icke kunna beräknas lägre
än till nyssnämnda belopp eller 7 500 kronor.
Kostnaderna för annonsering ha för budgetåret 1944/45 beräknats uppgå
till omkring 3 800 kronor. Då annonsering utgör ett viktigt medel för att
tillförsäkra institutet ett tillräckligt stort patientklientel, anser lärarrådet sig
böra även för framtiden räkna med en rätt omfattande sådan. På grund
härav beräknar lärarrådet flir budgetåret 1946/47 medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål till 3 000 kronor.
Genom beslut den 4 maj 1945 bemyndigade Kungl. Majit lärarrådet att,
därest så befunnes erforderligt, för tiden till och med utgången av juni 1946
92
Kungl. Mårds proposition nr 241.
anordna bevakning nattetid av institutets lokaler samt föreskrev, att kostnaderna
härför skulle bestridas av institutets omkostnadsanslag. Lärarrådet
anser nödvändigt, att den nu medgivna bevakningen, som fullgöres enligt
avtal med AB. Svensk nattvakt, fortsätter även under budgetåret 1946/47.
Kostnaderna uppgå till 540 kronor i kvartalet, varför lärarrådet för nyssnämnda
budgetår beräknar ett medelsbehov av 2 160 kronor.
Från ifrågavarande anslagspost till övriga expenser skola i övrigt bestridas
kostnader av olika slag. Dessa övriga utgifter, som bland andra avse
kostnader för kontorsutensilier, ha för innevarande budgetår beräknats till
omkring 6 900 kronor. Med hänsyn främst till den utökade verksamheten
vid institutet —• lärarrådet erinrar örn att enbart under läsåret 1944/45
sammanlagt 180 mot förr omkring 90 studerande intagits vid institutet —
beräknas medelsbehovet under denna post för budgetåret 1946/47 till minst
8 500 kronor.
I fråga örn förberörda engångsutgifter har lärarrådet vidare anfört.
En på initiativ av institutets inspektor verkställd undersökning synes ha
ådagalagt, att institutets uppbörd av patientavgifter och i samband därmed
stående medelsredovisning icke är ordnad på ett tillfredsställande sätt. En
effektiv kontroll över att dessa avgifter verkligen komma statsverket tillhanda
förefinnes icke. Av enahanda skäl har vid många anstalter av liknande
slag som tandläkarinstitutet under senare tid inköpts särskilda kvitteringsmaskiner.
Då starka skäl synas tala för att en dylik maskin bör inköpas
även för tandläkarinstitutet, har inspektor underhandlat med AB.
National Kassa Register, som förbundit sig att — under förutsättning att
anslag för ändamålet beviljas institutet — före utgången av budgetåret
1946/47 leverera en National kvitteringsmaskin klass 2 000 typ AK2207/5/-UP-Sp
för ett pris av 12 975 kronor minus 3 procent kassarabatt
med tillägg av högst 5 procent av nettopriset för vissa eventuella merkostnader
i samband med importen av maskinen ävensom av eventuell omsättningsskatt.
Lärarrådet hemställer, att anslag beviljas för inköp av ifrågavarande
kvitteringsmaskin.
Lärarrådet får vidare meddela, att den stencileringsmaskin, som finnes å
institutets kansli, numera är så dålig, att ett ofrånkomligt behov av en ny
maskin förefinnes. Lärarrådet får hemställa, att medel anvisas jämväl för
detta nyinköp.
Sammanlagda kostnaden för inköpen har beräknats till högst 15 000
kronor.
Statskontoret har anfört, att behovet av nyssberörda nyanskaffning undandrager
sig dess bedömande. I övrigt har statskontoret, bland annat med
framhållande, att bevakningen av institutet nattetid borde kunna inskränkas
till allenast själva läsåret eller tiden 1 september—31 maj, ansett anslagshöjningen
kunna begränsas till något lägre belopp än vad i ärendet föreslagits.
Anslaget till övriga expenser syntes kunna upptagas med 98 000
kronor.
3. Publikationstryck.
Ifrågavarande anslagspost till publikationstryck har ansetts böra för budgetåret
1946/47 uppföras med oförändrat belopp av förslagsvis 500 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 841- 93
4. övriga utgifter.
a. Biblioteket.
Delposten till biblioteket är i gällande omkostnadsstat uppförd med 1 500
kronor.
Lärarrådet har hemställt om höjning av anslaget med 3 500 kronor till
5 000 kronor ävensom att 2 400 kronor anvisas till arvode åt bibliotekarien.
Ur delposten bestrides för närvarande arvode till bibliotekarien med 480
kronor.
Kanslern har framhållit, att det för inköp och inbindning av böcker och
tidskrifter m. m. disponibla beloppet med hänsyn till institutets storlek och
arbetsuppgifter obestridligen är alldeles för lågt och behöver undergå en
avsevärd höjning. Kanslern föreslår, att delposten höjes med 4 500 kronor
till 6 000 kronor, vilket bör möjliggöra för lärarrådet att även höja bibliotekariearvodet
till skäligt belopp.
Statskontoret har tillstyrkt anslag med 2 700 kronor, därav 1 200 kronor
till arvode.
b. Förbrukningsmateriel för institutets praktiska verksamhet.
Delposten är i gällande omkostnadsstat uppförd med förslagsvis 60 000
kronor. Anslaget fördelas av kanslern mellan institutets olika avdelningar.
Kanslern har i anslutning till lärarrådets framställning anfört.
Lärarrådet upplyser, att anslaget, i den mån detta lämnat utrymme härför,
använts till bestridande av kostnaderna även »för underhåll av utrustningen
och anskaffning av enstaka apparater och annat sådant». Därest
ett av lärarrådet framlagt förslag om beviljande av ett särskilt anslag
för bestridande av kostnaderna för utrustningens vidmakthållande och
komplettering vunnen bifall, borde här ifrågavarande delpost — med beaktande
av materielbehovet vid ortodonti- och barntandvårdsavdelningen
samt vid mottagningsavdelningen, för vilka avdelningar hittills några medel
till förbrukningsmateriel ej beräknats — upptagas med ett belopp av
57 000 kronor. Härtill skulle så komma medel för 1945 års extra tandläkarkurs,
beräknade till 3 500 kronor. Hela anslagsbehovet skulle således uppgå
till 60 500 kronor. Kanslern föreslår, att posten upptages med ett till
60 000 kronor jämkat belopp.
Statskontoret — som finner lämpligt att ett särskilt anslag beviljas för utrustningens
vidmakthållande och komplettering — anser, att medelsanvisningen
till förbrukningsmateriel bör kunna begränsas till 50 000 kronor.
c. Undervisnings- och åskådning smateriel.
Delposten är i gällande omkostnadsstat uppförd med 10 900 kronor och
fördelas av kanslern mellan institutets avdelningar.
För att tillgodose ortodonti- och barntandvårdsavdelningens behov av
undervisnings- och åskådningsmateriel föreslår lärarrådet, att posten höjes
Departe
mentschefen.
94 Kungl. Maj:ts proposition nr gå
tned
2 000 kronor. På grund av 1945 års extra tandläkarkurs bör posten
ytterligare höjas med 2 500 kronor. Kanslern föreslår i anslutning härtill,
att delposten beräknas till 15 400 kronor.
d. Institutets vetenskapliga laboratorier.
Ifrågavarande delpost är i gällande omkostnadsstat uppförd med 6 000
kronor.
Lärarrådet har hemställt, att delposten ökas till minst 20 000 kronor och
till stöd härför anfört:
Institutets lokaler inrymma numera förutom det histo-patologiska laboratoriet,
som är gemensamt för hela institutet, följande laboratorier, nämligen
det kliniska laboratoriet och det fototekniska laboratoriet för tandfyllningsavdelningen,
tandkirurgiska avdelningens laboratorium, protesavdelningens
laboratorium, metallurgiska laboratoriet, bakteriologiska laboratoriet, rotfyllningsavdelningens
laboratorium samt djurlaboratorierna. Dessa laboratorier
äro avsedda att tillgodose undervisningens behov. De komma nämligen
att till största delen utnyttjas för rutinarbeten, nödvändiga för den dagliga
undersökningen av klientelet, diagnoser och bestämningar av terapeutiska
åtgärder.
Kanslern har med bifogande av en införskaffad promemoria med redogörelse
för de vetenskapliga laboratoriernas verksamhet och med hänsyn till
den roll dylika laboratorier spela i en modern tandläkarutbildning ansett sig
böra tillstyrka den begärda anslagsökningen.
Statskontoret har föreslagit, att anslagsökningen begränsas till 6 000
kronor.
e. Vissa ersättningar.
Delposten har förutsatts böra för nästkommande budgetår uppföras med
oförändrat belopp av förslagsvis 3 600 kronor.
I detta sammanhang erinrar jag örn de provisoriska studieanordningar vid
tandläkarinstitutet under tiden höstterminen 1946—höstterminen 1947, som
föreslagits av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga och för vilka närmare
redogjorts under III i det föregående. Såsom framgått av redogörelsen,
krävas för genomförandet av dessa anordningar vissa höjningar av delposterna
under omkostnadsanslaget. Sålunda ha de sakkunniga beräknat en ökning
av expensanslaget med 5 000 kronor, av anslaget till förbrukningsmateriel
för den praktiska verksamheten med 13 000 kronor och av anslaget
till undervisnings- och åslcådningsmateriel med 2 500 kronor. I
I enlighet med myndigheternas förslag beräknar jag för budgetåret 1946/
47 anslagsposten till sjukvård m. m. till förslagsvis 1 500 kronor, innebärande
en anslagsökning av 1 000 kronor, samt delposten till bränsle, lyse och
vatten till oförändrat belopp, förslagsvis 62 000 kronor.
95
Kungl. Martts ''proposition nr 2^1.
Medelsbehovet under delposten till övriga expenser har etter omorganisationen
av institutet stigit i hög grad och vida överskridit de av lärarrådet
i samband med omorganisationsförslagen beräknade. I olika sammanhang
har lärarrådet redogjort för orsakerna till utgifternas stegring (lokalutvidgningar,
provisoriska studieanordningar, ändrade villkor för städningen
m. m.). Kungl. Majit har genom särskilda beslut lämnat medgivande till
överskridande av ifrågavarande delpost, för budgetåret 1944/45 med 26 600
kronor och för budgetåret 1945/46 med 40 000 kronor. I sina på grundvalen
av gjorda erfarenheter verkställda beräkningar för budgetåret 1946/47
har lärarrådet uppskattat medelsbehovet till 103 200 kronor, därav dock
15 000 kronor belöpa å vissa engångsutgifter. Åtgärder i syfte att begränsa
utgiftsstegringen ha vidtagits. I denna riktning verkar nämligen det numera
godkända förslaget om anordnande av en lokal, automatisk telefonväxel. Med
stöd av kungörelsen 1945: 6 har lärarrådet vidare påkallat biträde av byggnadsstyrelsen
för reglering av villkoren för städning av institutets lokaler.
Enligt vad jag inhämtat kommer denna utredning att visa, att kostnaderna
för städningen, vilka under innevarande budgetår anses komma att överstiga
de av lärarrådet för nästa budgetår beräknade med inemot 8 000 kronor,
icke kunna nämnvärt nedbringas genom den vidtagna regleringen av
villkoren. Härvid har emellertid icke räknats med den kostnadsökning, som
torde komma att bli en följd av de provisoriska studieanordningar, som föreslagits
av tandläkarutbildningssakkunniga.
Vid en av riksräkenskapsverket under hand företagen undersökning angående
uppbörden av patientavgifter m. m. har det vitsordats, att behov
föreligger av en kvitteringsmaskin. Genom försorg av statens organisationsnämnd
har vidare på min föranstaltan utredning rörande den lämpligaste
typen igångsatts. Det torde få bero på resultatet därav, om den av lärarrådet
föreslagna eller annan apparat bör inköpas. Medel för inköpet torde
emellertid nu böra beräknas enligt lärarrådets förslag. På Kungl. Majit
bör ankomma att framdeles meddela beslut beträffande inköpet.
Med hänsyn till det sålunda anförda anser jag mig ej böra liksom statskontoret
ifrågasätta någon begränsning av det av lärarrådet beräknade medelsbehovet
till övriga expenser. Tvärtom måste jag förorda en ytterligare
höjning av anslaget till följd av den kostnadsökning (cirka 8 000 kronor)
beträffande städningen utöver den beräknade, för vilken jag nyss redogjort,
och de merkostnader för expenser (5 000 kronor), som beräknats följa av de
provisoriska studieanordningarna vid institutet under nästa budgetår. För
dessa två ändamål begränsar jag mig emellertid till att föreslå en sammanlagd
anslagsökning av 10 000 kronor. Kostnadskalkylen beträffande de provisoriska
studieanordningarna måste emellertid betraktas såsom approximativ.
Delposten till övriga expenser beräknar jag sålunda i anslutning till
kanslerns förslag till (103 000 -f- 10 000 =) 113 000 kronor, innebärande en
anslagsökning av 55 000 kronor.
96
Kungl. Majlis -proposition nr 2/+1.
I likhet med myndigheterna beräknar jag anslagsposten till publikationstryck
till oförändrat belopp, förslagsvis 500 kronor.
I likhet med kanslern finner jag, att de för inköp av böcker och tidskrifter
m. m. disponibla medlen med hänsyn till institutets storlek och arbetsuppgifter
äro otillräckliga. Jag kan emellertid icke för närvarande ansluta mig
till lärarrådets förslag om en anslagsökning av 5 900 kronor, därav 2 400
kronor skulle utgå till arvode åt bibliotekarien. I överensstämmelse med
kanslerns förslag, förordar jag, att anslagsökningen begränsas till 4 500
kronor, vilket bör ge utrymme även för ett förhöjt bibliotekariearvode. Jag
beräknar sålunda delposten till biblioteket med ett från 1 500 kronor till
6 000 kronor förhöjt belopp.
Delposten till förbrukningsmateriel för institutets praktiska verksamhet,
för innevarande budgetår beräknad till förslagsvis 60 000 kronor, är rätteligen
avsedd för bestridande av kostnaderna för egentlig förbrukningsmateriel,
såsom apoteksvaror, kemikalier, sprit, fyllnings- och protesmateriel
och dylikt, vid patientbehandlingen och de studerandes arbeten i laboratorier
m. m. Dessa utgifter uppvägas emellertid av inkomsterna av patientavgifter,
vilka redovisas skilda från utgifterna. Hittills har tandläkarinstitutet
icke disponerat något anslag för vidmakthållande och komplettering
av utrustningen, varför lärarrådet, i mån av utrymme under anslaget till
förbrukningsmateriel, måst därur bestrida även kostnader för underhåll
och anskaffning av enstaka apparater. I likhet med myndigheterna anser
jag lämpligt, att nämnda två utgiftsändamål för framtiden särskiljas samt
att alltså ett anslag beviljas till förbrukningsmateriel i egentlig mening samt
ett till vidmakthållande av utrustningen. Medel till förbrukningsmateriel
synas böra alltfort beräknas under omkostnadsanslaget, varemot ett särskilt
anslag synes böra beviljas till utrustningens vidmakthållande. Härtill återkommer
jag i det följande.
Medelsbehovet under delposten till förbrukningsmateriel har, därest nyssnämnda
uppdelning verkställes, av lärarrådet — med beaktande av materielbehovet
vid ortodonti- och barntandvårdsavdelningen samt vid mottagningsavdelningen,
för vilka avdelningar hittills några medel till förbrukningsmateriel
icke beviljats — uppskattats till 57 000 kronor, vartill skulle
komma erforderligt belopp för 1945 års extra tandläkarkurs med 3 500 kronor.
I likhet med kanslern har jag ingen erinran mot denna beräkning men
erinrar, att de av tandläkarutbildningssakkunniga föreslagna provisoriska
studieanordningarna vid institutet angivits medföra en kostnadsökning under
förevarande delpost med 13 000 kronor. I anslutning härtill uppför jag
posten med ett förslagsvis beräknat belopp av (57 000 -j- 3 500 + 13 000 =)
73 500 kronor, innebärande en anslagsökning av 13 500 kronor.
För att tillgodose medelsbehovet vid ortodonti- och barntandvårdsavdelningen
samt vid mottagningsavdelningen ävensom för 1945 års extra tandläkarkurs
har föreslagits, att delposten till undervisnings- och åskådnings
-
97
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21+1.
materiel höjes från 10 900 kronor till 15 400 kronor. Jag förordar förslaget
men erinrar, att nyssnämnda provisoriska studieanordningar vid institutet
beräknats medföra en kostnadsökning under ifrågavarande delpost med
2 500 kronor. Posten bör därför uppföras med 17 900 kronor, innebärande
en anslagsökning med 7 000 kronor.
I samband med institutets omorganisation har inrättats ett antal nya laboratorier,
för vilka en närmare redogörelse återfinnes i handlingarna. För
dessa laboratoriers drift har lärarrådet begärt och kanslern tillstyrkt, att
delposten till institutets vetenskapliga laboratorier höjes från 6 000 kronor
till 20 000 kronor. Tidigare har endast ett vetenskapligt laboratorium funnits.
Med hänsyn till den betydelse för undervisningen, som ifrågavarande
laboratorier måste anses äga, tillstyrker jag förslaget och förordar alltså, att
delposten uppföres med ett till 20 000 kronor förhöjt belopp. Beloppet torde
böra av kanslern fördelas mellan de olika laboratorierna.
Slutligen synes delposten till vissa ersättningar kunna uppföras med oförändrat
belopp, förslagsvis 3 600 kronor.
Omkostnadsanslaget i sin helhet bör sålunda uppföras med (1 500 +
+ 62 000 + 113 000 + 500 + 6 000 + 73 500 + 17 900 + 20 000 +
+ 3 600 =) 298 000 kronor, innebärande en anslagsökning av 95 000
kronor.
C. Tandläkarinstitutet: Nyanskaffning och underhåll
av utrustning.
Såsom jag redan nämnt, har tandläkarinstitutet hittills icke disponerat
något anslag för vidmakthållande och komplettering av utrustningen, varför
lärarrådet, i mån av utrymme under anslaget till förbrukningsmateriel,
måst därur bestrida även kostnader för underhåll och anskaffning av enstaka
apparater. De allvarliga följderna härav ha visat sig. Då uppmärksamheten
kom att närmare riktas på förhållandena vid tandläkarinstitutet i
samband med planerna på institutets omorganisation befanns det, att redan
för det dåvarande elevantalet utrustningen var otillräcklig samt i hög
grad omodern och icke ändamålsenlig. I sin framställning den 16 februari
1942 rörande omorganisationen fann sålunda lärarrådet frågan örn utrustningens
förnyande vara av den allvarliga beskaffenhet, att lärarrådet såsom
närmast ansvarig för tandläkarutbildningen icke ansåg sig kunna underlåta
att — trots då rådande allmänna förhållanden — framlägga omfattande förslag
till nyanskaffningar. Vad lärarrådet anförde ledde sedermera till att
statsmakterna beviljat omkring 1 200 000 kronor till utrustningens förnyelse
och utökning vid institutet. Det torde icke kunna förnekas, att grunden till
institutets i avseende å utrustningen då prekära läge låg däri, att institutet
saknat medel ens för ett tillfredsställande underhåll av den dåvarande i
förhållande till nu mycket begränsade utrustningen. Numera disponerar institutet
över en i det stora hela god och tillräcklig utrustning. Det är givet
Bihang
till riksdagens protokoll lOIfG. 1 sami. Nr 7
98
Kungl. Maj:ts ''proposition nr Silvis
ett ekonomiskt och pedagogiskt intresse av vikt för staten, att denna utrustning
underhålles och icke får på sätt tidigare skett förfalla. För att undgå
detta torde emellertid betydande årliga anslag vara ofrånkomliga.
I de nu avgivna petria har lärarrådet förklarat sig ha sökt verkställa en så
ingående utredning rörande hithörande anslagsbehov som möjligt. Lärarrådet
har emellertid därvid särskilt understrukit, att de gjorda beräkningarna
avse allenast kostnader för underhåll och reparation samt nyanskaffning
i anledning av förslitning, varvid förutsatts att underhålls- och reparationsarbetena
skulle i största möjliga utsträckning fullgöras av den vid institutet
anställda reparatörspersonalen. Vidare har lärarrådet framhållit, att behov
av nyanskaffning föreligger även på grund av det tekniska framåtskridandet
och andra omständigheter. Det kan sålunda, uttalar lärarrådet, vara
nödvändigt att anskaffa exempelvis apparatur av visst slag för att de studerande
skola lära känna och få vana vid de hjälpmedel för modern tandbehandling,
av vilka de böra begagna sig i sin framtida verksamhet. Anslag
för sådan nyanskaffning har lärarrådet emellertid ansett böra begäras i vederbörlig
ordning allt eftersom behov av dylik anskaffning uppstår. Lärarrådet
har vidare anfört i huvudsak följande.
Moderna tandläkarutrustningar äro i vissa väsentliga delar underkastade
en relativt snabb förslitning. Att sä är förhållandet framgår bland annat
därav, att en privatpraktiserande tandläkare äger att i sin självdeklaration
varje år såsom utgift för rörelsen göra avdrag för slitage m. m. å utrustningen
med 15 procent av dess anskaffningskostnad. Redan detta utvisar,
att de kostnader för staten, varom nu närmast är fråga för tandläkarinstitutets
del, bli betydande.
Den utrustning, varöver institutet disponerade före den nu verkställda
moderniseringen, var av vida mindre omfattning än den nuvarande. Vad
staten tillhandahöll exempelvis i kliniksalarna begränsade sig i huvudsak
till själva patientstolarna. Däremot saknades specialbelysningar, sprayapparatur
och jämförliga apparater och de studerande lingö själva bestå sig med
borrmaskiner och andra apparater av just den beskaffenhet, som är underkastad
stark förslitning. Sedan numera — i syfte att åstadkomma en effektiv
utbildning och förbilliga de studerandes utgifter — staten tillhandahåller
större delen av denna apparatur, har den utrustning, som på statens bekostnad
måste underhållas och förnyas, mångdubblats. Såsom exempel härå
må nämnas, att envar av de 113 arbetsplatserna å tandfyllningsavdelningen
erhållit fullständig utrustning i fråga örn instrument, borrmaskiner, belysning
och switchboards samt att i jämförelse med tiden före nyutrustningen
detta innebär, att den utrustning å avdelningen, som på statens bekostnad
måste erhålla ständig tillsyn och underhåll, mer än tjugodubblats. Då dessa
arbetsplatser utnyttjas mycket hårt och av ännu icke yrkeskunniga personer,
blir slitaget å utrustningen och ersättningsbehovet mycket betydande.
Medelsbehovet för utrustningens vidmakthållande skulle givetvis med en
viss grad av säkerhet kunna på grundvalen av erfarenheter från enskilda
tandläkares verksamhet beräknas till en viss procent av utrustningens anskaffningskostnad.
För att riktigt klarlägga situationen har lärarrådet emellertid
ansett sig böra begagna en mindre schematisk beräkningsgrund. I
samarbete med representanter för de firmor, som levererat institutets ut
-
99
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 241.
rustning, och de vid institutet anställda reparatörerna har lärarrådet i stället
gjort en detaljerad uppskattning av de årliga kostnaderna för ett vidmakthållande
av apparaturen av olika slag. För detta ändamål har utrustningen
indelats i ett antal grupper. Kostnaderna för vidmakthållandet av utrustningen
inom varje grupp har därefter beräknats.
I sin framställning har lärarrådet härefter i detalj angivit, dels de olika
grupperna, dels den beräknade årliga kostnaden för vidmakthållande av utrustningen
inom varje grupp, dels ock antalet inom varje grupp å institutets
olika avdelningar, varvid uttryckligen framhållits, att den för varje grupp
angivna årliga kostnaden utgör en mmimikostnad, som icke torde kunna underskridas,
därest utrustningen skall vidmakthållas, ävensom att vid beräkningen
hänsyn tagits till de underhålls- och reparationsarbeten, som avses
skola utföras av institutets egna reparatörer.
På grundvalen av nämnda detalj beräkningar har lärarrådet härefter angivit
den årliga totalkostnaden för underhållet till en summa av 89 425
kronor. Härom anför lärarrådet vidare.
Sistnämnda belopp, 89 425 kronor, skulle sålunda utgöra medelsbehovet
under ifrågavarande anslag till vidmakthållande av tandläkarinstitutets utrustning
enligt de beräkningar, som inom lärarrådet verkställts i samråd
med särskilda sakkunniga personer. Till följd av att institutets utrustning
under senaste tid till stor del nyanskaffats, blir emellertid reparations- och
underhållsbehovet under en övergångstid något mindre än det för framtiden
genomsnittligt uppskattade. Lärarrådet beräknar därför, att ifrågavarande
anslag åtminstone för det första anslagsåret skall kunna upptagas med omkring
10 procent lägre belopp än som eljest bort ske. På grund härav föreslås,
att anslaget för budgetåret 1946/47 beräknas till i avrundat tal 81 000
kronor. Det bör emellertid i detta sammanhang uppmärksammas, att tillfälliga
omständigheter kunna föranleda, att vissa år utgifterna bli större
än som kunnat förutses. Det kan sålunda — utan att därför oaktsamhet
föreligger — inträffa, att dyrbara apparater, såsom exempelvis röntgenrör,
vissa belysningsanordningar eller annat liknande, måste ersättas tidigare än
som beräknats. Sådant kan icke undgås. Med hänsyn härtill synes anslaget
böra erhålla förslagsanslags natur, dock att anslagssumman icke må överskridas
utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
Anslaget synes böra fördelas mellan de olika avdelningarna av kanslersiimbetet
efter förslag av lärarrådet. Även om en sådan fördelning sker, bör
dock i sista hand det reella behovet av anslag vara avgörande för medelsdispositionen.
Kanslerns fördelning av anslaget synes därför icke böra utgöra
hinder för institutets förvaltningsnämnd att besluta annan disposition,
allenast anslagets slutsumma icke överskrides.
I detta sammanhang har emellertid lärarrådet beträffande vissa brister i
utrustningen anfört följande.
Lärarrådet anser sig bitr böra framhålla jämväl följande omständigheter.
Vid inköpen för protesavdelningen framgick, att avdelningschefen — i syfte
att hålla statsverkets kostnader nere — räknat med en mindre omfattande
nyutrustning än som ägt rum för de övriga avdelningarna. Följden bär blivit,
att protesavdelningen såväl ifråga örn ett antal arbetsplatser i klinik
-
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 2^1.
salar som beträffande laboratorierna nu är mindre väl utrustad än övriga
delar av institutet. Det är självfallet, att den utrustning, som sålunda saknas,
icke heller drager utgifter för underhåll och reparation m. m. I det
föregående har lärarrådet likväl räknat med anslag även härför. En ytterligare
komplettering av avdelningens utrustning synes nämligen nödvändig
för att den skall komma i nivå med de andra avdelningarna. Lärarrådet
finner därför lämpligt föreslå, att de belopp ur ifrågavarande anslag som,
därest avdelningens utrustning varit komplett, skulle ha åtgått till vidmakthållandet
av det som nu saknas, i stället må användas till successiv
ytterligare nyanskaffning för avdelningen. Även för tandkirurgiska avdelningen
erfordras av enahanda skäl ytterligare en mycket begränsad nyanskaffning.
Kanslern har icke ansett sig böra göra någon erinran mot det av lärarrådet
för ifrågavarande ändamål begärda beloppet, 81 000 kronor, men har
ifrågasatt, om det icke vore i närmare överensstämmelse med anslagets konstruktion
och syfte, att anslaget blir reservationsanslag. De underhålls-,
reparations- och ersättningskostnader, som skola täckas med detsamma,
böra rimligtvis kunna växla ganska väsentligt under olika år, och möjligheten
att från ett år, då anslaget icke utnyttjas, kunna reservera ett belopp
till ett följande år, bör vara en stor fördel. Genom denna möjlighet bör
också den eventualiteten kunna mötas, att vissa år större utgifter kunna
på grund av tillfälliga omständigheter bli nödiga än som kunnat förutses.
Sådana händelser böra genomsnittligt utjämnas av andra år, då väsentligt
mindre utgifter erfordras.
Statskontoret instämmer i förslaget om att anslaget bör få karaktär av
reservationsanslag samt framhåller, att med hänsyn till den omfattande
nyanskaffning, som verkställts för institutets räkning under senare år, svårigheter
synas föreligga att med någon större grad av säkerhet beräkna storleken
av de medelsanvisningar, som erfordras för nästa budgetår. Emellertid
anser statskontoret, att kostnaderna för vidmakthållande av utrustningen
under en övergångstid måste bli av jämförelsevis ringa omfattning. Med
utgångspunkt från en enligt de framlagda approximativa beräkningarna såsom
normal ansedd årlig underhållskostnad av 90 000 kronor borde medelsanvisningen
för ändamålet för nästkommande budgetår kunna begränsas
till 25 000 kronor.
I detta sammanhang vill jag nämna, att i en under hand till ecklesiastikdepartementet
ingiven, inom tandläkarinstitutet upprättad promemoria
den 8 april 1946 erinrats om, att under budgetåren 1943/46 betydande anslag
beviljats för anskaffning i samband med institutets ombyggnad och
utvidgning av ny utrustning vid institutet. I promemorian har framhållits,
att vissa av de fasta inredningsarbeten, som utförts genom försorg av byggnadsstyrelsen,
dragit en kostnad, som med 20 ä 25 procent överstigit det
belopp, varmed institutet i sina anslagsberäkningar ansett sig behöva
räkna. Den huvudsakliga anledningen till kostnadsstegringen torde ha varit,
101
Kungl. Maj:ts -proposition nr 241.
att byggnads- och inredningsarbetena måst forceras för att undervisningen
vid institutet icke skulle bli lidande, vilket nied nödvändighet blivit fallet
om leveranstiderna, varvid billigare priser erhållits, förlängts. I anledning
av nämnda förhållanden förefunnes svårigheter för att fullfölja utrustningsprogrammet
i sin helhet inom den uppgjorda kostnadsramen. Det hade sålunda
icke varit möjligt anskaffa utrustning för den särskilda mottagningsavdelning,
örn vilkens inrättande Kungl. Majit den 30 juni 1944 meddelat
beslut. För dessa arbeten synes ett belopp av ytterligare 25 000 kronor
erfordras.
Jag har redan inledningsvis uttalat, att det utan tvivel är ett både ekonomiskt
och pedagogiskt intresse för staten, att tandläkarinstitutets utrustning
underhålles och icke på sätt tidigare skett får förfalla samt att betydande
årliga anslag torde vara ofrånkomliga, örn en sådan utveckling skall
förhindras. Lärarrådet har till stöd för sitt uttalande örn ett normalt anslagsbehov
för ändamålet av minst 90 000 kronor förebragt en omfattande
och detaljerad utredning. Nyanskaffningen av utrustning för institutet har
kostat omkring 1 200 000 kronor och värdet av den kvarvarande äldre utrustningen
torde kunna uppskattas till omkring 1 000 000 kronor. Nuvarande
kostnader för en helt ny utrustning av ifrågavarande omfattning
torde emellertid vida överstiga nämnda belopp. Därest man i detta sammanhang
räknar med ett totalvärde på institutets utrustning av 2 000 000
kronor och ett årligt avskrivningsbehov, begränsat till 10 procent å instrumentariet
och 5 procent å övrig utrustning, leder detta till en beräkning
av den årliga underhållskostnaden av omkring 175 000 kronor. Med hänsyn
till att underhålls- och reparationsarbetena i största utsträckning handhas av
institutets egen personal kan emellertid denna kostnad avsevärt nedbringas,
såvitt lärarrådet för närvarande beräknar, till 90 000 kronor örn året. Det
måste i detta sammanhang beaktas, att utrustningen vid institutet utnyttjas
väsentligt hårdade än vad som genomsnittligt sker i en privatpraktik,
enär instrumentariet handhas av studerande, som sakna den rutin i arbetet,
utan vilken förslitningen ej kan hållas på eljest möjlig nivå. Jag anser mig
därför böra, i avvaktan på närmare erfarenheter, godtaga den beräkning
av kostnaderna för utrustningens vidmakthållande och komplettering, som
lärarrådet framlagt.
Fråga har emellertid väckts, huruvida icke, med hänsyn till att utrustningen
till stor del är nyanskaffad, kostnaderna för dess vidmakthållande
kunna under en övergångsperiod bli av mindre omfattning. Lärarrådet har
av denna anledning för nästa budgetår räknat med ett till 81 000 kronor
sänkt anslagsbehov under det att statskontoret ifrågasätter en avsevärt
lägre medelsanvisning. Jag har under hand anmodat representanter för lärarrådet
att ytterligare komplettera utredningen i detta avseende och resultatet
därav har blivit, att jag, på grund av nödvändigheten att icke efter
-
Departe
mentschefen.
102
Kungl. Maj:ts proposition nr Kill.
sätta utrustningens underhåll, icke anser mig kunna förorda en nedskärning
av lärarrådets anslagsberäkning. Härtill har då medverkat även följande
omständigheter. Vid den tidpunkt, då det nya anslaget blir tillgängligt,
har huvuddelen av utrustningen redan varit i bruk omkring ett och
ett halvt år; medel till fortlöpande underhåll ha därunder icke stått till förfogande.
Lärarrådet har vidare framhållit, att inom vissa avdelningar, särskilt
protesavdelningen, utrustning av äldre, icke god beskaffenhet allt fort
förekommer, som successivt bör utbytas mot ny materiel. En viss ytterligare
komplettering av utrustningen synes med hänsyn härtill böra ske.
Jämväl på grund av dessa omständigheter tillstyrker jag, att ett anslag nu
beviljas för ifrågavarande ändamål med 81 000 kronor. Med hänsyn till
vad som anförts i nyssnämnda promemoria den 8 april 1946 synes för nästkommande
budgetår ytterligare 25 000 kronor böra anvisas för att möjliggöra
anskaffning av utrustning till den nyinrättade mottagningsavdelningen.
Sammanlagt torde sålunda anslag nu böra beviljas med 106 000
kronor. Anslaget torde lämpligen böra erhålla benämningen Tandläkarinstitutet:
Underhåll och nyanskaffning av utrustning samt i enlighet med
kanslerns förslag få karaktären av reservationsanslag. Anslaget bör fördelas
av kanslern.
D. Anordnande av utbildning för tandtekniker.
I propositionen 1944: 194 (sid. 48 ff.) äskades under ovanstående rubrik
för budgetåret 1944/45 ett anslag av 70 000 kronor, därav 30 000 kronor
för viss engångsutgift. Riksdagen (skrivelse 367) beviljade det begärda anslaget.
För budgetåret 1945/46 är för ifrågavarande ändamål anvisat ett
reservationsanslag av 40 000 kronor, vilket disponeras i enlighet med bestämmelser,
som framgå av statsliggaren sid. 539.
Kanslern har i enlighet med lärarrådets förslag tillstyrkt en anslagsökning
med 7 100 kronor till 47 100 kronor.
Lärarrådet har föreslagit:
a. höjning av huvudlärarens arvode från 7 200 kronor till 10000 kronor.
Till stöd härför har anförts, att enligt gällande föreskrifter huvudläraren
har en undervisningsskyldighet av minst 18 veckotimmar, varjämte ansvaret
för administrationen påvilar honom. Administrationsgöromålen taga enligt
huvudlärarens uppgift en tid av i genomsnitt 1 till lx/2 timme varje dag.
Per undervisningstimme utgör huvudlärarens arvode omkring 10 kronor för
timme. Speciallärarna erhålla 20 kronor för undervisningstimme. Huvudläraren
har nu framhållit, att undervisningen tillsammans med administrationsgöromålen
taga i anspråk så stor del av hans tid, att det icke är möjligt
att samtidigt bedriva en tillräckligt lönande tandläkarpraktik. Han har
därför anhållit örn förmånligare anställningsvillkor vid tjänsten. Med hänsyn
till att tandteknikerutbildningens organisation för närvarande torde
vara föremål för tandläkarutbildningssakkunnigas överväganden finner sig
lärarrådet icke nu böra föreslå, att huvudläraren, såsom han begärt, beredes
103
Kungl. Maj:ts proposition nr %1.
extra ordinarie anställning. En ökning av arvodet är däremot erforderlig för
att den nuvarande huvudläraren skall kvarstå vid befattningen, vilket ur
institutets synpunkt är önskvärt.
b. höjning av arvodena för tandteknikern och tekniska biträdet från
7 800 kronor respektive 3 600 kronor till 8 400 kronor respektive 3 900 kronor,
enär dessa arvoden icke liksom andra s. k. huvudsysslearvoden från
och med budgetåret 1945/46 höjts med 6—8 procent.
c. höjning av anslagen till förbrukningsmateriel och städning m. m. med
3 000 kronor respektive 400 kronor.
Statskontoret har icke funnit någon erinran mot förslagen örn höjning
av arvodena till tandteknikern och tekniska biträdet samt anslagen till
förbrukningsmateriel och städning m. m. Däremot har statskontoret bestämt
avstyrkt en ökning av arvodet till huvudläraren.
Frågan om anställningsformen för huvudläraren torde komma att prövas
av tandläkarutbildningssakkunniga. I avvaktan härpå bör befattningen vara
förenad med arvode. Örn en jämförelse göres med motsvarande befattningshavare
vid tandläkarinstitutet, synes en ökning av arvodet icke oskälig.
Med hänsyn jämväl till vad lärarrådet i övrigt anfört tillstyrker jag därför,
att arvodet beräknas med ett till 10 000 kronor förhöjt belopp. I likhet med
myndigheterna förordar jag även de övriga anslagsökningarna och förordar
sålunda, att anslaget för budgetåret 1946/47 beviljas med 47 100 kronor.
Departe
mentschefen.
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-1.
V. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga av mig angivna
ändringar i personalförteckningen för tandläkarinstitutet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47;
2. godkänna följande avlöningsstat för tandläkarinstitutet,
att tillämpas tills vidare från och med1 budgetåret
1946/47:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ........................ kronor 68 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis . . » 182 900
3. Arvoden och ersättningar vid extra undervisning,
förslagsvis .............. » 123 300
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ................... » 209 500
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 40 300
Summa kronor 624 000;
3. till Tandläkarinstitutet: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 624 000;
4. till Tandläkarinstitutet: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 298 000;
5. till Tandläkarinstitutet: Nyanskaffning och underhåll
av utrustning för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av........................kronor 106 000;
6. till Provisoriska anordningar för tandläkarutbildning
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av..................................kronor 222 000;
7. till Anordnande av utbildning för tandtekniker för
budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av....................................kronor 47 100;
8. till Uppförande av ett tandläkarinstitut i Malmö för
budgetåret 1946/47 å kapitalbudgeten under rubrik Statens
allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
kronor 4 000 000;
av
Kungl. Maj:ts proposition nr 2/+1. 105
9. till Utrustning av ett tandläkarinstitut i Malmö för
budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 1 500 000.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Ekbom.
Bihang till riksdagens protokoll 19bG. 1 sami. Nr 2bl.
8
106
Kungl. Majlis ''proposition nr 2Jjl.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Inrättandet av ett nytt tandläkarinstitut.................... 3
A. Inledning ................................................ 3
B. Frågor rörande tandläkarutbildningens organisation m. m. .. 5
1. Principiella synpunkter.................................. 5
2. Sambandet mellan studieplanen och byggnadsplanen för ett
nytt tandläkarinstitut .................................. 7
3. Studieplanen ........................................... 8
Nuvarande studieplan................................... 8
Förslag till ny studieplan................................ 10
Yttranden över förslaget till studieplan..........•........ 19
Fortsatt beredning av frågan om en ny studieplan........ 27
C. Förslag till nytt tandläkarinstitut .......................... 38
1. Institutets examinationskapacitet ........................ 38
2. Institutets förläggning m. m........................... 41
Synpunkter på frågan örn förläggningsorten .............. 41
Tomt för ett nytt tandläkarinstitut m. m................. 44
Vissa kommunala åtaganden............................. 46
3. Byggnadsfrågan ........................................ 51
4. Utrustningsfrågan ...................................... 56
5. Personalorganisationen .................................. 58
6. Institutets administration ............................... 58
7. Sammanfattning ....................................... 59
II. Frågor i samband med femårig studieplan.................... 60
A. Den prekliniska undervisningen i Stockholm ................ 60
B. Den propedeutiska och kliniska undervisningen vid tandläkar
institutet
i Stockholm...................................... 64
HI. Provisoriska studieanordningar ............................. 66
IV. Anslag till verksamheten vid tandläkarinstitutet i Stockholm
budgetåret 1946/47 ........................................ 79
V. Hemställan .............................................. 104
Stockholm 1946 Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
461S59
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:454 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till utbildning av tandläkare m. m. s. 1 i texten
- SU 1946:223 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till utbildning av tandläkare m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten