Angående pensionsreglering för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstgrelserna
12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:257, Angående pensionsreglering för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstgrelserna
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
1
Nr 257.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionsreglering
för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstgrelserna;
given Stockholms slott den 26 april 1956.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
. Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april
1956.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Ericsson, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för jordbruksdepartementet fråga örn pensionsreglering
för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna samt anför
därvid följande.
Inledning.
I proposition den 1 mars 1946, nr 126, har framlagts förslag till, bland
annat, reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för vissa befattningshavare
vid skogsvårdsstyrelserna. Frågan örn sådan reglering har behandlats
av 1955 års skogsvårdsstgrelseutredning, vilken framlagt förslag i
bland annat denna fråga i sitt den 4 december 1945 dagtecknade betänkande
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 257. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
med förslag angående skogsvårdsstyrelserna (SOU 1945:58). Beträffande den
ifrågavarande personalens nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden
samt den närmare innebörden av den föreslagna regleringen torde få hänvisas
till propositionen, s. 52—93. Här må endast erinras, att löneregleringen
föreslås skola omfatta endast ordinarie befattningshavare hos skogsvårdsstyrelsema,
varmed förstås innehavare av pensionsberättigande befattningar,
att avlöningsförhållandena för andra befattningshavare än de ordinarie
alltfort skola bestämmas av vederbörande skogsvårdsstyrelse, i vissa
fall dock med tillämpning av utav Kungl. Maj:t fastställda grunder, att de
ordinarie befattningarna skola upptagas i av Kungl. Maj:t fastställda personalförteckningar
för skogsvårdsstyrelserna samt att innehavarna av dessa
befattningar skola vara underkastade ett särskilt av Kungl. Majit utfärdat
avlöningsreglemente, vars bestämmelser i huvudsak skola motsvara civila
avlöningsreglementets allmänna bestämmelser för befattningar tillhörande
löneplan A.
I sitt förenämnda betänkande har skogsvårdsstyrelseutredningen även
upptagit till behandling frågan om pensionsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas
personal. Utredningen har därvid lämnat följande redogörelse för
gällande pensionsbestämmelser.
De för pensionsrätt åt befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna gällande
bestämmelserna återfinnas i I—III och VII kapitlen i reglementet för statens
pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). Bestämmelserna ha i
huvudsak följande innehåll.
För att befattning hos skogsvårdsstyrelse skall kunna förenas med pensionsrätt
för innehavaren fordras, att befattningen av skogsvårdsstvrelsen
reglerats med avseende å behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens
innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning
samt minimiavlöning, att regleringen godkänts av skogsstyrelsen (före skogsstyrelsens
tillkomst av domänstyrelsen), att sådan godkänd reglering genomförts
beträffande alla de befattningar hos skogsvårdsstyrelsen, som kunna
förenas med pensionsrätt enligt anstaltens reglemente och enligt skogsstyrelsens
beprövande lämpligen böra regleras, samt att samtliga sålunda reglerade
befattningar av skogsvårdsstyrelsen anmälas för erhållande av pensionsrätt.
Tjänstepensionsunderlaget (beloppet av hel tjänstepension för befattningshavaren)
utgör regelmässigt 2/3 av den vid regleringen fastställda minimiårsavlöningen
i högsta lönegraden (alla ålderstillägg alltså däri inräknade); pensionsunderlaget
får dock icke överstiga 6 000 kronor. Om emellertid det på
detta sätt beräknade tjänstepensionsunderlaget skulle bliva så högt, att det
anses icke stå i skäligt förhållande till pensionsunderlaget för jämförlig befattning
med statligt ordnad pensionering, skall underlaget av pensionsanstalten
i erforderlig omfattning minskas.
Familjepensionsunderlaget (beloppet av hel änkepension) utgöres av 300
kronor samt 20 procent av tjänstepensionsunderlaget. Efterlämnar befattningshavare
förutom änka även barn eller efterlämnas endast barn, bestämmes
pensionen efter barnantalet enligt vissa i pensionsreglementet närmare
angivna regler.
Pensionsåldern är 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig befattningshavare.
Dock må vid befattningens reglering, på framställning av skogsvårdsstyrelsen,
bestämmas en pensionsålder av 62 år för manlig befattningshavare,
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
3
där tjänstgöringens art prövas vara sådan, afl den gör dylik nedsättning av
pensionsåldern synnerligen önskvärd.
För att hel tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder skall
kunna erhållas, fordras av manlig befattningshavare 33 och av kvinnlig 30
tjänstår. Om befattningshavare inträtt i tjänst vid så hög ålder, att det för
hel pension erforderliga antalet tjänstår ej kunnat till pensionsåldern intjänas,
beräknas såväl tjänste- som familjepension försäkringstekniskt. Detta
beräkningssätt medför, särskilt i fråga om tjänstepensionen, i regel en starkare
avkortning av pensionsbeloppet än örn minskning skulle ske proportionellt
mot det antal tjänstår, som fattas i det för hel pension fordrade
antalet.
Förutom vid avgång efter uppnådd pensionsålder kan genast börjande
tjänstepension erhållas i vissa fall av förtidsavgång på grund av sjukdom eller
invaliditet. Jämväl vid förtidsavgång av annan anledning förefinnes viss rätt
till pension, men sådan s. k. uppskjuten tjänstepension får lyftas först vid
pensionsåldern eller vid dessförinnan inträffad varaktig oförmåga till arbete.
Vid befattningshavares avgång i förtid bevaras även viss familjepensionsrätt.
Befattningshavarens årliga pensionsavgift utgör 3V3 procent av tjänstepensionsunderlaget
samt för man 18 procent och för kvinna 1 procent av familjepensionsunderlaget.
Huvudmannen har att i årsavgift erlägga 3 Vs procent
av tjänstepensionsunderlaget.
A tjänstepension, avpassad efter underlag som hestämts på grundval av en
före den 1 juli 1926 beslutad reglering, utgår s. k. pensionsförhöjning I enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Ä tjänstepension jämte eventuell
pensionsförhöjning utgår dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 275) ävensom kristillägg.
Familjepension utbytes enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) mot
»ny familjepension», varå utgår procentuellt tillägg enligt samma kungörelse
samt kristillägg.
427 befattningar vid skogsvårdsstyrelserna äro för närvarande förenade
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Av dessa äro 398 manliga och
29 kvinnliga. För de 174 länsskogvaktarna hos 15 skogsvårdsstvrelser gäller
en pensionsålder av 62 år. För de övriga 10 skogsvårdsstyrelsernas 118 länsskogvaktare
är pensionsåldern 65 år. Pensionsrätt för s. k. extra ordinarie eller
extra länsskogvaktare har erhållits av 13 skogsvårdsstvrelser med sammanlagt
32 sådana befattningshavare (dessa äro inräknade i de här förut angivna
siffrorna).
Skogsvårdsstyrelseutredningen har i pensionsfrågan vidare anfört i huvudsak
följande. Skogsvårdsstyrelsernas fasta personal — den ordinarie personalen
— borde lia obligatorisk pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Sådan
rätt borde däremot icke tillkomma extra och tillfällig personal. Möjlighet
borde dock alltjämt finnas att bevilja även extra befattningshavare pensionsrätt.
örn detta i något fall på grund av särskilda omständigheter skulle befinnas
skäligt. Statens pensionsanstalts reglemente saknade bestämmelser örn
pensionering av arbetarpersonal, men 1944 års pensionsutredning, som vöre
sysselsatt med en revidering av grunderna för anstaltens verksamhet, torde
lia att taga ställning till frågan örn ett eventuellt införande av dylika bestämmelser.
I betraktande härav hade utredningen avhållit sig från att framlägga
förslag, örn pensionsreglering för vid skogsvårdsstyrelserna anställda
arbetare och dessa närstående anställningshavare. Utredningen ansåge, att
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
det borde få ankomma på varje skogsvårdsstyrelse för sig att besluta, huruvida
någon pensionering för arbetare och därmed likställda anställningshavare
borde anordnas. Där sådan funnes böra äga rum, borde pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring eller enskild försäkringsanstalt få anlitas, såvida
ej i stället valdes utvägen att först i samband med aktuella pensionsfall fatta
beslut örn pension. — Örn en lönereglering i nära anslutning till civila avlöningsreglementet
genomfördes, vore det naturligast, örn pensionsbestämmelsema
anpassades efter de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.
Detta skulle emellertid innebära en så genomgripande omgestaltning av pensionsvillkoren,
att utredningen med hänsyn till bland annat konsekvenserna
icke ansett sig kunna föreslå en sådan reglering. Utredningen hade därför
anknutit till de för skogsvårdsstyrelsemas personal för närvarande gällande
pensioneringsgrunderna, men betonade, att en pensionsreglering efter sådana
mera begränsade linjer endast kunde förordas såsom ett provisorium i avvaktan
på den förestående allmänna revisionen av pensionsanstaltens reglemente.
Utredningen föresloge, bland annat, att tjänstepensionsimderlagen
fastställdes till 60 procent av de enligt löneregleringsförslaget för vederbörande
befattningar avsedda slutlönerna på C-ort. Dessutom föresloges att 62 års
pensionsålder måtte generellt genomföras för vissa befattningar, i huvudsak
avseende den lägre skogsskoleutbildade personalen, samt att antalet tjänstår,
som erfordrades för hel tjänstepension, för denna personal fastställdes till
30 i stället för det för närvarande gällande 33.
I de över betänkandet infordrade remissyttrandena har i åtskilliga fall —
särskilt i skogsvårdsstyrelsemas yttranden — framhållits, att målet för pensionsregleringen
borde vara att ernå överensstämmelse med de för statstjänstemännen
gällande allmänna pensionsreglementena. En lösning av pensionsfrågan
i enlighet med de sakkunnigas förslag borde därför genomföras endast
såsom ett provisorium och under förutsättning, att överensstämmelsen
med de allmänna pensionsreglementena icke skulle anses möjlig att åstadkomma
för närvarande.
Sedan Kungl. Majit i den förenämnda propositionen nr 126 framlagt förslag
till ändring av anställnings- och avlöningsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas
personal i anslutning till de för statliga befattningshavare gällande
bestämmelserna, uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 15 mars 1946
åt statens pensionsanstalt att inkomma med förslag till de pensionsbestämmelser,
som kunde befinnas påkallade vid ett genomförande av nämnda
förslag beträffande anställnings- och avlöningsförhållandena. Till åtlydnad
härav har pensionsanstalten med skrivelse den 5 april 1946 överlämnat förslag
till erforderliga författningsbestämmelser. Över pensionsanstaltens förslag
ha därefter infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret och skogsstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2ö7.
5
Allmänna grunder för pensionsregleringen.
Det av statens pensionsanstalt framlagda förslaget till pensionsreglering
för skogsvårdsstyrelsemas personal utgår trän att pensionsbestämmelsema
—- liksom de föreslagna avlöningsbestämmelserna — skola ansluta sig till de
för statstjänstemannen gällande. Då avsikten emellertid är, att pensioneringen
alltjämt skall omhänderhavas av pensionsanstalten, har anstalten ansett
det ligga närmast till hands att —- på sätt tidigare skett i fråga om lärarpersonalen
vid statsunderstödda sinnesslöanstalter — inordna personalen under
folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen, som äro anpassade
efter allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Pensionsanstalten
har därvid ansett hinder icke möta, att tillämpningen av folkskolans pensionsreglementen
på skogsvårdsstyrelsepersonalen får avse reglementenas för
ordinarie befattningshavare gällande bestämmelser.
Vad härefter angår frågan örn pensioneringens omfattning har statens pensionsanstalt
erinrat om det i propositionen nr 126 gjorda uttalandet, att efter
löneregleringens genomförande beteckningen ordinarie befattningshavare hos
skogsvårdsstyrelse borde användas om innehavare av pensionsberättigande befattningar.
Pensionsanstalten har icke ansett sig kunna biträda ett av skogsvårdsstyrelseutredningen
framställt förslag om bibehållande av den hittillsvarande
möjligheten enligt pensionsanstaltens reglemente att tillerkänna extra
befattningshavare pensionsrätt. Örn emellertid under den närmaste tiden
skulle uppkomma behov av pensionsrätt för någon enstaka nu anställd dylik
befattningshavare, skulle enligt pensionsanstaltens mening sådant behov
möjligen kunna tillgodoses genom att i anstaltens reglemente infördes ett särskilt
övergångsstadgande med syfte att bereda möjlighet att för befattningshavaren
förvärva pensionsrätt enligt nu gällande grunder.
De av statens pensionsanstalt sålunda föreslagna allmänna grunderna för
pensioneringen av skogsvårdsstyrelsemas personal ha i stort sett lämnats
utan erinran av skogsstyrelsen och statskontoret. Sistnämnda ämbetsverk har
dock avstyrkt förslaget örn ett särskilt övergångsstadgande till pensionsanstaltens
reglemente för att kunna bereda pensionsrätt åt vissa extra befattningshavare.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att en pen-Departementssionsreglering
för skogsvårdsstyrelsemas personal genomföres samtidigt che1mmed
den föreslagna löneregleringen. Då pensioneringen alltjämt förutsättes
skola handhavas av statens pensionsanstalt, kunde det ligga närmast till
hands att i avvaktan på resultatet av den åt 1944 års pensionsutredning
anförtrodda revisionen av pensionsanstaltens reglemente begränsa sig till
vissa höjningar av nu gällande pensionsunderlag. Med hänsyn till att personalens
avlöningsvillkor avses skola anpassas efter de statliga avlöningsreglementena,
synes emellertid hinder icke behöva möta för en motsvarande
anpassning av pensionsvillkoren. Detta torde för närvarande lämpligast böra
ske genom en anknytning till folkskolans pensionsreglementen, vilkas till
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
lämpning ankommer på statens pensionsanstalt. Denna anordning bör dock
vara ett provisorium i avvaktan på de omläggningar av pensionsanstaltens
pensioneringsverksamhet, som kunna föranledas av 1944 års pensionsutrednings
arbete.
I fråga örn pensioneringens omfattning är jag av den uppfattningen, att
pensionsrätt bör tillkomma allenast de ordinarie befattningshavarna vid
skogsvårdsstyrelserna d. v. s. tjänstemän, vilka komma att upptagas å personalförteckning,
som fastställes av Kungl. Majit. Jag kan sålunda icke förorda
förslaget örn pensionsrätt åt vissa extra befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna.
Beträffande arbetarpersonalen synes böra avvaktas förslag
från pensionsutredningens sida, innan någon statlig reglering av pensionsrätten
genomföres. Uppkommer dessförinnan i något enstaka fall behov av
pension, torde frågan härom böra underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut
i fråga om pensionsregleringens huvudgrunder, utfärda erforderliga bestämmelser
i ämnet att gälla från och med den 1 juli 1946.
Pensionsålder.
För närvarande är pensionsåldern 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig
befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse. Dock må, på framställning av vederbörande
skogsvårdsstyrelse, vid viss befattnings reglerande bestämmas en
pensionsålder av 62 år för manlig innehavare av befattningen. Förutsättningen
härför är, att tjänstgöringens art prövas vara sådan, att den gör en dylik
nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. 62 års pensionsålder
gäller för närvarande — enligt uppgift av skogsvårdsstyrelseutredningen
— för 174 länsskogvaktare hos 15 skogsvårdsstyrelser. För övriga skogsvårdsstyrelsers
länsskogvaktare liksom för samtliga skogsvårdsstyrelsers
andra manliga befattningshavare är pensionsåldern 65 år.
Skogsvårdsstyrelseutredningen har föreslagit den ändringen av bestämmelserna
örn pensionsålder, att 62 års pensionsålder skulle bliva generellt
gällande för fyra olika befattningar, av vilka tre återfinnas i propositionen
nr 126 med benämningarna förste distriktsskogsmästare, distriktsskogsmästare
och biträdande distriktsskogsmästare under det att den fjärde icke medtagits
i Kungl. Majits förslag.
Statens pensionsanstalt har i denna fråga anfört följande.
Skogsvårdsstyrelseutredningen har förordat 62 års pensionsålder för skogstekniska
konsulenter, förste skogsvårdskonsulenter, skogsvårdskonsulenter
och biträdande skogsvårdskonsulenter. Utredningen har emellertid i sitt förslag
till pensionsreglering ansett sig böra anknyta till de nu gällande pensionéringsgrundema,
ehuru utredningen vid det av densamma förordade löneregleringsalternativet
funnit en anpassning till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
naturligast. Då en sådan anpassning nu skall komma till
stånd, bör till en början tagas under övervägande lämpligheten av att bringa
pensionsåldrarna för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare i överensstäm
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 257-
7
melse med vad som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gäller för närmast
jämförliga befattningar inom statsförvaltningen och då särskilt inom
domänverket.
Vad först angår kontorspersonalen, vilken utgöres av kontors- och kanslibiträden
samt kansliskrivare och kassörer, synes pensionsåldern i överensstämmelse
med vad enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gäller för
sådana befattningar vid domänverket eller allmänna civilförvaltningen böra
bestämmas till 60 år för kontors- och kanslibiträden (lönegrad Sa 4 respektive
Sa 7), 63 år för kansliskrivare (lönegrad Sa 11) samt 65 år för kassörer
(lönegrad Sa 14, Sa 16 eller Sa 17).
Skogsvårdsstyrelsernas övriga befattningshavare torde i nu förevarande
avseende närmast kunna jämföras
biträdande distriktsskogsmästare (lönegrad Sa 8j med biträdande kronojägare
(lönegrad A 7),
distriktsskogsmästare (lönegrad Sa 12) med kronojägare (lönegrad A 9,
A 10 eller A 12),
förste distriktsskogsmästare (lönegrad Sa 15) med kronojägare (lönegrad
A 12) och i viss mån med vrkeslärare vid skogsskola (lönegrad A 13 eller
A 15),
assistent (lönegrad Sa 20) med biträdande jägmästare (lönegrad A 20),
förste assistent (lönegrad Sa 22) med biträdande jägmästare (lönegrad
A 22),
skogsteknisk ledare (lönegrad Sa 24) med dikningsledare eller skogstaxator
(lönegrad A 24),
biträdande länsjägmästare och distriktsjägmästare (lönegrad Sa 26) med
jägmästare (lönegrad A 26) samt
länsjägmästare (lönegrad Sa 27, Sa 29 eller Sa 30) med Överjägmästare
(lönegrad A 29).
För domänverkets förenämnda personal gäller som pensionsålder 60 år
för biträdande kronojägare, kronojägare och biträdande jägmästare, 65 år
för yrkeslärare och 63 år för övriga befattningshavare. Ett införande av
dessa pensionsåldrar för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare skulle för
assistenter och vissa länsskogvaktare innebära en nedsättning av pensionsåldern
med 5 år samt för övriga befattningshavare med 2 år. Med hänsyn
till att skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter till övervägande del består av
upplysnings- och undervisningsverksamhet till befrämjande av en tillfredsställande
skötsel av skogen på enskild hand samt biträdesverksamhet för
planläggning och utförande av olika skogsvårds- och skogshushållningsåtgärder
synes en allmän och så långt gående nedsättning av pensionsaldrama
knappast motiverad. I betraktande av den för avsevärd lid framåt emotsedda
uttunningen av befolkningens produktiva åldersklasser framstår det
också såsom mindre tilltalande att föreslå en mera genomgripande sänkning
av pensionsåldrarna. Den omständigheten att utredning pagår i fråga örn
den av statens pensionsanstalt omhänderhavda pensioneringen synes överhuvud
taget utgöra anledning till återhållsamhet i förevarande avseende.
Med hänsyn till vad här ovan anförts har pensionsanslalten ansett sig böra
föreslå, alt pensionsåldern 65 år bibehålies för skogsteknisk ledare, distriktsjägmästare,
biträdande länsjägmästare och länsjägmästare samt att pensionsåldern
bestämmes till 63 år för distriktsskogsmästare. I fråga örn assistent,
förste assistent och förste distriktsskogsmästare synes valet böra stå
mellan 65 och 63 år samt i fråga örn biträdande distriktsskogsmästare mellan
63 och 60 år. I betraktande av de arbetsuppgifter, som avses skola tillkomma
förste distriktsskogsmästare, synes pensionsåldern för dessa befältningshavare
böra bestämmas lill 65 år. Med hänsyn härtill torde samma pensionsålder
lämpligen böra fastställas även för assistent och förste assistent. Biträdande
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 257.
distriktsskogsmästare torde kunna antagas i regel komma att pensioneras
såsom distriktsskogsmästare. Vid sådant förhållande synes tillräcklig anledning
icke föreligga att för dem bestämma lägre pensionsålder än 63 år.
Därest tillräckliga skäl icke skulle anses föreligga för den åtskillnad mellan
domänverkets och skogsvårdsstyrelsernas skogliga personal, som ett
genomförande av det här framlagda förslaget skulle innebära, torde pensionsåldern
böra sättas till 63 år för skogsteknisk ledare, distrikts.jägmästare,
biträdande länsjägmästare och länsjägmästare samt 60 år för övriga befattningshavare.
I fråga örn pensionsåldrarna föreslog skogsvårdsstyrelseutredningen såsom
förut angivits endast ändring beträffande länsskogvaktare. I utredningens
förslag till ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt upptogs
bland andra ett övergångsstadgande, innebärande att de tre äldsta årgångarna
länsskogvaktare med för närvarande 65 års pensionsålder skulle
få bibehålla sagda pensionsålder och att pensionsåldern för de tre årgångarna
närmast därefter skulle successivt sänkas till 62 år. I nära anslutning härtill
vill pensionsanstalten, vars förslag för denna befattningshavargrupp upptager
pensionsåldern 63 år, förorda en övergångsbestämmelse, enligt vilken
sänkningen av pensionsåldern icke kommer att gälla de tre äldsta årgångarna
befattningshavare och pensionsåldern för de två årgångarna närmast därefter
successivt sänkes till 63 år.
En ledamot av statens pensionsanstalts styrelse har i denna fråga anmält
avvikande mening och för egen del uttalat följande.
Då de arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila skogsvårdsstyrelsernas
skogliga personal, i stort sett torde vara jämförbara med dem, som ankomma
på motsvarande personal inom domänverket, finner jag det i nuvarande
läge icke vara motiverat, att avväga pensionsåldrarna för den förra personalen
efter andra grunder än dem, som varit avgörande för bestämmandet av pensionsåldrarna
för den senare. Med anpassning till vad som i förevarande hänseende
gäller för domänverkets motsvarande befattningshavare får jag alltså
förorda, att för biträdande distriktsskogsmästare, distriktsskogsmästare, förste
distriktsskogsmästare, assistent och förste assistent bestämmes en pensionsålder
av 60 år samt för skogsvårdstyrelsens övriga skogliga befattningshavare
en pensionsålder av 63 år. Övergångsbestämmelser av den innebörd pensionsanstalten
i särskilt alternativ angivit torde härvid böra utfärdas.
Såväl statskontoret som skogsstyrelsen har anslutit sig till det förslag, som
framförts av reservanten inom statens pensionsanstalts styrelse. Skogsstyrelsen
har därvid bland annat anfört följande.
Vad pensionsanstalten uttalat beträffande skogsvårdsstyrelsepersonalens
arbetsuppgifter jämförda med deni, som åvila domänverkets personal, kan
enligt skogsstyrelsens mening icke anföras såsom motiv för ett bibehållande
av en högre pensionsålder för skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän än vad som
gäller inom domänverket. Av flera skäl torde tjänstgöring hos skogsvårdsstyrelse
vara fysiskt minst lika krävande som hos domänverket. Det kan härvid
framhållas, att tjänstgöringsområdena för befattningshavare vid skogsvårdsstyrelsema
ofta äro uppdelade på ett stort antal ägare, varför arbetena
för skogsvårdsstyrelsepersonal icke i samma utsträckning som för domänverkets
tjänstemän kunna koncentreras till varandra närliggande platser. Visserligen
består, såsom pensionsanstalten framhållit, skogsvårdsstyrelsernas
arbetsuppgifter till betydande del av upplysnings- och undervisningsverksam
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 257.
het, men denna verksamhet bedrives huvudsakligen vid förrättningar ute i
skogarna.
Under hänvisning till det anförda får skogsstyrelsen förorda, att pensionsåldern
bestämmes för biträdande distriktsskogsmästare, distriktsskogsmästare
och förste distriktsskogsmästare samt för assistent och förste assistent
till 60 år och för skogsvårdsstyrelsernas övriga skogliga befattningshavare
till 63 år.
Skulle skogsstyrelsens nu framlagda förslag rörande pensionsåldern godtagas,
kommer detta att för länsskogvaktama vid inemot halva antalet
skogsvårdsstyrelser innebära en sänkning av pensionsåldern från 65 till 60 år.
Detta skulle för nämnda befattningshavare medföra en begränsning av möjligheterna
att intjäna för hel pension erforderligt antal tjånstår, även om
i enlighet med pensionsanslaltens förslag, ifrågavarande antal tjänstår skulle
minskas från 33 till 30. Vid ett bifall till skogsstyrelsens förslag i fråga örn
pensionsåldern kan med hänsyn till nu nämnda förhållande ifrågasättas,
huruvida icke för sådana befattningshavare, vilkas pensionsålder sänkes
från 65 till 60 år, en övergångsbestämmelse borde införas, enligt vilken vid
beräkning av tjänstår för pension dessa skulle ökas med 2 år, utöver vad som
eljest följer av reglementets bestämmelser.
För skogsvårdsstyrelsernas skogliga personal gäller för närvarande en pensionsålder,
som betydligt överstiger pensionsåldern för motsvarande personal
inom domänverket. För den högre skogliga personalen utgör skillnaden
två år, för den lägre är den fem år, dock med undantag tor ungefär hälften
av antalet länsskogvaktare, för vilken skillnaden är två år. Vid den anpassning
till de moderna statliga systemen, som för skogsvårdsstyrelsepersonalens
del nu skall verkställas beträffande såväl löner som pensioner, vore
det från principiella synpunkter mest tillfredsställande att även i fråga örn
pensionsålder genomföra samma bestämmelser, som gälla för närmast motsvarande
statliga personal, i detta fall den skogliga personalen inom domänverket.
Detta har ock föreslagits av en reservant inom statens pensionsanstalts
styrelse samt av statskontoret och skogsstyrelsen. Majoriteten av pensionsanstaltens
styrelse har däremot ansett starka praktiska skäl tala mot en
så allmän och avsevärd nedsättning, varom här vore fråga, varför den ansett
sig böra föreslå den nuvarande pensionsålderns bibehållande, dock med det
undantaget att för distriktsskogsmästarna och biträdande distriktsskogsmästarna
(de nuvarande länsskogvaktama och biträdande länsskogvaktama) föreslås
en pensionsålder av 63 år utan möjlighet till avvikelse i särskilda fall.
Som skäl mot den ifrågasatta allmänna nedsättningen bär i pensionsanstaltens
förslag angivits dels att arbetsuppgifterna knappast syntes motivera en
så allmän och långt gående nedsättning, dels att en genomgripande sänkning
icke vore så tilltalande med hänsyn till den för avsevärd tid framåt emotsedda
uttunningen av befolkningens produktiva åldersklasser, dels ock att
återhållsamhet i förevarande hänseende vore motiverad med hänsyn till den
pågående utredningen örn den av statens pensionsanstalt omhänderhavda pensioneringen.
Skogsstyrelsen har förklarat sig icke kunna anse, att arbetsuppgifternas
art skulle tala mot en allmän sänkning av pensionsåldern.
Med hänsyn till den föreslagna pensionsregleringens provisoriska karak
Bihang
till riksdagens protokoll 19i6. 1 mimi. Nr 257. 2
Departements
chefen.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 257.
Departements
chefen.
tär anser jag övervägande skäl tala för att någon mera genomgripande ändring
beträffande pensionsåldrarna icke nu vidtages. Jag biträder sålunda
statens pensionsan,stålts förslag i denna del, dock med den ändringen att
förste distriktsskogsmästare får samma pensionsålder som distriktsskogsmästare
och biträdande distriktsskogsmästare. Vad statens pensionsanstalt föreslagit
i fråga örn övergången till 63 års pensionsålder kan jag biträda.
Pensionsunderlag och pensionsavdrag.
I folkskolans pensionsreglementen ha tjänste- och familjepensionsunderlagen
och tjänste- och familjepensionsavdragen för ordinarie befattningshavare
fastställts till samma belopp, som enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
gälla för tjänsteman i motsvarande lönegrad av löneplan
A, dock med den avvikelsen i fråga om pensionsunderlagen, att för
kvinnlig befattningshavare tjänstepensionsunderlaget utgöres av det underlag,
som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet är fastställt för lönegraden
närmast under den, till vilken befattningshavaren i avlöningshänseende
är hänförd. Denna skillnad mellan allmänna tjänstepensionsreglementet
och folkskolans tjänstepensionsreglemente har tillkommit därför att enligt
folkskolans avlöningsreglemente kvinnlig lärare icke äger placeras i högsta
löneklassen av den lönegrad hon tillhör, medan denna inskränkning icke
är föreskriven för kvinnlig befattningshavare tillhörande civila eller militära
avlöningsreglementet.
Enligt löneregleringsförslaget i propositionen nr 126 har förutsatts, att
skogsvårdsstvrelsepersonalens avlöningsförhållanden i huvudsak skola regleras
i överensstämmelse med civila avlöningsreglementets regler. Någon inskränkning
i kvinnlig befattningshavares rätt att uppnå högsta löneklassen
har icke ifrågasatts. Med hänsyn härtill torde den i folkskolans tjänstepensionsreglemente
intagna särbestämmelsen i fråga örn kvinnlig befattningshavares
tjänstepensionsunderlag icke böra göras tillämplig beträffande kvinnliga
befattningshavare vid skogsvårdsstyrelsema.
Jag förordar därför, att pensionsunderlagen och pensionsavdragen för befattningshavarna
vid skogsvårdsstyrelsema fastställas till de belopp, som
skulle gällt, därest nämnda befattningshavare varit tjänstemän å löneplan
A och tillhört lönegrad betecknad med samma nummer som deras lönegrad
vid skogsvårdsstyrelsema.
Huvudmansavgifter efter pensionsregleringens genomförande.
Statens pensionsanstalt har i sin skrivelse upptagit förevarande spörsmål
till behandling och därvid anfört följande.
Enligt reglementet för statens pensionsanstalt erlägger skogsvårdsstvrelse
viss huvudmansavgift till pensionsanstalten för befattningshavarnas tjänstepensionering.
Folkskolans tjänstepensionsreglemente innehåller icke några
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 257.
bestämmelser om dylik avgift. Beträffande sådana befattningshavare vid
statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa, varå sistnämnda reglemente
enligt särskild kungörelse äger tillämpning, gäller emellertid — i stället för
tidigare stadgande om huvudmansavgift — en bestämmelse om att vid utbetalning
av statsbidrag till befattningshavarnas avlöning skall innehållas ett
belopp motsvarande dubbla tjänstepensionsavdraget. Samma anordning gäller
i fråga örn lärare vid högre kommunala skolor, till vilkas avlöning i likhet
med vad fallet är med befattningshavare vid sinnesslöskoloma statsbidrag
utgår med 75 %>. Beträffande skogsvårdsstyrelserna skulle emellertid
statsbidrag utgå med belopp motsvarande hela avlöningen. Vid sådant förhållande
synes den tidigare huvudmansavgiften kunna här helt slopas, detta
i likhet med vad som skett i fråga om befattningshavare vid vissa sjukvårdsanstalter,
skolhem och arbetsstugor, som inordnats under folkskolans tjänstepensionsreglemente.
I yttrandena har icke framförts någon erinran mot vad pensionsanstalten
sålunda uttalat.
Även om med den i löneregleringspropositionen förordade anordningen Departementsbeträffande
anslagen till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet det formellt icke chefenkan
sägas, att statsbidrag kommer att utgå med belopp motsvarande hela
avlöningen till skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshavare, kommer
detta dock i verkligheten att bliva fallet. Med hänsyn härtill kan jag biträda
pensionsanstaltens åsikt, att skogsvårdsstyrelserna efter pensionsregleringens
genomförande icke böra vara skyldiga att erlägga huvudmansavgifter.
Vissa specialfrågor.
Statens pensionsanstalt har i sitt förslag även berört ett par specialfrågor i
fråga örn tjänstårsberäkning och avgiftsbetalning m. m. och därom anfört i
huvudsak följande.
Några befattningshavare, för vilka statens pensionsanstalt med stöd av § 6
reglementet för anstalten medgivit rätt till tjänstårsberäkning, hava befriats
från att erlägga å dem belöpande andel i engångsavgiften för den tillgodoräknade
tiden. Deras pensionsrätt är till följd härav enligt § 9 morn. 2 reducerad.
Beträffande här avsedd tid synes böra avdragas 1/s av tiden vid tjänstårsberäkning
för pension enligt folkskolans tjänstepensionsreglemente, örn
befrielsen gällt engångsavgift för tjänstepension, samt hela tiden vid tjänstårsberäkning
för pension enligt folkskolans familjepensionsreglemente, örn befrielsen
gällt engångsavgift för familjepension.
I fråga örn befattningshavare, för vilken tjänstårsberäkning mot engångsavgift
medgivits men som icke erhållit befrielse från att erlägga sin andel i
engångsavgiften, äger huvudmannen att genom löneavdrag uttaga ersättning
för den av huvudmannen i sådant fall förskotterade avgiftsandelen. De nya
pensionsbestämmelserna avses icke skola medföra någon ändring härutinnan.
I fråga örn rätten att bibehålla vissa familjepensionsförmåner har pensionsanstalten
anfört följande.
Enligt bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt är änka
berättigad till familjepension även örn äktenskapet ingåtts inom 5 år efter
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 257.
Departementschefen.
det befattningshavaren fyllt 60 år och är barn berättigat till familjepension
till 21 års ålder. Dessa förmåner synas i likhet med vad som skett beträffande
folkskolans lärare böra bibehållas i fråga om befattningshavare, som
omedelbart före de nya bestämmelsernas ikraftträdande innehar med pensionsrätt
i statens pensionsanstalt förenad befattning.
Vidare har statens pensionsanstalt uttalat, att befattningshavare, som icke
blir underkastad de nya avlöningsbestämmelserna, bör bibehållas vid pensionsrätt
enligt reglementet för statens pensionsanstalt. Huvudmansavgift för
sådan befattningshavare bör emellertid enligt pensionsanstaltens mening ej
utgå för tid efter den nu förevarande pensionsregleringens ikraftträdande.
De av statens pensionsanstalt sålunda gjorda uttalandena föranleda ingen
erinran från min sida.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen,
att bemyndiga Kungl. Majit t tt i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat meddela dels
pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare hos skogsvårdsstyrelsema,
att tillämpas från och med den 1 juli 1946,
dels ock i anslutning därtill erforderliga övergångsbestämmelser.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Bucht.
467790. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.