Sök i Ratio Lex

Angående pensionsreglering för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstgrelserna

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:257, Angående pensionsreglering för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstgrelserna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

1

Nr 257.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionsreglering

för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstgrelserna;

given Stockholms slott den 26 april 1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

. Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april

1956.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet fråga örn pensionsreglering

för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna samt anför

därvid följande.

Inledning.

I proposition den 1 mars 1946, nr 126, har framlagts förslag till, bland

annat, reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för vissa befattningshavare

vid skogsvårdsstyrelserna. Frågan örn sådan reglering har behandlats

av 1955 års skogsvårdsstgrelseutredning, vilken framlagt förslag i

bland annat denna fråga i sitt den 4 december 1945 dagtecknade betänkande

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 257. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

med förslag angående skogsvårdsstyrelserna (SOU 1945:58). Beträffande den

ifrågavarande personalens nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden

samt den närmare innebörden av den föreslagna regleringen torde få hänvisas

till propositionen, s. 52—93. Här må endast erinras, att löneregleringen

föreslås skola omfatta endast ordinarie befattningshavare hos skogsvårdsstyrelsema,

varmed förstås innehavare av pensionsberättigande befattningar,

att avlöningsförhållandena för andra befattningshavare än de ordinarie

alltfort skola bestämmas av vederbörande skogsvårdsstyrelse, i vissa

fall dock med tillämpning av utav Kungl. Maj:t fastställda grunder, att de

ordinarie befattningarna skola upptagas i av Kungl. Maj:t fastställda personalförteckningar

för skogsvårdsstyrelserna samt att innehavarna av dessa

befattningar skola vara underkastade ett särskilt av Kungl. Majit utfärdat

avlöningsreglemente, vars bestämmelser i huvudsak skola motsvara civila

avlöningsreglementets allmänna bestämmelser för befattningar tillhörande

löneplan A.

I sitt förenämnda betänkande har skogsvårdsstyrelseutredningen även

upptagit till behandling frågan om pensionsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas

personal. Utredningen har därvid lämnat följande redogörelse för

gällande pensionsbestämmelser.

De för pensionsrätt åt befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna gällande

bestämmelserna återfinnas i I—III och VII kapitlen i reglementet för statens

pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). Bestämmelserna ha i

huvudsak följande innehåll.

För att befattning hos skogsvårdsstyrelse skall kunna förenas med pensionsrätt

för innehavaren fordras, att befattningen av skogsvårdsstvrelsen

reglerats med avseende å behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens

innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning

samt minimiavlöning, att regleringen godkänts av skogsstyrelsen (före skogsstyrelsens

tillkomst av domänstyrelsen), att sådan godkänd reglering genomförts

beträffande alla de befattningar hos skogsvårdsstyrelsen, som kunna

förenas med pensionsrätt enligt anstaltens reglemente och enligt skogsstyrelsens

beprövande lämpligen böra regleras, samt att samtliga sålunda reglerade

befattningar av skogsvårdsstyrelsen anmälas för erhållande av pensionsrätt.

Tjänstepensionsunderlaget (beloppet av hel tjänstepension för befattningshavaren)

utgör regelmässigt 2/3 av den vid regleringen fastställda minimiårsavlöningen

i högsta lönegraden (alla ålderstillägg alltså däri inräknade); pensionsunderlaget

får dock icke överstiga 6 000 kronor. Om emellertid det på

detta sätt beräknade tjänstepensionsunderlaget skulle bliva så högt, att det

anses icke stå i skäligt förhållande till pensionsunderlaget för jämförlig befattning

med statligt ordnad pensionering, skall underlaget av pensionsanstalten

i erforderlig omfattning minskas.

Familjepensionsunderlaget (beloppet av hel änkepension) utgöres av 300

kronor samt 20 procent av tjänstepensionsunderlaget. Efterlämnar befattningshavare

förutom änka även barn eller efterlämnas endast barn, bestämmes

pensionen efter barnantalet enligt vissa i pensionsreglementet närmare

angivna regler.

Pensionsåldern är 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig befattningshavare.

Dock må vid befattningens reglering, på framställning av skogsvårdsstyrelsen,

bestämmas en pensionsålder av 62 år för manlig befattningshavare,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

3

där tjänstgöringens art prövas vara sådan, afl den gör dylik nedsättning av

pensionsåldern synnerligen önskvärd.

För att hel tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder skall

kunna erhållas, fordras av manlig befattningshavare 33 och av kvinnlig 30

tjänstår. Om befattningshavare inträtt i tjänst vid så hög ålder, att det för

hel pension erforderliga antalet tjänstår ej kunnat till pensionsåldern intjänas,

beräknas såväl tjänste- som familjepension försäkringstekniskt. Detta

beräkningssätt medför, särskilt i fråga om tjänstepensionen, i regel en starkare

avkortning av pensionsbeloppet än örn minskning skulle ske proportionellt

mot det antal tjänstår, som fattas i det för hel pension fordrade

antalet.

Förutom vid avgång efter uppnådd pensionsålder kan genast börjande

tjänstepension erhållas i vissa fall av förtidsavgång på grund av sjukdom eller

invaliditet. Jämväl vid förtidsavgång av annan anledning förefinnes viss rätt

till pension, men sådan s. k. uppskjuten tjänstepension får lyftas först vid

pensionsåldern eller vid dessförinnan inträffad varaktig oförmåga till arbete.

Vid befattningshavares avgång i förtid bevaras även viss familjepensionsrätt.

Befattningshavarens årliga pensionsavgift utgör 3V3 procent av tjänstepensionsunderlaget

samt för man 18 procent och för kvinna 1 procent av familjepensionsunderlaget.

Huvudmannen har att i årsavgift erlägga 3 Vs procent

av tjänstepensionsunderlaget.

A tjänstepension, avpassad efter underlag som hestämts på grundval av en

före den 1 juli 1926 beslutad reglering, utgår s. k. pensionsförhöjning I enligt

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Ä tjänstepension jämte eventuell

pensionsförhöjning utgår dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 275) ävensom kristillägg.

Familjepension utbytes enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) mot

»ny familjepension», varå utgår procentuellt tillägg enligt samma kungörelse

samt kristillägg.

427 befattningar vid skogsvårdsstyrelserna äro för närvarande förenade

med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Av dessa äro 398 manliga och

29 kvinnliga. För de 174 länsskogvaktarna hos 15 skogsvårdsstvrelser gäller

en pensionsålder av 62 år. För de övriga 10 skogsvårdsstyrelsernas 118 länsskogvaktare

är pensionsåldern 65 år. Pensionsrätt för s. k. extra ordinarie eller

extra länsskogvaktare har erhållits av 13 skogsvårdsstvrelser med sammanlagt

32 sådana befattningshavare (dessa äro inräknade i de här förut angivna

siffrorna).

Skogsvårdsstyrelseutredningen har i pensionsfrågan vidare anfört i huvudsak

följande. Skogsvårdsstyrelsernas fasta personal — den ordinarie personalen

— borde lia obligatorisk pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Sådan

rätt borde däremot icke tillkomma extra och tillfällig personal. Möjlighet

borde dock alltjämt finnas att bevilja även extra befattningshavare pensionsrätt.

örn detta i något fall på grund av särskilda omständigheter skulle befinnas

skäligt. Statens pensionsanstalts reglemente saknade bestämmelser örn

pensionering av arbetarpersonal, men 1944 års pensionsutredning, som vöre

sysselsatt med en revidering av grunderna för anstaltens verksamhet, torde

lia att taga ställning till frågan örn ett eventuellt införande av dylika bestämmelser.

I betraktande härav hade utredningen avhållit sig från att framlägga

förslag, örn pensionsreglering för vid skogsvårdsstyrelserna anställda

arbetare och dessa närstående anställningshavare. Utredningen ansåge, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

det borde få ankomma på varje skogsvårdsstyrelse för sig att besluta, huruvida

någon pensionering för arbetare och därmed likställda anställningshavare

borde anordnas. Där sådan funnes böra äga rum, borde pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring eller enskild försäkringsanstalt få anlitas, såvida

ej i stället valdes utvägen att först i samband med aktuella pensionsfall fatta

beslut örn pension. — Örn en lönereglering i nära anslutning till civila avlöningsreglementet

genomfördes, vore det naturligast, örn pensionsbestämmelsema

anpassades efter de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Detta skulle emellertid innebära en så genomgripande omgestaltning av pensionsvillkoren,

att utredningen med hänsyn till bland annat konsekvenserna

icke ansett sig kunna föreslå en sådan reglering. Utredningen hade därför

anknutit till de för skogsvårdsstyrelsemas personal för närvarande gällande

pensioneringsgrunderna, men betonade, att en pensionsreglering efter sådana

mera begränsade linjer endast kunde förordas såsom ett provisorium i avvaktan

på den förestående allmänna revisionen av pensionsanstaltens reglemente.

Utredningen föresloge, bland annat, att tjänstepensionsimderlagen

fastställdes till 60 procent av de enligt löneregleringsförslaget för vederbörande

befattningar avsedda slutlönerna på C-ort. Dessutom föresloges att 62 års

pensionsålder måtte generellt genomföras för vissa befattningar, i huvudsak

avseende den lägre skogsskoleutbildade personalen, samt att antalet tjänstår,

som erfordrades för hel tjänstepension, för denna personal fastställdes till

30 i stället för det för närvarande gällande 33.

I de över betänkandet infordrade remissyttrandena har i åtskilliga fall —

särskilt i skogsvårdsstyrelsemas yttranden — framhållits, att målet för pensionsregleringen

borde vara att ernå överensstämmelse med de för statstjänstemännen

gällande allmänna pensionsreglementena. En lösning av pensionsfrågan

i enlighet med de sakkunnigas förslag borde därför genomföras endast

såsom ett provisorium och under förutsättning, att överensstämmelsen

med de allmänna pensionsreglementena icke skulle anses möjlig att åstadkomma

för närvarande.

Sedan Kungl. Majit i den förenämnda propositionen nr 126 framlagt förslag

till ändring av anställnings- och avlöningsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas

personal i anslutning till de för statliga befattningshavare gällande

bestämmelserna, uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 15 mars 1946

åt statens pensionsanstalt att inkomma med förslag till de pensionsbestämmelser,

som kunde befinnas påkallade vid ett genomförande av nämnda

förslag beträffande anställnings- och avlöningsförhållandena. Till åtlydnad

härav har pensionsanstalten med skrivelse den 5 april 1946 överlämnat förslag

till erforderliga författningsbestämmelser. Över pensionsanstaltens förslag

ha därefter infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret och skogsstyrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2ö7.

5

Allmänna grunder för pensionsregleringen.

Det av statens pensionsanstalt framlagda förslaget till pensionsreglering

för skogsvårdsstyrelsemas personal utgår trän att pensionsbestämmelsema

—- liksom de föreslagna avlöningsbestämmelserna — skola ansluta sig till de

för statstjänstemannen gällande. Då avsikten emellertid är, att pensioneringen

alltjämt skall omhänderhavas av pensionsanstalten, har anstalten ansett

det ligga närmast till hands att —- på sätt tidigare skett i fråga om lärarpersonalen

vid statsunderstödda sinnesslöanstalter — inordna personalen under

folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen, som äro anpassade

efter allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Pensionsanstalten

har därvid ansett hinder icke möta, att tillämpningen av folkskolans pensionsreglementen

på skogsvårdsstyrelsepersonalen får avse reglementenas för

ordinarie befattningshavare gällande bestämmelser.

Vad härefter angår frågan örn pensioneringens omfattning har statens pensionsanstalt

erinrat om det i propositionen nr 126 gjorda uttalandet, att efter

löneregleringens genomförande beteckningen ordinarie befattningshavare hos

skogsvårdsstyrelse borde användas om innehavare av pensionsberättigande befattningar.

Pensionsanstalten har icke ansett sig kunna biträda ett av skogsvårdsstyrelseutredningen

framställt förslag om bibehållande av den hittillsvarande

möjligheten enligt pensionsanstaltens reglemente att tillerkänna extra

befattningshavare pensionsrätt. Örn emellertid under den närmaste tiden

skulle uppkomma behov av pensionsrätt för någon enstaka nu anställd dylik

befattningshavare, skulle enligt pensionsanstaltens mening sådant behov

möjligen kunna tillgodoses genom att i anstaltens reglemente infördes ett särskilt

övergångsstadgande med syfte att bereda möjlighet att för befattningshavaren

förvärva pensionsrätt enligt nu gällande grunder.

De av statens pensionsanstalt sålunda föreslagna allmänna grunderna för

pensioneringen av skogsvårdsstyrelsemas personal ha i stort sett lämnats

utan erinran av skogsstyrelsen och statskontoret. Sistnämnda ämbetsverk har

dock avstyrkt förslaget örn ett särskilt övergångsstadgande till pensionsanstaltens

reglemente för att kunna bereda pensionsrätt åt vissa extra befattningshavare.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att en pen-Departementssionsreglering

för skogsvårdsstyrelsemas personal genomföres samtidigt che1mmed

den föreslagna löneregleringen. Då pensioneringen alltjämt förutsättes

skola handhavas av statens pensionsanstalt, kunde det ligga närmast till

hands att i avvaktan på resultatet av den åt 1944 års pensionsutredning

anförtrodda revisionen av pensionsanstaltens reglemente begränsa sig till

vissa höjningar av nu gällande pensionsunderlag. Med hänsyn till att personalens

avlöningsvillkor avses skola anpassas efter de statliga avlöningsreglementena,

synes emellertid hinder icke behöva möta för en motsvarande

anpassning av pensionsvillkoren. Detta torde för närvarande lämpligast böra

ske genom en anknytning till folkskolans pensionsreglementen, vilkas till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

lämpning ankommer på statens pensionsanstalt. Denna anordning bör dock

vara ett provisorium i avvaktan på de omläggningar av pensionsanstaltens

pensioneringsverksamhet, som kunna föranledas av 1944 års pensionsutrednings

arbete.

I fråga örn pensioneringens omfattning är jag av den uppfattningen, att

pensionsrätt bör tillkomma allenast de ordinarie befattningshavarna vid

skogsvårdsstyrelserna d. v. s. tjänstemän, vilka komma att upptagas å personalförteckning,

som fastställes av Kungl. Majit. Jag kan sålunda icke förorda

förslaget örn pensionsrätt åt vissa extra befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna.

Beträffande arbetarpersonalen synes böra avvaktas förslag

från pensionsutredningens sida, innan någon statlig reglering av pensionsrätten

genomföres. Uppkommer dessförinnan i något enstaka fall behov av

pension, torde frågan härom böra underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut

i fråga om pensionsregleringens huvudgrunder, utfärda erforderliga bestämmelser

i ämnet att gälla från och med den 1 juli 1946.

Pensionsålder.

För närvarande är pensionsåldern 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig

befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse. Dock må, på framställning av vederbörande

skogsvårdsstyrelse, vid viss befattnings reglerande bestämmas en

pensionsålder av 62 år för manlig innehavare av befattningen. Förutsättningen

härför är, att tjänstgöringens art prövas vara sådan, att den gör en dylik

nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. 62 års pensionsålder

gäller för närvarande — enligt uppgift av skogsvårdsstyrelseutredningen

— för 174 länsskogvaktare hos 15 skogsvårdsstyrelser. För övriga skogsvårdsstyrelsers

länsskogvaktare liksom för samtliga skogsvårdsstyrelsers

andra manliga befattningshavare är pensionsåldern 65 år.

Skogsvårdsstyrelseutredningen har föreslagit den ändringen av bestämmelserna

örn pensionsålder, att 62 års pensionsålder skulle bliva generellt

gällande för fyra olika befattningar, av vilka tre återfinnas i propositionen

nr 126 med benämningarna förste distriktsskogsmästare, distriktsskogsmästare

och biträdande distriktsskogsmästare under det att den fjärde icke medtagits

i Kungl. Majits förslag.

Statens pensionsanstalt har i denna fråga anfört följande.

Skogsvårdsstyrelseutredningen har förordat 62 års pensionsålder för skogstekniska

konsulenter, förste skogsvårdskonsulenter, skogsvårdskonsulenter

och biträdande skogsvårdskonsulenter. Utredningen har emellertid i sitt förslag

till pensionsreglering ansett sig böra anknyta till de nu gällande pensionéringsgrundema,

ehuru utredningen vid det av densamma förordade löneregleringsalternativet

funnit en anpassning till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

naturligast. Då en sådan anpassning nu skall komma till

stånd, bör till en början tagas under övervägande lämpligheten av att bringa

pensionsåldrarna för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare i överensstäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257-

7

melse med vad som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gäller för närmast

jämförliga befattningar inom statsförvaltningen och då särskilt inom

domänverket.

Vad först angår kontorspersonalen, vilken utgöres av kontors- och kanslibiträden

samt kansliskrivare och kassörer, synes pensionsåldern i överensstämmelse

med vad enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gäller för

sådana befattningar vid domänverket eller allmänna civilförvaltningen böra

bestämmas till 60 år för kontors- och kanslibiträden (lönegrad Sa 4 respektive

Sa 7), 63 år för kansliskrivare (lönegrad Sa 11) samt 65 år för kassörer

(lönegrad Sa 14, Sa 16 eller Sa 17).

Skogsvårdsstyrelsernas övriga befattningshavare torde i nu förevarande

avseende närmast kunna jämföras

biträdande distriktsskogsmästare (lönegrad Sa 8j med biträdande kronojägare

(lönegrad A 7),

distriktsskogsmästare (lönegrad Sa 12) med kronojägare (lönegrad A 9,

A 10 eller A 12),

förste distriktsskogsmästare (lönegrad Sa 15) med kronojägare (lönegrad

A 12) och i viss mån med vrkeslärare vid skogsskola (lönegrad A 13 eller

A 15),

assistent (lönegrad Sa 20) med biträdande jägmästare (lönegrad A 20),

förste assistent (lönegrad Sa 22) med biträdande jägmästare (lönegrad

A 22),

skogsteknisk ledare (lönegrad Sa 24) med dikningsledare eller skogstaxator

(lönegrad A 24),

biträdande länsjägmästare och distriktsjägmästare (lönegrad Sa 26) med

jägmästare (lönegrad A 26) samt

länsjägmästare (lönegrad Sa 27, Sa 29 eller Sa 30) med Överjägmästare

(lönegrad A 29).

För domänverkets förenämnda personal gäller som pensionsålder 60 år

för biträdande kronojägare, kronojägare och biträdande jägmästare, 65 år

för yrkeslärare och 63 år för övriga befattningshavare. Ett införande av

dessa pensionsåldrar för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare skulle för

assistenter och vissa länsskogvaktare innebära en nedsättning av pensionsåldern

med 5 år samt för övriga befattningshavare med 2 år. Med hänsyn

till att skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter till övervägande del består av

upplysnings- och undervisningsverksamhet till befrämjande av en tillfredsställande

skötsel av skogen på enskild hand samt biträdesverksamhet för

planläggning och utförande av olika skogsvårds- och skogshushållningsåtgärder

synes en allmän och så långt gående nedsättning av pensionsaldrama

knappast motiverad. I betraktande av den för avsevärd lid framåt emotsedda

uttunningen av befolkningens produktiva åldersklasser framstår det

också såsom mindre tilltalande att föreslå en mera genomgripande sänkning

av pensionsåldrarna. Den omständigheten att utredning pagår i fråga örn

den av statens pensionsanstalt omhänderhavda pensioneringen synes överhuvud

taget utgöra anledning till återhållsamhet i förevarande avseende.

Med hänsyn till vad här ovan anförts har pensionsanslalten ansett sig böra

föreslå, alt pensionsåldern 65 år bibehålies för skogsteknisk ledare, distriktsjägmästare,

biträdande länsjägmästare och länsjägmästare samt att pensionsåldern

bestämmes till 63 år för distriktsskogsmästare. I fråga örn assistent,

förste assistent och förste distriktsskogsmästare synes valet böra stå

mellan 65 och 63 år samt i fråga örn biträdande distriktsskogsmästare mellan

63 och 60 år. I betraktande av de arbetsuppgifter, som avses skola tillkomma

förste distriktsskogsmästare, synes pensionsåldern för dessa befältningshavare

böra bestämmas lill 65 år. Med hänsyn härtill torde samma pensionsålder

lämpligen böra fastställas även för assistent och förste assistent. Biträdande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

distriktsskogsmästare torde kunna antagas i regel komma att pensioneras

såsom distriktsskogsmästare. Vid sådant förhållande synes tillräcklig anledning

icke föreligga att för dem bestämma lägre pensionsålder än 63 år.

Därest tillräckliga skäl icke skulle anses föreligga för den åtskillnad mellan

domänverkets och skogsvårdsstyrelsernas skogliga personal, som ett

genomförande av det här framlagda förslaget skulle innebära, torde pensionsåldern

böra sättas till 63 år för skogsteknisk ledare, distrikts.jägmästare,

biträdande länsjägmästare och länsjägmästare samt 60 år för övriga befattningshavare.

I fråga örn pensionsåldrarna föreslog skogsvårdsstyrelseutredningen såsom

förut angivits endast ändring beträffande länsskogvaktare. I utredningens

förslag till ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt upptogs

bland andra ett övergångsstadgande, innebärande att de tre äldsta årgångarna

länsskogvaktare med för närvarande 65 års pensionsålder skulle

få bibehålla sagda pensionsålder och att pensionsåldern för de tre årgångarna

närmast därefter skulle successivt sänkas till 62 år. I nära anslutning härtill

vill pensionsanstalten, vars förslag för denna befattningshavargrupp upptager

pensionsåldern 63 år, förorda en övergångsbestämmelse, enligt vilken

sänkningen av pensionsåldern icke kommer att gälla de tre äldsta årgångarna

befattningshavare och pensionsåldern för de två årgångarna närmast därefter

successivt sänkes till 63 år.

En ledamot av statens pensionsanstalts styrelse har i denna fråga anmält

avvikande mening och för egen del uttalat följande.

Då de arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila skogsvårdsstyrelsernas

skogliga personal, i stort sett torde vara jämförbara med dem, som ankomma

på motsvarande personal inom domänverket, finner jag det i nuvarande

läge icke vara motiverat, att avväga pensionsåldrarna för den förra personalen

efter andra grunder än dem, som varit avgörande för bestämmandet av pensionsåldrarna

för den senare. Med anpassning till vad som i förevarande hänseende

gäller för domänverkets motsvarande befattningshavare får jag alltså

förorda, att för biträdande distriktsskogsmästare, distriktsskogsmästare, förste

distriktsskogsmästare, assistent och förste assistent bestämmes en pensionsålder

av 60 år samt för skogsvårdstyrelsens övriga skogliga befattningshavare

en pensionsålder av 63 år. Övergångsbestämmelser av den innebörd pensionsanstalten

i särskilt alternativ angivit torde härvid böra utfärdas.

Såväl statskontoret som skogsstyrelsen har anslutit sig till det förslag, som

framförts av reservanten inom statens pensionsanstalts styrelse. Skogsstyrelsen

har därvid bland annat anfört följande.

Vad pensionsanstalten uttalat beträffande skogsvårdsstyrelsepersonalens

arbetsuppgifter jämförda med deni, som åvila domänverkets personal, kan

enligt skogsstyrelsens mening icke anföras såsom motiv för ett bibehållande

av en högre pensionsålder för skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän än vad som

gäller inom domänverket. Av flera skäl torde tjänstgöring hos skogsvårdsstyrelse

vara fysiskt minst lika krävande som hos domänverket. Det kan härvid

framhållas, att tjänstgöringsområdena för befattningshavare vid skogsvårdsstyrelsema

ofta äro uppdelade på ett stort antal ägare, varför arbetena

för skogsvårdsstyrelsepersonal icke i samma utsträckning som för domänverkets

tjänstemän kunna koncentreras till varandra närliggande platser. Visserligen

består, såsom pensionsanstalten framhållit, skogsvårdsstyrelsernas

arbetsuppgifter till betydande del av upplysnings- och undervisningsverksam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

het, men denna verksamhet bedrives huvudsakligen vid förrättningar ute i

skogarna.

Under hänvisning till det anförda får skogsstyrelsen förorda, att pensionsåldern

bestämmes för biträdande distriktsskogsmästare, distriktsskogsmästare

och förste distriktsskogsmästare samt för assistent och förste assistent

till 60 år och för skogsvårdsstyrelsernas övriga skogliga befattningshavare

till 63 år.

Skulle skogsstyrelsens nu framlagda förslag rörande pensionsåldern godtagas,

kommer detta att för länsskogvaktama vid inemot halva antalet

skogsvårdsstyrelser innebära en sänkning av pensionsåldern från 65 till 60 år.

Detta skulle för nämnda befattningshavare medföra en begränsning av möjligheterna

att intjäna för hel pension erforderligt antal tjånstår, även om

i enlighet med pensionsanslaltens förslag, ifrågavarande antal tjänstår skulle

minskas från 33 till 30. Vid ett bifall till skogsstyrelsens förslag i fråga örn

pensionsåldern kan med hänsyn till nu nämnda förhållande ifrågasättas,

huruvida icke för sådana befattningshavare, vilkas pensionsålder sänkes

från 65 till 60 år, en övergångsbestämmelse borde införas, enligt vilken vid

beräkning av tjänstår för pension dessa skulle ökas med 2 år, utöver vad som

eljest följer av reglementets bestämmelser.

För skogsvårdsstyrelsernas skogliga personal gäller för närvarande en pensionsålder,

som betydligt överstiger pensionsåldern för motsvarande personal

inom domänverket. För den högre skogliga personalen utgör skillnaden

två år, för den lägre är den fem år, dock med undantag tor ungefär hälften

av antalet länsskogvaktare, för vilken skillnaden är två år. Vid den anpassning

till de moderna statliga systemen, som för skogsvårdsstyrelsepersonalens

del nu skall verkställas beträffande såväl löner som pensioner, vore

det från principiella synpunkter mest tillfredsställande att även i fråga örn

pensionsålder genomföra samma bestämmelser, som gälla för närmast motsvarande

statliga personal, i detta fall den skogliga personalen inom domänverket.

Detta har ock föreslagits av en reservant inom statens pensionsanstalts

styrelse samt av statskontoret och skogsstyrelsen. Majoriteten av pensionsanstaltens

styrelse har däremot ansett starka praktiska skäl tala mot en

så allmän och avsevärd nedsättning, varom här vore fråga, varför den ansett

sig böra föreslå den nuvarande pensionsålderns bibehållande, dock med det

undantaget att för distriktsskogsmästarna och biträdande distriktsskogsmästarna

(de nuvarande länsskogvaktama och biträdande länsskogvaktama) föreslås

en pensionsålder av 63 år utan möjlighet till avvikelse i särskilda fall.

Som skäl mot den ifrågasatta allmänna nedsättningen bär i pensionsanstaltens

förslag angivits dels att arbetsuppgifterna knappast syntes motivera en

så allmän och långt gående nedsättning, dels att en genomgripande sänkning

icke vore så tilltalande med hänsyn till den för avsevärd tid framåt emotsedda

uttunningen av befolkningens produktiva åldersklasser, dels ock att

återhållsamhet i förevarande hänseende vore motiverad med hänsyn till den

pågående utredningen örn den av statens pensionsanstalt omhänderhavda pensioneringen.

Skogsstyrelsen har förklarat sig icke kunna anse, att arbetsuppgifternas

art skulle tala mot en allmän sänkning av pensionsåldern.

Med hänsyn till den föreslagna pensionsregleringens provisoriska karak
Bihang

till riksdagens protokoll 19i6. 1 mimi. Nr 257. 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Departements
chefen.

tär anser jag övervägande skäl tala för att någon mera genomgripande ändring

beträffande pensionsåldrarna icke nu vidtages. Jag biträder sålunda

statens pensionsan,stålts förslag i denna del, dock med den ändringen att

förste distriktsskogsmästare får samma pensionsålder som distriktsskogsmästare

och biträdande distriktsskogsmästare. Vad statens pensionsanstalt föreslagit

i fråga örn övergången till 63 års pensionsålder kan jag biträda.

Pensionsunderlag och pensionsavdrag.

I folkskolans pensionsreglementen ha tjänste- och familjepensionsunderlagen

och tjänste- och familjepensionsavdragen för ordinarie befattningshavare

fastställts till samma belopp, som enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

gälla för tjänsteman i motsvarande lönegrad av löneplan

A, dock med den avvikelsen i fråga om pensionsunderlagen, att för

kvinnlig befattningshavare tjänstepensionsunderlaget utgöres av det underlag,

som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet är fastställt för lönegraden

närmast under den, till vilken befattningshavaren i avlöningshänseende

är hänförd. Denna skillnad mellan allmänna tjänstepensionsreglementet

och folkskolans tjänstepensionsreglemente har tillkommit därför att enligt

folkskolans avlöningsreglemente kvinnlig lärare icke äger placeras i högsta

löneklassen av den lönegrad hon tillhör, medan denna inskränkning icke

är föreskriven för kvinnlig befattningshavare tillhörande civila eller militära

avlöningsreglementet.

Enligt löneregleringsförslaget i propositionen nr 126 har förutsatts, att

skogsvårdsstvrelsepersonalens avlöningsförhållanden i huvudsak skola regleras

i överensstämmelse med civila avlöningsreglementets regler. Någon inskränkning

i kvinnlig befattningshavares rätt att uppnå högsta löneklassen

har icke ifrågasatts. Med hänsyn härtill torde den i folkskolans tjänstepensionsreglemente

intagna särbestämmelsen i fråga örn kvinnlig befattningshavares

tjänstepensionsunderlag icke böra göras tillämplig beträffande kvinnliga

befattningshavare vid skogsvårdsstyrelsema.

Jag förordar därför, att pensionsunderlagen och pensionsavdragen för befattningshavarna

vid skogsvårdsstyrelsema fastställas till de belopp, som

skulle gällt, därest nämnda befattningshavare varit tjänstemän å löneplan

A och tillhört lönegrad betecknad med samma nummer som deras lönegrad

vid skogsvårdsstyrelsema.

Huvudmansavgifter efter pensionsregleringens genomförande.

Statens pensionsanstalt har i sin skrivelse upptagit förevarande spörsmål

till behandling och därvid anfört följande.

Enligt reglementet för statens pensionsanstalt erlägger skogsvårdsstvrelse

viss huvudmansavgift till pensionsanstalten för befattningshavarnas tjänstepensionering.

Folkskolans tjänstepensionsreglemente innehåller icke några

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

bestämmelser om dylik avgift. Beträffande sådana befattningshavare vid

statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa, varå sistnämnda reglemente

enligt särskild kungörelse äger tillämpning, gäller emellertid — i stället för

tidigare stadgande om huvudmansavgift — en bestämmelse om att vid utbetalning

av statsbidrag till befattningshavarnas avlöning skall innehållas ett

belopp motsvarande dubbla tjänstepensionsavdraget. Samma anordning gäller

i fråga örn lärare vid högre kommunala skolor, till vilkas avlöning i likhet

med vad fallet är med befattningshavare vid sinnesslöskoloma statsbidrag

utgår med 75 %>. Beträffande skogsvårdsstyrelserna skulle emellertid

statsbidrag utgå med belopp motsvarande hela avlöningen. Vid sådant förhållande

synes den tidigare huvudmansavgiften kunna här helt slopas, detta

i likhet med vad som skett i fråga om befattningshavare vid vissa sjukvårdsanstalter,

skolhem och arbetsstugor, som inordnats under folkskolans tjänstepensionsreglemente.

I yttrandena har icke framförts någon erinran mot vad pensionsanstalten

sålunda uttalat.

Även om med den i löneregleringspropositionen förordade anordningen Departementsbeträffande

anslagen till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet det formellt icke chefenkan

sägas, att statsbidrag kommer att utgå med belopp motsvarande hela

avlöningen till skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshavare, kommer

detta dock i verkligheten att bliva fallet. Med hänsyn härtill kan jag biträda

pensionsanstaltens åsikt, att skogsvårdsstyrelserna efter pensionsregleringens

genomförande icke böra vara skyldiga att erlägga huvudmansavgifter.

Vissa specialfrågor.

Statens pensionsanstalt har i sitt förslag även berört ett par specialfrågor i

fråga örn tjänstårsberäkning och avgiftsbetalning m. m. och därom anfört i

huvudsak följande.

Några befattningshavare, för vilka statens pensionsanstalt med stöd av § 6

reglementet för anstalten medgivit rätt till tjänstårsberäkning, hava befriats

från att erlägga å dem belöpande andel i engångsavgiften för den tillgodoräknade

tiden. Deras pensionsrätt är till följd härav enligt § 9 morn. 2 reducerad.

Beträffande här avsedd tid synes böra avdragas 1/s av tiden vid tjänstårsberäkning

för pension enligt folkskolans tjänstepensionsreglemente, örn

befrielsen gällt engångsavgift för tjänstepension, samt hela tiden vid tjänstårsberäkning

för pension enligt folkskolans familjepensionsreglemente, örn befrielsen

gällt engångsavgift för familjepension.

I fråga örn befattningshavare, för vilken tjänstårsberäkning mot engångsavgift

medgivits men som icke erhållit befrielse från att erlägga sin andel i

engångsavgiften, äger huvudmannen att genom löneavdrag uttaga ersättning

för den av huvudmannen i sådant fall förskotterade avgiftsandelen. De nya

pensionsbestämmelserna avses icke skola medföra någon ändring härutinnan.

I fråga örn rätten att bibehålla vissa familjepensionsförmåner har pensionsanstalten

anfört följande.

Enligt bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt är änka

berättigad till familjepension även örn äktenskapet ingåtts inom 5 år efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Departementschefen.

det befattningshavaren fyllt 60 år och är barn berättigat till familjepension

till 21 års ålder. Dessa förmåner synas i likhet med vad som skett beträffande

folkskolans lärare böra bibehållas i fråga om befattningshavare, som

omedelbart före de nya bestämmelsernas ikraftträdande innehar med pensionsrätt

i statens pensionsanstalt förenad befattning.

Vidare har statens pensionsanstalt uttalat, att befattningshavare, som icke

blir underkastad de nya avlöningsbestämmelserna, bör bibehållas vid pensionsrätt

enligt reglementet för statens pensionsanstalt. Huvudmansavgift för

sådan befattningshavare bör emellertid enligt pensionsanstaltens mening ej

utgå för tid efter den nu förevarande pensionsregleringens ikraftträdande.

De av statens pensionsanstalt sålunda gjorda uttalandena föranleda ingen

erinran från min sida.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen,

att bemyndiga Kungl. Majit t tt i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat meddela dels

pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare hos skogsvårdsstyrelsema,

att tillämpas från och med den 1 juli 1946,

dels ock i anslutning därtill erforderliga övergångsbestämmelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Bucht.

467790. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.