Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i sjölagen m. m

1946-01-12 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:29, Med förslag till lag om ändring i sjölagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

1

Nr 29.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i sjölagen m. m.; given Stockholms slott den

12 januari 1946.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn ändring i sjölagen;

2) lag örn ändring i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270); samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 306) örn

behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 29.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

g

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Förslag

till

Lag

örn ändring i sjölagen.

Härigenom förordnas, att 324 och 325 §§ sjölagen skola upphöra att gälla

samt att 313—316, 319, 323 och 328—330 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt i det följande angives.

313 §.

Rådstuvurätt vare---denna lag.

Att sådant mål i visst fall må upptagas av häradsrätt är särskilt stadgat.

314 §.

1 mom. När sjöförklaring av rätten upptages eller sjöförhör, varom i 317

och 320 §§ sägs, verkställes, skola, utom en lagfaren domare såsom ordförande,

två i sjöväsendet kunniga och erfarna män hava säte och stämma

i rätten.

De särskilda ledamöterna, av vilka åtminstone den ene bör hava utövat

tjänst såsom befälhavare å handelsfartyg, skola före utgången av varje år,

med tjänstgöringsskyldighet för det följande, utses av rådstuvurätten. Å särskilda

ledamöter skall därförinnan förslag, upptagande minst feni personer,

upprättas av handels- och sjöfartsnämnden i staden eller, där sådan nämnd

ej finnes, av stadsfullmäktige; dock vare rätten ej bunden av förslaget. För

att i de sålunda utseddas ställe, vid inträffat förfall, tjänstgöra skola två

suppleanter utses; uppstår hinder jämväl för dem, åge ordföranden för

varje särskilt fall tillkalla andra.

Finner rätten, att i särskilt fall, med avseende på de däruti förekommande

omständigheter, biträde av person med särskild fackkunskap är erforderligt,

åge rätten tillkalla sådan att såsom ytterligare ledamot inträda i rätten.

Ersättning till särskild ledamot gäldas av statsverket enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen.

2 mom. När vid rådstuvurätt till handläggning förekommer mål angående

klander av dispasch, skola, utom det antal av rättens lagfarna ledamöter,

som i rättegångsbalken är i allmänhet föreskrivet för rådstuvurätts domför - het vid huvudförhandling, tre i handel och sjöfart kunniga och erfarna män

hava säte och stämma i rätten. Stadsfullmäktige i stad, vars rådstuvurätt

1 Senaste lydelse av 314—31ö samt 319 §§ se SFS 1914: 347.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

3

enligt 326 § äger upptaga dylikt mål, skola före utgången av varje år utse

dessa särskilda ledamöter att utöva befattningen under det följande året.

För att i deras ställe, vid inträffat förfall, tjänstgöra skola tillika tre suppleanter

utses; uppstår hinder jämväl för dem, äge rättens ordförande efter

samråd med de lagfarna ledamöterna för varje särskilt fall tillkalla andra.

De särskilda ledamöterna njute ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Om skyldighet för part att återgälda

sådan ersättning äge vad i 18 kap. 13 § rättegångsbalken är stadgat

motsvarande tillämpning.

3 mom. Särskild ledamot, som avses i 1 eller 2 inom., skall vara svensk

medborgare och hava fyllt tjugufem år; ej må den vara ledamot, som är

omyndig eller i konkurstillstånd.

Har tid, för vilken sådan ledamot utsetts, gått till ända, vare han dock

skyldig att tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål, i vars handläggning

han förut deltagit.

315 §.

När anmälan--- — för sammanträdet.

De särskilda ledamöterna skola örn inkommen anmälan till sjöförklarings

avgivande underrättas så snart ske kan, och åligge det dem att taga del av

de anmälan bilagda handlingarna samt att för rättens ordförande före sammanträdet

skriftligen angiva de förhållanden, örn vilka från sjöteknisk synpunkt

med avseende å olyckans art upplysningar påkallas.

316 §.

Vid sjöförklarings upptagande skola först befälhavaren och därefter de

till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande

personer var för sig avgiva en såvitt möjligt sammanhängande berättelse angående

händelsen; där någons berättelse är ofullständig, otydlig eller obestämd,

bör rätten genom lämpliga frågor söka erhålla säker upplysning örn

vad han verkligen erfarit angående händelsen. De särskilda ledamöterna böra

under sammanträdet lämna nödiga upplysningar för sakens bedömande ur

sjöteknisk synpunkt och må till personer, som höras, framställa frågor angående

sådant, som kan bidraga till utredning i ärendet. Sedan samtliga berättelser

avgivits, böra, där ej laga hinder finnes möta eller rätten eljest

med avseende å sakens omständigheter finner edgång ej böra äga rum, de

till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande

personer sina berättelser, sedan de blivit ur protokollet upplästa, med vittnesed

bekräfta.

Till sammanträdet särskilt inkallade personer, som icke tillhöra besättningen,

njute ersättning av allmänna medel efter ty örn ersättning till vittne är

stadgat.

Beträffande förhör, som i första stycket sägs, gäde i övrigt vad i rättegångsbalken

är stadgat örn vittne.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

319 §.

Det i 317 § föreskrivna sjöförhör skall utom riket anställas av vederbörande

konsul, därest sjöförklaring inför honom avgives, i sammanhang med

dess upptagande, och eljest så snart han genom den i 40 § omförmälda rapport,

dagboken eller annorledes erhållit kännedom om olyckan. Till sjöförhöret

inkalie konsuln befälhavaren, med åläggande för honom att medhava

dagboken ävensom de personer, vilka antagas kunna giva upplysning angående

olyckan. Där det lämpligen kan ske, böra vid förhöret biträda två av

konsuln tillkallade, i sjöväsendet kunniga, helst svenska män, mot vilka ej

förekommer jäv, som gäller mot domare.

Har i---317 § avses.

323 §.

Örn rådstuvurätts behörighet att upptaga tvistemål enligt denna lag gäde i

tillämpliga delar vad angående laga domstol i tvistemål i allmänhet är stadgat.

Talan må ock väckas vid rådstuvurätten i den ort, där fartyget finnes.

Finnes ej rådstuvurätt å ort, där svaranden enligt vad sålunda är föreskrivet

må sökas, åge käranden instämma tvisten till den rådstuvurätt, som är

närmast den orten.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets

hemvist.

328 §.

Örn rådstuvurätts behörighet att upptaga brottmål enligt denna lag gäde

i tillämpliga delar vad angående laga domstol i brottmål i allmänhet är stadgat.

Finnes ej rådstuvurätt å ort, vid vars domstol den tilltalade enligt vad

sålunda är föreskrivet har att svara, må åtal väckas vid den rådstuvurätt,

som är närmast den orten.

329 §.

1 mom. Den som vid klandra dispasch skall inom trettio dagar från den

dag, då dispaschen utgavs, tid rådstuvurätten inkomma med skriftlig inlaga

i två exemplar. I inlagan skola fullständigt upptagas ada klagandens påståenden

jämte skälen därtill. Vid inlagan skola ock fogas den klandrade utredningen

samt de handlingar klaganden åberopar.

Finnes uppenbart, att talan icke kan upptagas tid prövning, skall den

omedelbart avvisas; beslut härom må meddelas av rättens ordförande.

Avvisas ej klandertalan, åge klagandens vederpart utbekomma ena exemplaret

av klagandens inlaga. Vid vederparten bemöta klandret, äge han inom

två veckor efter klandertidens utgång tid rådstuvurätten inkomma med skriftlig

förklaring i två exemplar. Vid förklaringen skola fogas de handlingar förklaranden

åberopar, där de ej redan äro ingivna. Ej må å någondera sidan

mer än en skrift ingivas.

Har icke dispasch blivit överklagad i den ordning, nu är sagt, lände den

tid efterrättelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

5

2 mom. Vill part bliva muntligen hörd, gore därom anmälan inom fyra

veckor efter klandertidens utgång. Göres sådan anmälan, bestämme rättens

ordförande genast dag för förhöret, som ofördröjligen skall inför rätten hållas.

Har ej inom nyss stadgade tid anmälan skett och prövar ej heller rätten

nödigt höra parterna, skall ofördröjligen genom anslag å en för allmänheten

tillgänglig plats i rättens kansli tillkännagivas viss dag, då rättens utslag

kommer att meddelas. Underrättelse örn tiden för utslagets meddelande

skall ock avsändas till klaganden samt till annan part, som inkommit med

förklaring eller eljest blivit hörd i målet.

3 mom. I rättens utslag eller beslut skall fullständig underrättelse meddelas

om vad part för fullföljande av talan mot utslaget eller beslutet har att

iakttaga.

330 §.

Talan mot rådstuvurätts utslag eller beslut i mål, som i 326 § omförmäles,

föres genom besvär till högsta domstolen. Vill någon anföra besvär, skall

han inom fyra veckor från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades, till

rådstuvurätten inkomma med besvärsinlaga i två exemplar och därvid foga

de till saken hörande handlingar klaganden kan anse nödigt förete. Om klagandes

skyldighet att nedsätta fullföljdsavgift samt belopp till säkerhet för

kostnadsersättning åt motparten skola bestämmelserna i 54 kap. 17 och 18 §§

rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning; vad klaganden enligt 56 kap.

2 § samma balk har att iakttaga skall fullgöras hos rättens ordförande och

skall vad i övrigt där sägs om hovrätt avse rättens ordförande.

Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid,

skall den av rådstuvurätten avvisas; beslut härom må meddelas av rättens

ordförande. Om talan mot sådant beslut gäde vad i första stycket sagts.

Avvisas ej besvärstalan, åge klagandens vederpart utbekomma ena exemplaret

av besvärsinlagan; han äge därefter att inom fyra veckor från besvärstidens

utgång till rådstuvurätten inkomma med förklaring jämte de

handlingar han vill åberopa.

Sedan förklaring inkommit eller tiden för förklarings avgivande gått till

ända utan att sådan avgivits, skall rådstuvurätten utan dröjsmål till högsta

domstolen insända de växlade skrifterna jämte därvid fogade handlingar

samt akten i målet.

Angående förfarandet i högsta domstolen gäde i övrigt i tillämpliga delar

vad i 56 kap. rättegångsbalken är stadgat örn besvär.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga

delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

Förslag
en
Lag
om

ändring i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270).

Härigenom förordnas, att 88 § sjömanslagen den 15 juni 1922 skall upphöra

att gälla samt att 86, 87 och 89 §§ samma lag skola erhålla följande

ändrade lydelse.

86 §.

Rådstuvurätt vare första domstol i mål, som skall bedömas efter denna lag.

Att sådant mål i visst fall må upptagas av häradsrätt är särskilt stadgat.

87 §.

Om rådstuvurätts behörighet att upptaga tvistemål enligt denna lag gälle

i tillämpliga delar vad angående laga domstol i tvistemål i allmänhet är stadgat.

Talan må ock väckas vid rådstuvurätten i den ort där fartyget finnes.

Finnes ej rådstuvurätt å ort, där svaranden enligt vad sålunda är föreskrivet

må sökas, åge käranden instämma tvisten till den rådstuvurätt, som är närmast

den orten.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets

hemvist.

89 §.

Om rådstuvurätts behörighet att upptaga brottmål enligt denna lag gälle

i tillämpliga delar vad angående laga domstol i brottmål i allmänhet är stadgat.

Finnes ej rådstuvurätt å ort, vid vars domstol den tilltalade enligt vad

sålunda är föreskrivet har att svara, må åtal väckas vid den rådstuvurätt,

som är närmast den orten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle i tillämpliga

delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 29.

7

Förslag’

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 juni 1937 (nr 306) om

behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 4 juni 1937 om behörighet för

häradsrätt att upptaga sjörättsmål skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §■

Vad i lag eller författning föreskrives örn sjörättsmåls anhängiggörande

och handläggning vid rådhusrätt skall äga motsvarande tillämpning då sådant

mål upptages av häradsrätt.

Vid upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör gäde örn rättens sammansättning

vad i 314 § 1 mom. sjölagen är stadgat; nämnd skall ej deltaga. Förslag

å särskilda ledamöter, som avses i andra stycket sistnämnda lagrum,

skall upprättas av handels- och sjöfartsnämnd eller, där sådan nämnd ej

finnes, stadsfullmäktige i stad vars förenande med domsaga föranlett förordnande

enligt 1 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga

delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 november 19AA.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,

Ohlin, Erlander, Danielson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, hemställer, att lagrådets

utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

genom utdrag av protokollet inhämtas över de av processlagberedningen i

betänkande den 17 mars 1944 (SOU 1944: 9 och 10) framlagda förslagen

till

1) lag örn ändring i vissa delar av sjölagen;

2) lag örn ändring i vissa delar av sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr

270); samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den A juni 1937 (nr 306) örn

behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 juni

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 1 december 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 10 november 1944, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av sjölagen;

2) lag om ändring i vissa delar av sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270);

samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 306) örn

behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Sven Strömberg.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av sjölagen.

323 §.

I motiveringen har anförts, alt i fråga om rådhusrätternas inbördes behörighet

att upptaga mål enligt sjölagen allmänna forumregler böra vinna tillämpning

samt att denna uppfattning överensstämmer med den ståndpunkt gällande

rätt intager. Emellertid är att märka, att en tillämpning å sjörättsmål av

nya rättegångsbalkens allmänna forumregler kommer att medföra, att i åtskilliga

fall även annan rådhusrätt än som avses i 323 § enligt dess nuvarande lydelse

blir behörig att upptaga dylikt mål. Av särskild betydelse är, att föreskrifterna

i 10 kap. 3 och 4 §§ nya rättegångsbalken kunna leda till att utländsk

redare må sökas även å annan ort än den där fartyget finnes. Även örn

hänsyn tages till de sjörättsliga målens egenart, torde emellertid tillräckliga

skäl ej föreligga alt beträffande mål enligt sjölagen tillämpa andra forum
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

regler än deni som gälla för mål i allmänhet. Den föreslagna ändringen synes

därför kunna lämnas utan erinran.

Med föreskriften i paragrafens andra punkt torde icke avses att göra ändring

i de allmänna reglerna om forum personae utan endast att stadga, att mål,

varom här är fråga, må upptagas även å ort där fartyget finnes. Att föreskriften

har denna innebörd bör komma till tydligare uttryck genom en jämkning

i avfattningen.

Det i tredje punkten av paragrafen upptagna stadgandet, vilket såsom framgår

av motiven till sjölagen avser att bestämma forum personse för partrederi,

bör med hänsyn till sin natur, liksom i gällande lag, intagas såsom ett

särskilt stycke.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av sjömanslagen den

15 juni 1922 (nr 270).

87 §.

Beaktas vad lagrådet anfört vid 323 § sjölagen, böra motsvarande ändringar

göras i förevarande paragraf.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen deni juni 1937

(nr 306) örn behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Förslaget lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

den 19 juni 1945 avgivna utlåtande över de den 10 november 1944 till lagrådet

remitterade förslagen till

1) lag om ändring i vissa delar av sjölagen;

2) lag örn ändring i vissa delar av sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 210);

samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1931 (nr 306) örn

behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Föredraganden anför följande.

I 13 kap. sjölagen och 7 kap. sjömanslagen äro upptagna bestämmelser

om laga domstol och rättegång i mål som skola bedömas efter dessa lagar.

Bestämmelserna i fråga äro icke uttömmande, utan angiva i huvudsak endast

i vad mån avvikelse skall ske från reglerna för den allmänna processen. Till

följd av att den allmänna processordningen i och med antagandet av nya

RB underkastats genomgripande förändringar har processlagberedningen

funnit nödvändigt att verkställa en översyn av innehållet i omförmälda kapitel

av sjölagen och sjömanslagen. De nu föreliggande förslagen till ändring

av nämnda båda lagar utgöra resultatet av denna översyn. Förslaget till

ändring av lagen den 4 juni 1937 om behörighet för häradsrätt att upptaga

sjörättsmål är betingat av vissa stadganden i ändringsförslaget angående sjölagen.

Jag vill nu redogöra för de viktigaste bestämmelserna i förslagen. I

övrigt ber jag få hänvisa till processlagberedningens betänkande.

De avvikelser från den allmänna rättegångsordningen som föreskrivits i

13 kap. sjölagen avse i första hand reglerna om laga domstol. Enligt

313 § skall mål enligt sjölagen upptagas av rådhusrätt som första instans.

Denna bestämmelse är emellertid numera icke undantagslös; enligt förenämnda

lag den 4 juni 1937 tillkommer det i vissa fall häradsrätt, varunder

stad lyder, att upptaga sjörättsmål, dock ej mål örn klander av dispasch.

En förutsättning härför är att staden tidigare ägt egen rådhusrätt men sedermera

i judiciellt avseende förenats med domsaga. Såsom framgår av 10

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

kap. 29 § äldre RB är rådhusrätt eller, då häradsrätt trätt i rådhusrätts ställe,

sådan häradsrätt exklusivt forum för sjörättsmål.

Beredningen har först upptagit till övervägande huruvida den särställning

i forumhänseende, som sjörättsmålen sålunda intaga, borde bibehållas även

under den nya rättegångsordningen. Såsom grund för att rådhusrätt borde

vara exklusivt forum i sjörättsmål åberopades under förarbetena till sjölagen

i första hand att dylika mål fordrade skyndsam handläggning. Skulle

i avbidan på utgången av en sjörättstvist ett fartyg nödgas under en längre

tid ligga stilla eller en last uppläggas, kunde ett sådant dröjsmål medföra

oberäknelig förlust. Beredningen framhåller, att ehuru behovet av skyndsamhet

alltjämt framträdde med minst samma styrka som vid sjölagens tillkomst,

detta skäl för sjörättsmålens förläggning till rådhusrätt numera icke

ägde samma bärkraft som tidigare och därför ej längre syntes böra vara avgörande

för valet av forum i sjörättsmål. Emellertid erinrar beredningen

även, att lagrådet vid granskningen av förslaget till 1937 års lag om behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål anfört ytterligare ett skäl för att

sjörättsmål i regel borde upptagas av rådhusrätt. Lagrådet hade nämligen framhållit,

att i dessa mål den för rättsskipningen i dess helhet så viktiga handläggningen

i första instans krävde en speciell insikt och sakkunskap. Denna

vore enligt lagrådets mening samlad hos de rådhusrätter, vilka på sjörättens

område kunnat utbilda en fast, mångsidig och på långvarig erfarenhet grundad

rättspraxis. Med hänsyn till vad lagrådet sålunda yttrat har beredningen

ansett det icke böra ifrågakomma att i forumhänseende helt likställa sjörättsmålen

med rättegångsmål i allmänhet. Beredningen förordar därför, att

den nuvarande huvudregeln örn rådhusrätt som första instans i sjörättsmål

bibehålies. I vilken omfattning indragningen av rådhusrätterna i de mindre

och medelstora städerna borde föranleda avsteg från denna huvudregel måste

enligt beredningens uppfattning bedömas under beaktande av samtliga de

omständigheter som inverkade på frågan. Därvid borde stor betydelse tillmätas

den av lagrådet framförda synpunkten.

Under 323 och 328 §§ sjölagen meddelas bestämmelser örn vilken rådhusrätt

som i varje särskilt fall är behörig. I 323 § stadgas sålunda att tvistemål

skall instämmas till rådhusrätten i den ort där svaranden har sitt hemvist

eller fartyget finnes eller, om rådhusrätt ej finnes å ort som sålunda är bestämmande

för forum, till den rådhusrätt som är närmast orten i fråga.

Aro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemvist anses såsom rederiets

hemvist. Vad brottmål beträffar skall sådant mål enligt 328 § upptagas vid

rådhusrätten i den ort där brottet förövats eller, örn rådhusrätt ej finnes

där, vid den rådhusrätt som är närmast. Har brottet förövats under resa, gälla

emellertid något avvikande föreskrifter.

Beredningen framhåller att de skäl, som föranlett sjörättsmålens förläggande

till rådhusrätt, ej uteslöte att beträffande rådhusrätternas inbördes

behörighet allmänna forumregler vunne tillämpning. Enligt det stadgande i

10 kap. 17 § nya RB som avsåge sjörättsmål vore också rättens skyldighet

att självmant pröva sill behörighet begränsad till frågan huruvida målet an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

13

hängiggjorts vid rådhusrätt eller i dess ställe behörig häradsrätt. Samma innebörd

borde enligt beredningens uppfattning bestämmelserna i 19 kap. 9 §

nya RB anses äga. På grund av vad sålunda anförts föreslår beredningen att

bestämmandet av de särskilda rådhusrätternas behörighet i första hand skall

ske genom en hänvisning till stadgandena om laga domstol i nya RB. I 323 §

skola emellertid, enligt beredningens förslag, vid sidan av denna hänvisning

bibehållas de särskilda fora som nu finnas anvisade i paragrafen. Vad 328 §

beträffar framhåller beredningen däremot, att dess nuvarande innehåll endast

obetydligt avveke från reglerna om brottmålsforum i 19 kap. 1 och 2 §§

nya RB samt att tillräcklig anledning icke syntes föreligga att bibehålla de

mindre skiljaktigheter som funnes. För det fall att rådhusrätt ej finnes å den

ort som skall vara bestämmande för forum föreslås att målet liksom nu skall

kunna upptagas vid närmaste rådhusrätt.

I sjölagen ha, på grund av sjörättsmålens speciella karaktär, även gjorts

vissa avvikelser från de allmänna föreskrifterna örn rättens sammansättning.

Som huvudregel gäller visserligen, att rätten vid handläggning

av sjörättsmål skall ha samma sammansättning som i rättegångsmål i allmänhet,

men härifrån göres undantag dels i fråga örn upptagande av sjöförklaring

eller sjöförhör och dels beträffande mål örn klander av dispasch.

Vid sjöförklaring och sjöförhör skall sålunda rätten biträdas av vissa sakkunniga,

och i mål örn klander av dispasch skola, utom domfört antal av

rådhusrättens ledamöter, tre i handel och sjöfart kunniga män ha säte och

stämma i rätten. Dispaschmålen förete dessutom den avvikelsen från domstolsorganisationen

i allmänhet att dispasch upprättas av därtill förordnad

tjänsteman, dispaschör, som är att betrakta såsom första instans i dessa mål.

Beredningen erinrar i denna del att vid flera tillfällen framförts förslag

att sjöfartskunniga lekmän alltid skulle medverka vid handläggning av

sjörättsmål. Enligt beredningens uppfattning talade starka skäl för införandet

av en sådan ordning vid de större rådhusrätterna. Beredningen hade därför

utarbetat ett lagutkast av innebörd att vid rådhusrätterna i Stockholm,

Göteborg och Malmö sjörättsmålen skulle upptagas av särskild avdelning, bestående

av två lagfarna samt tre sjöfartskunniga domare. Mot detta utkast,

som för yttrande remitterats till ett stort antal organisationer och sammanslutningar

inom näringslivet, hade emellertid från åtskilliga håll erinrats,

att medverkan av högt kvalificerade representanter för landets näringsliv

kunde påräknas endast i en specialdomstol men icke i en domstol, vars utslag

i flertalet fall endast bleve en etapp på vägen lill det slutliga avgörandet.

Med hänsyn till vad sålunda yttrats har beredningen övergivit tanken på

upptagande i de större rådhusrätterna av sjöfartskunniga bisittare. Beredningen

utgår alltså från att sjörättsmålen alltjämt i regel skola handläggas i

samma sammansättning som är föreskriven lör rättegångsmål i allmänhet.

Ej heller i fråga om de undantagsfall då särskild sammansättning nu är

föreskriven har beredningen funnit anledning att föreslå någon principiell

ändring. Vissa jämkningar lia emellertid ansetts pakallade såvitt angar rättens

sammansättning vid sjöförklaring och sjöförhör.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Deli uppgift som de vid dessa förrättningar tillkallade sakkunniga lia att

fylla hänför sig, såsom beredningen framhåller, icke till bevisningen utan till

rättens processledande verksamhet. Enligt föreskrift i 315 § sjölagen skola

de redan före rättens sammanträde granska de handlingar som äro att tillgå

i ärendet samt skriftligen för rättens ordförande angiva de förhållanden, om

vilka från sjöteknisk synpunkt upplysningar påkallas. Under sammanträdet

äga de, enligt 316 §, lämna rätten nödiga upplysningar samt genom ordföranden

framställa frågor till dem som höras. De intaga således en helt annan

ställning än sakkunnig som anlitas i bevissyfte men äro å andra sidan ej

heller ledamöter av rätten.

I beredningens betänkande erinras, att enligt sjölagskommitténs förslag sjöförklaringar

skulle upptagas av särskilda sjönämnder, bestående av rådhusrättens

ordförande och två sakkunniga lekmannabisittare. Vid förslagets

granskning inom högsta domstolen framhölls, att behovet av fackkunskap

enklare kunde tillgodoses genom att rådhusrätten förstärktes medelst insättande

i rätten av sakkunniga män. Såväl sjölagskommittén som högsta domstolen

ha alltså företrätt den uppfattningen att de sakkunniga borde erhålla

ställning såsom bisittare. Beredningen, som ansluter sig till denna uppfattning,

föreslår för sin del, att rådhusrätt vid handläggning av sjöförklaringar

och sjöförhör i regel skall ha samma sammansättning som den av

sjölagskommittén förordade sjönämnden eller med andra ord en lagfaren

ledamot av rådhusrätten såsom ordförande och två sakkunniga ledamöter.

Till stöd för att endast en lagfaren ledamot bör lia säte i rätten anför beredningen,

att en sådan ordning stöde i god överensstämmelse med de allmänna

grunder som tillämpats vid utformandet av domförhetsreglerna i nya RB.

Varken sjöförklaring eller sjöförhör vore att likställa med huvudförhandling

i ett vid rätten anhängig! mål. Sådan förrättning vore i stället en på ett förberedande

stadium företagen undersökning, närmast motsvarande en till

domstol förlagd förundersökning i brottmål. Beredningen framhåller också,

att om endast en lagfaren domare medverkade, enhetlighet kunde vinnas

med fall då sjöförklaring eller sjöförhör skulle upptagas vid häradsrätt. Vad

angår de sakkunnigas antal erinrar beredningen att detta i gällande lag normalt

bestämts till två men att dessutom i undantagsfall kan tillkallas ytterligare

en person med särskild fackkunskap på visst område. Även denne tredje

sakkunnige föreslås av beredningen skola erhålla ställning såsom ledamot.

Förfarandet i sjörättsmål följer i regel bestämmelserna för den allmänna

processen. Detsamma gäller med avseende å fullföljden. En särställning

intaga emellertid dispaschmålen. Såsom redan nämnts upptagas dessa

mål i första instans av dispaschör. Förfarandet inför dispaschören är helt

skriftligt. Mot dispasch kan klandertalan föras vid rådhusrätten i den stad

där dispaschen utgavs. Även vid rådhusrätten är förfarandet i regel skriftligt;

dock skall muntligt förhör hallas, örn part begär det eller rätten finner det

erforderligt. Från rådhusrätten kan talan genom besvär fullföljas direkt till

högsta domstolen. Någon skyldighet att därvid nedsätta fullföljdsavgift och

kostnadsersättning har, i motsats mot vad i allmänhet gäller, ej föreskrivits

i fråga örn dispaschmål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

15

Beredningen framhåller, att sjölagens bestämmelser om förfarandet inför

rådhusrätten i mål örn klander av dispasch nära överensstämde med nya

RB:s regler om besvärsförfarandet i överrätt. Några större sakliga ändringar

har beredningen därför ej ansett påkallade på denna punkt. Endast vissa

mindre jämkningar föreslås, huvudsakligen i anslutning till sådana stadganden

i nya RB som sakna motsvarighet i gällande rätt. Ej heller i fråga om

rätten att fullfölja talan omedelbart till högsta domstolen har beredningen

ansett sig böra föreslå någon ändring, trots att beredningen funnit denna avvikelse

från den allmänna instansordningen vara ägnad att väcka betänkligheter.

Enligt vad beredningen framhåller har dess beslut att ej förorda någon

rubbning i den hävdvunna ordningen sin grund i att här vors fråga om

en snävt avgränsad grupp av mål, för vilkas behandling skyndsamhet vore

av särskild betydelse. Emellertid har beredningen funnit tillräcklig anledning

ej längre föreligga att klaganden fritoges från att fullgöra de prestanda som

i allmänhet krävas vid fullföljd till högsta domstolen. Beredningen föreslår

därför att den som vill besvära sig över rådhusrättens utslag skall vara skyldig

att hos rådhusrätten nedsätta fullföljdsavgift och kostnadsersättning.

De ändringar beredningen föreslår i sjömanslagen avse reglerna om laga

domstol och överensstämma med vad som förordats på motsvarande punkter

i sjölagen. Beträffande lagen den A juni 1937 om behörighet för häradsrätt

att upptaga sjörättsmål föreslår beredningen främst den ändringen att

häradsrätt vid upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör skall ha samma

sammansättning som beredningen förordat i fråga om rådhusrätt, d. v. s. bestå

av en lagfaren domare och två eller, i vissa fall, tre sakkunniga ledamöter.

Nämnd skall således enligt beredningens förslag ej deltaga. Härutöver

föreslås en mindre redaktionell jämkning i reglerna om hur de sakkunniga

skola utses.

De föreliggande lagförslagen, vilka lagrådet i sak lämnat utan erinran, synas

mig väl avvägda och torde böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Med anledning av de anmärkningar lagrådet framställt mot den avfattning

beredningen föreslagit i fråga örn 323 § sjölagen och 87 § sjömanslagen har

jag emellertid låtit inom departementet verkställa en omarbetning av förslagen

i den av lagrådet angivna riktningen. I samband därmed ha även vissa

andra redaktionella jämkningar ägt rum.

De föreslagna lagarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1948.

Föredraganden hemställer härefter, att de sålunda jämkade förslagen

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall lill denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen m. m. s. 14 i texten
  2. 1LU 1946:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen m. m. s. 1 i texten