Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor
1946-05-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:291, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 291.
1
Nr 291.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom.
förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända
arbetslöshetskassor; given Stockholms slott den 11 maj
1946.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag våll Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 §
2 och 3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.
GUSTAF.
Eije Mossberg..
/Mullig lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 291.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni
1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni
1934 om erkända arbetslöshetskassor1
nedan angives.
(Gällande lydelse:)
21 §.
2 mom. Har någon-----
Erkänd arbetslöshetskassa må
med statserkänd arbetslöshetskassa
inom främmande stat, med vilken
Konungen ingått överenskommelse
enligt 13 §, träffa sådan överenskommelse,
som i första stycket av
detta moment avses. Dylik överenskommelse
skall för att bliva gällande
godkännas av Konungen.
skola erhålla ändrad lydelse pa satt
(Föreslagen lydelse:)
21 §.
— till godo.
Erkänd arbetslöshetskassa må
med statserkänd arbetslöshetskassa
inom främmande stat, med vilken
Konungen ingått överenskommelse
enligt 13 §, träffa sådan överenskommelse,
som i första stycket av
detta moment avses. Dylik överenskommelse
skall för att bliva gällande
godkännas av tillsynsmyndigheten.
Finnes i främmande stat,
med vilken Konungen ingått
överenskommelse enligt
13 §, obligatorisk ar
betslöshetsförsäkring,
och
äga de däri försäkrade räkna
sig till godo avgifter erlagda
till svensk erkänd arbetslöshetskassa,
må dylik
kassa med tillsynsmyndighetens
godkännande medgiva,
att i den främmande
staten erlagda avgifter må
helt eller delvis tillgodo
-
1 Senaste lydelse se SFS 1943: 185.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
räknas medlem vid tillämpning
av denna paragraf.
Tillsynsmyndigheten må---
Tillsynsmyndigheten må jämväl
medgiva, att medlem, som omedelbart
före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
tillhört annan sammanslutning
än i första, andra eller
tredje stycket av detta moment
sägs, vid tillämpningen av det i
1 mom. första stycket första punkten
angivna villkoret må tillgodoräknas
avgifter, som han före kassans
bildande erlagt till nämnda sammanslutning.
3 mom. Har överenskommelse
träffats eller medgivande lämnats
enligt vad i 2 mom. första, andra
eller tredje stycket sägs, skall
vid tillämpning av denna förordning
med understöd, som utgives av kassan,
likställas understöd, vilket utgivits
av kassa eller sammanslutning,
som överenskommelsen eller medgivandet
avser.
lämnda sammanslutning.
Tillsynsmyndigheten må jämväl
medgiva, att medlem, som omedelbart
före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
tillhört annan sammanslutning
än i första, andra eller
fjärde stycket av detta moment
sägs, vid tillämpningen av det i
1 mom. första stycket första punkten
angivna villkoret må tillgodoräknas
avgifter, som han före kassans
bildande erlagt till nämnda sammanslutning.
3 mom. Har överenskommelse
träffats eller medgivande lämnats
enligt vad i 2 mom. första, andra,
tredje eller fjärde stycket
sägs, skall vid tillämpning av denna
förordning med understöd, som utgives
av kassan, likställas understöd,
vilket utgivits av kassa eller sammanslutning,
som överenskommelsen
eller medgivandet avser, eller utgivits
på grund av obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
i främmande stat, som
medgivandet gäller.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1946.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 11 maj
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Ericsson, Mossberg.
Statsrådet Mossberg anmäler fråga angående ändring i 21 § arbetslöshetskasseförordningen
samt anför därvid följande.
Inledning.
I skrivelse den 17 januari 1946 har socialstyrelsen anmält, att vid en av
styrelsen anordnad internordisk arbetslöshetsförsäkringskonferens i Stockholm
den 12 och 13 november 1945 ingående behandlats olika frågor avseende
riktlinjerna för en fortsatt utbyggnad av det nordiska samarbetet på
arbetslöshetsförsäkringens område. Styrelsen har anfört, att det vid konferensen
rådde enighet örn att man i vart och ett av de nordiska länderna
borde söka åstadkomma likställighet för medborgare i varje annat sådant
land beträffande möjlighet att komma i åtnjutande av arbetslöshetsförsäkring,
i den mån dylik försäkring funnes anordnad i vistelselandet. Därvid
borde envar försäkrad vid överflyttning mellan dessa länder kunna fa tillgodoräkna
sig avgifter, erlagda till arbetslöshetsförsäkringen i det eller de
nordiska länder, där han tidigare vistats. Vidare borde undersökas möjligheterna
att i någon form vidmakthålla försäkringsskyddet även för en arbetslöshetsförsäkrad,
vilken flyttade till annat nordiskt land, dår hans yrkesområde
icke omfattades av försäkringen. Vid konferensen hade också uttalats
önskemålet att frågor avseende arbetslöshetsförsäkringen för de nordiska
ländernas medborgare borde regleras genom konvention.
Med förmälan, att inom socialstyrelsen verkställts utredning för att klarlägga
i vad mån ändringar i den svenska arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen
vore erforderliga för att förverkliga syftemålet att åstadkomma ett
fullständigt nordiskt samarbete beträffande arbetslöshetsförsäkringen, hai
styrelsen vidare anfört, att de gällande svenska bestämmelserna i huvudsak
redan medgåve möjlighet för medborgare i annat nordiskt land att lika med
svensk medborgare här i landet komma i åtnjutande av arbetslöshetsförsäkringens
förmåner. På en punkt vöre det dock önskvärt att införa n\a
föreskrifter, nämligen i fråga örn tillgodoräknande av avgifter med stat, som
accepterat ett system av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, vilket vore fallet
med Norge. I anledning härav har socialstyrelsen hemställt örn viss änd
-
Kungl. Majus proposition nr 291.
5
ring av 21 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor och jag anhåller
nu att få närmare redogöra för detta ärende.
Gällande bestämmelser.
/* inordningen den 15 juni 1931 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor
(ändrad genom förordningar 151/1936, 227/1937, 99/1938, 494/1941,
185/1943, 405/1944 och 777/1944) innehåller i 7, 13 och 21 §§ regler örn utländsk
medborgares rätt till medlemskap i och understöd från svensk erkänd
arbetslöshetskassa. Enligt 7 § må utländsk medborgare icke erhålla eller bibehålla
medlemskap i sådan kassa, såvida han ej tillhör stat, med vilken
Konungen slutit s. k. ömsesidighetsöverenskommelse jämlikt 13 §, eller beträffande
vilken Konungen särskilt förordnat, att medborgare i den staten
må kunna erhålla medlemskap. 13 § innehåller att Konungen, under förutsättning
av ömsesidighet, äger ingå överenskommelse med främmande stat
att medborgare i denna skall vid tillämpningen av arbetslöshetskasseförordningen
likställas med svensk medborgare. I 21 § föreskrives såsom förutsättning
för rätten till understöd från erkänd arbetslöshetskassa, att medlemmen
i viss omfattning erlagt avgifter till kassan. Enligt 2 mom. första
stycket av samma paragraf gäller, att örn någon före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
varit medlem i annan sådan kassa, avgifter som han erlagt
till sistnämnda kassa må helt eller delvis räknas honom till godo för understödsrättens
inträde, såframt överenskommelse därom träffats mellan kassorna.
Har ömsesidighetsöverenskommelse enligt 13 § slutits med främmande
stat, kan vidare enligt andra stycket i samma moment denna ömsesidighetsöverenskommelse
utbyggas genom överenskommelser av nyss angivet innehåll
mellan särskilda arbetslöshetskassor i respektive länder. Dylik överenskommelse
skall dock från svensk sida godkännas av Konungen. Har kassa slutit
sådan överenskommelse som nu sagts med annan kassa, skall enligt 3 mom.
av samma paragraf med understöd som utgives av kassan likställas understöd
som utgivits av den kassa som överenskommelsen avser.
Socialstyrelsens framställning.
I sin förutherörda skrivelse har socialstyrelsen erinrat, att Sverige ingått
ömsesidighetsöverenskommelser med Schweiz, Tjeckoslovakien och Danmark
(samtliga år 1936), samt med Österrike (1937) och Polen (1938), ävensom
att arbetslöshetskasseförordningen eller dess förarbeten icke lade hinder
i vägen för alt sådan överenskommelse inginges med stat, som infört obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, såsom vore fallet i fråga om Österrike och
Polen. Vidare har styrelsen anmärkt, att sådant särskilt förordnande som
avsåges i 7 § arbetslöshetskasseförordningen enligt uttalanden i förarbetena
till förordningen endast innebure rätt, men ej skyldighet för erkänd arbetslöshetskassa
att, efter vederbörlig stadgeändring, såsom medlem inlaga medborgare
i den stat som berördes av förordnandet. Något villkor örn ömse
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
sidighetsförhållande vöre icke föreskrivet i detta fall. Förordnande som nu
nämnts hade meddelats beträffande Finland och Norge (1943) samt beträffande
förutvarande medborgare i Estland, Lettland och Litauen (1945). Såvitt
angår finnar och norrmän hade det stora flertalet svenska kassor efter
särskilda beslut medgivit inträdesrätt.
Beträffande sådana särskilda överenskommelser, som enligt 21 § arbetslöshetskasseförordningen
kunna träffas mellan svensk erkänd arbetslöshetskassa
och sådan kassa i stat, med vilken ömsesidighetsöverenskommelse ingåtts,
har socialstyrelsen anmärkt, att sådan överenskommelse träffats mellan
ett flertal svenska och danska kassor och att dessa överenskommelser i
varje särskilt fall godkänts från svensk sida av Konungen och från dansk
sida av Arbejdsdirektoratet. Styrelsen har därefter anfört följande.
Det ankommer på erkänd arbetslöshetskassa själv att med sådan kassa i
annat land ingå överenskommelse om ömsesidig tillgodoräknanderätt i fråga
om medlemsavgifter, s. k. »fri övergång». Stadgandet härom överensstämmer
med principbestämmelsen i 21 § 2 mom. första stycket, vari föreskrives,
att tillgodoräknande av avgifter vid överflyttning mellan svenska kassor får
ske endast såframt överenskommelse därom träffats mellan de båda ifrågavarande
kassorna.
Genom en mellan Sverige och annan stat jämlikt 13 § ingången ömsesidighetsöverenskommelse
kan således icke avtalas, att rätt att tillgodoräkna
avgifter utan vidare skall föreligga så snart någon medlem i kassa i endera
landet överflyttar till kassa i det andra. Sådan rätt kan tillförsäkras medlem
först genom särskild överenskommelse mellan de berörda kassorna, vilken
i vederbörlig ordning sanktionerats.
Vad nu sagts utesluter givetvis icke en av praktiska skäl önskvärd omläggning
i fråga örn det tekniska förfaringssättet vid överenskommelser om
tillgodoräknanderätt. Hittills ha sådana överenskommelser, både mellan
svenska kassor inbördes och mellan svenska och danska kassor, ingåtts och
godkänts beträffande varje särskilt avtalsslutande par av kassor, låt vara
med tillämpning av vissa normaltexter. Man överväger emellertid att i såväl
ena som andra fallet ersätta det besvärliga och tidsödande systemet med
individuella överenskommelser med en generell överenskommelse, avsedd att
genom påteckning biträdas av envar av de medverkande kassorna. En dylik
anordning skulle icke påkalla lagändring.
Med nuvarande lagbestämmelser kan emellertid en svensk erkänd arbetslöshetskassa
endast med sådan kassa i annat land träffa överenskommelse
örn tillgodoräknande av avgifter. Däremot är det, såsom även framhålles i
förarbetena till 1937 års lagändring, icke möjligt att ernå ömsesidighetsrätt
i fråga örn tillgodoräknande av avgifter med stat, som accepterat ett system
av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Bland de nordiska länderna gäller
detta tillsvidare endast Norge.
Med hänsyn till det anförda har socialstyrelsen ansett bestämmelser böra
införas angående befogenhet för svensk erkänd arbetslöshetskassa att, efter
vederbörligt godkännande, i förekommande fall tillerkänna medlem tillgodoräknanderätt
för sådana avgifter, som han erlagt i land med obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, allt under förutsättning att ömsesidighetsöver
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 291. 7
enskommelse enligt 13 § ingåtts med den ifrågavarande staten samt att där
arbetslöshetsförsäkrade personer, oberoende av nationalitet, äro berättigade
att tillgodoräkna avgifter, som de må ha erlagt till svensk arbetslöshetskassa.
Föreskrifterna har styrelsen ansett böra intagas såsom ett nytt tredje stycke
i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen.
Härutöver ifragasatter styrelsen den ändringen, att godkännandet av överenskommelser
enligt såväl det nuvarande andra stycket som det nya tredje
stycket i berörda lagrum överlämnas åt tillsynsmyndigheten, liksom redan
gäller i fråga 0111 överenskommelser mellan svenska kassor. För en dylik
omläggning talade enligt styrelsens mening bärande praktiska skäl. Sedan
avsevärd erfarenhet numera vunnits på hithörande område, syntes det knappast
längre finnas anledning att i varje särskilt fall belasta Kungl. Majit
med handläggningen av dylika, i övervägande grad rutinmässiga ärenden.
Styrelsen har jämväl erinrat, att det i Danmark sedan flera år är Arbejdsdirektoratei,
som har att godkänna överenskommelser mellan danska och
svenska kassor.
I socialstyrelsens framställning har härutöver anförts följande.
Som förut nämnts, har det eftersträvade fullständiga nordiska samarbetet
ansetts bora avse icke blott införandet av ett ömsesidigt försäkringsskydd
(mechemskap, understödsrätt, tillgodoräknanderätt) beträffande personer
tillhörande oe yrkesområden, där arbetslöshetsförsäkring finnes inrättad i
de olika landerna, utan aven tillskapandet av vissa rättigheter för dem som
™e?J behållen anknytning till försäkringen i det frånflyttade landet Överby
ett land, där deras speciella yrkesområde icke omfattas av den
därstädes galande försäkringen. I sistnämnda fall åsyftas närmast att beträffande
dessa forsakrade 1 någon form garantera medverkan från lämpliga
organ i inflyttningslandet vid utbetalning av understöd samt erforderlig kontakt
med vederbörande arbetsförmedling och därmed dess biträde vid arbetsloshetskontrollen.
Särskilt böra sådana hjälpanordningar kunna bli av betydelse
vid eventuell inflyttning av arbetskraft från de övriga länderna till
.mand, dac arbetslöshetsförsäkringen ännu omfattar endast ett jämförelsevis
litet antal yrkesgrupper.
Med avseende å det planerade vidgade samarbetet mellan de nordiska
landerna på arbetslöshetsförsäkringens område har styrelsen vidare anfört
bland annat följande.
. bcHaflamle möjligheterna att vidtaga åtgärder till förmån för arbetslöshetsforsakrad
medborgare i visst nordiskt land vid vistelse i annat sådant
land dar försäkringen icke täcker hans eget arbetsområde, synes den
svenska arbetsloshetsförsäkrmgslagstiftningen icke utesluta möjligheten att
1 en eller annan form träffa anordningar, varigenom utbetalning av
understöd från den försäkrades kassa i det frånflyttade landet vid behov
anfortros åt någon arbetslöshetskassa eller annat lämpligt oman i vistelselandet.
I denna del torde frågan kunna
lagstiftningsväg
eller dylikt. Socialstyrelsen har
lösas utan någon reglering
even Ine! It med anlitande av något slags clearingförfarande
närmare ingå på hithörande spörsmå
della sammanhang icke funnit anledning
vilka självfallet måste lösas
lael med representanter lör de berörda grannländerna.
sam
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Vad angår medverkan från vistelselandets sida till erforderlig kontakt
mellan den försäkrade och arbetsförmedlingen må erinras,
att för rätt till understöd från svensk erkänd arbetslöshetskassa enligt
19 § arbetslöshetskasseförordningen förutsättes, att den försäkrade personligen
anmält sig såsom arbetssökande hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen.
Med uttrycket »den offentliga arbetsförmedlingen» lärer i
förordningen icke förstås annan sådan förmedling än den offentliga förmedlingen
i Sverige. Medlem i svensk kassa, som vistas i utlandet och där blir
arbetslös, är således i regel urståndsatt att uppfylla det här ifrågavarande
villkoret för understödsrätt. o ...
Skyldigheten att besöka arbetsförmedlingen må emellertid i vissa^ tall
kunna eftergivas, nämligen örn medlemmen är avlägset boende eller tvånget
att inställa sig av annan anledning skulle bli synnerligen betungande för
honom eller särskilda omständigheter eljest föreligga. Beslut därom meddelas,
där det ej är fråga om eftergift allenast för viss dag eller visst antal
dagar i veckan, av tillsynsmyndigheten.
Denna möjlighet till dispens i särskilda fall bör enligt socialstyrelsens mening
kunna tillämpas även då kassamedlem uppehåller sig å utrikes ort och
där drabbas av arbetslöshet. Såsom ersättning för den under normala förhållanden
föreskrivna skyldigheten att besöka svensk arbetsförmedlingsanstalt
skulle i dylika situationer kunna tänkas, att medlemmen — örn detta
lämpligen låter sig göra och hinder ej möter från vederbörande myndigheter
i vistelselandet — genom beslut av tillsynsmyndigheten berättigas fullgöra
besöksskyldigheten hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen i
detta land. ,
Att märka är alltså, att det skulle tillkomma tillsynsmyndigheten att med
hänsyn till omständigheterna bevilja sådana dispenser från fall till tall.
eventuellt med tidsbegränsning. Särskilt vid kassamedlemmars vistelse i något
av de nordiska grannländerna, där arbetsförmedlingen till organisation
och arbetssätt icke alltför mycket skiljer sig från vår egen, borde möjlighet
vara för handen att på nu angivet sätt anlita förmedlingens medverkan vid
den fortlöpande arbetslöshetskontrollen. Även förutsättningarna for ett dylikt
samarbete måste emellertid närmare utredas i samråd med företrädare
för vederbörande utländska myndigheter. ..
Slutligen anmäler sig i detta sammanhang ytterligare ett spörsmål, avseende
möjligheten att såsom »arbetad tid» i den svenska lagstiftningens mening
godtaga av medlem i svensk erkänd arbetslöshetskassa utfört
a r b e t e — eller åtnjuten, därmed jämställd ledighet — i något av de
andra nordiska länderna. Detta är uppenbarligen nödvändigt för att den
försäkrade genom erläggande av tillgodoräkningsbara avgifter till den egna
kassan skall kunna uppehålla sitt medlemskap och göra gällande sm under
-
I detta hänseende böra emellertid några formella svårigheter icke ‘örekomma
ur svensk synpunkt, eftersom bestämmelserna rörande »arbetad
tid» etc. i 21 § 5 mom. och 26 § första stycket arbetslöshetskasseforordningen
måste anses vara direkt tillämpliga även då den försäkrade utför
arbete i utlandet. En annan sak är, att det i dylika fall med hänsyn till
eventuella svårigheter för vederbörande att uppehålla närmare kontakt med
den egna arbetslöshetskassan av praktiska skäl kan befinnas lämpligt med
särskilda anordningar i fråga om inbetalande av avgifter m. m., mahanda i
Kungl. Muj:ts proposition nr 291.
9
någon slags samverkan med vistelselandets arbetslöshetsförsäkring. Men
även på detta område torde en erforderlig reglering kunna ske utan ändring
av lagstiftningen.
Yttranden.
Vid socialstyrelsens skrivelse har fogats protokoll vid sammanträde den
17 januari 1946 med nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen,
som vid sammanträdet tillstyrkt socialstyrelsens ifrågavarande
framställning. Yttranden över denna ha vidare efter remiss avgivits av
arbetsmarknadskommissionen, socialvårdskommittén, landsorganisationen i
Sverige och tjänstemännens centralorganisation. I samtliga yttranden har
socialstyrelsens framställning örn ändring av 21 § arbetslöshetskasseförordningen
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vad angår övriga i styrelsens
framställning berörda frågor har landsorganisationen icke ansett sig böra
taga ställning till desamma, medan tjänstemännens centralorganisation uttalat,
att centralorganisationen i likhet med socialstyrelsen funne frågorna
böra ytterligare utredas i samråd med representanter för vederbörande utländska
myndigheter. Arbetsmarknadskommissionen har förklarat sig beredd
att, i den mån så erfordrades, medverka till samordnandet av verksamheten
vid de offentliga arbetsförmedlingarna i de nordiska länderna för
att tillgodose villkoren att medlemmar i arbetslöshetskassor skulle komma
i kontakt med arbetsmarknaden inom länderna och i förekommande fall
kunna erhålla intyg örn arbetsansökan eller andra erforderliga handlingar
till styrkande av sin arbetslöshet.
1 anslutning till de pågående strävandena att åstadkomma en gemensam Föredragannordisk
arbetsmarknad synes det önskvärt att möjligheter skapas för vin- dcn’
ilande av full ömsesidighet de nordiska länderna emellan även på arbetslöshetsförsäkringens
område. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår
äro gällande svenska författningsbestämmelser på området så utformade,
att för vårt lands vidkommande en dylik ömsesidighet i stor utsträckning
låter sig realisera. 1 fråga örn stat, med vilken Sverige ingått s. k. ömsesidighetsöverenskommelse,
gäller sålunda i princip likställighet mellan svenska
medborgare och medborgare i den främmande staten i fråga örn rätten
att ingå såsom medlem i erkänd arbetslöshetskassa och däri förvärva understödsrätt.
Såvitt angår rätten att tillgodoräkna sig avgifter, som före
inträdet i svensk kassa erlagts för arbetslöshetsförsäkring i den främmande
staten, råder dock skillnad mellan det fall, att arbetslöshetsförsäkringen i
vederbörande stat är ordnad efter ett frivilligt system, och det fall att den är
obligatorisk. I det förra tallet kan rätt för medlem att tillgodoräkna sig i den
främmande staten erlagda avgifter åvägabringas genom särskilda överenskommelser
mellan kassorna i respektive länder. I det senare fallet åter står
motsvarande möjlighet icke till buds. Då i ett av de nordiska länderna,
nämligen Norge, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är genomförd, synes
liihang till riksdagens protokoll Wild. 1 sami. Nr 291.
10
Kungl. Mctj:ts proposition nr 291.
denna olikhet böra bringas ur världen. Det av socialstyrelsen i sådant hänseende
framlagda förslaget har lämnats utan erinran av hörda myndigheter
och sammanslutningar. För egen del finner jag mig också kunna tillstyrka
detsamma.
I enlighet med det anförda synes i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen
böra införas föreskrift örn rätt lör medlem i svensk erkänd arbetslöshetskassa
att helt eller delvis tillgodoräkna sig avgifter erlagda i stat
nied obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förutsättning därför bör vara att
ömsesidighetsöverenskommelse med vederbörande stat ingåtts och att där
arbetslöshetsförsäkrade personer äga räkna sig till godo avgifter, erlagda
till svensk erkänd arbetslöshetskassa. Såsom socialstyrelsen föreslagit bör
vidare, i likhet med vad som gäller om överenskommelse mellan svensk och
utländsk kassa i här förevarande avseende, fordras särskilt godkännande
för att den svenska kassan skall äga medgiva sådan tillgodoräknanderätt.
I samband med godkännandet kunna de villkor uppställas, som kunna befinnas
erforderliga till förhindrande av missbruk från de försäkrades sida
av den föreslagna bestämmelsen.
Socialstyrelsen har föreslagit, att styrelsen såsom tillsynsmyndighet för de
erkända arbetslöshetskassorna skall erhålla bemyndigande såväl att godkänna
överenskommelse mellan svensk och utländsk kassa om rätt för medlem
att tillgodoräkna sig till den andra kassan erlagda avgifter som att
lämna svensk kassa tillstånd att medgiva medlem rätt att tillgodoräkna sig
avgifter erlagda i stat med obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta förslag,
som lämnats utan erinran i yttrandena, synes mig böra bifallas.
Den föreslagna ändringen i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen
påkallar en redaktionell jämkning av nuvarande fjärde stycket i samma
moment samt av 3 mom. i samma paragraf. I sistnämnda moment torde
därjämte, till vinnande av överensstämmelse med reglerna för det fall att
rätt att tillgodoräkna sig avgifter grundas på överenskommelse mellan olika
kassor, böra införas föreskrift om att understöd, som utgivits på grund av
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i främmande stat, skall jämställas med
understöd, som uigives av vederbörande kassa.
Vad angår de av socialstyrelsen i övrigt berörda frågorna i samband med
det planerade vidgade samarbetet mellan de nordiska länderna på arbetslöshetsförsäkringens
område förutsätter jag, att styrelsen kommer att ägna
desamma fortsatt uppmärksamhet. I förevarande sammanhang synes mig
anledning saknas att gå in på dessa spörsmål.
Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda
inom socialdepartementet upprättat förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
örn erkända arbetslöshetskassor måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
11
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga lill detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J.-G. Nilsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.