Med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal
1946-01-25 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:32, Med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
1
Sr 32.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillfällig ökning av regeringsrådens antal; given Stockholms
slott den 25 januari 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal.
GUSTAR
Herman Zetterberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 32.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
Förslag
till
-
Lag
om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.
Härigenom förordnas, att i stället för vad som stadgas i 1 § lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall från och med
den 1 oktober 1946 och intill dess regeringsrådens antal efter vad i denna
lag sägs nedbragts till sju gälla följande.
1 §•
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall till och med den 30 september 1949 eller,
örn särskilda förhållanden föranleda därtill, den tidigare dag som Kungl.
Majit bestämmer utgöras av tio regeringsråd. Därefter skall antalet regeringsråd,
i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till
sju. En av regeringsrättens lagfarna ledamöter skall, enligt vad därom är särskilt
stadgat, tjänstgöra i lagrådet.
2 §.
Regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året.
3 §.
I den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen kan ske,
skall regeringsrätten arbeta på avdelningar.
Regeringsrättens avdelningar äro lika behöriga att upptaga de till regeringsrättens
handläggning hörande ärenden, vilkas fördelning endast beror
av den ordning, vari de enligt gällande föreskrifter anmälas.
4 §•
Med iakttagande av vad ovan är föreskrivet äga de i regeringsrätten tjänstgörande
regeringsråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.
5 §•
Vad örn måls handläggning i vissa fall av Kungl. Maj:ts högsta domstol i
dess helhet finnes föreskrivet skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn regeringsrätten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den A januari 19A6.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om en tillfällig
ökning av antalet ledamöter i regeringsrätten.
Regeringsrättens organisation och arbetssätt.
Gällande föreskrifter angående regeringsrättens sammansättning och verksamhet
återfinnas i §§ 17, 18, 22, 23 och 25 regeringsformen samt i lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Konungens rätt att pröva och avgöra besvär, som jämlikt författningarna
må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, skall enligt § 17 regeringsformen
i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, uppdragas minst
sju av Konungen utnämnda män, som förvaltat civil beställning samt däruti
ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. Dessa kallas regeringsråd och
utgöra Konungens regeringsrätt. Minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd
skola hava fullgjort vad författningarna föreskriva för dem som
må nyttjas i domarämbeten. En av regeringsrättens lagfarna ledamöter skall
enligt § 21 regeringsformen tjänstgöra i lagrådet. I § 22 regeringsformen
stadgas, att mål i regeringsrätten prövas och avgöras av fem ledamöter, så
ock av fyra, där tre av dem äro ense om slutet. 1 § regeringsrättslagen föreskriver,
att regeringsrätten skall utgöras av sju regeringsråd, av vilka en i
regel tjänstgör i lagrådet, att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio
veckor örn året samt att de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna äga
sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.
Jämlikt stadgande i § 25 regeringsformen skola ärendena beredas till föredragning
och avgörande i regeringsrätten i det departement, vartill de höra
enligt Kungl. Maj:ts stadga den 21 februari 1941 (nr 139) angående statsdepartementen.
Förordnande att inom vederbörande departement bereda och
inför regeringsrätten föredraga ärende meddelas enligt 5 § regeringsrättslagen
av Konungen. Närmare föreskrifter i nu berörda hänseenden och angående
behandlingen i (ivrigt inom statsdepartementen av ärenden, som till
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
höra regeringsrätten, meddelas i en av Kungl. Maj:t den 18 juni 1926 (nr
227) utfärdad stadga.
Sedan flera år tillbaka har — frånsett viss utsträckning av föredragningstiden
under september 1944 — tillämpats följande schema för tjänstgöringen
i regeringsrätten.
Antal timmar
Närvarande
Lediga
för föredragning
ledamöter
ledamöter
Måndag
........... 1
5
1
Tisdag .
........... 4
5
1
Onsdag
.......... 4
4
2
Torsdag
........... 4
5
1
Fredag .
........... 4
4
2
Lördagen är fri
från föredragning.
Antalet föredragningstimmar i veckan uppgår alltså till 17. Mål som föredragits
under veckan justeras nästföljande måndag. Varje ledamot har ledigt
för hemarbete — utom lördagar — en veckodag och dessutom 1 timme var
sjätte måndag och bevistar alltså föredragning i genomsnitt 125/c timmar i
veckan.
Tidigare åtgärder i anledning av arbetsbalans.
Förra världskriget förorsakade en mycket kraftig ökning i tillströmningen
av mål till regeringsrätten. För att nedbringa uppkommen arbetsbalans förordnades
genom kungörelse den 12 december 1924 (nr 528), att besvär i
vissa mål om avlöningsförmåner, mål om resekostnads- och traktamentsersättning
samt vissa mål örn delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning
eller annan sådan anstalt eller kassa och om rätt till pension eller dylik
förmån, som dittills prövats av regeringsrätten, skulle i stället fullföljas till
och avgöras i kammarrätten. Vidare förordnades, att dylika mål ävensom
vissa på kammarrättens prövning beroende anmärkningsmål, mål örn avkortning
och avskrivning av allmänna medel eller av persedlar samt reskontreringsmål
i allmänhet icke skulle få fullföljas från kammarrätten. Ytterligare
föreskrevs genom kungörelse samma dag (nr 533), att mål om familjeunderstöd
åt värnpliktiga skulle, där besvär i dylika mål dittills prövats av
regeringsrätten, i stället avgöras i kammarrätten. Tillräcklig minskning i tillströmningen
av mål till regeringsrätten inträdde emellertid icke genom nu
berörda föreskrifter. Ytterligare åtgärder blevo därför erforderliga. Genom
lag den 5 mars 1926 (nr 37) föreskrevs, att regeringsrättens obligatoriska
hörande över ansökningar i fideikommissärenden skulle upphöra. I syfte att
befordra en snabbare handläggning av målen i regeringsrätten genomfördes
vidare samma år vissa bestämmelser för åstadkommande av en förbättrad
föredragning. En icke oväsentlig avlastning av regeringsrättens arbetsbörda
skedde sedermera därigenom att enligt särskilda föreskrifter i förordningen
den 27 maj 1927 (nr 311) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
allmän fastighetstaxering år 1928 samt i taxeringsförordningen den 28 sep
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
5
tember 1928 (nr 379) talan mot kammarrättens utslag icke vidare finge föras
beträffande huvudparten av mål rörande fastighetstaxering för år 1928 eller
senare år eller beträffande mål om virkestaxering för år 1929 eller senare år.
Emellertid ansågs icke tillfyllest med dessa åtgärder till lättande av regeringsrättens
arbetsbörda, utan nya åtgärder i detta syfte beslötos år 1928.
Genom lag den 14 juni 1928 (nr 181) ändrades regeringsrättslagen så, att
ytterligare vissa grupper av mål överflyttades från regeringsrätten till annan
myndighets prövning. Regeringsrätten befriades från handläggning av vissa
fattigvårdsmål, mål om antagande av släktnamn samt vissa underställningsmål.
Vidare vidtogs genom kungörelse den 24 augusti 1928 (nr 342) sådan
ändring av den förut omnämnda kungörelsen den 12 december 1924 (nr 528),
att regeringsrätten jämväl befriades från handläggning av mål om ersättning
för vissa utgifter i tjänsten m. m.
Härjämte genomfördes en lag den 14 juni 1928 (nr 182) angående tillfällig
ökning av regeringsrådens antal, enligt vilken antalet regeringsråd för tiden
från och med den 1 januari 1929 intill utgången av år 1931 skulle utgöra elva
och därefter, i den mån sådant i följd av inträffade ledigheter kunde ske,
skulle nedbringas till sju. 1 den utsträckning så med hänsyn till regeringsrådens
antal lämpligen kunde ske skulle regeringsrätten arbeta å avdelningar.
Det beräknades, att arbetsbalansen genom vad sålunda föreslagits skulle kunna
avarbetas inom ca tre och ett halvt år.
I samband med behandlingen vid 1928 års riksdag av nu berörda frågor
hemställde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 maj 1928 (nr 320)
om föranstaltande av en allsidig utredning rörande regeringsrättens organisation
och arbetssätt. Riksdagen anförde härvid, bland annat, att en ändring
av reglerna för regeringsrättens domförhet därhän, att regeringsrätten i allmänhet
bleve domför med ett mindre antal ledamöter än vad för närvarande
vore fallet, borde kunna genomföras utan risk för rättssäkerheten på detta
område, samt att det kunde ifrågasättas, huruvida icke, därest regeringsrätten
organiserades i närmare anslutning till Kungl. Maj:ts kansli, en avsevärd
förenkling skulle vara möjlig beträffande såväl föredragningen inom regeringsrätten
som själva regeringsrättens arbetssätt.
Med anledning av riksdagens skrivelse verkställde regeringsrätten på uppdrag
av Kungl. Maj:t utredning i berörda hänseende. Ytterligare utredning
verkställdes sedermera av statens organisationsnämnd. Närmare redogörelse
för utredningarna lämnades av dåvarande chefen för justitiedepartementet i
samband med anmälan i statsrådet den 16 mars 1932 av ett utav lagrådet
avgivet utlåtande över bland annat förslag till lag angående ändring i 6 §
lagen örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd (se propositionen nr 192 vid
1932 års riksdag, s. 19 f.)
Av nämnda redogörelse framgår bland annat, att regeringsrättens ledamöter
bestämt avstyrkte rubbning i den av riksdagen ifrågasatta riktningen av
gällande bestämmelser örn regeringsrättens domförhet. Under hänvisning till
vissa beräkningar rörande regeringsrättens arbetsbörda och arbetskapacitet i
fortsättningen föreslogo ledamöterna, att med avvecklingen av den genom
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
1928 års provisoriska lag bestämda organisationen skulle så till vida anstå, att
antalet i regeringsrätten ständigt tjänstgörande ledamöter någon tid framåt
bestämdes till åtta. Med detta ledamotsantal skulle möjlighet föreligga att i
viss utsträckning arbeta på avdelningar. Enligt organisationsnämndens mening
åter förelågo starka skäl för att regeringsrätten så oTganiserades, att den
komme att bestå av sju i domstolen tjänstgörande ledamöter, samt att genom
ändring av domförhetsreglerna regeringsrätten sattes i tillfälle att vid behov
arbeta på två avdelningar med tre ledamöter på var och en.
Regeringsrättens ledamöter funno regeringsrättens arbetssätt i övrigt vara
ordnat på ändamålsenligt och tillfredsställande sätt. Mot vad ledamöterna sålunda
anfört hade organisationsnämnden intet att erinra.
Departementschefen yttrade, att det funnes grundad anledning till antagande,
att regeringsrätten, sedan den då kvarvarande balansen avarbetats,
skulle med sex tjänstgörande ledamöter kunna avgöra målen efter hand som
de inkomme och att således ny balans icke skulle behöva uppstå. Anledning
syntes saknas att framlägga förslag örn ändring i reglerna angående domförhet
i regeringsrätten. Med hänsyn härtill och då arbetssättet i regeringsrätten
syntes vara tillfredsställande ordnat ansåg sig departementschefen icke
böra framlägga förslag till ändrade bestämmelser i fråga om regeringsrättens
organisation och arbetssätt.
Regeringsrättens arbetsbörda m. m.
Den 1 januari 1929, då den år 1928 beslutade ökningen av ledamotsantalet
med fyra nya regeringsråd trädde i tillämpning, förelågo i regeringsrätten
sammanlagt 4 164 mål. Motsvarande tal utgjorde vid ingången av år 1930
2 649 samt vid samma tid år 1931 2 062 och år 1932 1 096. Ledamotsantalet
i regeringsrätten minskades år 1932 med en och år 1933 med tre.
Huru förhållandena för tiden efter år 1932 tett sig med avseende å antalet
inkomna, avgjorda och balanserade mål, framgår av följande sammanställning.
I antalet avgjorda mål inbegripas återkallade, till annan myndighet
överlämnade eller eljest avförda mål.
Under året
Under året
Vid årets utgån:
inkomna
avgjorda
balanserade
1933 .....
... 2 385
2 210
1 261
1934 .....
... 2 602
2 658
1 205
1935 .....
... 2 259
2 465
999
1936 .....
... 2 033
2 078
954
1937 .....
... 1 928
1 963
919
1938 .....
... 2 252
2 098
1 073
1939 .....
... 2174
2 262
986
1940 .....
... 1 888
2 081
792
1941.....
... 2 206
2 068
933
1942 .....
... 2 283
2 207
1 009
1943 .....
... 2 664
2 592
1 082
1944 .....
... 3 009
2 473
1 618
1945 .....
... 3 027
2 368
2 281
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
7
Antalet för varje månad under åren 1944 och 1945 inkomna och avgjorda
mål samt balansen för varje månadsskifte under dessa år framgår av följande
tabeller.
År 1944.
Under månaden
inkomna
Under månaden
avgjorda
Vid månadens utgång
balanserade
januari ....
..... 250
202
1 130
februari ....
..... 258
239
1 149
mars......
..... 266
295
1 120
april.......
..... 211
167
1 164
maj.......
..... 238
231
1 171
juni.......
..... 309
233
1 247
juli........
..... 318
1
1 564
augusti.....
..... 259
103
1 720
september . .
..... 237
269
1 688
oktober .. . .
..... 206
270
1 624
november ..
..... 198
279
1 543
december. ..
..... 259
184
1 618
År 1945.
januari.....
..... 256
202
1 676
februari....
..... 246
237
1 685
mars......
..... 260
228
1 717
april.......
..... 338
212
1 843
maj.......
..... 253
258
1 838
juni.......
..... 279
254
1 863
juli........
..... 299
—
2 162
augusti.....
..... 253
67
2 348
september ..
..... 218
226
2 340
oktober ... .
..... 177
229
2 288
november ..
..... 202
247
2 243
december...
..... 246
208
2 281
Utvecklingen under de närmaste åren är i väsentlig mån beroende på i vilken
omfattning mål fullföljas från kammarrätten. Med anledning härav ha
vissa uppgifter om kammarrättens arbetsbörda inhämtats. Följande sammanställningar
av dessa uppgifter må lämnas.
Antal till kammarrätten inkomna mål.
Värnskattemål
1939 ..........
—
1940 ..........
........ 1 310
1941..........
........ 121
1942 .........
........ 52
1943 .........
........ 5
1944 ..........
........ 1
Andra
Krigskonjunktur- beskattningsmål,
skattemål ej tillhörande
fastighetsavd.
6188 618S
5 576 6886
371 5 212 5 704
2 033 6 936 9 021
2 092 7 924 10 021
2 916 7 505 10 452
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
Antal i kammarrätten avgjorda mål.
Värnskattemål
Krigskonjunktur-
skattemål
Andra mål
Summa
1939 .........
—
—
6 318
6 318
1940 .........
......... 1 250
—
5 744
6 994
1941.........
......... 177
152
5 419
5 748
1942 .........
......... 54
595
6 232
6 881
1943 .........
......... 7
1 561
5.562
7 130
1944 .........
......... 1
1 888
6 515
8 404
Balans i kammarrätten den 31 december.
Värnskattemål
Krigskonjunktur-
skattemål
Andra mål
Summa
1939 .........
—
—
4 231
4 231
1940 .........
......... 60
—
4 063
4 123
1941.........
......... 4
219
3 856
4 079
1942 .........
2
1 657
4 560
6 219
1943 .........
—
2 188
6 922
9 110
1944 .........
—
3 246
7 912
11 158
Under de åtta första månaderna år 1945 inkommo till kammarrätten 8
värnskattemål, 2 254 krigskonjunkturskattemål och 5 377 andra beskattningsmål
ej tillhörande fastighetsavdelningen. Motsvarande tal voro för samma
tidsperiod 1944 1 respektive 2 814 och 6 327.
Även hos kammarrätten föreligger sålunda en påtaglig ökning av antalet
inkommande mål under innevarande kristid. I
I en inom regeringsrätten utarbetad promemoria angående tjänstgöringen
därstädes har efter en redogörelse för den arbetsordning som vanligen brukat
tillämpas närmare behandlats frågan, vilken inverkan en utökning av
antalet ledamöter enligt olika alternativ skulle ha å tjänstgöringsförhållandena
i domstolen. Beträffande det schema enligt vilket föredragning i regeringsrätten
skulle äga rum och det antal mål som skulle kunna medhinnas
anföres:
Här nedan angivas olika schema under förutsättning att antalet i regeringsrätten
tjänstgörande ledamöter uppgår till 10, 9, 8 eller 7 samt att varje
ledamots tjänstgöring å sessionsrummet — utom för justering — skall omfatta
ungefär samma antal timmar som för närvarande. Den dagliga tjänstgöringstiden
å sessionsrummet har ansetts böra örn möjligt icke utsträckas
utöver 4 timmar. Denna föredragningstid är den i överrättema vanligen förekommande.
I vissa fall har dock tjänstgöringen måst sättas till 4 V2 timme
örn dagen. Längre daglig tjänstgöringstid verkar tröttande och inskränker
tiden för målens kontrolläsning. Ombyte av ledamöter under en och samma
föredragningsdag antages icke skola förekomma. Sådant ombyte skulle medföra
tidsförlust vid färd till och från sessionsrummet, särskilt för de ledamöter,
som bo utanför den egentliga staden, f. n. 3 ledamöter. Även andra
olägenheter anses förknippade med ombyte av ledamöter under sessionsdagen.
I övrigt förutsättes att lördagen såsom hittills hålles fri för hemarbete
och att justering äger rum varje måndag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
A. 10 ledamöter.
Antal timmar
för föredragning
Måndag........... 1
Tisdag............ 4
Onsdag........... 4
Torsdag........... 4
Fredag............ 4
Närvarande
ledamöter
Avd. 1 Avd. 2
5 4
5 4
4 4
5 —
4 4
Lediga
ledamöter
1
1
2
5
2
Antalet föredragningstimmar i veckan kommer att uppgå till 30. Varje
ledamot får ledigt för hemarbete — utom lördagar — 1 dag i veckan och
dessutom 1 timme var tionde måndag och bevistar alltså föredragning i genomsnitt
12 9/io timmar i veckan.
B. 9 ledamöter.
Antal timmar
Närvarande
ledamöter
Avd. 1 Avd. 2
Lediga
för föredragning
ledamöter
Måndag
........ 1
4 4
1
Tisdag.....
........ 4
5 4
—
Onsdag
........ 4
4 4
1
Torsdag ...
........ 4
5 —
4
Fredag . ...
........ 4
5 —
4
Antalet föredragningstimmar i veckan kommer att uppgå till 26. Varje
ledamot får ledigt för hemarbete — utom lördagar — 1 dag i veckan och
dessutom 1 timme var nionde måndag och bevistar alltså föredragning i genomsnitt
12 8/9 timmar i veckan.
8 ledamöter.
Antal timmar
för föredragning
Närvarande
ledamöter
Avd. 1 Avd. 2
Lediga
ledamöter
Måndag
........ 1
4
4
—
Tisdag ....
........ 4
4
4
•—
Onsdag . . .
........ 4
5
—
3
Torsdag
........ 4
5
—
3
Fredag ....
........ 4,5
5
—
3
Antalet föredragningstimmar i veckan kommer att uppgå till 22,5. Varje
ledamot får ledigt för hemarbete — utom lördagar — 1 dag i veckan och
dessutom 1 dag var åttonde vecka. För 5 ledamöter utsträckes tjänstgöringstiden
på sessionsrummet 1/2 timme i veckan. Varje ledamot kommer alltså
att bevista föredragning i genomsnitt 12 13/16 timmar i veckan.
D. 1 ledamöter.
Antal timmar
Närvarande
Lediga
för föredragning
ledamöter
ledamöter
Måndag ....
......... 1
5
2
Tisdag.....
......... 4,5
5
2
Onsdag ....
......... 4
5
2
Torsdag ....
......... 4
5
2
Fredag .....
......... 4,5
5
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
Antalet föredragningstimmar i veckan kommer att uppgå till 18. Varje
ledamot får ledigt för hemarbete — utom lördagar — 1 dag i veckan och
dessutom 1 dag och 2 måndagstimmar under en sjuveckorsperiod. Den dagliga
föredragningstiden utökas 2 veckodagar med en halv timme. Varje ledamot
kommer alltså att bevista föredragning 12 6/7 timmar i veckan.
Anses arbetseffekten vid sistnämnda indelning bliva väl ringa, kan antalet
å sessionsrummet tjänstgörande ledamöter vissa dagar nedbringas till 4 och
en häremot svarande utökning av den dagliga föredragningstiden ske. Härvid
måste dock ombyte av några ledamöter under dagen förekomma. I det följande
räknas icke med denna möjlighet.
Syftet med ifrågasatt ökning av antalet ledamöter i regeringsrätten är att
möjliggöra föredragning av flera mål än som för närvarande kan medhinnas.
Med ett större antal ledamöter kan nämligen föredragningstiden utsträckas.
De föredragningstimmar, som härigenom tillkomma, avses skola användas
i främsta rummet till föredragning av mål från finansdepartementet,
men även till föredragning av mål från andra departement, som kunna behöva
ökad föredragnings tid, närmast social- och kommunikationsdepartementen.
Under de senaste åren, innan ännu nämnvärt antal krigskonjunkturskattemål
inkommit, hava i genomsnitt 3,7 finansmål plägat föredragas på
en timme. Emellertid har det visat sig, att mål örn taxering till krigskonjunkturskatt
i allmänhet fordra längre föredragningstid än övriga skattemål.
För de närmaste åren torde därför antalet på en timme föredragna mål, tillhörande
finansdepartementet, genomsnittligt taget komma att nedgå åtminstone
till 3,5. Social- och kommunikationsdepartementens mål kräva i allmänhet
icke fullt lika lång föredragningstid som finansmålen. Emellertid
har den genomsnittliga föredragningstiden för samtliga mål hittills varit i det
närmaste densamma som enbart för finansmålen. Med hänsyn till nu anförda
förhållanden synes vara berättigat att vid beräkning av antalet av de mål,
som efter genomförd ökning av ledamöternas antal kunna antagas bliva föredragna
i regeringsrätten under ett år, utgå från att 3,5 mål i genomsnitt föredragas
under en timme. I enlighet härmed har följande beräkning av antalet
föredragna mål enligt nuvarande indelning och här ovan ifrågasatta
nya indelningar upprättats. I
I veckan
Om året
(40 veckor)
Ökning
för
helt år
Nuv. antal
( 6 ledamöter) . . . .
2 380
_
Alt. A
(10 » ) . . . .
.... 105
4 200
1 820
Alt. B
(9 » i . . . .
____ 91
3 640
3 150
1 260
770
Alt. C
(8 »> ) . . . .
.... 78.75
Alt. D
(7 » ) . . . .
. . .. 63
2 520
140
I promemorian beröres vidare frågan örn ändrad indelning vid sjukdomsfall.
Härom anföres följande.
Med nuvarande antal ledamöter (6) kan föredragningen fortgå oförändrat
antal timmar i veckan, även örn två ledamöter samtidigt äro hindrade att
tjänstgöra. Övriga ledamöter övertaga nämligen de lediga ledamöternas arbetsbörda
med avstående av viss del av tiden för hemarbete. Att de tjänstgörande
ledamöternas arbetsbörda härigenom ökas ligger i öppen dag, och
denna ökning av arbetsbördan för de enskilda ledamöterna måste vid längre
sjukdomsfall bliva avsevärd, särskilt örn två ledamöter samtidigt äro hindrade
att tjänstgöra. När sådana längre ledigheter på grund av sjukdom inträffa,
tränger sig den reflektionen på, att regeringsrättens nuvarande ledamotsantal
är satt i lägsta laget. Ju flera ledamöterna äro, desto mindre äro
Kungl. Maj.ts proposition nr 32. 11
de olägenheter för arbetets jämna gång, som vållas av sjukdomsfall inom
regeringsrätten.
Departementschefen.
I statsverkspropositionen till 1945 års riksdag berörde min företrädare i
ämbetet även frågan örn åtgärder i anledning av den ökade arbetsbalansen
1 regeringsrätten. Han antydde därvid möjligheten att, såsom skedde år 1928,
tillfälligt öka regeringsrådens antal. Tillräcklig anledning att framlägga förslag
härom syntes honom emellertid ännu ej föreligga utan den fortsatta
utvecklingen borde avvaktas. Då regeringsrättens arbetsbalans jämväl under
år 1945 undergått en betydande stegring, har jag ansett det vara nödvändigt,
att frågan nu upptages till närmare övervägande.
Såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen uppgick under
1930-talet antalet till regeringsrätten inkommande mål i medeltal till omkring
2 100 om året. Från och med år 1941 har antalet inkommande mål stadigt
ökat. Nämnda år inkommo 2 206 mål. Motsvarande antal utgjorde år 1942
2 283, år 1943 2 664, år 1944 3 009 och 1945 3 027. Antalet årligen i regeringsrätten
avgjorda mål — däri inbegripna återkallade, till annan myndighet
överlämnade eller eljest avförda mål — har under tidsperioden 1941—
1945 utgjort respektive 2 068, 2 207, 2 592, 2 473 och 2 368. Såsom en följd
av den ökade arbetsbördan har antalet balanserade mål ökat från 792 den
7i 1941 lill 2 281 den 7i 1946.
Ökningen av antalet mål i regeringsrätten beror i viss mån på tillkomsten
av lagstiftning, som tillfört regeringsrätten nya grupper av mål. Ökningen
faller dock i väsentlig utsträckning på skattemålen, i främsta rummet krigskonjunktur-
och omsättningsskattemålen, och utvecklingen under de närmaste
åren torde i hög grad vara beroende på den omfattning i vilken mål
fullföljas från kammarrätten. Av den lämnade redogörelsen framgår, att antalet
av kammarrätten avgjorda beskattningsmål ökat avsevärt under kristiden.
Den ökade tillströmningen av mål till kammarrätten har föranlett,
att kammarrätten måst utökas med två extra divisioner, vilka trätt i
verksamhet den ena från och med den 1 mars 1943 och den andra från och
med den 1 juli 1945. Inrättandet av den sistnämnda divisionen torde komma
att en tid framåt påverka antalet till regeringsrätten inkommande beskattningsmål
i stegrande riktning. På grund härav och då en ökad benägenhet
att överklaga kammarrättens utslag framträtt lärer antalet mål i vilka besvär
anföres över kammarrättens utslag komma att under flera år framåt bli icke
oväsentligt större än fallet varit före kriget.
Vad beskattningsmålen angår synes sålunda ökningen av antalet till regeringsrätten
inkommande mål vara en företeelse som kan förväntas fortsätta
en icke alltför kort tid framåt. Huruvida även andra mål komma att ytterligare
öka, är icke möjligt att med någon större säkerhet bedöma. Sannolikt
bör dock räknas med att körkortsmål och byggnadsmål öka, i den mån de
av kriget betingade restriktionerna upphöra.
Vid bedömandet av den kommande utvecklingen bör även beaktas, att den
under senare år högt uppdrivna arbetstakten i regeringsrätten svårligen torde
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
kunna hållas under flera år i följd. Det nuvarande antalet av omkring 2 500
avgjorda mål per år torde ligga vid gränsen för regeringsrättens arbetsförmåga
med nuvarande arbetskrafter och får anses vara högre än som under
en följd av år kan påräknas såsom genomsnittligt. Antalet årligen avgjorda
mål kan därför komma att minska.
För arbetets jämna gång måste alltid finnas en viss icke alltför ringa balans.
Helst torde denna böra hållas vid omkring 1 000 mål. Av vad förut anförts
framgår emellertid, att balansen vid senaste årsskiftet varit avsevärt mer
än dubbelt så stor samt att den, örn åtgärder för dess nedbringande ej vidtagas,
med all säkerhet kommer att ytterligare stiga.
Redan den nu föreliggande arbetsbalansen utgör otvivelaktigt en olägenhet
för den rättssökande allmänheten. I fråga örn exempelvis den största gruppen
av målen i regeringsrätten, nämligen beskattmngsmålen, ligger det i öppen
dag vilka avsevärda nackdelar som följa av dröjsmål med avgörandet.
Beskattningsmålen gälla ofta för den skattskyldige betydande belopp. Beträffande
åtskilliga kommunala mål gäller, att ett snabbt avgörande ofta kan
vara av stor betydelse för kommunen. Även i fråga om ett flertal andra mål
gör sig kravet på skyndsamhet i handläggningen starkt gällande. Ett nedbringande
av arbetsbalansen i regeringsrätten får sålunda anses vara ett betydande
allmänt intresse.
Jag övergår härefter till frågan på vad sätt balansen bör nedbringas.
Att utöver vad som skedde på 1920-talet minska tillströmningen av mål till
regeringsrätten genom att avskära vissa grupper av mål från fullföljdsrätt
synes icke vara tillrådligt. Ej heller synes möjlighet förefinnas att till annan
myndighet överlämna avgörandet av vissa grupper av mål, i varje fall ej i
nämnvärd omfattning. En undersökning, huruvida ändringar i regeringsrättens
arbetssätt skulle kunna åstadkomma ökat arbetsresultat med oförändrade
arbetskrafter, torde likaså leda till negativt resultat. Någon minskning av antalet
i målens handläggning deltagande ledamöter synes mig icke kunna tillrådas
och förlängning av föredragningstiden utöver den nu vanligen tillämpade
om fyra timmar torde svårligen kunna genomföras utan olägenheter.
Tiden överensstämmer med den som tillämpas såväl i de judiciella överinstanserna
som i kammarrätten. Särskilt vid längre sjukdomsfall, då de tjänstgörande
ledamöterna fullgöra även den frånvarandes arbete, är en arbetstid
över fyra timmar på sessionsrummet besvärande, och tiden för det dagliga
hemarbetet blir längre än rimligen bör ifrågakomma. Att föreskriva tjänstgöring
å sessionsrummet även å lördagar torde vara uteslutet. Därest såsom nu
tillämpas utslag i de under en vecka föredragna målen skall kunna justeras
påföljande måndag, måste ledamöterna disponera lördagen för läsning av
handlingarna, för avfattande av förslag till utslag m. m.
Vid nu angivna förhållanden torde en ökning av antalet i regeringsrätten
tjänstgörande ledamöter vara den enda praktiska utväg som står till buds.
Fråga uppkommer då med huru många ledamöter utökningen bör ske och
i vad mån den nya organisationen bör vara begränsad till sin giltighetstid.
Otvivelaktigt är det mycket vanskligt att beräkna den framtida tillströmningen
av mål till regeringsrätten. Emellertid synes det såsom förut antytts
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
13
vara antagligt, att antalet inkommande mål under de närmaste åren kommer
att vara högre än de sist förflutna åren. Vidare synes det föreligga viss
anledning att förmoda att efter några år tillströmningen kommer att minska.
Med hänsyn härtill kräver försiktigheten, att den förstärkning av regeringsrätten
som nu bedömes vara erforderlig erhåller allenast provisorisk karaktär.
Vid den undersökning som verkställts inom regeringsrätten har beräknats,
att — under förutsättning att hittills under de senaste åren tillämpad arbetstakt
kan upprätthållas — en förstärkning av regeringsrätten med en, två, tre
eller fyra ledamöter kommer att medföra en ökning av antalet årligen avgjorda
mål med respektive 140, 770, 1 260 och 1 820. Därest ökningen komme
att bestå av endast en ledamot, skulle regeringsrätten alltfort komma att
kunna arbeta allenast på en avdelning. Enligt de tre övriga alternativen
bomme domstolen däremot vissa dagar att kumla arbeta på två avdelningar.
Så skulle bli fallet, örn ökning sker med två ledamöter, under två dagar i
veckan, örn de nya ledamöterna bli tre till antalet, under tre dagar i veckan
samt, örn fyra nya ledamöter utses, under fyra dagar i veckan, därav enligt
samtliga alternativen en av dagarna med föredragning under en timme.
Vid bestämmandet av antalet ledamöter bör givetvis beaktas, att nedbringandet
av arbetsbalansen till normal omfattning bör ske inom rimlig tid. Från
denna synpunkt synes möjligheten att utöka regeringsrätten med endast en
ledamot genast kunna avvisas. Balansen skulle komma att avarbetas alldeles
för långsamt, och kostnaden för detta alternativ skulle i längden bli större
än enligt något av de övriga.
En jämförelse mellan övriga förslag ur kostnadssynpunkt giver följande
resultat. Vid en ökning av ledamotsantalet med två kan den ökade årliga avverkning
som faller å varje ny ledamot beräknas till 385 mål. Motsvarande
antal utgör, örn ökning sker med tre ledamöter, 420 mål samt, om fyra nya
ledamöter tillkomma, 455 mål. Skillnaden mellan dessa olika alternativ är ur nu
berörda synpunkt ej så stor. Vid valet bör också tagas hänsyn till vad förut
framhållits örn att ökningen av ledamotsantalet bör gälla allenast såsom ett
provisorium. När den tidpunkt nalkas, då balansen nedbringats till normal
omfattning, bör, därest tillströmningen av mål i fortsättningen icke kan antagas
bli större än att arbetsbördan kan bemästras med det ledamotsantal
som för närvarande finnes, antalet ledamöter minskas till det nuvarande.
Detta kan lättare ske, om den provisoriska ökningen avser ett mindre antal
ledamöter. Vid bedömandet av ökningens omfattning får även slutligen tagas
i beräkning, i vilken utsträckning behovet av föredragande i regeringsrätten
kan tillgodoses.
Efter närmare övervägande av det nu föreliggande spörsmålet har jag
kommit till den uppfattningen, att förstärkningen av regeringsrätten bör ske
med tre nya ledamöter och gälla under en tid av tre år. Ur synpunkten att
balansen bör nedbringas lill normal omfattning inom rimlig lid synes mig
någon befogad anmärkning icke kunna riktas mot denna anordning. Det
torde icke heller finnas någon anledning till antagande, att ett antal av nio
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Kungl. Alaj.ts proposition nr 32.
i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter under ifrågavarande tidrymd kommer
att överstiga vad som erfordras med hänsyn till arbetsbördans storlek.
Då utökningen lämpligen synes böra träda i tillämpning den 1 oktober 1946,
kommer, när provisoriet gällt i tre år, det icke att dröja så länge innan de
två äldsta av regeringsrättens nuvarande ledamöter äro skyldiga att avgå av
åldersskäl.
Den av mig förordade anordningen innebär sålunda, att regeringsrätten under
tiden från och med den 1 oktober 1946 till och med den 30 september
1949 skall utgöras av tio regeringsråd, av vilka en skall tjänstgöra i lagrådet.
Emellertid lärer det böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, därest någon oförmodad
avgång ur regeringsrätten skulle inträffa under den tid provisoriet
varar, med hänsyn till föreliggande omständigheter avgöra, huruvida det ledigblivna
regeringsrådsämbetet bör återbesättas eller ej. Efter den 30 september
1949 skall antalet regeringsråd, i den mån sådant i följd av inträffade
ledigheter kan ske, nedbringas till sju.
Regeringsrättens ledamöter ha under hänvisning till erfarenheterna från
de år, då regeringsrätten tidigare arbetade på två avdelningar, framhållit,
att överläggningarna till utslag och justeringen av utslagen efter regeringsrättens
uppdelning på två avdelningar måste antagas kräva längre tid än för
närvarande genomsnittligt åtgår därtill. Med hänsyn till detta förhållande kan
det komma att visa sig nödvändigt att inställa den föredragning örn en timme,
som plägar äga rum på måndagarna. I anledning härav får jag uttala,
att det arbetsschema som här förut berörts, icke bör vara bindande för framtiden.
I samband med den indelning till föredragning hos regeringsrätten,
som enligt stadgan den 18 juni 1926 (nr 227) årligen fastställes av Kungl.
Majit, lärer Kungl. Majit vilja taga under omprövning, huruvida efter regeringsrättens
uppdelning på två avdelningar måndagsföredragningen med hänsyn
till nämnda förhållande må bibehållas eller ej.
I enlighet med nu anförda grunder har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. Förslaget
har utformats i anslutning till motsvarande lag den 14 juni 1928 (nr 182) angående
tillfällig ökning av regeringsrådens antal.
Frågan om det ökade anslag som erfordras för förstärkningen av regeringsrätten
under budgetåret 1946/47 har av mig anmälts i statsverkspropositionen
under andra huvudtiteln.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.
1 Denna bilaga, vilken frånsett smärre redaktionella jämkningar är likalydande med det vid
propositionen fogade förslaget, har bär uteslutits.
Kungl. Majlis proposition nr 32.
15
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 25 januari
1946.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 23 januari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 4 januari 1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag örn tillfällig ökning av regeringsrådens
antal.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
tingssekreteraren K. W. Modigh.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
Utdrag ao protokollet över jnstitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stokholms
slott den 25 januari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets denna dag
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 januari 1946 remitterade förslaget
till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.
Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslaget, sedan däri vidtagits vissa smärre redaktionella
jämkningar, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Stig Hillding.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
480096
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1946:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av 20 § femte stycket lagen den 16 oktober 1914 s. 4 i texten
- SU 1946:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till Regeringsrätten: Avlöningar m. m. för budgetåret 1956/47. s. 2 i texten
- 1LU 1946:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. s. 1 i texten