Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om kommunal fondbildning, m. m

1946-09-27 · 55 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 55 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:324, Med förslag till lag om kommunal fondbildning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 324.

1

tfr 324.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kommunal fondbildning, m. m.; given Stockholms slott

den 27 september 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om kommunal fondbildning;

2) lag angående ändrad lydelse av 23 § 2 mom. och 61 § lagen den 6 juni

1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet;

3) lag angående ändrad lydelse av 27 § 2 mom. och 56 § lagen den 6 juni

1930 (nr 252) örn kommunalstyrelse i stad;

4) lag angående ändrad lydelse av 20 § 2 mom. och 58 § lagen den 6 juni

1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;

5) lag angående ändrad lydelse av 33 § 2 mom. och 45 § 1 mom. lagen

den 20 juni 1924 (nr 349) örn landsting;

6) lag angående ändrad lydelse av 26 § 2 mom. och 47 § lagen den 15 juni

1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse i Stockholm; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 21 § 2 mom. och 62 § 1 mom. lagen den

6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1946.

1 sami. Nr 324.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

Förslag

till

lag om kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Kommun äger att, på sätt i denna lag föreskrives, för framtida ändamål

avsätta medel till fond.

Sådan fond är:

särskild fond för tillgodoseende av särskilt, uttryckligen angivet kommunalt

behov;

skatteregleringsfond för reglering av utdebiteringen; eller

tillfällig fond.

Att kommun i vissa fall är pliktig avsätta medel till fond framgår av 6 §.

Örn särskild fond.

2 §•

Kommun äger att i den ordning, som eljest stadgas för kommunala beslut,

till särskild fond avsätta medel för följande ändamål, nämligen:

a) för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd eller av

olycksfallsersättning eller sjukunderstöd åt personer i kommunens tjänst eller

av pension eller därmed jämförligt understöd åt deras efterlevande (pensionsfond

);

b) till täckande av förlust, som genom skada å kommunen tillhörig egendom

eller annorledes kan komma att tillskyndas kommunen under sådana

omständigheter, att kommunen eljest kunnat genom försäkring skydda sig

mot förlusten (försäkringsfond);

c) för tillgodoseende av kommunens behov att äga tillgång till rörelsekapital

att tillfälligt nyttjas för bestridande av löpande utgifter intill dess

att därför avsedda inkomster inflyta (kassaförlagsfond); samt

d) till bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss ägodel, genomförande

av visst företag eller upprättande av viss anstalt, där kommunen

fattat beslut om ägodelens förvärvande, företagets genomförande eller anstaltens

upprättande.

3 §.

Vill kommun avsätta medel för tillgodoseende av annat särskilt, uttryckligen

angivet kommunalt behov än i 2 § sägs eller vill kommun taga till

särskild fond avsatta medel i anspråk för annat ändamål än vid avsättningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

3

bestämts, erfordras för beslut därom Konungens medgivande. Sådant medgivande

kan lämnas genom Konungens fastställelse å reglemente eller andra

föreskrifter rörande fonden.

Om skatteregleringsfond.

4 §.

I samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten äger kommun

avsätta medel till skatteregleringsfond eller taga i anspråk medel ur fonden.

Beslut om avsättning må ej avse mer än en femtedel av det belopp, som

enligt samma stat skall täckas med allmän kommunalskatt, ej heller må genom

beslutet fonden bringas att överstiga hälften av nämnda belopp. Vid

beräkningen av det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt,

skall hänsyn ej tagas till den beslutade avsättningen till skatteregleringsfonden.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel

av det högsta belopp, vartill fonden uppgått under det år beslutet fattas eller

något av de två närmast föregående åren.

5 §•

Då särskilda skäl därtill äro, må med Konungens tillstånd medel avsättas

till eller tagas i anspråk ur skatteregleringsfond utöver vad i 4 § stadgas.

Sådant tillstånd kan lämnas genom fastställelse å reglemente eller andra föreskrifter

rörande fonden och må förknippas med villkor för de avsatta medlens

tagande i anspråk.

Om tillfällig fond.

6 §.

Hava medel influtit vid avyttring av tillgång för stadigvarande bruk eller

såsom ersättning på grund av försäkring av dylik tillgång, och finna medlen

ej omedelbar användning för anskaffande av tillgång som nyss sagts, skola

de tills vidare, i avvaktan på beslut om deras tagande i anspråk, avsättas

till tillfällig fond (försåljningsmedelsfond).

Avhänder sig kommun tillgång för stadigvarande bruk utan att erhålla

ersättning till fulla värdet, må ett belopp motsvarande högst skillnaden mellan

fulla värdet och den bekomna ersättningen avsättas till försäljningsmedelsfond.

Till tillfällig fond (låneöverskottsfond) skola avsättas överskottsmedel å

lån, som av kommun upptagits med Konungens tillstånd och som ej i sin

helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet.

Erhåller kommun eljest belopp, som ej är att hänföra till kommunens

löpande inkomster, må beloppet avsättas till tillfällig fond.

I samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten äger kommun

avsätta medel till tillfällig fond (förnyelsefond). Sådan avsättning må avse

högst skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed tillgång för stadigvarande

bruk beräknas under nästa år minska i värde, och å andra sidan

beloppet av i staten upptagna amorteringar å lån för förvärv av tillgången.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

7 §•

Låneöverskottsfond må ej tagas i anspråk utan Konungens medgivande.

Andra till tillfällig fond avsatta medel må, försåvitt ej särskilda villkor

eljest blivit stadgade för deras disponerande, genom beslut i vanlig ordning

tagas i anspråk för bestridande av kostnader för anskaffande av tillgång för

stadigvarande bruk. Beslut att taga dylika medel i anspråk för annat ändamål

skall för att vinna bindande kraft underställas Konungens prövning

och fastställelse.

Gemensamma bestämmelser.

8 §■

Fonds medel skola vara på betryggande sätt anbragta, kommun obetaget

att nyttja fondens medel i stället för belopp, som kommunen jämlikt Konungens

medgivande eller eljest äger upplåna. Kassaförlagsfond må jämlikt

sitt ändamål nyttjas utan hinder av den inskränkning som nu stadgats.

Därutöver må kommunen nyttja fonds medel allenast efter Konungens tillstånd.

Vid anbringande eller nyttjande av fonds medel skall tillses, att medlen

vid behov äro tillgängliga.

Fonds medel må ej utan tillstånd av länsstyrelsen anbringas annorlunda

än hos bank, å postgirokonto eller i sådana tillgångar, i vilka förmyndare

äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Vad nu sagts utgör ej hinder att till fond avsätta och i densamma behålla

vad kommunen vid avyttrande av tillgång för stadigvarande bruk bekommit

i andra tillgångar än penningmedel.

9 §•

Kommun äger tillföra särskild fond ränta. Beslut därom fattas i den ordning,

som gäller för beslut om avsättning av medel till fonden.

Ränta å skatteregleringsfond eller å tillfällig fond må ej tillföras fonden.

10 §.

Vad i denna lag är föreskrivet angående kommun skall äga motsvarande

tillämpning å församling, särskilt skoldistrikt, municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle,

som avses i 6 § lagen om fattigvården, samt landsting.

11 §•

Denna lag avser ej skogsaccisfond, fond av överskottsmedel å hamns rörelse,

fond som utgör prästlönetillgång för pastorat, fond uppkommen genom

avsättning av medel, som erhållits såsom vederlag för fastighet vilken

för något kommunens gemensamma nytta avseende ändamål tillfallit kommunen

genom gåva eller testamente, eller fond bildad av annan egendom,

som tillfallit kommun genom gåva eller testamente med föreskrift angående

egendomens användning, eller av vederlag för sådan egendom. Ej heller

avser lagen fond, som bildats enligt 7 § lagen den 24 mars 1916 örn nyttjanderätt

till gravplats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, från och med vilken dag lagen

den 12 juni 1936 (nr 281) om kommunal fondbildning upphör att gälla.

Den nya lagen skall äga tillämpning jämväl å fond, som finnes vid lagens

ikraftträdande. Därvid skall följande iakttagas:

1) Allmän fond, som finnes vid den nya lagens ikraftträdande, skall därefter

anses som skatteregleringsfond.

2) Förnyelsefond enligt 2 § c) i den nu upphävda lagen må tagas i anspråk

för avsett ändamål men nya medel må icke tillföras fonden. Kommunen

äger rätt att överföra medel i sådan fond till fömyelsefond enligt 6 § femte

stycket i den nya lagen.

3) Föreskrifter, som Konungen meddelat jämlikt den nu upphävda lagen,

skola gälla såsom om de meddelats med stöd av den nya lagen.

4) I fråga om fond, som avses i andra stycket av övergångsbestämmelserna

till den nu upphävda lagen och som icke jämlikt nämnda lagrum omvandlats

till särskild fond, skall vad i 8—10 §§ nya lagen stadgas äga motsvarande

tillämpning; och må sådan fond ej tagas i anspråk utan Konungens

medgivande.

Förslag

till

lag angående ändrad [lydelse av 23 § 2 moni. och 61 § lagen den

6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 23 § 2 mom. och 61 § lagen den 6 juni 19301

om kommunalstyrelse på landet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse:

23 §.

2 morn. För beslut---44 §

3 mom.

Med allmän---eller kyrko
fullmäktige.

Hurusom för beslut angående kommunal

fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn

kommunal fondbildning.

61 §.

Kommun skall---nästföljan
de

kalenderåret.

Å statens---oförutsedda be
hov.

Föreslagen lydelse:

23 §.

2 mom. För beslut---44 §

3 mom.

Med allmän---eller kyrko
fullmäktige.

61 §.

Kommun skall---nästföljan
de

kalenderåret.

Å statens —--oförutsedda be
hov.

1 Senaste lydelse av 23 § 2 mom. se 1946:485 samt av 61 § se 1936:283.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Nuvarande lydelse:

Statens inkomstsida —--dess

anskaffande.

Kommun må---räkenskaper

uppgått.

Hinder möter ej för kommun att

vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det nästföljande året md utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda

ändamålet under det därpå följande

året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

Föreslagen lydelse:

Statens inkomstsida---dess

anskaffande.

Kommun må---räkenskaper

uppgått.

Hinder möter ej för kommun att

besluta, att vad av särskilt anslag

icke förbrukas under det år, för vilket

anslaget beviljats, md tagas i anspråk

för avsett ändamål under det därpå

följande året. Vad som återstår av

anslaget vid sistnämnda års utgång

må kommunen i samband med fastställande

av nästa års utgifts- och inkomststat

reservera för samma ändamål

för ytterligare ett år; och äger

kommunen i samband med fastställande

av stat för följande år fatta enahanda

beslut för ett år i sänder.

Örn fondbildning är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 och äger tillämpning även

på förut beviljade anslag.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 27 § 2 morn. och 56 § lagen den

6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 27 § 2 mom. och 56 § lagen den 6 juni 19301

om kommunalstyrelse i stad skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

27 §.

2 morn. För beslut---låns

återbetalande.

Med allmän--— eller kyrko
fullmäktige.

27 §.

2 mom. För beslut---låns

återbetalande.

Med allmän--— eller kyrko
fullmäktige.

Senaste lydelse av 27 § 2 mom. se 1946: 486 samt av 56 § se 1936: 284.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Hurusom för beslut angående kommunal

fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn

kommunal fondbildning.

56 §.

Stadskommun skall---näst
följande

kalenderåret.

Å statens---oförutsedda be
hov.

Statens inkomstsida---dess

anskaffande.

Stadskommun må---räken
skaper

uppgått.

Hinder möter ej för stadskommun

att vid upprättandet av staten besluta,

att vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det nästföljande året

må utan nytt beslut tagas i anspråk

för det avsedda ändamålet under det

därpå följande året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

56 §.

Stadskommun skall---näst
följande

kalenderåret.

Å statens---oförutsedda be
hov.

Statens inkomstsida---dess

anskaffande.

Stadskommun må —--räken
skaper

uppgått.

Hinder möter ej för stadskommun

att besluta, att vad av särskilt anslag

icke förbrukas under det år,

för vilket anslaget beviljats, må tagas

i anspråk för avsett ändamål under

det därpå följande året. Vad som

återstår av anslaget vid sistnämnda

års utgång må kommunen i samband

med fastställande av nästa års utgifts-,

och inkomststat reservera för samma

ändamål för ytterligare ett år; och

äger kommunen i samband med fastställande

av stat för följande år fatta

enahanda beslut för ett dr i sänder.

Örn fondbildning är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 och äger tillämpning även på

förut beviljade anslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 20 § 2 morn. och 58 § lagen den

6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 20 § 2 mom. och 58 § lagen den 6 juni 19301 örn

församlingsstyrelse skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

20 §. 20 §.

2 mom. För beslut---låns

återbetalande.

Med allmän — — — eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för beslut angående kommunal

fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn

kommunal fondbildning.

58 §.

Utgifts- och---för försam
lingsbiblioteket.

Å utgiftssidan---oförutsedda

behov.

Statens inkomstsida---dess

anskaffande.

Församling må---räkenska
per

uppgått.

Hinder möter ej för församling att

vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda

ändamålet under det därpå följande

året.

2 mom. För beslut---Iåns

återbetalande.

Med allmän — — — eller kyrkofullmäktige.

58 §.

Utgifts- och--— för försam
lingsbiblioteket.

Å utgiftssidan---oförutsedda

behov.

Statens inkomstsida--— dess

anskaffande.

Församling må---räkenska
per

uppgått.

Hinder möter ej för församling att

besluta, att vad av särskilt anslag icke

förbrukas under det år, för vilket anslaget

beviljats, må tagas i anspråk

för avsett ändamål under det därpå

följande året. Vad som återstår av anslaget

vid sistnämnda års utgång må

församlingen i samband med fastställande

av nästa års utgifts- och inkomststat

reservera för samma ända
-

1 Senaste lydelse av 20 § 2 mora. se 1946: 495 samt av 58 § se 1936: 285.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 324.

9

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

mål för ytterligare ett år; och äger

församlingen i samband med fastställande

av stat för följande år fatta enahanda

beslut för ett dr i sänder.

Om fondbildning är särskilt stad- Om förutbildning är särskilt stadgat.

gat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 och äger tillämpning även på

förut beviljade anslag.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 33 § 2 mom. och 45 § 1 mom.

lagen den 20 juni 1924 (nr 349) örn landsting.

Härigenom förordnas, att 33 § 2 mom. och 45 § 1 mom. lagen den 20 juni

19241 om landsting skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

33 §.

2 mom. Till beslut---härfly
tande

rättighet.

Hurusom till beslut angående kommunal

fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn

kommunal fondbildning.

45 §.

1 mom. Med ledning---invå
nare

utdebiteras.

Hinder möter ej för landsting att

vid upprättandet av staten besluta,

att vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det nästföljande året må

utan nytt beslut tagas i anspråk för

det avsedda ändamålet under det därpå

följande året.

33 §.

2 mom. Till beslut---härfly
tande

rättighet.

45 §.

1 mom. Med ledning---in
vånare

utdebiteras.

Hinder möter ej för landsting att

besluta, att vad av särskilt anslag icke

förbrukas under det år, för vilket anslaget

beviljats, md tagas i anspråk

för avsett ändamål under det därpå

följande året. Vad som återstår av

anslaget vid sistnämnda års utgång

må landstinget i samband med fastställande

av nästa års utgifts- och in
-

1 Senaste lydelse se 1946: 487.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunffl. Maj:ts proposition nr 324.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

komststat reservera för samma ändamål

för ytterligare ett dr; och äger

landstinget i samband med fastställande

av stat för följande dr fatta enahanda

beslut för ett dr i sänder.

Om fondbildning är särskilt stad- Om fondbildning är särskilt stadgat.

gat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 och äger tillämpning även på

förut beviljade anslag.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 26 § 2 mom. och 47 § lagen den

15 juni 1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 26 § 2 mom. och 47 § lagen den 15 juni 19351

örn kommunalstyrelse i Stockholm skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse:

26 §.

2 mom. För beslut---låns

återbetalande.

Med allmän---eller försam
lingsdelegerade.

Hurusom för beslut angående kommunal

fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn

kommunal fondbildning.

47 §.

Kommunen skall---nästföl
jande

kalenderåret.

Å statens---oförutsedda be
hov.

Statens inkomstsida---dess

anskaffande.

Föreslagen lydelse:

26 §.

2 mom. För beslut--— låns

återbetalande.

Med allmän — — — eller församlingsdelegerade.

47 §.

Kommunen skall---nästföl
jande

kalenderåret.

Å statens---oförutsedda be
hov.

Statens inkomstsida---dess

anskaffande.

1 Senaste lydelse av 26 § 2 mom. se 1946: 489 samt av 47 § se 1936: 287.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

11

Nuvarande lydelse:

Kommunen må---räkenska
per

uppgått.

Hinder möter ej för kommunen att

vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det

avsedda ändamålet under det därpå

följande året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

Föreslagen lydelse:

Kommunen må---räkenska
per

uppgått.

Hinder möter ej för kommunen att

besluta, att vad av särskilt anslag icke

förbrukas under det dr, för vilket anslaget

beviljats, må tagas i anspråk

för avsett ändamål under det därpå

följande året. Vad som återstår av

anslaget vid sistnämnda års utgång

må kommunen i samband med fastställande

av nästa års utgifts- och

inkomststat reservera för samma ändamål

för ytterligare ett år; och äger

kommunen i samband med fastställande

av stat för följande år fatta enahanda

beslut för ett år i sänder.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 och äger tillämpning även på

förut beviljade anslag.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 21 § 2 moni. och 62 § 1 mom. lagen

den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 21 § 2 mom. och 62 § 1 mom. lagen den 6 juni

19301 örn församlingsstyrelse i Stockholm skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

21 §.

2 mom. För beslut — — — låns

återbetalande.

Med allmän---eller försam
lingsdelegerade.

Föreslagen lydelse:

21 §.

2 mom. För beslut —--låns

återbetalande.

Med allmän---eller försam
lingsdelegerade.

1 Senaste lydelse av 21 § 2 mom. se 1946:496 samt av 62 § 1 mom. se 1942: 516.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

Nuvarande lydelse:

Hurusom för beslut angående kommunal

fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn

kommunal fondbildning.

62 §.

1 mom. För varje---för för
samlingsbiblioteket.

Å utgiftsidan---oförutsedda

behov.

Statens inkomstsida —--dess

anskaffande.

Församling må---räkenska
per

uppgått.

Hinder möter ej för församling att

vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda

ändamålet under det därpå följande

året.

Föreslagen lydelse:

62 §.

1 mom. För varje---för för
samlingsbiblioteket.

Å utgiftsidan---oförutsedda

behov.

Statens inkomstsida---dess

anskaffande.

Församling må---räkenska
per

uppgått.

Hinder möter ej för församling att

besluta, att vad av särskilt anslag icke

förbrukas under det år, för vilket anslaget

beviljats, må tagas i anspråk

för avsett ändamål under det därpå

följande året. Vad som återstår av anslaget

vid sistnämnda års utgång må

församlingen i samband med fastställande

av nästa års utgifts- och inkomststat

reservera för samma ändamål

för ytterligare ett år; och äger

församlingen i samband med fastställande

av stat för följande år fatta enahanda

beslut för ett år i sänder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 och äger tillämpning även på

förut beviljade anslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 september

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga om ändrad lagstiftning rörande kommunal fondbildning och anför

därvid följande.

Inledning.

I anledning av en vid 1944 års riksdag väckt motion (II: 247) anhöll riksdagen

på förslag av konstitutionsutskottet (utlåtande nr 18/1944) i skrivelse

den 29 april 1944 (nr 219) hos Kungl. Maj:t om utredning rörande möjligheten

att åstadkomma en förenkling av bestämmelserna örn allmän fond i

1936 års lag om kommunal fondbildning samt angående möjligheten för

kommun att erhålla större frihet beträffande avsättning till och användning

av allmän fond.

Till följd av nämnda riksdagsskrivelse tillkallade jag med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 20 oktober 1944 ledamoten av riksdagens första

kammare, professorn Å. E. V. Holmbäck, ordförande, ordföranden i Göteborgs

stadsfullmäktige, överläraren E. B. Jungen och direktören i svenska

landskommunernas förbund S. Larsson med uppdrag att såsom sakkunniga

verkställa en översyn av gällande bestämmelser rörande kommunal fondbildning.

De sakkunniga avlämnade i september 1945 betänkande angående revision

av kommunala fondbildningslagen m. m. med därvid fogade förslag till ändringar

i nämnda lag samt i kommunallagarna (SOU 1945:37). Förslaget till

ändringar i fondbildningslagen torde få såsom bihang fogas vid detta protokoll.

övriga förslag till författningsändringar överensstämma med de motsvarande

författningsförslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen jag kommer

att hemställa.

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, kammarkollegium,

Överståthållarämbetet (med överlämnande av yttranden från

stadsfullmäktige m. fl. kommunala myndigheter i Stockholm), länsstyrelser
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

na i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, örebro och Västernorrland

län (därvid länsstyrelserna överlämnat yttranden från vederbörande

landstings förvaltningsutskott samt ett flertal stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige

och andra kommunala myndigheter) ävensom styrelserna för

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet

och Sveriges stadskamerala förening.

Allmänna synpunkter.

Före tillkomsten av 1936 års lag om kommunal fondbildning var omfattningen

av fondbildningsrätten oklar. Uttryckliga bestämmelser om fondbildning

saknades såväl i de äldre som i de år 1930 antagna kommunalförfattningama.

Ledning för bedömande av frågan om tillåtligheten eller otillåtligheten

av dylik fondbildning erhölls företrädesvis i kommunalförfattningarnas

budgetbestämmelser, vilka i sin äldre lydelse bl. a. innehöllo föreskriften,

att utgiftsstaten skulle upptaga utgifter, vilka kunde »av kommunens behov

för det nästföljande året påkallas», och i den lydelse de fingo år 1930

i huvudsak begränsa utgifterna till anslag för nästföljande år. Ur dessa bestämmelser

utläste man ett förbud mot att i allmänhet anslå medel för utgifter

avseende ett senare år än det nästföljande d. v. s. mot kommunal fondbildning,

vilken innebär avsättande av penningmedel för framtida behov,

avseende tiden efter det nästkommande budgetåret. Fondbildning var emellertid

enligt vedertagen uppfattning i vissa fall tillåten och i några fall t. o. m.

påbjuden enligt speciallagstiftning, t. ex. enligt 1928 års lag om skogsaccis.

Vid utformningen av 1936 års lagstiftning örn kommunal fondbildning ansågo

statsmakterna att det icke borde vara tillåtet att fondera medel utan

tanke på visst ändamål endast i syfte att konsolidera kommunens ställning

eller att skapa tillgångar, vilka kunde tagas i anspråk i framtiden, när behov

av ett eller annat slag yppade sig. Fondbildningsrätten är därför inskränkt

till de fall, där en sådan är verkligt behövlig och nödvändig. Den

avser i första hand uppläggande av fonder för särskilda bestämda ändamål,

som kunna förutses skola bli aktuella. Därjämte gives möjlighet till fondbildning

för utjämning av skattetrycket. Slutligen skapar lagen utväg för

kommun att, om kapital, som varit bundet i tillgångar för stadigvarande

bruk, frigöres eller om kommun eljest erhåller inkomster, som enligt god

hushållning ej böra omedelbart förbrukas, tillsvidare fondera medlen.

Beträffande innehållet av 1936 års lag om kommunal fondbildning må vidare

följande här omnämnas.

Kommun — varmed förstås jämväl församling, särskilt skoldistrikt, municipalsamhälle,

fattigvårdssamhälle, som avses i 6 § lagen om fattigvården,

samt landsting — äger för framtida ändamål avsätta medel till särskild fond,

allmän fond eller tillfällig fond. Till särskild fond kan kommun avsätta medel

för tillgodoseende av särskilt, uttryckligen angivet kommunalt behov.

Till allmän fond äger kommun i samband med fastställande av utgifts- och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

15

inkomststat avsätta medel för utjämning av skattetrycket mellan olika år.

Till tillfällig fond skall kommun avsätta medel, som influtit vid avyttring

av tillgång för stadigvarande bruk eller såsom ersättning på grund av försäkring

av dylik tillgång, då medlen ej finna omedelbar användning, ävensom

överskottsmedel å lån, som kommunen upptagit med Kungl. Maj:ts tillstånd

och som ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet. Vi

dare äger kommun till sådan fond avsätta annat belopp, som influtit til]

kommunen och som ej är att hänföra till kommunens löpande inkomster.

Bestämmelser om de olika slagen av fonder givas i särskilda avsnitt av lagen.

Därjämte meddelas vissa för de olika fonderna gemensamma bestämmelser

om placering av fondmedel, om ränta å dylika medel samt om lagens tilllämpningsområde

m. m.

I förenämnda motion har anförts:

Att en skatteutjämnande fond är av den största betydelse för kommunerna,

är utan vidare tydligt. Det är vidare klart, att rätten till en dylik fondering

måste kringgärdas med garantier, men det kan på goda grunder ifrågasättas,

huruvida icke gällande bestämmelser motverka fondlagens syfte. Föreskrifterna

synas vara onödigt invecklade och restriktiva, varför desamma

böra förenklas och begränsas. Det kan icke vara erforderligt att förbinda

kommunernas rätt till fondbildning med sådana restriktioner, att rätten i

praktiken icke kan komma till användning i den utsträckning, som kan anses

önskvärd. Det har redan yppats starka betänkligheter mot att på sätt

som skett altför mycket inskränka kommunernas rörelsefrihet beträffande

ifrågavarande fondmedel.

Konstitutionsutskottet har — efter det yttranden inhämtats från svenska

landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet

— i sitt förut omnämnda utlåtande framhållit följande:

En väl avvägd kommunal fondbildning är ägnad att främja god hushållning

och särskilt att minska kommunernas svårigheter under kristid. De möjligheter

till fondbildning som gällande lagstiftning i ämnet erbjuder ha emellertid

såsom framgår av de av svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet

i ärendet avgivna yttrandena ej på långt när kunnat utnyttjas.

Såväl det senare förbundet som svenska landskommunernas förbund bär

vidare framhållit, att vid sidan av lagen en betydande fondbildning ägt rum.

Enligt de erfarenheter, som vunnits örn ifrågavarande lagstiftning, motsvarar

denna ej kommunernas behov, något som ock bestyrkes av stadsförbundets

och landstingsförbundets uttalanden. Den kommunala fondbildningslagens

bestämmelser lia särskilt visat sig bristfälliga i vad de avse allmän fond.

Reglerna härom äro, såsom framhållits i samtliga yttranden över motionen,

alltför komplicerade och ha genom sin restriktiva utformning visat sig leda

till betydande svårigheter i tillämpningen. Utskottet anser därför i likhet

med motionärerna en utredning påkallad i syfte att bereda kommunerna

större rörelsefrihet i fråga örn rätten såväl att avsätta medel till allmän fond

som att disponera medel ur sådan fond. Vid en dylik utredning bör helt

naturligt också ändamålsenligheten av fondbildningslagens övriga bestämmelser

tågås under omprövning.

I sitt betänkande föreslå de sakkunniga ganska genomgripande ändringar

i bestämmelserna örn allmän fond, därvid de sakkunniga samtidigt föreslå

att dylik fond i stället skall benämnas skatteregleringsfond. Vidare föreslå

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Departements
chefen.

de vissa ändringar i reglerna om särskild fond och tillfällig fond ävensom i

de för fondema gemensamma bestämmelserna. Slutligen föreslå de sakkunniga

vissa ändringar i kommunallagarna. För förslaget i dess särskilda nu

angivna delar skall jag närmare redogöra i det följande.

De sakkunnigas förslag har i princip tillstyrkts i så gott som samtliga

remissyttranden. Därvid har särskilt framhållits, att de föreslagna ändringarna

innebure förenklingar i författningsföreskrifterna och större frihet för

kommunerna att fatta beslut i frågor av förevarande slag.

Av innehållet i yttrandena må vidare följande här återgivas.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet framhåller, att den nuvarande

kommunala fondbildningslagen, särskilt dess bestämmelser om allmän fond,

vore behäftad med allvarliga brister, som det vöre angeläget att få undanröjda.

Det vöre framför allt i två avseenden som dessa brister framträtt,

nämligen lagens alltför restriktiva utformning och bestämmelsernas invecklade

karaktär. Den första omständigheten hade medfört, att lagen icke blivit

till den nytta, som avsett varit, varför en betydande fondbildning utanför

lagen uppstått. Den andra omständigheten hade föranlett svårigheter i tilllämpningen.

De sakkunnigas förslag syntes lämpliga och ägnade att åstadkomma

smidigare förhållanden på förevarande område. Med tillfredställelse

hade styrelsen funnit att de sakkunniga i flera avseenden lättat på kontrollföreskrifterna

och ansett, att man borde kunna i större utsträckning lita till

kommunernas sunda omdöme. Särskilt vore förslaget om borttagande av

kravet på kvalificerad majoritet och underställning för vissa fonderingsbeslut

väl motiverat.

Svenska landskommunernas förbund anför, att förslaget syntes vara väl

ägnat att läggas till grund för en ändrad lagstiftning.

A andra sidan framhåller statskontoret, som i väsentliga delar avstyrker

förslaget, att erinringar kunde framföras mot en alltför stor frihet i fråga

om rätt att fondera kommunala inkomster. I vissa fall kunde förekomsten av

lätt tillgängliga fondmedel innebära en frestelse att taga tillgångarna i anspråk

för utgifter, vilka icke vore strängt nödvändiga, varigenom strävandena

till en sparsam hushållning inom den kommunala förvaltningen kunde komma

att motverkas. Det vore därför angeläget, att fondbildningen liölles inom

bestämda, i författningen klart uppdragna gränser. På grund härav vore

förslaget angående uppmjukning av nu gällande regler för avsättning och

disposition av medel ingående i skatteregleringsfond och särskild fond ägnat

att väcka starka betänkligheter.

Även i övrigt lia vissa erinringar mot förslaget framförts. För dessa samt

andra uttalanden, som avse speciella delar av förslaget, skall jag redogöra

i det följande.

En väl avvägd kommunal fondbildning är, som konstitutionsutskottet

framhållit, ägnad att främja en god hushållning och särskilt att minska

kommunernas svårigheter under en kristid. Särskilt betydelsefull synes kom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 324.

17

munernas möjlighet att fondera medel i direkt skatteutjämnande syfte vara.

Det är därför angeläget att sådan fondering i möjligaste mån underlättas,

därvid dock samtidigt måste beaktas att kravet på nödiga garantier mot

missbruk icke eftersättes. Till undvikande av missförstånd må i detta sammanhang

framhållas, att rätten för kommunerna att avsätta medel till fonder

av olika slag icke grundar en principiell rätt för kommuner med högt

skattetryck att få den av dylika avsättningar föranledda uttaxeringen inräknad

i det skattetryck, efter vilket skatteutjämningsbidraget bestämmes. I vad

mån sådan avsättning kan beaktas, måste uppenbarligen bliva beroende av

en skälighetsprövning i olika fall med hänsyn till fondavsättningens karaktär

och betydelse för kommunens allmänna hushållning.

Mot den nuvarande lagstiftningen örn kommunal fondbildning har huvudsakligen

anmärkts, att föreskrifterna örn allmän fond äro invecklade samt

att kommunernas handlingsfrihet i fråga om avsättning och disposition av

sådan fond är alltför inskränkt. De yrkanden om förenklingar och utvidgningar

i kommunernas handlingsfrihet, som härvid framkommit, synas i

väsentlig mån ha tillgodosetts i det nu framlagda förslaget. Detta har också

i huvudsak rönt ett välvilligt mottagande i de avgivna remissyttrandena.

Även för egen del anser jag förslaget ägnat att läggas till grund för lagstiftning.

Vissa jämkningar i de föreslagna bestämmelserna synas emellertid böra

vidtagas. Härtill återkommer jag i det följande i sammanhang med behandling

av de särskilda avsnitten i den föreslagna lagstiftningen.

Allmän fond (skatteregleringsfond).

I 4 § fondbildningslagen stadgas att kommun i samband med fastställande

av utgifts- och inkomststaten utan särskilt medgivande av myndighet äger

besluta om avsättning av visst belopp till allmän fond eller tagande i anspråk

av visst belopp ur fonden i enlighet med följande föreskrifter. Avsättning

till fonden må ske, därest den utdebitering av allmän kommunalskatt

för varje skattekrona, som utan avsättning till fonden erfordras för det följande

året, understiger medeltalet av vad som under de närmast föregående

fem åren utdebiterats för varje skattekrona. Medel ur fonden må tagas i anspråk

för kommunens allmänna utgifter, därest den utdebitering av allmän

kommunalskatt för varje skattekrona, som utan att medel ur fonden tagas i

anspråk erfordras för det nästföljande året, överstiger nyssnämnda medeltal.

Genom avsättning, varom här är fråga, må utdebitering av allmän kommunalskatt

för varje skattekrona ej ökas med mer än hälften av vad som

skulle hava erfordrats för att uppbringa utdebiteringen till förenämnda

medeltal och fonden ej bringas att överstiga hälften av det belopp, sorn enligt

den för löpande året gällande utgifts- och inkomststaten skolat täckas

med allmän kommunalskatt. Genom att medel ur fonden tågås i anspråk

må ej utdebiteringen för varje skattekrona minskas med mer än hälften av

vad som skulle hava åtgått för att nedbringa utdebiteringen till samma

medeltal. Ej heller må genom beslut, som här avses, under ett kalenderår

Bihang till riksdagens protokoll ISAH. 1 sand. Nr 324. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

tagas i anspråk mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgått

vid slutet av något av de tre kalenderår, vilka närmast föregått året för

beslutet. Har på grund av föreskrift i lag överflyttning av uppgifter skett

mellan kommun och annan kommunal samfällighet (församling, särskilt

skoldistrikt etc.) eller har ändring i den kommunala indelningen ägt rum,

äger Kungl. Majit meddela därav betingade föreskrifter rörande tillämpning

av de nyss angivna bestämmelserna.

I 5 § fondbildningslagen meddelas föreskrifter om extraordinär avsättning

till respektive uttag ur allmän fond. Där särskilda skäl äro och beslut i ämnet

fattats med kvalificerad majoritet må — under förutsättning av Kungl.

Majits tillstånd — avsättning ske till allmän fond eller sådan fonds medel

tagas i anspråk utöver vad enligt det förut sagda är medgivet. Vid meddelande

av tillstånd till avsättning, som nyss sagts, må Kungl. Majit föreskriva

villkor för de avsatta medlens tagande i anspråk. Tillstånd kan meddelas

genom Kungl. Majits fastställelse å reglemente eller andra föreskrifter rörande

fonden.

Beträffande frågan om den omfattning, i vilken avsättning till allmän fond

hittills förekommit, ha de sakkunniga hänvisat till en utredning, som lämnats

i stadsförbundets yttrande till konstitutionsutskottet vid 1944 års riksdag.

De sakkunniga ha vidare anfört:

Av denna utredning framgår att avsättning till allmän fond förekommit i

icke så få fall. Det framgår emellertid också, att åtskilliga städer avstått från

eljest möjliga avsättningar, emedan de ansett möjligheterna att vid behov ta

fonden i anspråk vara alltför starkt begränsade. Vidare framgår att vissa

städer, som avsatt medel, helst skulle ha avsatt ännu mer men hindrats av de

restriktiva avsättningsbestämmelserna. Den d 5 § fondbildningslagen givna

möjligheten att i särskilda fall med Konungens tillstånd avsätta medel utöver

vad 4 § medgiver synes ha utnyttjats endast i några få fall. Sålunda

fastställde Kungl. Majit den 2 juni 1939 Stockholms stadsfullmäktiges beslut

att till allmän fond avsätta ett från 0,53 kronor till 0,55 kronor per skattekrona

avrundat belopp. Jakobs församling i Stockholm erhöll den 21 april

1944 fastställelse på ett beslut att avsätta drygt 150 000 kronor till en skatteutjämningsfond,

för vilken samtidigt fastställdes reglemente. Den 2 februari

1940 respektive den 1 april 1942 fastställdes två beslut av Norrbottens läns

landsting, vartdera innebärande avsättning av en miljon kronor till allmän

fond. Ytterligare några landsting lia beslutat — delvis ej oväsentliga — avsättningar

till allmän fond. Besluten synas emellertid icke ha underställts

Kungl. Majit. Vad slutligen landskommunerna angår, torde dessa endast i undantagsfall

(t. ex. Jukkasjärvi) ha avsatt medel till allmän fond.

De sakkunnigas förslag innebär i förevarande del, att de regler som göra

avsättning till och ianspråktagande av medel ur allmän fond (skatteregleringsfond)

beroende av utdebiteringens storlek under en femårsperiod upphävas.

I stället föreslås att beslut örn avsättning får avse högst en femtedel

av det belopp, som utdebiteras i den stat vari avsättningen upptages. Regeln

att fonden får uppgå till högst hälften av det utdebiterade beloppet bibehålies,

dock att hänsyn därvid skall tagas icke till staten för det löpande året

utan till den stat vari avsättningen upptages. Vid beräkning av det belopp,

som enligt staten skall täckas med allmän kommunalskatt, skall hänsyn icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

19

tagas till avsättning till skatteregleringsfonden. Den nuvarande bestämmelsen

att ur fonden per år får tagas högst en tredjedel av det högsta belopp, vartill

fonden uppgått vid slutet av något av de tre föregående kalenderåren, bibehålies

med en mindre jämkning. Bestämmelsen om kvalificerad majoritet vid

beslut om extraordinär avsättning och ianspråktagande av medel enligt 5 §

föreslås skola borttagas.

Slutligen innehåller de sakkunnigas förslag bestämmelser om obligatorisk

skatteregleringsfond i stad (se 2 och 3 mom. i förslagets 4 §). Dessa bestämmelser

äro föranledda av 1944 års uppbördsberednings i maj 1945 avgivna

betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Enligt uppbördsberedningens

förslag skulle, såvitt angick städerna, beslutet om utdebiteringens

storlek brytas ut från övriga beslut rörande utgifts- och inkomststaten

och fattas av stadsfullmäktige redan under första hälften av september.

För den händelse fullmäktige sedermera vid statbehandlingen skulle besluta

större utgifter än som beräknats vid bestämmande av utdebiteringen,

skulle bristen utjämnas med tillhjälp av skatteregleringsfonden; en dylik

fond skulle därför vara obligatorisk för städernas del. Vid utformandet av

det nya uppbördssystemet avvek man emellertid i denna del från beredningens

förslag. Tidpunkten för bestämmande av utdebiteringen i stad

framsköts nämligen så att detta i allmänhet skulle kunna ske i samband

med fastställande av staten i övrigt. Därest denna ordning i något fall icke

skulle kunna iakttagas, skulle en preliminär utdebitering bestämmas, avsedd

att ligga till grund för den preliminära skatten för kommande inkomstår,

varefter den definitiva utdebiteringen skulle bestämmas i samband med fastställande

av staten; sistnämnda utdebitering skulle ligga till grund för beräkning

av det belopp, som av statsverket skulle utbetalas till staden under

nästföljande år. Bestämmelser om obligatorisk skatteregleringsfond i stad

erfordras sålunda icke och frågan härom får anses förfallen.

Till motivering av sitt förslag lia de sakkunniga anfört:

Det är allmänt erkänt att reglerna i 4 § fondbildningslagen, vilken får ses

mot bakgrunden av att den införde helt nya och oprövade finansieringsmetoder,

såväl beträffande avsättning till allmän fond som i fråga om rätten

att taga i anspråk medel ur sådan fond äro alltför snäva för att fonden skall

kunna fylla sitt syfte. Reglerna äro dessutom alltför invecklade för en lag,

som skall kunna tillämpas även av kommunala förtroendemän utan större

vana att läsa och tolka lagtext.

Den allmänna fondens ändamål är enligt gällande lag att tjäna till utjämning

av skattetrycket mellan olika år. Till en viss grad kan detta syfte otvivelaktigt

tillgodoses på annat sätt, t. ex. genom att medel under goda konjunkturer

avsättas till särskilda fonder enligt 2 § e) fondbildningslagen, vilka

fonder sedan tagas i anspråk när konjunkturerna gå nedåt. Kommunerna

ha vidare möjlighet att genom uttaxering för behov som kunnat täckas med

medel i tillfällig fond, genom förtidsamortering av gäld och genom andra

dylika åtgärder stärka sill beredskap för en konjunkturförsämring. Emellertid

kunna sådana åtgärder icke — i vart fall icke på långt när i alla kommuner

— vara tillfyllest för att sätta kommunen i tillfälle alt bedriva en

aktiv, konjunkturbetingad skattepolitik. En dylik politik kan tydligen icke

alltid nöja sig med att taga sikte blott på en utjämning av skattetrycket mellan

olika år, så att skattesatsen icke får stiga alltför högt under lågkonjunk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr o2i.

turen. Det kan befinnas lämpligare att gå så långt att man utnyttjar del

goda skatteunderlaget och skattebetalarnas bättre inkomster under en högkonjunktur

till att samla sådana reserver att skattetrycket kan minskas under

lågkonjunkturen, med andra ord att sträva efter en skattesats, som är

högre under högkonjunkturen än under lågkonjunkturen. En fonderingsmöjlighet,

som i princip anknyter till den nuvarande allmänna fonden men innebär

vidgad rätt att avsätta medel och taga medel i anspråk, synes vara

ett mycket betydelsefullt medel — givetvis dock icke det enda — för en sådan

konjunkturbetingad skattepolitik.

Benämningen allmän fond ger icke besked om fondens ändamål. I praktiken

kallas fonden därför också ofta skatteutjämningsfond eller skatteregleringsfond.

Det synes riktigt att på detta sätt anknyta till fonderingens syfte.

Vi föreslå därför att benämningen ändras. Ett förslag att kalla fonden skatteutjämningsfond

avvisades år 1936 av departementschefen, då det kunde antagas

att denna benämning skulle föranleda missförstånd. Som vi ovan framhållit

bör fondens ändamål vara icke blott utjämning utan reglering av

skattetrycket. Ur denna synpunkt föreslå vi benämningen skatt er egleringsfond.

1 sakens natur synes ligga att avsättning av medel till en fond med det

direkta skattepolitiska syfte varom här är fråga bör få ske endast i samband

med antagande av utgifts- och inkomststaten.

Som departementschefen anförde i 1936 års proposition, kan legitimt behov

av utjämning av skattetrycket mellan olika år föreligga även vid höga

skattesatser, och synas riskerna för olämpliga fonderingsbeslut i kommuner

med sådana skattesatser kunna motverkas genom lämpliga regler för utdelning

av skatteutjämningsbidrag. Departementschefen framhöll vidare, att avsättning

till allmän fond såsom regel icke torde böra få medräknas vid skatteutjämningsbidragens

bestämmande. På grundval av sistnämnda uttalande

har inom finansdepartementet vid fördelningen av skatteutjämningsbidragen

den praxis utvecklats, att den utdebitering som föranledes av avsättning till

allmän fond icke inräknas i det skattetryck på vilket skatteutjämningsbidraget

baseras. Avsättning till allmän fond har därför i stort sett skett endast i

kommuner, som icke åtnjuta skatteutjämningsbidrag. I ett antal kommuner

som åtnjuta sådana bidrag har emellertid allmän fond upplagts; att så skett

torde berott på att man där icke haft klart för sig att fonderingen icke medräknats

vid beräkningen av skatteutjämningsbidraget. Finansdepartementets

nyssnämnda praxis torde föranleda alt skattesatsens absoluta storlek icke behöver

spela någon roll för den i lagen reglerade rätten att avsätta medel till

skatteregleringsfond.

Skall då — som nu är fallet — skattesatsens relativa storlek, dess förhållande

till utdebiteringen under viss förfluten tid, vara avgörande för avsättningsrätten?

Mot den nuvarande bestämmelsen i denna riktning talar att

ingen avsättning kan förekomma, när utdebiteringen hållits oförändrad en

femårsperiod och en skattesänkning icke lämpligen kan företagas. En regel

som icke medger fondering i ett dylikt fall, där en fondering tydligen ofta

måste vara mycket önskvärd, synes icke kunna bibehållas. Samma anmärkning

drabbar emellertid varje regel, som anknyter till tidigare utdebitering

och fordrar en i förhållande till denna sänkt skattesats för att avsättning

skall få ske. Örn man överhuvud taget skall låta avsättningsrätten bestämmas

av tidigare utdebitering, måste man alltså stanna vid det rent negativa

villkoret, att utdebiteringen icke stiger eller icke stiger mer än i viss mån

genom fonderingen. Värdet av en sådan bestämmelse skulle dock bli ytterst

ringa. Dessutom bör, som ovan framhållits, fondering kunna få förekomma,

oavsett om och i vad mån skattesatsen härigenom skulle bringas att överstiga

något eller några föregående års utdebitering. Vi anse sålunda, att ej

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 224.

21

heller skattesatsens relativa storlek bör ha någon betydelse för fonderingsrätten.

Man synes icke lia anledning befara, att kommunerna skulle missbruka

en sådan frihet till att onödigtvis böja utdebiteringen i fonderingssylte.

Ett beslut att avsätta medel till skatteregleringsfond bör enligt vår mening

i normala fall, således inom i lagen fixerade gränser, icke för sin giltighet

fordra godkännande av någon myndighet, vare sig länsstyrelsen eller Kungl.

Maj :t. Beslut örn avsättning till allmän fond enligt 4 § fordrar icke kvalificerad

majoritet, och någon anledning att nu införa en fordran på sådan majoritet

föreligger enligt vår uppfattning icke. Ett fonderingsbeslut av här ifrågavarande

art kan näppeligen anses så skilja sig från andra kommunala beslut,

som kunna fattas med enkel majoritet och icke fordra fastställelse av

länsstyrelse eller Kungl. Majit, att fordran på kvalificerad majoritet kan vara

påkallad.

Rätten att avsätta medel till skatteregleringsfond bör sålunda enligt vår

åsikt icke förutsätta något annat än kommunens eget fria beslut.

Som redan angivits är fondens storlek begränsad. Fonden får icke genom

avsättning bringas att överstiga »hälften av det belopp, som enligt den för

löpande året gällande utgifts- och inkomststaten skolat täckas med allmän

kommunalskatt». En begränsning i detta hänseende anse vi lämplig för normala

fall, och den nuvarande begränsnjngen synes knappast för sträng. Det

torde emellertid medföra vissa fördelar att knyta regeln till den stat vari avsättningen

göres. Även den årliga avsättningens storlek bör tydligen vara begränsad.

Efter övervägande av olika möjligheter lia vi stannat vid att föreslå,

att beslut örn avsättning må avse högst en femtedel av det belopp, som

täckes med allmän kommunalskatt i den stat vari avsättningen upptages.

I båda fallen — i fråga om såväl fondens som avsättningens storlek — skall

vid beräkningen av det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt,

icke tagas hänsyn till avsättning till skatteregleringsfonden.

Följande exempel illustrerar hur de föreslagna reglerna verka. Antag att en

kommun i .utgifts- och inkomststaten för ett givet år utdebiterar 200 000 kronor

för andra ändamål än avsättning till slcatleregleringsfond. Kommunen

äger då utdebitera ytterligare högst en femtedel av detta belopp eller 40 000

kronor för avsättning till skatteregleringsfond. Fonden får dock icke genom

avsättningen bringas att överstiga 100 000 kronor.

Någon anledning torde icke heller nu finnas att, såsom diskuterades under

förarbetena till 1936 års lag och såsom skett i Finland, giva särskilda

regler för avsättning av behållning enligt bokslut. Med det här av oss förordade

systemet bli alla kommunala medel likställda. Att medge extra avsättning,

om behållningen är särskilt stor, synes ej påkallat.

I fråga om ianspråktagande av medel ur skatteregleringsfond uppstå i huvudsak

samma spörsmål som i fråga örn avsättning lill fonden. Belräffande

skattesatsens absoluta och relativa storlek som förutsättning för ianspråktagande

synes böra gälla i huvudsak detsamma som ovan sagts örn avsättning,

d. v. s. rätten att ta medel i anspråk bör icke bindas vid någon annan

förutsättning än kommunens eget fria beslut. Det skulle emellertid kunna

diskuteras att kräva kvalificerad majoritet för ett sådant beslut. Borttagandet

av den av 1936 års utredningsmän föreslagna kvalificerade majoriteten

motiverades av departementschefen med en hänvisning lill de övriga garantierna,

och dessa lia vi nu föreslagit skola slopas. Otvivelaktigt borde det

också kunna vara större anledning att fordra kvalificerad majoritet för beslut

att förbruka en fond än för beslut all bilda en fond. Ari lia dock ansett,

alt övervägande skäl tala flir att även här full parallellilet bör föreligga

mellan avsättning till och ianspråktagande av fonden, och föreslå sålunda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

icke heller för ianspråktagande av fonden någon regel örn kvalificerad majoritet.

En begränsning av det belopp, som årligen får tagas i anspråk ur fonden,

bör emellertid timrås och den nuvarande regeln, enligt vilken ur fonden får

tågås högst en tredjedel av det belopp, vartill den uppgått vid slutet av

något av närmast föregående tre kalenderår, synes med viss modifikation

lämplig.

Det har ifrågasatts att medel skulle kunna tagas i anspråk ur skatteregleringsfonden

ej blott i samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten

utan även under löpande budgetår. Ett sådant förfarande skulle emellertid

icke stå i överensstämmelse med en budgets karaktär av finansplan

för budgetåret. Vi kunna icke heller finna, att något egentligt behov av en

sådan möjlighet föreligger. Örn oväntade utgifter dyka upp under ett budgetår,

har kommunen möjlighet att jämlikt 8 § fondbildningslagen nyttja skatteregleringsfondens

medel inom ramen för sin underställningsfria lånerätt.

Och örn utgifterna förorsaka brist i bokslutet, kan fonden tillgripas i den

utgifts- och inkomststat, som påverkas av denna brist. Vi föreslå därför,

att den nuvarande regeln bibehålies. Medel böra sålunda kunna tagas i anspråk

ur skatteregleringsfond endast i samband med utgifts- och inkomststatens

fastställande.

Beträffande stadgandet, att Kungl. Maj:t äger rätt att meddela föreskrifter

rörande tillämpning av reglerna om den underställningsfria fondbildningsrätten

vid indelningsändringar och överflyttning av kommunala uppgifter från

kommunbildningar av ett slag till kommunbildningar av annat slag (4 § 2

mom.) framhålla de sakkunniga, att behovet av ett sådant stadgande avsevärt

minskades enligt förslaget, vilket borttoge alla regler, som anknöte till

löpande eller tidigare års utdebitering. De sakkunniga ha därför föreslagit,

att berörda stadgande måtte utgå.

Vad angår stadgandet örn kvalificerad majoritet vid extra-ordinär avsättning

och disposition av fondmedel (5 § 2 mom.) framhålla de sakkunniga,

att någon anledning att genom krav på kvalificerad majoritet ge en minoritet

möjlighet att bestämma över en kommuns finanspolitik icke syntes

föreligga ens i dessa fall. Fordran på Kungl. Maj:ts tillstånd torde utgöra

tillräckligt korrektiv mot förhastade eller okloka kommunala beslut. 5 §

borde kunna tillämpas t. ex. då en kommun funné att skatteregleringsfonden

borde uppbringas till större belopp än 4 § medgåve. I ett dylikt fall borde

Kungl. Maj:ts tillstånd om möjligt inhämtas i förväg, så att det kunde föreligga,

när kommunen i samband med statbehandlingen hade att taga ställning

till fonderingsfrågan. Detsamma borde tydligen i möjligaste mån gälla

de andra tänkbara fall, där jämlikt 5 § Kungl. Maj:ts tillstånd krävdes. Lagen

hade för övrigt redan anvisat detta förfaringssätt genom stadgandet, att

Kungl. Maj:ts tillstånd kunde ges genom fastställelse å reglemente eller

andra föreskrifter rörande fonden.

Slutligen beröra de sakkunniga frågan om verkan av att Kungl. Majit icke

fastställer ett kommunalt beslut om avsättning till eller uttag ur fond eller

att sådant beslut efter besvär upphäves. De sakkunniga anföra härom:

Då den kommunala utdebiteringen fastställts på grundval av ifrågavarande

beslut, blir den efter Kungl. Majds avgörande för hög eller för låg. Stads
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

23

kamerala föreningens styrelse och ett antal drätselkammare lia förklarat det

önskvärt, att spörsmålet överväges i samband med översynen av fondbildningslagen.

Frågan uppmärksammades redan av 1936 års utredningsmän.

Under hänvisning till ett regeringsrättsutslag (R 1925 not. S 178), som även

innefattade en föreskrift om ändring av den beslutade kommunala utdebiteringen,

framhöllo dessa, att sådan föreskrift undantagsvis måste givas men

förorsakade betydande olägenheter och att förslaget till fondbildningslag därför

hade avfattats så att underställning i möjligaste mån undvekes. Två länsstyrelser

gingo in på frågan i samband med sina yttranden över förslaget i

vad det avsåg särskild fond. Den ena ifrågasatte härvid att avsättning icke

skulle få beslutas förrän fondstadga antagits. Den andra framhöll behovet

av föreskrifter i ämnet. Departementschefen uttalade sig emellertid icke i

saken.

I ett par regeringsrättsutslag från tiden efter ikraftträdandet av fondbildningslagen

lia fonderingsbeslut upphävts. I det ena (R 1940 not. S 183) meddelades

ingen kompletterande föreskrift om ändring av kommunens utdebitering.

I det andra (R 1938 not. S 94) gjordes ingen ändring i länsstyrelsens föreskrift,

att det ålåg kommunalnämnden i kommunen att vidtaga av upphävandet

betingade åtgärder. Ett par andra nyare regeringsrättsutslag synas

också förtjäna beaktande i sammanhanget. I det ena (R 1944 not. S 55) upphävdes

Stockholms stadsfullmäktiges beslut örn ett anslag av 5,5 miljoner

kronor för täckande av driftförlust vid stadens affärsdrivande verk eller eljest

förekommande oförutsedda behov; samtidigt hänvisades fullmäktige att

behandla anslagsfrågan i enlighet med fondbildningslagens bestämmelser (så

skedde även). I det andra (R 1945 ref. 4) upphävde regeringsrätten ett beslut

av stadsfullmäktige i Landskrona att i strid mot bestämmelserna i 56 § lagen

örn kommunalstyrelse i stad icke intaga vissa äldre reservationsanslags behållning

på budgetens inkomstsida. Ett yrkande om nedsättning av utdebiteringen

föranledde emellertid ingen åtgärd utan malet återförvisades i vad avser

nyssnämnda behållning till stadsfullmäktige »för vidtagande av rättelse».

Som vi ovan antytt är det önskvärt att kommunerna i fråga örn fonderingsbeslut,

vilka kräva Konungens tillstånd, i största möjliga utsträckning

inhämta sådant i förväg genom att söka fastställelse av reglementen eller på

annat sätt. Sådana förhandsbesked kunna emellertid icke alltid erhållas, och

i varje fall blir den här avhandlade frågan aktuell, när på uttaxeringen inverkande

fonderingsbeslut upphävas efter besvär. Emellertid intaga sådana

fonderingsbeslut härvidlag ingen särställning i förhållande till andra kommunala

anslagsbeslut. Samma problem uppstå när andra anslagsbeslut upphävas.

Även ett sådant beslut kan lia påverkat utdebiteringen, som genom upphävandet

blir för hög. Detta visar att här i själva verket är fråga om ett allmänt

kommunalrättsligt spörsmål och icke örn ett speciellt fondbildningsspörsmål.

Det torde få anses säkert, att ett upphävande av ett kommunalt

anslagsbeslut endast i mycket sällsynta undantagsfall kommer att föranleda

föreskrift örn ändrad utdebitering. I regel möta redan nu oöverkomliga svårigheter

att verkställa en sådan föreskrift. Och svårigheterna bli om möjligt

större, om det föreslagna nya skatteuppbördssystemet genomföres. Någon

allmän regel angående konsekvenserna av att eli anslagsbeslut upphäves torde

överhuvud knappast kunna givas.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget har i nu förevarande delar lämnats

utan erinran i flertalet av de avgivna r e m issyttrand e n a. I vissa

yttranden lia emellertid framställts anmärkningar mot förslaget, varjämte

statskontoret avstyrkt detsamma. — Ur yttrandena ina följande här återgivas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

Kammarkollegium förklarar sig icke ha något att erinra mot förslaget i

förevarande delar. Två reservanter ha emellertid uttalat särskild mening och

framhålla, att de föreslagna ändringarna i 4 och 5 §§ syntes kunna leda till

ett ökat inflytande för Kungl. Majit på kommunernas finanspolitik. Detta

pris finge betalas för eftergivandet av kravet på kvalificerad majoritet för

dispens från gällande regler. Det kunde ifrågasättas om en utveckling i sådan

riktning vore önskvärd med tanke på att kommunernas självstyrelse såvitt

möjligt borde lämnas ograverad. Det syntes vara försiktigast att icke giva

centraliseringstendenserna alltför stort spelrum.

Överståthållarämbetet förklarar, att ämbetet ställt sig betänksamt till förslaget

att i den omfattning som ifrågasatts borttaga föreskriften om kvalificerad

majoritet vid fattande av beslut, men anser sig likväl med hänsyn till

den föreslagna föreskriften om sanktion av Kungl. Majit kunna biträda förslaget

i förevarande delar. De föreslagna ändringarna åsyftade att ytterligare

främja god hushållning och särskilt att minska kommunernas svårigheter i

kristid. Gällande bestämmelser hade visat sig försvåra för kommunerna att avsätta

medel till och disponera medel ur fond, vilket särskilt gällde allmän

fond. De föreslagna ändrade föreskrifterna beträffande sådan fond innebure

väsentligt ökad rörelsefrihet för kommunerna genom att kommun finge årligen

avsätta belopp svarande mot en femtedel av allmänna kommunalskatten i

övrigt för året. I Stockholm exempelvis torde detta betyda, att stadsfullmäktige

finge möjlighet att årsvis avsätta omkring 30 milj. kronor till dylik fond.

Alltsedan år 1940 hade nämligen i kommunalskatt årligen uttagits över 140

milj. kronor och alt arliga skattebeloppet skulle härefter kunna nedbringas

under sistnämnda belopp torde näppeligen vara att räkna med.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser bestämmelserna i 4 § 1 mom. i de

sakkunnigas förslag väl avvägda och ägnade att möjliggöra för kommunerna

att fondera tillräckligt med medel för åstadkommande av utjämning av de

vanligen förekommande variationerna i skattetrycket. Bestämmelserna syntes

däijämte enkla och lättillämpliga. De anförda skälen för upphävande av

föreskrifterna om kvalificerad majoritet vid beslut i vissa fondbildningsärenden

vore enligt länsstyrelsen övertygande.

Svenska landstingsförbundets styrelse framhåller, att de föreslagna reglerna

för avsättning till och ianspråktagande av medel ur den föreslagna skatteregleringsfonden

syntes enkla och rationella. Med den föreslagna utformningen

av dessa regler bleve det möjligt även för landstingen att, utan inhämtande

av Kungl. Majits tillstånd i varje särskilt fall, avsätta medel till

dylik fond. Detta torde komma att leda till att den fondbildning, som de

hittills företagit utanför lagstiftningen, nu kunde inrymmas under densamma.

Därmed försvunne också de skäl, som under nuvarande förhållanden

onekligen talat för att landstingen icke borde vara inbegripna under den

ifrågavarande lagstiftningen.

Kammarkontoret i Stockholm framhåller, att förfarandet med en statlig

clearing, då i städer överensstämmelse mellan den senast i oktober fastställda

preliminära skattesatsen och det därefter konstaterade verkliga uttaxeringsbehovet

ej förelåge, torde kunna föranleda eller accentuera variationer

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

25

i skattebelastningen från år till år och att uppbördsreformens genomförande

härigenom i vart fall komme att öka behovet av en skatteregleringsfond med

syfte att främja en någorlunda jämn uttaxering. Med hänsyn till de stegrade

anspråk på skatteregleringsfonden, som alltså uppkomme, kunde ifrågasättas

om icke en ytterligare uppmjukning borde företagas beträffande bestämmelserna

om avsättning till respektive uttag ur fonden. Då storleken av

årliga avsättningar och uttag vore i lagen reglerade, syntes det överflödigt

alt maximera fondens storlek. Ur det allmännas synpunkt vore det mera

angeläget att fonden gjordes obligatorisk till ett visst minimibelopp än att en

maximering fastställdes. Då något krav i förstnämnda hänseende icke framfördes,

syntes skäl ej föreligga att icke överlämna även frågan örn fondens

maximistorlek till kommunernas fria bestämmande. Bestämmelsen, att årlig

avsättning finge ske endast intill en femtedel av skattesatsen, finge till följd

att avsättningsmöjligheterna bleve större vid ett högt än vid ett lågt utdebiteringsbehov.

Det omvända förhållandet syntes riktigare. En begränsning

av den årliga avsättningsrätten torde därför lämpligen böra ske efter andra

grunder än de föreslagna.

Drätselnämnden i Stockholm åberopar kammarkontorets yttrande och

understryker, att särskilt den regel, som begränsade avsättningarna till skatteregleringsfond,

vore mindre lämplig, eftersom den medgåve minsta avsättningarna,

när utdebiteringsbehovet vore som lägst, d. v. s. när förutsättningarna

för fonderingar vore de bästa.

Borgarrådsberedningen i Stockholm uttalar samma mening som drätselnämnden

samt påpekar dessutom, att formuleringen av stadgandet örn avsättning

lill skatteregleringsfond syntes böra förtydligas. När avsättningen

gjordes beroende av det belopp, som enligt utgifts- och inkomststaten skulle

täckas med allmän kommunalskatt, framginge nämligen icke otvetydigt, huruvida

detta belopp skulle inbegripa även de restantier från föregående år,

som beräknades inflyta under budgetåret.

Stadskollegiet i Stockholm, vars yttrande åberopas av stadsfullmäktige i

staden, ansluter sig till borgarrådsberedningens mening och förordar alltså

en revision av fondbildningslagen i huvudsaklig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag men med hänsynstagande till de erinringar som enligt

det föregående framställts.

Drätselkammaren i Hälsingborg har intet att erinra mot de sakkunnigas

förslag, men tre av dess ledamöter, som äro skiljaktiga, förklara sig anse,

att gällande bestämmelser örn kvalificerad majoritet borde bibehållas.

Kommunalfullmäktige i Sollentuna köping framhålla, att de föreslagna

bestämmelserna örn skatteregleringsfond icke torde erbjuda några tillämpningssvårigheter

men att fondens maximering till hälften av uttaxeringsbehovet

kunde synas väl snäv för sådana kommuner, som önskade driva en

effektiv konjunkturpolitik. Frihet för kommunerna att själva bestämma fondens

högsta belopp skulle knappast föranleda något missbruk, i all synnerhet

som de årliga avsättningarna vore maximerade.

Kommunal f ali mäktige i Vollsjö socken anse det också överflödigt att maxi
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

mera skatteregleringsfondens storlek, då storleken av de årliga avsättningarna

och uttagen vöre reglerade i lagen. Uppbördsreformen komme att öka

behovet av en skatteregleringsfond med syfte att främja en någorlunda jämn

uttaxering och med hänsyn till de stegrade anspråk på fonden, som härigenom

uppkomme, kunde ifrågasättas om icke ytterligare uppmjukning borde

företagas beträffande bestämmelserna örn avsättning till respektive uttag ur

fonden. Det vore önskvärt att fonden gjordes obligatorisk till ett visst minimibelopp.

Vidare borde kommun medgivas rätt att under löpande år disponera

fonden för att täcka uppkommande underskott. Slutligen kunde ifrågasättas

örn icke vid bokslutet konstaterat överskott borde kunna tillföras

fonden.

Kommunalfullmäktige i Ljungs socken anmärka, att under högkonjunktur,

då avsättningar till skatteregleringsfonden skulle ske, förelåge endast

ringa behov av fattigvårdshjälp, arbetslöshetsunderstöd etc., varför det belopp,

som då skulle täckas av allmän kommunalskatt, bleve relativt lågt.

Fonden bleve därför liten. Skulle denna fond vara icke endast skatteutjämnande

utan även i någon mån konjunkturreglerande, borde dess storlek få

uppgå till hela det belopp, sorn- skulle täckas med allmän kommunalskatt.

De stadgade inskränkningarna i rätten att avsätta medel till fonden torde

vara tillräcklig spärr mot onödig fondering.

Kommunalfullmäktige i Gudmundrå socken anse de föreslagna ändringarna

i förevarande del påkallade och välmotiverade. Genomförande av förslaget

skulle otvivelaktigt sätta kommunerna i tillfälle att bedriva en aktiv,

konjunkturbetingad skattepolitik och sålunda skapa förutsättningar för kommunerna

att utjämna skattetrycket mellan olika år. Det kunde emellertid

ifrågasättas om en så hög avsättning som en femtedel av det belopp som enligt

utgifts- och inkomststaten skulle täckas med allmän kommunalskatt borde

vara medgiven, då en så hög avsättning i praktiken knappast torde kunna

tillämpas; att en så hög avsättning vore medgiven utgjorde dock ingen olägenhet.

Däremot skulle det måhända vara klokt att låta fonden växa till

högre belopp än det som föreslagits av de sakkunniga. Det kunde nämligen

tänkas, att man vid lågkonjunktur kunde behöva taga medel ur fonden i anspråk

under en period av 4—5 år och det skulle då icke räcka långt, örn man

icke hade mera medel avsatta till fonden än vad som motsvarade 50 procent

av det belopp, som uttaxerades för året.

Kommunalnämnden i Hällefors socken framhåller, att med den möjlighet

att erhålla understöd av skatteutjämningsmedel, som förelåge för kommunerna

vid ett tillfälligt högt skattetryck, det ej torde bli många kommuner

som vid ett beträffande utdebiteringen gynnsamt år avsatte medel till

skatteregleringsfond för att därigenom eventuellt ett påföljande år, då utdebiteringen

kunde förmodas bli större, gå förlustig understöd av skatteutjämningsmedel

på den grund att tidigare till skatteregleringsfond avsatta

medel vore tillgängliga och skulle användas. Det vöre därför riktigare att

skatteregleringsfond, örn den skulle förekomma, bleve obligatorisk i alla

kommuner och att dylik avsättning finge inräknas i det skattetryck, på vilket

skatteutjämningsbidraget baserades.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

27

Statskontoret anser, som förut nämnts, förslaget örn uppmjukning av nu

gällande regler för avsättning och disposition av medel, ingående i skatteregleringsfond

och särskild fond, ägnat att väcka betänkligheter samt anför

vidare:

Vad särskilt angår de föreslagna bestämmelserna angående skatteregleringsfonden,

må framhållas att, då enligt dessa bestämmelser avsättning skulle

kunna ske även under år av stigande skattetryck, fonden komme att förlora

sin karaktär av skatteutjämningsfaktor. Hinder skulle heller icke föreligga

för en kommun att samtidigt med avsättning till fonden fatta beslut

om disposition av densamma intill en tredjedel av det högsta belopp, vartill

fonden uppgått under det år, då beslutet fattades, eller något av de två

närmaste åren. Det torde få anses uppenbart, att dessa möjligheter kunna

utnyttjas på ett sätt, som oskäligt skulle komma att betunga skattebetalarna.

Förbises må icke, att örn avsättning till fonden undantagsvis finnes böra ske

trots att den kommunala skattesatsen därigenom uppbringas till en högre

nivå än medeltalet för de senaste åren, den utvägen står öppen för kommunen

att hos Konungen ansöka om tillstånd till åtgärden.

Vad därefter beträffar förslaget om slopande av kravet på två tredjedelars

majoritet vid omröstning i sådant ärende angående avsättning till och disposition

av skatteregleringsfond och särskild fond, vilket skall underställas Konungen

för fastställelse, vill statskontoret erinra, att kommunallagarna innehålla

motsvarande bestämmelser för ett flertal fall: avhändelse av fastighet

samt upptagande av lån och ingående av borgen under vissa förutsättningar,

förhöjning eller uttagande av nya avgifter för begagnade av vissa platser för

den allmänna rörelsen m. m. Härvid förtjänar särskilt påpekas, att om kommun

nyttjar medel från annan kommunal fond än kassaförlagsfond kommunens

lånerätt därigenom skall anses tagen i anspråk. Med hänsyn till det

samband, som sålunda består mellan kommunala fondbildningslagens och

kommunallagarnas föreskrifter, anser statskontoret, att spörsmålet om en

ändring i kommunala fondbildningslagens bestämmelser i berörda hänseende

icke bör upptagas till separat lösning.

Av nu angivna skäl avstyrker statskontoret de sakkunnigas förslag i berörda

delar.

Ämbetsverket vill emellertid å andra sidan icke förneka, att de nuvarande

reglerna i 4 § fondbildningslagen kunna vara hindersamma för en

under goda tider i skatteutjämningssyfte bedriven fondering av kommunala

inkomster. En lättnad härutinnan skulle — utan att skatteregleringsfondens

karaktär därmed ändrades — kunna ske genom att avsättning medgåves med

belopp motsvarande hela och icke såsom för närvarande endast halva skillnaden

mellan den genomsnittliga utdebiteringen de senaste fem åren, å ena,

samt årets utdebitering — bortsett från fondavsättningen — å andra sidan.

Statskontoret förordar därför, att en uppmjukning av denna innebörd genomföres.

Enligt de nuvarande bestämmelserna i 4 § fondbildningslagen får avsättning

till allmän fond — vilken enligt de sakkunnigas förslag benämnes skatteregleringsfond

— ske endast örn den utdebitering, som utan avsättning till

fonden erfordras för det följande året, understiger medeltalet av vad som

utdebiterats under de fem närmast föregående åren. Vidare är avsättningens

storlek i varje särskilt fall begränsad med hänsyn till medelutdebiteringen

för dessa fem år. Uttag ur fonden får å andra sidan icke beslutas annat än

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

för år då utdebiteringen överstiger nämnda medelutdebitering och det belopp,

som får tagas i anspråk, är likaledes begränsat med hänsyn till medelutdebiteringen.

De sålunda gällande reglerna om begränsning av avsättning

till respektive uttag ur allmän fond föreslås skola upphävas. I stället föreslås

att avsättningen icke skall få överstiga en femtedel av det belopp, som enligt

utgifts- och inkomststaten skall täckas med allmän kommunalskatt; vid beräkning

av nämnda belopp skall enligt förslaget hänsyn icke tagas till avsättning

till fonden. För uttag av medel föreslås endast skola gälla den begränsningen

— som nu, ehuru något annorlunda utformad, gäller vid sidan

av den förut angivna regeln — att beslut örn disposition av medel ej må

avse mera än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgår under

det år beslutet fattas eller vartill fonden uppgått under något av de två

närmast föregående åren.

I fråga örn allmän fonds maximistorlek bibehåller förslaget den nuvarande

begränsningen till hälften av det utdebiterade beloppet. Däri inräknas

emellertid enligt förslaget icke belopp, som utdebiteras för fondavsättningen.

Begränsningen hänföres till utdebiteringen i den stat, varom fråga är, i stället

för som nu till utdebiteringen i staten för det löpande året.

Mot vad sålunda föreslagits har i vissa remissyttranden anmärkts, att begränsningen

av den årliga avsättningen borde ske efter andra grunder än de

angivna. De föreslagna grunderna skulle nämligen få till följd att avsättningsmöjligheterna

bleve större vid ett högt än vid ett lågt uttaxeringsbehov, medan

det borde förhålla sig på motsatt sätt. För egen del anser jag emellertid

icke att den föreslagna begränsningsregeln behöver föranleda några olägenheter,

då behov av större avsättning än som motsvarar en femtedel av utdebiteringen

i praktiken icke torde komma att föreligga. Jag anser mig därför

kunna godtaga de sakkunnigas förslag härutinnan.

I ett remissyttrande har anmärkts att av det föreslagna stadgandet, enligt

vilket avsättningen finge uppgå till en femtedel av det belopp som enligt

slaten skulle täckas med allmän kommunalskatt, icke otvetydigt framginge

huruvida nämnda belopp skulle inbegripa även de restantier från föregående

år, som beräknades inflyta under budgetåret. I anledning härav vill jag erinra

örn att det nya uppbördsförfarandet innebär att vid redovisning av kommun

tillkommande skattemedel avdrag icke skall göras för restantier. Det i

remissyttrandet anmärkta förhållandet saknar sålunda praktisk betydelse.

I några yttranden har framhållits, att den föreslagna begränsningen av

skatteregleringsfondens storlek till hälften av uttaxeringsbehovet vore för

snäv. I de flesta yttrandena har emellertid förslaget i denna del icke blivit

föremål för erinran. Även jag anser mig kunna godtaga de sakkunnigas

förslag.

I ett par yttranden har ifrågasatts införande av obligatorisk skalteregleringsfond.

I ett av dessa yttranden har framhållits, att om skatteregleringsfonden

icke vore obligatorisk skulle sådan kommun som brukade erhålla

skatteutjämningsbidrag icke göra någon avsättning av medel till skatteregleringsfond,

enär förekomsten av sådan fond kunde beräknas verka minskande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

29

på kommunens möjlighet att få understöd av skatteutjämningsmedel. I samma

yttrande föreslås vidare att, örn skatteregleringsfonden gjordes obligatorisk,

avsättning till densamma skulle få inräknas i det skattetryck, på vilket

skatteutjämningsbidraget baserades.

Det är givetvis riktigt att en kommun, där skattetrycket är så stort att understöd

av skatteutjämningsmedel kan påräknas, icke kan antagas ha något

större intresse av att avsätta medel till skatteregleringsfond. Därest lagen

ändras i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit

torde därför, liksom hittills, avsättning till sådan fond i allmänhet komma att

ske endast i kommuner, som icke åtnjuta skatteutjämningsbidrag. Att tvinga

kommun, som är i den belägenheten att den brukar få dylikt bidrag, att avsätta

medel till skatteregleringsfond torde emellertid icke vara lämpligt. Jag

anser mig sålunda icke böra förorda, att skatteregleringsfonden göres obligatorisk.

Jag vill i detta sammanhang nämna att, med den utformning det nya

uppbördssystemet erhållit, omläggningen av uppbördsförfarandet icke i och

för sig torde öka behovet av fondavsättningar av ifrågavarande slag.

Kommunalfullmäktige i Vollsjö socken ha ifrågasatt dels att kommun skulle

medgivas rätt att under löpande år disponera skatteregleringsfonden för

att täcka uppkommande underskott och dels att vid bokslutet konstaterat

överskott skulle få tillföras fonden. Dessa yrkanden anser jag mig icke böra

biträda. Med skatteregleringsfondens syfte synes nämligen icke vara förenligt,

att avsättning till eller uttag ur fonden verkställes annat än i samband

med fastställande av utgifts- och inkomststaten.

Beträffande bestämmelserna om extraordinär avsättning till och uttag ur

skatteregleringsfond enligt 5 § fondbildningslagen lia de sakkunniga föreslagit,

att kravet på kvalificerad majoritet skall borttagas. Häremot har statskontoret

invänt, att enligt kommunallagarna sådan majoritet krävdes i vissa

andra fall och att, med hänsyn till sambandet mellan nämnda bestämmelser

och fondbildningslagens föreskrifter, frågan om ändring av fondbildningslagens

bestämmelser om kvalificerad majoritet icke borde upptagas till separat

lösning. Emellertid torde sambandet mellan de olika lagkomplexens

bestämmelser om vilka beslut som kräva kvalificerad majoritet icke vara sådant,

att icke fondbildningslagens bestämmelser härom skulle kunna ändras

i föreslagen riktning utan att kommunallagarnas motsvarande bestämmelser

samtidigt upptagas till omprövning. — Jag vill i detta sammanhang även

erinra om att ett beslut av ifrågavarande slag skall underställas Kungl. Majlis

prövning. Däri torde ligga en tillräcklig garanti mot förhastade eller olämpliga

beslut.

På grund av vad sålunda anförts och då jag i övrigt intet har att anmärka

mot de sakkunnigas förslag i nu förevarande delar anser jag mig kunna

godtaga detsamma.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 324.

Särskild fond.

Om särskild fond stadgas i 2 och 3 §§ fondbildningslagen. Enligt 2 § äger

kommun att i den ordning, som eljest stadgas för kommunala beslut, till

särskild fond avsätta medel för a) beredande av pension, olycksfallsersättning

eller sjukunderstöd åt personer i kommunens tjänst eller av pension åt

deras efterlevande (pensionsfond); b) till täckande av förlust, som genom

skada å kommunen tillhörig egendom eller annorledes kan komma att tillskyndas

kommunen under sådana omständigheter, att kommunen eljest kunnat

genom försäkring skydda sig mot förlusten (försäkringsfond); c) för

vidmakthållande av anläggning, tillhörande inkomstgivande företag, i den

mån överskott å företagets inkomster utöver dess utgifter därtill lämna tillgång

(förnyelsefond); d) för tillgodoseende av kommunens behov att äga

tillgång till rörelsekapital att tillfälligt nyttjas för bestridande av löpande

utgifter intill dess att därför avsedda inkomster inflyta (kassaförlogsfond);

samt e) till bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss ägodel, genomförande

av visst företag eller upprättande av viss anstalt, där kommunen

fattat beslut om ägodelens förvärvande, företagets genomförande eller

anstaltens upprättande.

Enligt 3 § äger kommunen avsätta medel för tillgodoseende av annat särskilt,

uttryckligen angivet kommunalt behov än i 2 § angivits eller taga till

särskild fond avsatta medel i anspråk för annat ändamål än vid avsättningen

bestämts, därest beslut härom fattas med kvalificerad majoritet samt

Kungl. Majit lämnar medgivande. Sådant medgivande kan lämnas genom

Kungl. Maj :ts fastställelse å reglemente eller andra föreskrifter rörande

fonden.

De sakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser om särskild fond innebär

att vissa ändringar gjorts i 2 § beträffande pensionsfond och fond till

bestridande av kostnader för förvärvande av viss ägodel etc. samt att de

nuvarande bestämmelserna om förnyelsefond — vilken fond ansetts böra

hänföras till tillfällig fond — utmönstrats ur 2 §. Bestämmelser örn förnyelsefond

ha i stället, i viss ändrad form, intagits i 6 § (se härom det avsnitt av

redogörelsen, som avhandlar de tillfälliga fondema). Vidare har bestämmelsen

örn kvalificerad majoritet i 3 § borltagits.

De sakkunniga lia beträffande reglerna om pensionsfond framhållit,

att fondbildningslagen saknade bestämmelse om begränsning av rätten

att avsätta medel till sådan fond, varför denna fonderingsrätt finge anses

vara i princip obegränsad. Någon olägenhet syntes icke vara att befara härav.

Kommunerna saknade anledning att låta pensionsfondens behållning stiga

till onödigt stort belopp. Att begränsa den årliga avsättningen till ett belopp

motsvarande årets försäkringspremier för en pensionsförsäkring syntes

olämpligt, då kommunen borde lia frihet att avsätta högre belopp t. ex.

för att fylla en fondbrist. Då de nuvarande bestämmelserna icke uttryck
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

31

ligen vore begränsade till förutbestämda pensionsförmåner, torde de få anses

avse även sådana pensionsförmåner, som bestämts först i samband med

att »pensionsfallet» inträffat. Det torde emellertid vara tveksamt, om bestämmelserna

täckte sådana engångsunderstöd som en kommun lämnade åt

en arbetstagare, vilken avginge ur dess tjänst, eller åt en arbetstagares efterlevande.

De sakkunniga hade därför föreslagit en komplettering av bestämmelserna.

Vidkommande bestämmelserna örn försäkringsfond och kassaförlagsfond

ha de sakkunniga anfört, att de icke funnit anledning föreslå

ändring av desamma.

Vad angår föreskrifterna om särskild fond enligt 2 § e) och 3 §

ha de sakkunniga till en början framhållit, att av svaren på en av dem till

ett antal kommuner m. fl. utsänd rundfråga syntes framgå, att fondbildning

enligt 2 § e) förekomme i viss, om än icke särskilt stor omfattning. Svaren

gåve även en antydan örn att avsättningar, som rätteligen borde anses

som avsättningar till särskilda fonder enligt 3 §, förekomme vid sidan av

lagen. Att så varit förhållandet hade också framhållits av svenska landskommunernas

förbund och svenska landstingsförbundet i deras yttranden

till konstitutionsutskottet vid 1944 års riksdag. Det vore belysande att, ehuru

flera landsting torde lia avsatt fonder för mera allmänt angivna byggnadsändamål,

endast ett (Göteborgs och Bohus läns landsting) syntes ha fått

Kungl. Maj:ts tillstånd (22 januari 1943) jämlikt 3 § till sådan fondering.

—■ Att beslut fattats om ett i 2 § e) avsett företag m. m. kunde icke innebära

mera än att principbeslut om sådant företag skulle föreligga. Fullständiga

kostnadsberäkningar, ritningar o. dyl. kunde icke krävas. Om fonderingen

skulle lia någon uppgift att fylla måste den kunna påbörjas åtskilliga år

innan företaget kunde beräknas bli utfört. Det måste därför anses uteslutet

att kräva att på ett så tidigt stadium skulle utföras kostnadskrävande utredningar,

som kanske på grund av ändrade förhållanden hunne bli onyttiga

innan företaget utfördes. — Beträffande tolkningen av uttrycket »annat

särskilt, uttryckligen angivet kommunalt behov än i 2 § sägs» hade 1936

års utredningsmän (sorn utarbetat förslag till lagen) uttalat, att mera allmänt

bestämda ändamål såsom »framtida utgifter för fattigvård» eller »mötande

av utgifter för arbetslöshet» icke kunde godkännas.

De sakkunniga -— som i sitt betänkande (s. 53—60) lämnat en redogörelse

för de fonder, som hittills bildats med stöd av 3 § — lia i samband

härmed uppgivit, att det vida övervägande antalet av dessa fonder bildats

av stadssamhällen, vilka i allmänhet givit sina beslut härom en generell utformning,

som reglerade även rätten till framtida fondavsättningar. Dessa

fondreglementen eller fondstadgar hade sedan underställts Kungl. Majit. De

landskommunala beslut som här komme i fråga avsåge däremot i regel avsättning

av enstaka belopp till angivet ändamål.

Vidare lia de sakkunniga anfört:

Den fondbildningsrätt, som medgives enligt 2 § e) fondbildningslagen, torde

vid en riktig tolkning av detta lagrum få anses vara tämligen vidsträckt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Bestämmelsen förutsätter att kommunen fattat beslut örn förvärvande av

ägodel, genomförande av företag eller upprättande av anstalt. Såsom ovan

utvecklats kan emellertid icke krävas mera än ett principbeslut. Och de

ändamål, som kunna tillgodoses genom 1''ondering enligt 2 § e), torde få

sökas inom en mycket vid ram. Bestämmelsen går tillbaka på ett uttalande

av borgmästare Fant i dennes betänkande (angående lagstiftning om kommunal

fondbildning, avgivet år 1919), att fonderingsrätt måste anses föreligga,

så snart kommun »fattat beslut örn förverkligande av ett speciellt,

konkret bestämt ändamål». Anses denna bestämning riktigt återge innehållet

i 2 § e), synes fondering kunna förekomma för varje beslutat bestämt

ändamål, även om detta icke avser förvärvande av ägodel, genomförande

av företag eller upprättande av anstalt. Så bör en särskild fond enligt 2 §

e) fondbildningslagen kunna bildas av de medel, vilka Göteborgs stad beslutat

på en gång uttaxera för att täcka viss först i framtiden förfallande

inkorporeringsersättning. Och en särskild fond enligt 2 § e) bör kunna bildas

av medel, vilka kommun beslutat att i framtiden anslå till ändamål, vilket

tillgodoses av annat rättssubjekt, t. ex. en av landsting driven central

verkstadsskola. Däremot synes fondering enligt 2 g e) icke kunna ske för ett

mera generellt angivet ändamål eller för den fortlöpande kommunala verksamheten.

Fondering enligt 2 § e) synes alltså kunna förekomma t. ex. för

ett visst gatuarbete men ej för gatuarbeten i allmänhet.

Såsom 2 § e) lyder, kan den emellertid icke anses tydligt ge vid handen,

att den skall tolkas på det vidare sätt som vi nu — med stöd av vissa uttalanden

i förarbetena — ansett vara det riktiga. En sådan vid fondbildningsrätt

anse vi dock sakligt motiverad. För att bestämmelsens ordalydelse bättre

skall ansluta sig till denna tolkning föreslå vi en omformulering så att fonderingen

angives ske »till bestridande av kostnaderna för visst bestämt ändamål,

örn vars tillgodoseende kommunen fattat beslut».

Uttrycket »särskilt, uttryckligen angivet kommunalt behov», vilket utom

i 1 g finnes i 3 § är mera omfattande än uttrycket »bestämt ändamål». Fonderingsrätten

enligt 3 § avser sålunda även andra kommunala behov än sådana

som kunna hänföras till ändamål vilka äro bestämda. Kungl. Majlis

praxis beträffande tolkningen av »särskilt, uttryckligen angivet kommunalt

behov» har även —---varit tämligen liberal. I fråga om en del arbets
löshets-

eller fredskrisfonder torde denna praxis möjligen sammanhänga med

de nuvarande restriktiva bestämmelserna för allmän fond, varför en åtstramning

av praxis kan tänkas, om vårt förslag till regler för skatteregleringsfond

genomföres. Örn bestämmelserna örn skatteregleringsfond på sätt vi

föreslagit komma att innebära viss maximering av fonderingsrätten, blir det

nämligen angeläget att tillse att denna bestämmelse icke kringgås genom

en fri fondering enligt 3 § för tämligen allmänt bestämda ändamål. Redan

av denna grund anse vi oss icke böra föreslå att fordran på Konungens tillstånd

för fondbildning enligt 3 § borttages. Den nuvarande fordran på kvalificerad

majoritet anse vi åter kunna undvaras och vi föreslå därför att bestämmelsen

därom uteslutes ur fondbildningslagen.

Den ovan nämnda liberala tolkningen i praxis av fondändamålen har kanske

gått längst beträffande nöjesskatte- och hundskattefonderna. Möjligen

har utvecklingen här påverkats av att kommunerna redan före 1936 års lag

hade rätt att fondera sådana medel och stor frihet att bestämma ändamålen.

Dessa omständigheter föranledde stadsförbundets finansråd att i sitt yttrande

över utredningsmännens förslag påyrka fri fonderingsrätt beträffande sådana

medel. Departementschefen avvisade emellertid förslaget under framhållande

att »fondbildningens bindande vid nöjes- och hundskattemedel

egentligen endast innebär en begränsning av fondbildningsrälten med hänsyn

till beloppet, enär sagda medel tillföras den allmänna budgeten».

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

33

Kungl. Maj:ts prövning av fondreglementen enligt 3 § avser huvudsakligen

två spörsmål: frågorna örn fondens ändamål och om maximering av fonden.

Utvecklingen har emellertid nu gått så långt att ett reglemente för en fond

av nöjesskatte- och hundskattemedel---kan få innehålla ytterst all
mänt

formulerade ändamål för fonden och ändock bli fastställt av Kungl.

Maj :t. Då härtill lägges att beträffande dessa fonder ingen annan maximering

kräves än den som följer av att endast nöjesskatte- eller hundskattemedel

få tillföras fonden, kunde det synas ligga nära tillhands att föreslå lättnader

beträffande fondering av sådana medel. Vi lia också diskuterat att

föreslå ett stadgande, enligt vilket kommun skulle kunna utan Konungens

medgivande avsätta dylika medel till särskild fond. Efter övervägande av

ett sådant stadgandes konsekvenser ha vi emellertid avstått därifrån, framförallt

med tanke på risken att en dylik friare fonderingsmöjlighet skulle

misstolkas eller missbrukas så att inga »särskilda, uttryckligen angivna kommunala

behov» upptogos som ändamål för fonderingen. Vi vilja emellertid

framhålla att möjligheterna att fondera nöjesskattemedel enligt 2 § e) eller

3 § fondbildningslagen givetvis alltjämt stå öppna.

De sakkunnigas förslag har i nu förevarande del blivit föremål för erinringar

endast i ett pär remissyttranden.

Styrelsen för stadskamerala föreningen föreslår sådan ändring i bestämmelserna

örn pensionsfond i 2 § a) att medel skulle kunna avsättas

även till bestridande av olycksfallsersättning åt efterlevande till person, som

varit i kommunens tjänst.

Kommunalfullmäktige i Mosjö socken framhålla, att fondväsendet borde

vara något så när rörligt så att om kommun vid goda konjunkturer lyckats

upplägga exempelvis en kassaförlagsfond och placerat medlen i

bank, dessa banktillgodohavanden senare om så behövdes finge tagas i anspråk

för de mångahanda uppgifter som kommunen hade att utföra. Kommunalfullmäktige

hade genom att under det senaste årtiondet slå in på denna

väg kunnat avsätta medel till blivande skolhusbyggnader samt jämväl

utan att anlita lånevägen kunnat finansiera ombyggnader och modernisering

av sitt ålderdomshem.

Kommunalfullmäktige i Sollentuna köping framhålla, att de nuvarande

bestämmelsernas svårtillämplighet förorsakat en betydande fondbildning

utanför lagen, vilket dock icke innebure, att någon allvarlig misshushållning

ägt rum, då denna fondbildning som regel varit försvarlig ur andra synpunkter.

Kommunalfullmäktige anföra vidare:

De fonder, som bildats utan stöd av fondbildningslagen, lia oftast karaktären

av särskilda fonder. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke bestämmelserna

örn de särskilda fonderna helt borde omarbetas, så att lagstiftningen

närmade sig de regler, som i praxis utbildats före lagens tillkomst och

som fortfarande mångenstädes tillämpas. Dessa regler innebära, att fondering

av skattemedel kan ske endast för att tillgodose ett bestämt kommunalt

behov. Fonderingen skall vara skälig med hänsyn till skattetrycket och ur

andra synpunkter lämplig. Andra inkomster jin skatter kunna fonderas, då

inkomsterna bero av kommunens frivilliga åtagande eller eljest då skälig

anledning till fondering finnes. Dessa regler synas enkla och klara och begränsa

avsättningarnas storlek på ett naturligt sätt. Skulle de lagfästas, ut
Bihang

till riksdagens protokoll 194G. 1 sami. Ar 324. a

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

Departements.

chefen.

ginge bestämmelserna i fondbildningslagens andra och tredje paragrafer om

bland annat underställningstvång. Några stadganden om maximering skulle

icke förefinnas, ej heller någon fixering i lagtexten av de särskilda fonderna.

Statskontoret å andra sidan uttalar — såsom förut i samband med behandlingen

av bestämmelserna om skatteregleringsfond angivits — betänkligheter

mot att nu slopa kravet på kvalificerad majoritet i sådant ärende angående

avsättning till och disposition av särskild fond, vilket skulle underställas

Kungl. Majit.

Den av de sakkunniga föreslagna kompletteringen av bestämmelserna

om pensionsfond i 2 § torde böra genomföras. Däremot synes det icke erforderligt

att, på sätt i ett remissyttrande föreslagits, utvidga pensionsfonderna

till att avse även medel som avsättas för bestridande av olycksfallsersättning

åt efterlevande till personer, som varit i kommunens tjänst.

De sakkunniga ha vidare föreslagit omformulering av bestämmelserna i

2 § om fond till bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss ägodel,

genomförande av visst företag eller upprättande av viss anstalt. Enligt de

sakkunnigas förslag skulle fondens ändamål sålunda i stället angivas vara att

bestrida »kostnaderna för visst bestämt ändamål, om vars tillgodoseende kommunen

fattat beslut».

Därest lagen skulle omformuleras i enlighet med de sakkunnigas förslag,

torde det emellertid bliva förenat med betydande svårigheter att i praxis

åstadkomma en gränsdragning mellan de förenämnda fonderna och de fonder,

som omförmälas i 3 §. Vid sådant förhållande och då den nuvarande

avfattningen av ifrågavarande stadgande i 2 § knappast torde hava föranlett

några olägenheter, vill jag för min del förorda att stadgandet bibehålies oförändrat.

Därest fråga icke är om ändamål som nyss sagts eller om kommunen icke

fattat beslut om tillgodoseende av det ifrågavarande ändamålet, måste fondbildningen

ske i den i 3 § stadgade ordningen d. v. s. efter underställning. Jag

vill understryka att jämväl för fondbildning enligt 3 § fordras att fråga är

örn ett »särskilt, uttryckligen angivet kommunalt behov». Någon anledning

att i detta sammanhang uppdraga närmare riktlinjer för tolkningen av sistnämnda

stadgande torde icke föreligga, utan torde det alltjämt böra överlämnas

åt praxis att besvara uppkommande tolkningsfrågor.

De sakkunnigas förslag att slopa kravet på kvalificerad majoritet för beslut

om fondavsättning enligt 3 § föranleder icke någon erinran från min

sida.

Tillfällig fond.

Enligt 6 § fondbildningslagen skola medel, som influtit vid avyttring av

tillgång för stadigvarande bruk eller såsom ersättning på grund av försäkring

av dylik tillgång och som ej finna omedelbar användning, tillsvidare,

i avvaktan på beslut om deras tagande i anspråk för visst ändamål, avsättas

till tillfällig fond. Samma gäller beträffande överskottsmedel å lån, som

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

35

kommun upptagit med Kungl. Maj:ts tillstånd och som ej i sin helhet åtgått

för det med lånet avsedda ändamålet. Erhåller kommun eljest belopp,

som ej är att hänföra till kommunens löpande inkomster, må beloppet avsättas

till tillfällig fond.

Dessa bestämmelser korrespondera med bestämmelserna i lagen den 12

juni 1936 (nr 282) angående användning i vissa fall av kommun eller annan

samfällighet tillhörig egendom. Enligt denna lag må ersättning, som kommun

uppburit vid försäljning av tillgång för stadigvarande bruk eller på

grund av försäkring av sådan egendom, ej utan Kungl. Maj:ts medgivande

användas för annat ändamål än anskaffande av annan dylik tillgång eller

för avsättning till tillfällig fond. Har av kommun med Kungl. Maj:ts tillstånd

upptaget lån ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet,

må överskottet ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd användas för annat

ändamål än avsättning till tillfällig fond.

Enligt 7 § fondbildningslagen få till tillfällig fond avsatta medel, i den

mån fonden bildats av överskottsmedel å lån upptaget med Kungl. Maj:ts

tillstånd, ej tagas i anspråk utan Kungl. Maj:ts medgivande. Andra till tillfällig

fond avsatta medel må, försåvitt ej särskilda villkor eljest blivit stadgade

för deras disponerande, genom beslut i vanlig ordning tagas i anspråk

för anskaffande av tillgång för stadigvarande bruk. Beslut att taga dylika

medel i anspråk för annat ändamål skall för att vinna bindande kraft underställas

Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

De sakkunnigas förslag i förevarande del innebär i huvudsak, att för

fond bildad vid avyttring m. m. av tillgång för stadigvarande bruk införes

benämningen försäljningsmedelsfond samt för fond bildad av överskottsmedel

å lån benämningen låneöverskottsfond. Örn kommun avyttrar tillgång

för stadigvarande bruk utan att erhålla ersättning till fulla värdet, föreslås

kommunen skola äga rätt att till försäljningsmedelsfond avsätta ett belopp

motsvarande skillnaden. Vidare föreslås införande av en ny form av tillfällig

fond — fömyelsefond — till vilken kommun äger rätt att i samband

med statens fastställande avsätta medel motsvarande den värdeminskning

dess tillgångar för stadigvarande bruk beräknas undergå under budgetåret,

sedan därifrån avdragits i staten upptagna amorteringar för förvärv av dessa

tillgångar. I motsats till vad fallet är med de nuvarande fömyelsefonderna

avses alltså avsättningar skola få göras oberoende av örn tillgången tillhör

ett inkomstgivande förelag eller ej och oberoende av företagets driftresultat.

De sakkunniga ha i ett särskilt avsnill av sitt betänkande behandlat frågan

örn fondbildningslagens förhållande till kommunernas kapitalhushållning.

De lia härvid till en början anfört följande:

Det väsentliga för begreppet fondbildning sådant det utformats i fondbildningslagen

är att likvida tillgångar undandragas omedelbar konsumtion till

förmån för framtida behov, som avse liden efter det nästkommande budgetåret.

Denna definition får dock i vad avser tidsbestämningen ej pressas alltför

hårt. Den är visserligen exakt i fråga örn den allmänna fonden och passar väl

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mcij:ts proposition nr 324.

oftast in även på de särskilda fonderna, men beträffande de sistnämnda äro

undantag icke alltför ovanliga. Det bör dessutom framhållas att, även om

medel avsatts till särskild fond för sådana »framtida» behov, i princip icke

föreligger något hinder att de tagas i anspråk tidigare. Vad slutligen beträffar

de tillfälliga fonderna, till vilka medel enligt lagens egna ord avsättas

»tills vidare», passar definitionen tydligen icke alls.

Kommunal fondbildning är ej detsamma som kommunal förmögenhetsökning.

Å ena sidan kan en kommun öka sin förmögenhet på annat sätt än

genom fondbildning, nämligen genom att med driftinkomster finansiera anskaffning

av en kapitaltillgång eller inbetala lån. Att t. ex. köpa en fastighet

för uttaxerade medel eller skapa en fordran genom att utlåna sådana medel

innebär icke fondbildning. Å andra sidan behöver fondbildning icke innebära

förmögenhetsökning. Fondbildning föreligger nämligen icke blott när kommun

avsätter löpande inkomster till framtida anskaffning av en kapitaltillgång

utan även när kommunen avsätter frigjort kapital för anskaffande av

nya kapitaltillgångar. Likaså föreligger fondbildning när avsättningen icke

på längre sikt ökar förmögenheten, emedan fondens ändamål är att bestrida

framtida driftutgifter, icke kapitalutgifter.

De sakkunniga lia härefter erinrat om att 1939 års kommunlånesakkunniga

i sitt betänkande med förslag angående grunderna för den kommunala lånepolitiken

(SOU 1942: 60) framhållit, att man för att utbygga det kommunala

förmögenhetsskyddet kunde begagna fyra medel: 1) Kommunerna kunde

åläggas en bokföring, som redovisade förändringarna i den kommunala förmögenheten.

2) Amorteringstiderna kunde förkortas för all eller viss underställningspliktig

upplåning. 3) Man kunde föreskriva, att förnyelsefonder

skulle uppläggas vid alla kommunala tillgångar av större betydelse, vilka

ägde begränsad varaktighet. 4) Man kunde föreskriva, att driftbudgeten

skulle belastas med avskrivningar å samtliga kommunala tillgångar av större

ekonomisk betydelse, där sådana enligt affärsmässiga principer borde äga

rum, samt att budgeten, i varje fall på lång sikt, skulle vara balanserad. —

Kommunlånesakkunniga hade ej ansett det ligga inom området för deras

uppdrag att i detalj undersöka, i vad mån man genom partiella reformer

skulle kunna bota föreliggande brister i det kommunala förmögenhetsskyddet.

De hade emellertid funnit sig böra påpeka möjligheten att uppmjuka

bestämmelserna örn att avsättning till förnyelsefond utan kvalificerad majoritet

och Kungl. Maj:ts tillstånd finge ske endast vid inkomstgivande företag

i den mån företagets driftsöverskott vore tillräckligt härför. Vidare hade

de påpekat bland annat möjligheten att införa fonderingstvång beträffande

andra till kommunens löpande inkomster ej hänförliga belopp än sådana som

härrörde från avyttring eller försäkring av tillgång för stadigvarande bruk,

därest beloppen ej kunde konsumeras utan att kommunens förmögenhetsställning

bleve sämre än den varit innan de utfallit.

Fondbildningssakkunniga lia jämväl erinrat om att kommunlånesakkunniga

föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle kunna medgiva en kommun rätt till

fri gäldsförvaltning, innebärande att den verkliga amorteringstiden för kommunens

lån skulle kunna avvika från den av Kungl. Maj:t fastställda, örn

de mot den senare svarande annuiteterna reglerades mot en särskild fond.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 324.

37

Detta system skulle enligt kommunlånesakkunniga kunna utbyggas så att

man lade upp en allmän fömyelsefond, vartill fördes de mot de fastställda

amorteringstiderna svarande annuitetema, medan de verkliga annuiteterna

bestredes ur fonden.

Fondbildningssakkunniga ha vidare lämnat en redogörelse för vad svaren

på den av dem utsända rundfrågan innehåller rörande nu förevarande

spörsmål. I ett av dessa svar hade, enligt vad de sakkunniga anföra, finansborgarrådet

i Stockholm framhållit att det som skydd för kommunernas

förmögenhet — åtminstone för de största kommunernas — skulle vara tillfyllest,

örn budgeten vore så uppställd att det klart framginge hur den balanserades.

Stockholms stads budget vore sedan år 1940 uppställd på sådant

sätt. Budgeten vöre uppdelad på drift- och kapitalbudget och av överföringsposten

mellan dessa framginge direkt, huruvida budgeten vore övereller

underbalanserad. Genom att föra denna post till en särskild fond kunde

på ett enkelt sätt kontrolleras, att de poster, varmed budgeten över- respektive

underbalanserats under en konjunkturcykel, uppvägde varandra. Fri

gäldsförvaltning hade med Kungl. Maj:ts medgivande praktiserats i Stockholm,

dock endast såtillvida som Kungl. Maj :t medgivit upplåning på 30 år

i fall, där kortare amorteringstid fastställts, med förbehåll att fondering av

de överskjutande amorteringarna ägde rum. Någon kontroll över användningen

av sålunda fonderade medel hade ej föreskrivits. Dessa medgivanden

hade gjort det möjligt för staden att för täckande av skilda lånebehov av

olika långfristighet upptaga gemensamma obligationslån. De fonderade

amorteringsbeloppen hade sammanförts till en gemensam fond, vilken använts

för täckande av nya kapitalutgifter. Givetvis innebure det emellertid

en ytterligare fördel, örn den statliga begränsningen av amorteringstiden för

den verkställda upplåningen slopades. — I ett svar från drätselkammaren

i Västerås hade, enligt vad de sakkunniga vidare anföra, framhållits att

lagändring erfordrades för att möjliggöra avsättning till tillfällig fond av

medel, som uttaxerats för att täcka kostnaden för tomter som gratis eller

till nedsatt pris överlämnats till byggnadsföretagare i bostadsfrämjande

syfte. Det torde enligt drätselkammaren överensstämma med god ordning

att sådan uttaxering skedde och att det uttaxerade beloppet tillfördes köpeskillingsfonden.

Fondbildningssakkunniga ha slutligen i detta sammanhang anfört:

Som 1939 års kommunlånesakkunniga klarlagt, företer kontrollen över

kommunernas kapitalhushållning åtskilliga luckor även efter fondbildningslagstiftningens

tillkomst. Kommunerna lia sålunda full frihet att i annan form

än fondbildning öka sin förmögenhet och de ha trots fondbildningslagens bestämmelser

åtskilliga möjligheter att, om de så önska, förbruka kapital.

Framhållas bör i detta sammanhang vidare att det är endast en mindre del

av kommunens kapital som motsvaras av fonder i fondbildningslagens mening.

Kommunlånesakkunniga lia emellertid icke ansett att dessa luckor inge

några allvarliga farhågor. De lia bland annat därför icke ansett sig böra föreslå

genomförande av de uppslag till en fullständigare kontroll som de låtit

undersöka. I det av finansborgarrådet i Stockholm avgivna svaret på vår

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kanal. Maj:ts proposition nr 321.

rundfråga har ifrågasatts en omläggning av principen för det kommunala

förmögenhetsskyddet i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kommunlånesakkunnigas

uppslag men utan den ingripande statskontroll som detta

förutsatte. I vårt uppdrag, sorn vid sidan av en reform av bestämmelserna örn

allmän fond avser blott en översyn av fondbildningslagens övriga bestämmelser,

torde emellertid icke kunna anses ingå att taga ställning till de ytterst

intressanta frågor som upprullas i anslutning till finansborgarrådets yttrande.

Den frihet kommunerna lia att bilda och förbruka annat kapital än egna

fonder och det i stort sett förtjänstfulla sätt på vilket de lia handhaft sin

kapitalhushållning måste enligt vår mening även i de hänseenden, varom liär

är fråga, göra det angeläget, att icke alltför stora skyldigheter läggas på dem

att fondera medel och att icke alltför stora hinder läggas i vägen för deras

möjligheter att avsätta medel till fonder och att taga i anspråk sådana medel.

Vi anse sålunda anledning saknas att utvidga kommunernas skyldigheter

att avsätta medel till tillfällig fond. Vi kunna därför icke förorda vad kommunlånesakkunniga

ifrågasatt, alt kommunerna skulle tvingas att fondera

sådana kapitalmedel, som avses i 6 § tredje stycket fondbildningslagen; ej

heller bör enligt vår mening fonderingstvång stadgas när kommun bortgivit

tillgång för stadigvarande bruk. Vidare anse vi oss icke kunna tillstyrka bestämmelser,

som syfta till att försäljningsmedel skola kunna placeras endast

i sådana tillgångar för stadigvarande bruk, vilkas livslängd icke understiger

återstående amorteringstid för det lån, som eventuellt upptagits för anskaffande

av den försålda tillgången. Sådana bestämmelser skulle bli mycket

invecklade och deras efterlevnad svår att kontrollera. Kapitalkonsumtion

skulle undantagsvis inträffa, om kommunerna få behålla sin frihet att inom

vissa gränser förbruka kapital. Detta förhållande synes dock lia mycket liten

betydelse i betraktande av den ständigt pågående ökningen av kommunernas

nettoförmögenhet.

Såsom framhållits i det av drätselkammaren i Västerås avgivna yttrandet,

kunna emellertid kommunerna nu knappast anses ha ens rätt att fondera

medel i ersättning för sådan tillgång för stadigvarande bruk, som bortskänkts

eller avyttrats till nedsatt pris. Det är uppenbart att i princip fondering bör

ske i sådana fall. Undantagsfall förekomma dock, då det vore obilligt att begära

att kommunen skall uttaxera medel för fondering. Med hänsyn till sådana

fall bör, som vi nyss anfört, något fonderingstvång icke stipuleras. Däremot

bör tydligen fonderingsrätt föreligga. Vi föreslå därför att ett stadgande

i denna riktning införes i 6 § fondbildningslagen.

Beträffande kommunlånesakkunnigas förslag om s. k. fri gäldsförvaltning

har i finansborgarrådets yttrande framhållits, att med Kungl. Maj:ts medgivande

en sådan anordning i viss utsträckning redan tillämpas i Stockholm.

Härav framgår att laga hinder icke möter att i de fall Kungl. Majit så anser

lämpligt tillämpa ett dylikt system. En utvidgad tillämpning av systemet

synes icke bero av någon ändring i fondbildningslagen, vars 3 § torde

tillgodose de fonderingsbehov som kunna ifrågakomma. Med hänsyn till det

anförda ha vi ansett oss sakna anledning att vidare ingå på detta spörsmål.

De sakkunniga lia härefter övergått till frågan om förnyelsefonder

och den därmed sammanhängande frågan om avskrivningar. De lia härom

anfört:

Med avskrivningar förstås i detta sammanhang avskrivningar enligt den

»direkta» metoden, vilken sannolikt så gott som undantagslöst är den i kommunerna

tillämpade. De här avhandlade förnyelsefonderna måste sålunda

noga skiljas från de i 56 § 4) 1910 års aktiebolagslag avsedda förnvelsefon
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

39

der, som uppkomma vid »indirekt» avskrivning och icke äro fonder utan

blott korrektionsposter i balansen. I 9 § 1929 års bokföringslag betecknas en

sådan »fond» därför i stället som »värdeminskningskonto».

Tidigare torde man i kommunerna allmänt ha förfarit så, att avskrivningar

av kapitaltillgångar icke alls uppfördes i budgeten eller uppfördes endast på

så sätt att anslag till kostnader för amortering av upptagna lån fördelades på

de förvaltningar, till vilka de med lånemedel anskaffade tillgångarna hörde.

Denna metod att redovisa de olika förvaltningarnas andelar i kommunens

utgifter lider emellertid av flera svagheter, bland annat att amorteringarna

motsvara avskrivning endast å den del av tillgångarna som anskaffats genom

upplånade medel. I Svenska stadsförbundets bokföringskommittés år 1930

avgivna betänkande angående enhetligt budget- och räkenskapsväsen för städerna

föreslogs därför i princip, att bland de olika förvaltningarnas utgifter

skulle medräknas avskrivningar på deras kapitaltillgångar, oavsett om dessa

anskaffats med lånemedel eller med kommunens egna medel. På så sätt erliölles

en mera korrekt bild av det ekonomiska resultatet av de olika förvaltningarnas

drift, av betydelse icke blott för de affärsdrivande verken och deras

taxesättning utan även för övriga förvaltningar.

Med det finansieringssystem, som tillämpas i svenska kommuner och som

utgår från upplånings- och amorteringsregler i stället för från avskrivningsoch

budgetbalanseringsregler, kan ett uppförande i budgeten av avskrivningar

icke få påverka uttaxeringen. Örn det tillätes göra detta, skulle kostnaden

för en med lånemedel anskaffad tillgång uttaxeras dubbelt, dels genom

avskrivningarna, dels genom amorteringarna. Avskrivningarna upptagas

därför i bokföringskommitténs förslag med lika belopp på budgetens

utgifts- och inkomstsidor. Utgiften belastar härvid förvaltningens driftresultat

och upptages således såsom driftutgift. Inkomsten åter utvisar den med

förslitningen följande kapitalminskningen och upptages därför såsom »kapitalinkomst».

Under förutsättning alt avskrivningar göras på samtliga kommunens

tillgångar, som minska i värde, utvisar avskrivningarnas sammanlagda

belopp den värdeminskning av kommunens tillgångar som under året

ägt rum. Denna kapitalminskning kan på så sätt jämföras med de utgifter

för skuldamortering och annan kapitalökning som samtidigt företagits. Avskrivningarna

äro alltså ett led i ett signalsystem, som underlättar kontrollen

över kommunens kapitalhushållning.

Svenska stadsförbundets bokföringskommittés förslag till principer för

budget och räkenskaper följes numera med en eller annan modifikation av

ett hundratal städer. Även det år 1944 fastställda nya formuläret till kommunal

finansstatistik för stadssamhällena följer i stort sett kommitténs förslag.

Enligt formuläret hänföras sålunda avskrivningarna till driftutgifter och

kapitalinkomster på sätt ovan angivits. Med driftöverskott måste alltså enligt

statistikformuläret och denna bokföringspraxis förstås det överskott som

framkommer sedan eventuella avskrivningar gjorts.

De sakkunniga lia vidare framhållit, att det finge anses vara oklart, hur

stadgandet i 2 § c) fondbitdningslagen örn förnyelsefond borde förstås i en

kommun, sorn tillämpade det nu beskrivna avskrivningssystemet. Ett uttalande

av borgmästare Fant, att en inkomstgivande anstalts rörelse borde giva

så stort överskott att det täckte bl. a. kostnaderna för en affärsmässigt anordnad

avskrivning, vilket uttalande i viss män finge anses ligga till grund för

stadgandet, utginge från att frågan örn avskrivningar uppkomnie först sedan

ett visst överskott konstaterats. Det framgingc däremot icke huruvida i stället

eventuella låneamorteringar skulle debiteras driften, innan överskottet fram
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

komme. I vart fall torde det vara klart, att stadgandet i 2 § c) utginge från

helt andra förutsättningar än de som förelåge enligt nutida bokföringspraxis.

En omarbetning av stadgandet torde alltså vara nödvändig. De sakkunniga

fortsätta:

Vid en omarbetning har man att utgå från att eventuella avskrivningar

numera böra anses ingå i driftutgifterna och att överskottet sålunda framkommer

sedan avskrivningar gjorts. Någon särskild anledning att medge

fondering av ett på så sätt bestämt överskott torde emellertid icke föreligga.

I vart fall saknas anledning medge att överskottet avsättes just till en förnyelsefond.

Man bör i stället ta fasta på den tankegång, som ligger bakom

den nuvarande bestämmelsen i 2 g c) fondbildningslagen och som går ut på

att fondering bör kunna ske för att förhindra att kommunens kapitalbehållning

nedgår genom alt tillgångarna minska i värde. Man bör sålunda medge

att avskrivningsmedel i viss utsträckning avsättas till en förnyelsefond. Samtidigt

bör emellertid fonderingsrätten utvidgas på sätt komnnmlånesakkuuniga

föreslagit.

Närmare bestämt anse vi sålunda att en fond av den nuvarande förnyelsefondens

typ bör få uppläggas utan särskilda formföreskrifter. Avsättningarna

till fonden böra begränsas till ett belopp i princip motsvarande årets avskrivningar.

De böra emellertid vara oberoende av driftresultatet; medger detta

ingen fondering, böra uttaxerade medel få komma till användning. Sålunda

bör fondering få äga rum även vid andra än inkomstgivande företag.

Om avsättningsrätten skall noi meras av årets avskrivningar, måste någon

begränsning införas så att obegränsade fondavsättningar icke kunna företagas.

Begränsningen synes kunna nås på så sätt att det stadgas, att avsättningen ej

får överstiga årets beräkneliga värdeminskning av kommunens tillgångar för

stadigvarande bruk. Ytterligare en begränsning fordras emellertid. Fonderingarna

och amorteringarna av lån upptagna för anskaffning av dylika tillgångar

eller av i stället för sådant lån nyttjade fondmedel böra nämligen icke få tillsammans

överstiga nyssnämnda minskning av tillgångarnas värde. Fondering

därutöver bör behandlas enligt 3 § fondbildningslagen.

I samband med förslaget att fonderingsrätten skall vara oberoende av driftresultatet

kan det lia sitt intresse att nämna, alt Kungl. Majit den 2 november

1944 jämlikt 3 g fondbildningslagen fastställt ett reglemente för Hälsingborgs

spårvägs förnyelse- och utvidgningsfond, vilket medger fondering av

spårvägens överskott men, i den utsträckning sådant icke förefinnes, även

av uttaxerade medel till belopp som motsvara årets avskrivningar å spårvägen.

En liknande bestämmelse fastställdes den 10 november 1944 för Landskrona

tekniska verks förnyelse- och utvidgningsfond.

Den fond vi föreslå bör avse kommunens samtliga kapitaltillgångar. Den

kommer alltså att syfta till att bevara, icke ett visst inkomstgivande företags

utan kommunens hela kapital, och detta vare sig kapitaltillgången har karaktär

av inkomstgivande företag eller ej. Till sin natur är fonden besläktad

med de tillfälliga fonderna, närmast med tillfällig fond enligt 6 § tredje stycket

fondbildningslagen. Vi föreslå därför att de nya bestämmelserna införas

i 6 §, i följd varav det nuvarande stadgandet i 2 § c) bör upphävas. Någon

anledning att spalta upp fonderingarna efter de olika företag, som motiverat

avsättningarna, föreligger icke (jfr Kungl. Maj:ts nyssnämnda fastställelse

av reglemente för en enda fond för Landskrona stads tekniska verk

samt fastställelse den 12 mars 1943 av reglemente för förnyelse- och utvidgningsfond

för Vimmerby stads affärsdrivande verk). Ett visst verks konsumenter

bli icke lidande på att medlen icke stanna hos verket. De ha genom

avskrivningarna betalat verkets förslitna kapitaltillgångar och få på

samma sätt betala nyanskaffade anläggningar vare sig dessa finansieras ge
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

41

nom lån eller fondmedel eller uttaxeras. Om en kommun vill reservera medlen

i en fond med särskilt ändamål, får detta ske enligt de regler som eljest

gälla för överförande av medel från tillfällig till särskild fond.

Fonden, för vilken namnet förnyelsefond synes kunna bibehållas, bör liksom

tillfällig fond enligt 6 § första stycket fondbildningslagen icke utan Konungens

medgivande få tagas i anspråk för annat än kapitaländamål.

Till slut bör nämnas att endast ett fåtal landskommuner, samtliga mycket

stora, budgetera avskrivningar på det sätt, som rekommenderats i bokföringskommitténs

förslag. Kapitalhushållningen i landskommunerna är av vida

mindre mått än i städerna. Endast i några få landskommuner finnas

affärsverk, och behovet av en över hela linjen genomförd budgetering av

avskrivningarna för ernående av en rättvis taxesättning är därför ringa. Då

avskrivningsförfarandet ställer höga krav på bokföringen och då denna i det

överväldigande antalet landskommuner handhaves av förtroendemän utan

teoretisk skolning för uppgiften, har Svenska landskommunernas förbund i

sin rådgivningsverksamhet beträffande landskommunernas medelsförvaltning

avrått från budgetering av avskrivningarna. I det statistikformulär för landskommunerna,

som är under utarbetande, torde några avskrivningar icke

komma att upptagas. Det ligger överhuvud taget i sakens natur, att fondbildningslagens

bestämmelser örn förnyelsefond i huvudsak äro och bli av intresse

för stadskommunerna. Förhållandena kunna dock ändras i detta hänseende.

Bestämmelserna böra därför gälla alla kommuner.

I övrigt ha de sakkunniga beträffande bestämmelserna om förnyelsefond

framhållit, att intet borde hindra en kommun, som så önskade, att upplägga

flera fömyelsefonder alltefter de verk, varifrån fondmedlen stammade.

En sådan uppdelning bunde emellertid icke fondmedlens användning vid

verket. Härför fordrades avsättning till särskild fond.

Vad angår frågan huruvida medel i tillfällig fond kunna utan Kungl.

Maj:ts tillstånd tagas i anspråk för betalning av räntor och

amorteringar på fasta lån lia de sakkunniga åberopat två avgöranden

av Kungl. Majit. De sakkunniga anföra, att dessa avgöranden syntes

böra tolkas så att amorteringar på alla lån, upptagna för anskaffande av

tillgång för stadigvarande bruk, kunde täckas av medel ur tillfällig fond

samt att även räntekostnader finge täckas av sådana medel, om de i princip

kunde anses värdeökande. I syfte att klargöra, att vissa ränte- och amorteringskostnader

sålunda finge täckas av fondmedel utan att beslut härom

fordrade Kungl. Majits fastställelse, lia de sakkunniga föreslagit, alt orden

»för anskaffande av tillgång för stadigvarande bruk» i 7 § andra stycket

skola ersättas med orden »till bestridande av kostnader för anskaffande av

tillgång för stadigvarande bruk».

Beträffande innebörden av sistnämnda begrepp lia de sakkunniga redogjort

för vissa uttalanden ävensom hittills tillämpad praxis (s. 64—66) men

i övrigt ansett sig icke böra ingå på tolkningen av detsamma. Någon mera allmänt

omfattad mening örn del kommunala kapitalbegreppets innehåll bade

ännu ej stadgat sig, och i avvaktan på att så bleve fallet borde utvecklingen

enligt do sakkunniga överlåtas åt praxis.

I övrigt lia de sakkunniga beträffande de föreslagna bestämmelserna

örn tillfällig fond framhållit, alt benämningarna försäljningsmedelsfond och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 324.

låneöverskottsfond införts i 6 § för att bringa bestämmelserna i nämnda

paragraf i överensstämmelse med 1944 års formulär till finansstatistik. De

sakkunniga ha vidare anfört, att de icke ansett sig böra biträda ett av

stadskamerala föreningen framställt yrkande om sådan ändring av 7 §,

att av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd att upptaga lån jämväl skulle gälla

som medgivande att till minskande av nyupplåningen taga i låneöverskottsfond

befintliga medel i anspråk. Kungl. Maj:ts medgivande att taga i anspråk

medel ur låneöverskottsfond torde utan olägenhet kunna inhämtas samtidigt

med att tillstånd att upptaga lån söktes.

De sakkunnigas förslag har även i nu förevarande del lämnats utan erinran

i flertalet remissyttranden. Erinringar förekomma dock i några

yttranden, särskilt beträffande de föreslagna bestämmelserna örn förnyelsefond.

Sålunda uttalar drätselkammaren i Göteborg (första avdelningen) önskvärdheten

av att kommunerna i likhet med vad hittills varit fallet bereddes

möjlighet att jämväl under det löpande året avsätta medel till fömyelsefonder

av vinstgivande verks enligt verkställda bokslut förefintliga driftsöverskott,

samt anför vidare:

Sålunda har vad angår Göteborgs stad den 1 mars 1945 såsom en spårvägens

förnyelsefond avsatts ett belopp av kronor 1 344 884: 95 för nyanskaffning

av rullande materiel. Anmärkas må att även under tidigare år avsevärda

belopp avsatts såsom fömyelsefond för samma styrelse såväl för nyanskaffning

av rullande materiel som för bestridande av kostnaderna för utläggning

av spårvägslinjer. Vidare har den 22 mars 1945 av staden avsatts 275 000 kronor

såsom en renhållningsverkets förnyelsefond att användas till på grund

av rådande krisläge uppskjuten nyanskaffning ävensom till av enahanda orsak

eftersatta arbeten. Än vidare har staden den 22 mars 1945 såsom förnyelsefonder

avsatt dels 500 000 kronor för gasverkets räkning och dels

800 000 kronor för elektricitetsverkets räkning, i båda fallen för såväl nyanskaffning

som för vidmakthållande av redan förefintliga anläggningar.

Ovannämnda av Göteborgs stad vidtagna åtgärder att såsom förnyelsefonder

placera medel av å vinstgivande verks enligt uppgjorda bokslut uppkomna

driftsöverskott utöver budget hava visat sig vara ur bland annat finansiell

synpunkt både kloka och ändamålsenliga, varför avdelningen icke anser sig

kunna underlåta att starkt understryka önskvärdheten och lämpligheten av

att möjligheten att på angivet sätt disponera uppkomna driftsöverskott blir

kommunerna bibehållen. Med hänsyn till de härmed förenade fördelarna,

vilka skulle omöjliggöras genom de snäva bestämmelserna, som av de sakkunniga

i denna del föreslagits, anser sig avdelningen böra uttala det bestämda

önskemålet att de sakkunnigas förslag i förevarande avseende göras till

föremål för omarbetning så att kommunerna bibehållas vid möjligheten att

på sätt som hittills skett kunna av vinstgivande verks enligt uppgjorda bokslut

förefintliga driftsöverskott avsätta medel för fömyelsefonder.

Stadskollegiet i Göteborg anser sig icke heller kunna biträda förslaget rörande

förnyelsefond. Det borde nämligen beredas möjligheter för kommunerna

att — utöver avsättning av medel till skatteregleringsfonden, där medlen

bleve mera svåråtkomliga — överföra till fömyelsefonder ej endast de be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

43

lopp av viss fixerad storleksordning, som enligt det föreliggande förslaget medgåves,

vilket överförande skulle ske vid fastställandet av budgeten, utan därutöver

i samband med boksluten ytterligare för respektive styrelser uppkomna

överskott. Under vissa tidsperioder, exempelvis de nu tilländalupna krigsåren,

kunde sådana förhållanden vara rådande, att materiaLfömyelse för

ifrågavarande verk icke kunde äga rum i erforderlig omfattning, beroende på

dels bristande tillgång till material och dels onormala prisförhållanden. I sådana

situationer eller sålunda när förnyelse av material i normal utsträckning

icke kunnat ske, borde möjligheter finnas för kommunen att, såsom

hittills praktiserats i Göteborg, av vederbörande verks överskott i samband

med bokslutet till förnyelsefonden överföra medel för att framdeles, då förhållandena

ändrat sig, tagas i anspråk för nyanskaffningar. Motsvarande tillvägagångssätt

syntes böra tillämpas även i fråga om vissa underhållsarbeten,

som blivit eftersatta.

Stadsfullmäktige i Göteborg åberopa vad drätselkammaren och stadskollegiet

i staden anfört.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser vad drätselkammaren och

stadsfullmäktige i Göteborg sålunda anfört förtjäna beaktande.

Svenska stadsförbundets styrelse tillstyrker de sakkunnigas förslag men säger

sig samtidigt förutsätta, att det tillsåges att lagen finge en sådan utformning,

att den medgåve fondering t. ex. i det fall att man önskade avsätta ett

spårvägsföretags bokslutsöverskott till anskaffning av nya spårvagnar.

Kommunalfullmäktige i Sollentuna köping framhålla, att kommunernas

möjligheter att genom fondering bevara sin förmögenhet genom den föreslagna

ändringen av stadgandet örn förnyelsefond ökat. Något ökat skydd

för deras förmögenhet hade däremot icke föreslagits. Kommunerna ägde fortfarande

möjlighet att förbruka kapitaltillgångar, som icke vöre avsedda för

stadigvarande bruk. Kommunernas bestående förmögenhet borde emellertid

skyddas, hur den än vöre placerad. Ett stadgande om fonderingstvång även

för annan kapitalbildning än för tillgång för stadigvarande bruk borde införas.

Att i detta sammanhang i lagstiftningen definiera kapitalbegreppet syntes

icke vara nödvändigt. Kapitalbegreppet vore ett budget- och bokföringsproblem,

som borde lösas av kommunerna själva i samråd med kommunförbunden.

Kammarkollegium förutsätter, att de sakkunniga icke med sitt förslag under

6 § andra stycket avsett att förhindra, att avsättning skedde till försäljningsmedelsfond

av ett mindre belopp än skillnaden mellan den erhållna ersättningen

och fulla värdet. Lagrummet torde därför lämpligen böra förtydligas,

förslagsvis genom insättning av ordet »högst» mellan orden »motsvarande»

och »skillnaden». — Avfattningen av förslaget till 6 § sista stycket

syntes icke utesluta möjligheten av att mer än en förnyelsefond bildades.

Detta kunde vara påkallat av praktiska skäl, särskilt såvitt anginge s. k. affärsdrivande

verk, vilkas abonnenter icke vöre identiska med kommunens

skattebetalare, men motiveringen i betänkandet syntes utesluta en dylik tolkning.

Ett förtydligande borde ske härutinnan. — Två reservanter i kammar
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

kollegium framhålla, att de sakkunniga visserligen påvisat åtskilliga fördelar

av att endast en fond skulle finnas för förnyelse av kommunens för stadigvarande

bruk avsedda tillgångar men att en sådan ordning likvisst vore

ägnad att ingiva betänkligheter. Reservanterna anföra härom:

Beträffande de kommunens af får sdrivande verk, vilka böra vara självbärande,

synes böra gälla, att vidmakthållandet av de fasta anläggningarna bekostas

av inkomsterna från verket. Detta gäller särskilt för de fall, då verkets

rörelse icke blott betjänar kommunens medlemmar utan även andra. För en

riktig bedömning av de särskilda verkens ställning och skäligheten av tillämpade

taxor, synes det önskvärt att avsättning till förnyelsefond må kunna

ske särskilt för varje affärsdrivande verk. I fråga om de tillgångar, som icke

äro avsedda för inkomstgivande företag, göra dessa synpunkter sig icke gällande.

Det synes därför kunna ifrågasättas, om ej 2 § c) lämpligen borde

bibehållas, samt de nya reglerna i 6 § sista stycket begränsas att avse förvaltningsförmögenheten

men icke de inkomstgivande företagen. Möjlighet att

sammanföra fömyelsefonder synes böra lämnas öppen, men bör sådant sammanförande

vara beroende av särskilt tillstånd.

Överståthållarämbetet framhåller, att enligt 6 § första stycket fondbildningslagen

skulle sådana medel, som influtit vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk, avsättas till tillfällig fond endast om medlen ej funne omedelbar

användning, vilket efter orden kunde gälla lika väl användning för anskaffande

av förbrukningsartiklar som för anskaffande av tillgång för stadigvarande

bruk. Såsom de sakkunniga själva framhållit borde emellertid

skyldigheten att avsätta medel till tillfällig fond gälla de medel som influtit

och ej omedelbart använts till anskaffande av annan tillgång för stadigvarande

bruk. Detta borde komma till uttryck i lagtexten. -— Det kunde vidare

ifrågasättas örn ej bestämmelsen i 6 § andra stycket, att kommun, som avhände

sig tillgång för stadigvarande bruk utan att erhålla ersättning till fulla

värdet, skulle äga till försäljningsfond avsätta ett belopp svarande mot skillnaden,

borde utvidgas att omfatta fall, då ersättning, som tillkommit kommun

på grund av försäkring av dylik egendom, understege egendomens verkliga

värde.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anmärker, att frågan om beräkning av värdet

av tillgång för stadigvarande bruk, som kommun avhände sig utan att

erhålla ersättning till fulla värdet, vid tillämping av 6 § andra stycket i förslaget

syntes behöva klargöras.

Kommunalfullmäktige i Gudmundrå socken ifrågasätta, om ej bestämmelserna

i 7 § borde uppmjukas så att kommun finge rätt att utan Kungl. Maj :ts

medgivande taga låneöverskottsfond i anspråk för ändamål, som vore av

samma eller liknande slag som det för vilket det ifrågakomna lånet upptagits.

Om t. ex. å ett för en viss skolhusbyggnad upptaget lån uppkomme överskott,

som tillförts låneöverskottsfond, borde överskottet utan särskilt medgivande

kunna tagas i anspråk för annan skolhusbyggnad.

Kommunalfullmäktige i Huddinge socken framhålla, att de till låneöverskottsfond

avsatta medlen ofta vore små i förhållande till den samlade kommunala

förmögenheten och att i sådana fall ett ianspråktagande av medlen

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

45

till förvärvande av ny kapitaltillgång borde kunna ske utan Kungl. Maj:ts

medgivande. Kommunens beslutande organ borde alltså ha möjlighet att vid

avsättning av medel till denna fond från fall till fall själv avgöra om beslutet

jämväl skulle innefatta förbud mot disponerande av överskottsmedlen

utan Kungl. Maj:ts medgivande. Visserligen hade de sakkunniga framhållit,

att Kungl. Maj:ts medgivande att taga i anspråk medel ur låneöverskottsfond

utan olägenhet kunde inhämtas samtidigt med att tillstånd att upptaga lån

söktes, men i många fall kunde kostnaderna för anskaffande av tillgång för

stadigvarande bruk vara av den storleksordningen att något lån ej behövde

upptagas utan lämpligen kunde finansieras med fondmedel och uttaxerade

medel.

Enligt 2 § c) gällande fondbildningslag äger kommun till särskild fond Departements(fömyelsefond)

avsätta medel för vidmakthållande av anläggning tillhörande chefeninkomstgivande

företag, i den mån överskott å företagets inkomster utöver

dess utgifter därtill lämna tillgång. Enligt de sakkunnigas förslag skulle denna

bestämmelse utgå ur 2 §. I stället skulle i 6 § införas en bestämmelse av

innehåll, att kommun i samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten

äger avsätta medel till tillfällig fond (förnyelsefond), därvid högst må

avsättas det belopp, varmed tillgång för stadigvarande bruk beräknas under

nästa år minska i värde, sedan från detta belopp avdragits i staten upptagna

amorteringar å lån för förvärv av tillgången.

Mot de föreslagna bestämmelserna om förnyelsefond ha de kommunala

myndigheterna i Göteborg anmärkt, att kommunerna i likhet med vad hittills

varit fallet borde lia möjlighet att jämväl under det löpande året till förnyelsefonder

avsätta medel av vinstgivande verks enligt verkställda bokslut

förefintliga driftsöverskott. Härvid har som exempel bland annat anförts,

att Göteborgs stad den 1 mars 1945 såsom en förnyelsefond för spårvägarna

i Göteborg avsatt visst belopp för nyanskaffning av rullande materiel.

De kommunala myndigheterna i Göteborg anse sålunda, att överskottet

från ett kommunalt verk bör få avsättas till en förnyelsefond oavsett om

avsättningen är avsedd att motsvara under året inträffad värdeminskning på

tillgång för stadigvarande bruk eller ej. De sakkunniga å andra sidan anse

att, sedan till förnyelsefond avsatts vad som erfordras för täckande av sådan

värdeminskning, anledning saknas att medge avsättning till förnyelsefond av

därefter uppkommande överskott.

För egen del vill jag ansluta mig till de sakkunnigas uppfattning. Förnyelsefonden

har i förslaget utformats som en ren värdeminsknings- eller

avskrivningsfond, och detta synes bäst överensstämma med de principer,

efter vilka fondbildningslagen är uppbyggd. I det förut angivna exemplet,

där fråga var örn avsättning av medel för anskaffning av rullande materiel

för spårvägarna i Göteborg, synes avsättning sålunda böra ske icke till en

förnyelsefond utan till en särskild fond. Förutsättningen för sådan avsättning

är enligt den föreslagna bestämmelsen i 2 § d) endast att kommunen i

samband med avsättningen fattar beslut örn att medlen skola användas för

det ifrågavarande ändamålet. Alla berättigade anspråk på fonderingsmöj
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 324.

ligheter i dylika fall torde sålunda vara tillgodosedda redan genom rätten

att göra avsättning till särskild fond. Lämpligheten av att fondera överskott

från affärsdrivande verk utan att något beslut om medlens användning

fattas synes i vissa fall kunna vara så diskutabel, att dylikt fonderingsbeslut

alltid bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Sådan avsättning bör

alltså endast kunna ske jämlikt 3 §.

Kammarkollegium har framhållit, att varje kommun borde kunna bilda

mera än en fömyelsefond, särskilt då kommunen hade affärsdrivande verk,

vilkas abonnenter icke vore identiska med kommunens skattebetalare. I

anledning härav vill jag framhålla, att de föreslagna bestämmelserna icke

utgöra hinder för ett dylikt förfaringssätt, dock att medlens uppdelning å

olika fonder icke binder medlens användning vid de respektive verken.

Vad de sakkunniga anfört rörande användning av fondmedel för täckande

av vissa ränte- och amorteringskostnader ( 7 § andra stycket) föranleder

ingen erinran från min sida.

Såsom Överståthållarämbetet anfört torde 6 § första stycket lämpligen

kunna kompletteras i så måtto att fonderingstvånget angives gälla medel,

som icke omedelbart finna användning för anskaffande av annan tillgång

för stadigvarande bruk. Har Kungl. Majit redan, jämlikt lagen den 12 juni

1936 angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet

tillhörig egendom, lämnat medgivande till medlens användning för annat ändamål,

gäller självfallet icke fonderingstvånget.

För undvikande av missförstånd vid tolkningen av 6 § torde vidare ordet

»försäljningsmedelsfonden» i andra stycket böra ändras till »försäljningsmedelsfond».

I samma stycke torde jämväl —- såsom kammarkollegium

framhållit — mellan orden »motsvarande» och »skillnaden» böra inskjutas

ordet »högst» till utmärkande av att det här angivna skillnadsbeloppet utgör

ett maximibelopp.

Vad i övrigt anmärkts mot förslaget i denna del anser jag icke vara av

beskaffenhet att böra föranleda ändringar i förslaget. Med de nyss angivna

jämkningarna i 6 § första och andra styckena samt med ett par redaktionella

ändringar anser jag mig sålunda kunna godtaga den föreslagna författningstexten

i 6 och 7 §§.

Gemensamma bestämmelser.

I 8 § fondbildningslagen givas föreskrifter örn placering av fondmedel.

Dessa föreskrifter ha enligt de sakkunniga icke förorsakat kommunerna

särskilda svårigheter, varför någon ändring i desamma icke föreslås.

I 9 § meddelas regler om ränta å fondmedel. Vid bildande av

särskild fond kan föreskrift meddelas, att ränta enligt vissa grunder skall

tillföras fonden. Dylik föreskrift skall lända till efterrättelse där icke kommunen

med kvalificerad majoritet fattar annat beslut, som av Kungl. Majit

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

47

fastställes. Ränta å särskild fond, vid vars bildande dylik föreskrift ej givits,

så ock å allmän fond och å tillfällig fond skall ej tillföras fonden.

10 och 11 §§ innehålla bestämmelser om f o n d b i 1 d n i n g s 1 a g e n s

tillämpningsområde. Vad i lagen är föreskrivet angående kommun

skall äga motsvarande tillämpning å församling, särskilt skoldistrikt,

municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle, som avses i 6 § lagen om fattigvården,

samt landsting. — Lagen avser ej skogsaccisfond, fond av överskottsmedel

å hamns rörelse eller fond, som utgör prästlönetillgång för

pastorat, samt ej heller fond uppkommen genom avsättning av medel, som erhållits

såsom vederlag för fastighet, vilken för något kommunens gemensamma

nytta avseende ändamål tillfallit kommunen genom gåva eller testamente,

eller fond bildad av annan egendom, som tillfallit kommun genom

gåva eller testamente med föreskrift angående egendomens användning,

eller av vederlag för sådan egendom.

De sakkunnigas förslag i förevarande del innebär, att bestämmelserna

om förande av ränta till särskild fond ändras samt alt fordran på kvalificerad

majoritet och Kungl. Maj:ts fastställelse för beslut om ändring av föreskrift

att viss fond skall tillföras ränta borttages. Vidare upptages i uppräkningen

över fonder, som fondbildningslagen icke avser, ytterligare en

fond, nämligen fond för gravunderhåll bildad enligt 7 § lagen om nyttjanderätt

till gravplats.

Beträffande föreskrifterna om ränta å fondmedel ha de sakkunniga

framhållit, att någon anledning att taga bort det nuvarande förbudet att tillföra

skatteregleringsfond (allmän fond) och tillfällig fond ränta icke syntes

föreligga. Beträffande ränta på särskild fond vore emellertid vissa justeringar

erforderliga. Sålunda borde lagtexten ge tydligt uttryck för att en kommun

hade rätt att även efter fondens bildande fatta beslut om förande av ränta till

fonden. Regeln syntes kunna avfattas så att den gåve uttryck för principen,

att för beslut att tillföra särskild fond ränta skulle gälla samma bestämmelser

som eljest gällde för beslut om avsättning av medel till särskild fond. Det

nuvarande stadgandet, att föreskrift örn ränteavsättning skulle lända till efterrättelse,

örn ej kommunen med kvalificerad majoritet och Kungl. Maj:ts

tillstånd annorlunda beslöte, innebure ett undantag från regeln att kommun

icke kunde binda sig att för framtiden avsätta medel till särskild fond. Någon

anledning att tillåta ett sådant undantag syntes knappast föreligga. Den

förut anförda principen, att beslut örn avsättande av ränta borde behandlas

som beslut örn avsättning av medel överhuvud, torde följaktligen böra tilllämpas

även så att kommunen i vanlig ordning kunde besluta underlåta att

tillämpa ett beslut att tillföra särskild fond ränta. De sakkunniga hade därför

föreslagit, att stadgandet om kvalificerad majoritet och Kungl. Maj :ts tillstånd

skulle utgå.

Vidkommande bestämmelserna örn fondbildningslagens tillämpningsområde

ha de sakkunniga anfört, att det icke syntes kunna ifrågakomma

att undantaga landstingen från den lagstiftning örn fondbildning som

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Departements
chefen.

ansåges lämplig för andra kommuner. De olägenheter gällande lag kunde ha

inneburit för landstingen torde i allt väsentligt försvinna genom de föreslagna

uppmjukningarna av lagens formföreskrifter. — Fondbildningslagen vore

icke tillämplig på kommunalförbund. Det torde emellertid vara tydligt att

även ett sådant kommunalt subjekt kunde behöva upplägga åtminstone vissa

fonder t. ex. tillfälliga fonder. Lagen om kommunalförbund hade icke undergått

någon ändring motsvarande den som i samband med fondbildningslagens

antagande vidtagits i kommunallagarna och enligt vilken i dem införts

orden »om fondbildning är särskilt stadgat». Följden härav måste anses vara

att ett kommunalförbund i motsats till andra kommunala subjekt hade kvar

den fondbildningsrätt det (enligt praxis) tidigare ägt. Denna rätt torde vara

tillfyllest och någon annan orsak att göra fondbildningslagen tillämplig på

kommunalförbund syntes icke föreligga. — Bland fonder, som fondbildningslagen

icke avsåge, torde böra införas den i 7 § lagen den 24 mars 1916 om

nyttjanderätt till gravplats reglerade fonden d. v. s. fondmedel vilka influtit

såsom engångsgottgörelse för vård och underhåll av gravplats för alltid eller

så länge gravplatsen utgjorde del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats.

I det av Överståthållarämbetet avgivna remissyttrandet anföres, att det vore

önskvärt att normer gåves för beräkning av den ränta som kommun enligt

9 § fondbildningslagen ägde tillföra särskild fond, därvid räntan lämpligen

syntes böra vara begränsad till den räntesats, som vid tiden för beslutet gällde

för lån mot inteckningar med bästa förmånsrätt, för statsobligationer eller

dylikt.

I övriga remissyttranden har förslaget i denna del lämnats utan erinran.

De föreslagna bestämmelserna om ränta å medel, som avsatts till särskild

fond, synas vara enkla och följdriktiga. Mot desamma har i remissyttrandena

endast anmärkts, att bestämmelserna borde kompletteras med normer

för ränteberäkningen. Något större behov av dylika normer torde emellertid

icke föreligga.

Ej heller i övrigt har jag något att erinra mot de sakkunnigas förslag i nu

förevarande delar.

Ändringar i kommunallagarna.

I samband med fondbildningslagens tillkomst infördes i kommunallagarna

(61 § lagen om kommunalstyrelse på landet, 56 § lagen om kommunalstyrelse

i stad, 58 § lagen om församlingsstyrelse, 45 § — numera 45 § 1 mom.

— lagen örn landsting, 47 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm och

62 § — numera 62 § 1 mom. — lagen om församlingsstyrelse i Stockholm)

ett stadgande av följande lydelse:

Hinder möter ej för kommun (stadskommun, församling, landsting) att

vid upprättandet av staten besluta, att vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det nästföljande året må utan nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda

ändamålet under det därpå följande året.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 324. 49

I detta stadgande lia de sakkunniga föreslagit vissa ändringar. De lia därvid

anfört:

Vissa risker finnas att fondbildningslagens stadganden skola kringgås genom

att kommunerna besluta reservationsanslag. Bestämmelserna örn kommunala

reservationsanslag böra därför avfattas med tanke på denna risk.

Det finns emellertid ingen annan anledning att stadga restriktioner för reservation

av anslag. Vi föreslå därför vissa ändringar i nuvarande regler.

Reservationsanslag kan nu beviljas endast i samband med upprättandet av

staten. Denna begränsning bör upphävas. I den omfattning kommun överhuvud

taget har möjlighet att anslå medel under löpande budgetår bör kommunen

alltså ha rätt att låta detta anslag få karaktär av reservationsanslag.

Kommun bör också ha rätt att under löpande budgetår såsom reservationsanslag

beteckna ett anslag som tidigare beslutats utan sådan beteckning.

Det har varit omtvistat, huruvida kommun har rätt att besluta ytterligare

reservation av medel, som kvarstå oförbrukade på ett reservationsanslag, sedan

året efter budgetåret förflutit. Vi anse att kommun bör lia sådan rätt

och att rätten bör fastslås i kommunallagstiftningen. Det synes emellertid

befordra reda och ordning att kräva att dylik ytterligare reservation skall

beslutas i samband med upprättandet av staten. Beslutet bör icke få gälla

mer än ett år men bör kunna förnyas.

I detta sammanhang böra slutligen uppmärksammas anslag av låne- och

fondmedel. Överskott på anslag av lånemedel kan aldrig få redovisas såsom

ingående i årets behållning. Anslaget måste tydligen stå till disposition ända

tills det ej längre behövs. Och har därefter något överskott uppstått, får

detta ej sammanblandas med driftöverskottet. Är fråga om ett med Kungl.

Maj :ts tillstånd upptaget lån, skall överskottet redovisas till låneöverskottsfonden.

På motsvarande sätt måste tydligen överskott på anslag av medel

ur särskild eller tillfällig fond återredovisas till den fond, varifrån medlen

tagits. Med hänsyn till det anförda torde det vara självfallet att bestämmelserna

örn reservationsanslag icke avse anslag av låne- eller fondmedel. Något

stadgande härom torde icke erfordras.

Vidare lia de sakkunniga föreslagit, att den nuvarande hänvisningen till

fondbildningslagens bestämmelser om kvalificerad majoritet skall utgå ur

kommunallagarna (23 § 2 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet, 27 §

2 mom. lagen om kommunalstyrelse i stad, 20 § 2 mom. lagen örn församlingsstyrelse,

33 § 2 mom. lagen om landsting, 26 § 2 morn. lagen örn kommunals

ty reise i Stockholm och 21 § 2 mom. lagen om församlingsstyrelse i

Stockholm).

De sakkunnigas förslag har i nu ifrågavarande delar berörts endast i remissyttrandena

från ett par kommuner.

Kommunalfullmäktige i Nacka socken anföra beträffande förslaget örn

ändring av 61 § lagen örn kommunalstyrelse på landet och motsvarande lagrum

i övriga kommunallagar:

En reglering av i paragrafen berörda förhållanden synes välbetänkt för

alt icke säga nödvändig med hänsyn till den utveckling kommunernas ekonomiska

verksamhet tagit under senare år. Särskilt under krisåren med dess

inskränkningar i fråga örn kommunernas rätt alt utföra byggnader och andia

arbetsföretag har det visat sig nödvändigt att reservera medel, som anvi
Ui

hung lill riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 324. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Departementschefen.

sats under ett år men då icke kunnat komma till användning, till ett nästkommande

år, men även därefter har det visat sig behövligt att lia en utväg

att reservera beviljat anslag. Att tillgripa den åtgärd, som nu står till

buds, nämligen att bilda en fond för ett visst byggnads- eller annat företag

för att därigenom kunna överföra överblivna medel från ett anslag till ett

nästkommande år, kan icke vara lämpligt. Om sålunda kommunalfullmäktige

med tillfredsställelse hälsar sakkunnigas förslag i denna del, kan fullmäktige

dock ej underlåta att påpeka, att den av sakkunniga föreslagna ordningen

för besluts fattande icke kan vara lämplig. Enligt sakkunnigas förslag

kan kommun under det år, för vilket ett anslag första gången är beviljat,

när som helst fatta beslut om att anslaget skall reserveras till nästkommande

år, och ett sådant beslut synes även kunna fattas i samband med behandlingen

av bokslutet för året, under det att beslut om ytterligare reservation av

ett en gång reserverat anslag måste fattas i samband med fastställande av

staten för det år, till vilket reservationen skall ske. Detta finner kommunalfullmäktige

mindre lämpligt, särskilt sedan nu staten — enligt förslaget örn

uppbördsreform — måste fastställas före oktober månads utgång. Det kan

vid denna tid vara svårt att överblicka, huruvida behov föreligger att reservera

ett anslag till kommande år. Örn exempelvis ett byggnadsanslag blivit

reserverat från ett tidigare år, kan det ofta vara omöjligt att i oktober bedöma,

huruvida byggnadsföretaget är färdigt och alla kostnader likviderade

före årets utgång. Ett bifall till de sakkunnigas förslag i denna del skulle

otvivelaktigt leda till, att kommunerna av försiktighetsskäl komme att besluta

örn reservation av en hel del anslag, där reserverande av medel sedan

vid årets slut visar sig överflödigt. Det synes därför kommunalfullmäktige

lämpligast, att frågan om reserverande av anslag får behandlas i samband

med bokslutet för det gångna året, då en klar bild kan erhållas över kommunens

finanser och vilka överskott, som tilläventyrs uppkommit på årets

anslag, liksom ock huruvida dessa överskott behöva reserveras för samma

ändamål kommande år. De sakkunniga ha såsom enda motiv för att beslut

örn reservationer skall fattas i samband med fastställande av staten anfört,

att man därigenom skulle få viss reda och ordning i kommunernas finanser.

Det synes kommunalfullmäktige, som örn man ännu bättre skulle få reda och

ordning i kommunernas finanser, om besluten om reservationer fattades i

samband med uppgörande av bokslutet.

Kommunalfullmäktige vill följaktligen förorda sådana bestämmelser, att

beslut örn reservationer skall fattas för ett år i sänder och senast vid det

sammanträde, där revisionsberättelsen för det gångna året behandlas.

Jämväl kommunalnämnden i Hällefors socken framhåller, att det vore

önskvärt, att reservation av anslag kunde få beslutas utan samband med statens

fastställande även under senare år än det för vilket anslaget beviljats.

Kommunalfullmäktige i Ytterlännäs socken anse däremot tillräckliga skäl

saknas ens för en så långtgående ändring som de sakkunniga föreslagit. Därest

anledning förefunnes att ändra förevarande bestämmelser, borde en restriktiv

regel av en eller annan form införas, då i annat fall föreskriften kunde

missuppfattas och leda till att överskott på allehanda särskilda anslag

planlöst reserverades år efter år utan att verkligt behov därav förelåge.

De föreslagna bestämmelserna angående beslut örn reservation av anslagna

medel innebära, att under det år, för vilket ett anslag beviljats, kommun

har rätt att när som helst besluta om reservation av anslaget till ett följande

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 324.

51

år. Därefter kan ytterligare reservation av samma anslag ske, om det ej förbrukas

under det år till vilket det reserverats; dock att beslut om ytterligare

reservation endast kan fattas i samband med upprättande av staten för det

år, till vilket anslaget skall ytterligare reserveras.

Mot vad sålunda föreslagits har anmärkts, att reservation av anslag borde

få beslutas utan samband med .statens fastställande även under senare år än

det, för vilket anslaget från början beviljats, och att bestämmelserna borde

avfattas så att dylikt beslut finge fattas för ett år i sänder och senast vid

det sammanträde, där revisionsberättelsen för det gångna året behandlades.

I anledning härav torde böra erinras örn att beslut angående reservation av

anslag av tekniska skäl aldrig — och alltså icke heller beträffande det år, för

vilket anslaget först beviljats — bör få meddelas senare än vid utgången av

det år, under vilket det enligt gällande beslut skall användas. Har så icke skett

kommer vad som är kvar av anslaget att automatiskt ingå i behållningen för

det förflutna året. Skillnaden mellan vad som enligt förslaget gäller för nytt

anslag respektive för anslag, som redan en gång reserverats, är sålunda endast

den att beslut om reservation av nytt anslag kan fattas under hela det år

för vilket det beviljats, medan beslut om förnyad reservation måste fattas

vid det sammanträde, å vilket utgifts- och inkomststaten för nästa år fastställes.

Genom ändring av de föreslagna bestämmelserna i föreslagen riktning

skulle alltså endast kunna vinnas att kommun beträffande anslag, som

reserverats från föregående år, finge ytterligare någon månad till förfogande

för att bestämma sig för huruvida reservation av anslaget ännu en gång

skulle beslutas eller ej. Vid sådant förhållande anser jag mig icke ha anledning

frångå de sakkunnigas förslag härutinnan.

Ej heller i övrigt har jag något att erinra mot de sakkunnigas ändringsförslag

beträffande kommunallagarna. Jag vill emellertid tillägga, att den vidgade

rätten att reservera anslagsmedel givetvis icke bör av de kommuner,

som åtnjuta understöd av skatteutjämningsmedel, utnyttjas så att de bereda

sig större bidrag än de rätteligen borde erhålla. Vid Kungl. Maj :ts granskning

av utgiftsstaterna måste därför beaktas i vad mån medelsbehov, som avses

med i staten upptagna anslag, redan kunna anses vara tillgodosedda genom

förefintliga reservationer.

Departementschefens hemställan.

Med iakttagande av vad jag i det föregående anfört ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag örn kommunal fondbildning;

2) lag angående ändrad lydelse av 23 § 2 mom. och 61 § lagen den 6 juni

1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på landet;

3) lag angående ändrad lydelse av 27 § 2 mom. och 56 § lagen den 6 juni

1930 (nr 252) örn kommunalstyrelse i stad;

4) lag angående ändrad lydelse av 20 § 2 mom. och 58 § lagen den 6 juni

1930 (nr 259) örn församlingsstyrelse;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

5) lag angående ändrad lydelse av 33 § 2 mom. och 45 § 1 mom. lagen

den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting;

6) lag angående ändrad lydelse av 26 § 2 mom. och 47 § lagen den 15

juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 21 § 2 mom. och 62 § 1 mom. lagen den

6 juni 1930 (nr 260) örn församlingsstyrelse i Stockholm.

De ifrågavarande författningarna torde lämpligen böra träda i kraft den

1 januari 1947. '' . .:*• >i#jj

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 324.

53

Bihang.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1936

(nr 281) om kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas att 1—7 §§ samt 9 och 11 §§ ävensom rubriken till

4 och 5 §§ lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Inledande bestämmelse.

1 §•

Kommun äger---till fond.

Sådan fond är:

särskild fond--— kommunalt behov;

skatteregleringsfond för reglering av utdebiteringen; eller

tillfällig fond.

Att kommun---framgår av 4 § 2 mom. och 6 §.

Örn särskild fond.

2 §-

Kommun äger---ändamål, nämligen:

a) för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd (gratifikation)

samt av olycksfallsersättning eller sjukunderstöd åt personer i kommunens

tjänst eller av pension eller understöd (gratifikation) åt deras efterlevande

(pensionsfond );

b) till täckande — — — förlusten (försäkringsfond);

c) för tillgodoseende av kommunens behov att äga tillgång till rörelsekapital

att tillfälligt nyttjas för bestridande av löpande utgifter intill dess

att därför avsedda inkomster inflyta (kassaförlagsfond); samt

d) till bestridande av kostnaderna för visst bestämt ändamål, örn vars

tillgodoseende kommunen fattat beslut.

3 §•

Vill kommun---beslut därom Konungens medgivande. Sådant medgivande

---rörande fonden.

Om skatteregleringsfond.

4 §.

1 mom. I samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten äger

kommun avsätta medel till skatteregleringsfond eller taga i anspråk medel

ur fonden. Beslut om avsättning må ej avse mer än en femtedel av det

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

belopp, som enligt samma stat skall täckas med allmän kommunalskatt,

och må ej bringa fonden att överstiga hälften av sagda belopp. Vid beräkningen

av det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt, skall

hänsyn ej tagas till avsättning till skatteregleringsfonden. Beslut att taga

medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel av det högsta belopp,

vartill fonden uppgått under det år beslutet fattas eller något av de

två närmast föregående åren.

2 mom. I stad skall finnas skatteregleringsfond uppgående lägst till ett

belopp av en krona för skattekrona. Befinnes vid utgifts- och inkomststatens

fastställande den beslutade utdebiteringen icke täcka medelsbehovet,

skall, i den mån bestämmelserna i 1 mom. så medge, underskottet anvisas

ur fonden; har utdebiteringen bestämts högre än som erfordras för att täcka

behovet, skall överskottet avsättas till fonden. Kommer fonden att understiga

ett belopp av en krona för skattekrona, skall i nästa utgifts- och inkomststat

skillnaden avsättas till fonden; kommer fonden genom avsättning

enligt detta moment att överstiga det i 1 mom. stadgade maximibeloppet,

skall i nästa stat skillnaden upptagas som inkomst ur fonden.

3 mom. Konungen äger meddela föreskrifter angående uppläggande av

skatteregleringsfond i nybildad stad.

5 §.

Där särskilda skäl äro, må med Konungens tillstånd medel avsättas till

eller tagas i anspråk ur skatteregleringsfond utöver vad i 4 § stadgas. Sådant

tillstånd kan lämnas genom fastställelse å reglemente eller andra föreskrifter

rörande fonden och må förknippas med villkor för de avsatta medlens

tagande i anspråk.

Örn tillfällig fond.

6 §•

Hava medel —--tillfällig fond (försäljningsmedelsfond).

Avhänder sig kommun tillgång för stadigvarande bruk utan att erhålla

ersättning till fulla värdet, må ett belopp motsvarande skillnaden avsättas

till försäljningsmedelsfonden.

Till tillfällig fond (låneöverskottsfond) skola avsättas överskottsmedel å

lån, som av kommun upptagits med Konungens tillstånd och som ej i

sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet.

Erhåller kommun eljest belopp, som ej är att hänföra till kommunens

löpande inkomster, må beloppet avsättas till tillfällig fond.

I samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten äger kommun

avsätta medel till tillfällig fond (förnyelsefond). Härvid må högst avsättas det

belopp, varmed tillgång för stadigvarande bruk beräknas under nästa år

minska i värde, sedan från detta belopp avdragits i staten upptagna amorteringar

för förvärv av tillgången.

7 §•

Låneöverskottsfond må ej tagas i anspråk utan Konungens medgivande.

Andra till---tågås i anspråk för bestridande av kostnader för anskaffande

av tillgång för stadigvarande bruk. Beslut att---och fast
ställelse.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

55

9 §.

Kommun äger tillföra särskild fond ränta. Beslut därom fattas i den

ordning, som gäller för beslut om avsättning av medel till fonden. Ränta

å allmän fond eller tillfällig fond må ej tillföras fonden.

11 §•

Denna lag---pastorat, samt ej fond uppkommen---sådan

egendom. Ej heller avser lagen fond för gravunderhåll bildad enligt 7 § lagen

den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946. Med iakttagande av vad nedan

stadgas äger den tillämpning även på då befintliga fonder och skall därvid

allmän fond anses som skatteregleringsfond.

Av Konungen jämlikt äldre lag lämnade föreskrifter skola fortfarande äga

giltighet.

Fömyelsefond enligt 2 § c) äldre lag må tagas i anspråk för avsett ändamål

men den må icke tillföras nya medel. Kommunen äger rätt att överföra

medel i sådan fond till fömyelsefond enligt 6 § femte stycket.

Stad skall senast i samband med fastställande av stat för år 1949 hava

beslutat till skatteregleringsfond avsätta så stort belopp att fonden uppgår

till stadgat minimibelopp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:504 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition ''ined förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 22 december 1939 a1 i texten