Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för försvaret

1946-10-04 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:342, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för försvaret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

1

Nr 342.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse

för försvaret; given Stockholms slott den 4 oktober

1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar

av betydelse för försvaret.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll WIG. 1 sami. Nr 342.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

Förslag

till

Lag

med särskilda Ibestämmelser örn uppfinningar av betydelse för försvaret.

Härigenom förordnas som följer.

Förbud mot uppfinnings offentliggörande.

1 §■

Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här

i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes, må ej offentliggöras eller,

när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan om patent

eller annan skyddsrätt i främmande stat eller eljest yppas, där ej annat följer

av vad nedan sägs.

Vad med krigsmateriel skall förstås bestämmer Konungen.

2 §.

Patentansökningar och därtill hörande handlingar skola av patentmyndigheten

för granskning beträffande uppfinningarnas betydelse för rikets försvar

hållas tillgängliga för myndighet som Konungen bestämmer (granskningsmyndigheten).

Finner granskningsmyndigheten uppfinning som i 1 § sägs vara av sådan

betydelse för försvaret att den alltjämt bör hemlighållas, skall den utan

dröjsmål meddela beslut därom. Föreligger ej sådant beslut inom en månad

efter det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten

att ansökningens föremål tydligt framgår därav, vare förbud varom

stadgas i 1 § ej därefter gällande med avseende å uppfinningen.

3 §.

Den som önskar att förbud varom stadgas i 1 § skall hävas äger göra

särskild ansökan därom hos granskningsmyndigheten, som utan dröjsmål

prövar huruvida uppfinningen är av sådan betydelse för försvaret att den

alltjämt bör hemlighållas.

4 §■

Har staten icke inom tre månader efter det granskningsmyndigheten enligt

2 eller 3 § meddelat beslut om fortsatt hemlighållande av uppfinning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

3

genom beslut om expropriation eller annorledes förvärvat all rätt till uppfinningen,

upphör förbudet att gälla vid utgången av denna tid. Konungen

äger dock, om det av särskilda omständigheter finnes påkallat, dessförinnan

besluta om förlängning av tiden med högst fyra månader.

5 §•

Så länge förbudet är gällande skall ansökning örn patent å uppfinningen

icke offentliggöras enligt 7 § första stycket eller 20 § andra stycket förordningen

angående patent.

6 §.

Besvär över granskningsmyndighetens beslut örn fortsatt hemlighållande

av uppfinning må anföras hos Konungen utan begränsning till viss tid.

Expropriation.

7 §•

Finnes uppfinning vara av särskild betydelse för försvaret, äger Konungen

föreskriva, att uppfinningen må utnyttjas för statens räkning eller av annan

som Konungen bestämmer.

Är uppfinningen av beskaffenhet som i 1 § sägs, äger Konungen föreskriva,

att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten.

Hemliga patent.

8 §■

Sölces för statens räkning patent å uppfinning som i 1 § sägs, äger Konungen,

därest uppfinningen är av särskild betydelse för försvaret, föreskriva,

att 7 § förordningen angående patent ej skall tillämpas på ansökningen.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter vad i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen,

varde hemligt patent meddelat samt bevis därom utfärdat; och må

förty de till ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd

utlämnas till annan eller något yppas om dem.

Patentmyndigheten skall göra anteckning om patentet i ett särskilt register,

som ej är tillgängligt för allmänheten.

9 §•

Plar statens rätt med avseende å uppfinning som avses i 8 § övergått till

annan eller uppliäves föreskrift som där sägs, skall alltjämt anhängig ansökan

i fortsättningen handläggas enligt 7 § förordningen angående patent.

Är patent meddelat, skall anteckning därom göras i det allmänna patentregistret

samt kungörande och offentliggörande i övrigt ske i enlighet med

sjätte stycket i samma paragraf.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Ersättning.

10 §.

Meddelas enligt 2 eller 3 § beslut om fortsatt hemlighållande av uppfinning

eller meddelas sådant beslut som avses i 7 §, skall skälig ersättning

utgå av allmänna medel för skada eller intrång som därigenom sker.

Talan om ersättning prövas av Stockholms rådhusrätt i den sammansättning

som angives i 23 § förordningen angående patent.

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Den som till följd av bestämmelserna i denpp lag vinner kännedom örn

uppfinning varom där sägs må ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller i

oträngt mål yppa något därom.

12 §.

Bryter någon mot förbud som i 1 § sägs eller mot bestämmelsen i 11 §,

straffes med dagsböter eller fängelse, där ej gärningen enligt annat lagrum

är belagd med strängare straff.

Böter tillfalla kronan.

13 §.

I mål örn ersättning enligt 10 § eller om ansvar eller skadestånd på grund

av gärning som i 12 § sägs äger rätten förordna, att målet helt eller delvis

skall handläggas inom stängda dörrar. Samma lag vare, där talan föres beträffande

patent som avses i 8 §.

14 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 och gäller till och med den

31 december 1949.

Genom denna lag upphäves lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda

bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller

folkförsörjningen m. m.

Förbud varom stadgas i 1 § nya lagen skall icke äga avseende å uppfinning,

beträffande vilken vid lagens ikraftträdande förbud, som sägs i 5 §

lagen den 30 juni 1942, icke är gällande.

Har sådant beslut, som avses i 6 § lagen den 30 juni 1942, meddelats

med avseende å uppfinning, skall vid nya lagens tillämpning så anses som

om beslut enligt 2 § sistnämnda lag örn fortsatt hemlighållande av uppfinningen

meddelats den 1 januari 1947.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

5

Har Konungen med stöd av 13 § lagen den 30 juni 1942 föreskrivit, att

7 § förordningen angående patent ej skall tillämpas på ansökning om patent

å viss uppfinning, skall vad i nya lagen stadgas om hemliga patent i

tillämpliga delar gälla, ändå att uppfinningen ej är av beskaffenhet som i

1 § denna lag sägs.

Den i 2 § nya lagen angivna tiden av en månad skall ej räknas från tidigare

dag än den, då lagen träder i kraft.

Beslut om fortsatt hemlighållande av uppfinning enligt 2 eller 3 § nya

lagen skall ej gälla längre än lagen äger giltighet. Sådant beslut som meddelats

med stöd av 7 § samma lag gäller utan hinder av att lagen upphör

att gälla.

När nya lagen upphör att gälla, skall vad i 9 § samma lag stadgas äga

motsvarande tillämpning, såvitt fråga ej är om patent som icke längre är

gällande.

Stadgandena i och 11 §§, 12 § andra stycket och 13 § nya lagen skola

lända till efterrättelse jämväl sedan lagen upphört att gälla. Vad i 12 §

första stycket stadgas skall ock därefter lända till efterrättelse med avseende

å överträdelse t v det i 11 § stadgade förbudet samt i fråga örn annan

förseelse som i 12 § sägs, såvitt denna begåtts under lagens giltighetstid.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 september 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Quensel, Erlander, Danielson, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Quensel, samt t. f. chefen för handels- och folkhushållningsdepartementen,

statsrådet Danielson, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, fråga om särskilda för fredstid avsedda bestämmelser rörande uppfinningar

av betydelse för rikets försvar.

Föredraganden anför härvid följande.

Genom lag den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser örn

uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.

ha meddelats åtskilliga stadganden som avse att tillgodose det allmännas intresse

av att kunna utnyttja eller hemlighålla dylika uppfinningar ävensom

därmed jämförliga förfaranden och anordningar av teknisk natur. Lagen är

en fullmaktslag av provisorisk natur. De centrala bestämmelserna i lagen

kunna enligt 1 § sättas i tillämpning av Kungl. Majit vid krig eller krigsfara,

vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden. Ursprungligen gällde lagen till och med den 30 juni 1943 men

har erhållit förlängd giltighet, senast genom lag den 29 juni 1946 (nr 366)

till och med den 30 juni 1947.

Sedan fråga uppkommit örn att även för fred tillskapa en lagstiftning av

liknande innehåll, tillkallade jag den 5 december 1945 med stöd av erhållet

bemyndigande särskilda sakkunniga att inom departementet biträda med

utredningen av denna fråga. De sakkunniga1, vilka antagit namnet 1945 års

försvarsuppfinningskommitté, lia den 1 mars 1946 avgivit betänkande med

förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse

för rikets försvar (SOU 1946: 25). Efter det yttranden inhämtats över

förslaget samt detta varit föremål för överarbetning inom departementet, anhåller

jag att nu få upptaga detta ärende till behandling.

1 De sakkunniga vörö generaldirektören N. T. Löwbeer, ordf., överingenjören B. Sundfeldt,

t. f. byråchefen i försvarsdepartementet G. A. Widell, byråchefen Å. C. von Zweigbergk och

generaldirektören S. A. E. Ödeen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

7

Gällande bestämmelser lii. m.

Författningsbestämmelser med syfte att tillgodose det allmännas intresse

i fråga om uppfinningar och därmed likartade arbetsresultat av teknisk natur

finnas för närvarande dels i förordningen den 16 maj 1884 angående patent

dels ock i nyssnämnda lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar

av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.

Patentförordningen har sålunda sedan sin tillkomst i 17 § bestämmelser av

innehåll att, därest Konungen prövar nödigt att patenterad uppfinning skall

upplåtas till allmänhetens fria begagnande eller utövas för statens räkning,

patentet ej utgör hinder häremot. Patenthavaren är i dylikt fall berättigad

till full ersättning.

Denna bestämmelse i patentförordningen har emellertid ansetts icke vara

tillfyllest för det allmännas behov i förevarande avseende. I samband med

det andra världskriget tillkom därför nämnda lag av den 30 juni 1942. Till

grund för denna ligger ett av 1938 års patentutredning den 9 december 1941

avgivet betänkande.11 detta framhöll utredningen, att det dåvarande rättsläget

i olika avseenden vore mindre tillfredsställande. Sålunda kunde andra statsorgan

än patentmyndigheten som regel icke få del av patentansökningshandlingar,

förrän ansökningen författningsenligt kungjorts. Emellertid kunde

det, särskilt under krigsförhållanden, vara av ej ringa värde, att därtill ägnade

statsorgan snarast finge del av sådana handlingar för att kunna undersöka,

i vad mån ansökningarna avsåge militära uppfinningar eller vore av

särskild betydelse för folkförsörjningen. Man kunde därigenom erhålla del

av uppfinningar, vilkas snabba exploatering läge i statens intresse och där

det därför vore önskvärt att hastigt nå kontakt med patentsökandena. Kännedomen

om en patentsökt uppfinning kunde också stundom påverka det

allmännas dispositioner beträffande stöd för andra liknande uppfinningar.

Vidare kunde det, särskilt när det gällde militära uppfinningar, vara ett

vägande statsintresse, att uppfinningen ej komme till utomståendes kännedom.

Från militär synpunkt skulle det vara av värde, om något statsorgan

hade befogenhet att föreskriva uppskov med patentansöknings kungörande

samt att ålägga patentsökanden att hemlighålla uppfinningen och ej söka

skydd därå i utlandet. I betänkandet erinrades härefter om att nuvarande

bestämmelser om expropriation av patenträtt enligt 17 § patentförordningen

gällde blott beviljade patent och att sådan expropriation finge gå ut på

endast att uppfinningen ställdes till allmänhetens fria förfogande eller att

staten erhölle rätt att — jämte patenthavaren eller annan rättsinnehavare

— utnyttja uppfinningen. Införande av möjlighet att även före patentbeviljandet

vidtaga expropriationsåtgärd syntes kunna vara av särskild betydelse

med hänsyn både till snabb exploatering och till fortsalt hemlighållande.

Åtminstone i fråga örn militära uppfinningar kunde det vidare vara erforderligt

att meddela föreskrift örn att patenträtten skulle helt avstås till staten.

Även när det gällde förfaringssätt eller anordningar, som icke patentsökts

eller ens vore av patenterbar natur, kunde statsintresset kräva expro
1

Ej tryckt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

priationsåtgärder för att åstadkomma snabb exploatering eller framtvinga

hemlighållande. För att expropriationsmöjligheten skulle bli effektiv syntes

då även fordras, att staten finge möjlighet att framtvinga upplysningar

om hemliga förfaringssätt och anordningar. Slutligen kunde för staten föreligga

intresse av att å ena sidan bevara en uppfinning såsom hemlig men å

andra sidan vinna rättsskydd mot att annan senare erhölle patent å liknande

uppfinning eller eljest utnyttjade uppfinningen. Det mest effektiva

medlet att vinna detta syfte syntes vara, att möjlighet bereddes staten att

erhålla hemligt patent.

På grundval av patentutredningens förslag tillkom lagen den 30 juni 1942

med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar

eller folkförsörjningen m. m.1 Såsom inledningsvis nämnts fordras för

lagens tillämpning förordnande av Kungl. Maj:t. Sådant förordnande har

meddelats genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 552).

Lagen innehåller föreskrifter i samtliga de hänseenden, som äro angivna i

patentutredningens förut återgivna uttalanden, eller örn granskning i statens

intresse av inkommande patentansökningar, om upplysningsplikt angående

uppfinningar, örn förbud mot uppfinnings offentliggörande, om expropriation

av uppfinningar samt om hemliga patent å uppfinningar för statens räkning.

Bestämmelserna gälla i vissa fall endast sådana uppfinningar, som äro av

särskild betydelse för rikets försvar, i andra fall även uppfinningar, som äga

sådan betydelse för folkförsörjningen i riket. I vissa hänseenden gälla olika

regler för sådana uppfinningar, som ha särskilt avseende å krigsmateriel, och

övriga. Flertalet bestämmelser i lagen äga tillämpning icke endast på uppfinningar

utan även på förfaranden eller anordningar av teknisk natur som

ej äro att hänföra till uppfinningar.

För granskning av patentansökningar med hänsyn till uppfinningarnas

betydelse för rikets försvar (försvarsuppfinningar) eller folkförsörjningen

i riket (försörjningsuppfinningar) ävensom för de uppgifter i

övrigt, som angivas i lagen, skall finnas en särskild granskningsnämnd (2 §).

Patentansökningar och därtill hörande handlingar, som granskningsnämnden

behöver för sin verksamhet, skola av patentmyndigheten hållas tillgängliga

för nämnden (3 §). För att staten skall ha möjlighet att erhålla kännedom

örn även icke patentsökta uppfinningar innehåller lagen bestämmelser om

viss upplysningsplikt. Sålunda stadgas, att om det finnes angeläget

med hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, Konungen äger

ålägga den som företräder, förestår eller leder visst näringsföretag här i riket

att meddela fullständiga upplysningar om vad som inom företaget är känt

angående uppfinning som berör företagets verksamhetsområde (4 § första

stycket). Samma upplysningsplikt kan Konungen, örn det på grund av särskilda

omständigheter finnes erforderligt, ålägga även annan, sedan tillfälle

lämnats den som företräder, förestår eller leder företaget att uttala sig (4 §

andra stycket).

1 Proposition nr 204/1942 och första lagutskottets utlåtande nr 43/1942.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 342.

9

Om förbud mot uppfinnings offentliggörande givas bestämmelser

i 5—11 §§. Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel

och tillkommit här i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes, får

ej utan tillstånd av granskningsnämnden offentliggöras eller, när den icke är

offentliggjord, göras till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt

i främmande stat eller eljest yppas (5 §). Vad som skall förstås nied

krigsmateriel framgår av kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 554). Fråga örn

tillstånd till yppande skall av granskningsnämnden prövas utan dröjsmål,

och meddelat tillstånd kan återkallas, om synnerliga skäl därtill föreligga

(9 §). I fall, där patent sökes å uppfinning som nu nämnts och granskningsnämnden

finner, att uppfinningen är av sådan betydelse för rikets försvar

att den alltjämt bör hemlighållas, skall nämnden underrätta patentmyndigheten

örn sitt beslut senast inom tre månader efter det så beskaffade ansökningshandlingar

inkommit till myndigheten, att ansökningens föremål tydligt

framgår därav. Kungörande av patentansökningen enligt patentförordningen

skall då tills vidare ej äga rum. Lämnas ej sådan underrättelse, upphör förbudet

mot yppande, men nämnden kan senare, om synnerliga skäl föreligga,

besluta nytt dylikt förbud (6 §). Vad angår uppfinning, som ej har särskilt

avseende å krigsmateriel, kan förbud mot offentliggörande meddelas genom

särskilt beslut. Finner granskningsnämnden dylik uppfinning vara av sådan

betydelse för rikets försvar att den bör hemlighållas, kan nämligen nämnden,

såframt det gäller uppfinning, som tillkommit här i riket eller tillhör någon

som är bosatt härstädes, föreskriva förbud enligt 5 § tills vidare. Gäller

det patentsökt uppfinning, skall ej heller sådan patentansökan kungöras

(7 §). Beträffande uppfinning, som enligt nu återgivna bestämmelser bör

hemlighållas, kan granskningsnämnden även meddela förbud tills vidare

mot utnyttjande av uppfinningen. Nämnden kan dessutom stadga skyldighet,

vid vite, att lämna uppgift örn åtgärd eller förhållande, som kan ha gjort

uppfinningen känd eller föranleda till att den blir känd (8 §). Befogenhet,

som enligt vad nu sagts tillkommer granskningsnämnden, har lagen även

tillerkänt Konungen (11 § andra stycket).

Ett av granskningsnämnden enligt 6—8 §§ meddelat beslut har endast

provisorisk karaktär. Vill nämnden, att det skall förbli gällande, skall den

inom tre månader från beslutets dag underställa detsamma Konungens prövning.

Om inte det sker, upphör ifrågavarande förbud eller föreskrift att gälla

vid utgången av nämnda tid (10 §). Besvär över nämndens beslut får anföras

hos Konungen utan begränsning till viss tid (11 § första stycket).

Bestämmelser örn expropriation av rätt till uppfinning givas i 12 §.

Enligt detta lagrum gäller, att örn uppfinning finnes vara av särskild betydelse

för rikets försvar eller för folkförsörjningen i riket, Kungl. Majit äger

föreskriva, att uppfinningen må utnyttjas — utom av uppfinnaren och hans

rättsinnehavare — för statens räkning eller av annan, som Kungl. Majit bestämmer,

eller ock alt den skall ställas lill allmänhetens fria förfogande. I

fråga om uppfinning av särskild betydelse för rikets försvar kan Kungl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 342-

Majit även föreskriva den längre gående expropriationsåtgärden, att all

rätt till uppfinningen skall avstås till staten.

Vad i 4, 5 och 7—12 §§ är stadgat med avseende å uppfinning skall jämlikt

15 § äga motsvarande tillämpning å förfarande eller anordning

av teknisk natur som ej är att hänföra till uppfinning.

Om hemliga patent givas regler i 13 §. Sökes för statens räkning

patent å uppfinning som är av särskild betydelse för rikets försvar — varvid

statens rätt till uppfinningen kan ha förvärvats genom avtal eller genom expropriation

— äger Kungl. Majit föreskriva ett särskilt förfarande i patentärendet.

Detta innebär, att patentansökningen icke, såsom eljest enligt 7 §

patentförordningen skall ske, offentliggöres genom kungörelse i allmänna

tidningarna samt genom att ansökningshandlingarna hållas tillgängliga hos

patent- och registreringsverket. Om i övrigt förutsättningar för bifall till

ansökningen föreligga, skall s. k. hemligt patent meddelas, varom anteckning

icke göres i det allmänna, hos patentmyndigheten förda registret

utan i ett särskilt register, som ej är tillgängligt för allmänheten. De till

ärendet hörande handlingarna må icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas

till annan eller något om dem yppas.

I 14 § regleras förfarandet i det fall, då Kungl. Majit upphäver föreskrift

örn det hemliga förfarandets tillämpning eller då statens rätt till uppfinningen

övergått till annan. I dylika fall skall det ordinära förfarandet enligt 7 §

patentförordningen återupptagas. Har hemligt patent redan meddelats, skall

anteckning i det allmänna patentregistret jämte övriga publicitetsåtgärder

vidtagas i efterhand.

Enligt 16 § skall ersättning av allmänna medel utgå för skada

eller intrång, som sker genom vissa åtgärder enligt lagen, nämligen beslut

att patentsökt uppfinning skall hemlighållas (6 §), föreskrift om förbud mot

offentliggörande av annan uppfinning än sådan, som har särskilt avseende

å krigsmateriel (7 §), avslag på begäran om dispens från förbud mot offentliggörande

av uppfinning eller återkallelse av meddelad dispens (9 §), förbud

mot utnyttjande av uppfinning (8 §) samt expropriation (12 §). Talan

om ersättning prövas av Stockholms rådhusrätt i den sammansättning, som

är föreskriven vid handläggning av vissa patentmål.

I lagens återstående paragrafer givas bestämmelser örn tystnadsplikt för

dem som till följd av lagens bestämmelser vinna kännedom om uppfinning,

förfarande eller anordning, varom där sägs (17 §), om straff för överträdelse

av lagens bestämmelser (18 och 19 §§) samt om handläggning inom stängda

dörrar av vissa mål enligt lagen (20 §). Slutligen stadgas i 21 §, att Kungl.

Majit äger meddela närmare bestämmelser angående lagens tillämpning.

För den enligt lagen tillsatta granskningsnämnden har utfärdats instruktion

den 30 juni 1942 (nr 553). Angående nämndens verksamhet till

och med den 30 juni 1946 må nämnas följande.

Antalet granskade ärenden har utgjort 2 077. Dessa fördela sig, i den mån

de hunnit bli avgjorda före den 1 juli 1946, sålunda. Ingivna framställningar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

11

om tillstånd till yppande, vilka uppgått till 42, lia samtliga bifallits, i vissa

fall dock först sedan framställningarna begränsats. I 125 fall sammanlagt

har nämnden i fråga om patentsökta uppfinningar funnit anledning meddela

beslut örn uppfinnings hemlighållande. I samband härmed har nämnden

underrättat den statsmyndighet, vanligen någon av de militära förvaltningarna,

som ansetts närmast ha intresse av uppfinningen i fråga, och begärt

vidtagande av de åtgärder, som ur försvarets synpunkt kunnat anses lämpliga.

Av nämnda statsmyndigheters svarsskrivelser har framgått, att i vissa fall

uppfinningen icke ansetts vara av sådan art, att vidare hemlighållande erfordrades,

i andra fall har frivillig överenskommelse träffats mellan uppfinningens

innehavare och vederbörande statsmyndighet. Beträffande 61 uppfinningar

har granskningsnämnden funnit anledning att i och för deras fortsatta

hemlighållande underställa sitt beslut Kungl. Maj:ts prövning. Vidare

har nämnden beträffande 47 av dessa uppfinningar med stöd av 13 § i

lagen tillstyrkt framställning från vederbörande statsmyndighet, att 7 § förordningen

angående patent ej skulle tillämpas å ifrågavarande ansökningar,

d. v. s. att ansökningarna icke skulle kungöras. Patentansökningar, som ingivits

eller övertagits av statsmyndighet, ha resulterat i beviljandet av 12

hemliga patent.

Av de ansökningar nämnden granskat men icke ansett böra hemlighållas ha

dock vissa ansetts vara av sådan art, att nämnden låtit dem komma till

vederbörande statsmyndighets kännedom.

Nämnden har endast i mindre utsträckning funnit anledning att granska

patentansökningar rörande fönsörjningsuppfinningar. Tillämpning av bestämmelsen

örn upplysningsplikt har ej påkallats i något fall. Sedan uppfinning

en gång frigivits, har något beslut örn förnyat förbud mot yppande

icke fattats. Slutligen må nämnas, att stadgandena i 8 § ej vunnit tillämpning

och att expropriation icke heller tillgripits vid något tillfälle.

Framställning om utredning.

Redan i det av 1938 års patentutredning avgivna betänkandet berördes

frågan, huruvida särskilda bestämmelser med avseende å uppfinningar och

anordningar av betydelse för rikets försvar vore behövliga även under fredstid.

I betänkandet antyddes, att särskilda stadganden om militära uppfinningar

måhända borde ingå i en blivande ny patentlag. Erfarenheterna vid

en provisorisk lags tillämpning syntes bliva av värde vid avgörandet, huruvida

i framliden erfordrades särbestämmelser i ämnet.

Spörsmålet har vidare upptagits i det betänkande med utredning och förslag

angående rätten till vissa uppfinningar m. m., som den 20 juni 1944

avgivits av en inom handelsdepartementet tillkallad utredningsman (SOU

1944:27). Utredningsmannen yttrade, att samma skäl, som talade för att

staten i ofredstider skulle kunna förfoga över uppfinningar av militär art,

gjorde sig gällande även i fred. Det syntes för staten vara ett väl så stort

intresse att äga disponera över dylika uppfinningar under fredliga förhållanden

som under krig. Möjligheterna till deras tillgodogörande i full utsträck
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

ning på mest ändamålsenliga sätt bleve därigenom större. Utredningsmannen

förordade, att frågan gjordes till föremål för särskild utredning. I flera av

de över utredningsmannens betänkande avgivna yttrandena biträddes detta

förslag.

Den enligt 1942 års lag tillsatta granskningsnämnden har sedermera i

skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 29 oktober 1945 hemställt

om utredning av frågan. Granskningsnämnden yttrade i sin skrivelse, att

starka skäl syntes tala för att särskilda bestämmelser örn uppfinningar av

betydelse för försvaret gällde jämväl i fredstid. Ej minst den senaste tidens

utveckling på det krigstekniska området gjorde, att det syntes betänkligt

att släppa möjligheten att även i framtiden med hänsyn till det allmännas

intresse utöva kontroll på detta område. Nämnden, som icke ansåg sig böra

framlägga något eget förslag till nya bestämmelser, förordade att hela frågan

om behovet och den lämpliga utformningen av särskilda stadganden örn

uppfinningar av betydelse för försvaret och folkförsörjningen m. m. upptoges

till förutsättningslös utredning. Därvid borde bl. a. undersökas, huruvida

för framtiden en särskild granskningsnämnd erfordrades eller örn dess funktioner

kunde övertagas av annat statsorgan.

Vid anmälan av denna skrivelse i statsrådet den 30 november 1945 yttrade

jag bl. a., att vägande skäl kunde anföras till stöd för den uppfattningen, att

det allmänna även under fredstid borde äga möjlighet till viss kontroll över

sådana uppfinningar varom här är fråga, samt förordade, att frågan om

behovet och utformningen av en dylik lagstiftning upptoges till utredning.

Med stöd av Kungl. Majlis bemyndigande tillkallade jag därefter sakkunniga

för att inom departementet biträda med utredning i angivna hänseenden.

Såsom förut nämnts ha de sakkunniga den 1 mars 1946 avgivit betänkande

med förslag i ämnet.

1945 års försvarsuppfinningskommittés förslag.

Beträffande behovet av särskilda för fredstid avsedda bestämmelser

i ämnet framhåller kommittén till en början, att man härvid

hade att taga hänsyn till bl. a. betingelserna för tillkomsten av de nu gällande

stadgandena samt huruvida dessa betingelser alltjämt vore för handen.

Vidare borde uppmärksammas, hur lagen verkat under sin hittillsvarande

giltighetstid. Enligt kommitténs mening syntes det i princip eftersträvansvärt,

att de restriktioner, som pålagts den enskilde under kriget och som föranletts

av krigsförhållandena, såvitt möjligt avvecklades. Dessa inskränkningar kändes

mindre svåra i dåvarande avspärrningsläge än under nuvarande förhållanden.

Bestämmelserna i 1942 års lag borde därför bortfalla, i den mån

de icke enligt numera vunna erfarenheter måste anses erforderliga som ett

led i normala beredskapsåtgärder till skydd för rikets säkerhet.

Vid granskning av 1942 års lag från nu angivna synpunkter har kommittén

funnit, att åtskilliga lättnader kunde medgivas i lagen. Enligt kommitténs

mening erfordrades sålunda i den för fredstid avsedda lagen icke någon motsvarighet

till de i 1942 års lag meddelade bestämmelserna örn försörjnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

13

uppfinningar. Ej heller syntes det nödvändigt att bibehålla de särskilda stadgandena

om skyldighet för företagsledare m. fl. att meddela upplysningar angående

uppfinningar berörande företagets verksamhet. Vad angår övriga bestämmelser

i 1942 års lag säger sig kommittén däremot, ehuru med viss

tvekan, ha kommit till den uppfattningen, sif desamma, dock med vissa icke

oväsentliga modifikationer, borde bibehållas. Erfarenheten, såväl i vårt land

som i utlandet, finge nämligen anses talu i den riktningen, att de erfordrades

även för normal beredskap. Även örn den gällande lagens bestämmelser

icke behövt i alla avseenden tillämpas, kunde därav icke dragas den slutsatsen,

att bestämmelserna saknat betydelse. Det kunde lia förhållit sig så,

att blotta tillvaron av desamma banat väg för godvilliga överenskommelser.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna ha upptagits i ett av kommittén

utarbetat förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar

m. m. av betydelse för rikets försvar, vilket torde få såsom bilaga (Bilaga A)

fogas vid statsrådsprotokollet.

Som närmare motivering till förslaget att försörj n ing suppfinningarna

skola fri tagas från särskild reglering framhåller kommittén, att dessa

uppfinningars intagande i lagen hade motiverats företrädesvis med att skillnaden

mellan försvarsuppfinningar och försörjningsuppfinningar icke vore

så skarp med hänsyn till den totala krigföringen. Även om detta kunde vara

riktigt, syntes dock en specialreglering ej erfordras under fredliga förhållanden

och sedan importen av produkter för folkförsörjningens tillgodoseende

ånyo öppnats. Påtagligt vore, att en försörjningsuppfinning, som samtidigt

vore av betydelse för försvaret, under vissa omständigheter kunde komma

att hänföras till kategorien försvarsuppfinningar. Ett uteslutande ur lagen

av begreppet försörjningsuppfinningar kunde sålunda icke anses träda något

vitalt, allmänt intresse för nära. I fråga om försörjningsuppfinningar

hade ej heller några andra åtgärder enligt den nuvarande lagen än granskning

av patentansökningar ifrågakomma.

Vad angår förslaget örn borttagande av den i 1942 års lag stadgade u p plysningsplikten

yttras i betänkandet, att det visserligen kunde tänkas

förekomma fall, då det från försvarssynpunkt kunde föreligga intresse av

att staten med anlitande av tvångsmedel av denna ari erhölle kännedom

om icke patentsökta uppfinningar samt med uppfinningar likartade förfaranden

och anordningar. Men upplysningsplikten, särskilt sådan den komme

lill uttryck i 4 § andra stycket av 1942 års lag, syntes svårförenlig med det

svenska samhällets rättstraditioner och den enskildes därpå grundade krav

på personlig frihet och okränkbarhet. I betraktande därav hade kommittén

icke funnit tillräckligt starka skäl tala för att bibehålla upplysningsplikten.

Därtill komme, att en bestämmelse av nämnda innehåll aldrig kunde göras

verkligt effektiv. Det borde även erinras örn all den nuvarande upplysningsplikten

vid sin tillkomst väckte mycken irritation inom det enskilda näringslivet.

Vidare kunde framhållas, ali bestämmelserna därom i 1942 års lag

icke i något fall behövt tillämpas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Alaj.ts proposition nr 342.

Såsom förut nämnts har kommittén föreslagit, att bestämmelser om förbud

mot offentliggörande av f örsvarsuppfinningar skola gälla även

för fredstid. I det av kommittén upprättade lagförslaget lia stadgandena härom

upptagits under 1—6 §§, till vilka jag hänvisar.

Till motivering av förslaget i denna del framhålles i betänkandet, att ett

sådant allmänt förbud från den enskildes synpunkt visserligen innebure ett

allvarligt hinder, men att utan en förbudsregel av detta slag en lagstiftning

på området svårligen kunde göras effektiv. Stadgandet innefattade för den

enskilde, med straffansvar och utan att något särskilt beslut av myndighet

förelåge, ett förbud mot yppande av uppfinning. Det lämnades alltså åt

den enskilde att i första hand själv avgöra, örn den uppfinning han innehade

vore sådan, att förbudet gällde med avseende å densamma. Med hänsyn

därtill borde i rättssäkerhetens intresse objektet för bestämmelsen vara

så noggrant angivet som möjligt. Enligt förslaget skulle det vara fråga om

en uppfinning, som hade särskilt avseende å krigsmateriel, och vad med

sådan materiel förstås skulle framgå av en särskild kungörelse. Kommittén

hade haft under övervägande att i lagtexten närmare definiera vilka uppfinningar,

förbudet avsåge, i stället för att som nu hänvisa till särskilda stadganden.

Då emellertid krigstekniken i rätt snabb takt genomginge stora förändringar,

hade kommittén ansett föremålet för förbudet alltjämt böra angivas

i administrativ författning, som lättare kunde lämpas efter förhållandena.

Denna borde enligt kommitténs mening i möjligaste mån göras fullständig

och entydig. Den nu gällande kungörelsen angående krigsmateriel

kunde i dessa avseenden icke anses helt tillfyllest.

Ett förslag till kungörelse om vad som skall förstås med krigsmateriel har

utarbetats av de sakkunniga (se betänkandet s. 31 och 32).

Liksom enligt 1942 års lag skall enligt förslaget lagens förbud mot yppande

kunna upphävas efter antingen särskild ansökan härom eller patentansökning.

Det hade, framhåller kommittén, från det enskilda näringslivets sida

framhållits såsom synnerligen angeläget för den enskilde att så snart som

möjligt få besked, om han i förevarande avseende hade fri förfoganderätt

över sin uppfinning eller ej. Med anledning därav hade tiden för lämnande

av sådant besked starkt förkortats i förhållande till vad som gällde enligt

den nuvarande lagen. Beslut örn fortsatt hemlighållande skulle sålunda av

granskningsmyndigheten fattas inom en månad från det myndigheten fått

tillgång till fullständiga handlingar, i annat fall bleve uppfinningen fri. Därigenom

hade den enskilde utsikt att i allmänhet redan inom en månad efter

ansökan bli fri från ifrågavarande förbud.

Förutsättningarna för fortsatt hemlighållande hade, framhålles det vidare

i betänkandet, skärpts i förslaget. För det första skulle det alltid gälla en

uppfinning, som hade särskilt avseende å krigsmateriel. Endast beträffandf

sådana uppfinningar ansåge nämligen kommittén försvarsintresset tillräcklig

starkt motivera ifrågavarande tvångsingrepp. Uppfinningen skulle vidare

vara av särskild betydelse för rikets försvar. Därmed hade kommittén velat

utsäga, att uppfinningen skulle ha en mera avsevärd betydelse för försvaret.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

15

Det skulle sålunda blott vara i undantagsfall, som del kunde bli fråga om

upprätthållande av förbudet.

Enligt kommitténs uppfattning kunde staten ha ett berättigat krav på

fortsatt hemlighållande blott i sådana fall, där den önskade förvärva hela

rätten till uppfinningen. Först genom viljan till dylikt förvärv visades, att

uppfinningen vöre av sådan betydelse för försvaret, att den borde hemlighållas.

Med anledning därav hade föreslagits, att staten inom tre månader

från granskningsmyndighetens beslut skulle ha förvärvat hela rätten till uppfinningen,

samt att innehavaren av uppfinningen eljest skulle vara fri från

förbudet. Enär emellertid stundom kunde föreligga stora svårigheter att avgöra,

om uppfinningen vöre sådan, att den borde förvärvas, syntes emellertid

enligt kommitténs åsikt en möjlighet rimligen böra lämnas staten att få förbudstiden

förlängd, dock ej med mer än två månader. Senast sex månader

från det fullständiga ansökningshandlingar inkommit skulle sökanden sålunda

alltid ha fri dispositionsrätt över sin uppfinning, såframt ej staten förvärvat

hela rätten till densamma. I detta avseende innebure förslaget i jämförelse

med nuvarande lag en väsentligt ökad trygghet för den enskilde.

Kommittén anför vidare, att den icke skäligen ansåge sig kunna föreslå

bibehållande av den nuvarande möjligheten för granskningsmyndigheten att,

sedan en uppfinning blivit fri, besluta örn nytt hemlighållande. Enligt kommitténs

uppfattning vöre en sådan bestämmelse, som framkallade en menligt

inverkande osäkerhet hos den enskilde medborgaren, umbärlig med hänsyn

till statsintresset. Enligt vad kommittén inhämtat hade denna möjlighet icke

heller i något fall behövt tagas i bruk.

Slutligen framhåller kommittén, att den icke funnit erforderligt att i den

nya lagen upptaga någon motsvarighet till 8 § av 1942 års lag, enligt vilket

lagrum granskningsnämnden äger meddela förbud tills vidare mot utnyttjande

av uppfinning, som bör hemlighållas, samt stadga skyldighet att lämna

uppgift örn åtgärd eller förhållande, som kan lia gjort uppfinningen känd

eller föranleda till att den blir känd. Vad särskilt anginge förbudet mot utnyttjande

av uppfinning syntes detta som regel omfattas av ett förbud mot

yppande. I den mån det ej vore fallet, syntes ett utnyttjande icke vara till

någon nämnvärd skada ur försvarssynpunkt.

I 7 § av kommitténs lagförslag givas bestämmelser örn expropriation

av rätt till uppfinning. Enligt förslaget äger Kungl. Maj:t, om uppfinning

finnes vara av särskild betydelse för rikets försvar, föreskriva att uppfinningen

må utnyttjas för statens räkning eller av annan, som Kungl. Maj:t

bestämmer. Har uppfinningen särskilt avseende å krigsmateriel, äger Kungl.

Maj:t även föreskriva, att all rätt till densamma skall avslås till staten.

Kommittén har örn dessa stadganden framhållit, att då fortsatt hemlighållande

kunde beslutas endast för uppfinning, som hade särskilt avseende

å krigsmateriel och vöre av särskild betydelse för försvaret, staten endast

i fråga om sådana uppfinningar borde äga expropriera hela rätten till uppfinningen.

Gentemot 1942 års lag förelåge även den olikheten, att Kungl.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Majit icke kunde föreskriva, att uppfinning skulle ställas till allmänhetens

fria förfogande. Bestämmelsen därom i 1942 års lag vore betingad av att

denna lag avsåge även försörjningsuppfinningar. Beträffande försvarsuppfinningar

förelåge knappast behov av dylikt frigörande av uppfinning.

Enligt 8 § i förslaget skall vad som stadgas örn hemlighållande och expropriation

av uppfinning i tillämpliga delar gälla även å förfarande

eller anordning av teknisk natur, som kan utnyttjas i industriell

verksamhet men ej är att hänföra till uppfinning.

Förslaget härom hade, framhåller kommittén, framställts med mycket stor

tvekan. Införandet av motsvarande bestämmelse i 1942 års lag mötte stark

protest från näringslivets sida. Bestämmelsen medförde för de enskilda företagarna

ett avsevärt hinder i deras rörelsefrihet och lede dessutom i den utformning

den hade i 1942 års lag av en viss oklarhet. Kommittén hade med

hänsyn därtill haft under övervägande att i lagförslaget helt utesluta dylika

förfaranden och anordningar men funnit, att detta av praktiska skäl icke

vore tillrådligt. Begreppet uppfinning vöre obestämt och mycket svårt att

fullt uttömmande och klart definiera. Det mötte därför stora svårigheter att

på ett sätt, som för allmänheten kunde tjäna till tydlig vägledning, draga

en gräns mellan sådana arbetsprodukter, som vöre uppfinningar, och sådana,

som ej vore att beteckna som uppfinningar. Kommittén hade emellertid ansett

ifrågavarande bestämmelse böra på visst sätt förtydligas. Kommittén

föresloge nämligen — utöver vad som gällde i 1942 års lag — den bestämningen,

att ifrågavarande förfaranden och anordningar skulle kunna utnyttjas

i industriell verksamhet. Därigenom anknöte bestämmelsen till 1 §

patentförordningen, där det stadgades, att för erhållande av patent å uppfinning

erfordrades bland annat, alf densamma skulle kunna utnyttjas i industriell

verksamhet. Genom den vidtagna ändringen torde sålunda klarläggas,

att bestämmelsen åsyftade sådana förfaranden och anordningar, som

kunnat patenteras, därest de i fråga örn nyhet och uppfinningshöjd uppfyllt

de fordringar, som ställdes på patenterbara uppfinningar. I

I 9—11 §§ av kommitténs lagförslag finnas bestämmelser örn hemliga

patent, i huvudsak av samma innehåll som motsvarande bestämmelser i

13 och 14 §§ av 1942 års lag. Enligt förslaget gäller emellertid i förhållande

till 1942 års lag den inskränkningen, att hemligt patent må beviljas endast

å uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel. 11 § innehåller

vidare en bestämmelse som saknar motsvarighet i gällande lag, nämligen

att granskningsmyndigheten inom tre år efter det hemligt patent meddelats

skall pröva, huruvida uppfinningen alltjämt är av sådan betydelse för rikets

försvar, att patentet bör hemlighållas. Finner myndigheten hemlighållande

ej längre erforderligt, skall frågan underställas Kungl. Majits prövning.

Även inför frågan örn bibehållande av bestämmelser örn hemliga patent

säger sig kommittén ha känt stor tvekan. Från principiell synpunkt vöre

detta institut, som visserligen sedan länge funnits i åtskilliga länder, icke

tilltalande och kunde medföra olägenheter för den enskilde. Kommittén före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 342.

17

sloge dock, att institutet bibehölles, enär det i vissa fall kunde föreligga ett

starkt intresse för det allmänna att på detta sätt hindra andra att få kännedom

örn en uppfinning och samtidigt genom patent trygga sin egen rätt till

densamma. Emellertid ansåge kommittén förutsättningarna för hemligt patent

böra skärpas på det sätt, att sådant patent finge ifrågakomma endast

när det gällde uppfinning, som hade särskilt avseende å krigsmateriel. Detta

stöde i överensstämmelse med förutsättningarna för fortsatt hemlighållande

samt expropriation av uppfinning. Därjämte borde varje hemligt patent med

hänsyn till uppfinningens betydelse för rikets försvar omprövas inom tre år

efter patentets meddelande. Befunnes det då icke längre ha den betydelse,

som föranlett hemligt patent, borde hemlighållandet upphöra. En dylik omprövning

måste anses väl befogad med hänsyn till att uppfinningar ur krigsteknisk

synpunkt ofta vore underkastade en ganska snabb värdeminskning.

Hade så skett, förelåge ej längre fog för hemligt patent. Däremot kunde det

vara ett vägande såväl allmänt som enskilt intresse, att patentet bleve offentliggjort

och dess lära därmed tillförd teknikens allmänegendom.

Vad beträffar frågan vilken myndighet som skall fungera som granskningsmyndighet

innehåller kommitténs lagförslag i 2 § det stadgandet,

att granskningsmyndigheten skall bestämmas av Kungl. Majit. Angående

granskningsmyndighetens sammansättning stadgas i 17 §, att denna vid fattande

av beslut skall vara så sammansatt, att även det enskilda näringslivet

blir företrätt.

Rörande dessa bestämmelser anför kommittén, att den icke velat utforma

lagtexten så, att man genom den bunde sig i frågan, örn den nuvarande

granskningsnämnden barde bestå eller örn dess funktioner borde läggas på

annan, redan förefintlig statsmyndighet. Vid kommitténs överläggningar med

företrädare för försvaret och det enskilda näringslivet hade framgått, att

man på dessa håll ej hade något att erinra mot att kontrollen alltjämt fullgjordes

av en särskild nämnd. Kommittén ansåge, att det borde läggas i

Kungl. Majits hand att efter omständigheterna avgöra, örn det alltjämt borde

finnas ett fristående organ eller örn funktionerna — redan från lagens ikraftträdande

eller senare under dess giltighetstid — borde överflyttas till annan

statsmyndighet, t. ex. krigsmaterielverket, som ju numera fungerade såsom

försvarets patentorgan. I de fall, när enligt lagen åtgärder skulle vidtagas

av granskningsmyndigheten, hade kommittén ansett garantier böra skapas

för att det enskilda näringslivets synpunkter bleve beaktade hos myndigheten.

Med anledning därav hade kommittén föreslagit vissa bestämmelser om

myndighetens sammansättning. Skulle den nuvarande granskningsnämnden

bibehållas med fem ledamöter som för närvarande, ansåge kommittén, att

två ledamöter borde utses bland personer, som företrädde det enskilda näringslivet.

Närmare bestämmelser om granskningsmyndighetens sammansättning

borde meddelas i särskild instruktion.

I övrigt föreslår kommittén bestämmelser örn ersättning av allmänna

medel, om tystnadsplikt samt örn straff för överträdelse av lagen m. m. av

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 342.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

huvudsakligen samma innebörd som motsvarande stadganden j 1942 års

lag.

Enligt förslaget skall lagen vara tidsbegränsad och äga giltighet under tre

år. Innan utgången av denna tid borde, enligt vad kommittén framhåller,

frågan om lagens fortsatta giltighet upptagas till prövning.

Yttranden.

Över kommitténs förslag ha efter remiss yttranden avgivits av chefen för

försvarsstaben på uppdrag av överbefälhavaren, arméförvaltningen, marinförvaltninglen,

flygförvaltningen, försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverket,

försvarets fabriksstyreise, försvarets forskningsanstalt, kommerskollegium,

patent- och registreringsverket, den enligt 1942 års lag tillsatta granskningsnämnden,

statens bränslekommission, statens industrikommission, statens

livsmedelskommission, statens uppfinnarnämnd, ingenjörsvetenskapsakademien,

jernkontoret, Sveriges industriförbund, tjänstemännens centralorganisation,

svenska uppfinnareföreningen, svenska industriens patentingenjörers

förening, svenska patentombudsföreningen och statsverkens ingenjörsförbund

samt inom svenska teknologföreningen utsedda kommitterade.

Kommitténs mening, att även under fred förefunnes behov av en särskild

lagstiftning till skydd för det allmännas intresse i fråga om

uppfinningar av betydelse för försvaret, har biträtts eller lämnats utan erinran

i flertalet yttranden.

Patent- och registreringsverket har sålunda framhållit, att de skäl som de

sakkunniga anfört till stöd för det framlagda förslaget syntes vara tillräckligt

starka för att motivera en fortsatt lagstiftning å hithörande område, trots

det att förslaget onekligen innefattade långtgående inskränkningar i den

enskildes rättigheter och handlingsfrihet. Även uppfinnarnåmnden har särskilt

påpekat, att bestämmelser angående uppfinningar av betydelse för försvaret

icke kunna undvaras under fredstid.

Granskningsnåmnden har förklarat sig vidhålla sin i skrivelsen till Kungl.

Maj:t den 29 oktober 1945 hävdade uppfattning, att bestämmelser i ämnet

vöre erforderliga även under fredstid, samt har som ett allmänt omdöme om

förslaget yttrat följande.

Trots de av kommittén föreslagna uppmjukningarna kan det måhända förefalla,

som örn åtskilliga av de i förslaget upptagna bestämmelserna skulle

vara alltför ingripande och därigenom ägnade att lägga icke önskvärda band

på den enskilda företagsamheten. Nämnden vill då erinra örn att de fall,

i vilka den av nämnden med stöd av de gällande bestämmelserna utförda

granskningen lett lill åtgärder som inkräktat på enskildas handlingsfrihet,

begränsa sig till ett jämförelsevis litet fåtal. Med hänsyn till syftet med förevarande

lagstiftning torde man ock vara berättigad antaga, att tillämpningen

av densamma även i fortsättningen skall följa samma linjer som hittills. I

sakens natur ligger emellertid, att själva utformningen av en lagstiftning av

förevarande art icke kan göras beroende av antalet fall, till vilka det allmännas

intresse knyter sig.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 312.

19

I de yttranden, som avgivits av kommerskollegium samt de i ärendet

hörda sammanslutningar vilka representera näringslivet och ingenjörsvetenskapen,

ha emellertid uttalats betänkligheter mot den ifrågasatta lagstiftningen

utan att denna dock direkt avvisats.

Sålunda har kommerskollegium erinrat om, att kollegiet redan i samband

med tillkomsten av 1942 års lag uttalade en stark betänksamhet mot

en lagstiftning i ämnet. Med hänsyn till att kommittéförslaget dels innehölle

vissa betydelsefulla modifikationer i gällande bestämmelser, dels ginge ut

på att lagen skall bli tidsbegränsad, ville kollegiet emellertid ej motsätta sig

att förslaget lades till grund för lagstiftning.

Även industriförbundet har uttalat tvekan angående behovet och lämpligheten

av den ifrågasatta lagstiftningen samt därvid till en början hänvisat

till sitt yttrande över det förslag som låg till grund för 1942 års lag. Förbundet

uttalade däri, att en lagstiftning av föreslagen art icke syntes erforderlig

för ett skäligt tillvaratagande av statens intressen samt att lagen tvivelsutan

skulle åsamka industrien avsevärda olägenheter, som icke stöde i

rimligt förhållande till de fördelar, som lagen till äventyrs kunde medföra

för det allmänna. De sålunda anförda betänkligheterna gjorde sig enligt

förbundets mening med särskild styrka gällande, då avsikten nu vore att

göra lagen tillämplig även under normala förhållanden. Erfarenheten från

den tid, som 1942 års lag varit i tillämpning, syntes vidare ha bestyrkt riktigheten

av förbundets uppfattning, att försvarsviktiga uppfinningar frivilligt

komme att ställas i det svenska försvarets tjänst och att lagen icke skulle behöva

i nämnvärd utsträckning begagnas för att skydda allmänna intressen. Å

andra sidan ville förbundet vitsorda, att lagen hittills tillämpats på ett sådant

sätt, att allvarligare olägenheter därav för industriens vidkommande i

stort sett icke syntes ha försports. Vissa av förbundet starkt kritiserade bestämmelser

i gällande lag — örn upplysningsplikt och örn expropriation —

hade hittills överhuvud taget icke vunnit tillämpning. I det nu föreliggande

lagförslaget hade vissa icke oväsentliga modifikationer vidtagits i 1942 års

lag, varför detsamma ur industriens synpunkt vöre väsentligt bättre utformat

än den nu gällande lagen. Med hänsyn till det anförda och den genomgripande

utveckling av krigstekniken, som vissa betydelsefulla uppfinningar

under senare tid kunde ha möjliggjort, ville förbundet numera icke motsätta

sig en lagstiftning med syfte att garantera en viss statlig kontroll även under

fredstid i fråga örn försvarsviktiga uppfinningar. Förbundet hyste emellertid

alltjämt den uppfattningen att en från det allmännas synpunkt tillfredsställande

kontroll kunde ernås även med vissa ytterligare modifikationer av i

lagförslaget upptagna bestämmelser, vilka under fredsförliållanden kunde

innebära allt för långt gående inskränkningar med avseende å industriens

dispositionsrätt över ifrågavarande slag av uppfinningar m. m.

Jämväl ingenjörsvetenskapsakademien har uttalat betänkligheter mot förslaget

och därvid gjort gällande, alt örn krigsteknikcns utveckling skulle

fordra en lagstiftning av ifrågavarande slag även under fredstid, den avsedda

kontrollen borde kunna vinnas utan eli så kraftigt ingripande som nu föreslagits.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Svenska industriens patentingenjörers förening har anfört bl. a. följande.

Föreningen medgiver, att det i utpräglade undantagsfall kan för rikets

försvar vara av vital betydelse, att tvångsmedel stå till statsmakternas förfogande

till förhindrande av att viss uppfinning kommer till främmande

makts kännedom. Det är emellertid enligt föreningens uppfattning angelaget,

att man vid tillskapandet av speciella lagbestämmelser på detta område,

därest sådana anses ofrånkomliga, tillser att bestämmelserna icke vid tillgodoseendet

av de militära säkerhetskraven givas en utformning och innebörd,

som är ägnad att äventyra tillströmningen av nya försvarsviktiga uppfinningar.

Örn nämligen lagbestämmelserna bliva sådana, att de verka stötande

för den allmänna rättskänslan eller väsentligt begränsa uppfinnarens

möjlighet att erhålla ett fullgott ekonomiskt utbyte av en krigsmaterieluppfinning,

är det att befara, att våra uppfinnare avskräckas från att ägna sig at

försvarsuppfinningar, en utveckling som givetvis icke kan vara förenlig med

statens intressen.

Statsverkens ingenjörsförbund har förklarat sig anse, att ett behov även

under fredstid förelåge för en lagstiftning i enlighet med förslagets huvudprinciper,

men framhållit som betydelsefullt, att lagens tillämpning begränsades

både till omfattningen och i tiden, så att den icke mer än nödvändigt

verkade hämmande på de enskildas intressen eller det allmänna tekniska

och ekonomiska framåtskridandet i landet.

Kommitténs förslag, att den för fredstid avsedda lagen icke skulle äga

tillämpning på uppfinningar av betydelse för folkförsörjningen samt

att någon upplysningsplikt för enskilda icke skulle föreskrivas, har

i yttrandena ej mött någon invändning. I några yttranden har understrukits,

att förslaget därmed från det enskilda näringslivets synpukt gåve betydligt

mindre anledning till betänkligheter än 1942 ars lag. Vad angar upplysningsplikten

har emellertid chefen för försvarsstaben uttalat, att densamma

syntes kunna undvaras endast under normala fredsförhallanden men att bestämmelser

därom borde utan omgång sättas i kraft vid förstärkt försvarsberedskap

eller krig. Samma synpunkt har framförts av arméförvaltningen.

Vad angår det föreslagna förbudet mot offentliggörande av

uppfinning och de därmed sammanhängande bestämmelserna örn särskild

granskning av inkommande patentansökningar har till en början i några

yttranden diskuterats omfattningen av denna granskningsverksamhet och räckvidden

av förbudsregeln. Arméförvaltningen har sålunda betecknat det som

otillfredsställande, att förbudsregeln icke vöre tillämplig även på sådan uppfinning

eller anordning, som icke hade särskilt avseende å krigsmateriel,

men det oaktat vore av särskild betydelse för rikets försvar. En anordning

eller ett förfarande t. ex. för att frigöra atomenergin måste uppenbarligen

_ oaktat anordningen eller förfarandet ej hade direkt avseende å krigsmateriel

— vara av utomordentlig betydelse ur försvarssynpunkt. Ingenjör

svetenskapsakademien har gjort gällande, att det, såsom krigstekniken

utvecklats, icke vöre möjligt att göra skillnad mellan a ena sidan krigsmaterieluppfinningar

och å andra sidan det för fredliga förhallanden avsedda

tekniska framstegsarbetet. En uppfinning som avsåge civila syften kunde så
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

21

lunda visa sig vara med fördel användbar för militärt bruk, och en av kriget

framkallad teknisk nyhet kunde lika väl komma till en befruktande användning

på det civila området. En bundenhet med avseende å tillgodogörandet

av en uppfinning, som kunde anses äga betydelse för försvaret, syntes sålunda

komma att medföra en allvarlig hämsko på den industriella utvecklingen

i allmänhet och därmed verka tillbakahållande på en fortskridande förbättring

av vår folkförsörjning och levnadsstandard. Kommitterade inom teknologföreningen

ha förordat en begränsning av förbudet mot offentliggörande

till sådana fall, där det rimligen kunde väntas bli möjligt att hålla uppfinningen

hemlig. Detta vöre ej fallet med all krigsmateriel, exempelvis ej

sådan, som normalt användes på trupp, såsom vapen och transportmedel

för vilkas handhavande manskap successivt måste utbildas. Möjligheten för

ett effektivt hemlighållande syntes vara begränsad till sådana uppfinningar,

som avsåge behandlings- eller tillverkningsmetoder, medan däremot konstruktioner,

apparater e. d. knappast kunde tänkas bli hemlighållna och

i varje fall ej, när värnpliktig personal måste utbildas för deras handhavande.

Sistnämnda synpunkt har framförts även av jernkontoret.

Ingenjörsvetenskapsakademien har vidare ifrågasatt en begränsning av

förbudsregeln till att avse sådana uppfinningar, för vilka sökes patent. Akademien

bär sålunda framhållit, att lagstiftningen i andra länder — med något

undantag — hade denna begränsning, och icke funnit det tillräckligt motiverat,

att man i vårt land skulle för normala förhållanden behöva ett allmänt

förbud mot yppande av uppfinning, som hade särskilt avseende å krigsmateriel.

Beträffande de i förslaget upptagna bestämmelserna örn förbud mot uppfinnings

offentliggörande ha vidare framställts vissa ändringsförslag i fråga

örn längden av de föreslagna tidsfristerna för granskningens slutförande

och för förbudets utsträckning i särskilda fall.

Den tid, inom vilken granskningsmyndigheten skall meddela beslut om

uppfinnings fortsatta hemlighållande, har av arméförvaltningen föreslagits

till tre månader i stället för en månad enligt kommittéförslaget. Enligt förvaltningens

mening vore det oundgängligen erforderligt, att granskningsmyndigheten

finge disponera längre tid för prövningen, så att åtminstone

samråd under hand kunde ske med vederbörande militära myndigheter. För

att besvara frågan, huruvida en uppfinning vore av särskild betydelse för

försvaret, krävdes ofta ingående överväganden under medverkan av militära

experter. Försvarets forskningsanstalt har förordat, att ifrågavarande frist

fastställdes till två månader.

Av liknande skäl lia flera av de hörda militära myndigheterna förordat

en utsträckning av de tider, för vilka granskningsmyndigheten och Kungl.

Majit skulle äga meddela beslut örn fortsatt hemlighållande. Sålunda föreslå

marinförvaltningen och försvarets

tens beslut örn fortsatt hemlighållande iskall avse sex månader i stället för

tre månader som kommittén föreslagit. Chefen för försvarsstaben föreslår,

att beslut av Kungl. Majit örn förlängning av förbudstiden skall kunna avse

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

minst fyra i stället för av kommittén föreslagna två månader, medan försvarets

forskningsanstalt anser denna tid böra bestämmas till tre månader.

Krigsmaterielverket förordar en ökning av tiden i båda dessa hänseenden med

en månad utöver vad kommittén föreslagit. Verket har härvid framhållit, att

det ofta vore mycket vanskligt att erhålla någon bestämd uppfattning om en

uppfinnings betydelse och värde, förrän densamma blivit föremål för ingående

försök exempelvis med provmodeller, vilkas förfärdigande även kunde taga

längre tid i anspråk. En uppfinning kunde vidare måhända icke bedömas

utan prov under viss årstid. Verket har vidare föreslagit, att tidsfristen skall

kunna utsträckas genom överenskommelse mellan staten och uppfinnaren.

Arméförvaltningen och försvarets civilförvaltning ha i detta sammanhang

— under framhållande att enligt förslaget gällde, att örn staten icke inom

tre månader från granskningsmyndighetens beslut örn hemlighållande förvärvat

all rätt till uppfinningen, förbudet upphörde -—- till diskussion upptagit

frågan, vid vilken tidpunkt rätten till en exproprierad uppfinning överginge

till staten. Kommitténs förslag syntes utgå från att så skedde i och med

Kungl. Maj:ts beslut örn expropriation, men detta vore enligt dessa myndigheters

uppfattning tvivelaktigt. Därför borde det för vidmakthållande av

förbudet endast krävas, att sådant beslut meddelades inom den föreskrivna

tidsfristen. Även försvarets forskningsanstalt förordar en uttrycklig regel

härom.

Frågan angående räckvidden av det föreslagna stadgandet om expropriation

har berörts av försvarets forskningsanstalt, som föreslår, att expropriationsreglema

begränsas att avse endast uppfinningar som ha särskilt

avseende å krigsmateriel.

Om förslaget, att med uppfinning skall i vissa hänseenden likställas förfarande

eller anordning av teknisk natur, som kan utnyttjas

i industriell verksamhet men som ej är att hänföra till uppfinning, har

flggförvaltningen uttalat, att det vore av praktisk betydelse, att denna bestämmelse

upptoges i lagen. En ledamot av granskning snämnden har vidare

föreslagit, att bestämmelsen ej borde begränsas till förfarande eller anordning

som kan utnyttjas i industriell verksamhet.

I flera yttranden har däremot riktats kritik mot förslaget i denna del.

lngenjörsvetenskapsakademien, industriförbundet, svenska uppfinnareföreningen,

svenska industriens patentingenjörers förening och svenska patentombudsf

öreningen ävensom två ledamöter av granskning snämnden föreslå sålunda,

att bestämmelsen utgår ur förslaget.

Industriförbundet har i detta hänseende yttrat följande.

Till stöd för förslaget har anförts, att en gränsdragning mellan uppfinningar,

å ena, samt tekniska förfaranden och anordningar, å andra sidan,

skulle möta stora svårigheter. Detta må i och för sig vara riktigt, men i stället

uppkommer den kanske icke mindre svårigheten att avgränsa »tekniska förfaranden»

m. m. från sådana arbetsprodukter, som icke skola hemfalla

under lagen. Industriförbundet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning, att

lagens tillämplighetsområde på detta sätt blir så vidsträckt och svävande,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

23

att en för den enskilde högst besvärande rättsosäkerhet blir den oundvikliga

följden. Med de föreslagna ordalagen — som näppeligen vunnit nämnvärt i

tydlighet genom det av de sakkunniga gjorda tillägget, att förfarandet eller

anordningen skall kunna »utnyttjas i industriell verksamhet» — synes staten

kunna bereda sig möjlighet att tilltvinga sig kännedom örn och förfoganderätt

över snart sagt vad som helst, som på något sätt angår driften inom ett

industriföretag. För industriförbundet har framhållits, att den föreslagna bestämmelsen

synes hindra exempelvis en tillverkare av krigsmateriel att på

begäran av en beställare föreslå en viss principkonstruktion, som utan att

innebära någon uppfinning eller eljest något nyskapande inom vapentekniken

endast avser att tillgodose vissa av beställaren formulerade önskemål.

Det kan knappast vara rimligt att tillverkaren i dylika, normalt uppkommande

situationer skulle nödgas varje gång inhämta granskningsmyndighetens

medgivande att få framlägga ett förslag resp. att däri göra de ändringar,

som under förhandlingarna med beställaren befinnas önskvärda.

Svenska uppfinnare föreningen har mot förslaget anfört, att då upplysningsplikt

icke föresloges, staten icke kunde tvinga fram upplysningar örn

de anordningar och förfaranden, varom här vore fråga. Å andra sidan hindrade

förbudet även sådana lojala förfaranden som att rådgöra därom med

forskare, med vilka man sökte samarbete. Slutligen vöre det oegentligt att

tala örn överlåtelse, eventuellt tvångsvis, av något som icke kunde patenteras

och alltså ej vöre något lagligen skyddat rättsobjekt.

Svenska industriens patentingenjörers förening har anfört:

Visserligen föreligga stora svårigheter att draga en tydlig gräns mellan sådana

arbetsprodukter, som äro uppfinningar, och sådana, som ej äro att beteckna

som uppfinningar, men denna omständighet motiverar ingalunda enligt

föreningens uppfattning införandet av en lagbestämmelse, som är ägnad

att framkalla onödig irritation inom näringslivet och i ytterst hög grad hämma

dess rörelsefrihet. I tveksamma gränsfall torde väl å ena sidan vederbörande

i eget intresse komma att ingiva sådan ansökan, som avses i lagförslagets

2 §, för att därigenom undvika eventuell straffpåföljd, och å andra

sidan förfarandet eller anordningen ur militär synpunkt vara av så ringa betydelse,

att avsevärd skada knappast torde komma att tillskyndas staten,

därest förfarandet eller anordningen utan dess medgivande skulle komma

till främmande makts kännedom.

Svenska patentombudsföreningen har påpekat, att den ifrågavarande bestämmelsen

gjorde lagstiftningen alltför vittomfattande, vilket kunde medföra

en icke önskvärd rättsosäkerhet.

I några yttranden ha föreslagits olika modifikationer av bestämmelsen.

Sålunda förordar uppfinnarnämnden, att yppande genom offentligt framförande

i tal eller skrift av icke patenterbara förfaranden eller anordningar,

som framställaren icke avsett för krigsbruk och icke bort inse vara särskilt

lämpade därför, ej skall vara straffbelagt. Ett sådant klarläggande skulle

minska osäkerheten beträffande den för teknik och forskning viktiga rätten

att publicera och ventilera nya rön och aktuella problem. Eli liknande förslag

framställes av statsverkens ingenjörsförbund. Jernkontoret och kommitterade

inom teknolog föreningen föreslå, alt expropriation av all rätt icke

skall få ske i dessa fall, och anse statens intresse tillräckligt tillgodosett örn

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

det allmänna finge förfoga över anordningen jämsides med den ursprunglige

ägaren. Samma förslag framställes i andra hand av svenska patentombudsf

öreningen.

I fråga om den föreslagna regeln örn ersättning av allmänna

medel för skada och intrång i anledning av beslut om hemlighållande

eller om expropriation ha försvarets civilförvaltning, tjänstemännens centralorganisation

och svenska industriens patentingenjörers förening förordat

en utformning i närmare överensstämmelse med motsvarande bestämmelse

i 17 § förordningen angående patent, så att det föreskrives, att »full» ersättning

skall utgå och icke, såsom kommittén föreslagit, »skälig» ersättning.

Även svenska uppfinnareföreningen har föreslagit en omformulering av

ersättningsregeln i syfte att av densamma tydligt skulle framgå, att ersättningen

vid expropriation skall svara mot uppfinningens verkliga värde, samt

anför härom:

Under krig, då medborgarna måste finna sig i alla möjliga inskränkningar,

kunde det försvaras, att en uppfinnare fick avstå mycket värdefulla uppfinningar

för en ersättning, som blott bestämdes efter den skada och det

intrång, som kunde påvisas. Men under fredliga förhållanden borde staten

ej kunna lägga beslag på en uppfinning utan att lämna en skälig ersättning,

som svarar mot uppfinningens verkliga värde. Detta är ett viktigt moment

av lagtexten, ty känner uppfinnaren sig besviken, förlorar han lätt allt intresse

för fortsatt arbete. På av kommittén föreslaget sätt kan staten kanske

skaffa sig herraväldet över en uppfinning, men samtidigt förstöra dess lovande

fortsättning.

Kommitterade inom teknologföreningen förorda, dels att vissa principiella

riktlinjer uppdragas för ersättningens bestämmande, dels att en möjlighet

införes till omprövning av ersättningens storlek. Det framhålles, att frågan

om ersättningens bestämmande avgjordes på ett tidigt stadium, då det ofta

vore svårt att bedöma uppfinningens värde. I

I fråga om de av kommittén föreslagna reglerna om hemliga patent

har arméförvaltningen förordat, att desamma, liksom förbudet mot offentliggörande,

gjordes tillämpliga även på uppfinning eller anordning, som icke

hade särskilt avseende å krigsmateriel men likväl vore av särskild betydelse

för försvaret.

I övriga yttranden, i vilka frågan örn hemligt patent upptagits, ha däremot

anförts betänkligheter i olika hänseenden mot förslaget.

Flygförvaltningen uttalar sålunda, att förslaget givetvis komme att verka

hindrande i fråga om den tekniska utvecklingen av annat än krigsmateriel.

Även enligt krigsmaterielverkets mening medförde hemliga patent avsevärda

olägenheter för uppfinnarna, men med hänsyn till att systemet med dylika

patent tillämpades såväl i Sverige som i utlandet ville verket icke motsätta

sig förslaget.

Enligt ingenjörsvetenskapsakademiens och industriförbundets mening borde

bestämmelserna om hemliga patent utgår ur lagen eller åtminstone komma

till användning endast i sådana undantagsfall, där statens intresse av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J2.

25

att hålla uppfinningen hemlig vore synnerligen starkt och icke kunde tillgodoses

på annat sätt.

Svenska uppfinnareföreningen yttrar, att väTdet av de hittills beviljade

hemliga patenten måste starkt betvivlas. De hade ej prövats i offentlighetens

ljus, och det kunde tänkas, att personer utnyttjat hemligstämpeln till att

skaffa sig ekonomiska förmåner av tekniska detaljer, som de ej själva uppfunnit

men som de visste, att staten måste vara intresserad av.

I några yttranden har särskilt påpekats, att de ändringar, som år 1944

genomfördes i patentförordningen, hade skärpt olägenheterna med hemliga

patent. Dessa ändringar innebära bland annat, att den som gör sig skyldig

till patentintrång kan bliva ersättningsskyldig även örn han saknat vetskap

om patentet. Det framhålles nu, att denna påföljd bleve obillig såvitt anginge

ett hemligt patent, som icke ens den samvetsgrannaste företagare hade någon

möjlighet att få kännedom om, och att stadgandena örn patentintrång borde

mildras för detta fall. Denna synpunkt anlägges av krigsmaterielverket, industriförbundet,

jernkontoret, kommitterade inom teknologföreningen och

svenska industriens patentingenjörers förening.

I yttrandena från jernkontoret och kommitterade inom teknologf öreningen

föreslås en uppmjukning av reglerna om hemligt patent på så sätt, att sådan

omprövning av patentets fortsatta hemlighållande, som enligt kommittéförslaget

skall äga rum inom tre år från det patentet meddelades, skulle anställas

dessförinnan i två fall, nämligen dels när fråga uppstode om intrång

i det hemliga patentet, dels örn i ett patentansökningsärende kollision uppkomme

med det hemliga patentet.

En annan modifikation särskilt med avseende på kollisionsfallen föreslås

av industriförbundet, som härom anför:

Bestämmelserna örn hemliga patent medföra mindre tillfredsställande konsekvenser,

då en ingiven patentansökan enligt vederbörande granskares uppfattning

befinnes kollidera med ett beviljat hemligt patent. I motsats mot

vad fallet är då ett vanligt, icke hemligt patent står hindrande i vägen för

en senare patentansökans godkännande, betages patentsökanden möjlighet att

själv bedöma, huruvida hans ansökan med hänsyn till det hemliga patentet

till äventyrs bör avslås respektive begränsas i fråga örn patentanspråkets omfattning,

och är helt hänvisad till att acceptera granskarens uppfattning i

detta hänseende. Till skyddande av patentsökandens rättmätiga intressen

borde därför möjlighet beredas honom att vid ifrågasatt kollision med

hemligt patent under betryggande former taga del av handlingarna rörande

detta patent. Ett sådant medgivande synes kunna lämnas utan äventyrande

av den erforderliga sekretessen kring det hemliga patentet.

Samma synpunkt framföres av svenska industriens patentingenjörers förening.

I några yttranden har behandlats det av kommittén föreslagna förfarandet,

då ett hemligt patent övergår till offentligt, antingen därför att statens

rätt till uppfinningen övergått till annan eller enär föreskriften örn patentets

hemlighållande upphäves. Krigsmaterielverket, industriförbundet och svenska

industriens patentingenjörers förening framhålla, ali ett i efterhand offent
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

liggjort, till en början hemligt patent icke såsom andra patent bleve föremål

för allmänhetens prövning genom att ansökan kungjordes och ansökningshandlingarna

hölles tillgängliga. Ett dylikt s. k. uppbudsförfarande

borde äga rum, då ett hemligt patent omvandlades till offentligt. Enligt

industriförbundets mening skulle genom denna ändring i förslaget en av de

allvarligaste anmärkningarna mot institutet hemliga patent i hög grad försvagas.

Jernkontoret och kommitterade inom teknologi öreningen framhålla, att

kommittéförslaget endast avhandlade det administrativa förfarandet då ett

hemligt patent bleve offentligt men icke hur det i sådant fall skulle förfaras

med äganderätten till patentet. Enligt den mening, som företrädes i dessa

yttranden, borde därvid rätten till uppfinningen, i den mån det allmänna

icke längre hade intresse därav, återgå till den ursprunglige ägaren.

Krig smaterielverket påpekar i detta sammanhang, att upphävandet av den

hemliga naturen hos ett patent enligt kommittéförslaget förbehållits Kungl.

Majit, då föreskriften därom formligen skulle upphävas, men att samma

resultat kunde uppnås utan Kungl. Maj :ts kontroll genom att den statliga

myndighet, som förvaltade patentet, sålde detsamma. Verket ifrågasätter

därför bestämmelse om att även upplåtelse eller överlåtelse av hemlighållen

patentansökan eller hemligt patent borde vara beroende av Kungl. Maj:ts godkännande.

I

I fråga om den granskningsmyndighet, som enligt förslaget skall

handhava vissa uppgifter rörande lagens tillämpning, har patent- och registreringsverket

framhållit nödvändigheten av att myndigheten hade tillgång

på högkvalificerade och med uppfinnareverksamheten väl förtrogna

tekniker. Det vore nämligen mången gång svårt att inse och bedöma räckvidden

och det praktiska värdet av en uppfinning, i synnerhet örn denna,

vilket ingalunda vöre ovanligt, framlades i form av en uppfinningstanke,

utan någon mera ingående detaljutformning. Försvarets forskningsanstalt

framhåller angelägenheten av att anstalten bleve representerad i granskningsmyndigheten.

De mångskiftande forskningsuppgifter och frågor, som

forskningsanstalten handlade eller komme i kontakt med, gjorde att anstalten

hade synnerligt intresse att på ett tidigt stadium få kännedom om

nya uppfinningar av angivet slag. Forskningsanstalten kunde även genom

sina forskare väsentligt bidraga vid bedömningen av uppfinningarnas betydelse

för utvecklingen av krigsmateriel och om en uppfinning borde förvärvas

för statens räkning.

Den av kommittén framkastade tanken, att uppdraget som granskningsmyndighet

skulle kunna åläggas krigsmaterielverket har mött opposition

i några yttranden. Den nu fungerande granskningsnämnden uttalar härom,

att därest det ansåges önskvärt att uppdraga dessa uppgifter åt en central

förvaltningsmyndighet i stället för, såsom för närvarande, åt ett fristående

organ, det förefölle lämpligast att uppdraget lämnades åt patent- och registreringsverket,

som i så fall vid handläggningen av hithörande ärenden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

27

borde få sådan sammansättning, att både näringslivet och försvarsväsendet

bleve därvid företrädda. Oavsett vilket organ som utsåges till granskningsmyndighet

syntes det önskvärt, att jämväl de fysiska och kemiska vetenskaperna

bleve företrädda hos granskningsmyndigheten. Enligt ingenjörsvetenskapsakademien

vore det naturligast, att granskningen ur militär synpunkt

av inkomna patentansökningar skedde enbart inom patentverket, som syntes

böra erhålla härför erforderlig förstärkning i sin personal, t. ex. genom

anknytande till verket av militärexperter, vilka där arbetade under patentverkets

sekretess och i dess arbetsformer. Att överlåta granskningen åt krigsmaterielverket,

som i förhållande till industrien representerade statens beställarintressen,

syntes vara mindre lämpligt, även örn verket tillfördes sakkunskap

från näringslivet. Även industriförbundet framhåller, att krigsmaterielverket

i förhållande till den krigsmaterielproducerande industrien i första

hand hade att representera statens beställarintressen. Enligt vad förbundet

försport hade industriens erfarenheter av samarbetet med den hittillsvarande

granskningsmyndigheten varit goda och industrien saknade anledning att

ifrågasätta någon ändring i förevarande avseende.

Krigsmaterielverket har anfört, att verket icke hade något att erinra mot

en överflyttning av granskningsnämndens funktioner till annan statsmyndighet.

Därest dessa funktioner skulle anförtros verket, förutsatte verket, att

granskningen skulle utövas av ett till verket anslutet organ med ungefär

motsvarande ställning som den i verkets instruktion omförmälda standardiserings

delegationen.

Vad slutligen angår den föreslagna lagens giltighetstid har i flera

yttranden särskilt understrukits lämpligheten av att lagen vore tidsbegränsad.

Svenska uppfinnareföreningen har därvid förordat en begränsning av giltighetstiden

till endast ett år.

Departementschefen.

1942 års lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse

för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. har till syfte att tillgodose

det allmännas intresse att kunna utnyttja eller hemlighålla dylika uppfinningar

ävensom därmed jämförliga förfaranden och anordningar av teknisk

natur. Lagen, som tillkom under trycket av det då pågående världskriget, är

emellertid en fullmaktslag av provisorisk natur. Enligt beslut vid riksdagens

vårsession har lagen erhållit giltighet till och med den 30 juni 1947.

På sätt framgår av det förut anförda har frågan örn behovet under fredstid

av en liknande lagstiftning varit föremål för uppmärksamhet i skilda

sammanhang. 1945 års försvarsuppfinningskommitté, som verkställt utredning

av frågan, har funnit bestämmelser som tillgodose det allmännas intresse

med avseende å försvarsuppfinningar vara erforderliga även under

fred. Denna kommitténs uppfattning har i allmänhet delats av de myndigheter

och sammanslutningar som yttrat sig över kommitténs förslag. Icke

i något yttrande har sålunda lagstiftning i ämnet direkt avvisats, ehuru i en

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

del yttranden uttalats mer eller mindre starka betänkligheter mot en dylik

lagstiftning med hänsyn till de olägenheter den kunde väntas åsamka näringslivet

och den fria uppfinnarverksamheten.

Såsom jag anförde till statsrådsprotokollet den 3 maj 1946, då förslag om

förlängning av 1942 års lag senast framlades, tala enligt min mening starka

skäl för att jämväl under fredstid upprätthålla lagbestämmelser med syfte

att trygga det allmännas intresse beträffande uppfinningar av betydelse för

försvaret. Tydligt är sålunda, att staten ej endast under ofredstider utan

även eljest har intresse av att på ett tidigt stadium få kännedom om och kunna

utnyttja tekniska nyskapelser på försvarets område. Likaså är det av vikt

att jämväl under fredstid kunna trygga hemlighållandet av dylika nyskapelser,

så att de ej komma främmande makt till godo. Särskilt med hänsyn

till den senaste tidens utveckling på det krigstekniska området synes det ej

tillrådligt att för framtiden helt släppa möjligheten för det allmänna att

utöva viss kontroll på detta område. Från nu angivna synpunkter torde således

en lagstiftning i ämnet vara önskvärd såsom ett led i den beredskap

som även efter världskrigets upphörande måste upprätthållas till skydd för

rikets säkerhet. Å andra sidan kan icke bortses från att en dylik lagstiftning

kan medföra vissa inskränkningar i det tekniska och ekonomiska livets rörelsefrihet.

Olägenheterna härav kunna emellertid enligt min mening icke

anses så betydande, att de böra utgöra hinder mot lagbestämmelser i ämnet.

Erfarenheterna från den nuvarande lagens giltighetstid synas även bestyrka,

att en kontrollagstiftning icke behöver medföra mer allvarliga olägenheter

av antydd art. Självfallet är det emellertid av största vikt, att lagreglerna

utformas med hänsynstagande till uppfinnares och patenthavares behöriga

intressen samt under beaktande att näringslivet och det tekniska forskningsarbetet

såvitt möjligt ej störas.

Kommitténs förslag är utarbetat med det syftet, att de under kriget stadgade

inskränkningarna i den fria förfoganderätten över uppfinningar endast

skulle bibehållas i den mån de måste anses erforderliga även under normala

förhållanden. Vid sin granskning av 1942 års lag från denna utgångspunkt

har kommittén funnit, att åtskilliga lättnader kunde beredas. Enligt

förslaget skall sålunda lagstiftningen icke omfatta försörjningsuppfinningar

utan endast försvarsuppfinningar. Vidare anser kommittén, att någon

motsvarighet icke behöver upptagas till den i gällande lag stadgade plikten

för företag och anställda att lämna upplysningar angående av dem kända

uppfinningar berörande företagets verksamhetsområde. Bestämmelser om

hemlighållande av försvarsuppfinningar samt örn expropriation och hemligt

patent för statens räkning skola däremot enligt förslaget upptagas även i den

för fredsförhållanden avsedda lagen. Vissa icke obetydliga modifikationer i

förhållande till vad nu gäller föreslås dock i syfte att mildra olägenheterna

för näringslivet.

Enligt min mening utgör kommitténs förslag en i huvudsak godtagbar avvägning

mellan de intressen som här stå mot varandra. Särskilda bestämmelser

om försörjningsuppfinningar synas sålunda kunna undvaras i den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

29

för fredstid avsedda lagen. Detsamma gäller stadganden om upplysningsplikt,

vilka såsom förut nämnts icke i något fall behövt tillämpas under den

nuvarande lagens giltighetstid. För att tillgodose alltjämt föreliggande behov

torde däremot vara erforderligt att, på sätt kommittén föreslagit, stadga förbud

mot att utan tillstånd yppa uppfinningar som avse krigsmateriel samt

att bereda staten möjlighet att expropriera rätt till uppfinningar av särskild

betydelse för försvaret. Mot förslaget i denna del ha ej heller anförts några

invändningar av principiell natur. Viss tvekan kan däremot råda, huruvida

institutet hemliga patent, mot vars införande i lagstiftningen starkt motstånd

restes från näringslivets sida vid tillkomsten av 1942 års lag, behöver bibehållas.

Tydligt är nämligen, att stadganden om hemliga patent medföra vissa

mindre tilltalande konsekvenser. Dessa torde dock vara av mera teoretisk än

praktisk art. Då det i vissa fall kan föreligga ett starkt intresse för det allmänna

att genom hemligt patent hindra andra att få kännedom örn en uppfinning

och samtidigt trygga sin egen rätt till densamma, torde försiktigheten

bjuda att institutet åtminstone för närvarande bibehålies. Det bör framhållas,

att stadganden om hemliga patent sedan länge finnas i flera främmande

länder samt att de under den nuvarande lagens giltighetstid vunna erfarenheterna

tala för att detta institut icke behöver begagnas annat än i ett jämförelsevis

ringa antal fall.

Jag torde nu få övergå till behandlingen av de särskilda bestämmelserna

i kommittéförslaget och de anmärkningar som under remissbehandlingen

riktats mot dem.

Kommitténs förslag i fråga om förbud mot offentliggörande

av uppfinning och de därmed sammanhängande reglerna örn granskning

av inkommande patentansökningar, som till sina grunddrag överensstämmer

med nu gällande bestämmelser, anser jag mig kunna i huvudsak

biträda. De föreslagna modifikationerna i lagstiftningen torde medföra, att

de med ett sådant förbud förbundna olägenheterna för näringslivet i väsentlig

grad minskas. Av särskilt värde för den enskilde torde vara, att förbudet

kan upprätthållas endast under en begränsad tid, såvida icke staten förvärvar

ali rätt till uppfinningen.

Enligt förslaget gäller förbudet mot yppande endast sådan uppfinning, som

har särskilt avseende å krigsmateriel. Förslaget överensstämmer i detta avseende

med det allmänna förbudsstadgandet i 5 § i 1942 års lag. I förslaget

saknas däremot motsvarighet till den i gällande lag upptagna bestämmelsen,

att granskningsmyndigheten äger meddela förbud mot offentliggörande av

annan uppfinning, som har sådan betydelse för försvaret att den bör hemlighållas.

Arméförvaltningen har i sitt yttrande anmärkt, att förbudet borde

avse även sistnämnda slag av uppfinningar. Enligt min mening skulle dock

en dylik utvidgning av förbudets omfattning föra för långt. Ibland kunna

visserligen även sådana uppfinningar, som ej ha särskilt avseende å krigsmateriel,

vara av stor betydelse för försvaret. En uppfinning som åsyftar att tillgodose

civila ändamål kan sålunda visa sig vara användbar även för militärt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

bruk. Ett hemlighållande kan fördenskull framstå som motiverat från försvarssynpunkt.

Då det gäller en för fredstid avsedd lagstiftning torde dock

företräde böra tillerkännas den synpunkten, att en uppfinning, vars värde

huvudsakligen ligger inom det civila området, icke bör hemlighållas och på

så sätt undandragas teknikens allmänegendom. Jag finner alltså förbudet

böra gälla endast sådana uppfinningar som ha särskilt avseende å krigsmateriel.

Även med denna begränsning av förbudsregeln torde det emellertid

vara ofrånkomligt att gränsfall uppkomma, då det är svårt att avgöra om en

uppfinning omfattas av förbudet eller ej. Vad särskilt angår den i ett yttrande

berörda frågan, örn uppfinningar som avse frigörande av atomenergi

kunna sägas ha särskilt avseende å krigsmateriel, finner jag denna

fråga böra besvaras jakande. Under nuvarande världspolitiska förhållanden

är nämligen huvudintresset av uppfinningar på detta område knutet till

deras användbarhet för krigsändamål. Såsom för närvarande är fallet torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att i administrativ ordning meddela bestämmelser

örn vad som skall förstås med krigsmateriel. Till kommitténs

förslag i detta hänseende torde jag få återkomma sedan riksdagen tagit ställning

i den förevarande lagstiftningsfrågan.

I ett par yttranden har förordats en begränsning av förbudet till sådana

uppfinningar som det vore praktiskt möjligt att hemlighålla. Enligt yttrandena

vore detta t. ex. icke fallet, när uppfinningen avsåge krigsmateriel för

vars handhavande manskap successivt utbildades. En sådan begränsning synes

dock ej lämplig. Såsom kommittén framhållit ankommer det i första

hand på den enskilde själv att avgöra, örn en viss uppfinning omfattas av

förbudet eller ej. Det torde vara synnerligen vanskligt att på förhand avgöra,

huruvida en uppfinning som avser krigsmateriel skall kunna hemlighållas

efter det materielen tagits i bruk. Härtill kommer, att det i många fall

kan vara av värde att uppfinningen hålles hemlig åtminstone under den

tid som åtgår innan tillverkningen av krigsmaterielen i fråga kommit i gång

och materielen kommit till mer allmän användning. Ej heller kan jag tillstyrka

att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, begränsa förbudet till uppfinningar,

å vilka sökes patent. Det kan nämligen icke bortses från, att ansökan

örn patent å militära uppfinningar kan komma att underlåtas.

Enligt kommitténs förslag åligger det granskningsmyndigheten att, om

patent sökes å krigsmaterieluppfinning, senast inom en månad från det fullständiga

ansökningshandlingar inkommit besluta, om uppfinningen i fortsättningen

skall hemlighållas. Har beslut om fortsatt hemlighållande ej meddelats

inom denna tid, upphör förbudet. Detsamma gäller, örn staten ej inom

tre månader från beslutet förvärvat all rätt till uppfinningen. Sistnämnda

tidsfrist kan av Kungl. Maj:t förlängas med högst två månader med hänsyn

till särskilda omständigheter. I en del yttranden har ifrågasatts, om dessa

tidsfrister vöre lämpligt avvägda. Bl. a. har förordats en utsträckning av

den tid, inom vilken granskningsmyndigheten har att fatta beslut om fortsatt

hemlighållande, till tre månader. Med hänsyn till den enskildes starka

intresse av att så snart som möjligt få besked, om uppfinningen i fråga är

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

31

sådan att ett fortsatt hemlighållande är påkallat, torde dock någon sådan

förlängning icke böra ske. Även den tid om tre månader, inom vilken staten

i regel skall lia förvärvat rätten till uppfinningen för att förbudet ej skall

upphöra, synes mig väl avvägd. Härvid torde, när fråga är om förvärv genom

expropriation, tidpunkten för Kungl. Maj:ts beslut örn expropriationen

vara avgörande. Emellertid finner jag det lämpligt, att Kungl. Maj:t tillerkännes

rätt att med hänsyn till särskilda omständigheter besluta om förlängning

av denna tid med fyra månader i stället för föreslagna två. I undantagsfall

kunna nämligen svårigheter föreligga att inom den föreslagna

tidsfristen taga slutlig ställning till frågan om uppfinningens förvärvande.

Även i de fall, då granskningsmyndigheten i anledning av särskild ansökning

prövat uppfinnings betydelse för försvaret och funnit den böra alltjämt

hemlighållas, torde förvärv böra ha skett inom nu angiven tid för att

förbudet skall upprätthållas. Däremot synes det mindre lämpligt, att med avseende

å dessa fall i lag särskilt stadga, att beslut om fortsatt hemlighållande

skall givas inom viss tid vid äventyr att förbudet eljest upphör att gälla.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna örn expropriation av

uppfinning skilja sig från gällande lag bl. a. i det hänseendet, att åtskillnad

gjorts mellan å ena sidan sådana uppfinningar av särskild betydelse

för försvaret, vilka samtidigt ha särskilt avseende å krigsmateriel, samt å

andra sidan övriga uppfinningar av nämnda betydelse. Endast i fråga om det

förra slaget av uppfinningar har staten tillerkänts rätt att expropriera hela

rätten till uppfinningen. I ett yttrande har mot förslaget invänts, att staten

över huvud icke borde äga expropriationsrätt beträffande uppfinningar, som

icke ha särskilt avseende å krigsmateriel. Tydligt är visserligen, att statens

intresse med avseende å uppfinningar av betydelse för försvaret företrädesvis

är riktat på sådana som avse krigsmateriel. Såsom förut antytts kan

emellertid förekomma, att en uppfinning, som i första hand avser att tillgodose

det civila livets krav, samtidigt är av stor betydelse för försvarsändamål.

Det är uppenbarligen ett vägande statsintresse att en dylik uppfinning

kan ställas i det allmännas tjänst. Även örn tillräckliga skäl icke tala för att

den ifrågavarande lagstiftningen i övrigt skall omfatta uppfinningar av nu

antytt slag, synes dock tillgodoseendet av det allmännas intresse av att kunna

utnyttja en dylik uppfinning för försvarsändamål knappast böra vara beroende

av frivillig överenskommelse. Enligt 17 § patentförordningen finnes

visserligen möjlighet till tvångsförvärv för statens räkning av uppfinningar

överhuvud, men denna bestämmelse avser endast redan patenterade uppfinningar

och kan alltså icke anses tillfyllest, Det är nämligen ofta av största

vikt alt kunna på ett tidigt stadium utnyttja en uppfinning. Med hänsyn till

det anförda anser jag mig böra biträda kommitténs förslag på denna punkt.

Jag vill understryka, att enligt förslaget expropriationsåtgärden i fråga örn

uppfinningar, som ej ha särskilt avseende å krigsmateriel, endast kan innebära,

att uppfinningen må utnyttjas för statens räkning eller av annan som

Kungl. Maj:t bestämmer. Den enskilde betages sålunda icke rätten att i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

övrigt förfoga över uppfinningen. Ej heller i fråga örn de föreslagna expropriationsbestämmelserna

i övrigt finner jag anledning förorda någon ändring.

1942 års lag jämställer med uppfinning förfarande eller anordning

av teknisk natur, som ej är att hänföra till uppfinning. I kommitténs

förslag har en liknande bestämmelse medtagits. Mot en dylik utvidgning

av lagstiftningen har från näringslivets sida framförts stark kritik såväl

under förarbetena till nu gällande lag som i yttrandena över förevarande

lagförslag. Härvid har gjorts gällande, att bestämmelsen vore till avsevärt

men för näringslivet. Det huvudskäl som talar för bibehålladet av ett dylikt

stadgande är uppenbarligen, att i vissa fall även sådana arbetsprodukter, som

icke äro att anse som uppfinningar i egentlig mening, kunna vara av betydelse

för försvaret och att därför samma regler böra gälla för båda grupperna.

Det är självfallet vanskligt att bedöma, i vilken utsträckning dylika arbetsprodukter

kunna vara av särskilt värde ur försvarssynpunkt. Tydligt torde

dock vara, att lagstiftningens huvudintresse är bundet vid uppfinningarna,

vilka ju innebära att tekniken tillföres något helt nytt och tidigare icke förutsett.

Enligt min mening är det knappast troligt, att lagstiftningens effektivitet

skulle i mer avsevärd grad minskas genom den ifrågavarande bestämmelsens

slopande. Man kan ej heller bortse från att bestämmelsen —- även med den

ändring däri som kommittén förordat — lider av en viss oklarhet, som gör

lagstiftningens omfattning svävande. Visserligen är även begreppet uppfinning

obestämt och svårigheter möta ofta i praktiken att därifrån utskilja

arbetsprodukter som ej äro att hänföra till uppfinningar. Uppfinningsbegreppet,

som är hämtat från patentförordningen, torde dock ha fått en någorlunda

bestämd avgränsning i praxis, vilken för närvarande giver begreppet

en jämförelsevis vid tolkning. Med hänsyn till det anförda finner jag mig

kunna tillmötesgå det i flera yttranden uttalade önskemålet, att lagstiftningen

ej skall omfatta förfaranden och anordningar, som ej äro att hänföra till

uppfinningar. Skulle tvekan råda, örn en viss arbetsprodukt är att anse som

en uppfinning eller ej, bör självfallet, innan densamma offentliggöres, frågan

underställas granskningsmyndighetens prövning.

Enligt förslaget skall skälig ersättning utgå av allmänna medel för

skada eller intrång till följd av åtgärder från det allmännas sida. Mot förslaget

i denna del, som överensstämmer med gällande stadgande i ämnet,

har under remissbehandlingen från flera håll riktats den anmärkningen, att i

bestämmelsen borde utsägas att »full» ersättning skall lämnas. I regel torde

frågan örn ersättningens storlek böra bedömas lika, oavsett vilket uttryckssätt

som begagnas. Å andra sidan lärer man icke kunna bortse från att ersättningen

i vissa fall bör fastställas i enlighet med billighetsgrundsatser.

Vid total expropriation av en uppfinning torde t. ex. en uppfinnare, som är

svensk och måhända t. o. m. tillhör svenska krigsmakten, icke rimligen böra

vara berättigad till den högsta ersättning han kunnat betinga sig vid uppfinningens

försäljning till en stormakt. Med hänsyn härtill anser jag mig icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

33

böra förorda någon ändring av ordalagen. Några närmare riktlinjer för ersättningens

bestämmande synas icke kunna uppdragas, utan denna torde få

bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Att härvid

vissa svårigheter kunna uppstå torde vara ofrånkomligt. Hinder torde

icke möta att, om det finnes lämpligt för att lättare komma till ett rimligt

resultat, vid expropriation låta ersättningen vara beroende av utnyttjandets

omfattning i stället för att fastställa ett engångsbelopp.

Såsom förut nämnts anser jag, att bestämmelser om hemliga patent

icke kunna undvaras. I likhet med kommittén finner jag emellertid, att

sådant patent bör kunna meddelas endast i fråga om uppfinning som har

särskilt avseende å krigsmateriel och är av särskild betydelse för försvaret.

Denna begränsning är en följd av att endast dylika uppfinningar äro underkastade

bestämmelserna om fortsatt hemlighållande och total expropriation.

Med hänsyn till att institutet hemliga patent onekligen är förbundet med

vissa olägenheter bör självfallet ett patents hemliga natur icke upprätthållas

längre än som är oundgängligen erforderligt. I detta syfte har kommittén

föreslagit, att granskningsmyndigheten inom tre år från det hemligt patent

meddelats skall pröva, huruvida uppfinningen är av sådan betydelse för

försvaret, att patentet alltjämt bör hemlighållas, samt om hemlighållande ej

finnes erforderligt, underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning. Tydligt är

emellertid, att en omprövning i vissa fall kan vara påkallad vid en tidigare

tidpunkt. I ett par yttranden har sålunda framhållits, att en omprövning

vore aktuell när fråga uppstode om intrång skett i hemligt patent samt

då ett dylikt patent kolliderade med en senare patentansökning. Det skulle

emellertid enligt min mening föra för långt att i lag närmare reglera, vid

vilka tillfällen frågan om patentets fortsatta hemlighållande bör prövas. I

instruktionen för granskningsmyndigheten synes i stället böra föreskrivas, att

denna skall ha uppmärksamheten riktad på denna fråga samt, när särskild

anledning därtill föreligger och i vart fall inom tre år från patentets meddelande,

pröva frågan om fortsatt hemlighållande. Finner myndigheten hemlighållande

ej längre vara erforderligt, skall den självfallet göra framställning

till Kungl. Maj:t om upphävande av patentets hemliga natur.

Vad angår den närmare utformningen av institutet hemliga patent Ira i

yttrandena framkommit åtskilliga förslag i syfte att begränsa olägenheterna.

Bl. a. har framhållits, att enär efter 1944 års ändringar i patentförordningen

den som gjort sig skyldig till patentintrång kunde åläggas ersättningsskyldighet

även örn han saknat vetskap om patentet, stadgandena om patentintrång

borde mildras i fråga om hemligt patent. Någon sådan ändring anser jag

knappast erforderlig. Det torde få anses uteslutet, att staten i egenskap av

patenthavare skulle väcka talan om ersättning mot den som i god tro gjort

intrång i ett hemligt patent, och det kan med hänsyn till ordalagen i 19 §

2 mom. andra stycket patentförordningen ifrågasättas, om en sådan talan

överhuvud skulle kunna vinna framgång.

I syfte att vid kollision mellan hemligt patent och en senare patentansökan

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 342.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

bereda patentsökanden möjlighet att själv bedöma om det hemliga patentet

kan anses utgöra hinder mot bifall till ansökningen har vidare i ett par yttranden

föreslagits, att sökanden borde få taga del av handlingarna rörande det

hemliga patentet. Detta förslag, som tydligen skulle kunna äventyra sekretessen

kring patentet, kan jag ej biträda.

I några yttranden har uppmärksamheten fästs på vissa spörsmål i samband

med att hemligt patent övergått till offentligt. Bl. a. har påpekats, att

då beviljandet av ett hemligt patent icke föregåtts av ansökningshandlingarnas

kungörande i vanlig ordning, dessa borde utläggas till allmänhetens

granskning när den hemliga naturen hos patentet bortfallit. Härvid avses

tydligen, att framkomna invändningar skulle kunna föranleda patentets hävande

i administrativ ordning. En sådan anordning kan jag ej tillstyrka. Har

patent en gång meddelats — låt vara under de mindre betryggande former

som måste bliva följden då ansökningen icke såsom eljest är fallet offentliggöres

— bör nämligen enligt min mening detta resultat upprätthållas även

i fortsättningen. Eljest skulle rättsverkningarna av ett hemligt patent bliva

alltför svävande. Däremot kan självfallet vid domstol föras talan om patentets

ogillande i enlighet med den för patent i allmänhet gällande regeln i

18 § patentförordningen. —- Vidare har berörts frågan örn rätten till uppfinningen,

när hemligt patent övergår till offentligt. Enligt min mening påverkas

icke rätten till uppfinningen av att det därå meddelade patentet ändrar

karaktär. Har staten en gång förvärvat rätten till en uppfinning och

därå erhållit hemligt patent, behåller självfallet staten denna rätt även om

patentet blir offentligt. En annan sak är att den hemliga naturen hos ett

patent upphör, när staten till annan överlåter sin rätt till uppfinningen.

Slutligen har i ett yttrande påpekats, att upphävande av föreskrift om

patents hemlighållande förbehållits Kungl. Majit men att samma resultat

kunde nås genom att den myndighet som förvaltade patentet överläte rätten

till uppfinningen. Med hänsyn härtill har ifrågasatts, att en dylik överlåtelse

skulle vara beroende av Kungl. Maj :ts godkännande. Är myndigheten

i fråga över huvud behörig att överlåta rätten till uppfinningen, synes det

emellertid kunna överlämnas åt myndigheten att bedöma de med en överlåtelse

förbundna verkningarna med avseende å patentets natur.

De enligt 1942 års lag föreliggande granskningsuppgifterna m. m.

fullgöras av en särskild nämnd. I betänkandet har ifrågasatts, att motsvarande

uppgifter enligt den nya lagen skulle kunna åläggas någon redan bestående

statsmyndighet. För detta förslag talar bl. a., att de med lagens tilllämpning

förenade arbetsuppgifterna, såvitt nu kan bedömas, icke torde

bliva alltför betungande. Patent- och registreringsverket — vilket i så fall

torde vara den myndighet som i första hand borde ifrågakomma som granskningsmyndighet

— är emellertid för närvarande mycket arbetstyngt. Om

arbetsuppgifterna skulle läggas på detta ämbetsverk, synes det vidare erforderligt,

att verket vid hithörande ärendens handläggning förstärkes med representanter

för militär sakkunskap samt företrädare för näringslivet. Un
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

35

der sådana förhållanden skulle ej så mycket vara att vinna genom att verket

fungerade som granskningsmyndighet. Såsom kommittén påpekat och i yttrandena

vitsordats finnes ej heller bland företrädare för försvaret eller det

enskilda näringslivet någon önskan att den nuvarande ordningen skall upphöra.

Det synes därför lämpligast, att uppgifterna åtminstone tills vidare fullgöras

av en särskild nämnd. Det torde emellertid vara ändamålsenligt att,

såsom kommittén föreslagit, icke i lagen angiva det organ som skall vara

granskningsmyndighet utan överlåta bestämmanderätten i detta hänseende

åt Kungl. Maj:t. På så sätt kunna arbetsuppgifterna utan omgång överflyttas

exempelvis till patentverket, om så framdeles skulle finnas lämpligt.

Att i lagen angiva hur granskningsmyndigheten skall vara sammansatt

synes ej erforderligt. Aven utan särskild bestämmelse torde det enskilda

näringslivets intresse av att bliva företrätt i nämnden komma att tillgodoses.

Mot granskningsmyndighetens beslut om fortsatt hemlighållande av uppfinning

bör besvär kunna anföras hos Kungl. Majit utan begränsning till

viss tid. Bestämmelse härom torde för tydlighetens skull böra upptagas i

lagen.

Den föreslagna nya lagen kan lämpligen träda i kraft den 1 januari 1947,

varvid 1942 års lag bör upphöra att gälla. Då lagstiftningen utgör en nyhet

för normala förhållanden, torde såsom kommittén föreslagit den nya lagens

giltighetstid böra begränsas till förslagsvis tre år. I god tid därförinnan synes

böra tagas under omprövning, huruvida behov av lagens förlängning föreligger

och i så fall om under giltighetstiden ändringar i lagstiftningen visat

sig påkallade.

Vissa övergångsbestämmelser torde erfordras. Det i nya lagen stadgade

förbudet mot offentliggörande av uppfinning torde i princip böra äga tilllämpning

å samtliga uppfinningar av där angivet slag. Har tillstånd till offentliggörande

av uppfinning meddelats enligt 1942 års lag eller det där stadgade

förbudet mot uppfinningens yppande eljest upphört, synes emellertid

uppfinningen böra vara undantagen även från förbudet enligt nya lagen. En

uttrycklig bestämmelse härom bör för tydlighetens skull meddelas.

Har granskningsnämnden vid sin granskning av patentansökningar funnit

viss uppfinning vara av sådan betydelse för försvaret att den alltjämt bör

hemlighållas, synes beslutet härom böra vara avgörande även för frågan om

det i nya lagen stadgade förbudet mot offentliggörande bör upprätthållas. Ej

heller i dessa fall bör emellertid förbudet gälla, om icke staten inom viss tid

förvärvar rätten till uppfinningen. Den frist om tre månader eller — i undantagsfall

efter särskilt förordnande av Kungl. Majit — sju månader från

granskningsmyndighetens beslut örn fortsatt hemlighållande som i detta hänseende

gäller enligt departementsförslaget torde i nu avsedda fall böra räknas

från den nya lagens ikraftträdande. Med hänsyn härtill synes böra stadgas,

att örn beslut enligt 6 § i 1942 års lag meddelats med avseende å viss

uppfinning, skall vid nya lagens tillämpning så anses, som örn gransknings
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

myndigheten den 1 januari 1947 meddelat beslut om fortsatt hemlighållande

av uppfinningen.

Det torde få ankomma på den nya granskningsmyndigheten att granska

även de patentansökningar, vilka inkommit till patentmyndigheten före den

1 januari 1947 men icke hunnit behandlas av den nu fungerande granskningsnämnden.

Den i 2 § nya lagen angivna tiden av en månad, inom vilken

beslut om fortsatt hemlighållande skall föreligga, torde i dessa fall ej böra

räknas från tidigare dag än dagen för ikraftträdandet.

Den nya lagen bör såsom kommittén föreslagit äga tillämpning på de hemliga

patent och ansökningar därom, vilka föreligga vid ikraftträdandet. I övrigt

torde böra meddelas övergångsbestämmelser motsvarande dem i 1942

års lag stadgade.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet utarbetats förslag

till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för

försvaret.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom departementet

upprättade lagförslaget, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa jämkningar av redaktionell natur är likalydande med

det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

■61

Bilaga A.

1945 års forsvarsuppfinningskommittés förslag

till

Lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse

för rikets försvar.

1 §•

Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här

i riket eller tillhör någon, som är bosatt härstädes, må ej offentliggöras eller,

när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan örn patent

eller annan skyddsrätt i främmande stat eller eljest yppas, där ej annat

följer av vad nedan sägs.

Vad med krigsmateriel skall förstås bestämmer Konungen.

2 §.

Vill någon, att förbud, som i 1 § stadgas, skall upphöra att gälla, ingive

ansökan härom till myndighet, som Konungen bestämmer (granskningsmyndigheten).

3 §.

Till patentmyndigheten inkommande patentansökningar skola av granskningsmyndigheten

granskas med hänsyn till uppfinningarnas betydelse för

rikets försvar.

Patentansökningar och därtill hörande handlingar skola av patentmyndigheten

hållas tillgängliga för granskningsmyndigheten.

4 §■

Göres ansökan, som i 2 § sägs, eller sökes patent å uppfinning, som i 1 §

avses, och finner granskningsmyndigheten uppfinningen vara av särskild betydelse

för rikets försvar och alltjämt böra hemlighållas, skall myndigheten

besluta härom utan dröjsmål och senast inom en månad efter det så beskaffade

ansökningshandlingar inkommit, att ansökningens föremål härav tydligt

framgår. Föreligger ej sådant beslut inom nämnda tid, vare förbud, varom

i 1 § stadgas, ej därefter gällande.

5 §.

Om staten icke inom tre månader från granskningsmyndighelens beslut enligt

4 § förvärvat all rätt till uppfinningen, upphör förbudet, såvida ej Konungen,

med hänsyn till särskilda omständigheter, beslutit förlängning av

förbudstiden. Sådan förlängning må ej avse längre tid än två månader.

6 §•

Så länge förbudet är gällande, må offentliggörande enligt 7 § första stycket

eller 20 § andra stycket förordningen angående patent ej äga rum.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 342.

7 §•

Finnes uppfinning vara av särskild betydelse för rikets försvar, äger Konungen

föreskriva, att uppfinningen må utnyttjas för statens räkning eller

av annan, som Konungen bestämmer.

Är uppfinningen av beskaffenhet, som i 1 § sägs, äger Konungen föreskriva,

att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten.

8 §•

Vad ovan i 1, 2, 4, 5 och 7 §§ stadgas med avseende å uppfinning skall äga

motsvarande tillämpning å förfarande eller anordning av teknisk natur, som

kan utnyttjas i industriell verksamhet men ej är att hänföra till uppfinning.

9 §•

Sökes för statens räkning patent å uppfinning, som i 1 § sägs, äger Konungen,

därest uppfinningen är av särskild betydelse för rikets försvar, föreskriva,

att 7 § förordningen angående patent ej skall tillämpas å ansökningen.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter vad i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen,

varde hemligt patent meddelat samt bevis därom utfärdat; och må förty de

till ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas

till annan eller något om dem yppas.

Patentmyndigheten skall göra anteckning örn patentet i ett särskilt register,

som ej är tillgängligt för allmänheten.

10 §.

Har statens rätt med avseende å uppfinning, som i 9 § avses, övergått till

annan, eller upphäves föreskrift, som där sägs, skall alltjämt anhängig ansökan

i fortsättningen handläggas enligt 7 § förordningen angående patent. Är

patent meddelat, skall anteckning därom göras i det allmänna patentregistret

samt kungörande och offentliggörande i övrigt ske i enlighet med sjätte stycket

i samma paragraf.

11 §•

Innan tre år förflutit från det hemligt patent meddelats, skall granskningsmyndigheten

pröva, huruvida den uppfinning, patentet avser, alltjämt är av

sådan betydelse för rikets försvar, att patentet bör hemlighållas. Finner myndigheten

hemlighållande ej längre erforderligt, skall frågan underställas Konungens

prövning.

12 §.

Upprätthålles förbud, som i 1 § sägs, på grund av beslut jämlikt 4 eller

5 § eller meddelas sådant beslut, som avses i 7 §, skall skälig ersättning

utgå av allmänna medel för skada eller intrång, som härigenom sker.

Talan om ersättning, som nu sagts, prövas av Stockholms rådhusrätt i den

sammansättning, som angives i 23 § förordningen angående patent.

13 §.

Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kännedom om

uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, må ej utnyttja vad

han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

39

14 §.

Bryter någon mot förbud, som i 1 § sågs, eller mot bestämmelsen i 13 §,

straffes med dagsböter eller fängelse, där ej gärningen enligt annat lagrum är

belagd med strängare straff.

15 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

16 §.

I mål örn ersättning enligt 12 § eller om ansvar eller skadestånd på grund

av brott, varom i 14 § förmäies, åge rätten förordna, att målet helt eller

delvis skall handläggas inom stängda dörrar. Samma lag vare, där talan föres

beträffande patent, som avses i 9 §.

17 §.

Granskningsmyndigheten skall vid fattande av beslut i ärenden, som här

avses, vara så sammansatt, att även det enskilda näringslivet blir företrätt.

18 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946 och gäller till och med den 30

juni 1949.

Den i 4 § angivna tiden av en månad skall ej räknas från tidigare dag

än den, då lagen träder i kraft.

Föreligger, när lagen den 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser örn

uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.

upphör att gälla, beslut, varom i 6 § första stycket samma lag stadgas, skall

den nya lagen äga tillämpning å uppfinning, som avses med beslutet.

Denna lag skall äga tillämpning å de hemliga patent, som äro i kraft, när

lagen den 30 juni 1942 upphör att gälla, ävensom å de ansökningar om hemliga

patent, som då äro under behandling.

Beslut, som meddelats med stöd av 7 § denna lag, gäller utan hinder av

att lagen upphör att gälla.

När lagen upphör att gälla, skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande tilllämpning,

såvitt fråga ej är örn patent, som icke längre är gällande.

Stadgandena i 12—16 §§ skola lända till efterrättelse jämväl sedan lagen

upphört att gälla.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 oktober

1946.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 27 september 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen

i statsrådet den 20 september 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar

av betydelse för försvaret.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t.f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsassessorn S.

Å. Edling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

41

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet samt

t. f. chefen för handels- och folkhushållningsdepartementen, statsrådet Danielson,

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 september

1946 remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar

av betydelse för försvaret; därvid föredraganden hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte efter vissa redaktionella

jämkningar jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 342.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1946:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för försvaret. s. 1 i texten