Angående anordnande av en särskild utbildning skurs för sinnesslölärare våren 1947
1946-11-01 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:363, Angående anordnande av en särskild utbildning skurs för sinnesslölärare våren 1947
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
1
Nr 363.
Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående anordnande
av en särskild utbildning skurs för sinnesslölärare
våren 1947; given Stockholms slott den 1
november 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet, inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 november 1946.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler statsrådet Mossberg uppkommen fråga örn anordnande av
en särskild utbildningskurs för sinnes slölär are våren 1947 samt anför därvid
följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 363.
BOUS 16
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 11 § reglementet den 22 december 1944 (nr 822; andr. nr 460/1946)
för statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa skall vid varje sådan skola
finnas anställda, utom föreståndare, ordinarie lärare för såväl teoretisk som
praktisk undervisning till det antal, som kan anses motsvara det stadigvarande
behovet av lärarkrafter, ävensom extra ordinarie lärare, extra lärare
och timlärare i den mån undervisningens upprätthållande så påfordrar.
Utbildningen av lärare i teoretiska ämnen äger för närvarande rum endast
vid det seminarium, som föreningen för sinnesslöa barns vård upprätthåller
vid sin anstalt å Slagsta. Vid detta seminarium, som är tvåårigt, ha tidigare
varje höst i första årskursen intagits 8 elever. Hösten 1946 har dock antalet
intagna elever i seminariets första årskurs tillfälligt utökats till 18. För uppehållande
av verksamheten vid seminariet åtnjuter föreningen statsbidrag, vilket
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 juli 1946 för år 1946 utgår med 50 000
kronor och bestrides från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa.
För lärare för den praktiska undervisningen finnes icke för närvarande
anordnad någon utbildning, speciellt tillrättalagd för dem som skola omkänderha
ifrågavarande klientel.
I detta sammanhang må vidare omnämnas, att sedan ett antal år tillbaka i
Stockholm och Göteborg anordnas särskilda kurser för utbildande av hjälpklasslärare.
Genom beslut den 18 oktober 1946 har Kungl. Majit meddelat
närmare bestämmelser beträffande ifrågavarande kursverksamhet under innevarande
budgetår. Därvid har föreskrivits, bland annat, att en utbildningskurs
för hj älpklasslärare skall anordnas vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever
i Stockholm under 18 veckor av vårterminen 1947. Föreståndare för kursen
skall vara rektorn vid seminariet, där ej skolöverstyrelsen finner skäl utse
annan föreståndare. Plan för kursen skall fastställas av skolöverstyrelsen
efter förslag av föreståndaren. Kursen skall vara avsedd för högst 14 deltagare.
Till kursdeltagare, som icke är bosatt på kursorten, skall utgå dagtraktamente
med 3 kronor. Till föreståndare och lärare må utgå följande
arvoden, nämligen till föreståndaren 600 kronor, för föreläsningar högst 30
kronor för föreläsning, för ledning av seminarieövningar, konferenser och dylikt
högst 20 kronor för sammanträde örn 45 minuter samt för lektioner i
övningsämnen högst 10 kronor för lektion örn 45 minuter. Vidare må mellan
handledarna vid undervisningsövningarna fördelas ett belopp av högst 1 050
kronor (beräknat efter 75 kronor för deltagare). Ordinarie och extra ordinarie
lärare må under tjänstledighet för genomgående av kursen uppbära lön med
B-avdrag under hela den tid, högst 18 veckor, som kursen kommer att omfatta.
Kostnaderna för de nu ifrågavarande kurserna bestridas dels från en i gällande
avlöningsstat för folkskoleseminarierna under anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, upptagen delpost å
12 100 kronor till arvoden vid kurser för utbildande av hjälpklasslärare, dels
ock från en i gällande omkostnadsstat för samma seminarier uppförd anslagspost
å 7 800 kronor till dagtraktamenten åt deltagare i sådana kurser.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
förslag av 1946 års hjälp- oell särklasslärarutredning.
Genom beslut den 10 maj 1946 bemyndigade Kungl. Majit chefen för socialdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga att inom departementet biträda
med utredning rörande organisationen av utbildningen av lärare för sinnesslö-
och hjälpklassundervisningen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades
den 25 maj 1946 såsom sakkunniga rektorn A. J. Isaacsson, inspektören
för sinnesslövården Anna-Lisa Annell, inspektören för sinnesslöundervisningen
Ragnhild Jungner, chefen tillika läkaren vid Lövstahemmet O. B. Sjödén
samt ledamoten av riksdagens första kammare Anna Sjöström-Bengtsson,
varjämte åt Isaacsson uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas
arbete.
I skrivelse den 26 september 1946 ha de sakkunniga, vilka antagit namnet
1946 års hjälp- och särklasslärarutredning, framlagt förslag örn anordnande
under våren 1947 av en särskild utbildningskurs för sinnesslölärare.
Utredningen meddelar till att börja med, att utredningen, som beräknade
ha slutfört sitt utredningsuppdrag tidigast under senare delen av år 1947,
verkställt en undersökning rörande lär ar behovet vid sinnesslöskolorna
under femårsperioden 1947/52. Utredningen hade därvid
funnit, att den vidtagna tillfälliga utökningen av slagstaseminariet icke vore
tillräcklig. Det preliminära resultatet av undersökningen visade nämligen, att
redan höstterminen 1947 minst 20 nya lärare komme att behövas. Detta förhållande
belystes närmare av följande sammanställning av de vid undersökningen
från sinnesslöskolorna infordrade uppgifterna.
Antal erforderliga nya lärare.
Läsåret
Summa för hela
femårsperioden
1947/52
1947/48
1948/49
1949/50
1950/51
1951/52
21
28
18
12
14
93
I anslutning härtill anför utredningen vidare följande:
Av de lämnade uppgifterna framgår, att läsåret 1946/47 inom sinnesslöskolan
tjänstgöra som klasslärare icke mindre än 18 lärare, vilka ej ha avlagt
slagstaexamen eller erhållit skolöverstyrelsens behörighet. Dessa böra givetvis
efter hand utbytas mot kompetenta lärare. Av de nya lärarna skola 18
ersätta lärare, vilka under perioden avgå med pension; 75 beräknas sålunda
tillkomma på grund av skolornas utvidgning. Dessutom torde man, enligt vad
erfarenheten visar, nödgas räkna med att ett antal lärarinnor under denna tidsperiod
på grund av giftermål eller andra orsaker komma att sluta sin anställning
före pensionsålderns inträde.
Utredningen framhåller härefter, att från Slagsta seminarium vårterminen 1947
komme att utexamineras 8 lärare jämte ytterligare en, vilken som extra elev deltoge
i utbildningen. Enligt de nyss lämnade uppgifterna skulle utöver dessa 9
lärare behöva nyanställas ytterligare 12 lärare från och med läsåret 1947/48.
4
Kungl. Majus proposition nr 363.
Härtill komme de 18 lärartjänster, som för närvarande uppehölles av ickekompetenta
vikarier. Utredningen, som funne det synnerligen angeläget, att
dessa nya lärarplatser tillsattes med lärare, vilka specialutbildats för sinnesslöundervisning,
hade övervägt olika möjligheter att fylla det föreliggande
lärarbehovet och hade därvid kommit till det resultatet, att den lämpligaste
utvägen vore att för ändamålet anordna en särskild utbildningskurs,
tillgänglig endast för sådana personer, som redan erhållit en viss grundläggande
pedagogisk utbildning. Utredningen hade därvid i främsta rummet
tänkt på dem, som nyligen utexaminerats från småskolseminarium. Även
sökande med annan jämförlig utbildning, exempelvis kindergartenlärarinnor,
borde dock kunna intagas vid kursen, särskilt örn antalet sökande skulle bli
alltför ringa. Möjlighet borde också finnas för sökande, manlig eller kvinnlig,
som aspirerade på föreståndare anst, att vinna inträde, under förutsättning att
sökanden hade lämplig förutbildning.
Utredningen hade — fortsätter utredningen — icke förbisett, att brist på
småskollärarinnor för närvarande förelåge. I den planerade kursen kunde
emellertid med hänsyn framför allt till de praktiska undervisningsövningarna
icke lämpligen mottagas flera än 10 elever. I betraktande av småskollärarkårens
storlek syntes det icke spela någon egentlig roll för folkskolan, örn 10
småskollärarinnor överginge till annan lärarverksamhet. Utredningen ville i
detta sammanhang betona den synnerliga vikten av att genomförandet av de
nya bestämmelserna örn undervisning av bildbara sinnesslöa barn icke äventyrades
genom brist på kompetenta lärare.
Yad angår planläggningen av utbildningskursen föreslår utredningen,
att som ett första försök till en samordning i viss utsträckning av
hjälpklasslärarutbildningen och utbildningen av sinnesslölärare för kursen
delvis skulle utnyttjas undervisningen vid den hjälpklasslärarkurs, som skulle
äga rum i Stockholm under vårterminen 1947. Kurstiden, som för sistnämnda
kurs utgjorde 18 veckor, borde dock enligt utredningens mening för sinnesslölärarkursen
fastställas till minst 20 veckor, särskilt med tanke på att i
utbildningen även borde ingå en tids hospitering vid internatskola.
Utredningen framlägger härefter följande förslag till preliminär kursplan
för sinnes slölär arhur sen, vilken plan dock icke av utredningen avsetts att vara
bindande för kursledningen.
Ungefärligt
Undervisningsämnen. antal timmar
1.
Psykologi .............................................................................. 20
2. Psykiatri och psykopatologi ...................................................... 40
3. Psykiska mätningar, teori och praktiska övningar ........................ 70
4. Talrubbningar och deras behandling ......................................... 30
5. Tal- och röstvård ..................................................................... 10
6. Hörselsvaga och synsvaga barn ................................................ 10
7. Sinnesslövårdens historia och organisation ................................. 10
8. Anstaltspedagogik m. m.......................................................... 10
9. Sociala frågor berörande bärna- och ungdomsvården .................. 10
10. Yrkesvägledning och kuratorsarbete bland psykiskt efterblivna...... 4
11. Arbetssättet i sinnesslöskolan inklusive speciell metodik ............ 20
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
12. Sång och sånglekar, rytmik och gymnastik ................................. 30
13. Modellering och teckning ......................................................... 10
14. Småslöjd, träslöjd och kindergartenarbete ................................. 50
15. Hospitering ................................................................;.......... 120
16. Undervisningsövningar ............................................................ 80
17. Ledning av praktiskt arbete ................................................... 12
18. Specialstudier, personalakter och sociala utredningar .................. 34
570
Yad beträffar ledningen för bursen upplyser utredningen, att rektor vid
folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm på grund av det omfattande
arbete, som vore förenat med ledningen av hjälpklasslärarkursen därstädes,
under de senaste åren avböjt att leda denna kurs. De senaste kurserna
hade därför i stället letts av lektorn i pedagogik vid seminariet, vilken dock
önskade draga sig tillbaka. För att belysa omfattningen av det arbete, som
ålåge kursledaren, erinrar utredningen örn att kursen omfattade 280 å 300
föreläsningar och övningar av ett mycket stort antal föreläsare och lärare. För
denna undervisning måste för varje vecka ett särskilt schema uppgöras, vilket
skulle anpassas efter lokaltillgång och föreläsarnas personliga önskemål.
Vidare måste kursledaren åhöra ett flertal lektioner av varje kursdeltagare,
då ansvaret för betygssättningen åvilade kursledaren. Dessutom gällde det
att hålla konferenser med kursdeltagarna, att sköta kursens räkenskaper och
utbetala ersättning till föreläsare och kursdeltagare. Kursledaren hade vidare
att avgiva yttrande och förslag beträffande deltagare i kursen, vilket vore
mycket tidsödande, då utbildningskursen brukade sökas av omkring 200
lärare. I själva verket vore arbetet med kursen så pass omfattande, att det
skulle kunna ge full sysselsättning åt en person. Den utgående ersättningen, 600
kronor, stöde icke på något sätt i rimligt förhållande till det arbete och ansvar,
som ålåge kursledaren.
Vad anginge ledningen av den planerade sinnesslölärarkursen bleve denna
— fortsätter utredningen — i det hela analog med ledningen av utbildningskursen
för hjälpklasslärare. Det vore givetvis önskvärt, att en person helt
kunde ägna sig åt att leda kursen, men det syntes för närvarande vara omöjligt
att få någon för ändamålet lämplig och kompetent person. Under sådana
förhållanden hade utredningen tänkt sig en annan anordning. Utredningen
ville i detta sammanhang erinra bland annat örn att seminarierektorerna
erhållit större frihet att disponera sin tid, sedan numera ett kontorsbiträde
anställts å rektorsexpeditionerna och skolöverstyrelsen erhållit vidgad fullmakt
att bestämma rektorernas undervisningsskyldighet eller helt befria dem
från undervisning. Det syntes sålunda numera icke vara uteslutet, att rektor vid
folkskolseminariet för kvinnliga elever i Stockholm skulle kunna åtaga sig ledningen
av kursen, under förutsättning att han vid sin sida finge tvenne biträden
vid bedömandet av lektionerna och att kursledningen utrustades med tillräckligt
kvalificerad sekreterarhjälp.
Utredningen föreslår alltså, att kursen skulle ledas av en bestyrelse
bestående av rektor vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stock
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
holm som ordförande samt som ledamöter hjälpskolekonsulanten tillika
inspektören för sinnesslöundervisningen och lektorn i psykologi och pedagogik
vid samma seminarium, vilken lett de sista utbildningskursema för
hjälpklasslärare. Ifrågavarande befattningshavare hade förklarat sig intet ha
att erinra mot en dylik anordning. Såsom sekreterare vid kursen borde engageras
en sinnesslölärarinna och en hjälpklasslärarinna, vilka samtidigt skulle
biträda som handledare. Denna bestyrelse skulle då fungera såsom ledning
såväl för hjälpklasslärarkursen som för sinnesslölärarkursen.
Vad angår kostnaderna för den föreslagna sinnesslölärarkursen
har utredningen till en början uppehållit sig vid frågan örn förmånerna
för kursdeltagarna. Utredningen framhåller härutinnan, att då småskollärarinnorna
vore placerade i lönegrad 9 och sinnesslölärarna i lönegiad
11, skillnaden i löneställning knappast vöre tillräcklig för att man skulle
kunna räkna med att småskollärarinnorna skulle söka sig till kursen i tillräckligt
antal för att medge ett lämpligt urval, om de måste avstå från sin
lön under kurstiden och dessutom bekosta uppehället i Stockholm. Med hänsyn
härtill syntes det för kursens rekrytering nödvändigt att tillförsäkra kursdeltagarna
en tämligen god ekonomisk gottgörelse under utbildningen. Utredningen
erinrar örn att för deltagare i hjälpklasslärarkursen gällde, att ordinarie
och extra ordinarie lärare under tjänstledighet för genomgående av
kursen ägde uppbära lön med B-avdrag under hela den tid, som kursen omfattade,
ävensom att deltagare i nämnda kurser, vilka icke vore bosatta å kursorten,
finge ett dagtraktamente av 3 kronor, samt föreslår, att enahanda förmån
skulle tillerkännas deltagarna i sinnesslölärarkursen.
Utredningen framhåller emellertid vidare, att det syntes ovisst, örn kuisen
skulle kunna fyllas med lärare, som vunnit ordinarie eller extra ordinarie anställning.
Utredningen föreslår därför, att stipendier av statsmedel skulle
beviljas sådana kursdeltagare, som icke kunde få uppbära lön under kurstiden.
Vad beträffar stipendiernas storlek anser utredningen lämpligt, att
kursdeltagarna beviljades ungefär samma ersättning som för närvarande utginge
till lärarkandidater under provåret eller 250 kronor per månad. Beloppet
borde dock av praktiska skäl utgå med bestämt belopp per dag och
avjämnas uppåt till helt krontal eller 9 kronor per dag. Det vore givetvis
icke möjligt att på förhand avgöra, hur många deltagare som kunde komma
att hänvisas till kursen av den ena och den andra kategorien. Utredningen
hade vid kostnadsberäkningen utgått från det antagandet, att halva antalet
deltagare skulle komma att dels uppbära lön med B-avdrag, dels ock vid
sidan av denna förmån erhålla dagtraktamente med 3 kronor per dag, d. v. s.
420 kronor för hela kursen, samt att halva antalet skulle erhålla stipendium
med 9 kronor per dag, d. v. s. 1 260 kronor för hela kursen. Under dessa förutsättningar
skulle till dagtraktamenten erfordras ett belopp av 2 100 kronor
och till stipendier 6 300 kronor.
Under de två veckor, som översköte hjälpklasslärarkursen, skulle — fortsätter
utredningen — deltagarna i sinnesslölärarkursen hospitera vid internatskolor.
Utredningen hade därvid närmast tänkt på Johannesbergs sinnes
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
slöanstalt vid Mariestad. Dessutom syntes det vara lämpligt, att kursdeltagarna
avlade kortare besök vid ett par andra internatskolor. Dessa besök
bleve givetvis förenade med vissa extra kostnader-för eleverna, särskilt för
resor. Det syntes därför skäligt, att ett visst bidrag till kursdeltagarnas resor
utginge av statsmedel. Utredningen hade räknat med ett belopp av 100 kronor
per elev eller alltså tillhopa 1 000 kronor.
Vad beträffar arvodena till föreläsare erinrar utredningen örn att till arvoden
för föreläsningar, konferenser och lektioner vid hjälpklasslärarkursen
utgått ett belopp av omkring 7 500 kronor. Då ett stort antal av dessa föreläsningar
enligt planen skulle vara gemensamma för de två kurserna, borde
medelsbehovet för arvoden till föreläsare vid sinnesslölärarkursen kunna begränsas
till 4 500 kronor.
Utredningen framhåller vidare, att de lärare vid Stockholms stads externat
för sinnesslöa och vid andra läroanstalter, som utnyttjades såsom handledare,
borde erhålla ersättning härför. Denna ersättning syntes icke kunna
beräknas till lägre belopp än 100 kronor per kursdeltagare att efter kursledningens
bedömande fördelas bland handledarna. I enlighet härmed borde
för arvoden till handledare avses ett belopp av 1 000 kronor.
Som ersättning till kursens ledare föreslår utredningen, utöver det till ledaren
för hjälpklasslärarkursen avsedda beloppet å 600 kronor, ett belopp av 2 400
kronor. Sistnämnda belopp syntes böra fördelas mellan de olika ledarna på
sätt skolöverstyrelsen bestämde.
För arvoden till kursledningens båda sekreterare har utredningen vidare
beräknat ett belopp av (2 X 400) 800 kronor.
Slutligen har utredningen för expenser och materiel upptagit 1 700 kronor,
varav för annonsering 500 kronor, samt för oförutsedda utgifter 700
kronor.
Utredningen framhåller slutligen, att vid beräkningen av anslagsbehovet
ingen lokalhyra upptagits, då enligt vad rektor vid folkskoleseminariet för
kvinnliga elever i Stockholm meddelat möjlighet syntes finnas att genom
samarbete med seminariets ledning utnyttja de till seminariet upplåtna lokalerna,
ävensom att utredningen utgått från att utnyttjandet av Stockholms
stads externatskola för sinnesslöa icke skulle medföra extra kostnader.
Utredningen har alltså uppskattat de sammanlagda kostnaderna för kursen
till (2 100 + 6 300 + 1 000 + 4 500 + 1 000 + 2 400 + 800 + 1 700 + 700)
20 500 kronor.
Under åberopande av det anförda har utredningen föreslagit, att för anordnande
av kursen måtte anvisas ett anslag å 20 500 kronor.
Yttranden över utredningens förslag.
Över utredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
skolöverstyrelsen och skolutskottet inom föreningen för sinnesslöa
barns vård.
Statskontoret har anfört, att ämbetsverket för sin del funne tveksamt örn
vid rådande brist å småskollärarinnor den nu föreslagna utbildningskursen
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
borde komma till stånd. Mot en samordning av kursverksamheten med hjälpklasslärarutbildningen
hade statskontoret emellertid i och för sig icke något
att erinra. Förslaget att- ordinarie och extra ordinarie lärarinnor skulle erhålla
samma förmåner under utbildningstiden som vid genomgång av hjälpklasskurs
föranledde icke heller erinran från statskontorets sida. Däremot
kunde ämbetsverket icke förorda, att övriga kursdeltagare tillerkändes en ersättning
av 9 kronor örn dagen under kurstiden. Den av utredningen gjorda
jämförelsen med pro vårskandidater, vilka avlagt akademiska examina och
ofta redan tjänstgjort som lärare ett flertal år, kunde statskontoret icke
finna bärande. Ämbetsverket erinrar örn att i propositionen nr 319 till 1946
års riksdag föreslagits, att stipendierna till deltagare i utbildningskurser för
kuratorer i abortförebyggande verksamhet skulle behovsprövas, samt att stipendiebelopp
av 250 kronor för månad endast skulle ifrågakomma i undantagsfall.
Ämbetsverket ansåge för sin del, att även stipendierna vid den nu
ifrågavarande kursen borde utgå efter behovsprövning, varvid maximibeloppen
normalt borde begränsas till ett väsentligt lägre belopp än 250 kronor
för månad. Statskontoret framhåller i detta sammanhang, att vid folkoch
småskolseminarierna stipendier av statsmedel icke regelmässigt stöde till
förfogande.
Statskontoret anför slutligen, att arvoden till föreläsare, enligt vad ämbetsverket
under hand inhämtat, beräknats efter samma normer som vid hjälpklasskurserna.
Beträffande expensbeloppet ville statskontoret endast framhålla,
att annonskostnaderna förefölle högt beräknade, då annonseringen
syntes kunna begränsas till vederbörande facktidningar.
Skolöverstyrelsen framhåller, att för att kunna fylla den för varje år allt
större bristen på sinnesslölärare enligt överstyrelsens mening olika provisoriska
möjligheter måste utnyttjas i avvaktan på utredningens slutliga förslag.
Genom den tillfälliga utökningen av slagstaseminariet täcktes endast
en del av det ökade lärarbehovet vid sinnesslöskolorna, och någon verkan
komme denna provisoriska åtgärd ej att få förrän vid början av höstterminen
1948, då dessa elever efter tvåårig utbildning vore utexaminerade. Då
det gällde att så snabbt som möjligt få lärare utbildade för sinnesslöundervisningen,
ansåge överstyrelsen det lämpligt att även utnyttja den möjlighet,
som utredningen föreslagit, nämligen att anordna en särskild kurs för sådana,
som redan hade viss pedagogisk förutbildning, närmast småskollärarinnor
och kindergartenlärarinnor men även en och annan med folkskollärarexamen.
Avsikten vore, att sökande med sistnämnda examen skulle få
möjlighet att genom en sådan fortbildningskurs meritera sig för föreståndartjänst
vid sinnesslöskola. Ehuru det även rådde brist på lärarkrafter för
folkskolans egen del, vore dock det antal, som utredningen förutsatte skulle
komma att utbildas till sinnesslölärare, så ringa, att detta knappast syntes
vara av någon nämnvärd betydelse för folkskoleväsendet i det hela.
Emot den föreslagna kursplanen har överstyrelsen i stort sett intet haft
att erinra. Överstyrelsen framhåller dock, att det syntes böra ankomma på
kursbestyrelsen att underställa överstyrelsen den slutliga timplanen för fastställelse.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 363.
överstyrelsen anför vidare, att det arvode av 600 kronor, som hittills utgått
till föreståndaren för enbart hjälpklasslärarkursen, enligt överstyrelsens
mening vore lågt. Då arbetet med ledningen av den kombinerade kursen
komme att bli betydligt mera betungande, bade överstyrelsen intet emot att
detta anförtroddes åt en bestyrelse, bestående av 2 å 3 personer, och att
dessa tillförsäkrades skälig gottgörelse. överstyrelsen ansåge dock, att den
föreslagna böjningen av arvodet åt ledningen vore något för rundligt tilltagen.
Vad slutligen beträffar kursdeltagarna har överstyrelsen ansett det nödvändigt,
att dessa bereddes sådana ekonomiska villkor, att ett tillräckligt antal
lämpliga sökande kunde påräknas, överstyrelsen bar därför förordat förslaget,
att deltagare med ordinarie eller extra ordinarie anställning inom folkskolväsendet
beviljades rätt att uppbära lön med B-avdrag under kurstiden
ävensom att elever utan sådan anställning beviljades det av utredningen föreslagna
understödet av 9 kronor per dag.
I fråga örn det resebidrag å 100 kronor, som därutöver skulle utgå till varje
elev, framhåller överstyrelsen, att det ej framginge av utredningens framställning,
huruvida detta skulle utgå oavkortat eller endast med det belopp,
som inom den sålunda angivna ramen motsvarade styrkta verkliga resekostnader.
Överstyrelsen ansåge sig ej kunna förorda annat än att resebidrag utginge
med belopp motsvarande styrkta verkliga resekostnader, dock högst 100
kronor per elev.
Emot utredningens förslag i övrigt bar överstyrelsen intet baft att invända.
Medicinalstyrelsen bar tillstyrkt bifall till utredningens förslag.
Även slcolutslcottet inom föreningen för sinnesslöa barns vård har tillstyrkt
förslaget.
Föredraganden.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är frågan örn organisationen
av utbildningen av lärare för sinnesslö- och hjälpklassundervisningen för
närvarande föremål för utredning genom särskilda inom socialdepartementet
tillkallade sakkunniga. Den närmaste anledningen till igångsättandet av
nämnda utredning var, att den nuvarande organisationen för utbildning av
sinnesslölärare befunnits otillräcklig för att tillgodose det ökade behov av
lärare, som beräknats uppkomma som en följd av den av 1944 års riksdag
antagna lagen örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa. Det har
därför visat sig nödvändigt att få till stånd en utökning av utbildningsresurserna
på ifrågavarande område. I samband härmed har sinnesslölärarutbildningen
ansetts böra göras till föremål för en allmän omprövning, varvid
bland annat ifrågasatts, huruvida icke denna utbildning skulle kunna
kombineras med utbildningen av lärare för hjälpklassundervisningen.
Förenämnda sakkunniga, vilka antagit namnet 1946 års hjälp- och särklasslärarutredning,
ha nu i syfte att möta den brist på utbildade sinnesslölärare,
som beräknats föreligga vid början av läsåret 1947/48, föreslagit, att en sär
Eihang
till riksdagens protokoll 1946. I sami. Nr 363.
«>39 40 2
10
Kungl. Marits proposition nr 363.
skild kurs för utbildning av dylika lärare skulle anordnas under vårterminen
1947. Kursen skulle omfatta 10 elever och vara tillgänglig endast för
sådana personer, som redan erhållit viss grundläggande utbildning, varvid
i främsta rummet skulle ifrågakomma personer, som nyligen utexaminerats
från småskoleseminarium. Från statskontorets sida har uttalats viss tveksamhet,
huruvida vid rådande brist på småskollärarinnor en dylik kurs borde
komma till stånd. I likhet med utredningen, vars uppfattning i detta hänseende
delas av skolöverstyrelsen, finner jag emellertid för egen del det
knappast vara av någon större betydelse för folkskoleväsendet, örn 10 småskollärarinnor
överginge därifrån till sinnesslöundervisningen. Med hänsyn
härtill och då jag i likhet med utredningen anser det vara av största vikt,
att genomförandet av 1944 års lagstiftning örn undervisning och vård av
bildbara sinnesslöa icke äventyras på grund av brist på specialutbildad personal,
vill jag tillstyrka, att kursen kommer till stånd.
Utredningens förslag, att kursen skulle samordnas med den kurs för utbildning
av hjälpklasslärare, som är avsedd att hållas i Stockholm under
våren 1947, finner jag lämpligt. Härigenom bör kunna vinnas värdefull erfarenhet
rörande frågan, huruvida utbildningen av lärare för sinnesslöundervisningen
och för hjälpklassundervisningen lämpligen bör kombineras för framtiden.
Vidare bliva genom en sådan anordning kostnaderna lägre än vad
fallet skulle ha blivit, därest kursen varit fristående.
Ej heller vad utredningen anfört rörande kurstiden, kursplanen och ledningen
av kursen föranleder någon erinran från min sida. Vad beträffar
kursplanen förutsätter jag, att det definitiva fastställandet av denna bör ankomma
på skolöverstyrelsen.
Vad härefter angår de förmåner, som skulle tillkomma deltagarna i kursen,
har jag intet att erinra mot att sådana deltagare, som inneha ordinarie eller
extra ordinarie anställning inom folkskoleväsendet, erhålla rätt att uppbära
lön med B-avdrag under kurstiden samt, därest de icke äro bosatta i Stockholm,
ett dagtraktamente av 3 kronor. Vad beträffar övriga deltagare förutsätter
jag, att de av utredningen föreslagna stipendierna böra utgå efter behovsprövning
och att det ifrågasatta beloppet av 9 kronor för dag betraktas
som ett maximibelopp. I likhet med skolöverstyrelsen utgår jag vidare från att
det ifrågasatta resebidraget å 100 kronor för elev bör anses som ett högsta
belopp och att inom ramen härav bidrag till varje elev icke bör utgå med högre
belopp, än som motsvarar styrkta verkliga resekostnader.
Vad slutligen beträffar de av utredningen framlagda kostnadsberäkningarna
föranleda dessa ingen annan erinran från min sida än att det
för expenser och materiel avsedda beloppet synes kunna nedsättas med
500 kronor till 1 200 kronor. De sammanlagda kostnaderna för kursen
skulle därigenom nedgå till 20 000 kronor. Ifrågavarande belopp synes,
i likhet med det för närvarande utgående statsbidraget för uppehållande
av verksamheten vid seminariet i Slagsta, lämpligen böra bestridas från
det för löpande budgetår anvisade förslagsanslaget till bidrag till driften
Kungl. Maj.ts proposition nr 363. 11
av anstalter för bildbara sinnesslöa. Härtill torde riksdagens medgivande
böra inhämtas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:! måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att av det å riksstaten för budgetåret 1946/47 under femte
huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till bidrag till driften av
anstalter för bildbara sinnesslöa må disponeras ett belopp av
högst 20 000 kronor för anordnande av en särskild utbildningskurs
för sinnesslölärare våren 1947.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut.
visar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Ihrfelt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:527 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts •,i;iproposition angående anordnande av en särskild utbildningskurs för sinnesslölärare våren 1947. a1 i texten
- SU 1946:286 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande av en särskild utbildning skurs för sinnesslölärare våren 1947. s. 11 i texten