Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk reglering av viss förlust i Sveriges riksbank

1946-11-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:370, Angående provisorisk reglering av viss förlust i Sveriges riksbank

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

5

Nr 370.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk reglering

av viss förlust i Sveriges riksbank; given Stockholms

slott den 8 november 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 november

1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

provisorisk reglering av viss förlust i Sveriges riksbank samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 31 oktober 1946 lia fullmäktige i Sveriges riksbank anfört

följande.

Vid föredragning den 12 juli 1946 i allmän statsrådsberedning samt, enligt

beslut vid denna beredning, i utrikesnämnden av frågan om sänkning av de

utländska växelkurserna framhöll fullmäktiges ordförande i enlighet med

fullmäktiges uppdrag, att åtgärder torde böra vidtagas för att provisoriskt

reglera det underskott i riksbankens kapitalbalans som efter apprecieringen

måste framkomma genom en nedskrivning av det bokförda värdet av riksbankens

innehav av guld och utländska valutor m. m. Det påpekades därvid,

att denna brist tillsvidare, så länge ovisshet råder om den allmänna utvecklingen

av växelkurserna, finge betraktas såsom nominell.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Enligt verkställda beräkningar kan den nedskrivning som på grund av

apprecieringen erfordras för riksbanken, uppskattas till omkring 527 milj.

kronor. Fullmäktige erinra om att vissa valutatillgångar av riksgäldskontoret

redovisas under Fonden för kreditgivning till utlandet. Vid nedskrivning av

dessa enligt av riksbanken tillämpade principer skulle framkomma ett avskrivningsbehov

å i runt tal 10 miljoner kronor. Någon medelsanvisning för en

sådan avskrivning är enligt fullmäktiges mening för närvarande ej påkallad.

Bokföringsvärdet av riksbankens innehav av guld och utländska valutor

understeg vid tidpunkten för apprecieringen enligt verkställda beräkningar

dagsvärdet med omkring 345 milj. kronor. Efter avdrag härför kan sålunda

det belopp, som bör bokföringsmässigt regleras till följd av apprecieringen,

uppskattas till omkring 182 milj. kronor. Detta belopp torde interimistiskt

böra för redovisning överföras till riksgäldskontoret genom att till riksbanken

överlämnas en av riksgäldskontoret utfärdad icke räntebärande skuldförbindelse.

Så länge en bokföringsförlust för riksbanken på detta sätt balanseras,

torde för riksbanken uppkommande vinster icke böra inlevereras till budgeten

utan tillsvidare fonderas för den slutliga reglering som kan bli erforderlig.

Under åberopande av det anförda hemställa slutligen fullmäktige, att

Kungl. Maj:t ville till riksdagen göra den framställning i ämnet som må befinnas

påkallad.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som beretts tillfälle att yttra sig över förslaget,

ha i skrivelse den 7 november 1946 anfört följande.

Det synes även fullmäktige i riksgäldskontoret önskvärt, att den förlust å

omkring 182 milj. kronor, som beräknas komma att kvarstå efter en reglering

av bokföringsvärdet å riksbankens innehav av guld och utländska valutor

till gällande dagsvärden, avlyftes från riksbanken. Fullmäktige ha icke

något att erinra mot att förlusten vid sidan örn riksstaten interimistiskt överföres

till riksgäldskontoret för redovisning samt att härvid för ernående av

kapitalbalans i riksbankens räkenskaper till banken överlämnas en av riksgäldskontoret

utfärdad, icke räntebärande skuldförbindelse. Villkoren i övrigt

för förbindelsen torde böra bestämmas efter överenskommelse mellan

fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

Bokföringsmässigt innebär transaktionen för riksgäldskontorets del, att

statsskulden ökas med skuldförbindelsens belopp, samtidigt som å riksgäldsfondens

tillgångssida uppföres en lika stor fordran hos statsverket. I den

mån medel ställas till förfogande för täckande av förlusten blir det möjligt

att minska såväl skuld- som tillgångsposten.

Enligt förslaget skulle riksbankens vinstmedel, så länge förlusten kvarstår

oreglerad i riksgäldskontoret, icke inlevereras till statsverket utan tillsvidare

fonderas för den slutliga reglering, som kan bliva erforderlig. Ehuru det enligt

fullmäktiges mening varit önskvärt, att vinstmedlen för varje år kunnat

direkt användas för förlustens nedskrivning, synes med hänsyn till ovissheten

om valutamarknadens utveckling den föreslagna provisoriska anordningen

vara att föredraga. Erinras må, att det ankommer på bankoutskottet att

underställa riksdagen frågan örn dispositionen av den under nästföregående

år uppkomna bankovinsten. Hithörande redovisningsspörsmål torde härvid

komma att bli föremål för övervägande med utgångspunkt från det varje år

aktuella läget.

Förslagets genomförande erfordrar beslut av riksdagen, att riksbankens

här avsedda förlust skall överföras till riksgäldskontoret samt att i sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 370. 7

band därmed riksgäldskontoret skall tillhandahålla riksbanken en icke räntebärande

förbindelse å ifrågavarande belopp.

Såsom framhålles i den remitterade skrivelsen är någon medelsanvisning

för täckande av förlusten å de i riksgäldskontoret under fonden för kreditgivning

till utlandet bokförda valutatillgångama för närvarande ej påkallad.

Inflytande ränteinkomster å dessa tillgångar synas i fortsättningen liksom

hittills böra disponeras för nedskrivning av deras bokföringsvärde. Frågan,

huruvida härutöver särskilda åtgärder böra vidtagas för reglering av förlusten,

synes böra upptagas under hösten 1947 i samband med anmälan av

under innevarande budgetår uppkomna förluster å av riksgäldskontoret förvaltade

kapitalfonder. Härvid synes i första hand böra övervägas att överföra

förlusten till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Vid apprecieringen av den svenska kronan den 13 juli 1946 blev det för Departementsriksbanken

nödvändigt att skriva ned det bokförda värdet av bankens reser- che,en‘

ver i guld och främmande valutor. Med den bokföring av sådana tillgångar

som banken förut tillämpat hade skapats en reserv för mötande av ett eventuellt

värdefall pa sammanlagt 345 miljoner kronor. Värdeminskningen i

samband med apprecieringen uppgick emellertid till 527 miljoner kronor,

varvid icke medräknats en värdeminskning å över 10 miljoner kronor för

riksgäldskontorets andel i riksbankens innehav av brittiska skattkammarväxlar.

För riksbanken uppkom sålunda en bokföringsförlust på netto 182 miljoner

kronor. Det bör understrykas, att denna förlust tillsvidare endast är

nominell. Hur läget slutligen kommer att gestalta sig blir helt beroende på

den internationella valutautvecklingen.

Ifrågavarande bokföringsförlust är orsakad av en åtgärd, som ingått såsom

ett led i den allmänna ekonomiska stabiliseringspolitiken. Den är alltså

icke att betrakta såsom en förlust i riksbankens rörelse. Med tanke på den

form i vilken riksbankens ekonomiska verksamhet är organiserad, bör den

icke balanseras i bankens bokföring utan bli föremål för reglering. Då det

emellertid är ovisst, i vad mån en förlust slutligen kommer att föreligga, bör

ifrågavarande reglering ske endast provisoriskt och betraktas såsom en ren

bokföringsåtgärd. Bankofullmäktiges, av fullmäktige i riksgäldskontoret biträdda

förslag tillgodoser de synpunkter som här angivits, överlämnandet av

en räntefri skuldförbindelse från riksgäldskontoret till riksbanken innebär

nämligen ingenting annat än en provisorisk omföring av förlustens redovisning

till riksgäldskontoret, vilken lämnar frågan om en slutlig reglering

öppen men löser bokföringsproblemet. Jag tillstyrker därför, att förlusten

provisoriskt regleras i enlighet med förslaget.

Jag biträder även bankofullmäktiges uppfattning att, så länge förlustfrågan

står öppen, några vinster å riksbankens verksamhet icke lämpligen

böra inlevereras till statsverket. Örn löpande vinster tillsvidare fonderas inom

banken, skapas härigenom en reserv, som kan komma till användning örn

och när en förlust slutligen konstateras. Skulle någon definitiv förlust icke

uppstå, får givetvis frågan örn dispositionen av vinstmedlen upptagas till liv

prövning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr370.

Någon omföring av den bokföringsförlust, som i anledning av apprecieringen

framkommer på fonden för kreditgivning till utlandet, till fonden för

oreglerade kapitalmedelsförluster synes mig tillsvidare icke motiverad.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att besluta, att den bokförda nettoförlust å riksbankens

innehav av guld och främmande valutor som uppkommit i

anledning av apprecieringen av den svenska kronan den 13

juli 1946 skall för redovisning överföras till riksgäldskontoret,

som därvid skall till riksbanken överlämna en mot förlusten

svarande, icke räntebärande skuldförbindelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

468699. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1946:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk reglering av viss förlust i Sveriges riksbank. s. 3 i texten