Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)

1946-11-01 · 58 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:372, Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 372.

1

Nr 372.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896); given Stockholms slott den 1

november 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 194G. I sami. Nr 372.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, att 10 §, 46 § 2 morn., 56 och 58 §§ samt rubriken

till 56—59 §§ uppbördsförordningen den 31 december 19451 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives ävensom att för tillämpning av 56 §

skola gälla anvisningar av den lydelse

Nuvarande lydelse:

10 §.

Preliminär A-skatt — — kostnadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt 6 § lagen om

folkpensionering, invalidunderstöd enligt

förordningen den 28 juni 1935 om

invalidunderstöd, blindhetsersättning

enligt förordningen den 20 april 1934

om blindhetsersättning eller barnbidrag

enligt lagen den 18 juni 1937 om

barnbidrag, ej heller för sadan pension

eller livränta från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200

kronor för år.

Preliminär A-skatt---till kon
kursbo.

46 §.

2 mom. Har arbetstagaren---

7 § angives.

Har arbetstagare---första ut
betalningstillfället.

Har lokal — — — nämnda skatt.

som nedan jämväl angives.

Föreslagen lydelse:

10 §.

Preliminär A-skatt — — — kostnadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt 6 § lagen örn

folkpensionering, invalidunderstöd enligt

förordningen den 28 juni 1935 om

invalidunderstöd, blindhetsersättnäng

enligt förordningen den 20 april 1934

örn blindhetsersättning, barnbidrag

enligt lagen den 18 juni 1937 örn barnbidrag

eller familjebidrag enligt famil

jebid ray s förord ningen den 29 mars

1946, ej heller för sådant kontantunderstöd,

som utgives av arbetslöshetsnämnd

med bidrag av statsmedel, eller

för sådan pension eller livränta från

försäkringsanstalt, som uppgår till

högst 1 200 kronor för år.

Preliminär A-skatt---till kon
kursbo.

46 §.

2 morn. Har arbetstagaren--—

7 § angives.

Har arbetstagare----första ut
betalningstillfället.

Har lokal---nämnda skatt.

1 Senaste lydelse av 56 § se 1946: 472.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

3

Nuvarande lydelse:

Har lokal skattemyndighet meddelat

förordnande, som i 3 § sista stycket

avses, skall löneavdrag icke verkställas

å folkpension enligt 6 § lagen

örn folkpensionering, invalidunderstöd

enligt förordningen den 28 juni

1935 om invalidunderstöd, blindhetsersättning

enligt förordningen den 20

april 1934 om blindhetsersättning,

barnbidrag enligt lagen den 18 juni

1937 örn barnbidrag, sådan pension eller

livränta från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200 kronor för

år, sådant periodiskt understöd eller sådan

därmed jämförlig periodisk intäkt,

varför givaren enligt 46 § kommunalskattelagen

är berättigad till avdrag,

eller å lön, vilken utbetalas till

person, som är i konkurs, eller till

konkursbo.

Anstånd nied inbetalning av kvarstående

eller tillkommande skatt.

56 §.

Skattskyldig, vars---göras

gällande.

Föreslagen lydelse:

Har lokal skattemyndighet meddelat

förordnande, som i 3 § sista stycket

avses, skall löneavdrag icke verkställas

å folkpension enligt 6 § lagen

cm folkpensionering, invalidunderstöd

enligt förordningen den 28 juni

1935 örn invalidunderstöd, blindhetsersättning

enligt förordningen den 20

april 1934 om blindhetsersättning,

barnbidrag enligt lagen den 18 juni

1937 om barnbidrag, familjebidrag

enligt familjebidragsförordningen den

29 mars 1946, sådant kontantunderstöd,

som utgives av arbetslöshetsnämnd

med bidrag av statsmedel, sådan

pension eller livränta från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst

1 200 kronor för år, sådant periodiskt

understöd eller sådan därmed jämförlig

periodisk intäkt, varför givaren

enligt 46 § kommunalskattelagen är

berättigad till avdrag, eller å lön, vilken

utbetalas till person, som är i

konkurs, eller till konkursbo.

Anstånd med inbetalning

av skatt.

56 §.

1 mom. Skattskyldig, vars -— -

göras gällande.

2 mom. Värnpliktig, som inryckt

till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga

till följd härav

blivit nedsatt, må beviljas anstånd

med erläggande av debiterad preliminär

skatt eller kvarstående eller tillkommande

skatt, vilken förfaller till

betalning under uppbördstermin, som

helt eller delvis infaller under tiden

för militärtjänstgöringen eller under

tiden därefter, dock senast under tredje

kalendermånaden efter den då

tjänstgöringen upphör. Anständstiden

må bestämmas till längst ett år efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Nuvarande

58 {

Anstånd, som —

avses.

Beslut om — —

tillämpning.

Örn anståndet —

det.

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

lydelse: Föreslagen lydelse:

utgången av den månad, varunder den

uppbördstermin infaller som anståndet

avser, dock att anstånd därutöver

må beviljas för tiden intill dess den

värnpliktige efter beviljad ledighet för

återgång till civil verksamhet (hempermittering)

eller hemförlovning tre

kalendermånader i följd varit fri från

tjänstgöring. Anstånd med erläggande

av fastighetsskatt jämte annuiteter,

varom i 1 § sägs, må likväl icke beviljas

för längre tid ån i 1 mom. stadgas.

3 mom. Har, sedan anstånd beviljats,

den skattskyldiges ekonomiska

förhållanden undergått väsentlig förbättring,

må frågan örn anstånd för

den skattskyldige upptagas till förnyad

prövning.

(Se vidare anvisningarna.)

i. 58 §.

.— — anståndet Anstånd, som — — — anståndet

avses.

Ansökan örn anstånd enligt 56 § 2

mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet,

varom i första stycket

förmåles, samt ingivas eller insändas

till familjebidragsnämnden i den kommun,

som har att utgiva familjebidrag

enligt familjebidragsförordningen den

29 mars 1946. Sådan ansökan bör av

den värnpliktige göras så snart ske

kan och senast inom en månad efter

utgången av först infallande uppbördstermin

som anståndet skall avse.

Har ansökan icke inkommit till familjebidragsnämnden

inom tre månader

efter militärtjänstgöringens slut,

må ansökningen icke upptagas till

prövning.

— motsvarande Beslut örn -— — — motsvarande

tillämpning.

--örn anstån- Om anståndet---örn anståndet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

5

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 56 §.

Med värnpliktig avses i 56 § 2 inom.

värnpliktig, som icke är fast anställd

vid krigsmakten, dock att bestämmelserna

i nämnda moment icke äga tilllämpning

å värnpliktig, som är elev

vid krigsskolan eller undergår utbildning

för vinnande av fast anställning

på aktiv stat vid marinen eller flygvapnet,

ej heller å värnpliktig, som

jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen

fullgör tjänstgöring med en varaktighet

av högst sextio dagar.

Vad örn värnpliktig i 56 § 2 mom.

stadgas skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga örn

t:o) civilmilitär personal på aktiv

stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet

i fredstid är begränsad till

viss del av året;

2:o) personal, som lönlös kvarstår i

regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

eller i flygvapnet;

3:o) personal, som frivilligt överförts

till övergångsstat, så ock personal

på reservstat eller i reserven med

undantag av reserven tillhörande, från

aktiv stat pensionsavgången personal;

■t:o) väg- och vattenbyggnadskårens

personal;

5:o) icke värnpliktig personal vid

sjövårnskåren.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 9 juni 1944 (nr 283)

angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. och kungörelsen

den 22 juni 1944 (nr 467) angående ersättning för indrivning av utskylder

i vissa fall, då indrivningsavgift ej skall utgå; dock att i fråga om utskylder,

som förfallit till betalning före den 1 januari 1947, äldre bestämmelser fortfarande

skola äga tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 372.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november

19A6.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn särskilda bestämmelser

angående anstånd med inbetalning av värnpliktiga påförda utskylder,

m. m. samt anför därvid.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj ris bemyndigande den 7 juni 1946 tillkallade jag

den 17 i samma månad avdelningschefen i statens arbetsmarknadskommission

C. W. Curtman, länsassessom K. S. Edström och ledamoten av riksdagens

första kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl, den sistnämnde ordförande,

att såsom sakkunniga inom finansdepartementet verkställa utredning av

frågan örn särskilda bestämmelser angående anstånd med inbetalning av

värnpliktiga påförda utskylder. I direktiven för de sakkunniga framhöll jag

bl. a., att frågan örn särskilda regler angående anstånd med utskyldsbetalning

för värnpliktiga — vilken fråga vore reglerad genom förordningen

den 9 juni 1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga

m. fl. — komme i ett nytt läge, då det nya uppbördssystemet började

tillämpas den 1 januari 1947. I anledning därav borde undersökas, huruvida

tillräcklig anledning överhuvud taget kunde anses föreligga att bibehålla

särskilda anståndsregler för värnpliktiga och om så befunnes vara fallet

vad dessa regler skulle innehålla och i vilken form de borde meddelas.

De sakkunniga, som antagit namnet militära skatteanståndskommittén, ha

den 25 september 1946 avgivit betänkande med förslag till bestämmelser angående

anstånd med inbetalning av värnpliktiga påförda utskylder. Vid betänkandet

fanns fogat förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896), vilket förslag torde få som bihang

fogas vid detta protokoll.

I betänkandet har kommittén — utöver frågan örn skatteanstånd för värnpliktiga

— även berört vissa spörsmål i samband med frågan örn löneavdrag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

7

enligt den nya uppbördsförordningen å familjebidrag till värnpliktiga. Kommittén

har dock icke framlagt något förslag i ämnet, som kommittén ansett

ligga utanför sitt uppdrag. Vad angående detta spörsmål anförts av kommittén

och i de över dess betänkande avgivna yttrandena har emellertid föranlett

mig att nu upptaga jämväl denna fråga till behandling. I samband därmed

kommer jag även att beröra frågan om löneavdrag å kontanta understöd,

som utgivas av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel.

över kommitténs betänkande och förslag lia efter remiss yttranden avgivits

av chefen för försvarsstaben, försvarets socialbyrå, försvarsväsendets

personalvårdsnämnd, socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, centrala

uppbördsnämnden, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västernorrlands

och Norrbottens län, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden,

svenska reservunderofficersförbundet, föreningen Sveriges stadsfogdar,

föreningen Sveriges landsfiskaler, Sveriges häradsskrivarförening, föreningen

Sveriges kronokamrerare samt svenska exekutionsmännens riksförbund.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna hava överlämnat yttranden

från åtskilliga familjebidragsnämnder, varjämte länsstyrelsen i Örebro län

inkommit med yttranden från stadsfogden och kronokamreraren i örebro

samt landsfiskalen i Karlskoga distrikt.

Gällande bestämmelser örn indrivning av utskylder

hos värnpliktiga.

Förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder

hos värnpliktiga m. fl. (i det följande kallad skatteanståndsförordningen)

trädde i kraft den 1 juli 1944. Denna förordning ersatte förordningen den

17 november 1939 (nr 810; ändrad 1941:988) med särskilda bestämmelser

angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga ävensom lagen den

30 december 1941 (nr 989) angående undantag i vissa fall från stadgandet

örn uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder.

Enligt 1 § skatteanståndsförordningen må värnpliktig, som inryckt till

militärtjänstgöring, i den omfattning och under de villkor, som i förordningen

sägs, beviljas anstånd med indrivning av honom påförda utskylder. I

motsats till de äldre bestämmelserna, vilka för sin tillämplighet förutsatte,

att den skattskyldige var inkallad till krigstjänstgöring enligt 28 §

värnpliktslagen, gäller skatteanståndsförordningen således oberoende av huruvida

tjänstgöringen fullgöres enligt 28 § eller avser vanlig fredstjänstgöring

enligt 27 §. De synpunkter, som föranledde att skatteanståndsförordningen

gjordes tillämplig jämväl under fredstid, voro enligt vad som framgår av förarbetena

i huvudsak följande. Militärtjänstgöringen under fredstid innebär

regelmässigt, att den värnpliktige — i motsats till den som lrikallats från fullgörande

av sådan tjänstgöring — måste underkasta sig vissa ekonomiska upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

offringar. Såväl rättvisesynpunkter som försvarets intressen tala för att dessa

uppoffringar i erforderlig utsträckning kompenseras. Den värnpliktiges ekonomiska

ställning under militärtjänstgöringen är mestadels också sådan, att

han i realiteten icke är i stånd att betala vare sig äldre, restförda utskylder

eller sådana utskylder, som förfalla till betalning under militärtjänstgöringen.

I samband med att bestämmelserna utsträckts att gälla jämväl under fredstid

har anståndet å andra sidan förbundits med en prövning i fråga om behovet

av anstånd.

Bestämmelser rörande de personalgrupper, som kunna erhålla anstånd, äro

meddelade i 2 § skatteanståndsförordningen. Det bör framhållas, att även

om förordningen i första hand gäller värnpliktiga, den dock är tillämplig

jämväl å vissa andra personalgrupper. Gränsdragningen mellan personalgrupper,

som kunna erhålla < förordningen avsett anstånd med indrivning,

och övriga personalgrupper har skett med utgångspunkt från huruvida den

personal, varom fråga är, kan anses som heltidsanställd vid krigsmakten

eller har sin huvudsakliga bärgning av civilt yrke. För personal av sistnämnda

slag kan militärtjänstgöringen tänkas medföra ekonomiska svårigheter

av enahanda art som för värnpliktiga.

Med värnpliktig avses i skatteanståndsförordningen värnpliktig, som icke

är fast anställd vid krigsmakten. Undantagna från förordningens tillämplighet

äro dock följande tre grupper av värnpliktiga

a) värnpliktig, som är elev vid krigsskolan,

b) värnpliktig, som undergår utbildning för vinnande av fast anställning

på aktiv stat vid marinen eller flygvapnet,

c) värnpliktig, som jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring

med en varaktighet av högst 60 dagar.

Av de under a) och b) omförmälda värnpliktiga ha endast de, vilka undergå

utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten, i princip

ansetts böra undantagas från bestämmelsernas tillämplighet. Emellertid

har det icke befunnits lämpligt att skilja mellan reservofficersaspiranter och

värnpliktiga, som tvångsvis uttagits för utbildning till officerare. I fråga örn

armén möta också svårigheter att draga en gräns mellan reservofficersaspiranter

och övriga officersaspiranter förrän de senare blivit elever vid krigsskolan.

Anledningen till att anstånd med indrivning icke ansetts böra ifrågakomma

för värnpliktig, som fullgör under c) avsedd tjänstgöring, är att en tjänstgöring

av högst 60 dagars varaktighet icke torde medföra behov av anstånd,

allra helst som tidpunkten för tjänstgöringen kan i förväg beräknas.

Skatteanståndsförordningen är, såsom i det föregående sagts, tillämplig

även på vissa andra personalgrupper. Dessa äro

l:o) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet

i fredstid är begränsad till viss del av året;

2:o) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

eller i flygvapnet;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

9

3:o) personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal

på reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv

stat pensionsavgången personal;

4:o) väg- och vattenbyggnadskårens personal;

5:o) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren.

I 3 § meddelas bestämmelser rörande arten av de utskylder, för vilka anstånd

kan ifrågakomma. Dessa bestämmelser innebära, att anstånd kan

beviljas för samtliga poster, som förekomma å krono- eller kommunaldebetsedel,

med undantag av å kronodebetsedel upptagna avgifter till brand-, hagelskade-

eller kreatursförsäkringsanstalter.

Enligt 4 § prövas och avgöres fråga om anstånd av den utmätningsman,

som har att verkställa indrivning av utskyldema.

Enligt 5 § må anstånd beviljas i fråga om utskylder, vilka förfalla till

betalning vid uppbördsstämma, som till någon del infaller under tiden för

militärtjänstgöringen eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut. Häftar

värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, för oguldna utskylder,

vilka förfallit till betalning vid uppbördsstämma som till någon del infallit

inom tre månader före tjänstgöringens början, må anstånd även beviljas med

avseende å dessa utskylder. Vad i skatteanståndsförordningen stadgas örn

uppbördsstämma skall äga motsvarande tillämpning beträffande uppbördstermin.

Beträffande skälen för stadgandet om anstånd för utskylder, vilka förfallit

till betalning inom viss tid före tjänstgöringens början, må bär erinras

örn vad jag anförde vid anmälan av propositionen angående skatteanståndsförordningen

(nr 244/1944). .lag gjorde då följande uttalande:

Därest värnpliktig, som inrycker till militärtjänstgöring, redan vid inryckningen

häftar för oguldna skatter, har han i allmänhet små möjligheter att

betala dessa under tjänstgöringen eller under den närmaste tiden därefter.

Visserligen kan det sägas, att, därest anstånd skulle medgivas jämväl för dylika

utskylder, underlåtenheten att i rätt tid betala utskylderna så att säga

legaliserades. En dylik invändning kan icke frånkännas visst fog. Å andra

sidan lärer man icke kunna bortse från att i verkligheten en stor del av

skattebetalarna erlägga sina utskylder först efter restföring. Örn man med

moratoriebestämmelserna vill uppnå de åsyftade verkningarna, torde man

följaktligen icke kunna undgå att taga hänsyn även till restförda utskylder.

Anstånd gäller enligt 6 § intill dess den värnpliktige Ire månader i följd

varit fri från tjänstgöring, dock att anståndet städse skall omfatta minst tre

månader räknat från den dag, då utskylderna senast skolat erläggas. Anstånd

med utskylder för fast egendom må dock icke äventyra för dylika utskylder

gällande förmånsrätt.

Enligt 7 § är anståndets beviljande beroende av behovsprövning. Anstånd

må icke beviljas, där det med hänsyn till den värnpliktiges inkomst, förmögenhet,

försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt samt

utskyldemas storlek kan antagas, all den värnpliktige icke är i behov avanstånd.

Det förutsättes sålunda all behov föreligger och anstånd skall re
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

gelmässigt beviljas, där det ej med hänsyn till nämnda omständigheter kan

antagas, att den värnpliktige icke är i behov av anstånd.

Anstånd förutsätter enligt 9 §, att skriftlig ansökan därom göres av den

skattskyldige eller av erkänd skatteförmedlingskassa eller av statens intressekontor

för skattskyldig, som är ansluten till kassan eller intressekontoret. Ansökan

ställes till den utmätningsman, som har att verkställa indrivningen av

utskylderna, samt ingives eller insändes tili familjebidragsnämnden i den

kommun, som har att pröva fråga om familjebidrag till den skattskyldige.

Föreskrifter om den tid, inom vilken ansökan bör göras, meddelas i 10 §,

vilken vidare stadgar, att ansökan, som icke inkommit till familjebidragsnämnden

inom tre månader efter militärtjänstgöringens slut, icke må upptagas

till prövning.

Då ansökan inkommit till familjebidragsnämnden, har denna enligt 11 §

att med eget yttrande överlämna ansökningen till vederbörande utmätningsman.

Yttrandet skall bl. a. innehålla uppgift om dagen för militärtjänstgöringens

början och dennas art, upplysningar om den skattskyldiges försörjningsskyldighet

och ekonomiska förhållanden samt utmynna i en till- eller

avstyrkan.

Utmätningsman skall enligt 12 § utan dröjsmål meddela beslut över ansökan.

Lämnas ansökan utan bifall, skall utmätningsmannen ofördröjligen lämna

sökanden underrättelse härom tillika med besvärshänvisning.

Beslut om anstånd medför enligt 13 §, att vidare åtgärder för indrivning

av utskylder, som omfattas av anståndet, icke må vidtagas. Har utmätning

redan ägt rum, skall utmätningen gå åter, såvida ej försäljning av egendomen

skett. Beslut om införsel till gäldande av utskylderna, som meddelats

innan anståndet beviljats, skall icke vidare gälla.

Enligt 14 § åtnjutes vid indrivning av utskylder, beträffande vilka anstånd

beviljats, befrielse från indrivningsavgift i den mån utskylderna betalas, innan

den värnpliktige ett år i följd varit fri från militärtjänstgöring.

Enligt 15 § äger utmätningsmannen, därest den värnpliktiges ekonomiska

förhållanden undergått väsentlig förbättring sedan anståndet beviljats, upptaga

frågan om anstånd till förnyad prövning.

Enligt 18 § må ändring i utmätningsmannens beslut sökas hos vederbörande

länsstyrelse, vars beslut icke må överklagas.

De värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet, löneförmåner m. m.

Jämlikt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967

med ändringar 1943: 158 och 1945: 129) är värnpliktig skyldig att för sin utbildning

tjänstgöra under sammanlagt 450 dagar. För armén och kustartilleriet

tilldelade värnpliktiga skall utbildningstiden uppdelas på en första

tjänstgöring om 360 dagar samt två repetitionsövningar och en efterutbild
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimot. Metias proposition nr 372.

1]

ningsövning, envar om 30 dagar. Värnpliktiga tilldelade flottan skola tjänstgöra

antingen i en följd (sjömanshusinskrivna) eller ock med en första tjänstgöring

örn 420 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar (icke sjömanshusinskrivna).

Vid flygvapnet skola de värnpliktiga fullgöra en första

tjänstgöring om 360 dagar, en repetitionsövning örn 60 dagar eller två sådana

övningar om vardera 30 dagar samt en efterutbildningsövning om 30 dagar.

Repetitionsövningarna skola fullgöras vid armén och kustartilleriet före utgången

av tredje resp. åttonde året efter inskrivningsåret och vid flygvapnet

före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret. Efterutbildningsövningen

skall fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Beträffande värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst äger Kungl. Maj:t

föreskriva, att tjänstgöringen örn 450 dagar skall fullgöras i annan ordning

än nu sagts.

Vissa värnpliktiga ålägges jämlikt bestämmelserna i 27 § 1 mom. B—D

vämpliktslagen en längre utbildningstid än den för huvuddelen föreskrivna.

Sålunda är värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer

vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, skyldig

att, utöver tjänstgöringstiden om 450 dagar, efter första tjänstgöringens slut

fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst 360 dagar

och för utbildning till underofficer under högst 180 dagar.

Vidare få marinen tilldelade värnpliktiga, vilka vid navigationsskola avlagt

sjökaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen

av andra klass, sin tjänstgöringstid förlängd med 120 dagar,

vilka uttagas i form av två repetitionsövningar om vardera 60 dagar, att fullgöras

senast under adertonde året efter inskrivningsåret.

Slutligen kan värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer, ingenjörer

m. fl. åläggas fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar, fördelad

i omgångar på hela värnpliktstiden. I förut angivna tjänstgöring om 450 dagar

skall för dessa värnpliktiga avbrott ske för studierna.

För vissa värnpliktiga vid flygvapnet kan värnpliktstjänstgöringen på grund

av frivillig anmälan till särskild utbildning väsentligen förlängas. Sålunda

få värnpliktiga, vilka uttagas till utbildning såsom flygförare eller bombfällare

och navigatörer, fullgöra fortsatt värnpliktstjänstgöring under högst 360

dagar samt värnpliktiga, som uttagas till utbildning såsom flygskyttar, fortsatt

sådan tjänstgöring under högst 180 dagar.

Enligt 27 § 2 morn. värnpliktslagen må, därest Kungl. Majit med hänsyn

till krigsberedskapen så prövar nödigt, annan värnpliktig än sådan, som uttagits

för specialtjänst — läkare, tandläkare etc. — åläggas att, utöver i

I mom. samma paragraf avsedd tjänstgöring, fullgöra en eller flera beredskapsövningar

örn sammanlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra

beredskapsövning upphör dock, sedan ett och ett halvt år förflutit efter

avslutandet av första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) eller i förekomfande

fall fortsatt tjänstgöring för utbildning till officer eller underofficer.

I 28 § 1 mom. värnpliktslagen stadgas att, då rikets försvar eller dess

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

säkerhet det eljest kräver, Kungl. Maj:t må efter statsrådets hörande till

tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större

eller mindre antal som finnes behövligt.

Vad förut sagts om tjänstgöringstid avser värnpliktiga i allmänhet. Beträffande

vapenfria värnpliktiga gälla särskilda bestämmelser (Sv. förf.-sami.

1943: 121 nied ändring 1944: 543). Dessa innebära, bland annat, att vapenfria

värnpliktiga äro skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra ett antal dagar,

som nied en tredjedel överstiger det, som angives i 27 § 1 morn. A vämpliktslagen.

Bestämmelser örn avlöningsförmåner åt värnpliktiga finnas meddelade i

kungörelsen om värnpliktsavlöning den 21 december 1945 (nr 881). Denna

kungörelse trädde i kraft den 1 januari 1946 och äger tillämpning i fredstid,

däri inbegripen tid, varunder värnpliktiga — utan att krigsavlöningsreglementet

tillämpas —- äro inkallade enligt 28 § värnpliktslagen.

Enligt kungörelsen utgår till värnpliktig — förutom underhåll in natura

enligt i kungörelsen angivna bestämmelser — under tiden för anbefalld

tjänstgöring särskilt penningbidrag. Detta utgår med följande belopp för dag.

Menig, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring under samman
-

lagt 390 dagar........................................ kronor 1:.—

Menig, som fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt

minst 390 dagar, vice korpral, 2. klass sjöman .......... » 1:50

Korpral ................................................ » 2:-—

Furir .................................................. » 2:50

Överfurir, högbåtsman .................................. » 2: 75

Sergeant, underofficer av 2. graden, flaggkorpral, flaggkadett . . » 3: —

Fänrik, fanjunkare, flaggunderofficer .................... » 4: —

Löjtnant, förvaltare .................................... » 5:-—

Kapten och högre ...................................... » 6: —

Vidare finnas bestämmelser om att sådana värnpliktiga, vilka uttagits till

utbildning såsom officer eller underofficer och till följd därav ålagts förlängd

tjänstgöring, kunna komma i åtnjutande av vissa premier. Till den

som med godkännande vitsord genomgått underofficersutbildning utgår sålunda

en premie å 500 kronor och till den som med godkännande vitsord genomgått

såväl underofficersutbildning som kadettskola en premie å 1 500

kronor.

Avlöningsförmånerna för fast anställd personal under fred regleras genom

bestämmelser i vederbörliga avlöningsreglementen.

Krigsavlöningsreglementet den 7 december 1945 (nr 833), som skall tilllämpas

under krigstjänstgöring, d. v. s. då värnpliktiga äro inkallade enligt

28 § vämpliktslagen, träder i kraft vid tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes.

Avlöningsförmåner enligt reglementet äro krigslön, förplägnad, inkvartering

m. m. Krigslönen utgöres för värnpliktiga av terminslön, dock att

vissa värnpliktiga kunna erhålla månadslön i folin av flygtillägg m. m. Krigs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr 372.

13

frivilliga avlönas såsom värnpliktiga, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Terminslönen utgår enligt två olika tariffer, en högre och en lägre samt

är beräknad för löneterminer om tio dagar. Terminslönen till fast anställd

personal utgår enligt den lägre och till värnpliktiga enligt den högre tariffen,

därvid dock vissa undantag gälla beträffande terminslön vid sjötjänstgöring.

Terminslönens storlek framgår av följande tabell.

Krigslöne-

klass

Terminslön för lönetermin

Krigslöne-

klass

Terminslön för lönetermin

Högre tariff

kronor

Lägre tariff

kronor

Högre tariff

kronor

Lägre tariff

kronor

1

10

10

9

50

25

2

15

10

10

60

30

3

18

11

11

70

35

4

20

12

12

80

40

5

25

13

13

90

45

6

28

14

14

100

50

7

30

15

15

110

55

8

40

20

16

120

60

Som exempel på vilka krigslöneklasser militär personal tillhör kan nämnas,

att till 1. krigslöneklassen hänföras meniga värnpliktiga, födda år 1920

eller senare, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 390

dagar, ävensom menig fast anställd personal, till 2. krigslöneklassen meniga

värnpliktiga, födda år 1920 eller senare, som fullgjort tjänstgöring under 390

dagar, samt meniga värnpliktiga, födda före 1920, till 5. furir, till 7. sergeant,

till 8. fänrik, till 9. löjtnant och till 10. kapten.

Kortfattad redogörelse för den nya uppbördsförordningen.

Det nya uppbördssystemet innebär, att under det år då inkomst åtnjutes

eller förmögenhet äges (inkomståret) en preliminär skatt skall erläggas, omfattande

i princip nuvarande skatter till stat och kommun för inkomst och

förmögenhet (utom fastighetsskatt) ävensom pensionsavgifter. Preliminärskatten

är emellertid icke någon definitiv skatt utan året efter inkomståret

verkställes i vanlig ordning taxering av inkomst och förmögenhet samt debitering

av de skatter, som skola påföras på grund av nämnda taxering. Dessa

skatter sammanfattas under benämningen slullig skatt. Från denna slutliga

skatt avriiknas under inkomståret erlagd (i vissa fall debiterad) preliminärskatt.

Framkommer härvid, att den preliminära skatten icke täcker

den slutliga skatten, uttages underskottet i form av kvarstående skatt, dock

ej örn underskottet icke uppgår till 5 kronor, överstiger preliminärskatten

den slutliga skatten återbetalas överskottet, örn detsamma uppgår till minst

5 kronor, till den skattskyldige.

Preliminär skatt skall utgöras i form av preliminär A-skatt, preliminär

B-skatt eller preliminär G-skatt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

Preliminär A-skatt uträknas med ledning av skattetabell, som finnes vidfogad

för den skattskyldige utfärdad debetsedel, eller i vissa fall efter viss i

förordningen angiven procentsats och innehålles vid löneutbetalningarna av

arbetsgivaren (löneavdrag). Härigenom komma vid växlande inkomster skatteuttagen

att anpassas efter den vid varje avlöningstillfälle uppburna inkomsten.

A-skatt skall utgöras för sådan inkomst av tjänst, som helt eller

delvis utgår i penningar och som hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga

arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av

tjänst. Med tjänst likställes rätt till pension, livränta och undantagsförmåner

samt vissa periodiska understöd.

A-skatt uttages av det övervägande antalet löntagare, för vilka därigenom

en verklig »källskatt» kommer till stånd.

Preliminär B-skatt och preliminär C-skatt skola debiteras av den lokala

skattemyndigheten, d. v. s. i magisiratsstad med egen uppbördsförvaltning

kronokamreraren samt på landet och i övriga städer häradsskrivaren. Det

debiterade skattebeloppet angives å den skattskyldiges debetsedel.

B-skatt skall avse den skattskyldiges samtliga inkomster och förmögenhet

och erläggas av samtliga skattskyldiga, vilka uppbära inkomst av fastighet,

rörelse eller kapital. Hit höra sålunda rörelseidkare — inklusive aktiebolag

och ekonomiska föreningar — och jordbrukare. Vidare må vissa löntagare,

beträffande vilka A-skatt icke lämpligen bör ifrågakomma, efter lokal skattemyndighets

medgivande erlägga preliminär B-skatt i stället för A-skatt.

B-skatten skall beräknas så att den så nära som möjligt motsvarar beloppet

av de utskylder, vilka kunna antagas bliva påförda den skattskyldige efter i

vanlig ordning verkställd taxering.

B-skatt, som påförts löntagare, kan antingen uttagas av vederbörande arbetsgivare

genom löneavdrag, eller, örn den lokala skattemyndigheten efter

särskild ansökan beviljat befrielse härifrån, erläggas av den skattskyldige

själv; övriga skattskyldiga, som skola utgöra B-skatt, hava alltid att själva

inbetala den.

C-skatt, som mera sällan torde komma att utgå, avser att i vissa fall

komplettera A-skatten för sådan löntagare, som vid sidan av sin inkomst av

tjänst åtnjuter inkomst av kapital, rörelse eller fastighet. Denna skatt debiteras

endast under förutsättning av att inkomsten av sistnämnda förvärvskällor

utgör minst Vs av den skattskyldiges sammanlagda uppskattade inkomst,

dock minst 600 kronor. Beträffande debitering av C-skatt gälla i

huvudsak samma föreskrifter som i fråga om B-skatt.

Preliminär skatt förfaller till betalning under särskilda uppbördsterminer.

Dessa äro under ett »uppbördsår» sex till antalet och infalla under tiden från

och med den 6 till och med den 13 i månaderna mars, maj, juli, september,

november och januari. Under dessa uppbördsterminer skola alltså erläggas

dels debiterad preliminär B- och C-skatt med de belopp, som finnas angivna

å debetsedeln för respektive uppbördsterminer, dels ock den preliminära Askatt,

som arbetsgivaren innehållit i form av löneavdrag under de två månader,

som närmast föregått envar uppbördstermin.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

15

Det ankommer på den lokala skattemyndigheten att debitera och utfärda

debetsedel å slutlig och kvarstående skatt. Uppbörd av kvarstående skatt

förrättas under uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxeringsåret.

Fastighetsskatt jämte, i förekommande fall, annuiteter å avdikningslån och

å förskott för avlösning av frälseräntor debiteras för sig och särskild debetsedel

utfärdas härå. Uppbörd förrättas under uppbördsterminerna i september,

november och januari månader.

I vissa fall, då taxering höjts, uttages tillkommande skatt. Därmed förstås

fastighetsskatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd

eller av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, samt annan skatt än fastighetsskatt,

som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd

senare än den 10 oktober under taxeringsåret eller av kammarrätten

eller Kungl. Majit. Tillkommande skatt debiteras för sig och särskild debetsedel

härå u[färdas. Sådan skatt förfaller till betalning under en eller flera,

högst sex, på varandra följande uppbördsterminer. Den lokala skattemyndigheten

bestämmer under vilka uppbördsterminer skatten skall förfalla till

betalning.

Löneavdrag skall, därest icke i särskilda fall befrielse därifrån medgivits

av den lokala skattemyndigheten, av arbetsgivaren verkställas för gäldande

av dels preliminär skatt och dels kvarstående skatt. Preliminär A-skatt kan

endast uttagas genom löneavdrag. Enligt 46 § uppbördsförordningen skall vid

utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör inkomst

av hans huvudsakliga arbetsanställning eller eljest hans huvudsakliga

inkomst av tjänst (lön), den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) verkställa

löneavdrag för gäldande av arbetstagaren påföi’d skatt. Avdragsskyldighet

föreligger dock icke, därest anställningen är avsedd att vara kortare tid än

en vecka.

Arbetstagare, vilken har att erlägga preliminär A-skatt, skall tillställas

debetsedel jämte en därvid fogad skattetabell. Denna debetsedel jämte tillhörande

tabell överlämnas omedelbart efter mottagandet av arbetstagaren till

arbetsgivaren. Örn arbetstagaren tillträder ny anställning, skall debetsedeln

jämte tabellen överlämnas till den nye arbetsgivaren ofördröjligen efter det

anställningen tillträtts.

Då debetsedel med tillhörande skattetabell för uttagande av A-skatt icke

överlämnats till arbetsgivaren trots att avdragsskyldighet enligt vad ovan

sagts föreligger, skall arbetsgivaren, såvida det icke är uppenbart, att anställningen

hos honom är afl anse som bisyssla, alltid innehålla 25 (för sjömän

15) procent av det vid varje avlöningstillfälle utbetalda beloppet.

överlämnas icke debetsedel å preliminär B-skatt till arbetsgivaren i fall, då

löneavdrag skall verkställas, skall — liksom vid löneavdrag för preliminär

A-skatl — löneavdrag ske med 25 procent (för sjömän 15 procent).

Befrielse från löneavdrag för preliminär B-skatt och för kvarstående skatt

kan medgivas i vissa fall. Därest på grund av skattskyldigs anställningseller

inkomstförhållanden särskilda svårigheter att verkställa löneavdrag

föreligga, må nämligen lokal skattemyndighet föreskriva, alt dylikt avdrag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

icke skall verkställas för gäldande av den skattskyldige påförda skatter. Framställning

om befrielse från löneavdrag kan göras både av arbetstagare och

arbetsgivare.

Utom i de fall, som ovan sagts, äger lokal skattemyndighet efter ansökan

av den skattskyldige förordna, att löneavdrag icke skall verkställas eller

ske i begränsad omfattning, därest det belopp, som skulle återstå sedan löneavdrag

gjorts, understiger vad den skattskyldige kan anses behöva till underhåll

för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som

icke av honom åtnjuta underhållsbidrag. Har den skattskyldige även annan

inkomst, skall vid prövning av frågan om löneavdragets storlek hänsyn tagas

jämväl till denna inkomst. Dylik nedsättning eller befrielse kan ifrågakomma

beträffande såväl preliminär A-skatt och preliminär B-skatt som kvarstående

skatt.

De ifrågavarande föreskrifterna hava sin motsvarighet i införsellagens bestämmelser

angående storleken av den del av lönen som skall förbehållas

gäldenären.

Jämkning av preliminär skatt skall av den lokala skattemyndigheten verkställas

under inkomståret bland annat därest skattskyldig eller, örn han avlidit,

hans dödsbo gör sannolikt eller det eljest för myndigheten framstår

såsom troligt, att den preliminära skatten — till följd av ändring i inkomsten

eller rätt att vid taxering åtnjuta andra avdrag än sådana som vid beräkning

av nämnda skatt beaktats — kommer att avvika från motsvarande slutliga

skatt.

Jämkningen skall avse åvägabringande av sådan ändring av den preliminära

skatten, att denna kommer att så nära som möjligt överensstämma

med motsvarande slutliga skatt.

I uppbördsförordningen hava vidare införts vissa bestämmelser örn anstånd

med inbetalning av kvarstående eller tillkommande skatt. I 56 §

stadgas sålunda, att skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grand

av arbetslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas

anstånd med erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller

till betalning under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa

närmast efter det ansökan örn anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas

till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda

terminer infaller, dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt

jämte vissa tidigare omnämnda annuiteter icke må beviljas för längre

tid än att den i 17 kap. 6 § handelsbaden stadgade förmånsrätten för dylik

skatt kan göras gällande.

Anstånd beviljas efter ansökan av skattskyldig av den lokala skattemyndighet,

som utfärdat debetsedel å den skatt som med anståndet avses. Beslut

örn anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för

denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande länsstyrelse.

Om anståndet skall bl. a. verkställas anteckning i restlängd. Har restlängd

överlämnats till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet

i stad skyndsamt underrätta denne örn anståndet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

17

Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, må den

av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet; ej

heller må restavgift (motsvarande den nuvarande indrivningsavgiften) uttagas

för skatten. Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits,

skall dock den skattskyldige erlägga restavgift å den del av skatten, som

då återstod ogulden.

Anstånd med erläggande av kvarstående och tillkommande skatt kan

vidare erhållas vid vissa fall av dubbeltaxering. Något särskilt anståndsförfarande

beträffande preliminär skatt har däremot icke ansetts erforderligt.

Bestämmelserna örn jämkning hava nämligen ansetts medföra, att den preliminära

skatten i regel kan väl avpassas efter inkomsten, varigenom inbetalningen

sålunda underlättas.

Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i föreskriven tid och

ordning, upptages i särskild restlängd och skall erlägga restavgift, beräknad

efter fyra öre för varje full krona av den sålunda icke erlagda skattens slutsumma,

dock ej mindre än tjugufem öre.

Uppbördsförordningen träder i kraft den 1 januari 1947. Under år 1947

(uppbördsåret 1947/48) ifrågakommer, såvitt nu är fråga, endast uppbörd

av preliminär skatt för år 1947 ävensom av fastighetsskatt på grund av 1946

års taxering. Uppbörd av sistnämnda skatt sker under uppbördsterminerna i

mars, maj och juli månader 1947. Under år 1948 (uppbördsåret 1948/49)

sker uppbörd av preliminär skatt för år 1948, av fastighetsskatt på grund

av 1947 års taxering (på grund av särskilda övergångsbestämmelser uppbäres

endast Va av denna skatt) under uppbördsterminen i mars 1948, av fastighetsskatt

på grund av 1948 års taxering under uppbördsterminerna i september

och november 1948 samt januari 1949 ävensom av olycksfallsförsäkringsavgift

för år 1946 och av skogsaccis på grund av 1947 års taxering.

Under år 1949 (uppbördsåret 1949/50) träder därefter det nya uppbördssystemet

helt i funktion.

Kommitténs förslag.

Skatteanståndskommitténs förslag innebär, att särskilda regler skola meddelas

angående anstånd med inbetalning av skatt för värnpliktiga och andra,

som för närvarande kunna erhålla uppskov enligt skatteanståndsförordningen,

samt att dessa regler skola inarbetas i uppbördsförordningen.

Vad angår frågan örn behovet av särskilda regler om anstånd

med utskyldsbetalning för värnpliktiga har kommittén

till en början undersökt behovet för den största gruppen värnpliktiga,

nämligen de som fullgöra sin första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd).

Härvid har kommittén anfört:

Huvuddelen av de värnpliktiga äro, som framgår av vad i det föregående

anförts, skyldiga att fullgöra en första tjänstgöring om 360 dagar före utgången

av andra året efter inskrivningsåret, d. v. s. före utgången av det

år de fylla tjugotvå år. Tjänstgöringen pågår för flertalet värnpliktiga från

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 372. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

början av april etl år till samma tid nästföljande år. I allmänhet gäller för

dessa värnpliktiga, att de före värnpliktstjänstgöringen uppburit inkomst av

tjänst och att denna inkomst upphör i och med militärtjänstgöringens början.

De äro vanligtvis ogifta och hava i allmänhet icke särskild underhållsskyldighet

gentemot andra; familjebidrag torde då icke komma i fråga. Under

tiden för militärtjänstgöringen åtnjuta dessa värnpliktiga -—- under förutsättning

av att de ej kunna bibehålla civil inkomst och icke uppbära familjebidrag

— icke någon skattepliktig intäkt och hava därför icke heller

att erlägga någon preliminärskatt. Under tjänstgöringen utgående penningbidrag

och fria naturaförmåner äro nämligen icke skattepliktiga. Fastighetsskatt

förekommer sannolikt mycket sällan och från tillkommande skatt torde

i detta sammanhang kunna bortses. Däremot kunna ifrågavarande värnpliktiga

hava att erlägga kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars

och maj det år tjänstgöringen påbörjas ävensom under motsvarande uppbördsterminer

nästföljande år. Vanligtvis torde man icke behöva räkna med

att dessa kvarstående skatter skola uppgå till belopp, som för den skattskyldige

äro mera betungande, men där sä är fallet torde svårigheter uppkomma

för den värnpliktige att erlägga åtminstone de skatter, som förfalla till betalning

under militärtjänstgöringen eller under viss kortare tid därefter. Visserligen

föreligger, åtminstone i fråga örn kvarstående skatt, som förfaller

till betalning under tjänstgöringen, möjlighet för den värnpliktige att med

tillämpning av bestämmelserna i 56 § uppbördsförordningen erhålla anstånd

med erläggande av skatten upptill ett år, men såvitt avser den kvarstående

skatt, som förfaller till betalning vid värnpliktstjänstgöringens början,

kan anståndstiden om ett år bliva otillräcklig.

Följande exempel torde åskådliggöra det anförda.

En löntagare påbörjar sin första tjänstgöring den 6 april 1950. Enligt för

honom utfärdad debetsedel å slutlig och kvarstående skatt för år 1949 har

kvarstående skatt påförts honom att erläggas med 150 kronor under envar av

uppbördsterminerna i mars och maj månader 1950. Det under uppbördsterminen

i mars förfallna beloppet har i behörig ordning erlagts. För gäldande

av den kvarstående skatt, som förfaller till betalning i maj, har löneavdrag

verkställts under mars månad med 75 kronor. Ytterligare löneavdrag

har icke verkställts och den skattskyldige saknar egna medel att gälda återstoden

av skattebeloppet. Jämlikt 56 § uppbördsförordningen erhålles anstånd

med skattebetalningen till och med utgången av maj månad 1951. Enligt för

den skattskyldige utfärdad debetsedel å slutlig och kvarstående skatt för år

1950 påföres honom därefter kvarstående skatt att erläggas med 100 kronor

under envar av uppbördsterminerna i mars och maj månader 1951. För det

förstnämnda skattebeloppet, som förfaller till betalning under militärtjänstgöringen,

är det möjligt att få anstånd t. o. m. utgången av mars månad

1952. Huruvida anstånd däremot erhålles för den kvarstående skatt, som

skall erläggas i maj månad, kan vara osäkert. Militärtjänstgöringen har då

upphört och den skattskyldige kan hava sådan arbetsanställning, att skattebetalningsförmågan

näppeligen kan betecknas som nedsatt.

Vid militärtjänstgöringens slut i början av april månad 1951 erhåller den

skattskyldige i bästa fall omedelbart arbetsinkomst. Ä denna verkställes löneavdrag

till gäldande av på inkomsten belöpande preliminär skatt för år 1951

och av den kvarstående skatt för år 1950, sorn skall erläggas i maj månad.

Därutöver har han att före utgången av sistnämnda månad inbetala resterande

75 kronor av den kvarstående skatt, som förföll til! betalning i maj

månad 1950. I åtskilliga fall kan sistnämnda skattebetalning ävensom betalningen

av den kvarstående skatten, som skall erläggas under maj månad

1951, bereda svårigheter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 372.

19

Andert imfördä torde framgå, att viss utsträckning av de anståndsregler,

som återfinnas i 56 § uppbördsförordningen, redan här kan anses vara motiverad.

\issa

föra till någondera av kategorierna rörelseidkare eller jordbrukare och hava

sorn. sådana att utgöra preliminär B-skatt. En sådan värnpliktig torde i åtskilliga

fall hilva tvingad att under militärtjänstgöringen inskränka eller till

och med nedlägga rörelsen. Den på grund härav minskade inkomsten föranleder

i allmänhet, att den värnpliktige begär och erhåller jämkning av den

preliminära skatten. Men även efter jämkning kan viss preliminär skatt kvarstå

att erlägga, enär denna skall utgå å de beräknade skattepliktiga intäkterna

under året och — efter avdrag för redan till betalning förfallen skatt

— jämnt fördelas å återstående uppbördsterminer under året. Då man torde

kunna utgå ifrån att den värnpliktiges ekonomiska ställning avsevärt försämras

under militärtjänstgöringen, kan en sådan skattebetalning för honom

bliva mycket betungande.

Följande exempel må anföras.

En gift jordbrukare med beräknad årsinkomst av 3 600 kronor påföres

preliminär B-skatt att erläggas med 84 kronor under uppbördsårets olika

uppbördsterminer eller med tillsammans 504 kronor. Under uppbördsterminen

i mars förfallet belopp har erlagts. Han inställer sig till värnpliktstjänstgöring

den 6 april 1950, varefter den behållna inkomsten, inklusive

familjebidrag, beräknas nedgå från förut 300 till 200 kronor i månaden. Årsinkomsten

kan därför uppskattas till omkring 2 700 kronor med en preliminär

skatt om 288 kronor. Då härav erlagts 84 kronor, återstå 204 kronor att

erläggas under återstående fem uppbördsterminer med omkring 40 kronor

under varje termin. Erlägger icke den värnpliktige i sådant fall skatten, blir

densamma resterd, och den skattskyldige har att vid indrivningen vidkännas

restavgift å skattebeloppet. Möjlighet att erhålla anstånd föreligger ej,

då uppbördsförordningen saknar bestämmelser örn anstånd med erläggande

av preliminär skatt.

Visserligen kan för en sådan värnpliktig familjebidrag komma i fråga,

men detta bidrag torde dock, såsom av det efterföljande framgår, icke komma

att bestämmas så, att därigenom möjligheterna att erlägga skatten underlättas.

I detta fall synas därför skäl föreligga, att den skattskyldige erhåller

anstånd med erläggande av den preliminära skatten. Endast debiterad

sådan skatt kan här komma i fråga. För A-skatt erfordras inga särskilda

anståndsregler. Med avseende å eventuellt kvarstående skatt gäller detsamma,

som nyss anförts beträffande det stora flertalet värnpliktiga.

Ett icke obetydligt antal värnpliktiga äro gifta och hava iklätt sig försörjningsplikt

mot hustru och minderåriga barn. Såsom av propositionen 1946:

120 (s, 204 f.) framgår har en undersökning vid Södermanlands pansarregemente

ådagalagt, att icke mindre än 8 °/o av de värnpliktiga voro gifta, medan

enligt befolkningsstatistiken antalet gifta i åldern 20—21 år vid utgången

av år 1942 motsvarade 1,3 %. Med hänsyn till vissa omständigheter ansåg

emellertid statens arbetsmarknadskommission, som verkställt beräkningar

av medelsbehovet för familjebidrag under budgetåret 1946/47, det vara befogat

att räkna med att 2,2 °/o av de värnpliktiga äro gifta under första

tjänstgöring och under förslå repetitionsövning. Om man räknar med att en

årsklass, som inrycker till första tjänstgöring, består av omkring 45 000

värnpliktiga och av dessa i runt lal 2 % äro gifta, sä skulle alltså i varl fall

900 värnpliktiga ha försörjningsplikt mot hustru. I andra fall föreligger sådan

skyldighet mot barn utom äktenskapet. Vidare förekomma fall, där den

värnpliktige före inkallelsen bidragit till underhåll av andra närstående än

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

hustru och barn, t. ex. åldriga föräldrar. I dessa fall kunna de värnpliktiga

komma i åtnjutande av familjebidrag.

I detta sammanhang synes böra erinras örn reglerna för familjebidragens

bestämmande. För den värnpliktiges närmaste familjemedlemmar — hustru

och minderåriga barn — utgår för det egentliga livsuppehället familjepenning

och denna bestämmes, örn annan inkomst ej finnes, praktiskt taget alltid

till sitt maximibelopp, enär detta anses motsvara vederbörandes oundgängliga

behov. För andra familjemedlemmar, mot vilka den värnpliktige

har underhållsskyldighet —- t. ex. frånskild hustru eller utom äktenskapet

fött barn — skall familjepenningen bestämmas till belopp, som svarar mot

vad den värnpliktige på grund av dom eller avtal har att utgiva till vederbörande,

dock högst till det för familjepenningen fastställda maximibeloppet.

Bostadsbidraget må bestämmas till belopp motsvarande högst den faktiska

bostadskostnaden. Vad angår näringsbidrag för i gång varande rörelse

skall detta beräknas så, att det jämte rörelsens avkastning förslår till att dels

avlöna ersättare, dels att tillförsäkra den värnpliktiges familjemedlemmar

deras försörjning. Detta bidrag motsvarar därför familjepenning och bostadsbidrag.

Näringsbidrag för nedlagd rörelse skall utgå med belopp, som

erfordras för bestridande av vissa särskilda utgifter, vilka måste täckas även

under tiden för tjänstgöringen för att möjliggöra rörelsens återupptagande,

t. ex. lokalhyra och räntebetalning å skuld för lager. Detta bidrag är maximerat

till 100 kronor per månad. Sjukbidrag utgår endast för faktiska sjukvårdsutgifter.

Familjebidrag är skattetekniskt att betrakta som skattepliktig intäkt av

tjänst och torde, då det utgår, utgöra den värnpliktiges huvudsakliga inkomst

av tjänst. Enligt uppbördsförordningen synes det därför ankomma på

vederbörande familjebidragsnämnd såsom utbetalande myndighet att verkställa

löneavdrag å sådant familjebidrag. Emellertid torde ofta inkomstlaget

för den skattskyldige vara sådant, att om löneavdrag skulle verkställas återstoden

av inkomsten kommer att understiga vad som erfordras för underhåll

av den skattskyldiges av honom beroende anhöriga. Jämlikt 48 § 2 morn.

uppbördsförordningen kan i sådant fall den lokala skattemyndigheten på

ansökan av den skattskyldige förordna, att löneavdrag icke skall ske å familjebidraget.

Utgår i detta fall den preliminära skatten som debiterad skatt,

t. ex. i fråga örn B-skatt, torde, örn jämkning icke kan erhållas eller denna

ej får tillräcklig omfattning, svårigheter uppkomma för den värnpliktige

att betala skatten i laga tid. Även här synes behov föreligga av anstånd med

erläggande av debiterad preliminärskatt.

I fråga örn fastighetsskatt torde det icke finnas anledning att för de värnpliktiga

ifrågasätta andra anståndsbestämmelser än de i 56 § uppbördsförordningen

meddelade. Anstånd bör i intet fall beviljas för längre tid än att

den i 17 kap. 6 § handelsbaden stadgade förmånsrätten för dylik skatt kan

göras gällande, d. v. s. anståndstiden blir här den i nämnda 56 § angivna,

längst ett år från det skatten förföll till betalning.

Tillkommande skatt torde mera sällan förekomma, men där så är fallet,

är det sannolikt, att den värnpliktige saknar medel att gälda densamma. Där

förfallotiden infaller vid militärtjänstgöringens början, komma därför svårigheter

att uppstå, därest icke den i 56 § uppbördsförordningen stadgade

anståndstiden utsträckes.

Vad i det föregående sagts örn sådana värnpliktiga, som fullgöra första

tjänstgöring örn 360 dagar, gäller i ännu högre grad flottan tilldelade värnpliktiga,

som fullgöra sin tjänstgöring i en följd, jämte vissa andra särskilda

grupper värnpliktiga med motsvarande längre tjänstgöringstid.

Vissa värnpliktiga uttagas till befälsutbildning och åläggas ytterligare

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunni Maj is proposition nr 372.

21

tjänstgöringsskyldighet örn 180 dagar för utbildning till underofficer eller

360 dagar för utbildning till officer. För dessa värnpliktiga med förlängd

tjänstgöring i en följd måste uppenbarligen uppstå ännu mera framträdande

svårigheter att med i uppbördsförordningen angivna anståndsregler erlägga

dem påförda utskylder, såväl kvarstående och tillkommande skatt som debiterad

preliminärskatt.

Därefter har kommittén berört behovet av anstånd för värnpliktiga som

under fredstid inkallas för kortare perioder efter första tjänstgöringens slut.

Kommittén har i denna del anfört följande:

De repetitions- och efterutbildningsövningar, som de värnpliktiga äro skyldiga

att fullgöra, äro i huvudsak av så kort varaktighet (30—60 dagar), att

för dessa några anståndsregler utöver redan i uppbördsförordningen angivna

icke torde vara erforderliga.

Vissa värnpliktiga med särskild civil utbildning, till exempel läkare, tandläkare

eller veterinär, kunna, som i det föregående nämnts, åläggas fortsatt

militärtjänstgöring örn högst 180 dagar fördelad i flera omgångar på hela

värnpliktstiden, d. v. s. till och med det år vederbörande uppnår 47 års ålder.

Där tjänstgöringsperioderna undantagsvis överstiga 60 dagar, kan i fråga om

debiterad preliminärskatt enahanda behov av särskilda anståndsregler föreligga,

som ovan berörts beträffande vissa rörelseidkare m. fl., vilka fullgöra

första tjänstgöring. Beträffande kvarstående och tillkommande skatt torde

det vara tillräckligt med i uppbördsförordningen meddelade anståndsbestämmelser.

Jämlikt 27 § 2 mom. vämpliktslagen kunna de värnpliktiga åläggas att utöver

eljest föreskriven militärtjänstgöring fullgöra en eller flera beredskapsövningar

om sammanlagt högst 180 dagar i nära anslutning till den första

tjänstgöringen. Sådan tjänstgöring synes i fråga om sina konsekvenser för de

värnpliktiga böra bedömas på enahanda sätt som den förlängda utbildningstid

som ålägges till befälsutbildning uttagna.

Kommittén har slutligen övergått till att behandla anståndsfrågan för till

krigstjänstgöring inkallade värnpliktiga och därvid anfört:

Vad beträffar militärtjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen, d. v. s. krigstjänstgöring,

torde vara uppenbart att än större behov av .särskilda anståndsregler

föreligga. Tjänstgöringstiden kan här bliva mycket lång. Dessutom är

denna tjänstgöring oberäknelig med avseende på tidpunkten när den påbörjas

och när den avslutas. Redan av dessa orsaker kan en anståndstid av ett

år visa sig otillräcklig. Tjänstgöringsskyldigheten träffar här i stor utsträckning

rörelseidkare och jordbrukare samt andra nied skyldighet att erlägga

preliminär B-skatt. För dessa blir jämkningsinsfitutet ofta icke tillräckligt

för att reglera dem åvilande skattebetalning.

I sistnämnda avseende må följande exempel anföras.

En handlande med beräknad årsinkomst av 7 200 kronor erhåller en debetsedel

å preliminär B-skatt örn 1 200 kronor att erläggas under sex uppbördsterminer

med 200 kronor å varje uppbördstermin. Under uppbördsterminen

i mars belöpande skatt, 200 kronor, har erlagts. Ilan inrycker till militärtjänst

den 19 april 1950 med tjänstgöringstiden angiven till 90 dagar, utryckningsdag

alitsa den 19 juli 1950. Under militärtjänstgöringen minskar

inkomsten, inklusive eventuellt familjebidrag, till 300 kronor i månaden. Han

begär jämkning, därvid konstateras, att årsinkomsten bör beräknas till 6 300

(9 X 600 + 3 X 300) kronor motsvarande en preliminär skatt om 1 000

kronor. Härav hava erlagts 200 kronor. Återstoden, 800 kronor, fördelas å

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

återstående uppbördsterminer med 160 kronor å varje. Det måste anses sannolikt,

att svårigheter kunna uppstå att med en beräknad månadsinkomst av

300 kronor erlägga de preliminära skattebelopp, som förfalla till betalning

under militärtjänstgöringen.

Vad angår förutsättningarna med hänsyn till tjänstgöringens längd för att

skatteanstånd skall kunna medgivas beträffande de värnpliktiga har kommittén

ytterligare framhållit, att enligt skatteanståndsförordningen värnpliktig,

som jämlikt värnpliktslagen 27 § 1 mom. fullgjorde tjänstgöring, icke

kunde erhålla anstånd, därest ej tjänstgöringen hade en varaktighet av melån

60 dagar, men att, om inkallelse till tjänstgöring skett jämlikt 27 g 2 morn.

eller 28 § värnpliktslagen, anstånd kunde erhållas även örn tjänstgöringstiden

från början kunde beräknas understiga 60 dagar. Vidare har kommittén anfört:
Behovet

av skatteanstånd för värnpliktiga inkallade jämlikt 27 § 1 morn.

synes liksom för närvarande kunna begränsas till sådana fall, där värnpliktstjänstgöringen

har en varaktighet överstigande 60 dagar. Där värnpliktig inkallats

till tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom. eller 28 § och man från början

kan utgå ifrån, att tjänstgöringstiden skall begränsas till högst 60 dagar, så

förefinnes möjlighet för den värnpliktige, även örn i ett sadant fall inkallelseordern

kommer utan förberedelse, att med i uppbördsförordningen redan

meddelade bestämmelser erhålla tillräckligt anstånd med erläggande avkvarstående

och tillkommande skatt. Beträffande debiterad preliminärskatt

kan, oaktat tjänstgöringstiden i detta fall icke synes särskilt lång, svårigheter

uppstå att erlägga under tjänstgöringen förfallande sådan skatt. Jämkning

kan visserligen ske, men enär därvid den preliminära skatt, som skall erläggas

under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, jämlikt i

uppbördsförordningen meddelade bestämmelser måste uppdelas med lika

belopp på de olika uppbördsterminerna och alltså även på den eller de uppbördsterminer,

som infalla under militärtjänstgöringen, kan trots jämkningen

ett med hänsyn till inkomstförhållandena avsevärt och betungande skattebelopp

kvarstå att erlägga. Det anförda belyses av det följande.

Den i föregående exempel omnämnde handlanden med en årsinkomst av

7 200 kronor och en preliminär B-skatt om 1 200 kronor, varav 200 kronor

erlagts under uppbördsterminen i mars månad, inrycker i militärtjänst den

1 april 1950 med tjänstgöringstiden angiven till 60 dagar. Under militärtjänstgöringen

minskar inkomsten till 300 kronor i månaden. Han begär

jämkning, varvid konstateras, att årsinkomsten bör beräknas till 6 600 kronor,

motsvarande en preliminär skatt örn 1 100 kronor. Då 200 kronor redan

erlagts, skall återstoden eller 900 kronor fördelas å återstående fem uppbördsterminer

med 180 kronor å varje, bl. a. å den under militärtjänstgöringen

infallande uppbördsterminen i maj månad. Svårigheten att med en månadsinkomst

örn 300 kronor erlägga under denna uppbördstermin förfallande

skatt är uppenbar. Med hänsyn härtill vill kommittén förorda bibehållande

av de nuvarande bestämmelserna i detta avseende, vilka innebära, att värnpliktig,

som fullgör tjänstgöring jämlikt 27 § 2 morn. eller 28 § värnpliktslagen,

kan erhålla skatteanstånd, oavsett tjänstgöringstidens längd.

Beträffande de i 2 § 2 mom. skatteanståndsförordningen angivna kategorierna

av fast anställd men icke ständigt tjänstgörande militärpersonal

(civilmilitär personal på aktiv stat, vars tjänstgöringsskyldighet i fredstid är

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

23

begränsad till viss del av året, personal i reserven m. fl.) har kommittén uttalat,

att behovet av anstånd för dessa under fredstid icke vore lika framträdande

som enligt det nu gällande uppbördssystemet, men att svårigheterna

kvarstode i vad avsåge krigstjänstgöring liksom i fråga om tjänstgöring som

kunde åläggas dem, då värnpliktiga inkallades jämlikt 27 § 2 mom. vämpliktslagen.

Ifrågavarande personal syntes i vad avsåge behov av anstånd

vara närmast jämförbar med de värnpliktiga, och samma anståndsregler,

som kunde komma att gälla för dessa, torde därför liksom för närvarande

böra tillämpas å ifrågavarande kategorier.

Vad angår övrig fast anställd militärpersonal, officerare och under officerare

på aktiv stat, fast anställt manskap m. fl. har kommittén framhållit, att

det icke funnes anledning att betrakta denna personal, som redan nu vore

undantagen från erhållande av skatteanstånd, på annat sätt än vanliga arbetstagare.

Detsamma gällde krigsfrivilliga.

Sammanfattningsvis har kommittén i fråga om behovet av anståndsregler

anfört:

Såsom av det ovan anförda framgår, har kommittén funnit, att i 56 § uppbördsförordningen

givna anståndsregler icke kunna anses tillräckliga beträffande

de värnpliktiga. Visserligen torde i fredstid något behov av särskilda

anståndsregler för flertalet av de värnpliktiga m. fl. mindre ofta göra sig

gällande, men där behov uppkommer, bör möjlighet finnas att lätta de värnpliktigas

börda.

I krigstid torde behovet av särskilda anståndsregler än mera göra sig gällande.

Vad härefter angår de särskilda anståndsregler, som kommittén

funnit erforderliga, avse dessa i huvudsak två olika frågor.

Enligt kommitténs mening bör sålunda möjlighet förefinnas att utsträcka

den i 56 § uppbördsförordningen angivna anståndstiden örn längst ett år till

viss tid efter militärtjänstgöringens slut. Vidare har kommittén funnit av

behovet påkallat, att möjlighet skapas för den värnpliktige att erhålla anstånd

med erläggande jämväl av debiterad preliminär skatt.

Om den närmare innebörden av dessa regler har kommittén anfört:

Vad beträffar utsträckningen av anståndstiden, må erinras därom att enligt

6 § skatteanståndsförordningen, jämförd med 14 § samma förordning,

skatteanstånd för närvarande medför verkningar i olika avseenden. Enligt

6 g gäller anstånd med skattebetalning till dess den värnpliktige efter hempermittering

eller hemförlovning tre månader i följd varit fri från tjänstgöring.

Då denna tid gått till ända, må indrivningsåtgärder vidtagas genom indrivningsmyndighetemas

försorg. Enligt 14 § föreligger dock icke skyldighet

att vidkännas indrivningsavgift å sålunda indrivet belopp, innan den

värnpliktige efter hempermittering eller hemförlovning under ett år i följd

varit fri från tjänstgöring.

Enligt 56 § uppbördsförordningen må anståndstiden bestämmas till längst

eli år efter utgången av den månad, varunder skatten förfallit till betalning

eller om anstånd samtidigt meddelats för skatt, som förfaller till betalning

under två på varandra följande uppbördsterminer, till längst ett

år efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

terminer infaller. Av 59 § uppbördsförordningen framgår, att indrivningsåtgärder

ej må vidtagas under anståndstiden; ej heller må under denna tid

restavgift (motsvarande den nuvarande indrivningsavgiften) uttagas. Anståndstiden

och den tid, varunder restavgift ej må uttagas, äro här desamma.

Kommittén har i det föregående visat, att den anståndstid om ett år, varom

stadgas i 56 § uppbördsförordningen, icke kan anses tillräcklig för de värnpliktiga.

Vid beräknande av anståndstiden måste hänsyn därjämte tagas till

tidpunkten för tjänstgöringens avslutande. De värnpliktiga synas under viss

tid efter tjänstgöringens slut böra beredas tillfälle ordna sina ekonomiska

förhållanden utan att samtidigt behöva vidkännas måhända betungande

skatteinbetalningar. Man måste vidare taga hänsyn till, alt arbetsanställning

icke alltid omedelbart kan erhållas. Kommittén föreslår därför, att anstånd

för de värnpliktiga skall kunna bestämmas — liksom för skattskyldiga

i allmänhet — till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den

uppbördstermin infaller, som anståndet avser, men att därutöver anstånd

skall kunna beviljas intill dess den värnpliktige efter hempermittering eller

hemförlovning tre månader i följd varit fri från tjänstgöring.

Kommittén har vidare övervägt, i vilken utsträckning bestämmelsen i 14 §

skatteanståndsförordningen örn befrielse från erläggande av indrivningsavgift

(restavgift) under viss tid efter hempermitteringen eller hemförlovningen

bör bibehållas. Åtskilliga skäl tala härför, även om den i 14 § angivna tiden

örn ett år efter det nya uppbördssystemets införande torde kunna betraktas

som onödigt lång. En anståndstid i detta avseende om t. ex. ett halvt år efter

nämnda tidpunkt vore kanske motiverad. Det torde emellertid kunna ifrågasättas,

örn det är lämpligt att allenast för de värnpliktiga införa en föreskrift

av detta slag. Då dessutom något motsvarande stadgande icke finnes

för de skattskyldiga i allmänhet, anser sig kommittén icke böra framlägga

något förslag i denna riktning.

Beträffande utskylder, som förfallit till betalning före tjänstgöringens början,

har kommittén uttalat, att de skäl, som vid skatteanståndsförordningens

tillkomst anförts till stöd för införande av regler om anstånd med dylika

utskylder, kanske icke med samma styrka kunde åberopas för bibehållande

av motsvarande anståndsmöjlighet efter det nya uppbördssystemets genomförande,

samt vidare anfört:

Det anstånd, som här skulle komma i fråga, gäller i första hand kvarstående

skatt. Denna bör vara en relativt ringa del av den skattskyldiges

samlade skatt, men å andra sidan kan man icke bortse från, att i åtskilliga

fall det skattebelopp, som skall erläggas i form av kvarstående skatt, kan

vara rätt betungande. Det synes även böra uppmärksammas, att den kvarstående

skatten skall fördelas på allenast två uppbördsterminer, och att den

första uppbördsterminen för flertalet värnpliktiga, vilka såsom i det föregående

nämnts, inrycka till första tjänstgöring i början av april månad, inträffar

under månaden dessförinnan. För rörelseidkare och jordbrukare

m. fl., vilka påförts debiterad preliminärskatt att gäldas under uppbördsterminen

i mars, kan i vissa fall behov föreligga att disponera de medel, som

eljest skolat användas för betalning av nämnda skatt, för andra för den

skattskyldige nödvändiga utgifter av beskaffenhet att böra regleras före inryckning

till militärtjänstgöring, t. ex. för hyra för affärslokal eller likvid

för lager. Kommittén vill därför i anslutning till nu gällande bestämmelser

föreslå, att möjlighet till anstånd beredes även beträffande skatt, som förfaller

till betalning före tjänstgöringens början. Denna tid synes dock kunna

begränsas till kalendermånaden närmast dessförinnan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

25

Vad slutligen angår formen för anståndsreglernas meddelande

har kommittén anfört:

Kommittén har övervägt, huruvida de av kommittén påkallade särskilda

anståndsreglerna lämpligen böra avfattas i en särskild förordning eller om

desamma kunna infogas i uppbördsförordningen. Härvid torde följande vara

att taga i beaktande. Förhållandet är nu ett annat än vid utfärdandet av

gällande skatteanståndsförordning och dess föregångare. Föreskrifter om

uppbörd av krono- och kommunalutskylder funnos då givna i skilda författningar.

Skatteanstånd var ett nytt begrepp. Under sådana förhållanden

var det naturligt, att bestämmelserna sammanfattades i en särskild förordning,

omfattande olika slag av utskylder. Från och med år 1947 gäller uppbördsförordningen

för uppbörd av både krono- och kommunalskatt och i

förordningen hava redan införts regler örn anstånd med erläggande av vissa

skatter. Övervägande skäl synas därför tala för att man söker införa även

de särskilda anståndsregler för värnpliktiga, som finnas av behovet påkallade,

i uppbördsförordningen.

Kommitténs förslag har i huvudsak tillstyrkts i praktiskt taget alla de avgivna

remissyttrandena. I några yttranden har emellertid uttalats tveksamhet

om behovet av de föreslagna bestämmelserna. Särskilt har därvid ifrågasatts

behovet av regler örn anstånd med debiterad preliminär skatt. I vissa yttranden

ha vidare framställts detalj erinringar i andra avseenden. Ur yttrandena

må här återgivas följande.

Chefen för försvarsstaben tillstyrker förslaget, som kunde anses innebära

en god avvägning mellan de olika synpunkter, som i sammanhanget gjorde

sig gällande.

Försvarets socialbyrå anför:

De av militära skatteanståndskommittén anförda skälen för att särskilda

regler angående beviljande av anstånd för värnpliktiga med inbetalningen

av dem påförda utskylder böra gälla jämväl efter genomförandet av den

s. k. källskattereformen har socialbyrån funnit övertygande. Socialbyrån delar

kommitténs uppfattning, att de i 56 § uppbördsförordningen givna anståndsbestämmelserna

icke kunna anses bereda de värnpliktiga tillräcklig

lättnad, när det gäller inbetalning av skatt, som förfaller under tiden för

sådan militärtjänstgöring, som får eller beräknas kunna få en varaktighet

av mera än sextio dagar. Byrån biträder också kommitténs förslag därom,

att anståndstiden för de värnpliktiga bör omfatta viss tid före och efter

tjänstgöringen. Mot kommitténs förslag, att de särskilda anståndsreglerna

böra gälla jämväl för vissa andra personalgrupper, vilka tillhöra krigsmaktens

icke ständigt tjänstgörande personal, finnes icke något att erinra. Ifrågavarande

grupper äro för övrigt desamma, å vilka nu gällande anståndsregler

för värnpliktiga äro tillämpliga.

Byrån tinner det vara lämpligt, att de särskilda anståndsreglerna intagas

i uppbördsförordningen i stället för att meddelas i särskild författning, och

mot kommitténs förslag till författningsbestämmelser i ämnet finnes från byråns

sida icke något att erinra.

Socialbyrån finner sig dock böra uttala den uppfattningen, att det vore

önskvärt, alt även de värnpliktiga, vilka i fredstid fullgöra tjänstgöring av

kortare varaktighet än sextio dagar och som därunder kunna hava alt inbetala

debiterad preliminär skatt, kunde medgivas anstånd med erläggandet

av sådan skatt. Uppbördsförordningen medgiver icke med nuvarande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

lydelse, att anstånd i dylikt fall beviljas, och det av kommittén framlagda

förslaget till ändring i uppbördsförordningen tillgodoser icke det behov, som

uppenbarligen kan finnas. Om en rörelseidkare i sin egenskap av t. ex.

ingenjör eller läkare ålägges att fullgöra facktjänstgöring och debiterad preliminär

skatt skall inbetalas vid under tjänstgöringen infallande uppbördstermin,

kan den värnpliktige råka i svårigheter. Jämkningsmöjligheten, sådan

den nu är utformad i uppbördsförordningen, synes icke vara tillräcklig

för att bereda den värnpliktige erforderlig lättnad, ty den medgiver endast

nedsättning av det belopp, som skall inbetalas vid uppbördsterminen. Även

en minskad inbetalning kan dock för den värnpliktiges del vara förenad med

svårigheter, om han är t. ex. läkare och även under tiden för militärtjänstgöringen,

därunder hans civila inkomster regelmässigt helt bortfalla, måste

— och detta torde praktiskt taget alltid vara fallet — avlöna sin sköterska

och erlägga hyra för sin praktiklokal, gälda telefonavgifter m. m. Detta behov

av anstånd synes emellertid möjligen böra tillgodoses på så sätt, att anståndsregler

införas i uppbördsförordningen 56 § 1 mom. Det torde nämligen

icke kunna anses uteslutet, att anstånd med inbetalning av preliminär

skatt kan komma att vara erforderligt även under andra förhållanden, än

då den skattskyldige fullgör fredstjänstgöring av kortare varaktighet än sextio

dagar.

Socialstyrelsen framhåller, att det nya uppbördssystemet uppenbarligen i

väsentligt mindre grad än nu gällande ordning för erläggande av utskylder

påkallade särskilda regler örn anstånd med skattebetalning för värnpliktiga,

men delar kommitténs mening, att dylika särskilda regler dock alltjämt vore

i viss mån motiverade med hänsyn till de svårigheter, som kunde drabba

de värnpliktiga. Då jämkning av skatten i vissa fall kunde bli en mera ändamålsenlig

utväg att lätta bördan för de värnpliktiga, förutsatt att järnkningsinstitutet

ändrades så att reduktionen av skattebeloppet med sitt hela

belopp finge avse just den tid, under vilken inkomsten minskades, ville

socialstyrelsen emellertid förorda att — utöver de av kommittén föreslagna

ändringarna i uppbördsförordningen — en ändring av denna i sådan riktning

genomfördes.

Centrala uppbördsnämnden anför:

Enligt centrala uppbördsnämndens uppfattning torde jämkningsförfarandet

erbjuda större möjligheter att komma till rätta med de värnpliktigas betalningssvårigheter

än kommittén antagit. Centrala uppbördsnämnden vill

erinra att om den värnpliktige kan göra sannolikt, att till följd av militärtjänstgöringen

hans inkomst under inkomståret kommer att bli lägre än

den lokala skattemyndigheten antagit vid utfärdandet av den preliminära

debetsedeln, jämkning kan äga rum enligt 53 g uppbördsförordningen. Ett

sådant förfarande torde vara användbart jämväl i de fall (jordbrukare och

rörelseidkare), som av kommittén särskilt åberopats såsom skäl för anståndets

utsträckning till debiterad preliminär skatt. Genom att anlita jämkningen

i stället för anståndsförfarande undgår man också de olägenheter för

den värnpliktige, som otvivelaktigt kunna uppstå, örn han, såsom efter kommitténs

förslag, ganska snart efter militärtjänstgöringens slut skulle hava

att gälda dels den skatt, för vilken anstånd beviljats, dels ock eventuell ny

skatt.

Det sista gäller i synnerhet sådan skatt som förfaller till betalning viss

tid före militärtjänstgöringens början. Visserligen kan, såsom kommittén

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

27

framhållit, understundom behov föreligga för t. ex. en rörelseidkare att

disponera över inkomsterna för eljest för rörelsen nödvändiga utgifter. Här

bör dock erinras örn att rörelseidkaren i sådant fall efter militärtjänstgöringens

slut sannolikt kan vara i än större behov av medel för rörelsens återupptagande.

Skyldighet att under denna tid erlägga eftersläpande skatter bör

vara mera besvärande än att före militärtjänstgöringen erlägga då förfallen

skatt. Därjämte må påpekas att örn t. ex. debiteringen för en rörelseidkare

vilar på förutsättningen att inkomsten under året skall inflyta utan sådan

inskränkning som följer av värnpliktstjänstgöringen, torde jämkning av

nämnda skatt enligt grunderna för 53 § uppbördsförordningen kunna ske om

den värnpliktige före tjänstgöringens början har att gälda särskilt stora utgifter,

varför han äger åtnjuta avdrag vid taxering.

Nämnden ifrågasätter örn den av kommittén uttalade meningen, att det

skattebelopp, som efter jämkning kvarstode att erlägga, alltid skulle jämnt

fördelas å återstående uppbördsterminer under uppbördsåret på enahanda

sätt som skulle ske vid debitering av sådan skatt före uppbördsårets ingång,

stöde i överensstämmelse med principerna för jämkning. Nämnden anför

vidare:

Hinder synes icke böra möta för den lokala skattemyndigheten att verkställa

sådan jämkning av den preliminära skatten, att örn inkomsten upphör

under viss tid, t. ex. på grund av sjukdom under en å två månader eller

såsom i det av kommittén angivna exemplet på grund av militärtjänstgöring

under 60 dagar, det på närmast följande uppbördstermin belöpande skattebeloppet

avsevärt nedsättes eller helt undanröjes och att den lägre skatt, som

skall erläggas, fördelas å övriga därefter följande uppbördsterminer.

Centrala uppbördsnämnden håller således före att svårigheterna med betalning

av debiterad preliminär skatt till följd av militärtjänstgöring kunna

i allt väsentligt och på lämpligare sätt än genom anstånd tillrättaläggas genom

jämkningsförfarande. Det torde likväl kunna tänkas, att särskilda

hänsyn till de värnpliktiga göra det önskvärt att möjligheten att erhålla anstånd

utsträckes. Framför allt böra uppmärksammas sådana fall, då skattskyldighet

förelägger men inkomsterna ligga under existensminimum. Centrala

uppbördsnämnden vill därför icke avstyrka förslaget till utvidgning av

anståndet till att omfatta debiterad preliminär skatt.

Beträffande kvarstående och tillkommande skatt är jämkningsförfarandet

icke tillämpligt. Under normala förhållanden torde något större behov av

särskilda anslåndsregler för de värnpliktiga i dessa avseenden icke föreligga.

Centrala uppbördsnämnden vill dock icke bestrida, att svårigheter i särskilda

fall kunna uppstå för de värnpliktiga, att inom den i 56 § uppbördsförordningen

angivna anståndstiden erlägga nämnda skatter. Då därjämte med

den av kommittén föreslagna utformningen de utsträckta anståndsreglerna

skola tillämpas jämväl under krigstid, då nämnda svårigheter uppenbarligen

bliva ännu mera markerade, får nämnden tillstyrka kommitténs förslag i

denna del.

Beträffande förslaget, att anstånd skall kunna medgivas jämväl för skatt,

som förfaller till betalning viss tid efter militärtjänstgöringens slut, har centrala

uppbördsnämnden icke uttalat sig i det föregående. Nämnden har icke

något att erinra mot förslaget.

Om för de värnpliktiga möjligheten att erhålla anstånd med. skattens erläggande

utsträckes lill debiterad preliminär skatt, torde den lanken kunna

uppstå alt enahanda möjlighet borde beredas för sådana skattskyldiga som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

avses i nuvarande 56 § uppbördsförordningen. Centrala uppbördsnämnden har

emellertid ansett denna fråga icke kunna upptagas för närvarande, innan

någon erfarenhet vunnits av uppbördsförordningens tillämpning.

Riksråkenskapsverket bär intet att erinra mot att frågan örn anstånd med

inbetalning av utskylder för värnpliktiga gjordes till föremål för särskild reglering

i enlighet med kommitténs förslag. Beträffande den ifrågasatta möjligheten

till anstånd med debiterad preliminärskatt framhåller dock ämbetsverket

:

Enligt riksräkenskapsverkets mening är det tveksamt, huruvida anstånd

bör ifrågakomma, när det gäller skatter, som i princip svara mot och tämligen

smidigt anpassas efter den löpande inkomsten, örn alltså det nära samband

mellan inkomstförvärv och skattebetalning, vartill det nya uppbördsförfarandet

syftar, utan mera tvingande skäl bör klippas av. Det är visserligen

sant, att regeln om B-skattens lika fördelning på de skilda uppbördsterminerna

förhindrar fullständig anpassning på kort sikt. Men flertalet B-skattebetalare

— främst jordbrukare och rörelseidkare — torde i allmänhet ha så

ojämnt inflytande inkomster, att de under alla förhållanden måste planera

sin ekonomi på längre sikt. Riksräkenskapsverket vill vidare framhålla, att

anståndsbehovet näppeligen kan vara större vid värnpliktstjänstgöring än vid

arbetslöshet eller sjukdom.

Riksräkenskapsverket vill emellertid icke förneka, att fall kunna uppkomma,

där gällande bestämmelser örn beräkning av debiterad preliminärskatt

och örn jämkning av sådan skatt icke ge sådana resultat, att anståndsmöjligheten

blir helt överflödig. Kommitténs första exempel förefaller dock i detta

avseende ej vara lyckligt valt. Jordbrukaren i detta exempel kommer i stort

sett icke att ha mer att betala under någon uppbördstermin än en A-skattebetalare

med samma inkomstutveckling, och att B-skattebetalare generellt

skulle lia större anståndsbehov än likställda A-skattebetalare, lär icke kunna

göras gällande. Vissa andra av kommitténs exempel äro däremot belysande.

Under sådana förhållanden anser sig riksräkenskapsverket icke böra motsätta

sig, att anstånd tillsvidare skall kunna beviljas även i fråga örn debiterad

preliminärskatt. När jämkningsförfarandet hunnit prövas något år, torde det

säkrare kunna bedömas, hur anståndsmöjligheterna lämpligen böra regleras.

Ställning bör då kunna tagas till frågan, om rätten till anstånd skall inskränkas

för de värnpliktiga till att omfatta endast kvarstående och tillkommande

skatt eller utvidgas för andra kategorier av behövande -— sjuka och arbetslösa

etc. — till att omfatta även preliminär skatt; likformighet mellan de olika

kategorierna är självfallet principiellt önskvärd. Samtidigt skulle det kunna

undersökas, örn icke jämkningsförfarandet skulle ge en mer nyanserad

effekt, därest kravet på skattens lika fördelning på uppbördsterminer uppgåves.

Ämbetsverket berör vidare vissa komplikationer, som kunna uppstå vid beviljande

av skatteanstånd. Härom anföres:

I 59 g uppbördsförordningen föreskrives, att skatt, i fråga örn vilken anstånd

beviljats, icke får indrivas under tiden för anståndet samt att restavgift

får uttagas endast för den del av skatten, som kvarstår obetald vid anståndstidens

slut. Ett exempel skall klargöra en komplikation, som i samband

härmed kan uppkomma. Det antages, att debetsedeln å kvarstående

skatt för en löntagare upptager bl. a. 100 kronor att erläggas under uppbördstenninen

i maj. Arbetsgivaren, som skall göra löneavdrag med 50 kronor

under mars och 50 kronor under april, försummar under mars utan skälig

anledning att göra sådant avdrag. Den 1 april rycker den skattskyldige in

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

29

till värnpliktstjänstgöring samt begär och beviljas omedelbart anstånd i fråga

om bl. a. den kvarstående skatt, som förfaller under maj. Här är det icke

fullt klart, örn anståndet skall omfatta även den del av skattebeloppet, som

arbetsgivaren hade bort draga av under mars. Örn arbetsgivaren hade gjort

löneavdrag under mars, hade han i vanlig ordning bort betala in dessa avdrag.

Det kan då påstås, att anståndsrätt för löntagaren i fråga om den skatt,

som hade bort avdragas på inkomsten under mars, skulle innebära, att löntagaren

droge fördel av arbetsgivarens försumlighet. Från denna synpunkt

borde anståndsrätt alltså icke medges. Förslagets ordalag synas dock ge stöd

åt den liberalare ståndpunkten, att den skattskyldige får åtnjuta anstånd

i fråga om hela det belopp, som han icke erlagt. Men givetvis bör icke anståndet

medföra, att även arbetsgivaren undgår indrivning. Det generellt formulerade

indrivningsförbudet i nämnda 59 § bör alltså förtydligas. Stadgandet

i 95 § uppbördsförordningen, atil arbetsgivarens ansvarighet må göras

gällande, endast om arbetstagaren underlåter att efter anmaning erlägga ifrågavarande

skatt, synes vidare böra modifieras; någon anmaning lär icke böra

riktas till en skattskyldig, som beviljats anstånd. Det bör framhållas, att den

komplikation, som berörts här, kan uppkomma i fråga örn icke blott kvarstående

utan även preliminär skatt, ett förhållande, som möjligen bör inverka

på anståndsreglernas utformning.

Överståthållarämbetet anför:

I sak synes intet vara att erinra mot, att det anståndsförfarande, varom

redan nu föreskrifter meddelats i den nya uppbördsförordningen, utsträckes

att avse jämväl det fall, att en skattskyldigs förmåga att erlägga skatt blivit

nedsatt på grund av militärtjänstgöring.

Däremot kan diskuteras, huruvida anståndet beträffande värnpliktiga bör,

i motsats mot vad som gäller övriga skattskyldiga, utsträckas att gälla jämväl

debiterad preliminär skatt. Till en början synes anstånd icke böra ifrågakomma

beträffande sådan debiterad preliminär B-skatt, vilken skall uttagas

genom avdrag å den skattskyldiges lön. Beträffande den tid, varunder värnpliktstjänstgöring

fullgöres, kan frågan helt regleras genom jämkningsförfarandet.

Vad åter angår det fall, då den skattskyldige under kalendermånaden

före militärtjänstgöringens början redan fått vidkännas löneavdrag för gäldande

av debiterad preliminär B-skatt, synes knappast lämpligt att han senare

skall kunna erhålla anstånd med den redan erlagda skatten och, vilket väl

då bliver en ofrånkomlig följd, till en början erhålla restitution å det erlagda

skattebeloppet för att sedan vid en senare tidpunkt på nytt inbetala detsamma.

Det må i detta sammanhang erinras om, att det anstånd på grund

av militärtjänstgöring, som kan meddelas enligt nu gällande förordning av

den 9 juni 1944, i fråga om utskylder, förfallna till betalning före militärtjänstgöringens

början, endast gäller oguldna sådana utskylder.

Överståthållarämbetet vill för sin del avstyrka, att rätten till anstånd skall

avse även debiterad preliminär skatt. Därest man emellertid skulle anse,

att så bör ske, synes anledning saknas att i detta hänseende begränsa rätten

till anstånd att endast avse värnpliktiga, som fullgöra militärtjänstgöring;

anståndsrätten synes med andra ord böra vara densamma, vare sig anståndet

beviljas på grund av militärtjänstgöring eller på grund av andra i 56 §

uppbördsförordningen angivna orsaker.

Länsstyrelsen i Stockholms län bär intet att erinra mot förslaget såvitt

angår kvarstående eller tillkommande skatt men framhåller i vad det gäller

preliminär skatt:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Manis proposition nr 372.

Den preliminära skatten är ju avsedd att uttagas i så nära samband med

inkomstförvärvet som möjligt; medgives anstånd med sådan skatt, avlägsnar

man sig betänkligt från det mål man velat uppnå genom införandet av preliminär

skatteuppbörd. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida det icke är möjligt

att beträffande den preliminära skatten i betydande omfattning undanröja

eventuellt uppkommande betalningssvårigheter för de värnpliktiga genom

jämkningsförf arande. Genom jämkning bör nämligen, såsom uppbördsberedningen

framhåller, den debiterade preliminärskatten kunna icke blott

nedsättas; även förfallotiderna böra kunna bestämmas så att de infalla först

sedan eventuellt betalningshinder bortfallit. Något egentligt behov av anstånd

med erläggande av preliminärskatt torde på grund härav icke föreligga

annat än då fråga är örn skattskyldig, som väl åtnjuter skattepliktig inkomst

men till belopp, som icke överstiger vederbörandes existensminimum.

Att en sådan situation kan inträffa — och detta gäller icke blott de värnpliktiga

utan även andra skattskyldiga — beror givetvis på att ortsavdragen äro

för låga. Länsstyrelsen har också tidigare i olika sammanhang framhållit

angelägenheten av att ändring härutinnan kommer till stånd, så att personer

inom de lägre inkomstskikten icke påföras skatter, som aldrig kunna och ej

heller böra uttagas. Med hänsyn till de olägenheter, som i angivna fall kunna

uppstå för värnpliktig, vill länsstyrelsen emellertid icke motsätta sig förslaget

om anstånd även med preliminär skatt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller som en fördel hos förslaget,

att detta utformats i överensstämmelse med gällande anståndsregler,

som i det stora hela torde lia löst de värnpliktigas svårigheter med skattebetalningen

på ett tillfredsställande sätt, men ifrågasätter örn ej de svårigheter,

som kunde uppstå för en värnpliktig att erlägga debiterad preliminärskatt,

borde lösas genom ändrat jämkningsförfarande. Länsstyrelsen håller före, att

då genom den nya uppbördsförordningen skatten toges ut vid källan och åtminstone

teoretiskt sett skulle anpassa sig efter den skattskyldiges inkomstförhållanden,

det knappast vore riktigt att anstånd skulle behöva ifrågakomma.

Länsstyrelsen anför vidare:

Jämkningen borde för en eller flera enstaka uppbördsterminer kunna

göras ända ned till noll, även om inkomst kan beräknas förefinnas vid följande

uppbördsstämmor under uppbördsåret. Det kan kanske sägas, att det

för den värnpliktige är likgiltigt hur svårigheterna lösas blott det blir på ett

effektivt sätt. Rent principiellt måste det dock anses mindre tillfredsställande,

att en jämkningsfråga skall behöva lösas med ett anståndsförfarande. Härtill

kommer också, att samma svårigheter att erlägga debiterad preliminärskatt,

som enligt av kommittén framlagt exempel kunna uppstå för en värnpliktig,

även kunna komma i fråga för andra skattskyldiga. Ett ändrat jämkningsförfarande

skulle därför komma även sådana skattskyldiga till godo.

Här må inskjutas den anmärkningen, att kommittén synes räkna med att inkomstläget

för den värnpliktige ofta torde vara sådant, att örn löneavdrag å

familjebidrag skulle verkställas återstoden av inkomsten komme att understiga

vad som erfordras för underhåll av den värnpliktiges av honom beroende

anhöriga. Även om den värnpliktige sålunda beviljas anstånd eller den

preliminära skatten jämkas utan åtföljande löneavdrag måste efter verkställd

taxering en eftersläpning av skatt komma att ske, vilket kan bli betungande

för den värnpliktige och ödesdigert för hans ekonomi, då samtidigt med de

uppskovsbeviljade utskylderna preliminär skatt utgår för ny inkomst efter

värnpliktstjänstgöringens upphörande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

31

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att behovet av särskilda anståndsbestämmelser

för värnpliktiga icke vore lika framträdande efter uppbördsreformen

som tidigare. Man torde kunna förvänta, att i övervägande antalet

av de fall, då anstånd enligt kommittén kunde bli erforderligt, reglerna örn

jämkning vore tillfyllest, särskilt som den av kommittén uttalade meningen,

att vid jämkning resterande skattebelopp alltid skulle jämnt fördelas å återstående

uppbördsterminer, knappast stöde oemotsagd. De föreslagna bestämmelserna

skulle otvivelaktigt i allmänhet endast beröra sådana skattskyldiga

som hade att erlägga preliminär B-skatt. Emellertid visade erfarenheten

från beredskapstiden att dessa skattskyldiga som regel under militärtjänsten

hade det ekonomiskt bättre än de löntagare, som finge avstå hela eller den

övervägande delen av sin inkomst. På grund av det anförda kunde behovet

av särskilda anståndsbestämmelser starkt ifrågasättas, när det gällde värnpliktstjänstgöring

under fredstid och de värnpliktiga alltså ägde möjlighet

att i förväg beräkna och planera för denna tjänstgöring. Länsstyrelsen ville

(Jock icke motsätta sig, att sådana bestämmelser utfärdades, och ansåge förslaget

i stort sett tillfredsställande.

Svenska exekutionsmännens riksförbund anför:

Något egentligt behov av anstånd med utskyld s b e tal ni agen under ordinarie

militärtjänstgöring torde ej föreligga. I praktiken har det visat sig, att

endast en mycket ringa del av de anståndsberättigade använt sig av denna

möjlighet även vid nuvarande uppbördsform och i fortsättningen torde intresset

för och behovet av anstånd bliva ännu mindre.

Skulle dylikt behov dock anses föreligga på grunder, som den militära

skatteanståndskommittén anfört i sitt betänkande, har förbundet icke något

att anföra mot de principer, efter vilka kommittén utarbetat sitt förslag.

Framhållas bör dock, att de exempel, som kommittén anfört i fråga om rörelseidkare

och jordbrukare, knappast äro tillämpliga å sådana värnpliktiga,

som fullgöra sin första tjänstgöring. Det är rena undantaget, att en yngling i

denna ålder nått en sådan ställning.

Statskontoret slutligen ställer sig avvisande mot tanken att särskilda anståndsregler

för värnpliktiga nu skola meddelas. Statskontoret anför:

Av sjunkande inkomster motiverad skattelättnad kommer efter uppbördsreformens

genomförande att helt eller i varje fall till övervägande del inträda

samtidigt som inkomstminskningen, oavsett dennas orsaker. För att underlätta

skattebetalningen i fall av ojämnheter ha allmänna bestämmelser om

anstånd med inbetalning av kvarstående eller tillkommande skatt införts i

förordningen. Därför är det tveksamt, örn ett verkligt behov av specialregler

för de värnpliktiga kan anses föreligga. Den blivande frekvensen av relativt

boga poster kvarstående skatt liksom av fall, då jämkning av debiterad preliminär

skatt icke kommer att bliva tillräcklig med hänsyn till värnpliktigas

inkomstförhållanden, torde för närvarande undandraga sig bedömande.

Enär uppbördsreformens syfte är att snabbt bereda skattelättnad vid alla

slag av inkomstbortfall, synes det vara försvarligt att avvakta viss tids erfarenhet

av reformen, innan specialbestämmelser i samma syfte införas för

värnpliktiga. Därefter kunde övervägas, huruvida eventuella brister kunna

bättras genom allmänna föreskrifter i syfte att minska beloppen av kvarstående

skatt eller, beträffande debiterad preliminär skatt, möjliggöra ett

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

annat resultat av jämkningsförfarandet. Utvägen med särbestämmelser för

de värnpliktiga bör givetvis tillgripas allenast i sista hand.

I några yttranden har framställts erinran mot att skatteanstånd skulle få

avse utskylder, som förfallit till betalning före militärtjänstgöringens

början.

Sålunda framhåller riksråkenskapsverket, att det ville synas, som om

läget nu komme att bli så förändrat, att tagande av hänsyn till före tjänstgöringen

restförda skatter icke längre borde vara motiverat, och förordar

därför, att anståndsmöjligheten skulle inträda först med tjänstgöringens början.

Det skäl som anförts till stöd för bestämmelsernas nuvarande utformning

—• att en stor del av skattebetalarna regelmässigt erlade sina utskylder

först efter restföring — komme rimligtvis att falla bort. Det borde därtill

observeras, att det anstånd, varom här vöre fråga, i praktiken komme blott

en mindre del av skattebetalarna till godo; alla de som betalade sina skatter

genom löneavdrag, komme uppenbarligen i regel icke att bli restförda, såframt

icke arbetsgivaren försummade sina skyldigheter. Även örn anståndsmöjligheten

finge inträda först vid tjänstgöringens början, gynnades i viss

mån skattskyldiga, som icke vöre löntagare; en anståndsberättigad värnpliktig,

som ryckte in till tjänstgöring den 1 maj, finge vidkännas löneavdrag

under mars och april, örn han vore löntagare, men kunde disponera hela

mars- och aprilinkomsten, i varje fall efter uppbördsterminen under mars,

för andra ändamål, om han vöre t. ex. rörelseidkare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Redan i samband med antagandet av skatteanståndsförordningen framhölls,

att ett sådant anstånd i efterhand skulle så att säga legalisera försumlighet

att erlägga skatt. I och med att den nya uppbördsförordningen träder

i kraft torde än större försiktighet vara på sin plats. Medan det hittillsvarande

eftersläpande uppbördsförfarandet ju haft till följd, att restföring av skatt

blivit en mycket vanlig företeelse, vill man ju hoppas, att de nya preliminärskatterna

endast i rena undantagsfall skola bliva restförda. För uppnåendet

av ett sådant resultat är det synnerligen angeläget, att det verkligen går in

i det allmänna medvetandet, att preliminärskatten alltid skall betalas innan

inkomsten disponeras för annat ändamål. Att då giva en till tjänstgöring

inkallad möjlighet att utan påföljd underlåta skatteinbetalning, torde dåligt

befrämja detta syfte. Härtill kommer också att en sådan anståndsmöjlighet

säkerligen kommer att medföra, att anstånd kommer att begäras i många

gränsfall, där skatten utan större svårighet skulle kunnat inbetalas.

Svenska exekutionsmännens riksförbund framhåller, att det i vissa fall

torde bliva praktiskt taget ogenomförbart att tillämpa reglerna om anstånd

i fråga örn utskylder av nu förevarande slag. Förbundet anför:

För att få anstånd med sådana utskylder, som skola erläggas före militärtjänstgöringens

början, torde den, som innehar anställning, nödgas ingiva

sin ansökan flera månader före inryckningen. För den, som är anställd och

exempelvis börjar sin militärtjänstgöring i april månad, är ju arbetsgivaren

skyldig att verkställa löneavdrag från årets början t. o. m. sista avlöningen.

Flärvik sker löneavdrag och inbetalning av uppbörden i mars samt avdrag

med ca halva uppbörden i maj. Dessa avdrag och inbetalningar avse just

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

33

de utskylder, soln den värnpliktige skulle begära anstånd för. Ansökan därom

borde då inlämnas redan någon gång under hösten året före tjänstgöringens

början eller i vart fall i så god tid, att skattemyndigheten må kunna

meddela beslut till arbetsgivaren, att skatteavdrag icke skall ske. Dylikt förfarande

är givetvis möjligt, men förbundet anser, att det skulle bliva en

alltför omständlig procedur, ej betingad av något större praktiskt behov. För

övrigt måste det ställa sig synnerligen svårt för skattemyndigheten att redan

på ett så tidigt stadium kunna avgöra, örn behov av anstånd föreligger eller

ej. Dessutom måste enligt vårt förmenande anståndsbestämmelscma i detta

t alin Hönnäs annorlunda än vad som nu är föreslaget.

Vid skatteanstånd, antingen det nu gäller freds- eller krigsförhållande, torde

det enda lämpliga och kanske även möjliga vara, att anståndet begränsas

till sådana utskylder, som förfalla till betalning efter militärtjänstgöringens

början eller för vilka löneavdrag då icke redan verkställts. Under beredskapstider

med plötsliga inkallelser kan för övrigt det tidigare anförda anståndslörfarandet

ju icke tillämpas. I så fall måste då restitution ske, ett förfarande

som av naturliga skäl måste bli ytterligt komplicerat och kanske därtill

av ringa värde för den anståndsberättigade.

Stadsfogden i Örebro framhåller:

Jag kan ej linna, att tillräckligt starka skäl anförts för att anstånd bör

erhallas för utskylder, som förfallit till betalning löre militärtjänstgöringens

berjan. De nuvarande reglerna, som medgiva anstånd med utskylder, som

lorlalht till betalning 3 månader före tjänstgöringens början, ha skapat onödigt

mycket irritation. Dessa regler ha hos åtskilliga skattebetalare, såvitt jag

kan bedöma, skapat den föreställningen, att staten ej tillräckligt uppskattar

de samhällsmedborgare, som i rätt tid erlägga sina utskylder. Skattebetalningen

är ingen populär företeelse. De flesta medborgare äro dock av den åsikten,

att skatten såvitt möjligt bör erläggas i rätt tid. Örn staten nu skapar regler’

där underlåtenheten att i rätt tid betala utskylderna legaliseras, är nian enligt

min mening inne på fel väg.

Länsstyrelsen i örebro län anser möjlighet tili anstånd med skatt, som

förfallit till betalning före militärtjänstgöringens början obehövlig och snarast

innebärande en obehörig förmån i betraktande av att någon sådan möjlighet

icke beretts den största kategorien skattskyldiga, nämligen de som hade

att erlägga preliminär A-skatt och som vanligen finge det sämre ekonomiskt

ställt under militärtjänstgöringen än andra värnpliktiga.

Länsstyrelsen i Stockholms län däremot anser det visserligen tveksamt, huruvida

anstånd borde ifrågakomma för skatter, som förfölle till betalning

omedelbart före värnpliktstiden, men vill icke bestrida, att under vissa förutsättningar

svårigheter kunde uppstå även härutinnan.

Vad angår den tid, varunder anståndet efter utryckningen

skall gälla förklarar sig centrala uppbördsnämnden intet ha att erinra

mot förslaget örn utsträckning av anståndstiden till tre månader efter

tjänstgöringens slut.

Orebro stads familjebidragsnämnd däremot framhåller, att det även efter

tre månaders förlopp från utryckningen räknat kunde vara besvärligt för de

värnpliktiga alt betala både nya löpande skatter och redan förfallna samt

ifrågasätter därför, örn icke ifrågavarande tidrymd borde förlängas ytterligare

några månader, varigenom de värnpliktiga skulle beredas större möj
Bihang

lill riksdagens protokoll lota. 1 sami. AV 372. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

lighet såväl att efter militärtjänsten »komma igång igen» som att verkligen

inbetala sina skatter utan att bliva restförda.

I ett par yttranden har särskilt berörts frågan i vilka fall befrielse

från restavgift bör vara medgiven beträffande skatt, varmed

anstånd åtnjutits.

Centrala uppbärdsnämnden finner det ur olika synpunkter önskvärt, att —

som kommittén föreslagit — samma anståndstid komme att gälla såväl beträffande

indrivningsåtgärder som i fråga om skyldighet att vidkännas restavgift

å indrivet belopp.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ansluter sig till kommitténs ståndpunkt

i detta avseende med hänsyn till att den värnpliktige skulle kunna

beviljas anstånd, tills han varit fri från tjänstgöring tre månader i följd

och till att förslaget härutinnan överensstämde med vad som skulle gälla

för skattskyldiga i allmänhet.

Försvarets socialbyrå däremot anmärker, att enligt skatteanståndsförordningen

vore värnpliktig, som åtnjutit anstånd med skattebetalning, befriad

från erläggande av indrivningsavgift, därest han inom ett år efter tjänstgöringens

slut inbetalade de skatter som restförts under anståndstiden, och

att förslaget i förevarande avseende innebure en försämring i förhållande

till nuvarande bestämmelser. Byrån fortsätter:

Enligt byråns uppfattning synes det vara befogat, att de värnpliktiga i

samma omfattning som för närvarande befrias fran erläggande av restavgift.

Den tid, som eljest kommer att stå till deras förfogande för inbetalning

utan restavgift av under tiden för anståndet förfallna skatter synes nämligen

vara så kort, att det särskilt för värnpliktiga, som undergått befälsutbildning,

måste anses oskäligt, att de skola vidkännas restavgifter, då deras

oförmåga att i förekommande fall betala skatterna inom anståndstiden får

anses vara föranledd av värnpliktstjänstgöringen. Det synes alltså socialbyrån

påkallat, att denna fråga ägnas närmare uppmärksamhet.

Försvarsväsendets personalvårdsnämnd anser också, att förevarande fråga

borde upptagas till närmare övervägande. Nämnden anför:

Denna fråga, som får betydelse för åtskilliga värnpliktiga, synes dock få

sin största aktualitet för sådana familjebidragsberättigade värnpliktiga, vilka

enligt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen åläggas längre utbildningstid än

de värnpliktiga i allmänhet, d. v. s. bland annat värnpliktig, som vid armén

eller kustartilleriet uttagits för utbildning till officer eller underofficer

och vars tjänstgöring i en följd på grund härav får en varaktighet av

två eller ett och ett halvt år. Då ifrågavarande värnpliktiga utrycka från

militärtjänstgöring kunna de i vissa fall hava att erlägga utskylder, vilka

hänföra sig till året före samt det år, de inryckte till militärtjänstgöring,

ävensom till tiden för militärtjänstgöringen. Vid sidan av erläggandet av

ifrågavarande utskylder synes man kunna utgå från att de i allmänhet också

måste vidkännas löneavdrag för preliminärskatt. Att i dylika fall svårigheter

med utskyldemas erläggande kunna uppkomma torde vara uppenbart och

att omgående belägga vissa av utskyldema med restavgift, därest desamma

icke kunna tillfullo erläggas under anståndstiden, torde allenast vara ägnat

att ytterligare försvåra skattebetalningen. —--

Kommittén har vid behandling av föreliggande frågor icke berört de sär
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

35

skilda problem i avseende på gäldandet av utskylder, inför vilka nu i tjänst

varande värnpliktiga komma att ställas i samband med utryckning från dem

åliggande tjänstgöring efter den nya uppbördsförordningens ikraftträdande.

Vid ifrågavarande tidpunkt hava dessa värnpliktiga i sannolikt flertalet

fall att erlägga betydande skattebelopp, för vilka anstånd varit beviljat, samtidigt

som de på grund av den nya uppbördsförordningens ikraftträdande

komma att vidkännas löneavdrag å dem i civil anställning tillkommande förmåner.

Nämnden anser det löga sannolikt, att berörda värnpliktiga kunna

billa denna dubbla skattebörda. Det synes nämnden därför kunna ifrågasättas,

huruvida icke särskilda åtgärder pa detta område äro erforderliga.

I några yttranden har slutligen framställts anmärkningar mot de föreslagna

bestämmelserna om ansökningsför farande och b eli o v sprövning

för åtnjutande av skatteanstånd.

Salunda ifrågasätter stadsfogden i Örebro. örn det ej vore en rikti0, väg

att taga bort behovsprövningen samt befria den värnpliktige från att ingiva

särskild ansökan. Stadsfogden anför:

I nästan samtliga fall beviljas nu anstånd här i staden. Så är också förhållandet

å andra orter, enligt vad jag inhämtat. Den utredning, som sker

genom familjebidragsnämnden, är oftast summarisk och ger ej alltid en

klar bild av vederbörandes ekonomiska ställning. Då en inkallelse till militärtjänst

i väl 99 °/o av antalet fall leder till att vederbörande får sin ekonomiska

ställning försämrad, beviljas i allmänhet ansökningar om anstånd.

Man kan då fråga sig, vad förfarandet med behovsprövning bör tjäna till

Ar det inte lämpligt att helt slopa denna?

Om det gäller en person med mycket god ekonomi bör därav icke följa,

att ansökan örn anstånd alltid bör avslas. Jag har under min tjänstgöring

som stadsfogde haft några fall, där vederbörande beviljats anstånd enär de

baft sin.a tillgångar så placerade, att de ej i rätt tid kunnat få dem disponibla

för skattebetalningen. En person, som äger exempelvis en fastighet

kan givetvis understundom lia svårt att få likvida medel. Det är därför enli°t

min mening ej sa självklart, att anstånd med erläggande av fastighetsskatt

skall gälla under kortare tid än erläggande av andra utskylder.

Jag kan ej heller finna, att det skulle innebära någon större orättvisa

örn samtliga värnpliktiga behandlades lika och erhöllo skatteanstånd utan

behovsprovnmg. I detta fall kan ju erinras örn, att vi nyligen fått en lag

som medger folkpension utan någon behovsprövning.

Örn man slopar behovsprövningen---- kommer detta att leda till att

ansökningar örn skatteanstånd kunna bortfalla. En anmälan från militärmyndigheten

till skattemyndigheten torde då vara tillfyllest. Det nuvarande

systemet medför ofta, alt de värnpliktiga på grund av okunnighet örn lagens

bestämmelser icke ingiva några ansökningar eller också inge dessa för sent

Härigenom komma de ej i åtnjutande av det anstånd, som lagen föreskriver.

Vid samtal med dylika värnpliktiga lia dessa meddelat, alt de trott att

särskild ansökan ej vöre tillfyllest utan att det räckte med att förete inskrivningsbok,

vari angåves tiden för militärtjänstgöringen. I åtskilliga fall

lia de värnpliktiga ej upplysts örn gällande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Orebro län framhåller å andra sidan:

Då medgivande av anstånd endast innebär ett överflyttande av betalningsskyldigheten

till framtiden, kan ett sådant medgivande mången gång tänkas

innebära, att den värnpliktige ehuru han beredes en tillfällig lättnad

under tiden för värnpliktstjänstgöringen, för tiden därefter kommer i desto

stone svårigheter. Då en av huvudsynpunkterna vid uppbördsreformens

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts proposition nr 372.

genomförande varit att underlätta skattebetalningen för allmänheten, är det

därför av vikt att särskilt under fredstid största återhållsamhet iakltages

vid beviljandet av skatteanstånd för värnpliktiga. På grund härav synes stadgandet

i 56 § 2 mom. andra stycket böra utformas mera positivt och föreskriva

att anstånd skall beviljas endast örn särskilda skäl härför föreligga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:

Länsstyrelsen befarar — måhända med orätt — att, med den utformning

56 § 2 mom. i förslaget har, bestämmelserna däri kunna giva anledning till

en allmän tolkning hos familjebidragsnämnderna, att anstånd böra beviljas

antingen i hela den utsträckning, som enligt de föreslagna bestämmelserna

kunna ifrågakomma, eller ock att anstånd överhuvud icke böra beviljas.

— Då det torde få anses vara till fördel såväl för den värnpliktige som för

det allmänna, att anstånd icke meddelas i större utsträckning än som är

oundgängligen erforderligt för att avhjälpa den värnpliktiges betalningssvårigheter

— behov av skatteanstånd kan i visst fall exempelvis föreligga

beträffande kvarstående skatt men icke beträffande debiterad skatt efter däri

erhållen jämkning —- synes det böra för familjebidragsnämnderna och de

lokala skattemyndigheterna tydligare framhållas — i tillämpningsföreskrifter

eller i särskilda anvisningar från tillsyningsmyndigheten — att förut berörda

myndigheter vid behandlingen av inkomna ansökningar bevilja skatteanstånd

endast i oundgängligen erforderlig omfattning.

Riksräkenskapsverket slutligen anför:

Från den nuvarande skatteanståndsförordningen bär kommittéförslaget

övertagit stadgandet, att anstånd icke skall beviljas, där det med hänsyn till

den värnpliktiges ekonomiska förhållanden samt skatternas storlek kan antagas,

att den värnpliktige icke är i behov av anstånd. Det skall alltså presumeras,

att behov av anstånd föreligger. Hittills har behov av skatteanstånd

varit en tämligen normal följd av värnpliktstjänstgöringen. Från praktisk

synpunkt har det därför legat närmast till hands att vägra anstånd endast

då det varit påtagligt, att anstånd varit obehövligt. Hädanefter torde anstånd

vara behövligt endast i undantagsfall. B-skatt lär komma i fråga för en mycket

begränsad del av de 20- å 22-åringar, som under fredsförhållanden

främst beröras av bestämmelserna. En stor del av de skattskyldiga kommer

icke att påföras någon kvarstående skatt alls, och för flertalet av de övriga

lär den kvarstående skatten komma att bli rätt obetydlig. I varje fall gäller

detta sistnämnda, om de skattskyldiga utnyttja sina möjligheter att höja

den preliminära skatten i händelse av behov. Det torde i allmänhet icke vara

erforderligt, att en skattskyldig med icke alltför låga inkomster före värnpliktstjänstgöringen

beviljas anstånd i fråga om en kvarstående skatt på

några tiotal kronor; en viss grad av förutseende hos de skattskyldiga själva

bör kunna förutsättas härvidlag. Riksräkenskapsverket anser för sin del, att

den nämnda presumtionsregeln kunde komma att bidraga till att onödigtvis

normalisera anståndsrätten och att den fördenskull bör utgå. Behovsprövningen

bör alltså ske enligt samma principer som i de fall, vilka behandlas

i 56 § uppbördsförordningen.

Departements- De nu gällande reglerna örn skatteanstånd för värnpliktiga äro utformade

chefen. me(j hänsyn till det hittills tillämpade uppbördssystemet, enligt vilket skatt

utmätes efter den inkomst, som åtnjutits ett å två år innan skatten erlägges.

Efter ikraftträdande av de nya uppbördsbestämmelsema, enligt vilka skatten

skall i möjligaste mån uppbäras i omedelbart sammanhang med inkomstför
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

värvet, kan det antagas att behovet av särskilda anståndsmöjligheter för

de värnpliktiga kominer att bli betydligt mindre. I sådan riktning verkar även

det förhållandet att beträffande kvarstående och tillkommande skatt meddelats

generella regler om skatteanstånd, till vilka någon motsvarighet förut

i stort sett icke funnits.

I vissa fall torde emellertid, på sätt militära skatteanståndskommittén anfört,

särskilda regler om skatteanstånd vid inkallelse till militärtjänstgöring

få anses påkallade även efter de nya uppbördsbestämmelsemas ikraftträdande.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till angelägenheten av att hithörande

regler så utformas, att icke värnpliktens fullgörande bereder de skattskyldiga

särskilda svårigheter beträffande utskyldsbetalningen, tillstyrker jag

att vissa särbestämmelser, avpassade efter det nya uppbördssystemet, meddelas

i fråga om de värnpliktiga.

Kommitténs förslag innebär i huvudsak, att värnpliktig skall kunna erhålla

anstånd även med debiterad preliminär skatt, vilket icke är möjligt

för andra skattskyldiga, att den i 56 § uppbördsförordningen för skattskyldiga

i allmänhet stadgade längsta anståndstiden örn ett år utsträckes att

omfatta även viss tid efter militärtjänstgöringens slut, samt att anstånd skall

kunna erhållas med skatt, som förfaller till betalning under militärtjänstgöringen

eller under viss tid före dess början och efter dess slut. I sistnämnda

avseende är för skattskyldiga i allmänhet stadgat, att anstånd endast kan erhållas

beträffande skatt, som förfaller till betalning under högst två av de

uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan örn anstånd gjorts.

Vad först angår förslaget att anstånd skall kunna medgivas beträffande

debiterad preliminär skatt har i flera yttranden gjorts gällande, att något

egentligt behov av anståndsregler icke förelåge såvitt anginge dylik skatt.

Därvid har ifrågasatts bl. a. om icke eventuella svårigheter att erlägga debiterad

preliminär skatt borde kunna undanröjas genom jämkning av skatten.

I anledning härav vill jag framhålla, att enligt 53 § uppbördsförordningen

jämkning skall avse åvägabringande av sådan ändring av preliminär skatt,

att denna kommer att så nära som möjligt överensstämma med motsvarande

slutliga skatt. Vid sådant förhållande synes jämkningsförfarandet knappast

kunna, utan att ändring av förordningen sker, utnyttjas för åstadkommande

av en annan fördelning å uppbördsterminerna av det efter jämkningen kvarstående

skattebeloppet än som enligt eljest gällande regler skall ske. En dylik

författningsändring — som ur vissa synpunkter kan vara önskvärd men som

å andra sidan skulle medföra en ökning av skattemyndigheternas arbetsbörda

— anser jag mig dock icke böra föreslå på grundval allenast av den nu föreliggande

utredningen, utan torde denna fråga lämpligen böra upptagas vid

den översyn av uppbördsförordningen, som förutsättes skola komma till stånd

sedan det nya uppbördssystemet varit i tillämpning under någon tid. Emellertid

bör framhållas, alt en dylik författningsändring kommer att aktualisera

jämväl frågan örn medgivande av rätt för skattskyldig, vars inkomstförhållanden

därtill föranleda, att — utan att nedsättning sker av del totala

skattebeloppet — erhålla annan fördelning av skattebeloppet å uppbördsterminerna

än som enligt huvudregeln skall ske.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

På grund av det nu anförda och med hänsyn till vad skatteanståndskommittén

i denna del yttrat, anser jag mig böra godtaga kommitténs förslag att

anståndsförfarandet för värnpliktiga må kunna avse även debiterad preliminär

skatt. Jag vill emellertid understryka att en dylik lösning av frågan

får anses vara av i viss mån provisorisk karaktär. Därest jämkningsinstitutet

framdeles ulbygges på sätt nyss antytts, torde nämligen anståndsregler beträffande

preliminär skatt i huvudsak bliva obehövliga. Skulle a andra sidan

en dylik utbyggnad av jämkningsinstitutet icke komma till stånd, torde böra

övervägas att utsträcka anståndsreglerna i fråga om debiterad preliminär

skatt till att avse jämväl andra än värnpliktiga.

Vad därefter angår förslaget örn att anståndstiden skall kunna utsträckas

till tre månader efter militärtjänstgöringens slut har mot förslaget i denna

del annan erinran icke gjorts än att en familjebidragsnämnd ifrågasatt, örn

icke anståndstiden borde kunna förlängas ytterligare några månader. En

ytterligare förlängning av anståndstiden anser jag mig emellertid icke böra

förorda. Den av kommittén föreslagna anståndstiden överensstämmer i princip

i detta avseende med den enligt nuvarande bestämmelser gällande, och

det kan antagas, att behovet av anstånd blir mindre och icke större efter det

nya uppbördssystemets genomförande.

I samband med sist berörda spörsmål torde frågan örn befrielse från restavgift

för skatt, varmed anstånd åtnjutits, böra upptagas till behandling.

Enligt skatteanståndsförordningen åtnjutes befrielse från indrivningsavgift

icke blott om de utskylder, varmed anstånd beviljats, erläggas under anståndstiden

utan även om de erläggas därefter men innan den värnpliktige ett

år i följd varit fri från militärtjänstgöring. Enligt kommitténs förslag skall

däremot befrielse från restavgift medgivas endast där skatten erlägges under

anståndstiden. I ett par yttranden har framhållits, att befrielse från restavgift

borde få åtnjutas i samma utsträckning som för närvarande är fallet.

Av praktiska skäl vore fördelaktigt, om anståndstiden och tiden för åtnjutande

av frihet från restavgift kunde bringas att sammanfalla. Då de skattebelopp,

beträffande vilka anstånd för framtiden komma att bliva erforderliga,

i allmänhet torde bliva av betydligt mindre storleksordning än de belopp,

för vilka anstånd enligt hittillsvarande ordning medgivits, synes den

nu gällande bestämmelsen angående utsträckning av tiden för befrielse från

restavgift kunna undvaras. Jag förordar sålunda kommitténs förslag att anståndstiden

och tiden för åtnjutande av befrielse från restavgift skola sammanfalla.

Mot förslaget att skatteanslånd för till militärtjänstgöring inkallade skall

kunna avse även utskylder, som förfallit till betalning före tjänstgöringens

början, ha erinringar framställts i flera yttranden. Även jag anser att en bestämmelse

örn rätt till anstånd med dylika utskylder —- en bestämmelse,

varemot vissa invändningar kunde göras redan vid skatteanståndsförordningens

tillkomst — efter de nya uppbördsbestämmelsernas ikraftträdande är i

huvudsak obehövlig. Med hänsyn härtill och då en regel örn anståndsrätt i

nu förevarande fall icke skulle stämma väl överens med det nya uppbörds
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

39

systemets grundprinciper, förordar jag att kommitténs förslag i detta avseende

ändras så att anstånd icke får åtnjutas beträffande skatt, vilken förfaller

till betalning tidigare än under uppbördstermin, som helt eller delvis infaller

under tiden för militärtjänstgöringen.

Vad slutligen angår förslaget att anstånd skall kunna beviljas beträffande

utskylder, som förfalla till betalning viss tid — tre kalendermånader — efter

militärtjänstgöringens slut, har någon anmärkning mot förslaget i denna del

icke framställts i remissyttrandena. Icke heller jag har något att erinra mot

vad sålunda föreslagits, vilket för övrigt i princip överensstämmer med vad

som gäller enligt skatteanståndsförordningen.

I övrigt får jag angående de föreslagna bestämmelserna framhålla följande.

Försvarets socialbyrå har uttalat önskvärdheten av att även värnpliktiga,

som i fredstid fullgöra tjänstgöring av kortare varaktighet än 60 dagar, skola

kunna medgivas skatteanstånd enligt de föreslagna särskilda reglerna. Jag

delar icke socialbyråns mening härutinnan utan anser lika med kommittén,

att de anståndsregler, som enligt den nuvarande 56 § uppbördsförordningen

gälla för skattskyldiga i allmänhet, äro tillfyllest för dessa fall.

Mot de föreslagna reglerna örn ansökningsförfarande och behovsprövning

vid meddelande av anstånd har anmärkts å ena sidan att dessa regler borde

slopas så att anstånd automatiskt komme att följa på en inkallelse till

militärtjänstgöring och å andra sidan att reglerna om behovsprövning borde

ytterligare skärpas. Enligt min mening bör det nya uppbördssystemet föra

med sig, att beviljande av skatteanstånd för värnpliktiga i de flesta fall blir

onödigt, och det synes då icke lämpligt att meddela bestämmelser om

att vederbörande automatiskt skulle erhålla skatteanstånd vid inkallelse till

militärtjänstgöring. Fastmera synes det mig, som om medgivande av anstånd

nu skulle kunna begränsas till fall där skäl för anstånd visas föreligga.

Jag anser därför att behovsprövningen bör ske efter samma principer som

gälla för beviljande av anstånd för skattskyldiga i allmänhet. Ett särskilt

ansökningsförfarande blir då givetvis nödvändigt. Vad angår ordning och tid

för ingivande av ansökning m. m. har jag intet att erinra mot kommitténs

förslag.

Mot bestämmelserna örn vilka personalkategorier de särskilda anståndsreglerna

skola avse har jag intet att erinra. Förslaget har i den delen lämnats

utan erinran jämväl i remissyttrandena.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt ändring av 59 och 95 §§ uppbördsförordningen

för undvikande ov komplikationer i det fall alt en arbetsgivare

— vilken haft att göra löneavdrag under tiden närmast före den första uppbördstermin,

som det åt den värnpliktige beviljade anståndet avser —- underlåtit

alt göra sådant avdrag Enligt min mening kan emellertid anledning till

sådan ändring knappast sägas föreligga. Vid beviljande av anstånd med

skatt, för vilken löneavdrag verkställts innan beslutet örn anstånd meddelats,

skall nämligen — därest icke för visst fall annat föreskrivits i anslåndsbeslutct

— det redan innehållna beloppet jämlikt 55 och 58 §§ uppbördsförordningen

av arbetsgivaren återbetalas lill den skattskyldige. I det av riks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

läkenskapsverket angivna exemplet torde alltså, om avdrag gjorts under

den ifrågavarande månaden (mars), det avdragna beloppet regelmässigt hava

bort återbetalas till den skattskyldige, så snart denne beviljats anstånd med

under uppbördsterminen i maj förfallande skatt. Någon fördel av att arbetsgivaren

eventuellt försummat att göra löneavdrag under mars hade den

skattskyldige sålunda icke dragit.

Vad slutligen angår formen för anståndsreglernas meddelande anser ja?,

liksom kommittén, att dessa böra inarbetas i uppbördsförordningen i omedelbar

anslutning till de regler, som gälla för beviljande av anstånd för

andra skattskyldiga.

Löneavdrag å familjebidrag, hemortslön och vissa

arbetslöshetsunderstöd.

Örn familjebidrag och hemortslön åt värnpliktiga stadgas i

familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 (nr 99), som jämlikt kungörelsen

den 29 mars 1946 (nr 100) i huvudsakliga delar trätt i kraft den 1

april 1946. Förordningen är tillämplig oberoende av huruvida tjänstgöringen

fullgöres enligt 27 eller 28 § värnpliktslagen. I vissa avseenden äro dock förmånerna

inskränkta under fredstjänstgöring. Vad angår sådan fredstjänstgöring,

som utgöres av första tjänstgöring, fordras i fråga örn vissa förmåner

att den myndighet som förordnad att öva tillsyn över förordningens tilllämpning

— försvarets socialbyrå — medgivit, att förmånerna må utgå.

Familjebidragsbestämmelserna äro tillämpliga på värnpliktiga, d. v. s. på

dem, som avlönas enligt för värnpliktiga gällande grunder. Därjämte har

Kungl. Majit (med stöd av bemyndigande i förordningen) genom familjebidragskungörelsen

den 29 mars 1946 (nr 101) förordnat om bestämmelsernas

tillämpning i vissa fall å krigsfrivilliga m. fl.

Enligt familjebidragsförordningen utgående förmåner äro familjebidrag

och hemortslön.

Familjebidrag kan, i den mån behov därav prövas föreligga, utgå såsom

familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag.

Familjepenning utgår för familjemedlemmars livsuppehälle. Maximibeloppen

per dag framgå av följande tariff.

1

2

3

För hustru och frånskild hustru ävensom

— därest värnpliktig icke sammanlever

För annan fa-

För annan fa-

med hustru eller hustrun, med vilken han

miljemedlem

miljemedlem

Orts-

sammanlever, är arbetsoförmögen — för

över 16 år än

under 16 år

grupp

annan familjemedlem, som förestår hem-

sorn avses i

än som avses

met åt värnpliktig med hemmavarande

kol. 1

i kol. 1.

familjemedlem under 16 år

kronor

kronor

kronor

I

2: 75

1:40

1: 10

II

3: —

1: 65

1:20

III

3: 25

1:90

1: 30

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

41

Barn och adoptivbarn, som stå under den värnpliktiges vårdnad, anses som

familjemedlemmar endast örn de äro under 16 år. Hustru, varmed den värnpliktige

icke sammanlever, frånskild hustru, barn, som icke stå under hans

vårdnad, föräldrar m. fl. anses jämlikt 3 § b) familjebidragsförordningen

som familjemedlemmar, om den värnpliktige är underhållsskyldig mot dem

och verkligen brukar bidraga till deras underhåll. Dyrortsgrupperingen är

den för folkpensioneringen gällande.

Bostadsbidrag utgår för täckande av familjemedlemmarnas — i vissa fall

ensamstående värnpliktigs — bostadsbehov. Bostadsbidrag kan utgå endast

för den faktiska bostadskostnaden. Vid första tjänstgöring gäller dock, att

bidraget som regel icke får beräknas högre än hyran å orien för bostad örn

ett rum och kök. Tillsynsmyndigheten må dock i särskilda fall medgiva

hänsynstagande till hyra för två rum och kök.

Av näringsbidrag finnas två olika former, nämligen dels näringsbidrag för

upprätthållande av rörelse och dels näringsbidrag, avsett att möjliggöra återupptagande

efter militärtjänstgöringens slut av näring eller rörelse, som under

tjänstgöringen mäst nedläggas. Näringsbidrag, som avser upprätthållande

av rörelse, utgår med högst 10 kronor för dag. Sådant bidrag är avsett

att genom erforderligt tillskott för anställande av arbetskraft i näringen eller

rörelsen möjliggöra sådant överskott, att de behov kunna täckas, som

i vanliga fall tillgodoses genom familjepenning och bostadsbidrag. Denna

form av näringsbidrag utesluter följaktligen familjepenning och bostadsbidrag.

Med sistnämnda bidragsformer kan däremot förenas näringsbidrag för

återupptagande av nedlagd rörelse. Detta bidrag, vilket utgör högst 100 kronor

för månad, kan utgå exempelvis för gäldande av hyra för affärs- eller

verkstadslokal.

Sjukbidrag och begravningsbidrag utgå för de särskilda behov, som uppkomma

vid familjemedlems sjukdom eller frånfälle. Sjukbidrag kan utgå

för läkar- och sjukhusvård, transporter, medicin, ortopediska och motsvarande

hjälpmedel samt för tandvård. Begravningsbidrag utgår endast för

hustru -—- 250 kronor — och för barn under 16 år — 150 kronor.

Hemortslön skall enligt 20 § familjebidragsförordningen — som dock ännu

ej trätt i kraft — utgå utan behovsprövning såsom befälslön och långtidslön.

Hemortslön förutsätter, att krigsavlöningsreglementet äger tillämpning,

dock att Konungen äger förordna, att långtidslön må utgå under tid, då

värnpliktiga äro inkallade jämlikt 27 § 2 mom. vämpliktslagen. Befälslön

utgår till befordrade värnpliktiga med mot tjänstegraden (beställningen)

svarande belopp, vilket uppgår till lägst 50 öre och högst 3 kronor 50 öre

för dag. Långtidslön utgår till samtliga värnpliktiga sedan — utöver 360

dagars fredstjänstgöring — viss tids tjänstgöring enligt 28 § 1 mom. eller,

örn Konungen så förordnar, 27 § 2 morn. vämpliktslagen fullgjorts. Den utgör

en krona, en krona 50 öre eller 2 kronor örn dagen, allt efter tjänstgöringstidens

längd.

Familjebidrag och hemortslön utbetalas av kommunala familjebidragsnämnder.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Vid behovsprövning för familjebidrag tages hänsyn till inkomster i familjen

med undantag av den värnpliktiges militära löneförmåner, till vilka

även hemortslön räknas. För vanliga fall äro detaljerade föreskrifter rörande

hänsynstagande till föreliggande inkomster meddelade. Vissa inkomstbelopp

inverka icke på familjebidragets storlek. Den värnpliktiges från civil

anställning bibehållna avlöning påverkar familjebidraget allenast i den mån

den bibehållna avlöningen överstiger en fjärdedel av den normala. Av hustruns

arbetsinkomst undantages vid behovsprövningen en fjärdedel och i

varje fall 75—125 kronor för månad, beroende på om den värnpliktige själv

har bibehållen arbetsinkomst eller icke. För hustruns återstående arbetsinkomst

sker avdrag enligt en stigande skala.

Hemortslön, familjepenning för hustru och barn under 16 år samt begravningsbidrag

utgå helt av statsmedel. Av kostnaden för övriga bidragsformer

stannar 5—20 °/o, olika för olika bidragsformer, å kommunen, medan

återstoden utgår av statsmedel.

Familjebidrag utgör enligt bestämmelse i punkt 6 av anvisningarna till

32 § kommunalskattelagen skattepliktig intäkt av tjänst. Detsamma torde,

fastän uttrycklig bestämmelse härom saknas, vara fallet med hemortslön.

Löneavdrag synes sålunda böra ske jämlikt 46 § uppbördsförordningen, därest

familjebidraget eller hemortslön en utgör den värnpliktiges huvudsakliga

inkomst av tjänst.

I sitt betänkande har skatteanståndskommittén som nämnts berört vissa

spörsmål i samband med frågan örn löneavdrag å familjebidrag utan att dock

framlägga något förslag i ämnet. Kommittén har därvid erinrat om, att familjebidragsnämnd

i princip hade att verkställa sådant avdrag, örn än i

många fall befrielse härifrån kunde komma att meddelas enligt 48 § 2 mom.

uppbördsförordningen, samt vidare anfört:

Vid fall av kortvarig tjänstgöring (repetitionsövningar om 30—60 dagar

eller efterutbildningsövning örn 30 dagar) kommer detta att medföra avsevärda

olägenheter såväl för den värnpliktige som för familjebidragsnämndema.

Kommittén ifrågasätter, huruvida det icke vore ändamålsenligt att

generellt medgiva befrielse från löneavdrag å familjebidrag, där militärtjänstgöringen

från början kan beräknas icke komma att överstiga 60 dagar i

följd.

Där försörjningsplikt föreligger gentemot sådana underhållsberättigade,

som avses i 3 § b) familjebidragsförordningen, utgår familjebidrag högst med

belopp, motsvarande underhållsbidraget. Löneavdrag å bidraget skulle innebära,

att den underhållsberättigade, till vilken bidraget utbetalas, erhåller ett

mindre belopp än som hittills kunnat utbetalas.

Motsvarande problem möter, där familjebidrag utgår i form av bostadsbidrag

med belopp motsvarande hyran. Löneavdrag här skulle innebära,

att svårigheter kunna uppstå för den värnpliktige att behålla sin bostad. I

I åtskilliga av de förut omnämnda remissyttrandena har förevarande fråga

särskilt berörts. I flera yttranden har därvid uttalats, att löneavdrag å familjebidrag

överhuvud taget icke borde ifrågakomma. I några yttranden har därjämte

framhållits, att löneavdrag ej heller borde göras å hemortslön.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

43

Chefen för försvarsstaben understryker vikten av att de av kommittén berörda

spörsmålen örn löneavdrag å familjebidrag finge en tillfredsställande

lösning och anför vidare:

Preliminär skatt å sjukbidrag kan i många fall te sig obillig. I vissa fall är

det tänkbart, att sådan skatt å bidrag, som avses för exempelvis läkemedelskostnad,

äventyrar bidragets syfte. Måhända finnes anledning att återupptaga

frågan örn sjukbidragets hänförande till icke skattepliktiga intäkter.

Skatt för familjepenning enligt 3 § b) familjebidragsförordningen skall i

sådana fall, då fråga är om sådant periodiskt understöd, som beskattas hos

bidragsmottagaren, stanna å denne och icke å den värnpliktige.

Näringsbidrag utgör skattepliktig inkomst av tjänst för den värnpliktige.

Enär den värnpliktige i här avsedda fall är närings- eller rörelseidkare, kan

i vissa fall inträffa, att preliminär skatt å inkomstkällan »tjänst» icke motsvarar

skatteförmågan, enär näringsbidraget till större eller mindre del åtgår

för avdragsgilla utgifter i näringen eller rörelsen. I fråga om exempelvis ensamstående

värnpliktig, som erhåller näringsbidrag enligt 15 § familjebidragsförordningen,

torde bidraget sålunda icke medföra någon slutlig skatt.

Slutligen vill jag peka på de spörsmål, som uppkomma, örn bestämmelserna

i familjebidragsförordningens 20 g sättas i kraft och bliva tillämpliga.

Försvarets socialbyrå anser de förhållanden, varunder familjebidrag utgå,

böra föranleda, att löneavdrag aldrig göras å dylika bidrag. Byrån anför:

De i gällande familjebidragsförordning givna bestämmelserna möjliggöra

endast beviljande av familjebidrag, som kunna anses motsvara existensminimum,

och detta har också kommit till uttryck i förordningen genom att

däri intagits föreskrift, att familjebidrag icke må överlåtas och ej heller

tagas i mät (36 g). Detta innebär, att restförd skatt icke kan uttagas av den

värnpliktige genom införsel å honom tillkommande familjebidrag. I konsekvens

härmed torde löneavdrag för källskatt ej heller böra ifrågakomma.

Stöd för en sådan uppfattning lämna för övrigt även de i uppbördsförordningen

intagna bestämmelserna örn att löneavdrag icke skall verkställas å

förmåner, som endast täcka existensminimum. De exempel i fråga om verkningarna

av löneavdrag å familjebidrag, som anförts av kommittén, synas

tillräckligt belysa förhållandena. Här må allenast anföras, att om löneavdrag

skall verkställas å familjebidrag, följden måste bliva att reglerna för

bestämmande av familjebidragsbeloppen måste underkastas översyn. Härtill

kommer att verkställandet av löneavdrag å familjebidragsförmåner skulle

medföra en avsevärt ökad arbetsbörda för familjebidragsnämnderna, vilken

skulle bliva särskilt betungande vid en eventuell förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering.

Byrån framhåller därefter, att spörsmålet om löneavdrag finge aktualitet

även beträffande hemortslön, enär denna skulle utbetalas av familjebidragsnämnderna.

Hemortslön hade visserligen delvis en annan karaktär än familjebidragen,

men övervägande skäl talade för att löneavdrag icke heller verkställdes

å hemortslönen, helst som denna huvudsakligen vore avsedd att utgå

under tid för förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering.

Försvarsväsendets personulvårdsnämnd anför:

Samtliga lonner av familjebidrag — med undantag av begravningsbidrag

— utgå efter behovsprövning. 1 vissa fall —- exempelvis familjepenning lill

barn utom äktenskap och bostadsbidrag — kan familjebidraget enligt gällande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 372-

bestämmelser icke utgå med högre belopp än som svarar mot vad den värnpliktige

avtalsenligt har att erlägga. Såsom kommittén framhållit är familjebidrag

skattetekniskt att betrakta såsom skattepliktig intäkt av tjänst, och

det bör följaktligen ankomma på familjebidragsnämnd såsom utbetalande

myndighet att verkställa löneavdrag å det utgående familjebidraget. Med hänsyn

till avvägningen av familjebidragsbeloppen synes det emellertid kunna

leda till uppenbart orimliga konsekvenser, örn löneavdrag skall göras å utgående

familjebidrag. Även om uppbördsförordningen medgiver den lokala

skattemyndigheten att efter ansökan av den skattskyldige förordna, att avdrag

icke skall ske å här omnämnt bidrag, får det enligt nämndens uppfattning

anses angeläget, att frågan örn att generellt medgiva befrielse från löneavdrag

å familjebidrag göres till föremål för närmare övervägande. Härför

talar jämväl den omständigheten, att familjebidragsnämndema i vissa fall

icke torde kemna förutsättas medhinna det merarbete, som genom skyldigheten

att göra avdrag å familjebidrag skulle åläggas dem. I särskilt hög grad

betungande skulle denna uppgift bliva för den händelse förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering skulle anbefallas. Enahanda skäl synas i huvudsak

kunna göras gällande i avseende på den förmån av hemortslön, som enligt

lämiljebidragsförordningen kan utgå.

Socialstyrelsen finner en bestämmelse örn befrielse från löneavdrag å familjebidrag

i fall, där militärtjänstgöringen från början kunde beräknas icke

komma att överstiga 60 dagar i följd, lämplig och ifrågasätter även, örn det

icke av praktiska skäl vore lämpligt att medgiva befrielse från löneavdrag,

där familjebidrag utginge för fullgörande av fastställd underhållsskyldighet

eller i form av bostadsbidrag. En dylik befrielse skulle i själva verket fungera

som ett partiellt, automatiskt verkande anstånd med skattebetalningen.

Om sådan befrielse ej medgåves, torde det i längden bli nödvändigt att ändra

familjebidragsbestämmelserna därhän, att det utgående familjebidraget efter

verkställt löneavdrag täckte underhållsbidraget resp. bostadskostnaden. Saken

hade betydelse ur socialvårdens synpunkt, eftersom de socialvårdande

organens understödsverksamhet kunde nödgas träda i funktion, om ingen

förändring i något av nämnda hänseenden vidtoges. De av socialstyrelsen

antydda frågorna borde utan dröjsmål upptagas till närmare prövning.

Jämväl statskontoret, Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms

län uttala, att frågan örn löneavdrag å familjebidrag borde upptagas till prövning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att befrielse för familjebidragsnämnd

att göra avdrag för skatter å familjebidrag generellt borde meddelas,

då militärtjänstgöringen från början kunde beräknas icke komma att överstiga

60 dagar i följd, då familjepenning utginge jämlikt 3 § b) familjebidragsförordningen

samt då familjebidrag utginge i form av bostadsbidrag,

men icke i andra fall. Det torde få betecknas som en fördel såväl för den värnpliktige

som för staten att skatten å uppburet familjebidrag örn möjligt

erlades preliminärt. För de särskilda fall, där befrielse jämlikt 48 § 2 mom.

uppbördsförordningen borde komma i fråga, hade den värnpliktige alltid

möjligheten att vid behov av befrielse hänvända sig till den lokala skattemyndigheten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 372.

45

Av de familjebidragsnämnder, som yttrat sig i förevarande fråga, ha de

flesta uttalat sig för generell befrielse från löneavdrag å familjebidrag. Av

familjebidragsnämndernas yttranden må bär omnämnas följande.

I ett av familjebidragsnämnden i Stockholm åberopat yttrande av nämndens

direktör anmärkes, att en värnpliktig, som hade att utgiva underhållsbidrag

till familjemedlem, som icke tillhörde hans hushåll, ibland ägde från

sin skattepliktiga inkomst avdraga hela detta belopp och att mottagaren hade

att uppgiva beloppet till beskattning. Därest i ett sådant fall löneavdrag

skulle göras å familjebidraget, skulle detta innebära, att avdrag gjordes å ett

för den värnpliktige skattefritt belopp — måhända hans enda inkomst —

för den skattskyldighet, som åvilade annan person.

Örn de tekniska svårigheterna vid löneavdragets verkställande anföres i

detta yttrande:

För att kunna verkställa löneavdrag måste familjebidragsnämnden ha debetsedeln

i god tid före första utbetalningen, vilken i regel infaller inom en

vecka efter inställelsen. Vid inkallelser jämlikt 28 § vämpliktslagen har, efter

vad erfarenheten visat, en värnpliktig ofta haft alt inställa sig inom mycket

kort tid efter erhållen inkallelseorder. Det kan därför uppstå svårigheter för

honom att i tid överlämna debetsedeln och en underlåtenhet härutinnan kan

komma att medföra, att löneavdrag verkställes med 25 procent av familjebidraget.

I de fall en värnpliktig under militärtjänstgöring äger bibehålla viss

inkomst av civil anställning uppstå ytterligare svårigheter, då ju avdraget i

de fall, där skattskyldig har löneinkomst från flera håll, skall göras av huvudarbetsgivaren,

varmed avses den arbetsgivare, från vilken den skattskyldige

har sin huvudsakliga inkomst av tjänst. Även om man i de fall familjebidrag

utgör den värnpliktiges huvudsakliga inkomst — ett flertal privatanställda

uppbära under militärtjänstgöring 25 procent av civil lön, vilket

ju ej inverkar på familjebidragets storlek — skulle anse, att den civila arbetsgivaren

har att verkställa löneavdraget, uppstå ökade svårigheter för familjebidragsnämnderna

i fortsättningen.

Familjebidragsnämnden i Göteborg understryker, att familjebidraget åtminstone

i de större städerna måste anses utgöra absolut existensminimum,

varför något löneavdrag å detsamma ej borde ifrågakomma. Nämnden anför

vidare:

Vid inkallelser till repetitionsmöten och efterutbildningsövning, då kanske

tre årsklasser inrycka samtidigt (varje årsklass i Göteborg torde omfatta något

över 2 000 man), skall nämnden ha att mottaga tusentals skattsedlar för

att efter en månad återlämna dem till vederbörande. Inlämnas icke skattsedeln

är nämnden skyldig att innehålla 25 °/o av familjebidraget. Enligt uppbördsförordningen

48 § 2 mom. kan efter ansökan från den värnpliktige

den lokala skattemyndigheten förordna, att löneavdrag icke skall ske. Vid

massinkallelser till repetitionsövningar och efterutbildningsövning skulle dylikt

ansökningsförfarande förorsaka .särskilt de större familjebidragsnämnderna

ett oerhört arbete, sorn. endast medförde, alt utbetalningen av familjebidrag

försvårades och försenades. Därför ifrågasätter kommittén också,

huruvida del icke vore ändamålsenligt alt generellt medgiva befrielse från

löneavdrag å familjebidrag, där militärtjänsten från början kan beräknas

icke komma att överstiga 60 dagar i följd. Familjebidragsnämnden anser

emellertid, att sådan befrielse hör utvidgas och oavsett tjänstgöringstidens

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

längd gälla alla till militärtjänst inkallade, vilka åtnjuta familjebidrag. Antalet

av de värnpliktiga, som skola fullgöra längre tid än 60 dagar, är nämligen

så stort och de inkallas i allmänhet på en gång att även härigenom avsevärda

olägenheter kunna uppstå. Rekryterna, som skola fullgöra första

tjänstgöringen, inrycka i allmänhet i april. I en stad av Göteborgs storleksordning

torde av en årsklass cirka 500 rekryter ansöka om familjebidrag

vid inryckningen. Alla dessa erhålla givetvis icke bidrag, men nian kan utgå

ifrån att de allesammans, samtidigt som de ingiva ansökan örn familjebidrag,

även inkomma med ansökan att slippa avdrag för skatt. Detta onödiggöres

därest befrielse från löneavdrag å familjebidrag göres generell.

Centrala uppbördsnämnden framhåller, att familjebidraget — bortsett från

sådana fall där den värnpliktige under militärtjänstgöringen finge behålla en

i förhållande till familjebidraget betydande del av civil tjänstemkomst —

vanligtvis torde utgöra den värnpliktiges huvudsakliga skattepliktiga inkomst

av tjänst, i följd varav familjebidragsnämnden vore skyldig verkställa löneavdrag

härå för gäldande av den värnpliktiges preliminära och kvarstående

skatt. Nämnden anför vidare:

I och för sig synes anledning icke föreligga att medgiva familjebidragsnämndema

någon särställning beträffande skyldigheten att verkställa löneavdrag.

Emellertid torde, såsom kommittén framhåller, befrielse från att

verkställa löneavdrag i många fall komma att meddelas jämlikt 48 § 2 mom.

uppbördsförordningen. Detta förhållande sammanställt med de särskilda

av kommittén påvisade nackdelar, som löneavdrag i vissa fall skulle medföra,

kan motivera att frågan, om löneavdrag å familjebidrag överhuvud

taget bör förekomma, göres till föremål för närmare övervägande. Nämnden

vill dock påpeka att i samband härmed måste prövas familjebidragets karaktär

av skattepliktig inkomst. Det torde vara lämpligt att dessa frågor tills

vidare få anstå till dess någon erfarenhet vunnits av uppbördsförordningens

tillämpning. Även om de lokala skattemyndigheterna och familjebidragsnämnderna

förorsakas ett visst merarbete, torde tillsvidare fråga om befrielse

från löneavdrag för familjebidrag från fall till fall böra bliva föremål

för nämnda skattemyndigheters prövning. I

I detta sammanhang torde till behandling även få upptagas frågan om

löneavdrag å vissa arbetslöshetsunderstöd.

I en till finansdepartementet ingiven den 16 oktober 1946 dagtecknad skrivelse

har statens arbetsmarknadskommission hemställt, att åtgärder måtte

vidtagas för åvägabringande av sådan ändring av 10 och 46 §§ uppbördsförordningen

att preliminär A-skatt ej skulle erläggas och löneavdrag ej verkställas

beträffande kontantunderstöd, som med statsbidrag utgåves av arbetslöshetsnämnd.

Vid denna framställning fanns fogad en promemoria angående konlantunderstöd

vid arbetslöshet av följande lydelse:

Kontantunderstöd vid arbetslöshet kan av arbetslöshetsnämnd efter medgivande

av Statens arbetsmarknadskommission och med bidrag av statsmedel

utgivas dels i form av dagunderstöd, dels i form av dagunderstödet

eller daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa supplerande hyreshjälp.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

47

A. Dagunderstödet, som efter behovsprövning får utgivas för endast sex

dagar per vecka, är maximerat med hänsyn till dels den understöddes försörjningsplikt,

dels den ortsgrupp enligt lagen om folkpensionering, som kommunen

tillhör. Från den 10 mars 1944 och alltjämt gällande maximibelopp

framgå av följande sammanställning.

Ortsgrupp

Dagund erstöd

Man och

hustru

Ensam

person

över 18 år

Ensam

person

16—17 år

Barn under 16 år

per barn

1—3 barn)4—6 barn

Man,

hustru

3 barn

Man,

hustru

6 barn

I

4: -

2:50

1:50

0: 85

0:80

6: 55

8:95

II

4:25

2: 75

1:75

1:05

0:80

7: 40

9:80

III

4:50

3: —

2:-

1:25

0:80

8: 25

10: 65

B. Hgreshjälpen, som ävenledes utgives efter behovsprövning, får utgå

med följande maximibelopp per månad. Såsom framgår av sammanställningen

äro ortsgrupperna vad beträffar hyreshjälp indelade i fyra respektive

fem undergrupper.

Ortsgrupp

I a

b

c

d

II a

b

c

d

e

III a

b

Hyreshjälp

familjeförsörjare

ensamstående

20: —

10

30: —

15

_

40: —

20

—

20: —

10

_

30: —

15

_

40: —

20

_

50: -

25

_

60: —

30

—

40: —

20

_

50: —

25

_

60: —

30

_

70: —

35

_

90: —

45

—

Såsom en allmän princip vid understödsskalans tillämpning gäller, att det

totala understödet, varmed förstås summan av dagunderstöd och hyreshjälp,

ej må uppgå till

a) den i orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft eller

b) de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande arbetsanställning.

Person, som uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, kan icke

samtidigt erhålla dagunderstöd.

I de flesta fall utgår dagunderstödet med angivna maximibelopp. Sålunda

utbetalade arbetslöshetsnämndema i Stockholm, Göteborg och Malmö under

perioden mars—maj 1946 maximibelopp till resp. 96,43, 82,94 och 92,90 %

av de dagunderstödda. Stockholm och Göteborg tillhöra ortsgrupp lil och

Malmö ortsgrupp II.

Vad hyreshjälpen beträffar utgår denna med reducerade belopp i långt

större utsträckning än dagunderstödet. Detta sammanhänger med att i hem
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

niet boende vuxna barn med egen inkomst i många fall bidraga till hyran

eller att något rum uthyrts till inneboende. Under perioden mars—maj 1946

utbetalades i Stockholm, Göteborg och Malmö maximibelopp till resp. 28,47,

10,26 och 41,18 °/o av dem, som uppburo hyreshjälp, och med reducerade

belopp till resp. 71,53, 89,74 och 58,82 %>. Maximibeloppen utgöra i Stockholm

och Göteborg 90 kronor per månad för familjeförsörjare och 45 kronor per

månad för ensamstående samt i Malmö 60 resp. 30 kronor per månad.

Understödsperioderna ha under de senare åren varit relativt kortvariga,

beroende på den med anledning av den goda tillgången på arbetstillfällen i

öppna marknaden livliga omsättningen av hjälpsökandeklientelet. I de större

städerna torde minst en tredjedel av de vid varje månads början anmälda

hjälpsökande under månaden absorberas av arbetsmarknaden.

De längsta understödsperioderna, cirka två månader, uppvisa sådana

hjälpsökande, som under vakansperioder i arkivarbete uppbära understöd,

övriga understödda åtnjuta utom i rena undantagsfall dagunderstöd under

kortare perioder, i allmänhet varierande mellan några dagar och cirka en

månad.

Dagunderstödsverksamhetens omfattning framgår av följande tablå, som

utvisar antalet dagunderstödda i hela riket vid slutet av varje månad åren

1937—1945 samt vid slutet av månaderna januari—september 1946.

Månad

Antal understödda

1937

1938

1939

1940

1941

1942

1943

1944

1945

1946

Jan.........

5''497

4 725

6 206

3 273

14 089

9183

2 738

5 013

2180

1222

Fehr........

6 073

4 985

2 928

3 423

17 338

10191

2 352

5 213

2 751

1201

Mars.......

5 774

4 692

7 028

3 493

17 369

8 524

1954

4 929

2 708

960

; April.......

3 565

3 282

5 847

2 676

15 288

5 631

1561

3 529

1758

401

Maj........

1 506

1 372

2 441

1279

10 829

2 082

1006

1 126

1102

128

Juni........

140

810

529

993

6 677

974

460

353

620

77

Juli........

—

220

—

1009

4 140

822

327

247

461

45

1 Aug........

—

265

—

1532

3 316

781

248

210

345

45

. Sept........

—

304

—

2 694

3 201

817

280

317

353

50

Okt........

167

1068

842

5 702

2 427

654

516

456

375

Nov........

1284

2146

1811

8 330

3123

898

1287

541

480

Dec........

3 251

4 566

2 930

10 765

6 974

1778

3 303

1447

801

Såsom framgår av tablån har understödsverksamheten under de senare

åren haft mycket ringa omfattning. Detta sammanhänger givetvis med de

gynnsamma förhållanden, som varit rådande på arbetsmarknaden. Med hänsyn

till de omfattande beredskapsåtgärder, som vidtagits för att åstadkomma

en jämn och hög sysselsättning, torde man emellertid kunna utgå ifrån att

understödsverksamheten vid en eventuell arbetslöshetskris ej kommer att få

tillnärmelsevis samma omfattning som under krisen på 1930-talet, då det

högsta antalet samtidigt understödda utgjorde 60 604 (januari 1934).

Men trots alla beredskapsåtgärder torde arbetsprogrammet vid en kris

nödvändigtvis behöva kompletteras med kontanthjälp åt arbetslösa i sådana

fall, då de ej äro arbetslöshetsförsäkrade. Det kommer vanligen att krävas

viss tid, innan friställd arbetskraft kan återinpassas i produktionen, beredas

sysselsättning vid beredskapsarbete eller placeras vid omskolningskurser, örn

de arbetslösa, vilka vid behovsprövningen konstaterats vara i oundgängligt

behov av hjälp, då ej skulle komma i åtnjutande av det existensminimum,

sorn kontantunderstöden få anses utgöra, skulle de bli tvungna att för sitt

uppehälle anlita fattigvården. Såsom ovan framhållits skulle dock ansträngningarna

att bibehålla en hög och jämn sysselsättning begränsa understöds
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

49

verksamheten högst avsevärt samt dessutom göra understödsperioderna relativt

kortvariga i de fall kontantunderstöd trots allt ej kunde undvikas.

Vid sidan av deli egentliga kontantunderstödsverksamheten för arbetslösa

kan arbetslöshetsnämnd medgivas rätt att såsom statsunderstödd arbetslöshetshjälp

efter behovsprövning utgiva jämväl vissa andra kontanta bidrag.

Dessa särskilda understödsformer äro följande.

a) Inackorderingsbidrag till sådana deltagare i yrkesutbildningskurser för

arbetslösa, som ej äro bosatta på kursorten, samt dagunderstöd och hyreshjälp

till deras i hemorten kvartående familjer. Dagunderstöd och hyreshjälp

till på kursorten bosatta kursdeltagare. Kurserna pågå i allmänhet

sex, i vissa fall fyra månader. Någon enstaka gång har det hänt, att kursdeltagare,

som avslutat kurs, medgivits ytterligare utbildning under några

månader vid annan kurs.

b) Rese- och beklädnadsbidrag till deltagare i yrkesutbildningskurser för

arbetslösa samt i vissa fall kontanta bidrag och beklädnadsbidrag till elever

vid centrala verkstadsskolor.

c) Ortstillägg och hyresbidrag till sådana försörjningspliktiga arbetslösa,

som hänvisas till beredskapsarbete utom hemorten.

d) S. k. självhjälp, d. v. s. bidrag till klädesutrustning, verktyg, resor

m. m., avsedda att möjliggöra sökande respektive antagande av arbete på

annan ort.

Arbetslöshetsunderstöd är principiellt att betrakta som skattepliktig inkomst.

Införsel i understöd har emellertid enligt vad som kunnat inhämtas

från arbetslöshetsnämnder veterligen aldrig förekommit och torde ej heller

kunna förekomma med hänsyn till stadgandet i 7 § lagen örn införsel, att

införsel må ske endast i den mån inkomsten överskjuter vad vederbörande

kan anses behöva till underhåll för sig själv och för maka och oförsörjda

barn och adoptivbarn. Då understödet fastställes efter behovsprövning, torde

det få anses icke överskjuta nämnda underhållskostnader.

Vad beträffar frågan om beskattningsform torde preliminär beskattning

enligt uppbördsförordningen av den 31 december 1945 ej lämpligen kunna

tillämpas^ Skulle preliminär skatt utgöras för arbetslöshetsunderstöd och

avdrag således verkställas, torde understödens maximisatser behöva höjas.

Då understöden vid behovprövningen nämligen fastställas till vad de hjälpsökande

anses oundgängligen behöva för sitt uppehälle, skulle ett avdrag

för skatt sänka understöden under existensminimum.

Om understöden dock skulle bli föremål för preliminär beskattning, torde

man vidare kunna förutse 100-procentig framställning från arbetslöshetsnämnderna

till de lokala skattemyndigheterna örn befrielse från skyldigheten

att uttaga preliminär skatt.

Över arbetsmarknadskommissionens framställning hava, efter remiss, yttranden

avgivits av socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och centrala uppbördsnämnden.

Socialstyrelsen tillstyrker framställningen, främst med hänsyn lill de praktiska

olägenheter som skulle följa med en tillämpning av bestämmelserna örn

löneavdrag beträffande arbetslöshetsunderstöd, samt anför vidare:

Dessa olägenheter böra ses mot bakgrunden av de relalivt små skattefaelopp,

som det kan bli fråga örn. En särskild omständighet kan härvid också

komma i betraktande. Då en löntagare blir arbetslös under en del av eli år,

bli hans inkomster av arbetslöshetsunderstöd och arbetslön på grund av

karenstidsbestämmelser o. s. v. som regel lägre än de inkomster, han skulle

lia åtnjutit, om han hela året fått vara i arbete. Avdragen på arbetsinkomsten

Bihang till riksdagens protokoll 19t6. 1 samt. Nr 372. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

komma därför att beräknas efter en för hög procentsats, vilket kan hava till

följd att summan av de under året företagna avdragen på enbart arbetslönen

kan bliva i det närmaste lika stor som den skatt, som slutligen skall betalas

på arbetslön och kontantunderstöd. Täckning för skatten kan därför i dylika

fall ofta erhållas genom avdrag uteslutande på arbetslönen, varför avdrag

på kontantunderstödet i sådana fall blir obehövligt.

Det bör vidare beaktas, att den föreliggande frågan ur beskattningssynpunkt

får en allt mindre betydelse, i samma mån som arbetslöshetskassorna

i en alltmera ökad omfattning övertaga uppgiften att utgiva understöd vid

arbetslöshet.

Överståthållarämbetet framhåller, att arbetslöshetsunderstöd enligt rättspraxis

toges till beskattning som inkomst av tjänst, varför jämlikt 3 § 1. uppbördsförordningen

även löneavdrag för preliminär skatt skulle verkställas å

dylikt understöd. Vidare framhåller ämbetet, att följden av en fullständig

befrielse från preliminär skatt — som arbetsmarknadskommissionen syntes

ha avsett — skulle bliva, att ifrågavarande skattskyldiga drabbades av kvarstående

skatt å belopp, motsvarande arbetslöshetsunderstöden, och sålunda

under följande år drabbades av en dubbel skattebörda. Ämbetet fortsätter:

Härtill kommer, att denna kvarstående skatt författningsenligt skulle uttagas

genom löneavdrag i då utgående arbetslöshetsunderstöd. Något annat är

ju icke av kommissionen föreslaget och skulle för övrigt helt strida mot principerna

för det nya systemet; endast anstånd under högst två uppbördsterminer

kan ifrågakomma. I vissa fall skulle därför ett bifall till kommissionens

hemställan innebära, icke att arbetslöshetsunderstöden undantages från

inkomst, varå löneavdrag skall ske, utan att löneavdragen verkställdes två

år senare än i andra fall.

Utöver vad sålunda anförts må anmärkas, att antalet personer, vilka uppbära

arbetslöshetsunderstöd, för närvarande är synnerligen ringa, varför något

behov av omedelbara åtgärder av ena eller andra slaget näppeligen kan

anses föreligga. Innan någon dylik åtgärd vidtages erfordras säkerligen en

ingående utredning av hithörande frågor, vilken utredning i så fall bör avse

även spörsmålet om löneavdrag å familjebidrag samt kommunala pensionstillskott.

Den frågan kan givetvis i detta samband uppkomma, huruvida icke arbetslöshetsunderstöden

borde helt överföras till gruppen icke skattepliktiga intäkter

och således ej heller vid den årliga taxeringen tagas till beskattning.

En sådan åtgärd borde emellertid principiellt förutsätta, att vid understödens

avvägande hänsyn tages till dylik skattebefrielse, något som dock i sak bleve

likvärdigt med löneavdrags verkställande. På sätt i tidigare sammanhang

framhållits skulle emellertid en dylik skattebefrielse kunna antagas framkalla

berättigat missnöje hos arbetsanställda, vilka kanske ej uppbure högre

lön än som motsvarade arbetslöshetsunderstöden men som vore pliktiga erlägga

skatt härå. Härtill kommer den inverkan en dylik skattebefrielse under

tider av omfattande arbetslöshet skulle erhålla för kommunernas ekonomi.

Spörsmålet örn fullständig skattebefrielse för intäkter av denna och annan

art är icke ny. Densamma har emellertid hittills funnits vara icke genomförbar

och så torde alltjämt vara förhållandet.

Centrala uppbördsnämnden erinrar om sitt uttalande att de av skatteanståndskommittén

angivna frågorna örn löneavdrag å familjebidrag tills vidare

borde få anstå, samt anför därefter:

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 372.

51

Kontantunderstöd vid arbetslöshet synes visserligen ur skattesynpunkt och

beträffande frågan om skyldighet att verkställa löneavdrag till sin natur vara

närbesläktat med familjebidrag. Beträffande arbetslöshetsunderstödet torde

dock dess karaktär av behovsprövat understöd vara mera markerad än vad

gäller familjebidrag. Ur denna synpunkt kunde måhända skäl föreligga att

icke motsätta sig bifall till arbetsmarknadskommissionens förslag.

Av den vid arbetsmarknadskommissionens framställning fogade promemorian

ävensom av uppgifter, som nämnden inhämtat från de erkända arbetslöshetskassornas

verksamhet, framgår emellertid att arbetslösheten och i

följd härav även arbetslöshetsunderstöden för närvarande hava en mycket

ringa omfattning. Med hänsyn härtill skulle en författningsändring under

rådande förhållanden beröra ett relativt litet antal skattskyldiga.

Vid en författningsändring torde man därjämte icke kunna underlåta att

till övervägande upptaga kontantunderstödens karaktär av skattepliktig inkomst

i jämförelse med understöden från arbetslöshetskassorna, vilka äro

undantagna från skatteplikt. Detta är en fråga av stor räckvidd och torde

kräva ingående undersökningar.

Det problem, som arbetsmarknadskommissionen uppdragit, har närmast

samband med bestämmelserna i 48 § 2 mom. uppbördsförordningen, enligt

vilka de lokala skattemyndigheterna äga medgiva befrielse från löneavdrag,

där den skattskyldiges inkomster icke överstiga det s. k. existensminimum.

Av arbetsmarknadskommissionens promemoria framgår också att, om inga

särskilda åtgärder vidtagas, de lokala skattemyndigheterna kunna emotse ansökningar

örn sådan befrielse i nästan alla de fall, där kontantunderstöd

skola utbetalas från arbetslöshetsnämnderna.

Ehuru nämnden ställer sig tveksam till lämpligheten och behovet av en

författningsändring för närvarande, måste å andra sidan medgivas, att örn

ansökningar om befrielse från löneavdrag äro att förvänta i nyss antydd omfattning,

en generell föreskrift örn befrielse från löneavdrag å ifrågavarande

understöd synes vara motiverad. Härigenom skulle såväl de härav berörda

skattskyldiga som arbetslöshetsnämnderna och de lokala skattemyndigheterna

befrias från ett viss arbete och besvär, som eljest skulle bliva ofrånkomligt.

Därjämte skulle möjlighet givas, att upptaga lagstiftningsfrågan i dess större

sammanhang.

Nämnden har övervägt huruvida utan författningsändring en generell föreskrift

av nämnt innehåll kan utfärdas.

Detta skulle kunna ske, örn nämnden anses behörig meddela sådan föreskrift.

Möjlighet härtill synes också föreligga enligt 92 § uppbördsförordningen,

enligt vilken nämnden har till uppgift, bland annat, att avgiva bindande

förklaring beträffande frågor örn verkställande av löneavdrag.

Därest denna tolkning av behörighetsföreskrifterna för nämnden godtages,

har nämnden för avsikt att avgiva en förklaring av innehåll, att löneavdrag

tillsvidare icke skall ske å kontantunderstöd, som med statsbidrag utgives av

arbetslöshetsnämnd.

Såvida icke Eders Kungl. Majit finner hinder möta för ett sådant förfaringssätt,

får därför nämnden i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.

Majit ville förklara arbetsmarknadskommissionens framställning icke föranleda

till annan åtgärd än att densamma överlämnas till nämnden för den

handläggning, som må ankomma på nämnden.

Vad först angår frågan örn löneavdrag å de lill värnpliktiga utgående fa-Departementsmil

jobidragen har skatteanståndskommittén berört vissa fall, då verkställan- chefendet

av löneavdrag skulle medföra avsevärda olägenheter för den värnpliktige

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

eller för vederbörande familjebidragsnämnd. Det synes knappast behöva råda

någon tvekan om att löneavdrag i dessa fall icke bör ifrågakomma.

Emellertid har i flera av de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena

påyrkats, att befrielse från löneavdrag å familjebidrag skulle medgivas

också i andra fall. Även jag finner starka skäl tala för att generell befrielse

från löneavdrag medgives beträffande familjebidragen. Sålunda äro familjebidragen,

som praktiskt taget alltid utgå efter behovsprövning, i allmänhet

bestämda så att de motsvara vad vederbörande behöver för sitt oundgängliga

livsuppehälle. Skulle därför skatteavdrag göras, kan man, som i ett par yttranden

anmärkts, bliva nödsakad att taga frågan örn familjebidragens storlek

under omprövning. En sådan verkan av det nya uppbördssystemet bör naturligtvis

om möjligt undvikas. Vidare tala praktiska skäl — främst den

ökade arbetsbörda, som skulle komma att åvila familjebidragsnämndema —

för att generell befrielse från löneavdrag medgives beträffande familjebidragen.

Vad därefter angår de statliga arbetslöshetsunderstöden torde än starkare

skäl kunna anföras till stöd för befrielse från löneavdrag beträffande dem.

Understöden utgå ofta under korta perioder och torde regelmässigt icke överstiga

vad understödstagaren behöver till nödigt underhåll för sig och sin

familj. Att göra avdrag för skatt å understöden synes under sådana förhållanden

icke vara lämpligt.

Jag förordar sålunda, att befrielse från löneavdrag medgives såväl beträffande

familjebidrag som i fråga om kontanta understöd, som utgivas av arbetslöshetsnämnd

med bidrag av statsmedel. Härav följer, att preliminär Askatt

överhuvud icke kan utgå för bidrag eller understöd som nyss sagts.

Vad slutligen angår hemortslönen är denna av i viss mån annan karaktär

än de förut angivna förmånerna. Hemortslönen utgår nämligen utan behovsprövning

och synes även i övrigt vara att jämställa med en vanlig löneförmån.

För befrielse från löneavdrag talar i detta fall endast det praktiska skälet

att det skulle innebära en lättnad för familjebidragsnämndema att slippa

göra löneavdrag på hemortslönen. Jag anser detta skäl emellertid icke tillräckligt

för att nu förorda generell befrielse från löneavdrag. Jag vill i detta

sammanhang erinra om att hemortslön för närvarande icke utgår.

Specialm otiverin g.

10 och A6 §§.

Här ha intagits bestämmelser om att preliminär A-skatt icke skall beräknas

och löneavdrag icke verkställas å familjebidrag och arbetslöshetsunderstöd.

Rubriken till 56—59 §§.

Då enligt det nu framlagda förslaget anstånd med inbetalning av skatt

icke skall begränsas till allenast kvarstående och tillkommande skatt, har

ifrågavarande rubrik ändrats till »Anstånd med inbetalning av skatt».

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272. 53

56 §.

1 mom. överensstämmer med 56 § i dess nuvarande lydelse (se Sv. förf.- saml. 1946:472).

2 mom. Första stycket har omformulerats i förhållande till kommitténs

förslag dels med hänsyn till att behovsprövning vid beviljande av anstånd

ansetts böra ske efter samma principer isom beträffande andra skattskyldiga

och dels med hänsyn till att möjligheten att erhålla anstånd med skatt, vilken

förfallit till betalning före militärtjänstgöringens början, ansetts böra slopas.

Vidare ha vissa redaktionella ändringar vidtagits.

Andra stycket i kommitténs förslag har utgått på grund av den förenämnda

ändringen beträffande behovsprövningen.

Tredje och fjärde styckena i kommitténs förslag, vilka helt motsvaras av

2 § i skatteanståndsförordningen, ha ansetts böra överflyttas till anvisningarna.

3 mom. överensstämmer med motsvarande författningsrum i kommitténs

förslag. Kommittén har härom anfört:

Örn, sedan anstånd beviljats, den värnpliktiges allmänna förhållanden

undergått väsentlig förbättring, må enligt 15 § skatteanståndsförordningen

spörsmålet om anstånd för den värnpliktige upptagas till förnyad prövning.

Motsvarande stadgande saknas i uppbördsförordningen. Kommittén håller

emellertid före, att det vore av stor betydelse icke allenast för staten utan

även för den av anståndet berörde, om ett en gång meddelat anståndsbeslut

kunde bliva föremål för omprövning. Då en föreskrift härom rimligtvis

icke kan införas allenast för de värnpliktiga, har kommittén funnit erforderligt

föreslå, att skatteanståndsförordningens föreskrifter härutinnan skola

göras tillämpliga å samtliga skattskyldiga.

Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller beträffande 3 mom. att

bestämmelserna här icke syntes omotiverade men att de ej komme att få

någon praktisk betydelse med mindre den lokala skattemyndigheten erhölle

underrättelse örn den väsentliga förbättringen i den värnpliktiges ekonomi.

Det vore knappast att förvänta, att utmätningsmannen skulle verkställa några

undersökningar i saken under anståndstiden. Möjligen kunde föreskrivas

skyldighet för den värnpliktige att, eventuellt vid ansvarspåföljd, underrätta

om dylika förbättringar.

Försvarets socialbyrå berör en speciell fråga om tolkningen av 3 morn.,

nämligen huruvida en värnpliktig, som undergått befälsutbildning, i och med

att denna avslutades och han komme i åtnjutande av stadgad premie skulle

anses härigenom komma i sådana bättre ekonomiska förhållanden, att det

honom tidigare medgivna anståndet med skatteinbetalning borde hävas, med

följd att han bleve skyldig att omedelbart inbetala icke endast s. k. tabellskatt,

som belöpte å premiebeloppet, utan jämväl de äldre skatter, vilka förfallit

under den gångna anståndstiden. En dylik tillämpning av detta moment

kunde enligt byrån icke anses tillfredsställande, då ifrågavarande premier

avsåge att animera de värnpliktiga till att frivilligt åtaga sig fortsatt

tjänstgöring. Byrån förutsatte på grund härav, att anståndstiden i ett sådant

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Departements
chefen.

fall skulle få gälla oberoende av erhållen premie, till dess tre månader förflutit

från tjänstgöringens slut. Eljest torde premien icke kunna komma till

avsedd nytta.

Försvarsväsendets personalvårdsnåmnd anför liknande synpunkter och

ifrågasätter dessutom, huruvida nämnda premie med hänsyn till dess syftemål

överhuvud taget borde beskattas som inkomst.

Riksräkenskapsverket slutligen anmärker, att den skattskyldige borde varskos,

innan ett anstånd återkallades så att han hade möjlighet att under rimlig

tid betala sina skatter utan restavgift.

Mot det föreslagna 3 morn., som avser både värnpliktiga och andra skattskyldiga,

har jag intet att erinra. Jag förutsätter, att beslut om återkallande

av förut beviljat anstånd bestämmes skola träda i kraft först efter en lämplig

frist så att den skattskyldige herodes viss tid att dessförinnan gälda den

skatt, varmed anstånd åtnjutits.

Det synes icke böra ifrågakomma att meddela särskilda författningsbestämmelser

angående den betydelse, som vid beslut om återkallande av anstånd

skall tillmätas det förhållandet att vederbörande åtnjutit premie efter

undergången befälsutbildning.

58 §.

I denna paragraf ha som ett särskilt stycke mellan nuvarande första och

andra styckena intagits bestämmelser om ansökningsförfarande m. m. i ärenden

rörande skatteanstånd för värnpliktiga. Detta stycke överensstämmer

med motsvarande författningsrum i kommitténs förslag utom så hilvida att

den särskilda bestämmelsen örn tid för ingivande av ansökan örn anstånd

med skatt, som förfallit till betalning före militärtjänstgöringens början, utgått.

Kommittén har i denna del anfört:

Spörsmålet örn skatteanstånd för värnpliktiga bör enligt kommitténs mening

prövas av samma myndighet, som har att avgöra frågor om skatteanstånd

för skattskyldiga i allmänhet, d. v. s. den lokala skattemyndigheten.

Vad i 58 § första stycket därutinnan finnes stadgat, kan oförändrat tillämpas

även å ärenden angående skatteanstånd för värnpliktiga. Enligt 9 §

skatteanståndsförordningen skall skriftlig ansökan komma till användning.

Uttrycklig föreskrift härom har icke ansetts erforderlig, enär på sätt föreslås

i 58 § andra stycket ansökan skall ingivas eller insändas till vederbörande

familjebidragsnämnd; sådant förfarande förutsätter skriftlig ansökan.

Till sistnämnda stycke hava överförts bestämmelserna i 10 § skatteanståndsförordningen

örn den tid inom vilken ansökan beträffande anstånd skall ingivas

m. m.

Vidare har kommittén i detta sammanhang anfört:

Enligt 13 § skatteanståndsförordningen må, om beslut om skatteanstånd

meddelats, vidare åtgärder för indrivning av utskylder, som omfattas av anståndet,

icke vidtagas. Har, då anstånd beviljas, utmätning redan ägt rum,

skall utmätningen återgå, dock ej om försäljning av egendomen skett. Beslut

örn införsel i avlöning, pension eller livränta till gäldande av utskyldema,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

55

vilket meddelats innan anståndet beviljades, skall icke vidare gälla. Dessa

bestämmelser svara närmast mot 59 § uppbördsförordningen, vari mera kortfattat

stadgas, att sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen,

må den av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden

för anståndet. Sistnämnda stadgande får anses täcka bestämmelserna i 13 §

skatteanståndsförordningen. Vid sådant förhållande har kommittén — även

om utformningen av 13 § såsom varande mera uttömmande kunde vara att

föredraga — icke ansett sig kunna ifrågasätta någon ändring i uppbördsförordningens

text härutinnan.

Vissa stadganden i skatteanståndsförordningen torde vara av sådan beskaffenhet,

att desamma i tillämpliga delar böra införas i en blivande tillämpningskungörelse

till uppbördsförordningen. Detta gäller 11, 16, 19 och 20 §§

skatteanståndsförordningen.

Med 12 § respektive 18 § skatteanståndsförordningen likartade bestämmelser

återfinnas i 58 § respektive 107 och 108 §§ uppbördsförordningen. Några

stadganden, som motsvara 3 §, 8 §, 9 § andra stycket och 17 § skatteanståndsförordningen,

äro icke erforderliga.

Mot bestämmelsen, att den lokala skattemyndigheten alltid skall pröva

ansökan om anstånd, ha framställts erinringar i ett par yttranden.

Föreningen Sveriges stadsfogdar ifrågasätter sålunda, huruvida icke en

riktigare och mera praktisk anordning vore att låta utmätningsmannen —

som otvivelaktigt i det skedet hade bättre förutsättningar att rättvist kunna

bedöma saken — besluta i anståndsfrågan, när anståndet avsåge restförd

skatt och restlängden överlämnats till utmätningsmannen.

I det av familjebidragsnämnden i Stockholm åberopade yttrandet av dess

direktör ifrågasättes, huruvida icke anstånd för tid, som infölle efter det

militärtjänstgöringen upphört, borde beviljas av utmätningsmannen. Denne,

som då erhållit restlängden med anteckning om beviljat anstånd, torde ha

bättre möjligheter att bedöma skattebetalningsförmågan vid denna tidpunkt

och flågan huruvida den värnpliktige kunde anses i behov av ytterligare

anstånd. Den nuvarande ordningen, enligt vilken utmätningsmannen hade

att pröva hithörande frågor, torde erbjuda den bästa lösningen, men då anstånd

för andra skattskyldiga skulle beviljas av den lokala skattemyndigheten,

syntes det med angivna undantag icke vara lämpligt med specialregler

för värnpliktiga.

Mot kommitténs förslag i denna del har jag intet att erinra — frånsett Departementsden

ändring, som föranledes av att anstånd med före militärtjänstgöringen chefen.

förfallen skatt enligt vad jag tidigare förordat icke skall ifrågakomma. Att

den lokala skattemyndigheten alltid är den som har att fatta beslut i anståndsärenden

synes ägnat att främja enhetlighet och reda vid bestämmelsernas

tillämpning.

Ikraftträdande m. m.

Bestämmelserna örn ikraftträdande m. m. överensstämma med kommitténs

förslag. Kommittén har härom anfört:

Av kommittén föreslagna tillägg lill uppbördsförordningen böra träda i

kraft den 1 januari 1947, då samtidigt skatteanståndsförordningen ävensom

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

56 Kungl. Maj-.ts proposition nr 372.

kungörelsen den 22 juni 1944 (nr 467) angående ersättning för indrivning av

utskylder i vissa fall, då indrivningsavgift ej skall utgå, böra upphöra att

gälla. Bestämmelserna i skatteanståndsförordningen och i nämnda kungörelse

synas dock fortfarande böra tillämpas i fråga örn utskylder, som förfalla

till betalning före den 1 januari 1947. Av ett dylikt övergångsstadgande

följer, att där värnpliktig jämlikt skatteanståndsförordningen före den 1 januari

1947 erhållit anstånd med erläggande av utskylder beslut härom icke

kan gälla skatt, som förfaller till betalning efter den 1 januari 1947. För att

erhålla anstånd med sådan skatt kräves, att ansökan ingives till den lokala

skattemyndigheten.

Mot de av kommittén föreslagna bestämmelserna om anståndsreglemas

ikraftträdande m. m. har jag intet att erinra.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896).

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att berörda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

57

Bihang.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den

31 december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, att 56 och 58 §§ uppbördsförordningen den 31 december

19451 ävensom rubriken till 56—59 §§ samma förordning skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Anstånd med inbetalning av skatt.

56 §.

1 mom. Skattskyldig, vars —--göras gällande.

2 mom. I stället för anstånd, varom i 1 mom. stadgas, må värnpliktig,

som inryckt till militärtjänstgöring, beviljas anstånd med inbetalning av

kvarstående eller tillkommande skatt eller debiterad preliminär skatt, vilken

forfaller till betalning under uppbördstermin, som infaller under tiden

fran och med kalendermånaden före militärtjänstgöringens början till och

med tredje kalendermånaden efter tjänstgöringens slut. Anståndet må bestämmas

till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den uppbördstermin

infaller, som anståndet avser, dock må anstånd därutöver beviljas

intill dess den värnpliktige efter beviljad ledighet för återgång till civil verksamhet

(hempermittering) eller hemförlovning tre månader i följd varit fri

från tjänstgöring. Anstånd nied erläggande av fastighetsskatt jämte annuiteter,

varom i 1 § sägs, må likväl icke beviljas för längre tid än vad i 1

mom. stadgas.

. Anstånd, som avses i detta inom., ina icke beviljas, där det med hänsyn

lill den värnpliktiges inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska

förhållanden i övrigt samt skatternas storlek kan antagas, att den

värnpliktige icke är i behov av sådant anstånd.

Med värnpliktig avses i detta mom. värnpliktig, som icke är fast anställd

vid krigsmakten, dock att stadgandet icke äger tillämpning å värnpliktig,

som är elev vid krigsskolan eller undergår utbildning för vinnande av fast

anställning på aktiv stat vid marinen eller flygvapnet, ej heller å värnpliktig,

som jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring med en varaktighet

av högst sextio dagar.

Vad örn värnpliktig i detta mom. stadgas skall därjämte äga motsvarande

tillämpning i fråga om

l:o) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars t jänstgöringsskyldighet

i fredstid är begränsad till viss del av året;

2:o) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

eller i flygvapnet;

1 Senaste lydelse av 56 § se J 946: 472.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 saini. Nr 372. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mcij:ts proposition nr 372.

3:o) personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal på

reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv

stat pensionsavgången personal;

4:o) väg- och vattenbyggnadskårens personal;

5:o) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren.

3 mom. Har sedan anstånd beviljats, den skattskyldiges ekonomiska förhållanden

undergått väsentlig förbättring, må frågan örn anstånd för den

skattskyldige upptagas till förnyad prövning.

58 §.

Anstånd, som---anståndet avses.

Ansökan om anstånd enligt 56 § 2 mom. skall ingivas eller insandas till

familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utgiva familjebidrag enligt

familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 (nr 99). Sådan ansökan

bör av den värnpliktige göras så snart ske kan och senast inom en månad

efter utgången av först infallande uppbördstermin som anståndet skall avse

eller såvitt angår skatt, som förfallit till betalning före tjänstgöringens början

inom en månad därefter. Har ansökan icke inkommit till familjebidragsnämnden

inom tre månader efter militärtjänstgöringens slut, må ansökningen

icke upptagas till prövning.

Beslut örn---- motsvarande tillämpning.

Om anståndet — — — örn anståndet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 9 juni 1944 (nr 283)

angående indrivning av utskyld^ hos värnpliktiga m. fl. och kungörelsen

den 22 juni 1944 (nr 467) angående ersättning för indrivning av utskylder i

vissa fall, då indrivningsavgift ej skall utgå, dock att i fråga örn utskylder,

som förfalla till betalning före den 1 januari 1947 äldre bestämmelser fortfarande

skola äga tillämpning.

468681. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:532 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändring i uppbördsför ordning en den 31 december 1945 a1 i texten
  2. BevU 1946:58 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 s. 1 i texten