Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till reparation av Västerås domkyrka

1946-11-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:374, Angående bidrag till reparation av Västerås domkyrka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts ''proposition nr 374-

1

Nr 374.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till

reparation av Västerås domkyrka; given Stockholms

slott den 1 november 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

statsrådet Quensel följande.

I skrivelse den 18 april 1946 har domkyrkokommissionen i Västerås

hemställt örn anslag till reparation av tornspiran å Västerås domkyrka.

Yttranden i ärendet ha avgivits av kyrkliga samfälligheten mellan Västerås

domkyrkoförsamling och Lundby församling, domkapitlet i Västerås,

byggnadsstyrelsen, statskontoret och kammarkollegiet.

Domkyrkokommissionen har anfört i huvudsak följande.

Alltsedan december 1943 har utredningsarbete pågått gällande domkyrkospirans

i Västerås reparation såväl vad beträffar träkonstruktionen

Bihang till riksdagens protokoll 191)0. 1 sami. Nr 37j.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 374•

som kopparplåtbeklädnaden. Ett förslag, uppgjort av ombudsmannen i

Sveriges plåtslagarmästares riksförbund, Mauritz Andersson, visade sig

skola komma att draga en kostnad av lägst 140 000 kronor.

Domkyrkokommissionen har härefter, i syfte att få en närmare kontroll

på vad som i ifrågavarande avseenden vore ofrånkomligt, efter hänvisning

av byggnadsstyrelsen, låtit byrådirektören N. Royen och byråingenjören

S. Brådhe besiktiga spiran, den förre särskilt dess träkonstruktion och den

senare särskilt dess plåtbeklädnad. Besiktningsutlåtande har av den förre

avgivits den 3 november 1945 och av den senare den 7 december 1945.

Byggnadsstyrelsen har enligt skrivelse den 19 december 1945 i princip godkänt

de av Royen föreslagna åtgärderna och enligt skrivelse den 3 april

1940 tillstyrkt "Brådhes förslag. Enligt Brådhes utlåtande borde träkonstruktionen

förstärkas så snart ske kunde och senast våren 1947 samt plåtbeklädnaden

repareras senast sommaren 1947. Domkyrkokommissionen har

därefter anmodat Brådhe att efter samråd med Royen utarbeta av byggnadsstyrelsen

förutsatt närmare förslag till träkonstruktionens förbättring.

Enligt Brådhes utlåtande skulle reparationerna komma att draga en

kostnad av 60 000 kronor.

Västerås domkyrka, som år 1943 fått vidkännas kostnader för reparation

av det stormskadade taket med 66 808 kronor samt åren 1943—45

utgifter för ny- och ombyggnad av arrendatorsbostäderna vid domkyrkohemmanen

Oppjädra och Finsta med sammanlagt 67 939 kronor, har inga

medel till arbetets utförande. Däremot häftar domkyrkan i skuld med

nära 120 000 kronor, som — efter avdrag för en påkallad arbetarbostad

vid Oppjädra — motsvaras av tillgångar på cirka 50 000 kronor. Skulderna

överstiga således tillgångarna med i runt tal 70 000 kronor. Enligt av domkyrkokommissionen

verkställd utredning visar dessutom staten för de närmaste

fem åren ett årligt underskott på nära 11 000 kronor.

Vid sådant förhållande får domkyrkokommissionen hemställa, att Kungl.

Majit ville vidtaga erforderliga åtgärder för anvisande till domkyrkokommissionen

av ovan nämnda belopp å 60 000 kronor eller att samma belopp

måtte av statsverket ställas till domkyrkokommissionens förfogande, att

återgäldas i den mån domkyrkans inkomster därtill framdeles lämna tillgång.

Kyrkliga samfälligheten mellan Västerås domkyrkoförsamling och Lundby

församling har framhållit, att någon tvekan om nödvändigheten av de

ifrågasatta reparationsarbetena icke kan råda. I frågan örn bestridande

av kostnaderna för desamma har samfälligheten anfört:

Västerås domkyrkoförsamling saknar egen församlingskyrka. Samfälhgheten

svarar för de kostnader, som skäligen kunna åläggas samfälligheten

såsom ersättning för att domkyrkoförsamlingen för sina gudstjänster nyttjar

domkyrkan. Denna ersättning utgår för närvarande i form av hyra för

bänkrum och klockor med 2 500 kronor om året. Det är uppenbart att

denna hyra är orimligt låg. I medvetande härom har därför samfälligheten

icke tvekat att vid olika tillfällen, då domkyrkan krävt reparationsåtgärder

eller förbättringar, antingen tillsammans med domkyrkokommissionen eller

ock ensam svara för kostnaderna för sådana åtgärder, sålunda åvägabringande

någon kompensation för den låga hyran. Under åren 1931—

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts -proposition nr 374-

1945 har samfälligheten gottgjort domkyrkan något över 120 000 kronor,

däri inbegripet den årliga hyran å 2 500 kronor, motsvarande 8 000 kronor

örn året. Detta sätt att ordna de ekonomiska mellanhavandena är dock

givetvis icke det bästa. Samfälligheten har därför allvarligt övervägt möjligheten

att genom erläggande av en väsentligen höjd årlig hyra slippa

ifrån de mer eller mindre hastigt och oförutsett uppdykande ekonomiska

krav, som samfälligheten med det hittills tillämpade förfaringssättet kunnat

ställas inför. Den tidigare signalerade och numera igångsatta utredningen

angående de äldre domkyrkornas ekonomi har emellertid gjort att

saken hittills fått bero. Utan att för närvarande vilja taga ställning till

frågan om vad som skall anses vara skälig ersättning för nyttjandet av

en byggnad av Västerås domkyrkas karaktär och storlek, anser sig samfälligheten

genom vad som förevarit hava visat sin goda vilja att i ekonomiskt

avseende göra rätt för sig gentemot domkyrkan.

I anslutning till det ovan sagda bör emellertid göras en för bedömande

av den nu föreliggande frågan viktig distinktion. De åtgärder enligt det

föregående, som samfälligheten bekostat, äro väsentligen sådana, som stå i

direkt eller nära samband med domkyrkans utnyttjande som gudstjänstrum.

Den nu aktuella reparationsåtgärden är av helt annan karaktär, avseende

bevarandet av domkyrkan såsom byggnad betraktad. På grund av

sin ålder och sina traditioner utgör Västerås domkyrka historiskt och arkitektoniskt

ett minnesmärke av monumental karaktär. Bevarandet av alla

därmed sammanhängande värden får betraktas som en riksangelägenhet

eller åtminstone en angelägenhet berörande en större menighet och ett

större område än samfälligheten utgör, exempelvis stiftet, för vilket domkyrkan

är den främsta byggnaden.

Huru villig samfälligheten än må vara att i de avseenden, varom härovan

tidigare talats, fylla skäliga åligganden gentemot domkyrkan, känner sig

samfälligheten icke förpliktad och icke heller sinnad att i nu förevarande

fall åtaga sig den ekonomiska bördan. Endast statsverket torde nu liksom

vid tidigare liknande tillfällen kunna bringa snabb och effektiv hjälp. Domkyrkan

har en gång i tiden själv förmått bära sina bördor. Genom Gustaf

Vasas reduktion indrogos emellertid kyrkans inkomstkällor till statsverket.

Det synes därför — även örn man bortser från domkyrkans karaktär

av riksminnesmärke — skäligt att statsverket nu träder hjälpande emellan.

Domkapitlet i Västerås har, under framhållande av att de föreslagna

reparationsåtgärderna vore nödvändiga och att de måste vidtagas utan

uppskov, vidare anfört följande.

Domkyrkan med sin undergrävda ekonomi synes icke hava någon möjlighet

att möta de betydande kostnader, som reparationsåtgärderna draga

med sig. Då nu vidare kyrkliga samfälligheten i Västerås på i avgivet yttrande

närmare angivna grunder förklarat sig ohågad att bekosta åtgärderna,

torde den enda möjligheten vara att statsverket träder emellan. Domkapitlet

vill därför hemställa, att Kungl. Majit ville tillse att erforderliga

medel ställas till domkyrkokommissionens förfogande för ändamålet.

Huruvida medelsanvisningen bör ske i form av lån eller utan återbetalningsskyldighet

är beroende på huru domkyrkans framtida ekonomiska

situation skall bedömas. Såsom densamma nu gestaltar sig synes icke den

ringaste möjlighet förefinna.? för domkyrkan att återgälda ett lån, och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 37!+.

skulle den pågående utredningen angående de äldre domkyrkornas ekonomi

icke finna någon utväg, som för Västerås domkyrkas del medför en finansiell

restauration, kan tydligen någon återbetalning aldrig komma ifråga.

Såsom en gynnsam omständighet vid bedömandet av denna fråga bör

emellertid antecknas samfällighetens i dess yttrande avgivna halva löfte

att i väsentlig mån höja den årliga ersättningen för nyttjandet av domkyrkan

som gudstjänstrum för Västerås domkyrkoförsamling.

Byggnadsstyrelseri, som under hand erfarit, att nya allvarliga skador

upptäckts i tornmurens krön, orsakade av rörelser i tornspiran, finner det

nödvändigt, att reparationsarbetena igångsättas snarast möjligt. Mot de

beräknade kostnaderna för de föreslagna arbetena har styrelsen ingen erinran.

Kostnaderna för avhjälpande av de senast upptäckta skadorna i

tornmuren uppskattar styrelsen till 10 000 kronor.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret får inledningsvis erinra örn det principuttalande, som ämbetsverket

gjorde i utlåtande den 24 mars 1941 i fråga örn bestridande

av kostnaderna för restaurering av Uppsala domkyrka. Statskontoret framhöll

då, att i första hand vederbörande församling borde svara för sådana

utgifter för domkyrkan, som åvilade varje annan kyrklig kommun för dess

församlingskyrka. I andra hand syntes domkyrkokassan böra anlitas dels

— med hänsyn till att kyrkan kunde anses onödigt stor för församlingens

behov — för bidrag i skälig omfattning till kostnaderna för underhåll, dels

ock för utgifter förenade med egenskapen av stiftskyrka. Av statsmedel

borde bidrag för kyrkan lämnas allenast såvitt anginge kyrkans bestånd

såsom ett kulturhistoriskt minnesmärke.

I utlåtande den 10 januari 1944 angående bidrag till restaurering av

Skara domkyrka gjorde kammarkollegiet, efter att ha framhållit, att ett

avsevärt belopp eller drygt 40 procent av den beräknade kostnadssumman

redan hopbragts genom enskildas gåvor, bland annat följande uttalande.

»Beträffande finansieringen av övriga kostnader förslå domkyrkans egna

tillgångar, vilka i första hand lära böra svara för domkyrkans underhåll,

icke därtill. Skara församling, vilken väl icke borde undgå att bidraga till

restaureringen av sin församlingskyrka, kan på grund av domkyrkans storlek

i förhållande till församlingens behov och kyrkans uppgift att tillika

vara stiftskyrka icke utan undantag åläggas de dryga kostnaderna. Att

härvid liksom tidigare vid större reparationer å de äldre domkyrkorna

bidrag lämnas av statsverket torde därför vara ofrånkomligt.»

Vid anmälan i statsrådet av sistnämnda ärende anförde chefen för ecklesiastikdepartementet

(se propositionen 1944: 127, sid. 8) bland annat, att

statens bidrag till restaurering av domkyrkor städse syntes ha lämnats

blott i den män kostnaderna icke kunnat bestridas av vederbörande domkyrka

eller rimligen bort bestridas av vederbörande domkyrkoförsamling

samt i den mån insamlade medel icke lämnat tillgång för ändamålet.

Den reparation av Västerås domkyrkas tornspira, varom i förevarande

framställning är fråga, torde huvudsakligen omfatta utförandet av sådana

arbeten, som avse bevarandet av själva domkyrkobyggnaden. Reparationskostnaderna

torde på grund av vad byggnadsstyrelsen i ärendet anfört

kunna uppskattas till i runt tal 70 000 kronor. Domkyrkan synes för

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 374-

närvarande sakna möjlighet att av egna medel bestrida någon del av

kostnaderna. Av en framställningen bilagd stat för domkyrkan, beräknad

för åren 1946—1951, framgår, att domkyrkans skulder uppgå till sammanlagt

119 788 kronor. I detta belopp ingjär ett amorteringslån å för närvarande

29 750 kronor, vilket med en årlig amortering av 5 600 kronor kan

beräknas vara slutligt avbetalt inom loppet av 6 år. Vid sådant förhållande

synes finansieringen av domkyrkans bidrag till ifrågavarande kostnader

kunna ordnas genom upptagande av ett under de första 6 åren ränte- och

amorteringsfritt lån å förslagsvis 35 000 kronor. Det må i detta sammanhang

bemärkas, att domkyrkoförsamlingen ställt i utsikt en väsentlig höjning

av den ersättning, som församlingen erlägger för nyttjandet av domkyrkan

som gudstjänstlokal. Vad beträffar frågan om domkyrkoförsamlingens

deltagande i kostnaderna för reparationen bör framhållas, att disproportionen

i detta fall mellan domkyrkans och församlingens storlek

torde vara avsevärt mindre än exempelvis i fallet Skara. Med hänsyn härtill

lärer det framstå som rimligt, att församlingen i Västerås lämnar ett

icke obetydligt högre procentuellt bidrag till underhållet av sin kyrka än

skaraförsamlingen. En faktor, som slutligen måste tillmätas avgörande betydelse

för spörsmålet om statsbidrag till ifrågavarande reparationsarbeten,

är desammas jämförelsevis ringa omfattning. Det må här endast nämnas,

att kostnaderna för restaureringen av Skara domkyrka uppgick till

580 000 kronor.

På grund av anförda omständigheter kan statskontoret icke finna ett

direkt bidrag till bestridandet av kostnaderna för ifrågakomna reparation

av Västerås domkyrka motiverat. Statskontoret får föreslå, att Västerås

domkyrka för nämnda ändamål beviljas ett intill utgången av år 1952

ränte- och amorteringsfritt lån å 35 000 kronor från fonden för låneunderstöd

under förutsättning att Västerås domkyrkoförsamling ställer ett lika

stort belopp till förfogande för samma ändamål.

Kammarkollegiet har yttrat:

Utredningen i ärendet giver vid handen, att den ifrågasatta reparationen

av tornspiran å Västerås domkyrka är av behovet påkallad. Kostnaden för

reparationen beräknas belöpa sig till cirka 70 000 kronor.

Vad angår sättet för gäldandet av denna kostnad tillåter sig kollegiet åberopa

det principiella uttalande i ämnet, som återfinnes i ämbetsverkets

utlåtande den 10 januari 1944 i ärende rörande restaurering av Skara domkyrka.

I enlighet med detta uttalande böra i första hand domkyrkans egna

medel svara för kostnaden. Därefter bör bidrag i skälig omfattning lämnas

av domkyrkoförsamlingen, som har förmånen att få använda domkyrkan

såsom sin församlingskyrka. Församlingen bör därvid helt svara för kostnad

avseende anordningar till församlingens »gagn och bekvämlighet». I

övrigt blir för bidragsplikten av betydelse, vilket intresse församlingen må

lia av den del av kyrkobyggnaden, vars iståndsättande det gäller. Församlingens

storlek (invånarantal) måste givetvis också tillmätas betydelse;

ju större församlingen är desto större bör bidraget bliva. Därest kostnaden

icke täckes genom tillskotten från domkyrkan och församlingen samt ej

heller insamlade medel finnas att tillgå för ändamålet, kan i sista hand

— med hänsyn till det intresse flir det allmänna, som förefinnes för bibehållande

av förevarande kulturminnesmärken i värdigt skick — anslag av

statsmedel ifrågakomma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Föredra
ganden.

Kungl. Marits proposition nr 374.

Vidkommande först frågan örn möjligheten att i förevarande fall gälda

kostnaden medelst domkyrkans medel, synes — såsom ock statskontoret

framhållit — domkyrkans ekonomiska ställning för närvarande icke medgiva

detta ens till någon del. Statskontoret har emellertid ansett, att domkyrkan

framdeles, sedan vissa avbetalningar ägt rum å ett för domkyrkan

tidigare upptaget amorteringslän, skulle vara i stånd att svara för halva

kostnaden eller 35 000 kronor. I anslutning härtill har statskontoret föreslagit,

att domkyrkan skulle av statsmedel erhålla ett lån å 35 000 kronor,

som skulle löpa ränte- och amorteringsfritt under 6 år. Det synes emellertid

kollegiet, efter vad i ärendet utretts rörande domkyrkans nuvarande lån

och ekonomiska förhållanden i övrigt, väl kunna ifrågasättas, om icke

återbetalningen av ett lån av angiven storlek skulle för domkyrkan bliva

förenad med betydande svårigheter. För någon del av reparationskostnaden

torde dock domkyrkan kunna och böra svara.

Vad därefter angår församlingens bidrag torde vara uppenbart att församlingen

bör svara för en avsevärd del av kostnaden. Härvidlag må bland

annat erinras om domkyrkotornets betydelse i avseende å klockringningen

vid församlingens gudstjänster; det synes för övrigt icke uteslutet, att en

del av skadorna å tornet orsakats genom skakningar vid klockringningen.

Beaktas må även, att församlingen för sin användning av domkyrkan erlägger

en relativt ringa ersättning, 2 500 kronor. Det må slutligen anmärkas,

att domkyrkoförsamlingen är av betydande storlek — invånarantalet i

församlingen uppgick den 1 januari 1946 till 43 965 — samt att utdebiteringen

i staden ej är särskilt hög (utdebiteringen för allmän kommunalskatt

därstädes utgjorde för år 1945 7 kronor 50 öre per per skattekrona).

Vid anförda förhållanden synes det kollegiet skäligt, att församlingen bidrager

med minst hälften av reparationskostnaden eller 35 000 kronor, detta

alltså i överensstämmelse med vad statskontoret förordat.

Kollegiet har ovan föreslagit, att en del av reparationskostnaden skulle

gäldas av domkyrkans medel. Denna del anser kollegiet kunna bestämmas

till hälften av den kostnad som återstår, efter det församlingen lämnat sitt

bidrag, eller sålunda till 17 500 kronor. Ett belopp av sådan storlek torde

böra utgå såsom lån till domkyrkan av statsmedel att återgäldas av domkyrkans

medel på sätt statskontoret angivit.

Det lärer icke vara något att erinra emot att ett statsanslag anvisas

för täckande av det resterande beloppet, 17 500 kronor. Sistberörda del av

kostnaden skulle alltså stanna å statsverket.

De genom domkyrkokommissionens försorg företagna besiktningarna av

tornspiran å Västerås domkyrka — föranledda av för några år sedan inträffat

allvarligt olyckstillbud — ha visat, att spiran är behäftad med

skador av sådan natur, att de böra snarast avhjälpas. Av byggnadsstyrelsens

yttrande framgår dessutom, att efter det nämnda besiktningar företagits

nya allvarliga skador upptäckts i tornmurens krön. Även dessa skador

tarva snar reparation.

Kostnaderna för reparationerna ha beräknats till 70 000 kronor, varav

60 000 kronor belöpa å tornspiran och 10 000 kronor å tornmuren. Mot

dessa beräkningar har jag intet att erinra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 374. 7

Bidrag från statens sida till restaurering av domkyrkor synes städse lia

lämnats blott i den man kostnaderna icke kunnat bestridas av vederbörande

domkyrka eller rimligen bort bestridas av vederbörande domkyrkoförsamling

samt i den mån insamlade medel icke lämnat tillgång för ändamålet.

I nu förevarande fall stå några insamlade medel icke till förfogande.

Kammarkollegiet och statskontoret ha ansett, att domkyrkoförsamlingen

— varvid lärer ha avsetts den kyrkliga samfälligheten mellan Västerås domkyrkoförsamling

och Lundby församling — borde bidraga med minst hälften

av reparationskostnaderna eller med 35 000 kronor. Jag anser denna

ämbetsverkens uppfattning välgrundad, särskilt med hänsyn till den relativt

ringa ersättning samfälligheten nu erlägger för användning av domkyrkan.

Beträffande domkyrkans andel i kostnaderna har kammarkollegiet ansett

denna böra bestämmas till hälften av den kostnad, som återstår sedan

samfälligheten lämnat sitt bidrag, eller sålunda till 17 500 kronor. Detta

belopp synes mig böra godtagas som skäligt uttryck för domkyrkans andel

i kostnaderna. Med hänsyn till vad i ärendet utretts rörande domkyrkans

svaga ekonomiska ställning torde domkyrkan emellertid icke vara i stånd

att nu gälda detta belopp. Detsamma bör därför förskjutas av staten genom

ett lån till domkyrkan. Lånet, 17 500 kronor, bör vara ränte- och amorteringsfritt

intill utgången av år 1952, varefter ränta bör utgå efter den

räntefot, som vid varje särskild tidpunkt må gälla såsom normalränta för

statens utlåningsfonder, samt amortering ske med 1 000 kronor årligen.

För ändamålet torde å tilläggsstat till riksstat en för innevarande budgetår

under fonden för låneunderstöd böra anvisas ett investeringsanslag av

17 500 kronor. På Kungl. Majit bör få ankomma att i anslutning till vad i

det föregående anförts meddela närmare bestämmelser angående lånevillkoren

m. m.

De återstående kostnaderna, vilka enligt det föregående böra beräknas

till (70 000 — 35 000 — 17 500 =) 17 500 kronor, torde böra bestridas av

statsmedel. Sistnämnda belopp torde böra upptagas på tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår såsom ett särskilt reservationsanslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

dels såsom Bidrag till reparation av Västerås domkyrka

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av...................................kronor 17 500;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 374-

dels ock till Lån till Västerås domkyrka för reparation

av domkyrkan å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av ........................ kronor 17 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

bitr atida hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Cederstrand.

Stockholm 1946 Ivar Haeggströiris Boktryckeri A. 11.

4ÖS001

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:550 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till reparation av Västerås domkyrka. s. 1 i texten
  2. SU 1946:295 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående bidrag till reparation av Västerås domkyrka. s. 1 i texten