Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster

1946-01-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:44, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den

28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa

lotterivinster; given Stockholms slott den 2ö januari

1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 §

förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 44.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28

september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 28 september 1928 om särskild

skatt å vissa lotterivinster1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst

vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer skall, därest

vinstens värde överstiger i fråga

örn vinst i varu- eller tombolalotteri

etthundra kronor, i fråga om vinst å

halvlott i penninglotteri tolv kronor

50 öre samt i fråga om annan vinst

tjugufem kronor, till staten erläggas

en särskild skatt motsvarande tjugu

procent av vinstens värde. Skatt som

nu sagts skall dock icke utgå å vinst

vid vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar, ej heller å vinst i

varu- eller tombolalotteri, däri endast

skänkta vinstföremål förekomma.

Vid beräkning —-----belöpande

skatten.

Skatt skall--— vinnaren ut
tages.

Föreslagen lydelse:

1 §•

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst

vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer skall, därest

vinstens värde överstiger i fråga

örn vinst i varu- eller tombolalotteri

etthundra kronor, i fråga örn vinst å

halvlott i penninglotteri tolv kronor

50 öre samt i fråga om annan vinst

tjugufem kronor, till staten erläggas

en särskild skatt motsvarande tjugu

procent av vinstens värde. Skatt som

nu sagts skall dock icke utgå å vinst

vid vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar eller å vinst i varueller

tombolalotteri, däri endast

skänkta vinstföremål förekomma, ej

heller d vinst vid utlottning av konstverk

inom förening, vars enda syfte

är att främja intresset för eller eljest

stödja den bildande konsten.

Vid beräkning--— — belöpande

skatten.

Skatt skall---vinnaren ut
tages.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se 1945: 407.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 44.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn befrielse för de

s. k. konstföreningarna från skyldighet att erlägga lotterivinstskatt och anför

därvid följande.

Gällande bestämmelser. Enligt 1 § förordningen den 28 september 1928

(nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster, såsom detta författningsrum

lyder efter ändringar genom förordningen den 15 juni 1945 (nr 407), skall å

vinst i svenskt lotteri, därest vinstens värde överstiger visst belopp, som i fråga

om vinst i varu- eller tombolalotteri utgör 100 kronor, till staten erläggas

skatt motsvarande 20 procent av vinstens värde. Undantagna från skatteplikt

äro endast vinster vid vadhållning medelst totalisator vid hästlävlingar samt

vinster i varu- eller tombolalotteri, däri endast skänkta vinstföremål förekomma.

Lotteri om penningar eller penningars värde må enligt lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207) anordnas för allmänheten endast efter tillstånd av

Kungl. Majit eller länsstyrelse eller efter anmälan hos polismyndighet. Såsom

lotteri skall därvid anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av

en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles

av envar deltagare. Vad i lotteriförordningen stadgas skall äga tillämpning

jämväl å sådant lotteri, vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap

i viss sammanslutning, därest denna tillkommit väsentligen för anordnande

av lotteri eller lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen

eller de villkor, varunder deltagande må ske, är att jämställa med lotteri,

anordnat för allmänheten.

Skyldigheten att erlägga lotterivinstskatt är icke beroende av huruvida vederbörande

lotteri är anordnat för allmänheten eller ej. Därest lotteri får anordnas

utan vare sig tillstånd eller anmälan, bliva sålunda vinster i lotteriet

ändock skattepliktiga enligt lotterivinstskatteförordningen. Detta gäller även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

de s. k. konstföreningarnas utlottning av konstverk, i den män denna utlottning

är att anse som lotteri i förut angiven bemärkelse.

Nyssnämnda förordning den 15 juni 1945 trädde i kraft den 1 januari

1946. Vinst i varulotteri och sålunda även i konstlotteri var dessförinnan —

frånsett värdepappersvinst — icke underkastad den särskilda lotterivinstskalten.

I stället var vinnaren intill förordningens ikraftträdande skyldig erlägga

vanlig inkomstskatt för vinsten, därest denna tillsammans med andra

vinster, som vinnaren kunde lia erhållit under visst beskattningsår, uppgick

till minst 100 kronor. Den omläggning, som i detta avseende skett genom

den nya lagstiftningen, avsåg endast att åstadkomma en ändamålsenligare

ordning för uttagande av skatt å lotterivinster. Någon anledning att i samband

med denna omläggning taga under övervägande i vad mån vissa lotterier borde

vara frikallade från skatteplikt ansågs i och för sig icke föreligga, och

något yrkande örn sådant frikallande för konstlotteriernas vidkommande

framställdes ej heller under ärendets behandling.

Framställningar i ämnet. I särskilda, under november 1945 lill finansdepartementet

ingivna skrifter hava chefen för nationalmuseum, konstnärernas

riksorganisation och samarbetsnämnden för konstföreningar i Stockholm med

omnejd hemställt om åtgärder i syfte att från lotterivinstbeskattning undantaga

konstföreningars utlottning av konstverk till medlemmar.

Chefen för Nationalmuseum har i den av honom ingivna skriften anfört:

Konstföreningarna hava verkat i vårt land sedan år 1832. Från början

hade dessa en ganska exklusiv karaktär, men hava under loppet av detta

århundrade kommit att uppbäras av allt bredare kretsar för att under 1940- talet få karaktär av en folkrörelse. Enligt vad nationalmuseum har sig bekant

finnas från tiden före 1900 fyra alltjämt verksamma konstföreningar,

från tiden före 1935 omkring 25 och från och med år 1945 omkring 250.

Den största ökningen har inträffat efter år 1940, då den första personalkonstföreningen

bildades. Enbart antalet sådana av museet kända föreningar

uppgår nu lill omkring 170. Antalet medlemmar i landets samtliga konstföreningar

torde nu kunna uppskattas till 90 000.

Konstföreningarna äro icke av enhetlig typ utan kunna uppdelas i riksföreningar,

läns- eller landskapsföreningar, lokalföreningar och personalföreningar.

Riksföreningarna samt läns- och landskapsföreningarna anordna i

regel gratis föredrag, visningar och utställningar öppna för medlemmarna.

Riksföreningarna samt vissa läns- och landskapsföreningar utgiva konsthistoriska

skrifter eller grafiska blad, vilka gratis tillhandahållas medlemmarna.

Medlemskap i dessa föreningar stå öppna för alla. Flera av läns- eller landskapsföreningarna

samt lokalföreningarna äro konstmuseidrivande eller underhålla

en konsthall, till stort värde för landsortens kulturliv. Vidare utlotta

dessa föreningar i regel konstverk bland sina medlemmar.

I min egenskap av chef för nationalmuseum, som stadgeenligt »har att

verka för konstsinnets väckande och fostrande hos folket samt konstens och

konstvetenskapens främjande», har jag med särskild glädje sett tillkomsten

av personalkonstföreningarna. Då all verklig konst med nödvändighet måste

bliva relativt kostsam, hava tidigare lägre tjänstemän och arbetare av ekonomiska

skäl varit utestängda från möjligheten att förvärva sådana verk i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

5

original. Det är Ilar personalkonstföreningarna, vilka omfatta anställda vid

ett kontor eller en fabrik, öppnat en möjlighet för dessa befolkningskategorier

att förvärva konst och genom ägande av konstverk komma i en närmare

kontakt med de estetiska värdena än enbart besök på museer kan giva. Dessa

föreningar kunna i stort sett betecknas som en kombination av studiecirkel

och inköpsförening. Medlemskap kan här blott vinnas av vid respektive företag

anställda personer. Föreningarnas ledningar anordna, ofta i samarbete

med i Stockholm, Göteborg och Malmö verksamma samarbetsnämnder, förstklassiga

föredrag samt visningar av konstmuseer och konstutställningar, samtidigt

som de inköpa och bland sina medlemmar utlotta konst. Avsikten är

att i detta senare fall alla medlemmar så småningom skola erhålla konstverk,

varvid lotten endast kan sägas utgöra ett led i distributionen. För alt befordra

en jämn spridning av vinsterna hava åtskilliga personalföreningar i sina

stadgar den bestämmelsen, att vinnare under året efter mottagandet av en

vinst ej får utgå ur föreningen och ej deltaga i lotteriet. Då del här icke

principiellt är meningen, att någon i det långa loppet skall erhålla vinst till

högre värde än det som erhålles av envar annan deltagare, torde personalkonstföreningarnas

lotterier icke rimligen böra betraktas som lotterier i lagens

mening. Detsamma torde gälla de övriga kategorierna av konstföreningar, då

de enbart genom sin publikations- och utstäilningsverksamhet oftast lämna

sina medlemmar full valuta för medlemsavgiften.

Denna min uppfattning har även i stor utsträckning delats av såväl föreningarna

själva som av de övervakande myndigheterna, då flertalet föreningar

för sin verksamhet aldrig hava behövt begära särskilt lotteritillstånd.

För konstföreningarnas fortsatta verksamhet synes nu ett svårt hinder hava

rests genom förordningen den 15 juni 1945.----

Ett beskattande av dessa skulle medföra en obotlig skada för vårt kulturliv.

Till nationalmuseum hava redan inkommit meddelanden örn konstföreningar,

som på grund av de i omförmälda förordning givna bestämmelserna

se sig tvungna att efter den 1 januari 1946 nedlägga sin verksamhet. Medan

antalet av museet kända nybildade personalföreningar under första halvåret

1945 uppgick till bortåt 20, uppgår antalet efter förordningens tillkomst nybildade

av museet kända föreningar till allenast 2, en anmärkningsvärd nedgång,

beroende på tillkomsten av den i förordningen angivna lotterivinstbeskattningen.

För att de för vårt kulturliv så betydelsefulla konstföreningarnas

antal icke skall beskäras, och då en dylik nedskärning särskilt komme att

drabba de föreningar, som omfatta lägre tjänstemän och arbetare, vilka nu

äntligen i konstföreningsrörelsen funnit sin möjlighet att nå en närmare kontakt

med konsten, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder

i syfte att undantaga konstföreningars ullottning av konstverk till medlemmar

från lotterivinstbeskattning.

Konstnärernas riksorganisation har framhållit, att konstföreningarna genom

de beslutade ändringarna i lotterivinstskatteförordningen komme alt berövas

en väsentlig del av sina möjligheter att stimulera intresset för sin konstfrämjande

verksamhet. För konstnärernas del skulle den nya lagstiftningen

betyda en reducering av avsättningsmöjligheterna, som med hänsyn till det

oundvikliga upplösandet av en väsentlig del av konstföreningsverksamheten

icke komme att stanna vid de 20 procent, med vilka de överlevande konstföreningarna

komme att minska sina inköp. Verkan härav för i synnerhet

landsortens konstnärer, vilka just konstföreningarna i många fall erbjudit

väsentliga avsättningsmöjligheter, gåve anledning lill berättigade farhågor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Samcirbetsnämnden för konstföreningar i Stockholm med omnejd har anfört

bland annat, att de flesta konstföreningarna vore tämligen små sammanslutningar,

som bildats bland personalen i ämbetsverk och ekonomiska företag

eller bland arbetarna i vissa fabriker, och att de närmast vöre att betrakta

som kooperativa inköpsgrupper, vilka vardera för en del av sina medlemsavgifter

årligen förvärvade ett eller flera konstverk, som sedan genom utlottning

fördelades bland medlemmarna. Inom några av dessa föreningar vore

stipulerat, att varje vinnare finge avstå från en eller flera följande utlottningar.

För konstlivet utgjorde föreningarnas inköpsverksamhet en positivt

kännbar kraft, vilken under en befarad baisseperiod på konstmarknaden

kunde tänkas få en än större betydelse. Konsekvent tillämpad på denna med

utlottningar kombinerade inköpsverksamhet, skulle den nya lagstiftningen

utan tvivel verka därhän, att många, kanske de flesta, föreningar upplöstes

och det svenska konstlivet sålunda ginge miste örn en betydande ekonomisk

och ideell hävstång.

Departementspromemoria. I anledning av förenämnda framställningar

har inom finansdepartementets skatteberedning upprättats en den 17 december

1945 dagtecknad promemoria angående befrielse för de s. k. konstföreningarna

från skyldighet att erlägga lotterivinstskatt jämte ett därvid fogat

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § lotterivinstskatteförordningen.

I promemorian lämnas till en början följande uppgifter:

Från handelsdepartementet har inhämtats, att endast fyra konstföreningar

för närvarande inneha tillstånd av Kungl. Maj:t att anordna lotterier. I

allmänhet synas konstföreningarna ej heller inneha tillstånd av länsstyrelse

till anordnande av lotterier. Bland dem, som icke inneha sådant tillstånd,

torde befinna sig alla föreningar med medlemskretsen begränsad till anställda

i visst företag, de s. k. personalföreningarna. Även andra föreningar, som

anordna utlottning av konstverk, sakna emellertid tydligen i stor utsträckning

lotteri tillstånd. Dit hör exempelvis Sveriges allmänna konstförening, som enligt

sin årsberättelse för år 1944 hade 7 515 medlemmar och under detta år

utlottat konstverk till ett sammanlagt värde av omkring 67 000 kronor (i

221 vinster, därav dock cirka 100 — med ett sammanlagt värde av något över

7 000 kronor — var för sig icke uppgingo till skattepliktigt belopp).

Härefter anföres i promemorian:

Den enligt hittills gällande bestämmelser föreliggande skyldigheten att

deklarera lotterivinster synes i stor utsträckning ha eftersatts, såvitt angår

vinster i konstlotterier. Till följd härav torde dylika vinster i huvudsak ha

undgått beskattning. Den omläggning av lotterivinstbeskattningen, som träder

i kraft den 1 januari 1946 och som medför effektiva kontrollmöjligheter,

torde därför komma att i realiteten innebära en ekonomisk belastning av konstlotterierna.

Även örn verkningarna härav överdrivits i de i ärendet ingivna

skrifterna, synes det dock obestridligt, att omläggningen kommer att avsevärt

minska konstlotteriernas möjligheter att fullfölja sina kulturgagnande syften.

Vid sådant förhållande och då ett eftergivande av lotterivinstskatten, såvitt

angår konstlotterierna, är av ringa statsfinansiell betydelse synes det i och

för sig motiverat att undantaga konstlotterierna från den särskilda lotterivinstbeskattningen.

Ett ytterligare skäl härför är, att det torde bliva förenat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

7

med svårigheter att övervaka skattens behöriga erläggande i dessa fall, eftersom

konstlotterierna tydligen i allmänhet anordnas utan offentlig kontroll.

Ä andra sidan torde liknande skäl för skattebefrielse kunna åberopas även

av vissa andra lotteriföretag, varför särskild försiktighet bör iakttagas vid

beviljande av undantag från de eljest gällande reglerna. I ett avseende synas

emellertid konstlotterierna så väsentligt skilja sig från andra lotterier, att en

särbehandling av dem kan vara motiverad. Även enligt de nya bestämmelserna

avses skatten skola uteslutande träffa vinnarna och lotteriföretagen avses

skola ha samma behållning av lotterierna, som de haft tidigare. Om ett lotteriföretag

förut erhållit tillstånd att anordna lotteri under villkor att hälften

av vad som flutit in genom försålda lotter skolat användas till inköp av

vinster och andra hälften fått tillgodogöras av företaget för uppgivet ändamål,

får efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande själva vinstföremålens värde

minskas med mot skatten svarande belopp och lotteriföretaget fortfarande

tillgodogöra sig hälften av bruttointäkterna för det avsedda ändamålet. I

allmänhet beröras lotteriföretagen därför icke ekonomiskt av den nya formen

för skattens uttagande. Beträffande konstlotterierna kommer emellertid

skatten att verka så att konstföreningarnas möjligheter att fullfölja sina

syften beskäras i mot skatten svarande grad. Skatten kan därför i dessa fall

sägas träffa icke enbart vinnarna utan även lotteriföretagen som sådana. —

Det må i detta sammanhang anmärkas, att det var i syfte bl. a. att undvika

en dylik verkan, som vinst i lotteri med enbart skänkta vinster från början

fritogs från den särskilda lotterivinstbeskattningen.

De ovan anförda skälen för eftergift av skatt torde i särskild grad kunna

åberopas beträffande personalföreningarna. Här lärer beskattningen t. o. m.

kunna föranleda, att en del redan befintliga föreningar upplösas. Då det vidare

kan göras gällande, att vissa personalföreningar egentligen äro att betrakta

som »kooperativa inköpsgrupper», där lottningen är till endast för att

bestämma i vilken ordning inköpta konstverk skola fördelas bland medlemmarna,

kan det i en del fall bliva besvärligt att avgöra, om ett verkligt lotteri

föreligger eller ej. Beträffande de av personalföreningarna anordnade konstlotterierna

torde sålunda undantag från lotterivinstbeskattningen böra medgivas.

Emellertid torde den föreslagna undantagsbestämmelsen knappast böra

begränsas till att avse endast personalföreningarna. Även i fråga om åtskilliga

konstlotterier av mera allmän karaktär synes det i lika mån befogat att

medgiva motsvarande undantag. Tvekan lärer i själva verket icke behöva

föreligga annat än beträffande de största konstlotterierna, där vinstvärdena

kunna vara relativt höga. De sist åsyftade konstlotterierna äro emellertid så

pass fåtaliga, att det knappast kan anses tillräckligt motiverat att utesluta dem

från undantagsbestämmelsen. Härtill kommer att det skulle bliva förenat

med betydande svårigheter att uppdraga en skiljelinje mellan de olika slagen

av konstlotterier. Det vill därför synas lämpligast att låta skattefriheten omfatta

samtliga av konstföreningar för medlemmarna anordnade konstlotterier.

Därest lottförsäljning sker till utomstående, bör däremot skattefrihet

icke äga rum.

På grund av vad sålunda anförts synes bestämmelse böra meddelas örn

att vinst vid utlottning av konstverk inom förening, vars syfte iir alt främja

intresset för bildande konst, skall undantagas från lotterivinstskatt. Författningsmässigt

synes detta böra ske genom att bland de i 1 ij första stycket

lotterivinstskatteförordningen uppräknade skattefria vinsterna upptages även

sådan vinst.

Författningsändringen torde böra träda i kraft omedelbart efter det författningen

utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.-ts proposition nr 44.

Remissyttranden. Över berörda promemoria lia, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Västmanlands län, chefen för nationalmuseum, konstnärernas

riksorganisation och Sveriges allmänna konstförening.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har i princip tillstyrkts

eller i vart fall lämnats utan erinran i flertalet yttranden. Endast länsstyrelserna

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län lia ställt sig avvisande

till förslaget, förstnämnda länsstyrelse dock endast såvitt angår förslaget

om utsträckande av skattebefrielsen till att avse även andra konstföreningar

än personalföreningar.

Av innehållet i yttrandena må följande här återgivas.

Kammarrätten förklarar sig hysa principiella betänkligheter mot att undantaga

vissa lotterivinster från beskattning enligt lotterivinstskatteförordningen

men finner sig likväl icke böra framställa annan erinran mot det

framlagda författningsförslaget än att nied den avfattning detsamma erhållit

tvekan möjligen kan uppkomma, huruvida den föreslagna skattefriheten skall

avse icke blott föreningar, som uteslutande lia till syfte att främja intresset

för bildande konst, utan jämväl sådana föreningar, som jämte dylikt syfte

även ha annat ändamål.

Statskontoret lämnar förslaget i och för sig utan erinran men framhåller,

att liknande skäl för skattebefrielse torde kunna åberopas även av andra

lotteriföretag, vilka anordnas under samma betingelser som konstlotterierna.

Statskontoret ifrågasätter därför, om icke en klarare avgränsning av undantagen

skulle vinnas, därest den föreslagna undantagsbestämmelsen gåves en

utformning, som medgåve skattebefrielse för varje föreningslotteri, där intäkterna

helt disponeras för inköp av vinster att utlottas bland medlemmarna,

och lotteriet sålunda icke har till syfte att tillföra föreningen som sådan

någon ekonomisk vinst.

Generalpoststyrelsen anför:

Såsom i promemorian framhålles, torde ett eftergivande av lotterivinstskatten

beträffande konstföreningarnas utlottning av konstverk vara av ringa

statsfinansiell betydelse. Detta gäller i särskilt hög grad de s. k. personalföreningama.

Olika sådana föreningar ha under hand förklarat, att uttagande

av lotterivinstskatt vid utlottning av konstverk inom konstföreningarna skulle

komma att medföra, att föreningarna upplöstes. En sådan verkan av lotterivinstbeskattning

av de ifrågavarande konstlotterierna förefaller generalpoststyrelsen

sannolik. Vad angår personalföreningama synes sålunda lotterivinstskatten

knappast komma att inbringa staten någon inkomst. Med hänsyn

till svårigheten att uppdraga en gräns i skattetekniskt hänseende mellan

de olika slagen av konstföreningar, synes emellertid befrielse från skyldighet

att erlägga lotterivinstskatt, därest dylik befrielse överhuvud anses böra

ifrågakomma, böra utsträckas till samtliga konstföreningar. Till följd av de

i promemorian omförmälda särskilda skäl, som beträffande konstföreningarna

kunna åberopas för befrielse från skyldighet att erlägga lotterivinstskatt,

torde några icke önskvärda konsekvenser av dylik befrielse icke behöva

befaras med avseende å andra lotterier. Då därtill kommer, att konstför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

9

eningarnas verksamhet säkerligen i hög grad bidrar till konstintressets och

konstsinnets väckande och bibehållande hos folket, vill generalpoststyrelsen

för sin del tillstyrka bifall till det i den remitterade promemorian framlagda

förslaget.

Överståthållarämbetet tillstyrker förslaget och yttrar vidare:

Den ifrågasatta befrielsen från lotterivinstskatten för de s. k. konstlotterierna

har bland annat motiverats med att omläggningen av lotterivinstbeskattningen

avsevärt försvårat möjligheterna för konstföreningarna att fullfölja

sina kulturgagnande syften. Då liknande skäl för skattebefrielse torde

kunna åberopas även av andra lotteriarrangörer, som anordna lotterier för

att kunna fullfölja sina kulturella eller välgörande ändamål, skulle ämbetet

ställt sig synnerligen tveksamt till förslaget, därest icke även andra vägande

skäl för en befrielse kunnat åberopas. Dessa skäl äro i främsta rummet tilllämpliga

på de under senaste åren i allt större utsträckning bland personalen

vid olika verk och företag bildade konstföreningarna, vilka i själva verket

ofta hava karaktären av kooperativa inköpsföreningar, där lotteriförfarandet

endast tillgripes för att fördela de inköpta konstverken bland medlemmarna.

Syftet med dessa lotterier är således icke att ett överskott skall uppstå för

lotteriarrangören, utan de influtna avgifterna användas så gott som helt och

hållet för inköp av konstverk. På grund härav hava dessa konstlotterier icke

någon fördel av den i samband med införandet av de nya beskattningsbestämmelserna

anvisade möjligheten att få inräkna skattebeloppen i vinstvärdet,

så att överskottet med samma omslutning ändock skulle bliva detsamma

som tidigare. Vidare är insatsen från de olika deltagarna i allmänhet större

i förhållande till omslutningen än vid de egentliga lotterierna. Härtill kommer

att antalet vinster med ett värde överstigande etthundra torde vara förhållandevis

stort i konstlotterierna, varför lotterivinstbeskattningen skulle

komma att drabba dessa lotterier hårdare än andra lotterier av samma storlek.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att medgivande av undantag

av ifrågavarande beskaffenhet bör ske med stor försiktighet, men att de s. k.

personalföreningarna i varje fall synas kunna befrias från lotterivinstskatten.

Genom att erlägga skatten skulle dessa sammanslutningar få minskade möjligheter

att åt medlemmarna förvärva konstverk, och dessutom torde ett stort

antal av dem närmast vara att anse som inköpscentraler eller rent av som ett

slags sparklubbar. Länsstyrelsen anför vidare:

Den ledande principen vid tillkomsten av många av dessa föreningar kan

nämligen antagas hava varit den, att varje medlem så småningom skulle åtminstone

i huvudsak erhålla full valuta för sina inbetalningar. Erläggandet

av medlemsavgifter blir under sådana förhållanden jämförligt med att medlemmarna

årligen i bank insätta en mot insatsbeloppet svarande penningsumma

för att i sinom tid för denna inköpa konstföremål. Därest de förfarit

så, hade de disponerat penningarna i sin helhet för ändamålet. Systemet

med utlottning är endast medlet att avgöra den inbördes ordning, i vilken

medlemmarna skola liga åtnjuta resultatet av föreningens verksamhet, och

torde kommit till användning därför, att det samtidigt verkar stimulerande

på medlemmarnas intresse genom möjligheten för medlem att få sin önskan

att äga ett konstverk uppfylld kanske åtskilliga år innan så kunnat ske, örn

han endast haft de egna besparingarna att lita till. Detta för personalföreningarna

utmärkande förhållande vill länsstyrelsen för sin del i detta sammanhang

tillmäta stor betydelse. Det kan visserligen invändas, att ej alla

Bihang till riksdagens protokoll 194(1. 1 saini. Nr 44. ‘4

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

föreningar av ifrågavarande slag hava nu angiven karaktär. Med hänsyn till

svårigheten att åtskilja de olika slagen personalföreningar synes undantaget

emellertid böra avse samtliga sådana föreningar.

Om länsstyrelsen sålunda anser sig kunna tillstyrka, att konstlotterier,

anordnade av s. k. personalföreningar, befrias från skyldigheten att erlägga

lotterivinstskatt, vill länsstyrelsen ifrågasätta, örn fog föreligger att utsträcka

befrielsen att gälla även lotterier, anordnade av andra slag av konstföreningar.

I allmänhet torde det här röra sig örn föreningar, där medlemskapet icke

är begränsat till viss krets, utan i vilka envar, som så önskar, kan ingå som

medlem. Och det torde oftast vara så, att man blir medlem uteslutande eller

i varje fall huvudsakligen för att få deltaga i lotteriet. Medlemskortet är

med andra ord icke något annat än en lottsedel. Dessa konstlotterier synas

fördenskull böra jämställas med lotterier, vars lotter utbjudas till allmänheten,

och på den grund lika litet som dessa komma i åtnjutande av den föreslagna

skattefriheten, oavsett att även beträffande dem kan åberopas, att

lotteriskatten drabbar lotteriets anordnare och icke enbart vinnarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida frihet

från såväl lotterivinstbeskattning som inkomstbeskattning vid förvärv av

konstverk genom lotteri kan anses grundad på bärande sakliga skäl. Sådan

frihet borde i varje fall begränsas att avse vinster inom visst värde, förslagsvis

understigande 500 kronor, varför frågan örn ändrad lydelse av 19 §

kommunalskattelagen i detta sammanhang borde upptagas till övervägande.

Länsstyrelsen anför vidare:

De ifrågavarande personalföreningarna för konstinköp torde icke sällan

erhålla bidrag till sin verksamhet från vederbörande företag. Då frågan om

personalföreningarnas ställning i taxeringshänseende nu tages under allmän

omprövning, är det önskvärt att sådana bidrags behandling i taxeringshänseende

även blir uppmärksammad.

Enligt de nya grunderna för lotteribeskattning skulle möjligheten till

skattelindring genom avdrag hos företaget för bidrag motsvara ett värde

för aktiebolag av i regel omkring 40 procent och sålunda vara större än

lotteribeskattningen örn 20 procent å vinsternas ökade värde. Det kan vara

tveksamt, om ifrågavarande möjlighet till ökad skattelindring bör tillåtas.

I den mån vinst, när den utfaller, skulle tagas till beskattning hos vinnaren

genom vanlig inkomstbeskattning synes någon erinran i sak icke vara att

framställa mot att företagets bidrag godkännes till avdrag såsom en för företaget

avdragsgill personalkostnad. Under denna förutsättning kommer i

princip icke någon dold förmån från bolaget till de anställda att undanhållas

från inkomstbeskattning. De betänkligheter, som då möjligen kvarstå,

hänföra sig endast till den taxeringstekniska svårigheten att vinna kontroll

över vinsternas beskattning.

Skulle åter de utfallna vinsterna komma att befrias från beskattning såväl

hos konstföreningarna i form av lotteriskatt som hos dess medlemmar i

form av inkomstbeskattning, kommer saken i annat läge. Att här godkänna

företagets avdragsrätt. om den mottagande föreningen eller dess medlemmar

icke beskattas för beloppet, bör enligt länsstyrelsens mening icke ifrågakomma.

Departementschefen. Jag har intet att erinra mot att befrielse från den

särskilda lotterivinstskatten medgives i fråga om s. k. personalföreningar

och därmed jämförliga konstföreningar. Däremot kan viss tvekan råda, om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

11

skattebefrielse bör medgivas även såvitt angår övriga konstföreningar. Med

hänsyn till konstföreningarnas kulturgagnande verksamhet och frågans ringa

statsfinansiella betydelse har jag emellertid för egen del ansett mig böra biträda

det i promemorian framlagda förslaget, enligt vilket dylik skattebefrielse

skall åtnjutas såvitt angår konstföreningar överhuvud taget. Såsom

i promemorian framhållits bör skattebefrielse få åtnjutas endast vid utlottning

av konstverk inom vederbörande förening och sålunda icke i det fall

att lottförsäljning sker till utomstående.

I departementspromemorian föreslås, att skatt icke skall utgå å vinst vid

utlottning av konstverk inom förening, vars »syfte är att främja intresset

för bildande konst». Gentemot den sålunda föreslagna avfattningen har kammarrätten

anmärkt, att tvekan kunde uppkomma huruvida skattefriheten

avsåge även andra föreningar än dem som uteslutande hade till syfte att

främja nämnda intresse. Enligt min mening bör emellertid skattebefrielsen

avse endast vinstutlottning inom förening, vars enda syfte är att främja intresset

för eller eljest stödja den bildande konsten.

Den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berörda frågan om vederbörande

företag är berättigat till avdrag såsom för personalkostnad för bidrag,

som lämnats till en vid företaget bildad konstförening, torde få överlämnas

till rättstillämpningen för besvarande. Frågan om beskattningen av

dylika bidrag torde för övrigt, då enligt vad jag inhämtat företagen i allmänhet

icke lämna vederbörande konstföreningar bidrag till verksamheten

— eller i vart fall icke bidrag av nämnvärd omfattning — knappast hava någon

praktisk betydelse.

Statskontoret har ifrågasatt om icke liknande skattebefrielse, som nu

föreslås i fråga om konstföreningar, borde medgivas jämväl beträffande

andra föreningslotterier, däri intäkterna helt disponerades för inköp av

vinster att utlottas bland medlemmarna. En dylik generell undantagsregel

anser jag mig emellertid icke nu böra förorda.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28

september 1928 (nr 376) örn särskild skatt d vissa lotterivinster.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den .28 september 1928 a1 i texten
  2. BevU 1946:12 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten