Sök i Ratio Lex

Angående livränta åt Carl Johan Eric Tersmeden m. m

1946-01-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:50, Angående livränta åt Carl Johan Eric Tersmeden m. m

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 50.

5

Nr 50.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående livränta

åt Carl Johan Eric Tersmeden m. m.; given

Stockholms slott den 25 januari 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ällan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, följande.

l:o.

Under militärtjänstgöring hösten 1939 insjuknade löjtnanten i Svea livgardes

reserv Carl Johan Eric Tersmeden i barnförlamning under sådana

förhållanden, att samband mellan sjukdomen och tjänstgöringen torde få

anses föreligga. Genom brev den (5 december 1940 tillerkände Kungl. Majit

Tersmeden ersättning för vissa kostnader i anledning av sjukdomen med

766 kronor. Sedan Tersmeden i en den 28 maj 1943 överlämnad skrift anhållit

om ytterligare ersättning, tillerkändes Tersmeden genom brev den 8

oktober 1943 ersättning för ytterligare kostnader med 1 898 kronor 75 öre.

Vidkommande frågan om ersättning i övrigt förklarade Kungl. Majit Sig

2571 45

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

vilja framdeles, efter framställning till riksdagen, meddela beslut. I detta

avseende har riksdagen — på därom av Kungl. Majit i proposition 1944: 66

(punkt 7:o) gjord framställning — enligt skrivelse 1944: 135 medgivit, att

Tersmeden finge från fjärde huvudtitelns anslag till bidrag till ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, uppbära, förutom

sjukpenning med 1 419 kronor, livränta för tiden deli 16 mars 1941—

den 15 september 1944, beräknad efter 2 000 kronor för år till och med den

15 september 1942 och därefter efter 1 000 kronor för år jämte 15 % dyrtidstillägg

å sålunda utgående livränta. Beträffande ersättningsfrågan i övrigt

torde få hänvisas till nämnda proposition.

Hos Kungl. Majit har Tersmeden den 26 november 1944 anhållit örn

ytterligare ersättning i anledning av sjukdomen och därvid anfört i huvudsak

följande.

Efter den 15 september 1944 hade han ej erhållit någon ersättning. För

att i möjligaste mån förbättra sitt tillstånd och minska invaliditeten hade

han undergått fortsatt specialbehandling. Han hade numera även fortsatt

sina år 1939 avbrutna studier och lyckats avlägga civiljägmästarexamen, men

genom sjukdomen hade hans examen fördröjts med omkring tre och ett

halvt år. Oaktat Tersmedens allmäntillstånd vore gott, vore till följd av invaliditeten

hans arbets- och utkomstmöjligheter nedsatta med 50 %. Han

kunde endast långsamt förflytta sig med stöd av två käppar kortare sträckor

och vore alltjämt beroende av invalidvagn, som åsamkade honom betydande

kostnader i underhåll. Trots goda vitsord hade han på grund av sjukdomen

ej kunnat erhålla avlönad anställning hos domänstyrelsen eller i privat tjänst.

Hans möjligheter att efter eventuella ytterligare studier eller oavlönad privat

tjänstgöring erhålla avlönad privat anställning syntes ovissa. I anslutning till

det anförda hemställde Tersmeden dels örn ersättning för havda kostnader, bland

annat för inköp av invalidvagnen, samt för försenade utkomstmöjligheter,

med tillhopa 11 630 kronor 63 öre, dels ock örn livränta från den 16 september

1944. Livräntan borde kompensera Tersmedens minskade utkomstmöjligheter.

Henna minskning överstege betydligt 2 000 kronor per år.

I intyg den 23 oktober 1944 har rektorn vid skogshögskolan G. Lundberg

vitsordat, att Tersmedens examen torde lia fördröjts omkring tre och

ett halvt år genom sjukdomen, ävensom med stöd av ett av överläkaren och

docenten S. Orell den 19 oktober 1944 utfärdat läkarintyg framhållit, att

Tersmedens rörelseförmåga vore nedsatt med cirka 50 %, vilket gjorde

Tersmeden oförmögen till aktiv praktisk skogstjänst. Till följd härav kunde

Tersmeden ej erhålla fast statlig anställning och även vid en eventuell privat

anställning måste invaliditeten inverka menligt i löneavseende. Orell

har i sitt intyg framhållit, att Tersmedens arbets- och utkomstmöjligheter

syntes kunna beräknas till 50 % av det normala.

Jiiksförsäkrin

Med stöd av Orells intyg funne anstalten, att Tersmedens arbetsförmåga

från den 16 september 1944 tills vidare borde anses nedsatt med hälften.

På grund härav syntes livränta böra utgå jämväl för tiden från den 16 september

1944 förslagsvis tills vidare med 1 000 kronor för år räknat. Jämlikt

kungörelsen den 30 juni 1943 angående dyrtid stillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m., utginge å

livränta, som enligt 1927 års militärersättningsförordning tillkomme vid för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

svarsväsendet fast anställd, "vilken drabbats av sjukdom före den 1 januari

1941, dyrtidstillägg med 20 % för tiden till och med den 31 december 1945,

under förutsättning att invaliditetsgraden uppginge till minst tre tiondelar.

Motsvarande dyrtidstillägg syntes jämväl böra utgå till Tersmeden. Då

Tersmeden torde förbli invalid under sin återstående livstid, syntes det anstalten

lämpligt, att anstalten erhölle Kungl. Maj:ts bemyndigande att för

framtiden tillerkänna honom ersättning enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Beträffande Tersmeden ersättningsanspråk i övrigt tillstyrkte anstalten

viss ersättning för läkarintyg, varemot Tersmedens övriga ersättningsanspråk,

såsom redan prövade, ej borde föranleda någon åtgärd.

Försvarets sjukvårdsförvaltning tillstyrker livränta med dyrtidstillägg enligt

riksförsäkringsanstaltens förslag samt föreslår härjämte viss mindre ersättning

för specialbehandling m. m.

Försvarets civilförvaltning, som uttalat sig allenast i livräntefrågan, har i

skrivelse den 23 februari 1945 biträtt riksförsäkringsanstaltens förslag och

hemställt, att anstalten måtte bemyndigas att från och med den 16 september

1944 tills vidare utgiva livränta enligt grunderna för militärersättningsförordningen.

Statskontoret har tillstyrkt civilförvaltningens framställning.

Sedermera har civilförvaltningen i skrivelse den 12 oktober 1945, efter

förnyat hörande av riksförsäkringsanstalten och sjukvårdsförvaltningen, upptagit

ersättningsfrågan till slutlig behandling. Civilförvaltningen har därvid

anslutit sig till följande uttalande av riksförsäkringsanstalten:

Tersmeden skulle, därest brevet den 23 juli 1940 med provisoriska bestämmelser

örn särskilda förmåner åt viss personal vid försvarsväsendet,

som drabbats av kroppsskada, varit å honom tillämpligt, jämlikt grunderna

i 1927 års militärersättningsförordning för drift och reparation av invalidvagnen

ha tillerkänts sådant livräntetillägg, som omförmäldes i 6 § 2 a) i

förordningen, att utgå tills vidare från och med den 12 november 1942 och

med ett belopp av för närvarande 46 kronor för år. Utbetalningen av livräntetillägget

skulle lia ägt rum samtidigt med den livränta, som skulle utgått

till Tersmeden.

Civilförvaltningen, som föreslagit viss ytterligare engångsersättning till

Tersmeden för specialbehandlingar och läkarintyg, har i överensstämmelse

med riksförsäkringsanstaltens förslag hemställt, att anstalten måtte bemyndigas

utgiva angivna livräntetillägg från och med den 12 november 1942

tills vidare.

Genom brev den 26 oktober 1945 har Kungl. Majit i enlighet med civilförvaltningens

förslag tillerkänt Tersmeden ersättning för specialbehandlingar

och läkarintyg med 194 kronor. I livräntefrågan ville Kungl. Majit

däremot framdeles meddela beslut.

Av det anförda framgår att Tersmedens sjukdom torde få anses ådragen

under militärtjänstgöring, på grund varav livränta tillerkänts honom till följd

av invaliditet för tiden till och med den 15 september 1944. Såsom av nu

föreliggande utredning framgår torde Tersmeden förbli invalid under sin åter
-

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

stående livstid. På grund härav är det skäligt, att Tersmeden erhåller invalidersättning

även för tiden efter den 15 september 1944. Jag anser mig

böra föreslå, att Tersmeden i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag

tillerkännes ersättning enligt grunderna för militärersättningsförordningen,

nämligen dels livräntetillägg för invalidvagn under tiden den 12 november

1942—den 15 september 1944 dels ock livränta med vederbörliga tillägg

(bland annat livräntetillägg för invalidvagn) från och med den 16 september

1944 tills vidare. Ersättningen bör bestridas från fjärde huvudtitelns anslag

Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att löjtnanten i Svea livgardes reserv Carl Johan Eric Tersmeden

må, enligt grunderna för militärersättningsförordningen,

från fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

uppbära dels livräntetillägg för invalidvagn för tiden den 12

november 1942—den 15 september 1944, dels ock livränta med

vederbörliga tillägg från och med den 16 september 1944 tills

vidare.

2:o.

Värnpliktige nr 214—61—1923 Elof Albin Zetterlund fullgjorde under

hösten 1941 beredskapstjänstgöring vid ett till Kiruna förlagt luftvärnsförband.

Lördagen den 4 oktober erhöll Zetterlund permission från klockan

sex eftermiddagen till klockan två på natten och besökte i samband härmed

en dansbana i Polkets park i Kiruna. På återväg till förläggningen efter

klockan tolv på natten tilldelades Zetterlund på allmän plats av en spritpåverkad

värnpliktig vid namn Tervaniemi ett kraftigt knytnävsslag i huvudet.

Slaget och fall mot marken medförde svår kroppsskada, nämligen huvudskador

med efterföljande fullständig dövhet på båda öronen och rubbningar

i balanssinnet. Fältkrigsrätten vid Gällivare försvarsområdesstab dömde

genom utslag den 1 juli 1942 Tervaniemi till straffarbete i åtta månader

och förpliktade honom att till Zetterlund utge ersättning för sveda och värk

med 1 500 kronor samt ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Krigsrättens

utslag har vunnit laga kraft.

Zetterlund, som icke kunde utfå någon ersättning av Tervaniemi, anhöll

hos riksförsäkringsanstalten örn ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning.

Riksförsäkringsanstalten avslog ersättningsyrkandet, varvid anstalten anförde

i huvudsak: I 2 § 2. 1927 års militärersättningsförordning stadgas: »Militärtjänstgöring

anses hava varit för handen endast under tid, då den skadade

för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss

ort eller i föreskriven ordning varit stadd på marsch eller annan färd eller

då den skadade i annat fall än nyss nämnts varit stadd på färd till eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.

från militärtjänstgöringen samt färden föranletts av oell stått i omedelbart

samband med tjänstgöringen». Då emellertid ifrågavarande olycksfall icke

inträffat under sådana förhållanden, Ilar riksförsäkringsanstalten funnit ersättning

i anledning av olycksfallet icke kunna tillerkännas Zetterlund.

Zetterlund anförde besvär hos försäkringsrådet och framhöll därvid i huvudsak

följande.

Till följd av misshandeln hade han blivit fullständigt döv på båda öronen.

— Under förläggningen i Kiruna hade han tillhört en automatkanontropp

såsom avståndsmätare. Vid förbandet fanns två avståndsmätare och en av

dem skulle alltid vara i tjänstgöring (första beredskap). Den andre kunde

erhålla permission, men vistelseorten skulle vara känd och han skulle kunna

inställa sig till tjänstgöring inom två timmar. Den lördagspermission Zetterlund

vid avsedda tid erhöll avsåg vistelse inom förläggningsorten, Kiruna

samhälle. Zetterlund hade muntligen anmält till förbandschefen, att han

ämnade besöka Folkets park. Vid sin prövning av ersättningsfrågan hade

riksförsäkringsanstalten tydligen fäst avgörande vikt vid att Zetterlund åtnjutit

permission. Enligt Zetterlunds åsikt syntes emellertid för att ersättning

skulle kunna utgå icke nödvändigt att olycksfallet stöde i samband

med militärövningar. Avgörande vore i stället att den värnpliktige, då

olycksfallet inträffade, vore så bunden i sin rörelsefrihet att han ej utan

tillstånd finge avlägsna sig från viss ort. I detta avseende vore att märka

att permission och fritidsområde reglerades på ett helt annat sätt under

fredstjänstgöring än under förstärkt försvarsberedskap. Vid beredskap vore

den värnpliktige på helt annat sätt bunden även under permission. Zetterlund

hade ju sålunda måst uppge var han vistades och måste kunna inställa

sig inom två timmar. Han hade därför varit förhindrad att själv bestämma

sin vistelseort och måste därför även under permissionen anses lia varit i

tjänstgöring. Zetterlund yrkade därför ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Försäkringsrådet fann ej skäl att göra ändring i riksförsäkringsanstaltens

beslut. Över försäkringsrådets utslag kunde klagan ej föras.

Zetterlund har nu anhållit örn ersättning för skadan och därvid framhållit

huvudsakligen följande.

Zetterlund vidhölle, att han, även om han åtnjutit permission med rätt

att vistas borta några timmar från pjäsplatsen, varit bunden att uppehålla

sig inom fritidsområdet, Kiruna. Kiksförsäkringsanstaltens tolkning av ersättningsfrågan

syntes alltför restriktiv och Zetterlund borde lia tillerkänts

ersättning. Till följd av skadan hade Zetterlund icke kunnat återgå till

sitt civila yrke såsom hotellvaktmästare utan nödgats anlita fattigvård för

att erhålla ett nödtorftigt underhåll. Det vore bittert och oriittvist, örn

Zetterlund till följd av den under beredskapen ådragna skadan under återstående

livstid skulle vara hänvisad till fattigvården för familjens försörjning.

För övrigt syntes det oriktigt, att hemortskommunen skulle nödgas

lämna bidrag för en skada, som staten närmast borde svara för. Enär

Zetterlund före misshandeln varit fullt frisk och arbetsför men nu vore invalid,

yrkade han av statsmedel ersiittning att utgå retroaktivt från dagen

för olycksfallet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas att Zetterlund, som iir född år 1903,

är gift och i äktenskapet har tre minderåriga barn födda år 1936, 1938 och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

1941, att han i sitt civila yrke som hotellvaktmästare i Kramfors haft en

lön av omkring 300 kronor i månaden samt att Zetterlund för närvarande

bodde i en mindre fastighet och där skötte eldning och snöskottning m. m.

Fiksförsäkringsanstalten har framhållit följande.

Biksförsäkringsanstalten ansåge sig icke kunna tillstyrka ansökningen

med hänsyn till de konsekvenser bifall till densamma skulle kunna medföra.

Därest emellertid Kungl. Majit skulle finna skäl vidtaga åtgärder för beredande

av viss ersättning av statsmedel åt Zetterlund, hade anstalten införskaffat

utredning för fastställande av den ersättning, som vid tillämpning

av militärersättningsförordningen för närvarande skulle utgått till Zetterlund,

nämligen läkarintyg rörande hans nuvarande tillstånd samt uppgifter angående

lians arbets- och inkomstförhållanden m. m. Av utredningen framginge,

att Zetterlund lede av dövhet å båda öronen samt av huvudvärk och

balansrubbning såsom följd av olycksfallet och vidare att han, som vid tiden

för olycksfallet varit anställd som hotellvaktmästare, efter olycksfallet genomgått

kurs i maskinskrivning och sökt lära sig skomakeri men icke kunnat

förskaffa sig någon arbetsinkomst. Med stöd av utredningen och i samråd

med sin överläkare, professorn A. Troell, ansåge anstalten Zetterlunds arbetsförmåga

nedsatt till följd av olycksfallet med för närvarande 66 2ls %. Därest

militärersättningsförordningen varit tillämplig, skulle till Zetterlund, vars

årliga arbetsförtjänst skulle antagits utgöra 2 160 kronor, utgått livränta med

för närvarande 960 kronor för år. A livräntan skulle under innevarande

år utgått dyrtidstillägg med 40 %.

Försvarets civilförvaltning har efter samråd med försvarets sjukvårdsförvaltning

anfört följande.

Sjukvårdsförvaltningen hade i sitt utlåtande tillstyrkt, att Zetterlund

måtte beredas ersättning i anledning av sin invaliditet, som sjukvårdsförvaltningen

ansåge vara en direkt följd av skadan. I likhet med riksförsäkringsanstalten

ansåge sig emellertid civilförvaltningen förhindrad tillstyrka

framställningen. Den omständigheten att Zetterlund, därest skadan inträffat

den 1 juli 1944 eller senare på grund av genomförd författningsändring

kunde antagas lia varit berättigad till ersättning enligt militärersättningsförordningen,

funne ämbetsverket, med hänsyn till de konsekvenser bifall

till ansökningen kunde befaras medföra, icke böra tillmätas betydelse i

detta sammanhang. — Med hänsyn å andra sidan till de ömmande omständigheterna

och de synbarligen jämväl för framtiden kvarstående allvarliga

följderna av skadan, ville civilförvaltningen ifrågasätta, örn icke Zetterlund

borde beredas tillfälle till omskolning jämlikt bestämmelserna i Kungl.

Maj:ts brev den 25 maj 1945, angående riksdagens skrivelse nr 156 i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition angående omskolning av i militärtjänst

skadade m. m., oberoende av den omständigheten, att Zetterlund icke vore

att anse såsom under militärtjänstgöring skadad i den mening som avsåges

i berörda brev.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka ansökningen ävensom

framhållit, att arbetsmarknadskommissionen syntes böra höras beträffande

omskolningsfrågan.

Statens arbetsmarknadskommission har framhållit följande.

Enligt 2 § 2 mom. militärersättningsförordningen, i lydelse före de

genom SFS 1944:316 vidtagna ändringar, ansåges militärtjänstgöring ha

varit för handen endast under tid, då den skadade för fullgörande av värn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

plikt eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven

ordning varit stadd på färd till eller från tjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen. Efter

förenämnda ändringar ansåges militärtjänstgöring vara för handen jämväl

under tid då värnpliktig i omedelbart samband med tjänstgöringen lovligen

uppehållit sig å allmän plats eller för allmänheten tillgänglig lokal inom

tjänstgöringsorten eller den omgivning därav där personal tillhörande manskapet

vanligen vistades under fritid.

Zetterlund hade ådragit sig skadan år 1941. Enligt då gällande lydelse

av 2 § 2 mom. militärersättningsförordningen hade olycksfallet icke inträffat

under militärtjänstgöring, varför ersättning icke kunnat tillerkännas Zetterlund.

Örn olycksfallet däremot inträffat efter den 1 juli 1944 då SFS

1944: 316 trätt i kraft, torde kunna antagas, att ersättning enligt militärersättningsförordningen

kunnat beviljas Zetterlund. Med hänsyn härtill samt

det orsakssammanhang, som i vart fall måste anses föreligga mellan skadan

och militärtjänstgöringen, ävensom i övrigt ömmande omständigheter torde

Zetterlund böra tillerkännas ersättning i enlighet med i militärersättningsförordningen

angivna grunder. Kommissionen funne förhållandena i ärendet

vara sådana, att kommissionen icke för sin del i likhet med civilförvaltningen

kunde finna ett bifall förenat med några större konsekvenser.

I anslutning härtill har arbetsmarknadskommissionen tillstyrkt proposition

örn ersättning till Zetterlund enligt grunderna för militärersättningsförordningen.

Beträffande frågan örn omskolning har kommissionen framhållit, att såsom

förutsättning för omskolning gällde, att vederbörande drabbats av skada

som medförde rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen eller

därmed jämställda författningar. Därest Zetterlund komme att tillerkännas

ersättning enligt grunderna för militärersättningsförordningen, förutsatte

kommissionen, att omskolning jämväl skulle kunna beredas honom. Medgivande

härtill syntes för dylikt fall av Kungl. Majit kunna lämnas utan

riksdagens hörande.

Av det anförda framgår att riksförsäkr ingsån stalten och försäkringsrådet Departementsfunnit

ersättning icke kunna tillerkännas Zetterlund jämlikt militärersätt- chefen.

ningsförordningen i dess lydelse vid den tid skadan inträffade. Med hänsyn

till de förhållanden under vilka skadan uppkommit och med beaktande av Zetterlunds

omfattande försörjningsskyldighet och svaga ekonomiska ställning

finner jag likväl skäligt, att Zetterlund erhåller ersättning enligt grunderna

i militärersättningsförordningen. Omständigheterna i detta fall äro ovanliga»

varför jag i likhet med arbetsmarknadskommissionen finner bifall till Zetterlunds

ansökning knappast kunna få större prejudicerande betydelse.

Ersättningen bör bestridas från anslaget Bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Som villkor för

utbetalande av ersättningen bör gälla, att Zetterlund till motsvarande del

å kronan överlåter sin rätt till skadestånd gentemot den vållande.

Därest ersättning enligt militärersättningsförordningen tillerkännes Zetterlund,

torde omskolningsfrågan kunna prövas av Kungl. Majit.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

att till Elof Albin Zetterlund må på grund av angivna skada

från fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgå ersättning enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

3:o.

Värnpliktige nr 3872—45—1935 Karl Gustav Willielm Lange, som är född

år 1915, fullgjorde militärtjänstgöring under tiden den 16 maj—den 14 juni

1939, den 2 september—den 17 november 1939 samt den 12 april—den 7

september 1940. Under sistnämnda period sjukskrevs Lange på grund av

plattfotbesvär och överfördes till handräckningstjänst. I övrigt var Lange

under militärtjänstgöringen sjukskriven endast en kortare tid för ögonskada.

Lange insjuknade i slutet av januari 1941 med influensasymptom och befanns

den 14 februari 1941 lida av lungtuberkulos. Han vårdades å sanatorium

under tiden mars—juli 1941. Sedan han utskrivits från sanatoriet

och vilat ytterligare några månader, arbetade han till i juni 1943, då sjukdomen

ånyo utbröt. Efter vistelse på landet vårdades han åter på sanatorium

under tiden september 1943—oktober 1944 samt undergick därvid

revbensoperationer.

Hos riksförsäkringsanstalten anhöll Lange örn ersättning på grund av

sjukdomen, som han ansåg ådragen under militärtjänstgöringen.

Kiksförscikringsanstalten infordrade utredning rörande Langes hälsovårdsförhållanden

m. m. Lange framhöll därvid, att han efter utryckningen i

september 1940 besvärats av svår hosta samt haft feber och trötthetskänsla.

Under beredskapstiden hade han hos läkare klagat över trötthet men

endast erhållit marschbefrielse.

Genom beslut den 8 februari 1945 fann riksförsäkringsanstalten, jämlikt

23 § i 1927 års militärersättningsförordning, Langes rätt till ersättning

enligt förordningen förverkad, enär icke inom en tid av tre ar från sjukdomens

yppande underrättelse jämlikt 14 § i förordningen blivit lämnad

örn sjukdomen eller denna blivit anmäld i riksförsäkringsanstalten.

Försäkringsrådet, där Lange anförde besvär, fann ej skäl göra ändring i

riksförsäkringsanstaltens beslut. Över utslaget kunde klagan ej föras.

Sedermera har Lange hos Kungl. Majit anhållit örn ersättning på grund

av sin sjukdom och därvid anfört i huvudsak följande.

Kiksförsäkringsanstalten hade framhållit, att underrättelse eller anmälan

örn sjukdomen ej lämnats inom föreskriven tid. Anledningen till denna

underlåtenhet vore den, att en läkare på Söderby sjukhus, där Lange intogs

i mars 1941, på förfrågan av Lange uppgav, att Lange ej kunde påräkna

ersättning från riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten har anfört följande.

Därest Kungl. Majit skulle finna skäligt, att Lange, utan hinder därav

att ansökning örn ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ersättning enligt grunderna i militärersättningsförordningen, för den händelse

sjukdomen skulle kunna anses ådragen under militärtjänstgöring, hade anstalten

införskaffat utredning rörande Langes hälsotillstånd m. m. under

tiden den 8 september 1940 — den 14 februari 1941, då tuberkulos konstaterades.

Härav framginge, bland annat, att Lange under sagda tid varit anställd

i tapetaffär, vilken anställning han innehaft sedan år 1932. Med anledning

av en uppgift att en syster till Lange lede av lungtuberkulos, hade

Lange meddelat, att systern insjuknat i tuberkulos under våren 1940 samt

att han under åren 1940 och 1941 endast vid enstaka och kortvariga tillfällen

sammanträffat med henne. Med stöd av vad sålunda förevarit hade anstalten

funnit det icke ådagalagt men icke helt uteslutet, att Langes lungsjukdom

ådragits under hans militärtjänstgöring.

Av en den 15 augusti 1945 verkställd undersökning rörande Langes ekonomiska

förhållanden inhämtas följande.

Lange hyr bostad hos sin moder men vistas för närvarande som konvalescent

på landet. Lange har varit anställd som lagerarbetare i nämnda

tapetaffär men slutade anställningen år 1942 emedan arbetsplatsen, en källarlokal,

varit olämplig på grund av hans sjukdom. Under anställningen hade

han åtnjutit en inkomst av högst 72 kronor i veckan. Han har sedermera

varit anställd sorn chaufför och byggnadsarbetare m. m. mot en lön varierande

mellan 90 och 110 kronor i veckan. Sedan han i juni 1943 på

grund av sjukdomen nödgats sluta sin senaste anställning, har han varit

oförmögen till arbete.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har framhållit, att det icke kunde uteslutas,

att Lange ådragit sig sjukdomen under militärtjänstgöringen. Med hänsyn

härtill har försvarets civilförvaltning icke velat motsätta sig bifall till ansökningen.

Jämväl medicinalstyrelsen har funnit det icke uteslutet, att sjukdomen

ådragits under militärtjänstgöringen, och därför förklarat sig icke avstyrka

bifall till ansökningen.

Statskontoret har med hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrkt

ersättning enligt grunderna för militärersättningsförordningen.

Av det anförda framgår att det ej torde vara ådagalagt men ej heller

uteslutet, att Lange ådragit sig sjukdomen under militärtjänstgöring. Remissmyndigheterna

ha därför ej motsatt sig bifall till ansökningen. Med

godtagande av Langes uppgift örn anledningen till att meddelande örn sjukdomen

eller ansökan örn ersättning ej avgivits i rätt tid, anser jag mig böra

föreslå ersättning enligt grunderna i militärersättningsförordningen. Kostnaderna

torde böra bestridas från fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till Karl Gustav Wilhelm Lange må på grund av angivna

sjukdom från fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgå ersättning enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 50.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna l:o—3:o hemställt förordnar

Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Stig Roswall.

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av täckning för vissa medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser i förs s. 9 i texten
  2. SU 1946:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt Carl Johan Eric Tersmeden m. fl. a1 i texten