Sök i Ratio Lex

Angående anslag till förvärv av vagmark m. m

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:57, Angående anslag till förvärv av vagmark m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till förvärv

av vagmark m. m., given Stockholms slott den 8

februari 1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAR

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson:

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag anvisade 1945

års riksdag (skrivelse nr 490) å tilläggsslat II till riksstaten för budgetåret

1944/45 under rubrikerna Nyanläggning av bygdevägar, Byggande av huvudvägar

samt Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar tre reservationsanslag,

vartdera å 50 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 57.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 57.

Med anslagen avsågs att bestrida kostnader för förvärv av rätt till mark

m. m., som kunde bliva tagen i anspråk vid genomförande av vägbyggnadsföretag,

vilka ingingo i upprättade investeringsplaner för budgetåret 1944/45.

I gemensam skrivelse den 26 januari 1946 ha väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens arbetsmarknadskommission hemställt, att Kungl. Majit för

här berörda ändamål måtte ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande

ett belopp av ytterligare 1 000 000 kronor.

Ämbetsverken upplysa till en början, att av de för ändamålet anvisade medlen

hittills disponerats sammanlagt 15 200 kronor. Emellertid komme,

fortsätta ämbetsverken, i slutet av januari 1946 ett expropriationsförfarande

rörande ett i investeringsplanen ingående företag att slutföras, vilket komme

att för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medföra skyldighet att till de av

företaget berörda markägarna utgiva ersättningar, som högst avsevärt överstege

redan anvisade medel.

Beträffande detta expropriationsförfarande anföres följande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har genom utslag den 9 oktober 1942

förpliktat dåvarande Medelpads västra vägdistrikt att dels anordna skenfri

korsning mellan vägen Ånge—Alby och statens järnvägar i Ånge samhälle

jämte vägförbindelse till Ånge järnvägsstation samt dels anlägga förbindelseväg

i östlig riktning från sistnämnda stationsväg till lämplig punkt å vägen

Änge—Sundsvall å norra sidan av Ljungan i Borgsjö socken.

Av ovan omförmälda arbeten har före vägväsendets förstatligande vägporten

under järnvägen utförts i samband med omläggning av järnvägen.

Bidrag till vägdistriktets kostnader härför hava utgått av tidigare anslag

till bidrag till byggande av broar. Vägporten färdigställdes och avsynades den

18 januari 1944.

Övriga delar av vägföretaget hava på grund av den under krigsåren knappa

medelstilldelningen icke kunnat utföras. Företaget, som exklusive vägporten

kostnadsberäknats till sammanlagt 684 800 kronor, varav för marklösen

och flyttning av byggnader m. m. 318 080 kronor, har upptagits i investeringsreserven

i länets investeringsplan för vägbyggnader. Genom den nya

förFindeisen kommer den livliga trafiken över nuvarande plankorsningen med

järnvägen att ledas under densamma, och önskemål om förbindelsens färdigställande

hava vid upprepade tillfällen framställts av järnvägsmyndigheterna.

Då ett investeringsföretag i överensstämmelse med av Kungl. Majit utfärdade

direktiv skall förberedas så, att företaget vid inträffande arbetslöshet

skall kunna snabbt igångsättas och bedrivas i full omfattning utan hinder av

förberedelsearbeten, måste upplåtelse av vågrätt från vederbörande markägare

föreligga.

Beträffande vägföretaget i Ånge hava frivilliga vägrättsupplåtelser icke

kunnat åvägabringas, varför expropriationsförfarande måst av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillgripas. Efter framställning av styrelsen har Kungl

Majit den 2 mars 1945 medgivit styrelsen rätt att i den ordning lagen den

12 maj 1917 örn expropriation stadgar förvärva den mark eller rätt till mark

som beräknas komma att ingå i ifrågavarande vägföretag.

Det planerade vägföretaget äger sådan sträckning, att detsamma berör de

™.®?t centrala delarna av Änge samhälle. Sålunda måste bland annat några

alfärsfastigheter jämte en verkstad nedrivas och Hyttas, varigenom de nuvarande

innehavarna nödgas flytta sina rörelser till nya lokaler eller helt nedlägga

desamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

3

Efter i vederbörlig ordning utfärdade stämningar förekom målet första

gången inför Medelpads västra domsagas häradsrätt den 28 maj 1945, varvid

exProPriationsnämnd tillsattes. En vilandeförklaring av exproprialionsmalet

att återupptaga^ efter anmälan av part syntes på grund av nedannämnda

skäl icke böra föi''ekomma i förevarande fall. Genom den anhängiggjorda

expropriationen hade ett visst osäkerhetstillsfånd inträtt såväl för fastighetsägarna

som innehavarna av ovan omförmälda rörelser. Detta innebär särskilt

för de sistnämnda ett stort obehag, då inköp av varulager och eventuell

utvidgning av rörelsen icke kunde företagas, varigenom det ekonomiska

resultatet kunde förväntas bliva lidande. Vid sådant förhållande synes det

.sannolikt, att markägarna, därest expropriationsförfarandet fördröjdes,

skulle jämlikt 7 § i expropriationslagen komma att tillerkännas särskild ersättning

för den lidna skadan.

Expropriationsnämnden har efter besiktning å marken avgivit utlåtande

rörande de ersättningar vilka böra utgå till respektive markägare. Utslag i

målet meddelades den 22 januari 1946. varvid ersättningar med närmare

325 000 kronor utdömdes. Härtill kommo expropriationskostnader med cirka

15 000 kronor.

Ämbetsverken erinra härefter örn att jämlikt 48 § expropriationslagen utdömd

expropriationsersättning skall nedsättas hos länsstyrelsen inom nittio

dagar från det utslaget vunnit laga kraft. För den skull erfordrades, bortsett

från de medel som stöde till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande,

i runt tal 340 000 kronor.

I fråga örn vägföretag å rena landsbygden hade, meddela ämbetsverken,

expropriaterna i regel medgivit, att expropriationsmålen förklarades vilande

för att sedermera återupptagas efter anmälan av part. Framhållas finge dock,

att häradsrätt i ett fall, där expropriat bestritt nyss angivet förfaringssätt,

icke medgivit målets vilandeförklaring på den grund, att det vore ovisst, när

arbetena skulle igångsättas, utan förordnat örn utseende av expropriationsnämnd.

Frågan örn i vilken utsträckning expropriation av mark borde tillgripas

såsom förberedelseåtgärd för företag i investeringsplanen samt i vilken utsträckning

expropriationsärendet borde fullföljas, syntes, framhålla ämbetsverken,

böra bedömas med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen.

Ämbetsverken anföra i dylikt hänseende:

I de fall, då fastigheten, beträffande vilken expropriation är erforderlig, är

belägen på sådant sätt i vägföretagen, att arbetet oberoende härav kan

igångsättas och bedrivas i fidi utsträckning och olösta markfrågor ordnas

under arbetstiden, synes med expropriationsförfarandet kunna anstå, tills

företaget påbörjats. Detta gäller särskilt i sådana fall, då vägföretaget är av

jämförelsevis låg angelägenhetsgrad ur vägsynpunkt eller beläget i mindre

konjunkturkänslig trakt med tillfredsställande investeringsreserv i övrigt.

För ur vägsynpunkt eller sysselsättningssynpunkt angelägna vägföretag synes

emellertid en högre beredskap i fråga örn förberedelsearbetena böra

hållas. Det är därför viktigt, att tillgång säkras lill sådan mark. vars förvärvande

utgör en förutsättning för företagets omedelbara igångsättande För

att begränsa medelsbehovet för markförvärv för i investeringsplanen ingående

företag, innan dessa utföras, synes del dock möjligt all, där beredskapsläget

så medgiver, tillämpa det tillvägagångssättet, att väg- och vatten
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. J\laj:ts proposition nr 57.

Departementschefen.

byggnadsstyrelsen, da anhängiggjort expropriationsmål icke förklaras vilande

eller då expropriat begär vilandeförklarat expropriationsmåls återupptagande,

hemställer om målets avskrivning. Styrelsen finge därefter i förekommande

fall hos Kungl. Maj:t göra framställning om förlängning av giltighetsliden

för expropriationstillståndet. Någon nämnvärd försening i fråga örn

tidpunkten för företagets påbörjande torde detta tillvägagångssätt icke medföra,

då endast tiden för förnyat stämningsförfarande skulle åtgå för att få

taga marken i anspråk. I dylika fall skulle sålunda beträffande företag, där

expropriation måste tillgripas, stämning icke uttagas förrän företaget avses

att påbörjas eller vid den tidigare tidpunkt, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens arbetsmarknadskommission kunna finna att ett omedelbart

fullföljande av expropriationsmålet är erforderligt för uppehållande av

tillräcklig arbetsmarknadsberedskap.

I vilken omfattning ytterligare medel för marklösenersättningar bleve erforderliga

beträffande i investeringsplanen upptagna vägföretag för vilka

expropriation borde fullföljas, vore, uttala ämbetsverken, svårt att bedöma.

Utöver tidigare till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställda belopp

örn sammanlagt 150 000 kronor för markförvärv m. m. syntes emellertid

ett ytterligare belopp örn tills vidare 1 000 000 kronor böra ställas till

styrelsens förfogande. I sistnämnda belopp bade då inräknats erforderliga

medel för täckande av kostnaderna för marklösen m. m. beträffande förutnämnda

företag i Ånge.

Då det vore svårt alt på förhand bedöma medlens fördelning å olika slag

av allmänna vägar, syntes styrelsen böra medgivas rätt att utan uppdelning

disponera medlen för samtliga i investeringsplanen ingående företag. Örn

medelsbehovet ansåges böra täckas med särskilt anslag, föresloges detsamma

utan att avräknas mot automobilskattemedlen bliva anvisat å tilläggsstat till

riksstaten för innevarande budgetår samt upptaget under anslagsgruppen

Vägunderhåll och vägbyggnader: Väghållningen på landet samt i städer och

stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, och benämnt Markförvärv

m. m.

Det har förutsatts, alt planläggningen av de arbetsföretag, sorn ingå i den

s. k. investeringsreserven, skall fullföljas så långt, att vid uppkommande arbetslöshet

arbetena kunna igångsättas med kort varsel. I vad avser vägarbeten

erfordras i detta hänseende, bland annat, att den för företaget erforderliga

vägmärken står till förfogande. För vägföretag, som beslutas med stöd

av bestämmelserna i 1943 års lag örn allmänna vägar, uppkommer vågrätt i

och med fastställande av arbetsplan för vägen. Markägaren saknar sålunda

i detta fall möjlighet att hindra markens ianspråktagande för vägändamålet.

Vad åter angår vägföretag, som av länsstyrelse dömts till utförande enligt

1934 års väglag men ännu icke blivit utfört, kan vågrätt uppkomma endast

därest markägaren uttryckligen medgiver, att marken får tagas i anspråk,

eller icke framställer erinran mot vägens framdragande å hans mark. Därest

markägaren motsätter sig, att för vägföretaget erforderlig mark tages i anspråk,

återstår ingen annan möjlighet för vederbörande vägförvaltning än

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

att genom expropriation söka erhålla den rätt till marken, som kan visa sig

behövlig.

Vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens planläggning av de i investeringsreserven

ingående vägarbetena har det visat sig, att i vad avser vissa vägföretag,

dömda enligt 1934 års väglag, expropriationsförfarande måst tillgripas

för att förfoganderätt till den erforderliga marken skulle erhållas. Såsom

av det föregående framgår lia särskilda medel, tillhopa 150 000 kronor, tidigare

anvisats för att bestrida expropriationsersättningar för vägmark och

kostnader för expropriationsförfaranden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och arbetsmarknadskommissionen lia nu anmält, att i ett av kronan anhängiggjort

mål angående expropriation av mark för ett vägföretag i Ånge, som

bland annat avser anordnande av skenfri korsning mellan väg och järnväg

och som ingår i investeringsreserven, domstolen den 22 januari 1946 utdömt

ersättningar, vilka tillhopa med expropriationskostnaderna uppgå till omkring

340 000 kronor. Det åligger kronan att nedsätta detta belopp hos länsstyrelsen

inom 90 dagar efter det utslaget vunnit laga kraft.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen ha beräknat,

att behov av ytterligare medel för marklösenersättningar kunna uppkomma,

och lia fördenskull hemställt, att med inräknande av ersättningarna

för marken i Ange ett belopp av 1 000 000 kronor måtte ställas till förfogande.

Ämbetsverken ha därvid utgått från att expropriationsförfarande skulle

tillgripas endast i sådana fall, där det vore fråga om ur vägsynpunkt eller

sysselsättningssynpunkt angelägna vägföretag, beträffande vilka överenskommelse

med markägaren icke kunde träffas örn upplåtande med vågrätt av

för företaget erforderlig mark. För egen del vill jag understryka denna uppfattning.

I princip böra nämligen kostnader av här ifrågavarande slag bestridas

i samma ordning som utgifterna för vägföretaget i övrigt. Därest detta

utföres såsom beredskapsarbete, böra sålunda även markkostnaderna utgå

av medel, anvisade å allmän beredskapsstat, medan dessa kostnader vid företagets

utförande såsom ordinarie vägarbete böra belasta å riksstaten anvisade

väganslag. För att få kostnaderna rätt redovisade är det sålunda önskvärt,

att utgifterna för markanskaffning örn möjligt icke aktualiseras innan

det står klart, huruvida företaget kommer att utföras såsom beredskapsarbete

eller ordinarie arbete. Då det är av vikt, att sådana i investeringsreserven

ingående arbeten, som äro särskilt angelägna, äro så förberedda, att de kunna

snabbt påbörjas, därest förhållandena skulle kräva detta, bör emellertid

ett lämpligt avvägt belopp stå till förfogande för bestridande av uppkommande

kostnader för förvärv av sådan mark, till vilken vågrätt ej kan erhållas.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår lia under olika rubriker

tre anslag om tillhopa 150 000 kronor tidigare anvisats för vägmarkskostnader.

Av detta belopp ha hittills endast omkring 15 000 kronor behövt tagas

i anspråk. Återstående medel å anslagen böra i syfte att bland annat förenkla

redovisningen lämpligen överföras till det nya anslaget. Detta synes i

förhållande till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknads
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 57.

kommissionen hemställt kunna något begränsas. Jag föreslår, att anslaget anvisas

med 850 000 kronor. Da den nu aktuella expropriationsersättningen

skall erläggas under innevarande budgetår, bör anslaget anvisas å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1945/46. Anslaget torde i enlighet med vad som

skett i fråga om de tidigare för samma ändamål anvisade anslagen böra avräknas

mot automobilskattemedlen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att under sjätte huvudtiteln till Markförvärv m. m. å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett

reservationsanslag av .................. kronor 850 000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

460646

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.