Angående anslag till förvärv av vagmark m. m
6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:57, Angående anslag till förvärv av vagmark m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
1
Nr 57.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till förvärv
av vagmark m. m., given Stockholms slott den 8
februari 1956.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAR
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 februari 1956.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson:
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag anvisade 1945
års riksdag (skrivelse nr 490) å tilläggsslat II till riksstaten för budgetåret
1944/45 under rubrikerna Nyanläggning av bygdevägar, Byggande av huvudvägar
samt Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar tre reservationsanslag,
vartdera å 50 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 57.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 57.
Med anslagen avsågs att bestrida kostnader för förvärv av rätt till mark
m. m., som kunde bliva tagen i anspråk vid genomförande av vägbyggnadsföretag,
vilka ingingo i upprättade investeringsplaner för budgetåret 1944/45.
I gemensam skrivelse den 26 januari 1946 ha väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens arbetsmarknadskommission hemställt, att Kungl. Majit för
här berörda ändamål måtte ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande
ett belopp av ytterligare 1 000 000 kronor.
Ämbetsverken upplysa till en början, att av de för ändamålet anvisade medlen
hittills disponerats sammanlagt 15 200 kronor. Emellertid komme,
fortsätta ämbetsverken, i slutet av januari 1946 ett expropriationsförfarande
rörande ett i investeringsplanen ingående företag att slutföras, vilket komme
att för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medföra skyldighet att till de av
företaget berörda markägarna utgiva ersättningar, som högst avsevärt överstege
redan anvisade medel.
Beträffande detta expropriationsförfarande anföres följande.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har genom utslag den 9 oktober 1942
förpliktat dåvarande Medelpads västra vägdistrikt att dels anordna skenfri
korsning mellan vägen Ånge—Alby och statens järnvägar i Ånge samhälle
jämte vägförbindelse till Ånge järnvägsstation samt dels anlägga förbindelseväg
i östlig riktning från sistnämnda stationsväg till lämplig punkt å vägen
Änge—Sundsvall å norra sidan av Ljungan i Borgsjö socken.
Av ovan omförmälda arbeten har före vägväsendets förstatligande vägporten
under järnvägen utförts i samband med omläggning av järnvägen.
Bidrag till vägdistriktets kostnader härför hava utgått av tidigare anslag
till bidrag till byggande av broar. Vägporten färdigställdes och avsynades den
18 januari 1944.
Övriga delar av vägföretaget hava på grund av den under krigsåren knappa
medelstilldelningen icke kunnat utföras. Företaget, som exklusive vägporten
kostnadsberäknats till sammanlagt 684 800 kronor, varav för marklösen
och flyttning av byggnader m. m. 318 080 kronor, har upptagits i investeringsreserven
i länets investeringsplan för vägbyggnader. Genom den nya
förFindeisen kommer den livliga trafiken över nuvarande plankorsningen med
järnvägen att ledas under densamma, och önskemål om förbindelsens färdigställande
hava vid upprepade tillfällen framställts av järnvägsmyndigheterna.
Då ett investeringsföretag i överensstämmelse med av Kungl. Majit utfärdade
direktiv skall förberedas så, att företaget vid inträffande arbetslöshet
skall kunna snabbt igångsättas och bedrivas i full omfattning utan hinder av
förberedelsearbeten, måste upplåtelse av vågrätt från vederbörande markägare
föreligga.
Beträffande vägföretaget i Ånge hava frivilliga vägrättsupplåtelser icke
kunnat åvägabringas, varför expropriationsförfarande måst av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
tillgripas. Efter framställning av styrelsen har Kungl
Majit den 2 mars 1945 medgivit styrelsen rätt att i den ordning lagen den
12 maj 1917 örn expropriation stadgar förvärva den mark eller rätt till mark
som beräknas komma att ingå i ifrågavarande vägföretag.
Det planerade vägföretaget äger sådan sträckning, att detsamma berör de
™.®?t centrala delarna av Änge samhälle. Sålunda måste bland annat några
alfärsfastigheter jämte en verkstad nedrivas och Hyttas, varigenom de nuvarande
innehavarna nödgas flytta sina rörelser till nya lokaler eller helt nedlägga
desamma.
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
3
Efter i vederbörlig ordning utfärdade stämningar förekom målet första
gången inför Medelpads västra domsagas häradsrätt den 28 maj 1945, varvid
exProPriationsnämnd tillsattes. En vilandeförklaring av exproprialionsmalet
att återupptaga^ efter anmälan av part syntes på grund av nedannämnda
skäl icke böra föi''ekomma i förevarande fall. Genom den anhängiggjorda
expropriationen hade ett visst osäkerhetstillsfånd inträtt såväl för fastighetsägarna
som innehavarna av ovan omförmälda rörelser. Detta innebär särskilt
för de sistnämnda ett stort obehag, då inköp av varulager och eventuell
utvidgning av rörelsen icke kunde företagas, varigenom det ekonomiska
resultatet kunde förväntas bliva lidande. Vid sådant förhållande synes det
.sannolikt, att markägarna, därest expropriationsförfarandet fördröjdes,
skulle jämlikt 7 § i expropriationslagen komma att tillerkännas särskild ersättning
för den lidna skadan.
Expropriationsnämnden har efter besiktning å marken avgivit utlåtande
rörande de ersättningar vilka böra utgå till respektive markägare. Utslag i
målet meddelades den 22 januari 1946. varvid ersättningar med närmare
325 000 kronor utdömdes. Härtill kommo expropriationskostnader med cirka
15 000 kronor.
Ämbetsverken erinra härefter örn att jämlikt 48 § expropriationslagen utdömd
expropriationsersättning skall nedsättas hos länsstyrelsen inom nittio
dagar från det utslaget vunnit laga kraft. För den skull erfordrades, bortsett
från de medel som stöde till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande,
i runt tal 340 000 kronor.
I fråga örn vägföretag å rena landsbygden hade, meddela ämbetsverken,
expropriaterna i regel medgivit, att expropriationsmålen förklarades vilande
för att sedermera återupptagas efter anmälan av part. Framhållas finge dock,
att häradsrätt i ett fall, där expropriat bestritt nyss angivet förfaringssätt,
icke medgivit målets vilandeförklaring på den grund, att det vore ovisst, när
arbetena skulle igångsättas, utan förordnat örn utseende av expropriationsnämnd.
Frågan örn i vilken utsträckning expropriation av mark borde tillgripas
såsom förberedelseåtgärd för företag i investeringsplanen samt i vilken utsträckning
expropriationsärendet borde fullföljas, syntes, framhålla ämbetsverken,
böra bedömas med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen.
Ämbetsverken anföra i dylikt hänseende:
I de fall, då fastigheten, beträffande vilken expropriation är erforderlig, är
belägen på sådant sätt i vägföretagen, att arbetet oberoende härav kan
igångsättas och bedrivas i fidi utsträckning och olösta markfrågor ordnas
under arbetstiden, synes med expropriationsförfarandet kunna anstå, tills
företaget påbörjats. Detta gäller särskilt i sådana fall, då vägföretaget är av
jämförelsevis låg angelägenhetsgrad ur vägsynpunkt eller beläget i mindre
konjunkturkänslig trakt med tillfredsställande investeringsreserv i övrigt.
För ur vägsynpunkt eller sysselsättningssynpunkt angelägna vägföretag synes
emellertid en högre beredskap i fråga örn förberedelsearbetena böra
hållas. Det är därför viktigt, att tillgång säkras lill sådan mark. vars förvärvande
utgör en förutsättning för företagets omedelbara igångsättande För
att begränsa medelsbehovet för markförvärv för i investeringsplanen ingående
företag, innan dessa utföras, synes del dock möjligt all, där beredskapsläget
så medgiver, tillämpa det tillvägagångssättet, att väg- och vatten
-
4
Kungl. J\laj:ts proposition nr 57.
Departementschefen.
byggnadsstyrelsen, da anhängiggjort expropriationsmål icke förklaras vilande
eller då expropriat begär vilandeförklarat expropriationsmåls återupptagande,
hemställer om målets avskrivning. Styrelsen finge därefter i förekommande
fall hos Kungl. Maj:t göra framställning om förlängning av giltighetsliden
för expropriationstillståndet. Någon nämnvärd försening i fråga örn
tidpunkten för företagets påbörjande torde detta tillvägagångssätt icke medföra,
då endast tiden för förnyat stämningsförfarande skulle åtgå för att få
taga marken i anspråk. I dylika fall skulle sålunda beträffande företag, där
expropriation måste tillgripas, stämning icke uttagas förrän företaget avses
att påbörjas eller vid den tidigare tidpunkt, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens arbetsmarknadskommission kunna finna att ett omedelbart
fullföljande av expropriationsmålet är erforderligt för uppehållande av
tillräcklig arbetsmarknadsberedskap.
I vilken omfattning ytterligare medel för marklösenersättningar bleve erforderliga
beträffande i investeringsplanen upptagna vägföretag för vilka
expropriation borde fullföljas, vore, uttala ämbetsverken, svårt att bedöma.
Utöver tidigare till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställda belopp
örn sammanlagt 150 000 kronor för markförvärv m. m. syntes emellertid
ett ytterligare belopp örn tills vidare 1 000 000 kronor böra ställas till
styrelsens förfogande. I sistnämnda belopp bade då inräknats erforderliga
medel för täckande av kostnaderna för marklösen m. m. beträffande förutnämnda
företag i Ånge.
Då det vore svårt alt på förhand bedöma medlens fördelning å olika slag
av allmänna vägar, syntes styrelsen böra medgivas rätt att utan uppdelning
disponera medlen för samtliga i investeringsplanen ingående företag. Örn
medelsbehovet ansåges böra täckas med särskilt anslag, föresloges detsamma
utan att avräknas mot automobilskattemedlen bliva anvisat å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår samt upptaget under anslagsgruppen
Vägunderhåll och vägbyggnader: Väghållningen på landet samt i städer och
stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, och benämnt Markförvärv
m. m.
Det har förutsatts, alt planläggningen av de arbetsföretag, sorn ingå i den
s. k. investeringsreserven, skall fullföljas så långt, att vid uppkommande arbetslöshet
arbetena kunna igångsättas med kort varsel. I vad avser vägarbeten
erfordras i detta hänseende, bland annat, att den för företaget erforderliga
vägmärken står till förfogande. För vägföretag, som beslutas med stöd
av bestämmelserna i 1943 års lag örn allmänna vägar, uppkommer vågrätt i
och med fastställande av arbetsplan för vägen. Markägaren saknar sålunda
i detta fall möjlighet att hindra markens ianspråktagande för vägändamålet.
Vad åter angår vägföretag, som av länsstyrelse dömts till utförande enligt
1934 års väglag men ännu icke blivit utfört, kan vågrätt uppkomma endast
därest markägaren uttryckligen medgiver, att marken får tagas i anspråk,
eller icke framställer erinran mot vägens framdragande å hans mark. Därest
markägaren motsätter sig, att för vägföretaget erforderlig mark tages i anspråk,
återstår ingen annan möjlighet för vederbörande vägförvaltning än
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
att genom expropriation söka erhålla den rätt till marken, som kan visa sig
behövlig.
Vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens planläggning av de i investeringsreserven
ingående vägarbetena har det visat sig, att i vad avser vissa vägföretag,
dömda enligt 1934 års väglag, expropriationsförfarande måst tillgripas
för att förfoganderätt till den erforderliga marken skulle erhållas. Såsom
av det föregående framgår lia särskilda medel, tillhopa 150 000 kronor, tidigare
anvisats för att bestrida expropriationsersättningar för vägmark och
kostnader för expropriationsförfaranden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen lia nu anmält, att i ett av kronan anhängiggjort
mål angående expropriation av mark för ett vägföretag i Ånge, som
bland annat avser anordnande av skenfri korsning mellan väg och järnväg
och som ingår i investeringsreserven, domstolen den 22 januari 1946 utdömt
ersättningar, vilka tillhopa med expropriationskostnaderna uppgå till omkring
340 000 kronor. Det åligger kronan att nedsätta detta belopp hos länsstyrelsen
inom 90 dagar efter det utslaget vunnit laga kraft.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen ha beräknat,
att behov av ytterligare medel för marklösenersättningar kunna uppkomma,
och lia fördenskull hemställt, att med inräknande av ersättningarna
för marken i Ange ett belopp av 1 000 000 kronor måtte ställas till förfogande.
Ämbetsverken ha därvid utgått från att expropriationsförfarande skulle
tillgripas endast i sådana fall, där det vore fråga om ur vägsynpunkt eller
sysselsättningssynpunkt angelägna vägföretag, beträffande vilka överenskommelse
med markägaren icke kunde träffas örn upplåtande med vågrätt av
för företaget erforderlig mark. För egen del vill jag understryka denna uppfattning.
I princip böra nämligen kostnader av här ifrågavarande slag bestridas
i samma ordning som utgifterna för vägföretaget i övrigt. Därest detta
utföres såsom beredskapsarbete, böra sålunda även markkostnaderna utgå
av medel, anvisade å allmän beredskapsstat, medan dessa kostnader vid företagets
utförande såsom ordinarie vägarbete böra belasta å riksstaten anvisade
väganslag. För att få kostnaderna rätt redovisade är det sålunda önskvärt,
att utgifterna för markanskaffning örn möjligt icke aktualiseras innan
det står klart, huruvida företaget kommer att utföras såsom beredskapsarbete
eller ordinarie arbete. Då det är av vikt, att sådana i investeringsreserven
ingående arbeten, som äro särskilt angelägna, äro så förberedda, att de kunna
snabbt påbörjas, därest förhållandena skulle kräva detta, bör emellertid
ett lämpligt avvägt belopp stå till förfogande för bestridande av uppkommande
kostnader för förvärv av sådan mark, till vilken vågrätt ej kan erhållas.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår lia under olika rubriker
tre anslag om tillhopa 150 000 kronor tidigare anvisats för vägmarkskostnader.
Av detta belopp ha hittills endast omkring 15 000 kronor behövt tagas
i anspråk. Återstående medel å anslagen böra i syfte att bland annat förenkla
redovisningen lämpligen överföras till det nya anslaget. Detta synes i
förhållande till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknads
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 57.
kommissionen hemställt kunna något begränsas. Jag föreslår, att anslaget anvisas
med 850 000 kronor. Da den nu aktuella expropriationsersättningen
skall erläggas under innevarande budgetår, bör anslaget anvisas å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1945/46. Anslaget torde i enlighet med vad som
skett i fråga om de tidigare för samma ändamål anvisade anslagen böra avräknas
mot automobilskattemedlen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att under sjätte huvudtiteln till Markförvärv m. m. å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 850 000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
460646
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.