Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag, m. m

1946-02-15 · 27 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:75, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

1

Nr 75.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning

från aktiebolag, m. m.; given Stockholms slott

den 15 februari 1946.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning från

aktiebolag; samt

2) förordning med vissa bestämmelser angående aktiebolags rätt att vid

(axeling njuta avdrag för överföring av medel till pensionsstiftelse m. m.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 75.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning

från aktiebolag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning

för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1945 eller senare, dock

före den 31 december 1947, må ej ske i större omfattning än i denna lag sägs,

2 §•

Vinstutdelning må, där ej annat nedan stadgas, icke överstiga sex procent

av bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen för det räkenskapsår

utdelningen avser. Med bolagets behållna förmögenhet avses bolagets

tillgångar efter avdrag för skulder och värdeminskningsposter.

Har vinstutdelning för de tre sista räkenskapsår, som utgått före den 1 januari

1940, skett med så stort belopp i förhållande till bolagets behållna förmögenhet

enligt balansräkningen för vart och ett av nämnda år, att utdelningen

i medeltal (medeltalsprocenten) överstiger sex procent, må av vinsten

utdelning ske med belopp motsvarande högst medeltalsprocenten av behållna

förmögenheten enligt balansräkningen för det räkenskapsår utdelningen avser.

Där vinstutdelning för det sista räkenskapsår, som utgått tidigare än den

31 december 1941, överstiger såväl sex procent av bolagets behållna förmögenhet

enligt balansräkningen för nämnda räkenskapsår som ock den enligt

andra stycket beräknade medeltalsprocenten, må, utan hinder av vad i första

och andra styckena stadgas, utdelning ske med belopp motsvarande högst

den procent av behållna förmögenheten, vartill förstnämnda vinstutdelning

uppgick; dock må höjning ej ske av det procenttal i förhållande till aktiekapitalet

som denna vinstutdelning utgjorde.

Om vid vinstutdelningens bestämmande enligt vad i första, andra och

tredje styckena sägs erhålles ett procenttal i förhållande till aktiekapitalet,

som innehåller ett bråktal, må, ifall bråktalet understiger en halv procent,

procenttalet höjas till närmaste högre halva procent och, ifall bråktalet överstiger

en halv procent, procentalet höjas till närmaste högre hela procent av

aktiekapitalet.

3 §•

Har aktiebolag i fastställd balansräkning för räkenskapsår, som utgått den

31 december 1944 eller senare, dock före den 31 december 1945, redovisat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

3

skattefond eller annan post avseende ogulden skatt (skattereserv), må vinstutdelning

icke, med mindre skattereserven redovisas oförminskad, överstiga

vare sig det procenttal i förhållande till bolagets behållna förmögenhet, som

vinstutdelningen för nämnda räkenskapsår utgjorde, eller den enligt 2 g

första och fjärde styckena tillåtna vinstutdelningen.

I skattereserven skall anses ingå, förutom reservens belopp enligt fastställd

balansräkning, jämväl belopp som bolagsstämman vid balansräkningens

fastställande beslutat överföra till skattereserven.

4 §•

Finnas i bolag aktier med företrädesrätt till vinstutdelning jämte rätt atfr

därest under föregående år sådan utdelning ej till fullo lämnats, av följande

års utdelningsbara vinst bekomma vad som brustit, innan utdelning å andra

aktier må äga rum (företrädesrätt till ackumulativ utdelning), skall belopp,

som tillkommer sådana preferensaktier för tidigare år, icke inräknas i den

enligt 2 och 3 §§ tillåtna vinstutdelningen.

5 §.

Bestämmelserna i denna lag skola icke äga tillämpning, där vinstutdelning

från aktiebolag understiger tiotusen kronor. Ej heller skola bestämmelserna

i 2 § äga tillämpning i fråga örn vinstutdelning från bolag (dotterbolag, dotterdotterbolag),

vars aktier till mer än nittiofem procent ägas av annat aktiebolag

(moderbolag) eller ock av ett eller flera sådana dotterbolag eller av

moderbolaget och ett eller flera sådana dotterbolag tillsammans.

6 §.

Konungen äger medgiva aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden

undantag från bestämmelserna i 2 och 3 §§ samt därvid föreskriva

de villkor för undantaget som prövas nödiga.

7 §.

Sker vinstutdelning i strid med vad i denna lag stadgas, skola bestämmelserna

i 54 § första stycket lagen om aktiebolag rörande återbäring av uppburen

utdelning och ansvarighet för den brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

äga motsvarande tillämpning.

8 §■

Styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen eller av vårdslöshet låter

verkställa vinstutdelning i strid med denna lag, straffes med dagsböter eller

fängelse.

Böter tillfalla kronan.

Denna lag I räder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna lag upphäves lagen den 1 juni 1945 (nr 227) angående fortsatt

tillämpning av lagen den 5 februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser

örn begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

Förslag

till

förordning nied vissa bestämmelser angående aktiebolags rätt att

vid taxering njuta avdrag för överföring av medel till

pensionsstiftelse m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Har aktiebolag i fastställd balansräkning för räkenskapsår som utgått den

31 december 1944 eller senare, dock före den 31 december 1945, redovisat

skattefond eller annan post avseende ogulden skatt (skattereserv), må bolaget,

såvitt angår räkenskapsår som utgått den 31 december 1945 eller senare,

dock före den 31 december 1947, vid taxering till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke njuta sådant avdrag för

överföring av medel till pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse, varom

i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen stadgas, med

mindre skattereserven redovisas oförminskad.

I skattereserven skall anses ingå, förutom reservens belopp enligt fastställd

balansräkning, jämväl belopp som bolagsstämman vid balansräkningens fastställande

beslutat överföra till skattereserven.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 januari

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning nied cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga

om ändrad lagstiftning rörande begränsning av vinstutdelning från aktiebolag

samt anför därvid följande.

Inledning.

Såsom ett led i strävandena att minska riskerna för en skadlig prisstegring

genomfördes vid 1943 års riksdag en begränsning av aktiebolagens vinstutdelningar.

Föreskrifterna härom återfinnas i lagen den 5 februari 1943

(nr 28) med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från

aktiebolag. Nämnda lag, som avsåg vinstutdelning för räkenskapsår som

utgått den 31 december 1942 eller senare, dock före den 31 december 1944,

har sedermera successivt erhållit fortsatt giltighet. Sålunda har genom lagen

den 12 maj 1944 (nr 190) angående fortsatt tillämpning av 1943 års lag

stadgats, att bestämmelserna i sistnämnda lag skola äga motsvarande tilllämpning

i fråga örn vinstutdelning för räkenskapsår, som utgått den 31

december 1944 eller senare, dock före den 31 december 1945. Vidare har

genom lagen den 1 juni 1945 (nr 227) angående fortsatt tillämpning av 1943

års lag föreskrivits, att vad i sistnämnda lag stadgas skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn vinstutdelning för räkenskapsår, som utgått den 31

december 1945 eller senare, dock före den 31 december 1946.

I 1 § första stycket i 1943 års lag föreskrives såsom huvudregel, att utdelning

lill aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning för

räkenskapsår, som avses i lagen, icke må överstiga sex procent av bolagets

behållna förmögenhet enligt balansräkningen. Med behållen förmögenhet avses

härvid bolagets tillgångar efter avdrag för skulder och värdeminskningsposter.

I vissa fall, varom stadgas i 1 § 2—4 styckena samt 2 §, må utdelningen

emellertid utgå med högre belopp än som följer av huvudregeln. Enligt

3 § första stycket skola bestämmelserna 1 § icke äga tillämpning, där

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

vinstutdelning från aktiebolag understiger 10 000 kronor, och ej heller i fråga

om vinstutdelning från bolag (dotterbolag, dotterdotterbolag), vars aktier till

mer än 95 procent ägas av annat aktiebolag (moderbolag) eller ock av ett

eller flera sådana dotterbolag eller av moderbolaget och ett eller flera sådana

dotterbolag tillsammans. I 3 § andra stycket stadgas, att Konungen äger medgiva

aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden undantag från

bestämmelserna i 1 § samt därvid föreskriva de villkor för undantaget som

prövas nödiga. I 4 § ha upptagits bestämmelser om återbäring av belopp,

som utdelats i strid med vad i lagen stadgas, samt örn ansvarighet för den

brist, som kan. uppkomma vid återbäringen. Slutligen stadgas i 5 § straff

för styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen eller av vårdslöshet

låter verkställa vinstutdelning i strid med lagens föreskrifter.

Det i 3 § andra stycket i 1943 års lag upptagna stadgandet om rätt för

Konungen att medgiva aktiebolag undantag från bestämmelserna i 1 § har

under år 1945 föranlett fyra framställningar till Kungl. Majit örn beviljande

av dylikt undantag. Av dessa framställningar lia två bifallits, medan de båda

övriga icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Såsom framgår av det anförda är ifrågavarande lagstiftning tillämplig å

vinstutdelning för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1942 eller senare,

dock före den 31 december 1946. Beträffande vinstutdelning för räkenskapsår,

som sammanfaller med innevarande kalenderår eller utgår därefter,

är någon begränsning däremot för närvarande icke stadgad.

Därest lagstiftningen skall tillämpas jämväl med avseende å räkenskapsår,

som sammanfaller med innevarande kalenderår eller utgår närmast därefter,

bör frågan om fortsatt förlängning av lagen upptagas till prövning vid årets

riksdag. I samband därmed torde böra övervägas frågan örn lagstiftningsåtgärder

i syfte att åstadkomma viss bindning av medel, vilka hos aktiebolagen

redovisas såsom skattereserver men som komma att frigöras till följd

av den vid 1945 års riksdag beslutade omläggningen av uppbördsförfarandet.

Propositionen angående omläggning av uppbördsförfarandet.

I propositionen den 19 oktober 1945 (nr 370) med förslag till uppbördsförordning,

m. m., vilket förslag i huvudsak godkändes av riksdagen, förordade

jag att det nya uppbördsförfarandet — enligt vilket utskyldema skola

erläggas i så nära samband med inkomstförvärvet som möjligt — skulle träda

i kraft den 1 januari 1947. I anslutning härtill uttalade jag (prop. s. 268)

att det vore ofrånkomligt, att sådana på grund av 1946 och 1947 års taxeringar

påförda statliga och kommunala skatter för inkomst och förmögenhet,

vilka förfölle till betalning efter 1947 års ingång, i princip efterskänktes.

Emellertid uppstode i detta sammanhang en särskild fråga, som förtjänade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

t

uppmärksamhet, nämligen huruvida lagstiftningsåtgärder borde vidtagas

med avseende å aktiebolagens för skatteändamål gjorda reserveringar.

Sedan jag vidare i propositionen omnämnt, att professorn Håkan Nial på

mitt uppdrag utarbetat en den 18 oktober 1945 dagtecknad promemoria rörande

aktiebolagens skattereserver efter uppbördsreformen, anförde jag, att

det i promemorian berörda frågekomplexet borde upptagas till närmare prövning

men att jag icke vore beredd att förrän promemorian varit föremål för

remissbehandling och frågan hunnit närmare övervägas framlägga något

förslag i ämnet; dock borde eventuella lagstiftningsåtgärder genomföras redan

vid början av 1946 års riksdag innan de ordinarie bolagsstämmorna för

året började.

Professor Nials promemoria.

1 den av Nial utarbetade promemorian har till en början beträffande

ändamålet med den i promemorian framlagda undersökningen erinrats

örn att efter uppbördsreformens genomförande aktiebolagen komme att vid

slutet av ett räkenskapsår i huvudsak vara fria från skatteskulder, belöpande

på räkenskapsårets eller tidigare års vinst. De passivposter, avseende de på

räkenskapsårets eller tidigare års vinst belöpande, ännu icke till betalning

förfallna skatter, som bolagen nu i stor utsträckning under olika benämningar

(skatteavsättning, skatteregleringskonto, skattereserv, skattefond

m. m.) redovisade i sina balansräkningar, skulle sålunda efter det nya uppbördssystemets

införande komma att till större delen icke längre motsvaras

av skatteskulder utan framstå såsom onödiga. På grund härav skulle bolagen

sannolikt i allmänhet avföra sina skatteskulder ur balansräkningarna. De

genom skattereservernas försvinnande frigjorda medlen skulle kunna fritt

disponeras av bolagen. I synnerhet örn vinstbegränsningslagen icke komme

att prolongeras, skulle härigenom väsentliga vinstutdelningar till aktieägarna

möjliggöras. Och även örn bolagen genom prolongering av nämnda lag bleve

förhindrade att begagna skattereservernas frigörelse till väsentliga utdelningsökningar

eller i varje fall av intresse för sin konsolidering icke skulle

göra det, förelåge möjligheten av att de frigjorda skattereserverna komme

att utnyttjas till fondemissioner (»gratisemissioner»). Ehuru sådana emissioner

ju icke egentligen medförde någon ökning av aktieägarnas andelsrätt i

bolaget, brukade de vanligtvis föranleda stegring av det totala kursvärdet på

bolagets aktier, beroende på aktieägarnas förhoppningar att utdelningsprocenten

i bolaget skulle hållas konstant och således den totala utdelningssuminan

bli högre efter aktiekapitalets ökning. Emellertid borde observeras, att

vinstbegränsningslagen vore så konstruerad att bolaget icke genom en ökning

av aktiekapitalet i och för sig kunde vinna möjlighet att höja det belopp

som bolaget finge dela ut som vinst till aktieägarna. Trots den föredömliga

konsolideringspolilik som i synnerhet större bolag fört under senare tid kunde

man icke bortse från möjligheten av att skattereservernas förvandling till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 75.

disponibla vinstmedel skulle kunna föranleda deras användning i stor utsträckning

på något av de nu antydda sätten. Men att sålunda penningmedel

eller fondaktier skulle till stora belopp föras ut till aktieägarna med därav

följande kursstegringar m. m. vore icke en avsedd eller lämplig konsekvens

av uppbördsreformen. Det hade därför ansetts böra undersökas på vilket

sätt nämnda verkningar av uppbördsreformen lämpligen kunde förhindras

eller åtminstone begränsas.

Vad angår aktiebolagens nuvarande skattereserver har

i promemorian framhållits, att 1910 års aktiebolagslag — i motsats till nya

aktiebolagslagen — icke innehölle någon föreskrift om skyldighet för aktiebolag

att såsom passivpost i balansräkningen redovisa obetalade skatter,

men att bolagen under senare år i allt större utsträckning övergått till den

riktigare principen att i balansräkningen bland skulderna i särskild post

upptaga oguldna, på grund av taxering under räkenskapsåret eller något

föregående år utgående skatter och det beräknade beloppet av de skatter,

som därutöver belöpte på tiden före balansdagen. I promemorian har vidare

omnämnts, att enligt verkställd undersökning av redovisade skattereserver

hos flertalet (97 stycken) börsnoterade aktiebolag dessa bolags skattereserver

i balansräkningarna per den 31 december 1944 (eller motsvarande balansdag)

upptagits till sammanlagt omkring 315 miljoner kronor. Med utgångspunkt

härifrån har i promemorian antagits, att samtliga aktiebolag vid

nämnda tidpunkt redovisade — i särskild skuldpost i balansräkningen —

skattereserver på mellan 600 och 700 miljoner kronor.

Beträffande frågan, vilka lagstiftningsåtgärder med avseende

å skattereserverna som borde vidtagas i samband

med uppbördsreformen, har i promemorian till en början

uttalats, att den åtgärden givetvis vore tänkbar, att skattereserverna genom

beskattning indroges till det allmänna. Då emellertid en dylik lösning

av olika skäl icke syntes försvarlig, stöde endast två lämpliga huvudalternativ

till buds, när det gällde att reducera eller undanröja uppbördsreformens

konsekvenser med avseende å skattereserverna. Det ena alternativet (alt. I)

vore, att en successiv avveckling av skattereserverna tillätes såframt medlen

ej bundes för annat lämpligt ändamål, nämligen genom överföring till reservfond,

skuldregleringsfond enligt nya aktiebolagslagen eller pensionsstiftelse

eller dylikt. Det andra alternativet (alt. II) innebure, att mot skattereserverna

svarande belopp helt eller åtminstone delvis skulle redovisas av

bolagen även för framtiden trots uppbördsreformen. Enligt båda alternativen

åsyftades regler endast i fråga örn öppet redovisade skattereserver. Visserligen

funnes även fall, då skatteskuld inräknats bland andra skulder (under

Diverse kreditorer eller dylikt). Därest emellertid regler av nu ifrågavarande

slag skulle omfatta även sistnämnda fall, skulle reglerna bliva komplicerade

och deras efterlevnad vansklig att kontrollera. Ur de synpunkter, som läge

till grund för de nu ifrågasatta reglerna, hade för övrigt nämnda fall knappast

nämnvärd praktisk betydelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

9

Vad härefter angår den närmare utformningen av alternativ

I har i promemorian anförts, att en successiv avveckling av nu befintliga

skattereserver syntes böra anknyta till ett ingångsbelopp motsvarande

den skattereserv, som redovisades i fastställd balansräkning för det senaste

räkenskapsår, som gått till ända före den 31 oktober 1945, d. v. s. vid

tiden då proposition med förslag till den nya uppbördsförordningen beräknades

bli framlagd för riksdagen. I regel komme härmed att avses balansräkningen

per den 31 december 1944. Emellertid borde såsom skattereservens

ingångsbelopp räknas icke blott det belopp som upptagits i balansräkningen

utan även det belopp som bolagsstämman i samband med balansräkningens

fastställande beslutat överföra till skattereserven. Att vissa bolag upplagt

mycket stora skattereserver torde bero på att dessa hade att för intjänad

vinst erlägga krigskonjunkturskatt. Då det icke kunde vara lämpligt att dylika

extraordinära belopp läge till grund för ingångsbeloppets bestämmande

och för den årliga avvecklingen, syntes riktigast att ingångsbeloppet endast

skulle utgöra skillnaden mellan hela skattereserven och den del därav, som

motsvarade den beräknade krigskonjunkturskatteskulden. I så fall borde

naturligtvis ej krigskonjunkturskatteskulden inräknas i det skattebelopp,

som jämfördes med ingångsbeloppet. Krigskonjunkturskatt och däremot svarande

medelsavsättning komme sålunda att falla utanför de ifrågavarande

reglerna örn skattereserv. Den även efter uppbördsreformens genomförande

utestående skatteskulden, motsvarande 7« av det på räkenskapsåret belöpande

skattebeloppet jämte eventuell »kvarstående» skatt, borde bolagen givetvis

vara skyldiga att redovisa på balansräkningens passivsida. Stadgande

härom borde införas i nya aktiebolagslagen genom ändring av 101 § 1 mom.

B V. Till följd härav borde den successiva minskningen av tidigare skattereserv

naturligtvis icke pågå längre än till dess reserven nedbringats till belopp,

motsvarande bolagets då befintliga skatteskuld.

Den successiva avvecklingen kunde regleras på olika sätt. Åtminstone i

första hand syntes böra övervägas en enkel regel, innebärande rätt för bolagen

att årligen minska skattereserven med viss bråkdel, t. ex. V10, av ingångsbeloppet.

Då en sådan schematisk regel emellertid kunde tänkas vålla

svårigheter för elt bolag, i händelse dess vinst starkt nedginge, syntes möjlighet

böra föreligga att erhålla tillstånd av Kungl. Maj:), till en större nedsättning

av skattereserven. Dylikt tillstånd borde även kunna ges generellt

till alla bolag, vilket skulle kunna tänkas vara lämpligt i händelse av en allmän

starkare depression. Ur de synpunkter som föranlett utredningen skulle

det emellertid endast vara en fördel örn bolagen i stället för eller vid sidan

av den årliga minskningen av sina skattereserver från dem överförde medel,

som bondes för annat lämpligt ändamål. I första hand syntes det naturligt,

att skattereservernas medel komme lill användning för den ökade konsolidering

som nya aktiebolagslagen krävde av aktiebolagen. Det kunde knappast

föreligga några betänkligheter mot att låta bolagen från sina skattereserver

överföra till reservfond eller skuldregleringsfond de belopp, som krävdes av

nya lagen, och det torde kunna antagas att många bolag skulle begagna sig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

av ett medgivande till dylik överföring. Vidare borde frivillig överföring

från skattereserverna få ske till stiftelse eller annan inrättning för tryggande

av pensioner åt bolagens personal. Med hänsyn till de stora belopp, som

kunde komma att överföras från skattereserver till pensionsstiftelser, skulle

dock den nu gällande avdragsrätten enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 g

kommunalskattelagen kunna medföra sådana statsfinansiella konsekvenser,

att en ändring av skattebestämmelserna i detta avseende vore nödvändig.

Tack vare de olika möjligheter för skattereservernas frigörelse som sålunda

angivits torde de föreslagna reglerna i normalfallen icke vålla bolagen

avsevärda olägenheter. Skulle likväl i något fall särskilt behov uppkomma

för ett bolag att utnyttja större delen av skattereserven borde tillstånd därtill

kunna meddelas av Kungl. Majit.

Genom regler av nu angivet innehåll, som endast medgåve skattereservernas

successiva nedsättning eller deras bindning för andra ändamål, minskades

naturligtvis de icke önskvärda konsekvenserna av uppbördsreformen. Men

helt förebyggdes de icke. Med hänsyn till de sammanlagda skattereservernas

stora belopp skulle även en blott successiv minskning med procenttal av

förut antydd storlek betyda en frigörelse av betydande summor årligen. Och

bolag med besparade vinstmedel skulle kunna tänkas »diskontera» senare års

nedsättningar genom att för utdelning disponera vinstmedel, som eljest skulle

lia behållits inom bolaget, eller genom att med anlitande av sådana vinstmedel

verkställa en eljest ej påtänkt fondemission.

Som en annan svaghet i den angivna metoden måste anses att den drabbade

de bolag, som lojalt upplagt tillräckliga skattereserver, medan bolag som

icke redovisade någon skattereserv eller redovisade en otillräcklig reserv

skulle helt eller delvis undgå ifrågavarande ingrepp. Rättvisare skulle det te sig

att ålägga sådana bolag, som hade ingen eller ringa skattereserv, att t. ex.

fram till nya aktiebolagslagens ikraftträdande upplägga en skattereserv av

sådan storlek, att dessa bolag då bomme att stå på lika fot med de bolag,

som tidigare upplagt full skattereserv och därefter reducerat den enligt ovan

antydda regler. I och för sig skulle det väl knappast behöva vålla betänkligheter

att bolag sålunda ålades att upplägga skattereserver; tvång därtill skulle

— örn uppbördsreformen icke nu kommit emellan -— ha förelegat på grund av

bestämmelserna i nya aktiebolagslagen. Men det skulle onekligen te sig rätt

egendomligt att nu tvinga bolag att upplägga skattereserver, som kort tid

efteråt åter skulle avvecklas. Ett sådant tvång kunde möjligen framstå såsom

naturligt i fråga om bolag, vilka hade en förtäckt skattereserv, i det att

under posten diverse kreditorer inginge ett större eller mindre belopp för skatteskuld.

Men redan kontrollsvårigheter gjorde det olämpligt att skilja dessa

från sådana som alls ej i sina balansräkningar beaktat skatteskulderna.

Som motivering för det såsom alternativ II betecknade förslaget

anföres i promemorian, att de under alt. I angivna reglerna örn successiv

avveckling av skattereserverna icke helt eliminerade de konsekvenser

av uppbördsreformen som man ville undvika, varjämte reglerna i viss mån

verkade orättvist genom att endast drabba de bolag som upplagt skattere
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

11

server. Det läge på grund härav nära till hands att tänka sig en eliminering

av uppbördsreformens verkningar genom föreskrifter om skyldighet för

aktiebolagen att oavsett uppbördsreformen för framtiden redovisa skattereserv.

Storleken av en dylik reserv kunde efter det nya uppbördssystemets

införande icke gärna bestämmas på sätt i 101 § 1 mom. B V nya aktiebolagslagen

skett, utan man borde stanna vid skattereserv motsvarande ett års skatt.

Därigenom skulle en avsevärd del av de nuvarande skattereserverna bindas.

Örn bestämmelser rörande skattereserv av nu angivna storlek infördes i

nya aktiebolagslagen genom ändring av 101 § 1 mom. B V, erfordrades enligt

alt. II ingen ytterligare lagstiftningsåtgärd i fråga örn bolag, vilka icke

redan nu redovisade skattereserv av nämnda storlek. Beträffande bolag, som

nu redovisade större skattereserver, behövdes däremot föreskrifter som förebyggde

att de i många fall betydande belopp, varmed skattereserven överstege

det på räkenskapsåret belöpande skattebeloppet, omedelbart frigjordes. Liksom

när det gällde den under alt. I angivna frigörelsen av skattereserven borde

vid tillämpningen av nu förevarande alternativ överskottet i skattereserven

endast successivt få lösgöras. Regeln kunde ges det innehållet, att minskning

linge ske allenast med viss kvotdel årligen av skillnaden mellan skattereserven

och den på året belöpande skatten. Emellertid syntes det även vid detta

alternativ önskvärt att välja en enklare, mera schematisk regel av samma

struktur som vid alt. I. Liksom enligt alt. I borde nedsättning till den angivna

gränsen sålunda icke utan Kungl. Maj :ts samtycke kunna ske med mer än

en viss kvotdel (Vio) av ingångsbeloppet per år, dock med rätt för bolagen

att även eller i stället göra överföringar till reservfond, skuldregleringsfond

och pensionsstiftelse enligt de under alt. I utvecklade principerna. Överhuvud

borde vad rörande alt. I sagts äga tillämpning även för alt. II, så att den enda

skillnaden bleve den att nedsättning av nuvarande skattereserv icke finge

fortsätta lika långt och att bolag, som icke nu redovisade skattereserv, måste

till nya aktiebolagslagens ikraftträdande upplägga en sådan.

örn detta alternativ valdes, kunde det ifrågasättas, att i en framtid frågan

om skattereservernas fortvaro, kanske hela problemet om aktiebolagens fonderingar,

åter borde göras till föremål för prövning med beaktande av då

vunna erfarenheter och föreliggande förhållanden. Skulle t. ex. frågan örn

de hos bolagen anställdas pensionering bli löst genom lagstiftning och sålunda

klarhet komme att föreligga om bolagens skyldigheter i pensioneringsavseende,

borde måhända övervägas, örn icke bolagen kunde erhålla rätt att använda

medel ur de kvarstående skattereserverna för mötande av de utgifter pensioneringen

medförde.

Beträffande tidpunkten för de föreslagna reglernas ikraftträdande

har i promemorian anförts, att örn uppbördsreformen trädde i

kraft den I januari 1947, de föreslagna reglerna örn skattereserv borde antagas

och träda i kraft snarast möjligt och senast tidigt under år 1946, innan

de ordinarie bolagsstämmorna för året började Man borde emellertid kunna

räkna med att, sedan det kommit till allmän kännedom att en lagstiftning

rörande skattereserverna vore förestående, intet bolag av betydelse försökte

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 7,5.

att genom beslut av hastigt sammankallad bolagsstämma komma undan

nämnda lagstiftning. Örn densamma anknötes till skattereservernas storlek enligt

en tidigare balansräkning, normalt balansräkningen per den 31 december

1944, skulle det framstå såsom illojalt av ett bolag att strax innan de nya

reglerna hunnit sättas i kraft besluta sådan minskning av skattereserven som

strede mot de nya reglerna.

över promemorian avgivna remissyttranden.

över professor Nials promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av

bank- och fondinspektionen (med överlämnande av yttrande från svenska

bankföreningen), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare),

fullmäktige i riksbanken, Överståthållarämbetet (med bifogande

av yttrande av t. f. taxeringsintendcnten S. Holdo), länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Röhus, Örebro och Västmanlands

lån, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och

Sveriges grossistförbund. I yttrandena av industriförbundet, bankföreningen

och Stockholms handelskammare har åberopats ett inom näringslivets skattedelegation

upprättat yttrande i ärendet. Vidare har Sveriges redareförening

inkommit med yttrande i anledning av promemorian.

Vad först angår frågan örn behovet av en särskild lagstiftning

rörande aktiebolagens skattereserver må nämnas,

att i flertalet yttranden en lagstiftning på förevarande område i princip tillstyrkts.

Yttranden av sådant innehåll ha avgivits av bank- och fondinspektionen,

kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken, länsstyrelserna i Stockholms

och Uppsala län samt av näringslivets skattedelegalion och köpmannaförbundet.

I dessa yttranden har i allmänhet uttalats, att den företagsekonomiska

politik, som hittills drivits framför allt av större bolag med mera

betydande skattereserver, gåve stöd för antagandet, att bolagen i första hand

komme att utnyttja de genom uppbördsreformen frigjorda reserverna för

ytterligare konsolidering. Det kunde emellertid icke anses uteslutet, att dessa

reserver kunde komma att användas på sådant sätt att marknaden därigenom

ogynnsamt påverkades. Bolagens förfoganderätt till skattereserverna

borde därför i viss utsträckning begränsas, bland annat för att hindra

spekulationstendenser. De bestämmelser härutinnan, som kunde komma

att meddelas, borde dock icke givas större räckvidd än som vore oundgängligen

nödvändigt med hänsyn till deras syfte och ej heller bli bestående längre

tid än som av penningpolitiska skäl vore påkallat.

I det av länsstyrelsen i Malmöhus län avgivna yttrandet har en särskild

lagstiftning rörande aktiebolagens skattereserver avstyrkts under hänvisning

till att någon risk för missbruk från de större bolagens sida icke förelåge.

Jämväl länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Örebro och Västmanlands

lån ha ställt sig tveksamma till lämpligheten av den nu ifrågasatta lagstift
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

13

ningen. Avstyrkande remissyttranden lia vidare avgivits av handelskammaren

i Göteborg, Skånes handelskammare och grossistförbundet.

Slutligen har Överståthållarämbetet helt avstyrkt de i promemorian framlagda

förslagen samt hemställt örn förnyad utredning av frågan.

Av de i promemorian diskuterade olika utvägarna att begränsa

verkningarna av upphördsref or men med avseende

å aktiebolagens skattereserver har förslaget, att något efterskänkande

av skatt i samband med uppbördsrefonnens ikraftträdande icke

skulle ske såvitt anginge aktiebolag, förordats av t. f. taxeringsintendenten

vid Överståthållarämbetet. Såsom motivering härför har anförts, att den omständigheten

att enskilda personer ansetts icke böra erlägga mer än fortlöpande

skatter icke rimligtvis kunde åberopas som skäl för att opersonliga

kapitalassociationer ävenledes skulle efterskänkas skatter enbart därför

att skatterna framdeles skulle erläggas inom en kortare tidpunkt från inkomstens

förvärvande.

Det i promemorian såsom alt. I betecknade förslaget bar under remissbehandlingen

i princip förordats av bank- och fondinspektionen, kommerskollegium,

länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Örebro och Västmanlands län

samt av alla enskilda organisationer, som avgivit yttrande över promemorian.

I dessa yttranden har i huvudsak anförts, att genom en lagstiftning enligt

detta alternativ risken för störningar på penningmarknaden genom höjda

utdelningar eller genom gratisemissioner praktiskt taget eliminerades, och

att detta alternativ innebure det minsta intrånget i bolagens självbestämmanderätt.

Emellertid lia i vissa av yttrandena, bl. a. av näringslivets skattedelegation,

gjorts åtskilliga detaljerinringar mot förevarande alternativ.

Det med alt. II betecknade förslaget har i princip förordats av länsstyrelserna

i Stockholms och Göteborgs och Bohus län. Sistnämnda länsstyrelse har

framhållit, att detta alternativ skapade större rättvisa mellan olika företag

och icke gjorde konsolideringstvånget godtyckligt beroende av de skattereserveringar,

som bolagen ofta gjort av tämligen varierande motiv. I vissa andra

yttranden har däremot alt. II uttryckligen avstyrkts under framhållande, att

detta ginge längre än som åsyftades med lagstiftningen i fråga, att förslaget

innebure en tvångskonsolidering utöver vad nya aktiebolagslagen föreskreve,

och att bolagen tämligen snart måste berättigas att avveckla de skattereserver,

som påtvingades bolagen i enlighet nied detta alternativ.

I vissa remissyttranden har diskuterats utvägen att i stället begränsa

vinstutdelning, sorn v e r k s t ä 11 e s medelst ianspråktagande

av skattereserver, genom prolongering av 1943

års vinstbegränsningslag. En dylik utväg har förordats av fullmäktige

i riksbanken, som anfört bl. a., att en ur penningpolitisk synpunkt

fullt tillfredsställande lösning av det föreliggande spörsmålet icke syntes

kunna ernås genom en lagstiftning efter de linjer, som föreslagits i promemorian.

Såväl alt. I som ali. II syntes sålunda förutsätta lagbestämmelser

av delvis mycket komplicerad och detaljerad natur för att lagstiftningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

.skulle bli av någon reell betydelse. Det syntes emellertid överhuvud taget

icke möjligt att ge en dylik lagstiftning en sådan utformning, att garanti

skapades för att man i de konkreta fallen kunde nå det avsedda resultatet.

Även andra åtgärder kunde emellertid ifrågakomma. Sålunda syntes böra

övervägas en prolongering av nuvarande lagstiftning örn begränsning av

vinstutdelning från aktiebolag för att därigenom förhindra att utdelningshöjningar

komme till stånd genom ianspråktagande av reserverade skattemedel.

Det vore givetvis främst under övergångstiden till det nya uppbördssystemet

som ur här ifrågavarande synpunkter ett bibehållande av denna

lagstiftning skulle vara motiverad. Huruvida med hänsyn till det förändrade

syftet med denna lagstiftning några förändringar av nu gällande bestämmelser

borde vidtagas, vore fullmäktige icke beredda att nu uttala sig örn.

Skulle en fortsatt lagstiftning örn vinstutdelningsbegränsning komma att

kompletteras med särskilda bestämmelser av i promemorian angiven art.

borde dock hänsyn härtill tagas vid utformningen av förstnämnda lagstiftning.

Fullmäktige tillstyrkte sålunda vidtagandet av sådana åtgärder, som

kunde visa sig påkallade för ernåendet av det i promemorian angivna syftet,

i vilket sammanhang enligt fullmäktiges mening särskilt borde beaktas frågan

örn ett bibehållande av nuvarande lagstiftning örn vinstutdelningsbegränsning

åtminstone intill dess det nya uppbördssvstemet trätt i tillämpning.

Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län och grossistförbundet lia tillstyrkt,

att vinstbegränsningslagen förlängdes.

Överståthållarämbetet har förordat, förutom att vinstbegränsningslagen

prolongerades, införandet av en särskild bestämmelse att — därest i bolags

skattereserv redovisade medel användes för bestridande av eljest avdragsgilla

omkostnader — avdrag vid taxering icke finge ske för sålunda disponerad

del av skattereserven.

Såsom förut anmärkts lia vissa erinringar mot i promemorian diskuterade

detaljfrågor framförts av näringslivets skattedelegation.

Sålunda har skattedelegationen anfört bland annat följande. 1 första hand

erfordrades ett klarläggande av vid vilket bokslut en reducering av ingångsbeloppet

med Vio först finge äga rum. Skattedelegationen förutsatte att detta

i varje fall icke bestämdes till ett senare bokslut än det, som läge till grund

för taxeringen 1947, d. v. s. i regel bokslutet per den 31 december 1946. —

Därest ett bolag, som under åren 1943 och 1944 haft goda vinster och som

ultimo 1944 hade en skattereserv, motsvarande därå belöpande oguldna

skatter, använde denna skattereserv till gäldande av de åren 1945 och 1946

förfallande skatterna samt under sistnämnda båda år redovisade förlust,

borde bolaget icke vara skyldigt att i boksluten per den 31 december 1945

och 1946 återföra något belopp till skattereserven, vilken sålunda den 31 december

1946 bleve lika med 0. -— Veterligen förekomme ej sällan fall, då

större skattereserv redovisades än som erfordrades för täckande av den totala

skatteskulden. Dylika redan beskal tade dolda reserver vore ju i realiteten

ingenting annat än dispositionsfonder och borde icke beröras av den enligt

förslaget åsyftade steriliseringen lika litet som andra synliga dispositions
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75

15

fonder eller andra dolda reserver. I den mån alltså ett bolag kunde påvisa,

att den per den 31 december 1944 (eller annan i förevarande fall aktuell

balansdag) förefintliga skattereserven vore större än som erfordrades för

täckande av den totala skatteskulden, borde däremot svarande belopp undantagas

från den ifrågasatta spärregeln. Ofta torde ett sådant överskott

sammanhänga med omöjligheten att nied någon grad av exakthet beräkna

beloppet av den krigskonjunkturskatt, som i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling kunde komma att avkrävas bolaget. I åtskilliga

fall hade denna ovisshet rörande beloppet av den krigskonjunkturskatt, som

kunde komma att påföras, föranlett att avsättningen för detta ändamål beräknats

i överkant. I vissa fall inginge även i skattereserven avsättningar,

avseende utskiftningsskatt och skatter till utlandet. Bolagen syntes därför

böra medgivas rätt att, om de så önskade, såsom ingångsbelopp upptaga

allenast så stor del av skattefonden som motsvarade vid bokslutet per den

31 december 1944 (eller motsvarande bokslutsdag) beräknad skatteskuld —

exklusive eventuell krigskonjunkturskatt, utskiftningsskatt och skatter till

utlandet -—- och redovisa återstående avsättning i en särskild post, skild från

skattereserven i övrigt. — Beträffande användningen av den mot ingångsbeloppet

svarande delen av skattereserven skulle det helt stå i överensstämmelse

med den föreslagna lagstiftningens syfte, därest bolagen i obegränsad

omfattning tillätes omedelbart använda skattereserven för avsättning till reservfond

och skuldregleringsfond. — Uppenbarligen måste man räkna med

att vissa bolag såväl under år 1945 som senare kunde komma att redovisa

förlust. Då den principiella utgångspunkten för de restriktiva bestämmelserna

vore att förhindra höjning av utdelning till delägarna och fondemissioner,

kunde det icke på något sätt anses strida mot denna principiella utgångspunkt

att i sådana fall medgiva att bolaget fritt finge disponera så stor del

av ingångsbeloppet, som erfordrades för täckande av den redovisade förlusten.

Tioprocentsregeln skulle därefter tillämpas på återstående del av ingångsbeloppet.

— Åtskilliga bolag hade, särskilt under tidigare år, tillgodonjutit

större skattemässigt tillåtna avskrivningar å sina anläggningstillgångar

än som kommit till uttryck i räkenskaperna. Anläggningstillgångarna vore

sålunda i dylika bolag bokförda till högre belopp än de skattemässiga restvärdena.

Då det både ur bolagens och det allmännas synpunkt måste vara

av intresse, att bokföringsvärdena i möjligaste mån överensstämde med de

skattemässiga restvärdena, borde det vara tillåtet att använda erforderliga

delar av ingångsbeloppet för nedjustering av bokföringsvärdena å anläggningarna.

Då en dylik nedskrivning av anläggningsvärdena i realiteten innebure

ett ännu fastare bindande av skattereserverna än som skedde enligt

de i promemorian förordade förslagen, borde de företag, som önskade använda

skattereserverna helt eller delvis för nedskrivning av anläggningstillgångarna,

kunna få göra detta utan särskilt tillstånd, siven örn differenser

icke skulle föreligga mellan bokföringsvärdena och de skattemässiga

restvärdena. — Alt ålägga de bolag, som upplagt skattereserver, att bestrida

kostnaderna för pensionering av personal nied beskattade vinstmedel, utan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

att i likhet med andra skattskyldiga erhålla avdrag för dessa utgifter vid

taxeringen hade icke ifrågasatts i promemorian och syntes ej heller rimligen

kunna tagas under övervägande. Det kunde ej heller förväntas att bolagen

utan en sådan avdragsrätt frivilligt skulle disponera skattereserverna för detta

ändamål. I den mån de av beskattade vinstmedel bildade skattereserverna

kunde komma att tagas i anspråk för pensioneringsändamål måste det förutsättas

att avdrag, motsvarande det belopp som avsattes för nämnda ändamål,

medgåves vid taxeringen. En obegränsad rätt till sådan användning

av skattereserverna måste emellertid befaras medföra icke önskvärda verkningar

å det kommunala och statliga skatteunderlaget. Det borde dock icke

vara omöjligt att komplettera förslaget med sådana bestämmelser, att en

skälig avvägning mellan ifrågavarande var för sig beaktansvärda motstridiga

intressen åstadkommes. — Vad beträffade förslaget, att möjligheten att nedsätta

skattereserven enligt alt. II skulle begränsas till att avse vad som översköte

ett års skatt, förefölle det vara ur saklig synpunkt orimligt att införa

dylika invecklade regler för att nå det angivna syftemålet. Den föreslagna

skattereserven för ett års skatter måste ju uttryckligen i lagstiftningen

angivas icke vara någon skuld. Den vore i realiteten ingenting annat än

ett på särskilt konto redovisat mellanting mellan en reservfond och en

dispositionsfond. Den vore mindre fast bunden än en reservfond, därför att

det förutsattes, att den så småningom skulle kunna på ett eller annat sätt

ånyo frigöras, men den vore mera bunden än en dispositionsfond, eftersom

bolaget icke finge fritt förfoga över densamma. Samma syfte vunnes på ett

enklare sätt, om man, såsom jämväl beträffande alt. I av skattedelegationen

föreslagits, tilläte bolagen alt överföra skattereserverna till reservfonden, även

om reservfonden därigenom skulle komma att överstiga fastställda minimibeloppen

av 10 %, respektive efter nya aktiebolagslagens ikraftträdande 20 °/o

av aktiekapitalet. Därmed hade ju bolagen definitivt avstått från dispositionsrätten

över skattereserven och hade sålunda fullt betryggande tillgodosett de

syften, som utgjorde utgångspunkten för de restriktiva reglerna.

I yttranden från bland annat ett flertal länsstgrelser har understrukits, att

— ehuru en frivillig överföring av skattereserver till pensionsstiftelser och

dylika inrättningar vore en i detta sammanhang synnerligen lämplig åtgärd

•— särskilda föreskrifter syntes erforderliga för att på något sätt begränsa

avdragsrätten; i annat fall skulle en plötslig minskning av bolagens beskattningsbara

vinster kunna inträda.

Länsstyrelserna i örebro och Västmanlands län ha förordat, att en överföring

av skattereserv till reservfond borde få ske utan någon begränsning.

Sistnämnda länsstyrelse har därjämte å ena sidan föreslagit, att jämväl

andra juridiska personer än aktiebolag skulle omfattas av den i promemorian

föreslagna lagstiftningen, samt å andra sidan ifrågasatt, huruvida

icke denna lagstiftning skulle kunna begränsas att avse endast sådana bolag

och liknande sammanslutningar, vilka redovisade skattereserv med ett ingångsbelopp

som uppginge till eller överstege ett visst angivet belopp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

17

Departementschefen.

Såsom förut framhållits är lagstiftningen örn begränsning av vinstutdelning

från aktiebolag tillämplig endast å utdelning för räkenskapsår, som utgått

den 31 december 1942 eller senare, dock före den 31 december 1946.

Beträffande vinstutdelning för räkenskapsår, som sammanfaller med innevarande

kalenderår eller utgår närmast därefter, gäller följaktligen icke någon

begränsning. De skäl, som föranlett ifrågavarande lagstiftning, lära emellertid

alltjämt vara för handen och en utsträckning av giltighetstiden torde

få anses motiverad. Jag vill i detta sammanhang erinra örn att jag förut

denna dag tillstyrkt fortsatt giltighet av prisregleringslagen för tiden till och

med den 30 juni 1947. Jag förordar sålunda, att lagstiftningen örn begränsning

av vinstutdelning från aktiebolag erhåller tillämpning jämväl i fråga

om vinstutdelning för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1946 eller

senare, dock före den 31 december 1947.

Emellertid torde i samband med en förlängning av giltighetstiden för lagstiftningen

om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag böra upptagas

frågan om särskilda lagstiftningsåtgärder med avseende å aktiebolagens till

följd av uppbördsreformen frigjorda skattereserver. Såsom förut omnämnts

har professorn Nial på mitt uppdrag utarbetat en promemoria rörande nämnda

fråga. I promemorian har utredningsmannen till en början erinrat örn att

möjlighet förelåge att indraga reserverna till det allmänna genom att vägra

bolagen eftergift av skatt i samband med uppbördsreformens ikraftträdande.

Denna utväg har utredningsmannen emellertid avvisat. Utredningsmannen

har därefter behandlat två alternativa förslag i ämnet. Enligt det ena av

dessa alternativ skulle de befintliga skattereserverna successivt, förslagsvis

under en tioårsperiod, få avvecklas av bolagen, medan enligt det andra alternativet

samtliga bolag skulle vara skyldiga att för framtiden redovisa skattereserver

av viss omfattning. Vid remissbehandlingen av promemorian ha

remissinstanserna —- vilka i flertalet fall i princip förordat en lagstiftning

örn begränsning av bolagens rätt att förfoga över skattereserverna — uttalat

skilda åsikter i fråga om den närmare utformningen av en sådan lagstiftning;

dock har i övervägande antalet fall alternativet med en successiv avveckling

av skattereserverna ansetts såsom den lämpligaste utvägen. Emellertid

bär därjämte under remissbehandlingen ifrågasatts örn icke —- vid bibehållen

lagstiftning om begränsning av vinstutdelning — det åsyftade resultatet

kunde uppnås genom en komplettering av bestämmelserna i vinstbegränsningslagen.

För egen del anser jag mig icke böra förorda, att aktiebolagens genom

uppbördsreformen frigjorda skattereserver genom beskattning indragas lill

det allmänna. Emellertid är jag i likhet med flertalet remissinstanser av den

uppfattningen, att det hl. a. ur penningpolitisk synpunkt är önskvärt, att särskilda

lagstiftningsåtgärder vidtagas för att hindra alt skattereserverna användas

till ökad vinstutdelning. Lagstiftningsåtgärder av sådan art äro själv
Bihang

lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 75. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

fallet i särskild grad påkallade i den mån de mot skattefondema svarande

tillgångarna icke äro mera stadigvarande bundna i vederbörande bolags

rörelse.

Tvekan kan råda med avseende å den lämpligaste utformningen av den

lagstiftning jag sålunda förordar. Ehuru en lagstiftning i enlighet med någotdera

av de i promemorian upptagna förslagen utan tvivel skulle vara ägnad

att bidraga till en bindning av skattereserverna, kan en dylik lagstiftning

likväl göras till föremål för kritik. Båda förslagen förutsätta sålunda författningsbestämmelser

av komplicerad natur utan att man likväl — såsom

fullmäktige i riksbanken erinrat — skulle erhålla garantier för att det avsedda

resultatet verkligen nåddes. Under remissbehandlingen ha även framförts

åtskilliga, i vissa hänseenden beaktansväida förslag om uppmjukningar

av de föreslagna reglerna, vilka förslag om de bifölles skulle medföra alt lagstiftningen

än ytterligare komplicerades.

Vid angivna förhållande synes det önskvärt att jämväl andra vägar prövas

än de i promemorian anvisade. Härvid torde i huvudsak kunna ifrågakomma

antingen att meddela en generell bestämmelse om skattereservernas överförande

till reservfonden eller att utbygga vinstbegränsningslagen med bestämmelser

ägnade att befordra den avsedda bindningen av ifrågavarande

medel. Vad den förstnämnda metoden angår skulle den tvivelsutan på ett effektivt

sätt förhindra skattereservernas användande till vinstutdelning. Emellertid

är jag likväl icke beredd att nu förorda en lösning efter denna linje,

då metoden skulle verka ojämnt och en tvångsåtgärd av denna art med

hänsyn till sin definitiva karaktär i vart fall icke lärer böra genomföras

på grundval allenast av det nu föreliggande materialet.

På grund av det anförda förordar jag i stället, att vinstbegränsningslagen

utbygges i syfte att befordra en bindning av de såsom skattereserver nu

redovisade medlen. En dylik lagstiftning blir i motsats till den nyss diskuterade

åtgärden av provisorisk karaktär, vilket ur vissa synpunkter lärer vara

en fördel. Emellertid bör understrykas att, även om en lagstiftning av nu

föreslagen art, som till utformningen skulle bliva enklare än de i promemorian

föreslagna bestämmelserna, i och för sig är ägnad att befordra det avsedda

syftet, man likväl icke — lika litet som genom de i promemorian anvisade

metoderna — vinner någon säkerhet för att en effektiv bindning av

skattereserverna kommer till stånd. Sålunda kan t. ex. med en lagstiftning

av nu förordad konstruktion icke förhindras, att gratisaktier utdelas med

anlitande av skattereserverna. Det torde dock knappast finnas anledning befara,

att dylika transaktioner skola förekomma i någon omfattning av betydelse.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att den nu gällande vinstbegränsningslagen

(SFS 1945:227) avser räkenskapsår, som utgått den

31 december 1945 eller senare, dock före den 31 december 1946.

Uppenbarligen måste de kompletterande bestämmelser, varom nu är fråga,

göras tillämpliga jämväl med avseende å sistnämnda räkenskapsår.

Detta innebär i sin tur, att den nu gällande lagen bör upphävas och er
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

19

sättas med en helt ny lag, gällande de båda räkenskapsår, som utgått den

31 december 1945 eller senare, dock före den 31 december 1947. Några praktiska

tillämpningssvårigheter torde icke behöva befaras av den anledningen

att det första av de båda räkenskapsår, som omfattas av den nu förordade

lagen, beträffande flertalet bolag redan utgått. Det torde nämligen ha varit

allmänt känt i god tid före den 31 december 1945, att en särskild lagstiftning

i syfte att förhindra utdelning av medel, som kunde komma att frigöras

till följd av uppbördsreformen, var under övervägande. Därtill kommer att

den ordinarie bolagsstämma, som har att fastställa balansräkningen per den

31 december 1945, i allmänhet ännu icke torde lia hållits.

Jag torde härefter få övergå till frågan om det närmare innehållet av de

bestämmelser, varmed vinstbegränsningslagen enligt vad jag nyss förordat

bör kompletteras. För vinnande av det åsyftade resultatet torde beträffande

aktiebolag, vilka tidigare i balansräkningen redovisat skattereserver, böra föreskrivas

att utdelningen icke får höjas i förhållande till utdelningen under

tidigare år, därest i balansräkningen redovisade skattereserver (d. v. s. skattefond

eller annan post avseende ogulden skatt) minskats i jämförelse med

vad som i motsvarande hänseende redovisats i balansräkningen för tidigare

år. Vidare synes det lämpligt att i fråga örn bolag, hos vilka skattefond eller

annan post av nu angivet slag undergått minskning, föreskriva jämväl den

inskränkningen i rätten att verkställa vinstutdelning, att utdelningen icke får

överstiga den högsta utdelning, som är tillåten enligt stadgandena i 1 § första

och fjärde styckena i gällande vinstbegränsningslag d. v. s. — med viss jämkning

— sex procent av bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen;

de för aktieägarna gynnsammare utdelningsbestämmelserna i andra och tredje

styckena böra sålunda i dylikt fall icke få tillämpas.

Såsom lämpligt jämförelseår vid bedömandet av frågan om skattefonden

(likställd skuldpost) undergått minskning eller icke, torde böra väljas ett räkenskapsår

som ligger så nära det aktuella räkenskapsåret som möjligt. Med

hänsyn härtill bör såsom jämförelseår användas det räkenskapsår, som utgått

den 31 december 1944 eller senare, dock före den 31 december 1945.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag lill lag med särskilda bestämmelser örn begränsning an vinstutdelning

från aktiebolag. Förslaget torde få såsom Bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

I 1 § i nämnda förslag stadgas, att utdelning till aktieägarna av aktiebolags

vinst enligt fastställd balansräkning för räkenskapsår, som utgått den 31

december 1945 eller senare, dock före den 31 december 1947, ej må ske i

större omfattning än i lagen sägs.

Vidare upplages i 2 § de för bolag i allmänhet gällande begränsningsreglerna.

Dessa överensstämma med de i 1 § i 1943 års lag meddelade bestämmelserna.

Den av mig förordade nya spärregeln har upptagits i 3 § i förslaget. I denna

paragraf föreskrives att — örn aktiebolag i fastställd balansräkning för

det räkenskapsår, som utgått den 31 december 1944 eller senare, dock före

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

den 31 december 1945, redovisat skådelund eller annan post, avseende ogulden

skatt — utdelningen för räkenskapsår, som avses i 1 §, varken må höjas

i förhållande till utdelningen för det tidigare räkenskapsåret eller överstiga

den enligt 2 § första och fjärde styckena tillåtna vinstutdelningen med mindre

skattereserven redovisas oförminskad. Såsom skattereserv bör därvid anses

reservens belopp enligt den fastställda balansräkningen med tillägg av

belopp, som bolagsstämman vid balansräkningens fastställande beslutat överföra

till skattereserven. Beträffande skattereservens storlek bör jämförelsen

göras mellan å ena sidan den i balansräkningen för år 1944 (motsvarande

räkenskapsår) redovisade skattereserven och å andra sidan det belopp, vartill

motsvarande skattereserv för senare räkenskapsår uppgår efter det vinstutdelningen

ägt rum.

De i 4—8 §§ i lagförslaget upptagna bestämmelserna motsvara föreskrifterna

i 2—5 §§ i 1943 års lag. De begränsningar i fråga om tillämpningsområdet,

som gälla enligt 1943 års lag, ha bibehållits oförändrade, dock att undantagsstadgandet

i fråga om vinstutdelning från dotterbolag icke föreslagits

tillämpligt såvitt angår den nya spärregeln i 3 §. Framhållas må emellertid,

att enligt 6 § i lagförslaget dispens må av Kungl. Majit medgivas jämväl

med avseende å 3 § i lagförslaget. En dylik dispens torde i vissa fall vara

motiverad i fråga om bolag, som till skattereserv avsatt betydande medel för

gäldande av krigskonjunkturskatt, så ock i fråga örn bolag som överfört

medel från skattefond till reservfond.

Den nya lagen torde böra träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Samtidigt bör lagen den 1 juni 1945 (nr 227) angående fortsatt tillämpning

av lagen den 5 februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser örn begränsning

av vinstutdelning från aktiebolag upphöra att gälla.

Såsom framhållits i professor Nials promemoria och jämväl understrukits

av flera remissinstanser skulle aktiebolag, som toge sina skattereserver i anspråk

för överföring till vissa slag av pensionsstiftelser, jämlikt stadgandet i

punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen äga att vid taxeringen

njuta avdrag för överföringen. En dylik avdragsrätt skulle kunna utnyttjas

av sådana aktiebolag, som varken utdelade mer än sex procent av den

behållna förmögenheten eller höjde utdelningen i förhållande lill föregående

räkenskapsår. Även örn det i och för sig är önskvärt att bolagen överföra medel

till pensionsstiftelser, synas bolagen likväl knappast kunna framställa befogade

anspråk på avdragsrätt i det fall att överföringen avser medel, som

frigjorts genom den av uppbördsreformen föranledda skatteeftergiften. Vid

sådant förhållande och med hänsyn till den minskning i skatteunderlaget

för stat och kommun, som skulle bliva följden örn aktiebolagen i större

utsträckning verkställde överföring av medel från skattereserverna till pensionsstiftelser,

torde det få anses motiverat att meddela särskilda bestämmelser

med avseende å avdragsrätten i nu förevarande fall. Dessa bestämmelser

torde böra så nära som möjligt anknyta till de av mig tidigare föreslagna be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

21

stämmelserna. Sålunda torde i en särskild författning böra föreskrivas att, om

aktiebolag i fastställd balansräkning för räkenskapsår, som utgått den 31

december 1944 eller senare, dock före den 31 december 1945, redovisat skattefond

eller annan post avseende ogulden skatt, bolaget icke må — såvitt angår

räkenskapsår som utgått den 31 december 1945 eller senare, dock före den 31

december 1947 — njuta sådant avdrag för överföring av medel till pensionsstiftelse

eller annan personalstiftelse, varom i punkt 2 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen stadgas, med mindre skattereserven redovisas

oförminskad. Jag torde i detta sammanhang 1a nämna, att jag övervägt att

föreslå rätt för Kungl. Maj :t att, då förhållandena därtill föranledde, medgiva

dispens från de nyss föreslagna bestämmelserna. Med hänsyn till författningens

tidsbegränsade natur har jag emellertid ansett något egentligt behov

av dispensrätt icke föreligga.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

jämväl förslag till förordning med vissa bestämmelser angående aktiebolags

rätt att vid taxering njuta avdrag för överföring av medel till pensionsstiftelse

m. m., vilket förslag torde få såsom Bilaga B1 fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det förut

omnämnda förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av

vinstutdelning från aktiebolag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Erik Westerlind.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget till förordning

med vissa bestämmelser angående aktiebolags rätt att vid taxering njuta avdrag för överföring

av medel till pensionsstiftelse m. in., bär här uteslutits.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Bilaga A.

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av

vinstutdelning från aktiebolag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning

för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1945 eller senare, dock

före den 31 december 1947, må ej ske i större omfattning än i denna lag sägs.

2 §.

Vinstutdelning må, där ej annat nedan stadgas, icke överstiga sex procent

av bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen för det räkenskapsår

utdelningen avser. Med bolagets behållna förmögenhet avses bolagets

tillgångar efter avdrag för skulder och värdeminskningsposter.

Har vinstutdelning för de tre sista räkenskapsår, som utgått före den 1 januari

1940, skett med så stort belopp i förhållande till bolagets behållna förmögenhet

enligt balansräkningen för vart och ett av nämnda år, att utdelningen

i medeltal (medeltalsprocenten) överstiger sex procent, må av vinsten

utdelning ske med belopp motsvarande högst medeltalsprocenten av behållna

förmögenheten enligt balansräkningen för det räkenskapsår utdelningen avser.

Där vinstutdelning för det sista räkenskapsår, som utgått tidigare än den

31 december 1941, överstiger såväl sex procent av bolagets behållna förmögenhet

enligt balansräkningen för nämnda räkenskapsår som ock den enligt

andra stycket beräknade medeltalsprocenten, må, utan hinder av vad i första

och andra styckena stadgas, utdelning ske med belopp motsvarande högst den

procent av behållna förmögenheten, vartill förstnämnda vinstutdelning uppgick;

dock må höjning ej ske av det procenttal i förhållande till aktiekapitalet

som denna vinstutdelning utgjorde.

Örn vid vinstutdelningens bestämmande enligt vad i första, andra och

tredje styckena sägs erhålles ett procenttal i förhållande till aktiekapitalet,

som innehåller ett bråktal, må, ifall bråktalet understiger en halv procent,

procenttalet höjas till närmaste högre halva procent och, ifall bråktalet överstiger

en halv procent, procenttalet höjas till närmaste högre hela procent av

aktiekapitalet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

23

3 §.

Har aktiebolag i fastställd balansräkning för räkenskapsår som utgått den

31 december 1944 eller senare, dock före den 31 december 1945, redovisat

skattefond eller annan post avseende ogulden skatt (skattereserv), må utdelningen

varken höjas i förhållande till utdelningen för nämnda räkenskapsår

eller överstiga den enligt 2 § första och fjärde styckena tillåtna vinstutdelningen

med mindre skattereserven redovisas oförminskad.

I skattereserven skall anses ingå, förutom reservens belopp enligt fastställd

balansräkning, jämväl belopp som bolagsstämman vid balansräkningens fastställande

beslutat överföra till skattereserven.

4 §•

Finnas i bolag aktier med företrädesrätt till vinstutdelning jämte rätt att,

därest under föregående år sådan utdelning ej till fullo lämnats, av följande

års utdelningsbara vinst bekomma vad som brustit, innan utdelning å andra

aktier må äga rum (företrädesrätt till ackumulativ utdelning), skall belopp,

som tillkommer sådana preferensaktier för tidigare år, icke inräknas i den

enligt 2 och 3 §§ tillåtna vinstutdelningen.

5 §•

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ skola icke äga tillämpning, där vinstutdelning

från aktiebolag understiger tiotusen kronor. Ej heller skola bestämmelserna

i 2 § äga tillämpning i fråga om vinstutdelning från bolag (dotterbolag,

dotterdotterbolag), vars aktier till mer än nittiofem procent ägas av annat

aktiebolag (moderbolag) eller ock av ett eller flera sådana dotterbolag eller

av moderbolaget och ett eller flera sådana dotterbolag tillsammans.

6 §•

Konungen äger medgiva aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden

undantag från bestämmelserna i 2 och 3 §§ samt därvid föreskriva

de villkor för undantaget som prövas nödiga.

7 §•

Sker vinstutdelning i strid med vad i denna lag stadgas, skola bestämmelserna

i 54 § första stycket lagen om aktiebolag rörande återbäring av uppburen

utdelning och ansvarighet för den brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Styrelseledamot eller likvida tor, som uppsåtligen eller av vårdslöshet låter

verkställa vinstutdelning i strid med denna lag, straffes med dagsböter eller

fängelse.

Böter tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna lag upphäves lagen den 1 juni 1945 (nr 227) angående fortsatt

tillämpning av lagen den 5 februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser

om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 75.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 februari

1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 6 februari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18

januari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning

från aktiebolag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen i finansdepartementet hovrättsrådet H. V. Nitelius.

Lagrådet yttrade:

Förslaget innebär viss tids förlängning av gällande regler om begränsning

av vinstutdelning från aktiebolag. Genom det under 3 § upptagna stadgandet

införes dessutom en ytterligare begränsning i syfte att förhindra, att

skattereserver, som i följd av uppbördsreformen icke behöva tagas i anspråk

för avsett ändamål, användas till utdelning i‘en omfattning, som kunde

medföra från penningpolitisk synpunkt ogynnsamma verkningar. Av föredragande

departementschefen har uttalats tvekan i avseende å den lämpligaste

utformningen av den lagstiftning, som erfordras för att det åsyftade

resultatet skall vinnas. En sådan tvekan är förklarlig med hänsyn till de invändningar,

vilka kunna riktas såväl mot förslaget i denna del som mot

andra till prövning upptagna lösningar av förevarande spörsmål. Enär lagstiftningen

är avsedd att vara provisorisk, saknas anledning att ytterligare

framhäva dessa invändningar. Lagrådet vill endast erinra, att skäl till medgivande

av undantag enligt 6 § kan föreligga även i andra fall än de av departementschefen

berörda.

I 3 § av förslaget uppställes bland annat den begränsningen, att därest

aktiebolag i balansräkning för räkenskapsår, som utgått den 31 december

1944 eller senare, dock före den 31 december 1945, redovisat skattereserv,

utdelning icke må höjas i förhållande lill utdelningen för nämnda räkenskapsår,

med mindre skattereserven redovisas oförminskad. Ovisshet kan

råda rörande innebörden av detta stadgande. Visserligen torde, särskilt med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungsl. Maj:ts proposition nr 75.

25

hänsyn till avfattningen av bestämmelserna i 2 §, vara tydligt, att stadgandet

icke riktar sig mot en höjning av vinstutdelningens belopp i och för sig

utan endast avser att hindra en höjning av det procenttal, till vilket utdelningen

uppgår. Däremot kan det vara tveksamt, huruvida procenttalet skall

beräknas i förhållande till aktiekapitalet eller till bolagets behållna förmögenhet.

Då avsikten torde vara, att under angivna omständigheter vinstutdelning

ej må överstiga det procenttal i förhållande till behållna förmögenheten,

som vinstutdelningen för jämförelseåret utgjorde, synes detta böra för tydlighets

skull utsägas i lagtexten.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Bihang till riksdagens protokoll 19A6. t sami. Nr 75.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets

den 13 februari 1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18 januari

1946 remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning

av vinstutdelning från aktiebolag.

Efter redogörelse för innehållet i lagrådets utlåtande anför föredraganden

följande.

Till lagrådets uttalande, att skäl till medgivande av undantag enligt 6 § kan

föreligga även i andra fall än de av mig förut berörda, kan jag ansluta mig.

I anledning av vad lagrådet vidare anfört torde i förtydligande syfte en

ändring böra vidtagas i fråga örn avfattningen av 3 §. Därjämte torde 5 §

böra underkastas viss redaktionell jämkning.

Beträffande härefter förslaget till förordning med vissa bestämmelser angående

aktiebolags rätt att vid taxering njuta avdrag för överföring av medel

till pensionsstiftelse m. m. torde jag i detta sammanhang få fästa uppmärksamheten

på att rätten till avdrag för avsättning till pensions- eller annan

personalstiftelse icke uttryckligen reglerats i kommunalskattelagen i andra

fall än sådana, som avses i punkt 2 av anvisningarna till 29 §. I denna anvisningspunkt

meddelas bestämmelser örn avdragsrätt för aktiebolag för överföring

av medel till pensions- eller annan personalstiftelse, som avses i lagen

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Emellertid har i

praxis, under vissa förutsättningar, avdrag medgivits jämväl för avsättning

till s. k. fria pensions- eller personalstiftelser. Det torde ligga i sakens natur,

att därest inskränkning beslutas med avseende å rätten att njuta avdrag för

överföring av medel till sådan pensions- eller annan personalstiftelse, varom

stadgas i nyssnämnda anvisningspunkt, samma inskränkning skall — även

utan uttrycklig föreskrift härom — gälla jämväl beträffande den i kommunalskattelagen

icke särskilt reglerade avdragsrätten för överföring av medel

till fria pensions- eller personalstiftelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

27

Föredraganden hemställer härefter, att förslaget till lag med särskilda bestämmelser

örn begränsning av vinstutdelning från aktiebolag — jämkat på

sätt förut anmärkts — ävensom förslaget till förordning med vissa bestämmelser

angående aktiebolags rätt att vid taxering njuta avdrag för överföring

av medel till pensionsstiftelse m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. BevU 1946:51 Memorial angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden anlitade biträden. s. 1 i texten
  2. 1LU 1946:51 Memorial angående ersättning dt av utskottet vid behandling av visst ärende anlitat biträde. a1 i texten
  3. Rskr. 1946:77 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning från akt a1 i texten
  4. Rskr. 1946:80 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 75, i vad densamma avser förslag till förordning med vissa bestämmelser angående aktiebolag a1 i texten
  5. 1LU 1946:15 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning från aktiebolag m. m., s. 1 i texten

Visa alla 6