Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för Birger Olof Lennart Löfberg från ersättningsskyldighet

1946-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:78, Angående befrielse för Birger Olof Lennart Löfberg från ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse

för Birger Olof Lennart Löfberg från ersättningsskyldighet;

given Stockholms slott den 15

februari 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Mossberg följande.

Jämlikt 1 § förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — i det följande benämnd

militärersättningsförordningen — utgår ersättning av allmänna medel

till värnpliktig, som under viss militärtjänstgöring skadas till följd av olycksfall.

Vad i ersättning enligt nämnda förordning utgivits må av riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning enligt 13 § sökas åter av den, som

vållat skadan.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 78.

»74 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 78.

Beträffande s kad e s tån d s sky 1 d i gil et för förare av motorfordon, som tillhöra

eller nyttjas av staten, gällde intill den 1 juli 1939, att föraren, även örn

fordonet icke var försäkrat, åtnjöt samma frihet från regressanspråk från

statens sida som örn trafikförsäkring funnits. Detta innebar, att föraren

blev skyldig ersätta staten skador av sådan natur, som skulle ha omfattats

av trafikförsäkring, endast örn han gjort sig skyldig till uppsåt eller grov

vårdslöshet. Då emellertid trafikförsäkringen ej alltid omfattade skador å

passagerare och ej heller skador å själva fordonet, kunde staten i vissa

fall göra gällande regressanspråk mot förare även om endast lägre grad

av vållande låg denne till last. I fråga örn skador å militära fordon förekom

understundom att förare, som enligt domstols beslut ålagts att till kronan

utgiva ersättning för av honom vållad skada å dylikt fordon, hos Kungl.

Majit anhöll att bliva befriad från den honom ålagda ersättningsskyldigheten,

varefter Kungl. Majit, därest föraren ej uppsåtligen eller genom

grov vårdslöshet föranlett skadan, hos riksdagen gjorde härav föranledd

framställning i ämnet.

Med tillämpning från och med den 1 juli 1939 föreskrev emellertid Kungl.

Majit med riksdagen genom en den 22 juni 1939 utfärdad förordning (nr

286), att för skada i följd av trafik med staten tillhörigt motorfordon, motorredskap

eller traktor tåg staten finge av fordonets förare utkräva ersättning

endast örn denne förorsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet

eller genom att han varit så påverkad av starka drycker, att han kunde

antagas icke hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar, eller örn han

brukat fordonet utan lov. Yad sålunda stadgats skulle äga motsvarande

tillämpning beträffande motorfordon, motorredskap och traktortåg, som innehades

av staten med nyttjanderätt, varmed följde befogenhet att anställa

förare å fordonet.

Den sålunda genomförda författningsändringen innebar avsevärda lättnader

för förare av militära fordon. Några övergångsbestämmelser, varigenom

de nya föreskrifterna förklarats skola vara tillämpliga även beträffande skador,

som inträffat före den 1 juli 1939, hava icke meddelats och ej heller vid

ärendets behandling ifrågasatts.

Det må erinras örn att 1942 års riksdag (skrivelse nr 53) på förslag av

Kungl. Majit (proposition nr 35) medgivit ett antal förare av staten tillhöriga

motorfordon befrielse från dem åliggande ersättningsskyldighet i anledning

av före den 1 juli 1939 genom vederbörande förares vållande inträffade

skador.

Under senare hälften av september 1938 var en privat lastautomobil inlejd

att med chauffören Birger Olof Lennart Löfberg såsom förare användas vid fälttjänstövningar

i Kronobergs län. Under färd med bilen den 19 september

1938 å allmänna vägen Vislanda—Agunnaryd höll Löfberg vid ett tillfälle

så långt åt vänster, att bilen med vänsterhjulen körde ned i diket. En på

lastflaket sittande värnpliktig, förre handelsbiträdet Olof Sandell föll harvil

av bilen och ådrog sig i fallet brott å vänstra lårbenshalsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 78.

3

Häradsrätten i Västra Värends domsaga fann genom utslag den 1 juni

1939 styrkt, att Löfberg vid olyckstillfället icke iakttagit den omsorg och

varsamhet, som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna,

och dömde Löfberg att för ovarsamhet vid förande av automobil

böta åtta dagsböter om en krona 50 öre. Häradsrätten fann vidare Sandell

berättigad till gottgörelse för den honom tillfogade skadan. Enär

det emellertid vore ostridigt, att inga som helst av personbefordran påkallade

anordningar å bilen vidtagits och då denna försummelse uppenbarligen

utgjort en bidragande orsak till olyckan, fann häradsrätten, att kronan måste

anses hava ådragit sig skyldighet att solidariskt med Löfberg ersätta Sandell

dennes skada. Häradsrätten förpliktade därför Löfberg och kronan att,

vilkendera gälda gitte, utgiva skadestånd till Sandell för mistad arbetsförtjänst,

sveda och värk m. m. med visst belopp. Vidare förklarade häradsrätten,

att det enligt 13 § militärersättningsförordningen ålåge Löfberg att till riksförsäkringsanstalten

återgälda vad anstalten jämlikt bestämmelserna i nämnda

förordning utgivit till Sandell i anledning av den honom tillfogade skadan.

Utslaget har i sistnämnda avseende vunnit laga kraft. Det kronan ålagda

solidariska ansvaret har däremot upphävts genom Göta hovrätts utslag den

14 december 1939, vilket fastställts av Kungl. Majit den 28 mars 1941.

Kiksförsäkringsanstalten har i anledning av Sandells skada till denne

utgivit sjukpenning och livränta för tiden 18 oktober 1938—12 september

1944 med tillhopa 3 603 kronor 21 öre samt ersatt läkar-, sjukhus- och andra

dylika kostnader med tillhopa 1 444 kronor 60 öre. Vidare har anstalten

tillerkänt Sandell livränta för tiden 13 september 1944—12 september 1946

med 411 kronor 60 öre för år efter en beräknad nedsättning i arbetsförmågan

med 35 procent och en uppskattad arbetsförtjänst av 1 764 kronor

för år. Nu utgående livränta kan beräknas motsvara ett kapitalvärde av

omkring 10 700 kronor.

I skrivelse till Kungl. Majit den 7 februari 1945 har Löfberg uppgivit,

att han saknade utmätningsbara tillgångar och att hans inkomst endast räckte

till nödtorftig försörjning av honom och hans familj, samt hemställt att bliva

befriad från honom på grund av olycksfallet åliggande ersättningsskyldighet.

Körande Löfbergs personliga och ekonomiska förhållanden utvisa handlingarna

i ärendet följande.

Löfberg, som är gift och i äktenskapet har två barn, födda respektive

1941 och 1942, är anställd såsom chaufför hos en åkerifirma i Stockholm

med en veckolön av omkring 99 kronor, därvid dyrtidstillägg inräknats.

Hustrun har ingen inkomst. För bostaden, ett rum och kök, erlägger han

en årshyra av 1 100 kronor, bränsletillägget inräknat. Han har erhållit ett

statens bosättningslån, varå till betalning återstå ett par hundra kronor,

vilken skuld han avbetalar med 35 kronor i kvartalet. Utmätningsförsök

har verkställts hos Löfberg den 7 april 1941 för utfående av riksförsäkringsanstaltens

dåvarande fordran. Härvid befanns, att Löfberg saknade utmätningsbara

tillgångar. Någon ändring därutinnan har sedermera icke inträffat.

1 ärendet hava riksförsäkringsanstalten och statskontoret avgivit utlåtanden.

Iliksjorsäkringsanstalten har, med hänsyn till vad som utrönts rörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Löfbergs ekonomiska omständigheter, icke något att erinra mot bifall till

Löfbergs framställning. Anstalten framhåller, att, därest trafikmissödet inträffat

efter den 1 juli 1939, skadeståndsskyldighet gentemot anstalten ej

skulle ha kommit att åvila Löfberg.

Statskontoret vill med hänsyn till tidigare prejudikat och föreliggande omständigheter

icke motsätta sig, att statsverkets ifrågavarande fordran efterskänkes.

Departements- Av utredningen i ärendet får anses framgå, att därest ifrågavarande trafikchefen.

olycka inträffat efter den 30 juni 1939 riksförsäkringsanstalten med hänsyn

till innehållet i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) icke kunnat utkräva

ersättning av Löfberg för de förmåner, anstalten enligt militärersättnings-,

förordningen utgivit till den vid trafikolyckan skadade Sandell. Med hänsyn

härtill och till vad som upplysts beträffande Löfbergs ekonomiska

ställning och honom åvilande försörjningsplikter finner jag starka billighetsskäl

tala för att Löfberg befrias från skyldigheten att till kronan utgiva vad

riksförsäkringsanstalten i anledning av den Sandell drabbade skadan hittills

utgivit eller i framtiden kan komma att få utgiva.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att Birger Olof Lennart Löfberg må befrias från honom

åliggande ersättningsskyldighet till riksförsäkringsanstalten för

vad anstalten i anledning av det Olof Sandell övergångna

olycksfallet till Sandell utgivit eller kan komma att utgiva.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:137 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Birger Olof Lennart Löfberg från ersättningsskyldighet. a1 i texten
  2. SU 1946:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse ■ för Birger Olof Lennart Löfberg från ersättningsskyldighet. s. 1 i texten