Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 88

25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:88, Kungl. Maj.ts proposition nr 88

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

5

2:o.

Anestad nr 2 och 3 i Linköpings stad.

Linköpings stad har hos domänstyrelsen anmält, att staden önskade att

för bostadsbebyggelse förvärva stadsägoområdet nr 172 om cirka 27,43 hektar

av kronoegendomen x/2 mantal Ånestad nr 2 och 1/2 mantal Ånestad nr 3

(stadsägan nr 172 + 173 + 174) i S:t Lars församling. Av ärendet tillhörande

handlingar och kartor, däribland en av förste lantmätaren J. E. Linder

år 1908 upprättad karta över kronoegendomen, inhämtas i huvudsak följande.

Kronoegendomen är belägen sydväst om Stångån på ömse sidor örn landsvägen

mot Vist omkring 3 kilometer från stadens ceri tram. Enligt ett den

7 mars 1930 dagtecknat arrendekontrakt är egendomen för tiden intill den

14 mars 1951 utarrenderad till Bertil Henning Hultgren mot en arrendeavgift,

som för arrendeåret 1945/46 utgår med 2 714 kronor 95 öre.

Det till försäljning ifrågasatta området utgöres av kronoegen domens norra,

mellan landsvägarna mot Vist och Hjulsbro liggande del. I väster gränsar

området till delvis redan bebyggda områden vid Tannefors samt till den under

ecklesiastik förvaltning stående ännu icke exploaterade stadsägan nr

119 + 131 + 132. Området angränsande marker i öster äro likaledes oexploaterade.

Norrut på ett avstånd av cirka 800 meter ligga stadens stora industriområden,

vilka i huvudsak utbyggts för flygindustri.

Saluområdet omfattar såsom förut nämnts cirka 27,43 hektar, varav 1,31

hektar utgöras av åker och återstoden av skogs- och hagmark. Till ungefär

halva arealen nyttjas området som betesmark. Enligt arrendekontraktet äger

arrendatorn att å området utsyna virke till husbehov med 20 kubikmeter

fast mått årligen. Å områdets södra del finnes en arbetarbostad om två rum

och kök.

Linköpings stad har till stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande.

På grand av stadens starka expansion under senare år har Linköping fått

öppna nya bostadsområden på flera ställen i staden för att kunna tillgodose

den livliga byggnadsverksamheten. För närvarande har emellertid staden

inga småstuge- och villatomter till försäljning, varför staden inlett underhandlingar

med de kyrkliga myndigheterna örn förvärv av stadsägan nr

119 + 131 + 132. Emellertid vill det synas som örn på grand av avloppsförhållandena

allenast ett mindre antal tomter kunna utvinnas på ifrågavarande

stadsäga, varför bostadsområdet inom en tämligen snar framtid måste

utvidgas att omfatta jämväl det angränsande kronan tillhöriga stadsägoområdet

nr 172.

Domänintendenten har uppgivit, att arrendatorn av kronoegendomen vid

en eventuell försäljning av stadsägoområdet nr 172 icke vore villig att avstå

från nyttjanderätten till området, då annan betesmark icke funnes att tillgå

å egendomen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Revir förvaltaren och överjägmästaren lia nied hänsyn till den ringa

skogsmarksarealen å saluonirådet icke funnit skäl till erinran mot en försäljning

av området.

Den för områdets saluvärdering tillkallade värderingsmannen, länsarkitekten

i Stockholms län Olof Lundgren, har i avgivet värderingsinstrument

anfört bland annat följande.

Området är i huvudsak lämpligt såsom byggnadsmark. Dess norra del

sluttar svagt mot Hjulsbrovägen och Stångån, dock icke så mycket, att området

har karaktär av nordsluttning. Mindre partier bergbunden terräng förekomma

i denna del av området. Ungefär mitt emellan Hjulsbrovägen och

Vistvägen är marken plan och delvis något sidländ vattnet torde söka sig ut

mot Stångån men kan även avföras mot det söder örn Vistvägen belägna

Tinnerbäcksområdet. Den södra delen av saluområdet har sin avrinning mot

Tinnerbäcken. Möjlighet föreligger därför att ansluta avloppsledningar för

områdets norra del till det avloppssystem, som Linköpings stad iordningställt

i Tanneforsområdet. Möjligheter till en dylik anslutning synas jämväl föreligga

beträffande delar av det s. k. mellanområdet, medan marken invid

Vistvägen ej kan erhålla ordnat avlopp förrän i samband med exploatering

av vissa områden kring Tinnerbäcken. Ur denna synpunkt böra de olika

delarna av saluområdet åsättas högre och lägre värden.

Under förmälan att vid värderingen tagits hänsyn dels till taxeringsvärden

å tomtmark med angränsande och likartat läge, dels till betingade köpeskillingar

vid nyligen företagna överlåtelser av mark till staden, dels ock till

kostnaderna för vatten och avlopp för området, gatukostnader o. d. har

värderingsmannen framlagt följande beräkning rörande saluområdets värde:

Området närmast Hjulsbrovägen..... 110 000 kvm å 1: — = kronor 110 000

Mellanområdet...................... 35 000 » »0:50= » 17 500

Området vid Vistvägen.............. 130 000 » » 0: 38 = » 50 000

Summa kronor 177 500.

Sistnämnda belopp, 177 500 kronor, har värderingsmannen ansett böra

reduceras med 25 000 kronor avseende vissa beräknade ränteförluster samt

exploateringskostnader utöver gatukostnader. Områdets saluvärde vid försäljning

till staden borde sålunda enligt värderingsmannens mening bestämmas

till 152 500 kronor eller i runt tal 152 000 kronor, varvid förutsatts att

området komme att utnyttjas för småstugebebyggelse.

Värdet av den å saluområdet växande skogen, vartill hänsyn icke tagits

vid bestämmandet av förenämnda saluvärde, har vid en sedermera genom

domänstyrelsens försorg verkställd värdering enligt nu gällande priser uppskattats

till 17 700 kronor.

Statens byggnadslånebyrå, som av domänstyrelsen bereus tillfälle att taga

del av den av länsarkitekten Lundgren företagna värderingen, har lämnat

densamma utan erinran.

I skrivelse den 16 november 1945 har domänstyrelsen — med förmälan

att Linköpings stad vid förhandlingar med styrelsen åtagit sig att vid en försäljning

till staden av stadsägoområdet nr 172 respektera det intill den 14

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 7

mars 1951 gällande arrendeavtalet rörande kronoegendomen — anfört i huvudsak

följande:

Styrelsen vill på grund av vad i ärendet förekommit förorda, att ifrågavarande

stadsägoområde försäljes till Linköpings stad. Med hänsyn bland

annat till att behov föreligger av vissa planeringsarbeten inom området anser

sig styrelsen icke böra motsätta sig att försäljningen redan nu kommer till

stånd. Vad angår storleken av den köpeskilling, som bör utgå för området,

synes staden enligt styrelsens mening böra njuta avdrag å det uppskattade

saluvärdet — tillhopa (152 000 + 17 700=) 169 700 kronor — med omkring

hälften av värdet av den å området växande skogen. Vidare torde viss jämkning

i saluvärdet böra ske med hänsyn till stadens åtagande att respektera

gällande arrendeavtal rörande kronoegendomen. Styrelsen finner sig med

beaktande av vad nu anförts böra föreslå, att köpeskillingen för området

vid en försäljning till staden bestämmes till 160 000 kronor.

Drätselkammaren i Linköping har förklarat sig godtaga en köpeskilling av

160 000 kronor.

Med hänsyn till att inom Linköpings stad synes förefinnas ett synnerligen Departementsstort

behov av tomtmark och då det till försäljning föreslagna stadsägo- chefenområdet

har ett för bostadsbebyggelse lämpligt läge ej långt från stadens

stora industriområden, finner jag mig böra tillstyrka, att staden beredes tillfälle

att förvärva ifrågavarande mark. Mot den av domänstyrelsen förordade

köpeskillingen, 160 000 kronor, har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stadsägoområdet nr 172 örn cirka 27,43 hektar av

kronoegendomen 1/2 mantal Ånestad nr 2 och 1/2 mantal Ånestad

nr 3 (stadsägan nr 172 + 173 + 174) i Linköpings stad

må, sedan området avstyckats, försäljas till staden mot en

köpeskilling av 160 000 kronor samt under villkor i övrigt,

att området försäljes i befintligt skick med tillträde omedelbart,

att staden skall vara skyldig att respektera det för bland

annat ifrågavarande område intill den 14 mars 1951 gällande

arrendeavtalet, varigenom staden har att utan gottgörelse dels

låta kronoegendomens arrendator nyttja såväl en å området

befintlig arbetarbostad med uthus som området i övrigt, dels

ock årligen från tillträdesdagen intill löpande arrendeperiods

utgång från området tillhandahålla arrendatorn husbehovsvirke

med 20 kubikmeter fast mått,

att, då vid försäljningen förutsatts alt staden ansvarar för

nämnda förpliktelser, någon jämkning i det mellan kronan

och arrendatorn för tiden intill den 14 mars 1951 gällande

arrendekontraktet icke skall komma till stånd, i följd varav

kronan skall äga uppbära förekommande arrendegälder oavkortade,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

att förbehåll göres för de jämkningar i områdets gränser

och areal, som kunna komma att föranledas av avstyckningen,

att försäljningen icke omfattar andra å området befintliga

byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra kronan,

samt

att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945

(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3:o.

Rebbelberga nr 10 i Kristianstads län.

Lotten nr 1 av kronoegendom en 1 mantal Rebbelberga nr 10 (101) litt. Ak

i Rebbelberga socken, Kristianstads län, är i två områden — en huvudgårdslott

och ett för tomtförsäljning reserverat område om 19 lotter — utarrenderad

till Nils Åkesson för tiden intill den 14 mars 1946 mot arrenden, som för

innevarande arrendeår utgå med tillhopa 3 745 kronor 20 öre. Å arrendelotten

äger Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget rätt att på ett område örn 2,47

hektar från den 14 mars 1945 till den 14 mars 1987 mot en årlig avgäld av

250 kronor lossa och upplägga slamjord från bolagets fabrik i Ängelholm.

Sedan fråga uppkommit om försäljning av del av arrendelotten, har på

domänstyrelsens föranstaltande uppskattningsförrättning hållits å lotten vid

fem olika tillfällen under åren 1943 och 1944. Särskild saluvärdering har i

samband därmed genom domänstyrelsens försorg verkställts av länsarkitekten

i Stockholms län Olof Lundgren. Av de vid uppskattningen och saluvärderingen

förda protokollen jämte övriga ärendet tillhörande handlingar och

kartor, däribland en av distriktslantmätaren Gösta Warkander åren 1942—

1943 upprättad och av honom år 1944 kompletterad karta, inhämtas i huvudsak

följande.

Arrendelotten är belägen intill Ängelholms stad med gräns delvis mot staden.

Från stadens centrum är avståndet omkring 1,5 kilometer. Rönneå flyter

delvis utmed arrendelotten.

Lotten har en sammanlagd areal av 61,7780 hektar, varav 53,3760 hektar

tomt och åker, 5,7070 hektar äng och 2,6950 hektar avrösningsjord. I denna

areal har icke inräknats ett inom lotten beläget område om 2,8420 hektar —

ägofigurerna nr 27 och 43 å Warkander karta — vilket ingår i Ängelholm—

Klippans järnväg.

Den till arrendelotten hörande åkern består till ungefär en fjärdedel av

godartad lermylla på djup lerbotten och till övriga delar av mulljord och

sandmylla på ler- och sandbotten. Lerlagret har vid provborrningar befunnits

ha en mäktighet av 12 meter.

Ängsmarken utgöres av sluttningar längs Rönneå samt en dalsänka. I denna

sänka är sockerbolagets förutnämnda upplagsplats belägen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

9

Utmed lottens sydvästra gräns mot staden har upplåtits en tomtremsa, å

vilken stadsbefolkningen fått uppföra hönshus, kaninburar o. d.

Av arrendelottens byggnader äro boningshuset, stathuset och det därtill hörande

ekonomihuset av mycket god beskaffenhet. Stallarna äro av knappt

medelgod beskaffenhet samt norra och östra loglängorna i mindre gott stånd.

Byggnaderna äro brandförsäkrade för sammanlagt 112 500 kronor.

Kreatursbesättningen utgöres av 5 arbetshästar jämte ett mindre antal unghästar

samt 20 kor och 15 ungdjur. Under normala tider lia ett 20-tal svin

därjämte hållits å lotten.

Elektrisk ledning, tillhörig Ängelholms stad, är framdragen över egendomen.

Taxeringsvärdet utgör 96 200 kronor, varav 90 000 kronor jordbruksvärde,

3 200 kronor jordbruksvärde å tomtmark samt 3 000 kronor tomt- och industrivärde.

Vid uppskattningsförrättningama har uppskattningsnämnden haft att taga

i övervägande en ansökning av Aktiebolaget Villans Tegelbruk i Ängelholm

om inköp av ett område om 7,36 hektar — motsvarande ägofigurerna nr 28,

30—32 å Warkander karta -— där bolaget ämnade anlägga ett tegelbruk.

Därjämte har nämnden haft att beakta en av Ängelholms stad hos domänstyrelsen

gjord förfrågan om förvärv av hela arrendelotten.

Uppskattningsnämnden har funnit att i första hand hela arrendelotten borde

försäljas till staden. Saluvärdet å hela lotten har av nämnden med ledning

av länsarkitekten Lundgrens värdering uppskattats till 335 000 kronor, motsvarande

ett medelpris av i runt tal 55 öre för kvadratmeter. Omförmälda

område örn 7,36 hektar åsattes ett värde av 42 480 kronor. För den händelse

hela arrendelotten icke bleve försåld till staden utan lotten skulle komma att

ånyo utarrenderas, har nämnden särskilt saluvärderat ett i nordvästra delen

av arrendelotten beläget område om 2,34 hektar, vilket enligt nämndens mening

borde reserveras för tomtförsäljning. Detta område, som å ett av länsarkitekten

Manne Carlman år 1944 upprättat förslag till avstyckningsplan

motsvaras av ägofigurerna A—Q om sammanlagt 1,782 hektar tomtmark samt

av ägofigurema a—d om tillhopa 0,558 hektar gatumark och mark för öppna

platser, har nämnden åsatt ett saluvärde av 28 981 kronor och ett arrendevärde

av 150 kronor för år. Arrendevärdet för hela lotten med undantag av

järnvägsområdet samt angivna områden om 7,36 och 2,34 hektar uppskattades

till 3 700 kronor för år.

Därest staden skulle komma att förvärva arrendelotten, har nämnden funnit,

att staden borde förbinda sig att lämna den nuvarande arrendatorn förhandsrätt

till arrendet av de delar av lotten, som staden ej behövde. För att

tillmötesgå tegelbruksbolagets begäran att få inköpa omförmälda område örn

7,36 hektar syntes enligt nämndens mening kunna ifrågasättas, huruvida icke

vid en överlåtelse av hela lotten till staden förbehåll kunde göras om rätt för

bolaget att inköpa nämnda område av staden. Därest försäljning till staden ej

skulle komma lill stånd, har nämnden funnit att en försäljning lill tegelbruksbolaget

av nyssnämnda område för en köpeskilling av 42 000 kronor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

kunde övervägas. Nämnden har dock framhållit, att en försäljning av detta

område till bolaget möjligen skulle kunna försvåra en framtida överlåtelse

till staden, som måste förutsättas förr eller senare komma att vilja köpa

kronoegendom^ för att få utvecklingsmöjligheter österut.

Överjägmästaren har beträffande den ifrågasatta försäljningen till staden

framhållit, att staden icke för närvarande kunde taga saluområdet i anspråk

för bebyggelse, enär stadsplan ännu ej fastställts därför. Enligt överjägmästarens

uppfattning borde arrendelotten ånyo utarrenderas till arrendatorn

Åkesson för en tid av fem år, räknad från den 14 mars 1945. Staden syntes

böra erbjudas att förvärva kronoegendomen efter utgången av denna tid.

Det av uppskattningsnämnden åsätta saluvärdet har överjägmästaren ansett

vara alltför lågt, framförallt med hänsyn till nuvarande penningvärde.

De föreslagna å-prisema vore låga även i förhållande till de priser å tomtmark,

som gällde före år 1939. En höjning med 20 procent syntes vara motiverad.

Domänintendenten har i anledning av vad överjägmästaren anfört erinrat,

att det åsätta värdet ej torde kunna anses för lågt, då de beräknade å-priserna

avsåge råvärdet per kvadratmeter, d. v. s. priset för hela arealen utan

avdrag för gator, vägar, öppna platser m. m. Dessutom måste beaktas, att

ekonomibyggnaderna vore av synnerligen svag beskaffenhet, så att, om en

utarrendering på fem år komme till stånd, domänverket skulle få vidkännas

kostnader för husens förbättring.

Statens byggnadslänebyrå har framställt vissa erinringar mot egendomens

saluvärdering men har — med hänsyn bland annat till att det ifrågasatta

priset icke kunde anses oskäligt — förklarat sig tillstyrka en försäljning i

enlighet med förevarande förslag.

Av Ängelholms stad utsedda representanter ha vid underhandlingar med

domänstyrelsen i fråga om den föreslagna försäljningen till Aktiebolaget Villans

Tegelbruk framhållit, att det givetvis vore i stadens intresse att denna

industri behölles inom stadens område. Staden hade jämväl för avsikt att

bereda industrien plats inom den del av Rebbelberga kommun, som vore avsedd

att efter inköp från kronan inkorporeras med staden. Emellertid kunde

det nu ifrågasatta området bäst användas till bostadstomter, och industrien

borde därför anvisas annan plats, som tillgodosåge dess intressen. Det syntes

lämpligt, att frågan örn förläggningen av industriområdet löstes i samråd

med stadsplaneexperter. Stadens representanter ha förklarat sig beredda att

hos Ängelholms stadsfullmäktige tillstyrka, att lotten inköpes av staden för

ett pris av 335 000 kronor och under de villkor i övrigt, som statsmakterna

kunde bestämma.

Med skrivelse den 21 februari 1945 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.

Då Ängelholms stad för tillgodoseende av sina utvecklingsmöjligheter önskar

förvärva ifrågavarande lott och representanter för staden godkänt den

av uppskattningsnämnden med särskilt tillkallat sakkunnigt biträde föreslagna

köpeskillingen, anser sig styrelsen böra biträda försäljningen till staden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

11

Med hänsyn till vad uppskattningsnämnden framhållit beträffande stadens

behov av arrendelotten och då stadens representanter förklarat sig vilja beakta

den ifrågasatta försäljningen av visst område till Aktiebolaget Villans

Tegelbruk, synes det styrelsen lämpligast att lotten säljes ostyckad till staden.

Stadsfullmäktige i Ängelholm ha sedermera den 19 december 1945 förbundit

sig att, därest försäljning till staden av ifrågavarande arrendelott komme

till stånd och tillträdesdagen bestämdes till den 14 mars 1948, bestrida samtliga

de kostnader, som domänstyrelsen för tiden intill nämnda dag kunde få

vidkännas för byggnads-, reparations- eller andra förbättringsarbeten å egendomen.

Med hänsyn till det stora intresse Ängelholms stad har av att förvärvaDepartementsifrågavarande

arrendelott finner jag mig i likhet med domänstyrelsen böra chefenförorda,

att lotten försäljes till staden, därvid tidpunkten för stadens tillträde

av lotten synes böra bestämmas till den 14 mars 1948. Den föreslagna köpeskillingen,

som godtagits av stadsfullmäktige, synes skälig. Med biträdande

av domänstyrelsens försäljningsförslag och under beaktande av den av staden

avgivna förbindelsen i fråga om vissa förbättringsarbeten å lotten får

jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lotten nr 1 av kronoegendomen Rebbelberga nr 10

(101) litt. Ak i Rebbelberga socken, Kristianstads län, må

försäljas till Ängelholms stad för en köpeskilling av 335 000

kronor samt under villkor i övrigt

att lotten överlåtes med tillträde den 14 mars 1948 i då

befintligt skick,

att i köpet icke ingår ett inom lotten beläget, i Ängelholm

-—Klippans järnväg ingående område om 2,8420 hektar (motsvarande

ägofigurerna nr 27 och 43 å en av distriktslantmätaren

Gösta Warkander år 1944 kompletterad karta över

lotten); åliggande det staden att gälda eventuella avstyckningskostnader

för förenämnda områdes avskiljande,

att försäljningen icke omfattar andra å lotten befintliga

byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra kronan,

att köpeskillingen gäldas kontant vid tillträdet,

att staden är skyldig att i första hand hembjuda den nuvarande

arrendatorn av lotten Bengt Åkesson eller bans rättsinnehavare

arrendet av de delar av lotten, som staden ej

önskar disponera såsom tomt- eller industriområde eller för

något annat därmed jämförligt ändamål,

att staden dels respekterar ett mellan Svenska Sockerfabriks

Aktiebolaget och domänstyrelsen den 27 augusti och

den 10 september 1940 träffat kontrakt rörande rätt att å

eli område om 2,47 hektar lossa och upplägga slamjord från

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

bolagets fabriker i Ängelholm, dels ock medgiver arrendatorn

av lotten rätt till bete å detta område,

att staden enligt åtagande bestrider samtliga de kostnader,

som domänstyrelsen för tiden intill den 14 mars 1948 kan få

vidkännas för byggnads-, reparations- eller andra förbättringsarbeten

å arrendelotten, att av staden erläggas till domänstyrelsen

så snart utgifterna i fråga blivit kända,

att staden inträder i de rättigheter och skyldigheter, som

kronan enligt gällande arrendekontrakt har i förhållande

till arrendatorn, innebärande bland annat att staden skall

gottgöra arrendatorn honom på grund av arrendekontraktet

tillkommande ersättning för trädesbruk, höstplöjning, gräs-,

frö- och höstsädessådd eller för utsäde, varemot staden äger

uppbära det ersättningsbelopp för brister i byggnad, hägnad

m. m., som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig utgiva;

ägande domänstyrelsen uppbära de arrendeavgälder och

övriga inkomster från lotten, som belöpa på tiden före den

14 mars 1948,

att staden ensam vidkännes kostnaderna för avstyckning

av och lagfart å lotten jämte övriga med köpet förenade utgifter,

att staden erlägger samtliga på lotten för tiden efter den

14 mars 1948 belöpande ulskylder och onera, samt

att innehavare av över lotten med vederbörligt tillstånd

framdragen elektrisk ledning förbehålles rätt att bibehålla

och nyttja densamma utan rätt för köparen till annan ersättning

än gottgörelse av ledningens innehavare för skada

till följd av förändring, underhåll och reparation av ledningen.

4:o.

Eslöv nr 13 i Eslövs stad.

Den i Eslövs stad belägna kronoegendomen 69/192 mantal Eslöv nr 13 —

motsvarande fastigheterna stadsägan 60 + 61 + 87 617 och Eslöv 134 —

är för tiden intill den 14 mars 1947 utarrenderad mot en årlig avgift av 2 200

kronor.

Sedan domänstyrelsen lämnat en av Eslövs stad år 1937 gjord framställning

om inköp av vissa delar av kronoegendomen utan bifall, anhöll staden

i skrivelse till styrelsen den 10 december 1942 att få förvärva egendomen i

dess helhet. Med anledning härav förordnade domänstyrelsen om uppskattningsförrättning

å egendomen. Dylik förrättning hölls den 10 och 17 augusti

1945. Av förrättningsprotokollet och övriga till ärendet hörande handlingar,

däribland en av länsarkitekten i Stockholms län Olof Lundgren upprättad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

13

promemoria rörande egendomens saluvärde samt en av dåvarande t. f. distriktslantmätaren

Nils Svantesson år 1928 kompletterad karta över egendomen,

inhämtas i huvudsak följande.

Kronoegendomen består av tre skiften, ett huvudskifte och två utskiften,

alla belägna i västra delen av Eslövs stad. Utskiftena ligga inom stadens

planlagda område. Huvudskiftet, vars östra del är belägen omkring 1 kilometer

från stadens centrum, utbreder sig solfjäderformigt mot väster. Dess

östra del är föremål för stadsplaneläggniing, under det alt den västra delen

icke för närvarande är avsedd att exploateras.

Huvudskiftet omfattar en areal av 25,1698 hektar, huvudsakligen

tomt, trädgård och åker.

Skiftet är högt och vackert beläget samt äger goda avloppsförhållanden.

Stadens gatunät sträcker sig i det närmaste fram till skiftet.

Åkerjorden, som delvis är täckdikad, består av tämligen god lermylla på

lerbotten, en del därav dock något grusbemängd.

De för skiftets östra del föreslagna stadsplanebestämmelserna medgiva

öppet byggnadssätt i högst två våningar och högst två lägenheter i varje

fastighet. En femtedel av tomtplatsen får bebyggas. Den ifrågasatta bebyggelsetypen

överensstämmer med den som för närvarande anvisas å liknande

mark i staden.

Utskiftena, vilka såsom nämnts äro belägna inom stadens planlagda

område, omfatta tillhopa 5,3312 hektar samt utgöras av lågt belägen betesåker.

Avlopp kan icke anordnas genom anslutning till stadens avloppsnät.

En mindre del av det nordliga utskiflet får bebyggas i öppet byggnadssätt,

varför detta skifte äger något tomtvärde.

Egendomens åbyggnader, vilka ligga å huvudskiftets östra del, ägas till

övervägande del av kronan. Boningshuset, som uppförts år 1932, är av mycket

god beskaffenhet. Jämväl övriga byggnader äro goda och tillräckliga.

Samtliga byggnader äro väl underhållna. Brandförsäkringsvärdet utgör tillhopa

72 000 kronor.

Arrendatorn har själv bekostat vissa förbättringsarbeten å egendomen. Han

har sålunda dels för en kostnad av 825 kronor installerat hydrofor med motorpump

i boningshusets källare ävensom anordnat vattenledning till ko-,

häst- och svinstall samt tvättstuga, dels ock för en kostnad av 2 758 kronor

plåtbelagt taket å logen och redskapshuset. Dessutom har han deltagit i kostnaderna

för uppförande av boningshuset med omkring 5 400 kronor.

Egendomen är elektrifierad för ljus och kraft. Den elektriska installationen

i boningshuset äges av kronan, medan övriga elektriska anläggningar

tillhöra arrendatorn.

Sydsvenska kraftaktiebolaget och Eslövs stad ha elektriska ledningar framdragna

över egendomen.

Egendomen äger icke andel i samfällighet.

Taxeringsvärdena utgöra för huvudskiftet 71 000 kronor samt för utskiflena

tillhopa 8 000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Eslövs stad har i sin förenämnda skrivelse anhållit att få inköpa egendomen

för en köpeskilling ungefärligen motsvarande taxeringsvärdet eller kronans

kapitaliserade nettoinkomst av egendomen. Till stöd för sin ansökan

har staden anfört, bland annat, följande.

Då staden i den västra stadsdelen, i motsats till vad fallet är i andra delar

av staden, äger tomtmark endast i obetydlig omfattning, kan staden icke

utan det begärda markförvärvet öva inflytande på markpriserna i denna

stadsdel, där de största villa- och egnahemsområdena äro belägna och alltmera

utbreda sig. Arrendet av egendomen utgör 2 200 kronor örn året. Kronan

betalar själv egendomsskatterna, varför kronans nettoinkomst icke utgör

mer än omkring 1 800 kronor. Den från kronan år 1918 förvärvade egendomen

Eslöv nr 15 och 17 med en areal av cirka 64 hektar — det s. k. östra

bostället — inköptes för 246 000 kronor, ehuru arrendet endast uppgick till

omkring 1 % av priset. Det nuvarande taxeringsvärdet å Östra bostället understiger,

efter exploatering av 3 hektar, 100 000 kronor.

Länsarkitekten Lundgren har i berörda promemoria uttalat, att han ansåge

det naturligt att staden övertoge egendomen, då staden med hänsyn

till markens utrustning med gator, vatten och avlopp vore det lämpligaste

organet för egendomens exploatering. Lundgren har under beaktande av

olika alternativ för huvudskiftets framlida användning ansett detta skifte

skäligen böra åsättas ett saluvärde av i runt tal 90 000 kronor, vilket ungefärligen

motsvarade 35 öre för kvadratmeter. De båda utskiftena borde lämpligen

kunna saluvärderas till 10 000 kronor, motsvarande 19 öre för kvadratmeter.

Saluvärdet å hela egendomen utgjorde således enligt Lundgrens mening

100 000 kronor.

Uppskattningsnämnden, som icke haft något att erinra mot Lundgrens saluvärdering,

har tillstyrkt egendomens försäljning till staden med tillträdesrätt

den 14 mars 1947. Nämnden har vidare ansett skäligt att, därest egendomen

försåldes till staden, egendomens arrendator gottgjordes för förut omförmälda

förbättrings- och byggnadskostnader med sammanlagt 4 500 kronor,

att av staden utgivas till arrendatorn. Slutligen har nämnden uttalat

såsom ett önskemål, att arrendatorn måtte erhålla arrenderätten till de delar

av egendomen, som staden icke omedelbart avsåge att exploatera. Egendomens

arrendevärde har av nämnden uppskattats till 3 400 kronor.

Statens byggnadslånebyrå har förklarat sig anse saluvärdet å 100 000 kronor

vara skäligt.

Sedan domänstyrelsen lill Eslövs stad riktat en förfrågan, huruvida staden

vore beredd att vid förvärv av egendomen godtaga ett saluvärde av

100 000 kronor samt övriga av uppskattningsnämnden föreslagna villkor, har

staden förklarat sig villig att inköpa egendomen på sålunda erbjudna villkor,

under förbehåll dock att staden icke önskade erlägga köpeskillingen

förrän vid tillträdet av egendomen.

Med skrivelse den 6 februari 1946 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört följande.

Mot en försäljning av egendomen till Eslövs stad torde icke föreligga någon

anledning till erinran. Det av länsarkitekten Lundgren beräknade salu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

15

värdet, vilket såväl uppskattningsnämnden som statens byggnadslånebyrå

godkänt samt staden numera förklarat sig villig erlägga, synes kunna godtagas.

Köpeskillingen bör som staden ifrågasatt i sin helhet lämpligen kunna

erläggas vid tillträdet.

Med biträdande av det av domänstyrelsen förordade försäljningsförslaget Departementsfår

jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronoegendomen Eslöv nr 13 (stadsägan nr 60 + 61

+ 87 + 617 samt Eslöv 134) i Eslövs stad må försäljas till

staden för en köpeskilling av 100 000 kronor samt under villkor

i övrigt,

att egendomen överlåtes med tillträde den 14 mars 1947 i

då befintligt skick,

att försäljningen icke omfattar andra å egendomen befintliga

byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra

kronan,

att köpeskillingen gäldas kontant vid tillträdet,

att staden är skyldig dels att ersätta egendomens arrendator,

Anders Dahls dödsbo, med tillhopa 4 500 kronor för följande

å egendomen verkställda förbättrings- och byggnadsarbeten,

nämligen installation av hydrofor med motorpump

i boningshusets källare, anordnande av vattenledning i ko-,

häst- och svinstall samt tvättstuga, påläggning av plåttak

på loglängan och redskapshuset ävensom uppförande av boningshuset,

dels ock att i första hand hembjuda nämnda

dödsbo eller dess rättsinnehavare arrendet av de delar av

egendomen, vilka staden icke omedelbart kommer att exploatera,

att staden inträder i de rättigheter och skyldigheter, som

kronan enligt gällande arrendekontrakt har i förhållande till

arrendatorn, innebärande bland annat att staden skall gottgöra

arrendatorn honom på grund av arrendekontraktet tillkommande

ersättning för trädesbruk, höstplöjning, gräs-, fröoch

höstsädessådd eller för utsäde, varemot staden äger uppbära

det ersättningsbelopp för brister i byggnad, hägnad m. m.

som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig utgiva,

att staden ensam skall vidkännas lagfartskostnader samt

övriga med köpet förenade utgifter,

att staden skall erlägga samtliga på egendomen för liden

efter den 14 mars 1947 belöpande utskylder och onera,

att innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd

framdragen elektrisk ledning förbchålles rätt att bibehålla

och nyttja ledningen utan rätt för köpare till annan ersättning

än gottgörelse av ledningens innehavare för skada

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen,

samt

att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945

(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

5:o.

Fosie nr 11 och 16 i Malmö stad.

Kronoegendomen stadsägan nr 2497, 2498 (Fosie ll1 och 161) i Malmö

stad är för tioårsperioden 14 mars 1936—14 mars 1946 utarrenderad mot en

avgäld, som för innevarande arrendeår utgår med 8 302 kronor 90 öre. Arrendeavtalet

har nyligen förlängts att gälla för tiden intill den 14 mars 1947.

I samband med kronoegendomens år 1946 förestående arrendeledighet upptog

domänstyrelsen till prövning frågan om egendomens framtida disposition.

Domänintendenten föreslog därvid ny utarrendering av egendomen i

dess helhet, vilket förslag tillstyrktes av överjägmästarén. Sedan emellertid

Malmö stad anmält sig som spekulant på egendomen, förordnade domänstyrelsen

om uppskattningsförrättning å densamma. Dylik förrättning, vid vilken

länsarkitekten i Stockholms län Olof Lundgren biträdde såsom sakkunnig,

hölls därefter den 9 och 17 augusti 1945. Av instrumentet över förrättningen

samt en av distriktslantmätaren S. J. Johanson år 1923 kopierad och

kompletterad karta över egendomen jämte beskrivning ävensom en av Lundgren

upprättad promemoria med kartor inhämtas i huvudsak följande.

Kronoegendomen, som är belägen 7 kilometer från Malmö stads centrala

delar och i närheten av Fosieby järnvägsstation, omfattar 63,93 hektar, varav

1,69 hektar tomt och trädgård, 61,052 hektar åker, 0,282 hektar äng och 0,906

hektar impediment, allt i ett vackert format skifte, genomskuret av allmän

väg.

Åkerjorden, som består av djup mylla på botten av märgellera, är täckdikad.

Hävden är god.

Byggnaderna, vilka tillhöra kronan, äro med undantag av arbetarbostadshuset

och det därtill hörande ekonomihuset goda och tillräckliga. Samtliga

byggnader äro väl underhållna. Brandförsäkringsvärdet utgör tillhopa

150 000 kronor.

Egendomen är elektrifierad för ljus och kraft medelst en Malmö stad tillhörig

ledning, som berör egendomen med 20 stolpar längs allmän väg. Kronan

äger de elektriska anläggningarna utom de i hisslogen och arbetarbostadshuset

installerade.

Till egendomen hör icke del i samfällighet. Torv- och grustäkter saknas.

I egendomens östra del finnas tre ättehögar.

Egendomen besväras ej av odlingslån.

Taxeringsvärdet utgör 223 800 kronor, allt jordbruksvärde.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

17

Länsarkitekten Lundgren har i förenämnda promemoria anfört, bland annat,

att egendomen syntes vara särskilt värdefull såsom industriområde. Därest

egendomen skulle exploateras för sådant ändamål, finge man räkna med

att cirka 25 hektar av egendomens yttre områden måste avsättas till skyddsbälten.

Av återstoden, 39 hektar, åtginge en tredjedel till gator och reservat,

varför det till tomtmark disponibla området komme att utgöra omkring 26

hektar. Kostnaden för erforderliga gator samt vatten- och avloppsledningar

kunde beräknas till 3 kronor 50 öre för kvadratmeter. Om man räknade med

ett skäligt markpris av 5 kronor 50 öre för kvadratmeter, skulle det däremot

svarande tomtråmarkspriset utgöra 2 kronor för kvadratmeter, eller för 26

hektar 520 000 kronor. Råmarkspriset för hela egendomen komme följaktligen

att uppgå till 81 öre för kvadratmeter. Då emellertid en exploatering

för industriändamål icke torde vara omedelbart förestående, borde, enligt vad

länsarkitekten Lundgren framhåller, vid beräkningarna tagas hänsyn till vissa

ränteförluster för staden. Dessa kunde, om man utginge från en exploateringstid

av tio ar, beräknas till omkring 126 000 kronor. Egendomens värde

såsom industriområde syntes alltså enligt Lundgrens mening böra uppskattas

till (520 000 — 126 000 =) 394 000 kronor, motsvarande 61 öre för kvadratmeter.

Uppskattningsnämnden har anfört, bland annat, följande.

Egendomens byggnader äro goda och tillräckliga för dess behov. Någon

framställning om förvärv av mark för komplettering av ofullständiga jordbruk

har icke gjorts. Länsarkitekten Lundgren har saluvärderat egendomen

till 394 000 kronor, motsvarande 61 öre för kvadratmeter, under förutsättning

att marken användes lör industriändamål och att områdets exploatering

drager en tid av tio år. Häremot har nämnden icke något att erinra.

Nämnden kan dock icke finna, att staden, som önskar köpa egendomen,

oundgängligen behöver förvärva densamma under de närmaste åren, enär

staden äger stora för byggnadsändamål ännu outnyttjade områden. Egendomen^

bör därför behallas av kronan åtminstone ytterligare en tioårsperiod

samt ånyo utarrenderas. Nämnden har beräknat arrendevärdet för tio år

till 10 100 kronor och för fem år till 11 300 kronor för år. Även örn kronan

icke skulle erhålla tull förräntning av den föreslagna köpeskillingen genom

ny utarrendering, kan dock lull kompensation härför erhållas därigenom

att tomtpriserna framdeles troligen komma att stiga. Ersättning till arrendatorn

för höstplöjning m. m. har nämnden beräknat till 3 500 kronor. Skulle

kronan finna det lämpligt att redan nu överlåta egendomen till staden, bör

arrendatorn erhålla ersättning för sina förbättringsarbeten — däribland för

den elektriska anläggningen i hisslogen och arbetarbostaden — vilken gottgörelse

nämnden med hänsyn till arrendatorn genom anläggningarna tillskyndad

nytta beräknat lill 2 800 kronor.

Sedan förhandlingar ägt ruin mellan domänstyrelsen och representanter

lör Malmö siad samt staden därvid förebragt vissa skäl för att staden redan

inom den närmaste tiden behövde taga egendomen i anspråk, har styrelsen

förklarat sig villig alt hos statsmakterna tillstyrka försäljning av egendomen

lill staden för en köpeskilling av 457 000 kronor, motsvarande 72 öre för

kvadratmeter, med tillträde den 14 mars 1946 samt med skyldighet för sla
BUtäng

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Xr SS. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

den att respektera den arrendeupplåtelse av egendomen för tiden intill den

14 mars 1947, örn vilken styrelsen ämnade gå i författning. Stadsfullmäktige

i Malmö hava i anslutning härtill den 23 november 1945 beslutat bemyndiga

stadens drätselkammare att för nämnda köpeskilling samt på de villkor i övrigt,

som drätselkammaren ägde bestämma, förvärva egendomen åt staden.

Egendomens arrendator Nils Jönsson har i en den 20 november 1945 dagtecknad

skrift — med förmälan att han alltsedan år 1909 brukat ifrågavarande

egendom — anhållit att under den närmaste tioårsperioden få behålla arrendet

av egendomen.

Med anledning härav har drätselkammaren i Malmö i ett den 10 december

1945 avgivet yttrande anfört, att, då i staden förelåge en allvarlig brist på

mark för industriändamål och stadens avsikt med det ifrågasatta förvärvet

vöre att utlägga egendomen till industriområde samt då exploateringstiden

med hänsyn till den stora efterfrågan på mark för detta ändamål kunde väntas

bliva förhållandevis kort, drätselkammaren nödgades motsätta sig längre

arrendetid för Jönsson än till den 14 mars 1947. Utan att kunna göra någon

direkt utfästelse härvidlag ämnade kammaren dock låta Jönsson även

efter nämnda dag på kortare tid i sänder arrendera egendomen, i den mån

densamma av staden fortsättningsvis komme att utarrenderas och hinder ej

heller eljest mötte med hänsyn till egendomens exploatering för avsett ändamål.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 17 januari 1946 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till angelägenheten för staden att komma i besittning av ifrågavarande

egendom för tillgodoseende av den stora efterfrågan på industrimark,

som enligt stadens uppgift föreligger, torde anledning saknas att motsätta

sig egendomens försäljning till staden.

Det torde böra ankomma på domänstyrelsen att, under förutsättning att

skälig överenskommelse kan träffas, inlösa de arrendatorn tillhöriga anläggningarna

vid egendomen. Såsom i ärendet upplysts har uppskattningsnämnden

ansett inlösningsbcloppet lämpligen böra bestämmas till 2 800 kronor.

Styrelsen har numera godkänt avtal med arrendatorn örn förlängning av

arrendekontraktet örn egendomen under ett år från den 14 mars 1946.

Enligt avtalet skall egendomen anses såsom mottagen i fullgott skick. Det

torde då vara lämpligt att föreskrift vid försäljningen lämnas därom att staden

skall inträda i de rättigheter och skyldigheter, som jordägaren enligt

det för tiden till den 14 mars 1947 gällande arrendeavtalet äger i förhållande

till arrendatorn, innebärande bland annat alt staden skall gottgöra arrendatorn

på grund av arrendekontraktet tillkommande ersättning för trädesbruk,

höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd eller för utsäde samt att staden

äger uppbära det ersättningsbelopp för brister i byggnader, hägnad m. m.,

som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig utgiva.

Det torde kunna förutsättas, att staden även efter den 14 mars 1947 låter

aiTendatorn fortsättningsvis få kvarbliva vid egendomen i den mån denna ej

blir exploaterad för något stadens ändamål.

Departements- I likhet med domänstyrelsen finner jag förevarande kronoegendom böra

chefen. försäljas till Malmö stad med tillträdesrätt den 14 mars 1946. Jag förutsätter

därvid, att domänstyrelsen, innan försäljningen avslutas, vidtager erforder
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

19

liga åtgärder för inlösen av de egendomens arrendator tillhöriga anläggningarna

å egendomen. Mot den ifrågasatta köpeskillingen, 457 000 kronor, samt

övriga av domänstyrelsen föreslagna försäljningsvillkor har jag intet att erinra.

Vid försäljningen torde sålunda bland annat böra föreskrivas, att staden

skall övertaga de rättigheter och skyldigheter, som jordägaren enligt det

för tiden den 14 mars 1946—14 mars 1947 gällande arrendeavtalet örn egendomen

har i förhållande till arrendatorn. Vad beträffar den av egendomens

arrendator gjorda ansökningen örn ytterligare förlängning av arrendet vill

jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den 4 januari 1946, nr 12, föreslagit

riksdagen antaga ett förslag till lag med särskilda bestämmelser om arrende

av viss kommunal jord. Därest detta lagförslag antages av riksdagen och

lagen träder i kraft den 1 juli 1946, torde arrendatorn av ifrågavarande kronoegendom,

sedan egendomen övergått i stadens ägo, komma att vid utgången

av varje arrendeperiod åtnjuta optionsrätt, avseende nytt arrende för en tid

av ett år i sänder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen stadsägan 2497, 2498 (Fosie ll1 och

161) i Malmö stad må försäljas till staden för en köpeskilling

av 457 000 kronor samt under villkor i övrigt,

att egendomen försäljes i befintligt skick med tillträde den

14 mars 1946, eller den dag Kungl. Majit bestämmer,

att försäljningen icke omfattar andra å egendomen befintliga

byggnader och anläggningar än sådana som tillhöra kronan,

att staden skall respektera det för tiden 14 mars 1946—14

mars 1947 träffade arrendeavtalet rörande egendomen,

att staden skall inträda i de rättigheter och skyldigheter,

som jordägaren enligt nämnda arrendeavtal har i förhållande

till arrendatorn, innebärande bland annat att staden

skall till arrendatorn utgiva honom på grund av arrendekontraktet

tillkommande ersättning för trädesbruk, höstplöjning,

gräs-, frö- och höstsädessådd eller för utsäde samt att staden

äger uppbära det ersättningsbelopp för brister i byggnad,

hägnad m. m., som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig

utgiva; ägande domänstyrelsen uppbära de arrendeavgälder

och övriga inkomster från egendomen, som belöpa på tiden

intill tillträdesdagen,

att staden ensam skall vidkännas lagfartskostnader sami

övriga med förvärvet av egendomen förenade utgifter,

att staden skall erlägga samtliga på egendomen för tiden

efter tillträdesdagen belöpande utskylder oell onera,

att staden vid vården av de på egendomen befintliga ättehögarna

skall ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i lagen

den 12 juni 1942 (nr 350) örn fornminnen,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

att innehavare av över lotten med vederbörligt tillstånd

framdragen elektrisk ledning förbehålles rätt att bibehålla och

nyttja ledningen utan rätt för köpare till annan ersättning

än gottgörelse av ledningens innehavare för skada till följd

av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen, samt

att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945

(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

6:o.

Havstena nr 7 Grubbagården och Havstena nr 9 Storegården

i Skövde stad.

Sedan fråga uppkommit örn försäljning av de inom Skövde stad belägna

kronoegendomarna V4 mantal Havstena nr 4 Mellomgården (stadsägorna nr

129 + 130 + 139), 1 mantal Havstena nr 7 Grubbagården (stadsägorna nr

260 + 261 + 262 + 263 + 264 + 265 + 266 + 267) och 1 mantal Havstena

nr 9 Storegården (stadsägorna nr 115 + 116 + 117 + 118 + 119),

föreslog Kungl. Majit i en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 202,

under punkten 4:o riksdagen medgiva, att det till förstnämnda kronoegendom,

Havstena nr 4 Mellomgården, hörande hemskiftet (stadsägan nr 139)

om cirka 8,4 hektar finge försäljas till Skövde stad för en köpeskilling av

95 500 kronor samt under vissa i propositionen angivna villkor i övrigt. I

propositionen uttalades bland annat, att frågan örn försäljning av de båda

övriga kronoegendomarna, Havstena nr 7 Grubbagården och nr 9 Storegården,

syntes böra göras till föremål för ytterligare utredning och överväganden.

Kungl. Majits förslag bifölls av riksdagen (jordbr, utsk. uti. nr 70; r.

skr. nr. 410).

Bland annat med hänsyn till att den i ärendet verkställda uppskattningen

och saluvärderingen omfattat samtliga omförmälda tre kronoegendomar torde

den redogörelse för innehållet i propositionen nir 202, som i det följande

återgives, i vissa avseenden få beröra jämväl den redan försålda kronoegendomen

Havstena nr 4 Mellomgården.

Inägoma till de tre kronoegendomarna (stadsägorna nr 139, 264 + 265

och 119) ävensom det särskilt för sig belägna skiftet Dälderna till Havstena

Grubbagården (stadsägorna nr 261 + 262 + 263) angränsa den nuvarande bebyggelsen

i Skövde. De till Grubbagården och Storegården hörande och varandra

angränsande två ängsskiftena (stadsägorna nr 117 + 118 och 260 +

266 + 267) ligga längre norr ut på sluttningen av Billingen omkring 3 kilometer

från stadens centrum och cirka 2 kilometer från dess planlagda område.

Till kronoegendomarna hörande skogsmark (stadsägorna nr 129 + 130 samt

115 + 116) förvaltas tillsammans med kronoparken Blängsmosse å Billingen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88. 21

och ar belägen på ett avstånd av omkring 5,5 kilometer från stadens centrala

delar.

Ifrågavarande inägor jämte skiftet Dälderna omfatta en areal av sammanlagt

cirka 41,45 hektar samt ängsskiftena tillhopa cirka 29,60 hektar.

Till egendomarna hörande åkerjord, som består av sand och svartmylla

på grusbotten, är av medelgod beskaffenhet men känslig för torka samt del

vis kuperad, stenig och svårbrukad. Hävden är god.

Ängs- och betesmarken är i allmänhet starkt skogbevuxen och lämnar svagt

bete.

Skogsmarken är i huvudsak av medelgod beskaffenhet.

De å inägorna belägna, kronan tillhöriga byggnaderna äro tämligen gamla

samt i behov av moderniseringar.

Egendomarna äga andel i mindre byallmänningar, samfälligheter å Billingen

och i Käpplunda by samt i Västra Stöpens häradsallmänning, som

lämnar mindre och oregelbundna utdelningar.

Vattenfallsstyrelsen och Skövde stad ha elektriska ledningar framdragna

över egendomarna.

Till Skövde stad såsom ägare av Käpplunda egendom och kalkbrott har

från kronoegendomarna upplåtits mark för järnvägsspår till kalkbrottet mot

en årlig avgäld av 55 kronor för en var av Mellomgården och Grubbagården

samt av 165 kronor för Storegården.

Taxeringsvärdena utgöra för Mellomgården 19 000 kronor, för Grubbagården

25 000 kronor och för Storegården 34 600 kronor, allt jordbruksvärde.

Egendomarna tillhörande skog och skogsmark redovisas i taxeringshänseende

tillsammans med kronoparken Blängsmosse.

Kronoegendomarna äro utarrenderade, Havstena Mellomgården och Grubbagården

intill den 14 mars 1946 samt Havstena Storegården intill den 14

mars 1947. Från arrendena är undantagen förenämnda skogsmark.

I samband med kronoegendomarnas förestående arrendeledighet hade Skövde

stad anmält sig som spekulant å egendomarna. På domänstyrelsens föranstaltande

hade därefter den 21 augusti 1944 hållits uppskattningsförrättningar

å egendomarna. Uppskattningsnämnden hade därvid även att yttra sig

över ansökningar örn markinköp av dels ledamoten av riksdagens andra kammare,

lörste vice talmannen Karl Magnusson i Skövde, vilken önskade för

värva de till Havstena Storegården och Grubbagården hörande ängsskiftena,

dels ock förre arrendatorn av Storegården, Linus Samuelsson, vilken gjort

framställning om att få inköpa en mindre del av det sistnämnda egendom

tillhöriga ängsskiftet.

Skövde stad hade till stöd för sin ansökan uttalat, bland annat, följande.

Under senare år har staden visat tendenser till att växa åt det håll, varest

kronoegendomarna äro belägna. Ännu torde det säkerligen dröja avsevärd

lid, innan egendomarnas mark kommer att behöva tagas i anspråk för exploatering

i någon större skala, men det är från stadens sida önskvärt att redan

nu kunna förvärva densamma, för att härigenom i god tid före exploateringen

kunna färdigställa stadsplanearbeten m. m. Även med hänsyn till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

den sträckning, som de framtida infarts- och genomfartsvägarna från Marie

stad till Falköping och Skara komma att få, är det av vital betydelse för

staden, att markfrågorna genom stadens förvärv av ifrågavarande kronomark

kunna lösas på sådant sätt, att vägarna få bästa möjliga sträckning. I

detta avseende måste ett gemensamt intresse anses föreligga för kronan och

staden.

Staden hade vidare beträffande förvärvet av de till Storegården och Grubbagården

hörande ängsskiftena framhållit angelägenheten av att, för motverkande

av all oreglerad bebyggelse, även mark i närheten av den egentliga

stadsbebyggelsen komme i stadens hand, enär sådan mark i framtiden kunde

förväntas bliva erforderlig för vissa kommunala anläggningar, som ej borde

ligga i omedelbar närhet av själva stadsbebyggelsen. De sällsynt vackra östra

delarna av ängsskiftena utgjorde under den varma årstiden en utflyktsplats

för stadsbefolkningen. Å den västra delen av ängsskiftena disponerade staden

sedan hösten 1943 — efter särskilt med vederbörande arrendator träffat avtal,

vilket emellertid icke vederbörligen godkänts av domänstyrelsen — ett

område, där staden för betydande kostnader iordningställt en stenkrossanläggning.

Riksdagsmannen Magnusson hade å sin sida såsom skäl för sin ansökan att

få förvärva ifrågavarande ängsskiften örn cirka 29,60 hektar eller stadsegorna

nr 117 + 118 och 266 + 267 + 260 framhållit, att avsikten med förvärvet

vore att erhålla ett lämpligt område för säkerställande och utvidgning av

en av honom under firma Plantskolan Convallaria sedan år 1907 i Skövde

bedriven liandelsträdgårdsrörelse, i vilken funnes ett 20-tal personer anställda

och vilken hade en årsomsättning av cirka 140 000 kronor. Det av honom

ägda, till plantskola disponerade området (stadsägan nr 1786) omfattade allenast

cirka 5,50 hektar åkerjord samt 5,50 hektar skogsmark och vore otillräckligt

för hans rörelse. Visserligen arrenderade företaget av staden ytteiligare

ett område om cirka 18 hektar åkerjord men med hänsyn till stadsbebyggelsen

rådde osäkerhet för framtiden beträffande dispositionen av detta

område. Ängsskiftenas åkerjord, omkring 15 hektar, vore beträffande den del

som läge väster örn den över skiftena löpande vägen av god och jämn beskaffenhet

ehuru något bermängd med jordstenar. Den öster örn vägen liggande

marken vore i hög grad kuperad med delvis mycket stark lutning och bemängd

med trädbevuxna kullar och stenrös. Ä sistnämnda del av ängsskiftena

torde enligt Magnussons mening något lönande jordbruk icke kunna drivas,

medan marken däremot väl lämpade sig för plantering av fruktträd, i

synnerhet körsbärsträd. Därest ängsskiftena finge förvärvas, vore det Magnussons

avsikt att därstädes anlägga en större fruktträdsplantering, omfattande

bland annat en försöksodling med körsbär. Den sistnämnda syntes böra

bliva av betydande allmännyttigt intresse samt av värde som komplement

till de pågående försöken med körsbärsträd vid den närbelägna statliga trädgårdsförsöksstationen

i Rånna. Beträffande de östliga, skogbevuxr.a delarna

av ängsskiftena med deras ur geologisk synpunkt intressanta formationer

förklarade sig Magnusson vilja i samarbete med Svenska naturskyddsför
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

23

eningen medverka till att dessa delar av skiftena på lämpligt sätt naturskyddades

och att garantier härför skapades eventuellt genom förbehåll i försäljningsvillkoren.

Magnusson, som förklarat sig icke hava något att erinra mot att försäljningen

ägde rum under förbehåll örn återköpsrätt för kronan, därest fruktträ

dsplanteringen icke komme till stånd inom tre år från tillträdet, hade därjämte

framhållit, att en försäljning av ängsskiftena till honom för angivet

ändamål måste anses vara i överensstämmelse med de planer beträffande

skiftenas disposition för framtiden, som uppgjorts av staden och enligt vilka

Billingssluttningarnas karakteristiska naturtyp och bebyggelse avsetts skola

i stort sett bibehållas i oförändrat skick. Med hänsyn till uppkommet förslag

örn att staden skulle kunna på arrende upplåta ängsskiftena till honom,

därest skiftena finge förvärvas av staden, hade Magnusson påpekat, att för

hans del varje annan form än äganderätt för disposition av marken vore

utesluten på grund av de avsevärda kostnader, uppskattningsvis beräknade

till cirka 280 000 kronor, sorn vore förenade med den planerade anläggningen.

Till stöd för sin ansökning hade Magnusson vidare åberopat två intyg, det

ena utfärdat av förvaltaren för statens försöksstation å Rånna, E. Backfors,

samt trädgårdskonsulenten i Skaraborgs län, A. Hulphers, och det and

ra av f. d. föreståndaren för statens trädgårdsförsök och trädgärdsavdelningen

vid Alnarpsinstitutet, C. G. Dahl.

Vid övervägande av frågan örn egendomarnas framtida disposition hade

uppskatlningsnämnden för sin del ansett egendomarna böra försäljas. Här

vid borde enligt nämndens mening Skövde stad i första hand beredas möjlighet

att förvärva de till egendomarna hörande inägoma. I anslutning härtill

och med understrykande av att stadens intresse borde hava företräde

framför e*t enskilt intresse hade uppskattningsnämnden ansett sig icke kun

na tillstyrka bifall till riksdagsmannen Magnussons ansökan att få förvärva

omförmälda ängsskiften. Nämnden hade ej helder funnit sig kunna förorda

den av förre arrendatorn Samuelsson gjorda ansökningen örn inköp av ett

mindre område (cirka 1 hektar) av ängsskiftet, motsvarande del av stadsägan

nr 117, för utökning av en honom tillhörig angränsande mindre lägenhet.

Genomförandet av en dylik försäljning syntes nämligen icke vara ägnat

att på ett verksamt sätt förbättra försörjningsmöjligheterna för Samuelsson.

Uppskattningsnämnden hade i överensstämmelse med det anförda verkställt

saluvärdering för försäljning lill Skövde stad av de i kronans ägo kvarvarande

delarna av kronoegendomama med undantag för de till kronoparken

Blängsmosse hörande skogsskiftena. Vid fastställandet av å-priserna å de i

försäljningen ingående områdena hade hänsyn tagits till områdenas lämplighet

för tomtexploatering, möjligheterna för anslutning av områdena lill stadens

nuvarande avloppsnät o. d. Egendomarnas andelar i byallmänningar å

Billingen och i Käpplunda by hade förutsatts komma alt medfölja vid för

säljningen, medan egendomarnas andelar i häradsallmänningen Västra Stöpen

avsetts skola behållas i kronans ägo för de i kronoparken Blängsmosse

ingående skogsskiftena.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Uppskattningsnämnden hade värderat de till försäljning ifrågasatta områdena

till sammanlagt 270 600 kronor, därav i avrundat tal 31 950 kronor

belöpa å ängsskiftena. De vid värderingen tillämpade beräkningsgrunderna

framgå av följande sammanställning.

Havstena nr 4 Mellomgården.

Hemskiftet (stadsägan nr 139):

c:a 46 000 kvm gatu- och tomtmark

å 1: 25.......................kronor 57 500

c:a 38 000 kvm parkområde ål:— » 38 000 kronor 95 500

Havstena nr 7 Grubbagården.

Hemskifiet (stadsägorna nr 264 + 265):

91 000 kvm å 0: 70..............kronor 63 700

Skiftet Dälderna (stadsägorna nr 261 + 262 + 263):

12 500 kvm å 0: 09.. kronor 1 125

skogsvärde (93 kbm). » 920 kronor 2 045

Ängsskiftet (stadsägorna nr 260 + 266 + 267):

140 000 kvm å 0: 07.. kronor 9 800

skogsvärde (440 kbm)__» 4 535 kronor 14 335 kronor (i runt tal) 80 100

Anm. Enligt lantmätcrihandlingarna redovisas till ängsskiftet

en areal av 13''865 hektar, därav 8''726 hektar åker,

4 984 hektar äng och 0''155 hektar impediment.

Havstena nr 9 Storegården.

Hemskiftet (stadsägan nr 119):

31 400 kvm å 0:90.............kronor 28 260

195 600 » »0:25............. » 48 900

Ängsskiftet (stadsägorna nr 117 + 118):

156 000 kvm å 0: 07 kronor 10 920

skogsvärde (685 kbm) » 6 650 kronor 17 750 kronor (i runt tal) 95 500

Summa kronor 270 600.

Anm. Enligt lantmäterihandlingarna redovisas till ängsskiftet

en areal av 15-873 hektar, därav 6-394 hektar åker,

9-241 hektar äng och 0 238 hektar impediment.

Uppskattningsnämndens försäljningsförslag hade tillstyrkts av revirförvaltningen,

som dock framhållit, att vid en försäljning av ängsskiftena fridlysning

borde ske av de natursköna och säregna östra delarna av skiftena.

Statens bgggnadslånebyrå hade vid en översyn av de verkställda saluvärderingarna

lämnat dessa utan erinran.

Domänstyrelsen, som underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning, hade

därvid anfört i huvudsak följande.

I likhet med uppskattningsnämnden anser domänslyrelsen, att egendomarna

i fråga böra försäljas med undantag av de till kronoparken Blängs
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

25

mosse hörande skogsskiftena. Egendomarnas belägenhet inom Skövde stad

motivera givetvis, att stadens behov av mark i första hand tillgodoses. Mot

en försäljning till staden — som godtagit den verkställda saluvärderingen —

av hemskiftena och skiftet Dälderna har styrelsen därför icke något att

erinra. Beträffande ängsskiftena ställer sig saken i viss mån annorlunda.

Ä ena sidan har staden anfört vissa omständigheter, som tala för en försäljning

av jämväl dessa skiften till staden, men att staden skulle hava något

egentligt behov av skiftena i fråga för stadsbebyggelse har icke gjorts

gällande. Staden har tvärtom framhållit, att det säkerligen torde dröja avsevärd

tid, innan kronoegendomarnas mark behövde tagas i anspråk för exploatering

i större skala, vilket uttalande väl får anses äga särskild tillämpning

beträffande de längst bort från stadens centrala delar belägna ängsskiftena.

Å andra sidan torde ett tillgodoseende av det ändamål, fruktträdsodlingens

utveckfing i landet, för vilket riksdagsmannen Magnusson önskar

förvärva dessa skiften, vara av såväl allmänt som lokalt intresse. Då härtill

kommer, att ett omedelbart behov föreligger för Magnusson att disponera erforderlig

mark för den planerade anläggningen, har styrelsen för sin del ansett

sig böra tillstyrka ängsskiftenas försäljning till Magnusson, dock under

förutsättning att försäljningen sker med återköpsrätt för kronan, därest skiftena

skulle komma att nyttjas för annat än uppgivet ändamål, samt att de

östra delarna av skiftena fridlysas jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående

naturminnesmärkens fredande.

Styrelsen har i övrigt intet att erinra mot det av uppskattningsnämnden

framlagda försäljningsförslaget. Sålunda böra egendomarnas andelar i byallmänningar,

vilka andelar endast torde äga obetydligt värde, medfölja vid

försäljningarna till Skövde stad, medan egendomarnas andelar i häradsallmänningen

Västra Stöpen böra bibehållas av kronan för de i kronoparken

Blängsmosse ingående skogsskiftena.

Drätselkammaren i Skövde hade sedermera framhållit, att det vore stadens

avsikt att Grubbagården och Storegården även i fortsättningen skulle drivas

såsom arrendejordbruk, då nämligen dessa fastigheter — i motsats till vad

förhållandet vore beträffande Mellomgården — icke väntades bliva tagna

i anspråk för stadsbebyggelsen inom den närmaste framtiden. En dylik disposition

av egendomarna skulle emellertid omöjliggöras, därest de till fastigheterna

hörande ängsskiftena försåldes till riksdagsmannen Magnusson.

Vissa delar av skiftena användes nämligen av arrendatorema såsom betesmarker

och vore därför behövliga för ett rationellt utnyttjande av jorden

å hemskiftena.

Magnusson hade i därefter inkomna skrifter — vid vilka fogats ett av

greve E. Hamilton, Hjälmsäter, Blomberg, avgivet intyg — bland annat bemött

drätselkammarens uttalanden rörande behovet av att bibehålla ängsskiftena

såsom betesmarker för Grubbagården och Storegården. Magnusson

hade sålunda framhållit, att den avkastning, som för närvarande utvunnes

å skiftena, vore mycket ringa i synnerhet som betet å skiftenas skogsmark

vöre ytterst obetydligt lill följd av en tät och delvis snårartad vegetation.

I sina skrifter hade Magnusson därjämte ytterligare utvecklat de tidigare

framförda .skälen för en försäljning av ängsskiftena till honom.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Efter ärendets riksdagsbehandling föregående år har drätselkammaren i

Skövde gjort förnyad framställning om förvärv av kronoegendomarna

Havstena Grubbagården och Storegården jämte tillhörande ängsskiften.

Drätselkammaren har härvid anfört, att i samband med en av medicinalstyrelsen

verkställd utredning rörande förläggning av ett statens sinnessjukhus

i Skaraborgs län fråga uppkommit om denna anläggnings uppförande å

förevarande ängsskiften. Staden hade för sin del genom särskilda undersökningar

funnit, att vatten- och avloppsledningar för en rimlig kostnad kunde

framdragas till nämnda skiften. Även om sjukhuset komme att förläggas till

annan plats, framginge av det sålunda inträffade att staden inom en mycket

nära framtid kunde få behov av ifrågavarande mark.

Drätselkammaren har vidare yttrat, bland annat, följande.

Riksdagsmannen Magnusson har numera förvärvat mark i omedelbar närhet

av ängsskiftena till en areal av 23,45 hektar. Denna mark synes vara tillräcklig

för den utvidgning av Magnussons trädgårdsrörelse, som torde kunna

genomföras. Dessutom har kammaren erbjudit Magnusson att på skäliga villkor

och lång tid arrendera ytterligare mark, varav en del är belägen i omedelbar

anslutning till de av honom nu förvärvade markområdena. Vid under

hand förda förhandlingar har Magnusson emellertid avvisat kammarens erbjudan

under förklaring, att ängsskiftena skulle vara det enda för honom

lämpliga området. Drätselkammaren vill i detta sammanhang vidare framhålla,

att, då en eventuell framtida exploatering för bostadsbebyggelse av

bland annat vissa delar av ängsskiftena måste befaras medföra sanitära olägenheter,

staden anser sig ha starka skäl för sin hemställan örn förvärv av

skiftena.

Riksdagsmannen Magnusson har i en sedermera ingiven skrift gjort gällande,

att vid undersökningarna rörande lämplig plats för ett sinnessjukhus

företräde givits åt annan mark än ängsskiftena. Magnusson har härjämte anfört,

att den fastighet han nyligen inköpt för utvidgning av sin plantskola

icke på långt när vöre av den storlek som angivits i drätselkammarens framställning.

Fastigheten vore dessutom icke lämplig för det med förvärvet av

ängsskiftena avsedda huvudsakliga ändamålet, nämligen anläggande av en

större fruktträdgård. Magnussons möjligheter att förverkliga planen på en

verklig storodling av körsbär vore helt beroende av sistnämnda förvärv. Beträffande

drätselkammarens uttalanden rörande befarade sanitära olägenheter

ville Magnusson påpeka, att ängsskiftenas läge icke medgåve en större bebyggelse

utan orimliga kostnader ävensom att en fruktträdsplantering därstädes

måste anses vara fullt betryggande ur sanitära synpunkter. Till stökande

av skiftenas lämplighet för frukt- och trädgårdsodling har Magnusson

vidare åberopat två intyg, det ena av föreståndaren för statens trädgårdsförsök

F. W. Nilsson samt det andra av ledamöterna av Skaraborgs läns hushållningssällskaps

trädgårdskommitté E. Backfors, E. Enderstein och E.

Hamilton.

Domänstyrelsen har i infordrat utlåtande den 6 november 1945 ifrågasatt,

huruvida staten borde försälja kronomark, när denna såsom i föreliggande

fall kunde tänkas erhålla användning för tillgodoseende av något statens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

27

eget ändamål. I avvaktan på avgörandet av förevarande fråga syntes därför

ängsskiftena böra behållas i kronans ägo. Däremot borde hinder icke möta

mot att nu till staden försälja hemskiftena till kronoegendomarna Havstena

Grubbagården och Storegården ävensom skiftet Dälderna under Grubbagården

i enlighet med det av styrelsen tidigare tillstyrkta förslaget.

Drätselkammaren har därefter inkommit med ytterligare en skrift i ärendet.

Såsom i det föregående nämnts ha sedan fjolårets riksdag fattade sitt beslut Departementsom

försäljning till Skövde stad av hemskiftet till den inom staden belägna chelenkronoegendomen

Havstena nr 4 Mellomgården förnyade framställningar

gjorts rörande förvärv av de båda övriga i ärendet omförmälda kronoegendomarna,

nämligen Havstena nr 7 Grubbagården och nr 9 Storegården. Med

hänsyn till att arrendetiderna för sistnämnda båda egendomar utlöpa den

14 mars 1946 respektive den 14 mars 1947 torde ställning nu böra tagas till

frågan örn den framtida dispositionen av egendomarna.

I likhet med domänstyrelsen anser jag, att de återstående båda egendomarnas

hemskiften ävensom skiftet Dälderna — vilka samtliga skiften genom

sin belägenhet inom Skövde stad synas komma att tagas i anspråk för fortsatt

stadsbebyggelse — lämpligen böra avyttras till staden. Vad angår de till

egendomarna hörande ängsskiftena synes mig utredningen i ärendet giva

vid handen, att det för staden är av stor betydelse att få förvärva dessa

skiften, då nämligen staden därigenom skulle erhålla möjlighet att förhindra

en oreglerad bebyggelse samt säkerställa en lämplig disposition i övrigt av

områdena i fråga. I betraktande härav finner jag staden bör äga företräde

framför riksdagsmannen Magnusson vid en försäljning av ängsskiftena. Från

domänstyrelsens sida har, med anledning av uppkommen fråga om förläggning

till förevarande mark av ett statligt sinnessjukhus, ifrågasatts, örn icke

ängsskiftena tills vidare borde bibehållas i kronans ägo. Sedan försäljning

ägt rum av kronoegendomarna i övrigt — bortsett från egendomarna tillhörande

skogsmark — synes emellertid enligt min mening tillräcklig anledning

icke förefinnas för att kronan skulle i sin hand behålla ängsskiftena, detta

så mycket mindre som en eventuell framtida upplåtelse av mark för ett

sinnessjukhus icke torde, även örn Skövde stad nu får förvärva skiftena, behöva

föranleda några särskilda kostnader för staten.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört vill jag tillstyrka, att kronoegendomarna

Havstena nr 7 Grubbagården och nr 9 Storegården — med

undanlag av det till kronoparken Blängsmosse hörande skogsskiftet ävensom

egendomarnas andelar i häradsallmänningen Västra Stöpen — i sin

helhet avyttras till Skövde stad. Mot de köpeskillingar, sorn av domänstyrelsen

föreslagits för de olika skiftena, har jag intet att erinra.

Vad beträffar ängsskiftenas östra delar, vilka enligt vad i ärendet anförts

synas böra skyddas genom fridlysning, torde det efter utredning böra ankomma

på domänstyrelsen alt före försäljningen vidtaga för fridlysningens

genomförande erforderliga åtgärder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mcij:ts proposition nr 88.

För den händelse egendomarnas andelar i häradsallmänningen Västra Stöpen,

vilka andelar avsetts skola behållas i kronans ägo, vid saluområdenas

avstyckning icke skulle komma att i sin helhet tilldelas det i kronoparken

Blängsmosse ingående skogsskiftet eller därest någon mera väsentlig ändring

beträffande saluområdenas areal, gränser eller eljest skulle komma att genomföras

vid avstyckningsförrättningama, synes det böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga den jämkning av köpeskillingarna, som härav må

föranledas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomarna 1 mantal Havstena nr

7 Grubbagården och 1 mantal Havstena nr 9 Storegården i

Skövde stad avstyckats följande salulotter, vilka närmare utmärkts

å två av distriktslantmätaren E. O. Janson upprättade

kartor över egendomarna, lotterna må försäljas till

Skövde stad, nämligen

dels av Havstena nr 7 Grubbagården hemskiftet (stadsägoma

nr 264 -f 265) örn cirka 9,10 hektar, skiftet Dälderna

(stadsägorna nr 261 + 262 + 263) örn cirka 1,25 hektar samt

ängsskiftet (stadsägorna nr 260 + 266 + 267) om cirka 14

hektar för köpeskillingar av respektive 63 700, 2 050 och

14 350 kronor samt med tillträde den 14 mars 1946,

dels ock av Havstena nr 9 Storegården hemskiftet (stadsägan

nr 119) om cirka 22,70 hektar samt ängsskiftet (stadsägorna

nr 117 + 118) om cirka 15,60 hektar för köpeskillingar

av 77 200 respektive 17 600 kronor samt med tillträde den

14 mars 1947;

allt under villkor i övrigt

att salulotterna försäljas i befintligt skick,

att med försäljningen följa å lotterna belöpande andelar

i byallmänningar å Billingen och i Käpplunda by,

att lotterna tillkommande andelar i häradsallmänningen

Västra Stöpen undantagas från försäljningen,

att försäljningen icke omfattar andra å lotterna befintliga

byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra kronan,

att förbehåll göres för de jämkningar i lotternas gränser,

areal m. m., som kunna komma att föranledas av avstyckningsförrättningarna,

att köparen ensam bestrider kostnaderna för lotternas avstyckande,

att innehavare av över lotterna med vederbörligt tillstånd

framdragen elektrisk ledning förbehålles rätt att bibehålla

och nyttja ledningen utan rätt för köpare till annan ersättning

än gottgörelse av ledningens innehavare för skada till

följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur, samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

29

att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj

1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o

—6:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående försäljning av Havstena nr 7 Grubbagården och Havstena nr 9 Storegården i Skövde stad. a1 i texten
  2. JoU 1946:32 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande i utskottets utlåtande nr 31 framlagt förslag rörande försäljning av Havstena nr 7 Grubbagården s. 1 i texten