Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffning snämnd, rn. m

1947-02-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:101, Angående försäljning av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffning snämnd, rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffning

snämnd, rn. m.; given Stockholms

slott den 21 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt,

Myrdal, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför statsrådet Sköld i egenskap av särskilt förordnad föredragande

följande.

1 :o.

Försäljning av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffnings
nämnd,

m. m.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1944: 175 (s. 209 ff.) har

riksdagen (skrivelse nr 322) bemyndigat Kungl. Maj:t, bland annat, att i

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 101.

414 47 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det propositionen bilagda

utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden anförts medgiva försäljning

eller upplåtelse med tomträtt och i samband därmed belåning av

de fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffningsnämnd, ävensom

medgiva, att tertiärlån av statens bvggnadslånebyrå finge utlämnas jämväl

för av försvarets bostadsanskaffningsnämnd förvaltade fastigheter, som försäljas

först sedan de färdigställts. Bemyndigandet innebar beträffande belåning,

att Kungl. Maj:t ägde för underlättande av finansieringen av överlåtelser

av färdigställda bostadsfastigheter till försvarets personal i samband

med försäljning vid sidan av eljest till buds stående finansieringsmöjligheter

— bottenlån, sekundärlån, tertiärlån och tilläggslån —- medgiva särskilda

mot inteckningssäkerliet beviljade s. k. fyllnadslån till sådan storlek, att den

kontanta insatsen från köparens — bostadssökandens — sida skulle komma

att utgöra lägst 3 % av fastighetens saluvärde. Bemyndigandet gällde såvitt

rör försäljning eller upplåtelse med tomträtt endast under budgetåret 1944/45.

I 1945 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj:t erforderlig förlängning

av nämnda bemyndigande.

Emellertid visade det sig vid förhandlingar, som sedermera inleddes rörande

försäljning av vissa färdigställda fastigheter, att svårigheter uppstodo

med avseende å överlåtelsernas finansiering; endast ett fåtal bostadssökande

ägde förmåga eller voro villiga att erlägga kontantinsats. Med anledning

därav hemställde Kungl. Maj:t i propositionen 1945: 140 om bemyndigande

att vid här avsedd försäljning efter prövning i varje särskilt fall medgiva

belåning av fastighet intill hela dess saluvärde. Härutinnan torde få hänvisas

till den närmare redogörelse som lämnats i propositionen nr 140.

I skrivelse 1943:411 i anledning av propositionen 1943: 287 angående uppförande

av bostäder för försvarets personal anförde riksdagen att, enligt vad

riksdagen erfarit, inom bostadsanskaffningsnämnden förekommit överväganden

rörande det sätt, på vilket byggnadsprogrammet borde ordnas på orter, där

de militära intressena dominerade och där bostadsmarknaden vore direkt

beroende av de nuvarande militärförläggningarnas kvarblivande. Därvid hade

bland annat planer förelegat att i fråga om flerfamiljshus låta ekonomiska

föreningar uppföra ifrågakommande byggnader och i fråga om enfamiljshus

låta ekonomisk förening organisera byggena. För att möjliggöra en dylik

lösning hade ifrågasatts, att nämnden skulle äga att med anlitande av för

bostadsanskaffning avsedda anslag utlämna lån till bostadssökande i flerfamiljshus

eller till egnahemsspekulanter ävensom att i övrigt vidtaga erforderliga

åtgärder med avseende å tomtexploatering och förmedling av primär - och sekundärlån. Biksdagen, som ansåg det få ankomma på Kungl. Maj:t

att på framställning av nämnden taga ställning till dessa spörsmål, gav

emellertid uttryck åt den uppfattningen att, därest Kungl. Maj:t skulle finna

övertygande skäl tala för ett anordnande av bostadsbyggande i enlighet med

antydda principer, de av Kungl. Maj:t med avseende å bostadsprogrammets

genomförande begärda bemyndigandena skulle anses innefatta möjlighet att

träffa avgörande i ämnet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

I berörda proposition nr 140 föreslog Kungl. Maj:t en i huvudsak formell

jämkning av sistnämnda bemyndigande, innebärande att Kungl. Maj:t skulle

äga medgiva utlämnande av nu avsedda lån icke endast till enskilda bostadssökande

utan även till ekonomiska föreningar eller annan sökande, som

kunde godkännas. Riksdagen (skrivelse nr 154, punkt 8) liade ingen erinran

häremot och bemyndigade Kungl. Maj:t att intill utgången av budgetåret

1945/46, i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig anförts vid anmälan

av propositionen nr 140, medgiva dels försäljning eller upplåtelse med

tomträtt och i samband därmed belåning av de fastigheter, som förvaltas

av försvarets bostadsanskaffningsnämnd, dels ock utlämnande av fyllnadslån

för uppförande av för försvarets personal avsedda bostadsbyggnader.

I propositionen 1946: 53 hemställde Kungl. Maj:t, att de för budgetåret

1945/46 av riksdagen lämnade bemyndigandena beträffande försäljning eller

upplåtelse med tomträtt och i samband därmed belåning av fastigheter ävensom

utlämnande av fyllnadslån för uppförande av för försvarets personal

avsedda bostadsbyggnader måtte givas fortsatt giltighet för budgetåret 1946/47.

I anslutning härtill hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att för eventuella

återköp av försålda fastigheter få taga i anspråk de för anordnande

av bostäder genom nämndens försorg anvisade investeringsanslagen. Riksdagen

(skrivelse nr 84) lämnade Kungl. Maj:t de begärda bemyndigandena.

I skrivelse den 29 augusti 1946 har försvarets bostadsanskaffningsnämnd

anfört, bland annat, att arbetet med försäljning av de av nämnden förvaltade

fastigheterna för närvarande påginge men icke syntes kunna slutföras under

innevarande budgetår. Under åberopande härav har nämnden hemställt,

att enahanda bemyndigande, som gäller för innevarande budgetår beträffande

försäljning av fastigheter respektive upplåtelse med tomträtt, utlämnande av

fyllnadslån och återköp av försålda fastigheter, måtte utverkas av riksdagen

jämväl för budgetåret 1947/48.

I nämnda skrivelse har bostadsanskaffningsnämnden vidare anfört följande.

Vid försäljning av de av nämnden förvaltade fastigheterna ägde nämnden

utlämna tilläggslån till så stort belopp, att övriga lån, den kontanta insatsen

och tilläggslånet tillhopa motsvarade anskaffningskostnaden för vederbörande

fastighet. Anskaffningskostnaden borde alltså i princip utgöra köpeskillingens

belopp. Emellertid hade det visat sig, att anskaffningskostnaden beträffande

vissa av nämndens bostadshus till följd av ogynnsamma betingelser för

byggaiidet blivit så höga, att några utsikter att finna köpare till husen icke

syntes föreligga. Det finge anses mycket osannolikt, att den ekonomiska

utvecklingen skulle gå därhän, att statsmakterna skulle finna skäl att meddela

beslut om att tilläggslånen, som tills vidare löpte utan ränta och amortering,

skulle förräntas eller helt eller delvis återbetalas. De personer, med

vilka nämnden fört underhandlingar rörande försäljning av fastigheter, hade

emellertid visat sig ha alltför bristande erfarenhet för att inse detta förhållande.

Några betänkligheter att redan i samband med försäljningen avskriva

den del av skillnaden mellan avkastningsvärdet och anskaffningskostnaden,

som läge över vad som av statens byggnadslånebyrå normalt skulle

kunna beviljas såsom tilläggslån, syntes emellertid icke behöva möta. Med

anledning härav borde tilläggslånens belopp, diir så ansåges erforderligt, få

nedsättas till ungefärligen det maximibelopp, som enligt av byggnadslåne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Före
draganden.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

byrån tillämpade principer skulle kunnat utlämnas. Den räntefria stående

del av tertiärlånet, som kunde utlämnas av byggnadslånebyrån vid belåning

av enfamiljshus och som motsvarade tilläggslån vid belåning av flerfamiljshus,

finge icke överstiga 10 % av den av byrån godkända anskaffningskostnaden.

I enlighet härmed syntes de tilläggslån, som skulle utlämnas vid

bostadsanskaffningsnämndens försäljning av enfamiljshus, icke nämnvärt

böra överstiga 10 % av den totala köpeskillingen. I fråga om flerfamiljshus

syntes tilläggslånet enligt samma principer böra uppgå till ungefärligen 20 %

av den totala köpeskillingen. Den del av anskaffningskostnaden, som därvid

icke bleve täckt av köpeskillingen, syntes böra avskrivas över fonden för

oreglerade kapitalmedelsförluster.

Statskontoret och statens byggnadslånébyrå ha i avgivna utlåtanden tillstyrkt

bifall till bostadsanskaffningsnämndens framställning.

Bostadsanskaffningsnämnden har vidare i två särskilda skrivelser underställt

Kungl. Maj:t frågan om försäljning av vissa av nämnden förvaltade

bostadsfastigheter i Fårösund och Karlsborg. Nämnden har härvid förutsatt,

att den del av anskaffningskostnaden för vederbörande fastigheter, som icke

täcktes av köpeskillingen, skulle på sätt nämnden föreslagit i förenämnda

skrivelse den 29 augusti 1946 täckas från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

De bostadsfastigheter, som uppförts genom försvarets bostadsanskaffningsnärnnds

försorg, äro avsedda att, i den mån detta befinnes lämpligt, överföras

i enskild ägo. I syfte att snabbt kunna meddela beslut om försäljning

har Kungl. Maj:t erhållit riksdagens bemyndigande att medgiva dylik försäljning

eller upplåtelse med tomträtt och i samband därmed belåning av

de fastigheter, som förvaltas av nämnden. Kungl. Maj:t har dessutom för

innevarande budgetår erhållit bemyndigande att verkställa återköp av försåld

fastighet med anlitande av de för uppförande av fastigheten genom nämndens

försorg anvisade investeringsanslagen. Då det av riksdagen senast

lämnade bemyndigandet upphör med innevarande budgetårs utgång och fråga

om försäljning kan komma att uppstå även framdeles, synes ifrågavarande

bemyndigande böra erhålla fortsatt giltighet. Det synes härvid icke vara

erforderligt att till tiden begränsa bemyndigandet.

Någon försäljning med anlitande av ifrågavarande bemyndigande har ännu

icke kommit till stånd. Anledningen härtill torde vara att söka bland annat

i det förhållandet, att anskaffningskostnaderna och därmed köpeskillingarna

för de av nämnden uppförda bostadsfastigheterna på grund av ogynnsamma

betingelser vid uppförandet blivit alltför höga. Nämnden har därför föreslagit,

att den del av fastighets anskaffningskostnad, som ligger ovanför den

gräns, intill vilken statens byggnadslånébyrå normalt beviljar tilläggslån,

respektive stående del av tertiärlån, skall avskrivas redan i samband med

fastighetens försäljning och den härvid uppkommande kapitalförlusten överföras

till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. I enlighet härmed

har nämnden även träffat avtal om försäljning av två fastigheter i Fårösund

och Karlsborg, vilka avtal underställts Kungl. Maj:t för godkännande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

I likhet med nämnden och de hörda myndigheterna anser jag det lämpligt,

att i samband med försäljning av de av nämnden förvaltade fastigheterna

verkställes en omedelbar avskrivning av viss del av anskaffningskostnaden.

Jag förutsätter emellertid, att försäljningen sker på sådant sätt, att fastigheterna

icke sedermera bli föremål för spekulation. I detta sammanhang

bör beaktas att, därest i köpeavtalen — såsom även förutsatts — intages

bestämmelse om återköpsrätt för kronan, om köparen eller blivande ägare

av fastigheten upphör att vara anställd vid försvarsmakten eller om fastigheten

överlåtes till person som icke innehar dylik anställning, kronan har

möjlighet att förhindra en icke önskvärd försäljning.

Uppkommande kapitalmedelsförlust synes böra överföras till fonden för

oreglerade kapitalmedelsförluster. Riksdagens medgivande för vidtagande

av ifrågavarande avskrivning torde böra inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående anförts, medgiva

dels försäljning eller upplåtelse med tomträtt och i samband

därmed belåning av samt avskrivning av viss del av anskaffningskostnaden

för de fastigheter, som nu förvaltas av försvarets

bostadsanskaffningsnämnd,

dels utlämnande av fyllnadslån för uppförande av för försvarets

personal avsedda bostadsbyggnader,

dels och återköp av försåld dylik fastighet med anlitande av

de medel som stå till förfogande för uppförande av fastigheter

genom nämndens försorg.

2:o.

Försäljning av garnisonssjukhuset i Linköping.

Genom beslut den 12 maj 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

försvarsdepartementet att tillkalla en utredningsman för att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning rörande de sjukhusfrågor vid arméns

truppförband, som funnes vara av sådan angelägenhetsgrad, att de borde

upptagas till prövning, samt att, efter samråd med försvarets sjukvårdsförvaltning,

till Kungl. Maj:t inkomma med av kostnadsberäkningar åtföljda

förslag i ämnet.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade chefen för försvarsdepartementet

ledamoten av riksdagens andra kammare J. E. G. Fast att företaga

ifrågavarande utredning.

Med skrivelse den 9 januari 1946 har utredningsmannen överlämnat en

promemoria angående, bland annat, garnisonssjukhusets i Linköping framtida

ställning, av vilken promemoria inhämtas i huvudsak följande.

Garnisonssjukhuset i Linköping vore uppdelat på en allmän avdelning

om 39 sängar och en avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar om 40

sängar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Avtal om vård ävensom poliklinisk undersökning och behandling å garnisonssjukhuset

i Linköping av vederbörande landstingsområde tillhörande

civila sjuka — även kvinnor och barn — vilka ledo av sådana öron-, näsoch

halssjukdomar, som enligt gällande bestämmelser berättigade till vård

å lasarett, hade av kronan slutits den 12 oktober och den 1 november 1943

med Kalmar läns norra landsting samt den 9 och den 19 september 1944

med Östergötlands läns landsting. För ifrågavarande vård hade kronan

enligt avtalen ställt till förfogande två respektive tjugosex sängplatser, varjämte

landstingen ägde rätt att belägga de för garnisonen avsedda sängplatserna

å öron-, näs- och halsavdelningen, i den mån de icke vore behövliga

för garnisonens räkning. Motsvarande rätt tillkomme garnisonen med

avseende å de till landstingens förfogande stående sängplatserna. Avtalen,

som gällde från och med den 1 juli 1943, hade en giltighetstid av tio år i

förhållande till Kalmar läns norra landsting och fem år i förhållande till

Östergötlands läns landsting. Därest avtalen icke från någondera sidan

uppsagts före den 1 juli 1952 respektive 1947, skulle dessa gälla tills vidare

med en ömsesidig uppsägningstid av ett år.

Avtal hade även träffats mellan kronan och Östergötlands läns landsting

om tillhandahållande å länslasarettet i Linköping i mån av behov av tjugo

sängplatser för sådana sjuka från armén, som enligt för lasarettet gällande

bestämmelser kunde å detsamma vinna inträde. Enligt avtalet, som vore

dagtecknat den 6 mars och den 24 augusti 1925 och alltjämt vore gällande,

hade staten till landstinget såsom bidrag till kostnaderna för vissa om- och

tillbyggnadsarbeten vid lasarettet m. m. erlagt ett belopp av 8 100 kronor

för envar av ifrågavarande tjugo sängplatser eller tillhopa i ett för allt

162 000 kronor. Såsom ersättning för vård och underhåll av de å lasarettet

intagna militära sjuka erlade staten enligt samma avtal till landstinget legosängsavgift

beräknad enligt de för första klassens patient å allmän sal vid

varje särskild tidpunkt fastställda grunder, dock att i intet fall avgift utginge

med högre belopp än som vore eller kunde bliva bestämt för civil

patient, mantalsskriven inom länet. Överenskommelsen gällde tills vidare

intill utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket densamma blivit

av endera parten uppsagd. Upphörde överenskommelsen, ålåge det landstinget

att till statsverket återbära så stor del av det för ifrågavarande tjugo

sängplatsers anordnande lämnade bidraget, som motsvarade det värde samma

sängplatser då ansåges ha för landstinget.

I skilda sammanhang hade Östergötlands läns landsting ifrågasatt lämpligheten

av att vidmakthålla de vårdmöjligheter beträffande öron-, näs- och

halssjukdomar, som för landstingsområdets del funnes vid garnisonssjukhuset

i Linköping. Nämnda sjukhus läge på sådant avstånd från lasarettet, att

man icke kunde upprätthålla det inbördes samarbete mellan sjukhusens

olika specialavdelningar, som vore önskvärt och påkallat. Mot vården på

garnisonssjukhuset funnes inga anmärkningar att framställa, men därstädes

intagna patienter hade likväl på grund av garnisonssjukhusets omoderna

beskaffenhet funnit att vistelsen där icke kunde jämställas med vistelse på

lasarettet.

För ett närmare dryftande av hithörande spörsmål hade på initiativ av

utredningen sammanträde hållits med utredningen och representanter för

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott m. fl. Från utskottets

sida hade därvid framhållits, bland annat, att frågan om sjukvårdens ordnande

inom landstingsområdet vore föremål för utredning av en utav förvaltningsutskottet

utsedd särskild kommitté. Denna hade behandlat bland annat

öron-, näs- och halssjukvården samt därvid uttalat den bestämda uppfattningen,

att det ur vårdsynpunkt vore fördelaktigare, att särskild dylik special
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 101. 7

avdelning upprättades vid lasarettet. Beträffande garnisonssjukliusets byggnad

hade förvaltningsutskottet framhållit, att densamma icke läge lämpligt

till för att inordnas i landstingets sjukvårdsplan. Dess ventilationsförhållauden

vore mycket dåliga, och det skulle draga stora kostnader att bygga

om huset till ett sjukhus för landstingets behov. För den händelse landstinget

skulle med äganderätt förvärva byggnaden, syntes därför endast kunna

raknas med ett lågt pris. Utskottet vore dock villigt att företaga en förberedande

utredning angående de ändamål, för vilka ifrågavarande byggnad

eventuellt skulle kunna av landstinget användas.

Utredningsmannen ansåge för egen del, att det knappast kunde vara

lämpligt att ha ett garnisonssjukhus, som huvudsakligen företrädde specialiteten

öron-, näs- och halssjukdomar. På grund av sin belägenhet lämpade

sjukhuset sig icke såsom truppförbandssjukhus, vartill komme, att de till

Linköping förlagda förbanden redan fått sin truppförbandssjukvård ordnad

på ett ändamålsenligt sätt. Det syntes därför riktigast, att den av kronan

bedrivna verksamheten vid garnisonssjukhuset snarast nedlades och att

1 )yggnaden överlätes till landstinget för att utnyttjas i den av landstinget

omliänderliavda sjukvården (exempelvis såsom efterbeliandlingsavdelning,

vilket icke skulle kräva några större omändringsarbeten).

I samband härmed borde gällande samarbetsavtal med Östergötlands läns

landsting och Kalmar läns norra landsting angående vård å garnisonssjukhuset

så snart ske kunde bringas till upphörande. Förhandlingar borde

upptagas i första hand med Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott

om överlåtelse från kronan med äganderätt av garnisonssjukhuset med

tillhörande tomtmark pa de för statsverket fördelaktigaste ekonomiska villkoren,

varjämte avtal borde slutas mellan kronan och landstinget angående

vård av militära patienter pa lasarettet i Linköping, i den mån ej det därom

redan träffade avtalet tillgodosåge behovet.

Med anledning av vad utredningsmannen sålunda anfört utsträckte Kungl.

Maj:t det utredningsmannen med stöd av förutnämnda bemyndigande den

12 maj 1944 lämnade uppdraget till att omfatta jämväl uppdrag att, i samråd

med försvarets sjukvårdsförvaltning, upptaga förhandlingar med Östergötlands

läns landsting om beredande av sjukhusvård (A-sjukvård) för den

militära personal tillhörande garnisonen i Linköping, som genom kronans

försorg borde erhålla sådan vard, samt om överförande av garnisonssjukhuset

i Linköping till landstinget i Östergötlands län.

I skrivelse den 14 januari 1947 har utredningsmannen anfört i huvudsak

följande.

Med representanter för Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott

hade fortsatta förhandlingar ägt rum, varvid den ifrågasatta överlåtelsen å

landstinget jämte därmed förbundna spörsmål upptagits till mera ingående

behandling. Från landstingsrepresentanternas sida framhölls därvid, att

landstinget vore intresserat av att förvärva garnisonssjukhustomten. De därå

befintliga byggnaderna vore däremot av den beskaffenheten, att landstinget

icke utan dryga kostnader skulle kunna försätta dem i sådant skick att de

kunde utnyttjas^ för landstingets behov. Särskilt riktades anmärkningar mot

yentilationsförhållandena i garnisonssjukhuset samt mot de omoderna och

1 otillfredsställande matsals- och kökslokaliteterna, varjämte fram
hölls

nödvändigheten av att omändra de stora sjuksalarna till mindre rum.

Landstinget vore emellertid villigt att i köpeskilling för tomten med byggnader

erlägga ett belopp av 250 000 kronor, varifrån emellertid skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

avdragas vad landstinget utgivit för sjukhusbyggnadens ombyggnad oc-li

modernisering. Då landstinget i sistnämnda hänseenden bidragit med 13 340

kronor år 1926 för ökat bostadsutrymme, med 12 000 kronor år 1927 för

köksavdelningens ordnande, samt med 22 230 kronor år 1936 för vissa inre

ombyggnadsarbeten, borde köpesumman sålunda bestämmas till (250 000—

13 340—12 000—22 230 =) 202 430 kronor.

Enligt uppgift från arméns fortifikation sförvaltning redovisades sjukliustomten,

vilken utgjorde del av stadsägan nr 2331 och innehölle en

areal av omkring 25 000 m2, å arméns delfond av försvarets fastighetsfond

med ett markvärde av 25 öre per kvadratmeter, vilket motsvarade ett bokfört

värde för tomten i dess helhet av 6 250 kronor. De å tomten uppförda

byggnaderna vore, med undantag av ett skyddsrum, redovisade å samma

delfond med ett byggnadsvärde av 527 950 kronor, varav 504 500 kronor

hänförde sig till sjukhusbyggnaden, som vore uppförd år 1922. Byggnaderna

redovisades å delfonden såsom helt avskrivna. Skyddsrummet, som vore

uppfört år 1940, hade ett byggnadsvärde av 3 400 kronor.

Yärdet å sjukhustomten hade av överlantmätaren i Östergötlands län

uppskattats till 3 kronor per kvadratmeter eller för tomten i dess helhet i

runt tal 75 000 kronor. Yärdet av sjukhusbyggnaden uppginge enligt ett av

fortifikationsförvaltningen tillhandahållet värderingsinstrument till 489 000

kronor, varvid emellertid kostnaderna för vissa erforderliga iståndsättningsarbeten

å byggnaden avdragits.

Det av landstinget bjudna priset syntes utredningen med hänsyn till ovanberörda

värderingar icke kunna av kronan godtagas. Enligt utredningens mening

finge emellertid vid bedömande av de på frågan inverkande omständigheterna

särskild betydelse tillmätas det intresse, som ett innehav av ifrågavarande

egendom skulle innebära för kronan respektive landstinget. På sätt

tidigare framhållits syntes det vara för kronan lämpligast, att verksamheten

vid garnisonssjukhuset snarast nedlades. Byggnaden vore icke lämpad att

omändras för annat ändamål än till hem för kroniskt sjuka eller för enklare

sjukvård. Även för dessa ändamål erforderliga ändringsarbeten komme att

ställa sig mycket kostsamma. Vid uppgörelsen måste avseende fästas vid det

förhållandet, att kronan genom att upphöra med driften av garnisonssjukhuset

komme att göra betydande kostnadsbesparingar. Den vid sjukhuset

tjänstgörande personalen kunde komma väl till användning på andra håll inom

militär sjukvården. Landstinget hyste å sin sida icke något större intresse för

förvärv av garnisonssjukhusbyggnaden. Med hänsyn till nu anförda förhållanden

ansåge utredningen, att en jämkning av köpeskillingens belopp skäligen

borde kunna komma till stånd.

Köpesumman för byggnader och tomt borde enligt utredningens mening

bestämmas till 300 000 kronor, från vilket belopp icke skulle ske något avdrag

för av landstinget tillskjutna belopp. Landstingets representanter förklarade

sig villiga att hos förvaltningsutskottet tillstyrka ett köp för nämnda

summa.

I enlighet med vad sålunda överenskommits hade under förutsättning av

Kungl. Maj:ts och landstingets godkännande köpeavtal slutits mellan utredningsmannen

och förvaltningsutskottet. Mot innehållet i avtalet hade arméns

fortifikationsförvaltning förklarat sig icke ha något att erinra. I avtalet hade

tidpunkten för köparens tillträde av området och byggnaderna fastställts till

den 1 juli 1949 med hänsyn till att den nya öron-, näs- och halsavdelningen

vid lasarettet först då beräknades kunna tagas i bruk. Den hittillsvarande

driften av garnisonssjukhuset borde därför pågå intill nämnda datum. Av den

genom försäljningen inflytande köpeskillingen syntes ett belopp av 6 250

kronor, utgörande markens bokförda värde, böra tillgodoföras den å investe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majrts proposition nr 101.

ringsstaten för försvarets fastighetsfond uppförda titeln Övriga kapitalmedel

och återstoden, efter avdrag av uppkommande försäljningskostnader, tillgodoföras

den å staten för fastighetsfonden upptagna inkomstposten Diverse inkomster,

arméns delfond. Samtidigt härmed borde de i fonden redovisade

byggnadernas bokförda värde, 527 950 kronor, bortskrivas med anlitande av

till värdeminskningskonto avsatt belopp. Det å sjukhustomten uppförda

skyddsummet syntes helt sakna försäljningsvärde, varför ingen del av köpeskillingen

ansetts böra belöpa å skyddsrummet.

I anslutning till frågan om överlåtelse å landstinget av garnisonssjukhuset

hade förhandlingar med förvaltningsutskottets representanter ägt rum även

beträffande vissa därmed sammanhängande spörsmål, avseende vård av patienter

å garnisonssjukhuset och lasarettet. Resultatet av överläggningarna i

denna del innefattades i ett i samråd med försvarets sjukvårdsförvaltning upprättat

och under förutsättning av Kungl. Maj:ts och landstingets godkännande

träffat avtal.

Enligt § 1 i avtalet utsträcktes giltighetstiden av gällande samarbetsavtal

i fråga om beredande av vård å garnisonssjukhuset av landstingsområdet tillhörande

civila sjuka intill den 1 juli 1949, vid vilken tidpunkt specialavdelning

för öron-, näs- och halssjukdomar kunde förväntas ha blivit inrättad

vid lasarettet. Denna tidpunkt överensstämde även nära med tiden för nuvarande

chefläkarens vid garnisonssjukhuset avgång från tjänsten efter uppnådd

pensionsålder.

Enligt § 2 skulle förberörda avtal den 6 mars och den 24 augusti 1925

mellan kronan och landstinget angående vård av militära patienter å lasarettet

i Linköping icke bringas till upphörande i samband med överlåtelsen av

garnisonssjukhuset. En inom försvarets sjukvårdsförvaltning verkställd undersökning

hade nämligen utvisat, att behovet av A-sjukvård för de militära sjuka

inom Linköpings garnison med omnejd komme att täckas av de tjugo vårdplatser

(= 7 300 vårddagar), som genom sistnämnda avtal ställts till kronans

förfogande. För den händelse emellertid behov skulle uppstå för kronan av

ytterligare platser, hade i det nya avtalet intagits en bestämmelse, enligt

vilken lasarettet i Linköping skulle mottaga och vårda även överskjutande

antal militärpatienter, som i vederbörlig ordning dit remitterats. Med militärpatienter

avsåges i detta sammanhang värnpliktiga och sådant fast anställt

manskap, som iigde rätt till sjukhusvård helt på kronans bekostnad. Vad anginge

officerare, underofficerare, civilmilitär personal, kollektivavtalsanställda

m. H. vore lasarettsvården för dem regelmässigt säkerställd genom föreskrifterna

i lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller

kommun drivna sjukhus (sjukhuslagen).

Enligt § 3 skulle ersättningen per vårddag utgå med ett belöp}}, motsvarande

vårddagkostnaden vid lasarettet under nästföregående budgetår. Den överenskomna

tilläggsersättningen av 3 kronor för vårddag — motsvarande den

beräknade räntan å landstingets engångskostnader för byggnader och inventarier

— överensstämde med vad i sådant hänseende stadgats i det den 15 maj

1945 slutna avtalet mellan kronan och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott

rörande samarbete för garnisonssjukhusets i Stockholm drift.

Med hänsyn till att det vid träffandet av 1925 års avtal å lasarettet endast

funnits en medicinsk och en kirurgisk avdelning samt å garnisonssjukhuset

i Linköping endast en öron-, niis- och halsavdelning och en medicinsk avdelning,

hade det ansetts skäligt, att från sistnämnda avtals tillämpningsområde

undantaga vård å lasarettets blivande avdelning för psykiskt sjuka. För

undanröjande av eventuell oklarhet i framtiden beträffande det nu föreliggande

avtalets innebörd hade i sista stycket intagits en bestämmelse, enligt vilken

ersättning icke skulle utgå, där på grund av siirskilt stadgande i lag eller

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 101. 41147 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Före
draganden.

10 Kungl. May.ts proposition nr 101.

eljest skyldighet förelåge för landstinget att kostnadsfritt lämna vård och

underhåll.

Enligt § 4 övertoge landstinget från kronan ansvaret för fullgörandet av

de förpliktelser, som kunde åvila kronan enligt förenämnda den 12 oktober

och den 1 november 1943 mellan kronan och Kalmar läns norra landsting

slutna avtalet angående vård å garnisonssjukhuset av patienter tillhörande

sistnämnda landstings område. Mot ett överförande vid garnisonssjukhusets

nedläggande å Östergötlands läns landsting av kronans förpliktelser enligt

berörda avtal hade Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott förklarat

sig icke ha något att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts har utredningsmannen, i samråd

med försvarets sjukvårdsförvaltning och arméns fortifikationsförvaltning, hemställt,

att ifrågavarande den 12 och den 16 december 1946 mellan utredningsmannen

å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt Östergötlands

läns landstings förvaltningsutskott, å andra sidan, träffade avtal angående

dels överlåtelse från kronan till landstinget av garnisonssjukhuset i

Linköping jämte tillhörande tomtmark, dels ock vård av vissa patienter å

nämnda garnisonssjukhus och lasarettet i Linköping måtte godkännas.

Försvarets civilförvaltning har anfört, bland annat, att en avveckling av

garnisonssjukhuset i Linköping på de av utredningsmannen föreslagna villkoren

finge anses förmånlig för kronan.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran i sak mot en försäljning

av ifrågavarande garnisonssjukhus. Dock måste det föreslagna salupriset,

som utgjorde allenast 53 % av det efter sakkunnig värdering uppskattade

värdet, anses synnerligen lågt. De anmärkningar, som från landstinget

riktats mot ventilationsförhållandena samt mot matsals- och kökslokaliteterna,

hade icke ens omnämnts i det av fortifikationsförvaltningen tillhandahållna

värderingsinstrumentet. Av handlingarna i ärendet framginge

icke heller, huruvida undersökningar verkställts rörande fastighetens utnyttjande

för annan statlig verksamhet eller om möjligheterna till försäljning

åt annan köpare än landstinget undersökts.

Enligt det av utredningsmannen framlagda förslaget skall garnisonssjukhuset

i Linköping nedläggas och sjukhusbyggnaden jämte tillhörande tomtmark

överlåtas till Östergötlands läns landsting mot en köpeskilling av

300 000 kronor. I samband härmed åtager sig landstinget att ställa erforderligt

antal platser för vård av militära patienter till kronans förfogande å

lasarettet i Linköping. För vård av öron-, näs- och halssjukdomar inrättas

en särskild avdelning å lasarettet, vilken avdelning beräknas bli färdigställd

till den 1 juli 1949, vid vilken tidpunkt garnisonssjukhuset planeras kunna

nedläggas.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet har jag kommit till

den uppfattningen, att ifrågavarande försäljning på de av utredningsmannen

anförda skälen bör komma till stånd. Såvitt nu kan bedömas är byggnaden

eller tomtmarken icke erforderlig för militärt eller annat statligt ändamål.

Med hänsyn till vad utredningsmannen anfört torde den erbjudna köpeskillingen

kunna godtagas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

11

Det lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut rörande träffande

av avtal med landstinget om försäljningen och rörande vård av militära

patienter å garnisonssjukliuset och lasarettet i Linköping.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att garnisonssjukhuset i Linköping jämte tillhörande

tomtområde må försäljas till Östergötlands läns landsting

för en köpeskilling av 300 000 kronor och på i huvudsak

de villkor, som i det föregående angivits.

3:o.

Försäljning av ett område av stadsägan nr 698 i Umeå.

I skrivelse den 8 oktober 1945 hemställde Umeå stad att för genomförande

av en av Kungl. Maj:t genom beslut den 29 oktober 1943 fastställd

stadsplan för det s. k. Ytterhiskeområdet i västra delen av staden få för en

köpeskilling av 2 kronor per m2 förvärva ett område om cirka 15 400 m2

av stadsägan nr 698, som inginge i Norrlands dragonregementes övningsfält.

Av det till förvärv föreslagna området vore cirka 7 600 m2 avsett att utläggas

till gator och allmän plats samt omkring 7 800 m2 till kvartersmark.

Chefen för Norrlands dragonregemente har tillstyrkt bifall till stadens framställning,

varjämte militärbefälhavaren för sjätte militärområdet förklarat sig

icke ha något att erinra mot försäljning av ifrågavarande område.

I skrivelse den 22 augusti 1946 har arméns fortifikationsförvaltning anfört

bland annat följande.

Det område, som staden anhållit att få förvärva, vore redovisat å arméns

delfond av försvarets fastighetsfond men vore icke för sig bokfört utan inginge

som en del av en större bokföringsenhet. Fortifikationsförvaltningen

hade uppskattat områdets bokförda nettovärde till 15 400 kronor.

Värdering av området hade på uppdrag av fortifikationsförvaltningen verkställts

av överlantmätaren E. Wistrand, Umeå, vilken förklarat, att den av

staden erbjudna köpeskillingen finge anses skälig.

Statens byggnadslånebyrå hade i avgivet yttrande förklarat, att, ur de

synpunkter som byrån hade att företräda, anledning till erinran mot det

ifrågavarande försäljningspriset icke syntes föreligga.

Då ifrågavarande område icke för framtiden syntes komma att äga större

betydelse för lantförsvaret och därför utan åsidosättande av militära intressen

borde kunna försäljas, tillstyrkte fortifikationsförvaltningen den ifrågasatta

försäljningen. Ämbetsverket hade med anledning härav träffat avtal med

Umeå stad rörande försäljning till staden av ifrågavarande område om cirka

15 400 m2 av stadsägan nr 698 mot ett pris av 2 kronor per m2 och på vissa

i avtalet angivna villkor i övrigt.

I anslutning härtill har fortifikationsförvaltningen — med överlämnande

av köpekontrakt — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga ämbetsverket

att i enlighet med kontraktet sluta avtal om försäljning av ifrågavarande

område om cirka 15 400 m2.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Före
draganden.

12 Kungl. May.ts proposition nr 101.

Enligt det föreliggande förslaget skall kronan till Umeå stad försälja ett

i staden beläget markområde om cirka 15 400 m2, avsett att utläggas till

gatumark m. m. Området, som tillhör arméns delfond av försvarets fastighetsfond,

erfordras icke för lantförsvarets räkning. Med hänsyn härtill synes

intet vara att erinra mot att området försäljes. Den föreslagna köpeskillingen,

2 kronor per m2, liksom villkoren i övrigt torde kunna godtagas.

Då Kungl. Maj:t icke utan riksdagens samtycke äger besluta om försäljning

av mark av ifrågavarande värde, bör ärendet underställas riksdagens

prövning.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att förenämnda markområde må på i huvudsak

de villkor, som i det föregående av mig angivits, försäljas till

Umeå stad.

Med bifall till vad föredraganden sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, under

punkterna l:o—3:o hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Kourtzman.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående försäljning av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffning snämnd, m. a1 i texten
  2. SU 1947:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffningsnämnd, m. m. s. 1 i texten