Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till stödjande av oljevåxtsamt linoch hampodlingen m.m

1947-03-07 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:113, Angående åtgärder till stödjande av oljevåxtsamt linoch hampodlingen m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 113.

1

Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

stödjande av oljevåxt- samt lin- och hampodlingen

m.m.; given Stockholms slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

mars 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Yougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler statsrådet

Sträng fråga om åtgärder till stödjande av oljeväxt- samt lin- och

hampodlingen m. m. och anför därvid.

I. Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.

Alltsedan år 1939 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd

åt odlingen av oljeväxter. I fråga om de under tiden till och med år 1945

vidtagna stödåtgärderna torde jag få hänvisa till propositionerna nr 243/1939

L, IX H.T. 1940 p. 94, 132/1940 L, 29/1941, 345/1941, 177/1943, 199/1944

och 50/1945.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 saml. Nr 113.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Genom beslut den 5 april 1946 har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens

bemyndigande (prop. nr 108; r. skr. nr 109) fastställt följande garantipriser

å vårsått, till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt av 1946

års skörd, nämligen

för vårraps........................ kronor 0:89 per kilogram

vitsenap ..............

........ » 0:77 »

>

Fiskebysenap..........

>

vallmo................

»

»

linfrö ................

........ » 0: 75 »

»

Beträffande höstraps och höstrybs av 1947 års skörd godkände riksdagen

ett högsta garantipris av 85 öre per kilogram. Härvid förutsattes att Kungl.

Maj:t skulle äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna,

därest några större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juli 1946 fastställt garantipriset

för frö av nämnda växter av normalkvalitet av 1947 års skörd till 91

öre per kilogram vid leverans till oljefabrikerna av en till 9 procent vattenhalt

nedtorkad vara.

I fråga om icke kontraktsodlade fröpartier ha fastställts inlösningspriser,

vilka med 4 öre per kilogram understiga de priser, som utbetalas till kontraktsodlare.

I samtliga nu angivna garantipriser ha inräknats kostnaderna för torkning

av fröet m. m.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxtema har uppdragits åt

Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a., medan organisationen av

odlingen av lin för spånadsändamål anförtrotts Riksförbundet lin och hampa.

Enligt avtal mellan nyssnämnda centralförening och Svenska lantmännens

riksförbund har emellertid detta förbund åtagit sig att mot viss ersättning

omhänderhava fröets mottagande, torkning och rensning m. m. samt att leverera

fröet till oljefabrik. För denna verksamhet har förbundet inrättat en

särskild avdelning, benämnd Oljeväxtcentralen.

Genom beslut den 10 maj 1946 har Kungl. Maj:t bemyndigat statens livsmedelskommission

att från den inom kommissionen inrättade clearingkassan

för fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö under

år 1946.

Till befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa

kulturväxter har för löpande budgetår anvisats ett anslag av 35 000 kronor.

Av anslaget ha disponerats dels högst 7 000 kronor för bestridande av livsmedelskommissionens

kostnader under budgetåret 1946/47 för undersökningsoch

försöksverksamhet på oljeväxtodlingens område, dels högst 18 000 kronor

för utbetalning till Sveriges utsädesförening för bestridande av kostnaderna

för av föreningen bedrivna förädlingsarbeten och försök med oljeväxter

m. m. för tiden intill den 1 juli 1947, och dels högst 10 000 kronor för

utbetalning till Algot Holmberg & söner aktiebolag för bestridande av kostnader

för förädlingsarbeten med sojaväxter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

I skrivelse den 14 februari 1947 har statens livsmedelskommission hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels godkänna av kommissionen

framlagd plan för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1947/48,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa garantipriser på oljeväxter i huvudsaklig

överensstämmelse med vad kommissionen i skrivelsen föreslagit

och dels medgiva att av förefintlig behållning å reservationsanslaget till Befrämjande

av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter

finge för budgetåret 1947/48 disponeras ett belopp av 40 000 kronor. Vid

kommissionens framställning funnos fogade vissa inom kommissionen upprättade

promemorior, angående bland annat garantipriser för oljeväxter och

oljeväxtodlingens omfattning, försörjningsläget i fråga om fettvaror samt

kostnaderna för framställning av olja ur svenskt oljeväxtfrö. Enligt vad kommissionen

meddelat har statens priskonlrollnämnd förklarat sig instämma i

kommissionens förevarande framställning, varjämte kommissionen rörande

odlingen av oljelin samratt med statens industrikommission.

Tillika har Algot Holmberg & söner aktiebolag i skrivelse den 19 augusti

1946 hemställt om statsbidrag med 25 000 kronor för fullföljande under år

1947 av bolagets förädlingsarbeten med sojaväxter. Över framställningen ha

lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission den 11 oktober 1946

avgivit gemensamt utlåtande och däri förordat statsbidrag till bolaget med

15 000 kronor.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra, att lantbruksstyrelsen i skrivelse

den 31 augusti 1946 i samband med äskande av medel till bidrag till

Sveriges utsädesförening hemställt om anvisande av ett belopp av 18 000 kronor

för fortsättande av föreningens förädlingsarbeten med oljeväxter m. m.

I den vid livsmedelskommissionens skrivelse fogade förstnämnda promemorian

har rörande omfattningen av oljeväxtodlingen under

åren 1940 — 1946 upptagits följande sammanställning.

Areal

Ungefärligt

Ar

hektar

antal

cirka

odlare

1940 ..............

250

1941 ..............

2 800

1942 ..............

5 000

1943 ..............

7 000

1944 ..............

12 600

1945 ..............

8 500

1946 ..............

5 700

Till närmare belysande av de arealförskjutningar, som ägt rum från 1945

till 1946 för de olika oljeväxtslagen, ha i promemorian följande uppgifter

anförts.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Areal

Ökning resp.

1945

1946

minskning

hektar

hektar

hektar

Höstraps .......

........... 6 963

5 393

- 1 570

Höstrybs .......

........... 368

429

+ 61

Vårraps.........

........... 7 914

6 906

- 1 008

Vitsenap .......

........... 4 336

5 241

+ 905

Fiskebysenap ...

........... 147

40

- 107

Vallmo.........

........... 1902

259

- 1 643

Oljelin .........

........... 15 372

8 730

- 6 642

Summa 37 002

26 998

-10 004

I anslutning till här återgivna uppgifter har i promemorian framhållits att

den minskning av odlingen i fråga om vårsådda oljeväxter, som sammanlagt

med undantag för oljelin uppgått till 1 853 hektar, i första hand återspeglade

en nedgång av arealen av vallmo.

Rörande fördelningen av oljeväxtodlingen på olika län har i promemorian

följande tablå uppgjorts.

1946 års oljeväxtareal i hektar enligt odlingskontrakt med Sveriges olieväxtodlares

centralförening den 31 december 1946.

Län

Stockholms ......

Uppsala..........

Södermanlands....

Östergötlands ----

Jönköpings........

Kronobergs ......

Norra Kalmar

S. Kalmar (fastl.)..

S. Kalmar (Öland)

Gotlands..........

Blekinge..........

Kristianstads......

Malmöhus ....

Hallands ....

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs ....

Skaraborgs....

Värmlands____

Örebro ......

Västmanlands

Kopparbergs ..

Höstraps 3j

Höstrybs3

Vårraps

Vit-

senap

Fiske-

by-

senap

Vallmo

Oljelin

Summa

2-50

9-50

_

_

2-00

14-00

_

_

—

l-oo

2-50

3*50

11-00

34-50

5-65

—

—

128-43

183-28

31550

91-90

1 183-69

63*50

5-50

l-oo

2 962-11

4 623-20

0''50

__

13-00

6-50

—

—

—

20-00

22-80

13-00

—

—

0-25

36*05

4’50

_

24-25

7-50

—

—

77-25

11350

206-70

10-25

495-15

33-00

0-50

—

19-00

764-60

163-60

1-50

63-75

84-97

5-oo

l-oo

3000

349-82

376-85

93-80

857-05

378-35

8-25

16-15

643-45

2 373-90

45-75

6-50

84-40

3-50

—

—

—

140*15

601’50

50-70

262-50

732-15

9-25

51-05

591-94

2 299-09

3 369-46

68-50

3 253-40

3 720-66

11-33

185-06

3 736-90

14 345-31

219-05

37-00

344-85

61"75

—

l-oo

153-00

816 65

10-50

—

—

—

16-00

26*50

22-40

5*45

48-30

3-oo

--

—

41-90

121-05

11-06

46-56

186*63

113-06

—

1-66

145-33

504-30

4-00

ll-oo

—

—

0-60

15-50

29-50

13-00

7-60

—

—

—

42-50

92-50

1300

—

—

—

—

13ö''50

149-50

—

—

3-00

—

100

—

4-00

15 392-87

»428-86

16905 77

5240-69

39-83

258-92

8 729-56

26 996-40

I anslutning till tablån har i promemorian anförts följande.

Av tablån framgår, att de största arealerna eller något mer än hälften av

1946 års oljeväxtodling förekommit inom Malmöhus län. Betydande arealer

med oljeväxter ha dock odlats även inom Östergötlands, Gotlands, Kristianstads,

Kalmar och Hallands län.

i Ursprungligen kontrakterad areal 6 226''03 hektar. — i 2 Ursprungligen kontrakterad areal

553-65 hektar. — 3 1946 års skörd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

5

Då fröleveranserna till oljeväxtcentralen ännu icke avslutats, kan resultatet

av 1946 års oljeväxtodling icke nu exakt angivas. Enligt av oljeväxtcentralen

meddelade preliminära uppgifter angående medelskörden per hektar synes

emellertid skörderesultatet i allmänhet, med undantag för höstraps, icke hava

uppgått till vad som brukar angivas som normalskörd för respektive grödor.

Att skörden blivit mindre torde i första hand bero på angrepp av rapsvivel,

skidgallmygga, gammafly och andra skadeinsekter. En uppskattning av 1946

års oljeväxtskörd på basis av nyssnämnda preliminära uppgifter giver till

lesultat, att skörden av de för produktion av matfett avsedda oljeväxtfröerna

kan beiäknas utgöra cirka 20 400 ton medan skörden av oljelin kan unnskattas

till 7 700 ton.

Rörande inriktningen av odlingen av här ifrågavarande

växter har livsmedelskommissionen i sin skrivelse anfört följande.

Vad gäller oljeväxtodlingens omfattning under produktionsåret 1946/47 må

först anföras, att den för kontraktsodling per den 30 november 1946 anmälda

arealen höstsådda oljeväxter omfattade cirka 9 105 hektar höstraps och 775

hektar höstrybs eller sammanlagt 9 880 hektar. Närmast föregående år uppgingo

de ursprungligen kontraktstecknade arealerna till cirka 6 230 hektar

höstraps och 550 hektar höstrybs eller sammanlagt 6 780 hektar. Genom uppplöjning

och annullering av kontrakt nedgingo dock dessa arealer till cirka

5 820 hektar, d. v. s. med icke mindre än 960 hektar. Den nu med höstraps

och höstrybs enligt odlingskontrakten besådda arealen är i runt tal 4 000

hektar större än den ar 1946 skördade arealen. På grund av att en del odlingar

med all säkerhet av skilda orsaker, främst den rådande starka kylan,

komma att utgå, far man emellertid räkna med att arealökningen för de

höstsadda oljeväxterna innevarande år blir mindre än den nyss angivna.

Storleken av den areal av vårsådda oljeväxter, som borde eftersträvas, beror

enligt livsmedelskommissionens uppfattning i första hand på försörjningsläget

i fråga om matfett och linolja samt kostnaderna för de producerade

oljarna. Kommissionen har räknat med att vårt land för kalenderåret 1947 av

International Emergency Food Council skxdle beviljas en importkvot, motsvarande

cirka 20 000 ton matnyttigt fett. För att nuvarande låga fettransoner

skulle kunna bibehållas under året erfordrades ett avsevärt tillskott av olja

från inhemsk oljeväxtodling. Då priserna på margarinråvaror i utlandet stigit

kraftigt, vilket medfört att Sverige för vissa partier fått betala 2 kronor

50 öre eif räknat per kilogram olja, har kommissionen även med hänsyn till

kostnadsläget ansett en ökning av 1947 års odling av vårsådda oljeväxter synnerligen

önskvärd. I detta sammanhang har kommissionen vidare anfört.

Arealen av vårsådda oljeväxter vilka användas som råvaror i margarinframställningen

utgjorde under år 1946 12 450 hektar. Motsvarande areal torde

för år 1947 böra utökas till minst 15 000 hektar. Om sistnämnda areal uppnås,

skulle man, under förutsättning att med höstraps och höstrybs nu besådda

arealer icke behöva upplöjas i mer än normal omfattning, kunna räkna

med en sammanlagd odling på omkring 25 000 hektar av de för produktion

av matfett avsedda oljeväxterna.

Rörande odlingen av oljelin har livsmedelskommissionen samrått med statens

industrikommission. Härvid har industrikommissionen på grund av de

begränsade möjligheterna att importera linolja och linfrö uttalat sig för en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 113

mycket kraftig utökning av odlingen av oljelin, nämligen från 8 700 hektar

år 1946 till minst 20 000 och högst 30 000 hektar 1947. Med hänsyn till att

vår preliminära importkvot av International Emergency Food Council angivits

till endast 4 000 ton, medan det aktuella årsbehovet av linolja, bl. a. till

följd av bristen under tidigare år, icke kan anses understiga 20 000 ton, måste

en sådan utökning också anses i och för sig önskvärd. För en relativt stor

odling talar även det förhållandet, att importpriset på linolja stigit ännu kraftigare

än motsvarande pris på matnyttigt fett. Prisläget på olika marknader

varierar för närvarande mellan 3 och 5 kronor eif Sverige, räknat per kilogram

olja. Emellertid måste en odling av den av industrikommissionen ifrågasatta

omfattningen, vilken endast kan åstadkommas genom en mycket

kraftig höjning av odlarepriset på linfrö, komma att inkräkta på odlingen

av såväl övriga oljeväxter som andra för folkförsörjningen betydelsefulla

växtslag, därest icke priset på dessa höjes i motsvarande mån. Med hänsyn

härtill synes odlingen av oljelin enligt livsmedelskommissionens uppfattning

icke lämpligen böra utökas till att omfatta mer än 15 000 eller högst 20 000

hektar under år 1947.

Beträffande de priser, som böra gälla för 1947 års odlingar, har livsmedelskommissionen

anfört följande.

Kommissionen har kommit till den uppfattningen, att därest den önskvärda

utökningen av arealen av sådana oljeväxter, vilkas oljor äro avsedda

att användas för framställning av margarin, skall kunna påräknas,

priset till odlare för vårraps och vitsenap, vilket för närvarande,

räknat för vara med 18 procent vattenhalt, utgör 75 respektive 65 öre

per kilogram, synes böra höjas med ungefär 10 öre per kilogram. För att

denna prishöjning skall kunna komma till stånd, erfordras en höjning av garantipriset

för frö med 9 procent vattenhalt med 12 öre per kilogram för vårraps

och 13 öre per kilogram för vitsenap. Härvid har kommissionen räknat

med att den marginal, som erfordras för bestridande av kostnaden för fröernas

omhändertagande, torkning m. m. kan begränsas till 4 å 5 öre per kilogram

nedtorkad vara. För vallmo, som trots oljans höga kvalitet icke synes

kunna konkurrera med nyssnämnda oljeväxtslag vid produktion av margarinråvaror,

föreslås en något mindre höjning av garantipriset, nämligen 6 öre

per kilogram. Priset på Fiskebysenap torde, liksom föregående år, böra sättas

i relation till priset på vitsenap. För oljelin, i fråga om vilket växtslag, enligt

vad tidigare anförts, den kraftigaste arealökningen anses av behovet påkallad,

föreslås i år en höjning av garantipriset med 17 öre per kilogram.

För frö av hampa av 1946 års skörd fastställdes icke något garantipris.

Praktiskt taget hela produktionen torde ha åtgått till utsäde och till fågelföda.

Garantipris på detta fröslag synes ej heller erforderligt i fråga om 1947

års skörd. För att eventuellt uppkommande överskottspartier hampfrö skola

kunna tillgodogöras för oljeutvinning, torde emellertid livsmedelskommissionen

liksom tidigare höra äga befogenhet att föranstalta om inlösen av hampfrö

till pris, som med hänsyn till oljehalten i fröna motsvarar högst garantipriset

för vårraps. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även

beträffande andra oljehaltiga fröslag, t. ex. solros, soja, crambe, lindådra

m. fl.

Under åberopande av det anförda föreslår kommissionen följande garantipriser

för till 9 procent vattenhalt nedtorkade och till oljefabrikerna levererade

fröer av vårsådda oljeväxter av 1947 års skörd:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 113.

7

för vårraps.....

» vitsenap.....

» Fiskebysenap

» vallmo......

» lin.........

kronor 1:01 per kilogram

» 0:90 » »

» 0:95 » »

» 1:01 » »

» 0:92 » »

Priset till odlare synes liksom tidigare böra beräknas på frövara med 18

procent vattenhalt. Därest nämnda garantipriser fastställas, har Sveriges oljeväxtodlares

centralförening utfäst sig att till sådana odlare, som med föreningen

tecknat kontrakt om odling av här avsedda oljeväxter, betala följande

grundpriser för vara med 18 procent vattenhalt, nämligen för vårraps

85, för vitsenap 75, för Fiskebysenap 80, för vallmo 85 och för oljelin 77 öre,

allt per kilogram frö.

Då man ännu icke har möjlighet bilda sig någon bestämd uppfattning om

behovet av höstraps- och höstrybsodling under produktionsåret 1947/48, torde

det icke vara lämpligt att redan nu definitivt fastställa priset på frö av

dessa oljeväxter av 1948 års skörd. I stället torde riksdagen, liksom de senaste

åren, böra fastställa det högsta garantipris för frö av höstraps och

höstrybs, som må tillämpas för ifrågavarande års skörd. Anledning synes nu

icke föreligga att fastställa berörda pris till högre belopp än det garantipris,

som gäller för höstraps och höstrybs av 1947 års skörd, alltså 91 öre per

kilogram för en till 9 procent vattenhalt nedtorkad och till oljefabrikerna

levererad vara. Härvid torde emellertid böra förutsättas, att Kungl. Maj:t

skall äga befogenhet att vidtaga erforderlig höjning av priset, därest så med

hänsyn till försörjningsläget skulle visa sig av behovet påkallat.

Vad angår organisationen av odlingen av här ifrågavarande

kulturväxter har livsmedelskommissionen uttalat följande.

Beträffande egentliga oljeväxter, d. v. s. samtliga förut omförmälda växtslag

utom spånadslin och hampa, torde livsmedelskommissionen böra erhålla

bemyndigande att uppdraga åt Sveriges oljeväxtodlares centralförening att

dels med odlarsammanslutningar och enskilda odlare teckna kontrakt om

odling våren 1947, dels ombesörja mottagning, nedtorkning och rensning

m. m. av fröet jämte leverans av den färdigställda varan till oljefabrik. Kontraktsteckning

rörande odling av spånadslin torde liksom tidigare böra ombesörjas

av linberedningsföreningarna, vilka äro sammanslutna i Riksförbundet

lin och hampa. Livsmedelskommissionen bör därför vidare bemyndigas att

uppdraga åt Riksförbundet lin och hampa att till fastställt garantipris, på

samma sätt som Sveriges oljeväxtodlares centralförening beträffande frö av

egentliga oljeväxter, ombesörja iordningställande, försäljning och leverans

till oljeslageri av det frö, som framkommer vid linberedningsverken.

I fråga om medelsbehovet under budgetåret 1947/48 har

livsmedelskommissionen anfört i huvudsak följande.

Livsmedelskommissionen förordar, att för nästa budgetår ett belopp av

18 000 kronor ställes till Sveriges utsädesförenings förfogande för bestridande

av kostnaderna för av föreningen bedrivna förädlingsarbeten och försök med

oljeväxter m. in. Vidare torde, såsom kommissionen och lantbruksstyrelsen

i sill ullåtande den 1 I oktober 1946 anfört, Algol Holmberg & söner aktiebolag

böra tilldelas ett belopp av 15 000 kronor lill fortsatt förädlingsverksamhet

med sojaväxter. Det belopp å högst 7 000 kronor, som kommissionen

äger använda för bestridande av kommissionens kostnader under budgetåret

1946/47 för undersökningar och försöksverksamhet på oljeväxtodlingens om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 113.

råde, avser kommissionen att ställa till statens växtskyddsanstalts förfogande

för fortsatta undersökningar rörande bekämpning av skadeinsekter på oljeväxter

och därmed sammanhängande frågor. Då kommissionen finner angeläget,

att dessa undersökningar fortsättas, vill kommissionen föreslå att ett

belopp av högst 7 000 kronor ställes till anstaltens förfogande även för nästa

budgetår. För budgetåret 1947/48 skulle sålunda för ifrågavarande ändamål

erfordras sammanlagt 40 000 kronor. Emellertid beräknar kommissionen, att

av de under tidigare budgetår för ändamålen anvisade medlen vid utgången

av löpande budgetår kommer att återstå en behållning av omkring 67 000

kronor. Med hänsyn härtill torde någon särskild medelsanvisning för nästa

budgetår icke vara erforderlig utan nu förordade belopp kunna utgå ur

nyssnämnda behållning.

Beträffande den förlust, som kan uppkomma på 1947 års oljeväxtodling,

anser kommissionen det lämpligast, att denna, liksom under tidigare år, täckes

med anlitande av kommissionens clearingkassa för fettvaror.

På samma sätt som tidigare torde clearingkassans medel vidare böra få

tagas i anspråk för utlämnande av förskott till inlösen av oljeväxtfrö, i den

mån så prövas erforderligt.

II. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171)

medgavs att lån till anläggande av lin- och hampberedningsanstalter finge

beviljas från hemslöjdslånefonden. Till förstärkande av fonden anvisades

för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten ett anslag å 300 000 kronor. Riksdagen

medgav tillika, att viss garanti finge lämnas rörande priserna för frö

av oljelin. De ändrade bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden

utfärdades genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 605).

1940 års urtima riksdag (prop. nr 51; r. skr. nr 67) anvisade å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1940/41 till hemslöjdslånefonden ett anslag

av 1 500 000 kronor. I samband härmed beslöts tillika att lämna linodlingen

ytterligare stöd genom prisgaranti. Enligt detta beslut skulle priset

på linhalm under treårsperioden 1941—1943 för kvalitetsklass I garanteras

utgöra 80 procent av inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd,

dock med den begränsning att statligt stöd icke skulle utgå med högre belopp

än 200 kronor per hektar spånadslin. Vissa jämkningar i bestämmelserna

om lån godkändes även av riksdagen. Kungörelse härom utfärdades den 22

november 1940 (nr 952).

Vid 1941 års riksdag (prop. nr 333; r. skr. nr 501) medgavs, att för uppförande

av lin- och hampberedningsverk statsbidrag utan återbetalmngsskyldighet

skulle kunna lämnas. Å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1941/42 anvisades dels för sistnämnda ändamål ett anslag av 500 000 kronor

och dels såsom förstärkning av hemslöjdslånefonden ett anslag av

1 500 000 kronor. Tillika medgav riksdagen, att prisgaranti för hamphalm

finge lämnas. Detta beslut innebar, att priset på hamphalm under femårsperioden

1942—1946 för kvalitetsklass I garanterades utgöra 50 procent av

inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd, dock med samma be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 113.

9

gränsning som beslutats i fråga om linhalm. I anslutning till detta beslut

utsträcktes tiden för garantien för linhalm t. o. m. år 1946. Vissa ändringar

skulle även genomföras i fråga om bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden.

Kungörelser utfärdades den 13 mars 1942 dels beträffande

dessa ändringar (nr 152) och dels angående statsbidrag för anläggande

av lin- och hampberedningsanstalter (nr 153).

Å riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisade 1942 års riksdag ett anslag

av 1 000 000 kronor till hemslöjdslånefonden.

1943 års riksdag (prop. nr 2 och 344; r. skr. nr 20 och 474) har till bidrag

till lin- och hampberedningsanläggningar anvisat dels å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1942/43 ett anslag av 800 000 kronor och dels å tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1943/44 ett anslag av 130 000 kronor.

Härjämte ha (prop. nr 2 och 344; r. skr. nr 20 och 474) å sistnämnda tillläggsstater

till förstärkning av hemslöjdslånefonden anvisats 3 000 000 respektive

600 000 kronor. Vid 1943 års riksdag (prop. nr 176; r. skr. nr 178)

höjdes vidare maximibeloppet för statsbidrag till upprätthållande av garantipriset

på lin- och hamplialm till 450 kronor per hektar för lin samt till 350

kronor per hektar för hampa. I samband härmed beslöt riksdagen att garantitiden

skulle omfatta en period av fem år från amorteringstidens början

för vederbörande beredningsanstalt, dock att garantitiden i intet fall finge

utsträckas längre än till och med utgången av år 1950.

1944 års riksdag (prop. nr 103; r. skr. nr 314) anvisade för budgetåret

1944/45 ett anslag av 250 000 kronor till Befrämjande av fröodlingen m. m.:

Bidrag till lin- eller hampbex-edningsanläggningar samt ett anslag av 1 400 000

kronor till hemslöjdslånefonden.

För budgetåret 1945/46 har riksdagen (skr. nr 177), med bifall till propositionen

nr 201, anvisat dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag

till lin- eller hampberedningsanläggningar ett anslag av 145 000 kronor, dels

till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å

hamphalm ett anslag av 1 961 000 kronor och dels till hemslöjdslånefonden

ett investeringsanslag av 400 000 kronor. Tillika har Kungl. Maj:t, i anslutning

till vad i förenämnda proposition nr 201/1945 anförts beträffande frågan

om anstånd för hampberedningsverken med fullgörande av intill den

1 juli 1946 förfallande amorteringar å ur hemslöjdslånefonden erhållna lån,

genom beslut den 21 december 1945 medgivit dylikt anstånd tills vidare.

Genom beslut av 1946 års riksdag (prop. nr 108; r. skr. nr 109) anvisades

å riksstaten för budgetåret 1946/47 till Befrämjande av fröodlingen m. m.:

Bidrag till stödjande av priset å linhalm ett reservationsanslag av 610 000

kronor. Tillika anvisade samma års riksdag (prop. nr 311, bil. 7, p. 5; r. skr.

nr 515) å tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1946/47 lill Befrämjande

av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm ett reservationsanslag

av 580 000 kronor. Sedermera har Kungl. Maj:t i anslutning

lill vad i nyssnämnda proposition nr 108/1946 uttalats genom beslut den 20

december 1946 medgivit hampberedningsverken anstånd tills vidare med erläggande

av intill den 1 juli 1947 förfallande amorteringar å från hemslöjdslånefonden

erhållna lån.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 85) har Kungl Maj:t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjandi av priset

å hamphalm och linhalm för budgetåret 1947/48 beräkna ett reservationsanslag

av 1 200 000 kronor.

Jag torde här även få erinra, att Kungl. Maj:t genom bes’ut den 9 februari

1945 meddelat bestämmelser angående reglering av marknadspriset å mjukfibrig

hampa, innebärande bland annat att inom statens industrikommission

en särskild clearingskassa inrättats för ändamålet.

Vidare torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den 4 maj

1945 anbefallt lantbruksstyrelsen och kommerskollegium att gemensamt

verkställa utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling

och hampberedning framdeles borde bedrivas.

I skrivelse den 28 oktober 1946 har lantbruksstyrelsen, med överlämnande

av en den 22 juli 1946 dagtecknad framställning i ämnet från statens linnämnd,

hemställt, att till stödjande av priset å hamphalm och linhalm måtte

för budgetåret 1947/48 anvisas ett reservationsanslag av 1 200 000 kronor,

därav 700 000 kronor såvitt gäller hamphalm och 500 000 kronor såvitt avser

linhalm.

Tillika ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i gemensam skrivelse

den 27 december 1946 anhållit, att för budgetåret 1947/48 måtte till Befrämjande

av fröodlingen m. m.: Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar

anvisas ett reservationsanslag av 95 000 kronor, över framställningen

ha remissutlåtanden avgivits av statskontoret, statens livsmedelskommission,

statens iinnämnd och statens industrikommission.

Slutligen ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i anledning av förut

omförmälda utredningsuppdrag med skrivelse den 6 november 1946 överlämnat

utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling och

hampberedning framdeles böra bedrivas. I utredningen ha ämbetsverken hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för fortsatt stöd åt den inhemska

hampodlingen i huvudsaklig överensstämmelse med av ämbetsverken

i utredningen förordade riktlinjer och i sådant syfte dels hos riksdagen anhålla

om bemyndigande att successivt i den mån hampberedningsföretagen,

Sveriges hampodlareförening u. p. a. i Värmbol och Aktiebolaget hampberedning

i Visby, från hemslöjdslånefonden beviljade hampberedningslån förfalla

till återbetalning medgiva befrielse från erläggande av amortering ävensom

av ränta å sagda lån, dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1947/48 till bidrag

till stödjande av priset å hamphalm anvisa ett belopp av 700 000 kronor,

dels bemyndiga statens reservförrådsnämnd att i samråd med statens linnämnd

träffa uppgörelse med hampberedningsföretagen angående uppköp av

inhemsk hampfiber och dels vidtaga åtgärder för beredande av viss representation

för staten i styrelserna för nyssnämnda hampberedningsföretag.

Över utredningen ha remissutlåtanden avgivits av statskontoret, statens linnämnd,

statens livsmedelskommission, statens priskontrollnämnd, statens in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 113.

11

dustrikommission, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppala, Södermanlands,

Östergötlands, Gotlands, Skaraborgs och Örebro län, Sveriges

lantbruksiorbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Svenska

lin-, jute- och hampindustriföreningen, Sveriges hampodlareförening u. p. a.

samt Aktiebolaget hampberedning.

Statens linnämnd har i sin förenämnda skrivelse den 22 juli 1946 anfört i

huvudsak följande.

Behovet av statsbidrag till stödjande av priset på linhalm under budgetåret

1947/48 är ännu mycket svårt att angiva. Bidragsbehovet är beroende av följande

tre omständigheter, nämligen företagens ekonomiska ställning vid föregående

räkenskapsårs slut den 30 juni 1946, 1946 års skörderesultat samt

prisutvecklingen på linfiber under produktionsåret 1946/47. Då bokslut ännu

icke föreligga från samtliga företag, kan deras ekonomiska ställning icke helt

överblickas. De preliminära resultat, som linnämnden inhämtat, tyda emellertid

på, att Hallands läns, östra Götalands samt Mellersta Sveriges linodlareföreningar

ha möjlighet att bestrida samtliga kostnader och verkställa nödiga

avskrivningar med inkomsterna av försålda produkter. Sistnämnda förenings

förlust under räkenskapsåret 1944/45 beräknas bliva täckt med tidigare av

statsmakterna beviljade statsbidrag. På grund av den dåliga kvaliteten på

1945 års linskörd inom Uppsala-Stockholms och Hälsinglands linodlareföreningars

odlingsområden har det ekonomiska utbytet för dessa föreningar

blivit sämre än beräknat. Sedan amorteringarna fullgjorts, torde därför ett

underskott på 100 000—150 000 kronor kunna förväntas uppstå för vartdera

av sistnämnda företag. Föreningen Norrlandslin har på grund av förseningar

i maskinleveranserna ännu icke kunnat påbörja beredningen. Föreningen har

därför måst lagra såväl 1944 som 1945 års linskördar. Dröjsmålet med beredningens

igångsättande har förorsakat föreningen betydande förluster. Enligt

erfarenhet från de övriga linodlareföretagen måste man räkna med ett sämre

ekonomiskt utbyte under beredningsverkets första verksamhetsår än vad senare

blir fallet, enär viss tid åtgår, innan driftsledning och arbetare i beredningsverket

hinna bliva fullt förtrogna med den invecklade rötningsproceduren

och med förefintliga specialmaskiner i fabriken. Föreningen Norrlandslin

torde därför sannolikt bliva i behov av hela det statsbidrag, som enligt

gällande bestämmelser kan utgå till företaget under budgetåret 1947/48, nämligen

450 kronor per hektar under år 1946 odlat lin. Arets odlingsareal utgör

487 hektar, varför erforderligt statsbidrag kan beräknas till 219 150 kronor.

Sammanlagda medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål under budgetåret

194748 kan alltså preliminärt beräknas till i runt tal 500 000 kronor under

förutsättning att nuvarande priser på linfibem bibehållas oförändrade

under hela produktionsåret 1946/47. Hittills ha priserna på linfiber på utlandsmarknaden

i allmänhet legat avsevärt över nu gällande inhemska priser.

Någon prissänkning på inhemska produkter kan därför icke förutses under

det närmaste produktionsåret.

I skrivelsen den 27 december 1946 ha kommerskollcgiiim och lantbruksstijrclscn

yttrat väsentligen följande.

Till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar ha hittills anvisats

reservationsanslag å sammanlagt 1 825 000 kronor. Av nämnda anslag är

emellertid för närvarande endast ett belopp av 6 700 kronor disponibelt för

ifrågavarande bi drags verksam het.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Vid anvisande av anslag till ändamålet för budgetåret 1944/45 beslöt 1944

års riksdag, att medel jämväl skulle beräknas för uppförande av en ny linberedningsanstalt

i Norrland. Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen ha

jämväl sedermera beviljat Föreningen Norrlandslin u. p. a. linberedningslån

från hemslöjdslånefonden samt statsbidrag från förevarande anslag för uppförande

av en linberedningsanstalt i Mellansel. Denna anstalt, som ursprungligen

beräknades komma att draga en kostnad av 1 000 000 kronor, har numera

i huvudsak färdigställts. De totala kostnaderna för anstalten ha emellertid

till följd av olika omständigheter kommit att uppgå till ett väsentligt

högre belopp än vad som ursprungligen beräknades eller 1 608 000 kronor.

Den merkostnad av 608 000 kronor, som sålunda uppkommit för beredningsanstaltens

uppförande, är i huvudsak att tillskriva omständigheter, över vilka

föreningen icke kunnat råda. Det synes med hänsyn härtill skäligt, att föreningen

beviljas bidrag och lån av statsmedel jämväl för sagda merkostnad.

Ämbetsverken ha också i anledning av en ansökning från föreningen om lån

och bidrag för ändamålet beviljat föreningen linberedningslån med 516 800

kronor från hemslöjdslånefonden för bestridande av viss del av sagda merkostnad.

Till följd av otillräcklig medelstillgång har det däremot icke varit

möjligt att tillgodose föreningens ansökning i vad densamma avser statsbidrag.

Enligt gällande bestämmelser må statsbidrag utgå med belopp motsvarande

högst 15 procent av den beräknade och godkända kostnaden och för tillgodoseende

av nu ifrågavarande ändamål skulle sålunda erfordras ett belopp

av högst 91 200 kronor. Då det belopp av 6 700 kronor, vilket enligt vad förut

nämnts för närvarande är disponibelt för bidragsverksamheten, torde

komma att tagas i anspråk för vidtagande av vissa kompletterande åtgärder

vid linberedningsanstalten i Hybo, för vilket ändamål därutöver ett mindre

belopp torde bliva erforderligt, beräkna ämbetsverken det sammanlagda medelsbehovet

för ändamålet under budgetåret 1947/48 komma att uppgå till i

runt tal 95 000 kronor.

Statskontoret, statens livsmedelskommission, statens linnämnd och statens

industrikommission ha i sina remissutlåtanden över förevarande framställning

tillstyrkt bifall till densamma.

Jag övergår härefter till en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i

förberörda utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling

och hampberedning framdeles böra bedrivas.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen ha till en början intagit i det

följande återgivna uppställning rörande hampodlingens omfattning

i landet under åren 1941—1946.

Hampodlingens omfattning i Sverige.

År Hektar

1941 ................................. 160

1942 ................................. 1 870

1943 ................................. 1800

1944 ................................. 1 880

1945 ................................. 1 940

1946 (preliminärt)..................... 1 999

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 13

I anslutning till dessa uppgifter ha ämbetsverken framhållit bland annat

följande.

Hampa har under de senaste åren odlats inom flertalet län, i Norrland

dock endast sporadiskt. De viktigaste odlingsområdena äro Gotland, som ensamt

svarar för omkring hälften av hampodlingen, samt Uppsala, Östergötlands,

Skaraborgs och Örebro län.

Ifrågavarande odling har i det närmaste omfattat den areal, som vid odlingens

upptagande ansågs erforderlig för att tillgodose det inhemska behovet

av mjukfibrig hampa. Den önskvärda arealen beräknades nämligen då

till omkring 2 000 hektar. Vad gäller avkastningen per arealenhet ha däremot

förväntningarna icke på långt när infriats. Genomsnittsskörden under

åren 1942—1945 har sålunda på grund av olika omständigheter icke uppgått

till hälften av den kvantitet, med vilken man från början ansåg sig hava

anledning kalkylera, eller 5 500 kilogram hamphalm per hektar.

Rörande hampberedningens omfattning i landet under åren

1944 och 1945 ha ämbetsverken lämnat bland andra följande uppgifter.

Beredningsanstalt

och skördeår

Beredd

hamphalm,

ton

Framställd

fiberkvan- titet, ton

Värmbol:

1944 .....................

.......... 2 059

280

1945 .....................

......... 2 614

380

Visby:

1944 .....................

.......... 2 822

388

1945 .....................

Båda anstalterna:

.......... 3 621

517

1944 .....................

.......... 4 881

668

1945 (preliminärt).........

.......... 6 235

897

Ämbetsverken ha härefter meddelat vissa uppgifter till belysande av förbrukningen

av hampa inom landet. Härvid har — under erinran

att inom handeln kunde särskiljas två huvudgrupper av hampa, nämligen

hårdfibrig och mjukfibrig — anförts, att den genomsnittliga årsförbrukningen

av hampfiber under senare delen av 1930-talet uppgick till 8 900 ton, varav

omkring 6 900 ton kunde beräknas ha utgjorts av hårdfibrig och återstoden

eller 2 000 ton av mjukfibrig hampa. Under krigsåren hade förbrukningen

till följd av de starkt minskade importmöjligheterna måst avsevärt

begränsas. Enligt ämbetsverkens mening borde man emellertid åtminstone

för den närmaste framtiden räkna med att den totala förbrukningen av

hampfiber i huvudsak komme att uppgå till ungefär samma kvantiteter som

nyss angivits.

För tillgodoseende av det svenska hampbehovet förelåge,

framhålla ämbetsverken vidare, tvenne möjligheter, nämligen import

och inhemsk hampodling. I dessa hänseenden ha ämbetsverken yttrat bland

annat följande.

Under tiden fram till det andra världskriget har det svenska behovet av

hampfiber måst och även kunnat helt tillgodoses genom import. Såvitt nu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

kan bedömas synas emellertid under den närmaste efterkrigstiden vissa svårigheter

möta att i erforderlig omfattning tillgodose behovet av vissa fiberslag.

Hårdfiberbehovet, måste av naturliga skäl alltjämt helt täckas genom

import, men tillkomsten av en mera omfattande inhemsk bampodling har

skapat förutsättningar för att i viss utsträckning fylla behovet av mjukfiber

medelst inhemsk råvara. Den svenska hampfibem har sålunda under krigsåren

fått ersätta en del av den importerade mjuklibriga hampan. Det synes

dock uteslutet, att den svenska hampodlingen helt skall kunna fylla det inhemska

behovet av mjukfibrig hampa. Även om den svenska hampan ytterligare

förbättras torde det nämligen få anses omöjligt, att den framdeles kan

nå en sådan kvalitet, att den kan taga upp tävlan med den bättre importerade

mjukfibriga hampan. Beträffande sådan hampa måste man sålunda förutsätta,

att landet allt framgent blir hänvisat till att fylla sitt fredsbehov

genom import.

Med ledning av den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande den inhemska

hampfiberns användbarhet för framställning av hampprodukter, uppskattas

inom hampindustrien den kvantitet dylik fiber, som — sett ur enbart

teknisk synpunkt — skulle kunna finna användning inom landet under samma

förhållanden på hampspinneriområdet, som de vilka rådde mot slutet av

mellankrigstiden, till omkring 300 ton tåga och 600 ton blånor. Även om nyssnämnda

fibermängder måhända torde böra betraktas såsom minimikvantiteter

och således ytterligare förbrukning av inhemsk hampfiber ligger inom

möjligheternas ram, synas dock nämnda kvantiteter i huvudsak ägnade att

tagas till utgångspunkt vid övervägande av den fortsatta framställningens

omfattning. Det måste emellertid härvid hållas i minnet, att en fortsatt förbättring

av den inhemska hampfiberns kvalitet skapar ökade förutsättningar

för en stegring av förbrukningen utav inhemsk hampfiber.

I anslutning till det anförda ha ämbetsverken framhållit att, då fiberutbytet

vid hampberedningen med ledning av den hittillsvarande utvecklingen

kunde beräknas till 5 procent tåga och 9 procent blånor, en hampskörd som

motsvarade 300 ton tåga samtidigt komme att lämna 540 ton blånor eller

ungefär den blånkvantitet, som förutsatts kunna finna avsättning på den inhemska

marknaden. En odling, som avpassades med hänsyn till endera fiberkvaliteten,

komme följaktligen att också i stort sett motsvara den odling, som

krävdes för produktion av erforderlig mängd utav den andra kvaliteten. Denna

omständighet underlättade i hög grad bedömandet av den inhemska odlingsarealens

önskvärda omfattning.

I ett följande avsnitt ha ämbetsverken lämnat en redogörelse för h a m pberedningsanstalternas

driftsförhållanden m. m. Härom

ha ämbetsverken anfört i huvudsak.

Redan anläggandet av beredningsanstaltema visade sig ställa större anspråk

på företagens ekonomiska resurser än vad man från början ansåg sig

hava anledning räkna med. Hösten 1941 beräknades anläggningskostnaden

för den beredningsanstalt, som då planerades vid Värmbol, till 1 300 000 kronor.

Anläggningskostnaden för beredningsanstalten i Visby beräknades vid

samma tid till 1 200 000 kronor. På grund av de sedermera inträdda prisstegringarna

ävensom vissa ändringar i de ursprungligen uppgjorda byggnadsplanerna

hava emellertid kostnaderna blivit ungefär dubbelt så stora

som beräknat. Den totala anläggningskostnaden för hampberedningsanstalten

i Värmbol utgjorde sålunda sommaren 1946 i runt tal 2 807 000 kronor, däri

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

inberäknat kostnaden för uppförande av kraftverksanläggning i anslutning

till anstalten. För anstalten i Visby beräknades totalkostnaderna sommaren

1944 till i runt tal 2 984 000 kronor. Till bestridande av nu nämnda kostnader

ha hampberedningsföretagen i enlighet med gällande bestämmelser erhållit

statsbidrag och lån. För uppförande av anstalten i Värmbol ha sålunda beviljats

statsbidrag med 327 750 kronor och lan från hemslöjdslånefonden med

1 857 250 kronor, medan motsvarande belopp för anstalten i Visby uppgått

till 347 100 respektive 1 966 900 kronor. Härjämte har företaget i Värmbol

beviljats lan från vattenkraftslanefonden med 230 000 kronor för uppförande

av nyssnämnda kraftverksanläggning.

Båda hampberedningsanstalterna dimensionerades från början så att årligen

vid varje anstalt kunde beredas 5 000 å 6 000 ton hamphalm. Då emellertid,

såsom förut antytts, hampskördama icke blivit de beräknade, har anstalternas

fulla kapacitet icke kunnat utnyttjas. Detta har i hög grad rubbat

förutsättningarna för anstalternas driftsekonomi. Bland annat ha beredningskostnaderna

per kilogram hamphalm blivit omkring dubbelt så störa som

man från början kalkylerat med. Resultatet har därför blivit, att en driftsförlust

uppstått, som — inberäknat avskrivningar — fram till den 1 juli

1945 för Sveriges hampodlareförenings u. p. a. anstalt i Värmbol uppgått till

i runt tal 1 200 000 kronor och för Aktiebolaget hampberednings anläggning

i Visby omkring 1 060 000 kronor.

Vid övervägande av frågan om hampodlingens och hampberedningens

framtida omfattning i landet ha ämbetsverken främst

med hänsyn till de ovissa importmöjligheterna samt ur beredskapssynpunkt

kommit till den uppfattningen, att en inhemsk hampodling under tiden för

den nuvarande odlingsgarantien — intill utgången av år 1950 — bör upprätthållas

i ungefär samma omfattning som hittills. Såsom framginge av vad

tidigare anförts innebure detta, att inom landet skulle produceras sammanlagt

900 ton hampfiber årligen, vilken kvantitet kunde beräknas erhållas vid

beredning av ungefär 6 000 ton hamphalm. Då denna kvantitet under den

närmaste framtiden icke kunde påräknas inom någotdera odlingsområdet,

måste båda beredningsanstalterna vara i drift för att nyssnämnda kvantitet

hampfiber skulle kunna framställas inom landet. Härvid syntes man böra

räkna med, att vid vardera anstalten bereddes omkring 3 000 ton hamphalm.

Enligt ämbetsverkens uppfattning borde emellertid, så snart större

möjligheter förelåge att bedöma förutsättningarna för en framtida import av

hampfiber och i vart fall i god tid före utgången av nyssnämnda odlingsgaranti,

frågan om den inhemska odlingen och beredningen av hampa efter

år 1950 upptagas till övervägande.

Med utgångspunkt från vad sålunda föreslagits ha ämbetsverken verkställt

en beräkning av hampberedningsanstalternas ekonomiska resultat under förutsättning

av nuvarande prisläge å hampfiber av i medeltal 2 kronor 64 öre

per kilogram och att icke några avskrivningar gjordes. Denna beräkning har

givit till resultat, att vid företaget i Värmbol skulle uppstå ett underskott av

156 000 kronor och vid företaget i Visby 95 000 kronor. Det bättre resultatet

vid Visby har angivits bero på lägre transport- och arbetskostnader.

Emellertid finge man, framhålla ämbetsverken, med hänsyn till förhållandena

på världsmarknaden räkna med att priset på den inhemska hamp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

fibern komme att ej obetydligt nedgå. Därest detta bleve fallet, finge man en

väsentligt ogynnsammare bild av hampodlingens framtidsutsikter. Till belysande

härav ha ämbetsverken utfört beräkningar av kostnaderna för produktion

av 900 ton hampfiber under antagande av olika fiberpriser men under

i övrigt samma förutsättningar som vid förstnämnda undersökning av

driftsresultatet vid hampberedningsanstalterna. För att möjliggöra en jämförelse

har även en kalkyl verkställts av kostnaderna för lagring i beredskapssyfte

av samma kvantitet hampfiber. De erhållna resultaten, vilka även

torde ha en viss betydelse för bedömande av hampodlingens och hampberedningens

omfattning efter utgången av år 1950, ha sammanförts i följande

uppställning.

Kostnad för produktion respektive lagring i beredskapssgfte av hampfiber

(300 ton tåga och 600 ton blånor), kronor

Antaget prisläge lör hampfiber

Fiberpris, öre per kilo- gram

Alter- nativ 1

Alter- nativ 2

Alter- nativ 3

Alter- nativ 4

Alter- nativ 5

tåga..............

150

200

250

300

350

blånor............

Nuvarande råvaru- och

beredningskostnader

oförändrade:

Driften uppehälles vid

85

115

140

170

200

båda anstalterna...

906 000

592 000

304 000

- 11000

-326 000

Enbart lagring ......

325 000

420 000

506 000

602 000

697 000

I anslutning till uppställningen ha ämbetsverken understrukit, att frågan

huruvida inhemsk produktion eller lagring komme att ställa sig ekonomiskt

mest fördelaktigt nära sammanhängde med det allmänna prisläget å hampfiber.

Vid vissa prislägen skulle, såsom sammanställningen utvisar, inhemsk

produktion vara fördelaktigare, vid andra lagring.

Med hänsyn till de kostnader, som sålunda vore förenade med driftens

uppehållande vid de båda hampberedningsanstalterna, bleve det enligt ämbetsverkens

mening nödvändigt att — därest icke kostnaderna i fråga ansåges

böra komma till uttryck i priserna på de slutliga hampproduktema — hampodlingen

lämnades stöd från statsmakternas sida. Detta stöd

borde i första hand innefatta befrielse för hampberedningsföretagen från

skyldigheten att erlägga amorteringar och räntor å de från hemslöjdslånefonden

beviljade hampberedningslånen. Härvid syntes i betraktande av den

allmänna osäkerheten rörande den framtida utvecklingen på förevarande område

lämpligast att dylik befrielse efter beslut av Kungl. Maj:t medgåves successivt

i den mån lånen förfölle till återbetalning. I andra hand borde statsunderstödet,

enligt vad ämbetsverken vidare uttalat, lämnas genom odlingsbidrag.

För nästa budgetår syntes för detta ändamål i så fall böra beräknas

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 113.

17

ett belopp av 700 000 kronor eller det maximala odlingsbidrag, som enligt

gällande bestämmelser kunde utgå för 1946 års hampodling.

Såsom ytterligare stöd åt hampodlingen ha ämbetsverken ifrågasatt införande

av en viss avsättningsgaranti för den vid hampberedningsföretagen

framställda hampfibern. Denna garanti, som borde gälla till och med 1950

års hampskörd, har föreslagits skola få den formen, att statens reservförrådsnämnd

eller det organ, som framdeles kunde komma att få sig nämndens

nuvarande uppgifter anförtrodda, bemyndigades att under vissa förutsättningar

för lagring i beredskapssyfte inköpa hampfiber av inhemskt

ursprung. I detta sammanhang ha ämbetsverken vidare ansett erforderligt

att den nuvarande importregleringen av hampa, vilken handhas av statens

handelskommission, bibehölles jämväl framdeles.

Slutligen ha ämbetsverken uttalat, att staten med hänsyn till det stöd som

sålunda föreslagits skola på olika sätt givas den inhemska hampodlingen

borde erhålla viss representation i styrelserna för hampberedningsföretagen.

Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka avgivit utlåtande över

utredningen, ha statskontoret, statens linnämnd, statens industrikommission,

hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Gotlands, Skaraborgs och Örebro län, Sveriges lantbruksförbund

samt Sveriges hampodlareförening u. p. a. tillstyrkt de i utredningen framförda

förslagen eller lämnat desamma utan väsentlig erinran. Dock har statskontoret

framhållit, att i den mån anstånd medgåves med förfallande amorteringar

å hampberedningslånen uttryckligen borde angivas, om dröjsmålsränta

skulle utgå å de förfallna beloppen. Ur yttrandena må i övrigt här

blott återgivas följande.

Statens livsmedelskommission har ansett sig böra tillstyrka, att den inhemska

hampodlingen och hampberedningen även för budgetåret 1947/48

lämnades det stöd, som erfordrades för att densamma skulle kunna upprätthållas

i ungefär oförändrad utsträckning. Kommissionen har icke haft något

att erinra mot att odlingsbidraget för nämnda budgetår i enlighet med

vad i utredningen ifrågasatts beräknades till 700 000 kronor. Däremot har

kommissionen beträffande frågan om befrielse för hampberedningsföretagen

från amorteringsskyldighet funnit lämpligare, att de nuvarande amorteringslånen

förvandlades till amorterings- och räntefria sådana. Kommissionen har

slutligen icke velat motsätta sig, att reservförrådsnämnden erhölle ett bemyndigande

av den art som föreslagits.

Statens priskontrollnämnd har yttrat i huvudsak följande.

Vad beträffar frågan om inhemsk hampproduktion under tiden fram till

och med 1950, vartill förevarande utredning i huvudsak begränsat sig, vill

nämnden uttala, att en fortsatt inhemsk produktion synes böra upprätthållas

i den mån importläget gör en sådan produktion motiverad ur försörjningssynpunkt.

Därvid torde beslut årligen böra fattas om de erforderliga stödåtgärderna

från statsmakternas sida. Emellertid anser nämnden att under

sådana förhållanden den clearing mellan priserna å importerad och svenskodlad

hampa, som infördes i början av år 1945, bör avvecklas så snart för
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 113.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

hållandena det medgiva. Nämnden finner det nämligen principiellt oriktigt,

att ett högstpris på svenskodlad hampa på detta sätt sänkes genom uttagande

av avgifter på billigare importerad hampa, varigenom priset på sistnämnda

slag av hampa och därmed prisnivån på hampprodukter höjes.

I fråga om den inhemska hampproduktionen under tiden efter 1950 har

nämnden ingen erinran mot att detta spörsmål upptages till förutsättningslös

provning i särskild ordning längre fram, men nämnden anser att utredningen

redan i detta sammanhang bort kunna på grundval av del förebragta

materialet komma fram till den principiella ståndpunkten, att inhemsk statsunderstödd

hampproduktion icke bör förekomma sedan normala förhållanden

åter inträtt på världsmarknaden. Vid en förutsättningslös avvägning i

denna fråga mellan de synpunkter som kunna tala för självförsörjningslinjen

och de ekonomiska synpunkterna måste enligt nämndens mening de senare

komma att fälla utslaget.

Sveriges industriförbund har förklarat, att förbundet icke vilie motsätta

sig en fortsatt inhemsk hampproduktion under en begränsad tid, men att det

knappast syntes motiverat att beslut redan nu fattades i frågan för en så

lång tid framåt som till och med år 1950. Tillika har förbundet ansett, att

gällande importreglering samt clearingförfarande beträffande hampfiber

snarast möjligt borde upphävas, då den svenska hampindustrien respektive

dess köpare icke borde tvångsvis belastas med den merkostnad som den inhemska

beredskapsproduktionen av hampfiber föranledde.

Samma synpunkter ha anförts av Svenska lin-, jute- och hampindustriföreningen.

Kooperativa förbundet har tillstyrkt fortsatt statligt stöd för uppehållande

av en begränsad inhemsk beredskapsodling av mjukfibrig hampa i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i utredningen föreslagits, dock tills

vidare endast för budgetåret 1947/48. Härjämte har förbundet understrukit,

att stödet icke borde utsträckas att gälla längre tid än som nödvändiggjordes

av importförhållandena.

Aktiebolaget hampberedning har framhållit såsom önskvärt, att hampberedningsföretagen

snarast möjligt finge klargjort, huru statsmakterna ämnade

ordna deras förhållande till staten, och att detta avgörande icke såsom

i utredningen föreslagits uppskötes till en senare tidpunkt.

III. Odling av gummiförande växter.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 258 framlagda förslag anvisade

1943 års riksdag (skr. nr 444) för budgetåret 1943/44 under elfte huvudtiteln

ett reservationsanslag av 70 000 kronor till försöksodling av den

gummiförande maskrosväxten Taraxacum koksagys. Odlingarna avsågos skola

anförtros därav intresserade enskilda odlare, som förklarade sig villiga att

med Svenska spannmålsaktiebolaget sluta kontrakt härom. För att stimulera

till odling av här avsett slag förutsattes odlarna skola erhålla bestämda

priser för levererat frö till blivande utsäde och för levererad rot, varur

gummi utvanns. Vidare skulle odlarna garanteras viss ersättning för det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

19

fall, att beräknad rotskörd icke uppnåddes, dock endast under förutsättning

att odlingen skett med iakttagande av för densamma givna anvisningar.

Genom beslut den 25 februari 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt industrikommissionen

att i samråd med lantbruksslyrelsen vidtaga de åtgärder, som kunde

befinnas erforderliga för bedrivande under år 1944 av försöksodling av

gummiförande växter i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lantbruksstyrelsen

framlagt förslag, innebärande bland annat, att den vetenskapliga

ledningen av försöksodlingen och arbetet med förädling av koksagysen skulle

uppdragas åt Sveriges utsädesförening. Vidare ställde Kungl. Maj:t till kommissionens

förfogande från det under elfte huvudtiteln anvisade anslaget till

Vissa utredningar och undersökningar ett belopp av 35 000 kronor för bestridande

av kostnaderna för försöksodlingarna.

Sedermera anvisade Kungl. Maj:t genom beslut den 25 augusti 1944 till

kommissionens förfogande från nämnda anslag ett belopp av ytterligare

30 000 kronor, att av kommissionen användas för bestridande av utgifter under

tiden intill den 1 mars 1945 för fortsatta odlingsförsök och förädlingsarbeten

med koksagysväxten i huvudsaklig överensstämmelse med en av

Sveriges utsädesförening uppgjord arbetsplan.

Härefter har 1945 års riksdag (skr. nr 24), med bifall till Kungl. Maj:ts i

proposition nr 2, bil. 10 p. 1, framlagda förslag, å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1944/45 under elfte huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag

av 107 500 kronor till odling av gummiförande växter. Av sagda belopp avsågos

dels 30 000 kronor för fullföljande av det av Sveriges utsädesförening

vetenskapligt bedrivna arbetet med odlingsförsök och förädlingsverksamliet

av koksagys under tiden 1 mars—30 augusti 1945, dels 37 500 kronor för

vissa försöksodlingar med koksagys sommaren 1945, och dels 40 000 kronor

för konstruktion och utprovning av en planteringsmaskin för ifrågavarande

växt.

Vid 1946 års riksdag (prop. nr 108; r. skr. nr 109) har å riksstaten för budgetåret

1946/47 under nionde huvudtiteln till odling av gummiförande växter

anvisats ett reservationsanslag av 65 000 kronor, därav 30 000 kronor för ytterligare

fullföljande av den av Sveriges utsädesförening bedrivna försöksoch

förädlingsverksamheten samt 35 000 kronor till täckande av kostnaderna

för vissa tidigare av statens industrikommission gjorda utgifter vid odlingsförsök

rörande koksagysväxten.

Med utlåtande den 11 september 1946 bar lantbruksstyrelsen överlämnat

en den 11 juli 1946 dagtecknad framställning från Sveriges utsädesförening,

däri föreningen hemställt om anvisande för budgetåret 1947/48 av ett anslag

av 30 000 kronor till försöks- och förädlingsverksamliet med koksagys. över

framställningen har statens industrikommission den 16 oktober 1946 avgivit

infordrat utlåtande.

Sedermera bar Sveriges utsädesförening i en promemoria den 1 februari

1947 framlagt en plan, avseende de närmaste åren, för bedrivande av förädlings-

och försöksverksamhet med koksagys ävensom hemställt, att för hud
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

getåret 1947/48 ett anslag av 60 000 kronor måtte ställas till förfogande för

ändamålet. Härvid har föreningen avsett 30 000 kronor för växtförädlingsverksamhet

och 30 000 kronor för odlingsförsök.

I skrivelsen den 11 juli 1946 har Sveriges utscidesförening anfört i huvudsak

följande.

Den hittills av utsädesföreningen bedrivna verksamheten med koksagys

har dels utgjorts av rena odlingsförsök, alltså försök för att utröna de för

växten lämpligaste odlingsmetoderna, dels av förädling för att framskaffa

ett förbättrat och för vårt lands förhållanden lämpat odlingsmaterial. De

odlingstekniska försöken, vilka i första hand utförts vid statens försöksgård

vid Flahult, ha givit värdefulla erfarenheter angående de för koksagys lämpligaste

jordarna och odlingsområdena samt rörande metoderna för sådd,

skötsel och skörd. En fortsatt försöksverksamhet är dock av nöden för att

än mera kunna förbättra odlingstekniken och därigenom öka utsikterna för

ett lyckat odlingsresultat av denna relativt svårodlade växt.

Beträffande växtförädlingsarbetena med koksagysen ha dessa enligt vad utsädesföreningen

omförmäler bland annat omfattat analyser av gummihalten

i olika plantor, urval av oförädlade plantor, förökning av dessa plantor samt

nytt urval. Dessutom ha arbetena inbegripit förädling genom korsning mellan

olika utvalda plantor, röntgenbestrålning och colchicinbehandling. Resultaten

av förädlingsarbetena tala enligt föreningens uppfattning för att verksamheten

icke bör uppphöra utan fortsätta. Med hänsyn till de synpunkter

som i propositionen nr 108/1946 uttalades ville föreningen dock ej motsätta

sig en viss ytterligare inskränkning av den ifrågavarande verksamheten. Då

emellertid å andra sidan en viss eftersläpning vid anslagsanvisningen kommit

till stånd och denna eftersläpning enligt föreningens mening snarast möjligt

borde bringas ur världen, har föreningen föreslagit att samma summa som

under innevarande budgetår, eller 30 000 kronor, ställdes till utsädesföreningens

förfogande under budgetåret 1947/48, allt under förutsättning, att viss del

av de för tiden 1 september 1945—30 juni 1946 åsamkade utgifterna även

kunde täckas genom sagda anslag.

Lantbruksstgrelsen har tillstyrkt utsädesföreningens framställning och tilllika

anfört.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att odlingen i

driftsmässig skala av koksagysen är förknippad med åtskilliga, ännu olösta

problem av teknisk eller liknande art. Det synes därför lantbruksstyrelsen

önskvärt, att den genom industrikommissionens försorg tidigare påbörjade

verksamheten för lösande av problem av nyssberörda slag kunde fortsättas.

Lantbruksstyrelsen håller för sannolikt, att en verksamhet av sistnämnda

slag under tillhopa omkring fem år skulle vara erforderlig för att åstadkomma

en ur beredskapssynpunkt något så när tillfredsställande lösning av berörda

problem. Därest industrikommissionen skulle vara i behov av särskilda

statsmedel för ifrågavarande verksamhet, vill lantbruksstyrelsen därför här

förorda, att erforderliga statsmedel ställas till kommissionens förfogande för

ändamålet. Framhållas må, att enbart det av utsädesföreningen bedrivna arbetet

med koksagysen icke är tillfyllest för att säkerställa tillfredsställande

möjligheter till odling av växten under en avspärrningsperiod, utan sagda ar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 21

bete; måste för detta ändamål kompletteras med odlingstekniska och liknande

försök huvudsakligen av den art, industrikommissionen igångsatt.

Statens industrikommission har likaledes förordat utsädesföreningens

framställning. Kommissionen har vidare uttalat följande.

Lantbruksstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att odling i driftsmässig

skala av koksagys fortsättes för lösande av problem av teknisk eller

liknande art i huvudsaklig överensstämmelse med den tidigare genom kommissionens

försorg påbörjade verksamheten. I skrivelse till kommissionen

har Sveriges utsädesförening framfört liknande synpunkter som lantbruksstyrelsen.

I likhet med lantbruksstyrelsen och utsädesföreningen anser industrikommissionen,

att nämnda odling bör fortsättas. Kommissionen torde

emellertid icke nu vara det lämpligaste organet att utöva denna verksamhet,

utan får kommissionen hänvisa till sin i skrivelse av den 10 april 1946

till Kungl. Maj :t uttalade uppfattning, att denna uppgift borde handhavas

av Svenska spannmålsaktiebolaget i samråd med särskilda av Kungl. Maj:t

utsedda sakkunniga. Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna detta lämpligt,

torde lantbruksstyrelsen vara mest ägnad härtill.

I promemorian den 1 februari 1947 har Sveriges utsädesförening inledningsvis

berört de hittills vunna erfarenheterna i fråga om

koksagys väx ten och därom anfört i huvudsak följande.

Genom de utförda odlingsförsöken har kunnat konstateras, att koksagys

är odlingsbar i vårt land på vissa typer av jordar, ehuru odlingen är förknippad

med en del svårigheter. Enligt vad hittills kunnat utrönas finnes

icke någon annan gummiförande växt, som kan komma i fråga som leverantör

av naturkautschuk inom vårt land. Koksagysgummit har befunnits vara

av mycket god kvalitet, jämförbar med den hos importerat Hevea-gummi,

men det har under hittills rådande odlingsbetingelser blivit mycket dyrbart.

Beträffande förädlingsarbetets möjligheter och resultat

framhålles i promemorian, att redan nu framkommit stammar, som i

gummiskörd per hektar ligga mera än 80 procent över ursprungspopulationen,

och att enstaka plantor utvalts, vilka ha flerdubbelt högre kautschukhalt

än genomsnittet. Det hittills framvunna koksagysgummit hade blivit mycket

dyrt produktionspriset torde ha rört sig om 25 kronor per kilogram eller

mera. Efterhand som ett bättre sortmaterial och billigare odlingsmetoder

komme till användning, kunde produktionspriset dock beräknas sjunka avsevärt.

Att denna prissänkning skulle kunna drivas så långt, att det svenskodlade

koksagysgummit skulle kunna framställas till priser, som motsvarade

världsmarknadspriset å Hevea-gummi, syntes dock för närvarande föga troligt.

Koksagysväxtens roll i vårt land torde därför i huvudsak böra bedömas

ur ren beredskapssynpunkt. Att inrikta arbetena på att i en avspärrningssitualion

täcka hela vårt oundgängliga gummibehov genom koksagysodling

— för att därigenom inbespara de avsevärda kostnader för konstgummiproduktion

och därmed förenad forskningsverksamhet redan i fredstid — syntes

emellertid icke tillrådligt bland annat emedan erfarenheten visat, att det

i en plötsligt inträdande avspärmingssituation icke vore möjligt att med

ens få fram en storodling av en ny eller förut endast i obetydlig omfattning

odlad växt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunql. Maj.ts proposition nr 113.

Med dessa utgångspunkter har utsädesföreningen framlagt en plan

för verksamheten med köksa g y s under de närmaste

åren och härvid anfört.

Vid en fortsatt verksamhet med koksagys i syfte att förbilliga den producerade

kautschuken torde det vara lämpligt att gå fram på två vägar, dels

att genom växtförädling förbättra odlingsmaterialet och dels att genom försök

rörande odlingsmetodiken, kombinerade med maskintekniska försök,

söka förenkla, rationalisera och förbilliga själva odlingen. De vid utsädesföreningen

bedrivna förädlingsarbetena med koksagys böra sålunda fullföljas.

Samtidigt härmed bör en viss försöksverksamhet upprätthållas, avseende

att dels utprova lämpligaste odlingsplatser och lämpligaste jordar, dels

att undersöka möjligheterna att förenkla och förbilliga driften genom mekanisering.

Att de viktigaste problemen rörande koksagysens odling inom

de närmaste åren bliva lösta får nämligen anses vara en förutsättning för

att de genom växtförädlingsverksamheten vunna framstegen efter hand skola

kunna utnyttjas.

Av de under senaste år bedrivna försöksarbetena med koksagys har en

mindre del, nämligen parcellförsöken för utrönande av olika odlingsåtgärders

inverkan på avkastningen, stått under utsädesföreningens ledning, dock så,

att föreningen överlåtit denna gren av verksamheten till statens försöksgård

vid Flahult. Vid nämnda försöksgård finnas lämpliga jordar för dylika

försök, och föreningen vill därför tillstyrka, att försöksverksamheten i fråga

fortsättes på Flahult.

Förutom den vid Flahult bedrivna försöksverksamheten har en försöksverksamhet

av annat slag bedrivits av statens industrikommission. Industrikommissionen

har nämligen ombesörjt dels ett fåtal odlingar i större, fältmässig

skala, dels ett större antal smärre provodlingar inom olika delar av

landet. Genom industrikommissionens försorg har dessutom en rätt omfattande

försöksverksamhet bedrivits syftande till att framskaffa lämpliga maskiner

för koksagysodlingens mekanisering och förbilligande. Jämväl dessa

verksamhetsgrenar synas böra upprätthållas. Då genom industrikommissionens

arbeten redan förslag till en del lovande maskintyper framkommit, anser

föreningen det synnerligen lämpligt, att även detta arbete får fortgå. För

att det skall bliva möjligt att utföra praktiska prov med de maskiner av olika

slag, som därvid kunna framkomma, är det nödvändigt att varje år utlägga

ett antal odlingar i fältmässig skala. Härigenom vinnes dessutom den fordelen,

att kalkyler över odlingens ekonomi och produktionskostnader för det

framställda gummit kunna uppgöras, vilket ej är möjligt i parcellförsök.

Dessutom kan, om en eller ett par av dessa odlingar användas för fröskörd,

en viss fröreserv erhållas, vilket är nödvändigt, om odlingsarealen i en avspärrningssituation

någorlunda snabbt skall kunna utökas. Enligt föreningens

mening skulle det vara lämpligt med två dylika odlingar på organogen

jord och två på fastmarksjord i södra och mellersta Sverige samt en i södra

Norrland. Lämplig storlek på varje odling kunde vara 1 hektar. Som en

komplettering av dessa maskinskötta odlingar borde dessutom finnas smärre

provodlingar inom olika trakter och jordar av det slag, som industrikommissionen

hittills ombesörjt genom J. U. F.-organisationen.

Rörande organisationen av ifrågavarande verksamhet

har utsädesföreningen framhållit följande.

Om det icke anses möjligt eller lämpligt, att statens industrikommission

fortsätter förenämnda försöksverksamhet vill utsädesföreningen föreslå, att

all försöksverksamhet med koksakys — alltså saväl den av utsädesföreningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

23

hittills ombesörjda verksamheten vid Flahult som den av industrikommissionen

omhänderhavda — överlåtes på statens jordbruksförsöksanstalt, som

i fråga om de maskintekniska försöken borde kunna samarbeta med Jordbrukstekniska

föreningen. Om emellertid förfarandet att lämna anslag för

den planerade försöksverksamheten direkt till jordbruksförsöksanstalten och

Jordbrukstekniska föreningen av någon anledning anses vara mindre lämpligt

än att låta hela anslaget gå genom utsädesföreningen, vill föreningen icke

motsätta sig detta sistnämnda förfarande. Även under dylika omständigheter

räknar föreningen dock med att odlingsförsöksverksamheten och maskinförsöken

skola kunna ombesörjas av de båda förut nämnda institutionerna, och

torde det i så fall vara lämpligt, att ledningen av verksamheten omhänderhaves

av en samarbetsdelegation, bestående av representanter för Sveriges utsädesförening,

statens jordbruksförsöksanstalt och Jordbrukstekniska föreningen.

Utsädesföreningen har beräknat kostnaderna för den sålunda

föreslagna verksamheten till 60 000 kronor för år, därav 30 000

kronor till växtförädlingsarbetena vid utsädesföreningen samt 30 000 kronor

till verksamheten i övrigt. Av sistnämnda belopp ha 10 000 kronor avsetts

för de egentliga odlingsförsöken, 10 000 kronor för experimentodlingarna

samt återstående 10 000 kronor för de maskintekniska försöken.

Utsädesföreningen har slutligen uttalat, att därest statsmakterna beslöte

att under några år stödja försöksverksamheten med koksagys ungefär i den

omfattning, som sålunda föreslagits, man måhända kunde påräkna att gummiindustrien,

som under sistlidna år lämnat ekonomiskt stöd åt denna försöksverksamhet,

även i fortsättningen ville stödja densamma.

Föredraganden.

Såsom livsmedelskommissionen anfört är frågan om den omfattning, i vilken

odling av oljeväxter inom landet bör eftersträvas under år 1947, i första

hand beroende av försörjningsläget beträffande matfett och linolja samt kostnaderna

för de producerade oljorna. Enligt vad i ärendet upplysts torde man

för år 1947 få räkna med en i förhållande till behovet otillräcklig import av

ifrågavarande produkter. Härtill kommer att importprisema å matfett och

linolja stigit mycket kraftigt under den senaste tiden. Med hänsyn till båda

dessa omständigheter synes det erforderligt, att även under år 1947 en inhemsk

odling av oljeväxter kommer till stånd i icke obetydlig omfattning. En

förutsättning härför torde emellertid vara att det statsstöd, som hittills under

krisåren lämnats oljeväxtodlingen, jämväl under nämnda år upprätthålles.

Härvid torde stödåtgärderna i huvudsak böra givas samma utformning som

förut varit fallet. Sålunda bör i fråga om den odling, som kommer till stånd

under år 1947, garanteras ett visst pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö,

medan beträffande höstraps och höstrybs av 1948 års skörd bör fastställas

ett högsta garantipris. Något garantipris å hampfrö synes däremot icke heller

för innevarande år behöva fastställas.

Med hänsyn till den skada som till följd av den stränga kylan under vin
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

tern kan ha uppkommit å de under sistförflutna höst besådda oljeväxtarealerna

synes särskilt angeläget att betydande odlingar av vårsådda oljeväxter

åstadkommas. I fråga om garantiprisemas storlek anser jag mig därför i huvudsak

kunna biträda livsmedelskommissionens förslag, vilket i fråga om vårsådda

oljeväxter innefattar vissa prishöjningar i förhållande till år 1946. Garantipriserna

per kilogram vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent

vattenhalt torde alltså böra fastställas till 1 krona 1 öre för frö av vårraps,

90 öre för frö av vitsenap, 95 öre för frö av fiskebysenap, 1 krona 1 öre

för frö av vallmo och 92 öre för linfrö. Enligt vad kommissionen anfört skulle

odlarna vid nämnda garantipriser kunna för frö med 18 procent vattenhalt

av vårraps och vitsenap påräkna en ersättning, som med 10 öre överstiger

samma ersättning för innevarande produktionsår. Garantipriset för frö av höstraps

och höstrybs av 1948 års skörd synes i likhet med vad som fastställts för

1947 års skörd icke höra överstiga 91 öre per kilogram. Härjämte torde livsmedelskommissionen

för att eventuellt uppkommande överskottspartier av

hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning böra äga befogenhet att

föranstalta om inlösen av dessa fröslag till pris, som med hänsyn till oljehalten

i fröna motsvarar högst garantipriset för vårraps eller sålunda 1 krona

1 öre per kilogram. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen

även beträffande andra oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe,

lindådra med flera. Hinder torde emellertid icke böra möta mot att i fråga

om icke kontraktsodlade fröpartier fastställas inlösningspriser, vilka understiga

de priser, som i anslutning till vad jag i det föregående förordat böra

utgå till kontraktsodlare.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxterna synes jämväl under

det kommande produktionsåret böra handhavas av Sveriges oljeväxtodlares

centralförening, medan organisationen av odlingen av spånadslin torde

böra ombesörjas av linberedningssammanslutningarna samt Riksförbundet

lin och hampa.

Även för nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för viss

förädlings- och försöksverksamhet med oljeväxter. För detta ändamål torde

böra beräknas ett belopp av tillhopa 40 000 kronor. Härav synas 18 000 kronor

böra avses för Sveriges utsädesförening, 15 000 kronor för Algot Holmberg

& söner aktiebolag samt återstående 7 000 kronor för statens växtskyddsanstalt.

Då emellertid enligt vad livsmedelskommissionen upplyst av de

under tidigare budgetår för ändamålet anvisade medlen en behållning av omkring

67 000 kronor kan beräknas återstå vid utgången av innevarande budgetår,

synes någon särskild medelsanvisning icke vara erforderlig för budgetåret

1947/48 utan torde de av mig nu förordade medlen kunna utgå ur

nyssnämnda behållning.

De förluster, som kunna komma att uppstå i anslutning till 1947 års oljeväxtodling,

böra liksom fallet varit under år 1946 täckas med anlitande av

livsmedelskommissionens clearingkassa för fettvaror. Clearingkassans medel

torde även i den mån så prövas erforderligt fa tagas i anspråk för utlämnande

av förskott till inlösen av oljeväxtfrö.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 113.

25

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för

stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att, därest några

större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa, Kungl. Maj:t må äga

befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.

Liksom fallet varit med oljeväxtodlingen har även odlingen av lin och

hampa under krisåren erhållit ett avsevärt stöd från statsmakternas sida.

Detta stöd har i huvudsak utgått i form av statsmedel för utlämnande av

bidrag och lån till uppförande av lin- och hampheredningsanstalter, varjämte

prisgarantier lämnats odlarna av ifrågavarande växtslag. Det stöd som på

detta sätt kommit den inhemska lin- och hampodlingen tillgodo har, såsom

den föregående redogörelsen giver vid handen, uppgått till betydande belopp.

Enligt vad statens linnämnd anfört torde tre av landets sex linodlareföreningar

få möjlighet att bestrida samtliga kostnader för verksamhetsåret

1945/46 och verkställa nödiga avskrivningar. Däremot torde övriga tre föreningar,

nämligen Uppsala-Stockholms och Hälsinglands linodlareföreningar

samt Föreningen Norrlandslin u. p. a. komma att redovisa förluster å rörelsen

under nämnda verksamhetsår. Med hänsyn härtill har nämnden hemställt,

att såsom bidrag till stödjande av priset å linhalm av 1945 års skörd

måtte anvisas ett belopp av 500 000 kronor. Då denna anslagsberäkning synes

stå i överensstämmelse med förberörda statsgaranti tillstyrker jag, att ett belopp

av nämnda storlek äskas för ändamålet.

Såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 27 december

1946 framhållit ha kostnaderna för uppförande av Föreningens Norrlandslin

u. p. a. linberedningsanstalt i Mellansel kommit att uppgå till väsentligt

högre belopp än som ursprungligen beräknats, eller 1 608 000 kronor i

stället för 1 000 000 kronor. Då emellertid den merkostnad av 608 000 kronor,

som sålunda uppstått, ansetts vara att tillskriva omständigheter över vilka

ifrågavarande förening icke kunnat råda, vill jag i likhet med de hörda

remissmyndigheterna icke motsätta mig, att föreningen beredes möjlighet till

erhållande av statsbidrag även för nämnda merkostnad. Enligt gällande bestämmelser

skulle dylikt bidrag kunna utgå med högst 91 200 kronor. Emellertid

finnes enligt vad som uppgivits för ändamålet blott tillgängligt ett belopp

av 6 700 kronor. Med hänsyn härtill och då dessa medel ävensom ett

ytterligare mindre belopp torde komma att erfordras för vissa kompletterande

åtgärder vid linberedningsanstalten i Ilybo, synes i enlighet med vad ämbetsverken

föreslagit för ifrågavarande bidragsverksamhet böra beräknas ett belopp

av sammanlagt 95 000 kronor. Jag tillstyrker sålunda, alt å riksstaten

för budgetåret 1947/48 uppföres ett reservationsanslag av 95 000 kronor för

ändamålet. Anslaget torde liksom förut böra benämnas Befrämjande av fröodlingen

m. m.: Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar.

Vad härefter angår hampodlingen och hampberedningen, som i vårt land

endast omfattat mjukfibrig hampa, har såsom av det i föregående lämnade

redogörelsen framgår frågan om dess framtida omfattning varit föremål för

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 113.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

särskild utredning av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen. Härvid ha

ämbetsverken kommit till det resultatet, att en inhemsk, vid behov statsunderstödd

hampodling och hampberedning bör upprätthållas i nuvarande

omfattning, motsvarande en areal av omkring 2 000 hektar eller cirka 900 ton

mjuk hampa, åtminstone under tiden för gällande odlingsgaranti eller sålunda

intill utgången av år 1950. Uppenbarligen bör vid bedömande av denna

fråga en avvägning ske mellan å ena sidan möjligheterna att tillgodose

det inom landet förefintliga behovet av hampa och å andra sidan de ekonomiska

förutsättningarna för en fortsatt inhemsk hampodling och hampberedning.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att det i varje fall

i nuvarande läge — främst med hänsyn till de ovissa importmöjligheterna —

icke är tillrådligt att nedlägga ifrågavarande verksamhet, även om detta kommer

att medföra ytterligare behov av statsstöd. Med hänsyn till rådande osäkerhet

om den framtida utvecklingen på området är jag icke beredd att förorda

att beslut nu fattas beträffande hampodlingens omfattning för så lång

tid som ämbetsverken ifrågasatt. Enligt min mening torde det tills vidare få

anses vara tillfyllest, därest den inhemska hampodlingen och hampberedningen

upprätthålles även under nästkommande budgetår i ungefär samma

utsträckning som hittills skett. Härvid förutsätter jag, att driften hålles

i gång vid båda hampberedningsanstalterna.

En förutsättning för en fortsatt hampodling och hampberedning under

budgetåret 1947/48 torde vara, att statsmakterna jämväl under nämnda budgetår

giva sitt stöd åt hampberedningsföretagen. Detta stöd torde böra lämnas

på samma sätt som för innevarande budgetår eller i form av odlingsbidrag

och anstånd med erläggande av under budgetåret förfallande amorteringar

och räntor å erhållna hampberedningslån. Till frågan om en eventuell avskrivning

av nämnda lån torde sålunda enligt min mening ståndpunkt icke

nu böra fattas. Enligt verkställda beräkningar skulle för stödjande av priset å

hamphalm av 1946 års skörd kunna utgå bidrag med 700 000 kronor. Då

dessa beräkningar torde böra godtagas anser jag mig höra förorda, att ett

belopp av nämnda storlek äskas för ändamålet. I anslutning härtill och med

beaktande av vad jag i det föregående förordat beträffande stöd åt linodlingen

tillstyrker jag, att å riksstaten för budgetåret 1947/48 under anslagstiteln

Befrämjande av fröodlingen m. nr: Bidrag till stödjande av priset

å linhalm och hamphalm uppföres ett reservationsanslag av (500 000 +

700 000 =) 1 200 000 kronor. Det torde få ankomma å Kungl. Maj:t att

meddela närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.

Därest så skulle befinnas nödvändigt för hampberedningsföretagens bedrivande

under nästkommande budgetår torde dessa böra kunna medgivas

anstånd med erläggande av intill den 1 juli 1948 förfallande amorteringar å

erhållna hampberedningslån, ehuru fortsatt amortering enligt hittillsvarande

plan utgjort förutsättningen för fastställandet av de förut omförmälda

odlingsbidragen.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit i fråga om den inhemska hampodlingens

och hampberedningens fortsatta bedrivande torde anledning saknas att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

i förevarande sammanhang till prövning upptaga de väckta frågorna om

viss avsättningsgaranti för inhemsk hampfiber samt om representation för

staten i styrelserna för hampberedningsföretagen. Ej heller torde skäl föreligga,

att nu taga ställning till spörsmålen om upphävande av gällande importreglering

och prisclearingsförfarande beträffande hampa.

I propositionen nr 108/1946 uttalade jag beträffande odlings- och försöksverksamheten

med koksagys, att tills vidare huvudsakligen den av Sveriges

utsädesförening vetenskapligt bedrivna försöks- och förädlingsverksamheten

med denna växt borde ytterligare fullföljas. Häremot hade riksdagen icke

något att erinra. Enligt vad den i ärendet förebragta utredningen giver vid

handen torde den verksamhet, som på grund härav under innevarande budgetår

ägt rum vid utsädesföreningen, få anses vara så lovande med hänsyn

till möjligheterna att uppnå en beredskapsodling av ifrågavarande växtslag,

att densamma bör fortsätta även under nästkommande budgetår. Jag vill

därför i likhet med lantbruksstyrelsen och statens industrikommission tillstyrka,

att det av utsädesföreningen äskade beloppet av 30 000 kronor ställes

till förfogande för ändamålet. Såsom utsädesföreningen uttalat torde emellertid

en förutsättning för att de vid föreningen bedrivna förädlingsarbetena till

fullo skola kunna utnyttjas vara, att jämsides därmed företagas vissa odlingsoch

maskintekniska försök rörande koksagysväxten. Med hänsyn härtill anser

jag mig böra förorda, att en dylik försöksverksamhet under nästa budgetår

kommer till stånd i den omfattning som utsädesföreningen ifrågasatt. Till

bestridande av kostnaderna för denna försöksverksamhet torde i anslutning

till vad utsädesföreningen föreslagit böra avses ett belopp av 30 000 kronor,

varav 20 000 kronor synas böra ställas till förfogande för statens jordbruksförsöksanstalt

och 10 000 kronor för Jordbrukstekniska föreningen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle för ifrågavarande ändamål

erfordras ett belopp av sammanlagt (30 000 + 30 000 =) 60 000 kronor. Å

riksstaten för budgetåret 1947/48 bör alltså upptagas ett reservationsanslag

av denna storlek. Anslaget synes liksom förut böra benämnas Odling av gummiförande

växter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de

närmare föreskrifter angående anslagets disposition, som må befinnas erforderliga.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda

kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig uppdragna riktlinjer;

2) å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvud

1 i teln anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till lineller

hampberedningsanläggningar ett reservationsanslag

av ........................ kronor 95 000

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till

stödjande av priset å linhalm och hamphalm ett reservationsanslag

av..........................kronor 1 200 000

och dels till Odling av gummiförande växter ett reservationsanslag

av........................... kronor 60 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

477404. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1947:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten