Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1947/48 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m. m

1947-02-21 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:133, Angående anslag för budgetåret 1947/48 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1947/48 till instituten för socialpolitisk

och kommunal utbildning och forskning m. m.; given

Stockholms slott den 21 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och statsrådet

Mossberg anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Weijne följande.

Enligt den till 1947 års statsverksproposition fogade bilagan 10 (åttonde

huvudtiteln, punkterna 127 och 238) har Ivungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna för budgetåret

1947/48

dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning ett anslag av 350 000 kronor,

dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs ett

reservationsanslag av 15 000 kronor.

Sedan ärendena numera färdigberetts, anhåller jag att ånyo få anmäla

desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt Nr ISS.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1. Anslag till bidrag till instituten för socialpolitisk och

kommunal utbildning och forskning.

a. Inrättande av ett nytt socialinstitut i Lund.

Tanken på ett tredje socialinstitut, förlagt till Lund, väcktes redan av

socialutbildningssakkunniga (stat. off. utr. 1944: 29) under förutsättning,

att utbildningskapaciteten för instituten i Stockholm och Göteborg skulle

visa sig otillräcklig. Hösten 1945 upptogs frågan till diskussion i Lund, och

i april 1946 bildades Sydsvenska föreningen för socialutbildtiing med representanter

för Lunds universitet, för olika sociala institutioner, för de skånska

landstingen samt för städerna Malmö, Hälsingborg, Lund och Kristianstad.

Nämnda förening har nu gjort framställning om ett statsbidrag av 72 000

kronor från och med nästa budgetår till ett socialinstitut i Lund, vilket i

stort skulle organiseras med instituten i Stockholm och Göteborg som förebilder.

Under förutsättning att statsbidrag beviljas anser föreningen, att

institutet bör kunna starta sin verksamhet höstterminen 1947. Härigenom

skulle, anföres i framställningen, en ny utbildningsväg öppnas för den

sydsvenska ungdomen, som av naturliga skäl endast i begränsad omfattning

kunnat utnyttja möjligheten av utbildning vid instituten i Stockholm och

Göteborg. Ett institut i Lund anses vidare utan svårighet kunna finna

lämpliga lärarkrafter för de undervisningsuppgifter, som icke anförtros åt

institutets fasta lärarstab.

Över framställningen ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

statskontoret, svenska landskommunernas förbund samt styrelserna

för socialinstituten i Stockholm och Göteborg.

Behovet av ökade möjligheter för socialpolitisk

utbildning. I fråga om utbildningsbehovet ha i de avgivna

yttrandena bland annat följande synpunkter kommit till uttryck.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm framhåller, att efterfrågan på

utbildad arbetskraft för socialt arbete och kommunernas kamerala uppgifter

befunnit sig i fortsatt oavbruten stegring under de sista åren och att tillströmningen

av sökande till institutet i Stockholm ytterligare ökat trots

tillkomsten av göteborgsinstitutet, samt yttrar vidare:

Stockholmsinstitutet antager för närvarande årligen 150—160 studerande

för en utbildning, som i regel omfattar 2V2 läsår. Denna utbildningskapacitet

kan under inga förhållanden ökas, innan institutets lokalfråga erhållit

tillfredsställande lösning. Sedermera torde en viss ökning kunna äga rum

på den kamerala och den socialkommunala linjen men däremot icke på

den sociala, särskilt med hänsyn till den direkta handledningen av de studerande

och bedömningen av deras lämplighet för socialt arbete. Härtill

kommer att intresset för särskilda påbyggnadskurser för olika områden

visat sig vara mycket stort, och det ar sannolikt, att sådana kurser måste

anordnas i större utsträckning och på flera områden än vad som ursprung
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ligen förutsatts. Anordnandet av dylika kurser är i flera avseenden mycket

krävande. Därest denna uppgift liksom hittills helt och hållet skall lösas

av stockholmsinstitutet, måste detta med hänsyn till såväl lokalförhållandena

och institutets ekonomi som även personalens arbetsbelastning

sannolikt så småningom föranleda en viss begränsning av antalet studerade

i den grundläggande utbildningen. Med hänsyn härtill och till den växande

efterfrågan på socialt utbildad arbetskraft finner styrelsen det önskvärt,

att ytterligare ett socialinstitut kommer till stånd och att det lämpligen

bör förläggas till södra Sverige.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg erinrar om att socialutbildningssakkunniga

beräknade behovet av från socialinstitut examinerade till 200

per år. Sedan göteborgsinstitutet fått rymligare lokaler och vunnit stadga,

hoppas det kunna mottaga cirka 75 personer årligen för utbildning. Då

stockholmsinstitutet för närvarande antager 150—160 studerande årligen,

skulle alltså det årliga behov, som socialutbildningssakkunniga räknat med,

i det närmaste kunna fyllas, även om ej alla, som intoges såsom elever,

nådde fram till diplomering. Styrelsen håller emellertid för sannolikt, att

ett ökat behov av socialt utbildad arbetskraft komme att förefinnas, men

framhåller samtidigt, att det ej funnes någon verklig utredning av det

blivande behovet bakom dessa förmodanden. Styrelsen påkallar även uppmärksamhet

beträffande spörsmålet om elevkårernas vid socialinstituten

fullgoda rekrytering och anser, att en ökning av utbildningskapaciteten

under vissa förhållanden skulle kunna medföra en genomsnittlig försämring

av elevmaterialet. Skulle det emellertid visa sig, att en väsentlig ökning av

socialinstitutens utbildningskapacitet är påkallad, tillstyrker styrelsen

ifrågavarande framställning.

Socialstyrelsen erinrar, att styrelsen i utlåtande över socialutbildningssakkunnigas

betänkande I (stat. off. utr. 1944: 29) framhöll, att behovet

av socialpolitiskt och kommunalrättsligt utbildad personal blivit allt större

på grund av socialvårdens utveckling på olika områden, att det även

vore att förvänta, att kommunerna i ökad omfattning komme att anställa

utbildade tjänstemän samt att en kommunal nyindelning, syftande mot

större enheter, ytterligare komme att understryka denna utveckling. Styrelsen

fann därför socialutbildningssakkunnigas beräkning av rekryteringsbehovet

— 200 utbildade per år — vara hållbart endast på lång sikt. Under

en övergångstid av minst 10 år, innan erforderliga anställningar av diplomerade

socialarbetare ägt rum, måste nämligen efterfrågan på utbildad

arbetskraft komma att bliva väsentligt större. Det finns emellertid, framhåller

socialstyrelsen, en omständighet, som gör, att det nuvarande stora

behovet av personal med högre social fackutbildning även kommer att bestå

efter nämnda övergångstid. Vid centralisering av en kommuns förvaltning

och anställande av en eller flera tjänstemän komme nämligen dessa första

gången ofta att utses bland förtroendemännen. Därefter överginge man

vanligen till att anställa utbildad arbetskraft.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

För att i någon mån kunna bilda sig en uppfattning om hur stor den

nuvarande efterfrågan är på utbildad arbetskraft för socialt arbete och för

kommunernas kamerala uppgifter, hade socialstyrelsen, anför styrelsen

vidare, från socialinstitutet i Stockholm införskaffat uppgift om antalet för

institutet kända lediga sociala platser under fyra månader 1946 samt i

vilken utsträckning dessa platser kunnat besättas med utbildad eller annan

arbetskraft. Såvitt institutet hade sig bekant, hade av 112 lediga platser

endast 30 tillsatts med från institutet diplomerade och 8 med annan

arbetskraft.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att, även om det nuvarande stora behovet

av utbildad arbetskraft icke skulle vara av konstant natur — en

uppfattning som styrelsen icke kunde dela — så motsvarade emellertid den

nuvarande utbildningskapaciteten vid instituten i Stockholm och Göteborg

ingalunda 200 examinerade eller det antal, till vilket det årliga behovet

beräknades uppgå av socialutbildningssakkunniga. Att märka vore nämligen,

att avgången av elever, som ej fullföljde sina studier, vore betydande.

Men även efter en ökning av den nuvarande intagningskapaciteten anser

styrelsen, att de båda instituten av olika skäl icke komma att kunna mottaga

det antal elever socialutbildningssakkunniga räknade med. Dessa hade

räknat med en betydande utvidgning av stockholmsinstitutet från 120

till 230 nyintagna elever per år. Även göteborgsinstitutet skulle öka sin

årliga intagningskapacitet från nuvarande 60 till 100 elever. Styrelsen

tillstyrker därför framställningen om statsbidrag till ett socialinstitut i

Lund.

Svenska landskommunernas förbund anser, att efterfrågan på specialutbildad

arbetskraft för landskommunernas behov kommer att avsevärt

överstiga tillgången vid tiden för kommunsammanslagningen och åren

närmast därefter. Inrättandet av ett tredje socialinstitut i Lund redan

hösten 1947 skulle komma att i någon mån lindra övergångssvårigheterna.

Först någon tid efter kommunsammanslagningens genomförande syntes

emellertid det av sammanslagningen föranledda ökade behovet av specialutbildad

personal komma att framträda i full utsträckning. Enligt förbundets

mening talade stor sannolikhet för, att det härvid komme att röra sig om ett

ökat konstant behov av utbildad arbetskraft, ehuru det vore uteslutet att

förebringa någon utredning om detta konstanta behov av arbetskraft för

landskommunernas del.

Förbundet framhåller vidare, att göteborgsinstitutets farhågor beträffande

elevrekryteringen förtjänade största beaktande. Om ett socialinstitut

i Lund skulle få tillräckligt många elever, syntes det med nuvarande läge

på arbetsmarknaden bli nödvändigt med vissa eftergifter i fråga om inträdesfordringarna.

Det torde bli nödvändigt att söka tillvarataga och utbilda

sådana personer, som i förtroendemannaställning eller som lägre tjänstemän

inom kommunalförvaltningen och socialvården visat sig väl skickade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

för det arbete, varom här vore fråga, även om det i någon mån kunde

brista i det dokumenterade teoretiska underlaget. Ett sydsvenskt socialinstitut

finge även särskilt under de första åren räkna med betydande svårigheter

i fråga om möjligheterna att bereda eleverna lämplig praktik.

Likaså komme det förmodligen att möta vissa svårigheter att erhålla

lämpliga lärarkrafter för de mera praktiskt betonade ämnesgrupper, som

vore av särskilt värde för tjänstemän i landskommunerna. Trots dessa

mindre gynnsamma omständigheter vore förbundet av den meningen, att

starten för det tredje socialinstitutet icke kunde uppskjutas längre än till

hösten 1947.

Statskontoret är däremot tveksamt, om tillräckliga motiv föreligga att

omedelbart inrätta ytterligare ett socialinstitut, samt ifrågasätter, om antalet

kompetenta sökande blir tillräckligt stort, särskilt till den socialkommunala

linjen. Toges hänsyn jämväl till befolkningsutvecklingen under

det närmaste tiotalet år, vore statskontoret för sin del icke berett förorda,

att ett nytt institut i Lund nu upprättades.

Institutets organisation. Enligt Sydsvenska föreningens för

socialutbildning ifrågavarande framställning skall institutet bestå av en

social och en socialkommunal utbildningslinje, båda i huvudsak organiserade

efter motsvarande förebilder vid instituten i Stockholm och Göteborg.

Sammanlagt anses till en början böra intagas omkring 60 elever per år.

Huruvida jämväl en teoretisk linje bör inrättas, bör enligt föreningens

mening först senare upptagas till övervägande. Inrättandet av en kameral

linje anses knappast kunna komma i fråga redan på grund av svårigheten

att finna kompetenta lärare. Undervisningen skulle i likhet med vad som

gäller vid instituten i Stockholm och Göteborg vara kostnadsfri för eleverna.

Socialstyrelsen delar föreningens uppfattning, att en social och en socialkommunal

linje böra inrättas samt att en intagning av 60 elever per år är

lämplig. Även styrelserna för socialinstituten i Stockholm och Göteborg tillstyrka

den föreslagna organisationen samt understryka betydelsen av att

det nya institutet såväl i fråga om utbildningens art och kvalitet samt

utbildningstidens längd som beträffande inträdesfordringarna uppehåller

samma standard och i stort sett följer samma grundsatser som de redan

existerande instituten.

Statsbidrag. Enligt upprättad kostnadsberäkning ha utgifterna

för institutets första verksamhetsår beräknats till sammanlagt 92 000 kronor.

När institutet blir fullt utbyggt, beräknas de årliga utgifterna uppgå

till närmare 120 000 kronor. I fasta, årliga kommunala bidrag räknar Sydsvenska

föreningen för socialutbildning med 20 000 kronor. För budgetåret

1947/48 begäres därför statsbidrag med 72 000 kronor. För den fasta personalen

— en ämneslärare tillika föreståndare, en ledare av den praktiska

kursen samt en kontorist — har räknats med samma löneställning som för

motsvarande tjänstemän vid socialinstituten i Stockholm och Göteborg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 133.

De för första verksamhetsåret beräknade utgifterna framgå närmare av

följande sammanställning:

1 fast lärare, lönegrad A 27, ortsgrupp D, grundlön......kronor 9 390

1 ledare av den praktiska kursen, lönegrad Eo 26, grundlön » 8 400

1 kontorist, lönegrad Eo 9, grundlön.................... » 3 237

rörligt tillägg och kristillägg, 31 procent å förestående lönebelopp

........................................... » 6 518

provisoriskt lönetillägg, 3 X 690 kronor ................ » 2 070

vikariatsersättning och sjukvård....................... » 800

arvode till institutets föreståndare...................... » 2 000

bibliotek, engångsanslag för upprättande av ett handbibliotek,

bokinköp, bindning m. m....................... » 8 000

bibliotekets katalogisering, bokurval m. m. samt arbete i

samband med upprättandet......................... » 2 500

föreläsningsarvoden m. m. (220 föreläsningar å i genomsnitt

30 kronor per timme, 100 föreläsningar ä i genomsnitt

55 kronor per övning och 300 tentamina ä 10 kronor) .... » 15 100

omkostnader för inventarier, skrivmateriel, porto, tryckning,

bokföring m. m.................................... » 6 000

kostnad för inträdesprov............................. » 1 000

kostnad för upprättande av undervisningscentra........ » 3 500

lokalkostnader ...................................... » 4 000

stipendier (beräknat efter 15 st. å 1 080 kronor).......... » 16 200

oförutsedda utgifter.......................... » 3 285

Summa kronor 92 000.

Statskontoret framhåller, att kostnaden för seminarieövning icke syntes

behöva beräknas högre än vid socialinstitutet i Göteborg eller till 45 kronor

för var tvåtimmarsövning i stället för beräknade 55 kronor. Några medel

för upprättande av undervisningscentra torde under ett första verksamhetsår

— innan eleverna erhållit tillräckligt teoretiskt underlag — icke

behöva beräknas. Det äskade statsanslaget, 72 000 kronor, syntes sålunda

efter en mindre jämkning av posten till oförutsedda utgifter kunna minskas

med 5 000 kronor till 67 000 kronor.

Socialstyrelsen tillstyrker statsbidrag beräknat efter samma grunder, som

gälla för göteborgsinstitutet.

Att förebringa en på fakta grundad utredning om det framtida behovet

av socialpolitiskt och kommunalrättsligt utbildad arbetskraft torde icke

vara möjligt. En arbetsmarknadsprognos kan endast bygga på hittillsvarande

erfarenheter och kännedom om beslutade eller planerade reformer.

Uppenbart är dock att behovet av socialpolitiskt utbildad personal blivit

allt större på grund av socialvårdens snabba utveckling på olika områden.

Även från kommunalförvaltningens sida resas ökade anspråk på kvalificerad

arbetskraft. Tendensen att i allt större utsträckning anförtro kommunernas

socialvårdande uppgifter åt tjänstemän i stället för oavlönade förtroende
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

män är vidare påfallande, och det är icke osannolikt, att den nya kommunindelningen

kan komma att påskynda denna utveckling. Det är därför angeläget,

att socialinstitutens utbildningskapacitet verkligen motsvarar behovet

av utbildade socialarbetare och kommunalkamrerare.

Såsom bland annat framgår av avgivna yttranden över den föreliggande

framställningen, är efterfrågan på från socialinstituten utbildad arbetskraft

för närvarande synnerligen stor och måste anses överstiga tillgången.

Den nuvarande utbildningskapaciteten vid socialinstituten i Stockholm

och Göteborg motsvarar icke heller 200 examinerade per år eller det antal,

till vilket det årliga behovet av socialutbildningssakkunniga beräknades

uppgå. Utan att fullständigt spränga ramen för institutens nuvarande organisation

synas de icke ens med tillgång till större lokaler kunna komma

upp till den högsta utbildningskapacitet, som de sakkunniga räknade med,

nämligen för stockholmsinstitutet 230 nyintagna elever per år och för göteborgsinstitutet

100 per år. Att märka är nämligen, att avgången av elever,

som ej fullfölja sina studier, är betydande. Härtill kommer att stockholmsinstitutet

sannolikt måste begränsa antalet elever i den grundläggande utbildningen,

om institutet framdeles i ökad utsträckning även skall kunna

anordna särskilda special- och påbyggnadskurser för tjänstemän. Under

sådana förhållanden anser jag, att frågan om ett tredje socialinstitut icke

kan skjutas på framtiden. Det andra alternativet — en ytterligare utvidgning

av de nuvarande instituten — anser jag framför allt av pedagogiska

skäl icke vara att rekommendera. Det initiativ, som nu tagits till inrättande

av ett socialinstitut i Lund, torde därför förtjäna stöd från det allmännas

sida.

Tveksamhet har uttalats, huruvida antalet kompetenta sökande skulle

bli tillräckligt stort till ett sydsvenskt socialinstitut, framför allt när det

gäller den socialkommunala linjen. Dessa farhågor beträffande elevrekryteringen

böra givetvis beaktas, och med nuvarande läge på arbetsmarknaden

är det tänkbart, att vissa eftergifter i fråga om inträdesfordringarna till

socialinstituten bli nödvändiga. Tillfälliga konjunkturer på arbetsmarknaden

kunna emellertid icke i och för sig vara argument mot inrättandet av

ett tredje socialinstitut, när behovet därav kan påvisas. Dessutom torde

ett sydsvenskt socialinstitut få åtskilliga sökande, som ej skulle anmäla sig

till instituten i Stockholm och Göteborg.

Mot den föreslagna förläggningen av det nya institutet finner jag icke

anledning till erinran. Även de sakkunniga räknade med Lund som en

lämplig förläggningsort, därest ett tredje socialinstitut skulle inrättas. Den

planerade organisationen av institutet synes mig likaledes vara ändamålsenlig.

Frågan om institutets inrättande befinner sig ännu på ett förberedande

stadium. Denna omständighet synes emellertid icke böra utgöra hinder för

att statsbidragsfrågan redan nu upptages till prövning, särskilt som en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds -proposition nr 133.

förutsättning för att institutet kommer till stånd torde vara, att statsbidrag

till verksamheten kan påräknas. Givetvis bör dock statsbidraget icke utanordnas,

förrän institutets organisation erhållit mera definitiv utformning.

Driftkostnaderna för institutet ha för första verksamhetsåret beräknats

till 92 000 kronor, varav statsbidrag begäres med 72 000 kronor. I likhet

med statskontoret anser jag emellertid, att kostnaderna för seminarieövning

icke böra beräknas högre än vid socialinstitutet i Göteborg eller till 45 kronor.

Några medel för upprättande av s. k. undervisningscentra torde icke

behöva beräknas under första verksamhetsåret, innan eleverna erhållit tillräckligt

teoretiskt underlag och innan institutets verksamhet kommit

ordentligt igång. Det begärda statsbidraget torde med hänsyn härtill kunna

minskas med 4 500 kronor. Mot den föreslagna personalstaten och den

fast anställda personalens löneställning torde anledning till erinran icke

föreligga. Jag erinrar emellertid, att såsom villkor för utgående av bidrag

till de nuvarande socialinstituteten gäller, bland annat, att fast anställda

befattningshavare skola tillförsäkras den kontanta avlöning och de avlöningsförmåner

i övrigt, som enligt civila avlöningsreglementet, respektive

civila icke-ordinariereglementet skulle tillkomma dem, om de vore befattningshavare

i statens tjänst i befattning med arbetsuppgifter, närmast

motsvarande de uppgifter, som vid institutet åligga dem. De statsbidragsvillkor,

som sålunda och i övrigt gälla i fråga om bidraget till de nuvarande

socialinstituten, torde i huvudsak böra gälla jämväl beträffande det nu

ifrågasatta bidraget. Enligt den i det föregående återgivna sammanställningen

av de beräknade utgifterna under det första verksamhetsåret ha

lönekostnaderna för den fast anställda personalen beräknats till (9 390 +

+ 8 400 + 3 237 + 6 518 + 2 070 =) 29 015 kronor. Med anledning av

den allmänna löneregleringen torde utgifterna för avlönande av den fast

anställda personalen under det första verksamhetsåret till följd av nyss

återgivna statsbidragsvillkor och med utgångspunkt från det antagandet

att Lund (nu D-ort) kommer att hänföras till ortsgrupp 3 i stället böra

beräknas till 32 892 kronor, innebärande en ökning med (32 892 — 29 615 =)

i runt tal 3 300 kronor. Då jag i övrigt ansett mig kunna godtaga de framlagda

utgiftsberäkningarna torde det begärda statsbidragsbeloppet, 72 000

kronor, å ena sidan böra minskas med 4 500 kronor och å den andra ökas

med 3 300 kronor och sålunda böra beräknas till (72 000 — 4 500 +

+ 3 300 =) 70 800 kronor, vilket belopp torde böra avrundas uppåt till

71 000 kronor. Av bidragsbeloppet torde minst 8 100 kronor böra användas

till beredande av stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever. Jag

förutsätter härvid att minst samma belopp kommer att utgå för ändamålet

av medel, som anslås från annat håll.

b. Anslagsberäkningar.

Anslaget till bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning är för innevarande budgetår uppfört med 239 000 kronor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

varav 153 000 kronor tilldelats institutet i Stockholm och 86 000 kronor

institutet i Göteborg. Gällande statsbidragsbestämmelser framgå av sid.

585 i statsliggaren.

Socialinstituten i Stockholm och Göteborg ha därjämte för innevarande

budgetår erhållit bidrag till bestridande av utgifter för provisoriskt lönetillägg

med 8 400 kronor respektive 2 400 kronor från det å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisade anslaget till bidrag till provisoriskt

lönetillägg m. m. åt vissa institutioner.

Styrelsen för institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och

forskning i Stockholm har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt,

att det till institutet från nu förevarande anslag utgående bidraget

å 153 000 kronor måtte höjas med det belopp, som med hänsyn till gällande

statsbidragsvillkor kunde föranledas av en allmän lönereglering för befattningshavare

i statens tjänst.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg har för sin del i första hand begärt

en höjning av det nu från förevarande anslag utgående bidraget å 86 000

kronor med 17 000 kronor till 103 000 kronor. Därjämte har styrelsen hemställt,

att bidraget måtte höjas med det ytterligare belopp, som med hänsyn

till gällande statsbidragsvillkor kunde föranledas av en allmän lönereglering

för befattningshavare i statens tjänst. Den i första hand begärda bidragshöjningen

har motiverats med ökade utgifter för institutet till följd av

elevantalets stegring och institutets vidgade verksamhet i övrigt samt institutets

inflyttning i andra, rymligare lokaler. Därvid har räknats med

en utgiftsökning med 6 832 kronor för avlönande av fast anställd personal,

med 600 kronor till tentamensarvoden i anledning av elevantalets- stegring,

med 3 500 kronor för anordnande av undervisningscentra, med 4 840 kronor

för lokaler och med 1 864 kronor för inventarier, tryckning, telefonabonnemang

m. in. I den beräknade utgiftsökningen å 6 832 kronor för löner ingår

ett belopp av 3 240 kronor till provisoriskt lönetillägg. Återstoden avser

kostnader för avlönande av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Ett dylikt

biträde hade, framhåller styrelsen, måst anställas, enär arbetet på expeditionen

stegrats högst avsevärt på grund av elevantalets ökning.

Såsom förut nämnts gäller såsom villkor för utgående av statsbidrag till

socialinstituten i Stockholm och Göteborg, bland annat, att fast anställda

befattningshavare skola tillförsäkras den kontanta avlöning och de avlöningsförmåner

i övrigt, som enligt civila avlöningsreglementet, respektive

civila icke-ordinariereglementet skulle tillkomma dem, om de vore befattningshavare

i statens tjänst med arbetsuppgifter, närmast motsvarande de

uppgifter, som vid institutet åligga dem. Med anledning av den allmänna

löneregleringen synes med hänsyn till nyss återgivna statsbidragsvillkor en

höjning av de nuvarande statsbidragsbeloppen vara påkallad. Nuvarande

bidrag ha beräknats med utgångspunkt från bruttolönebeloppen i de sär
-

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

skilda lönegraderna. Vid utbetalning av avlöning till befattningshavare med

lön enligt löneplan A eller löneplan Eo skall jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

innehållas ett belopp, motsvarande tjänste- och familjepensionsavdragen

för statlig befattningshavare med samma lönegradsplacering som ifrågavarande

befattningshavare vid institutet. De sålunda innehållna beloppen

skola fonderas. Fonderingen torde ha avsetts skola äga rum i avvaktan på

att den till 1944 års pensionsutredning hänskjutna frågan om beredande av

pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt fast anställda lärare m. fl. befattningshavare

vid socialinstituten vinner sin lösning. Övergången från bruttotill

nettolönesystem för motsvarande befattningshavare i statens tjänst

torde böra föranleda, att till grund för beräknande av statsbidraget till

avlönande av fast anställda befattningshavare vid socialinstituten i fortsättningen

läggas de i den nya löneplanen nr 1 upptagna nettolönebeloppen.

Vad jag sålunda förordat innebär givetvis också, att någon ytterligare

fondering av pensionsavgifter icke skall äga rum.

Bidraget från förevarande anslag till socialinstitutet i Göteborg utgör nu

86 000 kronor. På grund av institutets ökade utgifter till följd av dess

vidgade verksamhet och inflyttning i rymligare lokaler finner jag mig böra

tillstyrka en höjning av bidraget med 14 400 kronor. Med hänsyn till den

allmänna löneregleringen torde bidraget böra höjas med ytterligare 7 200

kronor och sålunda böra beräknas till (86 000 -f- 14 400 7 200 =) 107 600

kronor. Av sistnämnda skäl torde vidare bidraget till institutet i Stockholm,

nu 153 000 kronor, böra höjas med 17 200 kronor till 170 200 kronor. Vid

beräkningarna har jag utgått från det antagandet, att Göteborg kommer

att hänföras till ortsgrupp 4 och Stockholm till ortsgrupp 5 samt att rörligt

tillägg kommer att utgå efter 6 procent.

Under ifrågavarande anslag torde jämväl det av mig i det föregående

förordade bidraget till socialinstitutet i Lund å 71 000 kronor böra anvisas.

Anslaget bör därför för nästa budgetår uppföras med (107 600 + 170 200 +

+ 71 000 =) 348 800 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 109 800

kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal

utbildning och forskning för budgetåret 1947/48 anvisa ett

anslag av............................kronor 348 800.

2. Anslag till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskapliga

kurser.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1945:153 anvisade riksdagen

för budgetåret 1945/46 under rubriken Folkhögskolor: Förberedande

samhällsvetenskaplig kurs ett reservationsanslag av 15 000 kronor. Jämväl

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

för innevarande budgetår bär anslag anvisats för ändamalet. Anslaget har

med hänsyn till förefintlig reservation begränsats till 5 000 kronor.

Beträffande anslagets tillkomsthistoria må erinras om följande.

För att giva ungdomar med god intellektuell begåvning och fallenhet för

socialt arbete tillfälle att erhålla förberedande utbildning för inträde vid

socialinstituten förordade social utbildningssakkunniga i sitt

den 29 juni 1944 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1944: 29) med utredning

och förslag angående den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen

i anknytning till ett förslag av 1927 års skolsakkunniga inrättandet

av en samhällsvetenskapligt orienterad tredje årskurs vid vissa folkhögskolor.

Genom en sådan åtgärd skulle det även bliva möjligt att fylla det

behov av utbildning i samhällsvetenskapliga ämnen, som icke kunde tillgodoses

vid läroanstalter med huvudsaklig uppgift att meddela en kombinerad

teoretisk och praktisk fackutbildning för tjänster hos stat och kommun.

Kursen borde förekomma endast vid ett fatal folkhögskolor, och

elevantalet borde vara så pass begränsat, att undervisningen kunde bliva

verkligt intensiv. Den borde omfatta dels ämnen, som utgjorde en nödvändig

grundval för samhällsvetenskapliga studier, dels ämnen, som direkt

hänförde sig till detta studieområde. Huvudämnena borde vara: svensk

skrivning, historia (företrädesvis modern historia), näringsgeografi, nationalekonomi,

statskunskap, kommunalkunskap, socialpolitik samt ett främmande

språk. Inträde vid samhällsvetenskaplig tredje årskurs borde kunna

medgivas var och en, som genomgått andra arskurs eller pa annat sätt förvärvat

däremot svarande kunskaper. Över deltagande i tredje årskurs

borde meddelas betyg, uppgjort efter vissa normer. Inträdessökande till

socialinstituten, vilka med goda betyg genomgått samhällsvetenskaplig

tredje årskurs vid folkhögskola, borde kunna vinna inträde utan särskilt

inträdesprov.

I yttrande över betänkandet anslöt sig skolöverstyrelsen till förslaget

om inrättande av en samhällsvetenskaplig tredje årskurs vid vissa

folkhögskolor som förberedelse till studier vid socialinstituten samt hade i

huvudsak intet att erinra beträffande arten och omfånget av de föreslagna

lärokurserna. Överstyrelsen ansag dock, att undervisningstiden borde utökas.

Detta borde enligt överstyrelsens förslag tillgå så, att en del av det

för tredje årskursen avsedda lärostoffet infogades i andra årskursen. Detta

kunde enligt överstyrelsens mening ske, utan att den senare förändrades till

sin allmänna karaktär. Genomgång av andra årskurs, för vilken kursplan

uppgjorts i anknytning till samhällsvetenskaplig tredje årskurs, borde krävas

av dem, som sökte inträde vid den sistnämnda.

Departementschefen förordade i propositionen 1945:153, att

till cn början endast en samhällsvetenskapligt orienterad tredje årskurs försöksvis

anordnades (socialutbildningssakkunniga hade föreslagit, att samhällsvetenskapliga

tredje årskurser till cn början anordnades vid tre folkhögskolor),

och anförde därvid bland annat följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 133.

Da det gäller att för aspiranter utan högre skolutbildning underlätta

inhämtandet av nödiga förkunskaper för inträde vid socialinstituten synes

mig den av de sakkunniga föreslagna utbildningsvägen, nämligen inrättandet

av en särskild samhällsvetenskaplig kurs vid vissa folkhögskolor, vara

i hög grad beaktansvärd. Det må erinras om att 1927 års skolsakkunniga

tidigare förordat införande av en på olika linjer uppdelad tredje årskurs

vid folkhögskola. Detta förslag har visserligen icke föranlett utfärdande av

allmänna bestämmelser i ämnet men har delvis förverkligats vid några

folkhögskolor. Specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande

vid Hvilans folkhögskola bör särskilt nämnas i detta sammanhang. Till sitt

innehåll erinrar den nu föreslagna kursen närmast om den humanistisktmedborgerliga

linjen enligt 1927 års skolsakkunnigas förslag, ehuru den är

mera socialpolitiskt inriktad. Av centralförbundet för socialt arbete har

icke utan skäl påpekats, att just denna omständighet vittnar om en viss

oklarhet i målbestämningen för den planerade kursen. Om denna skall utgöra

en ren förskola till socialinstituten, föreligger knappast anledning att

giva de speciellt samhällsvetenskapliga ämnena ett så framträdande rum

i dess kursprogram, som nu föreslagits. Snarare borde då tonvikten läggas

pa de allmänbildande studier, som möjliggöra deltagande i undervisningen

vid socialinstitut. Emellertid synas socialutbildningssakkunniga hava ansett,

att den föreslagna kursen icke kan rätt försvara sin plats inom folkhögskolornas

undervisning, om den icke vid sidan av sin särskilda uppgift även

skänker en speciell medborgerlig utbildning. Av remissyttrandena framgår,

att man på flera håll lagt synnerlig vikt vid just denna svnpunkt.

För min del anser jag, att en tredje årskurs vid folkhögskola kan få betydelse,

både då det gäller att för ungdomar, som icke kunnat förvärva

högre skolutbildning, öppna tillträde till socialinstituten, och då det gäller

att skänka kunskap om samhällsförhållandena åt dem, som inom folkrörelserna

eller i kommunerna vilja ägna sig åt allmänna värv. Anordnandet av

en kurs med detta dubbla syfte möter dock vissa svårigheter. Måhända

bör en uppdelning på två olika linjer äga rum. I så fall måste av praktiska

och ekonomiska skäl frågan om deras samordning undersökas. Vad skolöverstyrelsen

anfört rörande fördelningen av det lärostoff, som socialutbildningssakkunniga

velat sammanpressa inom den tredje årskursens ram, på

tvä årskurser, synes mig välgrundat. Förslagets genomförande torde sålunda

få en allmännare och mera ingripande betydelse för folkhögskolornas undervisning

än de sakkunniga förutsatt. Det måste å ena sidan tillses, att folkhögskolans

centrala, medborgerligt fostrande verksamhet icke röner ofördelaktigt

inflytande av de speciella utbildningsuppgifter, som åläggas den.

Å andra sidan får en folkhögskolekurs, som skall skänka en avslutad socialpolitisk

utbildning, icke utvecklas till en form av lägre yrkesutbildning med

syfte på social och kommunal tjänst. Därigenom skulle den av instituten

vidmakthållna utbildningsstandarden på detta område äventyras. Nu

nämnda frågor och även andra, företrädesvis pedagogiska spörsmål böra

noggrant undersökas, innan den föreslagna tredje årskursen vid folkhögskolorna

erhåller sin definitiva utformning. Jag anser därför, att till en

början endast en samhällsvetenskapligt orienterad tredje årskurs bör försöksvis

anordnas. Det torde böra uppdragas åt skolöverstyrelsen att med

särskild uppmärksamhet följa denna kurs och att med stöd av därunder

gjorda iakttagelser verkställa en utredning av de berörda problemen ur alla

ifrågakommande synpunkter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

Riksdagen (skrivelsen 1945: 354) ansåg sig kunna bevilja anslag till

den föreslagna, förslagsvis anordnade kursen endast under förutsättning

dels att denna icke finge karaktären av tredje årskurs utan bleve en fristående,

till viss folkhögskola förlagd kurs i samhällsvetenskapliga ämnen,

dels ock att graderade betyg icke skulle förekomma. Riksdagen anförde:

Vad beträffar den föreslagna samhällsvetenskapliga tredje årskursen vid

folkhögskolorna finner riksdagen en utbildningskurs av detta slag i och för

sig kunna få ett betydande värde både ur den allmänt medborgerliga bildningens

synpunkt och såsom en förberedelse för dem som ämna söka inträde

vid något av socialinstituten. Kursens föreslagna organisation är emellertid

ägnad att väcka vissa farhågor. Folkhögskolans centrala uppgift, den

medborgerligt fostrande verksamheten, kan möjligen röna mindre fördelaktiga

verkningar genom tillkomsten av en tredje årskurs, vid vilken betyg

skola ges och som är avsedd som förberedelse för annan högre utbildning

av specialiserad karaktär. Skola å andra sidan graderade betyg icke förekomma,

torde emellertid konsekvensen kräva, att de som efter genomgång

av en sådan kurs söka inträde vid socialinstituten i likhet med flertalet

övriga sökande underkastas inträdesprov. Riksdagen beaktar de fördelar

för denna kategori sökande, vilka skulle kunna följa med den av departementschefen

föreslagna anordningen, men måste för sin del tillmäta de

ovan anförda riskerna för folkhögskolans allmänna karaktär större betydelse.

Riksdagen anser sig sålunda kunna bevilja anslag till den föreslagna, försöksvis

anordnade kursen endast under förutsättning dels att denna icke

får karaktären av en tredje årskurs utan blir en fristående, till viss folkhögskola

förlagd kurs i samhällsvetenskapliga ämnen, dels ock att graderade

betyg icke skola förekomma. I enlighet med vad departementschefen

framhållit bör skolöverstyrelsen med särskild uppmärksamhet följa kursen

och med stöd av därunder gjorda iakttagelser verkställa en utredning av de

berörda problemen ur alla ifrågakommande synpunkter.

Genom beslut den 14 december 1945 medgav Kungl. Maj:t, att en specialkurs

i socialvetenskapliga ämnen finge läsåret 1945/46 försöksvis anordnas

vid Viskadalens folkhögskola i huvudsaklig överensstämmelse med en i

ärendet företedd studieplan, vilken uppgjorts av folkhögskolans rektor i

samråd med socialinstituten i Stockholm och Göteborg. Tillika anvisade

Kungl. Maj:t till bestridande av kostnaderna för kursen ett belopp av högst

9 400 kronor att utgå från det å riksstaten för budgetåret 1945/46 uppförda

reservationsanslaget å 15 000 kronor till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig

kurs. Av de sålunda anvisade medlen togos omkring 8 153

kronor i anspråk. Kursen, som omfattade 21 veckor, pågick samtidigt med

folkhögskolans huvudkurs. Till kursen anmälde sig ett 30-tal sökande. Av

dessa antogos 16 såsom elever. Omkring två tredjedelar av eleverna komino

från folkrörelserna, de flesta med folkhögskolans andra årskurs bakom sig.

Enligt en av rektor vid folkhögskolan till skolöverstyrelsen avgiven redogörelse

har studieplanens ämnesfördelning i stort sett visat sig lämplig. Den

i studieplanen ingående nybörjarkursen i engelska, omfattande två veckotimmar,

har dock icke motsvarat förväntningarna, varför den icke med
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

tagits i studieplanen för den specialkurs i socialvetenskapliga ämnen, som

under innevarande budgetår anordnas vid Viskadalens folkhögskola och

till vilkens anordnande Kungl. Maj:t förut denna dag anvisat ett belopp

av högst 9 000 kronor från reservationsanslaget till Folkhögskolor: Förberedande

samhällsvetenskaplig kurs.

I skrivelse den 18 november 1940 har skolöverstyrelsen gjort framställning

om anvisande av medel till anordnande under nästa budgetår av tre

specialkurser i socialvetenskapliga ämnen. Överstyrelsen har därvid föreslagit,

att kurstiden utsträckes till att omfatta högst 27 veckor och att

betygsgradering skulle få förekomma i en eller annan form. Till stöd för

sitt förslag har överstyrelsen anfört bland annat följande.

Av de 16 elever, som bevistade den vid Viskadalens folkhögskola läsåret

1945/46 anordnade specialkursen i socialvetenskapliga ämnen, sökte 13 inträde

vid något av socialinstituten. Av dessa vunno 11 inträde, varav 9 vid

socialinstitutet i Stockholm och 2 vid socialinstitutet i Göteborg. Någon

erfarenhet av dessa elevers deltagande i undervisningen vid instituten föreligger

efter så kort tid av naturliga skäl ännu ej. Frågan om ett bibehållande

av försökskursen ännu ett år i dess nuvarande form eller om en omläggning

av densamma bör ske kan därför blott till en del prövas utifrån denna

elevkategoris förmåga att vid instituten väl tillgodogöra sig undervisningen.

Med hänsyn bland annat härtill har överstyrelsen ansett sig böra ur företrädesvis

andra och mera principiella synpunkter till övervägande uppta

frågan om förutbildningens mål och medel. Överstyrelsen har därvid haft

muntliga samråd med rektorn vid Viskadalens folkhögskola, folkhögskolinspektören

samt rektorn vid socialinstitutet i Stockholm.

Målet för förutbildningen anser överstyrelsen allt fortfarande i huvudsak

vara att förbereda den stora kategori ungdomar till inträde vid socialinstituten,

vilka icke tidigare av olika skäl — förvärvsarbete och dylikt — kunnat

genomgå läroverk. Därvid synes till en början departementschefens

uttalande i propositionen till 1945 års riksdag böra bringas i erinran. Han

framhöll, att om kursen skulle utgöra en ren förskola till socialinstituten

det knappast förelåge anledning att giva de speciellt samhällsvetenskapliga

ämnena ett så framträdande rum i dess kursprogram, som föreslagits. Även

om modifikationer i enlighet härmed i det för specialkursen vid Viskadalens

folkhögskola senare fastställda ämnesschemat ägt rum, har dock de

samhällsvetenskapliga ämnena en framträdande plats. Det synes överstyrelsen

kunna ifrågasättas om icke denna undervisning väsentligen bör tillhöra

socialinstituten och om ej allmänbildande ämnen i större omfattning än

vad som nu är fallet bör beredas plats på schemat. Uppenbart är nämligen,

att den kategori, för vilken denna förutbildning i första hand bör stå öppen,

i flertalet fall icke har den allmänbildningsgrund att bygga på, som för

andra inträdessökande till socialinstituten redan lagts under tidigare skolgång.

Det gäller framförallt vid en jämförelse med den stora grupp elever

vid socialinstituten, som avlagt studentexamen. Då det ansetts värdefullt,

att institutens elevrekrytering sker från olika befolkningsgrupper och med

studerande, som även haft förvärvsarbete, synes det önskvärt att möjligheter

beredas dem, som ej avlagt studentexamen eller inneha ett mot densamma

svarande kunskapsmått att inhämta speciellt dessa kunskaper i

form av en av för dem särskilt utformad förutbildning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

För att uppnå det mål för förutbildningen som ovan angavs, borde densamma

i huvudsak avse att ge de studerande studentexamenskunskaper i

vissa humaniora, framför allt modersmålet och levande språk. Speciellt bör

engelska diirvid uppmärksammas. De differentierade inträdesprov, som

inträdessökande till socialinstituten utan studentexamen för närvarande

underkastas skulle i samband därmed upphöra och de på detta sätt förutbildade

vinna inträde till socialinstituten på samma villkor som studenter.

För att tillgodose detta förutbildningsbehov har överstyrelsen övervägt,

huruvida icke ett specialgymnasium för socialstuderande skulle utgöra den

bästa lösningen. Specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande

å Hvilan, som enligt socialutbildningssakkunniga givit anmärkningsvärt

goda resultat — en uppfattning som delas av överstyrelsen och de

berörda fackhögskolorna — borde med de modifikationer, som betingas av

utbildningens mål kunna utgöra en förebild. Dels skulle studierna vid en

sådan läroanstalt kunna ske i fastare former och med inriktning på att bibringa

eleverna ett visst fixerat kunskapsmått, vilket i huvudsak borde

motsvara fordringarna för studentexamen, dels gåves ock möjligheter att

genom betygsgradering bedöma elevernas förmåga och förutsättningar att

fullfölja mera omfattande studier. Icke minst viktigt synes det överstyrelsen

vara att graderade betyg såsom vid specialgymnasiet å Hvilan skulle kunna

utdelas. Riksdagens uttalade mening, att vid nuvarande specialkurs för

socialstuderande graderade betyg ej får givas, utgör icke någon pedagogisk

lättnad vid den krävande förutbildning det här är fråga om, utan är tvärtom

till förfång för studiernas rationella bedrivande. Eleverna, som vid instituten

genast måste deltaga i betygsgraderade skrivningar och tentamina,

ha ett legitimt intresse av att få sina prestanda bedömda enligt en vedertagen

skala. Härtill kommer att rektor och lärare vid den nuvarande specialkursen

icke kunna undgå att i samband med intagningarna till instituten

lämna upplysningar av i realiteten betygsgraderande karaktär. Då

det för överstyrelsen skulle vara värdefullt att samla ytterligare erfarenheter

från specialkursen vid Viskadalen och från andra specialkurser, som

överstyrelsen i fortsättningen av denna skrivelse ämnar föreslå, vill överstyrelsen

icke för närvarande framlägga förslag om upprättande av specialgymnasium

för socialstuderande.

Överstyrelsen vill sålunda föreslå -—■ även för att möta det stegrade

utbildningsbehovet och efter samråd med de ovannämnda företrädarna för

folkhögskolor och socialinstitut — att under budgetåret 1947/48 ytterligare

försökskurser anordnas. En kontinuerlig och organiskt uppbyggd förutbildning

i vissa ämnen bör därvid eftersträvas alltifrån folkhögskolans första

årskurs.

Den samordning av undervisningen i andra och tredje årskurs som i

överstyrelsens utlåtande över socialutbildningssakkunnigas betänkande förutsattes

komma till stånd bör emellertid enligt vunnen erfarenhet äga rum

redan från och med första årskursen vad gäller ämnena engelska och nationalekonomi.

Elementära kunskaper i dessa ämnen böra sålunda för de

elever vid folkhögskola, som ämna ägna sig åt socialpolitiska studier, utgöra

villkor för intriidc i andra årskurs med anknytning t ill samhällsvetenskapligt

inriktad specialkurs. Framför allt synes det vara angeläget att förmågan

att läsa engelska före inträdet vid socialinstituten bringas upp i nivå

med den som motsvarar studentexamen. Från socialinstituten ha icke utan

skäl klagats på icke-studenternas bristande kunskaper härutinnan, vilket

till förfång för undervisningen medfört, att man ej kunnat begagna sig av

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

den viktiga engelskspråkiga samhällslitteraturen. För att åstadkomma en

viss enhetlighet vad gäller undervisningens omfattning och utformning vid

folkhögskolan i nämnda ämnen bör överstyrelsen få i uppdrag att efter

samråd med socialinstituten utfärda studievägledning m. in.

Beträffande de föreslagna förberedande samhällsvetenskapliga kursernas

organisation torde fortfarande och intill möjligheter skapats att i särskild

form ge aspiranterna från folkhögskolan en mot studentexamen svarande

utbildning i framförallt modersmålet och språk, ett betydande mått av rent

samhällsvetenskapliga ämnen vara erforderligt för att med nuvarande anordning

av inträdesproven övergångsvis trygga en rekrytering på bred basis

till instituten. Större utrymme bör dock såsom ovan anförts givas de humanistiska

ämnena, i synnerhet undervisningen i engelska men även i svenska

språket. En viss förlängning av kurstiden synes därför bliva nödvändig.

Överstyrelsen vill föreslå, att kurserna få en utsträckning av högst 27 veckor,

motsvarande huvudkurs om 21 veckor jämte 6 veckors fortsättningskurs.

Studieplan bör som hittills av rektor vid folkhögskolan upprättas i samarbete

med socialinstituten och av överstyrelsen godkännas, och bör därvid

eftersträvas att giva de olika försökskurserna en något skild karaktär.

Betygsgradering i en eller annan form bör få förekomma.

Rörande kursernas antal och förläggning har överstyrelsen funnit det

lämpligt föreslå att tvenne kurser utöver den nuvarande å Viskadalens

folkhögskola inrättas. Omkring ett femtiotal studerande skulle därigenom

kunna mottagas. Förläggningen av kurserna bör ske till sådana skolor, som

i viss utsträckning tidigare ägnat den socialvetenskapliga utbildningen uppmärksamhet,

t. ex. Brunnsviks, Gripsholms, Jakobsbergs eller Marieborgs

folkhögskolor. Av dessa ha Gripsholms folkhögskola i skrivelse till skolöverstyrelsen

den 26 augusti 1946 anhållit om att från och med nästa läsår

få inrätta en specialkurs. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att,

sedan överstyrelsen närmare undersökt förutsättningarna för en förläggningav

kurserna, bestämma om förläggningsorterna.

Kostnaderna för anordnande under budgetåret 1947/48 av tre specialkurser

av 27 veckors längd ha — oavsett eventuella utgifter för bestridande

av provisoriskt lönetillägg — av skolöverstyrelsen beräknats till i runt tal

36 000 kronor.

Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning om önskvärdheten av att den

kursverksamhet i socialvetenskapliga ämnen, vilken under föregående och

innevarande budgetår försöksvis anordnats vid Viskadalens folkhögskola,

erhåller en vidgad omfattning. Härför talar enligt min mening icke endast

behovet av att erhålla mera omfattande erfarenheter av ifrågavarande kursverksamhet

än den, som den nuvarande mycket begränsade kursverksamheten

erbjuder, utan även angelägenheten av att skapa en så bred bas som

möjligt för elevrekryteringen till socialinstituten. Sistnämnda skäl gör sig

särskilt starkt gällande i och med realiserandet av planerna på ett nytt

socialinstitut i Lund. Jag tillstyrker därför, att medel utverkas till anordnande

av ytterligare två fristående specialkurser i socialvetenskapliga

ämnen, förlagda till de folkhögskolor, som Kungl. Maj:t efter förslag av

skolöverstyrelsen bestämmer. Med hänsyn till den ståndpunkt riksdagen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition nr 133.

så sent som år 1945 intog till frågan om förekomsten av graderade betyg och

då några nya skäl, som kunna anses tala för ett ändrat ståndpunkttagande

i denna fråga, knappast föreligga, är jag icke beredd att tillstyrka överstyrelsens

förslag, att bctygsgradering skulle få förekomma vid ifrågavarande

kurser. För överstyrelsens förslag om en utökning av den hittills

tillämpade kurstiden från 21 till högst 27 veckor synes mig bärande skäl ha

anförts.

Medelsbehovet för anordnande under nästa budgetår av tre specialkurser

i socialvetenskapliga ämnen om 27 veckors längd har skolöverstyrelsen —

oavsett eventuella kostnader för provisoriskt lönetillägg — beräknat till i

runt tal 36 000 kronor. Även om hänsyn tages till den kostnadsökning för

anordnande av ifrågavarande kurser, som uppstår vid bifall till det riksdagen

tidigare i år underställda förslag om provisoriskt lönetillägg under

nästa budgetår åt lärarpersonalen vid folkhögskolorna, torde det likväl vara

tillräckligt, att ett anslag å 36 000 kronor utverkas för ändamålet. Härför

talar dels den omständigheten, att kostnaderna synas vara väl högt beräknade

av överstyrelsen, dels ock det förhållandet, att omkring 2 850 kronor

torde komma att stå till förfogande för ändamålet av hittills anvisade medel.

Anslaget torde med hänsyn till den förordade utvidgningen av kursverksamheten

böra uppföras under den ändrade rubrik, som i det följande

angives.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskapliga

kurser för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av ............................ kronor 36 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda under

punkterna 1 och 2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Bihang till riksdagens protokoll 19lf7. 1 sand. Nr 133.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildni a1 i texten