Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit
1947-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:135, Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
1
Nr 135.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt statsgaranti
för exportkredit; given Stockholms slott den
28 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gunnar Myrdal.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1947.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Myrdal.
Statsgaranti för exportkredit har här i landet meddelats alltsedan budgetåret
1933/34 och har grundats på tid efter annan av riksdagen givna bemyndiganden
samt av Kungl. Maj:t i enlighet därmed utfärdade författningar.
Dessa bemyndiganden och författningar ha haft växlande innehåll, särskilt
vad avser maximibeloppet av statens sammanlagda betalningsansvar för
lämnade exportkrediter. Prövning och avgörande av frågor om statsgaranti
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 136.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för vilken instruktion
utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).
Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelser den 26 maj 1939, nr 214,
den 19 juni 1942, nr 425 och den 28 juni 1946, nr 453) äger exportkreditnämnden
att under tiden till och med den 30 juni 1947 till den svenska exportens
främjande bevilja statsgaranti för den kredit, som av svensk exportör
eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas vid försäljning till
utlandet av inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall
kan statsgaranti även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet
i förening med industrileveranser, ävensom för till utlandet levererade
alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet
kan bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantien må högst
avse, att ett belopp uppgående till 75 procent eller, i fråga om alster av jordbruk
eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 85 procent av den
lämnade krediten kommer att inflyta, eller ock att, där slutlig förlust å krediten
uppstår, av sådan förlust ej mer än 25 procent eller, i fråga om alster
av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 15 procent
skall drabba exportören eller kreditgivaren. Garantien, vars närmare omfattning
i de särskilda fallen bestämmes av exportkreditnämnden, må icke avse
utebliven betalning av annan anledning än köpares insolvens eller sådana
statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium, valutaspärr eller dylikt.
För beviljad garanti skall den, som erhåller garantien, erlägga en premie,
avpassad med hänsyn till olika inverkande omständigheter, såsom kredittidens
längd, förhållandena i importlandet, andra förefintliga riskmoment och
varans art. Premien skall så beräknas, att den innefattar bidrag till täckande
av administrationskostnaderna för exportkreditnämnden. I beloppet av gällande
exportkreditgarantier — vilket ej får överstiga 300 miljoner kronor —
skall inräknas vad exportkreditnämnden fått utgiva på grund av beviljad
garanti, i den mån utbetalningarna icke täckas av återbetalningar eller av
inkomst av premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet guldits.
Erinras må vidare, att i enlighet med beslut av 1933 års riksdag exportkreditnämndens
premieinkomster skola överföras till en av riksgäldskontoret
förvaltad fond, från vilken skola täckas såväl förluster å verksamheten som
nämndens administrationskostnader, samt att riksgäldskontoret skall, i den
mån fonden icke därtill förslår, förskottera medel för bestridande av utgifterna
för verksamheten.
Under tiden från och med den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden började
sin verksamhet, till och med den 31 december 1946 ha utfärdats garantier för
krediter å 754 miljoner kronor, varav statens ansvar omfattat 484 miljoner
kronor. Under nämnda tid ha i premier influtit 13,9 miljoner kronor och i
räntor a överskottsmedel 0,1 miljon kronor. Nämndens sammanlagda inkomst
har alltså utgjort 14 miljoner kronor. Utbetalade skadeersättningar under
samma tid — ersättningar under finska garantier ej inräknade, eftersom
nämnden jämlikt riksdagens beslut erhållit täckning för dessa -— ha uppgått
till 16,3 miljoner kronor, varav 7,8 miljoner kunnat återvinnas. Nettoutbetal
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
3
ningarna för skador ha alltså utgjort 8,5 miljoner kronor. Omkostnaderna för
verksamheten ha uppgått till 1 miljon kronor. Sedan verksamhetens början
har sålunda uppstått en nettovinst å (14 — 8,5—1 =) 4,5 miljoner kronor.
I detta sammanhang må emellertid erinras om att nämnden på grund av riksdagens
beslut för reglering av fordringar på grund av utfärdade garantier i
samband med avtal mellan förra lettiska regeringen och vissa svenska aktiebolag
om byggande av en elektrisk kraftstation vid Kegums utbetalat ersättning
med ett nettobelopp å 5,9 miljoner kronor, vartill nämnden enligt garantivillkoren
icke varit förpliktad.
I en den 14 februari 1947 dagtecknad skrivelse, ur vilken de nyss lämnade
uppgifterna beträffande garantigivningens omfattning till och med den 31
december 1946 äro hämtade, har exportkreditnämnden — under erinran att
giltighetstiden för bestämmelserna angående statsgaranti för exportkredit utlöper
med utgången av innevarande budgetår -— till behandling upptagit frågan
rörande fortsatt bemyndigande att bevilja dylik garanti. Nämnden säger
sig ha funnit att sådant bemyndigande vore av behovet påkallat samt anför
till stöd härför följande.
Inledningsvis får nämnden erinra om att statsmakterna, sedan exportkreditgarantisystemet
infördes genom beslut av 1933 års riksdag, av olika skäl
funnit önskvärt att bibehålla detsamma. Under de senaste åren torde därvid
framför allt den omständigheten tillmätts betydelse, att de i utlandet allmänt
tillämpade statliga exportkreditgarantisystemen ytterligare utbyggts, och att
det ansetts vara av stor vikt, att den svenska exportindustrien bereddes ungefär
motsvarande stöd i form av exportkreditgarantier som dess utländska
konkurrenter. Ävenledes har betydelsen av exportkreditgarantisystemet såsom
ett handelspolitiskt instrument blivit allmera framträdande.
Nämnden har visserligen kunnat konstatera, att efterfrågan på exportkreditgarantier
på det övervägande antalet marknader efter kriget varit obetydlig,
vilket sammanhänger med att sådana betalningsvillkor hittills kunnat
erhållas, att behov av exportkreditgaranti ej förelegat. Det synes nämnden
uppenbart, att uppmjukning av betalningsvillkoren genom tillhandahållande
av exportkreditgarantier ej bör ifrågakomma, så länge icke utländska konkurrensförhållanden
framtvinga kreditgivning. Detta torde emellertid förr eller
senare inträffa, och därvid kommer ånyo att framträda behov av exportkreditgaranti
avseende såväl insolvens- som valutahinderrisk. På vissa för vårt
land betydelsefulla marknader äro förhållandena redan sådana, att av oss
eftersträvad export ej torde kunna upprätthållas utan stödet av exportkreditgaranti.
Det synes därför nämnden, att ett bibehållande av det statliga exportkreditgarantisystemet
motsvarar ett allmänt intresse.
Nämnden framhåller vidare, att den möjlighet till varierande utformning
av garantierna, som gällande bestämmelser erbjöde, hittills visat sig vara
tillräcklig för att i skälig omfattning tillgodose exportindustriens skiftande
garantibehov. Någon anledning att för närvarande vidga den författningsenliga
ramen för exportkreditgaranti förelåge således enligt nämndens mening
icke.
Beträffande maxim eringen av exportkreditgarantierna
anför nämnden, att det icke nu vore möjligt att approximativt angiva, i vilken
utsträckning det statliga exportkreditgarantisystemet under de närmaste åren.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Departementschefen.
kunde förmodas bliva utnyttjat. För dagen kunde blott konstateras, att statens
ansvar för utställda garantier — garantier på Finland ej inberäknade —
endast uppginge till 3 miljoner kronor, vartill komme utlovade garantier för
4 miljoner kronor. Vidare hade garantier diskuterats avseende några tiotal
miljoner kronor. Denna situation kunde emellertid snabbt ändras, och nämnden
funne det ändamålsenligt, att nuvarande maximering av garantigivningen
till 300 miljoner kronor tills vidare bibehölles.
Vad beträffar frågan om den tid, under vilken ett bemyndigande
att meddela exportkreditgarantier skulle fortfara
att gälla, förklarar sig nämnden anse, att det nya bemyndigandet
med hänsyn till osäkerheten rörande såväl utvecklingen inom den internationella
handeln som omfattningen och arten av behovet av exportkreditgaranti
borde avse allenast budgetåret 1947/48.
Avsikten med de svenska statsgarantiema för exportkredit var under åren
närmast före kriget att stödja de svenska exportnäringarna, vilka arbetade
under skärpt konkurrens icke minst från länder, vilka å sin sida tillgripit
dylika statliga garantier som stöd för exporten. Det svenska garantisystemet
visade sig i stort sett lämpligt för vinnande av det avsedda syftet. I det förändrade
läge för utrikeshandeln, som förelåg under krigsåren, kom garantigivningen
jämväl till användning i olika handelspolitiska sammanhang, i det
att bestämmelser om export på kommersiell kreditbasis med statlig garanti
upptogos i vissa med främmande makter träffade avtal. Vad beträffar den
tid, som förflutit efter krigets upphörande, har garantigivning ägt rum endast
i obetydlig omfattning. Att så varit fallet förklaras bland annat därav,
att kreditgivning från svensk sida som bekant väsentligen skett i annan ordning,
särskilt i form av direkta statliga krediter. Då någon ytterligare statlig
kreditgivning av sådan karaktär i nuvarande skede icke kan förväntas ske i
nämnvärd omfattning, komma eventuella kreditanspråk i samband med varuutbytet
med utlandet att hänvisas till den enskilda kreditgivningen. Ehuru
det får förutsättas, att kreditgivningen även i denna form kommer att hållas
inom snäva gränser, synes möjlighet dock böra beredas till statlig garanti
för sådana krediter. Härvid torde även böra uppmärksammas att i samband
med vissa handelspolitiska uppgörelser behov kan yppas av särskild statlig
riskgaranti till exportörer inom ramen för redan beviljade statliga krediter
— en garantiform, som sålunda icke innebär utvidgning av statens totala
kreditengagement.
Jag förordar därför att nu gällande bestämmelser om statsgaranti för exportkredit
förlängas. Vad maximigränsen för garantigivningen angår, ansluter
jag mig till exportkreditnämndens förslag om att gränsen även för budgetåret
1947/48 sättes vid 300 miljoner kronor.
Liksom exportkreditnämnden anser jag lämpligt att, med hänsyn till osäkerheten
rörande såväl utvecklingen inom den internationella handeln som
omfattningen och arten av behovet av exportkreditgaranti, ett fortsatt be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
5
myndigande att meddela exportkreditgarantier till tiden inskränkes att gälla
endast budgetåret 1947/48.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att svenska staten må under tiden till och med utgången
av budgetåret 1947/48 till belopp av högst 300 miljoner kronor
— däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats
eller före utgången av nu löpande budgetår beviljas — åtaga
sig betalningsansvar i enlighet med nu gällande bestämmelser
om statsgaranti för exportkredit.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Lindenbaum.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- SU 1947:161 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 3 i texten
- Rskr. 1947:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. a1 i texten