Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit

1947-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:135, Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt statsgaranti

för exportkredit; given Stockholms slott den

28 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Myrdal.

Statsgaranti för exportkredit har här i landet meddelats alltsedan budgetåret

1933/34 och har grundats på tid efter annan av riksdagen givna bemyndiganden

samt av Kungl. Maj:t i enlighet därmed utfärdade författningar.

Dessa bemyndiganden och författningar ha haft växlande innehåll, särskilt

vad avser maximibeloppet av statens sammanlagda betalningsansvar för

lämnade exportkrediter. Prövning och avgörande av frågor om statsgaranti

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 136.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för vilken instruktion

utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelser den 26 maj 1939, nr 214,

den 19 juni 1942, nr 425 och den 28 juni 1946, nr 453) äger exportkreditnämnden

att under tiden till och med den 30 juni 1947 till den svenska exportens

främjande bevilja statsgaranti för den kredit, som av svensk exportör

eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas vid försäljning till

utlandet av inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall

kan statsgaranti även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet

i förening med industrileveranser, ävensom för till utlandet levererade

alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet

kan bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantien må högst

avse, att ett belopp uppgående till 75 procent eller, i fråga om alster av jordbruk

eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 85 procent av den

lämnade krediten kommer att inflyta, eller ock att, där slutlig förlust å krediten

uppstår, av sådan förlust ej mer än 25 procent eller, i fråga om alster

av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 15 procent

skall drabba exportören eller kreditgivaren. Garantien, vars närmare omfattning

i de särskilda fallen bestämmes av exportkreditnämnden, må icke avse

utebliven betalning av annan anledning än köpares insolvens eller sådana

statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium, valutaspärr eller dylikt.

För beviljad garanti skall den, som erhåller garantien, erlägga en premie,

avpassad med hänsyn till olika inverkande omständigheter, såsom kredittidens

längd, förhållandena i importlandet, andra förefintliga riskmoment och

varans art. Premien skall så beräknas, att den innefattar bidrag till täckande

av administrationskostnaderna för exportkreditnämnden. I beloppet av gällande

exportkreditgarantier — vilket ej får överstiga 300 miljoner kronor —

skall inräknas vad exportkreditnämnden fått utgiva på grund av beviljad

garanti, i den mån utbetalningarna icke täckas av återbetalningar eller av

inkomst av premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet guldits.

Erinras må vidare, att i enlighet med beslut av 1933 års riksdag exportkreditnämndens

premieinkomster skola överföras till en av riksgäldskontoret

förvaltad fond, från vilken skola täckas såväl förluster å verksamheten som

nämndens administrationskostnader, samt att riksgäldskontoret skall, i den

mån fonden icke därtill förslår, förskottera medel för bestridande av utgifterna

för verksamheten.

Under tiden från och med den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden började

sin verksamhet, till och med den 31 december 1946 ha utfärdats garantier för

krediter å 754 miljoner kronor, varav statens ansvar omfattat 484 miljoner

kronor. Under nämnda tid ha i premier influtit 13,9 miljoner kronor och i

räntor a överskottsmedel 0,1 miljon kronor. Nämndens sammanlagda inkomst

har alltså utgjort 14 miljoner kronor. Utbetalade skadeersättningar under

samma tid — ersättningar under finska garantier ej inräknade, eftersom

nämnden jämlikt riksdagens beslut erhållit täckning för dessa -— ha uppgått

till 16,3 miljoner kronor, varav 7,8 miljoner kunnat återvinnas. Nettoutbetal
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

3

ningarna för skador ha alltså utgjort 8,5 miljoner kronor. Omkostnaderna för

verksamheten ha uppgått till 1 miljon kronor. Sedan verksamhetens början

har sålunda uppstått en nettovinst å (14 — 8,5—1 =) 4,5 miljoner kronor.

I detta sammanhang må emellertid erinras om att nämnden på grund av riksdagens

beslut för reglering av fordringar på grund av utfärdade garantier i

samband med avtal mellan förra lettiska regeringen och vissa svenska aktiebolag

om byggande av en elektrisk kraftstation vid Kegums utbetalat ersättning

med ett nettobelopp å 5,9 miljoner kronor, vartill nämnden enligt garantivillkoren

icke varit förpliktad.

I en den 14 februari 1947 dagtecknad skrivelse, ur vilken de nyss lämnade

uppgifterna beträffande garantigivningens omfattning till och med den 31

december 1946 äro hämtade, har exportkreditnämnden — under erinran att

giltighetstiden för bestämmelserna angående statsgaranti för exportkredit utlöper

med utgången av innevarande budgetår -— till behandling upptagit frågan

rörande fortsatt bemyndigande att bevilja dylik garanti. Nämnden säger

sig ha funnit att sådant bemyndigande vore av behovet påkallat samt anför

till stöd härför följande.

Inledningsvis får nämnden erinra om att statsmakterna, sedan exportkreditgarantisystemet

infördes genom beslut av 1933 års riksdag, av olika skäl

funnit önskvärt att bibehålla detsamma. Under de senaste åren torde därvid

framför allt den omständigheten tillmätts betydelse, att de i utlandet allmänt

tillämpade statliga exportkreditgarantisystemen ytterligare utbyggts, och att

det ansetts vara av stor vikt, att den svenska exportindustrien bereddes ungefär

motsvarande stöd i form av exportkreditgarantier som dess utländska

konkurrenter. Ävenledes har betydelsen av exportkreditgarantisystemet såsom

ett handelspolitiskt instrument blivit allmera framträdande.

Nämnden har visserligen kunnat konstatera, att efterfrågan på exportkreditgarantier

på det övervägande antalet marknader efter kriget varit obetydlig,

vilket sammanhänger med att sådana betalningsvillkor hittills kunnat

erhållas, att behov av exportkreditgaranti ej förelegat. Det synes nämnden

uppenbart, att uppmjukning av betalningsvillkoren genom tillhandahållande

av exportkreditgarantier ej bör ifrågakomma, så länge icke utländska konkurrensförhållanden

framtvinga kreditgivning. Detta torde emellertid förr eller

senare inträffa, och därvid kommer ånyo att framträda behov av exportkreditgaranti

avseende såväl insolvens- som valutahinderrisk. På vissa för vårt

land betydelsefulla marknader äro förhållandena redan sådana, att av oss

eftersträvad export ej torde kunna upprätthållas utan stödet av exportkreditgaranti.

Det synes därför nämnden, att ett bibehållande av det statliga exportkreditgarantisystemet

motsvarar ett allmänt intresse.

Nämnden framhåller vidare, att den möjlighet till varierande utformning

av garantierna, som gällande bestämmelser erbjöde, hittills visat sig vara

tillräcklig för att i skälig omfattning tillgodose exportindustriens skiftande

garantibehov. Någon anledning att för närvarande vidga den författningsenliga

ramen för exportkreditgaranti förelåge således enligt nämndens mening

icke.

Beträffande maxim eringen av exportkreditgarantierna

anför nämnden, att det icke nu vore möjligt att approximativt angiva, i vilken

utsträckning det statliga exportkreditgarantisystemet under de närmaste åren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Departementschefen.

kunde förmodas bliva utnyttjat. För dagen kunde blott konstateras, att statens

ansvar för utställda garantier — garantier på Finland ej inberäknade —

endast uppginge till 3 miljoner kronor, vartill komme utlovade garantier för

4 miljoner kronor. Vidare hade garantier diskuterats avseende några tiotal

miljoner kronor. Denna situation kunde emellertid snabbt ändras, och nämnden

funne det ändamålsenligt, att nuvarande maximering av garantigivningen

till 300 miljoner kronor tills vidare bibehölles.

Vad beträffar frågan om den tid, under vilken ett bemyndigande

att meddela exportkreditgarantier skulle fortfara

att gälla, förklarar sig nämnden anse, att det nya bemyndigandet

med hänsyn till osäkerheten rörande såväl utvecklingen inom den internationella

handeln som omfattningen och arten av behovet av exportkreditgaranti

borde avse allenast budgetåret 1947/48.

Avsikten med de svenska statsgarantiema för exportkredit var under åren

närmast före kriget att stödja de svenska exportnäringarna, vilka arbetade

under skärpt konkurrens icke minst från länder, vilka å sin sida tillgripit

dylika statliga garantier som stöd för exporten. Det svenska garantisystemet

visade sig i stort sett lämpligt för vinnande av det avsedda syftet. I det förändrade

läge för utrikeshandeln, som förelåg under krigsåren, kom garantigivningen

jämväl till användning i olika handelspolitiska sammanhang, i det

att bestämmelser om export på kommersiell kreditbasis med statlig garanti

upptogos i vissa med främmande makter träffade avtal. Vad beträffar den

tid, som förflutit efter krigets upphörande, har garantigivning ägt rum endast

i obetydlig omfattning. Att så varit fallet förklaras bland annat därav,

att kreditgivning från svensk sida som bekant väsentligen skett i annan ordning,

särskilt i form av direkta statliga krediter. Då någon ytterligare statlig

kreditgivning av sådan karaktär i nuvarande skede icke kan förväntas ske i

nämnvärd omfattning, komma eventuella kreditanspråk i samband med varuutbytet

med utlandet att hänvisas till den enskilda kreditgivningen. Ehuru

det får förutsättas, att kreditgivningen även i denna form kommer att hållas

inom snäva gränser, synes möjlighet dock böra beredas till statlig garanti

för sådana krediter. Härvid torde även böra uppmärksammas att i samband

med vissa handelspolitiska uppgörelser behov kan yppas av särskild statlig

riskgaranti till exportörer inom ramen för redan beviljade statliga krediter

— en garantiform, som sålunda icke innebär utvidgning av statens totala

kreditengagement.

Jag förordar därför att nu gällande bestämmelser om statsgaranti för exportkredit

förlängas. Vad maximigränsen för garantigivningen angår, ansluter

jag mig till exportkreditnämndens förslag om att gränsen även för budgetåret

1947/48 sättes vid 300 miljoner kronor.

Liksom exportkreditnämnden anser jag lämpligt att, med hänsyn till osäkerheten

rörande såväl utvecklingen inom den internationella handeln som

omfattningen och arten av behovet av exportkreditgaranti, ett fortsatt be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

5

myndigande att meddela exportkreditgarantier till tiden inskränkes att gälla

endast budgetåret 1947/48.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att svenska staten må under tiden till och med utgången

av budgetåret 1947/48 till belopp av högst 300 miljoner kronor

— däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats

eller före utgången av nu löpande budgetår beviljas — åtaga

sig betalningsansvar i enlighet med nu gällande bestämmelser

om statsgaranti för exportkredit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1947:161 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1947:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. a1 i texten