Sök i Ratio Lex

Angående anslag till åtgärder för hästavelns främjande m. m

1947-01-10 · 60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:14, Angående anslag till åtgärder för hästavelns främjande m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 14.

1

Nr 14.

Kungi. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder

för hästavelns främjande m. m.; given Stockholms

slott den 10 januari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkterna 48—51) föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret

1947/48 beräkna

dels till Statens hingstdepåer och stuteri för avlöningar ett förslagsanslag

å 400 000 kronor, för omkostnader ett förslagsanslag å 250 000 kronor och

för byggnadsarbeten ett reservationsanslag å 150 000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 14.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

dels ock till Häslavelns befrämjande elt reservationsanslag å 1 400 000

kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga dessa anslagsfrågor.

Genom beslut den 11 maj 1945 bemyndigades chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda

med utredning rörande särskilda åtgärder för främjande av ridhästaveln.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga andra kammarens

andre vice talman, lantbrukaren O. L. Carlström, praktiserande läkaren,

medicine licentiaten A. V. Aaby-Ericsson och fältveterinären på fältveterinärkårens

reservstat J. F. Wilhelmson. De sakkunniga, vilka antogo benämningen

1945 års utredning rörande åtgärder för ridhästavelns befrämjande,

ha den 6 juni 1946 avgivit betänkande med förslag till åtgärder för

främjande av ridhästaveln m. m. (SOU 1946: 45).

I betänkandet har föreslagits, att bidrag i ett flertal olika avseenden skola

utgå dels under fjärde huvudtitelns anslag till remonteringen, dels under

nionde huvudtitelns omkostnadsanslag för statens hingstdepåer och stuteri,

dels ock under sistnämnda huvudtitels anslag till hästavelns befrämjande.

I betänkandet har ävenledes föreslagits, att vissa ändringar måtte vidtagas i

gällande bestämmelser angående utlåning från statens hästavelsfond och statens

lånefond för inköp av nordsvenska avelsston. Över utredningens betänkande

ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket,

överbefälhavaren, chefen för armén, arméförvaltningen, 1945

års försvarskommitté, statens bakteriologiska laboratorium, statens veterinärmedicinska

anstalt, hushållningssällskapens förvaltningsutskott, Svenska

ridsportens centralförbund, Jockevklubben, Svenska fullblodsavelsföreningen,

Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, De svenska lantliga ryttarföreningarnas

centralförbund, Svenska travsportens centralförbund, Föreningen

nordsvenska hästen och riksdagsmannen N. Holmström i Gävle. Över

sistnämnda förenings yttrande ha sedermera infordrade utlåtanden avgivits

av lantbruksstyrelsen och arméförvaltningen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla dels lantbruksstyrelsens skrivelse

den 31 augusti 1946 med förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår för

hästavelns främjande, dels ock vissa andra framställningar i ämnet.

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse hemställt, att medel måtte anvisas

med vissa i det följande närmare angivna belopp dels till avlöningar, omkostnader

och byggnadsarbeten vid statens hingstdepåer och stuteri, dels

ock till hästavelns befrämjande. Över framställningen om anslag för byggnadsarbeten

har utlåtande avgivits av byggnadsstyrelsen.

Med sin berörda skrivelse har lantbruksstyrelsen överlämnat dels en den

II maj 1945 dagtecknad skrivelse från Föreningen skogsarbeten med begäran

om bidrag med 5 000 kronor till instruktions- och upplysningsverksamhet

angående hästhovvården i Norrbotten, vid vilken framställning fogats av

Norrbottens läns hushållningssällskap avgivet yttrande och en av läraren

i hovbeslag och hovens sjukdomar vid veterinärhögskolan, numera professorn

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

E. Åkerblom upprättad promemoria, dels ock en den 20 december 1945

dagtecknad framställning från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

med hemställan om åtgärder för åstadkommande av bidrag till ambulerande

hovslagarverksamhet. Styrelsen har anhållit ej mindre att till stuteriväsendets

fond måtte avsättas ett belopp av 3 840 400 kronor än även att

av de fonden tillförda medlen ett belopp av 235 000 kronor måtte ställas till

Kungl. Maj:ts förfogande för tillgodoseende av diverse ändamål, ägnade att

främja hästaveln. Över förevarande framställning har statskontoret avgivit

infordrat utlåtande.

I skrivelsen den 31 augusti 1946 bär lantbruksstyrelsen tillika hemställt, att

till statens lånefonder för inköp av ädla avelsston, för inköp av avelshingstar

av ardennerras och för inköp av avelsston av nordsvensk ras måtte för budgetåret

1947/48 anvisas anslag å tillhopa 360 000 kronor. Statskontoret har

avgivit utlåtanden även över förevarande framställningar.

Styrelsen har därjämte i skrivelse den 11 september 1946 anhållit, att å tillläggsstat

för budgetåret 1946/47 måtte för vissa byggnadsarbeten vid Slrömsholms

hingstdepå anvisas tillhopa 10 000 kronor.

I skrivelse den 1 oktober 1946 ha Hushållningssällskapens ombud hemställt,

att för vissa hästar, som funnits förtjänta att premieras, måtte utdelas

skådepenningar av silver i stället för sådana belöningstecken av vitmetall,

och i skrivelse den 7 oktober 1946 har Svenska ridsportens centralförbund

anhållit om anslag å 75 000 kronor för inköp av tävlingshästar till de olympiska

spelen i London 1948. Utlåtande har avgivits, över framställningen

från Hushållningssällskapens ombud av lantbruksstyrelsen och över centralförbundets

framställning av chefen för armén.

Slutligen har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 30 november 1946 beträffande

den under räkenskapsåret 1946/47 upplupna avkastningen av statens

hästavelsfond föreslagit att, sedan ett belopp av 4 800 kronor lagts till fondens

kapital, återstoden av den beräknade avkastningen eller 32 000 kronor

i inge av Kungl. Maj.t disponeras till åtgärder för hästavelns främjande.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för de olika anslagsäskandena,

torde vissa uppgifter böra lämnas beträffande landets hästbestånd samt behovet

av och tillgången på hästar, lämpade för krigsbruk.

Landets hästbestånd.

Angående utvecklingen av landets hästbestånd har utredningen i betänkandet

anfört i huvudsak följande.

I äldre tider motsvarade landets hästbestånd krigsmaktens fordringar avsevärt

bättre än vad nu är fallet. Uen glesa bebyggelsen och de långa avstånden

krävde snabba och rörliga hästar. De statliga åtgärder, som tid efter

annan vidtogos för att befrämja hästaveln, tillkommo också huvudsakligen

i sylte att tillgodose landets behov av krigshäslar. Eu stark påverkan

bar landets hästavel alltid rönt utifrån genom import av avelsdjur av olika

raser. I södra Sverige blevo under 1800-talets första hälft de varmblodiga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lå.

hästarna de förhärskande. 1 mellersta Sveriges gränstrakter mot Norge och

i Norrland rönte utvecklingen samtidigt ett starkt inflytande av den gudbrandsdalska

rasen i Norge, ett förhållande som bestått intill sista tid och

som gör att den nordsvenska och den gudbrandsdalska hästen i härstamningshänseende

kunna betraktas som identiska.

Under åren före sekelskiftet inträdde emellertid på grund av jordbrukets

intensifiering en förändring. Såsom dragare framför djupgående och större

jordbruksredskap erfordrades tyngre hästar med lugnt temperament och i

allt större omfattning anskaffades tunga kallblodiga hästar av ardennerras

genom import från kontinenten. Samtidigt ställde den stegrade skogsdriften

liknande krav i landets skogsbygder. Från det att landets hästbestånd i äldre

tid alltså utgjorts av för krigsmakten mycket lämpliga hästar, till stor del

av varmblodigt slag av ridhäsltyp och i övrigt av nordsvenska hästar samt

korsningsprodukter mellan dessa raser, har sedermera skett en förskjutning

mot tyngre kallblod, mindre lämpliga och ofta olämpliga som krigshästar,

framför allt för ridbruk.

Från början av 1900-talet ha landets hästar blivit alltmer rastypiska samt

kunna numera hänföras till någon av följande tre raser (rasgrupper), nämligen

varmblodig, nordsvensk eller ardenner. Landets hästbestånd beräknas

till omkring 600 000 hästar och sammanlagda antalet inom landet år 1945

födda föl utgjorde cirka 41 700. Icke mindre än 33 000 av dessa voro fallna

efter ardennerhingst, medan antalet avkomlingar efter nordsvenska och

varmblodiga hingstar utgjorde 6 900 respektive 1 800. Bland de varmblodiga

fölen äro härvid inräknade 600 föl, som äro fallna efter oldenburgska hingstar

eller varmblodiga travarhingstar eller ha kallblodiga ston till mödrar samt

därför icke kunna hänföras till ridhästaveln. I procent uttryckt innebära

dessa siffror, att icke mindre än närmare 80 procent av landets hästavel utgöres

av ardenneravel, drygt 16 procent av nordsvensk avel och något mer

än 4 procent av varmblodig avel, varav endast knappt 3 procent av egentlig

ridhästavel.

Beträffande a v e 1 n med varmblodiga hästar har utredningen

framhållit, att denna avel bedreves i Götaland och Svealand, huvudsakligen

å mindre jordbruk, samt att varmblodiga hästar, med undantag för gotlandsruss,

premierades i hela riket. Om aveln med gotlandsruss icke medräknades,

förekomme tre olika slag av varmblodsavel. Utredningen har härom anfört.

Den varmblodiga ridhästaveln uppbäres av den statliga hingsthållningen,

som omfattar omkring 10 fullblods- och 120 halvblodshingstar. Dessutom

finnes ett tiotal premierade, av privatpersoner ägda fullblods- och halvblodshingstar.

Statshingstarna, som äro uppställda på hingstdepåerna å Flvinge

och Strömsholm, utstationeras under betäckningssäsongen i bygder, där varmblodig

avel bedrives. Rekryteringen av landets halvblodshingstar sker huvudsakligen

genom uppfödning vid statens stuteri å Flvinge. För denna uppfödning

finnes vid stuteriet ett fyrtiotal avelsston. Den egna produktionen av

halvblodsföl kompletteras genom inköp av hos enskilda uppfödare utvalda

föl. Efter årliga utgallringar bruka omkring tio av de sålunda uttagna fölen

godkännas som beskällare vid fyra års ålder och utplaceras vid depåerna som

ersättare för avgångna halvblodshingstar. Dessutom ha i enstaka fall inköpts

äldre inhemska eller importerade halvblodshingstar.

Fullblodshingstarna användas icke enhart till fullblodsston utan även till

lialvblodsston och utöva härigenom inflytande på halvblodsaveln, som kontinuerligt

måste tillföras fullblod för att halvblodshästarna skola kunna bibehålla

sin ädelhet och de egenskaper, som göra dem särskilt lämpliga som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

5

ridhästar. Det anses, att minst en fjärdedel av stamhästarna vid armén böra

vara fallna efter fullblodshingstar för att behovet av särskilt goda ridhästar

skall vara tillgodosett. För att tillräckligt antal kvalificerade fullblodsbeskällare

skola kunna produceras inom landet är det nödvändigt att tid efter annan

från utlandet anskaffa en särskilt framstående fullblodshingst.

Landets varmblodiga ridhästavel är den enda avelsgren, som frambringar

hästar av utpräglad ridhästtyp. Tillgången på varmblodiga ston inom ridhästaveln

är emellertid liten och det är framför allt denna avelsgren, som

särskilt genom kavalleriets nedskrivning gått starkt tillbaka.

Aveln synes vara på god väg att konsolideras mot en inhemsk svensk halvblodshäst,

lämplig som ridhäst vid armén. Någon ändring beträffande avelsriktningen

inom remontaveln torde därför icke böra ske.

Hästar av oldenburgsk avel äro de tyngsta av alla hästar, som räknas till

varmblod och rasen står på gränsen till kallblod. Denna avel bedrives i mellersta

Sverige med omkring 15 hingstar, samtliga ägda av staten. Då det i

landet finnes endast ett fåtal renrasiga oldenburgska ston, har aveln karaktär

av korsningsavel, som huvudsakligen bedrives med ardennerston.

Om den oldenburgska aveln gå meningarna starkt isär. Den mest gängse

uppfattningen, till vilken utredningen även ansluter sig, är att den oldenburgska

aveln till övervägande del skapar hästar, som äro mindre lämpliga

för krigsbruk.

Aveln med varmblodiga travare av amerikanskt ursprung är den tredje

avelsgrenen med varmblod. Avelsgrenen har liten omfattning. Omkring 275

föl produceras årligen av premierade varmblodiga travarhingstar. I den mån

aveln skrider framåt, kan denna avel bliva en ökad tillgång för den mobiliserade

armén.

Den nordsvenska aveln premieras, såsom utredningen i betänkandet

anfört, i hela landet med undantag för Malmöhus län samt har sin

största utbredning i Norrland samt i Kopparbergs, Värmlands, Älvborgs samt

Göteborgs och Bohus län. De främsta nordsvenska hästavelslänen vore Jämtlands,

Västerbottens och Värmlands län. Inom andra län i södra Sverige än

de nämnda bildade den nordsvenska aveln icke några sammanhängande

avelsdistrikt utan förekomme därstädes endast i sporadisk omfattning.

Utredningen har om denna avelsgren vidare anfört.

I landet finnas omkring 400 nordsvenska hingstar, därav nio staten tillhöriga

beskällare, vilka utstationeras från depåerna på samma sätt som varmblodshingstarna.

Genom tillkomsten år 1901 av den med statsmedel understödda,

av Gävleborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västernorrlands läns

hushållningssällskap gemensamt ägda, å kronoegendomen Vången i Jämtland

belägna hingstuppfödningsanstalten är den nordsvenska hingstrekryteringen

nöjaktigt tillgodosedd. Till Vången inköpas årligen 30—35 utvalda

hingstföl, som kvarstanna å anstalten till fyra års ålder. De hingstar, som

godkännas som beskällare, försäljas då på offentlig auktion. Mindre nordsvenska

hingstuppfödningsan.stal ter finnas dessutom vid Norenberg i Värmland

och vid Umeå lantmannaskola. Även dessa anstalter åtnjuta statsunderstöd.

Enskild uppfödning av nordsvenska hingstar har liten omfattning.

På grund av sill rörlighet, uthållighet, hållbarhet och framkomlighet under

svåra terrängförhållanden betraktas den nordsvenska hästen som den

bästa draghästen för armén. Under beredskapstiden har den på grund av

bristen på varmblodiga hästar också fått göra tjänst som ridhäst. I sistnämnda

hänseende kan den givetvis icke mäta sig med varmblodiga hästar av

ridhästtyp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

I betänkandet har framhållits, att landets hästavel dominerades av ardenneraveln.

Beträffande denna avelsgrens geografiska utbredning har

omnämnts, att aveln premierades i hela riket med undantag för Kopparbergs,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. I betänkandet har

ytterligare anförts.

I landet finnas omkring 1 150 premierade ardennerhingstar, som i jämförelse

med hingstar av andra raser i medeltal tillföras ett större antal ston.

Ardenneraveln arbetar under gynnsamma ekonomiska förhållanden. Några

särskilda statliga åtgärder till avelsgrenens befrämjande utöver den statliga

premieringen samt bidrag till stamboksföringen ha i regel icke förekommit.

Ardenneraveln grundas på från Belgien införda importerade hästar. Till en

början infördes små och torra bergsardennerhingstar, som parades med södra

och mellersta Sveriges lantrasston. Senare kommo importerna att utgöras av

mäktigare hingstar. För närvarande dominerar den tunga slättlandstypen

landets ardenneravel. För skogsbygderna söker man emellertid få fram en

lättare och rörligare ardennertyp.

Ardennerhästen är eu utpräglad tyngre kallblodshäst, vilket tar sig uttryck

framförallt i stor kroppsmassa och tyngd. Den har ett mycket lugnt temperament

och ställer ringa krav på hästvana hos sina vårdare och körare. Livslängden,

slitstyrkan och härdigheten hos ardennerhästen kunna dock icke

mäta sig med samma egenskaper hos varmblodiga eller nordsvenska hästar.

Som draghäst för armébruk har den lättare ardennerhästen visat sig vara

fullt användbar.

Ur krigsmaktens synpunkt är det ett önskemål att ardenneraveln i den utsträckning,

som med hänsyn till näringslivets krav är möjligt, inriktas mot

den lättare, hårda och rörliga typen.

Utredningen har slutligen i detta sammanhang omnämnt, att korsningshästar

mellan ardennerhästar samt varmblodiga eller nordsvenska hästar numera

förekomme endast i ringa antal, huvudsakligen i områden, där nordsvenska

och ardenneravelsområden stötte samman. Dessa korsningshästar vore

i allmänhet hårda och hade goda rörelser samt vore ur mobiliseringssynpunkt

en god tillgång för krigsmakten.

Behov av och tillgång på för krigsbruk lämpliga hästar.

Ur betänkandet må återgivas följande av utredningen lämnade uppgifter

angående behovet av och tillgången på varmblodiga hästar.

Utvecklingen har, såsom tidigare framhållits, lett till en stark förskjutning

mot det tunga kallblodet, vilken utveckling varit till nackdel för krigsmakten.

Ur krigsberedskapssynpunkt är det mindre tillfredsställande, att näringslivets

och krigsmaktens intressen i många avseenden äro skilda.

Enligt av de sakkunniga inhämtade yttranden från chefen för armén och

från arméförvaltningen föreligga emellertid för närvarande icke några svårigheter

att anskaffa ett tillräckligt antal varmblodiga hästar för att arméns

fredsbehov av ridhästar skall bliva tillgodosett. Svårigheterna hänföra sig till

anskaffningen av hästar till krigsorganisationen. I arméns hästbestånd ingå

4 766 stamhästar och den årliga remonteringen beräknas till 489 remonter.

År 1945 voro endast omkring 700 privatägda varmblodiga ridhästar uttagna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr I t.

7

för mobiliseringsändamål. Dessa hästar återfinnas till största delt->. i I. militärområdet

(Skåne) och i IV. militärområdet (Stockholm). Möjlighet att tillgodose

krigsmaktens mobiliseringsbehov förefinnes således endast i ringa

utsträckning i fråga om varmblodiga ridhästar.

Utredningen har beträffande kallblodiga hästar vidare anfört.

Armén äger omkring 11 000 ackordshästar och 350 stamhästar för dragbruk.

Av dessa äro ungefär 200 varmblodiga och de övriga kallblodiga. Det

stora flertalet hästar i krigsorganisationen får alltså anskaffas genom uttagning

och rekvisition av kallblodiga hästar.

Chefen för armén har i sitt yttrande uttalat, att de nordsvenska hästarna

under beredskapstiden varit användbara såsom ridhästar under vinterförhållandena

i Norrland. Ett ianspråktagande av ridbara kallblodiga hästar

återverkar dock på anskaffningen av draghästar. 1 regel äro nämligen de

ridbara kallblodiga hästarna också de bästa draghästarna.

Vid bedömande av tillgången på ridbara hästar eller krigsdugliga hästar

överhuvud taget bör vidare hänsyn tagas icke blott till det omedelbara behovet

för arméns första uppsättning vid mobilisering utan också till det avsevärda

behov, som uppkommer under pågående krig för ersättning av avgångna

hästar. Enligt gängse beräkningsgrunder måste krigsmaktens hästbestånd

inom kortare tid än ett år helt förnyas genom tillförsel av hästar

från hemorten.

Det har från arméförvaltningen meddelats, att tillgången för uttagning av

kallblodiga hästar, lämpliga för krigsbruk, icke är god, i all synnerhet icke

med tanke på hästuttagningen under krig. Därvid har nämnts flera ogynnsamma

omständigheter. I södra Sverige har vid de verkställda uttagningarna

varit eif vanligt förhållande, att mindre och medeltunga hästar finnas på

de mindre gårdarna, medan herrgårdarna hålla sig med större hästar, som

ofta äro mindre lämpliga för krigsbruk. Kommunernas hästuttagningsnämnder,

som skola tillvarataga näringslivets intressen, framställa därför ofta

det kravet, att de enstaka hästarna på mindre gårdar skola undantagas från

uttagningen. I södra Sverige äro de mindre och lämpligaste hästarna för den

skull svåråtkomliga. Det har också framhållits, att inom vissa områden

praktiskt taget icke finnas några hästar av lämplig typ, särskilt icke kallblodiga

hästar, som äro ridbara. Inom olika militärområden kunna icke

heller hästuttagningsområden med lättare hästar alltid ställas till exempelvis

ett kavalleriregementes depås förfogande. Med hänsyn till transportförhållanden

och mobiliseringstider måste hästarna såsom draghästar tilldelas

närbelägna truppförbandsdepåer, som icke ha behov av ridbara hästar. Ett

exempel härpå äro de nordsvenska avelsområdena i Bohuslän och Dalsland,

tillhörande 111. militärområdet, vars kavalleriregemente är förlagt till Skövde.

Truppförbandens mobiliseringstider äro i hög grad beroende av transporterna

av uttagna hästar till mobiliseringsorterna. Ju jämnare uttagningen kan

läggas över landet, desto bättre för dessa transporters smidiga ordnande.

Sammanfattningsvis har från arméfcrvaIlningen framhållits, att tillgången

på lämpliga knMblodiga hastar i södra Sverige, framförallt ridbara sådana,

är i hög grad beroende av den nordsvenska häslavelns förekomst och omfattning

i olika landsdelar.

I landet födas varje år omkring 0 000 föl, som ha nordsvensk hingst till

fader. Reduceras denna siffra med 10 procents avgång under de tre första

levnadsåren, finnas i varje fyraårsklass 0 200 hästar. Med ledning av uppgifter

rörande avgång i olika åldrar, hämtade ur Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagels

stalislik, kan beräknas, alt årsklasserna 5—12 år, till

vilka uttagningen hänför sig, omfatta sammanlagt 45 000 hästar. På grund
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

val av uppgifter rörande antalet betäckningar i lantbruksstyrelsens »meddelanden

angående den med statsmedel understödda hästpremieringen m. m.

under år 1944» har en beräkning givit vid handen, att sistnämnda hästar

i approximativa tal fördela sig på olika militärområden sålunda: I. militärområdet

(Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Jönköpings

län) 2 250, II. (Gävleborgs, Jämtlands och Väslernorrlands län) 18 000, III.

(Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län) 6 900, IV.

(Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Uppsala och Västmanlands

län) 2 700, V. (Örebro, Kopparbergs och Värmlands län) 8 300, VI.

(Västerbottens och Norrbottens län) 6 600 och VII. (Gotlands län) 250 hästar.

Fördelningen har skett med ledning av hästarnas födelseort. Enär handel

med nordsvenska hästar mellan olika landsdelar förekommer i mindre

utsträckning än med ardennerhästar och varmblodiga hästar, kunna uppgifterna

i stort sett anses lämna en tillförlitlig bild av de nordsvenska hästarnas

förekomst i landet. Alla dessa hästar stå självfallet icke till förfogande

för uttagning. Erfarenheten har visat, att man får räkna med högst en fjärdedel.

Räknas med denna siffra i södra Sverige skulle för uttagningen därstädes

finnas följande antal nordsvenska hästar inom respektive militärområden:

I. 490, III. 1 500, IV. 590 och V. 1 790. Dessa tal visa god överensstämmelse

med anteckningar om rastillhörighet i arméförvaltningens hästuttagningsregister.

Vid jämförelse med siffror för krigsmaktens mobiliseringsbehov

av ridbara kallblodiga hästar och än mer om hänsyn tages till

hela behovet är uppenbart, att läget icke är gynnsamt. Den övervägande

delen av draghästar utgöres för närvarande av särskilt utvalda ardennerhästar.

Beträffande hästtillgången i Norrland (II. och VI. militärområdena) finnas

inga svårigheter att med lätta kallblodiga hästar (nordsvenska) fylla krigsmaktens

första mobiliseringsbehov av ridhästar. Tillgången på för krigsbruk

lämpliga hästar — jämväl draghästar — är emellertid liten. Erfarenheter

från hästuttagningen ha givit vid handen att, när krigsmaktens mobiliseringsbehov

är fyllt, praktiskt taget inga lämpliga hästar stå till förfogande

för hästersättningen under krig. Detta förhållande beror på den jämfört med

södra Sverige ringa totala hästtillgången i landsdelen. Norrland är landets

största underskottsområde i fråga om hästar. Av brukshästarna äro mera

än 50 procent ardennerhästar, till största delen införda från södra Sverige

och ofta olämpliga för krigsbruk. Som en erfarenhet från besiktningarna för

hästuttagningen har också meddelats, att liovvården är försummad, särskilt

i Norrlands inland, och alt denna omständighet bidragit till att hästarna

därstädes i stor utsträckning icke kunna tagas i anspråk.

Statens hingstdepåer och stuteri.

För innevarande budgetår ha de för dessa statliga inrättningar — Flyinge

hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå —- avsedda medlen å

riksstaten upptagits å två särskilda förslagsanslag, det ena för avlöningar och

och det andra för omkostnader. För byggnadsarbeten vid depåerna och stuteriet

har för samma budgetår upptagits ett särskilt reservationsanslag.

Avlöningar. För detta ändamål är i riksstaten för budgetåret 1946/47

uppfört ett förslagsanslag å 342 300 kronor. Kungl. Maj:t har för statens

hingstdepåer och stuteri fastställt dels den 26 maj 1939 personalförteckning

(statsliggaren s. 762), dels ock den 10 maj 1946 följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Avlönlngsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ......kronor 44 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t .......................................... » 4 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.......... » 171 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän ...................................... » 1 600

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 32 700

6. Kristillägg, förslagsvis .............................. » 34 900

7. Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis .................. » 49 500

8. Barntillägg, förslagsvis ......................... »_4 000

Summa kronor 342 300.

I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att avlöningsanslaget

för nästa budgetår måtte höjas med 8 300 kronor till 350 600

kronor.

Beträffande styrelsens anslagsberäkning må anföras följande.

Av det beräknade medelsbehovet, 350 600 kronor, avse 42 900 kronor avlöningar

till ordinarie tjänstemän, 4 640 kronor arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, 180 000 kronor avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal, 1 600 kronor särskilda förmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, 33 300 kronor rörligt tillägg, 35 500 kronor kristillägg,

49 660 kronor provisoriskt lönetillägg och 3 000 kronor barntillägg.

Minskningen av ordinarieposten med 1 300 kronor sammanhänger

med beräknade löneklassförändringar.

Arvodesposten har uppräknats med 240 kronor för provisoriskt avlönings

tillägg till hushållerskan vid Flyinge hingstdepå och stuteri.

Av ökningen under icke-ordinarieposten avse 1 300 krcnor förhöjda

ersättningar till de vid depåerna anställda hovslagama till följd av

omreglerade taxor, 450 kronor skrivhjälp och vikarier åt bokhållarna vid

depåerna, 2 000 kronor tillfällig arbetskraft, 75 kronor ersättning för mistad

förmån av fri sjukvård åt hushållerskan och hovslagaren vid Flyinge hingstdepå

och stuteri samt hovslagaren vid Strömsholms hingstdepå under förutsättning

att dessa befattningshavare innehade sina befattningar den 1 juli

1941, samt 5 250 kronor beräknade löneklassförändringar.

Posterna rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg

ha uppräknats med respektive 600, 600 och 160 kronor.

Slutligen har posten barntillägg med hänsyn till medelsåtgången för

ändamålet nedsatts med 1 000 kronor.

Omkostnader. För innevarande budgetår är för detta ändamål uppfört

ett förslagsanslag å 153 600 kronor. Kungl. Maj:t har den 10 maj

1946 fastställt omkostnadsstat för statens hingstdepåer och stuteri (statsliggaren

s. 763).

I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att ifrågavarande

anslag för nästa budgetår måtte uppföras med 163 500 ki*onor.

Styrelsens beräkning av medelsbehovet framgår närmare av följande uppställning,

i vilken uppställning till jämförelse medtagits beloppen i gällande

omkostnadsstat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Gällande

Lantbruks-

omkostnads-

styrelsens

stat

förslag

kronor

kronor

Utgifter.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis..............................

2 000

2 000

2. Reseersättningar, förslagsvis..............................

15 000

20 500

3. Expenser:

a) Lyse och vatten, förslagsvis..........................

6 100

7 000

b) Övriga expenser, högst..............................

5 000

5000

4. Övriga utgifter:

a) Beklädnad, förslagsvis ..............................

8 000

8 000

b) Bränsle, förslagsvis..................................

5 000

5 000

c) Furage, förslagsvis..................................

120 000

120 OoO

d) Lantbeskällares underhåll, förslagsvis................

64 000

68 000

e) Byggnaders underhåll, förslagsvis....................

16 000

23 000

f) Inventariers underhåll, förslagsvis....................

9 000

10 500

g) Jordbruket, förslagsvis..............................

9 000

1050C

h) Hästskötarskola....................................

2 500

2 500

i) Häst- och fölinköp.................................

40 000

40 000

j) Hästsjukvård, förslagsvis............................

1500

1500

k) Utskylder och utgifter i övrigt, förslagsvis...........

19 500

21500

Summa utgifter

322600

345 000

I nkomster.

1. Hyres- och arrendemedel samt såld grässkörd m. m.......

36 000

44 000

2. Sålda hästar............................................

37 000

36 000

3. Språngavgifter..........................................

88 000

96 000

4. Inkomster i övrigt......................................

8 000

5 500

Summa inkomster

169000

181500

Sammandrag.

Utgifter....................................................

322 600

345 000

Inkomster.................................................

169 000

181 500

Nettoutgift

153 (MO

163 500

Beträffande posten häst- och fölinköp må anmärkas, att för innevarande

budgetår av medel, som avsatts till stuteriväsendets fond, ett belopp om

200 000 kronor ställts till Kungl. Maj ds förfogande för inköp av fullblodshingstar

till statens hingstdepåer och stuteri (1946/47: IX. E. 5) samt att lantbruksstyrelsen

i skrivelsen den 31 augusti 1946 hemställt ej mindre att för

sistangivna ändamål måtte av sådana medel för budgetåret 1947/48 anvisas

ett till 50 000 kronor nedsatt belopp än även att dispositionsrätten till vad som

vid utgången av budgetåret 1946/47 kunde återstå odisponerat av det belopp

å 30 000 kronor, som för budgetåret 1942/43 ställts till Kungl. Maj ds förfogande

för inköp av stambeskällare för Flyinge hingstdepå och stuteri, måtte

utsträckas att omfatta jämväl budgetåret 1947/48.

Utredningen har beträffande nämnda post framlagt förslag avseende dels

ökat inköp av varmblodiga hingstföl för en kostnad av omkring 35 000 kronor

dels ock inköp av nordsvenska hingstar för en kostnad av 36 000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

11

Av vad lantbruksstyrelsen anfört i sin skrivelse angående de i uppställningen

upptagna posterna må till en början återgivas följande.

Medelsåtgången för reseersättningar, vilken post i gällande omkostnadsstat

är upptagen till 15 000 kronor, har under vart och ett av de senaste

fyra budgetåren överstigit 16 000 kronor. Sistförflutna budgetåret överskreds

anslagsposten med drygt 2 400 kronor. En ökning av anslagspostens belopp

med förslagsvis 1 000 kronor synes vara erforderlig. I skrivelse den 14

augusti 1946 har styrelsen föreslagit en höjning av stallbetjänternas tjänstgöringstraktamenten

under vistelse å beskällanstation från 3 kronor 50 öre

för dygn till 5 kronor för dygn samt av samma befattningshavares traktamentsersättning

under tjänsteresor från 11 kronor till 13 kronor. Därest

denna framställning bifalles, erfordras en ytterligare ökning av anslagspostens

belopp med omkring (2 300 + 2 200 =) 4 500 kronor. De sammanlagda utgifterna

under anslagsposten kunna alltså beräknas till (15 000 T- 1 000 i

4 500 =) 20 500 kronor.

Under sistförflutna budgetår utgjorde medelsåtgången för lvse och

vatten 8 600 kronor. En höjning av anslagspostens belopp med 900 kronor

torde därför få anses motiverad.

De verkliga utgifterna för lantbeskällares underhåll uppgick

under vartdera av budgetåren 1944/45 och 1945/46 till omkring 68 600 kronor.

Medelsbehovet för budgetåret 1947/48 har av depåcheferna uppskattats

till sammanlagt 73 000 kronor. Eu höjning av utgiftspostens belopp synes

erforderlig men denna höjning torde böra begränsas till 4 000 kronor.

Depåernas medelsbehov för byggnaders underhall har sedan ar

1939 väsentligt överstigit utgiftspostens belopp. Under sistförflutna budgetåret

uppgick sålunda medelsåtgången till mer än 34 000 kronor, i huvudsak

beroende på de med omkring 50 procent ökade arbets- och materielkostnadema.

Det vidlyftiga byggnadsbeståndet blir också i mån av tilltagande ålder

mer underhållskrävande. Under erinran om att styrelsen i sin skrivelse hemställt

om ett anslag å 151 000 kronor till byggnads- och reparationsarbeten vid

depåerna och stuteriet föreslår styrelsen, att förevarande post höjes med

7 000 kronor.

Åven beträffande posten inventariers underhåll aberopas stegrade

materialkostnader isom skäl för den föreslagna höjningen å 1 500

kronor. .

Hägnaderna vid Flyinge liingstdepas och stuteris betesmarker befinna sig

i delvis bristfälligt skick. Med hänsyn härtill synes posten jordbruket

böra höjas med likaledes 1 500 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i sin nu delvis återgivna skrivelse av den 31 augusti

1946 icke ifrågasatt någon förändring angående posten häst- och fölinköp.

Beträffande sin framställning om anslag för inköp av fullblodshingstar

till statens hingstdepåer och stuteri samt om utsträckt dispositionsrätt

till ett anslag för inköp av stambeskällare till Flyinge hingstdepå och

stuteri har styrelsen emellertid framhållit följande.

Tillgången å för remontproduktion lämpade fullblodshingstar är för närvarande

icke tillfyllest. Inköp inom landet böra därför ske av sådana hingstar,

vilka med hänsyn till uppnådda resultat å kapplöpningsbanorna kunna

förväntas få värdefullt inflytande å remontaveln. Styrelsen räknar för detta

ändamål med ett medelsbehov av 50 000 kronor.

På grund av kriget och därav föranledda förhållanden har avsett inköp

av stambeskällare icke kunnat äga rum. Tillfälle till köp torde emellertid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

komma att yppa sig. Förfoganderätten till ifrågavarande belopp å 30 000

kronor bör därför hållas öppen jämväl under budgetåret 1947/48.

Utredningen har beträffande sitt förslag om ökat inköp av varmblodiga

föl till en början anmärkt, att staten årligen för rekrytering av hingstbeståndet

inköpte 15 till 20 hingstföl för ett genomsnittligt pris av 1 200 kronor

för föl, varjämte lämnades förbindelse om ett tilläggspris av 1 200 kronor

att utbetalas om fölet vid fyra års ålder kunde insättas som beskällare vid

någon av statens hingstdepåer.

Utredningen har härefter i betänkandet anfört följande.

Inför utsikten att få sälja sina djur till hingstdepåerna vinnlägga sig uppfödarna

om att ernå högsta möjliga kvalitet på avelsprodukterna. De statliga

uppköpen böra därför utvidgas. Ett trettiotal föl bör inköpas varje år.

Den årliga kostnadsökningen för inköp av ytterligare liingstföl kommer att

uppgå till belopp mellan 12 000 och 18 000 kronor.

Underhållet för det ökade antalet hingstföl torde icke behöva medföra

några väsentliga merkostnader. Depåernas omkostnader komma dessutom

att nedgå på grund av den successiva minskning av antalet oldenburgska

hingstar, som kan beräknas komma att äga rum i anledning av att några

möjligheter icke längre föreligga att importera avelsdjur från Tyskland.

Tilläggsprisema böra höjas till 2 500 kronor. Dessa priser böra beräknas

för i medeltal åtta hingstar årligen samt föranleda sålunda en årskostnad

av omkring 20 000 kronor.

Lantbruksstyretsen har i sitt utlåtande under framhållande av att tillgången

på kvalificerade föl icke vore tillräcklig, ansett sig icke kunna tillstyrka

förslaget om inköp av flera föl. Styrelsen har tillika anmärkt att, därest så

skulle ske, erfordrades nya stallutrymmen och ytterligare personal vid Flyinge

stuteri.

I fråga om det av utredningen framlagda förslaget om inköp av nord

svenska hingstar må till en början erinras, att staten inköpt nio nordsvenska

hingstar, som under betäckningssäsongen utstationeras från statsdepåerna.

Utredningen har om förevarande förslag i betänkandet anfört.

I större delen av Svealand och Götaland, där den nordsvenska hästaveln

förekommer blott med enstaka hingstar, erfordras andra åtgärder för främjande

av denna avel än inom de områden, i första hand Norrland, där

aveln har större omfattning och bildar sammanhängande avelsområden. Med

hänsyn till att större delen av Svea- och Götaland är skogbevuxen och har

övervägande små brukningsdelar, är det anmärkningsvärt att landets hästavel

i så hög grad, som är fallet, domineras av hästar av slättlandstyp. När det

visat sig, alt nordsvensk hästavel med fördel kan bedrivas inom Göteborgs

och Bohus län, Älvsborgs län och Kalmar län, förefaller det egendomligt

om så icke skulle vara förhållandet på exempelvis det småländska höglandet

och dess utlöpare i angränsande landskap eller i de stora skogsområdena

i Svealand. En undersökning av utvecklingen under de sista femton

åren visar att den nordsvenska aveln i södra Sverige ökat i sådana bygder,

där den sedan gammalt bildat sammanhängande avelsområden, men trängts

tillbaka eller till och med försvunnit i bygder, där den år 1930 förekom mera

sporadiskt med enstaka hingstar. Detta torde i huvudsak bero på ett alltför

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

13

svagt avelsmaterial, som lett till produktion av nordsvenska hästar av lägre

kvalitet med låga marknadspriser. Det torde vara angeläget med en ökad

produktion av goda nordsvenska hästar i södra Sverige.

Främjandet av den nordsvenska hästaveln i södra Sverige bör i första

hand ske genom ökad statlig hingsthållning. Antalet dylika statshingstar bör

därför ökas successivt genom inköp i mån av tillgång å goda hingstar. Tills

vidare torde staten årligen böra inköpa tre nordsvenska hingstar för ett beräknat

medelpris av 12 000 kronor intill dess statens nordsvenska hingsthållning

omfattar 30 hingstar.

Lcintbruksstyrelsen har beträffande de föreslagna inköpen i sitt utlåtande

över betänkandet anfört.

De båda kallblodiga rasernas nuvarande utbredningsområden ha utformats

på grund av erfarenheter, som gjorts beträffande deras användbarhet

under förhandenvarande betingelser. Att den mindre ardennerhästen blivit

rotfast även i många bygder i södra och mellersta Sverige, där det kunde

tyckas, att den nordsvenska hästen vore att föredraga, beror helt säkert på

att den befunnits svara mot de anspråk, som befolkningen i dessa trakter

ställer på en god arbetshäst. Icke minst ardennerhästens lätthanterlighet och

goda lynne, varigenom kräves ett minimum av körkonst för att utnyttja

denna häst, torde hava bidragit till den popularitet densamma åtnjuter. I

andra landsdelar, där man högre värdesätter vissa egenskaper, som äro särskilt

utmärkande för den nordsvenska hästen, har denna på liknande sätt

fått sina egentliga avelsområden.

Styrelsen har velat erinra om dessa förhållanden för att giva en antydan

om de svårigheter, som föreligga, om man önskar utbreda den ena rasen på

den andras bekostnad. Genom propaganda kunna vissa resultat i dylikt syfte

möjligen ernås, men sannolikt bleve framgångarna härutinnan mestadels av

tillfällig natur. För varaktiga landvinningar kräves att uppfödarnas intresse

för ett rasbyte växer fram av egen drift. En viss försiktighet är därför att

tillråda, när det gäller åtgärder för utbredning av den nordsvenska hästen

till nya områden, för så vitt resultatet skall förväntas bliva tillfredsställande

och svara mot därmed förenade kostnader. Denna inställning betyder ingalunda,

att styrelsen på något sätt vill motsätta sig åtgärder till främjande av

den nordsvenska hästaveln i de södra delarna av landet, men styrelsen anser

det vara av ännu större betydelse att ifrågavarande avel gives allt det

stöd som är möjligt i syfte att utöka densamma inom de områden, där rasen

av gammalt har sin utbredning.

Utstationeringen av statens nordsvenska hingstar bär vållat stora svårigheter.

Antalet ston, som tillförts dessa hingstar, har i flera fall varit alltför

ringa. Styrelsen kan därför icke tillstyrka, att antalet statliga nordsvenska

hingstar för närvarande utökas. Möjlighet bör dock hållas öppen att ånyo

göra inköp av sådana hingstar, om och när förhållanden så påkalla.

I styrelsens förut berörda skrivelse av den 31 augusti 1946 angående posterna

i uppställningen har vidare anmärkts, att uppräkningen av posten u tskylder

och utgifter i övrigt med 2 000 kronor föranletts av väsentligt

höjda taxeringsvärden å byggnaderna vid Strömsholms depå samt

alt posterna under inkomster beräknats med ledning av de verkliga inkomsterna

under sistförflutna budgetåret.

II It IIII n <i <4 s (l r b c t c n. För detta ändamål är för innevarande budgetår

anvisat ett reservationsanslag av 58 000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr lå.

I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruk sstyrelsen hemställt alt till

byggnads- och underhållsarbeten vid statens hingstdepåer och stuteri måtte

för budgetåret 1947/48 anvisas ett reservationsanslag av 151 000 kronor. Styrelsen

har tillika i skrivelsen den 11 september 1946 anhållit, att till täckande

av beräknad merkostnad för vissa redan i gång varande byggnadsarbeten

vid Strömsholms hingstdepå måtte å tilläggsstat för budgetåret 1946/

47 anvisas belopp om tillhopa 10 000 kronor.

Lantbruksstyrelsens framställning av den 31 augusti 1946 avser följande

byggnadsarbeten.

1. Reparation av magasinsbyggnaden vid Flyinge hingstdepå

och stuteri:

Inläggning av nytt cementgolv, nya

bjälklag av betong m. m...........kronor 43 000

Omtäckning av yttertak.............. » 24 500

Oförutsedda utgifter ................ » 12 500 kronor

2. Omändring och modernisering av ett bostadshus för stall
betjäning

vid Flyinge hingstdepå och stuteri:

Byggnads- och målningsarbeten ...... kronor 23 900

Putsning av ytterväggar ............ » 1 000

Värme- och vattenledningar samt sanitära

och elektriska ledningar ...... » 11 500

Arkitekt- och kontrollantarvode samt

oförutsedda utgifter .............. »_3 600 »

3. Anordnande av toalettrum i 21 personalbostäder vid

Strömsholms hingstdepå .......................... »

4. Reparation av dörrar och fönster i veterinärbostaden vid

Strömsholms hingstdepå ............................»

Summa kronor 151 000.

I sistnämnda framställning har styrelsen vidare anfört i huvudsak följande.

I skrivelse den 31 augusti 1945 angående anslagsäskandena till 1945 års

riksdag hemställde styrelsen, bland annat, om ett anslag å 74 000 kronor för

reparation av magasinsbyggnaden vid Flyinge hingstdepå och stuteri, vilken

framställning dock icke kunde föranleda någon åtgärd. Reparation av byggnaden

kan emellertid nu icke längre uppskjutas. Byggnaden befinner sig i

så bristfälligt skick, att risk förefinnes för att den även vid jämförelsevis

ringa belastning skall störta samman. I omförmälda summa om 74 000 ingick

för oförutsedda utgifter ett belopp av 6 500 kronor. På grund av inträffad

stegring av priserna å byggnadsmaterial torde för dessa utgifter böra

beräknas ytterligare 6 000 kronor eller sålunda 12 500 kronor.

Två bostadshus för stallbetjäningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri,

vardera inrymmande fyra bostadslägenheter om två rum och kök, kunna

icke anses uppfylla de krav, som numera ställas på tjänstebostäder. Enligt

uppgjort förslag skola byggnaderna omändras så att vardera inrymmer tre

lägenheter om tre rum och kök. Dessa lägenheter komma att motsvara för

lantarbetare vedertagen standard. Därest emellertid medel anvisas för iståndsättande

av magasinsbyggnaden, synes det vara mindre lämpligt att samtidigt

igångsätta ändringsarbeten beträffande båda betjäningsbyggnaderna. Medel

för nästa budgetår torde därför böra anvisas för modernisering och ändring

av endast ett av dessa två bostadshus. För detta ändamål erfordras 40 000

kronor.

80 000

40 000

26 000

5 000

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

15

Samtliga personalbostäder vid Strömsholms hingstdepå sakna toalettanordningar

inomhus. Enligt uppgjort förslag beräknas kostnaden för anordnande

av toalettrum med därtill hörande inredning i 21 av depåns lägenheter

till 24 900 kronor. För oförutsedda utgifter bör därjämte med hänsyn

till inträffad stegring av priser å sanitetsgods beräknas 1 100 kronor.

Veterinärbostaden vid Strömsholms depå är mycket gammal. Det har därför

visat sig vara svårt att åstadkomma nöjaktig uppvärmning av byggnaden.

Fönster och ytterdörrar äro mycket otäta och jämväl i övrigt bristfälliga.

Byggnadsstyrelsen har i remissutlåtande den 1 oktober 1946 förklarat sig

icke ha något att erinra mot den beräknade sammanlagda kostnaden för angivna

arbeten.

I sin skrivelse den 11 september 1946 har lantbruksstyrelsen anfört följande.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 maj 1945 bemyndigades styrelsen att

låta verkställa reparation av södra hingststallet vid Strömsholms hingstdepå

för en kostnad av högst 18 000 kronor samt att till täckande av uppkomna

merkostnader för vissa av beslut om markreglering påkallade byggnadsarbeten

vid hingstdepån utgiva högst 8 300 kronor.

Chefen för depån har i skrivelse till styrelsen den 16 juli 1946 anmält, att

anvisade belopp på grund av prisstegringar icke vore tillräckliga samt att

ytterligare ett belopp av 9 830 kronor erfordrades, därav 1 800 kronor för

reparation av södra hingststallet och 8 030 kronor för de av markregleringen

påkallade byggnadsarbetena.

Mot beräkningen av ifrågavarande merkostnad om tillhopa 9 830 kronor

har lantbruksstyrelsen icke annan erinran än att beloppet lämpligen synes

böra avrundas till 10 000 kronor.

Hästavelns befrämjande.

För hästavelns befrämjande har för innevarande budgetår anvisats samt

för nästkommande budgetår av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 31 augusti

1946 föreslagits belopp, vilkas storlek och fördelning framgå av följande

uppställning.

Anvisat Föreslaget

belopp belopp Ökning Minsknit

1946/47 1947/48

Hästpremieringen ......... kronor 344 300 336 300 — 8 000

Understöd åt hästavelsföreningar

och för stamboks
föring.

................. » 100 000 100 000 —

Demonstration i hovvård

och hovbeslag.......... » 6 000 8 000 2 000 —

Summa kronor 450 300 444 300 2 000 8 000.

Till upplysning om de av utredningen ytterligare framlagda förslagen om

bidrag för främjande av varmblodig ridhästavel och nordsvensk hästavel må

hänvisas till följande sammanställning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Varmblodig

Nordsvensk

ridhästavel

hästavel ,

Uppfödningspremier ...........

40 000

222 200

Premier för inridning .........

100 000

—

100 000

Särskilda bidrag för främjande

av

nordsvensk hästavel

engångsanslag .............

75 000

75 000

årligt anslag................

202 750

202 750

Understöd åt hästavelsföreningar.

165 000

10 000

175 000

Summa kronor 447 200

327 750

774 950

varav engångsanslag .......

75 000

75 000

och årligt anslag...........

252 750

699 950

Utredningen har tillika — efter det utredningen framhållit önskvärdheten

av att en riksförening för ridningens främjande (Ridfrämjandet) bildades —

föreslagit att ej mindre till denna förening och till vissa av dess lokalavdelningar

än även till uppförande av ridhus och till ridhusdrift måtte utanordnas

bidrag med ett under de första fem åren stigande belopp eller

under första året ................................ kronor 301 500

under femte året................................ » 496 500

och efter femte året................................. » 300 000

varjämte enligt utredningen ur stuteriväsendets fond för

utlämnande av lån för uppförande av ridhus skulle disponeras

ett belopp av.............................. » 2 500 000.

Utredningen har ytterligare hemställt, att till åtgärder för förbättrad hovvård

måtte beviljas ett årligt belopp av 70 000 kronor.

I anslutning till utredningens förslag bör nämnas att för innevarande budgetår

av medel, som tillförts stuteriväsendets fond, anvisats (1946/47: IX. E. 5)

och för nästkommande budgetår av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 31

augusti 1946 föreslagits skola utgå belopp, vilkas storlek och fördelning framgå

av följande uppställning.

Premier för framstående varmblodiga

hästar ..........................

Bidrag till tävlings- och avelspriser

i av Svenska ridsportens centralförbund

anordnade eller godkända

tävlingar........................

Bidrag till avelspriser i tävlingar anordnade

eller godkända

av Jockeyklubben................

» Svenska travsportens centralförbund

......................

Understöd åt ambulerande hovslagar
verksamhet

....................

Understödjande åtgärder i allmänhet

å hästavelns område ............

Anvisat

belopp

It) 46/47

Föreslaget

belopp

1947/48

Ökning

kronor

20 000

20 000

—

20 000

30 000

10 000

»

30 000

30 000

—

»

40 000

40 000

—

»

—

15 000

15 000

»

50 000

50 000

—

185 000 25 000

Summa kronor 160 000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

17

1. Hästpremieringen.

Beträffande föreskrifter rörande användningen av de för detta ändamål

för innevarande budgetår avsedda medlen hänvisas till statsliggaren s. 765.

Om lantbruksstyrelsens beräkning av medelsbehovet för nästkommande

budgetår må nämnas följande.

Genom beslut den 19 juli 1946 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att av det för

detta ändamål för innevarande budgetår avsedda beloppet, 344 300 kronor,

finge disponeras 335 700 kronor, därav 7 500 kronor till årsarvoden åt premieringsnämndsordförandena,

41 800 kronor till, bland annat, särskilda dagarvoden

åt samma ordförande eller deras suppleanter samt 286 400 kronor

till bidrag till penningpris, skådepenningar m. m., under det att återstående

ej disponerat belopp om 8 600 kronor avsåges skola tagas i anspråk för täckande

av möjligen uppkommande behov av ytterligare medel till prisbelöningar

för premierade hästar.

Till årsarvoden åt premieringsnämndsordförandena samt särskilda dagarvoden

m. m. torde för budgetåret 1947/48 böra beräknas samma belopp

som för innevarande budgetår eller sålunda 7 500 respektive 41 800 kronor.

Storleken av det belopp, som bör anvisas som bidrag till penningpris, skådepenningar

in. m. vid 1947 års hästpremieringar, synes böra beräknas med

ledning av den medelsåtgång, som skulle ha ifrågakommit under år 1945, om

för alla då premierade hästar utdelats belöningar i enlighet med gällande bestämmelser.

Under angivna förutsättning skulle medelsbehovet under år 1945

ha uppgått till 371 321 kronor.

Enligt kungörelsen den 27 april 1945 (nr 149) ha emellertid penningprisen

för 4-åriga eller äldre fölston, såvitt avsåge sådana varmblodiga eller nordsvenska

ston, höjts. Den härav föranledda, till 90 000 kronor beräknade merkostnaden,

vilken kostnad för innevarande budgetår ingår i förenämnda anslagspost

om 286 400 kronor, skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj

1946 helt bestridas av statsmedel.

Styrelsen hade även i sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 föreslagit,

att berörda merkostnad borde åvila statsverket. Som skäl härför framhölls,

att ifrågavarande höjning av penningprisen, vilken huvudsakligen tillkommit

i syfte att stimulera de riktlinjer inom hästaveln, som vore av direkt

betydelse för rikets försvar, torde vara att anse som ett provisorium. Hushållningssällskapens

ekonomi vore dessutom ofta hårt ansträngd, under det att

statsverkets inkomst av totalisatormedlen visade en fortgående stegring.

Av nu återgivna skäl bör ifrågavarande merkostnad i sin helhet bäras av

statsverket även för budgetåret 1947/48. Kostnaden kan beräknas komma att

uppgå till samma belopp som för innevarande budgetår eller sålunda 90 000

kronor.

Med beaktande av proportionen 7 till 3 mellan statsverkets och hushållningssällskapens

tillskott till kostnaderna för penningpris m. m. bör statsver
kets

bidrag utgöra I---------- 1() ------------1 + 90 000=) 286 924 kronor /0

öre eller i runt tal 287 000 kronor.

Till hästpremieringen synes sålunda för budgetåret 1947/48 böra beräknas

ett belopp av (7 500 41 800 ~h 287 000 =) 336 300 kronor.

Hushållningssällskapens ombud ha i sin skrivelse den 1 oktober 1946 hem

ställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd i syfte att reglementet den 13

januari 1928 (nr 10) för den med statsmedel understödda hästpremieringen

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 11. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 14-

ändrades så att för unghingst vid ett, två eller tre års ålder samt för ungsto

vid ett eller två års ålder, som funnits förtjänt att premieras, skulle utdelas

skådepenning av silver. Vid skrivelsen fanns fogad en av Stockholms läns och

stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ämnet väckt motion vid

ombudens möte.

Ur skrivelsen jämte den därvid fogade motionen må återgivas följande.

Genom kungörelsen den 30 april 1942 (nr 219) har sådan förändring vidtagits

i reglementet att för ifrågavarande unghingstar och ungston skall utdelas

skådepenning av vitmetall.

Denna bestämmelse, som föranletts av under krigsåren rådande förhållanden,

har bland hästägare väckt avsevärt missnöje. Att som premie för unghästar,

som kanske transporterats miltals till premieringsplatserna, få mottaga

medaljer av så ringa värde, torde icke vara ägnat att stimulera hästägare

att uppvisa sina unghästar till premiering.

För ledningen av hästaveln är det emellertid av största vikt, att de årliga

hästpremieringarna lämna bästa möjliga tillfälle till bedömning av avelsarbetets

ståndpunkt inom skilda områden. Utdelandet av olika slags belöningar

vid dessa tillfällen måste också anses som ett uttryck för statsmakternas

önskan att stimulera hästuppfödarna till deltagande i premieringarna

och att giva dem en uppmuntran i avelsarbetet. Värdet av eu dylik uppmuntran

synes visserligen icke böra bedömas uteslutande med ledning av det penningvärde,

den erhållna belöningen representerar, utan härvid torde även

andra immateriella faktorer böra tillmätas betydelse.

Då de omständigheter, som på sin tid föranledde införandet av skådepenning

av vitmetall, numera icke äga samma aktualitet, bör ett återinförande

av skådepenning utav silver såsom belöning för vissa slag av unghästar vid

premieringen av hästar äga rum.

I sitt över framställningen avgivna utlåtande har lantbruksstyrclsen anfört.

En skådepenning av silver, som tidigare kunnat inköpas för 3 kronor 50

öre, betingar för närvarande ett pris av 5 kronor 40 öre, under det att de

av styrelsen senast beställda skådepenningarna av vitmetall kunnat inköpas

för endast en krona 15 öre per styck. Den nu föreslagna åtgärden skulle komma

att beröra omkring 5 500 hästar och ett bifall till framställningen skulle

alltså föranleda en årlig merkostnad av omkring 23 000 kronor. Styrelsen

har i lager ett betydande antal skådepenningar av vitmetall, i värde motsvarande

omkring 8 000 kronor.

Enligt styrelsens mening bör med åtgärder i framställningens syfte anstå

i avvaktan på den närmare utredning och det förslag i ämnet, som styrelsen

har för avsikt att framlägga i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49.

2. Uppfödningspremier.

Av det för innevarande budgetår av medel, som tillförts stuteriväsendets

fond, anvisade beloppet om 20 000 kronor till premier för framstående varmblodiga

hästar skall hälften fördelas mellan uppfödare av sådana 10-åriga

eller äldre i enskild ägo födda hingstar, vilka visat sig vara goda förärvare,

samt återstående 10 000 kronor utdelas i tjugu lika stora premier för sådana

levande avelsston i enskild ägo, som sammanlagt lämnat det största antalet

remonter och för remonteringen lämpliga avelsdjur.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

19

Lantbruksstyrelsen bär, såsom framgår av det förut sagda, hemställt om

enahanda belopp för angivna ändamål även för nästkommande budgetår.

Av de belopp om sammanlagt 222 200 kronor, som utredningen föreslagit

skola utgå såsom premier till uppfödare, har beräknats 30 000 kronor till

premier för angivna avelsston, 152 200 kronor till premier för remonter,

varmblodiga ackordshästar och av remonteringsnänmd uttagna avelsston

samt 40 000 kronor till premier för nordsvenska ackordshästar.

Utredningen har härom anfört.

Antalet premier för framstående varmblodiga avelsston bör utökas från

20 till 60. För detta ändamål erfordras sålunda elt med 20 000 kronor förhöjt

anslag eller 30 000 kronor. Premierna böra utdelas av lantbruksstyrelsen

efter förslag av remonteringsnämnden.

I så gott som samtliga av de till utredningen avgivna yttrandena har framhållits,

att en höjning av remontpriset utgjorde det effektivaste sättet att

öka tillgången på ridhästar, lämpade för krigsbruk. Utredningen anser sig

böra utgå från att priset på en remont bör överstiga priset på en kallblodig

fullgod brukshäst med omkring 300 kronor. Härjämte bör emellertid för

varje inköpt remont till uppfödaren eller sålunda till den i vars ägo remonten

blivit född, av totalisatormedel utbetalas en särskild premie av 200 kronor.

Enahanda premie bör även utgå för inköpt varmblodig ackordshäst

och för av remonteringsnämnd uttaget avelssto. Den årliga kostnaden för dessa

uppfödningspremier torde kunna beräknas till respektive 107 200, 15 000 och

30 000 kronor eller sålunda sammanlagt till 152 200 kronor.

För inköpt nordsvensk ackordshäst bör, likaledes av totalisatormedel, utbetalas

en premie av 100 kronor till den person, hos vilken hästen är född,

under förutsättning att det nöjaktigt styrkes, alt hästen vore fallen efter

premierad nordsvensk hingst. Omkring 400 sådana hästar kunna beräknas

årligen bliva inköpta. Skulle antalet bliva större, böra premierna fördelas

med hänsyn till kvalitet och renrasighet enligt härstamningsbeviset. För dessa

premier erfordras sålunda ett anslag å 40 000 kronor.

Lcintbruksstyrelsen har i sitt över utredningens betänkande avgivna utlåtande

avstyrkt utredningens förslag i vad avsåge ökning av antalet premier

för framstående varmblodiga avelsston, därvid styrelsen framhållit att en

sådan ökning måste föranleda en vidlyftig registerföring och även en omfattande

korrespondens för ordförandena i premieringsnämnderna.

3. Premier för inridning.

Utredningen har beträffande sitt förslag i detta hänseende anfört.

Ur försvarssynpunkt är det av stor betydelse, att de hästar, som vid mobilisering

tagas i anspråk för ridbruk, äro inridna. Till varje ägare av en 4—16

år gammal, varmblodig häst, som är nöjaktigt inriden och som kan uttagas

av krigsmakten, bör därför utbetalas eu årlig premie av 250 kronor. Genom

sådana premier ökas i viss mån möjligheterna för enskilda personer att hålla

ridhäst. Antalet hästar, för vilka premier skola utgå, kan beräknas komma

att utgöra omkring 400, varför den årliga kostnaden för dessa premier torde

uppgå till 100 000 kronor.

I avgivet yttrande har armé förvaltningen funnit det vara tveksamt, huruvida

de med dessa premier förenade kostnaderna komine att motsvaras av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 14.

den därmed avsedda nyttan, d. v. s. öka möjligheterna för enskilda personer

att hålla ridhäst. Kostnaderna för hållande av ridhäst vore så stoi-a, att det

föreslagna årliga bidraget icke torde kunna spela någon avgörande roll i

ifrågavarande avseende.

4. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel.

Jag torde här få erinra att genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 december

1946 beträffande fördelningen av det för understöd åt hästavelsföreningar

och för stamboksföring avsedda beloppet 100 000 kronor tillika med ett belopp

av 32 000 kronor av avkastningen från statens hästavelsfond under räkenskapsåret

1945/46 ställts till lantbruksstyrelsens disposition 2 000 kronor

att av styrelsen efter förslag av premieringsnämndernas ordförande utdelas

för framstående treåriga nordsvenska ston, som premierats under året.

Enligt utredningen bör för främjande av den nordsvenska hästaveln anvisas

ett engångsanslag å 75 000 kronor till uppförande av ett stostall å hingstuppfödningsanstalten

Vången samt i årligt anslag sammanlagt 202 750 kronor,

varav 50 000 kronor till främjande av enskild hingsthållning, 25 000 kronor

till täckande av kostnader för inköp och försäljning av avelsston, 6 250

kronor till betäckningsbidrag för framstående ston och 121 500 kronor till

anordnande och underhåll av gemensamhetsbeten för unghästar.

Utredningen har om förevarande förslag anfört.

Den enskilda nordsvenska hingsthållningen är förenad med betydande svårigheter.

I södra Sverige förefinnes inom stora områden ej möjlighet att hålla

goda nordsvenska hingstar, vilket åtminstone tills vidare nödvändiggör statlig

hingsthållning. I Norrland har det visat sig, att den hingsthållning, som

utövas genom föreningar, leder till ett bättre resultat än när hingstarna ägas

av enskilda personer. Det blir vid föreningsbildning ökad stadga i avelsarbetet,

som kan bedrivas mera målmedvetet och taga sikte på längre tidsperioder.

Det är sålunda önskvärt, att den nordsvenska hingsthållningen gives ett

ökat stöd. I första hand bör såväl i södra Sverige som i Norrland bildas flera

föreningar för nordsvensk hingsthållning. Härigenom synas möjligheter så

småningom kunna skapas för att den statliga hingsthållningen i södra Sverige

blir obehövlig. Tills vidare bör för detta ändamål ställas till lantbruksstyrelsens

förfogande ett belopp om 50 000 kronor att efter förslag av hushållningssällskapen

fördelas mellan föreningar inom hela landet.

Den nordsvenska hästaveln har behållit sig väl inom de större sammanhängande

avelsområdena i södra Sverige men har minskat eller helt undanträngts

i de områden, där nordsvensk avel bedrivits mera sporadiskt med

blott enstaka hingstar utan tillgång på nordsvenska ston. Särskilda åtgärder

böra därför vidtagas för att anskaffa nordsvenska avelsston till södra och

mellersta Sverige.

En del hushållningssällskap i södra Sverige ha inköpt stoföl av ardennerras,

som sedermera utbjudits vid auktioner inom respektive sällskaps verksamhetsområde.

Sällskapen ha därvid iklätt sig den ekonomiska risk, som

kunde uppkomma om kostnaderna för inköp och transport icke täcktes av

försäljningssummorna.

En ökad anskaffning av nordsvenska avelsston till landets södra och mel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

21

lersta delar torde böra organiseras på liknande sätt. Därvid bör emellertid

inköpas icke blott stoföl utan även ungston och yngre avelsston. I huvudsak

måste dessa inköp ske i Norrland, varigenom transportvägarna bliva långa.

Hästpriserna i Norrland äro också i allmänhet något högre än söderut. Hushållningssällskapen

böra därför få sina risker eliminerade genom bidrag av

lotalisatormedel. För sådant ändamål bör ställas till lantbruksstyrelsens förfogande

ett årligt anslag av 25 000 kronor att efter ansökan utgå till hushållningssällskapen.

De stora avstånden, särskilt i Norrland, medföra icke sällan svårigheter att

få de mest framstående avelsstona betäckta med lämpligaste hingst. I första

hand är det härvid fråga om elitston, som äro önskvärda såsom hingstmödrar.

En hastigare kvalitetsförbättring av rasen skulle kunna ernås, om avelsledningen

hade möjlighet att erbjuda ägare till dylika ston ekonomiskt bidrag

till de direkta kostnader, som en dylik betäckning medför. Omkring 25

sådana transporter om året äro önskvärda. För varje transport bör beräknas

ett bidrag av i medeltal 250 kronor. För ändamålet erfordras alltså ett anslag

av 6 250 kronor. Bidragen synas böra utgå efter självkostnad och med

högst 400 kronor för varje sto samt böra fördelas av lantbruksstyrelsen efter

hörande av ordförandena i premieringsnämndema.

För utredningen ha stoägare uttryckt önskemål om att för betäckning få

ha sina ston uppställda på hingstuppfödningsanstalten Vången. Med nuvarande

utrymmen å anstalten finnes emellertid icke någon möjlighet att mottaga

några slon. Ett engångsanslag å 75 000 kronor bör därför beviljas anstalten

för uppförande av ett stostall.

Lantbruksstyrelsen har avstyrkt utredningens förslag om bidrag till inköp

av avelsston. Styrelsen har härvid framhållit att den föreslagna bidragsformen

innefattade vissa osäkerhetsmoment av ekonomisk art samt att det icke

vore möjligt att utöva kontroll över de använda medlen. Beträffande förslaget

om engångsbidrag till uppförande av stostall vid Vången har styrelsen,

under erinran om att å hingstuppfödningsanstalten merendels funnes endast

treåriga i aveln oprövade hingstar, ifrågasatt nödvändigheten av det föreslagna

engångsbidraget.

Föreningen nordsvenska hästen har i sitt utlåtande beträffande förslaget

om särskilda betäckningsbidrag framhållit, att dessa syntes beräknade i underkant

med hänsyn till att de skulle inkludera såväl språngavgift som ofta

betydande transportkostnader och utgifter för inackordering av stoet under

minst två brunstperioder. Stoägaren komme ändock att vidkännas icke obetydliga

kostnader genom att under lång tid icke kunna använda stoet i arbete.

Till dess närmare erfarenheter vunnits, torde dock det föreslagna beloppet

få anses vara tillfyllest.

Beträffande frågan om bidrag till anordnande och underhåll av gemensamlietsbeten

för unghästar har utredningen anfört.

Uppfödningsförhållandena utgöra det största hindret för en utvidgning av

aveln i de nuvarande sammanhängande nordsvenska avelsområdena. Svårigheterna

äro störst i Norrland men också i södra Sverige är den nordsvenska

aveln huvudsakligen förlagd till småbrukarbygder med förhållanden, som

äro mer eller mindre likartade de norrländska. Ekonomibyggnaderna äro

anpassade lill gårdarnas ringa areal och lämna i vanliga fall icke plats för

unghästarna. Många avelsstoägare äro beroende av alt få sälja fölen omedelbart

efter avvän jningen. Belysande härför är, att under de sistförflulna åren,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr lå.

när efterfrågan på unghästar varit minskad, har nedslaktning av friska föl

förekommit i Norrland. Bristen på beten och rastgårdar är också stor.

Inom utredningen har övervägts möjligheten av att i Norrland anordna

särskilda anstalter för kollektiv hästuppfödning under hushållningssällskapens

överinseende. Dylika anstalter skulle emellertid ställa sig alltför dyrbara.

Understödsverksamheten för den nordsvenska hästuppfödningen synes

därför böra begränsas till lämnande av bidrag till anordnande och underhåll

av gemensamhetsbeten för unghästar. Till norrlandslänen med undantag för

Jämtlands län samt till Kopparbergs län, Älvsborgs län och Göteborgs och

Bohus län utgå för närvarande begränsade bidrag till unghästbeten. Denna

understödsverksamhet bör utsträckas till att avse flera län än vad som nu är

fallet och jämväl i övrigt få ökad omfattning.

Med hänsyn till hästavelns nuvarande storlek och med beaktande av möjligheterna

för enskild beteshållning torde årliga anslag till beten för nordsvenska

hästar böra utgå till hushållningssällskapen enligt följande uppställ
-

ning:

till Norrbottens

läns hushållningssällskap .

......... kronor

8 000

» Västerbottens

»

25 000

» Västernorrlands

»

»

20 000

» Jämtlands

»

»

......... »

25 000

» Gävleborgs

»

8 000

» Kopparbergs

»

»

8 000

» Värmlands

»

»

15 000

» Örebro

»

»

2 500

» Älvsborgs

» norra

»

6 000

» Göteborgs och Bohus

»

»

4 000

Summa kronor

121 500

Liksom hittills böra gemensamhetsbetena anordnas antingen av hushållningssällskapen

eller av sammanslutningar för nordsvensk hästavel under

hushållningssällskapens överinseende. Om så befinnes vara lämpligt, böra

anslagen även kunna få utnyttjas för vinteruppfödning av hästar i anslutning

till gemensamhetsbetena.

Föreningen nordsvenska hästen har i sitt yttrande funnit utredningens förevarande

förslag i och för sig välbetänkt men icke tillfyllest. Uppfödningen

av föl från avvänjningen till brukbarhetsåldern crbjöde stora svårigheter och

vore föga lönande under norrländska förhållanden, där det icke vore fråga

om blivande avelsdjur. Ingenting skulle därför stimulera den nordsvenska

aveln mera än åtgärder för att underlätta avsättningen av föl, särskilt hingstföl,

till skäliga priser. Åtgärder i sådant syfte borde därför vidtagas.

Föreningen har härom vidare anfört.

För närvarande inköper staten omkring 1 000 ackordshästar om året till ett

medelpris av 1 500 kronor, vilka hästar på vissa villkor utplaceras hos fodervärdar,

som efter tio år bliva ägare till hästarna. Staten bör emellertid i stället

rekrytera sitt ackordshästbestånd genom inköp av nordsvenska hingstföl, vilka

därefter utplaceras för uppfödning hos härför lämpliga och intresserade fodervärdar

huvudsakligen i mellersta och södra delarna av landet. Fölen böra inköpas

för ett medelpris av omkring 500 kronor och fodervärd bör för uppfödningen

till brukbarhetsåldern erhålla 1 000 kronor för häst jämte samma

dispositions- och äganderätt till den uppfödda hästen, som nu gäller. Någon

svårighet att erhålla fodervärdar torde icke behöva befaras och statens kost
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

23

nader bliva icke högre än förut. Den föreslagna anordningen skulle utgöra den

ojämförligt bästa stimulansen för den nordsvenska hästaveln. Upphandlingen

av fölen bör dock icke, som nu är fallet med ackordshästarna, ske genom

truppförbanden utan centraliseras till arméförvaltningens intendenturavdelning,

som även bör sköta förvaltningen och inspektionen av ackordshästarna.

Föreningens förslag har avstyrkts av lantbruksstgrelsen och arméförvaltningen.

Sistnämnda ämbetsverk har i sitt utlåtande anfört.

Huvudparten av arméns nuvarande fodervärdar i de delar av landet, som

av förslaget beröras, utgöras av småbrukare, trädgårdsmästare och liknande,

som i regel icke syssla med uppfödning av hästar. De äro för sin utkomst beroende

av att på billiga villkor erhålla en fullt arbetsför häst. Dessa fodervärdar

torde näppeligen vare sig kunna eller vilja syssla med uppfödning av

föl eller unghästar. För utplacering av fölen måste man sålunda med sannolikhet

i avsevärd utsträckning vända sig till en helt annan kategori jordbrukare

med resurser i olika avseenden för unghästuppfödning. Denna kategori

har, såvitt erfarenheten utvisar, i regel icke behov av ackordshästar för sin

verksamhet. Förslagets genomförande synes alltså komma att medföra, att en

icke ringa del av det nuvarande beprövade fodervärdsklientelet berövades den

för dettas utkomst betydelsefulla möjligheten att erhålla ackordshäst, under

det att nya fodervärdskategorier, för vilka behovet av ackordshäst synbarligen

icke är särskilt trängande, tillskapas. En sådan ändring i ackordshästsystemet

anser arméförvaltningen ur näringslivets synpunkt icke önskvärd.

Det kan givetvis tänkas, att ackordshästarna efter uppnådd brukbarhetsålder

överflyttades från fodervärden — uppfödaren — till ny fodervärd av nu

gängse kategori. Ett dylikt förfarande står emellertid i uppenbar motsats till

grundtanken i det framlagda förslaget och synes näppeligen vara realiserbart

med den ersättning för uppfödningen, varmed förslaget räknar.

Utöver de av föreningen angivna kostnaderna, tillhopa 1 500 kronor för föl,

tillkomma kostnader för transporter i samband med inköp och besiktningar

m. m. under uppfödningstiden. I kostnaderna måste även medräknas den förlust,

som uppkommer på grund av viss avgång av de ifrågavarande unghästarna

på grund av sjukdom och olämplighet. En överslagsberäkning av

ifrågavarande kostnader har givit vid handen en summa av omkring 250

kronor per fyraårig häst.

Den föreslagna centraliseringen av inköp, förvaltning och inspektion av

ackordshästarna till arméförvaltningens intendenturavdelning kommer att för

avdelningen medföra ett betydande arbete, vars omfattning, därest inköpen

skulle uppgå till 800—t 000 föl årligen, i viss mån belyses av det förhållandet

alt armén, innan fölen kommit till brukbarhetsåldern, skulle disponera över

mer än 3 000 föl och unghästar utplacerade på ett relativt stort område av landet.

Detta måste med nödvändighet kräva en utökning av personalen inom

den byrå, som skulle omhänderhava ifrågavarande ärenden, vilket i sin tur

medför ytterligare ökning i kostnaderna för ackordshästhållningen.

1 stort sett liknande synpunkter ha anförts av lantbruksstgrelsen.

5. Understöd åt hästavelsföreningar m. in.

Förut har nämnts, att genom Kungl. Maj ds beslut den 13 december 1046

beträffande fördelningen av det för understöd åt häslavelsföreningar och för

stamboksföring avsedda beloppet 100 000 kronor Iillika med elt belopp av

32 000 kronor av avkastningen från statens häslavelsfond ställts till lantbruksstyrelsens

disposition 2 000 kronor att av styrelsen efter förslag av pre
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

mieringsnämndernas ordförande utdelas för framstående treåriga nordsvenska

ston, som premierats under året. Återstående belopp, tillhopa 130 000 kronor,

skulle enligt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut disponeras på följande

sätt:

Svenska ridsportens centralförbund .................... kronor 5 000

Jockeyldubben ...................................... » 16 000

Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen ........ » 5 000

De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund . . » 10 000

Svenska travsportens centralförbund .................... » 13 000

Föreningen nordsvenska hästen ........................ » 8 000

Avelsföreningen för svenska ardennerhästen ............ » 7 000

Styrelsen för hingstuppfödningsanstalten Vången ........ » 20 000

Medelpads hästavelsförening u. p. a................... » 1 000

Ovansjö och Torsåkers hästavelsförening u. p. a......... » 1 000

Norra Hälsinglands hästavelsförening .................. » 1 000

Bollnäsortens hästavelsförening u. p. a................. » 1 200

Örebro läns bergslagers hästavelsförening .............. » 1000

Föreningen värmlandsstuteriet Norenberg u. p. a......... » 7 000

Göteborgs och Bohus läns hästavelsförening u. p. a....... » 1 500

Halländska hästavelsföreningen u. p. a................. » 1 500

Södra Älvsborgs läns hästavelsförening u. p. a........... » 1 500

Sveriges stuteriboksstyrelse ............................ » 6 000

Föreningen belgiske hästen i Malmöhus län ............ » 300

Föreningen till den varmblodiga hästavelns främjande på

Gotland m. b. p. a................................. » 2 000

Västerbottens läns hushållningssällskap ................ » 6 000

Skånska fältrittklubben ............................... » 10 000

Kopparbergs läns hushållningssällskaps hästavelsnämnd . . »_5 000

Summa kronor 130 000.

Lantbruksstyrelsen har, såsom av det förut anförda framgår, i skrivelsen

den 31 augusti 1946 hemställt att för budgetåret 1947/48 måtte utgå till understöd

åt avelsföreningar och för stamboksföring 100 000 kronor samt till

Svenska ridsportens centralförbund, Jockeyklubben och Svenska travsportens

centralförbund för utdelning av priser respektive 30 000, 30 000 och

40 000 kronor. Styrelsens förslag innebär i jämförelse med de för innevarande

budgetår beviljade beloppen en förändring i så måtto att bidraget till

Svenska ridsportens centralförbund höjts med 10 000 kronor.

Det av utredningen för understöd åt hästavelsföreningar föreslagna beloppet

om tillhopa 175 000 kronor skall enligt utredningen fördelas på följande

sätt:

Svenska ridsportens centralförbund .................... kronor 100 000

Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen ........ » 35 000

De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund . . » 30 000

Föreningen nordsvenska hästen ........................ » 10 000

kronor 175 000.

Sammanfattningsvis må beträffande Svenska ridsportens centralförbund,

vilket förbund arbetar för utveckling och samordning av ridsporten i landet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

25

samt i sådant syfte anordnar, bland annat, prishoppningar, dressyrtävlingar

och terrängritter, nämnas att förbundet för innevarande budgetår erhållit

som bidrag till tävlings- och avelspriser 20 000 kronor samt som förvaltningsbidrag

5 000 kronor.

Beträffande sin hemställan om en förhöjning av bidraget till tävlings- och

avelspriser från 20 000 till 30 000 kronor har lantbruksstgrelsen anfört.

Förbundet bedriver ett intensivt förarbete för ett värdigt deltagande från

svensk sida i ryttartävlingarna vid olympiska spelen i London 1948 samt

bör därför för budgetåret 1947/48 få komma i åtnjutande av ett med hänsyn

härtill förhöjt statsbidrag. Förbundet har genom Kungl. Maj ds beslut den 3

maj 1946 tilldelats ett statsbidrag av 5 000 kronor för utdelning av priser vid

de av förbundet under år 1946 anordnade förtävlingarna till de olympiska

spelen 1948. Samtidigt förklarade Kungl. Majd sig vilja framdeles efter förnyad

ansökning till prövning upplaga frågan om ytterligare statsbidrag till

förbundet för ifrågavarande ändamål. Styrelsen anser, alt intet bör underlåtas

för att söka hävda landets standard jämväl på ridsportens område. För

ändamålet i fråga torde under år 1947 erfordras ett belopp av 10 000 kronor

och får styrelsen sålunda föreslå, att för budgetåret 1947/48 såsom statsbidrag

till förbundet för beredande av tävlings- och avelspris beräknas ett belopp

av 30 000 kronor, varav 10 000 kronor till tävlingspris i förtävlingar för

de olympiska spelen.

Utredningen har i sitt betänkande — efter det utredningen anmärkt att av

det förbundet beviljade beloppet om 20 000 kronor hälften skulle utgå som

tävlingspriser och hälften som avelspriser —• återgivit ett av förbundet till

utredningen avgivet yttrande, däri om dessa tävlings- och avelspriser anförts

följande.

Goda penningpriser vid hästtävlingar äro det verksammaste medlet att

stimulera intresset för köp av goda hästar. Tävlingsryttare, beridna på svenskfödda

hästar, få emellertid i huvudsak tävla om priser, som åstadkommas av

deras egna anmälnings- och startavgifter. Sålunda har under år 1944 — då

icke mindre än 370 ryttare startade på 550 svenska hästar med sammanlagt

2 864 starter — vid dylika tävlingar utbetalats en prissumma av 64 375 kronor,

varav statens bidrag utgjorde endast 6 600 kronor.

Avelspriserna äro avsedda att premiera uppfödare av framgångsrika hästar.

I många fall komma priserna att verka som en kompensation åt uppfödaren,

när denne vid remontförsäljningen erhållit ett relativt lågt pris.

Det till förbundets förfogande för detta ändamål ställda beloppet om 10 000

kronor utgör, fördelat på under år 1944 startande hästar, omkring 20 kronor

för varje häst. Motsvarande belopp inom kapplöpningssporten uppgår till

175 kronor.

Enligt förbundets mening bör bidraget till tävlingspriser höjas till 100 000

kronor och bidraget till avelspriser till 90 000 kronor.

Om förbundets nu återgivna yttrande har utredningen anfört.

De ekonomiska uppoffringar, deltagarna i ridsporttävlingar måste underkasta

sig — icke minst för resor till och från tävlingsplatsen samt för vistelsen

därstädes — äro påtagliga. En höjning av statens bidrag i vad gäller

ridsporttävlingar med svenskfödda hästar synes vara väl motiverad. Utredningen

är dock icke beredd förorda det av förbundet föreslagna bidragsbeloppet

till tävlingspriser utan föreslår liärutinnan ett till 45 000 kronor för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

höjt årligt statsbidrag. Härvid förutsättes att liela höjningen skall avse ridsporttävlingar

med svenskfödda hästar.

För tillgodoseende av önskemålet att nedbringa kostnaderna för deltagande

i tävling synes det böra lagas under övervägande att medgiva civila ryttare

samma förmåner, som tillkomma militära ryttare, nämligen fria järnvägsfrakter

för hästarna från och till tävlingsplatsen samt kostnadsfri uppställning

i militära etablissement.

Avelspriserna äro ägnade att på ett verksamt sätt bidraga till ridhästavelns

befrämjande. Ett förhöjt bidrag till förbundet synes därför böra ifrågakomma.

Enligt utredningens mening bör bidraget till utdelning av avelspriser

utgå med likaledes 45 000 kronor.

Utredningen har till sist i betraktande av önskvärdheten av att förbundets

allmänna verksamhet för ridhästavelns främjande kunde utvidgas, ansett

sig böra ifrågasätta huruvida icke förvaltningsbidraget till förbundet

borde höjas från 5 000 kronor till 10 000 kronor. Till förbundet utgående

bidrag till tävlings- och avelspriser samt till förvaltningskostnader skulle sålunda

utgöra sammanlagt 100 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag få anmäla centralförbundets hemställan om

ett anslag om 75 000 kronor för inköp av tävlingshästar till de olympiska

spelen i London 1948. I sin skrivelse har förbundet anfört i huvudsak följande.

Vid tiden för olympiska spelen i Stockholm 1912 — första gången hästtävlingar

ingingo i spelens program — Antwerpen 1920, Paris 1924 och Amsterdam

1928, då de svenska ryttarna hade stora framgångar, var flertalet

officerare beridna på egna tjänstehästar, vilka till en del bestodo av högklassiga

importerade hästar och i övrigt voro utvalda ur eliten av landets

egen halvblodsuppfödning, som då var flera gånger större än den nuvarande.

Tillgången på delta goda hästmaterial och eif antal i privat ägo befintliga

hästar, vilka i god tid före tävlingarna av sina ägare ställdes till förfogande,

gjorde det möjligt för förbundet att på ett effektivt sätt förbereda

och ordna den svenska ryttarrepresentationen.

Förhållandena äro emellertid numera helt förändrade. De egna tjänstehästarna

äro sedan flera år tillbaka avskaffade. Av privatpersoner ägda

lämpliga hästar ställas ej längre till förfogande. Dessa båda faktorer jämte

den oerhört ökade konkurrensen vid de senaste spelen i Los Angeles 1932 och

i Berlin 1936 utgöra förklaring till alt de svenska ryttarnas möjlighet att

med framgång deltaga i tävlingarna redan då avsevärt minskat.

Därest Sverige med utsikt till framgång skall representeras vid 1948 års

olympiska ryttartävlingar, synes det nödvändigt att staten anskaffar hästar

för komplettering av det kronan tillhöriga för tävlingarna användbara hästmaterialet.

Sådan komplettering kan ske dels genom inköp inom landet av vissa enskilda

tillhöriga, vid tävlingar prövade högklassiga hästar och dels genom

import från Irland av likaledes vid tävlingar prövade och för fortsatt utbildning

lämpade hästar. Inom landet torde böra inköpas fyra hästar och

från Irland fem hästar. För en var av de svenska hästarna bör beräknas ett

pris av 5 000 kronor under det att inköpspriset för varje irländsk häst med

hänsyn till de förhållandevis höga hästpriserna i Irland måste antagas uppgå

till 10 000 kronor.

Det för ändamålet erforderliga beloppet bör disponeras enligt följande

uppställning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14. 27

4 svenska hästar efter ett pris av 5 000 kronor för styck . . kronor 20 000

5 irländska hästar efter ett pris av 10 000 kronor för styck . . » 50 000

Kostnad för resa till Irland för en inköpskommission om en

officer och en veterinär ............................ » 3 000

Till förfogande för utfyllnad av köpeskilling ....... »_2 000

Summa kronor 75 000.

Centralförbundet har tillika föreslagit att de inköpta hästarna, på sätt chefen

för armén funne lämpligt, måtte tilldelas truppförband som stamhästar.

I avgivet yttrande har chefen för armén tillstyrkt framställningen under

anmärkande av att det kunde visa sig vara fördelaktigare att inköpa en högklassig

häst för exempelvis 20 000 kronor än två mindre värdefulla hästar

för samma belopp, varför inköpskommissionen icke borde bindas vid något

högsta inköpspris.

Jockeyklubben har till uppgift att genom kapplöpningsväsendets ordnande

på ett tidsenligt sätt verka för en större tillgång på ädla hästar. Klubben

utgiver »Svensk stuteribok för fullblod» och för register över fullblodshästar.

Endast de hästar, som äro införda i detta register, kunna deltaga i offentlig

kapplöpning.

Av det Jockeyklubben genom Kungl. Maj:ls förutnämnda beslut den 13

december 1946 beviljade beloppet om 16 000 kronor skola 10 000 kronor

enligt av lantbruksstyrelsen godkända grunder användas till avelspris, som

vid offentliga under klubbens överinseende under år 1947 anordnade kapplöpningar

utdelas till svenska uppfödare av varmblodiga hästar med intill 10

procent av vederbörande hästars vinstsummor under året, 2 000 kronor utgå

som bidrag till kostnaderna för fortsatt utgivande av klubbens stuteribok samt

4 000 kronor som bidrag till klubbens med kapplöpningsväsendet förenade

administrationskostnader.

Lantbruksstyrelsen har, såsom i det föregående anförts, hemställt att för

budgetåret 1947/48 av medel, som tillföres stuteriväsendets fond, måtle som

bidrag till avelspriser i av klubben anordnade eller godkända löpningar utgå

ett i jämförelse med innevarande budgetår oförändrat belopp eller SO 000

kronor.

Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen har till ändamål att väcka

intresse för avelsgrenen, förmedla försäljning av avels- och bruksdjur, anordna

utställningar och tävlingar samt genom samarbete med myndigheter

och enskilda organisationer tillvarataga uppfödarnas intressen.

Föreningen har i statsbidrag erhållit genom Kungl. Maj:ts förutberörda

beslut den 13 december 1946 elt belopp av 5 000 kronor till främjande av

föreningens syften. Därjämte må anmärkas, alt föreningen genom Kungl.

Maj ds beslut den 9 mars 1945 beviljats ett belopp av 5 000 kronor till åtgärder

för uppvisande av hästar vid lantbruksmötet i Lund.

Utredningen har, under förmälan att avelsföreningen i ett till utredningen

avgivet yttrande framställt ett flertal förslag till åtgärder för främjande av

den varmblodiga ridhästaveln, i betänkandet anfört.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 14.

Föreningen utdelar årligen 50 kronor för varje av remonteringsnämnden

uttaget 3-årigt avelssto, som är väl inkört. Av omkring 150 årligen uttagna

ston bruka ett trettiotal premieras. Med hänsyn till betydelsen av att de

varmblodiga fölstona tidigt inköras och då dessa premier sannolikt leda till

att uppfödarna bygga sin remontavel på stostammar med lugnt och fogligt

lynne, synes denna premieringsverksamhet böra utvidgas. Bidrag böra därför

lämnas föreningen i sådan utsträckning, att premiebeloppen kunna höjas

till 200 kronor. Antalet inkörda ston kan i så fall beräknas stiga till omkring

det dubbla eller ett sextiotal, varför bidrag till föreningen för detta ändamål

bör utgå med 12 000 kronor.

. Avelsföreningen bör vidare beredas tillfälle att utdela särskilda betäckningspremier

såsom ersättning för frakter och övriga omkostnader. Därigenom

få de mindre jordbrukare, som innehava värdefulla avelsston, möjlighet

att utan allt för stor ekonomisk uppoffring föra sina ston till lämpligaste

hingst. Fördelningen av premierna bör ske efter samråd med vederbörande

premieringsnämnd. Premiens belopp bör utgöra 100 kronor och antalet sådana

premier bör tills vidare bestämmas till 20. Den årliga kostnaden uppgår

således till 2 000 kronor.

Ett av avelsföreningens önskemål är att årligen till viss central plats sammanföra

eliten av avelsston och ridhästremonter samt av remonteringsnämnd

godkända, men ej inköpta remonter i och för gemensam värdesättning, premiering

och försäljning. Uppfödarna ha emellertid i många fall ej möjlighet

att utan allt för stora ekonomiska uppoffringar inställa sig med sina

hästar vid sådana uppvisningar. Det torde vara ägnat att uppmuntra intresset

för ridhästaveln om möjligheter beredas alla uppfödare att med sina

hästar inställa sig vid dylika uppvisningar, särskilt som därvid bättre priser

kunna erhållas än å hemorten. För beredande av denna möjlighet synes föreningen

böra erhålla ett årligt bidrag av 6 000 kronor.

Avelsföreningen har i liknande syfte tidigare anordnat hästutställningar.

Erfarenheterna ha visat, att dessa utställningar utövat en gynnsam inverkan

pa ridhästaveln. Vid dessa utställningar förekomma även köruppvisningar,

varför lämpliga tillfällen erbjudas truppförbanden att utvälja ackordshästar.

Av brist på medel^ har föreningen icke kunnat anordna någon utställning

under det senaste året. Möjlighet härtill bör beredas föreningen genom särskilt

bidrag. Ifrågavarande utställningar äro avsedda att hållas vart femte

år. Det årliga bidraget torde böra bestämmas till 6 000 kronor, vilket innebär

att bidraget till varje utställning uppgår till 30 000 kronor.

Avelsföreningen synes även böra erhålla bidrag till upplysningsverksamhet

angående varmblodsaveln. En dylik upplysningsverksamhet bör bliva av

särskilt värde för de mindre jordbrukare som ägna sig åt remontuppfödning.

Bidraget synes lämpligen böra bestämmas till 4 000 kronor.

Därjämte torde bidrag till föreningens administrationskostnader böra utgå

med 5 000 kronor.

De av utredningen föreslagna arliga bidragen till avelsföreningen uppgå

sålunda till sammanlagt 35 000 kronor.

De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund har till uppgift att

verka för vidmakthållandet och fortsatt utveckling av den varmblodiga hästaveln,

att befrämja avsättningsmöjligheterna för föreningsmedlemmarnas

uppfödning av varmblodiga hästar ävensom att befrämja ridskicklighelen

bland landsbygdens ungdom och dressyren av unghästar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

29

Av det belopp om 10 000 kronor, som förbundet erhållit genom Kungl.

Maj:ts förenämnda beslut den 13 december 1946, skola minst 5 500 kronor

användas till pris i tävlingar, som anordnas av till förbundet anslutna föreningar,

högst 600 kronor till administrationskostnader, högst 1 400 kronor

till avlönande av instruktörer samt återstoden till understöd åt till förbundet

anslutna föreningar, till kostnader för inspektionsresor till medlemsföreningar

och till anordnande av tävlingar.

Enligt utredningen bidraga dessa föreningar i hög grad till att bland lantbruksbefolkningens

breda lager väcka och vidmakthålla intresset för ridsporten

och därmed även för aveln av varmblodiga ridhästar. Förbundet borde

därför erhålla ökat bidrag, varigenom det skulle kunna utvidga sin verksamhet.

Lämpligt vore att bidraget utginge med visst belopp, 1 000 kronor,

för varje till förbundet ansluten häradsförening om minst tolv ryttare. För

närvarande funnes sjutton dylika föreningar men med det föreslagna bidraget

kunde antalet beräknas stiga till ett trettiotal. Anslaget borde följaktligen

ökas till 30 000 kronor.

Lantbruksstgrelsen har ansett, att ifrågavarande organisation borde givas

allt det stöd, som vore möjligt, samt har härom ytterligare anfört.

De lantliga ryttarföreningarna ha varit av synnerligen stor betydelse för

bibehållande av intresset för den ädla hästaveln. Främst genom deras verksamhet

ha de för varmblodsaveln deprimerande följderna av den stora nedskärningen

av de beridna truppslagen i någon män neutraliserats. Sålunda

har under senare år ungefär halva antalet av de genom remonteringsnämnden

i Skåne uttagna avelsstona inköpts av medlemmar i de skånska ryttarföreningarna.

De tävlingar, som anordnas av dessa föreningar, utgöra ett

icke oviktigt led i prövningen av stomaterialets kapacitet, hårdhet och lynne

med flera viktiga egenskaper.

Svenska travsportens centralförbund har, enligt vad förut sagts, för innevarande

budgetår beviljats dels av medel, som tillförts stuteriväsendets fond,

ett belopp av 40 000 kronor som bidrag till avelspriser i av förbundet anordnade

eller godkända tävlingar, dels ett belopp av 13 000 kronor. Av sistnämnda

belopp skola 6 000 kronor under kontroll av lantbruksstyrelsen användas

till uppfödningspris vid travtävlingar 1947 i löpningar för av statens

hästpremieringsnämnd premierade hästar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk

ras, 500 kronor utgå som understöd för bestridande av förbundets med travtävlingsväsendet

förenade administrationskostnader, 2 000 kronor i mån av

behov och under lantbruksstyrelsens kontroll tilldelas lokala travklubbar och

andra dylika sammanslutningar såsom bidrag till anordnande av sådana

travtävlingar som avhållas utan att totalisatorspel är anordnat, med högst 600

kronor för varje sammanslutning, tillhopa 4 000 kronor under vissa närmare

angivna villkor användas som priser eller bidrag till priser samt 500 kronor

utgå som bidrag till fortsatt utgivande av »Svensk travstambok för varmblodiga

hästar».

Av förut lämnad redogörelse över anslagsäskandena för nästkommande

budgetår framgår, att lantbruksstyrelsen hemställt, att av medel, som föreslagits

skola tillföras stuteriväsendets fond, ett oförändrat belopp av 40 000

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

kronor måtte utgå till förbundet som bidrag till avelspriser i av förbundet

anordnade eller godkända tävlingar.

Förbundet har i sitt yttrande framhållit, att travsporten bidroge med den

största delen av totalisatormedlen. Sålunda inlevererade under år 1945 de

till förbundet anslutna sällskapen 90 procent av samtliga dessa medel. Den

svenska travsporten borde, bland annat, med hänsyn härtill erhålla större

andel av totalisatormedlen.

I det över betänkandet avgivna utlåtandet har Inntbruksstgrelsen berört

frågan om högre bidrag till travförbundet. Styrelsen har härutinnan anfört.

De ökade kostnader, som komma att föranledas av ett bifall till utredningens

förslag, skulle enligt förslaget till sin väsentliga del finansieras med

totalisatormedel. Det är bland annat av detta skäl önskvärt, att statens inkomster

av totalisatoromsättningen upprätthållas. Erfarenheten har visat, att

intresset för vadhållningen medelst totalisator sfår i direkt proportion till

startfrekvensen på trav- och galoppbanorna och de där uppträdande hästarnas

kvalitet. Det synes därför styrelsen lämpligt, att för uppmuntran till

uppfödare av dylika hästar de anslag, som för närvarande utgår till Jockeyklubben

och Svenska travsportens centralförbund för utdelande av avelspriser

för galopphästar och varmblodiga travare, höjas till ett belopp, som

möjliggör effektivt stöd åt dessa avelsriktningar.

Föreningen nordsvenska hästen har till uppgift att verka för denna hästavels

utveckling och förbättring med bibehållande av de för rasen utmärkande

egenskaperna såsom energi, rörlighet och hårdhet. Föreningen ombesörjer

stamboksföringen av nordsvenska hästar i hela landet samt anordnar

också utställningar av nordsvenska hästar.

Av det föreningen genom Kungl. Maj:ts merberörda beslut den 13 december

1946 beviljade beloppet om 8 000 kronor skola 7 000 kronor användas

till understöd för utgivande av rasstambok för nordsvenska hästar samt

1 000 kronor som bidrag till föreningens kostnader för anordnande av en

för hästar av nordsvensk ras gemensam utställning.

Enligt utredningen torde anslaget för stamboksföring vara tillräckligt.

En utställning, som med hänsyn tlil generationsväxlingen inom hingstbeståndet

borde komma till stånd vart femte år, hade visat sig draga en kostnad

av 15 000 kronor. Det årliga bidraget för utställningsändamål borde därför

höjas till 3 000 kronor.

Såsom förut nämnts, har utredningen i sitt betänkande framhållit som

önskvärt att en riksförening för ridningens främjande (Ridfrämjandet) bildades,

samt även hemställt om bidrag ej mindre till föreningen och till vissa

av dess lokalavdelningar än även till uppförande av ridhus och till ridhusdrift,

vilka bidrag beräknats för första året till 301 500 kronor, för femte

året till 496 500 kronor och efter femte året till omkring 300 000 kronor.

Därav avsåges årligen skola utgå till föreningen ett belopp av omkring 30 000

kronor för täckande av föreningens kanslikostnader samt till vissa av lokalavdelningarna

ett belopp av 20 000 kronor som bidrag till deras verksamhet.

I övrigt beräknades till uppförande av ridhusanläggningar ett årligt bidrag

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

31

från och med första till och med femte året å 250 000 kronor samt till drift

vid dylika ridhus under andra året ett belopp av 50 000 kronor, under de

tre följande åren ett årligen med 50 000 kronor förhöjt belopp och från och

med sjätte året ett med ytterligare 50 000 kronor ökat belopp eller sålunda

250 000 kronor. Därjämte borde av totalisatormedel bildas en särskild fond

å 2 500 000 kronor för utlämnande av lån till uppförande av ridhus.

Ur betänkandet må beträffande utredningens ifrågavarande förslag till eu

början återgivas följande.

Utredningsuppdraget innebär, att utvägar skola sökas för att tillgången

på ridhästar under fredstid skulle kunna bringas till bättre överensstämmelse

med krigsmaktens mobiliseringsbehov av ridhästar. I första hand skulle

detta ernås genom åtgärder till befrämjande av ridhästaveln. I längden är

det emellertid icke tillräckligt med speciella avelsbefrämjande åtgärder, om

icke avelsprodukterna kunna nyttjas under fredstid. Det är därför angeläget,

att varmblodiga hästar komma till större användning för civilt ridbruk.

För krigsmakten är det givetvis till fördel om hästarna, när de vid mobilisering

tagas i anspråk, äro dresserade och tränade som ridhästar. Under de

sista åren har antalet remonter, som armén inköpt, varit den avgörande regulatorn

för landets ridhästavel. I den mån remonteringen minskats, har den

varmblodiga ridhästaveln gått tillbaka. Liksom andra hästavelsgrenar är

ridhästaveln en ekonomisk fråga. Variationerna i arméns stamhästantal har

medfört ett osäkerhetstillstånd för uppfödarna och från ett liknande fortsatt

läge kan icke bortses, så länge arméns remontering utövar ett så dominerande

inflytande, som nu är fallet. Alla åtgärder, som kunna stabilisera avsättningsförhållandena

för ridhästaveln, måste därför vara av stor betydelse.

Utredningen har övervägt möjligheterna för en ökad användning av ridhästar

för ridbruk samt har därvid icke kunnat undgå alt lägga märke till

det under de senaste åren stegrade intresset för ridning. Ridhusen i de större

städerna ha blivit mer och mer anlitade. I flera mindre samhällen ha bildats

ridklubbar, som under kortare tidsperioder bedrivit ridning med från truppförband

utackorderade stamhästar. Företag har stött de ridsektioner, som

bildats i de anställdas organisationer för sport och friluftsliv.

En popularisering av ridningen som folksport skulle ur folkhälsosynpunkt

vara fördelaktig samt skulle även medföra att värnpliktiga vid beridna eller

anspända förband bliva bättre skickade att utföra sin tjänst. Särskilt angeläget

synes vara att värnpliktig befälspersonal kan beredas möjlighet att

bibehålla och förkovra sig i under utbildningstiden förvärvad färdighet i

ridning och hästtjänst. Åtgärder böra därför vidtagas för att ridning skall

Runna utövas i större omfattning än vad nu sker.

För det stora flertalet äro kostnaderna för ridning för närvarande alltför

stora. Dessa kostnader hänföra sig i huvudsak till ridhusanläggningarna och

hästhållningen. För bedrivande av ridutbildning är det nödvändigt alt ha

tillgång till ridhus. För ryttarna erfordras även särskilt vintertid en samlingslokal.

Ridhus med tillhörande stall finnas emellertid endast i eu del större

städer. I vissa mindre samhällen har under de senaste åren för tillfälligt

bruk förhyrts mer eller mindre lämpliga byggnader. I den mån ytterligare

ridhus komma till stånd, kunna dessa få användning som uppställningsplatser

vid mobilisering eller vid större militära övningar. Utrymmena kunna även

användas som uppvisnings- och utställningshallar.

Av totalisatormedel böra därför utgå dels bidrag och lån till uppförande

och utvidgande av ridhus, dels ock bidrag till bestridande av utgifterna för

anläggningarnas underhåll samt för hedrivande av ridutbildning och ridning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj.ts proposition nr 14.

Enligt utredningen erfordrades ett centralorgan, som hade till uppgift att

direkt under statlig myndighet främja ridningen såsom folksport samt sålunda,

bland annat, även att förmedla bidrags- och långivningen och utöva

kontroll över de lokala organens verksamhet. En riksförening för ridningens

främjande (Ridfrämjandet) borde därför bildas.

Beträffande denna förenings ändamål och arbetsuppgifter har i betänkandet

vidare anförts.

Ridfrämjandet är avsett att vara en hela landet omfattande sammanslutning

till främjande av ridningen såsom folksport. För att nå detta syfte

böra såväl yngre som vuxna personer beredas möjlighet till billig ridundervisning

och tillfälle till ridning samt undervisning i hästkännedom. Inom

orter, där intresse och möjligheter finnas, böra bildas lokalavdelningar med

tillgång till ridhus och hästar. Dessa lokalavdelningar böra, när så befinnes

lämpligt, sammanslutas till landskapsförbund. Samarbete bör ständigt ske

med andra sammanslutningar, som ha sport, friluftsliv och fysisk fostran

på sitt program, särskilt med riksorganisationer för ridtävlingar och jämväl

med krigsmakten. Dessutom skall kontakt och samråd städse äga rum med

lantbruksstyrelsen och organisationer för den varmblodiga ridhästaveln. I

övrigt skall Ridfrämjandet vidtaga alla de åtgärder, som kunna tjäna dessa

syften.

Utredningen har ansett, att överinseendet över Ridfrämjandet borde åvila

lantbruksstyrelsen, samt har härefter framlagt följande förslag beträffande

föreningens organisation.

Varje välkänd man och kvinna, som anmält sig därtill och erlagt stadgad

medlemsavgift, kan vara medlem av Ridfrämjandet. Medlemmarna äro antingen

hedersledamöter, stödjande, ständiga eller årsmedlemmar.

Den högsta ledningen av verksamheten bör utövas av till allmänt möte

samlade föreningsmedlemmar, En centralstyrelse och ett verkställande utskott

böra handhava den omedelbara ledningen av Ridfrämjandets angelägenheter.

Ridfrämjandets medlemmar inom ett samhälle med närmaste omgivning

kunna sammansluta sig till en lokalavdelning. Dylika avdelningar inom i

stadgarna särskilt angivna geografiska verksamhetsområden kunna sammansluta

sig till landskapsförbund. Stadgar för lokalavdelning och landskapsförbund

böra utfärdas av centralstyrelsen.

Ridfrämjandets ordförande bör utses av Kungl. Majt på förslag av lantbruksstyrelsen

efter samråd med chefen för armén.

Centralstyrelsen beräknas ha sitt säte i Stockholm och upprättar där ett

kansli. Nämnda styrelse bör bestå av följande ledamöter:

1. Ridfrämjandets ordförande såsom självskriven ordförande;

2. Ridfrämjandets verkställande direktör, som samtidigt är ridfrämjandets

och centralstyrelsens sekreterare;

3. en ledamot, utsedd av lantbruksstyrelsen efter samråd med chefen för

armén;

4. en ledamot, utsedd av vardera Avelsföreningen för svenska varmblodiga

hästen, Svenska ridsportens centralförbund och De svenska lantliga ryttarföreningarnas

centralförbund;

5. en inom området mantalsskriven ledamot från vart och ett av de i stadgarna

angivna geografiska verksamhetsområdena, vald av landskapsförbund

eller, där sådant icke bildats, av årsmötet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

33

Centralstyrelsen väljer inom sig en vice ordförande, som också tjänstgör

såsom föreningens vice ordförande.

Verkställande utskottet synes böra bestå av:

1. Ridfrämjandets ordförande,

2. Ridfrämjandets vice ordförande,

3. två av centralstyrelsen utsedda ledamöter,

4. en av lantbruksstyrelsen utsedd ledamot.

Ridfrämjandets verkställande direktör utses av verkställande utskottet.

Utskottet utser jämväl annan å kansliet erforderlig personal och äger att

vid behov med sig adjungera särskilda sakkunniga personer.

Verkställande utskottets arbetsuppgifter synas i huvudsak böra vara att

uppmuntra till och besluta om bildandet av lokalavdelningar och landskapslörbund

samt understödja deras verksamhet, att verkställa centralstyrelsens

beslut och besluta om användningen av Ridfrämjandets medel i överensstämmelse

med fastställd inkomst- och utgiftsstat och i övrigt handhava förvaltningen

av tillgångarna. Utskottet skall därjämte förbereda alla ärenden, som

skola handläggas av centralstyrelsen, bland annat, expediera ansökningar

från lokalavdelningar om bidrag av totalisatormedel. Det bör åvila i första

hand verkställande utskottet och den verkställande direktören att taga alla

sådana initiativ, som kunna främja Ridfrämjandets syften.

För granskning av centralstyrelsens och verkställande utskottets förvaltning

samt Ridfrämjandets räkenskaper utses årligen vid årsmötet två revisorer

jämte en suppleant för envar av dessa, varav en revisor och en suppleant

för deime skola vara av Stockholms handelskammare auktoriserade revisorer.

Ridfrämjandets lokalavdelningar böra som regel vara ideella föreningar.

Någon bestämd organisationsform synes emellertid icke böra fastställas för

desamma. Det kan förutsättas, att de vanligen få karaktär av en kamratförening

med intresset för ridningen som den sammanhållande faktorn. När

fråga blir om byggandet av ridhus, kommer det säkerligen att i vanliga fall

framstå såsom mest ändamålsenligt, att i orten bildas en ekonomisk förening,

eu fastighetsägareförening eller ett bolag, som är ägare till anläggningen och

som upplåter densamma till Ridfrämjandets lokalavdelning mot en hyra, som

motsvarar underhållskostnaderna. I andra fall kan liksom beträffande idrottsanläggningar,

som uppförts med anslag från fonden för idrottens främjande

(tipsmedel), tänkas, att lokalorganisationen själv både är ägare av anläggningen

och ombesörjer driften av densamma. Det förefaller som om i denna

sak borde få finnas en viss frihet, så att, liksom i fråga om anslag av tipsmedel,

de lokala förhållandena få vara avgörande. Under alla förhållanden

böra lokalorganisationerna få eu fast organisationsform, helst en sådan, som

så nära som möjligt ansluter till en ekonomisk förenings. Det blir för lokalavdelningarna

fråga om en rörelse med driftbudget, även när de icke äro

ägare av fastighet.

I utredningens betänkande, däri även berörts förhållandet mellan Ridfrämjandet

och nuvarande organisationer för hästavel och ridsport, har härutinnan

anförts.

Ridfrämjandets arbetsuppgifter kunna icke beräknas göra någon av de

nu befintliga organisationerna för hästaveln eller ridsport obehövlig. Till sitt

syfte överensstämmer Ridfrämjandet med nämnda organisationer och dess

tillkomst kommer alt skapa eu fastare och utvidgad grund för ifrågavarande

organisationers verksamhet. Ridhästaveln får förbättrade avsättningsmöjligheter,

men Ridfrämjandet har i övrigt inga beröringspunkter med aveln, och

med tävlingssport bör Ridfrämjandet icke befatta sig. Några andra prov eller

Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr H. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

tävlingar än sådana, som äro att betrakta såsom bevis om vid utbildningen

uppnådd färdighet, böra icke förekomma inom Ridfrämjandets ram. Liksom

hittills böra för ryttartävlingar finnas fältrittklubbar, som vid organiserandet

av tävlingar alltjämt böra lyda under Svenska ridsportens centralförbund.

Givetvis kommer ett ökat antal ryttare att genom Ridfrämjandet förvärva tillräcklig

ridskicklighet för att kunna uppträda på tävlingsbanor. Med hänsyn

främst till förslitningen av hästmaterielet böra Ridfrämjandets hästar emellertid

i regel icke användas vid offentliga tävlingar, När så anses böra vara

fallet, bör tillstånd i varje särskilt fall lämnas av Ridfrämjandets verkställande

utskott. Beträffande Ridfrämjandet och Svenska ridsportens centralförbund

böra redan från början utstakas linjer, som angiva organisationernas

olika arbetsuppgifter: Ridfrämjandet skall befatta sig med ridningen såsom

folksport (utbildning och motionsridning), centralförbundet med ridningen såsom

tävlingssport, vilket emellertid icke får förhindra, att i Ridfrämjandets

ridutbildning inlägges tävlingsmoment. Utredningen har i denna angelägenhet

tagit såsom förebild landets skidsport med de sidoordnade sammanslutningarna

Skidfrämjandet och skidförbundet, som allmänt anses vara en god organisationsform.

Med tanke på det samarbete, som bör förekomma, har utredningen

föreslagit, att en ledamot av Ridfrämjandets centralstyrelse utses av

Svenska ridsportens centralförbund.

Beträffande Jockeyklubben, som är ledande organ för kapplöpningssporten,

omfattar dess verksamhet en så särpräglad ridning, att den icke kan tänkas

komma att beröras av Ridfrämjandets verksamhet.

De ryttarföreningar, som äro sammanslutna i De svenska lantliga ryttarföreningarnas

centralförbund, bedriva en verksamhet, som på flera sätt har beröringspunkter

med Ridfrämjandets. De äro sammanslutningar av uppfödare

inom jordbruksdistrikt, där livlig ridhästavel bedrives. Endast uppfödare få

vara medlemmar av föreningarna, och sådan häst, som vunnit pris vid offentlig

tävling, får icke deltaga i av förbundet anordnade tävlingar. Organisationen

är för landsbygden på många sätt vad Ridfrämjandet är avsett att bliva

för tätbebyggda samhällen. Med hänsyn till de överensstämmelser i organisation

och verksamhet, som finnas mellan nämnda föreningar och Ridfrämjandet,

bör övervägas, om ett samgående icke skulle vara till fördel. Utredningen

har förutsatt, att tillsvidare ett intimt samarbete bör förekomma mellan de

bägge organisationerna, och föreslagit, att De svenska lantliga ryttarföreningarnas

centralförbund tillsätter en ledamot i Ridfrämjandets centralstyrelse.

Beträffande Ridfrämjandets ekonomiska förhållanden har utredningen föreslagit,

att medlemsavgifter skulle utgå med 2 kronor för årsbetalande, 100

kronor i ett för allt för ständig och 200 kronor för stödjande medlem. Utredningen

har emellertid framhållit, att föreningens verksamhet till huvudsaklig

del måste grundas på understöd av totalisatormedel.

Utredningens beräkning av de årliga kostnaderna för Ridfrämjandets kansli

framgår av följande uppställning.

För hyra av kontorslokaler ............................ kronor 3 000

» arvode till ordförande.............................. » 2 000

» lön till verkställande direktör ...................... » 15 000

» » » expeditionsbiträde.......................... » 3 500

» traktamenten, resekostnader ........................ » 3 000

» expenser, upplysningsverksamhet.................... »_5^000

Kronor 31 500

avgår medlemsavgifter............................ . __»_5 000

Summa kronor 26 500.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

35

Enligt utredningen erfordrades alltså för första verksamhetsåret ett bidrag

av 31 500 kronor och för varje därefter följande år ett bidrag av 26 500 kronor.

Därtill komme under första året ett engångsanslag om 5 000 kronor för

inköp av kontorsinventarier.

I betänkandet ha härefter lämnats vissa uppgifter angående de av utredningen

föreslagna bidragen till vissa lokalavdelningars verksamhet och till

ridhusdrift. Utredningen har härutinnan anfört till en början följande.

Understödsverksamheten måste givetvis varieras allt efter förhållandena på

olika orter. När fråga blir om ridning i militära etablissement på kronans

hästar, torde endast mindre om ens några bidrag bliva erforderliga. I andra

fall, när tillgång till ridhus finnes, men egen hästhållning måste förekomma,

synes del av kostnaderna böra bestridas genom bidrag för att ridningen

skall kunna bliva billig. För tio lokalavdelningar med dylika förutsättningar

för sin verksamhet synes böra beräknas ett årligt bidrag till varje av 2 000

kronor eller sammanlagt 20 000 kronor.

Utredningen har vidare framhållit, att anslagskraven komme att skifta,

när fråga bleve om understöd till orter, där verksamheten bedreves vid

nyuppförda ridhus. I större samhällen erfordrades ridhus med större antal

hästar, i mindre samhällen bleve ridhusrörelsen självfallet av mindre omfattning.

Anslagsgivningen finge rättas efter förhållandena för att ridintresset

skulle kunna bliva tillgodosett på bästa sätt. Att särskilja de olika krav, som

kunde komma att uppställas, vore nu icke möjligt. Under förutsättning att i

ett normalridhus i ett medelstort samhälle borde finnas tjugu hästar, torde

beträffande anslagsgivningen till ett dylikt ridhus kunna göras följande beräkning.

Envar av de 20 hästarna kan antagas årligen brukas i ridning under

320 dagar (sjukdom 15 dagar, betesgång 30 dagar). I medeltal bör varje häst

kunna utnyttjas för 3 timmars daglig ridning. Antalet ridtimmar skulle för

hela stallet under ett år bliva 19 200, vilken siffra med hänsyn till att en del

av hästarna tillhöra armén och under viss tid tagas i anspråk för militärt

bruk bör nedskrivas till 18 800. Med en ryttaravgift av 2 kronor i timmen

skulle inflyta 37 600 kronor. Enligt utredningens förslag bör av medel från

fjärde huvudtiteln utgå omkring 250 kronor i ersättning till fodervärd för

varmblodig ackordshäst. För fem av de tjugu hästarna kan beräknas inflyta

dylik ersättning med tillhopa 1 250 kronor. Dessutom kan beräknas en sammanlagd

inkomst av 250 kronor i ridhusavgifter från personer, som beridna

på egna hästar begagna sig av ridhuset, och därjämte 200 kronor för försåld

slakthäst, gödsel in. m. Ridhusets inkomster under ett år skulle alltså utgöra:

ridavgifter ........................................... kronor 37 600

fodervärdsersättning m. m............................... » 1 250

ridhusavgifter ........................................ » 250

slakthäst m. m......................................... » 200

Summa kronor 39 300.

De årliga driftskostnaderna kunna beräknas på följande sätt:

lön till föreståndare, ridlärare............................ kronor 7 000

foder till 20 hästar (7 200 rationsdagar å 2: 75) ............ » 19 800

löner till stallpersonal .................................. » 9 000

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

underhåll av byggnader och materiel .................... kronor 2 000

inköp av en häst ...................................... » 2 500

allmänna omkostnader (lyse, vatten, sjukvård, veterinärvård,

försäkring, skatter, diverse) ................... »_2 000

Summa kronor 42 300.

Skillnaden mellan inkomster och utgifter under ett år utgör sålunda 3 000

kronor. Under den första femårsperioden och särskilt under första året måste

emellertid ske nyanskaffning av såväl hästar som sadelmunderingar. Beträffande

hästarna kan antagas, att dessa under första femårsperioden i förhållandevis

stor omfattning komma att tillhöra kronan. Det årliga bidraget

till driften vid varje nyuppfört ridhus torde därför kunna beräknas till

5 000 kronor. Under förutsättning att tio ridhus uppföras årligen under de

första fem åren skulle bidragsbehovet under det andra året uppgå till 50 000

kronor och därefter under ett vart av de därpå följande fyra åren öka med

samma belopp.

Beträffande utredningens förslag om bidrag och lån till uppförande av ridhus

har i betänkandet anförts följande.

Uppförandet av ett ridhus av normaltyp kan beräknas draga en kostnad

av 100 000 kronor, markvärdet icke inräknat. Av totalisatormedel bör utgå

ett engångsbidrag, motsvarande 25 procent av dessa kostnader. Då det kan

beräknas, att tio dylika ridhus kunna komma att byggas under de fem första

åren, skulle för sådana bidrag under den första femårsperioden årligen erfordras

sammanlagt 250 000 kronor. Sedan sålunda 50 ridhus iordningställts,

torde behovet av ytterligare ridhus komma att nedgå.

Ur sistnämnda belopp torde bidrag även kunna utgå för utvidgning eller

förbättring av redan befintliga ridhusanläggningar, varför särskilt anslag

för sådant ändamål icke erfordras.

Ur den föreslagna fonden bör lån kunna utgå för uppförande av ridhus

till högst hälften av den totala anläggningskostnaden, markvärdet icke inräknat.

Under förut angivna förutsättning att under de första fem åren

skulle årligen uppföras tio sådana ridhus för en beräknad kostnad av 100 000

kronor för varje byggnad, erfordras sålunda för den föreslagna långivningen

varje år 500 000 kronor. Efter fem år skulle lånesumman komma att uppgå

till 2 500 000 kronor. Ytterligare långivning torde därefter böra ifrågakomma

endast i begränsad omfattning.

Beträffande lånen bör gälla att de skola vara räntefria och att återbetalningsskyldighet

icke skall föreligga så länge ridverksamhet bedrives i anläggningen.

För lånen bör ställas betryggande borgen. Bestämmelserna för

långivningen böra vidare innebära, att vid ansökan om lån skall fogas ritning,

kostnadsberäkning, fullständig finansieringsplan för anläggningens utförande

med uppgifter om tillgängligt eget kapital, om anslag från kommun,

bolag eller enskilda, om bidrag in natura såsom virke in. m. och om

lämnade förbindelser för anläggningens färdigställande samt dessutom finansieringsplan

för ridhusets framtida drift och underhåll.

Ur det av statskontoret över utredningens betänkande avgivna utlåtandet,

däri framställts vissa principiella erinringar mot förevarande del av utredningens

förslag, må här återgivas följande.

De föreslagna lånen utgöra icke lån i egentlig mening utan ha närmast

karaktären av understöd, förenat med viss återbetalningsskyldighet. Sådant

understöd utlämnas bland annat från allmänna arvsfonden. I analogi här
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

37

med böra i stället för de av utredningen föreslagna bidragen och lånen understöd

medgivas upp till 75 procent av anläggningskostnaderna. Erforderligt

anslag för ändamålet bör anvisas under nionde huvudtiteln. Därest

specialbudgeten bibehålies, bör anslaget avräknas å totalisatormedel. Såsom

villkor för understöd bör gälla, att vederbörande förpliktar sig att återbetala

detsamma — helt eller delvis — därest anläggningen icke skulle användas

för sitt ändamål. För fullgörande av detta villkor bör ställas säkerhet, som

Kungl. Maj:t bestämmer.

I det av riksdagsmannen N. Holmström den 12 december 1946 över utredningens

betänkande avgivna yttrandet har gjorts gällande, att det vore

orimligt att söka popularisera ridningen såsom folksport samt att därför den

fördel, den föreslagna organisationen Ridfrämjandet skulle kunna erbjuda,

icke motiverade de enligt utredningen erforderliga kostnaderna. Vid yttrandet

fanns fogad en av B. Holmström upprättad promemoria, däri föreslagits,

att i stället för de av utredningen föreslagna åtgärderna borde dels alla varmblodiga

stamhästar användas för ridbruk, dels lämpliga varmblodiga travare

uppköpas och användas som ridhästar i första hand vid icke beridna

förband, dels ock nordsvenska hästar uppköpas och användas som draghästar.

6. Hovvård.

Enligt Kungl. Maj ds förberörda beslut den 10 maj 1946 må för innevarande

budgetår till demonstration i hovvård och hovbeslag disponeras ett belopp

av 6 000 kronor. Beträffande föreskrifter rörande beloppets användning hänvisas

till statsliggaren s. 765.

Sammanfattningsvis må i fråga om anslagsäskandena nämnas, att lantbruksstyrelsen

i skrivelsen den 31 augusti 1946 hemställt för angivna ändamål

om ett med 2 000 kronor förhöjt belopp eller sålunda 8 000 kronor och för

understödjande av ambulerande hovslagarverksamhet om ett belopp av

15 000 kronor, att utredningen föreslagit skola utgå för ifrågavarande demonstrationer

15 000 kronor och för understöd till hovvårdsföreningar och

hovslagare 55 000 kronor samt att Föreningen skogsarbeten anhållit om ett

anslag å 5 000 kronor till planerad instruktions- och upplysningsverksamhet

angående hästhovvården i Norrbotten. Därjämte har Göteborgs och Bohus

läns hushållningssällskap hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande

av statsbidrag till ambulerande hovslagarverksamhet.

Utredningen har i betänkandet, däri framhållits att en förbättrad hovvård

skulle bliva av betydelse icke endast ur militär utan även ur allmän ekonomisk

synpunkt, härutinnan vidare anfört i huvudsak följande.

Fel och sjukdomar i hovarna äro en mycket vanlig orsak till kassation

vid den militära hästuttagningen. Dessa hovfel bero vanligen på en särskilt

i Norrland i hög grad försummad hovvård. En ändring i delta hänseende

skulle skapa ett avsevärt förbättrat läge beträffande tillgången på för krigsbruk

lämpliga hästar.

På grund av felaktigt hovbeslag iir hästarnas prestationsförmåga vid timmerdrivningarna

ofta nedsatt. Fn hastigare förslitning av hästmaterialet anses

allmänt vara en direkt följd av den försummade hovvården i landet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 14.

Enligt utredningen berodde de påtalade ogynnsamma förhållandena dels

på bristande kunskap hos den hästägande allmänheten för en rationell hovvårds

betydelse, dels på ringa tillgång på utbildade hovslagare, som utövade

sitt yrke.

Beträffande de av lantbruksstyrelsen sedan år 1934 anordnade demonstrationerna

för ökad upplysning om hovvård och hovbeslag har i betänkandet

lämnats följande uppgifter.

Demonstrationerna ha bedrivits på så sätt, att lantbruksstyrelsen i samarbete

med hushållningssällskapen utsatt viss dag och plats i en bygd för demonstrationsmöte.

Vederbörande hushållningssällskap har tillhandahållit lokal

och utlyst mötet, medan styrelsen bestritt de övriga kostnaderna. Till demonstrationerna

få de av bygdens hästägare, som så önska, inställa sig med

sina hästar, vilka användas såsom demonstrationsobjekt. Hovbeslaget m. m.

korrigeras av hovslagare, varjämte den veterinär, som leder förrättningen,

meddelar instruktion och håller föredrag om hovvård och hovbeslag. Det

tillgängliga anslaget har emellertid endast medgivit, att dylika demonstrationer

i varje län kunnat avhållas på 5—7 platser vartannat år.

Enligt utredningen omfattades dessa demonstrationskurser med stort intresse

samt hade dessutom visat sig vara värdefulla för äldre hovslagares

fortbildning. Upplysningsverksamheten genom demonstrationerna borde därför

utökas. En sådan utökning kunde komma till stånd i den mån veterinärpersonal

funnes till förfogande.

Efter samråd med den veterinär, som lett ifrågavarande demonstrationer,

har utredningen föreslagit att bidraget till dessa måtte höjas att årligen utgå

med 15 000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i sitt över betänkandet avgivna utlåtande tillstyrkt

utredningens förslag i denna del samt vidare anfört.

Vissa svårigheter äro förknippade med att finna veterinärer, som äro villiga

att åtaga sig ledarskapet av ifrågavarande demonstrationskurser. Landet

är, vad angår dessa kurser, uppdelat i fyra distrikt med en veterinär som

kursledare inom varje distrikt. Den tid, som åtgår för att avhålla kurserna

inom ett distrikt, uppgår till omkring en månad. Förutom rese- och traktamentsersättning

enligt klass II C i allmänna resereglementet utgår till veterinären

ett arvode av 25 kronor för förrättningsdag. Detta arvode är av allt

att döma icke tillräckligt att kompensera en tjänsteveterinär för mistade löneförmåner

och praktikinkomster under den tid demonstrationskursema pågå.

Styrelsen ifrågasätter därför, huruvida icke ett ökat arvode till ledarna

för demonstrationskursema i fråga är nödvändigt.

Utredningen har även i betänkandet anmärkt, att en omfattande propaganda

för förbättrad hovvård bedrivits inom Norrbottens län.

Föreningen Skogsarbeten har härutinnan i sin skrivelse lämnat följande

uppgifter.

På initiativ av domänverket och föreningen anordnades hösten 1944 kurser

inom ett trettiotal byar i övre Norrbotten för att bibringa hästägama kännedom

om hästhovarnas rätta skötsel och om hovbeslag. Som instruktörer

vid dessa kurser anlitades två hovslagare, vilka efter uppgjord plan reste

från by till by, där hästägarna fingo möta upp med sina hästar. Hovslagarna

skodde en hov på varje häst, varefter hästägarna fingo sko övriga hovar

under instruktörens ledning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

39

Intresset för dessa kurser har visat sig vara synnerligen stort och föreningen

har beslutat att, om medel kan uppbringas, fortsätta med kurserna och i

möjligaste mån genomgå samtliga hästar — omkring 10 500 — inom Norrbotten.

Sådana kurser skola i så fall hållas under två månader årligen under

tre år. Varje år skola omkring 3 500 hästar behandlas. En hovslagare beräknas

hinna behandla cirka 140 hästar i månaden. Tretton instruktörer måste

därför tjänstgöra varje år.

Kostnaden för instruktörer m. m. beräknas till 5 kronor för häst. Den totala

instruktörskostnaden uppgår alltså till 52 000 kronor. Härtill komma utgifter

för hovbeslag m. m., vilka utgifter hästägarna dock själva skola svara

för.

Med stöd av vad sålunda anförts har föreningen anhållit om ett bidrag å

5 000 kronor ur stuteriväsendets fond.

Norrbottens läns hushållningssällskap har tillstyrkt föreningens framställning.

I den av professor Åkerblom upprättade promemorian har däremot framhållits,

att det ur flera synpunkter vore lämpligare att främja bildandet av

hov vårdsföreningar och ekonomiskt stödja dessa än att bidraga till de föreslagna

kurserna.

I detta sammanhang må återgivas vad utredningen i sitt betänkande anfört

beträffande tillgången på yrkesutbildade hovslagare.

Inom landet har bedrivits en tämligen omfattande hovslagarutbildning.

Kurser ha årligen varit anordnade vid veterinärhögskolan, Skara veterinärinrättning

och Alnarps lantbruksinstitut, varjämte från armén alltjämt avgår

fast anställda yrkesmän, som givetvis också äro skolade för hovslagarverksamhet

i det civila livet. Vid truppförbanden utbildas därjämte värnpliktiga

till hovslagare, som vid mobilisering äro avsedda att utöva självständig yrkesverksamhet.

Det förefinnes sålunda inom landet ingen brist på hovslagarutbildade

yrkesmän. Att hovvården och hovbeslaget äro eftersatta beror på att

många av de utbildade hovslagama icke ägna sig åt yrket utan vinna anställning

i annan yrkesutövning. De ha svårt att skaffa sig sin bärgning inom

yrket beroende på bristande intresse från hästägamas sida. Den ersättning,

som hovslagaren under sådana förhållanden måste betinga sig för sitt arbete,

blir ganska betungande för hästägama, varför dessa söka hjälpa sig själva

eller anlita hovslagaren alltför sällan. I norra Sverige synes vara regel, att

sakkunnig hovslagare icke finnes att tillgå inom stora bygder, och att någon

behandling med sjukbeslag icke kan ifrågakomma.

Beträffande möjligheten att göra yrkeskunniga hovslagare i större utsträckning

tillgängliga har inom utredningen diskuterats två olika förslag. Det har

sålunda ifrågasatts dels att hästägarna sammanslöte sig till hovvårdsföreningar,

som skulle komma i åtnjutande av bidrag av allmänna medel, dels

att ekonomisk gottgörelse lämnades åt enskilda hovslagare, som mot fastställd

taxa utövade sitt yrke såsom självständiga yrkesmän. Enligt utredningen

borde bägge dessa slag av stödåtgärder ifrågakomma.

Angående hovvårdsföreningarna har utredningen vidare anfört.

Dessa föreningar lämpa sig bäst inom trakter, där hovvården för närvarande

ägnas ett visst intresse. Särskilt är så förhållandet i de delar av södra

Sverige, där hästavel av större omfattning bedrives och där unghästuppfödningen

ägnas en större omsorg. Inom dylika bygder kan förutsättas, att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Mcij:ts proposition nr 14.

anslutningen blir livligare. Det är emellertid nödvändigt, att den tidsförlust,

som åsamkas hästägama genom att föra hästarna till hovslagaren, elimineras.

Hovslagaren bör därför föra en ambulerande verksamhet och varannan

månad besöka gårdarna. Härför är nödvändigt, att han bär bil till sitt förfogande

och att han i exempelvis en släpvagn medför erforderlig verktygsutrustning

och materiel. De särskilda kostnader, som bliva en följd av den

ambulerande verksamheten, böra åtminstone delvis bestridas av allmänna

medel. För varje hovslagare i en hovvårdsförening bör beräknas ett årligt anslag

av 1 000—1 500 kronor beroende av lokala förhållanden.

I betänkandet har härefter beträffande förslaget om ekonomisk gottgörelse

åt enskilda hovslagare anförts.

Hovslagare, som arbeta självständigt mot fastställd taxa och med bidrag av

totalisatormedel, synes vara den bästa organisationsformen för områden med

gles bebyggelse och ringa intresse för liovvård. Där skogsbruket dominerar

över lantbruket såsom i stora delar av Norrland och Bergslagen, är så särskilt

fallet. Också dessa hovslagare böra vara utrustade med bilar in. m.,

och deras verksamhet får vintertid jämväl omfatta besök å skogsavverkningsplatser

eller andra tillfälliga arbetsplatser, där hästar finnas. För varje

hovslagare bör liksom beträffande liovvårdsföreningarna beräknas ett årligt

bidrag av 1 000—1 500 kronor.

Enligt utredningen borde bidragen till såväl hovvårdsföreningarna som

enskilda hovslagare fördelas av lantbruksstyrelsen efter ansökan och förslag

av hushållningssällskapen. Om den ena eller andra formen av hovslagarverksamhet

skulle ifrågakomma, finge i första hand bedömas av vederbörande

hushållningssällskap. Det borde ankomma på lantbruksstyrelsen att

utarbeta och utfärda närmare föreskrifter angående hovvårdsföreningarnas

organisation, kompetensfordringar för hovslagare m. m. Ett intimt samarbete

beträffande såväl organisationsfrågor som hovslagarnas yrkesutbildning

borde äga rum mellan hushållningssällskapen samt läns- och distriktsveterinärerna.

Det kunde även ifrågasättas, huruvida icke den statliga verksamheten

beträffande hovvård och hovbeslag borde stå under central veterinär

ledning. Utan tvivel förefunnes i Norrland och norra Svealands skogsområden

det största behovet av den föreslagna understödsverksamheten. Statsmakternas

intresse borde därför i första hand inriktas å dessa landsdelar.

Utredningen har föreslagit, att anslagsgivningen under de närmaste åren

inskränktes till understöd av 35 till 40 hovslagare. I den mån erfarenhet

vunnes och verksamheten kunde utökas, syntes ökade bidrag av totalisatormedel

böra lämnas. Tills vidare borde anslag för den hovvårdande verksamheten

årligen utgå med 55 000 kronor för understöd av hovvårdsföreningar

och hovslagare.

I de avgivna yttrandena har utredningens förslag i förevarande del tillstyrkts.

7. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område.

Av ifrågavarande uppställning över vissa för innevarande budgetår beviljade

anslag från medel, som avsatts till stuteriväsendets fond, framgår att

Kungl. Maj:t äger disponera ett belopp om 50 000 kronor för nu angivna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 14.

41

åtgärder. Av uppställningen framgår tillika, att lantbruksstyrelsen i sin skrivelse

den 31 augusti 1946 hemställt att för budgetåret 1947/48 måtte anvisas

enahanda belopp för sådant ändamål.

Totalisatormedlens användning och stuteriväsendets fond.

I skrivelse den 27 februari 1923 (nr 31) anhöll riksdagen, att Ivungl. Maj:t

för beredande av medel åt landets liästavel ville medgiva att vissa av Kungl.

Maj:t godkända föreningar skulle tillåtas att vid offentliga kapplöpningar

och travtävlingar anordna vadhållning för allmänheten med totalisator. Som

förutsättning angavs att föreningarnas vinst av totalisatorn med avdrag för

omkostnaderna skulle inbetalas till statsverket för att komma den svenska

hästaveln till godo.

I anledning härav utfärdade Kungl. Maj:t kungörelsen den 4 maj 1923

(nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator.

Denna kungörelse har sedermera ersatts av kungörelsen den 7 juni 1934

(nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar.

Beträffande tidigare redovisning av totalisatormedlen och om tillkomsten

av stuteriväsendets fond, vilken bildats av sådana medel, må hänvisas till en

av utredningen upprättad, vid betänkandet såsom bilaga fogad promemoria

angående totalisatormedlen. Här torde endast böra erinras, att dessa medel

sedan ett flertal år tillbaka redovisats å särskild specialbudget på så sätt

att till avsättning till fonden uppförts ett anslag, till beloppet motsvarande

beräknade inflytande totalisatormedel, sedan summan av samtliga å driftbudgeten

uppförda anslag för hästavelsändamål frånräknats.

I enlighet med beslut av 1946 års riksdag (r. skr. nr 9) är för innevarande

budgetår uppfört ett på angivet sätt beräknat förslagsanslag till avsättning

till fonden å 3 945 600 kronor.

Uppgifter om fondens ställning lämnas i det av riksräkenskapsverket den

20 augusti 1946 över utredningens betänkande avgivna utlåtandet i samband

med att däri berörts frågan om upplösande av specialbudgeten för totalisatormedlen.

Till detta utlåtande återkommer jag i följande.

Dessförinnan torde emellertid böra anmärkas, att inkomsterna av totalisatormedel

för budgetåret 1947/48 beräknats av lantbruksstyrelsen i skrivelsen

den 31 augusti 1946 till 5 000 000 kronor samt av riksräkenskapsverket i dess

skrivelse den 7 december 1946 med inkomstberäkning för budgetåret 1947/48

till 6 000 000 kronor.

I detta sammanhang torde jämväl böra återgivas vissa förslag angående

totalisatormedlens användning.

I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, alt avsättningsanslaget

till stuteriväsendets fond för budgetåret 1947/48 måtte uppföras

med 3 840 400 kronor. Beträffande storleken av anslaget har styrelsen

framhållit följande.

I till Kungl. Maj:t avlåtna framställningar angående medelsbehovet under

budgetåret 1947/48 å stuteriväsendet berörande anslag har styrelsen hem
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 14.

ställt om anslag å tillhopa 1 159 600 kronor för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen,

för statens hingstdepåer och stuteri samt för hästavelns befrämjande.

Vid bifall till vad styrelsen föreslagit skulle av den för budgetåret 1947/48

beräknade inkomsten av totalisatormedel återstå (5 000 000 — 1 159 600 =)

3 840 400 kronor, till vilket belopp avsättningsanslaget till stuteriväsendets

fond sålunda bör beräknas.

Även utredningen har beträffande samtliga av utredningen framförda yrkanden

om bidrag under nionde huvudtiteln, för vilka yrkanden i det föregående

närmare redogjorts, föreslagit, att erforderliga belopp skulle utgå av

totalisatormedel. Såsom inledningsvis omnämndes, har emellertid utredningen

jämväl föreslagit, att bidrag skulle utgå under fjärde huvudtitelns remonteringsanslag.

Enligt utredningen skulle också detta bidrag bestridas av totalisatormedel.

Angående utredningens sistnämnda förslag till bidrag, om vilket förslag

utförligare uppgifter lämnats i årets statsverksproposition (1947/48: IV C. 29),

må här ur betänkandet återgivas allenast följande.

Arméns ackordshästbestånd bör årligen tillföras omkring 100 varmblodiga

hästar. Den årliga merkostnaden härför utgör ungefär 22 500 kronor. Särskild

ersättning bör utgå till fodervärd för varmblodig ackordshäst med 250

kronor för häst och år. Dessa utackorderingskostnader uppgå för första året

till 27 000 kronor och efter femte året till 135 000 kronor.

Nu angivna merkostnader borde egentligen bestridas från de under fjärde

huvudtitelns remonteringsanslag beräknade posterna för ackordshästar. I betraktande

av den utomordentliga betydelse ett varmblodigt ackordshästbestånd

skulle få för ridhästaveln — främst i form av ökade avsättningsmöjligheter

för avelsproduktema — har utredningen emellertid ansett sig böra

taga under övervägande, huruvida icke ifrågavarande merkostnader borde

utgå av totalisatormedel. Såvitt utredningen kan finna, skulle en dylik anordning

icke strida mot vad riksdagen vid olika tillfällen uttalat i fråga om användningen

av dessa medel.

I budgettekniskt hänseende torde emellertid samtliga kostnader för arméns

ackordshästar alltjämt böra anvisas att utgå av förenämnda anslag

under fjärde huvudtiteln och totalisatormedlen tagas i anspråk för ändamålet

med tillämpning av samma förfaringssätt, som kommit till användning

för att med totalisatormedel bestrida kostnaderna för lantbruksstyrelsens stuteribyrå.

Statskontoret har i avgivna utlåtanden över lantbruksstyrelsens förevarande

framställning och utredningens betänkande anfört.

Utredningens förslag att merkostnader, föranledda av ökad utackordering

av varmblodiga hästar, skulle täckas av totalisatormedel, har motiverats med

den utomordentliga betydelse, ett varmblodigt ackordshästbestånd skulle få

för ridhästaveln. Med detta motiv borde emellertid totalisatormedlen disponeras

för bestridande jämväl av kostnaderna för inköp av remonter och

varmblodiga ackordshästar ävensom av kronans kostnader för vård och utfodring

i kronans stall av officerares egna hästar. Det framgår nämligen av

betänkandet, att den varmblodiga ridhästaveln i stor utsträckning bäres upp

av remonteringen för försvarsväsendet.

Därest specialbudgeten bibehålies, böra ytterligare kapitalökningar å statens

utlåningsfonder för hästavelns främjande på det sätt belasta totalisatormedlen,

att sammanlagda beloppet av erforderliga avskrivningsanslag avräknas

före fastställande av avsättningen till stuteriväsendets fond.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

43

Nyss berörda fråga om upplösning av specialbudgeten för totalisatormedlen

har tidigare varit föremål för framställningar. Jag torde sålunda få erinra

att jag, såsom av föregående års statsverksproposition framgår (1946/47:

IX E. 5), i anledning av en av riksräkenskapsverket gjord framställning förklarade

att jag icke fann skäl att då till övervägande upptaga förevarande

fråga utan att med avgörandet av frågan finge anstå ännu någon tid.

I skrivelse den 30 mars 1946 (nr 9) uttalade riksdagen, att riksdagen motsatte

sig riksräkenskapsverkets förslag, eftersom detta skulle medföra att

totalisatormedlen i fortsättningen i mindre utsträckning än som från början

varit avsett komme hästaveln till godo.

Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande den 20 augusti 1946 yttrat, att

ämbetsverkets förslag byggde på förutsättningen, att totalisatormedlen i verkligheten

icke komme till den användning, som riksdagen ursprungligen avsett.

Av dessa medel hade i stället betydande belopp dels återförts till budgeten,

dels reserverats i stuteriväsendets fond, medan ur samma fond endast

obetydliga belopp använts till hästavelns befrämjande, samtidigt som hästaveln

inom landet gått tillbaka.

I utlåtandet har vidare anförts.

Under 1920-talet användes de influtna totalisatormedlen i huvudsak för

hästavelns befrämjande. Detta tillgodosågs genom att de hithörande medel,

som under ett visst budgetår icke blevo disponerade, reserverades under ett

reservationsanslag till hästavelns befrämjande. Från och med budgetåret

1930/31 avsattes i stället totalisatormedlen till stuteriväsendets fond. Därvid

togos av den kvarstående reservationen å anslaget till hästavelns befrämjande

385 000 kronor i anspråk för allmänna budgeten. Hur relationen mellan

influtna och använda totalisatormedel därefter förändrats, framgår av följande

sammanställning, i vilken medräknats från driftbudgetanslag och från

nyssnämnda fond gjorda utgifter utan hänsyn till omföringar mellan fonden

och driftbudgeten.

Budgetår

Influtna totalisatormedel
-

Över anslag å

budgeten disponerade

totalisatormedel
-

Utgifter från Summa ut
stuteriväsen-

gifter av to
dets

fond talisatormedel

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

1934/35

1935/36

1936/37

1937/38

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

1 041 630: 70

910 998: 25

876 118:25

888 623: 75

1 035 827: 15

1 140 906: 10

1 256 350: 26

1 346 313: 15

1 473 990: 34

1 268 286: 61

1 321517: 10

1 739 964: 64

2 652 177:44

3 464 851: 70

4 545 452: 50

5 895 681: 74

1 004 763: 09 1 004 763: 09

1 137 108:26 1 137 108:26

306 367: 77

458 428:01

731 900: 00

1 019 900: 00

806 900: 00

776 100: 00

777 800: 00

858 400: 00

926 500: 00

844 000: 00

970 000: 00

873 728: 02 873 728: 02

948 442: 59 948 442; 59

622 651:32 622 651:32

394 859:36 701 227:13

409 446: 31 867 874: 32

97 519: 80 829 419: 80

102 016:33 1 121 916:33

177 554:83 984 454:83

81 161:43 857 261:43

82 871:57 860 671:57

48 625: 20 907 025: 20

39 794: 80 966 294: 80

120 700: 85 964 700: 85

209 829:15 1 179 829:15

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungi. Maj:ts proposition nr 14.

Medan sålunda inkomsterna av totalisatormedel alltsedan budgetåret 1933/

34 visat stark ökning, ha utgifterna hållits vid en i stort sett oförändrad

nivå. Om förestående siffror ställas i relation till under samma tidsperiod inträffade

förändringar i penningvärdet och i priser på jordbrukets produkter,

är det uppenbart, att statens stöd till hästavelns främjande under angivna

tidsperiod i verkligheten blivit reducerat, trots att totalisatormedlen redovisats

över en specialbudget.

Under angivna tidrymd ha av influtna totalisatormedel, sammanlagt omkring

31 000 000 kronor, och av reservationen den 30 juni 1930 å 1 000 000

kronor till allmänna budgeten över riksstatstiteln diverse inkomster återförts

ungefär 7 000 000 kronor och i stuteriväsendets fond reserverats närmare

11 000 000 kronor. För med specialbudgeten avsedda ändamål ha endast använts

cirka 14 000 000 kronor. Medan vid periodens början huvuddelen av

totalisatormedelsinkomsten anlitades för hästavelns befrämjande, användes

för närvarande knappt en femtedel av denna inkomst för sitt avsedda ändamål.

Fondens behållning per den 30 juni 1946 utgjorde 10 851 097 kronor 4 öre.

Vad utredningen i det remitterade betänkandet föreslagit, innebär en ökning

av utgifterna av totalisatormedel. Denna ökning är dock icke så stark,

att de inflytande totalisatormedlen bliva disponerade mera än till en del.

Man måste därför, om specialbudgetens nuvarande konstruktion bibehålies

och inkomstnivån icke visar stark nedgång, räkna med en fortsatt avsevärd

fondbildning.

Avsikten med en specialbudget är och måste alltid vara, att de inkomster,

som ingå i specialbudgeten, skola användas för ett med specialbudgeten avsett

bestämt ändamål. Endast så länge detta krav upprätthålles, kan en specialbudget

anses berättigad. I fråga om totalisatormedlen har kravet på specialbudgetens

redovisning så till vida formellt upprätthållits att de medel,

som icke över budgeten anvisats för hästavelns befrämjande, avsatts till stuteriväsendets

fond. Från denna fond, som endast i mycket begränsad omfattning

kommit till användning för hästavelns befrämjande, ha emellertid

på sätt förut angivits betydande belopp återförts till budgeten. Om riksräkenskapsverket

förordat avveckling av totalisatormedlens specialbudget, beror

detta icke på någon önskan att minska beloppet av de medel, som komma

hästaveln till godo. Men väl har riksräkenskapsverket velat vinna, att

redovisningen mot budgeten skall vara så ordnad, att av budgetredovisningen

framgår hur totalisatormedlen i verkligheten användas. Det måste enligt

riksräkenskapsverkets uppfattning vara orimligt om man i ett läge, där hästaveln

av brist på medel befinner sig i tillbakagång, i budgeten redovisar de

medel, som avsetts skola komma hästaveln till godo, såsom om de använts

för sådant ändamål, trots att detta i verkligheten icke varit fallet. Specialbudgeten

har genom sin konstruktion blivit ett instrument för begränsning

av medelstilldelningen till hästaveln.

Även statskontoret har i sitt över utredningens betänkande avgivna utlåtande

hävdat att specialbudgeten för totalisatormedlen borde slopas.

Övriga statliga fonder för hästavelns befrämjande.

Dessa fonder äro statens hästavelsfond samt tre utlåningsfonder, nämligen

dels lånefonden för inköp av ädla avelsston, dels lånefonden för inköp av

avelsliingstar av ardennerras, dels ock lånefonden för inköp av avelsston av

nordsvensk ras,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

45

Utredningen har, som förut nämnts, i sitt betänkande hemställt, att av

totalisatormedel måtte bildas en särskild fond för beviljande av lån för uppförande

av ridhus.

I det av riksräkenskapsverket den 20 augusti 1946 över utredningens betänkande

avgivna utlåtandet bar förordats, att en sammanslagning av förevarande

fonder måtte ske.

Med bifall i huvudsak till ett av Kungl. Maj:t i proposition nr 172 till 1916

års riksdag framställt förslag medgav riksdagen (skr. nr 248), att vissa till

statsverket influtna inkomster genom andelar i försäljningsmedlen för hästar,

vilka utförts ur riket, finge avsättas till en under statskontorets förvaltning

ställd fond, benämnd statens hästavelsfond, vilken skulle av statskontoret

göras räntebärande. Tillika beslöt riksdagen att, sedan årligen minst

en tiondel av fondens avkastning lagts till kapitalet, så stor del av återstoden

utav fondens avkastning, som riksdagen för varje år anvisade, finge av

Kungl. Maj:t användas till åtgärder för hästavelns främjande.

År 1917 beslöt riksdagen (skr. nr 336) att å lån, som intill ett belopp av

250 000 kronor utlämnades från ifrågavarande fond för inköp av avelshingstar

av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras, ränta icke skulle beräknas under

lånens amorteringstid; dock skulle vid bestämmande av den del av fondens

avkastning, som årligen skulle fonderas, jämväl ett belopp, motsvarande en

tiondel av beräknad ränta å berörda lånemedel, läggas till fonden. Den 30

oktober 1917 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (nr 719; ändrad genom kungörelsen

nr 138/1946) angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande

av lån ur statens hästavelsfond för inköp av avelshingstar av nordsvensk eller

gudbrandsdalsk ras. Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 54; r. skr. nr 88)

beslöts, att högsta utlåningsbeloppet skulle höjas från 250 000 kronor till

450 000 kronor ävensom att vid bestämmandet av den del av fondens avkastning,

som årligen skulle fonderas, jämväl ett belopp, motsvarande en

tiondel av beräknad ränta å det för inköp av avelshingstar utlånade beloppet,

skulle läggas till fonden.

Beträffande den under räkenskapsåret 1945/46 upplupna avkastningen av

statens hästavelsfond beslöt 1946 års riksdag (prop. nr 24; r. skr. nr 146),

att, sedan ett belopp av 5 400 kronor lagts till fondens kapital, ett belopp av

35 000 kronor finge av Kungl. Maj:t disponeras till åtgärder för hästavelns

främjande samt återstoden reserveras.

Föreskrift om tid för ingivande av ansökning om understöd från statens

liästavelsfonds avkastning har meddelats i kungörelse den 25 oktober 1918

(nr 814).

I skrivelsen den 30 november 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att beträffande den under räkenskapsåret

1946/47 upplupna avkastningen av statens hästavelsfond besluta, att,

sedan 4 800 kronor lagts till fondens kapital, ett belopp av 32 000 kronor

finge av Kungl. Maj:t disponeras till åtgärder för hästavelns främjande samt

återstoden reserveras. Till stöd för denna hemställan har styrelsen anfört

följande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 14.

Statskontoret har uppgivit, alt statens hästavelsfonds tillgångar den 30

juni 1946 belöpte sig till 1 496 799 kronor 60 öre, att samma dag 362 340

kronor av fondens kapital vore tagna i anspråk till räntefria lån för inköp

av avelshingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras samt att fondens

ränteavkastning under budgetåret 1946/47 kunde uppskattas till i runt tal

36 800 kronor.

Under förutsättning att det för hingstlån utlånade kapitalet i likhet med

fondens övriga tillgångar gjorts räntebärande och avkastat en ränta av 3,2ö

procent eller 11 776 kronor, skulle enligt riksdagens ovanberörda beslut nu

till fondens kapital läggas — förutom en tiondel av fondens beräknade avkastning

eller 3 680 kronor — ett belopp av 1 177 kronor 60 öre, motsvarande

en tiondel av nyssnämnda antagna ränteinkomst, vadan sålunda fondkapitalet

skulle ökas med sammanlagt 4 857 kronor 60 öre. Lantbruksstyrelsen

förordar, att 4 800 kronor av berörda avkastning nu överföras till fonden.

Av den beräknade ränteinkomsten skulle vid bifall härtill återstå

(36 800 — 4 800 =) 32 000 kronor.

Sistnämnda belopp torde i sin helhet böra tagas i anspråk för de olika

ändamål i samband med främjandet av landets hästavel, som under år 1947

kunna finnas vara förtjänta av understöd, sedan till Kungl. Maj:t ställda

ansökningar i sådant syfte enligt kungörelsen den 25 oktober 1918 inkommit

till lantbruksstyrelsen senast den 1 maj 1947.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1946 skulle av det belopp om

35 000 kronor av fondens avkastning under räkenskapsåret 1945/46, som

1946 års riksdag ställde till Kungl. Maj ds förfogande, 3 000 kronor under år

1946 användas till arvoden åt ordförandena i statens hästpremieringsnämnder

såsom konsulenter i hästavelsfrågor. I det föregående har redogörelse

lämnats beträffande fördelningen av återstående belopp, 32 000 kronor, och

av beloppet om 100 000 kronor från reservationsanslaget till hästavelns befrämjande

(1946/47: IX E. 4).

Slutligen må beträffande denna fond, från vilken utanordnas räntefria

lån till högst 8 000 kronor för inköp av hingst av nordsvensk eller gudbrandsdalsk

ras, nämnas, att utredningen framhållit såsom önskvärt, att

dessa lån liksom vid långivningen för inköp av ardennerhingstar kunde utgå

med belopp intill 10 000 kronor.

Gällande bestämmelser för lån från de tre lånefonderna för inköp av dels

ädla avelsston, dels avelshingstar av ardennerras, dels ock avelsston av nordsvensk

ras återfinnas i kungörelsen den 4 juli 1913 (nr 226) med däri genom

kungörelserna nr 366/1917, 116/1920 och 630/1937 gjorda ändringar, i kungörelsen

den 12 juni 1931 (nr 217), ändrad genom kungörelsen nr 631/1937,

samt i kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 440), vilken ändrats genom kungörelsen

nr 179/1939.

De tre fondernas tillgångar den 30 juni 1946 utgjorde respektive 782 000,

830 000 och 310 000 kronor.

I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för

budgetåret 1947/48 måtte som kapitaltillskott till dessa fonder anvisas belopp

om respektive 60 000, 280 000 och 20 000 kronor. Styrelsen har härvid

anfört i huvudsak följande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

47

Enligt från statskontoret inhämtade uppgifter utgjorde fondernas disponibla

kapital den 30 juni 1946 respektive 381 200, 106 200 och 98 900 kronor.

Statskontoret har vidare beräknat att under budgetåret 1946/47 i amorteringar

å från fonderna utlämnade lån komnie att inflyta respektive 160 000,

200 000 och 80 000 kronor. Inberäknat de av riksdagen för budgetåret

1946/47 till fonderna anvisade anslagen å respektive 30 000, 90 000 och

55 000 kronor utgöra de tillgängliga medlen alltså (381 200 + 160 000 +

30 000 =) 571 200 kronor, (106 200 + 200 000 + 90 000 =) 396 200 kronor

och (98 900 + 80 000 + 55 000 =) 233 900 kronor. Från ettvart av dessa

tre belopp skall dock avdragas summan av genom Kungl. Maj:ts beslut den

14 juni 1946, den 7 december 1945 och den 1 mars 1946 beviljade men den

30 juni 1946 icke i anspråk tagna lån från fondema eller 325 500, 275 500

och 120 500 kronor. Till styrelsen har därjämte inkommit en ansökan om

lån å 5 000 kronor ur fonden för inköp av ädla avelsston. För ny utlåning

under år 1947 skulle därför finnas tillgängliga i fonden för inköp av ädla

avelsston (571 200 — 325 500 — 5 000=) 240 700 kronor, i fonden för inköp

av avelshingstar av ardennerras (396 200 — 275 500=) 120 700 kronor och

i fonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras (233 900 — 120 500 =)

113 400 kronor.

De för utlåning sålunda tillgängliga beloppen torde emellertid icke förslå

till täckande av 1947 års lånebehov, som icke kan beräknas understiga respektive

300 000, 400 000 och 135 000 kronor. För möjliggörande av utlåning

i sådan omfattning torde för budgetåret 1947/48 böra anvisas som

kapitalinvestering i fonden för inköp av ädla avelsston 60 000 kronor, i fonden

för inköp av avelshingstar av ardennerras 280 000 kronor och i fonden

för inköp av avelsston av nordsvensk ras 20 000 kronor.

Utredningen har föreslagit att långivningen för inköp av nordsvenska avelsston,

vilken enligt nu gällande bestämmelser vore begränsad till Värmlands

och Kopparbergs län samt de norrländska länen, måtte utvidgas att omfatta

hela landet med undantag för Malmöhus län, där den nordsvenska rasen icke

premierades.

I särskilda remissutlåtanden den 17 september 1946 över lantbruksstyrelsens

framställningar har statskontoret, som vitsordat styrelsens uppgifter om

lånefondernas ställning, ifrågasatt, huruvida av styrelsen beträffande fonderna

för inköp av ädla avelsston och av avelshingstar av ardennerras beräknad

utlåning icke borde beskäras och anslagsbeloppen därigenom nedbringas.

Vad åter angår fonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras har statskontoret

förklarat sig icke ha något att erinra mot den föreslagna kapitalinvesteringen.

Förslag om sammanslagning av statens hästavelsfond och de nuvarande tre

utlåningsfonderna har förut framförts. Riksräkenskapsverket föreslog sålunda

i utlåtande den 9 oktober 1943 i anledning av statskontorets utlåtande angående

behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda räntebärande

fonderna in. m., att statens hästavelsfond skulle avvecklas, varvid utestående

lån skulle överföras till en utlåningsfond, till vilken de tre nyssnämnda

utlåningsfonderna skulle överföras.

I sitt utlåtande den 20 augusti 1946 har riksräkenskapsverket förklarat sig

vidhålla, att eu sammanslagning av de fyra nämnda fonderna skulle avsevärt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

förenkla redovisningen. En sådan sammanslagning skulle även vara ägnad

att främja de syften, som utredningen med sina förslag velat tillgodose. Med

hänsyn till vad utredningen föreslagit, frånträdde emellertid ämbetsverket

sitt tidigare förslag till den del detta avsåge ianspråktagande av den icke utlånade

delen av statens hästavelsfond och förordade i stället att denna fond

i sin helhet överfördes till den nya lånefonden. Därutöver erfordrades överföring

till den nya fonden av medel från stuteriväsendets fond för lån till

ridhusanläggningar.

Riksräkenskapsverket har i sistnämnda utlåtande vidare anfört.

Den nya kapitalfonden borde benämnas lånefonden för hästavelns befrämjande

samt enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen,

användas för finansiering av all hithörande utlåning. Det högsta årliga belopp,

intill vilket fondens medel få användas för lån till inköp av olika slag

av avelshingstar och avelsston samt till ridhusanläggningar bör beslutas av

riksdagen. Den föreslagna fonden blir icke räntebärande. Dess kapital bör

följaktligen vara helt avskrivet. Överföring av medel från statens hästavelsfond

och stuteriväsendets fond till den föreslagna nya kapitalfonden föranleder

alltså icke någon kapitalökning.

Departementschefen.

Det torde vara allmänt erkänt att vårt lands hästavel i stort sett befinner

sig på en hög nivå. Ett omfattande och betydelsefullt arbete har på detta

område lagts ned av jordbrukarna inom skilda delar av landet. Emellertid

har genom inriktningen av avelsarbetet under de senaste årtiondena en förskjutning

ägt rum från en lättare typ av hästar till tyngre sådana. Detta har

haft till följd att vissa svårigheter uppstått att tillgodose försvarsmaktens

behov av hästar framförallt vid mobilisering eller större beredskap. Dessa

svårigheter gälla i fråga om såväl ridhästar som dragare. Till en del sammanhänga

dessa olägenheter med att aveln av ridhästar och för försvaret lämpliga

dragare bedrives inom vissa förhållandevis begränsade områden i landet.

Den varmblodiga hästaveln, som frambringar lämpliga ridhästar, uppehälles

sålunda i huvudsak i Skåne och andra därtill gränsande områden i södra

Sverige, under det att den nordsvenska hästen, vilken är den för försvaret

lämpligaste dragaren, till övervägande delen uppfödes i de norrländska länen

samt Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus län. Uppenbarligen

medför detta, då försvaret av en eller annan anledning har behov

av ett större antal hästar, svårigheter att uppsätta förbanden inom de

delar av landet, där hästaveln icke bedrives i tillräcklig omfattning.

En av de viktigaste orsakerna till hästavelns läge torde vara, att jordbrukarna

icke finna det lönande att i större omfattning uppföda hästar av nu

ifrågavarande slag. För att stimulera aveln av varmblodiga hästar och hästar

av nordsvensk ras att nå önskvärd omfattning torde det vara nödvändigt att

på olika sätt underlätta uppfödningen och avsättningen. En utökning av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li.

49

hästavelns omfattning i landet skulle uppenbarligen bliva till gagn icke blott

för försvaret utan även för hästuppfödarna, som härigenom skulle kunna

tillföras avsevärda inkomster. Då det stöd som hittills lämnats liästaveln

icke synes ha varit tillräckligt för att densamma skall få önskad omfattning,

synes erforderligt att ytterligare åtgärder vidtagas. Med hänsyn till att endast

minst fyraåriga hästar kunna tagas i anspråk för försvarets behov, kommer

det att taga avsevärd tid, innan nu ifrågasatta åtgärder avsätta resultat av

betydelse för försvarsmakten. Det är därför önskvärt, att åtgärderna vidtagas

snarast möjligt.

Innan jag närmare ingår på de åtgärder, som enligt min uppfattning nu

böra vidtagas, torde jag något få beröra den ordning i vilken behövliga medel

böra anvisas. Det är uppenbarligen skäligt att de ytterligare medel, som

erfordras för ifrågavarande ändamål, i viss mån utgå i relation till totalisatorinkomsterna.

Medel för stödjande åtgärder å hästavelns område ha förut beviljats dels

under särskilda anslag till statens hingstdepåer och stuteri, dels ock under

anslaget till hästavelns befrämjande. Därjämte ha av medel, som avsatts

till stuteriväsendets fond, belopp ställts till Kungl. Maj ds förfogande för vissa

särskilt angivna åtgärder, ägnade att främja hästaveln. Av dessa medel ha

sålunda, bland annat, belopp utgått för inköp av hästar till statens hingstdepåer

och stuteri samt föreslagits skola utgå till åtgärder för förbättrad hovvård.

Samtidigt ha emellertid medel anvisats å omkostnadsanslaget till depåerna

och stuteriet för häst- och fölinköp samt under anslaget för hästavelns

befrämjande för demonstrationer i hovvård och hovbeslag. Denna

form av anslagsgivning kan knappast anses vara tillfredsställande. Den försvårar

möjligheterna att överblicka de olika men ofta sinsemellan sammanhängande

behoven och de för dessa ändamål beviljade anslagen. De belopp,

som förut utgått under anslaget: Avsättning till stuteriväsendets fond, torde

därför i fortsättningen böra upptagas under det anslag, vartill utgifterna i

fråga sakligt sett äro att hänföra.

Vad härefter angår anslagen till statens hingstdepåer och stuteri, i första

hand avlöningsanslaget, har jag icke något att erinra mot lantbruksstvrelsens

anslagsäskanden beträffande icke-ordinarieposten. Frågan om löneförbättring

till hushållerskan vid Flyinge hingstdepå och stuteri torde böra prövas

i anslutning till genomförandet av den allmänna löneregleringen.

Med beaktande härav och med hänsyn till beräknade löneklassförändringar

in. m. skulle avlöningsstaten erhålla följande utseende.

Ordinarieposten skulle minskas med 1 300 kronor till 42 900 kronor på

grund av beräknade löneklassförändringar, medan icke-ordinarieposten skulle

uppräknas med (1 300 + 450 + 2 000 + 75 +5 250 =) i runt tal 9 100 kronor

till 180 100 kronor. Arvodesposten och posten särskilda löneförmåner skulle

uppföras med oförändrade belopp eller 4 400 respektive 1 600 kronor. För

rörligt tillägg skulle beräknas 33 300 kronor. Med hänsyn till vad jag i del

följande kommer att föreslå, skulle övriga poster bortfalla.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr It
-

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

I anledning av genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare

i statens tjänst torde ordinarieposten uppräknas med 24 500 kronor

till 67 400 kronor, arvodesposten med 400 kronor till 4 800 kronor och

icke-ordinarieposten med 126 100 kronor till 306 200 kronor. För rörligt tilllägg

torde beräknas 22 400 kronor.

Avlöningsanslaget bör i enlighet härmed för nästa budgetår upptagas med

(67 400 + 4 800 + 306 200 + 1 600 + 22 400 =) 402 400 kronor.

I fråga om omkostnadsanslaget har lantbruksstyrelsen föreslagit oförändrat

belopp eller 2 000 kronor till sjukvård m. m. Beträffande posten reseersättningar

torde Kungl. Maj:t komma att utfärda nya bestämmelser angående

traktamentsersättningar, innebärande en förhöjning av stallbetjänternas

tjänstgöringstraktamenten under vistelse å beskällarstation samt av

dessa befattningshavares traktamentsersättning under tjänsteresor. Med hänsyn

härtill torde posten reseersättningar böra uppräknas med 4 500 kronor

till 19 500 kronor. Ytterligare ökning av denna post torde icke böra äga rum.

Lantbruksstyrelsens förslag beträffande följande utgiftsposter, nämligen lyse

och vatten, övriga expenser, beklädnad, bränsle, furage, lantbeskällares underhåll,

byggnaders underhåll, inventariers underhåll, jordbruket och häslskötarskola,

vilka poster upptagits till respektive 7 000, 5 000, 8 000, 5 000,

120 000, 68 000, 23 000, 10 500, 10 500, och 2 500 kronor, synas mig böra

godtagas. Ej heller föranleder styrelsens förslag om att för häst- och fölinköp

bör anvisas 40 000 kronor, i och för sig någon erinran från sin sida. Styrelsen

har tillika hemställt att av medel, som föreslagits skola avsättas till stuteriväsendets

fond, 50 000 kronor skola ställas till Kungl. Maj:ts disposition för

inköp av avelshingstar. Mot detta förslag har jag icke något att invända. Beloppet

torde emellertid i överensstämmelse med det förut sagda böra upptagas

under sistnämnda delpost. I enlighet med styrelsens förslag torde vidare

dispositionsrätten till återstoden av det belopp om 30 000 kronor, som för

budgetåret 1942/43 ställts till förfogande för inköp av stambeskällare för

Flyinge stuteri, utsträckas att omfatta jämväl budgetåret 1947/48.

Av de för häst- och föiinköp anvisade medlen ha årligen för rekrytering

av hingstbeståndet inköpts 15 till 20 varmblodiga föl för en genomsnittlig

kostnad av 1 200 kronor, varjämte förbindelse lämnats om ett tilläggspris av

likaledes 1 200 kronor att utbetalas om fölet vid fyra års ålder kunnat insättas

som beskällare vid någon av depåerna. Utredningen har föreslagit, att

ytterligare 10 till 15 föl skola inköpas för en beräknad kostnad av omkring

15 000 kronor samt att tilläggsprisema skola höjas till 2 500 kronor. Kostnaderna

för tilläggsprisema skulle enligt utredningen uppgå till 20 000 kronor.

Mot förslaget om att inköpa ytterligare föl har lantbruksstyrelsen framfört

vissa erinringar. Tillgången å föl skulle sålunda icke vara tillräcklig.

Dessutom skulle erfordras ytterligare personal och nya stallutrymmen. Förslaget

synes mig emellertid vara ägnat att främja den varmblodiga ridhästaveln.

Tillgången å föl torde komma att öka i och med att ytterligare försäljningsmöjligheter

erbjudas. Såsom utredningen framhållit, lära depåernas

omkostnader komma att nedgå på grund av minskning av antalet olden
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

burgska hingstar. Så småningom torde även förhållandevis höga belopp

komma att inflyta vid försäljning av de hingstar, som icke uttagas som beskällare.

Med hänsyn härtill tillstyrker jag utredningens ifrågavarande förslag.

Mot beräkningen av kostnaderna har jag icke något att erinra. För nästkommande

budgetår erfordras dock icke särskilda medel för tilläggspriser.

Utredningens förslag om inköp av tre nordsvenska hingstar för ett belopp

av tillhopa 36 000 kronor anser jag mig däremot endast delvis kimna biträda.

Skiljaktiga meningar ha framkommit, huruvida det är lämpligt och möjligt

att söka utvidga avelsområdena för den nordsvenska hästaveln i södra Sverige.

Om så skall ske, torde dock ytterligare hingstar böra uppställas i de

områden, som kunna vara av intresse ur denna synpunkt. Därigenom förbilligas

betäckningskostnaderna och de nordsvenska stona kunna i större

utsträckning föras till framstående avelshingstar. Jag anser mig för närvarande

böra föreslå, att eu hingst av denna ras inköpes. Lantbruksstyrelsen

har framhållit, att de statliga nordsvenska hingstarna tillfördes ett alltför

ringa antal ston. För att kunna väcka intresse hos stoägama i dessa trakter,

varest den nordsvenska aveln är stadd i tillbakagång, böra de statliga hingstarna

vara av förhållandevis hög klass. Priserna a de bästa nordsvenska

hingstarna uppgå för närvarande till belopp mellan 20 000 och 25 000 kronor.

För inköp av ytterligare en hingst bör därför anvisas ett något högre

belopp än vad utredningen avsett skola utgå för varje hingst, eller sålunda

15 000 kronor.

Det sammanlagda belopp, som sålunda bör upptagas under posten hästoch

fölinköp, skulle följaktligen uppgå till (40 000 + 50 000 + 15 000 +

15 000=) 120 000 kronor. Angivna specifikation av berörda belopp om

120 000 kronor bör icke vara bindande för medelsdispositionen utan det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att, allteftersom förhållandena kunna befinnas

lämpliga, använda beloppet i fråga till inköp av hästar av ettdera slaget i

större omfattning än vad de specificerade beloppen avse att täcka, ävensom

till förstärkning av förenämnda reserverade belopp om 30 000 kronor.

Lantbruksstyrelsens beräkning av medelsbehovet till hästsjukvård samt

till utskylder och utgifter i övrigt, vilka poster upptagits till 1 500 respektive

21 500 kronor, föranleder icke någon erinran från min sida. Summa utgifter

utgör alltså (2 000 + 19 500 — 7 000 + 5 000 + 8 000 +5 000

120 000 + 68 000 + 23 000 + 10 500 + 10 500 + 2 500 — 120 000 + 1 500 +

21 500 =) 424 000 kronor. Med hänsyn härtill och då inkomsterna böra beräknas

till det av styrelsen angivna beloppet, 181 500 kronor, torde till omkostnader

vid statens hingstdepåer och stuteri för nästa budgetår böra anvisas

ett förslagsanslag av (424 000 —181 500 =) 242 500 kronor.

Den av lantbruksstyrelsen föreslagna reparationen av magasinsbyggnaden

vid Flyinge hingstdepå och stuteri synes icke kunna utan olägenhet vidare

uppskjutas. Medel torde även böra anvisas för omändring och modernisering

av ett bostadshus vid Flyinge depå och stuteri samt jämväl för anordnande

av toalettrum i personalbostäder vid Strömsholms hingstdepå och för reparation

av fönster och dörrar i veterinärbostaden vid denna depå. Mot de för

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Mcij:ts proposition nr 14.

dessa arbeten beräknade kostnaderna (80 000 + 40 000 + 26 000 + 5 000 =)

151 000 kronor har jag icke något att erinra.

Styrelsens medelsäskande i skrivelsen den 11 september 1946 anser jag

mig emellertid kunna biträda allenast i vad avser 1 800 kronor till reparation

av södra hingststallet vid Strömsholms hingstdepå. Beloppet i fråga synes

mig böra upptagas som anslag för nästa budgetår.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde för nämnda budgetår till byggnadsarbeten

vid statens hingstdepåer och stuteri böra anvisas ett reservationsanslag

av (151 000 + 1 800=) 152 800 kronor.

I det föregående har under rubriken hästavelns befrämjande redogjorts för

ett flertal anslagsäskanden för skilda ändamål, vilka framställningar sammanförts

under vissa delpostrubriker. Vad angår den första av dessa poster

eller hästpremieringen har jag i och för sig icke något att erinra mot det

av lantbruksstyrelsen i detta hänseende beräknade beloppet 336 300 kronor.

I anslutning till vad Hushållningssällskapens ombud uttalat, vill jag emellertid

förorda att skådepenningar av silver i stället för sådana av vitmelall

utdelas. För detta ändamål erfordras ytterligare 23 000 kronor. För hästpremieringen

skulle sålunda anvisas sammanlagt (336 300 + 23 000 =)

359 300 kronor.

Beträffande uppfödningspremiema anser jag mig kunna tillstyrka, att till

premier för särskilt framstående varmblodiga avelsston bör ställas till förfogande

ett belopp av 20 000 kronor. Premiema böra som förut utgå med 500

kronor för varje sto, som finnes förtjänt att premieras. Till premier för framstående

varmblodiga hingstar har förut utgått 10 000 kronor. I detta hänseende

har icke föreslagits någon ändring. Enahanda belopp torde böra anvisas

även för budgetåret 1947/48. Båda dessa premiebelopp böra i fortsättningen

upptagas under delposten uppfödningspremier.

Utredningen har föreslagit, att ytterligare premier skola utgå till uppiödare.

Således bör utbetalas för varje inköpt remont, varmblodig ackordshäst

och uttaget avelssto en premie om 200 kronor samt för varje inköpt

ackordshäst, som är fallen efter premierad nordsvensk hingst, en premie

om 100 kronor. Ur vissa synpunkter kan det vara lämpligt att på detta

sätt med förbigående av eventuella mellanhänder direkt till uppfödaren

lämna ett mindre tillskott till köpesumman. Då det föreslagna premiesystemet

torde vara ägnat att stödja de avelsgrenar, varom nu är fråga, synes det

vara försvarligt att låta ifrågavarande medel utgå under nionde huvudtiteln.

Mot de av utredningen för de varmblodiga hästarna beräknade beloppen

respektive 107 200, 15 000 och 30 000 kronor torde icke vara något att invända.

Till premier för inköpta ackordshästar av'' nordsvensk härstamning

synes böra anvisas ett något högre belopp än vad utredningen föreslagit eller

sålunda 50 000 kronor.

För uppfödningspremier erfordras följaktligen (20 000 + 10 000 + 107 200

15 000 + 30 000 ~r 50 000 =) 232 200 kronor. Därest riksdagen bifaller

förevarande förslag, torde det sedermera få ankomma på Kungl. Maj:t att

utfärda särskilda bestämmelser rörande dessa premier.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kumgl. Maj:ts proposition nr 14.

53

Ett genomförande av utredningens förslag om premier för inridning finner

.iag däremot knappast komma alt i någon väsentlig grad medföra ett större

och för försvarets behov bättre lämpat ridhästbestånd.

Till lantbruksstyrelsens disposition torde även för nästkommande budgetar

böra ställas ett belopp om 2 000 kronor att av styrelsen efter förslag av

premieringsnämndemas ordförande utdelas för framstående treåriga nordsvenska

ston, som premierats under året.

För främjande av den nordsvenska aveln har utredningen framlagt ett flertal

förslag, vilka i stort sett synas mig böra genomföras. Ytterligare medel

synas erforderliga för understödjande av hingstföreningar. För den enskilda

hingsthållningen bör sålunda utgå bidrag med det av utredningen förordade

beloppet 50 000 kronor. Beloppet torde efter förslag av hushållningssällskapen

och efter yttrande från lantbruksstyrelsen böra fördelas av Kungl. Maj:t.

Utredningen har vidare föreslagit, att en ökad anskaffning av nordsvenska

sloföl, ungston och yngre avelsston till landets södra och mellersta delar

skulle ske genom att hushållningssällskapen företoge inköp av sådana föl

och ston samt därefter försålde desamma å auktion. Även detta förslag anser

jag mig kunna tillstyrka. För täckande av sällskapets kostnader torde

emellertid böra anvisas högre belopp än vad utredningen ifrågasatt. För

detta ändamål torde sålunda erfordras 50 000 kronor. De av lantbruksstyrelsen

mot förslaget framförda betänkligheterna i fråga om redovisning och

kontroll över anvisade medel torde icke vara av sådan beskaffenhet att de

böra hindra förslagets genomförande. Beloppet i fråga bör med ledning av

från sällskapen inkomna ansökningar och efter förslag av styrelsen fördelas

av Kungl. Maj:t.

Särskilt i Norrland medföra de stora avstånden att kostnaderna för betäckning

av ston bliva förhållandevis höga. Utredningens förslag om särskilda

betäckningsbidrag för framstående nordsvenska avelsston torde åstadkomma

att dylika ston i större utsträckning än vad nu sker, bliva betäckta

av lämpligaste hingst. Då därigenom en hastigare kvalitetsförbättring av

rasen skulle kunna ernås, synes förslaget värt att prövas. Bidragen böra utgå

efter självkostnad, dock med högst 400 kronor. Omkring 25 sådana transporter

anses enligt utredningen årligen vara önskvärda och för varje transport

bör i genomsnitt beräknas ett bidrag av 250 kronor. Med hänsyn härtill har

medelsbehovet angivits till 6 250 kronor. Denna uppskattning av medelsbehovet

synes mig dock väl låg. För ändamålet torde böra anvisas ett

något högre belopp än vad utredningen föreslagit eller ett belopp av 10 000

kronor. Medlen torde böra fördelas av lantbruksstyrelsen efter hörande av

ordförandena i premieringsnämnderna.

Utredningen har vidare framhållit, att uppfödningsförhållandena utgöra

det största hindret för en utvidgning av den nordsvenska aveln i de större

sammanhängande avelsområdena. Ekonomibyggnader, beten och rastgårdar

äro i allmänhet icke tillräckligt stora. Många avelsstoägare äro därför av

ekonomiska skäl nödsakade att försälja fölen omedelbart efter avvänjningen.

Trots att efterfrågan på unghästar under de sista åren icke gått ner, har

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

nedslaktning av friska ungföl förekommit. Dessa missförhållanden synas

kunna i viss mån undanröjas om. såsom utredningen föreslagit, bidrag kunna

utgå för anordnande och underhåll av gemensamlietsbeten för unghästar.

Dessa bidrag torde även böra användas till vinteruppfödning av unghästar

i anslutning till sådana beten. Jag anser mig därför i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens förslag böra föreslå, att för ifrågavarande ändamål

må anvisas ett belopp av 125 000 kronor. Det torde böra ankomma på

Kungl. Maj:t att efter förslag av lantbruksstyrelsen fördela anvisat belopp

mellan de hushållningssällskap eller andra sammanslutningar, som böra

komma i fråga.

Utredningens förslag om ett engångsanslag för uppförande av ett stostall

vid hingstuppfödningsanstalten Vången anser jag mig däremot icke för närvarande

kunna tillstyrka.

Till särskilda åtgärder för främjande av den nordsvenska hästaveln torde

sålunda böra utgå (2 000 + 50000 + 50 000 + 10 000 + 125 000 =) 237 000

kronor.

Till understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring har för innevarande

budgetår anvisats ett belopp om 100 000 kronor. Därjämte ha av medel,

som avsatts till stuteriväsendets fond, utgått till Svenska ridsportens centralförbund,

Jockeyklubben och Svenska travsportens centralförbund som bidrag

till priser särskilt angivna belopp. Även i fortsättningen torde till vissa

större föreningar böra utgå särskilda belopp men dessutom böra anvisas ett

särskilt belopp att fördelas efter Kungl. Maj ds bestämmande. För vinnande

av bättre överskådlighet beträffande anslagsgivningen torde dessa belopp böra

upptagas såsom en särskild delpost under anslaget för hästavelns befrämjande.

Av utredningen har framhållits den stora betydelse såväl tävlings- som

uppfödningspriser ha för hästavelns utveckling. Det synes för att om möjligt

medelst högre priser söka ernå största möjliga resultat nödvändigt att höja

bidragen till dessa priser i den mån de utgå till förmån för den varmblodiga

ridhästaveln och den nordsvenska hästaveln. Bidrag böra emellertid utgå

även för andra ändamål än för priser, bland annat i viss om än mindre utsträckning

till täckande av föreningarnas förvaltningskostnader. I enlighet

med det anförda torde böra ställas till förfogande för Svenska ridsportens

centralförbund ett väsentligt förhöjt belopp eller 100 000 kronor, varav minst

90 000 kronor som bidrag till priser. Till Jockeyklubben, som för innevarande

budgetår erhållit 46 000 kronor i huvudsak som bidrag till priser, torde böra

utgå 50 000 kronor. Till Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen har

utredningen föreslagit skola anvisas 35 000 kronor, varav 12 000 kronor avsetts

som premier för inkörning av avelsston, 2 000 kronor till betäckningspremier,

6 000 kronor till uppvisningar, likaledes 6 000 kronor till utställningsändamål,

4 000 kronor till upplysningsverksamhet och återstående

5 000 kronor till förvaltningskostnader. Mot det av utredningen sålunda föreslagna

beloppet, 35 000 kronor, har jag icke något att erinra. Även till De

svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund, som förut i bidrag er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

oo

hållit 10 000 kronor, bör lämnas ett större bidragsbelopp. Dessa föreningar,

vilkas medlemmar i stor utsträckning utgöras av yngre lantbrukare och

lantbrukarsöner, utföra ett förtjänstfullt arbete för den varmblodiga ridhästaveln.

Bidrag bör därför utgå med det av utredningen förordade beloppet,

30 000 kronor. Till Svenska travsportens centralförbund, som förut

tilldelats 53 000 kronor, bör anvisas ett något högre belopp eller 60 000 kronor.

Bidraget till Föreningen nordsvenska hästen torde böra höjas från

8 000 kronor till 15 000 kronor med hänsyn till önskvärdheten av att föreningens

upplysningsverksamhet utvidgas. Såsom bidrag till förenämnda sex

föreningar skulle sålunda beräknas sammanlagt (100 000 + 50 000 + 35 000 +

30 000 + 60 000 + 15 000 =) 290 000 kronor. Av beloppen i fråga torde

dock allenast ringa del böra få användas för täckande av respektive föreningars

förvaltningskostnader. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

närmare bestämma om de anvisade medlens disposition och om de villkor,

som skola iakttagas för utbekommande av bidragen. I föreningarnas styrelse

torde i regel böra finnas en av statlig myndighet utsedd ledamot.

Utöver angivna belopp synes emellertid under denna delpost ytterligare

medel böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för understödjande av hästavelsföreningar.

Ett flertal mindre, ofta lokalt begränsade föreningar finnas,

som utöva en för hästaveln gagnelig verksamhet. Bidragsäskanden komma att

framställas i ett flertal olika avseenden och dessa framställningar torde i stor

utsträckning komma att vara väl grundade. Ett oförändrat belopp av 100 000

kronor synes böra anvisas för ändamålet.

Utredningens förslag att civila ryttare skola få rätt till fria järnvägsfrakter

för hästarna från och till tävlingsplatsen kan jag icke biträda.

För att popularisera ridsporten och samtidigt därmed skapa en reserv av

ridhästar för försvaret har utredningen föreslagit bildande av en riksorganisation

— Ridfrämjandet — som skulle understödja anläggandet av ridhus samt

anskaffandet av ridhästar för lokala ridklubbar i olika delar av landet. Utredningen

synes härvid ha haft såsom förebild de riksorganisationer, som nu

finnas för andra sportgrenar, exempelvis Skidfrämjandet. Det synes ju önskvärt,

att ungdomen kan få tillfälle att bedriva även ridsporten. Utredningens

tanke finner jag väl beaktansvärd, men å andra sidan kan jag icke anse

lämpligt att staten på sätt utredningen förutsatt skulle taga initiativ till denna

organisation och i stor utsträckning ekonomiskt bekosta dess uppbyggande

och övriga utgifter. Enligt min uppfattning bör en organisation av ifrågavarande

art igångsättas av det enskilda initiativet och i varje fall till en början

framföras och uppbäras av de enskilda intressen, som ute i landet finnas

för ridsporten. Sedan ett sådant intresse manifesterats, bör givetvis hinder

icke möta att överväga dess stödjande med allmänna medel. Dylikt ekonomiskt

bistånd från statmakterna har ju lämnats till sporten i övrigt. Emellertid

synes nödvändigt att redan nu ett visst stöd lämnas ridsporten om

denna skall kunna bliva cn folksport med hänsyn till de stora kostnader, som

äro förenade med densammas utövande. Möjlighet synes därför i anslutning

till vad utredningen föreslagit böra beredas alt erhålla lån och bidrag för an
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kunol. Maj:ts proposition nr 14

läggande eller inköp av ridhus och anskaffande av behövligt hästmaterial

m. in. För sådant ändamål torde böra beviljas räntefria lån intill högst 75

procent av köpesumman samt i övrigt i huvudsak på de av utredningen angivna

villkoren. Särskilda lånemedel, lämpligen till ett belopp av 250 000 kronor,

torde härför böra ställas till förfogande. I det följande skall jag närmare

yttra mig om dessa medel. Vidare synes ett belopp av 70 000 kronor böra anvisas

såsom bidrag åt klubbar till ridhusdrift eller till annat understöd åt

klubbar för bedrivande av ridning. Dessa medel skulle närmast avses för

nedbringande av kostnaderna för ridningen i redan förefintliga ridhus. Uppenbart

är att med hänsyn till läget på byggnadsmarknaden för närvarande

några nya ridhus knappast kunna komma att uppföras.

I anledning av vad sålunda anförts torde såsom särskild delpost under anslaget

till hästavelns befrämjande böra anvisas till understöd åt hästavelsföreningar

m. m. (290 000 + 100 000 + 70 000 =) 460 000 kronor.

De framförda förslagen om bidrag till åstadkommande av förbättrad hovvård

finner jag förtjänta att prövas. Hovvården är särskilt i Norrland eftersatt

och utan tvekan kommer en förbättrad hovvård ej allenast att skapa

större uttagningsmöjligheter för hästar till militärt bruk utan även att bliva

av stor betydelse för lant- och skogshushållningen. En förbättrad hovvård

torde, såsom ock föreslagits, kunna åstadkommas dels genom utökad demonstrationsverksamhet

och dels genom bidrag till hovvårdsföreningar och

ambulerande hovslagare. Jag biträder därför förslagen om att till demonstrationer

i hovvård och hovbeslag måtte anslås ett med 9 000 kronor förhöjt belopp

eller sålunda 15 000 kronor samt till understödjande av hovvårdsföreningar

och ambulerande hovslagare 55 000 kronor eller tillhopa 70 000 kronor.

Särskilda bestämmelser böra, därest riksdagen bifaller förevarande förslag,

sedermera utfärdas av Kungl. Maj:t.

Utöver nu nämnda belopp, som föreslagits skola utgå till hästpremieringen,

till uppfödningspremier, till särskilda åtgärder för främjande av den

nordsvenska hästaveln, till understöd åt hästavelsföreningar m. m. och till

förbättrad hovvård, tillhopa (359 300 + 232 200 + 237 000 + 460 000 +

70 000 =) 1 358 500 kronor, synes emellertid, såsom även skett föregående

år, böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande ett särskilt belopp för åtgärder,

ägnade att främja hästaveln i allmänhet. För sådant ändamål har för innevarande

budgetår anvisats 50 000 kronor av medel, som avsatts till stuteriväsendets

fond. Enahanda belopp torde för budgetåret 1947/48 böra upptagas

för understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område.

Till hästavelns befrämjande torde sålunda böra uppföras ett reservationsanslag

om (1 358 500 + 50 000 =) 1 408 500 kronor.

Även framställningen från Svenska ridsportens centralförbund om anslag

för inköp av tävlingshästar till de olympiska spelen 1948 finner jag böra bifallas.

Föreslagna inköp synas vara nödvändiga, om Sverige skall ha möjlighet

att med utsikt till framgång deltaga i dessa tävlingar. Dessutom tillföres

armén genom inköpen värdefullt hästmaterial. Ett belopp om 75 000

kronor bör sålunda ställas till förfogande för angivna ändamål. Beloppet

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

57

torde böra utgå av medel, som för budgetåret 1946/47 avsatts till stuteriväsendets

fond. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma

om användningen av anvisat belopp.

Det av Föreningen nordsvenska hästen i dess yttrande framförda förslaget

synes förtjänt av beaktande men, då ytterligare utredning beträffande detta

förslag synes påkallad, torde jag framdeles, sedan sådan utredning kommit

till stånd, ånyo få anmäla frågan för Kungl. Maj:t. Även de av riksdagsmannen

Holmström väckta förslagen synas böra bliva föremål för ytterligare

utredning och överväganden. Ett användande av ädla varmblodiga travhästar

såsom ridhästar torde under vissa förhållanden vara ändamålsenligt och

medföra fördelar.

Under föregående år ha totalisatormedlen redovisats å särskild specialbudget

på så sätt att till avsättning till stuteriväsendets fond uppförts ett anslag

motsvarande beräknade inflytande totalisatormedel, sedan summan av de för

stuteribyrån i lantbruksstyrelsen, för statens hingstdepåer och stuteri samt

till hästavelns befrämjande å driftbudgeten uppförda beloppen frånräknats.

Fondens behållning utgör för närvarande omkring 11 000 000 kronor. Riksräkenskapsverket

har beräknat, att under budgetåret 1947/48 i totalisatormedel

komme att inflyta 6 000 000 kronor. Därest specialbudgeten i oförändrat

skick bibehölles, skulle av totalisatormedel för budgetåret 1947/48 för

nedan angivna ändamål följande belopp utgå:

Stuteribyrån i lantbruksstyrelsen

Avlöningar ........................ kronor 52 800

Omkostnader ...................... » 8 000 kronor 60 800

Statens hingstdepåer och stuteri

Avlöningar ........................ kronor 402 400

Omkostnader ...................... » 242 500

Byggnadsarbeten ................... » 152 800 kronor 797 700

Hästavelns befrämjande ............................ » 1 408 500

Summa kronor 2 267 000.

Det belopp, som skulle avsättas till stuteriväsendets fond, skulle alltså uppgå

till (6 000 000 — 2 267 000 =) 3 733 000 kronor. Såvida icke i fortsättningen

dessa anslag höjas eller andra anslag skola på enahanda sätt läckas av totalisatormedel,

lärer fonden komma att årligen öka med betydande belopp.

En sådan fondbildning kan emellertid icke anses fylla någon uppgift men

medför däremot budgettekniskt sett onödiga komplikationer. Jag finner det

därför nu, sedan i någon mån överblick åvägabragts angående anslagsbehoven

å hästavelns område, vara lämpligt att upplösa denna specialbudget.

Ifrågavarande behov böra alltså ej längre täckas av totalisatormedel

och vidare avsättning till stuteriväsendets fond bör icke ske. Däremot kan

lämpligen årligen i samband med att medel äskas hos riksdagen för hästBihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 14.

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

avelsändamål, lämnas en sammanställning av därför erforderliga belopp

samt även uppgift i vilken omfattning totalisatormedel kunna beräknas inflyta

under budgetåret i fråga.

Beträffande den under räkenskapsårets 1946/47 upplupna avkastningen av

statens hästavelsfond, vilken avkastning beräknats till 36 800 kronor, torde,

såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, ett belopp av 32 000 kronor böra ställas

till Kungl. Maj:ts disposition för tillgodoseende av ändamål, ägnade att

främja hästaveln. Återstoden av avkastningen bör läggas till fondens kapital.

En ytterligare förenkling i budgettekniskt hänseende synes böra genomföras

beträffande fondema för hästavelns främjande. Såsom riksräkenskapsverket

framhållit, torde det ur praktiska synpunkter vara lämpligt att sammanföra

statens hästavelsfond, från vilken fond lån utlämnas för inköp avhingstar

av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras, och de tre utlåningsfonderna

för inköp av ädla avelsston, för inköp av avelshingstar av ardennerras och

för inköp av nordsvenska avelsston till en gemensam lånefond. Den nybildade

fonden torde böra benämnas statens lånefond för hästavelns befrämjande.

Förberörda nuvarande fonders behållning per den 30 juni 1946 uppgick

till (1 496 799 + 782 000 t• 830 000 + 310 000 =) sammanlagt i avrundat

tal 3 500 000 kronor. Fondernas sammanlagda behållning per den 30 juni

1947 torde kunna beräknas till ungefär samma belopp. Från stuteriväsendets

fond bör till den nybildade fonden överföras så stort belopp att denna fonds

behållning uppgår till sammanlagt 7 000 000 kronor. Därest behållningen även

eller annan anledning skulle nedgå, böra medel tillskjutas för att täcka

minskningen. Fonden skall icke vara räntebärande. Beträffande lån från den

nybildade fonden för inköp av hästar böra utfärdas i huvudsak samma bestämmelser,

som gälla för lån från statens hästavelsfond och de tre utlåningsfonderna.

Såsom utredningen föreslagit, torde dock i sak genomföras den

förändringen att långivningen beträffande nordsvenska avelsston, för vilka

ston lån för närvarande utlämnas endast i de norrländska länen samt i Kopparbergs

och Värmlands län, må utvidgas att omfatta samtliga hushållningssällskaps

områden, inom vilka denna ras premieras. I övrigt torde däremot

icke någon ändring beträffande villkoren för lån för inköp av hästar böra

äga rum. Lantbruksstyrelsen har ansett, att behovet av lån för inköp av nordsvenska

avelsston för år 1947 icke skulle understiga 135 000 kronor. Med

hänsyn till vad nyss anförts angående denna långivning torde emellertid detta

belopp icke vara tillräckligt. Från fonden bör i enlighet med det förut sagda

även utgå lån för förvärv av ridhusbyggnader m. m. Beträffande dessa lån

böra likaledes bestämmelser utfärdas. Årligen bör med riksdagens bifall bestämmas

huru stora belopp, som må utlånas för de olika ändamålen. Till

täckande av 1947 års lånebehov böra beräknas till lån för inköp av ädla

avelsston 300 000 kronor, av hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk

ras 200 000 kronor, av nordsvenska avelsston likaledes 200 000 kronor och av

avelshingstar av ardennerras 400 000 kronor samt till lån för förvärv av

ridhusbyggnader m. in. 250 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

59

Stuteriväsendets fond bör upphöra och dess behållning, bortsett från förut

berörda tillskott till den nybildade fonden, tillföras den allmänna budgeten.

Behållningen i stuteriväsendets fond per den 30 juni 1946 utgjorde omkring

10 850 000 kronor. Inkomsterna av totalisatormedel under innevarande budgetår

kunna antagas uppgå till ungefär 6 000 000 kronor. Enligt 1946 års riksdags

beslut skulle emellertid av dessa inkomster cirka 1 050 000 kronor utgå

för täckande av anslag för häslavelsändamål samt 360 000 kronor ställas till

Kungl. Maj:ts förfogande för diverse ändamål, ägnade att främja hästaveln.

Därjämte böra, såsom här förut nämnts, 75 000 kronor tagas i anspråk för

inköp av tävlingshästar. Med hänsyn härtill skulle fondens behållning vid

budgetårets slut uppgå till (10 850 000 + 6 000 000 — 1 050 000 — 360 000

— 75 000 =) 15 365 000 kronor. Därav böra tillskjutas till den nybildade

fonden i runt tal 3 500 000 kronor. Det belopp, som sålunda skulle tillföras

den allmänna budgeten, kan följaktligen beräknas ''till (15 365 000 — 3 500 000

=) närmare 12 000 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna följande avlöningsstat för statens hingstdepåer

och stuteri, att tillämpas tills vidare från och med bud
-

getåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 67 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t ............ » 4 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal

............................. * 306 200

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän .......... » 1 600

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 22 400

Summa kronor 402 400;

2) till Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 402 400;

3) till Statens hingstdepåer och stuteri: Omkostnader för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .................................... kronor 242 500;

4) till Statens hingstdepåer och sluten: Byggnadsarbeten

för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av................... ...... kronor 152 800:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

5) till Hästavelns befrämjande för budgetåret 1947/48 anvisa

ett reservationsanslag av .......... kronor 1 408 500;

6) medgiva, att av medel, som för budgetåret 1946/47 tillförts

stuteriväsendets fond, må för inköp av tävlingshästar till

de olympiska spelen 1948 tagas i anspråk ett belopp av högst

75 000 kronor;

7) beträffande den under räkenskapsåret 1946/47 upplupna

avkastningen av statens hästavelsfond besluta, att ett belopp

av 32 000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras till åtgärder

för hästavelns främjande samt återstoden läggas till fondens

kapital;

8) godkänna det i det föregående framförda förslaget att

genom sammanslagning av statens hästavelsfond, lånefonden

för inköp av ädla avelsston, lånefonden för inköp av avelshingstar

av ardennerras och lånefonden för inköp av avelsston

av nordsvensk ras samt genom tillskott från stuteriväsendets

fond bilda en lånefond, benämnd statens lånefond för

hästavelns befrämjande, med ett kapital om 7 000 000 kronor;

9) medgiva, att lån ur den nybildade fonden för inköp av

avelsston av nordsvensk ras må beviljas inom de hushållningssällskaps

områden, varest nordsvenska hästar premieras;

10) medgiva, att ur den nybildade fonden må under budgetåret

1947/48 tagas i anspråk till lån för inköp av varmblodiga

avelsston 300 000 kronor, för inköp av hingstar av nordsvensk

eller gudbrandsdalsk ras 200 000 kronor, för inköp av

nordsvenska avelsston 200 000 kronor, för inköp av avelshingstar

av ardennerras 400 000 kronor och för förvärv av

ridhusbyggnader m. m. 250 000 kronor;

11) besluta, att stuteri väsendets fond skall upphöra från

och med den 1 juli 1947 och dess återstående behållning tillföras

allmänna budgeten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

468983. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för hästavelns främjande rn. m. järnte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1947:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till åtgärder för hästavelns främjande m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten