Sök i Ratio Lex

Angående anslag till social upplysningsfilm

31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:145, Angående anslag till social upplysningsfilm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen angående anslag till social

upplysningsfilm; given Stockholms slott den 7 mars

1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga

om anslag till social upplysningsfilm och anför därvid följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 145.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Inledning.

I anledning av en vid 1946 års riksdag inom andra kammaren av fru Disa

Västberg väckt motion (II: 386) anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 29 maj 1946 (nr 284) om skyndsam utredning om och på vad sätt och

i vilken utsträckning statsmakterna kunna och böra främja tillkomsten av

kortare upplysningslilmer i syfte att popularisera och sprida kunskap om i

främsta rummet samhällets egen sociala hjälpverksamhet.

Riksdagsskrivelsen anmäldes för Kungl. Maj:t den 28 juni 1946. Genom

beslut samma dag bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet

att tillkalla högst åtta sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning

om dels inrättande av ett socialmuseum, dels ock statsmakternas

medverkan i syfte att främja tillkomsten av upplysningsfilmer i sociala

ämnen.

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 28 juni 1946, som innefattar

direktiven för de sakkunnigas arbete, framhöll jag —- efter att inledningsvis

ha anmält en till socialdepartementet ingiven framställning om utredning

rörande inrättandet av en permanent institution, förslagsvis benämnd socialmuseum,

med uppgift att i utställningens form sprida kunskap om vårt lands

sociala förhållanden och socialpolitiska verksamhet — att det nu mötte stora

svårigheter för såväl fackmannen som den allmänt intresserade medborgaren

att göra sig förtrogen med vår egen tids sociala förhållanden och ännu

mera med den historiska utvecklingen på detta område. Såväl för skolundervisningen

som studiearbetet inom den frivilliga bildningsrörelsen hade behovet

av ett åskådningsmaterial i utställningens form givit sig starkt tillkänna.

Utan tvivel skulle ett socialmuseum komma att fylla en mycket betydelsefull

uppgift i detta sammanhang. Den begärda utredningen i ämnet

borde därför komma till stånd. Då det under utredningsarbetet sannolikt

torde komma att visa sig fördelaktigt att ta filmen i anspråk för vissa av

de ämnen den ifrågavarande utställningen skulle åskådliggöra, vore det. enligt

vad jag fortsättningsvis uttalade, lämpligt att i direkt samband med berörda

utredning verkställa den av 1946 års riksdag i dess skrivelse nr 284

begärda skyndsamma utredningen om och på vad sätt och i vilken utsträckning

statsmakterna kunna och böra främja tillkomsten av kortare upplysningsfilmer

i syfte att popularisera och sprida kunskap om i främsta rummet

samhällets egen sociala hjälpverksamhet. Det borde ankomma på de

sakkunniga att avgiva förslag om i vilken form en dylik filmverksamhet

lämpligast borde bedrivas med hänsyn till kravet på erforderligt inflytande

över verksamheten från det allmännas sida och största möjliga smidighet

i fråga om verksamhetens organisatoriska utformning.

De av mig för ändamålet tillkallade sakkunniga — studierektorn Alva

Myrdal, tillika ordförande, redaktören Gotthard Johansson, fil. lic. Brita

Åkerman-Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen

John Lundberg, direktören Gustaf Munthe, direktören Hilding Skjöld,

redaktören Nils Thedin och kanslichefen Erik Thömberg — vilka antagit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

3

benämningen Kommittén för social upplysning, ha i skrivelse den 4 januari

1947 framlagt förslag till provisoriska åtgärder för statligt stöd åt produktionen

av upplysningsfilmer i sociala ämnen.

Jag övergår härefter till att lämna en redogörelse för vad av kommittén

i dess förenämnda skrivelse anförts och föreslagits.

Kommittén för social upplysning.

Principiella utgångspunkter för kommitténs förslag. Inledningsvis framhåller

kommittén, att det av direktiven för dess arbete finge anses framgå,

att båda de utredningar, som blivit kommittén anförtrodda, hade sin grund

i det ofta vitsordade behovet av åtgärder från det allmännas sida för att

bland allmänheten sprida ökad upplysning och fördjupade insikter om det

svenska samhället och dess aktuella problem samt om vad som av statsmakterna

uträttats och planerats, företrädesvis på det under de sista decennierna

starkt utvecklade socialpolitiska området. Kommittén anför härefter.

Mellan de båda utredningskomplexen förelåge sålunda ett inre samband.

I själva verket inginge de bägge som ett led i en vidare uppgift, som för kommittén

framstode som den väsentliga: att skapa förutsättningar i framtiden

för en ändamålsenligt och effektivt bedriven social upplysningsverksamhet.

För att nå detta syfte gällde clet att försöka finna formen för en sådan samverkan

mellan de olika propaganda-, informations- eller reklamformer, som

kunde ifrågakomma i verksamheten -— såsom anordningar i utställningens

form, affischer, broschyrer eller andra publikationer, film etc. —- att i varje

aktuellt fall det eller de hjälpmedel kunde insättas, som ur olika synpunkter

framstode som tjänligast för uppgiftens lösning. Uppenbart vore nämligen,

att varje i en social upplysningsverksamhet uppkommande spörsmål krävde

en individuell lösning, beroende på ämnets art och den publik eller grupp

av medborgare man ville nå kontakt med. Filmen med dess möjligheter att

realistiskt återgiva verkligheten hade exempelvis sin naturliga uppgift, då

det gällde alt väcka intresse för problem och förhållanden. Däremot kunde

filmen knappast åskådliggöra mera abstrakta ting och ej heller vore den

med sina snabba bildväxlingar lämpad för direkt och omedelbart klarläggande

av mera invecklade sammanhang; i angivna fall erbjöde sannolikt

en grafisk framställning eller det tryckta ordet det bästa upplysningsmedlet.

Ville man genom upprepning nöta in en handlingsregel, exempelvis i hälsofrågor,

torde affischen vara en lämplig uttrycksform, medan utställningens

teknik syntes mest användbar för en grundligare genomgång och en mångsidigare

belysning av ett helt problemkomplex.

Utifrån dessa synpunkter hade kommittén under sina överläggningar funnit

det vara nödvändigt att planmässigt undersöka, vilka arter och områden

av social upplysning och information, som skulle vara önskvärd i vårt land

och att på grundval av sålunda gjorda överväganden uppdraga riktlinjer

för och vidare utforma en för den samlade sociala upplysningsverksamheten

lämplig organisation, där varje ifrågakommande upplysningsmedel skulle

beredas ett lämpligt avpassat utrymme. Det kunde nämnas, att diskussionerna

inom kommittén närmast syntes peka på eu organisation, uppdelad på

tre huvuddetaljer: en utställnings-, eu publikations- och en filmdetalj.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Kommittén hade därmed — uttalas det vidare — angivit sin ståndpunkt

till frågan om sambandet mellan de båda utredningar, som anförtrotts densamma:

förslag om den slutliga organisationen för ett socialmuseum, å ena

sidan, och eu permanent social filminformation, å andra sidan, måste behandlas

i ett sammanhang. Att därvid söka finna en avvägning mellan de

statliga myndigheternas och de folkliga organisationernas intresse i att medverka

framstode för kommittén som en synnerligen betydelsefull uppgift.

Behovet av socialt orienterad upplysningsfilm vore emellertid enligt vad

kommittén kunnat konstatera synnerligen trängande. Med hänsyn därtill

hade kommittén funnit angeläget att framlägga ett förslag, som — utan att

föregripa kommitténs ställningstagande till den ena eller andra organisationsformen

för en mera permanent upplagd filmverksamhet — avsåge att

skapa provisoriska förutsättningar för framställning under den närmaste

framtiden av ett antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. Kommittén förklarar

sig emellertid vilja återkomma till frågan om filmens plats i det sociala

upplysningsarbetet i ett senare betänkande med förslag rörande den sociala

upplysningsverksamhetens organiserande.

Filmen som upplysningsmcdel. Kommittén erinrar fortsättningsvis om att

filmen under de femtio år, som förflutit sedan dess tillkomst, utvecklats till

en kulturfaktor av ansenliga mått. Jämte radio och press fyllde den funktionen

av ett kollektivt meddelelsemedel av betydelse för vida bredare lager

än som tidigare kommit under inflytande av boken, den bildande konsten

eller det personliga framträdandet i talarstol, på scen eller estrad. Enligt tillgängliga

uppgifter funnos i vårt land vid ingången av år 1946 icke mindre

än 2 442 biografer, av vilka 553 föievisade film alla dagar i veckan. Men

därjämte visades film genom förmedling av föreningar av olika siag i anslutning

till av dem anordnade möten och sammankomster.

Om filmens förströelsevärde kunde ingen tvivla. Men samma faktorer som

gåve filmen publiktycke i detta avseende — den flödande rikedomen av bilder,

dess förmåga att suggerera till inlevelse och att utlösa känslostämningar

hos åskådaren — inginge även i de instruktiva och upplysande värden, som

filmen utan tvekan besutte.

Faktum vore, anser sig kommittén vidare kunna konstatera, att övervägande

delen av den film, som kunde sägas ha upplysning som huvud- eller bisyfte,

tillkommit på de enskilda filmbolagens egna initiativ. Den på de civila läroanstalterna

inriktade skolfilmsverksamheten hade sålunda utgått från vissa

enskilda företag. Men därjämte hade många svenska biogratkortfilmer givit

värdefulla inblickar i svenskt folk- och arbetsliv och svensk natur; i några

— om ock ett fåtal — kortfilmer hade även motiv från den socialvårdande

verksamheten upptagits till behandling. Det kunde tilläggas, att många bland

de rena spel (lång) filmerna varit dokumentariskt värdefulla genom sin miljöskildring,

medan andra obestridligen haft en social propagandaeffekt. Icke

minst ur det allmännas synpunkt vore filmer med dylik uppläggning en synnerligen

värdefull tillgång. Kommittén ville uttala förhoppningen, att en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

5

utveckling i riktning mot en mera medvetet utformad social filminformalion

under statsmakternas medverkan icke skulle komma att försvaga de

enskilda filmproducenternas intresse att göra fortsatta filminsatser i den sociala

upplysningens tjänst.

I skrivelsen påpekas vidare, att insikten om filmens stora möjligheter att

förmedla upplysning lett till att filmen under senare år målmedvetet kommit

att utnyttjas för detta syfte. Sedan relativt lång tid tillbaka hade densamma

begagnats som hjälpmedel i skolundervisningen, inom folkbildningsverksamheten

och inom militärpedagogiken. De större industri- och affärsföretagen

hade tagit densamma i anspråk för reklam och propaganda. I kampanjerna

kring de allmänna valen hade filmen tjänat som språkrör för de

större politiska partierna. Vidare erinras om att ett flertal landsting, den

kooperativa rörelsen, nykterhetsrörelsen samt arbetarrörelsens, jordbrukets

och skogsbrukets riksorganisationer — för att anföra några ytterligare exempel

— i växande omfattning tagit filmen i sin tjänst för upplysnings- och

instruktionsändamål.

Statligt bedriven filminformation. Kommittén konstaterar härefter, att ett

mera kontinuerligt användande av filmen som informations- och propagandainstrument

i den statliga verksamheten i vårt land huvudsakligen har varit

begränsat till vissa av de affärsdrivande verken. Uppmärksamheten knöte sig

därvidlag i första hand till statens järnvägars och postsparbankens filmverksamhet,

varom följande redogörelse lämnas.

Statens järnvägars filmverksamhet, som är knuten till järnvägsstyrelsens

reklamavdelning, har under årens lopp fått eu betydande omfattning. De

filmer, som framställts eller framställas, äro avsedda dels såsom reklam eller

propaganda för SJ:s verksamhet, dels ock för undervisning av järnvägspersonalen

samt för arkivändamål. Huvudparten av de reklambetonade filmerna

äro av sedvanlig kortfilmskaraktär och syfta till stimulerande av resor

och transporter på statens järnvägar eller till att skapa förtroende för järnvägarna

som transportmedel genom alt belysa olika sidor av det praktiska

järnvägsarbetet såsom exempelvis säkerhetsanordningar, personvagnsskötseln

och rangeringstjänsten.

Samtliga SJ:s filmer ha tillkommit i samarbete mellan SJ och enskilda

filmföretag. SJ:s filmarkiv omfattar omkring 400 filmer, av vilka 70 stycken

för närvarande stå till förfogande för utlåning till allmänheten mot en filmhyra

av 2 kronor per film.

Postsparbanken bedriver sedan tjugu år tillbaka en propaganda med filmens

hjälp för att intressera allmänheten, särskilt ungdomen, för sparsamhet

och sparande genom postsparbanken. Filmframställningen bedrives i

samarbete med de enskilda filmproducenterna. De två första filmema, vilka

framställdes under senare delen av tjugutalet, motsvarade vardera ungefär

eu timmes visningstid. Av kostnadsskäl har produktionen emellertid fortsättningsvis

begränsats till kortare filmer, däribland fem av vanlig kortfilmstyp,

fem journalfilmer med motiv från svenskt arbets- och samhällsliv, sport

och idrott in. in., samt ett stort antal annonsfilmer. För att nå barn och

ungdom har postsparbanken vidare låtit framställa korta tecknade stumsmalfilmer.

— Utlåningen av filmerna till allmänheten är kostnadsfri.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

I kommitténs skrivelse påpekas vidare, hurusom under de extraordinära

förhållanden, som rådde under andra världskriget, statsmakterna därjämte

togo filmen i sin tjänst för att väcka och vidmakthålla intresset för den

militära och civila beredskapen. Olika statliga organ bereddes då tillfälle

att framställa kort- eller journalfilmer med sådant innehåll, som nnder då

rådande förhållanden framstod önskvärt ur statsnyttans synpunkt. Av särskilt

betydande omfattning var den filmverksamhet, som bedrevs dels av

försvarsmakten, dels ock av statens informationsstyrelse.

Vid försvarsstaben inrättades sålunda våren 1940 inom upplysnings- och

pressavdelningen en särskild försvarsstabens filmdetalj. 1 dess uppgift ingick,

bland annat, att framställa för visning på offentliga biografer avsedda kortfilmer,

i huvudsak syftande till att bereda allmänheten upplysning om den

svenska upprustningen och att skapa kontakt mellan de till militärtjänstgöring

inkallade och deras anhöriga i hemorten. För bestridande av kostnaderna

för denna filmverksamhet ställdes under åren 1940—1945 sammanlagt

omkring 500 000 kronor till försvarsstabens förfogande. Då filmdetaljen i sin

verksamhet huvudsakligen arbetade med för ändamålet inkallad krigstjänstskyldig

arbetskraft —- regissörer, fotografer och tekniker — kunde produktionskostnaderna

hållas på låg nivå. Delvis i samarbete med enskilda filmproducenter

och filmdistributörer framställdes av filmdetaljen under nämnda

tidrymd bortåt ett hundratal kort- och journalfilmer, vilka erhöllo en

vidsträckt publicitet inom landet. Ett begränsat antal av de sålunda framställda

filmerna ha därjämte tagits i anspråk för den svenska propagandaverksamheten

i utlandet.

Efter beredskapens upphörande har ifrågavarande verksamhet för framställning

av militär upplysnings- och propagandafilm givits minskad omfattning;

medelsanvisningen för ändamålet är sålunda för budgetåret 1946/47

begränsad till 15 000 kronor.

En motsvarighet på det civila området till den nu beskrivna militära filmpropagandan

var den filminformation, som under kriget bedrevs av statens

informationsstyrelse såsom ett led i den styrelsen anförtrodda upplysningsoch

propagandaverksamheten inom och utom landet.

Informationsstyrelsens filmverksamhet upptogs sommaren 1940 i syfte,

hland annat, att för den svenska allmänheten klargöra några av de nationella

värden, som stodo på spel i krigstid och som det gällde att värna. Sammanlagt

omkring 100 000 kronor ställdes av statsmakterna till styrelsens förfogande

för ändamålet. Inom ramen för sålunda anvisade medel — vilka

dock icke helt utnyttjades — kunde informationsstyrelsen genom beställningar

hos de enskilda kortfilmsproducentema framställa sammanlagt 17

kortfilmer. Bland de sist framställda av dessa filmer kan man skönja en

förskjutning av ämnesvalet från de mera »beredskapsmässiga» motiven till

sådana med socialpolitisk bakgrund. Filmen »Flyktingar finner en hamn»

berättade sålunda om de norska och danska flyktingarnas tillvaro i Sverige

under kriget. »Syster Karin, distriktssköterska» var namnet på en film, som

skildrade en distriktssköterskas arbetsdag, och eu film slutligen med titeln

»Bygden blir vad du gör den till» gav glimtar från en jämtlandsby, där ungdomen

genom föredömliga initiativ fått ett lamslaget näringsliv att blomstra,

ett inlägg i diskussionen kring flykten från landsbygden. Även dessa filmer

kunde i likhet med informationsstyrelsens övriga glädja sig åt ett positivt

mottagande från press och publik.

Bortsett från de sistnämnda, av informationsstyrelsen kort före dess avveckling

framställda kortfilmerna hade, framhåller kommittén, endast ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

7

fåtal dokumentärfilmer med motiv från det socialpolitiska fältet eller med

samhällsorienterande innehåll tillkommit på bekostnad av statsmedel,

överhuvud taget vore tillgången på kortare filmer, som behandlade dylika

ämnen, utomordentligt knapp. Kommittén åberopar i detta avseende en av

densamma på grundval av förfrågningar bland de större sociala myndigheterna

och sammanslutningarna samt efter genomgång av tillgängliga kortfilmkataloger

sammanställd förteckning över dokumentärfilmer, som med

god vilja kunde sägas vara av värde i det sociala upplysningsarbetet. Denna

förteckning — i vilken icke medtagits filmer med krisbetonat eller numera

icke aktuellt innehåll ävensom filmer med partipolitisk eller ur annan synpunkt

ensidigt propagandabetonad färgning — upptar endast ett tjugutal

nummer, varav blott nio tillkommit på beställning av eller under medverkan

av statlig myndighet. — Rörande innehållet i förteckningen torde jag få

hänvisa till handlingarna.

Den sociala upplysningsfilmens ställning i utlandet. I kommitténs skrivelse

påpekas, att i vissa främmande länder statsmakterna berett filmen en

officiell plats i den samhällsorienterande upplysningens tjänst, bland annat

för belysande av förhållandena på det socialpolitiska området. Särskilt i

Canada, England, Förenta staterna och Sovjetunionen hade, framhålles det,

den statsunderstödda produktionen av dokumentärfilmer nått en utomordentligt

stor omfattning. Vad våra nordiska grannländer beträffade stode i

Norge frågan om formerna för ett utvidgat statligt stöd åt produktionen av

social- och annan upplysningsfilm för närvarande på dagordningen, medan

i Danmark framställningen av dylik film sedan länge åtnjutit statsmakternas

bistånd. För förhållandena i Danmark på detta område lämnar kommittén

följande redogörelse.

Det danska biografväsendet regleras genom en lag av den 13 april 1938,

vilken innehåller bestämmelser rörande biografverksamhet, filmuthyrning,

censur och statliga åtgärder till stöd för filmverksamheten. Med stöd av denna

lag har inrättats en särskild fond, den s. k. filmfonden, till vilken bl. a.

inlevereras de avgifter, som, med vissa undantag, avkrävas varje av staten

koncessionerad biografägare i viss proportion till storleken av överskottet på

vederbörandes biografrörelse, i den mån detsamma överstiger 12 000 kronor.

Fondens inkomster användas bl. a. till att främja filmens utnyttjande i undervisningsmässigt,

kulturellt och konstnärligt avseende. Bland hithörande

ändamål angivas bidrag till framställning eller anskaffning av skolfilmer eller

till andra anordningar till främjande av filmens användning i undervisningens

tjänst ävensom bidrag till framställning eller anskaffning av filmer,

som tjäna till upplysningens främjande eller till allmän propaganda för Danmark

eller danskt näringsliv. Filmfonden förvaltas av justitieministeriet, som

därvid rådgör sig med det s. k. filmrådet, som har till huvudsaklig uppgift

att följa filmens utveckling samt främja filmens utnyttjande i kulturellt hänseende

inom landet. Rådet består av nio av justitieministern utsedda ledamöter,

av vilka två äro representanter för undervisningsministeriet och lärarorganisationer,

två för arbetarnas bildningsrörelse och folkhögskolan, tva för

biografkoncessionsinnehavarna samt en för skådespelar- och dramatikerorganisationer.

Den i Danmark subventionerade framställningen av undervisnings- och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungtl. Maj.ts proposition nr 145.

upplysningsfilm handhaves för närvarande dels av den privata institutionen

Dansk kulturfilm, dels oek av ett justitieministeriet underställt statsorgan,

benämnt Ministeriernes Filmudvalg.

Dansk kult ur film, som tillkom 1932 men vars första filmer datera sig från

1936, har till uppgift att framställa undervisnings- och kulturfilm — däribland

kortfilm — med ämnen från dansk natur, diktning, historia och andra

kulturområden ävensom film, som kan tjäna till allmän propaganda för Danmark

och danskt näringsliv. Till institutionen äro nitton organisationer, företrädande

olika riktningar inom danskt kultur- och näringsliv, fast anslutna.

1 densamma — vilken är organiserad på ett representantskap och en styrelse

— kunna även andra organisationer än de förenämnda vinna inträde genom

beslut på representantskapsmöten under förutsättning av att tre fjärdedelar

av de närvarande representanterna rösta därför. Med samma majoritet kan

på styrelsens förslag upptagas rådgivande medlemmar, antingen som personliga

medlemmar eller som representanter för institutioner eller organisationer,

med en mandattid av två år. Representantskapet består — förutom av

de medlemmar, som kunna inväljas som rådgivande — av en representant

för envar av de anslutna organisationerna, eu representant för filmrådet samt

eu representant för ettvart av följande fyra ministerier, nämligen justitieministeriet,

utrikesministeriet, undervisningsministeriet och ministeriet för

handel, industri och sjöfart. Styrelsen, som ombesörjer det löpande arbetet,

består av högst sju ledamöter, varav justitieministeriets, undervisningsministeriets

och filmrådets representanter äro självskrivna medan de övriga väljas

av och inom representantskapet. — Produktionsarbetet, som nått en betydande

omfattning, bedrives i samarbete med de enskilda danska filmföretagen.

För sin verksamhet är Dansk kulturfilm helt beroende av statens

stöd, vilket för innevarande budgetår uppgår till 200 000 kronor av filmfondsmedel.

Ministeriernes Filmudvalg, som tillkom den 1 april 1944, har till uppgift

att centralt leda produktionen av all den film av aktuellt samhällsinformerande

och propagandamässigt innehåll, varom framställning må göras av ministerierna

eller statsmyndigheterna i övrigt, ävensom att tjäna som vägledande

och rådgivande instans i ärenden, som röra framställning och visning

av dylik film. Organet i fråga består av tre ledamöter med en kontorschef i

justitieministeriet som ordförande; det dagliga tillrättaläggande arbetet handhaves

av en produktionsledare (en tjänsteman i administrationen med insikter

i och intresse för filmfrågor), vilken lör framställning av ifrågakommande

filmer har att träda i förhandling med manuskriptförfattare och filmproducenter.

Anslag till verksamheten utgår för innevarande budgetår med

300 000 kronor av filmfondsmedel. Genom särskilda på socialministeriets

budget för 1945/46 och 1946/47 anvisade anslag å sammanlagt 125 000 kronor

har Ministeriernes Filmudvalg därjämte beretts möjlighet att med anlitande

av'' en engelsk filminstruktör framställa fyra för distribution i den anglosaxiska

världen avsedda längre kort filmer, behandlande vissa sidor av

den danska socialpolitiken (semester- och fritidsförhållandena, folkpensioneringen,

hälsovården samt barn- och ungdomsvården).

Distributionen av de av Dansk kulturfilm och Ministeriernes Filmudvalg

producerade filmerna ombesörjes av en särskild statlig institution, Statens

filmcentral, som — förutom uppgiften att anskaffa och uthyra undervisningsoch

upplysningsfilm — har att främja den inhemska filmförevisningens utveckling

genom inköp och uthyrning av kulturellt och konstnärligt värdefulla

filmer. Anslag till filmcentralens verksamhet utgår för närvarande med

85 000 kronor av filmfondsmedel.

Vissa organisatoriska förändringar planeras under budgetåret 1947/48. Den

av Ministeriernes Filmudvalg omhänderhavda verksamheten skulle då, enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-15.

9

vad som uppgivits, övertagas av Dansk kulturfilm under loppet av ett år,

efter vars utgång frågan om formen för den officiella filmverksamhetens bedrivande

i fortsättningen avsåges skola bli föremål för omprövning.

Filmens roll i det sociala upplysningsarbetet. Efter att ha erinrat om sin

tidigare återgivna redogörelse för filmens användning som informationsinstrument

i den statliga verksamheten i vårt land samt framhållit, att de därav

vunna resultaten, mätta i publiksiffror och publikuppskattning, finge anses

ha väl motsvarat de statliga ekonomiska insatserna, anför kommittén vidare.

Mot bakgrunden av dessa positiva erfarenheter hade det varit ägnat att för

våna, att statens organ i så ringa utsträckning beretts tillfälle att taga filmen

i anspråk i den sociala eller allmänt samhällsorienterande upplysningens

tjänst. 1 den offentliga debatten hade heller icke saknats röster för ett effektivare

utnyttjande av filmen i demokratiens upplysningsverksamhet kring

sina arbetsformer och åtgöranden för det allmännas bästa. Som resultat av

dylika opinionsyttringar förelåge två riksdagsskrivelser, eu från 1942 (nr

326) angående åstadkommande av en undervisnings- och upplvsningsfilm,

belysande regeringens och riksdagens arbetsförhållanden, samt den nu aktuella

från 1946 års riksdag (nr 284) angående upplysningsfilmer rörande

samhällets sociala hjälpverksamhet; den förstnämnda vore alltjämt beroende

på Kungl. Maj ds prövning, medan den sistnämnda vore föremål för kommitténs

överväganden. Det torde också vara riktigt att tolka de för kommittén

meddelade direktiven som ett uttryck för att statsmakterna nu funnit tiden

inne att skapa förutsättningar för ökade filminsatser på de upplysningsområden,

varom här vore fråga.

I detta sammanhang hänför sig kommittén till en av densamma lämnad

redogörelse för de svar, som till kommittén inkommit i anledning av en till

vissa myndigheter och större sammanslutningar riktad rundfråga angående

önskemål om ämnesval för sociala upplysningsfilmer. Nämnda svar

gåve enligt kommitténs uppfattning övertygande besked om det bland företrädare

för det sociala arbetet allmänt kända behovet av att nyssnämnda förutsättningar

snarast åvägabringades. — För närmare kännedom om resultatet

av den gjorda rundfrågan torde såsom Bilaga till detta protokoll få fogas

den av kommittén åberopade redogörelsen jämte en alfabetisk förteckning

över de framkomna önskemålen.

Som eget omdöme rörande filmens roll i det sociala upplysningsarbetet

uttalar kommittén härefter i huvudsak följande.

För egen del funne kommittén det vara obestridligt, att med filmens hjälp

utomordentligt rika men hittills blott sporadiskt utnyttjade möjligheter erbjöde

sig att sprida en allmännare kunskap om den svenska socialpolitiken

— fakta, problemställningar, åtgöranden och planer — ävensom att bland

allmänheten skärpa bilden av de allmänna företeelser i det svenska samhällslivet,

som kunde sägas utgöra förutsättningar för eller resultat av den socialpolitiska

utvecklingen. Fn objektiv och samtidigt populärt hållen filmorientering

kunde på ett för medborgaren levande sätt klarlägga hans eller hennes

plats som berättigad och förpliktad i samhället. Vidsträckta perspektiv

öppnade sig härutinnan. Filmen kunde förmedla inblickar i den statliga politikens

praktiska utgreningar och den kunde genom sill oberoende av rums
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

och tidsförhållanden belysa den historiska utvecklingen av de socialpolitiska

strävandena. Den kunde stimulera till aktivering av samhällsintresset och

medverka till ökad förståelse mellan samhällsklasserna. Landsbygdens förhållanden

kunde levandegöras för stadsinnevånaren och stadens för lantbelolkningen.

Som instrument i den socialt orienterade upplysningsverksamheten

gentemot utlandet vore filmen vidare utomordentligt värdefull. Om värdet

och lämpligheten i och för sig av att sociala upplysningsfilmer framställdes i

större utsträckning än vad som för närvarande vore fallet syntes enligt kommittén

icke mer än en mening kunna råda.

I omedelbar anslutning till detta uttalande framhåller kommittén, att den

på redan anförda skäl icke vore beredd att nu framlägga några slutgiltiga

förslag i avseende å de i riksdagens skrivelse nr 284/1946 anförda spörsmålen

om och på vad sätt och i vilken utsträckning statsmakterna kunna och

böra främja tillkomsten av sociala upplysningsfilmer. Kommitténs positiva

inställning till filmen som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet vore

emellertid av kommittén klart angiven. Tydligt vore också, yttras det vidare,

att ett mycket stort antal ämnen anmälde sig för sådan filmbearbetning. Ur

de synpunkter kommittén hade att företräda vore det för den ett framträdande

önskemål, att en — om också begränsad — produktion av sociala

kortfilmer omedelbart och utan avbidan på kommitténs slutliga förslag i

filmfrågan kunde komma till stånd. Ett realiserande av detta önskemål krävde

medverkan från statens sida.

Organisatoriska spörsmål: synpunkter och förslag. I frågan om den form,

i vilken cn dylik provisoriskt bedriven, statsunderstödd produktion av sociala

upplysningsfilmer bör organiseras, anmäler kommittén följande synpunkter

såsom vägledande för densamma.

Kommittén såge filmen som ett led i den sociala upplysningsverksamhet,

vars planläggande vore kommitténs huvuduppgift. Huruvida filmen som socialt

upplysningsmedel skulle infogas som en detalj i en större social upplysningsorganisation

eller ges en självständig organisatorisk utformning, vore

för närvarande föremål för kommitténs överväganden. Angeläget vore

med hänsyn härtill, att den provisoriska filmproduktion av begränsad omfattning,

vilken i nuvarande läge vore önskvärd, icke bundes vid en organisationsform

—- exempelvis till en statsunderstödd förening eller stiftelse —

vars eventuella avveckling i ett framtida läge skulle bli förenad med olägenheter

av personell art eller ur annan synpunkt framstå som mindre angenäm.

Kommittén funne det vidare självklart, att det organ, under vars ledning

den provisoriska filmverksamheten skulle bedrivas, tillgodosåge såväl statens

som enskilda företags, organisationers och sammanslutningars intresse av

medverkan. De enskilda gruppernas intresse och insatser — ekonomiska och

andra — borde sålunda på lämpligt sätt stimuleras.

Slutligen funne kommittén uppenbart, att en provisorisk filmverksamhet

måste begränsas till ett relativt fåtal filmer, avsedda att belysa vissa socialpolitiskt

högaktuella ämnesområden, där behovet av socialfilm finge anses

vara ställt utom allt tvivel. För dessa uppgifter syntes enligt kommitténs mening

några vidlyftiga organisatoriska anordningar icke vara påkallade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

11

Ur dessa synpunkter har kommittén icke ansett sig böra nu föreslå tillskapandet

av något särskilt statligt eller halvstatligt tilmorgan utan stannat

för att förorda, att inom ramen för ett för ändamålet under femte huvudtiteln

anvisat anslag kommittén får tjänstgöra som instans

för den avsedda filmverksamheten. Kommitténs uppgift

skulle därvid bli att på grundval av bl. a. de till kommittén inkomna »önskelistorna»

om filmämnen lägga upp en plan för de sociala informationsfilmer,

som i en första omgång — innan något annat organ för ändamålet

tillsatts — borde komma till utförande. Vid det slutliga urvalet av ämnen

syntes — enligt vad som vidare anföres — avgörande vikt böra tillmätas

synpunkten att endast frågor av tvingande aktualitet ifrågakomme till filmbehandling,

i möjligaste mån under beaktande av att skilda offentliga intresseområden

därvid bleve tillgodosedda; åtminstone en av de ifrågakommande

filmerna borde givas en för utlandspropagandan direkt avsedd utformning.

I fråga om produktionsplanen borde samråd sökas med socialdepartementet,

varemot den innehållsmässiga uppläggningen av de i produktionsplanen

ingående filmerna borde bedömas av kommittén. För uppläggningen

av varje ifrågakommande film skulle kommittén tillförsäkra sig medverkan

av representanter för vederbörande statliga organ och medborgerliga organisationer;

på detta sätt skulle kommittén eller en av densamma särskilt

tillsatt delegation även kunna undersöka möjligheterna av ekonomisk medverkan

från de enskilda organisationer, som hade ett direkt eller indirekt intresse

av filmprojektets realiserande.

Kostnaderna. Kommittén föreslår, att kostnadsberäkningen för varje

ifrågakommande film borde inbegripa ej mindre ersättningar för utförda

synopsis- och manuskriptarbeten än även en andel i utgifterna för anställandet

av en verkställande kraft — en sakkunnig eller sekreterare — för produktionsuppgifternas

närmaste liandhavande. Vad angår kostnaderna i övrigt

hänförde sig desamma — yttrar kommittén — till dels själva filmupptagningarna

— därvid kommittén förutsätter att avtal träffas med filmföretagen

på sätt nu praktiseras av de affärsdrivande verken — dels ock anskaffningen

av de filmkopior, som borde finnas tillgängliga för filmernas visning

utanför den ordinarie biografrepertoaren (vid av föreningar och sammanslutningar

anordnade möten och sammankomster, i skolor och folkbildningsarbetet

etc.). Kostnaderna för de kopior, som erfordrades för placering å

de allmänna biograferna syntes däremot kunna åvila vederbörande filmdistributör.

Några kostnader för distribueringen av de för visning utanför

biografrepertoaren avsedda filmkopiorna syntes icke heller vara att påräkna;

det kunde förutsättas, att överenskommelse i avseende å förekommande

distrilnitionsuppgifters liandhavande skulle kunna träffas med lämpligt filmföretag,

som för det därmed förenade arbetet finge tillgodoräkna sig en

mindre expeditionsavgift per filmbeställning.

Kommittén påpekar, att valet av ämnen för här avhandlade filmer och

desammas uppläggning vore beroende på en prövning framdeles från fall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

till fall och under beaktande av det vid varje tidpunkt mest aktuella behovet

av filmframställning inom den sociala ämneskrets, som här åsyftades. Med

hänsyn därtill kunde kostnaderna för filmverksamheten för närvarande icke

angivas annat än approximativt. Enligt kommitténs åsikt borde för en sammanlagd

summa av 150 000 kronor en produktion om 5—8 sociala upplysningsfilmer

kunna läggas upp, därvid jämkning förutsattes kunna företagas

mellan kortare och längre filmer. Kommittén framhåller emellertid, att denna

kostnadsberäkning endast avsåge själva starten för en av staten stödd

social filmproduktion; ett genomförande lramdeles av en mera permanent

bedriven filmupplysningsverksamhet i sociala ämnen finge anses komma

att kräva icke oväsentligt ökade kostnader.

Vid bifall till kommitténs förslag borde, uttalar kommittén, ett reservationsanslag

å nämnda belopp av f50 000 kronor anvisas å riksstaten under

femte huvudtiteln, förslagsvis med rubriken Social upplysningsfilm. Med

hänsyn till önskvärdheten av att en filmverksamhet av den skisserade omfattningen

snarast komrne i gång ifrågasätter kommittén, huruvida icke hela

det föreslagna beloppet eller åtminstone en tredjedel av detsamma kunde

upptagas som anslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. —

Fördelningen av anslaget föreslås'' få bli beroende av de beslut, som Kungl.

Maj:t — på framställningar av kommittén — i varje särskilt fall meddelade.

Under åberopande av det anförda har kommittén anhållit, att å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisas ett reservationsanslag av

150 000 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén

angivna riktlinjerna användas till bestridande av kostnaderna för framställning

av ett antal upplysningsfilmer i sociala ämnen.

Särskilt yttrande till kommittéförslaget. Till förestående förslag, som omfattas

av sex av kommitténs åtta ledamöter, ha ledamöterna Skjöld och

T hörnberg fogat ett av dem gemensamt avgivet särskilt yttrande av

i huvudsak följande innehåll:

Reservanterna förklara sig dela kommitténs mening, alt framställning och

distribution av social film skall ingå som en del av den verksamhet, som förutsättes

komma att bedrivas av den planerade, på tre huvuddetaljer skisserade

institutionen för social upplysning. Då kostnaderna för genomförandet

av denna slutgiltiga organisationsform sannolikt bleve höga, kunde med

hänsyn till nuvarande och beräknade utveckling av det statsfinansiella läget

ett dylikt förslags förverkligande komma att eventuellt draga ut på tiden.

Kommitténs förslag om försöksframställning av social film kunde därför

nu icke till sin tidsutdräkt överblickas. Därtill komme, att kommittén, när

det slutgiltiga betänkandet avgivits i slutet av innevarande eller i början av

nästa år, hade slutfört sitt uppdrag och skulle upplösas. Vid denna tidpunkt

skulle alltså försöksverksamheten upphöra eller ett organ tillsättas, som skulle

handhava filmverksamheten, tills Kungl. Maj:t eller riksdagen tagit ställning

till kommitténs slutgiltiga förslag. Då det vore av intresse för alla parter, att

filmverksamheten finge bedrivas kontinuerligt, oavsett när förslaget om den

sociala upplysningsverksamheten i dess helhet genomfördes, borde filmverksamheten

enligt reservanternas mening redan från början få en fastare organisation.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

13

Det intresse, som en rad landsomfattande organisationer hyste för ett

effektivt utnyttjande av filmen i den sociala upplysningens tjänst, borde —

framhålles det vidare — stimuleras, så att de genom ekonomiska bidrag stödde

denna verksamhet. Visserligen förutsatte kommittén, att enskilda gruppers

intressen och insatser — ekonomiska och andra — skulle under försökstiden

på lämpligt sätt stimuleras, men man torde kunna utgå ifrån, att i varje fall

organisationerna på arbetsmarknaden och inom folkrörelserna icke komme

att hysa något större intresse för ekonomiska insatser, om de icke tillförsäkrades

något mera påtagligt inflytande på filmproduktionen än det av kommittén

föreslagna.

Med hänsyn härtill vore det önskvärt att redan nu ett halvstatligt organ —

förslagsvis benämnt Institutionen Svensk Socialfilm — tillskapades

med uppgift att utöva här avsedd filmverksamhet. Till denna institution

borde följande statsorgan och riksorganisationer vara anslutna,

nämligen socialdepartementet, ecklesiastikdepartementet, jordbruksdepartementet,

svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation,

landsorganisationen i Sverige, kooperativa förbundet. Sveriges köpmannaförbund,

riksförbundet landsbygdens folk, samverkande bildningsförbunden, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, svenska slöjdföreningen, svenska

turisttrafikförbundet, svenska institutet, centralförbundet för socialt arbete,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund

samt svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

En dylik institution skulle enligt vad reservanterna fortsättningsvis uttala,

utan svårighet kunna inrangeras i det planerade organet för social upplysning

i övrigt. Det kunde vidare förutsättas, att därest institutionen gåves

beslutanderätt beträffande dispositionen av statsanslag, verksamheten skulle

kunna påbörjas omedelbart, sedan beslut därom fattats. Genom en dylik

anordning skulle man erhålla ett permanent organ, som kunde träda i omedelbar

kontakt med och vinna inflytande från de inom landet verksamma

organisationerna på det sociala arbetsfältet. Sannolikt vore också, att dessa

organisationers villighet att lämna ekonomiska bidrag till verksamheten härigenom

komme att stimuleras.

Beträffande den sålunda föreslagna institutionens organisation och verksamhet

föreslå reservanterna, att arbetsordning för densamma fastställes av

Kungl. Maj:t. För närmare kännedom om innehållet i det utkast till sådan

arbetsordning, som av reservanterna bifogats deras yttrande, torde jag få hänvisa

till handlingarna.

Yttrandena.

I ärendet ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret och statens biografbyrå.

Statskontoret yttrar, att, därest statligt stöd skulle anses böra ifrågakomma

för en omedelbar produktion av sociala upplysningsfilmer, det förefölle statskontoret,

som om det av kommitténs majoritet förordade alternativet rörande

eu provisorisk verksamhets ordnande vore att föredraga. Enligt statskontorets

mening förelåge emellertid knappast tillräckliga skäl att äska anslag redan å

lilläggsstat för innevarande budgetår; även om anslag anvisades först för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

nästkommande budgetår syntes nämligen möjlighet föreligga att börja arbetet

innevarande budgetårs sista månader.

Statens biografbyrå understryker vikten och värdet av att det allmänna i

princip engagerade sig i framställningen av filmer, vilka på ett sakligt och

intresseväckande sätt behandlade den socialhjälp, som i skilda sammanhang

stode medborgaren till buds. Biografbyrån uttalar vidare, att den i likhet

med kommitténs flertal funne det naturligt, att man i inledningsstadiet även

sådan produktion prövade sig fram i mera obundna former; det gällde ju

här en statsverksamhet av förhållandevis oprövat slag. Av detta skäl ville

byrån gärna tillstyrka den av majoriteten föreslagna anordningen, att eu

viss försöksproduktion av socialfilmer igångsattes utan tidsutdräkt och under

kommitténs direkta ledning och tillsyn. Att på sätt som i det särskilda

yttrandet föreslagits redan nu binda sig för ett projekt som »Institutionen

Svensk Socialfilm» syntes näppeligen möjligt utan att det fortsatta utredningsarbetet

härigenom föregrepes.

Däremot ifrågasätter biografbyrån ändamålsenligheten av produktionens

föreslagna omfattning. Härom anför byrån i huvudsak följande.

Erfarenheten hade visat, att även planläggning, produktion och spridning

av kortare filmer vore en både komplicerad och tidskrävande procedur, vid

vilken oförutsedda faktorer ofta i väsentlig grad kunde förskjuta uppgjorda

tidsschemata. I nu ifrågavarande fall gällde också att uppläggningen av de

önskade filmerna, träffandet av avtal med de filmföretag, som skulle anlitas,

produktionens närmare utformning o. s. v. såsom i många avseenden prejudicerande

och förebildliga för den fortsatta verksamheten borde ägnas största

möjliga omsorg. Skulle försöksframställningen så som föreslagits omfatta ett

antal av högst åtta filmer, syntes det enligt biografbyråns mening föreligga

risk för att produktionen icke hunne fullföljas till den tidpunkt, då kommittén

enligt vad som antytts i det särskilda yttrandet tänkte sig att ha slutfört

sitt uppdrag, nämligen i slutet av innevarande eller i början av nästkommande

år. Avsikten vore väl dessutom att erfarenheterna från den ifrågasatta

försöksproduktionen skulle ligga till grund för förslagen i kommitténs

slutbetänkande. Under sådana förhållanden förefölle det biografbyrån ändamålsenligt

att begränsa antalet försöksfilmer från högst åtta till förslagsvis

högst fem, varvid alltjämt en av filmerna förutsattes utformad med tanke

på visning utomlands.

I fortsättningen uttalar biografbyrån önskvärdheten av att vid kommitténs

fortsatta överväganden hänsyn tages till behovet av stöd från det allmännas

sida jämväl i fråga om framställning av andra upplysningsfilmer

än dem, som behandlade samhällets sociala hjälpverksamhet. Biografbyrån

yttrar härutinnan i huvudsak följande.

I kommitténs framställning antydes, att spörsmålet huruvida filmen som

socialt upplysningsmedel skall infogas som en detalj i en större social upplysningsorganisation

eller ges en självständig organisatorisk utformning vore

föremål för kommitténs överväganden.

Ehuru frågan sålunda befunne sig på utredningsstadiet, önskade biografbyrån

begagna tillfället att redan i detta sammanhang understryka vikten av

att, för den händelse det senare alternativet gåves företräde, det föreslagna

självständiga filmorganet utformades så, att hänsyn toges till samhällets be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl- Maj.ts proposition nr 145.

15

hov icke endast av socialfilmer i den mera begränsade bemärkelsen av filmer

om social hjälpverksamhet utan även av andra slag av filmer. Förutom

samhällsfilm i mera vidsträckt mening — d. v. s. sådan film, som skildrade

det allmännas verksamhet, även där det icke rörde sig om sociala hjälpåtgärder

— hade byrån därvid den kulturella upplysningsfälmen i tankarna.

Vidare önskade byrån erinra om behovet av statligt stöd åt produktionen av

kortare filmer för barn och ungdom, varom byrån den 5 november 1946

gjort underdånig framställning. Även på önskvärdheten av ett statligt filmorgan

för bl. a. kontinuerlig inspelning av bilder till ett statligt kultur- och

personhistoriskt filmarkiv hade biografbyrån fäst Kungl. Maj ds uppmärksamhet

i skrivelse den 19 februari samma år. Slutligen kunde erinras om att

frågan rörande undervisningsfilmens ställning för närvarande övervägdes av

film- och radiodelegationen inom 1946 års skolkommission, varvid möjligen

spörsmålet om statligt stöd för framställning av särskilt önskvärda skolfilmer

kunde komma att aktualiseras. I den mån de nu antydda förslagen angående

statlig filmverksamhet vunne statsmakternas bifall, förefölle det

lämpligt att för undvikande av dubbelorganisation sammanföra de egentliga

produktions- och distributionsuppgifterna till en gemensam filminstans. I detta

sammanhang kunde erinras, att inrättandet av ett centralt filmorgan av liknande

beskaffenhet på sin tid föreslogs av 1941 års filmutredning (SOU

1942: 36). I en till chefen för ecklesiastikdepartementet den 5 november 1945

avgiven promemoria hade också statens biografbyrå framhållit betydelsen av

att en dylik central filminstans komme till stånd.

Departementschefen.

Åt kommittén för social upplysning har anförtrotts två utredningsuppdrag,

som båda ha sin grund i behovet av vidgad allmän upplysning på det

socialpolitiska området. Det ena uppdraget avser utredning av frågan om

inrättande av en permanent institution — tills vidare benämnd socialmuseum

— vilken i utställningens form skulle verka för ökad kännedom om

vårt lands sociala förhållanden och socialpolitiska verksamhet. Kommitténs

andra uppgift är att verkställa en av 1946 års riksdag begärd utredning i

avseende å spörsmålen om och på vad sätt och i vilken utsträckning statsmakterna

kunna och böra främja tillkomsten av kortare upplysningsfilmer

i syfte att popularisera och sprida kunskap om i främsta rummet samhällets

egen sociala hjälpverksamhet.

I direktiven för kommittéarbetet uttalade jag, att det sannolikt komme att

visa sig fördelaktigt att ta filmen i anspråk för vissa av de ämnen det

ifrågasatta socialmuseet hade till syfte att åskådliggöra. Det av mig sålunda

antydda och av kommittén sedermera närmare utvecklade sambandet mellan

de Iråda utredningsuppdragen har föranlett kommittén att upptaga desamma

till utredning i ett sammanhang. Frågan om filmens plats i det sociala

upplysningsarbetet förklarar sig kommittén skola behandla i det betänkande,

som av densamma planeras rörande den sociala upplysningsverksamhetens

organiserande. Emellertid har kommittén på giundval av

sina preliminära överväganden i filmfrågan funnit sig höra redan nu framlägga

ett förslag, som tar sikte på att under statens ekonomiska medverkan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 145.

skapa provisoriska förutsättningar för framställning under det närmaste

året av ett begränsat antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. För

ändamålet begäres ett anslag å tilläggsstat för innevarande budgetår av

150 000 kronor. De två myndigheter, som på min anmodan yttrat sig över

förslaget — statens biografbyrå och statskontoret — ha i princip tillstyrkt

detsamma.

För egen del hyser jag ingen tvekan om att filmen, rätt använd, besitter

stora möjligheter som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet. I vad

kommittén härutinnan anfört kan jag instämma. Det starka ekonomiska

stöd, som statsmakterna i vissa främmande länder — exempelvis Danmark

— funnit sig böra lämna till främjande av produktionen av socialt orienterad

upplysningsfilm, är i detta avseende belysande. Vad som framkommit i

anledning av en rundfråga, som kommittén låtit företaga bland vissa myndigheter

och organisationer, synes ge starkt belägg för att man bland företrädarna

för den sociala verksamheten i vårt land funnit tiden vara inne

för att det allmänna tar filmen i sin tjänst som socialt upplysningsmedel.

Den mångfald av för filmbearbetning aktuella sociala ämnen, som redovisats

i detta sammanhang, står onekligen i stark kontrast till det anmärkningsvärt

ringa antal sociala upplysningsfilmer, som landets filmproducenter

lör närvarande kunna erbjuda för uthyrning eller som annorledes stå till

allmänt förfogande.

Jag vill därför förorda kommitténs förslag att — i avbidan på dess slutliga

ställningstagande i frågan om en mera permanent bedriven social filminformation

under statsmakternas medverkan — medel redan nu beräknas för en

mindre produktion av sociala upplysningsfilmer. Fråga uppstår då, huru en

dylik provisorisk filmverksamhet lämpligen bör organiseras. 1 kommitténs

Iramställning föreligga två förslag till prövning, vilka båda förutsätta de

enskilda filmföretagens medverkan för filminspelningen. Kommittémajoriteten

har föreslagit, att verksamheten skall stå under kommitténs egen ledning och

tillsyn. Häremot står ett av två reservanter inom kommittén framfört förslag

om tillskapandet för ändamålet av en med statligt stöd bedriven enskild institution.

Det sistnämnda förslaget anser jag mig för närvarande böra avböja.

Jag förutsätter emellertid, att detsamma blir föremål för fortsatt behandling

inom kommittén. De erfarenheter, som vunnits av informationsstyrelsens på

sin tid bedrivna filmproduktion, synas ge vid handen, att en filmverksamhet

av den här föreslagna begränsade omfattningen kan ombesörjas under tämligen

enkla organisatoriska former. En fördel med den av kommittén förordade

anordningen är vidare, att kommittén med stöd av de i produktionsarbetet

vunna erfarenheterna kunna skaffa sig säkrare hållpunkter för sitt

slutliga ställningstagande i filmfrågan. Jag föreslår därför, att kommitténs

organisationsförslag godtages. Vad kommittén i övrigt anfört i denna del

föranleder icke någon erinran från min sida.

I fråga om den provisoriska verksamhetens omfattning har kommittén

föreslagit en kostnadsram av 150 000 kronor, för vilken summa kommittén

räknat med att kunna lägga upp en produktion av 5—8 filmer, därvid

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

17

jämkning förutsatts kunna vidtagas mellan kortare och längre filmer. Med

instämmande i de skäl, som av statens biografbyrå anförts till stöd för en

begränsning av antalet filmer, vill jag emellertid föreslå, att medelsanvisningen

begränsas till 125 000 kronor. Jag ansluter mig till den av kommittén framförda

tanken, att en av de ifrågakommande filmerna utformas för visning

utomlands. Kravet på filmernas kvalitet, innehållsmässigt och tekniskt, får

givetvis ställas högt, icke minst beträffande utomlandsfilmen. Det av mig

förordade beloppet synes böra anvisas å riksstaten under femte huvudtiteln

för budgetåret 1947/48 i form av ett särskilt reservationsanslag under rubriken

Social upplysningsfilm. Fördelningen av anslaget torde — såsom kommittén

föreslagit — få bli beroende av de beslut, som Kungl. Maj:t, på framställningar

av kommittén, i varje särskilt fall må meddela.

Vad av statens biografbyrå anförts i fråga om lämpligheten av en organisatorisk

samordning mellan olika föreslagna eller ifrågakommande statliga

stödåtgärder på filmområdet synes mig böra ägnas nödigt beaktande av kommittén

under dess fortsatta utredningsarbete.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att under V huvudtiteln till Social upplysningsfilm för

budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av .............................. kronor 125 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hedfors.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 145.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Bilaga.

Redogörelse för vissa myndigheters och sammanslutningars önskemål

beträffande ämnesval för upplysningsfilmer i sociala ämnen.

Kommittén för social upplysning har i rundskrivelse under hösten 1946

till ett antal myndigheter och större sammanslutningar anhållit om uppgifter

till belysande av frågan om ämnesvalet för en första omgång upplysningsfilmer

med sociala motiv. Yttranden med anledning av skrivelsen ha till

kommittén avlåtits från medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, statens

byggnadslånebyrå, statens institut för folkhälsan, statens nämnd för samlingslokaler,

svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet, fångvårdsstyrelsen,

centralförbundet för socialt arbete, folkbildningsförbundet, svenska

fattigvårds- och bamavårdsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, föreningen för arbetarskydd,

svenska turisttrafikförbundet, svenska slöjdföreningen, Fredrika-Bremer-förbundet,

kooperativa förbundet, kooperativa kvinnogillesförbundet.

hemmens forskningsinstitut, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, yrkeskvinnors

samarbetsförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

svenska landsbygdens kvinnoförbund och samarbetskommittén för sparpropaganda.

Om de nämnda myndigheternas och organisationernas genomgående p ositiva

inställning till frågan om sociala upplysningsfilmer

vittnar icke blott den omständigheten, att i yttrandena framförts

ett stort antal förslag till ämnen för sådana filmer — omfattande praktiskt

taget alla den sociala verksamhetens olika grenar — utan jämväl uttalanden

av mer allmän innebörd. Sålunda anför socialstyrelsen bland annat följande:

Enligt styrelsens mening föreligger behov av kortfilmer inom alla grenar

av socialvården. Det är synnerligen betydelsefullt, att det på ett lättfattligt

och åskådligt sätt klargöres för allmänheten, när, var och hur en familj eller

ensamstående person kan erhålla hjälp och stöd av samhället. För den enskilde

måste det innebära en trygghet att på förhand kunna bilda sig en uppfattning

om hur det tillgår, när man vänder sig till olika myndigheter med

sina hjälpbehov. Genom filmen kan kunskap spridas om hur den hjälpbehövande

tages om hand samt i vilken form och under vilka förutsättningar

hjälp utgår. Med kännedom härom kan vid uppkommande hjälpbehov den

enskilde med större förtroende och tillförsikt uppsöka den myndighet, som

har att bistå den hjälpsökande.

Folkbildningsförbundet yttrar: Enligt förbundets åsikt är filmen ett ytterst

viktigt komplement till den muntliga föreläsningen, önskemål angående

framställning av några vissa filmer har förbundet ej, då förbundet förmedlar

föreläsningar i alla ämnen. Erhållandet av instruktiva och goda kortfilmer

behandlande sociala motiv är dock ett särskilt stort önskemål, då det är

mycket ont om lämpliga sådana, och förbundet kommer att med tacksamhet

hälsa tillkomsten av varje sådan film. De komma att bidraga till att väcka

intresse och förståelse för dessa viktiga frågor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

19

Kooperativa förbundet uttalar tillfredsställelse över att frågan om filmen

som upplysningsmedel i den sociala hjälpverksamheten upptagits till behandling.

Förbundet framhåller, att i den del sådana filmer avse att belysa

samhällets egen sociala hjälpverksamhet filmframställningen icke bör inskränkas

till en faktisk redogörelse för samhällets åtgärder utan kompletteras

med upplysningar och anvisningar om lämpliga vägar, varigenom de

samhälleliga åtgärderna i praktiken få sin avsedda effekt jämte konkretiserande

skildringar av åtgärdernas verkan för enskilda människor eller grupper

av medborgare. Det förefölle därvid naturligt att peka på praktiska problem,

som låge utanför statens avgörande men som likväl för den enskilde

aktualiserades i samband med medborgarens kontakt med samhällets åtgärder.

Exempelvis borde en film om de statliga bosättningslånen icke inskränka

sig till att klargöra, vad staten här åstadkommer. Filmen i fråga borde också

— enär erfarenheten visade, alt dessa lån icke alltid fått en rationell användning

på grund av låntagarnas bristande kunskaper i hembildningsfrågor,

särskilt i vad gällde möbelinköp — åskådligt belysa dylika med hembildningen

sammanhängande praktiska inköpsfrågor, t. ex. avbetalningskreditens ekonomiska

olägenheter som kreditform vid bosättning. —• Välmotiverat vore

vidare, att den ifrågasatta filmverksamheten även gåve en belysning av de

former av social verksamhet, som skedde genom de stora folkrörelsernas

självhjälpsverksamhet, i första rummet fackföreningsrörelsen, den frivilliga

nykterhetsrörelsens och konsumentkooperationens insatser på olika sociala

områden, givetvis i anslutning till statliga åtgärder på motsvarande områden.

EU genomförande av en sådan utvidgning av den sociala filmverksamheten

förutsatte enligt förbundets åsikt, att ett socialt filmråd tillskapades, i vilket

vid sidan av representanter för statsmakterna även de största sociala folkrörelserna

vore representerade.

Önskemål om framställning av filmer rörande mödra- och barnavård ha

framförts av, bland andra, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, institutet för

folkhälsan, fattigvårds- och bamavårdsförbundet samt Sveriges husmodersföreningars

riksförbund. Socialstyrelsen anser, att en barnavårdsnämnds

många arbetsuppgifter borde närmare belysas. Detta kunde ske genom att

visa olika hjälpsökande, som vända sig till nämnden, t. ex. den gifta kvinnan

som ansöker om mödrahjälp för sitt väntade barn, den ogifta kvinnan

som dessutom behöver en barnavårdsman, den frånskilda eller ogifta kvinnan

som inte erhåller underhållsbidrag från fadern till sitt barn och behöver

bidragsförskott, modern vars barn bereder uppfostringssvårigheter eller som

inte ser sig i stånd att vårda sitt barn på grund av sin egen eller barnets

sjukdom m. m. Man borde därefter få följa ärendenas vidare handläggning i

nämnden och de beslut som fattades om exempelvis mödrahjälp, förordnande

av barnavårdsman, beviljande av bidragsförskott, kravåtgärder mot barnafader

som försummar sin underhållsskyldighet, varning eller övervakning

m. m. beträffande det svårfostrade barnet, omhändertagande för samhällsvård

av det nödställda barnet samt för skyddsuppfostran av det vanvårdade

eller vanartade barnet.

I film borde vidare enligt socialstyrelsens mening behandlas olika slag av

barnhem samt sommarkoloniverksamhet. Ett tacksamt ämne borde även vara

de avgiftsfria resorna för att bereda mödrar och barn vila och rekreation.

Det vore värdefullt alt genom filmen kunna bringa större kännedom om möjligheterna

till statsbidrag för att bereda barn tillfälle till sommarvistelse i

enskilda hem på landet. Filmen utgjorde även ett lämpligt medel att göra de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

statsunderstödda husmoderssemestrarna mera kända. Nämnas borde även

den viktiga verksamhet som ungdomsgårdar m. fl. bedreve genom att anordna

goda fritidssysselsättningar för barn och ungdom. Det vanartade barnet

kunde lämpligen tagas till utgångspunkt för en film rörande olika institutioner

för missanpassad ungdom, de s. k. barna- och ungdomsvårdsskolorna

(förut benämnda skyddshem). En sådan film borde visa eleverna i arbete

och på fritid samt ge en inblick i hur den viktiga eftervården bedreves genom

inackorderingsliem för på prov utskrivna elever m. m. En annan grupp av

barnavårdsinstitutioner, som utgjorde ett lämpligt ämne för social kortfilm,

vore daghem, lekskolor och eftermiddagshem. Avsaknaden av en film om

den sociala hemhjålpsverksamheten hade länge varit kännbar. Filmen skulle

visa hur hemvårdarinnan övertoge hemmets skötsel vid husmoderns sjukdom

eller av liknande anledning samt ge viss inblick i hur utbildningen av hemvårdarinnor

bedreves.

Medicinalstyrelsen har funnit det önskvärt med filmer belysande den förebyggande

mödra- och barnavården, dess arbetssätt och uppgifter, vården

av mödrarna och de nyfödda på barnbördsanstalter och i hemmen samt barnens

vård. klädsel och kost in. in. under första levnadsåret och småbarnsåldern.

I detta sammanhang borde även åskådliggöras allehanda institutioner

för barns omhändertagande, således anstalter för halvöppen barnavård (daghem,

lekskolor, eftermiddagshem, etc.) och sluten barnavård (mödrahem,

spädbarnsliem, upptagningshem m. m.). Av synnerligen stort värde vore även

filmer belysande barnens psykiska omvårdnad och fostran, varvid även samhällets

psykiska barna- och ungdomsvård skulle beröras. Hithörande slutna

vårdformer (anstalter för psykiskt efterblivna, psykopater m. m.) och deras

arbetssätt borde också visas.

Husmodersföreningarnas riksförbund nämner i detta sammanhang en film

om småbarnsålderns uppfostringsproblem som ett särskilt angeläget önskemål.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som föreslagit flertalet av

de nu nämnda ämnena, framför även önskemål om en film rörande spädbarn

och spädbarnsvård.

Bland de ämnen, som föreslagits av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

kan här nämnas barnbidragen och skolbarnsbespisningen.

Svenska landsbygdens kvinnoförbund anser, att ett just nu mycket aktuellt

ämne vore skolfrukostar, hur dessa kunde anordnas utan alltför vidlyftiga

arrangemang och vilken inverkan de hade på barnens hälsa och arbetsförmåga.

Socialstyrelsen föreslår vidare en film om samhällets fattigvård. En sadan

film skulle skildra fattigvårdsstyrelsens verksamhet bland fattiga och sjuka.

Den borde vara inriktad på att motarbeta det sedan gammalt utbredda misstroendet

mot fattigvården samt visa olika typer av ålderdomshem och hur

väl de gamla bleve omhändertagna där.

Jämväl för upplysningsarbetet rörande nykterhetsvården bör enligt socialstyrelsens

mening filmen anlitas. Styrelsens nykterhetsvårdsbyrå framhåller,

att kännedomen om nykterhetstillståndet i landet och om nykterhetsvården

vore mycket bristfällig samt att en upplysningsfilm på området borde syfta

till att skingra okunnighet och missuppfattningar och påvisa, att nykterhetsvården

vore en socialvårdsgren, som borde stödjas av var och en. I första

hand borde erinras om alkoholismens omfattning samt visas på följderna av

alkoholmissbruk för missbrukaren, hans familj och andra samt samhället.

Vidare borde man beskriva nykterhetsvårdens arbete och särskilt framhäva,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

21

alt anstaltsvård ej vore regel utan att sådana åtgärder föredroges, som medförde

det minsta intrånget i klientens normala livsföring och frihet, t. ex.

läkarbehandling, ombyte av arbete, övervakning, vistelse å inackorderingshem

etc. Åskådaren borde även få en inblick i hur livet på en alkoholistanstalt

gestaltade sig samt hur man genom eftervården sökte taga vara på de

resultat som vunnits. Byrån framhåller slutligen, att nykterhetsvården genom

den rikliga tillgången på åskådliga exempel lämpade sig synnerligen väl för

filmatisk framställning.

Riksförsäkringsanstalten har jämte Fredrika-Bremer-förbundet och husmodersföreningarnas

riksförbund föreslagit en film om olycksfalls- och yrkessjukdomsfförsäkring.

Anstalten anser, att filmen med utgångspunkt från

ett olycksfall borde visa den allmänna gången av ett ärende. Härvid borde

särskilt framhållas vikten av att den skadade snarast komme under lämplig

vård och av att anmälan insändes omgående jämte andra vid skaderegleringen

betydelsefulla faktorer.

I egenskap av chefsmyndighet för yrkesinspektionen föreslår riksförsäkringsanstalten

vidare filmer om arbetarskydd, vilka inom olika arbetsområden

skulle visa lämpliga åtgärder till förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbetet.

Samma önskemål har framförts av föreningen för arbetarskydd och

institutet för folkhälsan samt arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.

Sistnämnda två organisationer föreslå dels en allmän arbetarskyddsfilm,

belysande olycksfallsfrekvensens omfattning och de förluster som arbetsgivare,

arbetskolleger och det allmänna åsamkades jämte en skildring av sociala

följdföreteelser vid dödsfall och invaliditet, dels speciella skyddsfilmer, i vilka

arbetets risker och faror ålergåves för vissa speciella branscher, dels ock

yrkessjukdomsfilm, illustrerande antingen en markant yrkessjukdom, exempelvis

koloxidförgiftning, silikos, blyförgiftning, eller en film vari några av

de viktigaste yrkessjukdomarnas orsaker och sjukdomsbilder presenterades

jämte anvisningar om förebyggande åtgärder.

De senast nämnda organisationerna föreslå vidare film, som belyser större

industriföretags sociala verksamhet (intressekontor, stöd åt egnahemsbebyggelse,

idrottsverksamhet, kulturell verksamhet, stöd åt folkbildningssträvandena

etc.), samt film om föredömliga industriföretags pionjärverksamhet beträffande

arbetslokalernas arkitektur och personalrumsförhållanden, arbetsorganisation

in. m.

Därutöver har landsorganisationen framfört önskemål om filmer, vari den

svenska sociallagstiftningen (bl. a. i avseende å semestern) gjordes bekant

för allmänheten.

Pensionsstyrelsen anser eu upplysnings) ilm om folkpensioneringen mycket

värdefull och framhåller, att filmen borde framställas, medan folkpensionsreformen

vore aktuell. I detta sammanhang borde uppmärksammas den med

bidrag av styrelsen bedrivna invaliditets/''örebyggande verksamheten (vård å

kuranstalter, yrkesutbildning in. in.) samt styrelsens frivilliga försäkring.

Jämväl sjukkasseverksamheten anser pensionsstyrelsen utgöra ett lämpligt

ämne för eu upplysningsfilm. Vidare framhåller styrelsen, att genomförandet

av den allmänna sjukförsäkringen medförde stort behov av en aktuell

upplysningsfilm i detta ämne.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att stora delar av allmänheten

hade en föga klar uppfattning om den hastiga utveckling, som arbetsförmedlingen

genomgått under senare år, och att många icke kände till vilka möjligheter

arbetsförmedlingen nu hade att på såväl arbetslagar- som arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

givarsidan stå den enskilde till tjänst. En angelägen förstahandsuppgift för

den planerade upplysningsverksamheten medelst kortfilmer vore därför en

översiktlig skildring av arbetsförmedlingens uppgift och metoder. En sådan

film borde utformas så, att en speaker-reporter vandrade med kameran genom

ett medelstort huvudkontor; han skulle studera ett nyanmälningsfall på

en expedition, ett hytessökandefall på eu annan, ett besök av en arbetslös

på en tredje; han skulle följa med yrkesvägledaren på eu skolmottagning och

arbetsberedaren på ett industribesök etc. Genom att välja typiska fall som

motiv till denna rapsodi skulle man kunna dels lämna saklig upplysning i

ämnet, dels väcka insikt om att det kunde löna sig att vända sig till förmedlingen

med sina anställnings- och arbetskraftsprohlem.

Ungdomsförmedling och yrkesvägledning vore — anför kommissionen

vidare — ett verksamhetsområde som krävde särskild behandling. Mest framträdande

vore på detta område behovet av filmer, avsedda att användas

direkt i den yrkesvägledande verksamhetens tjänst, d. v. s. yrkesorienterande

filmer. Inte minst syntes behov föreligga av en film, som vände sig till föräldrarna

och behandlade deras inställning till de ungas yrkesvalsproblem.

Det gällde här att få fram dels allmänt orienterande, dels mera speciellt inriktade

filmer. I övrigt hänvisar kommissionen till statens offentliga utredningar

1945:43 (s. 169 tf), där frågan om filmens användning i yrkesvägledningens

tjänst utförligare behandlats. Även yrkeskvinnors samarbetsförbund

anser, att en film om ungdomens yrkesval skulle vara av stort värde.

Förbundet framhåller, att yrkesvalet bleve avgörande för hela livet och att

ett felaktigt val kunde medföra vantrivsel, arbetsolust och besvärligheter med

omskolning och yrkesbyte längre fram. I en sådan film borde först upplysning

lämnas om vad samhället och enskilda institutioner gjort och planerade

på yrkesvägledningsområdet och var det funnes yrkesrådgivare. Man

kunde följa eu ungdom till yrkesvägledaren och åhöra ett samtal med denne.

I detta borde en mängd frågor av allmänt intresse vid yrkesvalet göras och

besvaras. Till detta kunde fogas ett bildsvep från olika arbetsplatser, beledsagat

av ett kåseri om de olika yrkena. Motiv från olika utbildningsanstalter

borde även behandlas, varvid besked skulle ges om inträdesfordringar,

utbildningens längd, stipendier o. s. v.

I detta sammanhang må även nämnas ett av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

uttryckt önskemål om filmer rörande de utbildningsmöjligheter,

som finnas på det sociala området, särskilt filmer som stimulerade

utbildningen av föreståndarinnor för ålderdomshem, barnhem o. d.

Arbetsmarknadskommissionen finner vidare en film om samhällets hjälpmöjligheter

vid arbetslöshet i och för sig önskvärd men framhåller, att en

sådan film icke vore aktuell i nuvarande arbetsmarknadsläge. Lämpligt

vore dock att redan nu utföra förberedande arbeten på manuskript, så att

en dylik film relativt snabbt kunde inspelas vid en eventuell omsvängning i

arbetsmarknadsläget.

Slutligen har kommissionen liksom svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet

framfört önskemål om en film rörande de partiellt arbetsföra och

deras omskolning.

Fattigvårds- och barnavårdsförbundet önskar även filmer om vården av

blinda, dövstumma och vanföra samt om gamlas och arbetsoförmögnas omhändertagande.

Statens byggnadslånebyrå anser att lämpliga motiv för kortfilmei kunde

erhållas från de grenar av byråns verksamhet, som berörde egnahem för

mindre bemedlade, barnrika familjer samt pensionärshem, varjämte filmen

enligt byråns mening vore ett utmärkt medel för belysning av bostadssaneringsproblemen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

önskemål beträffande andra bostadssociala frågor ha framförts av svenska

landsbygdens kvinnoförbund, som föreslår en film om bl. a. egnahemslåneverksamheten,

samt av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som

i detta sammanhang nämner bidrog till förbättring av undermåliga bostäder.

De båda kvinnoförbunden föreslå vidare filmer om bosättningslån och om

andelst vätt stugor.

Statens nämnd för samlingslokaler anser, att det skulle vara till stort gagn,

om filmen kunde tagas till hjälp för att giva upplysningar om hur allmänna

samlingslokaler borde planläggas och inredas. Erfarenheten visade nämligen,

enligt vad nämnden anför, att stor oklarhet och okunnighet rådde på detta

område samt att råd och anvisningar rörande de planerade byggnadernas

lämpliga storlek och planlösning erfordrades i fråga om flertalet ärenden,

som komme under nämndens bedömande. En film av sådan art skulle förslagsvis

kunna disponeras så, att några typorter presenterades i avseende å

utsträckning, bebyggelse och kommunikationer. Med utgångspunkt härifrån

kunde därefter visas lämpliga typer av byggnader samt lämnas populärt hållna

men instruktiva kommentarer. Eventuellt kunde i filmen inläggas några

glimtar från det administrativa förfarandet i lån- och bidragsärenden, varjämte

i avslutningen kunde visas hur lokalerna fungerade i olika avseenden

(för möten, sammanträden, studiecirklar o. s. v.).

Centralförbundet för socialt arbete framhåller, att här avsedda kortfilmer

lämpligast borde givas formen av reportage från olika sociala anstalter: ålderdomshem,

barnhem, barnkolonier, sjukhus, alkoholistanstalter och kanske

även straffanstalter. Vissa yrkesgruppers respektive landsändars sociala

förhållanden syntes likaledes på ett utmärkt sätt kunna klargöras med filmens

hjälp. I denna form borde det också vara möjligt att visa, hur och efter

vilka grunder den sociala administrationen arbetade, varvid vissa problem såsom

t. ex. de administrativa frihetsberövandena för skyddsuppfostran, alkoholistvård,

arbetshem och lösdriveri kunde framställas och förklaras. Vissa

större frågor borde belysas med längre filmer. Bland dessa frågor ställer förbundet

bostadsfrågan samt jordbrukets rationalisering och i samband därmed

flykten från landsbygden främst men nämner även den kommunala

självstyrelsen, folkrörelserna, bildningsrörelsen och skolväsendet.

Husmodersföreningarnas riksförbund finner det värdefullt med filmer,

som visade prov på kommunala initiativ i olika sociala frågor. Förbundet

nämner särskilt sådana initiativ, som avsåge ungdomsvården, t. ex. bosättningsrådgivning,

fritidssysselsättning för ungdom, hem för landsbygdsungdom

i städer in. m., eller som syftade till att hjälpa husmödrarna i deras arbete

i hemmen, såsom kommunala tvättstugor, hemkonsulentverksamhet,

hemvåidarinnor, barnstugor etc. I detta sammanhang må omnämnas, att

hemmens forskningsinstitut — som har till uppgift att utföra undersökningar

och utredningar beträffande konsumtionsvarornas beskaffenhet och hemarbetets

rationalisering samt att ombesörja upplysningsverksamhet på dessa

områden — framfört önskemål — i första hand — om ett par korta filmer,

som kunde åskådliggöra behovet av hushållsarbetets rationalisering genom

att med praktiska exempel peka på vissa rationaliseringsåtgärder som med

enkla medel kunde vidtagas inom hemmen. På grund av arbetskraftsbristen

in. in. vore behovet av dylika filmer synnerligen trängande. Denna synpunkt

understrykes i det av kooperativa kvinnogillesförbundet avgivna yttrandet.

Enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning borde en upplysningsfilm beträffande

fångvårdens verksamhet i främsta rummet taga sikte på att genom filmen

sprida upplysning om fångvårdsarbetets karaktär av social verksamhet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Filmen borde sålunda vara sådan, att den gåve åskådaren ett intryck av att

samhället samtidigt som det tillrättavisade lagöverträdaren också ville hjälpa

honom åter till utkomst och inplacering i samhället. För detta ändamål

borde en kortfilmsframställning omfatta vissa speciella verksamhetsområden

inom fångvårdsarbetet. Filmen borde sålunda omfatta bilder från fångvårdens

arbetsdrift (olika verkstäder, jordbruksarbete in. m.),

varvid det för åskådaren borde framhållas, all de intagna, samtidigt som de

utförde ett produktivt arbete, genom yrkesundervisning bibringades kunskaper,

som kunde vara dem till nylta för deras framtida utkomst. EU annat

område inom fångvården, där upplysning tedde sig önskvärd, vore de intagnas

fritidssysselsättnin g. exempelvis skolundervisning, korrespondensundervisning

samt gymnastik och idrott. Här borde framhållas vikten

av alt de intagna vid frigivningen stode andligen och kroppsligen väl rustade

att inträda i förvärvsarbetet. Även fångvårdens skyddsverksamhet

borde belysas, bland annat genom att visa de å anstalterna verksamma

kuratorernas och socialassistenternas arbete för att hålla de intagna i kontakt

med livet utanför anstalten och för att skaffa dem arbete efter frigivningen,

skyddskonsulenternas verksamhet in. in. Vid filmning av skyddsverksamheten

vore del särskilt viktigt att söka påverka allmänheten i sådan riktning,

att den övervunne betänkligheterna mot att anställa en frigiven. Slutligen

borde även fångvårdens sinnes- och kroppss j u k v å r d åskådliggöras.

Inom hälso- och sjukvårdens område ha ett flertal förslag framkommit. Sålunda

föreslå medicinalstyrelsen och institutet för folkhälsan en film om

epidemivården, behandlande infektionssjukdomarna och deras smittovägar.

Att flera filmer behövdes i kampen mot de vanligare av nämnda sjukdomar

påpekas av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. Bland nyssnämnda

myndigheters övriga ämnesförslag kan nämnas tandvården, särskilt folktandvården

ävensom kampen mot könssjukdomarna och tuberkulosen. Medicinalstyrelsen

föreslår en film om råttorna och deras bekämpande samt en

om sjukdomar, som kunna överföras från djur till människa. Svenska landsbygdens

kvinnoförbund anser det synnerligen önskvärt med upplysning rörande

förekommande och botande av kvinnosjukdomar (underlivslidanden,

besvär under klimakteriet, bröstkräfta, åderbråck, bensår, förstörda fotter,

dålig rygg och hållningsfel). Husmodersföreningarnas riksförbund har framfört

önskemål om en film rörande folksjukdomarna (kräfta, tuberkulos och

reumatism).

Sistnämnda förbund föreslår vidare eu film om sexuell upplysning och rådgivning.

Av institutet för folkhälsan anmäles behov av filmer om vanförevården,

abortfrågan, hygien (personlig hygien, bostadshygien etc.), närings- och födoämneslära

samt kosthållet i familjen.

Fredrika-Bremer-förbundet yttrar, att detsamma i sitt arbete för ökad kvinnorepresentation

skulle vara mycket betjänt av en icke partipolitiskt färgad

film, som gåve allmän orientering om de olika allmänna valen i vårt land,

det proportionella valsättet, de olika beslutande församlingarnas uppgifter

m. m. Förbundet önskar vidare en instruktiv film om arbetet inom kommuner

och landsting, riksdag och regering; för att väcka intresset för samhällsarbetet

hos allt bredare skikt av vårt folk vore det nämligen nödvändigt att

med alla tillgängliga medel inskärpa, att vad som avgjordes i vårt samhälles

olika beslutande församlingar hade ingripande betydelse för varje samhällsmedlem

i hans dagliga liv.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

25

Svenska slöjdföreningen uttalar, att man i dess verksamhet rörde sig inom

områden, som med fördel läte sig behandla i film. Enligt föreningens mening

borde framställas film, som stimulerade till förbättrande av bostadskulturen

och bohag sbestånd et samt till höjande av den allmänna smaken på detta område.

Föreningen framhåller lämpligheten av alt sådan film till väsentliga

delar upptages i färg.

Sparandets betydelse i olika hänseenden anföres av samarhetskommittén

för sparpropaganda såsom ett lämpligt ämne. Kommittén påpekar bland annat,

att sparandet för den enskilde underlättade att bygga eget hem utan

alltför stor skuldsättning samt beredde ungdomen möjligheter till att skaffa

sig god yrkesutbildning. Lämpligt vore även att filmatiskt åskådliggöra sparandets

betydelse för familjebildningen och bosättningen, varvid råd och anvisningar

borde ges om bosättning slånens rätta disponerande. Såsom ytterligare

ämnen anger kommittén ungdomens ekonomiska fostran och semestersparandet.

I en film om det sistnämnda ämnet borde framhållas, att ett effektivt

utnyttjande av semestern i hög grad underlättades av ett regelbundet sparande.

De nu angivna ämnena ha främst föreslagits såsom lämpliga för filmer,

syftande till upplysning bland den stora allmänheten. Förslag ha därjämte

framkommit om framställning av särskilda instruktions- och undervisningsfilmer.

Såsom exempel ha nämnts filmer om barnavård,

lämpade för instruktion av blivande mödrar respektive undervisning

av skolflickor i de högre klasserna. Inom vissa speciella arbetsområden har

behov påpekats föreligga av instruerande arbetarskyddsfilmer. Fn film för

undervisning i bostadskunskap vid skolor och kurser föreslås av svenska

slöjdföreningen. Institutet för folkhälsan bär vidare framhållit önskvärdheten

av filmer, vilka kunde användas vid utbildningen av exempelvis tjänsteläkare,

hälsovårdstillsyningsmän och distriktssköterskor.

Slutligen föreslås f i 1 m e r avsedda för visning utomlands.

Svenska institutet erinrar om det från utländskt håll ådagalagda intresset för

svenska sociala förhållanden samt framhåller, att det på grund härav skulle

vara synnerligen värdefullt att få fram en serie filmer, innehållande framför

allt skildringar av mera allmän karaktär. I första hand borde komma en

film, som gåve översiktlig bild av en genomsnittsmedborgares liv, t. ex. en

redogörelse för eu svensk arbetares dag. En sådan film borde ge en inblick

i ett typiskt svenskt arbetarhem och visa under vilka förhållanden arbetet

skedde ävensom ge antydningar om olika former av arbetarskydd samt peka

på vilka åtgärder som vidtagits för arbetarnas trevnad, lunchrum, duschrum

och annat. Socialkuratorernas verksamhet borde nämnas, varjämte man

borde söka komma in på förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare. En

senare del av filmen borde ge en bild av fritiden och hur denna ordnats med

verkstadsklubb, studieverksamhet, idrott o. d. — Eu film om svensk hälsovård

vore ett angeläget önskemål. En sådan borde givetvis inte endast ge en

bild av våra sjukhus och sanatorier, av hur tandvården vore upplagd o. s. v.

utan också redogöra för vidtagna förebyggande åtgärder samt för mera speciella

svenska förhållanden på området, såsom ambulansflyg och liknande. - En film som redogjorde för själva den inställning, som lage bakom den svenska

socialvården, förslagsvis betitlad Från fattigvård till socialvård, förefölle

även motiverad. — Ett ämne, som borde ligga särskilt vål till för lilmatisk behandling

och dessutom vore av stort intresse för utländsk publik, vore fritidsproblemel

och de vägar för dess lösning, som prövats i Sverige (hemgårdar,

idrottsplatser, studiecirklar etc.). I detta sammanhang borde även svensk

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

semesterlagstiftning beaktas. — Ytterligare föreslår institutet följande ämnen,

av vilka flertalet berörts i det föregående, nämligen hur Sverige tar hand om

de yngsta med glimtar från mödravård, barnavårdscentraler, barnträdgårdar

etc., folkbildning ssträvandena med folkhögskolor, korrespondensundervisning,

studiecirklar m. m., yrkesutbildningen i Sverige, bostadsfrågan, familjesociala

åtgärder såsom bostadslån, barnbidrag, livsmedelsrabatt, skydd vid havandeskap

etc., skolan och socialvården, t. ex. skolfrukostar, skoltandvård, skolläkare,

modern svensk fångvård och socialförsäkring.

Svenska turisttrafikförbundet understryker vikten av att sådana upplysningsfilmer

snarast framställas, som äro ägnade att i utlandet på ett intresseväckande

och övertygande sätt sprida kunskap om svenska förhållanden.

Den stora efterfrågan på filmer av denna art motsvarades icke av tillgången.

Förbundet hade icke kunnat undgå att göra den iakttagelsen, att en mycket

stor brist rådde på upplysningsfilmer, som vore av sådan beskaffenhet, att de

ej blott framställde sitt ämne på ett klart och övertygande sätt utan även

vore av sådan konstnärlig halt och sådan utformning i övrigt, att de ägde

tillräcklig slagkraft på en främmande och ofta kräsen filmpublik. Bland önskvärda

motiv framhåller förbundet de svenska malmfälten, skogen och dess

produkter, svenskt domstolsväsende, svensk arbetsorganisation och samarbetet

mellan företagare och arbetare samt om svensk idrott. Förbundet framhåller

emellertid, att filmer av direkt social art fölle utanför förbundets verksamhet,

som mera avsåge att hos en utländsk publik skapa det allmänna intresse

för vårt land, som i många fall utgjorde en förutsättning för mera detaljerade

studier.

Förteckning över framkomna önskemål om ämnen för socialfilm.

Önskat ämne.

Abortfrågan

Administrativa frihetsberövanden

Alkoholsedens faror

Andelstvättstugor

Arbetarskyddsfilmer, allmänna och

speciella

Arbetsförmedlingen (dess uppgift och

metoder)

Arbetslöshet (samhällets möjligheter

att hjälpa)

Arbetsorganisation, svensk

Förslagsställare.

Folkhälsoinstitutet, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund

Centralförbundet för socialt arbete

Socialstyrelsen

Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, svenska landsbygdens

kvinnoförbund

Riksförsäkringsanstalten, folkhälsoinstitutet,

föreningen för arbetarskydd,

svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige
Statens

arbetsmarknadskommission,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
Statens

arbetsmarknadskommission

Svenska turisttrafikförbundet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

27

ömkat ämne. Förslagsställare.

Barnavård och bamavårdsinstitutioner:
Hur

en barnavårdsnämnd arbetar.

En barnavårdsmans arbete.

Fosterhemmens betydelse.

Barnhem, sommarkolonier.

Fria resor för mödrar och barn.

Barna- och ungdomsvårdsskolorna.

Den halvöppna barnavårdens institutioner.

Förebyggande barnavård.

Psykisk barna- och ungdomsvård.

Spädbarn och spädbarnsvård.

Barnbidrag

Barnrika familjer, egnahem för

mindre bemedlade dylika

Blinda, dövstumma, vanföra, vården

av

Bostadsbyggnadslån, lån och bidrag

till bostadsförbättring

Bostadsfrågan

Bostadskulturens höjande

Bostadssanering, -förbättring, -hygien,

-inspektion

Bosättningsfrågor, bosättningslån

Domstolsväsen, svenskt

Egnahemslåneverksamheten

Epidemivård och infektionssjukdomar

Familjesociala åtgärder

Fattigvårdsverksamheten

Flykten från landsbygden

Folkbildningssträvandena i Sverige

Folkrörelserna och deras insatser på

olika sociala områden

Folkpensioneringen (jämte invaliditetsförebyggande

åtgärder, pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring)

Folksjukdomarna kräfta, reumatism,

tuberkulos

Folktandvård

Socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, svenska

institutet, Fredrika-Bremer-förbundet,

svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund,

kooperativa kvinnogillesförbundet

m. fl.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
Statens

byggnadslånebyrå

Svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet
Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund,

svenska landsbygdens

kvinnoförbund

Svenska institutet, centralförbundet

för socialt arbete

Svenska slöjdföreningen

Statens byggnadslånebyrå, folkhälsoinstitutet,

Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund

Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

kooperativa förbundet,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

kooperativa kvinnogillesförbundet
Svenska

turisttrafikförbundet

Svenska landsbygdens kvinnoförbund

Medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

Svenska institutet

Socialstyrelsen

Centralförbundet för socialt arbete

Svenska institutet, centralförbundet

för socialt arbete

Kooperativa förbundet, centralförbundet

för socialt arbete

Pensionsstyrelsen, Fredrika Bremerförbundet,

Sveriges husmodersföreningars

riksförbund

Sveriges husmodersföreningars riksförbund
Medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Önskat ämne. Förslagsställare.

Fritidsproblemet och vägar för dess

lösning (hemgårdar, idrottsplatser,

studiecirklar etc.) jämte svensk semesterlagstiftning
Fångvård,

modern svensk (arbetsdrift,

fritidssysselsättning, skyddsverksamhet,

sinnes- och kroppssjukvård)
Förlossningsvården
Genomsnittsmedborgarens

dag (ex.- vis en arbetares; med glimtar från

svenskt arbetsliv, personalvård, fritidsverksamhet

m. in.)

Gamlas och arbetsoförmögnas omhändertagande
Hemgårdar

och bygdegårdar

Hemhjälpsverksamhet (hemvårdarinnor)
Hemkonsulentverksamhet
Husmödrarnas

arbetsproblem, hushållsarbetets

rationalisering

Husmoderssemestern, den statsunderstödda
Husmodersgymnastik
Hygien

(personlig-, yrkes-, skol-, födoämnes-

och livsmedelshygien)

Hälsovården, den svenska i allmänhet

Idrott, svensk (ämne för utlandspropagandan)
Industriföretagens

sociala verksamhet

(intressekontor, stöd åt egnahemsbebyggelse,

idrottsverksamhet, kulturell

d:o, stöd åt folkbildningssträvandena

o. s. v.)

Industriföretagens pionjärverksamhet

i avseende å arbetslokalernas arkitektur,

planering, pei sonalrumsförhållanden

etc.

Jordbrukets rationalisering

Kollektivhus

Kollektivtvätt

Svenska institutet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund

Svenska institutet, fångvårdsstyrelsen

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
Svenska

institutet

Svenska fattigvårds- och harnavårdsförbundet,

Sveriges husmodersföreningars

riksförbund

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
Socialstyrelsen,

Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund

Sveriges husmodersföreningars riksförbund
Sveriges

husmodersföreningars riksförbund,

hemmens forskningsinstitut,

kooperativa kvinnogillesförbundet,

svenska landsbygdens kvinnoförbund
Socialstyrelsen,

Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund

Kooperativa kvinnogillesförbundet

F olkhälsoinstitutet

Svenska institutet

Svenska turisttrafikförbundet

Svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen

Svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen

Centralförbundet för socialt arbete

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
Kooperativa

förbundet, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund,

kooperativa kvinnogillesförbundet,

svenska landsbygdens kvinnoförbund
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

29

önskat ämne.

Förslagsställare.

Kommuner, landsting, riksdag och regering:

arbetssätt och arbetsformer

Kommunal självstyrelse

Kommunala initiativ i sociala frågor

Kosthållet i familjen

Kvinnosjukdomar, deras förekommande

och botande

Könssjukdomarnas bekämpande

Malmfälten, de svenska (ämne för utlandspropagandan)
Moderskapsvård
Mödravården,

den förebyggande: dess

organisation, uppgifter och arbetssätt
-

Nykterhetsvårdens olika former

Närings- och födoämneslära

Näringsområdet, det internationella

samarbetet på

Olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring
Ortopedi
Parasitologi

och desinfektion

Partiellt arbetsföra, deras omskolning

för produktionen

Pensionärshem

Rekreationsresor, fria, för mödrar och

barn

Råttutrotning

Rättshjälp

Samlingslokaler, allmänna, på landsbygden:

deras planläggning och inredning
Semesterlagstiftningen
Sexuell

upplysning och rådgivning

Sinnesslövård, bildbara

Sjukförsäkringen, den nya allmänna

Sjukkasseverksamheten

Skatten — vad vi få för den

Skogen och dess produkter (ämne för

utlandspropagandan)

Fredrika-Bremer-förbundet

Centralförbundet för socialt arbete

Sveriges husmodersföreningars riksförbund
F

olkhälsoinstitutet

Svenska landsbygdens kvinnoförbund

Medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet

Svenska turisttrafikförbundet

Folkhälsoinstitutet

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,

Fredrika-Bremerförbundet,

Sveriges husmodersföreningars

riksförbund

Socialstyrelsen

F olkhälsoins titutet

Folkhälsoinstitutet

Riksförsäkringsanstalten, FredrikaBremer-förbundet,

Sveriges husmodersföreningars

riksförbund

F olkhälsoinstitutet

Folkhälsoinstitutet

Statens arbetsmarknadskommission,

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

Statens byggnadslånebyrå

Socialstyrelsen

Medicinalstyrelsen

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
Statens

nämnd för samlingslokaler

Svenska institutet, landsorganisationen
Sveriges

husmodersföreningars riksförbund
Folkhälsoinstitutet
Pensionsstyrelsen,

Fredrika-Bremerförbundet,

Sveriges husmodersföreningars

riksförbund

Pensionsstyrelsen, Fredrika-Bremerförbundet
Svenska

landsbygdens kvinnoförbund

Svenska turisttrafikförbundet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Önskat ämne. Förslagsställare.

Skolan och socialvården (skolfrukostar,

skollovskolonier, skolläkare,

skoltandvård etc.)

Skolväsendet, det svenska i allmänhet

Småbarnsålderns uppfostringsproblem

Sociala förhållanden bland olika yrkesgrupper

och inom skilda landsändar
Sociala

frivilliga självhjälpsrörelser

(nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen,

konsumentkooperationen

etc.)

Socialförsäkringen och dess hjälpmöjligheter
Sociallagstiftningen,

den svenska

Socialvården, den svenska (»Från fattigvård

till socialvård»), inklusive

enskilda organisationers sociala

hjälpverksamhet

Sparandets betydelse

Tandvård, folktandvård

Trafikkultur

Tuberkulosbekämpandet

Undervisningsfilmer för vissa ämnen

Ungdomsvården (med belysande av

kommunala initiativ)

Uppfostringsproblem, barnaåldrarnas

Utbildningsmöjligheterna inom det

sociala området

Utspisning (jämte kosthåll, matsäck

etc.)

Valfilm (orientering om det proportionella

valsättet, de beslutande församlingarnas

uppgifter etc.)

Vanförevården och dess organisation

Vatten- och avloppshygien

Veterinärmedicin (sjukdomar som

kunna överföras från djur till människa)
-

Svenska institutet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund,

svenska landsbygdens kvinnoförbund
Centralförbundet

för socialt arbete

Sveriges husmodersföreningars riksförbund
Centralförbundet

för socialt arbete

Kooperativa förbundet

Svenska institutet, svenska fattigvårds-

och bamavårdsförbundet

Landsorganisationen

Svenska institutet

Samarbetskommittén för sparpropaganda
Medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet,

kooperativa kvinnogillesförbundet

Svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen

Medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,

svenska landsbygdens kvinnoförbund
Medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet,

svenska slöjdföreniugen

Socialstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund

Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

kooperativa kvinnogillesförbundet
Svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet

Folkhälsoinstitutet

Fredrika-Bremer-förbundet

Folkhälsoinstitutet

F olkhälsoinstitutet

Medicinalstyrelsen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

31

önskat ämne.

Yrkesorientering och -vägledning (allmän

och speciell)

Yrkessjukdomar

Yrkesutbildningen i Sverige

Yrkeskvinnornas arbetsproblem, åtgärder

till lösande därav (kollektivhus,

barnkrubbor, daghem etc.)

F örslagsställare.

Statens arbetsmarknadskommission,

svenska institutet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, yrkeskvinnors

samarbetsförbund, Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund,

svenska landsbygdens kvinnoförbund
Folkhälsoinstitutet,

svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen
Svenska

institutet, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.