Angående anslag till statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier
1947-03-07 · 72 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 72 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:148, Angående anslag till statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier
Dokumentets text
Kungi. Maj.ts proposition nr 148.
1
Nr 148.
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående anslag till statens
bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska
laboratorier; given Stockholms slott den 7 mars 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars
1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
slatsrådet Mossberg.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 114—119, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, beräkna följande belopp, avseende de under
medicinalstyrelsen lydande laboratorierna, nämligen till
Bihang till riksdagens protokoll 1M7. 1 samt. Nr 148.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Statens bakteriolögiska laboratorium: Avlöningar.............. kronor 1 100 000
» » » Omkostnader ........... » 595 000
Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar.............. » 190 000
> » » Omkostnader ........... » 35 000
Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar.............. » 240 000
» » > Omkostnader ........... » 55 000
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling,
därvid jag till en början torde få anmäla vissa för laboratorierna gemensamma
frågor.
Laboratoriernas administration.
1941 års riksdag.
I skrivelse den 26 juni 1941, nr 405, hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t
ville föranstalta om utredning och förslag rörande administrationen av statens
bakteriologiska laboratorium, statens farmacevtiska laboratorium, statens
rättskemiska laboratorium, statens institut för folkhälsan och statens
veterinärbakteriologiska anstalt. Skrivelsen var föranledd av ett uttalande
av 1940 års statsrevisorer, som i sin berättelse erinrade om att statskontoret
och riksräkenskapsverket i olika sammanhang — senast åren 1939 och 1940
i samband med begärda anslagsförstärkningar för de bakteriologiska och
farmacevtiska laboratorierna — framfört allvarliga erinringar mot organisationen
och sättet för handhavandet av laboratoriernas ekonomiska förvaltning.
Statskontoret hade därvid bland annat ifrågasatt, huruvida icke spörsmålet
om en gemensam ledning för folkhälsoinstitutet och en eller flera av
medicinalstyrelsens laboratorier, som tidigare berörts i samband med institutets
inrättande, borde upptagas till förnyat övervägande, medan riksräkenskapsverket
som sin uppfattning uttalat, att en förstärkning i administrativt-kameralt
hänseende av laboratoriernas ledning vore synnerligen
påkallad.
Statsrevisorerna yttrade härefter följande.
De statliga laboratorierna ha undergått en högst avsevärd utveckling, som
även ur ekonomisk och administrativ synpunkt är av stor betydelse. På
grund härav vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida de förutsättningar, vilka
lågo till grund för den organisation, som tillskapades vid inrättandet av
den statsmedicinska anstalten 1909 och statens farmacevtiska laboratorium
1915 och som innebär att de ställdes under medicinalstyrelsens överinseende,
numera äro tillfinnandes. De betydande anslagsöverskridanden och
övriga missförhållanden, som förut omnämnts, synas enligt revisorernas mening
tala för att i varje fall en omprövning kommer till stånd av frågan
angående laboratoriernas administrativa organisation. Revisorerna vilja därvid
erinra om att olika myndigheter i samband med erinringar mot sättet
för handhavandet av laboratoriernas ekonomiska förvaltning framhållit önskvärdheten
av att en utredning nu komme till stånd om införandet av en
gemensam styrelse för vissa laboratorier.
Då det under nu rådande förhållanden är av särskild vikt, att varje statligt
verksamhetsområde erhåller den organisation, som är ägnad åstadkomma
den bästa tänkbara ekonomiska förvaltning, anse revisorerna, att ifrå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
3
gavarande spörsmål ofördröjligen bör upptagas till behandling. Därvid synes
i första hand böra övervägas, huruvida icke ifrågavarande institutioner
böra erhålla en gemensam styrelse, direkt underställd vederbörande statsdepartement,
detta så mycket mer, som även andra än ekonomiska och administrativa
synpunkter från flera håll anförts för en sådan organisation. De
kostnader, som en dylik omorganisation skulle komma att medföra, torde
mer än väl kompenseras av de besparingar, som skulle kunna uppnås genom
inrättandet av en förbättrad ekonomisk administration.
Uppdraget att verkställa den av riksdagen begärda utredningen anförtroddes
åt de med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 januari 1942
tillkallade sakkunniga för utredning rörande organisationen av den centrala
förvaltningen för medicinal- och veterinärväsendet (medicinalstyrelseutredningen).
Därvid undantogs dock statens veterinärbakteriologiska anstalt,
vilken efter utredning av särskilda sakkuniga erhöll ny organisation med
ingången av år 1944 och numera benämnes statens veterinärmedicinska anstalt.
Medicinalstyrelseutredningen har redovisat sitt uppdrag i kapitel 15 av
sitt den 5 februari 1946 avgivna betänkande angående den centrala organisationen
av det civila medicinal- och veterinärväsendet (SOU 1946: 20). Innan
jag ingår härpå, torde emellertid en kortfattad redogörelse för ifrågavarande
institutioners nuvarande organisation böra lämnas som bakgrund
för administrationsfrågans bedömande.
Översikt av nuvarande organisation.
Statens bakteriologiska laboratorium, å vilket det ankommer
att utföra för medicinalstyrelsen behövliga bakteriologiska och epidemiologiska
arbeten med praktiskt och vetenskapligt syfte, omfattar eu
diagnostisk avdelning med huvudsaklig uppgift att utföra diagnostiska undersökningar
och en serologisk avdelning med huvudsaklig uppgift att bereda
bakteriologiska preparat för humanmedicinskt bx*uk. Härtill komma vissa
relativt fristående sektioner, bl. a. en för kemiska undersökningar och en för
virusforskning in. m., båda under ledning av en laborator i lönegrad Eo 26.
Det närmaste ansvaret för arbetet och ordningen å laboratoriet tillkommer
en föreståndare, placerad i lönegrad B 1. Vardera av laboratoriets båda
avdelningar förestås av en laborator och avdelningsföreståndare i lönegrad
A 28. I kameralt-administrativa ärenden biträdes föreståndaren av en kassör
och redogörare i lönegrad Eo 21.
För budgetåret 1946/47 har till avlöningar anvisats ett anslag av 510 000
kronor och till omkostnader eif anslag av 519 000 kronor. Laboratoriets inkomster
ha för samma budgetår beräknats till 1 200 000 kronor.
Statens rätts kemisk a laboratorium tillkommer huvudsakligen
att utföra de rättskemiska och andra rättsmedicinska undersökningar,
vilka av medicinalstyrelsen påfordras. Närmast ansvarig för arbetet och ordningen
å laboratoriet är eu föreståndare (rättskemist), vilken är placerad
i lönegrad A 30. Inom laboratoriet finnes inrättad en speciell sektion för vissa
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
blodgruppundersökningar m. m., den s. k. Rhesusavdelningen, vilken står under
ledning av en arvodesavlönad laborator.
Det för budgetåret 1946/47 anvisade anslaget till avlöningar uppgår till
96 200 kronor och anslaget till omkostnader till 24 800 kronor. Inkomsterna
av laboratoriets verksamhet ha i riksstaten för samma budgetår uppskattats
till ett belopp av 30 000 kronor.
Statens farmacevtiska laboratorium tillkommer huvudsakligen
att på uppdrag av medicinalstyrelsen verkställa undersökningar
inom de områden, som beröra tillverkning och försäljning av läkemedel. Laboratoriet
omfattar en kemisk och en biologisk avdelning. Vardera avdelningen
förestås av en laborator och avdelningsföreståndare i lönegrad A 28.
Av nämnda befattningshavare förordnas en att för en tid av fyra år i sänder
mot särskilt arvode tjänstgöra såsom föreståndare för laboratoriet i dess
helhet. För närvarande utövas föreståndarskapet av avdelningsföreståndaren
för den biologiska avdelningen, som härför uppbär ett arvode av 1 000 kronor
om året.
För budgetåret 1946/47 har till avlöningar anvisats ett anslag av 122 500
kronor och till omkostnader ett anslag av 47 500 kronor. Laboratoriets inkomster
ha för samma budgetår beräknats till 55 000 kronor.
De tre laboratorierna stå under medicinalstyrelsens överinseende och ledning.
Ärenden rörande bakteriologiska laboratoriet handläggas å hälsovårdsbyrån,
ärenden rörande rättskemiska laboratoriet å medicinalbyrån och ärenden
rörande farmacevtiska laboratoriet å apoteksbyrån, i vissa fall efter samråd
med kameralbyrån.
Statens institut för folkhälsan har till uppgift att på uppdrag
av myndigheter, sammanslutningar och enskilda utföra praktiskt-vetenskapliga
undersökningar ävensom eljest idka forskningsverksamhet inom
den allmänna hygienens, yrkeshygienens och födoämneshygienens områden
i syfte att förbereda och främja förebyggande åtgärder, ägnade att bevara
eller befordra folkhälsan. Institutet utgör tillika karolinska mediko-kirurgiska
institutets hygieniska institution och fullgör i denna egenskap de uppgifter,
som åligga sagda institution. Genom institutets försorg skall jämväl
bedrivas undervisnings- och upplysningsverksamhet i de hänseenden, som
instruktionen närmare angiver. På grundval av de vid institutet vunna undersökningsresultaten
ävensom annat tillgängligt material av betydelse skall
genom institutets försorg bedrivas en på allmänheten inriktad upplysningsverksamhet
i socialhygieniska frågor.
Verksamheten bedrives å tre huvudavdelningar, en för allmän hygien, en
för yrkeshygien samt en för födoämneshygien. Gemensamt för institutet i
dess helhet handhaves den ekonomiska förvaltningen, vissa statistiska arbeten
samt upplysningsverksamheten.
Den allmänhygieniska avdelningen förestås av professorn i hälsovårdslära
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, som därför åtnjuter särskilt
arvode (för närvarande 2 000 kronor). Å avdelningen finnes även en
befattning såsom laborator och överlärare i lönegrad A 28, som skall leda
Kungl. Mcij.ts proposition nr 148.
5
de undersökningar och ansvara för det arbete i övrigt å avdelningen, med vilket
föreståndaren icke tager befattning. Yrkeshygieniska avdelningen förestås
av en professor i lönegrad A 30, som till sin närmaste man har en laborator
> lönegrad A 26. Födoämneshygieniska avdelningen, som ävenledes står under
ledning av en professor (lönegrad A 30), omfattar fyra laboratorier, ett vitaminlaboratorium,
ett kemiskt och ett biologiskt laboratorium samt ett vattenlaboratorium.
Ett vart av de tre förstnämnda laboratorierna förestås av en laborator
i 26 lönegraden och det fjärde laboratoriet av en förste avdelningsingenjör
i 24 lönegraden. För institutet i dess helhet finnas bl. a. upptagna en förste
aktuarietjänst (lönegrad A 26), som föreslagits överflyttad till medicinalstyrelsens
statistiska avdelning, samt en kassör och redogörare (lönegrad Eo 11).
För budgetåret 1946/47 har till avlöningar vid institutet anvisats ett belopp
av 640 000 kronor och till omkostnader ett belopp av 309 000 kronor.
Institutets inkomster beräknas för samma budgetår till 230 000 kronor.
För ledningen av institutet finnes en särskild styrelse, som sorterar omedelbart
under socialdepartementet. Styrelsen utgöres av tre självskrivna ledamöter,
nämligen chefen för medicinalstyrelsen, chefen för riksförsäkringsanstalten
samt en av karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium
inom kollegiet för en tid av högst fyra år i sänder utsedd ledamot. Övriga
ledamöter utses av Kungl. Maj:t för eu tid av högst fyra år i sänder. Antalet
styrelseledamöter skall vara minst åtta, högst tio. För närvarande uppgår
ledamöternas antal till tio, däribland ingå representanter för socialstyrelsen,
veterinärhögskolan, lantbruket, Sveriges industriförbund och landsorganisationen.
Styrelsen äger inom sig utse ett arbetsutskott för utövande av styrelsens
beslutanderätt beträffande löpande ärenden eller ärenden av mindre
vikt. Till styrelsens förfogande står en sekreterare, vilken för sitt arbete åtnjuter
ett årligt arvode av 1 300 kronor.
En av avdelningsföreståndarna förordnas att under styrelsens överinseende
tjänstgöra såsom föreståndare för institutet i dess helhet. Den nuvarande
föreståndaren är tillika avdelningsföreståndare för födoämneshygieniska avdelningen
och åtnjuter såsom föreståndare för institutet ett årligt tilläggsarvode
av 2 000 kronor.
Medicinalstyrelseutredningen.
Medicinalstyrelseutredningen konstaterar inledningsvis, att den kritik, som
riktats mot administrationen av de medicinalstyrelsen underställda laboratorierna,
närmast avsett den ekonomiska förvaltningen, samt förklarar sig
dela den från olika håll uttalade uppfattningen, att behov föreligger av eu
förstärkning av organisationen i ekonomiskt-administrativt hänseende.
Utredningen erinrar vidare om att ledningen för statens institut för folkhälsan
ävenledes varit föremål för viss kritik. Bortsett från en del smärre
anmärkningar, som framställts av riksräkenskapsverket, hade denna kritik
icke rört den ekonomiska förvaltningen utan i huvudsak avsett bristande
effektivitet. Särskilt gällde detta den yrkeshygieniska verksamheten. Såvitt
utredningen kunnat bedöma, borde ifrågavarande kritik till icke ringa del
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
ses mot bakgrunden av det genom kriget uppkomna läget, vilket krävt en
sträng återhållsamhet med statens medel. Emellertid hade institutets styrelse
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 framlagt förslag till väsentlig
förstärkning av institutets arbetskrafter, avseende bland annat den
yrkeshygieniska avdelningen, vilket förslag i stort sett vunnit beaktande av
statsmakterna. Vidare hade 1938 års arbetarskyddskommitté ägnat uppmärksamhet
åt den medicinskt-hygieniska sidan av arbetarskyddet. Under
sådana förhållanden ansåge sig utredningen icke ha anledning att närmare
ingå på frågan om institutets organisation. I samband med den framförda
kritiken hade emellertid framhållits, att förhållandet mellan institutet och
medicinalstyrelsen icke erhållit en tillfredsställande reglering genom nuvarande
organisation och instruktionsbestämmelser. Denna sida av institutets
organisation syntes utredningen vara av beskaffenhet att böra beaktas i förevarande
sammanhang.
Utredningen har härefter till diskussion upptagit olika tänkbara alternativ
till åtgärder för avhjälpande av föreliggande brister med den begränsning,
som nyss angivits.
Vad först beträffar det av statsrevisorerna framförda uppslaget om en
särskild styrelse, gemensam för medicinalstyrelsens laboratorier
och folkhälsoinstitutet erinrar utredningen om
att detta spörsmål tidigare övervägts av de sakkunniga, som hade till uppdrag
att utreda frågan om folkhälsoinstitutets inrättande. Med hänsyn till att en
sådan styrelse måste bliva till sin numerär relativt mångtalig, då åtskilliga
intressen kunde framställa legitima anspråk på att där bliva representerade,
samt att från medicinalstyrelsens sida uttalats starka betänkligheter mot en
dyhk anordning, enär den befarades medföra allvarliga olägenheter vid fullgörande
av styrelsens åligganden, hade berörda sakkunniga avstått från att
föreslå en särskild styrelse för samtliga eller några av ifrågavarande institutioner.
Jämväl de sakkunniga för utredning rörande veterinärmedicinska
anstaltens organisation hade berört detta spörsmål. I sitt betänkande i ämnet
hade dessa sakkunniga sålunda uttalat, bland annat, att en gemensam styrelse,
som ofrånkomligen måste bliva synnerligen omfattande till sin numerär,
kunde förväntas komma att utgöra en i hög grad tung och osmidig administrationsform.
Den skulle säkerligen erhålla en avsevärd arbetsbörda, då
alla ärenden av större vikt från ett så stort antal institutioner skulle komma
att underställas dess prövning, av vilka institutioner i varje fall anstalten och
statens bakteriologiska laboratorium vore av betydande storleksordning. Det
syntes de sakkunniga icke osannolikt, att tidvis dagligen ärenden från de
skilda institutionerna skulle åtminstone under hand behöva underställas
styielseledamötema, varefter de avgöranden som därvid varit möjliga att
träffa sedermera finge formellt godkännas på ett styrelsesammanträde. Det
kunde vidare antagas bliva svart att finna kvalificerade personer, som vore
villiga att vid sidan av sin egentliga verksamhet utan ersättning åtaga sig
ett så betungande uppdrag. De skäl, som sålunda framförts mot inrättandet
av en gemensam styrelse för samtliga ifrågavarande institutioner, funne de
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
sakkunniga även kunna åberopas gentemot den från några håll ifrågasatta
ordningen med en gemensam styrelse för vissa av dessa.
För egen del anför medicinalstyrelseutredningen i denna fråga följande.
Då önskemålet om en särskild gemensam ledning för ifrågavarande mstilutioner
framförts, torde därmed närmast ha asyttats att dels astadkomma
en gemensam planläggning och samordning av arbetet vid de olika ans talterna
i vetenskapligt hänseende, dels ock erhålla en mera rationell och ellektiv
ordning med avseende å den ekonomiska förvaltningen av desamma,
innebärande bland annat gemensam upphandling och disposition av djur och
materiel. .
För tillgodoseende av den förra synpunkten vdl det synas, som om en
styrelse av denna karaktär skulle erfordra en sammansättning, vilken gjorde
den numerärt synnerligen omfattande. De skilda områden av vetenskaplig
verksamhet, som beröras, äro nämligen så särpräglade, att en dylik gemensam
styrelse icke torde kunna tillföras allsidig sakkunskap med mindre flertalet
olika vetenskapsgrenar bleve företrädda. Därtill kommer — sasom i
fråga om statens institut för folkhälsan — att även^ andra än rent vetenskapliga
intressen kunna göra berättigade anspråk på att bliva representerade.
Det torde därför med fog kunna göras gällande, att en sadan styrelse
skulle bliva alltför tungrodd och osmidig, även om beslutanderätten i viss
utsträckning skulle överlämnas till ett arbetsutskott. _
Vad åter angår den kamerala synpunkten, som torde hava varit den tor
statsrevisorerna vägledande, så måste till en början konstateras, att verksamheten
vid ifrågavarande institutioner under årens lopp fatt en alltmera
ökad omfattning. Vissa av dem sysselsätta för närvarande ett stort antal
befattningshavare, och betydande anslag anvisas varje år till bestridande
av med verksamheten förenade utgifter. I en del fall uppgå även de arliga
inkomsterna till avsevärda belopp. Institutionernas ekonomiska förvaltning
har sålunda blivit av allt större betydelse och påkallar ökad uppmärksamhet.
Det förefaller emellertid utredningen mycket tveksamt, huruvida en
från medicinalstyrelsen fristående, för samtliga institutioner gemensam styrelse
skulle vara ägnad att medföra en effektivare och mera rationell ordning
i ekonomiskt hänseende än nuvarande organisation, särskilt som mstitutionerna
äro belägna på tre olika platser i staden eller dess närhet. En
förutsättning härför vore i varje fall, att till styrelsens förfogande ställdes
en för ändamålet lämpad kraft, som kunde ägna hela eller åtminstone huvudparten
av sin tid åt institutionernas ekonomiska och administrativa skötsel.
Fn sådan lärer endast kunna förvärvas mot en relativt hög ersättning.
Han måste vidare givas en tjänsteställning, som åt honom garanterade nödig
självständighet gentemot institutionernas föreståndare respektive avdelningsföreståndare.
Enligt utredningens uppfattning kunna de brister, som i förevarande
avseende konstaterats, lika väl och för mindre kostnad avhjälpas
genom en utbyggnad av medicinalstyrelsens nuvarande organisation.
Utredningen har även övervägt, huruvida en tillfredsställande lösning av
administrationsfrågan skulle kunna vinnas genom att i stället för den ifrågasatta
gemensamma styrelsen inrätta en befattning som överdirektör
för samtliga här avsedda institutioner. Enligt utredningens
mening torde det emellertid möta avsevärda svårigheter att för denna
befattning förvärva eu innehavare, som hesutte erforderliga kvalifikationer.
För att befattningen skulle kunna väl fylla sin uppgift borde nämligen innehavaren
äga utbildning och erfarenhet i såväl vetenskapligt som ekono
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
miskt-administrativt hänseende. Det torde höra till sällsynta undantagsfall,
att en person förvärvat erforderlig kompetens i båda nu nämnda hänseenden.
För att tillgodose de synpunkter, som statsrevisorerna anlagt, skulle man
väl under sådana förhållanden närmast få stanna för att besätta befattningen
med en person, som hade ekonomiskt-administrativ utbildning. Det
torde emellertid kunna befaras, att en dylik befattningshavare komme att
äga alltför begränsade förutsättningar att bedöma planläggningen och samordningen
av institutionernas vetenskapliga verksamhet och att han därför
komme att i stor utsträckning bliva beroende av vederbörande institutionsföreståndare.
Framhållas kunde även, att ifrågakommande ärenden ofta samtidigt
måste prövas ur såväl vetenskapliga som ekonomiskt-administrativa
synpunkter. Med hänsyn härtill torde det kunna antagas, att medicinalstyrelsen
med anlitande av den sakkunskap på skilda områden, som stode till
förfogande inom styrelsen och vederbörande institutioner, som regel måste
äga större förutsättningar att handhava ledningen av institutionerna än en
särskild administrativ överdirektör.
Utredningen framhåller vidare, att till de sålunda anförda betänkligheterna
mot en särskild ledning av ifrågavarande institutioner komme svårigheterna
att med en sådan anordning upprätthålla erforderligt samarbete med medicinalstyrelsen,
en synpunkt som vid upprepade tillfällen med skärpa framhållits
av medicinalstyrelsen.
På sålunda anförda skäl har utredningen kommit till den uppfattningen,
att en särskild ledning för samtliga nu ifrågavarade institutioner icke skulle
utgöra någon ändamålsenlig lösning av förevarande spörsmål. Detsamma
gällde i sin mån även förslaget att ställa vissa av dessa institutioner under en
annan gemensam ledning än medicinalstyrelsen. Utredningen har vidare avvisat
tanken att överlåta ledningen av statens institut för folkhälsan åt
medicinalstyrelsen, främst med hänsyn till att andra intressen än dem medicinalstyrelsen
företrädde kunde framställa befogade anspråk på medinflytande.
Medicinalstyrelseutredningen har sålunda stannat för att förorda ett bibehållande
i princip av nuvarande ordning i fråga om de nu behandlade institutionernas
ställning i administrativt hänseende. Utredningen har emellertid
tillagt, att därest ett särskilt ämbetsverk skulle inrättas för tillvaratagande
av arbetarskyddets intressen, innefattande bland annat en yrkeshygienisk
avdelning, behovet av en fristående styrelse för folkhälsoinstitutet till väsentlig
del bortfölle och att anledning därför kunde föreligga att senare upptaga
frågan om institutets ledning till omprövning.
Utredningen framhåller emellertid, att andra lösningar erbjuda sig
för att avhjälpa de brister, som vidlåda den nuvarande organisationen.
Vad angår de tre laboratorierna erinrar utredningen om att kritiken närmast
tagit sikte på den ekonomiska förvaltningen av desamma ävensom att
medicinalstyrelsen i anslutning därtill ifrågasatt inrättandet av en befattning,
vars innehavare — en administrativt-kameralt skolad kraft — skulle
tjänstgöra å samtliga laboratorier och vara föredragande i medicinalstyrelsen
i hithörande ärenden. Detta spörsmål hade även uppmärksammats av
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
9
en särskild utredningsman inom den s. k. besparingsberedningen, vilken för
bakteriologiska laboratoriets del förordat, att en person med erfarenhet och
erkänd kapacitet på det ekonomiska området skulle ställas som rådgivare
vid föreståndarens sida. Vidare hade särskilda utredningsmän inom medicinalstyrelsen,
som under medverkan av besparingsberedningen företagit en
undersökning av kontorsarbetet vid statens bakteriologiska laboratorium och
dåvarande statens veterinärbakteriologiska anstalt, uttalat sig för en anordning
i av medicinalstyrelsen angiven riktning.
Medicinalstyrelseutredningen har för egen del funnit de förslag till lösning
av förevarande fråga, som sålunda framkommit, beaktansvärda. Med den av
utredningen planerade organisationen av medicinalstyrelsen erbjöde sig samtidigt
en smidigare och sannolikt mera effektiv utformning av samma tankegång.
Utredningen anför härom följande.
Genom en delvis av andra skäl påkallad utbyggnad av medicinalstyrelsens
organisation kommer chefen för medicinalstyrelsens kameralbyrå att till väsentlig
del frigöras från att deltaga i handläggning av ärenden, som icke äro
av kameral natur. Härigenom möjliggöres eu överflyttning till kameralbyrån
av ärenden rörande laboratoriernas ekonomiska förvaltning, vilka för närvarande
— liksom övriga laboratorierna rörande ärenden — handläggas å
vederbörande fackbyråer. Det ter sig under sådana förhållanden naturligt att
ålägga kameralbyråchefen att ägna särskild uppmärksamhet åt laboratoriernas
ekonomiska skötsel och att därvid särskilt söka åvägabringa samverkan
mellan de skilda laboratorierna beträffande upphandling av laboratoriemateriel,
främst glasvaror och djur. I den mån kameralbyråchefen
därvid icke själv besitter erforderlig specialkunskap, bör han äga både rätt
och skyldighet att rådgöra med någon på området sakkunnig, så att en omsorgsfull
prövning åvägabringas. Kameralbyråchefen bör tillika ha sin uppmärksamhet
riktad på behovet av rationalisering av den mera rutinmässiga
verksamheten inom laboratorierna och för ändamålet söka och upprätthålla
kontakt med specialister härutinnan, i första hand statens organisationsnämnd.
I viss utsträckning synes kameralbyråchefen även böra tillhandagå
med råd och anvisningar rörande anställande och avlöning åt underordnad
personal, främst sådan av tillfällig karaktär, i syfte att befordra
viss enhetlighet härutinnan mellan de olika laboratorierna. För att den övervakning
och rådgivning, som utredningen åsyftar, skall bli effektiv torde
det vara nödvändigt att kameralbyråchefen med relativt korta mellanrum
besöker laboratorierna, förslagsvis en gång i veckan. Den organisation av
medicinalstyrelsen, som utredningen föreslagit, lämnar ock utrymme för en
sådan kontakt.
Kameralbyråchefens ställning torde icke böra begränsas till att vara enbart
rådgivande. I fall av meningsskiljaktighet mellan kameralbyråchefen
och vederbörande föreståndare torde ärendet, då kameralbyråchefen eller
föreståndaren så påfordrar, böra underställas generaldirektören lör avgörande.
Genom dennes försorg kunna andra ledamöter i styrelsen tillkallas
och därmed eu allsidig prövning av frågan åvägabringas. På detta sätt torde
ock vissa garantier vinnas för alt laboratorierna icke berövas den rörelsefrihet,
som erfordras för ett framgångsrikt bedrivande av deras forskningsverksamhet.
Utredningen bär slutligen framlagt förslag om inrättande av ett permanent
arbetsutskott inom statens institut för folkhälsan i syfte bl. a. alt befrämja eu
organiserad samverkan mellan institutet samt medicinalstyrelsen och dess la
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
boratorier ävensom statens veterinärmedicinska anstalt. Denna fråga torde
jag få anmäla i samband med behandling av anslagsäskandena för statens
institut för folkhälsan.
Yttranden över medieinalstyrelseutrcdningens
förslag.
Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i administrationsfrågan
i allt väsentligt godtagits.
Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium förklarar sig sålunda
dela utredningens uppfattning, att en fristående gemensam ledning
för samtliga nu ifrågavarande institutioner eller för vissa av dem icke
skulle utgöra någon ändamålsenlig lösning av administrationsfrågan. För
verksamheten vid det bakteriologiska laboratoriet vore nämligen ett nära
samarbete med medicinalstyrelsen av stor betydelse. Beträffande utredningens
förslag om överflyttning till kameralbyrån av ärendena rörande laboratoriernas
ekonomiska förvaltning och om kameralbyråchefens åligganden
med avseende å laboratorierna uttalar föreståndaren, att han vore fullt övertygad
om värdet och betydelsen av att laboratorieföreståndama i ekonomiska
frågor hade stöd av juridiskt-administrativ sakkunskap. En samordning av
vissa för laboratorierna gemensamma intressen kunde även främjas genom
att kameralbyråchefen delegerades som rådgivare. Det dagliga och omedelbara
arbetet kunde emellertid icke tillgodoses på detta sätt. Utredningens
förslag vore enligt föreståndarens mening behäftat med den svagheten, att
laboratoriets egen personal på det administrativa området icke förstärkts.
Även om förslaget, att kameralbyråchefen skulle fungera som laboratoriets
rådgivare i ekonomiska frågor genomfördes, vore det på grund av de betydligt
ökade administrativa arbetsuppgifterna vid laboratoriet nödvändigt,
att befattningen som kassör och redogörare (Eo 21) utbyttes mot en sekreterarbefattning
i lönegrad A 24 och kansliskrivarbefattningen (Eo 11) mot
en befattning som kassör i lönegrad A 14. Endast på detta sätt kunde en fullvärdig
organisation på det ekonomiskt-administrativa området komma till
stånd.
Även föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium ansluter sig till
utredningens förslag i administrationsfrågan och förordar, att den ekonomiska
förvaltningen av laboratorierna ställes under kontroll av medicinalstyrelsens
kameralbyrå. Genom en samverkan mellan kameralbyråchefen och
laboratorieföreståndama syntes vissa besparingar kunna göras genom gemensam
upphandling av vissa större förbrukningsartiklar. Genom den föreslagna
intimare kontakten mellan kameralbyrån och laboratorierna bereddes
kameralbyråchefen tillfälle att skaffa sig en god uppfattning av laboratoriernas
behov av personal och anslag och utnyttjandet av dessa. Föreståndaren
ställer sig däremot tveksam till utredningens uttalande, att kameralbyråchefen
tillika borde ha sin uppmärksamhet riktad på behovet av rationalisering
av den mera rutinmässiga verksamheten vid laboratoriet, och anser, att kameralbyråchefens
uppgifter beträffande laboratorierna borde begränsas till
de rent ekonomiska frågorna.
Kungi. Maj.ts proposition nr 148.
11
Föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium uttalar, att intet annat
än gott vore att säga om förslaget att kameralbyråchefen skulle ägna särskild
uppmärksamhet åt laboratoriernas ekonomiska skötsel och söka åvägabringa
samverkan mellan laboratorierna beträffande upphandling av laboratoriemateriel
och djur. För detta ändamål krävdes emellertid icke någon
ändring av hittillsvarande organisation. Vad utredningen i övrigt föreslagit
vore däremot ägnat att väcka betänkligheter. Särskilt gällde detta i fråga om
den roll av personlig ekonomisk administratör för laboratorierna, som utredningen
syntes vilja tilldela kameralbyråchefen, och den »rationalisering»
som eftersträvades. Rationalisering av den rutinmässiga verksamheten vid
ett laboratorium sådant som de nu ifrågavarande vore en vetenskaplig på
samma gång som en praktisk fråga och syntes ha föga gemensamt med de
rationaliseringssträvanden, som gjorde sig gällande i fråga om kontors- och
affärslivet och de stora affärsdrivande verken. Att ställa laboratorierna under
en ekonomisk styresman med enbart administrativ sakkunskap finge
anses innebära en fara för deras vetenskapliga forskningsverksamhet. Särskilt
farlig vore därvid utredningens åsikt, att kameralbyråchefens ställning
icke borde begränsas till att vara enbart rådgivande.
Medicinalstyrelsen har för sin del förordat, att kontrollen och rådgivningen
beträffande laboratoriernas administration och ekonomiska förvaltning
skulle ankomma på den av utredningen föreslagne juridiskt-administrative
överdirektören. För en sådan ordning talade enligt styrelsen bland annat den
omständigheten, att kameralbyråchefen föreslagits placerad i lägre löneställning
än två av laboratorieföreståndarna, varför det kunde bliva förenat med
svårigheter för honom att gentemot dem uppträda med tillbörlig auktoritet.
I anslutning härtill föreslår styrelsen, att endast ärenden av löne- eller pensionsteknisk
natur samt upphandlingsärenden beträffande laboratorierna
handläggas å kameralbyrån. Däremot syntes övriga ärenden med ekonomiskt
innehåll rörande laboratorierna såsom hittills böra handläggas av vederbörande
fackbyrå, enär dessa ägde sådant samband med administrationen
i övrigt av laboratorierna, att de icke lämpligen kunde utbrytas. Inrättande
av den juridiskt-administrative överdirektören syntes enligt styrelsens
mening utgöra ett ytterligare skäl för ett bibehållande av dessa ärenden på
fackbyråema.
Medicinska fakulteten i Lund instämmer för sin del i utredningens uttalande,
att en gemensam styrelse för laboratorierna och folkhälsoinstitutet
skulle utgöra en i hög grad tung och osmidig administrationsform.
Statskontoret förklarar sig jämväl dela utredningens uppfattning, att en
särskild ledning för samtliga de institutioner, varom nu är fråga, icke skulle
innebära någon ändamålsenlig lösning av organisationsfrågan, samt anser, alt
ett bibehållande i princip av nuvarande ordning i fråga om institutionernas
ställning i administrativt hänseende vore att föredraga.
Riksräkenskapsverket har ansett välbetänkt, att frågor rörande laboratoriernas
ekonomiska förvaltning överflyttas till kameralbyrån. Med hänsyn
till angelägenheten av att kameralbyråchefens stora arbetsbörda i görligaste
12
Kunql. Maj:ts proposition nr 148.
män begränsas anser sig riksräkenskapsverket dock jämväl kunna biträda
medicinalstyrelsens förslag att överflytta kontrollen av laboratoriernas ekonomiska
förvaltning på den administrative överdirektören. Ämbetsverket har
förutsatt, att oberoende av hur den ekonomiska övervakningen över laboratorierna
ordnades, deras upphandlingsärenden komma att handläggas på
kameralbyrån.
Föredraganden.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om en ändrad
administration av de under medicinalstyrelsen lydande laboratorierna aktualiserats
genom ett av 1940 års statsrevisorer gjort uttalande, syftande till en
förbättrad kontroll av den ekonomiska förvaltningen vid dessa laboratorier.
I riksdagens skrivelse i anledning härav framfördes till särskilt övervägande
tanken på en från medicinalstyrelsen fristående, gemensam ledning av såväl
ifrågavarande laboratorier som statens institut för folkhälsan och dåvarande
statens veterinärbakteriologiska anstalt.
Administrationen av sistnämnda anstalt har lösts för sig genom beslut av
1943 åis riksdag, varvid anstalten under benämningen statens veterinärmedicinska
anstalt ställdes under ledning av en särskild styrelse, lydande direkt
under jordbruksdepartementet. Härutinnan föreslås ingen ändring i propositionen
(nr 68) till årets riksdag angående den centrala ledningen av veterinärväsendet.
Medicinalstyrelseutredningen, som haft att överväga motsvarande spörsmål
beträffande övriga här ifrågavarande institutioner, har efter ingående
prövning kommit till den uppfattningen, att en särskild gemensam ledning
av statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier
samt statens institut för folkhälsan icke utgjorde någon ändamålsenlig lösning
av administrationsfrågan. Utredningen förordar i princip ett bibehållande
av nuvarande ordning härutinnan och begränsar sig till att föreslå vissa
kompletterande åtgärder i syfte att avhjälpa föreliggande brister. Såvitt angår
de under medicinalstyrelsen lydande laboratorierna har utredningen sålunda
föreslagit, att chefen för styrelsens kameralbyrå, mot befrielse från
vissa andra åligganden, anförtros vidgade uppgifter med avseende å laboratoriernas
administration och ekonomiska förvaltning. Vid remissbehandlingen
ha några skiljaktiga meningar icke framkommit beträffande utredningens
principiella inställning till administrationsfrågan. Enighet har också i stort
sett rått om vikten av att medicinalstyrelsen beredes ökade möjligheter att
övervaka de underlydande laboratoriernas ekonomiska förvaltning och administration.
Medicinalstyrelsen har dock för sin del ansett, att kontrollen
och. rådgivningen beträffande denna sida av laboratoriernas verksamhet borde
i huvudsak anförtros åt den administrative överdirektören i stället för kameralbyråchefen.
För egen del har jag i likhet med remissmyndigheterna funnit de skäl, som
utredningen anfört till stöd för sin principiella ståndpunkt i administrationsfragan,
välgrundade. Otvivelaktigt skulle en särskild, för medicinalstyrelsens
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
13
nuvarande laboratorier och folkhälsoinstitutet gemensam styrelse bli alltför
tung och osmidig. En dylik administrationsform torde icke heller i och för
sig innebära garanti för en mera rationell och effektiv ordning beträffande
laboratoriernas ekonomiska förvaltning än den nuvarande, utbyggd på sätt
utredningen föreslagit. Vid sådant förhållande och då frågan om ett närmare
samarbete mellan medicinalstyrelsen och dess laboratorier, å ena,
samt statens institut för folkhälsan, å andra sidan, torde kunna erhålla en
tillfredsställande lösning på annat sätt än genom en gemensam ledning, ansluter
jag mig i princip till utredningens ståndpunkt i administrationsfrågan.
När det gäller lämpligaste sättet att bereda medicinalstyrelsen ökade möjligheter
att övervaka laboratoriernas ekonomiska förvaltning och administration
anser jag övervägande skäl tala för utredningens förslag härutinnan. De
uppgifter, varom här är fråga, ligga i allt väsentligt i linje med kameralbyråchefens
övriga göromål och förutsätta, om ökad effekt skall uppnäs, en personlig
kontakt med arbetet å laboratorierna, som den administrative överdirektören
med sin arbetsbörda icke kan förväntas medhinna. Närmare föreskrifter
rörande kameralbyråchefens befogenheter i fråga om laboratoriernas
administration och ekonomiska förvaltning torde få meddelas av Kungl.
Maj :t. Den av föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium berörda
frågan om förstärkning av laboratoriets egen personal på det administrativtkamerala
området upptager jag till behandling i ett följande avsnitt.
Laboratorieförestånclarnas löneställning.
Förslag av medicinalstyrelseutredningen jämte
yttranden däröver.
I sitt förenämnda betänkande har medicinalstyrelseutredningen jämväl berört
frågan om löne- och anställningsförhållandena för föreståndarna vid de
under medicinalstyrelsen lydande laboratorierna.
Utredningen har sålunda ifrågasatt, huruvida icke föreståndarbefattningarna
vid statens bakteriologiska och rättskemiska laboratorier, vilka f. n. äro
placerade i lönegrad B 1 resp. A 30, borde överföras å civila avlöningsreglementets
C-plan och innehavarna förordnas för viss tid i sänder. Härför talade
i viss mån enahanda skäl som av utredningen i annat sammanhang
anförts till stöd för medicinalrådens överförande till C-planen. Vid organisationen
av statens veterinärmedicinska anstalt år 1943 hade vidare föreståndarbefaIIningen
för denna anstalt uppförts å löneplan C med placering i 7
lönegraden. Föreståndarbefattningen vid statens kriminaltekniska anstalt
vore jämväl uppförd å C-planen (lönegrad 6). Utredningen ansåge sig för
sin del böra förorda, att föreståndarbefatlningarna vid statens bakteriologiska
och rättskemiska laboratorier överfördes till C-planen och därvid placerades
i lönegrad 7 eller samma lönegrad, som föreslagits för medicinalråden.
Med hänsyn till de kvalifikationer, som fordrades för innehav av ifrågavarande
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
föreståndarbefattningar, syntes tillräcklig anledning icke föreligga att upprätthålla
en skillnad i löneställning mellan befattningarna.
Beträffande statens farmacevtiska laboratorium, där en av avdelningsföreståndarna
tillika fungerar som administrativ föreståndare för laboratoriet
i dess helhet, har utredningen icke funnit sig böra föreslå annan ändring
än att arvodet för föreståndarskapet med hänsyn till den ökade arbetsbörda,
som ett genomförande av utredningens i annat sammanhang framlagda förslag
beträffande apoteks- och läkemedelskontrollen kunde väntas medföra,
höjes från 1 000 till 2 000 kronor för år.
Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium påpekar —- med
anledning av utredningens förslag — att läkarbyråcheferna i medicinalstyrelsen
och föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium alltsedan år
1937 varit placerade en lönegrad lägre än bakteriologiska laboratoriets föreståndare
och att utredningen själv föreslagit, att motsvarande skillnad skulle
bibehållas mellan de veterinära byråcheferna (C 6) och föreståndaren för
statens veterinärmedicinska anstalt (C 7). Föreståndaren erinrar vidare om
att det bakteriologiska laboratoriets saväl personal som budget vore avsevärt
större än det rättskemiska laboratoriets.
Föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium ansluter sig till utredningens
förslag om placering av föreståndarbefattningen vid laboratoriet
i lönegrad C 7 och betonar därvid särskilt den ökade arbetsbörda, som laboratoriets
expansion medfört, samt ansvarsfullheten och mångsidigheten av
de uppgifter, som åvila föreståndaren.
Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium föreslår uppflyttning
av de båda avdelningsföreståndarna vid laboratoriet från lönegrad A 28
till lönegrad A 30. Föreståndaren påpekar, att medicinalstyrelsen redan år
1937 föreslagit lönegrad 30 för ifrågavarande befattningshavare ävensom
att laboratoriets verksamhet sedan dess avsevärt utökats och därmed även
avdelningsföreståndamas arbete och ansvar.
Medicinalstyrelsen framhåller för sin del, att vikten av att till befattningarna
som föreståndare vid de bakteriologiska och rättskemiska laboratorierna
kunna förvärva personer med framstående vetenskaplig skicklighet
enligt styrelsens uppfattning gjorde en placering av dessa föreståndare i lönegrad
C 7 fullt befogad. Utredningens motivering för höjning av arvodet
till föreståndaren vid statens farmacevtiska laboratorium bortfölle delvis
vid ett bibehållande av nuvarande organisation i fråga om kontrollen av de
farmacevtiska specialiteterna. Då emellertid kraven på vetenskaplig skicklighet
måste ställas mycket höga även på avdelningsföreståndarna vid detta
laboratorium, föreslår styrelsen, att dessa befattningar uppflyttas till lönegrad
A 29, varvid nuvarande föreståndararvode syntes kunna bibehållas vid
oförändrat belopp.
Statskontoret har icke ansett sig kunna tillstyrka ändrad löneställning för
förestandarbefattningama vid de bakteriologiska och rättskemiska laboratorierna.
Allmänna lönenämnden däremot har icke funnit något att invända mot
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
utredningens förslag härutinnan. Lönenämnden har emellertid fäst uppmärksamheten
vid att den förändrade lönegradsplaceringen för föreståndaren för
bakteriologiska laboratoriet komme att medföra en försämrad ställning i
pensionshänseende för denne.
Apotekarsocietetens direktion samt centralstyrelserna för Sveriges apotekareförbund
och Sveriges farmacevtförbund uttala, att arvodet till föreståndaren
vid det farmacevtiska laboratoriet syntes böra så avvägas, att hans
sammanlagda slutavlöning åtminstone icke understege sammanlagda avlöningen
till föreståndaren för det till omfattningen mindre rättskemiska laboratoriet.
Framställning av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium
samt yttranden däröver.
I skrivelse till medicinalstyrelsen med förslag till anslagsäskanden för
budgetåret 1947/48 har föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium
förnyat sitt förslag om uppflyttning av de båda befattningarna såsom
laborator och avdelningsföreståndare vid laboratoriet från lönegrad A 28 till
lönegrad A 30. Föreståndaren har härjämte föreslagit, att befattningarna i
likhet med motsvarande befattningar vid statens institut för folkhälsan förenas
med tjänstebenämningen professor. Till stöd härför yttrar föreståndaren
bl. a.
Den utveckling som ägt rum inom laboratoriets arbetsområde hade medfört,
att kraven på avdelningsföreståndarnas kompetens — såväl beträffande
vetenskaplig utbildning som praktisk erfarenhet — numera vore större
än de varit vid tidpunkten för laboratoriets omorganisation år 1938.
Det farmacevtiska laboratoriet hade, vad anginge föreståndare och avdelningsföreståndare,
samma organisation som statens institut för folkhälsan
I fråga om avdelningsföreståndama vid de båda institutionerna gällde
samma kompetensvillkor, nämligen att befattningshavarna skulle ha grundlig
vetenskaplig utbildning och beprövad erfarenhet inom arbetsområdet.
Avdelningsföreståndarbefattningarna vid folkhälsoinstitutet vore placerade
i lönegrad A 30 och den avdelningsföreståndare, som samtidigt fungerade
som institutets föreståndare, åtnjöte ett arvode härför av 2 000 kronor för
år. Institutets avdelningsföreståndare hade professors ställning, medan motsvarande
befattningshavare vid laboratoriet benämndes laboratorer. Med hansyn
till laboratoriets utveckling och nuvarande ställning samt de krav, som
numera borde ställas på dess avdelningsföreståndare, borde dessa erhålla
enahanda tjänstebenämning och löneställning som institutets avdelningsföreståndare.
Erhölle avdelningsförestandarna vid laboratoiiet professors
ställning, skulle därigenom laboratoriets prestige böjas och laboratoriet
erhålla eu starkare ställning vid hävdandet av de intressen av vetenskaplig
och praktisk art, som laboratoriet hade att a statens vägnar tillvarataga
såväl inom Sverige som gentemot utlandet.
Föreståndaren framhåller slutligen, att medicinalstyrelseutredningens förslag
om böjning av arvodet till laboratoriets föreståndare från 1 000 kronor
till 2 000 kronor för år borde genomföras, även om medicinalstyrelsens
specialitetsavdolning icke bleve överflyttad till laboratoriet. Instruktionscnligt
ålåge det föreståndaren att leda och övervaka fullgörandet av de
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
för laboratoriet i dess helhet gemensamma arbetsuppgifterna. Då denna sida
av föreståndarens arbete numera ställde väsentligt större fordringar och ansvar
på honom än tidigare samt arbetet dessutom ökat i omfång, syntes den
föreslagna ökningen av arvodet väl motiverad.
Medicinalstyrelsen, som med skrivelse den 31 augusti 1946 överlämnat
föreståndarens framställning, har för sin del vidhållit sitt tidigare framförda
förslag, att avdelningsföreståndarbefattningama skulle uppflyttas till
lönegrad A 29 samt att därvid nuvarande arvode till laboratoriets föreståndare
skulle bibehållas vid oförändrat belopp. Styrelsen framhåller emellertid,
att med den utveckling, som laboratoriet för närvarande genomginge,
såväl frågan om en ytterligare förbättring av avdelningsföreståndarnas löneställning
som spörsmålet om befattningshavarnas tjänstebenämning inom
en nära framtid borde upptagas till prövning.
Statskontoret anser, att sådana förändringar icke inträffat beträffande avdelningsföreståndarnas
arbetsuppgifter, att de motiverade en ändrad löneställning,
och finner sig därför icke kunna biträda medicinalstyrelsens
hemställan om uppflyttning av dem från 28 till 29 lönegraden.
Allmänna lönenämnden har för sin del icke gjort något direkt uttalande
i denna fråga.
Föredraganden.
För medicinalstyrelseutredningens förslag om överflyttning av befattningarna
som föreståndare för statens bakteriologiska laboratorium och statens
rättskemiska laboratorium till löneplan C med placering i lönegrad 7
synas bärande skäl föreligga. I likhet med lönenämnden anser jag mig
därför böra tillstyrka detsamma. Ifrågavarande föreståndare skulle därigenom
komma att erhalla samma anställnings- och löneförmåner, som jag
i annat sammanhang (prop. nr 67) förordat för medicinalråden. För den
händelse någondera av de nuvarande innehavarna icke skulle önska övergå
till de nya tjänsterna, torde Kungl. Maj:t böra äga rätt att överföra befattningshavarna
i fråga på övergångsstat.
Vid statens farmacevtiska laboratorium finnes, som tidigare nämnts, icke
någon särskild föreståndarbefattning utan har ledningen av laboratoriet i
administrativt hänseende anförtrotts åt en av laboratorerna och avdelningsföreståndarna
mot ett särskilt arvode av 1 000 kronor för år. Någon direkt
jämförelse med löneställningen för föreståndarna för statens bakteriologiska
och rättskemiska laboratorier kan därför icke verkställas. Fog synes emellertid
föreligga för en höjning även av ifrågavarande föreståndares löneförmåner,
särskilt om laboratoriet anförtros vidgade uppgifter med avseende å apotekskontrollen
i enlighet med vad jag i det följande förordar. Olika alternativ
erbjuda sig härvidlag. Utredningen har för sin del föreslagit en höjning av
föreståndararvodet till 2 000 kronor, medan medicinalstyrelsen förordat en
höjning av de båda avdelningsföreståndarnas grundlön från A 28 till A 29.
Laboratorieföreståndaren själv har ansett en kombination av båda linjerna
bäst motsvara rättvisans krav och yrkat dels en uppflyttning av avdelnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
17
föreståndarna till lönegrad A 30, dels ock en höjning av föreståndararvodet
till 2 000 kronor. Föreståndaren har till stöd härför hänvisat till förhållandena
vid statens institut för folkhälsan, där samma organisationsform förefinnes
samt vederbörande befattningshavares kvalifikationer och arbetsuppgifter
i stort sett äro jämförbara. Vid delta institut äro avdelningsföreståndarna
placerade i lönegrad A 30 under benämningen professor; för föreståndarskapets
handhavande utgår ett särskilt arvode av 2 000 kronor. Vid
farmacevtiska institutet äro löneförhållandena för motsvarande befattningshavare
analoga. Vid den prövning, som ägnats denna fråga, ha enligt min
mening icke framkommit några skäl, som motivera en högre löneställning för
ifrågavarande befattningshavare vid sistnämnda institutioner. Jag anser mig
under sådana förhållanden böra tillstyrka, att jämväl avdelningsföreståndarna
vid statens farmacevtiska laboratorium placeras i lönegrad A 30 och
erhålla professors namn. Vid bifall härtill torde arvodet för ledningen av
laboratoriet i dess helhet kunna tills vidare bibehållas vid oförändrat belopp
eller 1 000 kronor.
Löneställningen för laboratorer och vetenskapligt
utbildade assistenter.
Nuvarande förhållanden.
Vid statens bakteriologiska laboratorium utgöres den lönegradsplacerade
personalen med vetenskaplig utbildning, frånsett laboratorieföreståndaren, av
två laboratorer och avdelningsföreståndare i lönegrad A 28, två laboratorer
i lönegrad Ko 26, två laboratorer i lönegrad Eo 24 och sju assistenter i lönegrad
Ex 22.
Den lönegradsplacerade personalen med vetenskaplig utbildning vid statens
rättskemiska laboratorium består, utom av föreståndaren, av en laborator
i lönegrad A 26 och en assistent i lönegrad Ex 21.
Vid statens farmacevtiska laboratorium slutligen finnas, utöver de båda
laboratorerna och avdelningsföreståndarna, fyra assistenter med vetenskaplig
utbildning, varav två äro placerade i lönegrad Ex 22 och två i lönegrad Ex 21.
Utöver de nu nämnda befattningshavarna finnas vidare vid laboratorierna
anställda ett antal hel- eller deltidstjänstgörande assistenter med varierande
arvoden.
Förslag i samband med anslagsäskandcna för
budgetåret 1947/48.
I sina av medicinalstyrelsen med skrivelse den 31 augusti 1946 överlämnade
förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår ha föreståndarna för de tre
laboratorierna framlagt förslag om ändrad lönegradsplacering för vissa av
förenämnda befattningshavare.
Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium har sålunda föreslagit
en uppflyttning av laboratoriets assistenter från lönegrad Ex 22 till lönegrad
Eo 24.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 14S. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Föreståndaren erinrar om att assistenternas nuvarande lönegradsplacering
skett under jämförelse med löneställningen för andre underläkare vid de
statliga kroppssjukhusen. I propositionen nr 273 till 1946 års riksdag hade
chefen för ecklesiastikdepartementet förklarat sig beredd att förorda, att
förste och andre underläkare vid nämnda sjukhus bleve placerade i lönegrad
Eo 26, varvid rätt till ersättning för intyg skulle bortfalla. Då emellertid läkarorganisationerna
icke velat godtaga slopandet av denna rättighet, hade departementschefen
stannat vid att i avvaktan på ytterligare utredning föreslå,
att befattningshavarna i fråga under benämningen förste underläkare skulle
placeras i lönegrad Ex 23 och därutöver tillerkännas, förutom det provisoriska
lönetillägget å 660 kronor, en provisorisk löneförstärkning av 1 500 kronor
ävensom rätt till intvgsersättning. Detta förslag hade godkänts av riksdagen.
Laboratoriets assistenter tillhörde i fråga om ålder (i medeltal 36 år) och
tjänstetid efter legitimation vid den första anställningen i lönegrad Ex 22 (i
medeltal 5—6 år) samma kategori som förste och andre underläkarna. Ansvaret
ifråga om arbetsuppgifterna vore likaledes väl jämförbart. Med hänsyn
till vad chefen för ecklesiastikdepartementet anfört i förenämnda proposition
vore egentligen en placering av assistenterna i lönegrad Eo 26 befogad. Då
emellertid laboratoriet endast hade en kategori assistenter och sålunda saknade
motsvarighet till sjukhusens tredje (numera andre) underläkare och då
en dylik klyvning icke syntes önskvärd, ville föreståndaren nöja sig med att
föreslå, att assistenterna tills vidare placerades i lönegrad Eo 24.
Föreståndaren anför vidare, att i konsekvens härmed även övriga läkarbefattningar
vid laboratoriet borde erhålla förbättrad löneställning. De båda
laboratorsbefattningarna i lönegrad Eo 24, som sedan budgetåret 1937/38 varit
placerade dels å den diagnostiska, dels å den serologiska avdelningen, borde
sålunda givas ordinarie ställning. Dessa befattningshavare fyllde en viktig
uppgift som medhjälpare åt avdelningsföreståndarna beträffande ledningen
av övrig såväl läkar- som teknisk personal. Det vore vidare av stor betydelse
att genom högre löneställning och fast anställning kunna för längre tid till
laboratoriet knyta kvalificerade personer med speciell erfarenhet inom viss
gren av verksamheten och på så sätt upprätthålla nödig kontinuitet i verksamheten.
Föreståndaren föreslår därför, att dessa båda tjänster placeras i lönegrad
A 26.
I anslutning härtill har föreståndaren jämväl föreslagit en höjning med
två lönegrader av löneställningen för den kemiskt utbildade laboratorn i lönegrad
Eo 26 samt för de båda avdelningsföreståndarbefattningarna i lönegrad
A 28.
Föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium har föreslagit uppflyttning
av assistenttjänsten vid laboratoriet från lönegrad Ex 21 till lönegrad
Eo 24. Föreståndaren framhåller, att befattningens innehavare visserligen
icke vore legitimerad läkare men att hans mångåriga tjänstgöring vid
laboratoriet och ådagalagda vetenskapliga förtjänster på flera områden av
laboratoriets verksamhet syntes göra honom minst likställd med en legitimerad
läkare i avseende på hans speciella tjänstgöring.
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
19
Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium har föreslagit, att
såväl de i lönegrad Ex 22 som de i lönegrad Ex 21 placerade assistenterna
vid laboratoriet skulle uppflyttas till lönegrad Eo 24. Vad beträffar de två
assistenterna i lönegrad Ex 22, vilka ha läkarutbildning, bar föreståndaren
anfört i huvudsak samma skäl för sitt förslag, som föreståndaren för bakteriologiska
laboratoriet åberopat för en uppflyttning av assistenterna vid sistnämnda
laboratorium. 1 fråga om de två assistenterna i lönegrad Ex 21, vilka
ha apotekarutbildning, har föreståndaren framhållit, att för dem gällde samma
kompetenskrav som för assistenterna med läkarutbildning samt att de
utförde samma arbete och hade samma ansvar som dessa. Skulle hinder
möta för en uppflyttning av dem till lönegrad Eo 24, borde de placeras i
en sådan lönegrad av löneplan Eo, att de erhölle minst samma löneförmåner,
som tillkomme apotekare vid det statliga militärapoteket. Såsom föreståndaren
redan i tidigare förslag till anslagsäskanden framhållit måste i
fråga om de vid laboratoriet anställda apotekarna kravet på vetenskaplig utbildning
sättas högre än vad som vore nödvändigt för tjänst vid militärapoteket.
Medicinalstyrelsen har i sin petitaframställning framhållit, att med den definitiva
prövningen av löneställningen för assistenterna vid de bakteriologiska
och rättskemiska laboratorierna samt assistenterna med läkarutbildning
vid det farmacevtiska laboratoriet borde anstå i avbidan på statsmakternas
beslut beträffande löneställningen för underläkama vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet. Styrelsen har därför preliminärt stannat
vid att förorda, att assistenterna i fråga skulle placeras i lönegrad Eo 22. Även
assistenterna med apotekarutbildning vid det farmacevtiska laboratoriet borde
enligt styrelsens mening placeras i lönegrad Eo 22, eftersom både kravet
på kompetens och arbetsuppgifterna vore lika för dessa assistenter och för
assistenterna med läkarutbildning samt en lägre löneställning än lönegrad
Eo 22 för de apoteksutbildade assistenterna skulle medföra en ogynnsammare
inkomstställning i förhållande till legitimerade apotekare vid civila
apotek.
Styrelsen har vidare tillstyrkt, att de båda laboratorsbefattningarna i lönegrad
Eo 24 vid bakteriologiska laboratoriet beredes förbättrad löneställning
med placering i lönegrad Eo 26. Däremot har styrelsen ansett det böra anstå
med höjning av löneställningen för den kemiskt utbildade laboratorn samt
de båda avdelningsföreståndarna vid samma laboratorium.
Yttranden över inedieinalstyrelsens
förslag.
Statskontoret har ansett, att då frågan om assistenternas anställningsvillkor
syntes böra bli föremål för prövning i ett större sammanhang i anslutning
till de aktuella övervägandena rörande de statsanställda underläkarnas löneförhållanden
och tillsammans med motsvarande spörsmål vid andra med laboratorierna
jämförliga institutioner, någon ändring i deras löneställning icke
nu borde ifrågakomma. Vid nämnda förhållande borde jämväl anstå med en
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
omreglering av laboratorsbefattningarna i lönegrad Ko 24 vid det bakteriologiska
laboratoriet.
Allmänna lönenämnden har erinrat om att enligt de av statsmakterna fastställda
riktlinjerna beträffande placering i lönegrad av assistentbefattningar
vid de nu ifrågavarande laboratorierna och med dessa jämförliga vetenskapliga
institutioner assistent med läkarutbildning skulle placeras i lönegrad
Ex 22 och assistent med annan utbildning i lönegrad Ex 21. Ett bifall till
medicinalstyrelsens förslag om placering av såväl läkarassistenter som assistenter
med annan utbildning i lönegrad Eo 22 skulle innebära ett frångående
av sålunda tillämpade principer. Lönenämnden vore för sin del icke
beredd att tillstyrka dylikt avsteg utan att en allmän översyn komme till
stånd rörande avlöningsförhållandena för assistentpersonalen vid nu ifrågavarande
institutioner. På grund härav har lönenämnden endast ansett sig
kunna tillstyrka, att assistenterna i lönegrad Ex 22 vid de bakteriologiska
och farmacevtiska laboratorierna placerades på extra ordinarie stat i 22 lönegraden,
medan övriga assistenter tills vidare borde kvarstå i nuvarande löneställning.
I fråga om assistenten i lönegrad Ex 21 vid det rättskemiska laboratoriet
har lönenämnden dock — med hänsyn till att han varit anställd vid
laboratoriet alltsedan år 1930 — föreslagit, alt han skulle uppföras på extra
ordinarie stat i 21 lönegraden.
Mot förslaget om uppflyttning av laboratorstjänsterna i lönegrad Eo 24
vid det bakteriologiska laboratoriet till lönegrad Eo 26 har lönenämnden icke
ansett sig böra framställa erinran.
Senare framställning av medicinalstyrelsen
jämte yttranden m. in.
I skrivelse den 16 november 1946 har medicinalstyrelsen anmält, att på
begäran av Sveriges läkarförbund förhandlingar ägt rum mellan styrelsen
och förbundet beträffande anställnings-, arbets- och avlöningsvillkoren för
läkare vid de tre laboratorierna. Läkarförbundet hade därvid påyrkat en
uppflyttning av assistenterna till lönegrad Eo 26 samt en däremot svarande
förbättring av löneställningen för övrig läkarutbildad personal. Ehuru enligt
styrelsens mening vissa skäl talade för ett tillmötesgående av de framställda
kraven, hade styrelsen funnit sig för närvarande icke beredd att taga ställning
till desamma i vidare mån än i vad de avsåge assistentpersonalen. Styrelsen
ville sålunda föreslå, att de assistenter med läkarutbildning, som av
styrelsen tidigare föreslagits uppförda i lönegrad Eo 22, i stället måtte placeras
i lönegrad Eo 24. För en dylik löneställning syntes kunna åberopas
icke endast de menliga risker för rekryteringen, som oförmånligare avlöningsvillkor
medförde, utan även arbetsuppgifternas kvalificerade beskaffenhet
och det stora ansvar, som vore förenat med tjänstgöringen. Vid avgivandet
av sin medelsframställning beträffande laboratorierna för nästkommande
budgetår hade medicinalstyrelsen hyst vissa betänkligheter mot en uppflyttning
av ifrågavarande befattningar till lönegrad Eo 24, innan statsmakterna
tagit definitiv ställning till underläkarnas löneförhållanden vid de statliga
sjukvårdsinrättningarna. Att styrelsen likväl vid förhandlingarna med läkar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
21
förbundet ansett sig kunna frångå sin tidigare intagna ståndpunkt grundade
sig främst på den olikhet som rådde mellan laboratorieläkarnas och förenämnda
underläkares ställning. Härvid syntes särskilt böra beaktas, att de
förstnämnda icke på samma sätt som underläkarna kunde bereda sig extra
inkomster genom vare sig praktik eller intygsskrivning.
Styrelsen framhåller vidare, att samma skäl som sålunda anförts för eu
uppflyttning i lönegrad av tjänsterna för assistenter med läkarutbildning enligt
styrelsens mening talade för motsvarande uppflyttning med avseende å
de apoteksutbildade assistenterna.
Statskontoret har under hänvisning till att frågan om de statsanställda underläkarnas
löneförmåner alltjämt vore föremål för utredning förklarat sig
vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning i frågan.
Allmänna lönenämnclen har ansett, att vissa skäl kunde anföras för att
assistent med läkarutbildning inplacerades i lönegrad Eo 24. Spörsmålet om
läkarassistenternas löneställning sammanhängde emellertid med frågan om
avlöningsförhållandena för underläkarna vid de statliga undervisningssjukhusen
i Stockholm, vilken fråga icke blivit definitivt löst. En inplacering av
läkarassistenterna i lönegrad Eo 24 syntes jämväl komma att medföra konsekvenser
beträffande löneställningen för assistenter med enahanda utbildning
vid andra vetenskapliga institutioner. Lönenämnden hyste under sådana
omständigheter tvekan rörande lämpligheten av att nu uppflytta förevarande
assistenter till lönegrad Eo 24. Nämnden ansåge sig dock icke böra motsätta
sig en dylik lönegradsplacering under förutsättning, att såsom villkor härför
uppställdes, att vederbörande ej alltför kort lid — förslagsvis minst ett år —
före erhållandet av assistentbefattning i lönegrad Eo 24 innehaft anställning
i lägre löneställning vid laboratoriet. Beträffande lönegradsplaceringen för
assistenttjänster, av vilkas innehavare icke krävdes läkarutbildning, hade lönenämnden
icke funnit anledning frångå sin tidigare uttalade uppfattning.
En ledamot av lönenämnden har icke ansett sig kunna biträda förslaget
om uppflyttning av assistenterna med läkarutbildning till lönegrad Eo 24.
Enligt hans uppfattning borde frågan om löneställningen för sådan personal
tagas upp till mera allmän omprövning.
I detta sammanhang vill jag vidare anmäla, att centralstyrelsen för Sveriges
farmacevtförbund hemställt, att de två assistenterna med apotekarutbildning
i lönegrad Ex 21 vid statens farmacevtiska laboratorium i enlighet med
vad medicinalstyrelsen föreslagit måtte placeras i lönegrad Eo 24.
Föredraganden.
De mera fast anställda laboratorieassistenterna med vetenskaplig utbildning
äro, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, med avseende å löneställningen
uppdelade i två grupper, allteftersom de äga legitimation som läkare
eller icke. De förra äro placerade i lönegrad Ex 22 i likhet med vad tidigare
varit fallet beträffande vissa underläkare vid de statliga kroppssjukhusen,
medan de övriga åtnjuta lön enligt lönegrad Ex 21.
Delvis såsom resultat av förhandlingar med läkarförbundet föreligger nu
förslag från medicinalstyrelsens sida, att läkarassistenterna skola beredas
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
extra ordinarie anställning i lönegrad 24 samt att övriga mera fast anställda
assistenter skola erhålla samma löneställning. Statskontoret har ställt sig avvisande
till detta förslag under hänvisning bl. a. till att de statsanställda underläkarnas
löneförmåner vore föremål för utredning. Lönenämnden har
hyst viss tvekan rörande lämpligheten av att nu företaga en så relativt betydande
uppflyttning av läkarassistenternas löneplacering, som medicinalstyrelsens
förslag innebär, men likväl icke velat motsätta sig en sådan under
förutsättning, alt vederbörande ej alltför kort tid tjänstgjort vid laboratoriet.
Till frågan om övriga assistenters löneställning är lönenämnden icke
beredd att taga ståndpunkt, innan en allmän översyn verkställts rörande avlöningsförhållandena
för assistentpersonalen vid andra jämförliga institutioner.
Enligt min mening råder intet nödtvunget samband mellan löneförmånerna
för läkarassistenterna vid ifrågavarande laboratorier och för underläkarna
vid de statliga kroppssjukhusen. Därtill föreligga alltför stora skiljaktigheter
i fråga om arbetet och inkomstmöjligheter i samband med tjänsten.
Jag ansluter mig alltså i denna del till den ståndpunkt, som medicinalstyrelsen
senast intagit och som i sin tur sammanfaller med läkarförbundets.
Enär utvecklingen på området lett därhän, att vid medicinalstyrelsens laboratorier
behov numera föreligger av fast anställd personal med läkarutbildning
och annan vetenskaplig utbildning i lägre löneställning än laboratorer,
synes mig någon principiell erinran icke heller kunna riktas mot att ett antal
assistentbefattningar överföres till extra ordinarie stat. Tveksamhet gör
sig för min del allenast gällande i fråga om lönegrads placeringen av dessa
befattningar. För läkarassistenternas del anser jag emellertid en placering i
lönegrad Eo 24 kunna accepteras under den av lönenämnden angivna förutsättningen,
att vederbörande tjänstgjort under ej alltför kort tid vid statslaboratorium,
förslagsvis minst ett år. För övriga assistenter torde, i analogi
med vad som gäller i vissa andra liknande fall, en placering i högst lönegrad
Eo 23 kunna ifrågakomma. För en sådan löneställning torde dock böra krävas
dels minst ett års tjänstgöring vid statslaboratorium, dels ock avlagd licentiatexamen
eller däremot svarande kompetens i ämne, som faller inom laboratoriets
verksamhetsområde. Uppfyller vederbörande icke sistnämnda fordran,
torde han icke böra få åtnjuta lön i högre lönegrad än Eo 21. Assistent,
som icke tjänstgjort vid statslaboratorium i sammanlagt ett år, torde böra
erhålla arvode eller lön högst till belopp, motsvarande två löneklasser lägre
än vad som eljest skulle ha utgått. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda närmare föreskrifter i nu berörda hänseenden, varvid även torde
böra beaktas angelägenheten av att vederbörande, liksom nu i regel är fallet,
förskaffat sig viss praktisk erfarenhet utanför statslaboratorium.
I anslutning till vad jag sålunda förordat finner jag mig, i likhet med lönenämnden,
böra biträda medicinalstyrelsens förslag att uppflytta de två laboratorstjänster
vid statens bakteriologiska laboratorium, som nu äro placerade
i lönegrad Eo 24, till lönegrad Eo 26. Därigenom skulle de bli likställda med
övriga laboratorer vid medicinalstyrelsens laboratorier.
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
23
Inspektionen av apoteksväsendet.
I ett särskilt avsnitt av sitt förut omnämnda betänkande har medicinalstyrelseutredningen
upptagit frågan om inspektionen av apoteksväsendet till närmare
behandling. Utredningen har därvid förordat en viss omläggning av
ifrågavarande inspektion samt för ändamålet föreslagit en komplettering av
statens farmacevtiska laboratorium. Jag anhåller att i detta sammanhang få
anmäla denna fråga.
Gällande bestämmelser.
Enligt 5 § medicinalstyrelsens instruktion ingår som ett led i styrelsens
inseende över apoteksväsendet, bland annat, att dels tillse, att befintliga apoteksinrättningar
äro vederbörligen underhållna och försedda med goda och
tillräckliga förråd av läkemedel samt att till utrönande därav föreskrivna
visitationer anställas, dels låta inspektera ej mindre, på särskild anledning,
visst apotek än även, tid efter annan, apoteksinrättningarna inom större
eller mindre delar av riket, dels ock vaka över alt apoteksföreståndare och
deras medhjälpare fullgöra vad dem enligt gällande föreskrifter åligger.
Visitation av apoteksinrättning verkställes i regel en gång varje år
av vederbörande förste provinsialläkare eller därmed jämställd stadsläkare
(11 § allm. läkarinstr.). Genom två cirkulär av år 1919 har medicinalstyrelsen
medgivit, att då apotek i föreskriven ordning inspekterats eller avsynats,
må visitation av apoteket under det året inställas, såvitt icke medicinalstyrelsen
finner anledning att i det särskilda fallet annorlunda förordna. Vidare
har Kungl. Maj:t genom brev den 11 april 1924 ålagt chefen för medicinalstyrelsens
apoteksbyrå att utan särskild ersättning verkställa visitation och
avsyning av apotek i Stockholm.
Inspektion av apotek verkställdes intill utgången av år 1946 av två
av medicinalstyrelsen särskilt 1''örordnade inspektörer, i regel valda bland
landets medicinska professorer i medicinsk kemi, vilka för uppdraget erhöllo
ett arvode av 45 kronor för varje förrättning jämte resekostnads- och
traktamentsersättning. Inspektion av apotek, vilken innebär en grundlig genomgång
av apotekets lokaler, utrustning och läkemedel, har under det senaste
decenniet i allmänhet skett med 6 å 7 års mellanrum för varje apotek.
över såväl visitationer som inspektioner upprättas protokoll, vilka insändas
till medicinalstyrelsen. Därjämte upprättar varje visitator och inspektör
årligen en sammanställning över verkställda förrättningar jämte därvid framkomna
erinringar av mera väsentlig innebörd, vilken jämväl tillställes medicinalstyrelsen.
Tidigare framställning samt yttrande däröver m. m.
Med skrivelse den 16 januari 1945 överlämnade medicinalstyrelsen till inedicinalstyrelseutredningen
en av apotekarsocietetens direktion samt centralstyrelserna
för Sveriges apotekareförband och Sveriges farmacevtförbund
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
gjord framställning om ändrad organisation av apoteksvisitationern
a.
Organisationerna framhöllo till en början, atl medan de särskilda apoteksinspektörernas
insatser enligt enhällig mening inom apotekarkåren varit av
mycket stor betydelse för apoteksväsendet, ansåges däremot de visitationsförrättningar,
som verkställdes av förste provinsialläkarna i länen och förste
stadsläkarna i vissa städer, i allmänhet icke vara av samma värde. Särskilt
de senare årens starka utveckling inom kemiens och farmaciens områden
hade medfört, att det blivit allt svårare för de personer, som icke erhållit
fullständig utbildning såsom farmacevter, att på ett effektivt sätt fullgöra
ifrågavarande visitationsförrättningar. Många förste provinsialläkare hade
även uttalat sig i denna riktning. Bland apotekaryrkets utövare — såväl
apoteksinnehavare som farmacevter — hade det med hänsyn till dessa förhållanden
sedan länge varit ett önskemål att ernå sådan ändring i gällande
bestämmelser, att den visitationsskyldighet, som för närvarande ålåge förste
provinsialläkarna respektive förste stadsläkarna, måtte överflyttas på farmacevtiskt
utbildade visitatorer.
Efter att ha erinrat att förevarande spörsmål varit föremål för övervägande
inom 1912 års apotekssakkunniga samt att frågan jämväl i annat sammanhang
berörts av farmacevtiska institutets lärarkollegium yttrade organisationerna
bland annat följande.
Organisationerna anse, att den sedan länge aktuella frågan om sättet för
verkställande av apoteksvisitationer är av den betydelse för apoteksväsendets
bestånd och utveckling, att den med det snaraste bör bringas till en tillfredsställande
lösning. Därvid ifrågasättes ingen ändring beträffande de inspektioner,
som verkställas av de genom medicinalstyrelsens försorg tillsatta
apoteksinspektörerna. Däremot synas visitationerna böra överflyttas till fast
anställda befattningshavare med fullständig farmacevtisk utbildning. Dessa
torde kunna förväntas lämna råd och anvisningar såväl i fråga om lämplig
inredning av apotekslokalerna och anskaffande eller komplettering av apparaturen
som beträffande tekniska och vetenskapliga detaljer i arbetet å apoteken
och sålunda kunna utöva en fruktbärande konsultativ verksamhet i
syfte att effektivisera och rationalisera apoteksarbetet.
Genom det intima samarbete, som komme att äga rum mellan medicinalstyrelsen
och ifrågavarande befattningshavare, skulle säkerligen kännedomen
om de enskilda apoteken rätt snart bliva sådan, att årliga visitationer ej
bleve nödvändiga, och ej heller torde förrättningen varje gång behöva bliva
lika omfattande. Visitationerna torde då icke behöva kräva den tid, som nu
i allmänhet åtgår, utan visitatorerna skulle kunna omväxlande ägna uppmärksamhet
åt olika detaljer i apotekens verksamhet.
Antalet befattningshavare synes lämpligen kunna bestämmas till två. De
böra ingå bland medicinalstyrelsens personal. Erforderlig prövning av varuprov,
som medförts från visitationsförrättningar, synes kunna verkställas
vid statens farmacevtiska laboratorium. För att erhålla personer med nödig
erfarenhet för ifrågavarande befattningar böra dessa hänföras till lönegrad
A 26 i civila avlöningsreglementet.
I avgivet yttrande över organisationernas framställning anförde förste
provinsialläkarnas förening bland annat följande.
Apoteksvisitationerna äro och måste alltid bli omfattande förrättningar.
Visitator har att skaffa sig noggrann kännedom om och bedöma i huvudsak
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
25
följande: Personalens kvalifikationer och tillräcklighet, lokalernas läge och
storlek, tillräcklighet, inredning och utrustning med arbetsutensilier av allehanda
slag, belysning, ventilation, luftväxling, sanitära installationer, vidare
arkivhandlingar, telefonrecept, spritkontrollbok, recept och verifikationer på
alkoholhaltiga läkemedel, giftbok och giftkvitton, laborationsjoumal, ståndkärl
och signaturer, gifters förvaring, ålder på sera, ympämnen och vissa
dekokter, förråd av desinfektionsmedel. Visitator skall ock tillse, att gällande
författningar efterföljas.
Enligt föreningens uppfattning äga de nuvarande visitatorerna tillräcklig
utbildning för att bedöma nu angivna förhållanden. Därjämte äga de avgjord
överlägsenhet i utbildning jämfört med föreslagna farmacevtiskt utbildade
visitatorer i fråga om de viktiga hygieniska förhållandena på apoteken
samt åtminstone lika god utbildning i fråga om gällande författningars innebörd,
varjämte de besitta stor erfarenhet rörande kontroll av dessas efterlevnad.
Däremot hava visitatorerna i allmänhet icke den utbildning i varukännedom
samt för bedömning och prov av läkemedel, särskilt av dessas kemiska
egenskaper, som legitimerade apotekare äga. Visitatorernas utbildning torde
sålunda i regel vara otillräcklig för vissa mera ingående kemiska och andra
prov, exempelvis mikroskopiska analyser av droger, men torde vara tillräcklig
för vanligen förekommande undersökningar, vilka anvisas i farmakopén
samt lämpligen kunna och böra utföras vid visitationer.
Föreningen framhöll vidare som sin uppfattning, att någon generell inskränkning
av visitationernas omfattning icke borde ske så, att visitationerna
endast berörde vissa delar och detaljer av apoteken och deras verksamhet.
Redan nu riktades i varje fall särskild uppmärksamhet på sådant,
vartill anledning gåves. Däremot ansåge föreningen, att i normala tider
visitationer icke nödvändigtvis behövde återkomma årligen. Det borde överlämnas
åt visitator att härom ingiva förslag till medicinalstyrelsen, vilken
skulle bestämma de visitationer som årligen skulle verkställas. Det syntes
dock ofrånkomligt, att recept på alkoholhaltiga läkemedel samt receptlistor
med däri förda anteckningar om utlämnande av narkotiska ämnen och
beredningar granskades årligen för varje apoteksförrättning.
Härjämte påpekade föreningen, att mycket av arbetet på ett apotek vore
av förtroendenatur och att det därför vore av stor betydelse även för allmänheten,
att det funnes en snabb och lätt tillgänglig lokal kontroll av apoteken
och deras verksamhet, icke blott vid visitationstillfällen utan även
eljest. Den visitationsskyldighet, som nu funnes för förste provinsialläkare
och vissa stadsläkare, tillgodosåge väl detta behov. Det vore vidare för hälsooch
sjukvården av stort värde, att vederbörande förste provinsialläkare och
stadsläkare finge kännedom om apotekspersonalens kvalifikationer och
lämplighet samt om det sätt. på vilket läkare och annan medicinalpersonal
använde sin recepträtt in. in. Föreningen vore enbart därför mycket tveksam,
huruvida eu överflyttning helt av visitationsskyldighelen till befattningshavare
i medicinalstyrelsen vore lämplig.
Föreningen sammanfattade sin ståndpunkt sålunda.
Flertalet ledamöter i förste provinsialläkarnas förening anse, att någon
ändring i skyldigheten för förste provinsialläkare och med dem jämställda
stadsläkare alt verkställa visitationer icke är önskvärd eller nödvändig av
26
Kungi. Maj:ts proposition nr 148.
sådana skäl, som organisationerna anfört. Däremot har en avsevärd del, cirka
en tredjedel av samtliga förste provinsialläkare, uttalat önskemål om att denna
visitationsskyldighet i nuvarande omfattning måtte upphöra. Dessa förste
provinsialläkare anse, att övriga tjänsteåligganden äro så omfattande och i
stadig ökning samt apoteksvisitationerna så tidskrävande, att av detta skäl
visitationsskyldigheten bör upphöra, för att förste provinsialläkarna måtte
få tid att ägna sig åt många och betydelsefulla uppgifter i hälsovård, genom
lokala förrättningar i länets skilda delar m. m. Detta är ett skäl av
utomordentligt stor betydelse, som kräver all hänsyn vid ärendets slutliga
avgörande. Även om organisationernas förslag antages, är det dock nödvändigt
att sörja för erforderlig kontakt och samarbete mellan apoteken och vederbörande
läkare.
Ifrågavarande spörsmål upptogs även till behandling av en av de förutvarande
apoteksinspektörerna, professorn G. Blix, i en vid hans berättelse
för år 1944 fogad promemoria. I fråga om apoteksvisitationerna
framhölls däri, att vägande skäl talade för att alltjämt bibehålla viss tillsyn
från ämbetsläkarnas sida över apoteken. Det vore sålunda betydelsefullt, att
den som skulle utöva den årliga lokala kontrollen över apoteken och deras
skötsel ägde god personlig kännedom om det samhälle eller distrikt, där
apoteket vore beläget, de allmänna förhållandena därstädes, dess myndigheter,
läkare, tandläkare, veterinärer, kvacksalvare och befolkning i övrigt.
Det syntes vidare ur samhällets ävensom ur apotekarnas egen synpunkt vara
av värde, att övervakandet av apotekens verksamhet och deras efterlevande
av gällande bestämmelser skedde genom apoteken utomstående personer.
Genom sin utbildning på hygienens olika områden hade dessutom förste
provinsialläkarna speciella kvalifikationer för granskning och kontroll av
vissa betydelsefulla förhållanden på apoteken, framför allt lokalernas
och utrustningens beskaffenhet ur yrkeshygieniska och allmänt sanitära synpunkter.
Då det gällde prövningen av läkemedlen vore det givet, att en apotekare
som regel ägde större erfarenhet än en förste provinsialläkare. Denna
prövning borde dock ej betraktas som en huvuduppgift för visitationen.
Den alltjämt ökade omfattningen och effektiviteten av den centrala läkemedelskontrollen
hade nämligen medfört, att läkemedelsprövningen vid visitalionen
ägde ojämförligt mindre betydelse än den haft i gångna tider.
Blix framhöll slutligen, att en periodiskt återkommande granskning av
apoteken och deras verksamhet genom särskilt kvalificerade apotekare säkerligen
vore av stort värde. Det förefölle sannolikt att, om inspektionsverksamheten
komme att bibehållas, denna måste komma att anförtros
personer med apotekarutbildning. En rekrytering av apoteksinspektörer
bland landets medicinska professorer i farmakologi, fysiologi eller medicinsk
kemi torde bli allt svårare. Forskningen och undervisningen i dessa
ämnen krävde numera sin man på ett helt annat sätt än tidigare, och den
korta tid, som ej toges i anspråk härför, behövdes väl för rekreation. Även
vid ett väsentligt ökat arvode syntes det därför osannolikt, att medicinska
professorer annat än i undantagsfall skulle anse det möjligt att åtaga sig
uppdraget att inspektera apotek.
Kungi. Maj:ts proposition nr 14S.
27
Medieinalstyrelseutredningen.
Medicinalstyrelseutredningen har för sin del ansett vägande skäl tala för
att ämbetsläkarnas tillsyn över apoteken bibehålies, om ock i förminskad
omfattning. Utredningen yttrar härom följande.
Enligt utredningens mening saknas ej fog för den uppfattningen, att nuvarande
visitatorer i allmänhet icke äga den sakkunskap, som erfordras
eller i varje fall är önskvärd för bedömning eller prövning av läkemedlens
art och beskaffenhet. Denna del av visitators uppgifter torde därför ej sällan
ha blivit eftersatt. Ä andra sidan synes det icke kunna bestridas, att den hygieniska
utbildning och kännedom om lokala förhållanden, som vederbörande
ämbetsläkare besitta, är av väsentlig betydelse i vissa avseenden för
den funktion, som den nuvarande visitationen avser att fylla. Utredningen
åsyftar härvid i första hand kontrollen rörande apotekslokalernas hygieniska
anordning och utrustning samt arbetsbetingelserna i övrigt ur hygienisk synpunkt
ävensom kontrollen över gjorda receptförskrivningar av alkoholhaltiga
varor, narkotika och fosterfördrivande medel. Vid uppkommande friktioner
mellan apotek och allmänhet eller medicinalpersonal torde en visiterande
förste provinsialläkare eller stadsläkare genom sin lokalkännedom
jämväl ofta äga större förutsättningar att ställa till rätta än en från den
centrala förvaltningsmyndigheten kommande inspektör. Vägande skäl synas
därför utredningen tala för att ämbetsläkarnas tillsyn över apoteken bibehålies,
om ock i förminskad omfattning.
Det förefaller härvid lämpligt — icke minst med hänsyn till förste provinsialläkarnas
och förste stadsläkarnas omfattande och viktiga åligganden i
övrigt — att dessa läkares befattning med tillsynen över apoteken företrädesvis
begränsas till sådana förhållanden, för vilkas bedömning de äga särskilda
förutsättningar eller beträffande vilka en årlig kontroll är önskvärd.
Ämbetsläkarna torde sålunda böra närmast inrikta sin tillsyn på lokalerna
och därmed sammanhängande hygieniska förhållanden, förvaring, utlämning
och bokföring av alkoholhaltiga varor, fosterfördrivande medel, narkotika
och övriga gifter, lagerhållningen av föreskrivna läkemedel samt arkivhandlingarna.
Vederbörlig uppmärksamhet torde även böra ägnas personalen
och apotekets skötsel i allmänhet. Kontrollen av läkemedlens art
och beskaffenhet samt förvaring ur farmacevtisk synpunkt, omfattningen av
å apoteket företagen prövning av läkemedel eller råvaror samt beskaffenheten
av föreskriven eller eljest befintlig apparatur, vågar och vikter torde
däremot böra i huvudsak anförtros åt särskilda inspektörer med farmacevtisk
utbildning. Dessa torde tillika böra ha till uppgift att lämna råd och
anvisningar rörande läkemedels beredning och prövning å apotek samt rörande
lokalernas inredning och förseende med ändamålsenlig apparatur. Dylika
inspektioner torde icke behöva ske årligen men böra å andra sidan ske
med kortare mellanrum än nuvarande inspektionsförrättningar. En intervall
av 3 å 4 år för varje apotek förefaller vara lämpligt avvägd. Vid dessa inspektioner
torde uppmärksamhet böra ägnas även ål personalen och övriga
med apotekets skötsel sammanhängande förhållanden. Därigenom skulle tillsynen
över apoteken bliva mera allsidig, samtidigt som visitation av apoteken
liksom nu skulle regelmässigt kunna undvikas det år inspektion ägt rum.
Det torde bland annat ur denna synpunkt vara lämpligt, alt visitator och
inspektör delgiva varandra resultatet av sina förrättningar.
Utredningen föreslår i anslutning härtill, att för inspektion av apoteken
inrättas två särskilda befattningar, knutna till statens farmacevtiska laboratorium,
ävensom att vid laboratoriet anställas två laboratoriebiträden med
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 14S.
uppgift att verkställa rutinmässiga analyser av läkemedelsprov, som insänts
från inspektionerna. Till närmare motivering för nämnda förslag yttrar
utredningen.
Vid överläggningar med representanter för medicinalstyrelsen har framhållits,
att med tiden allt större svårigheter yppat sig att finna personer, som
äro lämpliga och villiga att åtaga sig uppdrag som apoteksinspektör. Med
den omläggning och effektivisering av inspektionen, som utredningen förordat,
torde densamma komma att taga sådan tid i anspråk, att det knappast
låter sig göra alt ombesörja uppdraget i form av bisyssla för två eller flera
personer. Enligt en inom utredningen verkställd beräkning skulle nämligen
för ifrågavarande inspektion, som skulle omfatta 125—150 apotek per år,
krävas en sammanlagd tid av omkring 12 månader per år. Därvid har utredningen
räknat med en genomsnittlig tid av två dagar för varje inspektion,
inberäknat tid för resor och protokollens uppsättning, vilket sannolikt ligger
i underkant. Mot bakgrunden av dessa beräkningar och med hänsyn till angelägenheten
av att apoteksinspektionen icke splittras på alltför många händer
synes den mest rationella lösningen vara att för ändamålet inrätta en
eller två inspektörsbefattningar, knutna till statens farmacevtiska laboratorium.
För en sådan åtgärd talar även den omständigheten, att en reglerad
inspektion av läkemedelsindustrien i längden icke torde kunna undvaras.
Därest endast en inspektörsbefattning inrättas, förutsätter detta, att en avsevärd
del av inspektionsbördan pålägges en eller flera andra befattningshavare,
varvid i första hand föreståndaren för laboratoriets kemiska avdelning
torde komma i fråga. Med den stora arbetsbörda, som laboratoriet har
och som kan förväntas komma att efter hand väsentligt öka. kan en dylik
överflyttning icke ske utan att laboratoriets vetenskapligt utbildade personal
för övriga arbetsuppgifter utökas. En dylik förstärkning skulle i så fall även
erfordras för att leda och handhava analyserna av de läkemedelsprov, som
icke lämpligen kunna utföras på inspektionsstället. Utredningen anser sig under
sådana förhållanden höra föreslå, att för apotekens inspektion inrättas
två särskilda befattningar, vilka till en början torde kunna placeras på extra
ordinarie stat. I betraktande av den vetenskapliga kompetens, som kräves för
inspektionsuppgiftens fullgörande, torde en lägre placering än lönegrad Eo
27 icke höra ifrågakomma. Under den tid inspektörerna icke befinna sig på
resa höra de leda det analysarbete inom laboratoriet, som äger samband med
inspektionerna, samt i övrigt bedriva vetenskapligt arbete i anslutning till
sina iakttagelser vid inspektionerna. Ett sådant arbete kan väntas bli av stor
betydelse icke minst för det permanenta farmakopéarbete, som förutsättes
komma till stånd. För rutinmässiga analyser av läkemedelsprov, som insänts
från inspektionerna, bör anställas lägre kvalificerad arbetskraft. Behovet av
dylik arbetskraft torde kunna uppskattas till två laboratoriebiträden, varvid
räknats med att antalet läkemedelsprov från varje inspekterad apoteksinrättning
kommer att uppgå till 5—10. Ett av biträdena bör även vara kunnigt
i maskinskrivning, då laboratoriets nuvarande kontorspersonal icke kan
beräknas medhinna utskrivningen av alla förrättningsprotokoll. Dessa biträden
torde tills vidare kunna anställas som extra tjänstemän i lönegrad
Ex 7.
Utredningen har vidare förordat att chefen för medicinalstyrelsens apoteksbyrå
befrias från den honom jämlikt Kungl. Maj ds beslut den 11 april
1924 åliggande skyldigheten att verkställa visitation av apoteken i Stockholm.
Arbetsbördan för apoteksbyråchefen hade nämligen ökat i sådan omfattning,
att ifrågavarande skyldighet icke kunde fullgöras utan att allvar
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
29
liift inkräkta på handläggningen av apoteksbyråns ärenden. Med den omläggning
av visitationsskyldigheten, som utredningen förordat, tedde det sig
vidare naturligare att denna skyldighet anförtroddes åt en befattningshavare
med hygienisk specialutbildning. I första hand syntes därvid förste
stadsläkaren i Stockholm böra komma i fråga. Därest denne av andra arbetsgöromål
vore förhindrad åtaga sig denna skyldighet, syntes möjlighet
föreligga att överflytta densamma på någon hygieniskt utbildad befattningshavare
i medicinalstyrelsen eller statens institut för folkhälsan (allmänhygieniska
avdelningen).
Yttranden över medicinalstyrelseutredningens
förslag.
Medicinalstyrelseutredningens nu ifrågavarande förslag har i huvudsak
tillstyrkts av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium och av
medicinalstyrelsen. Laboratorieföreståndaren har dock föreslagit, att de båda
laboratoriebiträdena med hänsyn till det förhållandevis självständiga
och krävande arbete, som de komme att utföra, skulle placeras i lönegrad
Ex 11, medan medicinalstyrelsen för sin del förordat en placering av det
ena biträdet i lönegrad Ko 11 och av det andra i lönegrad Ko 7. Medicinalstyrelsen
har tillika uttalat sitt beklagande av att den alltför tunga arbetsbördan
för de specialutbildade professorer vid de medicinska fakulteterna,
som kunnat komma i fråga som apoteksinspektörer, omöjliggjorde ett bibehållande
av den tidigare för både medicin och apoteksväsende värdefulla
konstruktionen av apoteksinspektionsväsendet.
Även medicinska fakulteten i Lund konstaterar med beklagande, att utredningen
ansett sig nödsakad föreslå avskaffande av de akademiska apoteksinspektörerna
och deras ersättande med till statens farmacevtiska laboratorium
knutna enbart farmacevtiskt utbildade inspektörer. Frågan om apoteksinspektionen
vore nämligen ingalunda endast en farmacevtisk angelägenhet.
Vid apoteksinspektionerna erhölle specialmedicinskt utbildade inspektörer
och därigenom vederbörande myndigheter en värdefull inblick i bland annat
läkarnas handhavande av läkemedelsordinationen. Den av utredningen föreslagna
bibehållna, om än begränsade visitationsskyldigheten av förste provinsialläkarna
och motsvarande stadsläkare kunde på grund av dessa läkares i
nämnt hänseende otillräckliga sakkunskap ej anses tillfyllest, även om den
vore synnerligen önskvärd och borde behållas.
Fakulteten — som för sin del ansett att medicinalstyrelsens apoteksbyrå
borde ersättas av en läkemedelsbyrå med en läkare med i första rummet
farmakologisk specialutbildning som chef — har vidare föreslagit, att denne
samtidigt skulle vara apoteksinspektör. Vid sidan av honom kunde då utses
en eller två till farmacevtiska laboratoriet knutna farmacevtiska inspektörer.
Statskontoret anser, all för inspektionen av apoteksväsendet till eu början
borde inrättas allenast eu inspektörsbefattning hänförd till lönegrad Eo 26.
Sveriges läkarförbund uttalar, att utredningens förslag syntes välmotiverade
30 Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
och innebure en god avvägning mellan farmacevtiska och socialmedicinskthygieniska
intressen.
Av de elva förste provinsialläkare och därmed jämställda stadsläkare, som
uttalat sig i förevarande fråga, ha sju tillstyrkt eller lämnat utredningens förslag
utan erinran, medan tre ansett någon ändring i nuvarande ordning ej
önskvärd och en funnit riktigast, att förste provinsialläkarna och stadsläkarna
helt befriades från visitationsskyldigheten.
Svenska provinsialläkarföreningen anser några bärande skäl icke föreligga
för ett bibehållande av nuvarande skyldighet för förste provinsialläkarna att
årligen visitera varje apotek. Enligt föreningens mening borde förste provinsialläkarnas
befattning med apoteken begränsas till en skyldighet att granska
sådana handlingar, som hade med kontroll av receptmissbruk att göra, förste
provinsialläkarna dock obetaget att företaga liknande hygienisk inspektion
av lokalerna, som de företoge i fråga om andra arbetslokaler, livsmedelsaffärer
m. m. Det vore enligt föreningens åsikt ett obestridligt framsteg, att visitationsuppgifterna
i övrigt lades på utbildade apotekare.
Apotekarorganisationerna tillstyrka livligt utredningens förslag om anställande
av särskilda apoteksinspektörer. Organisationerna anse däremot icke
nödvändigt att bibehålla särskild skyldighet för ämbetsläkarna att verkställa
visitationer i den begränsade omfattning, som föreslagits av utredningen. Den
av utredningen ifrågasatta kontrollen av apoteken syntes kunna utföras av
dessa läkare i samband med dem åliggande allmän inspektionsskyldighet inom
respektive områden.
Föredraganden.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att enighet i stort sett råder om
önskvärdheten av att begränsa förste provinsialläkarnas och stadsläkarnas
visitationsskyldighet till att avse den hygieniska kontrollen av apoteken samt
förskrivningen av gifter och alkoholhaltiga preparat, medan den farmacevtiska
kontrollen överlåtes åt specialutbildade inspektörer. Då denna fördelning
synes mig vara en naturlig följd av utvecklingen på läkemedelsområdet,
ansluter jag mig i princip till medicinalstyrelseutredningens förslag härutinnan.
Delade meningar ha endast framkommit rörande omfattningen av förste
provinsialläkarnas och stadsläkarnas visitationsskyldighet. I detta hänseende
torde det emellertid få ankomma på medicinalstyrelsen att meddela närmare
föreskrifter, varför jag här lämnar denna detalj åsido.
Beträffande den farmacevtiska kontrollen innebär utredningens förslag, att
skyldigheten härutinnan överflyttas från medicinalstyrelsen till särskilda befattningshavare
vid .statens farmacevtiska laboratorium. I betraktande av
inspektionens faktiska innehåll synes mig detta vara en praktiskt lämplig
åtgärd. I princip torde ej heller anledning föreligga till erinran mot detta
förslag, så länge laboratoriet står under medicinalstyrelsens omedelbara ledning.
Jag tillstyrker därför utredningens förslag även i detta hänseende.
Personalbehovet för inspektionsskyldighetens fullgörande har av utredningen
uppskattats till två inspektörer, placerade i lönegrad Eo 27, samt två
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
31
laboratoriebiträden för mera rutinmässiga analyser av vid inspektionen uttagna
läkemedelsprov, båda tills vidare placerade i lönegrad Ex 7. Statskontoret
har ifrågasatt, att antalet apoteksinspektörer skulle tills vidaie begränsas
till en, placerad i lönegrad Eo 26, under det att övriga remissinstanser
anslutit sig till utredningens förslag. Då enligt min uppfattning utredningen
förebragt fullgoda skäl för sin ståndpunkt, förordar jag, att två befattningar
såsom apoteksinspektörer i lönegrad Eo 27 inrättas. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att Kungl. Maj:t på grund av förhållandena genom särskilt
beslut sett sig nödsakad medgiva, att en apoteksinspektör finge provisoriskt
anställas mot arvode under första halvåret innevarande kalenderår.
Utredningens förslag om anställande av två laboratoriebiträden för rutinmässiga
undersökningar i samband med apotekskontrollen föranleder ingen
annan erinran från min sida än att jag i anslutning till medicinalstyrelsens
yttrande föreslår, att ett av dessa biträden placeras som förste laboratoriebiträde
i lönegrad Eo 11.
Slutligen anser jag mig böra biträda utredningens förslag om befrielse för
apoteksbyråchefen från den honom nu åvilande visitationsskyldigheten beträffande
apoteken i Stockholm.
Medelsbehovet för budgetåret 1947/48 m. in.
l:o) Statens bakteriologiska laboratorium: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1945/46 .................. 406 000 667 399
1946/47 .................. 510 000 —
1947/48 (förslag) .......... 1 180 000
Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt personalförteckning för statens
bakteriologiska laboratorium (statsliggaren s. 267).
Kungl. Maj:t har vidare samma dag fastställt följande avlöningsstat för
laboratoriet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 110 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, förslagsvis................................... » 13 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis . . » 336 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ » 50 700
Summa förslagsanslag kronor 510 000.
Samtidigt har Kungl. Maj:t föreskrivit, att från posten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, skulle tills vidare under budgetåret
1946/47 bestridas följande arvoden:
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Arvode till 1 vetenskapligt biträde i biologi .............. kronor 5 000
» » 1 kontrollant .............................. » 4 500
» » 1 veterinärbiträde .......................... » 3 000
Vikariatsarvoden, förslagsvis ............................ » 800
Summa kronor 13 300.
Beträffande övriga bestämmelser, som meddelats för ifrågavarande anslags
användning, får jag hänvisa till statsliggaren för innevarande budgetår,
s. 268.
Såsom tidigare omnämnts har medicinalstyrelsen med skrivelse den 31
augusti 1946 överlämnat en av föreståndaren för laboratoriet, professorn G.
Olin, gjord framställning om anslag till laboratoriets avlöningskostnader för
nästa budgetår.
Föreståndaren har däri till en början anfört i huvudsak följande.
Sedan krigsårens speciella krav på laboratoriets arbetsområde numera bortfallit
vore det möjligt att klart överblicka dess arbetsuppgifter och närmare
precisera härför erforderlig personal. Laboratoriets produktion av bakteriologiska
preparat för internationell hjälpverksamhet hade sålunda praktiskt
taget avslutats i och med utgången av budgetåret 1945/46. För krigsmaktens
fredsmässiga beredskap krävdes alltjämt viss lagerhållning av bakteriologiska
preparat. Omfattningen härav hade fastställts genom skrivelse den 20
juni 1946 från försvarets sjukvårdsförvaltning och därvid fixerats till praktiskt
taget samma kvantiteter som under föregående budgetår. Även för budgetåret
1947/48 kunde samma produktion förväntas vara behövlig. Undersökningarna
av prov från utländska medborgare, vilka av olika anledningar uppehållit
sig i landet, hade vidare nedgått till en omfattning, som spelade en
mycket underordnad roll i förhållande till övriga uppgifter. Den år 1944 beslutade
tillbyggnaden av laboratoriet vore helt avslutad och pågående planering
för en fortsatt utbyggnad kunde icke beräknas påverka personalbehovet
under nästkommande budgetår.
. De skäl, som i statsverkspropositionen för innevarande budgetår i första
hand ingivit föredragande departementschefen viss tveksamhet i fråga om
laboratoriets personalstat, hade sålunda numera bortfallit. Även de i andra
hand av departementschefen anförda skälen hade genom senare vunnen erfarenhet
fått sin bärkraft eliminerad. Antagandet att serologiska avdelningens
uppgifter kunde komma att reduceras genom en eventuell import av bakteriologiska
preparat syntes sålunda sakna aktualitet på grund av att importpriserna
ställde sig oförmånliga i förhållande till den inhemska produktionen.
Den avlastning som den diagnostiska avdelningen antagits kunna komma att
beredas, om bakteriologiska laboratorier i ökande antal bleve inrättade i
landsorten, syntes ej heller sannolik efter den utredning, som medicinalstyrelsen
verkställt och redovisat i skrivelse den 13 april 1946 angående förslag
till ändrade bestämmelser rörande gäldandet av kostnaderna för bakteriologiska
prov in. in. Nämnda utredning förutsatte nämligen, att statens bakteriologiska
laboratorium vid en utbyggnad av laboratorieorganisationen i landet
skulle fungera som centralinstans för landsortslaboratorierna genom att
ombesörja vissa specialundersökningar och tillhandahålla vissa för undersökningsverksamheten
erforderliga diagnostiska sera och antigen. Tillkomsten
av nya laboratorier komme sålunda blott att medföra en omställning av
statens bakteriologiska laboratoriums verksamhet, som icke kunde beräknas
minska personalbehovet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
33
Den stabilisering, som sålunda inträtt för laboratoriets verksamhet gjorde
det — fortsätter föreståndaren — ofrånkomligt att antalet ordinarie och extra
ordinarie befattningar från och med nästa budgetår ökades högst väsentligt
och att personalens numerär redan i statförslaget bringades i nivå med vad
som befunnits erforderligt under den gångna efterkrigstiden. Att liksom vid
budgetbehandlingen för innevarande budgetår uppskjuta avgörandet under
hänvisning till att Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att besluta om förstärkning
av laboratoriets icke-ordinarie personal, i den mån så under löpande
budgetår befunnes nödvändigt, vore ett i längden ohållbart system. Nedskärningen
av laboratoriets förslag till personalstat för innevarande budgetår, sådant
detsamma tillstyrkts av medicinalstyrelsen hade medfört, att föreståndaren
för verksamhetens upprätthållande nödgats i skrivelse den 17 juni
1946 hemställa om bemyndigande att under hela innevarande budgetår få
anställa icke mindre än 53 befattningshavare å löneplan Ex. På detta sätt
bleve en högst betydande del av personalen hänvisad till anställning endast
som extra tjänstemän.
Till belysning av vad föreståndaren sålunda anfört må nämnas, att avsammanlagt
182 befattningshavare 24 inneha ordinarie och 35 extra ordinarie
anställning, medan de återstående äro anställda som extra tjänstemän
eller arvodister. I dessa siffror ha medräknats dels 113 befattningshavare,
för vilkas avlönande medel beräknats i gällande avlöningsstat, dels 8 för
gonokockundersökningar avsedda befattningshavare, för vilka avlöningskostnaderna
bestridas från anslaget till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,
dels ock sammanlagt 61 befattningshavare, vilka finnas anställda
med stöd av särskilda av Kungl. Maj:t under innevarande budgetår meddelade
beslut.
Föreståndaren framhåller, att de ogynnsamma anställningsförhållandena
medfört, att ett stort antal befattningshavare ännu efter mångårig tjänstgöring
vid laboratoriet måst kvarstå såsom extra tjänstemän. Sålunda hade av
laboratoriets befattningshavare i lönegraderna Ex 2—Ex 6 tillhopa 54 den
30 juni 1947 en beräknad tjänstetid om minst 3 år, därav 1 över 9 år, 15
mellan 6 och 9 samt 38 mellan 3 och 6 år. På grund av de ovissa anställningsförhållandena
hade ■— särskilt under nu rådande knapphet på arbetskraft
— många befattningshavare sökt sig från laboratoriet. Det vore givetvis en
stor olägenhet för verksamheten vid laboratoriet, att tränad och erfaren personal
lämnade sina anställningar. Vid behandlingen av frågan om anslag till
laboratoriet för innevarande budgetår hade också statsutskottet uppmärksammat
de oförmånliga anställningsförhållandena och därvid understrukit
behovet av eu omprövning av tjänsteställningen för laboratoriets personal.
Föreståndaren anför vidare, att sedan 1945 års lönekommitté avgivit sitt
betänkande med förslag till statliga löneplaner m. in., ytterligare stöd vunnits
för en revidering av anställningsformerna för personalen vid laboratoriet.
1 anslutning till de regler för anställning i .statens tjänst, som angivits
i nämnda betänkande, hade föreståndaren ansett riktigt att beträffande hel
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. i samt. Nr 148. 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
tidsanställd personal endast räkna med ordinarie och extra ordinarie befattningar.
Föreståndaren förutsatte därvid, att nyantagen personal med lön
motsvarande 7 :e eller lägre lönegrad i gällande löneplaner endast skulle anställas
såsom aspiranter och därvid åtnjuta lön, som låge två löneklasser under
den blivande begynnelselöneklassen för ordinarie eller extra ordinarie
tjänstemän i motsvarande lönegrad. Föreståndaren förutsatte vidare, att han
skulle äga rätt att efter godkänd aspiranttjänstgöring under 1 — eventuellt
IV2 år — antaga aspiranten som extra ordinarie befattningshavare, därest
behov därav förelåge och befattning slode till förfogande å laboratoriets
personalstat. Beträffande deltidsanställd personal har föreståndaren däremot
räknat med att arvodesfonnen skulle bibehållas.
Föreståndaren framlägger härefter ett flertal olika förslag beträffande
den vetenskapligt utbildade personalen.
Sålunda föreslås 2 befattningar som laborator och avdelningsföreståndare
i lönegTad A 28 uppflyttade till tjänster som avdelningsföreståndare i lönegrad
A 30, 1 laboratorsbefattning i lönegrad Eo 26 uppflyttad till lönegrad
A 28, 2 laboratorsbefattningar i lönegrad Eo 24 uppflyttade till lönegrad
A 26 och 7 assistentbefattningar i lönegrad Ex 22 uppflyttade till lönegrad
Eo 24. Dessa förslag ha behandlats i det föregående.
Från och med innevarande budgetår har vid laboratoriet inrättats en särskild
virusavdelning med en laborator i lönegrad Eo 26 som ledare. På avdelningen
är placerad eu av assistenterna i lönegrad Ex 22, varjämte å avdelningen
finnas 12 biträden i olika lönegrader. Avdelningen innefattar Wassermannlaboratoriet
och den från serologiska avdelningen överflyttade tillverkningen
av smittkoppsvaccin samt har därutöver att utföra diagnostiska
undersökningar och bereda ympämnen på virusområdet. Ä avdelningen har
under hösten 1946 igångsatts tillverkning av influensaympämne. För biträde
vid denna tillverkning har Kungl. Maj:t den 27 september 1946 medgivit
anställande från och med den 1 oktober 1946 av en assistent med ett arvode
av 8 500 kronor för år samt 4 biträden.
Föreståndaren framhåller, att virusavdelningens verksamhet redan vore
omfattande och att den inom en snar framtid komme att öka än ytterligare.
Utvecklingen på virusområdet ginge nämligen för närvarande framåt i snabb
takt och det vore av synnerligen stor betydelse att laboratoriet finge möjligheter
att deltaga i och bidraga till denna utveckling.
Föreståndaren erinrar vidare om att statens medicinska forskningsråd i
skrivelse till medicinska högskolornas organisationskommitté framlagt förslag
om inrättande av en medicinsk-biologisk virusinstitution med anknytning
till laboratoriet. Denna institution borde enligt forskningsrådets mening
för att med önskvärd snabbhet komma till stånd planeras i samband
med den utredning om laboratoriets nybyggnadsbehov, som byggnadsstyrelsen
erhållit Kungl. Maj ds uppdrag att verkställa och som i första hand
gällde frågan om lokaler för laboratoriets virusavdelning. Virusinstitutionen
och nämnda avdelning borde nämligen med fördel kunna sammanföras i
samma byggnad. I denna byggnad borde sålunda inrymmas utrymmen för
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
35
eu karolinska institutets virusinstitution med en professor i virologi som
ledare och med för forskningen erforderlig personal, som jämväl borde upptagas
på institutets stat. I byggnaden borde vidare inrättas lokaler för
den specialapparatur, som erfordrades såväl för virusinstitutionen som virusavdelningen.
Dessa lokaler jämte utrustning borde stå under virusprofessorns
tillsyn i dennes egenskap av prefekt för virusbyggnaden. Virusavdelningens
personal borde emellertid underställas föreståndaren för laboratoriet,
som även borde svara för avdelningens anslagsfrågor. Härigenom vunnes
också, att virusprofessom ej genom rutinuppgifter droges från sin egentliga
uppgift, forskningen. I fråga om rutinuppgiftema borde han därför endast
fungera som rådgivare, när hans kompetens behövde anlitas. Bland annat
av detta skäl vore det av vikt, att virusavdelningens närmaste ledning åvilade
en erfaren kraft i avdelningsföreståndares ställning.
För egen del framhåller föreståndaren, att, huru än nämnda fråga koinme
att utveckla sig, en fortsatt förbättring av laboratoriets arbetsmöjligheter
på virusområdet vore av trängande betydelse. En lokalutvidgning vore
därvid en första förutsättning. Denna fråga borde därför snarast lösas i sammanhang
med laboratoriets övriga aktuella lokalfrågor, som vore föremål för
utredning av byggnadsstyrelsen. Vad anginge avdelningens personal vore inrättandet
av en befattning som avdelningsföreståndare, jämställd med de två
redan befintliga, av väsentlig betydelse. Den nuvarande laboratorsbefattningen
i lönegrad Eo 26 borde sålunda utbytas mot en avdelningsföreståndartjänst
i lönegrad A 30. Vidare borde den för influensaympämnesberedningen
avsedda assistentbefattningen med ett arvode av 8 5Ö0 kronor överföras till
lönegrad Eo 24 i likhet med vad som föreslagits för övriga assistenttjänster.
Behovet av denna befattning komme nämligen att kvarstå under åtskilliga år.
Föreståndaren har vidare föreslagit, att en å serologiska avdelningen placerad,
för den fredsmässiga beredskapen avsedd assistentbefattning med
ett arvode av 8 500 kronor i likhet med övriga assistenter uppflyttas till
lönegrad Eo 24. Till samma lönegrad borde vidare uppflyttas en föreståndaren
direkt underställd, för bakteriologisk kontroll av s. k. antibiotika
avsedd assistentbefattning med ett arvode av likaledes 8 500 kronor. Sistnämnda
befattning har jämlikt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t tillkommit
från och med den 1 oktober 1946.
Slutligen har föreståndaren under hänvisning till den allmänna löneregleringen
för de statliga befattningshavarna och till det ökade arbetet föreslagit
en höjning av vissa arvoden. Sålunda borde arvodena till ett vetenskapligt
biträde i biologi, till en kontrollant och till ett veterinärbiträde, vilka
för närvarande utgå med respektive 5 000, 4 500 och 3 000 kronor, höjas till
respektive 5 400, 5 000 och 4 000 kronor.
Jämväl i fråga om den för laboratoriegöromål avsedda biträdes
perso n a 1 en framlägger föreståndaren ett flertal olika förslag.
Sålunda har föreståndaren förnyat eu i lians petitaframställning för löpande
budgetår gjord hemställan om inrättande av en preparatorstjänst i lönegrad
A 10 å serologiska avdelningen, avsedd för ledaren av påfyllningen av
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
sera och ympämnen. Föreståndaren framhåller, att ifrågavarande befattningshavare
utövade ett mycket viktigt förmanskap och bure ett synnerligen stort
ansvar ävensom att förväxlingar av preparat eller missgrepp i behandlingen
av dessa för injektion avsedda preparat kunde få mycket allvarliga följder.
Då avdelningens båda manliga laboratoriebiträden vore oundgängligen erforderliga
för andra uppgifter, borde preparalorstjänsten nyinrättas utan indragande
av någon av laboratoriebiträdesbefattningarna.
Föreståndaren bär vidare återkommit till ett av honom vid flera tillfällen
tidigare framlagt förslag om uppflyttning av en på den serologiska avdelningen
placerad laboratoriebiträdesbefattning i lönegrad A 9 till tjänst som
förste laboratoriebiträde i lönegrad A 11. Till stöd härför åberopas, att befattningens
innehavare tjänstgjorde som arbetsledare för avdelningens talrika
laboratoriebiträden och lägre biträden och sålunda med hänsyn till avdelningens
omfattande uppgifter utövade ett synnerligen viktigt förmanskap.
Å var och en av laboratoriets båda övriga huvudavdelningar, nämligen den
diagnostiska avdelningen och virusavdelningen, funnes en befattning som
förste laboratoriebiträde i lönegrad A 11. Det vore enligt föreståndarens mening
oavvisligen nödvändigt, att även den serologiska avdelningen finge en
dylik befattning.
Vid laboratoriet finnas för närvarande anställda tillhopa 37 kvinnliga laboratoriebiträden,
däri inräknade 4 för gonokockundersökningar avsedda biträden.
Av biträdena äro 2 placerade i lönegrad Ko 7 och 6 i lönegrad Eo 6,
medan de återstående 29 äro placerade i lönegrad Ex 6 eller åtnjuta arvode.
Föreståndaren har beträffande denna personalgrupp återkommit till ett av
honom i hans förslag till anslagsäskanden för innevarande budgetår framlagt
förslag, att samtliga befattningshavare skulle placeras i 7 lönegraden. Föreståndaren
erinrar om att han tidigare såsom skäl härför framhållit, att laboratoriebiträdena
måste besitta en speciell yrkesfärdighet, förvärvad under en
ettårig elevutbildning, att de utförde ett både ansvarsfullt och riskfyllt arbete
samt att de måste äga högre skolunderbyggnad, vanligen studentexamen eller
normalskolekompetens, undantagsvis blott realexamen. Föreståndaren erinrar
nu härutöver om att från ingången av löpande budgetår ett flertal laboratoriebiträdesbefattningar
inrättats vid universitetens naturvetenskapliga insitutioner
och därvid genomgående upptagits i lönegrad A 7 ävensom att
ytterligare ett antal nya sådana tjänster kunde förväntas bliva inrättade från
och med nästa budgetår. Sistnämnda befattningshavares arbetsuppgifter och
kvalifikationer vore av samma art som laboratoriebiträdenas vid laboratoriet.
Då det enligt föreståndarens mening vore av vikt, att laboratoriets personal
icke sattes i efterhand, såge sig föreståndaren nödsakad att ånyo föreslå,
att samtliga kvinnliga laboratoriebiträden uppfördes i lönegraderna A 7 eller
Eo 7. Behovet av kvinnliga laboratoriebiträden för nästa budgetår har föreståndaren
uppskattat till sammanlagt 38. Av dessa föreslås 11 placerade i
lönegrad A 7 och 27 i lönegrad Eo 7. Föreståndaren har därvid räknat med
att avlöningen till de för gonokockundersökningama avsedda biträdena från
och med nästa budgetår skulle bestridas från laboratoriets avlöningsanslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148
37
Antalet manliga laboratoriebiträden utgör för närvarande 11, varav 1 i
lönegrad A 7, 1 i lönegrad Eo 7, 2 i lönegrad A 6, 3 i lönegrad Eo 6 och 4 i
lönegrad Ex 6. Föreståndaren ifrågasätter icke någon ändring beträffande
antalet sådana biträden för nästa budgetår men föreslår, att 2 placeras i lönegrad
A 7, 4 i lönegrad A 6 och 5 i lönegrad Eo 6.
Vidare finnas för närvarande tillhopa 53 lägre biträden för laboratoriegöromål,
däri inräknade 4 för gonokockundersökningar avsedda biträden.
Av biträdena äro 6 placerade i lönegrad Eo 2, medan de återstående 47 äro
placerade i lönegrad Ex 2 eller åtnjuta arvode. Föreståndaren uppskattar det
erforderliga antalet biträden för nästa budgetår till oförändrat antal, av
vilket 8 borde placeras i lönegrad A 2 och 45 i lönegrad Eo 2. Föreståndaren
har därvid utgått från att avlöningen till de för gonokockundersökningama
avsedda biträdena från och med nästa budgetår skulle bestridas från laboratoriets
avlöningsanslag.
Antalet stallbiträden vid laboratoriet utgör för närvarande tillhopa 17,
varav 4 i lönegrad A 5, 5 i lönegrad Eo 5 och 8 i lönegrad Ex 5. Ej heller
beträffande antalet sådana biträden ifrågasätter föreståndaren någon ändring.
I fråga om deras lönegradsplacering föreslår föreståndaren, att 7 placeras
i lönegrad A 5 och 10 i lönegrad Eo 5.
Vad beträffar kontors- och expedition sperson a len har föreståndaren
till att börja med föreslagit utbyte av dels befattningen såsom
kassör och redogörare i lönegrad Eo 21 mot en tjänst såsom sekreterare i
lönegrad A 24, dels ock befattningen såsom kansliskrivare i lönegrad Eo 11
mot en tjänst såsom kassör i lönegrad A 14. Till stöd härför har föreståndaren
anfört i huvudsak följande.
På grund av den stora omfattning, laboratoriets verksamhet uppnått under
senare år, hade antalet juridiskt-administrativa ärenden ökat högst betydligt.
Det hade därför sedan åtskilliga år varit uppenbart, att kassörs- och redogöraretjänslen
borde omändras till en sekreterarebefattning, vilket också föreslagits
vid flera tillfällen tidigare. Föreståndarens administrativa uppgifter
hade under de sista åren nått en sådan omfattning, att det icke kunnat undvikas
att de fackbetonade och vetenskapliga blivit lidande härav. Det vore
därför av synnerlig vikt, att föreståndaren vid sin sida hade en administrativt
utbildad person, som vore väl inarbetad i laboratoriets speciella arbetsförhållanden
och väl förtrogen med dess personal. Personalärendena hade
nämligen visat sig både talrika och tidsödande. Så länge laboratoriets ende
administrativt skolade arbetskraft vore placerad i lönegrad Eo 21, finge befattningen,
som erfarenheten också visat, karaktär av passageplats. Detta vore
synnerligen olyckligt för den kontinuitet i arbetet, som vore av utomordentlig
vikt med hänsyn till laboratoriets särpräglade uppgifter och inskränkte i hög
grad värdet av befattningshavarens insatser.
Med verksamhetens utvidgning hade å andra sidan de uppgifter, som instruktionsenligt
åvilade kassören och redogöraren, vuxit betydligt. Alltsedan
oktober 1941 hade det därför varit nödvändigt att från honom avlasta vissa
rutinuppgifter för att bereda honom ökad möjlighet att ägna sig åt administrativa
uppgifter. De rena kassagöromålen hade sålunda fullgjorts av on
befattningshavare, som under beredskapstiden avlönats med militära medel
men under budgetåret 1945/46 anställts såsom kontorsskrivare i lönegrad Ex
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
13. Från och med innevarande budgetår hade tjänsten upptagits såsom kansliskrivare
i lönegrad Eo 11.
Medicinalstyrelseutredningen hade föreslagit, att byråchefen å styrelsens
kameralbyrå skulle åläggas skyldighet till övervakning och rådgivning beträffande
de styrelsen underställda laboratoriernas administration och ekonomi.
Även om detta förslag genomfördes, syntes det oundgängligen nödvändigt
att befattningen som kassör och redogörare utbyttes mot en sekreterartjänst
i lönegrad A 24 samt att kansliskrivarbefattningen ersattes med en kassörstjänst
i lönegrad A 14. 1 likhet med motsvarande befattningshavare vid
statens veterinärmedicinska anstalt (numera placerad i lönegrad A 24) borde
sekreteraren bereda och föredraga administrativa och ekonomiska ärenden,
uppgöra statförslag, föra protokoll över beslut, som fattats av föreståndaren,
uppsätta och kontrasignera skrivelser i ärenden, som beslutats av föreståndaren,
sköta ombudsmannagöromål och fungera som personalchef. Därjämte
syntes följande arbetsuppgifter böra åligga sekreteraren: ledning och övervakning
av kontors- och ekonomipersonalens arbete, överinseende över inköp,
försäljning och lager av bakteriologiska preparat samt över debitering i
anledning av försäljningar och utförda prov, tillstyrkande av utbetalningar,
ansvar för att laboratoriets anslag icke överskredes, ansvar för att laboratoriets
fordringar inflöte, upprättande, vård och ansvar för kontrakt och andra
säkerhetshandlingar samt översyn beträffande inköp av djur och förnödenheter
för laboratoriet. Övriga arbetsuppgifter, som nu åvilade kassören och
redogöraren, syntes böra ankomma på den föreslagna kassören, nämligen
handhavande av och ansvar för laboratoriets kassa, upprättande av avlöningslistor,
granskning av inkommande räkningar, bokföring och vad därmed
sammanhängde, såsom avgivande av kassarapporter samt förande av
matrikel och inventarieförteckning. Därutöver borde kassören förbereda de
omfattande ärendena beträffande inköp av djur och förnödenheter. Den sålunda
föreslagna uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan sekreteraren och
kassören skulle undanröja den oformligheten, att samma person, som tillstyrkte
utanordning av medel, även omhänderhade den kontanta kassan.
Vid laboratoriet finnas anställda sammanlagt 14 kontorsbiträden, varav
2 i lönegrad A 4, 2 i lönegrad Eo 4 och 10 i lönegrad Ex 4. Av dessa biträden
redovisas 8 under laboratoriets kontor, 4 under den diagnostiska avdelningen,
1 under den serologiska avdelningen och 1 under virusavdelningen.
För nästa budgetår föreslås ett kontorsbiträde i lönegrad A 4 uppflyttat till
kanslibiträde i lönegrad A 7. Till stöd härför framhåller föreståndaren, att
biträdet i fråga tjänstgjorde å laboratoriets serumexpedition och där alternerade
med en kontorist i lönegrad A 9 vid mottagandet av serum- och vaccinorder,
vilken uppgift krävde noggrann kännedom om laboratoriets olika preparat.
Biträdet skötte vidare lagerbokföringen för sera och vacciner. Behovet
av kontorsbiträden för nästa budgetår uppskattar föreståndaren till 14.
varav 4 föreslås placerade i lönegrad A 4 och 10 i lönegrad Eo 4.
Vid laboratoriet äro vidare anställda 3 expeditionsvakter, varav 1 i lönegrad
Ex 6 och 2 i lönegrad Ex 5. För nästa budgetår föreslås expeditionsvakten
i lönegrad Ex 6, vilken är avsedd för tillsyn av centralförrådet och
lagerbokföringen därstädes, uppflyttad till förrådsvaktmästare i lönegrad
A 7. Som stöd härför framhåller föreståndaren, att det med hänsyn till den
värdefulla utrustning och den omfattande materiel, som förrådet inrymde,
Kungl. May.ts proposition nr 148.
39
och på grund av den stora betydelsen av att detsamma städse hölles i nivå
med förväntad förbrukning, vore av synnerlig vikt, att en samvetsgrann och
fackkunnig person svarade för förrådet. Av de båda övriga expeditionsvaktema
föreslås den ene placerad i lönegrad Eo 6 och den andre i lönegrad
Eo 5.
Härjämte föreslås en befattning som chaufför i lönegrad Ex 6, en befattning
som postbiträde i lönegrad Ex 2 och en befattning som sömmerska i
lönegrad Ex 2 överförda till motsvarande extra ordinarie lönegrader.
Slutligen föreslås en för telefonväxelns skötsel avsedd biträdesbefattning i
lönegrad Ex 2 förändrad till telefonisttjänst i lönegrad A 2, då någon tvekan
om det bestående behovet av tjänsten i fråga icke kunde råda.
Vad beträffar maskin- och gårds personalen har föreståndaren
till att börja med föreslagit, att befattningen såsom maskinist i lönegrad
A 9 uppflyttas till tjänst såsom maskinmästare i lönegrad A 10. Till stöd
härför har föreståndaren anfört följande.
Förutom skötseln av värmeanläggningarna hade maskinisten högt kvalificerade
uppgifter i tillsyn och justeringar av laboratoriets omfattande maski
nella utrustning i fråga om autoklaver, torrsterilisatorer, kylanläggningar,
centrifuger, termostater, buljongkokare, vacuumpumpar, m. m., vilken utrustning
i samband med 1945 års utbyggnad av laboratoriet nästan fördubblats.
Därutöver tillverkades under hans ledning ett ganska stort antal apparater
av olika slag såsom vattenbad, ångdrivna instrumentkokare, specialställ,
m. m. För all laboratorieverksamhet hade det nämligen visat sig vara
utomordentligt betydelsefullt att å egen verkstad kunna färdigställa direkt
för vissa ändamål anpassad utrustning, vilket bäst skedde genom personal,
som genom dagligt arbete på institutionen kunde sätta sig in i föreliggande
behov. Med hänsyn till de viktiga och kvalificerade uppgifter, som sålunda
åvilade maskinisten, syntes det synnerligen val befogat, att hans tjänst, liksom
motsvarande befattning vid statens veterinärmedicinska anstalt, placera
des i lönegrad A 10 med benämningen maskinmästare av 3:e klass.
Vidare föreslås en befattning såsom reparatör i lönegrad Ex 7, en befattning
såsom värmeledningsskötare i lönegrad Eo 6 och en befattning såsom
hantverkare i lönegrad Ex 6 överförda till ordinarie stat i motsvarande lönegrader.
Härjämte föreslår förståndaren inrättande av ytterligare en befattning såsom
eldare i lönegrad Eo 5, varvid ett för närvarande för tillfällig personal
avsett belopp av 4 000 kronor kunde utgå.
Slutligen föreslås två befattningar såsom nattvakt med ett arvode av 4 200
kronor vardera förändrade till extra ordinarie tjänster i lönegrad Eo 5.
Vid bifall till laboralorieföreståndarens förslag skulle det sammanlagda
antalet befattningar vid laboratoriet uppgå till 185, varav 64 ordinarie och
118 extra ordinarie befattningar samt 3 arvodestjänster.
Vad beträffar anslagsbehovet för nästa budgetår har föreståndaren
beräknat anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän till 295 500
kronor, anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, till 15 000 kronor och anslagsposten till avlöningar till övrig
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 148-
icke-ordinarie personal till 509 500 kronor. I sistnämnda anslagspost har föreståndaren
inräknat ett belopp av 80 000 kronor till avlöning åt vikarier och
annan tillfällig personal m. m. Då posten till rörligt tillägg av föreståndaren
beräknats till 115 000 kronor, finner han anslaget i dess helhet höra upptagas
till 935 000 kronor.
Medicinalstyrelsen har för egen del framhållit, att styrelsen funne riktigl,
vad föreståndaren anfört angående antalet erforderliga befattningshavare vid
laboratoriet, vars verksamhet numera i stort sett anpassats efter förhållandena
efter kriget. De nya verksamhetsgrenar, som tillkommit eller kunde
beräknas tillkomma inom överskådlig framtid för att effektivisera kampen
mot infektionssjukdomarna i landet, syntes för övrigt komma att ytterligare
stegra anspråken på laboratoriets såväl personaltillgång som materielutrustning.
Styrelsen, som vid sin behandling av föreståndarens förslag likväl icke
tagit hänsyn till annan laboratoriets verksamhet än sådan, som för närvarande
kunde anses erforderlig, ville för sin del tillstyrka, att laboratoriet tilldelades
medel till avlönande av det antal befattningshavare som föreståndaren
föreslagit.
Med anledning av vad statsutskottet vid behandlingen av frågan om anslag
till laboratoriet för innevarande budgetår anfört rörande behovet av en omprövning
av tjänsteställningen för laboratoriets personal uttalar styrelsen i
huvudsak följande.
Bortsett från de ogynnsamma förhållanden för personalens del, som förorsakades
därav, att en förhållandevis mycket stor del av densamma innehade
sådan anställning, som ej vore förenad med pensionsrätt, förelåge den allvarliga
olägenheten för verksamheten vid laboratoriet, att en mycket stor
del av personalen lämnade sitt arbete efter kort tid. Arbetet måste därför
till stor del bedrivas med instabil personal, vilket vore synnerligen olyckligt
för verksamhetens rationella bedrivande. Det vore givet att ett arbete, som
i många fall krävde en hög grad av rutin och precision, måste bliva lidande
på täta ombyten av personal. Härtill komme även ett ökat arbete för den
övervakande och kontrollerande personalen.
I anslutning härtill framhåller styrelsen, att under förutsättning att vid
laboratoriet inrättade extra ordinarie befattningar vid inträffande ledigheter
icke besattes med annan personal än sådan, som tjänstgjort såsom extra
tjänstemän vid laboratoriet i motsvarande lönegrad under en tid av minst
tre år, styrelsen i princip kunde biträda föreståndarens önskemål om inrättande
av ett ökat antal extra ordinarie befattningar. Motsvarande kvalifikationstid
i extra ordinarie anställning syntes böra gälla för vinnande av
ordinarie anställning.
Vad härefter angår de olika befattningarnas lönegradsplacering har styrelsen
— i vad avser den vetenskapligt utbildade personalen
—- med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter och därmed förenat ansvar,
som komme att åvila virusavdelningen, tillstyrkt förändring av laboratorsbefattningen
i lönegrad Eo 26 på denna avdelning till avdelningsföreståndartjänst
i lönegrad Eo 28. Styrelsen har vidare förordat en uppflytt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
41
ning av de 3 med arvoden förenade assistentbefattningarna till lönegrad
Eo 24.
De föreslagna höjningarna av arvodena till ett vetenskapligt biträde i
biologi och till ett veterinärbiträde ha avstyrkts av styrelsen. Däremot har
styrelsen biträtt föreståndarens förslag om uppräkning av arvodet till kontrollanten
från 4 500 kronor till 5 000 kronor.
I fråga om den för laboratoriegö romål avsedda biträdespersonalen
har styrelsen tillstyrkt uppflyttning av laboratoriebiträdestjänsten
i lönegrad A 9 å serologiska avdelningen till befattning såsom
förste laboratoriebiträde i lönegi’ad A 11. Ej heller har styrelsen haft
något att erinra mot förslaget om inrättande av ytterligare en preparatorstjänst
i lönegrad A 10 å nämnda avdelning.
Vad beträffar de kvinnliga laboratoriebiträdena har styrelsen icke ansett
sig kunna tillstyrka, att dessa genomgående placeras i 7 lönegraden, innan
denna fråga prövats i större sammanhang. Styrelsen föreslår för sin del, att
av de 38 kvinnliga laboratoriebiträdena 7 placeras i lönegrad A 7, 9 i lönegrad
Eo 7, 6 i lönegrad Eo 6 och 16 i lönegrad Ex 6.
Av de tillhopa 11 manliga laboratoriebiträdena föreslås av styrelsen 2 placerade
i lönegrad A 7, 5 i lönegrad A 6, 2 i lönegrad Eo 6 och 2 i lönegrad
Ex 6.
I fråga om de tillhopa 53 lägre biträdena för laboratoriegöromål föreslår
styrelsen, att 10 placeras i lönegrad Eo 2 och 43 i lönegrad Ex 2.
Vad slutligen beträffar stallbiträdena föreslås av de sammanlagt 17 befattningarna
5 placerade i lönegrad A 5, 7 i lönegrad Eo 5 och 5 i lönegrad Ex 5.
Vad härefter angår kontors- och expeditionspersonalen
har styrelsen, under hänvisning till att styrelsen i sitt yttrande över medicinalstyrelseutredningens
betänkande ej funnit någon ändring av löneställningen
för kassören och redogöraren erforderlig, icke ansett sig kunna tillstyrka
föreståndarens förslag härom. Däremot har styrelsen intet haft att
erinra mot att befattningens tjänstebenämning ändras till sekreterare och att
kansliskrivartjänsten i lönegrad Eo 11 utbytes mot en befattning som kassör
i lönegrad Eo 14.
Styrelsen har vidare tillstyrkt uppflyttning av ett kontorsbiträde i lönegrad
A 4 till kanslibiträde i lönegrad A 7. Av de övriga 14 kontorsbiträdesbefattningarna
böra enligt styrelsens mening 3 placeras i lönegrad A 4, 2 i
lönegrad Eo 4 och 9 i lönegrad Ex 4.
I fråga om expeditionsvakterna har styrelsen tillstyrkt uppflyttning av eu
expedilionsvakt i lönegrad Ex 6 till förrådsvaktmästare i lönegrad A 7. De
båda övriga expeditionsvakterna föreslås placerade den ene i lönegrad Eo 6
och den andre i lönegrad Ex 5.
Chauffören i lönegrad Ex 6, postbiträdet i lönegrad Ex 2 och sömmerskan
i lönegrad Ex 2 anser styrelsen böra kvarstå såsom extra tjänstemän.
Däremot har styrelsen tillstyrkt föreståndarens förslag om beredande av
ordinarie anställning i lönegrad A 2 åt telefonisten.
Vad slutligen beträffar maskin- och gårdspersonalen har
42
Kungl. Maj:ts proposition iu 148.
styrelsen förordat uppflyttning av befattningen såsom maskinist i lönegrad
A 9 till tjänst såsom maskinmästare i lönegrad A 10. Däremot har styrelsen
avstyrkt ordinariesättning av värmeledningsskötaren i lönegrad Eo 6. Reparatören
i lönegrad Ex 7 bör enligt styrelsens mening tills vidare placeras i lönegrad
Eo 7. Förslaget om inrättande av ytterligare en eldarebefattning i
lönegrad Eo 5 har tillstyrkts av styrelsen. Styrelsen har jämväl tillstyrkt
ordinariesättning av hantverkaren i lönegrad Ex 6. Av nattvakterna föreslås
en placerad i lönegrad Eo 5 och eu i lönegrad Ex 5.
Vid bifall till styrelsens förslag skulle vid laboratoriet komma att finnas
185 befattningar, varav 42 ordinarie, 60 extra ordinäre och 80 extra befattningar
samt 3 arvodestjänster.
Styrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till i
runt tal 799 700 kronor med följande fördelning på de olika anslagsposterna:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 185 200 kronor, arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 13 800 kronor, avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal 530 700 kronor — däri inräknat ett belopp av
omkring 45 000 kronor för avlöningar åt vikarier och tillfälliga biträden
m. m. — samt rörligt tillägg 70 000 kronor.
I ärendet ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statskontoret har anfört, att det undandroge sig ämbetsverkets bedömande,
i vilken mån verksamheten vid laboratoriet hunnit stabilisera sig i enlighet
med eftex-krigsförhållandena. Ej heller kunde ämbetsverket avgöra, hur
stor personal, som erfordrades för verksamhetens upprätthållande. Med hänsyn
till vad som anförts i förevarande och tidigare sammanhang från skilda
håll rörande personalens anställningsförhållanden ville statskontoret icke
motsätta sig en väsentlig utökning av antalet mera fast anställda befattningshavare
vid laboratoriet. Det borde emellertid framhållas, att 1945 års lönekommitté
ansett frågan om den ordinarie anställningens användningsområde
böra prövas i samband med den av riksdagen begärda utredningen om innebörden
av detta begrepp. Föreliggande behov av att tillskapa bättre anställningsförhållanden
för personalen syntes för den skull i första hand böra
tillgodoses genom inrättande av ett antal extra ordinarie tjänster för laboratoriets
biträden av olika slag samt vaktmästare.
I fråga om de särskilda tjänsterna har statskontoret icke ansett sig kunna
förorda en uppflyttning i lönegrad av föreståndaren för virusavdelningen,
vilken på medicinalstyrelsens förslag erhållit sin nuvarande löneställning så
sent som den 1 juli 1946. Ej heller har ämbetsverket ansett motiverat att
omändra den vid nämnda tidpunkt inrättade kansliskrivarbefattningen å kontoret
till kassörstjänst eller utbyta ett kontorsbiträde mot ett kanslibiträde
å serumexpeditionen.
Förslaget om inrättande av en särskild förrådslörmansbefattning har tillstyrkts
av statskontoret. Däremot har ämbetsverket icke ansett sig kunna förorda
en placering i 6 lönegraden av den expeditionsvakt. som föreslagits över
-
Kunffl. Maj.ts proposition nr J48.
43
förd å extra ordinarie stat. Högre placering än i 5 lönegraden syntes icke vara
påkallad. I fråga om maskinisten erinrar statskontoret om att denne erhållit
sin nuvarande löneställning efter förslag av 1939 års tjänsteförteckningssak
kunniga. Vid sådant förhållande kunde statskontoret icke förorda en omreglering
av tjänsten. Eu utökning av den fastare anställda maskinpersonalen
förefölle icke böra ske i nuvarande läge, då alltjämt vissa krissvårigheter
gjorde sig gällande beträffande särskilt bränsleförsörjningen och förty någon
erfarenhet ej förelåge om arbetsbelastningen under normala tider.
Beträffande den lägre biträdespersonalen erinrar statskontoret om att denna
hade eu förmånligare ställning än motsvarande grupper vid de statliga
sjukhusen. Då sistnämnda befattningshavares löneställning syntes komma
att regleras inom den närmaste tiden på grundval av de förslag, som avgivits
av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, rörande
den lägre ekonomipersonalen vid statliga vårdanstalter, syntes det lämpligt
att i anslutning härtill reglera den lägre biträdespersonalen vid laboratoriet.
Allmänna lönenämnden har med hänsyn till vad i ärendet anförts rörande
proportionerna mellan vid laboratoriet befintliga pensionsgrundande tjänster
och övriga befattningar ävensom i betraktande av den tid, varunder åtskilliga
befattningshavare tjänstgjort vid laboratoriet som extra eller arvodesavlönade
tjänstemän, funnit påkallat, att åtgärder vidtoges för åstadkommande
av bättre anställningsförhållanden för laboratoriets personal. Nämnden
kunde alltså i princip tillstyrka medicinalstyrelsens förslag i delta hänseende.
Befordringsgången för kontorsbiträdespersonalen borde dock regleras
i enlighet med det beslut från statsmakternas sida, som vore att emotse
med anledning av det av 1944 års personalutredning avgivna betänkandet
angående anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen.
Vad angår frågan om laboratoriebiträdenas löneställning har lönenämnden,
som icke ansett sig kunna bedöma i vilken utsträckning förevarande
tjänstemän med hänsyn till arbetsuppgifternas art borde vara fördelade å 6
och 7 lönegraderna, allenast framhållit, att försiktighet syntes böra iakttagas
vid användningen av den ordinarie anställningsformen, innan resultatet förelåge
av det åt 1944 års personalutredning lämnade utredningsuppdraget.
Lönenämnden anför härefter bland annat följande.
Lönenämnden hade icke funnit något att invända mot att föreståndaren
för virusavdelningen med placering i lönegrad Eo 26 i likhet med föreståndarna
för den diagnostiska och den serologiska avdelningen hänfördes till
28 lönegraden. Beträffande förslaget, att arvodet till den vid laboratoriet
anställde kontrollanten skulle höjas från 4 500 till 5 000 kronor för år ville
lönenämnden framhålla, att en översyn av de statliga arvodena finge förutsättas
ingå som ett led i den pågående löneregleringen, i samband varmed
jämväl arvodet till nu ifrågavarande befattningshavare syntes böra tagas
under omprövning.
Den vid laboratoriet befintliga tjänsten som kassör och redogörare i Eo 21
hade av medicinalstyrelsen föreslagits ombildad till sekreterarbefattning i 21
lönegraden, varjämte kansliskrivaren i Eo tl förordats uppflyttad till kassör
i Eo 14. medan föreståndaren för sin del begärt, atl den förstnämnda
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
befattningen skulle uppföras som sekreterartjänst i A 24. Av lämnade uppgifter
rörande omfattningen och arten av de administrativa och kamerala
arbetsuppgifterna vid laboratoriet hade lönenämnden för sin del fått den
uppfattningen, att behov närmast förelåge av eu tjänsteman med kameral
utbildning. Nämnden ville ifrågasätta, huruvida icke vid laboratoriet borde
inrättas en befattning som kamrerare med placering förslagsvis i A 22. Därest
en dylik befattning tillfördes laboratoriet, funne lönenämnden del tveksamt.
om tillräckliga skäl förelåge att uppflytta befattningen som kansliskrivare
till kassörstjänst. Eu omprövning av löneställningen för sistnämnda befattningshavare
syntes dock böra komma till stånd, sedan ytterligare erfarenheter
vunnits.
Lönenämnden ansåge sig kunna tillstyrka styrelsens hemställan att det a
serumexpeditionen tjänstgörande kontorsbiträdet i A 4 placerades som kanslibiträde
i A 7. Den förordade befattningen som förrådsvaktmästare i A 7
syntes böra uppföras med tjänstebenämningen förrådsförman. Beträffande
iörslaget att ett biträde i Ex 2 skulle placeras som telefonist i A 2 ville lönenämnden
endast framhålla, att frågan om löneställningen för ifrågavarande
befattningshavare syntes få sin lösning i samband med fastställande av belordringsgång
för inom statsförvaltningen anställd kontorspersonal, varom
1944 års personalutredning framlagt förslag. Styrelsen hade jämväl hemställt,
att en expeditionsvaktbefattning skulle inrättas i Eo 6. Enligt nämndens
mening borde förevarande tjänst icke upptagas i högre lönegrad än den
ö:e. Lönenämnden hade vidare uppmärksammat, att vid laboratoriet funnes
anställd en chaufför i Ex 6. Från föreståndarens sida hade begärts att befattningshavaren
i fråga skulle uppföras i Eo 6, vilket förslag medicinalstyrelsen
icke biträtt. Lönenämnden ansåge, att chaufförbefattningen borde
erhålla beteckningen bilförare och placeras i 5 lönegraden, varvid tjänsten
lämpligen syntes kunna uppföras på extra ordinarie stat. Framhållas kunde,
att befattningen som bilförare vid veterinärhögskolan vore hänförd till A 5.
Vidkommande slutligen styrelsens hemställan, att befattningen som maskinist
i lönegrad A 9 måtte ombildas till tjänst som maskinmästare i lönegrad
A It) funne lönenämnden vissa skäl tala för befattningens uppflyttning i
lönegrad. Nämnden hölle emellertid före, att ifrågavarande spörsmål borde
upptagas till prövning i samband med eu allmän översyn av löneställningen
för värmeanläggningspersonalen vid de statliga vetenskapliga institutionerna.
Härefter har medicinalstyrelsen i skrivelse den 16 november 1946 upplyst,
att medicine licentiater och medicine kandidater i vissa fall brukade erhålla
förordnanden såsom frivilliga assistenter vid laboratoriet utan avlöning.
Sveriges läkarförbund hade hos styrelsen föreslagit, att dessa frivilliga förordnanden,
som vore avsedda att giva läkare eller medicine kandidater till
fälle att förvärva kännedom om bakteriologisk metodik och i vissa fall utgjorde
underlag för rekryteringen av assistenter till laboratoriet, skulle förenas
med ett arvode från laboratoriets stat. Härigenom skulle det enligt förbundets
mening bliva möjligt att knyta läkarna till laboratoriet för längre
tid än de två månader, som tjänstgöringen för närvarande oftast omfattade.
Förbundet hade räknat med att vid laboratoriet erfordrades arvoden för två
sådana förordnanden. Arvodet borde därvid för medicine licentiat fastställas
till 8 400 kronor för år och för medicine kandidat till 6 000 kronor för år.
Då man syntes böra räkna med 18 tjänstgöringsmånader för medicine licentiater
och 6 tjänstgöringsmånader för medicine kandidater, skulle enligt
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
förbundets beräkningar för ändamålet erfordras ett belopp av 15 600 kronor
per år.
Medicinalstyrelsen har för sin del ansett skäligt, att ifrågavarande frivilliga
assistenter, vilka syntes kunna erhålla tjänstebenämningen aspirantläkare,
erhölle ersättning i enlighet med vad läkarförbundet föreslagit. Styrelsen
har därför hemställt, att för ändamålet för nästa budgetår måtte beräknas
ett belopp av 15 600 kronor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke vilja motsätta sig
att vid laboratoriet anställdes två aspirantläkare. Ämbetsverket framhåller
dock, att de för denna tjänstgöring, som närmast syntes ha samband med
vederbörandes utbildning, föreslagna arvodena förefölle vara för höga vid
jämförelse exempelvis med löneförmånerna för tingsnotarier.
I detta sammanhang vill jag vidare anmäla, att svenska laboratrisföreningen,
till vilken enligt vad föreningen upplyser samtliga kvinnliga laboratoriebiträden
vid det bakteriologiska laboratoriet äro anslutna, i en den 22 november
1946 dagtecknad skrift framhållit, att laboratorieföreståndärens förslag
i vad de gällde avlöningsförhållandena för ifrågavarande befattningsliavargrupp
borde till alla delar bifallas.
Föreningen understryker vad föreståndaren anfört därom, att de kvinnliga
laboratoriebiträdena måste äga högre skolunderbyggnad. Föreningen
upplyser vidare, att föreningen genom anordnande av frivilliga kurser i
olika ämnen sökt bereda möjligheter för laboratoriebiträdena att förbättra
sin utbildning och därigenom bliva än mera skickade för yrket. Sålunda hade
föreningen sedan två år tillbaka anordnat frivilliga kurser i bakteriologi,
kemi, anatomi och fysiologi, liämatologi, mikrofotografering samt reagensberedning.
Dessa kurser hade lockat ett deltagarantal av sammanlagt 262
laboratoriebiträden. Hittills hade samtliga omkostnader för kurserna bestritts
av kursdeltagarna. I längden måste det dock visa sig svårt att stimulera
intresset för bevistandet av dylika kurser, därest ej anställningsförhållandena
för laboratoriebiträdena väsentligt förbättrades.
Föreningen påpekar vidare, att ifrågavarande personalkategori löpte en
mycket stor smittorisk, då den till största delen arbetade med infektiöst material.
Sålunda hade under senaste två åren omkring en tredjedel av de
kvinnliga laboratoriebiträdena ådragit sig laboratorieinfektioner, av vilka ett
flertal lett till långvariga sjukhusvistelser. Det vore därför nödvändigt att
bereda dessa biträden en sådan anställningsform, som medförde ett visst
skydd mot sjukdomarnas ekonomiska konsekvenser.
Avslutningsvis framhåller föreningen, att ett uteblivande eller ytterligare
uppskjutande av de förbättringar i anställningsformen för ifrågavarande
personalkategori, vilka påyrkats av föreståndaren, skulle innebära dels överhängande
risk för rekryteringen av personal till laboratoriet, dels kvarhållandet
av eu för laboratoriets verksamhet betydelsefull personalkategori i anställningsförhållanden,
som ovedersägligen måste betraktas som oförsvarliga.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
F öredraganden.
Vid bedömningen av personalbehovet för laboratoriets verksamhet under
innevarande budgetår präglades Kungl. Maj:ts ställningstagande av stor försiktighet
med hänsyn till svårigheten att då överblicka arten och omfattningen
av laboratoriets fredsmässiga arbetsuppgifter. Såsom en konsekvens härav
avvisades större delen av laboratoriets och medicinalstyrelsens krav på förbättrade
anställnings- och avlöningsvillkor för den då tillfälligt anställda, med
militära medel avlönade personalen vid laboratoriet och utverkades fullmakt
för Kungl. Maj:t att, därest verksamheten vid laboratoriet måste givas en
större omfattning än den av Kungl. Maj:t förutsatta, besluta om erforderlig
förstärkning av personalen med anlitande av laboratoriets avlöningsanslag.
Denna fullmakt har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, måst i
betydande omfattning utnyttjas. Personalen vid laboratoriet, frånsett rent
tillfälliga biträden, uppgår numera till drygt 180 befattningshavare, innebärande
en ökning i förhållande till det i statsverkspropositionen för löpande
budgetår beräknade antalet med ett 60-tal befattningshavare.
På sätt laboratorieföreståndaren anfört ha krigsårens speciella krav på
laboratoriet numera bortfallit och läget även i övrigt klarnat, så att möjlighet
föreligger att relativt tillförlitligt bedöma laboratoriets personalbehov
för fredsmässiga uppgifter. Tidpunkten är därmed även inne för att verkställa
en omprövning av anställnings- och löneförhållandena för laboratoriets
personal, varom förra årets riksdag jämväl uttalat önskemål.
Vid den prövning, som inom departementet ägnats nu föreliggande spörsmål,
har jag ansett mig böra utan reduktion godtaga medicinalstyrelsens
förslag i fråga om personalbeståndets omfattning, vilken endast obetydligt
skiljer sig från den nuvarande. Jämväl beträffande personalens anställningsoch
löneförhållanden synes mig medicinalstyrelsens ståndpunkt i stort sett
innebära en rimlig avvägning i nuvarande läge. Härvid vill jag rörande
laboratoriebiträdespersonalen erinra om att dennas löneställning för närvarande
är föremål för utredning genom särskilt tillkallad sakkunnig och
att styrelsens förslag i denna del alltså endast är att betrakta som provisoriskt.
I följande hänseenden anser jag mig dock böra förorda modifikationer
i medicinalstyrelsens förslag.
Beträffande den vetenskapligt utbildade personalen har
medicinalstyrelsen i första hand föreslagit, att befattningen som laborator i
lönegrad Ko 26 å den s. k. virusavdelningen skulle förändras till avdelningsföreståndarbefattning
i lönegrad Eo 28. Även om jag inser vikten av intensifierad
forskning på detta område, vill jag erinra om att frågan angående
organisationen av denna forskning befinner sig under prövning i annat
sammanhang. För denna frågas lösning påkallas ock en lokal utbyggnad av
laboratoriet, vartill ställning ännu icke kunnat tagas. Med hänsyn härtill
och då laboratorsbefattningen inrättades så sent som innevarande budgetår,
är jag icke beredd att nu förorda någon förändring av befattningens löneställning.
Vidare har medicinalstyrelsen förordat, att tre läkarassistenter, som för
Kungl. Alaj:ts proposition nr 148.
47
närvarande åtnjuta lön i form av arvode, skola i likhet med de nuvarande
sju assistenterna i lönegrad Ex 22, placeras i lönegrad Eo 24. Mot denna
framställning synes intet vara att erinra, såvitt angår assistentbefattningen
å serologiska avdelningen, vars innehavare huvudsakligen sysselsättes med
tillverkning av bakteriologiska preparat för den fredsmässiga försvarsberedskapen.
Med överförande av de två övriga assistentbefattningarna, vilka
båda tillkommit under innevarande budgetår, torde däremot böra anstå, till
dess närmare erfarenhet vunnits angående behovet av desamma. Det med
dem förenade årsarvodet, vilket för närvarande utgår med 8 500 kronor
jämte ett belopp av 660 kronor motsvarande provisoriskt tillägg, torde i anslutning
till den allmänna lönerevisionen böra uppräknas till 9 600 kronor.
Behovet av särskilda arvoden för frivilligt tjänstgörande assistenter synes
mig knappast tillräckligt klarlagt, särskilt sett mot bakgrunden av de allmänna
ersättningsprinciper, som jag förordat beträffande assistentpersonalen.
Jag är därför icke beredd att på föreliggande utredning taga ställning till
denna fråga.
Beträffande den för laboratoriegöromål avsedda biträdespersonalen
synes den jämkningen böra ske av medicinalstyrelsens förslag,
att antalet manliga laboratoriebiträden i lönegrad A 6 jämlikt föreståndarens
förslag upptages till 4 och antalet sådana biträden i lönegrad Eo 6
till 3.
Vad angår kontors- och expedition sperson alen har jag i anslutning
till vad lönenämnden anfört funnit göromålens art och omfattning
motivera en förändring av nuvarande kassörsbefattning till en kamrerarebefattning
i lönegrad Eo 22. Vid bifall härtill torde befattningen som kansliskrivare
kunna tills vidare bibehållas i lönegrad Eo It. .lag har härvid utgått
från att den mera kvalificerade rådgivningen rörande laboratoriets administration
och ekonomiska förvaltning skall åvila kameralbyråchefen i medicinalstyrelsen.
Styrelsens förslag rörande kontorspersonalen i övrigt giver mig
icke anledning till annan erinran än att dennas löneställning torde böra bestämmas
enligt de allmänna grunder för befordran av biträdespersonal, som
innevarande års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t godtagit. I enlighet härmed
bör antalet kontorsbiträden å personalförteckningen ökas från 2 till
4 samt för telefonisten avses en befattning i lönegrad Eo 4. Den extra ordinarie
expeditionsvaktbefaltningen torde icke böra placeras högre än i 5 lönegraden
på sätt statskontoret och lönenämnden framhållit. Detsamma gäller
befattningen som chaufför, vilken lämpligen under benämningen bilförare
bör placeras i lönegrad Eo 5. Den föreslagna befattningen såsom förrådsvakfmästare
i lönegrad A 7 torde i enlighet med vad lönenämnden förordat
böra uppföras med tjänstebenämningen förrådsförman.
Slutligen torde beträffande maskin- och gårdsper son alen medicinalstyrelsens
förslag böra jämkas såtillvida, att maskinisten på av statskontoret
och lönenämnden anförda skiil tills vidare bibehålies vid sin nuvarande
löneställning (A 9), samt alt en extra befattning som hantverkare
överföres till extra ordinarie stat i lönegrad 6.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat och under erinran om mitt tidigare
ståndpunktstagande till löneställningen för laboratorieföreståndaren och viss
annan vetenskapligt utbildad personal skulle vid laboratoriet komma att finnas
de ordinarie och extra ordinarie befattningar, som framgå av följande
sammanställning. Denna är dock i vad avser extra ordinarie kontorsbiträden
och skrivbiträden endast preliminär, då det definitiva antalet sådana befattningar
icke kan fastställas, förrän bestämmelser föreligga om övergången
till den reglerade befordringsgången för biträdespersonal.
Sammanställning.
Ordinarie.
Extra ordinarie.
Befattning
Lönegrad
Befattning
Lönegrad
1
föreståndare ...........
. C
7
4
laboratorer ...........
. Eo
26
2
laboratorer och avdelnings
-
8
assistenter ...........
. Eo
24
föreståndare .........
. A
28
1
kamrerare.............
. Eo
22
3
förste laboratoriebiträden.
. A
11
1
kansliskrivare .........
. Eo
11
4 preparatorer ...........
. A
10
1
reparatör .............
. Eo
7
2
kontorister .............
. A
9
9
laboratoriebiträden .....
. Eo
7
1
maskinist .............
. A
9
9
laboratoriebiträden . . ..
. Eo
6
9
laboratoriebiträden .....
. A
7
1
hantverkare ...........
. Eo
6
1
stallförman ...........
. A
7
1
värmeledningsskötare . ..
. Eo
6
1
förrådsförman .........
. A
7
1
bilförare .............
. Eo
5
1
kanslibiträde ...........
. A
7
1
expedilionsvakt .......
. Eo
5
4
laboratoriebiträden .....
. A
6
7
stallbiträden ...........
. Eo
5
1
vaktmästare, tillika chauf
-
2
eldare ...............
. Eo
5
för .................
. A
6
1
vaktmästare ...........
. Eo
5
1
vaktmästare ...........
. A
5
1
nattvakt .............
. Eo
5
5
stallbiträden ...........
. A
5
3
kontorsbiträden .......
. Eo
4
4
kontorsbiträden .........
. A
4
1
telefonist .............
. Eo
4
40
11
biträden .............
. Eo
2
5
skrivbiträden .........
. Eo
2
68
Härtill skulle komma dels 5 befattningshavare med avlöning i form av
arvode dels ock 72 befattningshavare med lön enligt löneplan Ex i lönegraderna
2—6. Sammanlagda antalet befattningar skulle alltså uppgå till
185.
Medelsbehovet för nästa budgetår torde kunna beräknas sålunda.
Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde
till en början i anslutning till medicinalstyrelsens förslag böra höjas med
70 000 kronor till 180 000 kronor. I anledning av den allmänna löneregleringen
bör posten härutöver uppräknas med 80 000 kronor till 260 000 kronor.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, torde böra upptagas till 15 000 kronor, motsva
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 148. 49
rande arvoden till tre deltidsbefattningar jämte ersättning till vikarier å
dessa.
Posten till avlöningar till övrig icke-or dinar i e personal
bör i anledning av de av mig förordade ändringarna beträffande personalbeståndet
höjas med 204 000 kronor till 540 000 kronor, varvid jag räknat
med ett belopp av 50 000 kronor till vikarier och tillfälliga biträden. Den
allmänna löneregleringen medför härjämte en uppräkning av posten med
300 000 kronor till 340 000 kronor.
Posten till rörligt tillägg bör upptagas med (55 000 kronor.
Sammanlagda medelsbehovet skulle alltså bli (2(50 000 + 15 000 + 840 000
+ 65 000) 1 180 000 kronor.
Till sist vill jag erinra om att 1946 års riksdag vid sin behandling av laboratoriets
avlöningsanslag betonat, att laboratoriets utgifter även under normala
förhållanden måste komma att bliva beroende av i vad mån laboratoriets
diagnosticerande verksamhet tages i anspråk och beställningar inkomma
på sera och ympämnen, som framställas vid laboratoriet. Riksdagen fann
därför önskvärt, att åt Kungl. Maj:t, medicinalstyrelsen eller laboratoriets
ledning även framdeles inrymdes större frihet beträffande skilda slag av utgifter
vid laboratoriet samt förutsatte, att Kungl. Maj:t toge under övervägande,
på vad sätt en sådan friare ställning lämpligen borde beredas. Därvid
borde hänsyn jämväl tagas till att vetenskapligt arbete borde bedrivas vid
laboratoriet ävensom till den särskilda beskaffenheten av dess inkomstkällor.
1 anledning härav har medicinalstyrelsen låtit genom laboratorieföreståndaren
verkställa utredning rörande möjligheten och lämpligheten av att omändra
laboratoriet till ett »affärsdrivande» verk. Medicinalstyrelsen, som med
skrivelse den 16 november 1946 överlämnat resultatet av den sålunda verkställda
vitredningen, har för sin del i likhet med föreståndaren icke funnit
lämpligt att räkna med laboratoriet som en självförsörjande institution utan
i stället förordat, att åt medicinalstyrelsen eller laboratorieföreståndaren inrymmes
större frihet än vad nu är fallet att disponera medel för anställande
av tillfällig personal och för inköp av inventarier och instrument.
Själv har jag ännu icke varit i tillfälle att taga spörsmålet om laboratoriets
förändring till en ekonomiskt självförsörjande institution under närmare
övervägande. Jag vill emellertid framhålla, att Kungl. Maj:t redan enligt
gällande avlönings- och omkostnadsstater för laboratoriet äger möjlighet att
på framställning av medicinalstyrelsen anvisa erforderliga medel för tillgodoseende
av uppkommande behov. Vidare må erinras om att tidigare vid
upprepade tillfällen riktats anmärkningar mot laboratoriets ekonomiska förvaltning,
vilket bl. a. föranlett framställning från riksdagens sida i fråga om
administrationen av medicinalstyrelsens laboratorier. Vid sådant förhållande
är jag för närvarande icke beredd att förorda ändrade regler för dispositionen
av anslagen till laboratoriets verksamhet, utan torde därmed böra anstå
till dess erfarenhet vunnits av den förstärkning beträffande laboratoriets administration,
som jag i det föregående förordat.
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. AV US.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t målte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens bakteriologiska laboratorium,
som påkallas av vad jag förordat;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens bakteriologiska
laboratorium, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor 260 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 15 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis ................ » 840 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 65 000
Summa förslagsanslag kronor 1 180 000;
dels ock till Statens bakteriologiska laboratorium: Avlöningar
för budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av .................. kronor 1 180 000.
2:o) Statens bakteriologiska laboratorium: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1945/46 ..................... 450 000 711 326
1946/47 ..................... 519 000 —
1947/48 (förslag)............. 595 000 —
Den 31 maj 1946 har Kungl. Maj:t fastställt omkostnadsstat för statens
bakteriologiska laboratorium, upptagande följande huvudposter:
1. Sjukvård m. m., förslagsvis......................... kronor 3 000
2. Expenser, förslagsvis............................... » 125 000
3. Publikationstryck, förslagsvis........................ » 600
4. Övriga utgifter, förslagsvis .......................... » 390 400
Summa kronor 519 000.
Beträffande omkostnadsstatens närmare utseende får jag hänvisa till statsliggaren
för innevarande budgetår, s. 268—269.
Med skrivelse den 31 augusti 1946 har medicinalstyrelsen överlämnat ett
av föreståndaren för laboratoriet, professorn G. Olin, uppgjort förslag rörande
anslagsberäkningen för nästa budgetår.
Posten till sjukvård m. m. har av föreståndaren med hänsyn till be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
51
lastningen under de två sistförflutna budgetåren, 3 197 respektive 4 936 kronor,
föreslagits höjd från 3 000 kronor till 4 000 kronor.
Under posten till expenser ha för bränsle, lyse, gas och vatten beräknats
120 000 kronor, vilket innebär en höjning med 20 000 kronor. Nettoutgiftema
för ändamålet hade under föregående budgetår uppgått till 129 732
kronor. Den under år 1945 genomförda utbyggnaden av laboratoriet hade
visat sig medföra stegrat medelsbehov under denna delpost. Till övriga expenser
har beräknats ett belopp av 30 000 kronor, innebärande en höjning
med 5 000 kronor. Höjningen motiveras dels med behovet av inköp av numera
åter tillgänglig vetenskaplig litteratur, dels ock med de av laboratoriets
utbyggnad följande ökade kostnaderna för telefon. Posten till expenser har
sålunda upptagits till (120 000 + 30 000) 150 000 kronor.
Posten till publikations tryck har upptagits med oförändrat belopp,
600 kronor.
Anslagsposten till övriga utgifter har föreståndaren beräknat till
sammanlagt 509 700 kronor, vilket belopp med 119 300 kronor överstiger det
för innevarande budgetår anvisade. Vad föreståndaren beträffande ifrågavarande
anslagspost anfört kan sammanfattas sålunda.
Delposten till inköp av bakteriologiska preparat har upptagits med oförändrat
belopp, 100 000 kronor.
Beträffande delposten till inköp och underhåll av inventarier och instrument
framhåller föreståndaren, att kostnaderna för reparationer av laboratoriets
båda tjänstebilar under budgetåret 1945/46 belöpt sig till över 7 000
kronor. Övergången från gengasdrift till flytande bränsle kunde beräknas i
någon mån nedbringa dessa kostnader, som dock väntades bliva avsevärda
på grund av de betydande sträckor, som vagnarna tillryffgalade för hämtning
och utlämning av post m. m. Laboratoriets markiser, som varit i bruk
under snart 10 år, vore nu förslitna och behövde ersättas. Kostnaderna för
utbyte av 117 markiser med uppsättning uppginge enligt infordrat anbud
till cirka 3 300 kronor. Jämväl för nytillkomna byggnader behövde markiser
anskaffas. Kostnaden härför syntes icke understiga 3 000 kronor. Vidare
måste den på grund av laboratoriets utökning anskaffade apparaturen beräknas
draga kostnader för underhåll, varjämte under nästa budgetår erfordrades
sådan komplettering av instrumentutrustningen, som ej kunnat ske
under krisåren på grund av bristande importmöjligheter. Med hänsyn härtill
samt till belastningen å delposten under de båda sistförflutna budgetåren,
31 544 respektive 23 320 kronor, har föreståndaren hemställt, att delposten
icke måtte upptagas till lägre belopp än 27 000 kronor.
Delposten till inköp och underhåll av djur har med hänsyn till en beräknad
ökning av laboratoriets egen avel samt till belastningen under de två
sista budgetåren, 243 944 respektive 116 487 kronor, föreslagits sänkt med
14 000 kronor till 110 000 kronor.
Ä delposten till inköp av förbrukningsartiklar utgjorde belastningen under
budgetåren 1944/45 och 1945/46 250 846 respektive 212 245 kronor. Medelsbehovet
under posten vore i första hand beroende av priserna på glasvaror.
Glasvarorna hade ofta varit av så dålig kvalitet, att de i stor utsträckning
förstörts vid sterilisering. Även om man kunde räkna med tillgång till bättre
glasvaror, måste man utgå från all priserna bleve så höga, alt någon besparing
icke vore all förvänta. Från delposten gäldades därjämte kostnaderna
52
Kungi. Maj:ts proposition nr 14S.
för substratberedning. Kött för sådan beredning liade under föregående budgetår
dragit en kostnad av närmare 25 000 kronor. Härtill konnne avsevärda
ehuru numera något minskade kostnader för agar, pepton m. m. Kostnaderna
för förbrukningsartiklar i samband med tillämnad framställning av influensaympämne
beräknades till 33 800 kronor. Under förutsättning att
nämnda tillverkning kommer till stånd, föreslås delposten uppräknad från
110 000 kronor till 200 000 kronor.
Beträffande delposten till kostnader för vetenskapliga arbeten anför föreståndaren,
att jämlikt den för laboratoriet gällande instruktionen tillfälle till
självständig forskning borde beredas å laboratoriet anställda vetenskapsidkare.
Med hänsyn till de ökade utgifter, som vetenskapligt arbete numera
krävde samt att antalet dylika befattningshavare ökat, föreslås, att nu ifrågavarande
delpost höjes från 7 500 kronor till 10 000 kronor.
I fråga om delposten till tjänstedräkt in. in. meddelar föreståndaren, att de
under krisåren inköpta persedlarna visat sig krympa och ha dålig slitstyrka.
Den långt drivna lagningen av förslitna persedlar hade visat sig nödvändiggöra
anställandet av två sömmerskor. Genom större kassation av förslitna
persedlar och inköp av nya i sådan mängd, att antalet uppsättningar per
befattningshavare bleve tre mot nuvarande två, beräknades emellertid endast
eu sömmerska bliva erforderlig, varigenom en besparing å cirka 3 600
kronor kunde göras på avlöningsanslaget. För genomförandet av detta system
föreslås delposten höjd från 5 400 kronor till 6 500 kronor.
Nettoutgiflerna för tvätt och inre renhållning ha för budgetåret 1945/46
uppgått till 40 414 kronor. Föreståndaren upplyser, att tvätten, som numera
utfördes å statens veterinärmedicinska anstalt till dess självkostnadspris, beräknades
draga en kostnad av 6 500 kronor för år. Genom laboratoriets utbyggnad
hade flera städerskor måst anställas. Enligt gällande kollektivavtal
beräknades lönerna uppgå till 35 000 kronor. Vid förnyelse av avtalet syntes
man emellertid få räkna med en höjning av lönerna, antagligen med 10 °/o
eller 3 500 kronor. I enlighet härmed föreslås, att delposten höjes från 20 000
kronor till (6 500 + 35 000 + 3 500) 45 000 kronor.
Delposten till yttre renhållning, underhäll av vägar och planteringar m. in.
föreslås höjd med 200 kronor till 2 200 kronor. Höjningen motiveras bland
annat med det till följd av laboratoriets utbyggnad ökade arbetet med underhåll
av laboratoriets vägar. Föreståndaren upplyser härjämte, att enbart
kostnaderna för sophämtning samt avgift för anslutning till kloakledning i
Huvudsta droge en kostnad av omkring 800 kronor årligen.
Beträffande delposten till diverse utgifter framhåller föreståndaren, att de
under denna delpost anvisade medlen till största delen användes till inköp
av drivmedel för laboratoriets tjänstebilar ävensom till körlegor, då bilarna
vore under reparation. Utgifterna för drivmedel hade under föregående budgetår
uppgått till 6 690 kronor. Med hänsyn bland annat härtill samt till belastningen
å delposten under samma budgetår, 8 429 kronor, föreslås densamma
höjd med 3 000 kronor till 9 000 kronor.
I enlighet med vad sålunda anförts har föreståndaren hemställt, att till bestridande
av laboratoriets omkostnader för nästa budgetår måtte anvisas
(4 000 + 150 000 + 600 + 509 700) 664 300 kronor.
Medicinalstyrelsen har framhållit, att vid laboratoriet sedan länge påginge
en intensifiering av verksamheten, vilken åtföljts av ett ökat medelsbehov.
Ehuru styrelsen i princip ansåge, att anslagsposterna för omkostnader borde
vara avpassade efter den utökade verksamheten, hade styrelsen dock beträf
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 14S
53
fande vissa av dessa poster ansett lämpligare att — med frångående av föreståndarens
förslag — höjningarna av beloppen begränsades i avbidan på att
läget skulle stabiliseras. Styrelsen framhåller vidare, att styrelsen med hänsyn
till att avlöningskostnaderna för den med gonokockodlingsundersökningar
sysselsatta personalen föresloges från och med budgetåret 1947/48 skola belasta
laboratoriets avlöningsanslag, i analogi härmed i sina beräkningar beträffande
laboratoriets omkostnadsanslag låtit omkostnaderna för dessa undersökningar
ingå i de för de härav berörda delposterna angivna beloppen.
Styrelsen anför härefter i huvudsak följande:
Anslagsposten till s jukvård m. in. hade redan för budgetåret 1946/
47 uppräknats till 3 000 kronor. Tillräckliga skäl syntes styrelsen icke föreligga
att ånyo höja denna post.
Den under anslagsposten till expenser upptagna delposten till bränsle,
lyse, gas och vatten syntes styrelsen i avvaktan på prisutvecklingen under
kommande tider, då bränsleförhållandena blivit mera normala, kunna beräknas
till 110 000 kronor. Beträffande delposten till övriga expenser funne
styrelsen föreståndarens önskan, att laboratoriet bereddes möjlighet att
komplettera sitt bibliotek med vetenskaplig litteratur motivera en höjning av
denna delposts belopp. Styrelsen ville emellertid i avbidan på närmare utredning
angående omfattningen av denna litteraturanskaffning begränsa höjningen
till 2 000 kronor, varför delposten i fråga föresloges upptagen till
högst 27 000 kronor. I enlighet härmed borde anslagsposten till expenser uppföras
med (110 000 + 27 000) 137 000 kronor.
Mot beräkningen av anslagsposten till publikationstryck hade
styrelsen intet att erinra.
Vad anginge anslagsposten till ö v r i g a utgifter syntes det beträffande
delposten till inköp av förbrukningsartiklar icke orimligt förmoda att
prisutvecklingen under kommande år beträffande vissa artiklar skulle möjliggöra
inköp till förmånligare pris än för närvarande. Å andra sidan hade belastningen
visat sig avsevärt överstiga det för föregående budgetår anvisade
beloppet. Styrelsen ville vidare med anslutning till föreståndarens motivering
framhålla, att i det föreslagna beloppet inräknats dels vissa kostnader i samband
med gonokockodlingar (8 000 kronor), dels ock kostnader för framställning
av influensaympämne (34 000 kronor), för vilket ändamål medel begärts
redan för innevarande budgetår. Med hänsyn bil de olika faktorer, som
sålunda kunde beräknas inverka på medelsförbrukningen, föresloge styrelsen
eu höjning av posten med 50 000 kronor till 160 000 kronor. I fråga om delposten
till tjiinstedräkt in. m. föresloge styrelsen en till 800 kronor reducerad
höjning av delposten, vilken sålunda borde upptagas till 6 200 kronor. Beträffande
delposten till tvätt och inre renhållning ville styrelsen med hänsyn till
belastningen under föregående budgetår (40 400 kronor) föreslå, att densamma
beräknades till 35 000 kronor. Om såsom hittills i delposten till diverse
utgifter inräknades beräknad kostnad för inköp av drivmedel för laboratoriets
tjänstebilar ävensom bil körlegor, då bilarna vore inställda för sedvanlig
underhållsreparation, funne styrelsen för ändamålet böra beräknas högst
8 000 kronor. Föreståndarens beräkning av återstående delposter under anslagsposten
till övriga utgifter gåve icke styrelsen anledning till erinran. Anslagsposten
i fråga borde alltså upptagas till sammanlagt 458 400 kronor.
I enlighet härmed har styrelsen beräknat anslaget i dess helhet till (3 000 T
137 000 + 600 + 458 400) 599 000 kronor.
54 Kungi. Maj.ts proposition nr 148.
Föredraganden.
Mot medicinalstyrelsens beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår
har jag intet annat att erinra än att den under anslagsposten till övriga utgifter
uppförda delposten till inköp och underhåll av inventarier och instrument
torde kunna begränsas till 23 000 kronor. Anslagsposten till övriga utgifter
skulle alltså upptagas till 454 400 kronor och anslaget i sin helhet till
595 000 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Statens bakteriologiska laboratorium: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 595 000.
3:o) Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1945/46 ........................ 78 500 85 403
1946/47 ........................ 96 200 —
1947/48 (förslag)................ 180 000 —
Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt personalförteckning för statens
rättskemiska laboratorium (statsliggaren s. 269).
Kungl. Maj:t har vidare samma dag fastställt följande avlöningsstat för
laboratoriet, alt tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........ kronor 35 700
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t...................... » 6 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ » 47 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ » 7 000
Summa förslagsanslag kronor 96 200.
Med skrivelse den 31 augusti 1946 har medicinalstyrelsen överlämnat en
av laboratoriets föreståndare, professorn E. Wolff, gjord framställning angående
medelsbehovet för nästa budgetår.
Föreståndaren har därvid i fråga om anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän erinrat om medicinalstyrelseutredningens
förslag om föreståndarbefattningens överförande på C-plan. Vidare har föreståndaren
föreslagit, att den såsom kontorsbiträde i lönegrad A 4 uppförda
befattningshavaren på grund av de kvalificerade arbetsuppgifter, som åvilade
densamma, skulle uppflyttas till kanslibiträde i lönegrad A 7.
Härjämte föreslår föreståndaren, att ett sedan år 1938 vid laboratoriet
tjänstgörande laboratoriebiträde i lönegrad Eo 7 överföres på ordinarie stat
med placering i lönegrad A 7.
Föreståndaren erinrar vidare om att den i avlöningsstaten upptagna a r v o
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
55
desposten å 6 000 kronor avsetts för avlönande av en assistent med kemisk
utbildning. Det hade emellertid visat sig omöjligt att erhålla en person
med erforderliga kvalifikationer (filosofie kandidatexamen), som vore
villig att fullgöra heltidstjänstgöring mot nämnda arvode jämte provisoriskt
lönetillägg å 660 kronor. Föreståndaren har i anledning härav föreslagit,
att denna assistenttjänst överföres på extra ordinarie stat och placeras i lönegrad
Eo 24. Arvodesposten kunde då bortfalla.
Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal har föreståndaren till en början påkallat förstärkning av den
år 1944 inrättade Rh-avdelningen, som dittills bestått av en klinisk kontrollant
(arv. 5 000 kr.), en serologisk kontrollant (arv. 2 000 kr.) samt tre
deltidsanställda assistenter (arv. 3 600 kr.). Föreståndaren anför bl. a.
Avdelningen har visat sig vara av stor betydelse för diagnos, förebyggande
och behandling av vissa svårare former av blodbrist och gulsot hos nyfödda
och för minskande av riskerna vid hlodtransfusioner. Om denna avdelning
skall rätt kunna fylla sin uppgift, erfordras emellertid en ökning av arbetskrafterna
vid densamma och eu bättre utrustning. Tidpunkten torde också
vara inne att fastare inlemma Rh-avdelningen i laboratoriets organisation.
Arbetet vid Rh-avdelningen har fått mycket ökad omfattning dels genom en
betydande ökning av provens antal, dels genom införande av förbättrade,
men också mer arbetskrävande metoder. Totala antalet för Rh-undersökning
insända prov (blodproven för faderskap oräknade) utgjorde under år 1945
3 850 och enbart under första halvåret 1946 icke mindre än 3 725. ökningen
av arbetet har varit så hastig, att liksom förra året framställning måste göras
om förstärkning av arbetskrafterna vid Rh-avdelningen under löpande budgetår.
Genom en studieresa till England, som företagits av den kliniske kontrollanten,
ha förutsättningar skapats för införande även i vårt land av den i de
anglosachsiska länderna nu använda förfinade Rh-metodik, som medger att i
de flesta fall bestämma genotypen inom Rh-systemet. Möjlighet till »genotypning»
skulle också vara av den allra största betydelse för användningen av
Rh-bestämningar i faderskapsbevisningens tjänst. Medan det hittills endast
varit möjligt att nå fram till en uteslutning på basis av Rh-systemet i relativt
sällsynta fall (med eu total uteslutningschans av cirka 1,5 %>), öppna sig
utsikter till en betydligt vidsträcktare användning av Rh-systemet genom den
nya metoden. Denna skulle dels öka uteslutningschansen till omkring 6 °/o
eller däröver, dels i många fall bidraga till en positiv sannolikhetsbevisning.
För en sålunda rutinmässigt genomförd »genotypning» samt för möjlighet till
vetenskapligt arbete i önskvärd utsträckning krävdes emellertid en utökning
av personalen.
Föreståndaren har beräknat den erforderliga personalen vid Rh-avdelningen
till en laborator, tillika avdelningsföreståndare (Eo 28), en assistent, som
borde vara legitimerad läkare (Eo 24), två heltidsanställda extra assistenter
med ett arvode av 7 200 kronor för år jämte provisoriskt lönetillägg, en halvtidsanställd
extra assistent med elt arvode av 4 800 kronor för år samt ett
kontorshiträde (Eo 6). De sammanlagda kostnaderna för avdelningen under
icke-ordinarieposten ha av föreståndaren beräknats till 42 800 kronor. Föreståndaren
betonar i samband härmed, att Rh-avdelningen dittills icke med
-
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
fört några kostnader för statsverket utan i stället tillfört detsamma eu icke
obetydlig nettoinkomst (under budgetåret 1945/46 cirka 17 000 kronor).
Föreståndaren erinrar i fortsättningen om att den serologiska kontrollen
utövats av en vid laboratoriet sedan år 1930 anställd extra assistent, f. n. placerad
i lönegrad Ex 21, mot ett särskilt arvode av 2 000 kronor för år. Härutinnan
föreslås ingen annan ändring än att assistenten på grund av sin mångåriga
tjänstgöring vid laboratoriet och ådagalagda vetenskapliga förtjänster
borde placeras i lönegrad Eo 24.
Föreståndaren föreslår vidare, att en vid faderskapsavdelningen anställd
extra assistent ersättes av ett laboratoriebiträde i lönegrad Eo 7. Härjämte
har föreståndaren beräknat medel för anställande av dels ett kontorsbiträde
i lönegrad Eo 4 på grund av det ökade arbetet vid laboratoriet dels ock ett
deltidsanställt biträde åt vaktmästaren. Föreståndaren framhåller därvid,
att vaktmästartjänsten vid laboratoriet innefattade dels vanliga vaktmästarsvsslor,
dels djurskötsel, dels glasblåsning, dels ock assistans såväl vid djurexperiment
som vid laborationer. Detta hade medfört en så stark ökning av
göromålen, att behov av ett vaktmästarbiträde sedan en tid vore synnerligen
framträdande.
Vidare har föreståndaren framhållit, att tillräckliga medel icke stode till
förfogande för anställande av vikarier och tillfällig personal. Arbetsförhållandena
vid laboratoriet motsvarade icke de inom statsförvaltningen vanliga,
enär arbetet på såväl alkoholavdelningen som faderskapsavdelningen vore
särskilt omfattande och brådskande under sommarmånaderna. Det belopp av
omkring 4 000 kronor, som ursprungligen avsetts för tillfälliga biträden och
som numera nästan helt toges i anspråk för skrivhjälp åt Rh-avdelningen,
kunde därför icke minskas, även om en tjänst som e. o. kontorsbiträde å sistnämnda
avdelning inrättades.
Från nu angivna utgångspunkter har föreståndaren beräknat anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän till 42 000 kronor, anslagsposten till
avlöningar till icke-ordinarie personal till 82 000 kronor, varvid dock den
nuvarande arvodesposten om 6 000 kronor skulle bortfalla, samt posten till
rörligt tillägg till 10 000 kronor. Anslaget i sin helhet skulle i enlighet härmed
upptagas till (42 000 + 82 000 + 10 000) 134 000 kronor.
Medicinalstyrelsen har för egen del anslutit sig till den av föreståndaren
gjorda framställningen.
I avgivet utlåtande har statskontoret förklarat sig icke ha något att erinra
mot överförandet av eu laboratoriebiträdestjänst i lönegrad Eo 7 till ordinarie
stat, men framhållit, att frågan om förhållandet mellan antalet ordinarie
och extra ordinarie befattningshavare inom statsförvaltningen torde
komma att bli föremål för särskilt övervägande. Därest ytterligare arbetskraft
erfordrades för skrivarbete, borde denna enligt ämbetsverkets mening
tills vidare placeras i lönegrad Eo 2. Huruvida Rh-centralen redan nu borde
erhålla en fastare organisation undandroge sig statskontorets bedömande.
Därest permanent behov av centralen ansåges föreligga, borde emellertid löneställningen
för personalen ansluta sig till vad som gällde för laboratoriets
Kungl. Maj ds proposition nr 148.
57
personal i övrigt. Avdelningsföreståndaren borde sålunda icke placeras över
26 och kontorsbiträdet icke över 4 lönegraden.
Allmänna lönenämnden, som under hand inhämtat närmare upplysningar
beträffande arbetsuppgifterna för kontorsbiträdet i lönegrad A 4, vill icke framställa
erinran mot att tjänsten i fråga uppföres som kanslibiträdestjänst i
lönegrad A 7.
Lönenämnden erinrar vidare om att å Rh-avdelningen beräknats medel för
arvoden åt två assistentbefattningar å heltid samt en assistentbefattning med
halvtidstjänstgöring. I betraktande av den för heltidsbefattningarna föreslagna
ersättningen — 655 kronor för månad — mot vilken nämnden icke funnit anledning
till erinran, ansåge nämnden arvodet å 400 kronor i månaden för deltidstjänsten
väl högt. Den föreslagna befattningen som kontorsbiträde i Eo 6
å Rh-avdelningen borde placeras i Eo 4.
Föredraganden.
Beträffande de ordinarie befattningshavarna har jag redan tidigare
uttalat mig för eu överföring av föreståndartjänsten till löneplan C med placering
i lönegrad 7. Fullgoda skäl synas mig vidare föreligga för uppllyttning
av den ordinarie kontorsbiträdestjänsten till kanslibiträdestjänst i lönegrad
A 7 samt för överflyttning av laboratoriebiträdestjänsten i lönegrad
Eo 7 till ordinarie stat. Jag tillstyrker därför även dessa förslag.
Under icke-ordinarieposten har föreståndaren med tillstyrkan
av medicinalstyrelsen i första hand påkallat en förstärkning av den s. k.
Rh-avdelningen. Med hänsyn till vad föreståndaren anfört förordar jag i
allt väsentligt förslaget härutinnan. I enlighet härmed räknar jag för denna
avdelning med följande personal, nämligen en laborator och avdelningsföreståndare
i lönegrad Eo 28, en läkarassistent i lönegrad Eo 24, tre extra assistenter,
varav en på halvtid, med avlöning i form av arvode samt ett biträde
för skrivgöromål. I samband härmed vill jag erinra om att Kungl. Maj:t till
följd av arbetsbördans snabba ökning genom beslut den 30 december 1946
sett sig nödsakad medgiva, att vid laboratoriet finge — med anlitande av den
i avlöningsstaten för laboratoriet för innevarande budgetår upptagna anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal — från och med den
1 januari tills vidare till och med den 30 juni 1947 å ifrågavarande avdelning
anställas eu laborator mot ett arvode av 1 100 kronor för månad och eu läkarutbildad
assistent mot ett arvode av 800 kronor för månad. Samtidigt har
medgivits, att av de tre arvodesavlönade assistenterna tvä finge under samma
tid tjänstgöra på heltid mot ett arvode av 655 kronor för månad. Ett bifall
till vad jag nyss förordat innebär i stort sett alltså endast, att den nu å Rhavdelningen
anställda personalen får fortsätta sitt arbete delvis under fastare
anställningsförhållanden. Arvodet till vardera av de heltidsanställda assistenterna
torde i anslutning till den allmänna löneregleringen för statens
tjänstemän böra uppräknas till 8 200 kronor. Arvodet till den halvtidsanställde
assistenten torde böra utgå med 4 200 kronor.
Den nuvarande assistentbefattningen i lönegrad Ex 21, som innehas av en
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
medicine kandidat med relativt omfattande vetenskaplig produktion inom laboratoriets
verksamhetsområde, bör enligt föreståndarens, av medicinalstyrelsen
biträdda uppfattning i princip jämställas med läkarassistentbefattning.
Lönenämnden har (jfr s. 20) förordat en placering av ifrågavarande befattningshavare
i lönegrad Eo 21. För egen del vill jag i anslutning till de
principer för assistenternas lönegradsplacering, som jag i det föregående
uppdragit, föreslå, att befattningshavaren placeras i lönegrad Eo 23. Härvid
förutsätter jag dock, att det extra arvode av 2 000 kronor, som han nu åtnjuter
för serumkontrollen å Rh-avdelningen, bortfaller. För en kemiskt utbildad
assistent torde tills vidare böra räknas med en befattning i högst lönegrad
Eo 21. Samtidigt torde den nuvarande särskilda arvodesposten å 6 000
kronor böra utgå ur avlöningsstaten.
Föreståndarens förslag i övrigt har icke givit mig anledning till annan
erinran än att löneförmånerna för skrivbiträdena böra avvägas i enlighet
med de grunder, som godtagits av innevarande års riksdag.
Vid bifall till vad jag förordat skulle laboratoriets personalförteckning enligt
gällande grunder erhålla följande utseende.
Befatt- Löne
ning
Tjänstemän å ordinarie stat. grad
1 föreståndare ............................................... C 7
1 laborator ..................... A 26
1 förste laboratoriebiträde ..................................... A 11
1 laboratoriebiträde ......................... A 7
1 kanslibitriide ............................................... A 7
1 vaktmästare ................................................... A 7
1 kontorsbiträde .............................................. A 4
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 laborator och avdelningsföreståndare......................... Eo 28
1 assistent .................................................. Eo 24
1 » .................................................. Eo 23
1 * .............................................högst Eo 21
Vidare torde de olika anslagsposterna böra beräknas sålunda.
Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör i
första hand höjas med 6 300 kronor till 42 000 kronor, motsvarande av mig
förordade jämkningar i personalbeståndet. Den allmänna löneregleringen föranleder
härjämte en uppräkning av posten med 18 000 kronor, varför posten
torde böra uppföras med 60 000 kronor.
Posten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör
i anledning av nytillkommande personal m. m. höjas med sammanlagt 30 500
kronor till 78 000 kronor. Härutöver medför den allmänna löneregleringen
en uppräkning av posten med 32 000 kronor till 110 000 kronor.
Posten till rörligt tillägg bör upptagas till 10 000 kronor.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår blir alltså 180 000
kronor.
I förevarande sammanhang torde jag vidare få anmäla, att medicinalstyrelsen
i skrivelse den 6 mars 1947 hemställt, att den i laboratoriets avlöningsstat
för innevarande budgetåret uppförda anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal måtte få överskridas med 20 000 kronor. Av
skrivelsen framgår, att av nämnda belopp i runt tal 14 000 kronoi utgjorde
merkostnader i anledning av den genom Kungl. Maj:ts förut omnämnda
beslut den 30 december 1946 medgivna förstärkningen av laboratoriets personal.
Återstoden av överskridandet vore föranledd därav, att det visat sig
nödvändigt att för Rh-avdelningens räkning anställa ett extra kontorsbiträde,
för vilket medel ej beräknats under anslagsposten, ävensom av kostnader
för arvodesförhöjningar motsvarande provisoriskt lönetillägg och för
vikariatsarvoden. Jag tillstyrker, att riksdagens medgivande inhämtas att
överskrida posten med högst det av styrelsen äskade beloppet, 20 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens rättskemiska laboratorium,
som påkallas av vad jag förordat;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens rättskemiska
laboratorium, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .......................... kronor 60 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.. » 110 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 10 000
Summa förslagsanslag kronor 180 000;
dels till Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar för
budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av.............................. kronor 180 000;
dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för statens
rättskemiska laboratorium upptagna anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal må för budgetåret
1946/47 överskridas med högst 20 000 kronor.
4:o) Statens rättskemiska laboratorium: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1945/46 ........................ 21 300 28 465
1946/47 ........................ 24 800
1947/48 (förslag) ................ 35 000
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt omkostnadsstat för laboratoriet,
upptagande följande huvudposter:
1. Sjukvård m. in., förslagsvis .......................... kronor 500
2. Expenser, förslagsvis ................................ » 7 500
3. Övriga utgifter, förslagsvis .......................... 16 800
Summa kronor 24 800
Av posten till expenser avses 2 000 kronor till bränsle, lyse, gas och vatten
samt 5 500 kronor till övriga expenser. Posten till övriga utgifter fördelar
sig med 1 500 kronor å inköp av provtagningsmaterial för alkoholblodprov
åt polismyndigheterna, 11 800 kronor å inköp och underhåll av apparater,
förbrukningsartiklar m. m. samt 3 500 kronor å städning, diskning och renhållning.
Med skrivelse den 31 augusti 1946 har medicinalstyrelsen överlämnat av
laboratoriets föreståndare, professorn E. Wolff, gjord beräkning av medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår.
Föreståndaren har därvid upptagit anslagsposten till sjukvård in. m.
till oförändrat belopp, 500 kronor.
För samtliga andra poster föreligger enligt föreståndaren behov av delvis
betydande höjningar. I flertalet fall vore dessa en direkt följd av den ökade
omfattningen av laboratoriets verksamhet samt av inträdda prisstegringar.
I en del fall betingades de också av behovet att förnya försliten materiel eller
komplettera apparatutrustningen, vilket icke kunnat ske under krigsåren.
Beträffande anslagsposten till e x p e n s er har föreståndaren sålunda föreslagit
en höjning av det för övriga expenser avsedda beloppet med 3 000 kronor
till 8 500 kronor. Som skäl härför anföres, att det under budgetåret 1947/
48 torde bli nödvändigt att inköpa ytterligare två skrivmaskiner för en beräknad
kostnad av 1 400 kronor. Vidare hade telefonkostnaderna för laboratoriet
ökats i hög grad, särskilt genom Rh-avdelningens verksamhet, som
ofta krävde ilsamtal, då blodtransfusioner och operativa ingrepp kunde vara
beroende av undersökningsresultatet. Dessa kostnader, som under föregående
budgetår överstigit 1 100 kronor, hade för nästa budgetår beräknats till
1 300 kronor. Den starka ökningen av laboratoriets arbete hade även medfört
en väsentligt ökad förbrukning av vanliga skrivmaterialier. Kostnaderna
härför hade beräknats till 1 800 kronor. Såväl tidskrifter som arkivhandlingar
måste efter den återhållsamhet, som en följd av år iakttagits, bindas i något
ökad utsträckning vid risk att de annars förstördes. För ändamålet hade
upptagits ett belopp av 800 kronor. Övriga kostnader under ifrågavarande
delpost fördelade sig med 2 200 kronor å inköp av böcker och tidskrifter
samt 1 000 kronor å möbler och inventarier, avseende bland annat en
nödvändig nyanskaffning av bokhyllor. Då föreståndaren räknat med oförändrat
belopp för bränsle, lyse, gas och vatten har alltså anslagsposten till
expenser uppskattats till (2 000 + 8 500) 10 500 kronor.
I fråga om anslagsposten till övriga utgifter framhåller förestånda
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
61
ren, att på grund av den starka ökningen av alkoholblodprov åt polismyndigheterna
rekvisitionerna av provtagningsmaterial flerdubblats. Trots att sådant
material icke kunnat levereras i begärd utsträckning hade kostnaderna
därför under budgetåret 1945/46 överstigit 3 200 kronor, varför delposten
borde uppräknas till minst 3 000 kronor. Beträffande delposten till inköp och
underhåll av apparater, förbrukningsartiklar in. in. ville föreståndaren framhålla,
att densamma omfattade en mycket väsentlig del av laboratoriets
egentliga omkostnader. Den hade innevarande budgetår upptagits till endast
11 800 kronor (mot föreslagna 12 800 kronor), vilket icke i någon nämnvärd
grad medgivit nyanskaffning av nödvändiga apparater m. m. Rh-avdelningens
verksamhet medförde också behov av ny apparatur liksom ökad förbrukning
av glasvaror och försöksdjur. En väsentlig höjning av ifrågavarande delpost
vore därför ofrånkomlig. Föreståndaren föresloge, att densamma uppräknades
med 3 700 kronor till 15 500 kronor. Belastningen å delposten till städning,
diskning och renhållning hade under föregående budgetår uppgått till
drygt 7 200 kronor beroende dels på höjda avlöningar, motsvarande provisoriskt
lönetillägg, dels på den ökade omfattningen av arbetet, särskilt på
Rh-avdelningen, vilket medfört att ytterligare en diskhjälp måste anlitas
några timmar dagligen. Denna delpost torde därför böra uppföras med minst
7 000 kronor. Anslagsposten till övriga utgifter har alltså av föreståndaren
beräknats till (3 000 + 15 500 + 7 000) 25 500 kronor.
I enlighet härmed har föreståndaren föreslagit, att till bestridande av laboratoriets
omkostnader för nästa budgetår måtte anvisas (500 + 10 500 +
25 500) 36 500 kronor.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot föreståndarens
beräkningar och ansluter sig till dennes förslag.
Föredraganden.
Föreståndarens beräkningar synas mig i allt väsentligt kunna godtagas.
Posten till övriga expenser torde dock böra begränsas till 7 500 kronor,
innebärande en höjning i förhållande till innevarande budgetår med 2 000
kronor. Delposten till inköp och underhåll av apparater torde vidare böra
avrundas nedåt till 15 000 kronor.
Anslaget i sin helhet skulle vid bifall härtill komma att uppgå till (36 500
-—- 1 000 — 500) 35 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Statens rättskemiska laboratorium: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 35 000.
5:o) Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgitter
1945/46 ..................... 109 000 122 020
1946/47 .................... 122 500
1947/48 (förslag) ............ 260 000
62
Kungi. Maj.ts proposition nr 148.
Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt personalförteckning för statens
farmacevtiska laboratorium (statsliggaren s. 270).
Kungl. Maj:t bär vidare samma dag fastställt följande avlöningsstat för
laboratoriet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........kronor 39 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, förslagsvis ................................ » 7 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 61 400
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 14 200
Summa förslagsanslag kronor 122 500.
Från posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, äro avsedda att bestridas arvode å 1 000 kronor till föreståndaren för
laboratoriet samt arvode å 6 400 kronor till en assistent.
Av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må följande
belopp disponeras allenast för härefter angivna ändamål, nämligen ett
belopp av 3 000 kronor för bestridande av ersättningar för kliniska och radiologiska
undersökningar utom laboratoriet samt ett belopp av 4 000 kronor
för avlönande av extra arbetskraft för utarbetande av ett supplement till en
av medicinalstyrelsen utgiven synonymförteckning över likvärdiga läkemedel
ävensom för meddelande av råd och upplysningar åt sjukhus- och tjänsteläkare
i läkemedelsekonomiska frågor.
Såsom förut nämnts har medicinalstyrelsen med skrivelse den 31 augusti
1946 överlämnat av föreståndaren för laboratoriet, II. Bydin, gjord framställning
rörande medelsbehovet för avlöningar vid laboratoriet för nästa
budgetår.
Föreståndaren har däri inledningsvis framhållit, att de senaste årens betydelsefulla
och snabba utveckling inom olika grenar av läkemedelsområdet
medfört, att arbetet vid laboratoriet erhållit sådan omfattning och måste tillmätas
den betydelse, att laboratoriet borde erhålla ökade arbetsmöjligheter
och förbättrad ställning i övrigt i proportion härtill. Av samma skäl borde
även personalen vid laboratoriet tillerkännas samma tjänsteställning och
löneförmåner som vid andra statslaboratorier med likvärdigt eller jämförbart
arbete.
Föreståndaren erinrar vidare om att statsmakterna under de senaste åren
i stor utsträckning bifallit laboratoriets framställningar om ökade anslag och
om inrättande av assistent- och laboratoriebiträdestjänster av såväl stadigvarande
som mera tillfällig art. För att laboratoriet skulle kunna tillgodogöra
sig de betydelsefulla framstegen inom läkemedelsområdet och motsvara
de fordringar, som rimligen borde ställas på en statlig kontrollinstitution av
denna art, vore det emellertid ofrånkomligt att snarast möjligt även förstärka
den vetenskapligt högre kvalificerade personalen. Under hänvisning här
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
63
till föreslår föreståndaren, att på var och eu av laboratoriets båda avdelningar
inrättas en lahoratorsbefattning i lönegrad A 26. Till belysning av behovet
av dessa båda tjänster yttrar föreståndaren i huvudsak följande.
Laboratorerna skulle övertaga vissa arbetsuppgifter, från vilka det vore
angeläget att befria avdelningsföreståndama men vilka likväl icke lämpligen
kunde anförtros åt assistenterna. Som exempel på arbetsuppgifter av dylikt
slag kunde nämnas följande arbetsuppgifter, nämligen planläggning och ledande
av visst kvalificerat experimentellt arbete, biträde vid införande av nya
vetenskapliga instrument av mera komplicerad art och vid handhavandet av
dessa, utarbetande av nya undersökningsmetoder för kontrollarbetet samt bedrivande
av vetenskaplig forskning inom arbetsområdet. Dessutom borde
laboratorerna dels biträda avdelningsföreståndama vid besvarande av remisser,
avgivande av utlåtanden och verkställande av utredningar av större
svårighetsgrad, dels ock överlaga en del av avdelningsföreståndarnas skrivarbete.
Laboratoriet hade nämligen blivit en remissinstans av betydande mått.
Remissernas besvarande vore ej sällan mycket tidsödande och ställde ofta
stora krav på den person, som hade att handlägga dem. Då nuvarande organisation
i allmänhet ej medgåve någon uppdelning av hithörande arbetsuppgifter,
bleve följden den, att tillräcklig tid ofta icke kunde ägnas åt deras
utförande.
Avsevärt större fordringar än tidigare måste numera ställas på det experimentella
laboratoriearbetet på grund av den förfinade och ofta mera komplicerade
metodiken samt tillkomsten av substanser och underlag för nya läkemedel
och läkemedelskombinationer.
Instruktionsenligt hade avdelningsföreståndare att med uppmärksamhet
följa den vetenskapliga utvecklingen inom avdelningens verksamhetsområde
samt, då han därtill funne anledning, framställa förslag rörande verksamheten
å avdelningen. För att på ett tillfredsställande sätt kunna fylla denna
uppgift erfordrades ingående studium av mera kontinuerlig art av ett icke
ringa antal tidskrifter, handböcker och annan litteratur samt uppehållande
av en nära kontakt med ett flertal institutioner och vetenskapliga sammanslutningar.
På grund av mångfalden av löpande göromål kunde avdelningsföreståndarna
för närvarande icke ägna erforderlig uppmärksamhet åt denna
viktiga arbetsuppgift.
Under senare år hade laboratoriet till följd av ökade anslag och medel
från fonder kunnat bedriva vetenskaplig forskning, dock endast i mycket
begränsad omfattning. Någon egentlig grundforskning eller några större
forskningsarbeten av mera central betydelse för laboratoriets arbetsområde
hade emellertid ännu icke kunnat utföras. Orsaken härtill syntes i första
hand vara, att avdelningsföreståndama saknade tid att planlägga, leda och
bearbeta dylika större vetenskapliga forskningsuppgifter. Det vore av största
betydelse, att såväl avdelningsföreståndama som assistenterna personligen
bedreve vetenskaplig forskning i erforderlig utsträckning inom laboratoriets
arbetsområde för att de skulle bliva i stånd att vetenskapligt bearbeta de för
arbetsuppgifterna grundläggande problemen. Ett viil planlagt och utfört vetenskapligt
arbete å laboratoriet finge betydelse icke endast ur vetenskaplig
synpunkt. Genom att framvinna tillförlitliga, snabba och kostnadsbesparande
metoder kunde även den statliga kontrollen rationaliseras och statens
utgifter för densamma nedbringas. EU framgångsrikt forskningsarbete medförde
ökad användning av goda läkemedel och minskad förbrukning av
mindre goda sådana, vilket i sin lur möjliggjorde icke obetydliga besparingar
för stat. kommun och enskilda.
Av den i vetenskapligt hänseende kvalificerade personalen vore avdel
-
64
Kungi. Mcij:ts proposition nr 148.
ningsföreståndarna de enda befattningshavarna, som representerade kontinuiteten,
ty assistentbefattningarna konrme i fortsättningen liksom hittills
i regel att utgöra passagebefattningar. Upplärandet av nya assistenter hade
hittills utgjort ett icke oväsentligt arbete för avdelningsföreståndarna. Vidare
måste beaktas, att den avdelningsföreståndare, som samtidigt vore föreståndare
för laboratoriet, i denna egenskap hade att utföra ett omfattande administrativt
arbete.
Vad sålunda anförts visade med önskvärd tydlighet det trängande behovet
av att laboratoriets i vetenskapligt avseende mera kvalificerade personal
förstärktes med de föreslagna två laboratorerna. Avsikten med förslaget härom
vore icke att minska laboratorieföreståndarens eller avdelningsföreståndarnas
arbete utan att bereda laboratoriet möjlighet att med rationell arbetsfördelning
utföra sådana betydelsefulla arbetsuppgifter, som för närvarande
icke medhunnes eller som laboratoriet nu endast kunde ägna ringa
och otillräcklig uppmärksamhet.
Vid bestämmande av laboratorernas löneställning måste vikten av att få
befattningarna besatta med i såväl vetenskapligt som praktiskt avseende
högt kvalificerade personer beaktas. Vidare vore det av betydelse att placera
befattningarna i så hög lönegrad, att täta ombyten å dem undvekes. Med
hänsyn härtill borde laboratorsbefattningarna icke givas lägre placering än
lönegrad A 26.
I fråga om den vetenskapligt utbildade personalen i övrigt har föreståndaren
— frånsett de tidigare behandlade spörsmålen om löneställningen för
laboratorerna och avdelningsföreståndarna samt för vissa assistenter —
framhållit, att den med ett arvode av 6 400 kronor för år avlönade assistenten,
som vore placerad på laboratoriets kemiska avdelning, måste ha samma
kvalifikationer och utförde samma arbete som avdelningens båda övriga i
lönegrad Ex 21 placerade assistenter med apotekarutbildning och därför i
lönehänseende borde vara likställd med dessa. Då denna uppfattning tidigare
icke delats av Kungl. Maj:t, ansåge sig föreståndaren dock böra begränsa sig
till att föreslå, att assistentbefattningen i fråga överfördes till eu så förhållandevis
låg lönegrad som Eo 16.
Föreståndaren har vidare framlagt förslag om ändrad lönegradsplacering
av vissa laboratoriebiträden. Föreståndaren erinrar om att vid laboratoriet för
närvarande funnes 2 förste laboratoriebiträden i lönegrad A 11, 1 laboratoriebiträde
i lönegrad A 7, 1 laboratoriebiträde i lönegrad Eo 7, 1 laboratoriebiträde
i lönegrad A 6, 3 laboratoriebiträden i lönegrad Eo 6 och 1 laboratoriebiträde
i lönegrad Eo 2. Föreståndaren erinrar vidare om att laboratoriebiträdena
vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga institutioner
vore placerade i 7 lönegraden. Då de krav, som ställdes på laboratoriets
samtliga laboratoriebiträden, vore minst lika höga som kraven på motsvarande
befattningshavare vid universitetsinstitutionerna, borde laboratoriets
laboratoriebiträden icke åtnjuta sämre lönevillkor än laboratoriebiträdena
vid nämnda institutioner. Laboratoriebiträdestjänsten i lönegrad A 6 borde
alltså uppflyttas till lönegrad A 7 och laboratoriebiträdestjänsterna i lönegraderna
Eo 6 och Eo 2 till lönegrad Eo 7. I anslutning härtill föreslår föreståndaren
vidare, att tjänstebenämningen för de båda förste laboratoriebiträdena
i lönegrad A 11 förändras till laboratorietekniker.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
65
Slutligen framhåller föreståndaren, att laboratoriet liksom tidigare vore
1 behov av ett belopp av 3 000 kronor till arvoden åt en läkare och en apotekare,
vilka biträdde laboratoriet i dess arbete med läkemedelsekonomiska
spörsmål, varvid föreståndaren förutsatt, att någon ny upplaga av publikationen
»Läkemedelssynonymer» icke skulle utgivas under nästa budgetår.
I anslutning till det anförda bar föreståndaren beräknat posten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän till 60 000 kronor, posten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, till 2 000 kronor, posten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal till 66 700 kronor, posten
till rörligt tillägg till 18 100 kronor och anslaget i dess helhet till 146 800
kronor. Föreståndaren har härvid utgått från att arvodet till honom i enlighet
med medicinalstyrelseutredningens förslag skulle höjas från 1 000 till
2 000 kronor samt att de två avdelningsföreståndarbefattningarna och fyra
assistentbefattningar skulle placeras i lönegrad A 30 resp. Eo 24.
Medicinalstyrelsen har för egen del tillstyrkt inrättandet av två laboratorsbefattningar,
vilka enligt styrelsens mening borde placeras i lönegrad Eo 26.
Styrelsen anför härom följande.
Efter hand har laboratoriet kommit att utvecklas till en remissinstans av
relativt stor omfattning. Remissernas besvarande kräver stundom tidsödande
och kvalificerade utredningar av skilda slag och det ligger i sakens natur,
att dylika arbetsuppgifter måste utföras före andra arbetsuppgifter, med
vilkas fullgörande kan anstå. På laboratoriet har särskilt det experimentella
och vetenskapliga forskningsarbetet fått stå tillbaka för ifrågavarande arbetsuppgifter.
Tidigare har i skilda sammanhang och från olika håll understrukits
betydelsen av att experimentell och vetenskaplig forskning äger rum
vid laboratoriet vid sidan av den rutinmässiga kontrollen av läkemedel. Styrelsen
anser för sin del, att ytterligare uppskov med att skapa förutsättningar
för upptagande av antydda arbetsuppgifter är av uppenbar våda.
Det kan nämligen icke förväntas, att laboratoriet fortsättningsvis — medan
forskning och teknik inom medicin, farmaci och läkemedelsindustri oavbrutet
och snabbt gå framåt — skall kunna motsvara kraven på ett effektivt
och tillförlitligt kontrollorgan beträffande läkemedel, om icke vetenskaplig,
metodologisk och annan efter verksamhetsområdet anpassad forskningsverksamhet
bedrives vid laboratoriet. Det nu framlagda förslaget om inrättande
av en laboratorstjänst vid envar av laboratoriets båda avdelningar
avser bland annat att bereda laboratoriet möjlighet att bedriva dylik forskning
i erforderlig omfattning. Styrelsen får därför tillstyrka detsamma som
väl avvägt med hänsyn till det aktuella behovet. Enligt styrelsens förmenande
böra laboratorerna i huvudsak erhålla de arbetsuppgifter, som föreståndaren
angivit. Vad laboratorernas löneställning beträffar synas tjänsterna
icke böra placeras i lägre lönegrad än Eo 26 med hänsyn till de kompetenskrav,
som måste ställas på tjänsternas innehavare.
Styrelsen har vidare tillstyrkt överföring av den med arvode förenade assistentbefattningen
till extra ordinarie stat med placering i lönegrad Eo 16.
Vad angår föreståndarens förslag om lönegradsuppflyttning av vissa labora
t or iebi t rä deslref a 11 n i n ga r erinrar styrelsen om alt frågan om laboratoriebiträdenas
löneställning vore föremål för utredning av 1944 års personalutredning
och finner sig därför icke nu kunna förorda förslaget. Dock anser
liihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt Nr 148. 5
66
Kungi. Maj:ts proposition nr 148.
styrelsen, att med en uppflyttning av laboratoriebiträdet i lönegrad Eo 2
till lönegrad Eo 6 icke bör anstå. Förslaget om att laboratoriets båda förste
laboratoriebiträden skulle benämnas laboratorietekniker har biträtts av
styrelsen.
Mot förslaget att för rådgivning i läkemedelsekonomiska frågor in. m. beräkna
ett belopp av 3 000 kronor har styrelsen intet haft att erinra.
Styrelsen framhåller vidare, att medel tidigare icke anvisats till ersättningar
åt vikarier för icke-ordinarie befattningshavare. Då det emellertid
visat sig nödvändigt att vid ledighet för bland andra vaktmästaren och djurskötaren
förordna vikarier för befattningshavarna, föreslår styrelsen, att för
budgetåret 1947/48 anvisas ett belopp av 1 000 kronor för ändamålet.
Slutligen har styrelsen erinrat dels om medicinalstyrelseutredningens förslag,
att för apotekens inspektion vid laboratoriet skulle inrättas två särskilda
inspektörsbefattningar i lönegrad Eo 27 och två laboratoriebiträdestjänster
i lönegraden Ex 7, vilket förslag styrelsen tillstyrkt med den jämkningen,
att det ena av ifrågavarande laboratoriebiträden borde placeras i
lönegrad Eo 11 och det andra i lönegrad Eo 7, dels ock om sin ståndpunkt
i fråga om avdelningsföreståndarnas och de f. n. lönegradsplacerade assistenternas
löneställning.
Vad beträffar medelsbehovet för nästa budgetår har styrelsen ansett posten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra upptagas till 41 300 kronor,
posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, till
1 000 kronor, posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal till
112 400 kronor och posten till rörligt tillägg till 22 100 kronor, utgörande tillhopa
176 800 kronor.
I ärendet ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenamnden.
Statskontoret anför, att behovet av de två nya laboratorsbefattningarna
undandroge sig ämbetsverkets bedömande. Därest sådana tjänster komme
att inrättas, ville ämbetsverket emellertid ifrågasätta, om icke dessa i likhet
med laboratorerna vid farmacevtiska institutet borde placeras i lönegrad
Eo 24.
Allmänna lönenåmnden har med hänsyn till vad i ärendet anförts rörande
de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på innehavarna av de föreslagna
laboratorsbefattningarna, icke velat motsätta sig, att tjänsterna uppfördes i
lönegrad Eo 26.
Vad angår den arvodesavlönade assistenttjänsten har lönenämnden förordat,
att befattningen i likhet med övriga assistentbefattningar med apotekarutbildning
uppföres i lönegrad Ex 21.
Lönenämnden har slutligen funnit motiverat, att laboratoriebiträdet i lönegrad
Eo 2 placeras i lönegrad Eo 6, varför nämnden tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens
förslag härom. Förslaget att införa tjänstebenämningen
laboratorietekniker för förste laboratoriebiträdena i lönegrad A 11 borde
enligt lönenämndens mening ej genomföras endast för farmacevtiska laboratoriets
del.
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
67
Slutligen vill jag anmäla, att centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund
hemställt, att den arvodesavlönade assistenttjänsten, i likhet med vad centralstyrelsen
föreslagit i fråga om de två apoteksutbildade assistenterna i lönegrad
Ex 21, måtte placeras i lönegrad Eo 24.
Föredraganden.
I enlighet med vad jag i det föregående förordat torde de båda befattningarna
som laborator och avdelningsföreståndare i lönegrad A 28 böra uppflyttas
till professorstjänster i lönegrad A 30 och arvodet till laboratoriets
föreståndare därvid bibehållas vid oförändrat belopp, 1 000 kronor.
Jag har vidare förut tillstyrkt inrättande vid laboratoriet av två befattningar
som apoteksinspektör i lönegrad Eo 27 samt en förste laboratoriebiträdestjänst
i lönegrad Eo 11 och en laboratoriebiträdestjänst i lönegrad Ex 7.
Vad laboratorieföreståndaren och medicinalstyrelsen anfört om angelägenheten
av att avlasta de båda avdelningsföreståndarna från vissa arbetsuppgifter
och om behovet av en intensifierad vetenskaplig forskningsverksamhet
vid laboratoriet synes giva vid handen, att en förstärkning av laboratoriets
i vetenskapligt avseende mera kvalificerade personal är nödvändig. Jag anser
mig därför böra tillstyrka föreliggande förslag om inrättande av två nya
laboratorstjänster vid laboratoriet. I fråga om befattningarnas lönegradsplacering
biträder jag medicinalstyrelsens, av allmänna lönenämnden tillstyrkta
förslag och förordar alltså, att tjänsterna uppföras i lönegrad Eo 26.
I enlighet med de principer för lönegradsplacering av assistentbefattningar
vid medicinalstyrelsens laboratorier, som angivits i det föregående, böra
vidare upptagas två befattningar som läkarassistent i lönegrad Eo 24, medan
för övriga tre assistenter lämpligen böra uppföras två tjänster i lönegrad
Eo 23 och en i högst lönegrad Eo 21.
Förslaget om uppflyttning av laboratoriebiträdet i lönegrad Eo 2 till lönegrad
Eo 6 biträder jag. Däremot torde med ändring av förste laboratoriebiträdenas
tjänstebenämning och med uppflyttning av de i 6 lönegraden
placerade laboratoriebiträdena böra anstå i avbidan på resultatet av den
särskilda utredning, som igångsatts rörande laboratoriebiträdenas löneställning.
Vid bifall till vad jag förordat skulle laboratoriets personalförteckning enligt
gällande grunder erhålla följande utseende.
Befatt
ning
-
2 professorer ...........
2 förste laboratoriebiträden
1 laboratoriebiträde .....
1 vaktmästare ...........
1 laboratoriebiträde.......
1 kontorsbiträde .........
Tjänstemän å ordinarie stat.
Löne
grad
A
30
A 11
A 7
A 7
A 6
A 4
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
2 apoteksinspektörer .......................................... Eo 27
2 laboratorer ................................................ Eo 26
2 assistenter ................................................ Eo 24
2 assistenter ................................................ Eo 23
1 assistent ............................................ högst Eo 21
Vidare torde de olika anslagsposterna böra beräknas sålunda.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
bör med anledning av de förändringar, som av mig förordats, samt på grund
av löneklassuppflyttningar höjas till 41 000 kronor. Den allmänna löneregleringen
föranleder härjämte en uppräkning av posten med 18 000 kronor,
varför posten torde böra uppföras med 59 000 kronor.
Posten till arvode, bestämt av Kungl. Maj: t, bör upptagas till
1 000 kronor.
Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie person
a 1 bör i anledning av nytillkommande personal m. m. höjas med sammanlagt
58 000 kronor till 119 400 kronor. Jag har därvid beräknat ett belopp av
i runt tal 4 000 kronor för anställande under 11 månader av nästa budgetår
av ett extra laboratoriebiträde för vissa undersökningar rörande sköldkörtelpreparat,
varom medicinalstyrelsen i skrivelse den 18 februari 1947 gjort
framställning. Vidare har jag räknat med 3 000 kronor för rådgivning i läkemedelsekonomiska
frågor. Den allmänna löneregleringen medför en ytterligare
höjning av anslagsposten med 65 600 kronor. Posten bör alltså upptagas
till 185 000 kronor.
Posten till rörligt tillägg bör upptagas till 15 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår blir alltså (59 000 H1
000 + 185 000 + 15 000) 260 000 kronor.
I detta sammanhang vill jag vidare anmäla, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 12 juli respektive den 25 oktober 1946 medgivit, att av den i laboratoriets
avlöningsstat för innevarande budgetår upptagna anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal finge användas dels ett belopp
av högst 3 300 kronor för anställande under tiden 1 juli 1946—31 maj
1947 av ett extra laboratoriebiträde för de förut omnämnda undersökningarna
beträffande sköldkörtelpreparat, dels ock ett belopp av högst 1 000
kronor för avlönande av ett extra laboratoriebiträde med uppgift att avsluta
vissa undersökningar angående läkemedel innehållande järn. I sin förenämnda
skrivelse den 18 februari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt, att
förstnämnda biträde måtte få vara anställt jämväl under juni 1947. De sammanlagda
kostnaderna under innevarande budgetår för ifrågavarande båda
ändamål skulle vid bifall till medicinalstyrelsens hemställan uppgå till (3 300
+ 1 000 + 300) 4 600 kronor. Medicinalstyrelsen har vidare meddelat, att
en oförutsedd merbelastning av förevarande anslagspost å i runt tal 3 500
kronor komme att uppstå för avlönande av vikarier under vissa befattnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
69
havares tjänstledighet för sjukdom eller havandeskap. Styrelsen har hemställt,
att posten måtte få överskridas med (4 600 + 3 500) 8 100 kronor.
Då jag för egen del intet har att erinra mot styrelsens hemställan, vill jag
förorda, att i detta sammanhang riksdagens medgivande utverkas till överskridande
av posten med högst det av styrelsen angivna beloppet, 8 100
kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens farmacevtiska laboratorium,
som påkallas av vad jag förordat;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens farmacevtiska
laboratorium, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .......................... kronor 59 000
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ...... » 1000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
............................ » 185 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 15 000
Summa förslagsanslag kronor 260 000;
dels till Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar
för budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av.......................... kronor 260 000;
dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för statens
farmacevtiska laboratorium upptagna anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal må för budgetåret
1946/47 överskridas med högst 8 100 kronor.
6:o) Statens farmacevtiska laboratorium: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1945/46 ....................... 36 500 34 178
1946/47 ...................... 47 500 —
1947/48 (förslag) .............. 56 900 —
Den 31 maj 1946 har Kungl. Maj:t fastställt omkostnadsstat för statens
farmacevtiska laboratorium, upptagande följande huvudposter:
1. Sjukvård m. m., förslagsvis .......................... kronor 500
2. Expenser, förslagsvis ................................ » 8 300
3. Övriga utgifter, förslagsvis .......................... » 38 700
Summa kronor 47 500
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Beträffande omkostnadsstatens närmare utseende får jag hänvisa till statsliggaren
för innevarande budgetår, s. 271.
Med skrivelse den 31 augusti 1946 har medicinalstyrelsen överlämnat eu
av föreståndaren för laboratoriet, H. Rydin, gjord beräkning av medelsbehovet
för laboratoriets omkostnader under nästa budgetår.
Föreståndaren har upptagit anslagsposterna till sjukvård m. m. och
till expenser till oförändrade belopp, 500 respektive 8 300 kronor.
I fråga om delposten till övriga utgifter har föreståndaren under
hänvisning till belastningen under föregående budgetår, 9 431 kronor, föreslagit
en höjning av delposten till inköp av förbrukningsartiklar med 1 000
kronor till 10 000 kronor. Vidare föreslås delposten till tillverkning av nationella
standardpreparat (etalonger) upptagen till 3 000 kronor mot 5 000
kronor under innevarande budgetår. Föreståndaren erinrar om att för ifrågavarande
ändamål hittills anvisats sammanlagt 10 000 kronor, varav för budgetåret
1944/45 5 000 kronor och för innevarande budgetår samma belopp. Av
de för budgetåret 1944/45 anvisade medlen hade emellertid endast ett mindre
belopp förbrukats, vilket berodde därpå, att vissa för tillverkningen erforderliga
substanser på grund av handelsförhållandena då icke kunnat erhållas
och att vissa andra substanser endast kunnat anskaffas till orimligt
höga priser. Ett icke oväsentligt prisfall till följd av förbättrade framställningsmetoder
hade även varit att förvänta. Vidare hade tidpunkten för utgivandet
av den nya upplagan av den svenska farmakopén måst framflyttas.
Erforderliga substanser kunde nu åter erhållas till lägre priser. Ett
belopp av 3 000 kronor för nästa budgetår jämte de för löpande budgetår
anvisade medlen beräknades vara fillräckligt för tillverkning av nationella
standard preparat i sådan omfattning, att behovet därav kunde tillgodoses
för minst fem år framåt. Slutligen har delposten till städning, diskning
och renhållning, under hänvisning till att för diskning tidigare anvisade
medel varit otillräckliga samt att arbetstiden för den vid laboratoriet anställda
diskerskan borde utökas från 3 till 5 timmar dagligen, föreslagits
höjd med 400 kronor till 6 400 kronor. Då övriga delposter upptagits till
oförändrade belopp, skulle enligt föreståndarens förslag anslagsposten till
övriga utgifter uppgå till (38 700 + 1 000 — 2 000 + 400) 38 100 kronor.
Anslaget i sin helhet skulle vid bifall till vad föreståndaren föreslagit behöva
upptagas till (500 ~r 8 300 + 38 100) 46 900 kronor.
Medicinalstyrelsen har för sin del intet haft att erinra mot föreståndarens
beräkningar. Styrelsen framhåller emellertid, att därest medicinalstyrelseutredningens
förslag om inrättande vid laboratoriet av två apoteksinspektörsbefattningar
genomfördes, medel även borde anvisas till bestridande
av kostnaderna för dessa befattningshavares resor. Under förutsättning att
envar av inspektörerna vore på resa 150 dygn per år, komine traktamentsersättningen
att uppgå till 6 000 kronor. Inspektörerna borde vidare erhålla
resekort. Det syntes därför rimligt, att man räknade med att 4 000
kronor skulle förslå till biljettkostnader. För berörda ändamål syntes alltså
sammanlagt erfordras ett belopp av 10 000 kronor, vilket lämpligen borde
Kungl. Maj:ts proposition nr 148. 71
upptagas i omkostnadsstaten under en särskild anslagspost, benämnd reseersättningar.
I enlighet härmed har medicinalstyrelsen hemställt, att anslaget för nästa
budgetår måtte upptagas till (46 900 + 10 000) 56 900 kronor.
Föredraganden.
Under erinran om att jag i det föregående tillstyrkt medicinalstyrelseutredningens
förslag om inrättande av två apoteksinspektörsbefattningar vid
statens farmacevtiska laboratorium biträder jag medicinalstyrelsens beräkning
av medelsbehovet för laboratoriets omkostnader under nästa budgetår.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Statens farmacevtiska laboratorium: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av ....................... kronor 56 900.
Med bifall till vad föredragande statsrådet sålunda
under punkterna 1 ro)—6:o) med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t
Konungen, att proposition |av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hedfors.
72
Kungi. Maj:ts proposition nr 148.
Innehållsförteckning.
Sid.
Laboratoriernas administration............................................ 2
1941 års riksdag.................................................... 2
Översikt av nuvarande organisation.................................. 3
Medicinalstyrelseutredningen......................................... 5
Yttranden över medicinalstyrelseutredningens förslag................... 10
Föredraganden..................................................... 12
Laboratorieföreståndarnas löneställning..................................... 13
Förslag av medicinalstyrelseutredningen jämte yttranden däröver....... 13
Framställning av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium
samt yttranden däröver........................................... 15
Föredraganden.............................. 16
Löneställningen för laboratorer och vetenskapligt utbildade assistenter............ 17
Nuvarande förhållanden............................................. 17
Förslag i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48 ....... 17
Yttranden över medicinalstyrelsens förslag............................ 19
Senare framställning av medicinalstyrelsen jämte yttranden m. m........ 20
Föredraganden..................................................... 21
Inspektionen av apoteksväsendet........................................... 23
Gällande bestämmelser.............................................. 23
Tidigare framställning samt yttrande däröver m. m................... 23
Medicinalstyrelseutredningen......................................... 27
Yttranden över medicinalstyrelseutredningens förslag................... 29
Föredraganden..................................................... 30
Medelsbehovet för budgetåret 1947/48 m. m................................. 31
Statens bakteriologiska laboratorium: Avlöningar...................... 31
Föredraganden................................................... 46
Statens bakteriologiska laboratorium: Omkostnader..................... 50
Föredraganden...................................................
Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar........................ 54
Föredraganden................................................... 67
Statens rättskemiska laboratorium: Omkostnader...................... 59
Föredraganden................................................... 64
Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar....................... 61
Föredraganden................................................... 67
Statens farmacevtiska laboratorium: Omkostnader..................... 69
Föredraganden................................................... 71
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
470700
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anslag till statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier. s. 5 i texten
- SU 1947:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier. s. 1 i texten