Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

1947-03-07 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:154, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 176)

angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

m. m.; given Stockholms slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa;

2) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 177) angående

grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet; samt

3) förordning angående ändring i förordningen den 3 augusti 1929 (nr

256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1!H7. 1 samt. Nr 154—155.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

Förslag

till

örordning

om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Härigenom förordnas, att §§ 2—4, 7 och 8 förordningen den 17 maj 1935

angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 2. § 2.

Såsom grundfond för hypotekskassan

ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande

svenska statens tre och en halv procent

obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av etthundrafemtio miljoner

kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

— -— —- äro fullgjorda.

Grundfondsobligationer må, — —

— kassans likvidation.

Då grundfondsobligationer---

anspråk tagna.

§ 3.

Därest grundfonden skulle, genom

på hypotekskassans rörelse i dess helhet

uppkomna förluster, nedgå till

etthundrafyrtio miljoner kronor, må

kassan icke upptaga nytt lån, med

mindre Konungen därtill lämnar till
-

Såsom grundfond för hypotekskassan

ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande

svenska statens tre och en halv procent

obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av tvåhundra miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

— — — äro fullgjorda.

Grundfondsobligationer må, — —

-—- kassans likvidation.

Då grundfondsobligationer---

anspråk tagna.

§ 3.

Därest grundfonden skulle, genom

på hypotekskassans rörelse i dess helhet

uppkomna förluster, nedgå till

etthundraåttiofem miljoner kronor,

må kassan icke upptaga nytt lån, med

mindre Konungen därtill lämnar till
-

1 Senaste lydelse av §§ 2 och 3 se 1946:97.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

3

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

stånd. Om grundfonden av sådan an- stånd. Om grundfonden av sådan anledning

skulle nedgå till etthundra- ledning skulle nedgå till etthundratrettio

miljoner kronor, må nytt lån sjuttiofem miljoner kronor, må nytt

icke upptagas, med mindre riksdagen lån icke upptagas, med mindre rikspå

Konungens framställning det med- dagen på Konungens framställning det

giver. medgiver.

Kassans styrelse---nu sagts. Kassans styrelse---nu sagts.

§ 4.

För anskaffande---fastställd

amortering.

Sammanlagda beloppet av kassans

utelöpande obligationer må icke vid

något tillfälle uppgå till mera än tio

gånger det belopp, kassans grundfond

och reservfond tillhopa utgöra.

De av---hos riksgäldskon
toret.

Av kassan---låneavtalet be
stämd.

I den---äldre lån.

För tillfälliga, — --av rörelse
medel.

Beslut om —--utsedde leda
moten.

§ 7.

Hypotekskassans behållna---

sammanhängande syfte.

Reservfonden skall användas till

gäldande av förluster, som uppkommit

å kassans rörelse i dess helhet.

Har hypoteksförening lidit förluster,

som icke kunna täckas med föreningens

säkerhetsfond eller eljest

utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet

för föreningens förbindelser,

må kassans styrelse bevilja föreningen

erforderlig försträckning ur

kassans reservfond att återgäldas på

sätt och inom tid, som av styrelsen

bestämmes.

§ 4.

För anskaffande---fastställd

amortering.

Sammanlagda beloppet av kassans

utelöpande obligationer må icke vid

något tillfälle uppgå till mera än tio

gånger grundfondens belopp.

De av---hos riksgäldskon
toret.

Av kassan--— låneavtalet be
stämd.

I den---äldre lån.

För tillfälliga,---av rörelse
medel.

Beslut om —--utsedde leda
moten.

§ 7.

Hypotekskassans behållna---

sammanhängande syfte.

Har hypoteksförening lidit förluster,

som icke kunna täckas med föreningens

säkerhetsfond eller eljest

utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet

för föreningens förbindelser,

må kassans styrelse bevilja föreningen

bidrag utan återbetalningsskyldighet

ur kassans reservfond med

belopp motsvarande högst hälften av

reservfonden. Sådant bidrag må dock

icke lämnas med mindre ombud för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 8.

Inflyta till hypotekskassan medel,

som icke genast kunna användas till

infriande av dess förbindelser eller

till utlåning åt hypoteksföreningar,

äger kassan att göra sådana medel

fruktbärande på kortare tid genom

medlens insättande i bankinrättning

eller genom deras placering i statens,

allmänna hypoteksbankens eller hypotekskassans

egna obligationer eller

mot fullgod säkerhet av sådana obligationer

eller av inteckning i stadsfastighet.

hypoteksföreningarna beretts tillfälle

att yttra sig i frågan d ombudsstämma.

I övrigt må kassans reservfond användas

endast till gäldande av förluster,

som uppkommit å kassans

rörelse i dess helhet.

§ 8.

Inflyta till hypotekskassan medel,

som icke genast kunna användas till

infriande av dess förbindelser eller

till utlåning åt hypoteksföreningar,

äger kassan att göra sådana medel

fruktbärande på kortare tid genom

medlens insättande i bankinrättning

eller genom deras placering i statens,

allmänna hypoteksbankens eller hypotekskassans

egna obligationer eller

mot fullgod säkerhet av sådana obligationer

eller av inteckning i fast

egendom i stad eller tomträtt till i stad

belägen tomt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

5

Förslag

till

förordning

om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 177) angående

grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet.

Härigenom förordnas, att §§ 1, 6—8, 10 och 11 förordningen den 17 maj

1935 angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verk
-

samhet skola erhålla ändrad lydelse

Nuvarande lydelse:

8 l.

Hypoteksföreningar av fastighetsägare

i rikets städer och med städer

jämförliga samhällen (stadshypoteksföreningar)

hava till ändamål att med

de medel, som från konungariket Sveriges

stadshypotekskassa erhållas, tillhandahålla

sina medlemmar lån mot

sådan säkerhet av inteckning, som nedan

omförmäles.

§ 6.

Hypoteksförening må meddela lån

allenast mot säkerhet av inteckning i

bebyggd, huvudsakligen för bostadsändamål

eller till affärslokaler avsedd

nöjaktigt brandförsäkrad fastighet,

som är belägen inom föreningens

verksamhetsområde. Säkerheten skall

gälla för låntagarens samtliga förpliktelser

till föreningen.

på sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

§ I
Hypoteksföreningar

av fastighetsägare

och tomträttshavare i rikets städer

och med städer jämförliga samhällen

(stadshypoteksföreningar) hava

till ändamål att med de medel, som

från konungariket Sveriges stadshypotekskassa

erhållas, tillhandahålla sina

medlemmar lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom eller tomträtt.

§ 6.

Hypoteksförening må meddela lån

allenast mot säkerhet av inteckning i

fast egendom eller tomträtt. För beviljande

av lön erfordras vidare, att

den fasta egendomen eller den med

tomträtt upplåtna tomten är belägen

inom föreningens verksamhetsområde,

att därå finnes uppförd byggnad,

som är nöjaktigt brandförsäkrad och

som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler,

samt att dä fråga är om lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt hypo
-

Scnaste lydelse av § 8 se 1946: 98.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

tekskassans styrelse godkänt det avtal

varigenom tomträtten upplåtits.

Säkerhet, som i första stycket avses,

skall gälla för låntagarens samtliga

förpliktelser till föreningen.

För förenings —---kassan med- För förenings — — — kassan medgiva.

giva.

§ 7-

Fastighet, varå lån sökes, skall besiktigas

och värderas av ojäviga värderingsmän,

som för sådant ändamål

särskilt utsetts av hypoteksföreningens

styrelse. För värderingsmännen skall

gälla instruktion, som tillika med formulär

för värderingsinstrument fastställes

av hypotekskassans styrelse;

beslut härom må icke av styrelsen fattas,

med mindre styrelsens samtliga

ledamöter äro tillstädes och beslutet

biträtts av den av Konungen förordnade

ordföranden eller den av fullmäktige

i riksgäldskontoret utsedde

ledamoten.

Vid värderingen, som avser att till

ledning för belåningen bestämma

fastighetens varaktiga värde (uppskattning

svärde), skall hänsyn tagas

till alla föreliggande och beräkneliga

omständigheter, som kunna påverka

detta värde. Är byggnad huvudsakligen

avsedd till andra affärslokaler

än kontor eller butiker eller till sådana

bostäder, kontor eller butiker,

som icke kunna förutses svara mot ortens

förhållanden, eller är byggnad av

säregen beskaffenhet med hänsyn till

sin belägenhet eller storlek i förhål
-

§ 7.

Innan lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom eller tomträtt

beviljas, skall den fasta egendomen

eller byggnad, som uppförts å den med

tomträtt upplåtna tomten, besiktigas

och värderas av ojäviga värderingsmän,

som för sådant ändamål särskilt

utsetts av hypoteksföreningens

styrelse. För värderingsmännen skall

gälla instruktion, som tillika med formulär

för värderingsinstrument fastställes

av hypotekskassans styrelse;

beslut härom må icke av styrelsen fattas,

med mindre styrelsens samtliga

ledamöter äro tillstädes och beslutet biträtts

av den av Konungen förordnade

ordföranden eller den av fullmäktige i

riksgäldskontoret utsedde ledamoten.

Vid värderingen, som avser att till

ledning för belåningen bestämma det

varaktiga värdet (uppskattningsvärdet)

å den fasta egendomen eller å

byggnad, som uppförts å den med

tomträtt upplåtna tomten, skall hänsyn

tagas till alla föreliggande och beräkneliga

omständigheter, som kunna

påverka detta värde. Är byggnad huvudsakligen

avsedd till andra affärslokaler

än kontor eller butiker eller

till sådana bostäder, kontor eller butiker,

som icke kunna förutses svara

mot ortens förhållanden, eller är

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

7

Nuvarande lydelse:

lande till andra för samma ändamål

avsedda byggnader i orten eller därigenom

att den helt eller till övervägande

del anordnats för visst speciellt

ändamål eller av annan liknande anledning,

må uppskattningsvärdet icke

sättas högre än till det värde som,

med hänsyn tagen även till kostnad

för erforderlig omändring eller ombyggnad,

kan beräknas för det fall att

byggnaden skall användas endast till

sedvanliga bostäder, kontor eller butiker.

Fastighet, vård lån meddelas, skall

vara brand!örsåkrad i inländsk, med

vederbörligen stadfäst reglemente försedd

försäkringsinrättning, som kassans

styrelse finner erbjuda full säkerhet.

§ 8.

Amorteringslån må av hypoteksförening

beviljas intill högst hälften

av uppskattningsvärdet, med iakttagande

därav att lånebeloppet icke får

överstiga hälften av fastighetens vid

taxering enligt kommunalskattelagen

åsatta värde; dock må, i den mån hypotekskassans

styrelse det medgiver,

sådana lån kunna meddelas intill ett

belopp, ej överstigande sex tiondelar

av vare sig uppskattningsvärdet eller

taxeringsvärdet.

Fasta lån kunna meddelas intill

samma belopp, som må utlämnas såsom

amorteringslån; dock må fasta

lån å längre tid än tio år meddelas

endast inlilf två tredjedelar av nämn
-

Föreslagen lydelse:

byggnad av säregen beskaffenhet med

hänsyn till sin belägenhet eller storlek

i förhållande till andra för samma

ändamål avsedda byggnader i orten

eller därigenom att den helt eller till

övervägande del anordnats för visst

speciellt ändamål eller av annan liknande

anledning, må uppskattningsvärdet

icke sättas högre än till det

värde som, med hänsyn tagen även

till kostnad för erforderlig omändring

eller ombyggnad, kan beräknas

för det fall att byggnaden skall användas

endast till sedvanliga bostäder,

kontor eller butiker.

Brandförsäkring, som i § 6 första

stycket avses, skall vara meddelad av

inländsk, med vederbörligen stadfäst

reglemente försedd försäkringsinrättning,

som kassans styrelse finner

erbjuda full säkerhet.

§ 8.

Amorteringslån må av hvpoteksförening

beviljas intill högst hälften

av uppskattningsvärdet, med iakttagande

därav att lånebeloppet icke får

överstiga hälften av det värde, som

vid taxering enligt kommunalskattelagen

åsatts den fasta egendomen eller

byggnad, som uppförts å den med

tomträtt upplåtna tomten; dock må,

i den mån hypotekskassans styrelse

det medgiver, sådana lån kunna meddelas

intill ett belopp, ej överstigande

sex tiondelar av vare tsig uppskattningsvärdet

eller taxeringsvärdet.

Fasta lån kunna meddelas intill

samma belopp, som må utlämnas såsom

amorteringslån; dock må fasta

lån å längre lid än tio år meddelas

endast intill två tredjedelar av nämn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Nuvarande lydelse:

da belopp, där den belånade fastighetens

huvudbyggnad icke är av sten

eller annat lika hållbart byggnadsämne.

I intet fall må dock lånesumman

överstiga det belopp, till vilket fastigheten

är brandförsäkrad. Lån må ej

heller meddelas till lägre belopp än

ettusen kronor.

§ 10.

Den årliga avbetalningen å amorteringslån

skall utgöra minst en halv

procent, då den belånade fastighetens

huvudbyggnad är av sten eller

annat lika hållbart byggnadsämne,

samt minst en procent, då densamma

är av mindre hållbart ämne.

I mån — — — oguldna kapitalbelopp.

§ 11.

övergår belånad fastighet till ny

ägare, skall denne, om han vill behålla

lånet, inom sex månader från

den dag, då han blev ägare av fastigheten,

hos hypoteksföreningens styrelse

göra anmälan om lånets övertagande.

Sker det ej, eller finner styrelsen

den nye ägaren icke kunna

godkännas som låntagare, äger styrelsen

rätt att uppsäga lånet att inbetalas

efter ett år.

Föreslagen lydelse:

da belopp, där huvudbyggnaden å

den fasta egendomen eller å den med

tomträtt upplåtna tomten icke är av

sten eller annat lika hållbart byggnadsämne.

I intet fall må dock lånesumman

överstiga det belopp, till vilket byggnad

å den fasta egeridomen eller å

den med tomträtt upplåtna tomten

är brandförsäkrad. Lån må ej heller

meddelas till lägre belopp än ettusen

kronor.

§ 10.

Den årliga avbetalningen å amorteringslån

skall utgöra minst en halv

procent, då huvudbyggnaden å den

fasta egendomen eller å den med

tomträtt upplåtna tomten är av sten

eller annat lika hållbart byggnadsämne,

samt minst en procent, då

densamma är av mindre hållbart

ämne.

I mån — — — oguldna kapitalbelopp.

§ IL

övergår belånad fast egendom eller

tomträtt till ny ägare eller tomtråttshavare,

skall denne, om han vill

behålla lånet, inom sex månader från

den dag, då han blev ägare av den

fasta egendomen eller tomträtten

övergick till honom, hos hypoteksföreningens

styrelse göra anmälan om

lånets övertagande. Sker det ej eller

finner styrelsen den nye ägaren eller

tomträttshavaren icke kunna godkännas

som låntagare eller underlåter

tomträttshavaren att inom sex månader

efter därom erhållen anmodan

från styrelsen söka inskrivning av sitt

fång till tomträtten, äger styrelsen

rätt att uppsäga lånet att inbetalas efter

ett år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

9

Nuvarande lydelse:

Försummar låntagare---med

ränta.

Har belånad fastighet genom vanvård

eller annorledes under lånetiden

minskats i värde, så att panten icke

anses innebära betryggande säkerhet,

äger föreningens styrelse, därest gäldenären

ej lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet,

uppsäga lånet att helt eller

delvis inbetalas efter ett år eller, om

sådant med hänsyn till föreliggande

omständigheter prövas erforderligt,

tidigare. Nedsättning av fastighets

taxeringsvärde skall icke ensam för

sig anses såsom tillräcklig grund för

sådan åtgärd, som nu är sagd.

Föreslagen lydelse:

Försummar låntagare---med

ränta.

Har belånad fast egendom eller

tomträtt genom vanvård av byggnad

eller annorledes under lånetiden minskats

i värde, så att panten icke anses

innebära betryggande säkerhet, äger

föreningens styrelse, därest gäldenären

ej lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet,

uppsäga lånet att helt eller

delvis inbetalas efter ett år eller, om

sådant med hänsyn till föreliggande

omständigheter prövas erforderligt,

tidigare. Nedsättning av taxeringsvärde

å den fasta egendomen eller d

byggnad, som uppförts d den med

tomträtt uppldtna tomten, skall icke

ensam för sig anses såsom tillräcklig

grund för sådan åtgärd, som nu är

sagd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

Förslag

till

förordning

angående ändring i förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om

Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Härigenom förordnas, att §§ 7—9, 11, 16, 19 samt 22—25 förordningen

den 3 augusti 1929 om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

§ 7.

Kassans behållna —--—en re
servfond.

Såsom bidrag---kassans skul
der.

Föreslagen lydelse:

§ 7.

Kassans behållna — — — en reservfond.

Såsom bidrag---kassans skul
der.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

Nuvarande lydelse:

Reservfondens avkastning--- —

för föreningarna.

§ 8.

Reservfonden skall placeras i statens,

Sveriges allmänna hypoteksbanks,

konungariket Sveriges stadshypotekskassas

eller Svenska skeppshypotekskassans

obligationer eller i

obligationer, som till den säkerhet de

erbjuda kunna anses jämförliga med

obligationer av något av nyss angivna

slag, eller ock mot säkerhet i fullgod

fastighetsinteckning.

§ 9.

Därest kassans förbindelser ej kunna

infrias med anlitande av dess egna

tillgängliga medel, äger kassan infordra

erforderliga tillskott från föreningarna.

För kassans förbindelser svare föreningarna

i förhållande till högsta under

räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen

av sina från kassan erhållna

lån. Kan förening icke fullgöra den

betalningsskyldighet, som till följd av

denna ansvarighet åligger föreningen,

vare övriga föreningar efter nyssnämnda

grund ansvariga för bristen.

Föreslagen lydelse:

Reservfondens avkastning---

för föreningarna.

Har förening lidit förluster, som

icke kunna täckas med föreningens

säkerhetsfond eller eljest utan anlitande

av medlemmarnas ansvarighet för

föreningens förbindelser, må kassans

styrelse bevilja föreningen bidrag utan

återbetalning sskyldighet ur kassans

reservfond med belopp motsvarande

högst hälften av reservfonden. Sådant

bidrag må dock icke lämnas med

mindre ombud för föreningarna beretts

tillfälle att yttra sig i frågan å

ombudsstämma.

§ 8.

Reservfonden skall placeras i statens,

Sveriges allmänna hypoteksbanks,

konungariket Sveriges stadshypotekskassas

eller Svenska skeppshypotekskassans

obligationer eller i obligationer,

som till den säkerhet de erbjuda

kunna anses jämförliga med

obligationer av något av nyss angivna

slag, eller ock mot säkerhet i fullgod

inteckning i fast egendom eller

tomträtt.

§ 9.

För kassans förbindelser äro föreningarna

ansvariga i förhållande till

högsta under senast förflutna räkenskapsåret

oguldna kapitalbeloppen av

sina från kassan erhållna lån. Kunna

kassans förbindelser icke infrias med

anlitande av dess egna medel, äger

kassan, dår så erfordras, efter nämnda

grund infordra tillskott från föreningarna.

Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av

dessa föreskrifter åligger föreningen,

vare övriga föreningar efter enahanda

grund betalningsskyldiga för bristen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

11

Nuvarande lydelse:

§ 11.

Kassan förvaltas--— antalet

ledamöter.

Konungen utser, för en tid av tre

år i sänder, två ledamöter och två

suppleanter för dem. Av dessa skall

en ledamot, så ock suppleanten för

honom, äga insikt och erfarenhet beträffande

rörelse för fastig het sbelåning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret

utse, likaledes för en tid av tre år i

sänder, en ledamot samt suppleant för

honom. Övriga ledamöter och suppleanter

väljas å ombudsstämman. Vald

ledamot eller suppleant utses för tiden

till den ordinarie ombudsstämma,

som hålles under tredje året efter det,

då valet förrättades.

En av---inom styrelsen.

Arvoden för----av Konungen.

Styrelsen utser---utsedd sty
relseledamot.

Styrelseledamöter, som — — —

för en.

§ 16.

Bostadskreditföreningar hava till

ändamål att, i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning och i

reglemente, som utfärdas av Konungen,

tillhandahålla sina medlemmar

lån mot säkerhet av inteckning i

fastighet.

§ 19.

För förenings förbindelser svare

dess medlemmar i förhållande till

högsta under räkenskapsåret oguldna

kapitalbeloppen av sina från föreningen

erhållna lån. Kan medlem icke fullgöra

den betalningsskyldighet, som

till följd av denna ansvarighet åligger

Föreslagen lydelse:

§ 11.

Kassan förvaltas---antalet

ledamöter.

Konungen utser, för en tid av tre

år i sänder, två ledamöter och två

suppleanter för dem. Av dessa skall

en ledamot, så ock suppleanten för

honom, äga insikt och erfarenhet beträffande

rörelse för fastighets- och

tomträttsbeldning. Fullmäktige i riksgäldskontoret

utse, likaledes för en tid

av tre år i sänder, en ledamot samt

suppleant för honom. Övriga ledamöter

och suppleanter väljas å ombudsstämman.

Vald ledamot eller suppleant

utses för tiden till den ordinarie

ombudsstämma, som hålles under

tredje året efter det, då valet förrättades.

En av---inom styrelsen.

Arvoden för —---av Konungen.

Styrelsen utser---utsedd sty
relseledamot.

Styrelseledamöter, som — — —

för en.

§ 16.

Bostadskreditföreningar hava till

ändamål att, i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning och i

reglemente, som utfärdas av Konungen,

tillhandahålla sina medlemmar

lån mot säkerhet av inteckning i

fast egendom eller tomträtt.

§ 19.

För förenings förbindelser äro medlemmarna

ansvariga i förhållande till

högsta under senast förflutna räkenskapsåret

oguldna kapitalbeloppen av

sina från föreningen erhållna lån.

Kunna förenings förbindelser icke infrias

med anlitande av dess egna me
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

honom, vare föreningens övriga medlemmar

efter nyssnämnda grund ansvariga

för bristen.

§ 22.

Förening må meddela lån allenast

mot säkerhet av inteckning i bebyggd,

huvudsakligen för bostadsändamål

anordnad fastighet, som är nöjaktigt

försäkrad mot brandskada.

För förenings---till kassan.

Lån må---ettusen kronor.

§ 23.

Till minst det belopp, till vilket lån

beviljas, skall finnas säkerhet av inteckning

eller inteckningar liggande

inom tre fjärdedelar av fastighetens

vid föreningens värdering uppskattade

värde. Inteckning skall jämväl vara

belägen inom fastighetens brandförsäkringsvärde

och tre fjärdedelar

av dess vid taxering enligt kommunalskattelagen

åsatta värde.

del, äger föreningen, där sd erfordras,

efter nämnda grund infordra tillskott

från medlemmarna.

Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av dessa

föreskrifter åligger honom, vare övriga

medlemmar efter enahanda grund

ansvariga för bristen.

§ 22.

Förening må meddela lån allenast

mot säkerhet av inteckning i fast

egendom eller tomträtt. För beviljande

av lån erfordras vidare, att den

fasta egendomen eller den med tomträtt

upplåtna tomten är belägen inom

föreningens verksamhetsområde, att

därå finnes uppförd byggnad, som

är nöjaktigt brandförsåkrad och som

huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler, samt

att då fråga är om lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt kassans styrelse

godkänt det avtal varigenom

tomträtten upplåtits.

Säkerhet, som i första stycket avses,

skall gälla för låntagarens samtliga

förpliktelser till föreningen.

För förenings---till kassan.

Lån må---ettusen kronor.

§ 23.

Inteckning i fast egendom eller

tomträtt, som utgör säkerhet för lån,

skall lyda å minst det belopp, till vilket

lån beviljas, och skall ligga inom

tre fjärdedelar av det vid föreningens

värdering uppskattade värdet å den

fasta egendomen eller å byggnad, som

uppförts å den med tomträtt upplåtna

tomten. Inteckning skall jämväl

vara belägen inom gällande brandförsäkringsvärde

och tre fjärdedelar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

13

Nuvarande lydelse:

§ 24.

Lån må ej meddelas med mindre

lån mot säkerhet av inteckning med

bättre förmånsrätt i samma fastighet

prövas vara på betryggande sätt ordnat.

Det åligger föreningen att vid

bedömandet härav iakttaga de närmare

föreskrifter, som meddelas av

kassans styrelse.

§ 25.

Förening förvaltas av en styrelse

med säte å den ort Konungen bestämmer.

Kassans styrelse utser en av

ledamöterna i föreningens styrelse

ävensom suppleant för honom. Till

sådan ledamot och suppleant böra utses

personer med insikt och erfarenhet

beträffande rörelse för fastighetsbelåning.

Föreningens styrelse---- kas
sans

styrelse.

För revision —---kassans sty
relse.

Ordinarie sammankomst---

reglementet bestämmas.

Närmare bestämmelser — — — i

reglementet.

Föreslagen lydelse:

av det värde, som vid taxering enligt

kommunalskattelagen åsatts nyssnämnda

egendom eller byggnad.

§ 24.

Lån må ej meddelas med mindre

lån mot säkerhet av inteckning med

bättre förmånsrätt i samma fastighet

eller tomträtt prövas vara på betryggande

sätt ordnat. Det åligger föreningen

att vid bedömandet härav

iakttaga de närmare föreskrifter,

som meddelas av kassans styrelse.

§ 25.

Förening förvaltas av en styrelse

med säte å den ort Konungen bestämmer.

Kassans styrelse utser en av ledamöterna

i föreningens styrelse

ävensom suppleant för honom. Till

sådan ledamot och suppleant böra

utses personer med insikt och erfarenhet

beträffande rörelse för fastighets-

och tomträttsbelåning.

Föreningens styrelse---kas
sans

styrelse.

För revision---kassans sty
relse.

Ordinarie sammankomst---

reglementet bestämmas.

Närmare bestämmelser — — — i

reglementet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 154.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor om

rätt för stadshypoteks- och bostadskreditföreningar att utlämna lön mot säkerhet

av inteckning i tomträtt m. m. samt anför därvid följande.

I en den 29 november 1945 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t

ha styrelserna för konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska

bostadskreditkassan hemställt, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

rörande förutsättningarna för en utvidgning av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas

verksamhet att omfatta jämväl utgivande av lån

mot säkerhet av tomträttsinteckning samt angående formerna för en sådan

långivning.

I anledning av denna framställning och med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 17 maj 1946 tillkallade jag den 29 juni samma år försäkringsdirektören

K. Eriksson och f. d. revisionssekreteraren J. Nordenfalk att

såsom sakkunniga inom finansdepartementet verkställa utredning av frågan

om rätt för stadshypoteks- och bostadskreditföreningar att utlämna lån mot

säkerhet av inteckning i tomträtt. Samtidigt uppdrogs åt Nordenfalk att såsom

ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Sedan härefter styrelsen för Svenska bostadskreditkassan i en den 4 december

1946 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ingiven skrift hemställt, att bostadskreditföreningarna

måtte medgivas rätt att belåna jämväl affärsbyggnader,

har skriften överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande

vid fullgörandet av det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget.

De sakkunniga ha med skrivelse den 20 januari 1947 överlämnat betänkande

med förslag angående frågan om rätt för stadshypoteks- och bostadskreditföreningar

att utlämna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt samt

om rätt för bostadskreditföreningar att belåna affärsbyggnader.

Över nämnda betänkande ha, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektio
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

15

nen, försäkringsinspektionen (med bifogande av yttrande från svenska försäkringsbolags

riksförbund), sparbanksinspektionen, statens byggnadslånebyrå,

aktiebolaget Stockholms tomträttskassa, konungariket Sveriges stadshypotekskassa

(med bifogande av yttranden från 14 stadshypoteksföreningar),

svenska bostadskreditkassan (med bifogande av yttranden från 2 bostadskreditföreningar)

och Sveriges fastighetsägareförbund.

Vidare har styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa i en den

24 februari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift gjort framställning

om ökning av kassans grundfond, som för närvarande utgjorde 150 miljoner

kronor, till 200 miljoner kronor.

Över denna framställning ha infordrade yttranden avgivits av bank- och

fondinspektionen samt fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Frågan om rätt för stadshypoteks- och bostadskreditföreningar

att utlämna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt.

Gällande författningsbestämmelser.

I fråga om stadshypoteksföreningarnas verksamhet äro bestämmelser upptagna

i förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och förordningen samma dag (nr 177) angående

grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet. Enligt vad

i sistnämnda förordning stadgas (§ 6) äger stadshypoteksförening meddela

lån allenast mot säkerhet av inteckning i bebyggd, huvudsakligen för bostadsändamål

eller till affärslokaler avsedd, nöjaktigt brandförsäkrad fastighet,

som är belägen inom föreningens verksamhetsområde. Någon rätt att bevilja

lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt föreligger däremot icke för stadshypoteksförening.

Beträffande stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarnas verksamhet

i övrigt må omnämnas, att staten såsom grundfond för kassan ställt

till förfogande statsobligationer till ett belopp av 150 miljoner kronor (§ 2

förordningen angående kassan). Sammanlagda beloppet av stadshypotekskassans

utelöpande obligationer må icke uppgå till mer än 10 gånger det

belopp, kassans grundfond och reservfond tillhopa utgöra (§ 4). Stadshypotekskassan

må utlämna lån till stadshypoteksföreningarna, och för de förbindelser

som föreningarna för erhållna lån utfärda till kassan pantförskrivas

de hos föreningarna belånade reverserna med tillhörande hypotek (§ 5).

Såsom säkerhet för de av stadshypotekskassan utfärdade obligationerna tjäna

nyssnämnda förbindelser och reverser med tillhörande hypotek (§ 6). Stadshypotekskassans

behållna årliga vinst avsättes till eu reservfond, som skall

användas till gäldande av förluster som uppkommit å kassans rörelse i dess

helhet; och därest hypoteksförening lidit förluster, som icke kunna täckas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

med föreningens säkerhetsfond eller eljest utan anlitande av medlemmarnas

ansvarighet för föreningens förbindelser, må kassans styrelse bevilja föreningen

erforderlig försträckning ur kassans reservfond att återgäldas på sätt

och inom tid, som av kassans styrelse bestämmes (§ 7). För hypotekskassans

förbindelser äro hypoteksföreningarna ansvariga i förhållande till högsta

under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbelopp av sina från

kassan erhållna lån. Kunna kassans förbindelser icke infrias med anlitande

av dess egna medel, äger kassan, där så erfordras, efter nämnda grund infordra

tillskott från föreningarna. Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av dessa föreskrifter åligger föreningen, äro övriga

föreningar efter enahanda grund betalningsskyldiga för bristen (§ 3 förordningen

angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet).

För hypoteksförenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga

i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen

av sina från föreningen erhållna lån. Kunna förenings förbindelser

icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger föreningen, där

så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från medlemmarna. Kan

medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av dessa föreskrifter

åligger honom, äro övriga medlemmar efter enahanda grund ansvariga

för bristen (§ 4).

Vad angår bostadskreclitföreningarnas verksamhet stadgas i § 22 förordningen

den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om

bostadskreditföreningar, att bostadskreditförening må meddela lån allenast

mot säkerhet av inteckning i bebyggd, huvudsakligen för bostadsändamål

anordnad fastighet, som är nöjaktigt försäkrad mot brandskada. Ej heller

bostadskreditföreningarna äga sålunda rätt att utlämna lån mot säkerhet av

inteckning i tomträtt.

Grundfonden för bostadskreditkassan uppgår till minst 30 miljoner kronor

(§ 2 i 1929 års förordning). Såsom säkerhet för de obligationer, som av bostadskreditkassan

utgivas, tjäna de förbindelser som föreningarna för erhållna

lån utfärda till kassan jämte de till föreningarna för erhållna lån

lämnade reverserna med tillhörande hypotek. Såsom säkerhet för förenings

lån hos kassan skola pantförskrivas de till föreningen för erhållna lån lämnade

reverserna med hypotek (§ 6). Bostadskreditkassans behållna årsvinst

skall avsättas till en reservfond (§ 7). Därest bostadskreditkassans förbindelser

ej kunna infrias med anlitande av dess egna tillgängliga medel, äger kassan

infordra erforderliga tillskott från föreningarna. För kassans förbindelser

svara föreningarna i förhållande till högsta under räkenskapsåret oguldna

kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna lån. Kan förening icke fullgöra

den betalningsskyldighet, som till följd av denna ansvarighet åligger föreningen,

äro övriga föreningar efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen (§ 9).

För bostadskreditförenings förbindelser svara dess medlemmar i förhållande

till högsta under räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen

erhållna lån. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som

till följd av denna ansvarighet åligger honom, äro föieningens övriga medlemmar

efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen (§ 19).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

17

Beträffande nu gällande tomträttslagstiftning må erinras om att tomträttsinstitutet

infördes i svensk rätt genom lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom. Samtidigt utfärdades lagen om inskrivning av tomträtt

och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt ävensom lagen om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt. Tomträtt innefattar en med besittning på viss tid

förenad nyttjanderätt till fast egendom. Föremål för tomträtts upplåtelse kan

endast vara tomt å område, som blivit planlagt för bebyggande och som tillhör

kronan, stad eller annan kommun eller ock municipalsamhälle. För särskilt

fall kan Kungl. Maj:t dock även medgiva tomträttsupplåtelse av mark, hörande

til! stiftelse. Upplåtelsen ska!) avse bestämd tid, vilken ej får understiga 26 år

och ej överstiga 100 år. För giltighet av upplåtelse och överlåtelse av tomträtt

erfordras att avtalet upprättas i skriftlig, bevittnad form, varjämte vid upplåtelsen

i handlingen uttryckligen skall angivas, att upplåtelsen avser tomträtt.

Jordägaren åtnjuter för avgäld förmånsrätt enligt 17 kapitlet 6 § första stycket

handelsbalken i den upplåtna tomträtten med vad därtill hör. Erforderligt

skydd för tomträttens fortbestånd erhålles genom inskrivning av upplåtelsen

hos inskrivningsdomaren vid rätten i den ort, där tomten är belägen. Sådan

inskrivning har samma rättsverkan som inteckning för nyttjanderätt. Först

sedan inskrivning av tomträtt skett, räknas byggnad, stängsel och annan för

stadigvarande bruk avsedd anläggning som tillbehör till tomträtten i stället

för till tomten. Med inskrivningen följer jämväl den verkan, att tomträtten

kan intecknas för fordran. Vid förvärv av inskriven tomträtt äger den nye

tomträttshavaren likaledes erhålla inskrivning av sitt fång. Inskrivning av

tomträtt motsvarar lagfart vid fastighetsförvärv men är frivillig såväl vid

upplåtelse som vid senare förvärv av tomträtt. För att bereda skydd mot tomträttens

upphörande vid exekutiv försäljning av tomten har föreskrivits att

inskrivning av tomträtt icke får beviljas, om tomten besväras av inteckning.

Tomträtten skall alltså vara den första gravationen på tomten och kan därför

ej heller nedsättas att gälla efter i tomten senare beviljad inteckning.

Inskriven tomträtt kan ej efter överenskommelse mellan tomtägaren och

tomträttshavaren dödas, förrän avtalstiden gått till ända, med mindre tomträtten

är fri från inteckning. Till inteckningshavarens trygghet har även

stadgats, att det inskrivna tomträttsavtalet kan ändras endast efter hans medgivande.

Bestämmelserna i lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt överensstämma

i huvudsak med de för inteckning i fast egendom gällande reglerna.

Inteckning till säkerhet för servitut kan icke meddelas i tomträtt. Genom

sökande av dylik inteckning kan sålunda icke vinnas trygghet för åtnjutande

av förmån av centralvärme och varmvatten in. in. från anläggningar, vilka

äro gemensamma för byggnader hörande till flera tomträtter. I tomträtt meddelad

inteckning medför rätt för inteckningshavaren att erhålla betalning ur

lösenbelopp, som tomtägaren enligt tomträttsavtalet är pliktig att utgiva för

byggnaden vid tomtens återställande från tomträttshavaren till ägaren. Lösen

skall då, i stället för alt utgivas till tomträttshavaren, nedsättas hos överexekutor,

som fördelar beloppet enligt de för expropriation av fastighet gällande

Bihang till riksdagens protokoll 1967. I sand. 154 — 165.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Iiungl. Maj.ts proposition nr 154.

bestämmelserna. Vissa befogenheter, som tillkomma tomträttshavaren gentemot

tomtägaren, överflyttas därvid på inteckningshavaren. Denne äger sålunda

påkalla nedsättande av lösen samt tvista med tomtägaren om lösenskillingens

belopp, därest han icke fått sin fordran till fullo täckt och förmenar,

att lösen icke blivit bestämd enligt avtalet. Inteckning i tomträtt medför

förmånsrätt i tomträtten med vad därtill hör enligt 17 kapitlet 6 § andra

stycket handelsbalken. Innehavare av tomträttsinteckning äger att ur panten

njuta betalning för sin fordran i samma ordning, som gäller i fråga om

inteckning i fast egendom. Utsökningslagens, lagsökningslagens och konkurslagens

bestämmelser om fast egendom och inteckning däri ha motsvarande

tillämpning på tomträtt och inteckning i tomträtt.

Tomträttsinstitutets förekomst och omfattning.

Till en början kom tomträttsinstitutet att tillämpas blott i ett fåtal städer

och endast i Stockholm fick denna upplåtelseform någon större betydelse.

Efter de erfarenheter, som gjorts i Stockholm, har institutet emellertid vunnit

i anseende och erhållit ökad användning. Ett flertal städer ha under senare

tid antingen fattat beslut om införande av denna upplåtelseform eller

tagit frågan om tomträttsinstitutets införande under utredning.

Enligt en av de sakkunniga verkställd undersökning rörande förekomsten

av tomträttsupplåtelser den 31 december 1945 hade dylika upplåtelser förekommit

i 15 städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Västerås,

Solna, Karlstad, Lund, Landskrona, Luleå, Umeå, Söderhamn, Höganäs, Ängelholm

och Kungälv) samt i en köping (Stocksund). De å tomträttsmark

uppförda byggnadernas sammanlagda värde hade vid årsskiftet 1945—46 utgjort

omkring 742 miljoner kronor. Detta byggnadsvärde hade belånats intill

ett belopp av cirka 470 miljoner kronor hos Stockholms stad (70 miljoner

kronor), postsparbanken, tomträttskassor (234 miljoner kronor), affärsbanker,

sparbanker (41 miljoner kronor), försäkringsbolag och statens byggnadslånebyrå.

Det återstående värdet av tomträttsbyggnaderna motsvarades av

lån hos enskilda personer m. fl. samt egna insatser. Frågan om tomträttsinstitutets

införande övervägdes för närvarande i Gävle, Eskilstuna, Jönköping,

Karlstad, Södertälje, Norrköping, Örebro, Borås, Linköping, Karlskrona,

Kristianstad, Trollhättan, Västervik, Köping och Sigtuna.

Tomträttsinstitutets förekomst och tillämpning i Stockholm.

Tomträttsinstitutet har kommit att särskilt utvecklas i Stockholm och de

erfarenheter, som därvid vunnits, ha haft stor betydelse vid utformandet av

bestämmelser för tomträttsupplåtelser i andra samhällen.

Tomträttsupplåtelser ha förekommit i Stockholm alltsedan 1908 och ha

kommit till användning i synnerhet för villor och hyreshus i stadens ytterområden.

Institutet har i Stockholm nått en sådan utveckling, att omkring

en femtedel av huvudstadens befolkning torde bo i byggnader, som uppförts

på tomträttsmark. Förslag föreligger inom kommunalförvaltningen om att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

19

staden skall övergå till tomträttsupplåtelser även när det gäller mark i den

inre staden, där dylika upplåtelser hittills förekommit endast i begränsad utsträckning.

Beträffande den närmare förekomsten av tomträttsupplåtelser i Stockholm

må framhållas, att antalet tomträtter den 31 december 1945 utgjorde

inom inre staden 81, samtliga avseende hyreshus, samt inom ytterområdena

12 067, därav 10 332 avsågo egna hem och 1 735 hyreshus. Antalet eldstäder

i byggnader på tomträttsmark utgjorde 135 850; och då totala antalet bostadseldstäder

uppgått till 647 711, hade antalet eldstäder i byggnader på tomträttsmark

utgjort 21 procent av hela antalet eldstäder. Antalet eldstäder i

nyuppförda byggnader hade åren 1941—1945 utgjort respektive 7 983, 10 250,

17 641, 21 168 och 20 606, och antalet eldstäder i nyuppförda byggnader på

tomträttsmark hade under nämnda år — i procent av hela antalet eldstäder

— utgjort 43,5, 44,7, 52,9, 64,3 och 58,8 procent.

Vid upplåtelse med tomträtt av bostadstomter inom Stockholms förorter

gälla sedan 1927 följande huvudgrunder:

a) Tomträtt upplåtes på minst 50, högst 75 år. I tomträttsavtalet skall bestämmas

den tid, inom vilken tomten skall vara bebyggd, med utsatt vite

för underlåtenhet härutinnan.

b) I tomträttsavtalet må ej såsom påföljd på tomträttshavares underlåtenhet

att ställa sig avtalets bestämmelser till efterrättelse stadgas förlust av

tomträtten.

c) Vin staden efter en upplåtelsetids slut på tid, som då bestämmes, ånyo

upplåta tomten med tomträtt, äger tomträttshavaren för varje gång företrädesrätt

framför andra att erhålla ny upplåtelse.

d) Bestämmer staden för den nya upplåtelsen eu tomlrättsavgäld, som icke

med mera än (>0 procent överstiger den förutvarande, samt villkor i övrigt,

som icke aro strängare^ än de förut gällande, och vill tomträttshavaren icke

mottaga sådan ny upplåtelse, skola å tomten befintliga byggnader och övriga

anläggningar vid upplåtelsetidens slut utan lösen tillfalla staden. År tomträtten

intecknad, äger dock i detta fall innehavare av inteckning, beviljad senast

tre år före utgången av löpande upplåtelseperiod, övertaga den erbjudna nya

upplåtelsen av tomten med rätt till byggnader och övriga till tomträtten hörande

anläggningar, som eljest skulle tillfalla staden, därest han sex månader

före upplåtelsetidens utgång därom gör anmälan hos staden. Finnas flera inteckningsliavare,

skall den, vars inteckning har sämre rätt, äga företräde till

sådant övertagande framför den, som har bättre rätt, dock under villkor alt

han förnöjer inteckningshavare med bättre rätt.

e) Fordrar staden för den nya upplåtelsen en tomträttsavgäld, som med

mera än 60 procent överstiger den förutvarande, eller eljest strängare villkor

än de förut gällande, och vill tomträttshavaren icke på dessa villkor mottaga

ny upplåtelse, eller beslutar staden, att tomten ej vidare skall upplåtas med

tomträtt, skall tomträttshavaren av staden erhålla lösen för å tomten befintliga

byggnader och övriga anläggningar, som i sådan händelse tillfalla staden.

f) Lösenskillingen skall utgå med det belopp, vartill byggnadens och övriga

på tomten befintliga anläggningars värden vid lösenlillfället i särskild

ordning uppskattas.

g) Tomträttsavgälden skall inom vissa av stadsfullmäktige fastställda minima

och maxima samt med hänsyn tagen till olika tomters storlek, läge

och för dem medgivet bebyggande så bestämmas, att den lämnar skälig avkastning

på markvärdet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

I fråga om tomträttsavgäldens storlek utgör denna avgäld i Stockholm 4,5

procent av tomtvärdet, dock att under senare år för flerfamiljshus subvention

utgått på så sätt att endast halv årsavgäld uttages under de första tio åren

av upplåtelsetiden för den del av byggnaden som nyttjas för bostadsändamål.

De sakkunnigas förslag och motiveringen härför.

''I sitt betänkande ha de sakkunniga närmare behandlat frågan om tomträttens

marknadsvärde. I detta hänseende ha de sakkunniga framhållit,

att det ofta gjordes gällande, att en byggnad, uppförd på tomträttsmark,

av flera skäl måste anses vara oförmånligare som placeringsobjekt än

en byggnad på fri grund. En anledning härtill kunde vara, att tomträttsavtalet

icke vore till sitt innehåll fixerat genom erforderliga lagbestämmelser. Ett

flertal bestämmelser i tomträttsavtalet fordrade nu sin särskilda tolkning

och värdesättningen av tomträtten skulle ske i belysning av en mångfald

olika faktorer. En starkt bidragande orsak till denna lägre värdesättning av

tomträtten utgjorde de mer begränsade belåningsmöjligheter, som förefunnes

för tomträttshavaren än för fastighetsägaren. Först under senare år hade

tomlrättshavaren överhuvud taget kunnat belåna tomträttsinteckning på annat

sätt än genom de kommunala myndigheternas förmedling. Alltjämt stode

möjligheten att anlita institut, som kunde erbjuda förmånen av bunden kredit,

endast i viss utsträckning öppen för tomträttshavaren. Detta innebure

för den försiktige köparen givetvis en avgjord nackdel. Vid köp av en byggnad

på fri grund ansåge sig köparen även erhålla större dispositionsmöjligheter

över fastigheten, varjämte han kunde beräkna, att eventuell stegring

av markvärdet komme honom tillgodo. Med hänsyn till dessa olika omständigheter

ansåge sig köparen sålunda i vissa fall kunna räkna med en större

värdebeständighet för byggnad på fri grund än for en liknande byggnad å

tomträttsmark. Ehuru fastighetsägarens och tomträttshayarens rättigheter

med avseende å byggnaden vore att hänföra till olika rättsinstitut, reglerades

dock bådas dispositionsrätt till densamma genom många gemensamma lagbestämmelser.

Sålunda kunde genom expropriation samma inskränkningar

i rätten inträda för fastighetsägaren som för tomträttshavaren. Stadsplanelagens

bestämmelser medförde även begränsningar av samma art för dem

båda. Slutligen vore att märka att allmänna hyresregleringslagen samt åtskilliga

andra författningar, såsom luftskyddslagen, lagen om skyldighet för

ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m., gällde

beträffande byggnad såväl på fri grund som på tomträttsmark. I samma mån

som äganderätten till fast egendom underkastades ökat inflytande från samhällets

sida, komme tomträtten att till sitt innehåll alltmer närma sig äganderätten

I fråga om jordvärdets betydelse kunde visserligen anföras att, nar

det gällde tomträtt, hänsyn endast kunde tagas till byggnadens livslängd, under

det att i fråga om byggnad å fri grund eventuell jordvärdestegring helt

eller delvis kunde uppväga byggnadens försämring på grund av ålder. Det

vore dock icke uteslutet, att förhållandet i vissa fall, t. ex. till följd av centrumförskjutning,

kunde bliva det motsatta, d. v. s. att marken underginge

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

21

värdeminskning. Vad beträffar den fördel, som låge i eu inträdande jordvärdestegring,

borde för övrigt uppmärksammas att tomträttshavaren delvis

komme i åtnjutande av denna genom förmånlig tomträttsavgäld, intill dess

avgälden blivit reglerad i paritet med markvärdets förhöjning. Eu stegring i

markvärdet kunde i vissa fall för tomträttshavaren även indirekt medföra

den fördelen, att han vid försäljning av tomträtten erhölle en högre köpeskilling.

Så snart tomträttsinstitutet, såsom i Stockholm, erhållit ett för tomträttshavaren

och inteckningshavaren alltmer betryggande innehåll, syntes

värdesättningen av en byggnad på tomträtt och på fri grund kunna ske efter

ungefär samma grunder.

Beträffande frågan om tomträttens kreditvärde ha de sakkunniga

anfört följande.

Tomträttens kreditvärde beror huvudsakligen på den utformning, som gives

innehållet i tomträttsavtalet. Därvid är särskilt att taga hänsyn till upplåtelsetidens

längd samt villkoren för förnyad upplåtelse eller för inträdet av

lösenskyldighet för markägaren. Tomträtten skiljer sig nämligen från äganderätten

förnämligast genom tidsbegränsningen. År sålunda tomträttsavtalet

av sådan tidslängd, att det ej understiger lånetiden och äger tomträttshavaren,

respektive inteckningshavaren, företrädesrätt till förnyelse av tomträttsavtalet

eller att under vissa förutsättningar erhålla lösen för den å tomten

uppförda byggnaden och innehåller avtalet slutligen icke någon bestämmelse

om att tomträttshavaren, efter det byggnad blivit uppförd å tomten, genom

underlåtenhet att ställa sig avtalets bestämmelser till efterrättelse kan gå

tomträtten förlustig under upplåtelsetiden, torde de väsentligaste förutsättningarna

föreligga för att tomträtten skall vara belåningsbar hos stadshypoteks-

och bostadskreditinstitutionerna.

De särskilda föreskrifter, som i tomträttsavtalen 1’örefinnas i fråga om

tomträttsavgäldens storlek och villkoren beträffande tomträttens utövande,

äro omständigheter, som skola beaktas vid värdesältningen av tomträtten,

men böra ej vara absoluta hinder för tomträttens belåning. Befinnes avtalet

emellertid innehålla alltför vidsträckta inskränkningar i nyttjanderätten eller

äro bestämmelserna om avgäldens storlek av särskilt oförmånlig beskaffenhet,

bör belåning av tomträtten avböjas. Ytterligare torde här böra framhållas

att belåning av byggnader, uppförda för bostads- och affärsändamål,

utgör stadshypoteks- och bostadskreditinstilutionernas speciella uppgift.

Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna ha tillkommit för att genom

långfristig belåning stödja bostadsförsörjningen. På grund av att tomträtten

blivit alltmer allmän som upplåtelseform, måste den ifrågasatta utvidgningen

av verksamheten till tomträttsbelåning anses välbetänkt, därest föreningarna

även i fortsättningen skola fylla sitt samhällsgagneliga ändamål.

Under senare år torde en omsvängning i den allmänna uppfattningen om

tomträttens kreditvärde ha inträtt i det avseendet att tomträttshavarens rätt

till den å tomträttsmarken uppförda byggnaden alltmer kommit alt jämställas

med äganderätt till fast egendom. I väsentlig grad torde därtill ha bidragit

att t om trätt supplåtelserna ökat i omfattning samt att staten vid beviljande

av tertiärlån icke gjort någon åtskillnad mellan fast egendom och tomträtt.

De sakkunniga ha härefter närmare behandlat frågan om de särskilda

1 å n e v i 11 k o r, s o m b ö r a g ii Ila f ö r l o in t r ii t t s b c 1 å ning

hos sta d s h y p o t e k s- o c b b o s t a d s kreditförening a r. En
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

ligt de sakkunnigas mening vore en grundläggande förutsättning för att lån

överhuvud taget skulle kunna beviljas mot säkerhet av inteckning i tomträtt,

att bestämmelserna i tomträttsavtalet vore betryggande ur kreditgivarens

synpunkt. Det borde överlämnas åt kassastyrelsema att verkställa prövning,

huruvida tomträttsavtalets innehåll vore av sådan beskaffenhet, att belåning

av inteckningar i den genom avtalet upplåtna tomträtten kunde äga rum

hos stadshypoteks- och bostadskreditföreningama. Godkännande av upplåtelseavtalets

innehåll behövde dock ej inhämtas av föreningarna för varje

särskild låneansökan, utan kassorna kunde lämpligen godkänna visst för

tomträttsupplåtelser avsett formulär till kontrakt. Vidare förutsatte de sakkunniga,

att kassastyrelserna komme att omarbeta de för värderingsmännen

gällande instruktionerna och andra av styrelserna tidigare uttärdade bestämmelser,

så att dessa bleve tillämpliga även för byggnader å tomträttsmark.

För tomträttslånen borde sättas ramma maximigräns vid lånebeviljande som

för fastighetslån, dock borde beträffande tomträttslån vid lånebeloppets bestämmande

enbart byggnadens taxeringsvärde tagas i betraktande. Det avföreningens

värderingsmän åsatta uppskattningsvärdet skulle likaledes avse

endast byggnaden. Den värdering av byggnad å tomträttsmark, som föreningens

värderingsmän skulle verkställa, borde kunna ske efter samma grunder

som värdering av fastighet. Vid uppskattning av de årliga utgifterna för byggnadens

drift skulle tomträttsavgälden upptagas bland kostnaderna. Beträffande

frågan om lånetidens längd och lånets återbetalande syntes det ur kreditgivarens

synpunkt vara nödvändigt att i fråga om byggnader, som uppförts

av trä, utgå ifrån att dessa hade en livslängd icke överstigande den

vanliga upplåtelsetiden av 60 år. Beträffande övriga byggnader, vilkas livslängd

i allmänhet finge anses vara minst lika lång som den för trähus beräknade,

borde det bli fråga om dels ett mer allmänt bedömande med hänsyn

till ortens förhållanden och dels ett avgörande från fall till fall rörande den

särskilda byggnadens livslängd. Löptiden för tomträttslån borde enligt de

sakkunnigas uppfattning begränsas på sådant sätt, att amorteringslån hos

stadshypoteks- och bostadskreditförening skulle vara inbetalt före upplåtelsetidens

utgång. Möjlighet syntes emellertid böra beredas tomträttshavare att

hos stadshypoteksförening i viss utsträckning erhålla fast lån utan amortering.

Sådant fast lån borde förfalla till betalning i så god tid före upplåtelsetidens

utgång, att byggnadens värde då fortfarande erbjöde betryggande säkerhet

samt att amortering av lånebeloppet därefter kunde medhinnas före

upplåtelsetidens slut. Fast lån borde av dessa skäl omsättas till amorteringslån

förslagsvis senast 30 år före sistnämnda tidpunkt. Härigenom vunnes att

amortering på lån hos stadshypoteksförening ej behövde påbörjas, förrän

överliggande lån, som exempelvis samtidigt lämnats av bostadskreditförening,

blivit inbetalt. Därest tomträttsavtalet emellertid innehölle betryggande föreskrifter

angående villkoren för förlängning av upplåtelsetiden med hänsyn

till en viss byggnads särskilt goda beskaffenhet, syntes möjlighet böra beredas

tomträttshavaren att även efter den föreslagna tidpunkten ha lånet kvarstående

såsom fast lån eller erhålla lån med lägre amorteringar. Da tomträtt

överginge till ny innehavare, borde det åligga denne att söka inskrivning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

23

sitt fång. Någon laglig skyldighet funnes icke för honom i detta avseende

och därför förordade de sakkunniga, att föreningsstyrelse skulle äga rätt att

uppsäga utlämnat lån, om ny tomträttsliavare icke inom sex månader, från

det föreningen anmodat honom att låta verkställa inskrivning av sitt fång,

fullgjort detta. I övrigt borde i huvudsak samma bestämmelser som för fastighetslån

gälla i fråga om beviljande av tomträttslån och lånens förvaltning

av föreningarna. Sålunda borde förvaltnings- och fondbidrag samt dröjsmålsränta

utgå efter samma grunder som för fastighetslån.

Beträffande möjligheterna att belåna sådana å tomträttsmark uppförda

byggnader, för vilka funnes gemensamma anläggningar för

centralvärme m. in., ha de sakkunniga framhållit, att då servitutsinleckning

icke för närvarande kunde erhållas till säkerhet för dylika gemensamma

anläggningars bestånd, bade kontraktsbestämmelser av synnerligen

invecklad art i stället kommit till användning i Stockholm. Enligt de sakkunniga

vore det önskvärt för tomträttsinteckningens likvärdighet med fastighetsinteckningen,

att de gemensamma anläggningarnas utnyttjande kunde säkerställas

på liknande sätt för byggnad på tomträttsmark som för byggnad

å fri grund. På grund härav förordade de sakkunniga, att meddelande av

servitutsinteckning skulle möjliggöras genom införande av härför erforderliga

bestämmelser i lagen om inteckning i tomträtt. Intill dess så skett borde

frågan om belåning av tomträttsbyggnader med gemensamma anläggningar

provisoriskt lösas genom införande av särskilda bestämmelser i tomträttsavtalen.

De sakkunniga ha vidare undersökt frågan om tomträttskreditens

inordnande under stads hypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

I detta hänseende ha de sakkunniga behandlat dels

frågan huruvida tomträttsbelåningen skulle återverka på den solidariska

ansvarighet, som föreningsmedlemmarna iklätt sig för föreningarnas och vederbörande

kassas förbindelser, och dels frågan om den rätt, som innehavare

av stadshypotekskassans och bostadskreditkassans redan utgivna obligationer

ägde, skulle påverkas av verksamhetens utvidgande till tomträttsbelåning.

Enligt av de sakkunniga åberopad utredning uppgingo vid 1945 års utgång

beloppen av utelöpande obligationer hos stadshypotekskassan till omkring

1,4 miljarder kronor och hos bostadskreditkassan till något över 200 miljoner

kronor. Reservfonden hos kassorna utgjorde den 31 december 1945 hos

stadshypotekskassan omkring 17 miljoner kronor och hos bostadskreditkassan

omkring 3 miljoner kronor. Summan av reserv- och säkerhetsfonderna inom

stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna utgjorde vid 1945 års slut

34,7 resp. 7,9 miljoner kronor, motsvarande 2,52 resp. 3,78 procent av kassornas

obligationsskulder.

Till belysning av de nu föreliggande frågorna ha de sakkunniga hänvisat

lill den förut berörda framställningen från kassastyrelserna den 29 november

1945. Av innehållet i denna framställning må här omnämnas följande.

Enligt kassastyrelserna vore bestämmelserna om det solidariska ansvaret

av fundamental betydelse för institutionernas rörelse. I dessa huvudgrunder

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

borde några sådana ändringar icke få vidtagas, som kunde kränka de villkor,

under vilka låntagarna eller obligationsinnehavarna trätt i förbindelse med

organisationen. Författningsändringar, som skulle innebära ett försvagande av

säkerheten, syntes icke kunna vidtagas, försåvitt icke staten genom att själv

påtaga sig därmed ökat ansvar hölle de gamla obligationsinnehavarna och

låntagarna skadeslösa eller tillsåge, att eljest åtgärder i sådant syfte vidtoges.

Det vore givetvis svårt att härvidlag uppdraga någon klar gränslinje

mellan sådana författningsändringar, som kunde vidtagas utan åsidosättande

av de civilrättsliga avtal, som låge till grund för institutionernas upp- och

utlåning, och sådana ändringar, som icke kunde vidtagas utan nämnda konsekvens.

Det måste här bli eu prövning av de i varje särskilt fall föreliggande

förhållandena. Frågan, huruvida tomträttsbelåningen borde införlivas med

hypoteksinrättningarnas verksamhet, finge prövas med särskild hänsyn tagen

till nu angivna synpunkter.

Med avseende å formerna för belåning av inteckning i tomträtt kunde två

olika huvudformer tänkas komma i fråga. Tomträttsbelåningen kunde nämligen

anordnas antingen såsom en fristående, från fastighetsbelåningen helt

avskild rörelsegren (alternativ 1) eller ock såsom en endast i statistiskt hänseende

från fastighetsbelåningen skild rörelsegren (alternativ 2).

Enligt alternativ 1 skulle inom vardera hypoleksinrättningen verksamheten

uppdelas på två avdelningar, en för fastighetslån, motsvarande den nuvarande

rörelsen, och en för tomträttslån. Kapitalanskaffningen skulle för fastighetslånen

ombesörjas genom försäljning av samma slags obligationer som för

närvarande, och fastighetsinteckningarna skulle liksom nu ingå i säkerheten

för dessa obligationer. För tomträttslånens finansiering skulle uppläggas en

.särskild obligationsserie, som skulle säkerställas av tomträttsinteckningama.

Kurssättningen på dessa obligationer bleve avgörande för räntan å tomträttslånen.

Då nuvarande grundfond utgjorde säkerhet för de hittills upptagna

obligationslånen, måste den tilldelas fastighetslåneavdelningen. Det syntes

därför önskvärt, att till förstärkande av säkerheten för lomträttsobligationerna

en särskild grundfond tillhandahölles av staten. Låntagarna i vardera avdelningen

skulle solidariskt ansvara för sin avdelnings förbindelser. Vardera

avdelningen måste dessutom ha sin särskilda medelsredovisning.

Alternativ 2 innebure, att tomträttsbelåningen skulle upptagas av hypoteksinrättningen

såsom en med fastighetsbelåningen jämställd rörelse. Kapitalanskaffningen

för fastighets- och tomträttslån skulle i detta fall ske genom

försäljning av samma slags obligationer, vilka härigenom komme alt få blandad

säkerhet av fastighets- och tomträttsinteckningar. Utlåningsräntan bleve

densamma för fastighets- och tomträttslånen. Samma regler för det solidariska

ansvaret skulle tillämpas för de två låntagarkategorierna. Nuvarande

grundfond och inrättningarnas egna fonder skulle ingå i säkerheten för obligationerna.

Enligt styrelsernas mening innebure alternativ 2 ur organisatorisk synpunkt

den mest tillfredsställande lösningen, men detta alternativ kunde komma i

fråga endast under förutsättning, att garantier kunde uppställas av den art,

att tomträttsinteckning, som belånades, erhölle samma kreditvärde som fastighetsinteckning.

Alternativ 1 syntes kunna genomföras, utan att de nuvarande

obligationsinnehavarnas och låntagarnas intressen berördes därav. Däremot

syntes en tillämpning av alternativ 2 förutsätta särskilda åtgärder för

alt tillgodose dessa intressen.

De sakkunniga ha vidare omnämnt, att de från stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna

— vilkas antal utgjorde 21 resp. 17 ■— infordrat yttrande,

huruvida föreningarna förordade en utvidgning av verksamheten enligt alter
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

25

nativ 1 eller 2, och alt av yttrandena framginge att 28 föreningar anslutit sig

till alternativ 2 och 9 uttalat sig för alternativ 1; cn förening hade icke ansett

sig böra göra något uttalande i frågan.

För egen del ha de sakkunniga framhållit följande synpunkter.

Av vad de sakkunniga anfört i fråga om tomträttens kreditvärde framgår,

att ett inordnande av tomträttsbelåningen enligt alternativ 2 ur denna synpunkt

väl låter sig göra. De vid tillämpande av alternativ 1 uppkommande

olägenheterna äro enligt de sakkunnigas uppfattning av den art och omfattning,

att vid sådant förhållande detta alternativ ej bör ifrågakonnna. Härvid

behöver allenast hänvisas till att en uppdelning av rörelsen på två olika avdelningar

med skilda obligationer säkerligen skulle menligt inverka för tomträttshavarna,

därigenom att denna åtskillnad mellan fast egendom och tomträtt

konnne att tolkas såsom ett bevis på tomträttens sämre kreditvärde. Vidare

skulle vissa olägenheter av organisatorisk beskaffenhet göra sig gällande.

Sålunda skulle särskild bokföring för upp- och utlåning samt för förvaltningen

av de till de olika avdelningarna hörande lånen erfordras.

Tomträttsinstitutet torde komma att tillämpas i allt större utsträckning och

det vore säkerligen olyckligt att nu, till följd av de brister, som vidlåda lagstiftningen

i fråga om tomträtt, genomföra en sådan differentiering. När sedermera

de förhållanden, som hittills helt ordnats genom avtal, blivit reglerade

genom lagstiftning och några anmärkningar av denna anledning icke vidare

kunna framställas mot tomträttens kreditvärde, torde betydande svårigheter

uppkomma för ett sammanförande av tomträtts- och fastighetsbelåningen

på grund av då föreliggande, särskilda låneavtal.

Då fördelarna med alternativ 2 sålunda torde vara övervägande, gäller det

att undersöka, dels huruvida några särskilda åtgärder erfordras för att tillvarataga

tidigare obligationsinnehavares rätt och dels om någon differentiering

bör ske mellan lån, som utlämnats före och efter tomträttsbelåningens

införande.

I förstnämnda avseende bör meddelas en övergångsbestämmelse av innehåll,

att vid varje tidpunkt skola hos föreningarna finnas belånade fastighetsinteckningar

till så stort belopp, som motsvarar kassans skuld i sådana

obligationer, vilka voro utgivna före tomträttsbelåningens införande.

Till förhindrande av att invändningar mot utsträckningen av föreningarnas

verksamhet till att omfatta tomträttsbelåning skola komma att göras gällande

av dem, som tidigare belånat last egendom hos föreningarna, bör vidare

en i viss mån förändrad ordning för ansvarighetens tillämpande fastställas.

Förlust, som uppkommit å tomträttslån, bör nämligen endast drabba sådana

medlemmar, som uttagit lån efter tomträttsbelåningens införande, men

oavsett huruvida dessa äro fastighetsägare eller tomträttshavare. Personligt

ansvar för sådan förlust bör däremot icke åligga de personer, vilkas låneavtal

hänföra sig till tiden före verksamhetens utvidgande till tomträttsbelåning.

Den uppdelning av medlemmarna, som blir en följd härav, kan emellertid

betraktas såsom eu övergående företeelse — låt vara på lång sikt —

med hänsyn lill att äldre lån så småningom få omsättas till lån på de nya

villkoren.

Den föreslagna uppdelningen av medlemmarna i två olika kategorier —

beroende på tidpunkten för låneutlämningen — har medfört, att de sakkunniga

för att tillgodose de nya låntagarnas intresse ansett sig böra undersöka,

huruvida eu omkastning i ansvarskedjan inom de båda institutionerna i delta

sammanhang bör vidtagas. Efter alt ha övervägt olika alternativ ha de sakkunniga

slutligen stannat vid åt! ifrågasätta ett framflyttande av tidpunkten

för inträdet av kassornas ansvarighet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 154.

I sistnämnda hänseende ha de sakkunniga föreslagit införande av en likartad

bestämmelse för båda kassorna av innehåll, att högst hälften av kassans

reservfond skall få tagas i anspråk, innan medlemmarnas ansvarighet

anlitas, dock att kassans styrelse icke skall äga bevilja förening bidrag utan

återbetalningsskyldighet med mindre ombud för föreningarna dessförinnan

beretts tillfälle att yttra sig å ombudsstämma.

I samband härmed ha de sakkunniga ansett sig böra framhålla, att ansvarsfördelningen

inom de båda institutionerna finge anses vara av huvudsakligen

teoretiskt intresse. Den solidariska ansvarigheten hade under den

tid stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna utövat sin verksamhet ej

vid något tillfälle tagits i anspråk. Genom den här föreslagna anordningen

med en uppdelning av låntagarna i olika kategorier kunde emellertid från

de nuvarande medlemmarnas sida icke ens några formella invändningar riktas

mot utvidgningen av låneverksamheten. Därjämte skulle för den fortsatta

låneverksamheten den garanti för eu försiktigt bedriven lånerörelse, som kassornas

ekonomiska ansvar utgjorde, ytterligare accentueras genom den ifrågasatta

bestämmelsen om att denna ansvarighet kunde bringas att tidigare

träda i funktion. — Enligt nu gällande bestämmelser finge sammanlagda beloppet

av stadshypotekskassans obligationer icke vid något tillfälle uppgå till

mera än tio gånger det belopp, kassans grundfond och reservfond tillhopa

utgjorde. Vid godkännande av den här föreslagna förändringen i fråga om

ordningen för reservfondens tagande i anspråk borde stadshypotekskassans

rätt att utgiva obligationer bringas i överensstämmelse med motsvarande stadgande

för bostadskreditkassan, där obbgationsutgivningsrätten stode i relation

enbart till grundfonden. — Därest de särskilda åtgärder, som de sakkunniga

förut angivit, vidtoges för säkerställande av tomträttsinteckningens kreditvärde

samt om möjlighet till lättnad i den solidariska ansvarigheten infördes

i enlighet med de sakkunnigas förslag, borde det av kassastyrelsema under

vissa förutsättningar förordade alternativ 2 för tomträttsbelåning kunna

genomföras. De obligationer, för vilka såväl tomträtts- som fastighetsinteckningar

komme att ligga som säkerhet, kunde genom dessa särskilda åtgärder

beräknas ernå samma kurssättning som obligationer, för vilka enbart fastighetsinteckningar

utgjorde underlag. Det syntes nu vara en lämplig tidpunkt

för genomförande av den ifrågasatta utvidgningen av föreningarnas

verksamhet, enär differentieringen mellan kurssättningarna för olika slags

obligationer i det rådande låga ränteläget vore mindre framträdande än då

räntan vore hög. Det kunde härvid erinras om att exempelvis skillnaden i

kurs mellan stadshypotekskassans och bostadskreditkassans nyutgivna obligationer

vore obetydlig. — De fördelar, som stadshypoteks. och bostadskreditinstitutionerna

erbjöde vid en utvidgning av verksamheten till tomträttsbelåning,

vore väsentliga. Genom de erfarenheter i fråga om kreditgivning på

fastighetsmarknadens område, som vunnits inom dessa institutioner, där de

av långivningen intresserade medlemmarna själva kunde utöva inflytande

på verksamheten, syntes ha skapats en garanti för att även belåning av byggnader

på tomträtt komme att ske på ett såväl ur samhällets som den enskil
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition nr 154.

27

des synpunkt gagneligt sätt. Därest de av de sakkunniga för denna utvidgning

av lånerörelsen uppdragna riktlinjerna följdes vid stadshypoteks- och bostadskreditföreningamas

meddelande av lån, komme detta med all sannolikhet

även att indirekt medföra, att tomträttsinstitutet vunne i stadga samt

att villkoren vid tomträttsbelåning på den allmänna marknaden bleve förmånligare

och mer enhetliga för skilda orter än vad nu vore förhållandet.

1 detta sammanhang vore det tillräckligt att göra en hänvisning till de för

fastighetskreditgivningens sanering gynnsamma verkningar, som stadshypoteks-

och bostadskreditinstilutionernas verksamhet inneburit och som medfört

att de av dessa institutioner tillämpade räntesatserna — inklusive förvaltningsbidrag

— blivit normerande för den bundna primär- och sekundärlångivningen

överhuvud taget. Därvid borde även beaktas, att föreningarna,

i den mån verksamheten utvecklats, kunnat sänka sina förvaltningsbidrag.

De sakkunniga ha vid sitt betänkande fogat förslag till vissa författningsändringar.

De sakkunniga ha sålunda framlagt förslag till för

tomträttsbelåningens genomförande erforderliga ändringar i förordningen den

17 maj 1935 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, förordningen

samma dag angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande

och verksamhet samt förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar ävensom i vissa följdförfattningar,

vilka ändringar enligt de sakkunnigas förslag skulle träda i kraft

den 1 januari 1948. I fråga om innehållet i dessa författningsförslag må bär

omnämnas, att i § 6 förordningen angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och i § 6 i 1929 års förordning upptagits den nya bestämmelsen,

att så länge obligationer, som av kassan utgivits före den 1 januari 1948, vore

utelöpande, skulle kassan tillse, att av den för kassans obligationer ställda

säkerheten vid varje tidpunkt ett belopp, som icke understege kassans skuld

på grund av förstnämnda obligationer, funnes i inteckningar av beskaffenhet,

som enligt före den 1 januari 1948 gällande bestämmelser fordrats till tryggande

av obligationsinnehavarnas rätt. Vidare må framhållas, att i § 4 förordningen

angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och

verksamhet och i § 19 i 1929 års förordning intagits ett stadgande av innehåll,

att i fråga om brist, som uppkommit till följd av förlust å lån mot

säkerhet av inteckning i tomträtt, betalningsskyldighet skulle åligga medlemmarna

endast i den mån de efter den 1 januari 1948 erhållit lån från föreningen.

Yttrandena över sakkunnigförslaget.

I remissyttrandena ha de sakkunnigas uttalanden och förslag i allmänhet

lämnats utan erinran. Sålunda ha samtliga remissinstanser med undantag av

Sveriges fastighetsägareförbund i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag

om införande av rätt för stadshypoteks- och bostadskredilföreningarna

att meddela lån jämväl mot säkerhet av inteckning i tomträtt. 1 vissa hänseenden

ha dock erinringar framställts i yttrandena.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

I flera remissyttranden liar framhållits, att sakkunnigförslagets

genomförande bör uppskjutas till dess revisionen av tomträttslagstiftningen

verkställts.

Sveriges fastighetsägareförbund, som anfört sistnämnda synpunkt såsom

grund för sitt avstyrkande,'' har framhållit följande.

Den reform som innefattas i de sakkunnigas betänkande utgör ett försök

till en allenast partiell lösning av tomträttsproblemen, vilken emellertid synes

återverka på ett flertal av de spörsmål, som för närvarande äro föremål

för lagberedningens uppmärksamhet.

År 1945 hemställde nämligen riksdagen om en allmän översyn av tomträttslagstiftningen

i syfte att genom lagändring förbättra tomträttsförfarandet

för att undanröja förefintliga bristfälligheter. Härvid åsyftades även sådana

lagändringar å skilda rättsområden, som kunde föranledas av utredningen.

Utan tvivel avsågs härmed hl. a. de förordningar som reglera kreditinstitutionernas

ntlåningsmöjligheter beträffande tomträttsfastigheter. Att nu

likväl ett betänkande separat framlagts i syfte att reglera sistnämnda spörsmål

synes motiveras därmed att detta skulle kräva en särskilt skyndsam lösning.

Vilka penningpolitiska hänsyn som än må ligga till grund för en dylik

uppfattning kan förbundet likväl icke finna det lyckligt, att det allmänna

revisionsarbetet på sätt nu skett föregripes genom en partiell reform. Särskilt

må påpekas, att bl. a. ett sådant spörsmål som införandet av servitutsbestämmelser

rörande tomträttsbyggnader med gemensamma anordningar och

därmed sammanhängande ändringar av lagen om servitut böra lösas i ett

enhetligt sammanhang.

Nackdelarna med de provisoriska förfaranden som i detta, liksom i ett

flertal andra avseenden enligt de sakkunniga bliva nödvändiga synas förbundet

icke uppvägas av fördelarna hos den föreslagna kreditutvidgningen. De

resultat, vartill den allsidiga revisionen av tomträttsinstitutet kan förväntas

komma, kunna inväntas utan större olägenheter. Att dessa resultat kunna

medföra en radikal omgestaltning av denna upplåtelseform antydes i Stockholms

handelskammares remissyttrande till lagutskottet vid 1945 års riksdag,

vari uttalas, att det kan ifrågasättas, huruvida tomträttsinstitutet utgör

den slutliga lösningen av problemet om, hur samhället skall kunna utöva

kontroll över markens användning utan att den enskilda markinnehavarens

besittningsrätt utsättes för alltför stora inskränkningar. Tomträttsavtalens och

därmed tomträttskrediternas längd motiverar väl, att lagberedningens utredning

och förslag böra kunna avvaktas.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anfört, att om en översyn av

tomträttslagstiftningen komme till stånd utan dröjsmål, vilket man med hänsyn

till riksdagens framställning i ämnet borde ha grundad anledning att

hoppas och vilket icke minst för försäkringsbolagen såsom kreditgivare på

tomträttsbelåningens område vore synnerligen önskvärt, kunde det ifrågasättas,

om det icke ur stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas egen

synpunkt vore fördelaktigare att uppskjuta genomförandet av de sakkunnigas

förslag till i samband med revision av tomträttslagstiftningen. För de

nämnda institutionerna skulle säkerligen uppbyggandet och handhavandet

av den nya låneverksamlieten då ställa sig väsentligt enklare. Svenska bostadskreditkassan

hade även själv tidigare, nämligen i sitt yttrande till 1945

års riksdag, ansett att frågan om rätt för bostadskreditföreningarna att be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

29

låna tomrättsinteckningar borde lösas i samband med den ifrågasatta revisionen

av tomträttslagstiftningen.

Jämväl försäkringsinspektionen har uttalat önskemål om en snar revision

av tomträttslagstiftningen.

I några remissyttranden ha vissa allmänna uttalanden gjorts rörande

sakkunnigförslaget. Sålunda ha fullmäktige i riksgäldskontoret uttalat,

att fullmäktige, som ansåge den föreslagna utvidgningen av låneverksamheten

välbetänkt, vid granskning av sakkunnigförslaget icke funnit anledning till

erinran mot detsamma.

Sparbanksinspektionen har anfört följande.

Det förslag om rätt för hypoteks- och kreditföreningarna att utlämna lån

mot säkerhet av inteckning i tomträtt, som framställes i betänkandet, synes

inspektionen i huvudsak vara av den beskaffenhet, att det bör kunna förverkligas.

Inspektionen vill emellertid understryka, att den stora avtalsfrihet

som råder vid upplåtelse av tomträtt innebär, att vid dylik belåning betydligt

större krav måste ställas på kreditgivarens försiktighet och bedömningsförmåga

än som är fallet vid vanlig fastighetsbelåning. Härav föranledda betänkligheter

torde dock icke behöva hindra den ifrågasatta utvidgningen av

föreningarnas lånerätt, sedan på föreslaget sätt sörjts för att respektive huvudorgans

styrelser först skola godkänna innehållet i upplåtelsehandling rörande

tomträtt, som må belånas. Den försiktighet, som såvitt utifrån kan bedömas

hittills utmärkt dessa styrelsers handlande, och de föreskrifter, som

gälla för styrelsernas tillsättande, synas härvidlag utgöra en god garanti

för att dylikt godkännande icke skall lämnas utan en omsorgsfull prövning av

vederbörande avtal och därav möjligen uppslående konsekvenser.

Bank- och fondinspektionen har erinrat om alt tomträttsinstitutet under senare

år erhållit starkt ökad användning och att det kunde förväntas, att denna

tendens komme att ytterligare accentueras under den tid av intensiv byggnadsverksamhet,

som nu förestode. Det vore under sådana förhållanden av

vikt, att tomträttshavarna bereddes goda kreditmöjligheter, och att de i detta

hänseende om möjligt likställdes med dem, som hade äganderätt till grunden.

Förslaget att utvidga stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas verksamhet

att omfatta även belåning av tomträtter tillgodosåge därför ett i hög

grad beaktansvärt syfte, och inspektionen ville gärna uttala sin anslutning

därtill.

Aktiebolaget Stockholms tomträttskassa har framhållit, att kassan — som

bildats i samband med tomträttsinstitutets införande i Stockholm för att säkerställa

den för bebyggelse å tomträttsmark i Stockholm erforderliga krediten

— på olika sätt arbetat för tomträttsinteckningens likställighet med fastighetsinteckningen.

Då genom de nu föreslagna åtgärderna förutsättningar härför

skapats, tillstyrkte kassan det av de sakkunniga framlagda förslaget.

Svenska bostadskreditkassan bar funnit de föreslagna reglerna för tomträttsbelåning

innefatta en i alla avseenden tillfredsställande lösning av den

föreliggande frågan, varför sakkunnigförslaget tillstyrktes.

De sakkunnigas uttalanden i frågan rörande tomträttens k r e d i tvärde

ha närmare behandlats i två remissyttranden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj-.ts proposition nr 154.

Sparbanksinspektionen har anfört att då de sakkunniga angåve de väsentligaste

förutsättningarna för att tomträtten skall vara belåningsbar hos stadshypoteks-

och bostadskreditinstitutionerna gjorde de vissa uttalanden, som

finge anses ha en alltför mildrande verkan på föreställningen om de risker,

som de själva framhållit vara förbundna med tomträtten som belåningsobjekt.

Inspektionen hölle före, att det vore viktigt att riskerna icke på något sätt

bagatelliserades, även om det kunde anses att de genom lämpliga åtgärder

kunde hållas inom för kreditgivningen tolerabla gränser. Vad som borde

understrykas vore det faktum, att lagstiftningen om tomträtt och tomträttsinteckning

icke alls gåve långivaren samma omedelbara skydd som lagstiftningen

om fast egendom och fastighetsinteckning. Enligt de sakkunniga hade

en omsvängning inträtt i den allmänna uppfattningen om tomträttens kreditvärde

i det avseendet, att tomträttshavarens rätt till den å tomträttsmarken

uppförda byggnaden alltmer kommit att jämställas med äganderätt till fast

egendom. Förklaringen härtill funne de sakkunniga i väsentlig grad ligga däri,

att tomträttsupplåtelserna ökat i omfattning samt att staten vid beviljande av

tertiärlån icke gjort någon åtskillnad mellan fast egendom och tomträtt.

Inspektionen skulle härtill vilja foga den anmärkningen, att tomträttens bättre

anseende ur kreditsynpunkt även vore att tillskriva det förhållandet, att

kreditinstituten under penningöverflödets tryck och under inflytande av högkonjunkturens

allmänna, ekonomiska optimism i viss utsträckning godtagit

helåningsobjekt, som de under andra förhållanden skulle avhållit sig från.

Det i nu diskuterade sammanhang verkligt betydelsefulla vore, att vid belåning

av tomrätt — till skillnad från vid fastighetsbelåning — förefunnes vissa

delvis stora risker, för vilka kreditgivaren icke kunde gardera sig på annat

sätt än genom med försiktighet och urskillning företaget bedömande av det

tomträttsavtal, som avsåges skola ligga till grund för erbjuden säkerhet, och

därefter lämpade åtgärder.

Bank- och fondinspektionen har framhållit, att tomträttens värde som

kreditobjekt uppenbarligen i hög grad berodde på tomträttsavtalets innehåll.

En grundläggande förutsättning för att lån över huvud taget skulle kunna

beviljas mot säkerhet av inteckning i tomträtt måste därför vara, att bestämmelserna

i avtalet vore betryggande ur kreditgivarens synpunkt. Huruvida

så vore förhållandet i ett visst givet fall kunde ofta vara svårt att avgöra, och

det syntes därför välbetänkt att anförtro prövningen åt stadshypoteks- och

bostadskreditinstitutionernas centrala organ. Den försiktighet, som hittills

kännetecknat stadshypoteks- och bostadskreditkassomas handlande, syntes

utgöra en borgen för att prövningen komme att ske med omsorg och urskillning.

Beträffande lånevillkoren vid tomträttsbelåning hos

stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna, särskilt frågan om upplåtelsens

återstående löptid i förhållande till låneavtalet, ha vissa synpunkter framkommit

under remissbehandlingen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

31

Bank- och fondinspektionen har såvitt angår de sakkunnigas uttalanden

rörande lånetiden och låneformen anfört, att de av de sakkunniga uppdragna

principerna för långivningen uppenbarligen tillgodosåge kreditgivarens intresse.

För tomträttshavaren komme emellertid villkoret, att lånet skulle vara inbetalt

före upplåtelsetidens utgång, att i många fall innebära en väsentlig

olägenhet. Livslängden å ett stenhus vore regelmässigt längre än den tid, på

vilken tomträtt vanligen upplätes, eller 60 år. Då hyresinkomsterna —med nu

tillämpade grunder för hyrornas bestämmande — i regel icke medgåve en

nedskrivning av fastighetsvärdet till 0 under nämnda tid och tomträttshavarens

eget kapital i fastigheten vanligen vore ringa, måste fastigheten vara

belånad även vid slutet av den första upplåtelseperioden. Vidhölles kravet

på att lånet i hypoteks- resp. bostadskreditföreningarna skulle vara inbetalat

före periodens slut, bleve följden, att tomträttshavaren under periodens senare

del måste överflytta lånen till annan kreditinrättning. I än högre grad

komme sagda villkor beträffande lånets löptid att vara till hinders i de fall,

då fråga uppkomme om att ombygga eller grundligt renovera en å tomträttsmark

uppförd byggnad, varigenom dennas livstid skulle mera avsevärt förlängas.

Över huvud taget syntes det bliva svårt att kontinuerligt utnyttja

tomtmarken ekonomiskt, om icke belåningen av därå uppförd byggnad i

skarven mellan två upplåtelseperioder kunde ordnas på ett tillfredsställande

sätt. En förutsättning för att så skulle kunna ske vore, att tomträttsavtalet

innehölie betryggande föreskrifter med avseende å avtalets förlängning och

markägarens skyldighet att inlösa de å tomten uppförda byggnaderna. Vidare

borde tomträttsinteckningarnas ställning vid avtalets förnyelse ordnas. Om

dessa frågor löstes, syntes kravet på att lånen skulle inbetalas före upplåtelsetidens

slut kunna utan olägenhet för kreditgivaren eftergivas och lånetiden

bättre anpassas efter de rent tekniska förutsättningarna för byggnadernas begagnande.

Liknande synpunkter ha anförts av sparbanksinspektionen.

Statens byyynadslånebyrå har anfört att intill dess tertiärlån och/eller tillläggslån,

som beviljats för uppförande eller ombyggnad av flerfamiljshus,

tillfullo guldits eller avskrivits, gällde i avseende å upplåtelse av lägenheterna

s. k. hyreskontroll, vilken innebure, att hyror respektive bostadsrättsavgifter

regelmässigt ej finge böjas över det belopp, som angivits i byråns beslut rörande

beviljande av lån. Eftersom tertiärlånets löptid uppginge till 30 år, då

fråga vore om nybyggnad av trä, och till 40 år i avseende å nybyggnad av

sten samt då byrån i de kalkyler, som låge till grund för byråns beslut i fråga

om högsta medgivna hyra, förutsatte bl. a., att primärlånet ej skulle bli föremål

för amortering, förrän statslånet tillfullo guldils, insåges lätt, att amorteringar

å primärlånet, vilka började inom 30 respektive 40 är från byråns

slutliga beslut i låneärende, komme alt —- såvilt anginge nybyggnader —

framtvinga behov av hyreshöjning, innan tiden för hyreskontrollcn gått till

ända. Därest de sakkunnigas rekommendation, alt fast lån borde omsättas

till amorteringslån senast 30 år före utgången av tomträttens upplåtelsetid

vunne efterföljd, måste under antagande att sagda lid — såsom exempelvis

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

gällde i Stockholm — uppginge till 60 år, en hyreshöjning bliva erforderlig

efter 25 å 30 år. Ehuru det givetvis vore mycket vanskligt att påstå, att en

sådan hyreshöjning ej skulle kunna dåmera försvaras, hade byrån icke ansett

sig böra underlåta att fästa uppmärksamheten på ifrågavarande komplikation.

Densamma skulle emellertid kunna undvikas, därest upplåtelserätten

för tomträtt vid nybebyggelse utsträcktes till ca 70 år, eventuellt differentierad

så att vid trähusbebyggelse tiden sattes till 65 och vid stenhusbebyggelse

till 75 år. En sådan förlängning av upplåtelsetiden kunde enligt byråns

uppfattning väl försvaras ur synpunkten av den normala livslängden för en

byggnad.

De sakkunnigas uttalande om behovet av att reglera rättsförhållandet beträffande

tomträttsbyggnader med gemensamma anordningar har

understrukits av flera remissinstanser. Sålunda har sparbanksinspelctionen

framhållit att en ändring av lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,

som möjliggjorde servitutsinteckning, vore erforderlig. Det framginge klart av

betänkandet, hur vanskligt det vore att åstadkomma för kreditgivarens säkerhet

betryggande anordningar utan hjälp av dylik inteckning. Inspektionen

skulle vidare vilja föreslå, att även möjligheten att medgiva gemensamma

inteckningar i skilda tomträtter samtidigt upptoges till prövning. Det huvudsakliga

skälet för att dylika inteckningar icke ursprungligen tillåtits syntes

ha varit önskan att bevara enkelhet och reda i panträttsförhållandena. Det

kunde emellertid ifrågasättas om icke ur åtminstone kreditgivarens synpunkt

större enkelhet och reda i vissa fall skulle möjliggöras i dylika förhållanden

med gemensamma inteckningar än utan dem.

Beträffande frågan huruvida särskilda bestämmelser erfordras för tillvaratagande

av äldre obligationshavares och äldre lantagares

rätt har det av de sakkunniga förordade s. k. alternativ 2 tillstyrkts

av det övervägande antalet remissinstanser; endast fyra stadshypoteksföreningar

(Wermlands, Örebro läns och Gefleborgs läns stadshypoteksföreningar

ävensom Västerås m. fl. städers hypoteksförening) samt en bostadskreditförening

(Gävle-Dala bostadskreditförening) ha uttalat, att tomträttsbelåningen

borde anordnas i enlighet med alternativ 1.

Sparbanksinspektionen har anfört följande.

De sakkunniga ha uttalat, att vid tomträttsbelåningens upptagande av ifrågavarande

hypoteksinrättningar erfordras för tillvaratagande av tidigare obligationsinnehavares

rätt en övergångsbestämmelse av innehåll, att vid varje

tidpunkt hos föreningarna skola finnas belånade fastighetsinteckningar till

så stort belopp, som motsvarar kassans skuld i sådana obligationer, vilka

voro utgivna före tomträttsbelåningens införande. Sparbanksinspektionen

ifrågasätter emellertid om det avsedda skyddet för förutvarande obligationsinnehavare

ernås med mindre det direkt utsäges, att de fastighetsinteckningar,

som skola finnas som täckning för äldre obligationer, i första hand skola

utgöra säkerhet för sistnämnda fordringar. Såsom tillägget nu formulerats

kan sparbanksinspektionen icke finna annat än att köpare av obligationer,

som utfärdas efter den 1 januari 1948 komma att ha precis samma säkerhet

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

som innehavare av äldre obligationer. Inspektionen anser med andra ord det

vara erforderligt, att för sistnämnda obligationsinnehavare en uttrycklig legal

panträtt med förmånsrätt före andra fordringsägare stiftas i hos respektive

huvudorgan upptagna lån med säkerhet av fastighetsinteckningar, vilka vid

varje tillfälle skola uppgå till minst lika stort belopp som utelöpande obligationer

av äldre datum än den 1 januari 1948.

Bank- och fondinspektionen har ansett det möjligt att inom betryggande

förmånsrättsläge åstadkomma i stort sett likvärdighet mellan tomträtts- och

fastighetsinteckningar. Aled hänsyn härtill och till att även andra värden än

inteckningarna tjänade sasom säkerhet för obligationerna — inrättningarnas

mycket betydande grundfonder vore här särskilt att tänka på — behövde

man ej heller framdeles räkna med någon förlustrisk för obligationsköparna.

Den föreslagna utvidgningen av verksamheten kunde därför knappast

innebära någon fara för en kursförsämring å obligationerna och någon vägande

invändning syntes vid sådant förhållande icke kunna resas mot att

belåningen organiserades på sätt de sakkunniga föreslagit.

Bank- och fondinspektionen har vidare anfört.

Vad beträffar föreskriften att vid varje tidpunkt hos föreningarna skola

finnas belånade fastighetsinteckningar till så stort belopp, som svarar mot

kassans skuld i sådana obligationer, vilka vore utgivna före tomträttsbelåningens

införande, vill inspektionen ifrågasätta, huruvida verkligen några

särskilda åtgärder till tryggande av obligationshavamas rätt äro erforderliga.

Anses så vara fallet, torde emellertid den föreslagna föreskriften knappast

vara tillfyllest. Vid tillämpning av denna få de gamla obligationshavarna ju

konkurrera med de nya obligationshavarna om fastighetsinteckningama, varför

— särskilt sedan någon tid har gått — föreskriften icke blir av någon

större betydelse. Skola de gamla obligationshavarna även formellt bevaras

vid sin nuvarande rätt, borde föreskriften kompletteras med en föreskrift

om att fastighetsinteckningar till det angivna beloppet skola hållas såsom

särskild säkerhet för de gamla obligationshavarna.

Även då det gäller de nuvarande låntagarnas rätt kan det enligt inspektionens

mening ifrågasättas, huruvida några särskilda åtgärder äro erforderliga

för tryggandet därav. De sakkunniga framhålla själva, att ansvarsfördelningen

inom hypoteks- och bostadskreditinstitutionema får anses vara av huvudsakligen

teoretiskt intresse, och att den solidariska ansvarigheten hittills

icke vid något tillfälle liehövt tagas i anspråk. Å andra sidan kan väl, om

det av formella skäl anses lämpligt att befria de nuvarande låntagarna från

ansvar för förluster å tomträttsbelåning, en sådan åtgärd icke innebära någon

olägenhet. Ej heller den föreslagna ändringen i fråga om kassornas ansvarighet

torde medföra någon olägenhet. Såsom de sakkunniga framhållit

kommer den fastmera att öka kassornas intresse att övervaka föreningarnas

kreditgivning, vilket får anses vara en fördel. Emellertid synes den fastställda

begränsningen i rätten att använda reservfonderna för ifrågavarande

ändamål knappast fylla något syfte. Genom upprepade beslut om bidrag

utan återbetalningsskyldighet kunna reservfonderna helt tagas i anspråk, innan

medlemmarnas solidariska ansvarighet göres gällande. Om eu verklig

begränsning åsyftas, torde böra införas en föreskrift av innehåll exempelvis

att reservfonderna icke få i ifrågavarande ordning nedbringas under viss

procent av kassornas obligationsskulder.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 144—144.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Vidare ha fullmäktige i riksbanken anfört.

Till skydd för tidigare obligationsinnehavare föreslå de sakkunniga en

övergångsbestämmelse av innehåll, att vid varje tidpunkt skola hos föreningarna

finnas belånade fastighelsinteckningar till så stort belopp, som

motsvarar kassans skuld i sådana obligationer, vilka voro utgivna före tomträttsbelåningens

införande. Ifrågavarande övergångsbestämmelse torde kunna

medföra vissa praktiska svårigheter. Bestämmelsen synes icke heller nödvändig.

En utvidgning av föreningarnas verksamhet till att avse även tomträttsbelåning

under de villkor i övrigt som föreslagits av de sakkunniga, torde

nämligen icke kunna anses innebära ett sådant försvagande av säkerheten,

att tidigare obligationsinnehavares intressen beröras därav. Vissa utvidgningar

i stadshypoteksinstitutionens utlåningsrätt hava tidigare genomförts

utan alt särskilda åtgärder med hänsyn till äldre obligationsinnehavare ansetts

påkallade (jfr förordningarna den 12 maj 1944, nr 189, och den 29 mars

1946, nr 98).

Då såsom ovan antytts fastighetsinteckningar och inteckningar i tomträtt

av den betryggande innebörd, förslaget åsyftar, torde få anses tämligen likvärdiga

ur säkerhetssynpunkt, synes det även kunna ifrågasättas, huruvida

liehov föreligger av den till skydd för tidigare låntagare föreslagna bestämmelsen,

att förlust, som uppkommit å tomträttslån, endast skall drabba sådana

medlemmar, som uttagit lån efter tomträttsbelåningens införande. De

formella invändningar, som eventuellt skulle kunna framställas från de nuvarande

medlemmarnas sida mot utvidgningen av låneverksamheten, torde

få anses bemötta genom den föreslagna bestämmelsen, att medlemmarnas

ansvarighet för uppkommen förlust icke skall behöva inträda, förrän hälften

av kassans reservfond tagits i anspråk för ändamålet.

Slutligen har konungariket Sveriges stadshypotekskassa i fråga om de sakkunnigas

förslag att utnyttja kassans reservfond för täckande av förluster

hos föreningarna uttalat, att ehuru den föreslagna bestämmelsen av praktiska

skäl givits den avfattningen, att det helt lades i kassans hand att efter

hörande av föreningarna å ombudsstämma avgöra huruvida bidrag till förening

skulle utgå eller ej, avsikten likväl vore, att sådant bidrag i förutsatt

situation icke borde vägras utan synnerliga skäl.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen äga stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna

enligt nu gällande bestämmelser utlämna lån allenast

mot säkerhet av inteckning i fast egendom. Någon rätt att bevilja lån

mot säkerhet av inteckning i tomträtt föreligger alltså icke för dessa föreningar.

Enligt vad de sakkunniga uttalat skulle väsentliga fördelar stå att vinna,

därest stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna bereddes möjlighet att

utvidga sin verksamhet att omfatta jämväl utlåning mot säkerhet av inteckning

i tomträtt, och de sakkunniga ha för sin del förordat en dylik utvidgning

av lånerörelsen. Mot detta förslag ha remissinstanserna i allmänhet icke

haft något att erinra. I ett remissyttrande — av Sveriges fastighetsägareförbund

— har dock sakkunnigförslaget avstyrkts, därvid såsom motivering

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

35

för avstyrkandet åberopats den synpunkten, att tomträttsfastighetemas kreditproblem

bör lösas i samband med eu av riksdagen begärd allmän revision

av tomträttslagstiftningen.

Av den verkställda utredningen framgår, att tomträttsinstitutet under senare

tid erhållit ökad användning, och det synes antagligt, att upplåtelser av

mark med tomträtt i stället för överlåtelser med äganderätt framdeles komma

att hliva vanligare än hittills. Frågan om införande av rätt för nu berörda

institutioner att utlämna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt hav

med hänsyn härtill fått större praktisk betydelse än tidigare.

Såsom framhållits under remissbehandlingen av sakkunnigförslaget föreligga

vissa skiljaktigheter mellan den .säkerhet, som utgöres av å ena sidan

inteckning i fast egendom och å andra sidan inteckning i tomträtt. Medan

i förra fallet den rätt som tillkommer inteckning i fast egendom är noggrant

reglerad i lagstiftningsväg, är tomträttsinteckningens värde ur långivarens

synpunkt i främsta rummet beroende på innehållet i det tomträttsavtal, som

upprättats mellan markägaren och låntagaren och beträffande vars innehåll

lagieglei endast i begränsade hänseenden äro givna. Under hänvisning härtill

har, åtminstone tidigare, gjorts gällande att tomträttens värde såsom kre
-

ditobjekt icke kan likställas med det värde som fast egendom representerar.

Emellertid torde det vara möjligt att i huvudsak eliminera de risker, som

med nuvarande lagstiftning äro förenade med ett utnyttjande av tomträtten

såsom kreditobjekt. Därest innehållet i förekommande tomträttsavtal utformas

i nära anslutning till de bestämmelser, vilka enligt nu rådande praxis

upptagas i avtalen om upplåtelse av tomträtt inom Stockholms stad, och därjämte

iakttages, att respektive kassor granska och godkänna tomträttsavtalen

innan respektive låneansökningar beviljas, torde förutsättningar föreligga för

att tomträtten skall utan större risk än den som föreligger vid belåningen

av last egendom - vara belåningsbar hos stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

Med hansyn härtill och då jag förutsätter, att — därest de sakkunnigas

förslag om utvidgning av låneverksamheten genomföres — dessa institutioner

komma att utnyttja möjligheten att bevilja lön mot säkerhet av inteckning i

tomträtt med särskild försiktighet, anser jag mig kunna i princip biträda de

sakkunnigas förslag såvitt angår tomträttsbelåningen.

De sakkunnigas uttalanden i fråga om sådana särskilda villkor, som böra

galla lor tomträttslån hos stadshypoteks- och bostadskreditföreningar föranleda

ingen erinran från min sida.

Såsom framhållits i flera remissyttranden torde möjligheterna att erhålla

asta lan man amortering hos stadshypoteksföreningarna vara i viss mån

legransade, särskilt i de iall dar tiden för upplåtelsen av tomträtten närmar

sig sitt slut, men denna begränsning i lånerörelsen torde icke kunna helt eli

mineras, iorran frågan om tomträtlsinteckningens ställning vid prolongering

av tomrattsavtalet blivit genom civilrättslig lagstiftning löst. Även vissa and

ia lagstiftningsfrågor, såsom spörsmålen om gemensamma inteckningar i

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

tomträtt och om inteckning i tomträtt till säkerhet för servitut, kräva sin lösning

innan tomträttsinteckningarna kunna helt jämställas med inteckningar

i fast egendom.

I likhet med de sakkunniga anser jag övervägande skäl tala för att tomträttsbelåningen

inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna anordnas

såsom eu med den hittillsvarande fastighetsbelåningen helt jämställd

rörelse. Sålunda bör för fastighets- och tomträttsbelåningen erforderligt kapital

upplånas genom utgivande av samma slags obligationer, och fondema

hos dessa institutioner böra utgöra säkerhet för upplåningen i dess helhet.

Med avseende å tidigare obligationsinnehavares och låntagares rätt ha de

sakkunniga förordat vissa övergångsbestämmelser, varjämte de sakkunniga

föreslagit den ändringen i fråga om kassornas reservfond, att hälften av

denna fond skulle kunna tagas i anspråk för täckande av förluster hos föreningarna

innan medlemmarnas ansvarighet behövde inträda.

På sätt fullmäktige i riksbanken framhållit torde en utvidgning av föreningarnas

verksamhet till att avse även tomträttsbelåning icke kunna anses

innebära ett sådant försvagande av säkerheten, att tidigare obligationsinnehavares

intressen beröras därav. Jag vill understryka, att vardera kassan

såsom säkerhet för sina obligationer redovisar icke endast inteckningar,

förenade med sådan förmånsrätt att några förlustrisker praktiskt taget icke

föreligga, utan även en grundfond uppgående till omkring tio procent av

obligationernas nominella belopp. Med hänsyn härtill anser jag icke införandet

av tomträttsbelåningen böra föranleda någon särskild övergångsbestämmelse

till förmån för tidigare obligationsinnehavare.

Vad härefter angår den av de sakkunniga till skydd för tidigare låntagare

föreslagna bestämmelsen, att i fråga om brist, som uppkommit till följd av förlust

å tomträttslån, betalningsskyldighet skulle åligga medlemmarna endast

i den mån de efter de nu aktuella författningsändringarnas ikraftträdande

erhållit lån från respektive förening, ha fullmäktige i riksbanken även i detta

hänseende — liksom bank- och fondinspektionen — ifrågasatt, huruvida

något behov av en sådan övergångsbestämmelse förefunnes. Bankofullmäktige

ha härvid hänvisat till dels att hos föreningarna belåningsbara fastighets-

och tomträttsinteckningar finge anses tämligen likvärdiga ur säkerhetssynpunkt

och dels att de sakkunniga förordat den ändringen i fråga

om reservfondens användning, att medlemmarnas ansvarighet icke skulle

behöva inträda förrän hälften av kassans reservfond tagits i anspråk för

förlusternas täckande.

De av bankofullmäktige sålunda framförda synpunkterna finner jag beaktansvärda.

I enlighet härmed och då några hinder icke torde föreligga att

genomföra de sakkunnigas förslag om rätt för vederbörande kassa att taga

i anspråk halva reservfonden redan innan medlemmarnas ansvarighet utkräves,

torde ej heller i fråga om tidigare låntagare någon särskild övergångsbestämmelse

vara erforderlig.

Att såsom bank- och fondinspektionen föreslagit införa en närmare be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

37

gränsning med avseende å den omfattning, i vilken reservfonden må utnyttjas

för täckande av successivt uppkommande förluster, torde icke vara behövligt.

Vad angår stadshypotekskassans uttalande, att bidrag från reservfonden

till täckande av förluster hos föreningarna icke böra vägras utan synnerliga

skäl, föranleder detta uttalande ingen gensaga från min sida.

Mot de sakkunnigas förslag därom, att sammanlagda beloppet av stadshypotekskassans

utelöpande obligationer skall vara beroende av enbart grundfondens

storlek, har jag ej något att erinra.

Frågan om ökning av grundfonden i konungariket Sveriges

stadshypotekskassa.

1 § 2 förordningen angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa

stadgas, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 29 mars 1946, nr

97, att staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret till förfogande såsom

grundfond för kassan ställer svenska statens 3 V2 procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 150 miljoner

kronor. Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej

äger att för annat ändamål förfoga över dem, förrän kassans samtliga förbindelser

äro fullgjorda. Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret,

tagas i anspråk till fullgörande av kassans förbindelser, såväl

då denna för tillfället saknar användbara medel därtill som ock — ehuru

med viss begränsning — vid kassans likvidation. Då grundfondsobligationer

av kassan tagits i anspråk annorledes än vid kassans likvidation, åligger det

kassan att gottgöra staten den obligationsränta, som staten i följd härav nödgas

utgiva, och att så snart ske kan återställa till grundfonden obligationer,

som svara mot de i anspråk tagna.

Enligt § 3 må kassan, därest grundfonden genom på kassans rörelse i dess

helhet uppkomna förluster skulle nedgå till 140 miljoner kronor, icke upptaga

nytt lån med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar tillstånd. Om grundfonden

av sådan anledning skulle nedgå till 130 miljoner kronor, må nytt lån

icke upptagas med mindre riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t det

medgiver.

I fråga om grundfondens storlek före 1946 års ändring torde jag få hänvisa

till propositionen nr 26 till 1946 års riksdag s. 5 o. f.

I den förut omnämnda framställningen den 24 februari 1947 från styrelsen

för konungariket Sveriges stadshypotekskassa har kassan anfört följande.

Enligt § 4 förordningen angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa

må sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer icke

vid något tillfälle uppgå till mera än tio gånger det belopp, kassans grundfond

och reservfond tillhopa utgöra. Då grundfonden för närvarande utgör

150 miljoner kronor och reservfonden i runt tal 17 miljoner kronor, omfattar

kassans upplåningsrätt mot obligationer således 1 670 miljoner kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Departementschefen.

Beloppet av denna dag utelöpande obligationer samt försålda, ej likviderade

sådana uppgår till omkring 1 500 miljoner kronor eller tio gånger enbart

grundfondens belopp.

Sedan de sakkunniga för utredning av frågan om rätt för stadshypoteksoch

bostadskreditföreningar att utlämna lån mot säkerhet av inteckning i

tomträtt i sitt betänkande föreslagit, att stadshypotekskassans rätt att utgiva

obligationer bör bringas i överensstämmelse med motsvarande stadgande för

bostadskreditkassan, där obligationsutgivningsrätten står i relation enbart

till grundfonden, så har kassans styrelse för att vara beredd att möta det

lånebehov, som kan förväntas uppstå, ansett sig böra hemställa om en ökning

av grundfonden, därest nämnda förslag vinner godkännande. En ökning

av 50 miljoner kronor har styrelsen funnit vara påkallad och lämplig.

I enlighet härmed har kassastyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att vidtaga sådana ändringar i §§ 2 och 3 i förordningen

angående kassan, att de i dessa paragrafer angivna beloppen 150, 140 och

130 miljoner kronor höjdes till respektive 200, 185 och 175 miljoner kronor.

I remissyttrandena har kassastyrelsens förevarande framställning tillstyrkts.

I samband med min tillstyrkan av förslaget att medgiva stadshypoteksföreningama

rätt att utlämna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt förordade

jag jämväl den ändringen i fråga om stadshypotekskassans rätt att

utgiva obligationer att denna rätt skulle ställas i relation enbart till grundfonden.

Därest sistnämnda förslag genomföres, torde grundtondens belopp

böra ökas. Mot storleken av det belopp, 50 miljoner kronor, varmed enligt

kassastyrelsens förslag grundfonden nu borde ytterligare ökas, finner jag

icke anledning framställa någon erinran. Ej heller har jag något att invända

mot att i samband med den föreslagna ökningen av grundfonden Kungl.

Maj :ts tillstånd för upptagande av nytt lån förklaras erforderligt, om grundfonden

nedgår till 185 miljoner kronor, samt att riksdagens tillstånd för

upptagande av nytt lån förklaras erforderligt, om grundfonden nedgår till

175 miljoner kronor.

Frågan om rätt för bostadskreditföreningar att belåna

affärsbyggnader.

Enligt § 22 förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

må lån meddelas allenast mot säkerhet av inteckning i bebyggd,

huvudsakligen för bostadsändamål anordnad fastighet. Enligt av

styrelsen för bostadskreditkassan fastställd instruktion för värderingsmän

hos bostadskreditförening skall vid bedömandet av huruvida fastighet, som

delvis anordnats för annat än bostadsändamål, må anses belåningsbar hos

bostadskreditförening, hänsyn tagas till den omfattning, i vilken fastigheten

är för visst ändamål anordnad, därvid icke blott golvyta eller kubikinnehåll

utan även andra på frågan inverkande omständigheter böra tagas i betrak
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 154.

39

lande. I allmänhet erfordras för belåningsbarhet, att bostadslägenheterna

upptaga minst hälften av fastighetens golvyta eller lämna en hyresavkastning,

som är större än den, som belöper på övriga lokaler i fastigheten.

I samband härmed må framhållas, att stadshypoteksföreningarna äga

belåna bebyggd fastighet, som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler. För vissa hos stadshypoteksförening belåningsbara

fastigheter stadgas emellertid särskilda, strängare värderingsregler. Detta

gäller i de fall, då den å fastigheten befintliga byggnaden antingen huvudsakligen

är avsedd till andra affärslokaler än kontor eller butiker eller till

sådana bostäder, kontor eller butiker, som icke kunna förutses svara mot

ortens förhållanden, eller är av säregen beskaffenhet med hänsyn till sin

belägenhet eller storlek i förhållande till andra för samma ändamål avsedda

byggnader i orten eller därigenom att den helt eller till övervägande del anordnats

för visst speciellt ändamål eller av annan liknande anledning. Vid

värdesättningen av dylika fastigheter skall uppskattningsvärdet icke sättas

högre än till det värde som, med hänsyn tagen även till kostnad för erforderlig

omändring eller ombyggnad, kan beräknas för det fall att byggnaden

skall användas endast till sedvanliga bostäder, kontor eller butiker.

I den förut omnämnda framställningen den 4 december 1946 från styrelsen

för Svenska bostadskreditkassan har yrkats, att bostadskreditföreningarna

måtte erhålla rätt att i likhet med stadshypoteksföreningarna utlämna lån

mot säkerhet av inteckning i affärsfastigheter. Vidare har bostadskreditkassans

styrelse framhållit att, därest stadshypoteks- och bostadskreditföreningama

skulle medgivas utlämna tomträttslån, det syntes önskvärt,

att bostadskreditföreningarna även erhölle rätt att belåna å tomträttsmark

uppförda affärsbyggnader.

Till stöd för sin framställning har bostadskreditkassans styrelse anfört, att

vid bostadskreditinstitutionens tillkomst dess syfte angavs vara att tillgodose

det legitima behovet av kredit för bostadsändamål i städer och stadsliknande

samhällen, i den mån detta behov icke i annan ordning tillgodosåges genom

ändamålsenlig kreditgivning. Begränsning av låneobjekten för bostadskreditföreningarna

hade genomförts med avvikelse från vad som gällde för stadshypoteksföreningarna,

vilka eljest i väsentlig mån utgjort förebild för bostadskreditföreningarnas

organisation. Inom vissa bostadskrcditföreningar

hade under senare år framkommit önskemål om en utvidgning av lånerätten

till alt omfatta sådana fastigheter, som icke inrymdes i den av författningen

uppdragna ramen för belåning. 1 främsta rummet hade det här varit

fråga om byggnader, som i sin helhet eller till övervägande del inretts till

affärs- och kontorslokaler eller för liknande ändamål. Det hade gjorts gällande,

att dylika för mera speciella ändamål avsedda fastigheter många

gånger ur belåningssynpunkt representerade ett kreditvärde, som vore fullt

jämförligt med fastigheter, vilka huvudsakligen anordnats till bostadslägenheter,

och all de därför lika litet som hos stadshypoteksföreningarna borde

uteslutas från belåningsriitt hos bostadskreditföreningarna. Oaktat tyngd
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

punkten av de bostadspolitiska åtgärderna numera förlagts till tertiärkreditens

område med statens byggnadslånebyrå såsom långivande organ, kvarstode

naturligen bostadskreditföreningarnas bostadssociala syfte att medverka

till att skapa och bevara en ordnad bostadsfastighetskreditmarknad. Men

under årens lopp hade anspråk rests, att bostadskreditföreningarna skulle

tillgodose vissa, åtminstone ur formell synpunkt nya, syftemål. Detta sammanhängde

delvis med förändringar i bebyggelsens struktur. För att rationalisera

bostadsbyggandet hade man mångenstädes bebyggt ett större bostadsområde

praktiskt taget på en gång, varvid någon eller några byggnader

helt eller huvudsakligen inretts för att tillgodose områdets behov av affärslokaler,

medan i övriga byggnader inrymts enbart bostäder. Denna utveckling

torde i framtiden komma att accentueras. Rent formellt vore ifrågavarande

affärsfastigheter icke belåningsbara hos bostadskreditföreningarna,

ehuru — om proportionen mellan affärer och bostäder vore normal —

fastigheterna tjänade syftet att möjliggöra för de kringliggande husen att på

ett ändamålsenligt sätt bidraga till bostadsförsörjningen. Det syntes vara ett

naturligt önskemål, att dessa affärsfastigheter finge utnyttja sådan sekundärkredit,

som bostadskreditföreningarna tillhandahölle. Byggnadslånebyrån vore

oförhindrad att lämna tertiärlån mot säkerhet av inteckningar i dylika affärsfastigheter.

Vidare hade fastigheter, som ursprungligen helt eller huvudsakligen

uppförts för bostadsändamål, genom den fortgående citybildningen

övergått till att bliva rena affärsfastigheter. — Då det gällde att tillgodose det

långfristiga sekundära kreditbehovet för affärsfastigheter genom bostadskreditföreningarna,

vore det enligt kassastyrelsens uppfattning naturligt och

ändamålsenligt, att detta skedde efter liknande regler, som vore gällande

för stadshypoteksföreningarna. Såvitt anginge bostadsfastigheter anslöte sig

de former, under vilka bostadskreditföreningarna utövade sin låneverksamhet,

i allt väsentligt till de av stadshypoteksföreningarna tillämpade. För

värdering av dylika fastigheter använde stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna

samma värderingsmän, för vilka styrelserna för stadshypoteks - och bostadskreditkassorna var för sig fastställt värderingsinstruktion av i

sak enahanda innehåll. I åtskilliga stadshypoteks- och bostadskreditföreningar

vore dessutom förvaltningsorganen gemensamma. 1 den mån primär, och

sekundärbelåning av bostadsfastighet ombesörjdes av stadshypoteks- respektive

bostadskreditförening, skedde det sålunda under nära samverkan

dessa föreningar emellan. De farhågor, som till äventyrs ur säkerhetssynpunkt

kunde hysas mot den ifrågasatta belåningen av affärsfastigheter, bottnade

i antagandet att dessa fastigheters kreditvärde skulle vara lägre än bostadsfastigheternas.

Något generellt omdöme härutinnan vore givetvis svårt att

fälla, enär förhållandena skiftade i olika fall. Då emellertid affärsfastigheterna

i regel vore belägna i de centrala delarna av bebyggelsen och i allmänhet

fyllde en bestående uppgift i samhället, måste de anses utgöra ett

lämpligt underlag även för eu långfristig sekundärkredit. Det förhållandet,

att en sekundärbelåning i och för sig alltid måste innebära en större risk än

en primärbelåning, hade icke ansetts böra hindra att bostadsfastigheterna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

41

ävensom vissa blandade bostads- och affärsfastigheter erbölle möjlighet till

sekundärkredit hos bostadskreditföreningarna. Lika litet syntes rena affärsfastigheter,

avsedda för kontor, butiker och liknande lokaler, böra uteslutas

från rätt att erhålla sekundärlån hos bostadskreditförening på den grund

att risken vid dylik belåning vore större än vid primärbelåning. Liksom vid

sekundärbelåning av bostadsfastigheter borde det ankomma på vederbörande

föreningsstyrelse och i sista hand på kassastyrelsen att pröva den erbjudna

säkerheten, när det gällde belåning av affärsfastighet, samt att bestämma,

huruvida och i så fall till vilket belopp lån skulle beviljas i fastigheten. För

värdering av mera riskbetonade affärsfastigheter borde av bostadskreditföreningama

tillämpas samma regler, som gällde för stadshypoteksföreningarna.

Då försiktighet komme att iakttagas vid kreditgivningen, syntes åtgärder

böra vidtagas i syfte att affärsfastigheterna förklarades belåningsbara

hos bostadskreditföreningarna. Fn dylik anordning innebure icke ett

åsidosättande av obligationsinnehavarnas och de solidariskt ansvariga låntagarnas

— medlemmarnas intressen. Fn författningsändring, varigenom

ifrågavarande bestämmelser om belåningsbara fastigheter och värderingsförfarandet

för bostadskreditföreningarna erbölle samma avfattning som

motsvarande föreskrifter rörande stadshypoteksföreningarna, borde därför

enligt kassastyrelsens förmenande kunna genomföras med omedelbar tilllämpning.

De sakkunniga ha beträffande bostadskreditföreningarnas ändamål anfört,

att av förarbetena till de för dessa föreningar gällande bestämmelserna icke

framginge, att föreningarna ansågos böra ha en i förhållande till stadshypoteksföreningama

begränsad uppgift i vad gällde arten av belåningsbara fastigheter.

Man syntes emellertid ha utgått ifrån alt stadshypoteksföreningarnas

belåning huvudsakligen avsåge bostadsfastigheter. De sakkunniga ausåge

det av bostadskreditkassans styrelse framlagda förslaget vara värt allt

beaktande och funne för sin del att några ökade risker icke behövde införas

i bostadskreditföreningarnas lånerörelse genom eu utsträckning av

veiksamheten till affärsbyggnader, därest blott utlåningen komme att bedrivas

med försiktighet och med särskilt beaktande av de för dessa låneobjekt

rådande speciella förhållandena. Genom den av de sakkunniga föreslagna

bestämmelsen om möjlighet för föreningarna att vid förlust erhålla

bidrag ur kassans reservfond utan återbetalningsskyldighet syntes även sådan

lättnad i den solidariska ansvarigheten inträda, alt betänkligheter mot

verksamhetens utsträckning till belåning av affärsbyggnader icke behövde

förekomma. I samband härmed borde uppmärksammas att åtskilliga stadshypoteksföreningar

och bostadskreditföreningar hade gemensam kontorsorganisation.

Även i övrigt förekomme i stor utsträckning samarbete mellan de

inom samma område verksamma stadshypoteks- och bostadskreditföreningama.

I detta avseende kunde nämnas, att stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna

godkände varandras värderingar samt att gemensam inteckningssäkerhet

ofta förefunnes vid belåning av fastigheter. Frågor, som berörde

de båda institutionerna, brukade jämväl dryftas vid konferenser mel
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

lan kassastyrelsema eller vid sammankomster med de två institutionernas

tjänstemän.

I enlighet härmed ha de sakkunniga i de förut omnämnda författningsförslagen

såvitt angår bostadskreditföreningama upptagit jämväl sådana

ändringar, varigenom dessa föreningar beredes möjlighet att belana affärsbyggnader.

I remissyttrandena har förslaget om rätt för bostadskreditföreningama att

belåna affärsbyggnader i huvudsak lämnats utan erinran.

Av de remissinstanser, som närmare behandlat denna del av sakkunnigförslaget,

har sparbanksinspektionen anfört, att det visserligen förefölle soin

om behovet av ändringen icke skulle vara så stort och som om denna icke

skulle vara helt i linje med det ändamål, för vilket bostadskreditorganisalionen

egentligen tillkommit. Då emellertid enligt de sakkunnigas förslag

möjlighet skulle öppnas för bostadskreditföreningama att vid förlust erhålla

bidrag ur bostadskreditkassans reservfond och man vidare syntes kunna

förutsätta, att den utvidgade lånerätten komme att utnyttjas med försiktighet,

saknades enligt inspektionens uppfattning anledning motsätta sig förslaget.

Bank- och fondinspektionen har uttalat, att det knappast kunde bestridas,

att belåning av affärsbyggnader i allmänhet vore förenad med större risk

för kreditgivaren än belåning av bostadsfastigheter. Skillnaden i risk vore

emellertid enligt inspektionens mening icke så betydande, att bostadskreditföreningama

icke lämpligen skulle kunna anförtros en dylik långivning. Då

föreningarna därigenom syntes kunna utfylla en viss brist i lånemöjligheterna

för ifrågavarande byggnader, ville inspektionen icke motsätta sig förslaget

i denna del. Inspektionen förutsatte härvid, att samma värderingsregler, som

gällde vid stadshypoteksföreningamas belåning av affärsfastigheter, komme

att tillämpas vid bostadskreditföreningarnas belåning av sagda fastigheter.

Av vad förut anförts framgår att bostadskreditföreningarnas utlåningsrörelse

är begränsad i så måtto, att lån må meddelas allenast mot säkerhet av

inteckning i bostadsfastighet. Det av de sakkunniga framlagda förslaget i

förevarande del innebär den utvidgningen av bostadskreditföreningarnas

verksamhet att föreningarna skola äga rätt att utlämna lån även mot säkerhet

av inteckning i fast egendom eller tomträtt i de fall, där å den fasta egendomen

eller den med tomträtt upplåtna tomten finnes uppförd byggnad, som

är avsedd att användas huvudsakligen till affärslokaler.

Såsom framhållits under remissbehandlingen skulle, därest de sakkunnigas

förslag genomföres, full överensstämmelse uppnås mellan bostadskreditföreningarna

och stadshypoteksföreningarna i fråga om de objekt, vilka

kunna godtagas såsom säkerhet vid utlämnandet av lån från föreningarna.

Det torde kunna antagas, att några ökade risker icke uppkomma för bostadskreditföreningama

eller deras medlemmar genom införande av den nu ifrågasatta

utvidgningen av föreningarnas utlåningsrörelse. Med hänsyn härtill

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

43

och då vad de sakkunniga i denna del föreslagit lämnats utan erinran under

remissbehandlingen tillstyrker jag, att möjlighet beredes jämväl bostadskreditföreningama

att meddela lån mot säkerhet av sådan inteckning som nyss

sagts. Jag förutsätter härvid, att bostadskreditföreningama komma att iakttaga

särskild försiktighet vid prövningen av ansökningar om lån av förevarande

slag och att dylika lån få utlämnas först efter det att kassans styrelse

godkänt desamma.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående

konungariket Sveriges stadsliypotekskassa;

2) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1935 (nr 177) angående

grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet; samt

3) förordning angående ändring i förordningen den 3 augusti 1929 (nr

256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Dessa förslag överensstämma i huvudsak med motsvarande författningsförslag

som framlagts av de sakkunniga. I vissa hänseenden ha dock departementsförslagen

erhållit annat innehåll. Sålunda ha i §§ 2 och 3 i förslaget

till förordning om ändring i förordningen angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa upptagits de i det föregående berörda ändringarna med

avseende å grundfondens storlek in. in. I departementsförslagen ha uteslutits

de av de sakkunniga förordade särskilda övergångsbestämmelser som

skulle avse äldre obligationsinnehavares och äldre låntagares rätt.

De i §§ 9 och 19 i 1929 års förordning föreslagna ändringarna, vilka funnits

upptagna jämväl i de sakkunnigas förslag, ha vidtagits i syfte att ernå

överensstämmelse mellan de i dessa paragrafer meddelade föreskrifterna och

motsvarande föreskrifter i §§ 3 och 4 förordningen angående grunderna för

stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet. Vidare må anmärkas,

att föreskriften om rätt för långivaren att uppsäga utlämnat lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt, därest ny tomträttshavare icke inom sex månader

efter anmodan sökt inskrivning av sitt fång till tomträtten — vilken föreskrift

såvitt angår stadshypoteksföreningarna upptagits i § 11 förslaget till

förordning om ändring i förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningar

och deras verksamhet — för bostadskreditföreningamas del

lorde böra upplagas i det för bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna

gällande, av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet den 18 oktober 1929

(SFS 1929:353).

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Ma.j:t

måtte föreslå riksdagen att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

dels antaga nyssnämnda tre inom departementet upprättade

författningsförslag,

dels ock besluta att staten skall, för ökning av konungariket

Sveriges stadshypotekskassas grundfond, genom fullmäktige

i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens

tre och en halv procent obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 50 miljoner

kronor med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen

angående kassan givna bestämmelserna taga sagda

obligationer i anspråk.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmcir Edstrand.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den :17 maj 1935 a1 i texten