Sök i Ratio Lex

Angående livräntor åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare vid statens järnvägar

1947-01-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:16, Angående livräntor åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare vid statens järnvägar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

(

Nr IG.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livräntor

åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar; given Stockholms

slott den 17 januari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigfokss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

I särskilda skrivelser, vilka inkommit den 21 januari, den 21 februari, den

18 april, den 13 maj respektive den 8 juni 1946, ha vissa nuvarande och förutvarande

befattningshavare vid statens järnvägar — nämligen f. d. kopisten

Carl Oskar Svensson, f. d. stationskarlen Karl Gustaf Norén, förste kontoristenMdo//

Albert Reinhold Johansson, f. d. trafikbiträdet Knut Oscar Arvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Nilsson samt f. d. trafikbiträdet Gustaf Adolf Claesson — anhållit envar att

få sig tillerkända livränta enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skador till följd av olycksfall i arbete.

Av handlingarna i ärendena inhämtas,

beträffande Svensson,

att han är född den 19 oktober 1884;

att han erhöll första ordinarie befattning vid statens järnvägar den 1 oktober

1912;

att han genom olycksfall i arbetet den 13 augusti 1913 skadats i höger öga,

så att synen å detsamma gått förlorad;

att han avgick med ålderspension den 1 november 1944;

samt att Svensson enligt egen uppgift i slutet av år 1913 hos vederbörande

distriktssekreterare förfrågat sig om sin rätt till ersättning för kroppsskadan,

vilken förfrågan dock ej lett till positivt resultat;

beträffande Norén,

att han är född den 9 mars 1880;

att han anställdes vid statens järnvägar 1904;

att han genom olycksfall i arbetet den 1 juni 1915 skadade höger arm så

svårt, att densamma måste amputeras omkring femton centimeter nedanför

axelleden;

att han med utgången av september månad 1935 avgick ur tjänst med invalidpension

(hel pension);

samt att vederbörande distriktsförvaltning på därom av Norén gjord förfrågan,

den 5 oktober 1917 uttalade, att denne icke ägde rätt att på grund

av 1901 års olycksfallsersättningslag utfå livränta, då han ej genom kroppsskadan

lidit någon minskning i sina avlöningsförmåner och sin pensionsrätt;

beträffande Johansson,

att han är född den 5 november 1887;

att han anställdes vid statens järnvägar den 11 juni 1906;

samt att Johansson genom olycksfall i arbetet den 3 februari 1911 skadade

vänster ben så svårt, att detsamma måste amputeras omkring tio centimeter

ovanför knäleden;

beträffande Nilsson,

att han är född den 1 september 1887;

att han anställdes vid statens järnvägar den 20 augusti 1906;

att han genom olycksfall i arbetet den 30 december 1915 skadades i ena

benet, så att detsamma måste amputeras;

samt att Nilsson den 1 juni 1946 avgick ur tjänst med invalidpension (hel

pension); samt

beträffande Claesson,

att han är född den 9 juni 1884;

att han — under anställning såsom extra ordinarie bromsare — genom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

olycksfall i arbetet den 19 juni 1913 ådrog sig skada i vänster hand, vilken

skada medfört viss invaliditet;

att han avgick med ålderspension den 30 juni 1944;

samt att järnvägsstyrelsen den 5 maj 1944, på av Claesson gjord ansökning

om livränta till följd av skadan, tillkännagav, att styrelsen funnit sig förhindrad

bifalla den gjorda framställningen, enär anspråket ej framställts inom

i 1901 års olycksfallsersättningslag föreskriven tid.

Järnvägsstyrelsen har avgivit utlåtanden över Svenssons framställning den

21 och den 25 februari 1946 samt över Noréns, Johanssons, Nilssons och

Claessons framställningar den 12 mars, den 30 april, den 15 juli respektive den

25 september 1946.

Beträffande Norén ansåge styrelsen skäligt, att denne, räknat tio år tillbaka

från det förevarande framställning inkom till Kungl. Maj:t, komme i åtnjutande

av livränta enligt samma grunder, som de i propositionen 1945: 360

angivna. Styrelsen ville därvid för Noréns vidkommande åberopa, vad departementschefen

i nämnda proposition anfört angående utbetalning av livränta

till f. d. trafikbiträdet Nils Arvid Kroon utan avdrag fot- pensionsförmåner.

I sina övriga utlåtanden föreslår järnvägsstyrelsen, att vederbörande skulle

få tillerkännas livräntor enligt i propositionen 1945:150 angivna grunder.

Livränta skulle därvid utgå från den tidpunkt, då ifrågavarande befattningshavare

avgått eller komme att avgå med pension.

Över de av Svensson, Norén och Johansson ingivna ansökningarna hava

utlåtanden vidare avgivits av riksförsäkringsanstalten den 19 mars, den 3 juli

respektive den 31 maj 1946 och av statskontoret den 2 april, den 29 mars och

den 26 juni 1946.

I sina utlåtanden lämnar riksförsäkringsanstalten upplysningar om vilka

livräntebelopp, som kunna ifrågakomma för Svensson, Norén och Johansson.

Yad angår ersättningen till Norén finner anstalten — i likhet med järnvägsstyrelsen

— att detta fall vore likartat med det i propositionen 1945: 360 behandlade

fallet rörande f. d. trafikbiträdet Kroon. Anstalten har icke i någotdera

fallet något att erinra mot att livräntor tillerkännas ifrågavarande personer.

Statskontoret har intet att erinra mot att Svensson, Norén och Johansson

tillerkännas livräntor, beräknade enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.

Med bifall till propositionerna nr 150 och 360 har 1945 års riksdag (skrivelserna

nr 225 och 564) medgivit, att järnvägsstyrelsen finge med vissa befattningshavare

vid statens järnvägar m. fl. träffa överenskommelse om livräntor

enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete.

Nu ifrågavarande fall äro av liknande beskaffenhet som de i nämnda propositioner

behandlade fallen. Sålunda ha Carl Oskar Svensson, Karl Gustaf

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 15—16.

Departements
chefen.

70 17

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 16.

Norén, Adolf Albert Keinhold Johansson, Knut Oscar Arvid Nilsson och

Gustaf Adolf Claesson samtliga under tjänstgöring vid statens järnvägar

skadats under sådana förhållanden att nyssnämnda lag varit tillämplig å skadefallen.

Den rätt till ersättning, som kan ha tillkommit de skadade, har emellertid

i samtliga fall preskriberats, då ingen av de skadade framställt krav mot

statens järnvägar inom tid, som angives i 13 § nämnda lag. Detta oaktat finner

jag i likhet med vederbörande myndigheter skäligt, att livräntor tillerkännas

förenämnda personer enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.

Bemyndigande torde sålunda böra lämnas järnvägsstyrelsen att i enlighet med

de principer, som styrelsen i regel tillämpat vid beviljande av dylika livräntor,

träffa överenskommelse med nämnda personer om dem tillkommande livräntebelopp.

För Norén torde livräntebeloppet böra utgå retroaktivt för tio år,

räknat från dagen för ingivandet av hans framställning, medan Svensson, Nilsson

och Claesson böra erhålla livräntor retroaktivt från tidpunkten för avgången

ur statens järnvägars tjänst. Johansson slutligen bör erhålla livränta

räknat från tidpunkten för blivande avgång.

Då Norén icke intjänat hel pension men likväl erhållit sådan, borde egentligen

avdrag ske å den honom tillkommande livräntan med belopp motsvarande

skillnaden mellan hel och intjänt pension. Med hänsyn till beloppets ringa

storlek torde dock — i likhet med vad som skett i ett i propositionen 1945: 360

behandlat fall — livränta få utbetalas till honom utan avdrag för pensionsförmåner.

Hittills har Kungl. Maj:t i fall av förevaraDde art hemställt om riksdagens

bemyndigande för järnvägsstyrelsen att med vederbörande träffa överenskommelse

om livräntor enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.

Sedan erfarenhet numera vunnits rörande de typer av skadefall, vid vilka utgivande

av livränta kan ifrågakomma, synes ett generellt bemyndigande böra

inhämtas för järnvägsstyrelsen att träffa sådana överenskommelser, då förhållandena

äro likartade med dem, för vilka redogjorts i det föregående eller i

propositionerna 1945: 150 och 360.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att järnvägsstyrelsen må i fall, då förhållandena äro likartade

med dem för vilka redogjorts i det föregående eller i propositionerna

1945: 150 och 360, med befattningshavare och f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar träffa överenskommelse om

livräntor enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

till följd av olycksfall i arbete.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Sven G. Karlson.

Stockholm 1047. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:65 Skrivelse till Konungen, i anledning av framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret angående förlängning av bemyndigande för fullmäktige att till riksban a1 i texten
  2. BU 1947:6 Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående livräntor åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare vid statens järnvägar. a1 i texten