Sök i Ratio Lex

Angående fiskprisreglering samt främjande av beredning och avsättning av fisk m. m

1947-03-07 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:162, Angående fiskprisreglering samt främjande av beredning och avsättning av fisk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fiskprisreglering

samt främjande av beredning och avsättning av

fisk m. m.; given Stockholms slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

samt t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Ericsson,

anmäler statsrådet Sträng fråga rörande fiskprisreglering samt främjande

av beredning och avsättning av fisk m. m. och anför därvid följande.

Med skrivelse den 2 januari 1947 har 1945 års fiskeriutredning framlagt

betänkande angående fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande

verksamheten på fiskets område (SOU 1947: 2). Betänkandet är för

närvarande föremål för remissbehandling. Emellertid torde det av olika skäl

icke bliva möjligt att innevarande år framlägga några på betänkandet grundade

förslag. Med hänsyn härtill torde jag nu få anmäla ett av statens

livsmedelskommission i skrivelse den 21 februari 1947 framlagt förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 162.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

angående reglering under budgetaret 1947/48 av priserna a vissa slag av fisk

in. m.

Jag torde vidare få erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

(bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet, p. 17) på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Lån

till främjande av beredning och avsättning av tisk m.m. för budgetåret

1947/48 beräkna ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Jag torde nu få

ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla en framställning den 30

januari 1947 av 1945 års fiskeriutredning, däri utredningen hemställt om

anvisande av ett förslagsanslag av 120 000 kronor till premiering av ombordsaltning

av nordsjösill. Över denna framställning ha remissutlatanden avgivits

av statskontoret, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län samt statens livsmedelskommission.

Innan jag till behandling upptager livsmedelskommissionens i förenämnda

skrivelse den 21 februari 1947 framlagda förslag torde jag i korthet få redogöra

för grunderna för under innevarande budgetar med statligt stöd anordnade

prisregleringar å fisk.

De huvudsakliga bestämmelserna i ämnet ha meddelats genom beslut av

dels Kungl. Maj:t den 5 april 1946 och dels 1946 års riksdag (prop. nr 232;

r. skr. nr 262). I anledning av riksdagens nämnda beslut har Kungl. Maj:t

den 24 maj 1946, bland annat, utfärdat kungörelser, vilka gälla intill utgången

av juni 1947, om viss reglering av handeln med strömming (nr 246)

och om prisregleringsavgift å fisk (nr 247).

Prisregleringarna ha utformats i viss mån olika för å ena sidan västkustens

och sydkustens prisregleringsområden och å andra sidan ostkustens prisiegleringsområde.

För de förra båda områdena har staten fastställt minimipriser

att gälla vid försäljning av vissa slag av färsk fisk från fiskare. Bestämmandet

av garantipriser för fisk, som icke uppnår minimipriset (överskottsfisk), har

överlåtits på prisregleringsföreningarna — Västkustfisk, förening u. p. a. och

Sydkustfisk, förening u. p. a. — vilka även ha att inlösa och nyttiggöra överskottsfisken.

För möjliggörande av ett skäligt garantipris utbetalar staten till

nyssnämnda föreningar ett i förväg bestämt pristillägg per kilogram uppkommande

överskottsfisk. På ostkusten gälla däremot ej några minimipriser på

färsk, till förbrukning som människoföda inom landet avsedd fisk. Avsättningen

av salt strömming ävensom till djurföda eller till export avsedd färsk

strömming garanteras emellertid, i förhållande till producentföreningarna,

till av staten godkända garantipriser och enligt av staten i övrigt fastställda

riktlinjer av de auktoriserade producentföreningarnas centralorganisation,

Ostkustfisk centralförening u. p. a. För fullgörande av avsättningsgarantien

äger föreningen i mån av behov tillgodogöra sig vissa till föreningen

anvisade allmänna medel. Dessa garantipriser utgöra för närvarande även

minimipriser.

Ifrågavarande prisregleringar äro avsedda att i första hand finansieras

av vissa med stöd av förenämnda kungörelse nr 247/1946 upptagna regle
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 162.

3

ringsavgifter på fisk. Dylik regleringsavgift utgår för närvarande i enlighet

med sagda kungörelse, såvitt angår importiisk, endast för färsk eller frusen

vara, men upptages beträffande suemkf ångad fisk även av salt, torkad eller

eljest beredd vara. Beträffande importfisken har emellertid Kungl. Maj:t, för

den händelse så befunnes påkallat, genom förenämnda riksdagsbeslut bemyndigats

att förordna om uttagande av regleringsavgift för beredd vara. Regleringsavgiften

utgår för strömming med 1 öre per kilogram och i övrigt med

högst 5 procent av försäljningssumman.

Vidare har Kungl. Maj:t genom berörda beslut den 5 april 1946 bemyndigat

livsmedelskommissionen att dels disponera i clearingkassan för fisk

kvarstående behållning — med undantag för behållna regleringsavgifter för

strömming — till ett belopp av 1 000 000 kronor såsom bidrag till täckande

av kostnaderna för förevarande prisreglering och dels till de auktoriserade

strömmingsförsäljningsföreningarnas centralorganisation, Ostkustfisk centralförening

u. p. a., utbetala tillhopa 543 168 kronor -— däribland behållna

regleringsavgifter å strömming — för upprätthållande av garantiverksamheten

rörande överskottsströmming.

Med hänsyn till prisregleringsföreningarnas behov av kapitalmedel för

uppehållande av prisregleringsverksamheten anvisade 1946 års riksdag å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under Fonden för låneunderstöd

ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor till Lån till fiskprisregleringsföreningar.

Nämnda anslag har sedermera genom särskilda beslut av

Kungl. Maj:t ställts till föreningarnas förfogande. Såsom villkor för lånen

gäller bland annat, att de innehavas räntefritt till den 1 juli 1947 samt att

för tiden därefter — i den mån icke annat överenskommes mellan staten

och låntagarna — ränta utgår efter 3,6 procent om året.

Beträffande bestämmelserna i övrigt å förevarande område torde jag få

hänvisa till den redogörelse, som lämnats i 1945 års fiskeriutrednings förberörda

betänkande.

I sin skrivelse har statens livsmedelskommission beträffande frågan o in

anordnandet av prisregleringar under budgetåret

1 9 4 7 /4 8 inledningsvis framhållit, att enligt vad kommissionen inhämtat

de av 1945 års fiskeriutredning framlagda förslagen icke hunne slutbehandlas

inom sådan tid, att ett på dem grundat system kunde träda i tillämpning vid

ingången av nästa budgetar. Under dessa omständigheter har kommissionen

ansett sig böra oberoende härav framlägga förslag till ordnande av prisregleringarna

under budgetåret 1947/48 såsom ett fortsatt provisorium. I enlighet

härmed har kommissionen haft överläggningar med representanter för vederbörande

fiskareorganisationer samt för några större sammanslutningar av fiskets

avnämare, därvid från fiskarehåll och i stort sett även från avnämarnas

sida uttryckts tillfredsställelse med de prisregleringar, som anordnats enligt

nu gällande system. Med hänsyn härtill och på grund av de erfarenheter kommissionen

själv förvärvat vid handhavandet av prisregleringarna, har kommissionen

funnit övervägande skäl tala för afl det nuvarande systemet för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

prisregleringar på fisk tillämpas jämväl under budgetåret 1947/48. I anslutning

till det anförda har kommissionen uttalat, att kungörelserna nr 246/1946

och nr 247/1947 lämpligen syntes böra bibehållas i sak oförändrade för tiden

till dess beslut fattats om ett mera permanent regleringssystem. Då detta beräknats

kunna ske vid 1948 års riksdag har kommissionen föreslagit att kungörelserna

i fråga förlänades förlängd giltighetstid till och med utgången av

juni 1948. För att emellertid bland annat underlätta indrivandet av prisregleringsavgifterna

har kommissionen beträffande sistnämnda kungörelse ifrågasatt

vissa mindre ändringar.

Vidare har kommissionen under åberopande av ett uttalande av 1945 års

fiskeriutredning angående reglering av partihandeln med strömming anfört,

att såsom förutsättning för de rättigheter vilka tillerkännas partihandlare genom

ett av kommissionen administrerat auktorisationsförfarande i fortsättningen

borde gälla att vederbörande handlande under viss tid bedrivit återförsäljning

i en omfattning som skäligen kunde rubriceras såsom partihandel.

I detta sammanhang har kommissionen härjämte uttalat att kommissionen,

därest Kungl. Maj:t icke hade något att erinra häremot, hade för avsikt att

inom den närmaste tiden meddela en förklaring av innehåll, att hinder i och

för sig icke skulle möta för en handlande, som ännu icke auktoriserats såsom

strömmingsgrossist, att, om han så funne lämpligt, till annan handlande utan

särskilt medgivande överlåta strömming, som han — utan rabatt — köpt från

producentförening eller från partihandlare, och att genom dylik återförsäljning

sålunda dokumentera sig som partihandlare med strömming.

För bedömande av medelsbehovet för upprätthållande

av prisregleringarna under budgetåret 1947/48 har

livsmedelskommissionen sammanfattat tillgängliga uppgifter beträffande det

ekonomiska resultatet av prisregleringarna på västkusten och sydkusten samt

av avgiftsuppbörden å strömming och importfisk under tiden från införandet

av nuvarande regleringsanordningar i april 1946 till och med januari 1947.

Dessa uppgifter återgivas i den å s. 5 intagna tablån, däri jämväl upptagits

prognoser för återstående månader under innevarande budgetår.

Såsom av tablån framgår har livsmedelskommissionen beräknat, att vid

utgången av innevarande budgetår å de till prisregleringar å fisk anvisade

medlen, bortsett från strömmingsregleringen, skulle komma att återstå en

behållning av i runt tal 750 000 kronor. Beträffande strömmingsregleringen

har kommissionen framhållit att det ekonomiska resultatet av de hittills anordnade

prisregleringarna på strömming innebure, att det till Ostkustfisk

centralförening u. p. a. anvisade bidragsbeloppet på tillhopa 543 168 kronor

numera helt åtgått eller kunde beräknas åtgå för prisutjämning på, huvudsakligen

till export, försåld saltströmming av 1946 års fångst. Då det belopp

av i runt tal 200 000 kronor, som för tiden april 1946—juni 1947 enligt tablån

beräknades inflyta i regleringsavgifter å strömming — torde komma att helt

åtgå som bidrag till kostnaderna för fullgörande av nyssnämnda förenings

prisgaranti för (salt) överskottsströmming från fångsterna under återstoden

av löpande budgetår, och dessa kostnader med hänsyn till hittillsvarande er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå

över prisregleringsavgifter på fisk samt över pristillägg på fisk på västkusten och sydkusten, m. m., under tiden 15 april 1946—30 juni 1947,

allt i kronor.

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten

(strömming)

Importfisk

Överfört från clearing-1

kassan för fisk

fiskreglerings-

avgift

pristillägg

fiskreglerings-

avgift

pristillägg

fiskreglerings-

avgift

fiskreglerings-

avgift

15—30 april 1946 ........

49 231:75

46 726: 95

7 573:72

6184: 98

12 602:33

1 000 000: —

Maj

1916..........

104 907:16

446 542: 80

15 578: 64

24 426:18

15 632: 33

_

Juni

> ..........

107 590:33

102 763: 92

18551:06

7 746:12

22 584:38

5 684:10

Juli

> .........

125 245:18

116 884:38

17 846: 59

—

13 386: 79

18 778:19

Augusti

» ..........

273 912: 79

50187: 24

17 918: 25

4 224: 60

22 635:08

13 559: 98

September

i ......

197 744:37

112177: 80

15 128:12

9 399: 74

15 131: 80

17 628:39

Oktober

» ..........

240833:41

89 711:40

17 290:42

15 810:06

4 300:13

8 928: 27

November

> .....

110 764:22

20 709: 75

15 382:97

8 598; 06

6 796:83

15 588: 16

December

> ........

84141:05

292 790: 99

10 047:32

3 715:62

13 307: 03

20 015:38

Januari

1947 ..........

1 130 000: —

1 212 000: —

>10000: —

> 4 000: —

> 5 000: —

> 15 000: —

Februari

» ........

100 000: —

100 000: —

10 000: —

4 000: —

5 000: —

10 000: -

Mars

> ..........

100 000: —

100 000: —

15 000: —

10 000: —

10 000: —

10 000: —

April

) ........

100 000: —

100 000: —

15 000: —

12 000: —

12 000: -

5 000: —

Maj

> ..........

100 000: —

450 000:''—

15 000: —

23 000: —

15 000: —

5 000: —

Juni

>

100 000: —

100 000: —

20 000:-

20 000: —

22 000: —

5 000: —

1 924 370:26

2 340 495: 23

220317:09

153105:36

195 376: 70

150182:47

1000000: —

Omkostnader............

31 500: —

12 000: —

1924 370: 26

2 371 995:23

220 317:09

165105:36

195 376: 70

150 182:47

1000 000: —

Behållning

i runda ta) per

den 8%

L947 ..........

- 450 000: —

+ 50 000: —

—

150 000: -

1000000: — = 750 000:-

Preliminära siffror.

Kungpl. Maj:ts proposition nr 162.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

farenheter av saltströmmingsregleringen kunde uppskattas till minst 250 000

kronor, har kommissionen ansett sig böra räkna med ett underskott å strömmingsregleringen

vid utgången av innevarande budgetår å 50 000 kronor.

Då kommissionen härefter övergått till en uppskattning av medelsbehovet

för nästkommande budgetår har kommissionen utgått från att förhållandena

på delta område under nämnda budgetår i stort sett komme att bliva desamma

som under detta budgetår. Kommissionen har sålunda förutsatt en i princip

oförändrad minimiprisnivå ävensom i huvudsak oförändrade fiskfångster

och avsättningsmöjligheter för fisk under budgetåret 1947/48. Med utgångspunkt

härifrån och med ledning av i nyssnämnda tablå intagna samt övriga

tillgängliga uppgifter har kommissionen uppskattat medelsbehovet för ändamålet

till sammanlagt omkring 2 325 000 kronor, därav för västkusten

1 750 000 kronor, sydkusten 125 000 kronor och ostkusten 450 000 kronor.

Till täckande av detta medelsbehov har kommissionen beräknat skola

komma att stå till förfogande regleringsavgifter på fisk till ungefär samma

belopp som angivits i berörda tablå för innevarande budgetår eller sålunda

sammanlagt cirka 2 130 000 kronor, varav 1 650 000 kronor avse västkusten,

180 000 kronor sydkusten, 150 000 kronor ostkusten och 150 000 kronor färsk

och frusen importfisk. Enligt vad kommissionen anfört skulle följaktligen,

därest de verkställda beräkningarna visade sig riktiga, den av kommissionen

i det föregående antagna behållningen å 750 000 kronor från prisregleringarna

under löpande budgetår väl förslå för täckande av medelsbehovét för ändamålet

under budgetåret 1947/48.

I detta sammanhang har kommissionen vidare föreslagit, att förut omförmälda

underskott från strömmingsregleringen under innevarande budgetår,

50 000 kronor, skulle få täckas av nyssnämnda behållning. Vidare har kommissionen

i anslutning härtill föreslagit vissa ändringar med avseende å regleringsavgiften

på strömming. I dessa hänseenden har kommissionen yttrat

följande.

En viss disproportion kan synas förefinnas mellan avgiftsbeloppet från

strömmingsregleringen, 150 000 kronor, och de beräknade utgitterna för samma

reglering, 450 000 kronor, med hänsyn till att dessa beräkningar förutsätta,

att större delen av kostnaderna för strömmingsregleringen måste täckas

av behållningen å de medel, som anslagits ur clearingkassan för fisk.

Härtill kommer det beräknade underskottet å minst 50 000 kronor från

strömmingsregleringen under återstoden av innevarande budgetår. Den nuvarande

avgiftssatsen å strömming, ett öre per kilogram, kan också förefalla

oproportionerligt låg i jämförelse med avgiftssatsen vid övriga kuster, vilken

efter nu gällande grunder — fyra eller fem procent av förstahandsvärdet —

torde motsvara i stort sett omkring två öre per kilogram fisk.

Även om förhållandet mellan inkomster och utgifter å strömmingsregleringen

under tiden januari 1947—juni 1948 kommer att bliva det förut angivna

torde emellertid icke kunna anses orimligt, att strömmingsfisket under

denna tid får åtnjuta ett bidrag av den storleksordning, som framgår av de

anförda beräkningarna, ur andra medel än de löpande strömmingsavgifterna.

De onormala förhållandena på våra tidigare exportmarknader komma

sannolikt även under nästa budgetår att i stort sett omöjliggöra den export

av överskottsströmming i färskt skick, som tidigare var en normal företeelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Strömmingsfiskets organisationer tvingas därför till en jämförelsevis kostsam

och riskabel saltning av överskottsströmmingen samt till en likaledes ganska

kostsam lagring av saltströmmingen i avvaktan på lämpligt försäljningstilllälle.

Även kostnadsstegringen å vissa på ostkusten använda fångstredskap

synes i viss mån motivera ett bidrag, som nu sägs.

Skulle däremot utvecklingen bliva sådan, att medelsbehovet — vilket icke

är osannolikt — blir ännu större än (250 000 + 450 000 =) 700 000 kronor

för tiden januari 1947—juni 1948, måste enligt kommissionens mening det

ytterligare behovet täckas av medel, som erhållas genom en förhöjning av

regleringsavgiften på strömmingsförsäljningen. För att de ytterligare avgiftsmedlen

skola finnas tillgängliga, så snart behov därav kan uppkomma, synes

kommissionen böra erhålla bemyndigande att redan från och med april 1947

höja regleringsavgiften på strömming med ytterligare intill ett öre per kilogram.

Kommissionen har emellertid för avsikt att, om dylikt bemyndigande

erhålles, i möjligaste mån inskränka avgiftsförhöjningen till sådana tidsperioder,

då eu härav betingad höjning av strömmingsnoteringen kan antagas icke

nämnvärt försvåra avsättningen av strömming. Kommissionen förutsätter

nämligen, att de auktoriserade producentföreningarna skola få bereda sig

kompensation för avgiftshöjningen genom lämplig jämkning av noteringarna

på konsumtionsströmming.

I den mån de medel, som inflyta genom avgiftshöjningen, ej behöva tillgripas

under nästa budgetår, har livsmedelskommissionen för avsikt att låta

fondera dessa medel för att efter utgången av budgetåret, såsom bidrag till

prisregleringen eller, efter Kungl. Maj ds bestämmande, på annat sätt, komma

strömmingsfiskarena till godo.

Emellertid kunde enligt livsmedelskommissionens uppfattning på grund

av den stora osäkerhet, som vidlådde alla uppskattningar på ifrågavarande

område, medelsbehovet för prisregleringarna, särskilt på västkusten, även

vid en oförändrad prisavvägning bliva betydligt större än det beräknade och

så stort, att det icke kunde täckas enbart på sätt föreslagits. Med hänsyn härtill

har kommissionen funnit befogat, att i så fall ytterligare bidrag anvisades

för prisregleringarnas genomförande. Medel för sådant bidrag skulle, anför

kommissionen, kunna anskaffas genom att Kungl. Maj:t begagnade sig av

det givna bemyndigandet att förordna om regleringsavgift å beredd importfisk,

vilket bemyndigande kommissionen förutsatt skola kvarstå även för

nästa budgetår. Kommissionen har utgått från att en dylik avgift icke skulle

överstiga vad som motsvarade regleringsavgiften å motsvarande inhemsk

vara.

Livsmedelskommissionen har härefter i sin skrivelse till behandling upptagit

vissa frågor r ö r a n d e prisregleri n g s f ö reni n g a r n a s

ekon o in i s k a f ö r h å 11 a n d e n. Härom har kommissionen anfört väsentligen

följande.

Västkustfisk, förening u. p. a., har hos livsmedelskommissionen hemställt

om ytterligare lån utöver det föreningen anvisade statslånet å 2 500 000 kronor.

Kommissionen har emellertid utrönt, att föreningen närmast vore i behov

av rörliga krediter för att vid perioder av toppbelastning i föreningens

verksamhet finansiera inköp och beredning av överskottsfisk samt alt detta

kreditbehov kunde maximeras till ett belopp av likaledes 2 500 000 kronor.

Föreningen bedriver nu förhandlingar med riksbanken om (öppnande därstädes

av dylik rörlig kredit. Riksbanken har, enligt vad kommissionen in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

hämtat, ställt sig välvillig till den av föreningen begärda anordningen, under

förutsättning dock att vederbörlig säkerhet kan ställas för krediten. Efter

överläggningar mellan kommissionen, riksbanken och föreningen har förutsatts,

att, enär tillräcklig säkerhet icke kunnat anskaffas genom föreningens

egen försorg, kommissionen skulle söka utverka, att statsobligationer överlämnades

till riksbanken som säkerhet för ifrågavarande kredit.

Något behov av ytterligare statliga rörelsemedel till prisregleringarna synes

icke föreligga för föreningarna Sydkustfisks och Ostkustfisks vidkommande.

Å andra sidan böra emellertid dessa föreningar, liksom föreningen Västkustfisk,

tills vidare alltjämt få åtnjuta de av dem uttagna statslånen och någon

uppsägning av lånen från statens sida synes sålunda för närvarande icke

böra äga rum. Från regleringsföreningarnas sida ha framställningar gjorts

om att räntefrihet skulle få åtnjutas å de erhållna statslånen även under nästa

budgetår. Till stöd härför har bland annat åberopats, att föreningarna,

som varit i verksamhet endast ett år, ännu icke nått sådan stabilitet i fråga

om sin ekonomi att de utan svårighet kunna erlägga ränta på lånen. Kommissionen,

som i princip är av den åsikten, att regleringsföreningarna i framtiden

icke böra komma i åtnjutande av någon subvention i form av räntefrihet

för statliga lån, har med hänsyn till de av föreningarna anförda skälen

dock icke velat motsätta sig att räntefrihet å de till föreningarna beviljade

lånen medgives även för budgetåret 1947/48.

Livsmedelskommissionen har slutligen meddelat, att kommissionen i ärendet

samrått med lantbruksstyrelsen och priskontrollncimnden, vilka myndigheter

i sak biträtt vad kommissionen i det föregående föreslagit. Priskontrollnämnden

hade emellertid därvid framfört betänkligheter mot att även beredd

importfisk belädes med regleringsavgift. Där så ändock skulle anses ofrånkomligt,

borde, enligt nämndens mening, dylik avgift uttagas endast i yttersta

nödfall och då så kunde ske utan att konsumentpriset höjdes. Härjämte har

kommissionen enligt uppgift vid behandling av frågorna angående strömmingsregleringen

samrått med representanter för Ostkustfisk centralförening

u. p. a., vilka givit sin anslutning till vad kommissionen i dessa hänseenden

föreslagit.

Till Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. har för

innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Bestämmelser

rörande anslagets användning äro meddelade i kungörelsen den

It maj 1934 (nr 138) angående lån av statsmedel för främjande av beredning,

förvaring och avsättning av fisk.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för

ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1947/48 anvisas ett investeringsanslag

av 500 000 kronor. Till stöd för sin framställning har styrelsen i huvudsak

anfört att anspråken på förevarande anslag starkt stegrats under den

senaste tiden och att de under budgetåret 1945/46 inkomna ansökningarna

om lån från anslaget av brist på medel endast delvis kunnat bifallas. Det vore

också enligt styrelsens uppfattning att förvänta, att hela det för innevarande

budgetår tillgängliga beloppet komme att disponeras. Lanbruksstyrelsen har

ansett, att medelsbehovet för budgetåret 1947/48 komme att bliva minst lika

stort som under innevarande budgetår eller 500 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

9

1945 års fiskeriutrednings skrivelse den 30 januari 1947 har föranletts av

de vid 1946 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:178 och 11:360,

vilka genom beslut av Kungl. Maj:t den 21 juni 1946 överlämnats till utredningen

för att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. I

motionerna har föreslagits att sommar- och höstfångad trålsill, som fiskats

vid Fladenground i Nordsjön och saltas eller kryddas ombord på svenska

fiskebåtar, skulle premieras enligt enahanda grunder, som gällt för sill, som

fiskats eller saltats vid Island. Beträffande den närmare motiveringen för förslaget

ävensom de över motionerna avgivna yttrandena torde jag emellertid få

hänvisa till dessa. Jordbruksutskottet uttalade bland annat, att utskottet utan

närmare utredning i fråga om avsättningsförhållandena inom landet för sill

under den kommande tiden icke ansåge sig kunna tillstyrka vidtagande av

åtgärder i anslutning till motionerna. Med hänsyn till frågans betydelse icke

bara för folkförsörjningen utan även för västkustfiskarena ansåg dock utskottet,

att densamma borde närmare övervägas.

I sin skrivelse har 1945 års fiskeriutredning till en början framhållit, att

det svenska sillfisket vid Fladenground börjat först år 1945, då fångsten uppgått

till omkring 5 000 ton. Då det ekonomiska utbytet av fisket därstädes

visade sig gott, hade emellertid detsamma under år 1946 lockat till betydligt

större deltagande, i det att fångsten då stigit till närmare 20 000 ton. Enligt

vad utredningen uppgivit hade härav omkring 20 000 tunnor saltats ombord

å fiskebåtarna och samtidigt något över 130 000 tunnor av salterier. Av dessa

kvantiteter har utredningen beräknat, att omkring 60 000 tunnor avsatts inom

landet, medan återstoden exporterats eller komme att exporteras.

Beträffande möjligheterna för avsättning av ifrågavarande sill i framtiden

har utredningen framhållit, att dessa bleve beroende av förhållandet mellan

den inhemska konsumtionen av högklassig salt sill och den i allmänhet genom

handelsavtal reglerade importen från Norge och Island. Då konsumtionen under

normala förhållanden uppginge till 300 000—350 000 tunnor per år och importen,

därest den bleve lika stor som för närvarande, kunde beräknas till

sammanlagt 310 000 tunnor per år, komme tydligen enligt vad utredningen

uttalat den svenska nordsjösillen att utsättas för en mycket hård konkurrens.

Emellertid kunde man, framhåller utredningen, med hänsyn till det

stora behovet av salt sill på den europeiska kontinenten hysa förhoppningar

om att avsättningsförhållandena för denna sill ändock under en följd av

år skulle bliva relativt gynnsamma.

Med hänsyn till det anförda och då ett nedsaltande av sillen omedelbart

efter fångsten gåve en bättre vara, har utredningen ansett en premiering av

ombordsaltning av ifrågavarande sill skälig. Härför talade även det ökade

arbete, som fiskarena därvid måste åtaga sig. Tillika har utredningen emellertid

uttalat, att en dylik premiering icke skulle visa sig nödvändig, då om

några år den sjösaltade sillen blivit inarbetad å marknaden.

I fråga om grunderna för premieringen har utredningen förordat, att premierna

tills vidare utbetalades såsom vid drivgarnsfisket efter sill vid Island.

Då utredningen beräknat kvantiteten ombordsaltad nordsjösill till högst

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Före
draganden.

40 000 tunnor, skulle detta innebära ett medelsbehov för de ifrågasatta premierna

av 120 000 kronor.

Vad angår handhavandet av den nu ifrågasatta premieringsverksamheten

har utredningen förklarat sig icke ha något att erinra mot att densamma

liksom i fråga om islandsfisket uppdroges åt länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län.

Mot fiskeriutredningens förevarande förslag har ledamoten, utrikesrådet

N. K. Stålile anmält avvikande mening och därvid anfört följande.

Varje åtgärd av diskriminerande natur strider mot den principiella uppfattning,

som regeringen vid olika tillfällen givit uttryck åt beträffande den internationella

handelspolitiken. Ifrågavarande premiering av svenskfångad, sjösaltad

fladensill måste till sina verkningar vara diskriminerande gentemot utlandet.

De särskilda skäl som ansetts föreligga för dylikt stöd för sjösaltad

svenskfångad islandssill — särskilt avståndet från egna baser —- torde icke

kunna anföras beträffande fladensillen. I detta sammanhang kan dessutom

erinras om de nya möjligheter till saltning i Norge som beretts de svenska

fiskarena av nordsjösill enligt den svensk-norska fiskeriöverenskommelsen

1946. Den i och för sig önskvärda kvalitetsförbättring vartill premieringen

säges syfta synes det icke vara uteslutet att uppnå på vanlig kommersiell väg

enligt principen bättre vara bättre pris. Tillräckliga skäl för avsteg från de allmänna

riktlinjerna för svensk handelspolitik synas icke hava framkommit

eller åtminstone för närvarande kunna anföras till förmån för den ifrågasatta

premieringen.

I remissutlåtande över framställningen har lantbruksstyrelsen under hänvisning

till sitt över förberörda motioner avgivna utlåtande tillstyrkt densamma.

Tillika har styrelsen framhållit, att ifrågavarande premieringsverksamhet

knappast kunde betraktas såsom en prisstödjande verksamhet i konkurrens

med importerade varor utan finge anses huvudsakligen vara avsedd

att få fram en bästa försäljningsvara av svenskfångad sill.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har likaledes tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har einrat om sin i yttrande över meranämnda motioner uttalade

uppfattning, att skäl såvitt ämbetsverket kunde finna icke anförts för

ett ingripande från statens sida på sätt som ifrågasatts samt att tillräcklig lockelse

för fiskaren att tillämpa metoden med saltning på fiskeplatsen borde

ligga i det högre pris, som han därigenom torde kunna erhålla för sillen.

Enligt vad statskontoret kunde finna hade utredningen i förevarande framställning

icke framlagt några synpunkter, som borde föranleda ämbetsverket

att frånträda sin sålunda uttalade mening.

Statens livsmedelskommission har förklarat sig icke ha något att erinra

mot det av utredningen framlagda förslaget.

Nu gällande bestämmelser rörande reglering av priserna å saltvattensfisk

ha karaktären av ett provisorium i avbidan på de mera bestående anordningar,

som kunna komma att vidtagas på grundval av förslag från 1945 års fiskeriutredning.

Med hänsyn härtill ha bestämmelserna förlänats giltighet blott för

tiden till och med den 30 juni 1947. Ehuru nämnda utredning numera avgivit

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

11

sitt betänkande (SOU 1947: 2) och därvid bland annat framlagt förslag angående

den prisreglerande verksamheten på fiskets område, torde det emellertid

såsom jag redan tidigare framhållit icke bliva möjligt att för årets riksdag

framlägga några på betänkandet grundade förslag i ämnet. Fråga uppstår

därför huru förhållandena på förevarande område böra ordnas för tiden

intill dess slutlig ståndpunkt fattats till fiskeriutredningens berörda betänkande.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har statens livsmedelskommission

föreslagit, att under nästkommande budgetår skulle anordnas

prisregleringar enligt i stort sett samma riktlinjer som under löpande budgetår.

Då dessa prisregleringar enligt vad kommissionen framhållit synas ha

fungerat tillfredsställande vill jag förorda, att nu gällande system förlänges

att gälla även under budgetåret 1947/48.

Kostnaderna för upprätthållande av prisregleringarna under nästa budgetår

ha av livsmedelskommissionen beräknats till omkring 2 325 000 kronor, medan

inflytande regleringsavgifter för samma tid uppskattats till cirka 2 130 000

kronor. Till täckande av mellanskillnaden kan enligt vad kommissionen upplyst

vid ingången av nästa budgetår — bortsett från ett underskott å strömmingsregleringen

å 50 000 kronor — beräknas stå till förfogande en behållning

från prisregleringarna under innevarande budgetår å omkring 750 000

kronor. Något särskilt anslag torde fördenskull icke behöva anvisas för ändamålet

för budgetåret 1947/48.

Vad beträffar berörda underskott å 50 000 kronor synes detta i anslutning

till vad livsmedelskommissionen ifrågasatt böra få täckas ur förenämnda behållning,

oaktat detta kommer att innebära att andra medel än de löpande

strömmingsavgifterna anlitas för ändamålet. Med hänsyn till att medelsbehovet

för strömmingsregleringen under återstoden av innevarande budgetår

eller under nästkommande budgetår kan bliva större än vad i det föregående

beräknats, torde såsom livsmedelskommissionen föreslagit en höjning

av regleringsavgiften å strömming böra vidtagas. Livsmedelskommissionen

bör sålunda bemyndigas att från och med april 1947 vid behov höja

nämnda avgift från nu utgående belopp av ett öre per kilogram med ytterligare

intill ett öre per kilogram. Jag förutsätter emellertid att en sådan avgiftshöjning

i möjligaste mån inskränkes till tidsperioder, då en härav föranledd

höjning av strömmingsnoteringen kan antagas icke nämnvärt försvåra

avsättningen av strömming. Därest genom avgiftshöjningen influtna

medel komma att kvarstå odisponerade vid utgången av nästkommande budgetår,

torde desamma böra fonderas för prisregleringsändamål eller på sätt

Kungl. Maj:t närmare bestämmer tillgodoräknas strömmingsliskarena.

Uppenbarligen måste alla uppskattningar av den framtida fisktillgångcn

lida av stor osäkerhet. Det kan därför komma alt inträffa, att incdelsbehovet

för prisregleringarna blir betydligt större än vad i det föregående antagits

och så stort, att det icke kan täckas på sätt nu ifrågasatts. För dylikt fall

torde därför såsom livsmedelskommissionen uttalat erforderliga medel böra

kunna anskaffas genom utnyttjande av det Kungl. Maj:t givna bemyndi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

gandet att förordna om regleringsavgift även å beredd importfisk. Ifrågavarande

bemyndigande bör följaktligen förlängas att gälla även under nästa

budgetår. Jag förutsätter emellertid härvid, att nämnda avgift icke skall överstiga

vad som motsvarar regleringsavgiften å motsvarande inhemsk vara.

För upprätthållande av sin prisreglerande verksamhet ha prisregleringsföreningarna

såsom av det förut anförda framgår erhållit lån av statsmedel.

1 fråga om dessa lån ha föreningarna medgivits räntefrihet under innevarande

budgetår. Ehuru vid lånens beviljande sålunda närmast förutsattes, att desamma

icke skulle vara förenade med en sådan förmån under längre tid,

vill jag i likhet med livsmedelskommissionen icke motsätta mig, att föreningarna

befrias från skyldighet att erlägga ränta å lånen även under budgetåret

1947/48. Enligt vad livsmedelskommissionen upplyst är den ena av prisregleringsföreningarna,

Västkustfisk, centralförening u. p. a., för sin verksamhet

utöver det föreningen beviljade statslånet, vilket uppgår till 2 500 000

kronor, i behov av en rörlig kredit å samma belopp. Med hänsyn till vad i

ärendet anförts synes föreningen böra beredas möjlighet till erhållande av

en kredit å nämnda belopp i riksbanken. Då härför erfordras säkerhet som

föreningen för närvarande synes sakna möjlighet att ställa, anser jag mig

böra förorda, att staten genom riksgäldskontoret ställer garanti å ett lån

till ifrågavarande förening i riksbanken å intill 2 500 000 kronor jämte ränta.

Då emellertid den nu ifrågasatta krediten är av rent affärsmässig natur och

sålunda bör utlämnas på sedvanliga villkor, kommer föreningen härvidlag

icke i åtnjutande av några lättnader i form av räntefrihet eller dylikt.

Vad livsmedelskommissionen anfört rörande auktorisation av partihandlare

med strömming föranleder icke någon erinran från min sida. Frågan

om vidtagande av de av kommissionen ifrågasatta ändringarna i kungörelsen

nr 247/1946 om prisregleringsavgift å fisk m. m. torde däremot få upptagas

till behandling först i samband med prövningen av 1945 års fiskeriutrednings

betänkande.

Därest riksdagen bifaller vad jag i det föregående förordat, torde det få

ankomma å Kungl. Maj :t att utfärda de närmare föreskrifter i ämnet, som må

befinnas erforderliga.

Såsom lantbruksstyrelsen i sin skrivelse framhållit torde vid utgången av

löpande budgetår någon behållning å anslaget till lån till främjande av beredning

och avsättning av fisk icke komma att föreligga. Då enligt min mening

ifrågavarande låneverksamhet bör upprätthållas även under nästa budgetår,

torde alltså medel nu böra äskas för ändamålet. Härvid synes medelsbehovet

i anslutning till vad lantbruksstyrelsen anfört kunna uppskattas till 500 000

kronor, eller samma belopp som för löpande budgetår. Jag tillstyrker sålunda,

att för budgetåret 1947/48 å kapitalbudgeten anvisas ett investeringsanslag av

500 000 kronor för utlämnande av lån till främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m.

Vad slutligen angår 1945 års fiskeriutrednings framställning torde det såsom

utredningen framhållit vara uppenbart, att sill som saltas omedelbart

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

13

efter fångsten ger en bättre vara än sådan som saltas först vid en senare tidpunkt.

Det synes därför böra eftersträvas, att så stora kvantiteter som möjligt

av den fångade sillen saltas ombord ute på fiskeplatsen. Detta förfaringssätt,

som är av särskild betydelse för att resultaten av fisket å avlägsna fiskevatten

skola bliva tillfredsställande, skulle bidraga till en förbättring av

kvaliteten av den sill som erhålles genom de av svenska fiskare numera bedrivna

fångsterna vid Fladenground i Nordsjön. För att uppmuntra ett mera

allmänt tillämpande av denna metod har ifrågasatts premiering av ombordj

saltning av dylik sill. Det torde emellertid kunna förutsättas att den kvalitetsförbättring

som erhålles genom ombordsaltningen kommer att giva ett

merpris, som normalt skulle täcka de av denna saltningsmetod förorsakade

högre kostnaderna. Emellertid vill jag dels med hänsyn till önskvärdheten

att i nuvarande försörjningsläge få fram så stora sillfångster som möjligt dels

för att öka intresset bland fiskarena för ombordsaltning förorda, att i enlighet

med vad utredningen föreslagit en premiering sker för sådan saltning av

nordsjösill. Jag vill emellertid här understryka, att en dylik premiering endast

är att betrakta såsom en engångsåtgärd, betingad av de nuvarande förhållandena.

Då metoden i fråga vunnit ökat insteg, torde sålunda några premier

vid dess användande icke längre behöva ifrågakomma.

Här ifrågasatta premier torde, såsom ock utredningen föreslagit, böra utgå

efter liknande grunder som vid drivgarnsfisket efter sill vid Island. Under

förhandenvarande omständigheter är jag icke beredd att tillstyrka, att för

ändamålet avses högre belopp än 60 000 kronor. Ett anslag av denna storlek

bör sålunda uppföras å riksstaten för budgetåret 1947/48 för ändamålet. Anslaget,

som torde böra benämnas Premier för ombordsaltning av nordsjösill,

synes böra givas reservationsanslags karaktär. Det torde få ankomma å

Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter beträffande anslagets disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1948

må i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående

förordade grunder anordnas reglering av priserna å saltvattensfisk

ävensom handeln med strömming;

dels besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa

garanti för ett lån åt Västkustfisk, förening u. p. a., i riksbanken

å ett belopp av intill 2 500 000 kronor jämte ränta;

dels å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln

till Premier för ombordsaltning av nordsjösill anvisa

ett reservationsanslag av ............ kronor 60 000;

dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48 under

Fonden för låneunderstöd till Lån till främjande av beredning

och avsättning av fisk in. in. anvisa ett investeringsanav

................................ kronor 500 000.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 162

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

477452. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47, såvitt s. 14 i texten
  2. JoU 1947:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fiskprisreglering samt främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. s. 1 i texten