Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) ant kommunalstyrelse på landet, m. m

1947-02-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:167, Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) ant kommunalstyrelse på landet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj.s proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad Igdelse av 79 § 1 mom. lagen den 6

juni 1930 (nr 251) ant kommunalstyrelse på landet,

m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 1941.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 79 § 1 inom. lagen den 6 juni 1930

(nr 251) om kommunalstyrelse på landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 74 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930

(nr 252) om kommunalstyrelse i stad; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935

(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930

(nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

79 §.

1 mom. För att---dess betjänande.

Beträffande beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar

må Konungen dock förordna, att fastställelse i stället skall meddelas

av myndighet som Konungen därtill utser.

Hurusom beslut---kommunal fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

1 Senaste lydelse, se SFS 1937: 49S.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 167. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 74 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930

(nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 74 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

74 §.

1 mom. För att---dess betjänande.

Beträffande beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar

må Konungen dock förordna, att fastställelse i stället skall meddelas

av myndighet som Konungen därtill utser.

Hurusom beslut---kommunal fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935

(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

63 §.

1 mom. För att---dess betjänande.

Beträffande beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar

må Konungen dock förordna, att fastställelse i stället skall meddelas

av myndighet som Konungen därtill utser.

Hurusom beslut---kommunal fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947. * 8

1 Senaste lydelse, se SFS 1937:499.

8 Senaste lydelse, se SFS 1937:502.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

3

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

och med statsrådet Mossberg anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Myrdal, fråga om ändrade bestämmelser angående fastställelse av

kommunala beslut rörande hamnavgifter och grund penningar samt anför

därvid följande.

Enligt 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på

landet skola vissa i lagrummet angivna beslut av kommunalstämma och kommunalfullmäktige

för att vinna bindande kraft underställas Konungens prövning

och fastställelse. Bland dem märkas beslut som angå nya eller förhöjda

avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de platser, som anvisats

åt densamma, eller de inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande.

Jämlikt 74 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse

i stad och 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse

i Stockholm gälla motsvarande bestämmelser för städernas del.

Till sådana avgifter, som avses i nämnda paragrafer i kommunallagarna,

hänföras bl. a. hamnavgifter och grundpenningar. Med hamnavgift förstås den

ersättning, som utgår för begagnande av allmän hamn med därtill hörande

kajer, bryggor och förtöjningsanstalter, under del att med grundpenningar

avses ersättning för användande av anstalter för sjöfartens trygghet och bekvämlighet

vid lastageplatser i samband med lastning och lossning av varor.

Flertalet av de allmänna hamnarna i riket äges av kommuner, medan endast

ett mindre antal är i enskild ägo. Beträffande lastageplatserna är förhållandet

det motsatta. De flesta av dessa äro inrättade i anslutning till industriella

anläggningar och tillhöra vederbörande industriidkare.

Närmare regler för taxor å hamnavgifter och grundpenningar ha i administrativ

ordning givits genom förordningen den 31 december 1907 angående

taxor å hamnavgifter samt förordningen samma dag angående taxor å grundpenningar.

Dessa förordningar innehålla bl. a. bestämmelser om ansökningsoch

prövningsförfarandet då ägare eller innehavare av hamn eller lastageplats

önskar få taxa fastställd av Kungl. Maj:t. I detta förfarande ankomma betydelsefulla

uppgifter på kommerskollegium. Sålunda skall kollegium granska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

alla taxeförslag och till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden över dessa. Beträffande

hamnavgifter åligger det vidare kollegium att till ledning för uppgörande

av taxeförslag upprätta och utdela formulärblanketter, upptagande de allmänna

bestämmelser som böra inflyta i hamntaxor. — I övrigt innehålla förordningarna

stadganden om grunderna för hamnavgifters och grundpenningars

fastställande m. m. Här må nämnas att taxorna som regel skola fastställas

för femårsperioder.

Genom beslut den 20 juni 1935 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium

att verkställa utredning angående de allmänna sjöfartsavgifterna med

undantag av lotsavgifter och hemvägsersättning. Utredningsarbetet, som omfattat

bl. a. hamnavgifter och grundpenningar, har av kollegium genomförts

i flera etapper. Hamnavgiftema ha behandlats i ett år 1943 framlagt betänkande

med förslag till hamnförordning (SOU 1943: 32). Resultatet av utredningen

beträffande grundpenningama har redovisats i ett år 1945 avgivet

betänkande angående grundpenningväsendet (SOU 1945:24), i vilket även

upptagits vissa frågor rörande sluss-, kanal- och andra farledsavgifter.

I betänkandena föreslår kommerskollegium åtskilliga ändringar av bestämmelserna

om hamnavgifter och grundpenningar. 1 formellt hänseende

innebär förslaget, att dessa bestämmelser, jämte vissa andra stadganden,

sammanföras i en hamnförordning, som skulle ersätta bl. a. de nu gällande

förordningarna angående taxor å hamnavgifter och angående taxor å grundpenningar.

Beträffande fastställelseförfarandet föreslås, att befogenheten att pröva

och fastställa taxor å hamnavgifter och grundpenningar skall överflyttas

från Kungl. Maj:t till kommerskollegium. Kollegium framhåller, att såvitt

rör de kommunala hamnarna och lastageplatsema, en sådan överflyttning

förutsätter ändring av 79 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet

och motsvarande lagrum i kommunallagarna för städerna. Sålunda bör enligt

kollegium i dessa lagrum införas en bestämmelse av innehåll att beslut om

nya eller förhöjda hamnavgifter och grundpenningar skola underställas myndighet,

som Konungen därtill förordnar.

I betänkandet med förslag till hamnförordning lämnar kommerskollegium

en utförlig motivering för förslaget att överflytta befogenheten att fastställa

hamntaxor till kollegium. Bl. a. uttalas att kollegium under årens lopp förvärvat

en ingående kännedom och erfarenhet beträffande landets hamntaxeväsen.

Det nuvarande ansöknings- och fastställelseförfarandet i ärenden angående

hamnavgifter hade i praktiken utvecklat sig så, att kollegium blivit

den centrala övervaknings- och granskningsmyndigheten i fråga om hamntaxoma.

Kollegium brukade sålunda påminna vederbörande om när taxeförslag

skulle upprättas, införskaffa erforderlig komplettering och vaka över

att hamntaxeförordningens ekonomiska bestämmelser efterlevdes. Vidare

brukade kollegium tillse icke blott att taxorna i görligaste mån vore klart

och tydligt avfattade utan även, genom jämförande granskning av andra

hamntaxor, att enhetlighet i lämplig utsträckning ernåddes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

5

Kommerskollegium framhåller vidare, att de flesta hamntaxeärendena,

nämligen de som avsåge småhamnarna, ur statlig synpunkt vore av så ringa

betydelse att de måste betraktas som rena bagatellärenden. Det oaktat vore

de emellertid ofta på grund av mångfalden av de i taxorna ingående bestämmelserna

och varutariffernas omfång av tidsödande art. Enligt kollegii uppfattning

måste det därför anses vara ett slöseri med tid och arbetskraft, att

ärenden om fastställelse av hamntaxor för småhamnarna skulle handläggas,

förutom av lokala förvaltningsmyndigheter, av såväl kollegium som Kungl.

Maj:t. Dessa ärenden borde sålunda i första hand avbördas Kungl. Maj:t.

Emellertid syntes hamntaxeärendena överhuvud taget, uttalar kommerskollegium

i fortsättningen, vara av den art, att en delegering vore att förorda.

Vid avgörandet av ett sådant ärende, vare sig det gällde en storhamn

eller en mindre hamninrättning, anlades sålunda icke några allmänt administrativa

eller ännu mindre några politiska synpunkter. Därjämte kunde

framhållas att dessa ärenden vore regelbundet återkommande. Icke minst

med hänsyn härtill skulle en delegering medföra en ej oväsentlig avlastning

av vederbörande departements arbetsbörda. Dessutom skulle vinnas en avsevärd,

av hamninnehavama eftersträvad tidsbesparing i prövningsförfarandet.

Kommerskollegium påpekar slutligen, att möjlighet alltid funnes att överklaga

kollegii beslut i hamntaxeärenden hos Kungl. Maj:t.

Kommerskollegium erinrar i betänkandet angående grundpenningväsendet

om att jämväl sluss-, kanal- och andra farledsavgifter falla, i den mån de

avse kommunala anläggningar, under kommunallagarnas bestämmelser om

nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen. I övrigt äro avgifterna

icke reglerade i allmän författning. I betänkandet uttalas, att Kungl. Maj:t

fastställt periodvis reglerade taxor för omkring 30 slussar, kanaler och andra

farleder. Kommerskollegium förordar, att även fastställelsen av taxor å farledsavgifter

överflyttas till kommerskollegium.

I samband därmed ifrågasätter kollegium, huruvida icke Kungl. Maj ds

prövningsrätt beträffande jämväl andra kommunala avgifter å den allmänna

rörelsen, såsom exempelvis broavgifter, torgavgifter och parkeringsavgifter,

borde delegeras till underordnad myndighet, närmast kollegium. Eftersom

detta spörsmål fölle utanför kollegii utredningsuppdrag, funne kollegium

emellertid icke skäl framlägga förslag därom, helst som ett sådant förslag

borde grundas på en närmare undersökning angående de olika slag av avgifter,

som kunde ifrågakomma.

över kommerskollegii betänkande!! ha efter remiss yttranden avgivits av

ett stort antal myndigheter och sammanslutningar. Sålunda föreligga beträffande

betänkandet med förslag till hamnförordning yttranden av bl. a. överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, svenska hamnförbundet, Sveriges redareförening och ett

antal andra sjöfartsföreningar, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund

samt rikets handelskamrar. Vid åtskilliga av länsstyrelsernas utlåtanden

ha fogats yttranden av hamnmyndigheter och andra kommunala myndigheter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 167.

Av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha samtliga utom

järnvägsstyrelsen tillstyrkt eller icke haft något att erinra mot förslaget att

befogenheten att pröva och fastställa kommuns beslut om nya eller förhöjda

hamnavgifter överflyttas från Kungl. Maj:t till kommerskollegium.

Svenska hamnförbundet anför sålunda, att förbundet ansåge förslaget vara

ägnat att medföra stora fördelar framför nuvarande system, särskilt därigenom

att tidsbesparing och större smidighet vid handläggningen av hamntaxeärenden

skulle ernås.

Skånes handelskammare samt Smålands och Blekinge handelskammare,

vilka avgivit gemensamt yttrande, förklara, att kamrarna livligt tillstyrkte

att beslutanderätten anförtroddes kommerskollegium, som hesutte stor förtrogenhet

med hamn- och sjöfartsfrågor.

Järnvägsstyrelsen uttalar däremot, att styrelsen icke kunde biträda förslaget

i vad det avsåge storhamnarna eller, mer allmänt, hamnar, som vore av

större betydelse för den utländska linjesjöfarten. Styrelsen yttrar härom i huvudsak

följande.

På grund av att hamnarnas rörelse ingår som en integrerande del i landets

totala samfärdsel kunna hamntaxorna icke frånkännas en avsevärd betydelse

ur kommunikationspolitisk synpunkt. Hamntaxoma torde även spela en viktig

roll icke endast då fråga är om konkurrens mellan trafik över hamnarna

och järnvägstrafik utan också i avseende på konkurrens de olika hamnarna

emellan, varför ifrågavarande taxeärenden jämväl kunna erhålla viss kommunalpolitisk

innebörd. Styrelsen vill också erinra om de meningsskiljaktigheter,

som kommit till uttryck i samband med de för några år sedan företagna

ändringarna i hamnavgifterna för statens järnvägars färjetrafik över

Malmö och Hälsingborg. De intressemotsättningar, som därvid givit sig till

känna, ha berört såväl förhållandet mellan järnvägarna och den svenska rederinäringen

som den sistnämndas relation till utländsk sjöfart och hamnrörelse.

Man torde därför få tillskriva hamntaxorna jämväl en näringspolitisk

betydelse, som stundom kan göra sig gällande även beträffande förhållandet

mellan svenska och utländska intressen.

En omständighet, som även bör beaktas, är, att taxorna för de enskilda

järnvägarna — vilka inom det samlade kommunikationsväsendet torde få anses

ha en med hamnarna likartad betydelse och, åtminstone tidigare, även

utbredning — hittills och allt fortfarande fastställas av Kungl. Maj:t. Järnvägsstyrelsen

intager beträffande dessa taxor en ställning som granskande

myndighet analog med den kommerskollegium för närvarande intar i vad avser

hamntaxoma, och något förslag att till järnvägsstyrelsen överflytta beslutanderätten

om de enskilda järnvägarnas taxor har veterligen icke framställts.

Särskilt i fråga om sådan befordran, som, ehuru den sker sjöledes,

är underkastad järnvägstrafikstadgan, synes det oegentligt att låta i frakten

ingående hamnavgifter fastställas av annan myndighet än Kungl. Maj:t. Att

inom ett annat viktigt område av kommunikationsväsendet, nämligen den

yrkesmässiga biltrafiken, fastställandet av taxorna är överlåten på den tillståndsgivande

myndigheten — biltrafiknämnden respektive länsstyrelse —

torde i detta sammanhang icke kunna tillmätas någon större betydelse. Biltaxorna

ha nämligen i regel ett lokali och relativt begränsat verkningsområde

och torde sålunda även i de viktigaste fallen icke kunna anses vara av större

allmän betydelse än taxorna för småhamnarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

7

Med hänsyn till det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att befogenheten

att fastställa hamnavgifter icke överflyttas såvitt angår de större hamnarna.

över betänkandet angående grundpenningväsendet ha yttranden avgivits

av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Gävleborgs,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

svenska hamnförbundet, vissa sjöfartsföreningar, ett antal

industriföreningar samt några av handelskamrarna. Därjämte ha yttranden

över betänkandet, i vad detta avser delegering av beslutanderätten beträffande

sluss-, kanal- och andra farledsavgifter, inhämtats från bl. a. överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kronobergs, Blekinge och Kalmar

län samt vattenfallsstyrelsen.

Förslaget om delegering av fastställandet av taxor å grundpennnigar har

icke från något håll föranlett erinran.

Däremot ha i vissa remissyttranden framställts invändningar mot den

föreslagna delegeringen beträffande farledsavgifter.

Kommerskollegium är under Kungl. Maj:t den centrala övervaknings- och Departementsgranskningsmyndigheten

i fråga om hamntaxorna och grundpenningtaxor- chetenna

i landet. Den egentliga sakprövningen av taxeärendena sker i det övervägande

antalet fall hos kollegium, medan ärendenas handläggning i handelsdepartementet

oftast är av mera formell art.

Ur administrativ synpunkt måste det anses otillfredsställande att Kungl.

Maj:t på detta sätt belastas med ärenden, som synas utan olägenhet kunna

avgöras av underordnad myndighet. En överflyttning av avgörandet till kommerskollegium

skulle medföra att ärendena bleve snabbare avgjorda. Vidare

skulle den fördelen vinnas, att viss arbetskraft inom departementet kunde

frigöras för andra arbetsuppgifter.

Kommerskollegii förslag om överflyttning av fastställandet av hamntaxor

och grundpenningtaxor har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissinstanser utom järnvägsstyrelsen. Denna myndighet har uttalat

att avgörandet i hamntaxeärenden för de större hamnarna borde förbehållas

Kungl. Maj:t. Vad styrelsen anfört till stöd härför synes emellertid icke innefatta

tillräckliga skäl att modifiera kollegii förslag. Jag vill särskilt framhålla,

att hamntaxorna och grundpenningtaxorna ganska detaljerat regleras

genom föreskrifter, som i administrativ ordning meddelas av Kungl. Maj:t.

Vidare vill jag erinra om möjligheten för berörda parter att hos Kungl. Maj:t

överklaga kollegii beslut.

Jag biträder sålunda kommerskollegii förslag att befogenheten att fastställa

hamntaxor och grundpenningtaxor överflyttas till kollegium.

Såsom i det föregående nämnts har kommerskollegium ifrågasatt att fastställandet

av jämväl andra avgifter å den allmänna rörelsen, bland dem farledsavgifter,

skulle delegeras till underordnad myndighet. Flera skäl tala

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

för att åtminstone i vissa fall så bör ske. Någon fullständig utredning om

vilka avgifter som kunna ifrågakomma föreligger emellertid icke. Då härtill

kommer att avgifterna ej, såsom fallet är med hamnavgifter och grundpenningar,

äro närmare reglerade i allmän författning, synes frågan tillsvidare

böra anstå. Det torde vara anledning förmoda att 1946 års kommunallagskommitté

kommer att uppmärksamma spörsmålet vid sin översyn av kommunallagstiftningen.

För genomförande av den nyss förordade överflyttningen av ärenden angående

hamntaxor och grundpenningtaxor erfordras, såvitt angår kommunala

hamnar och lastageplatser, ändringar i 79 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse

på landet och motsvarande lagrum i kommunallagarna för städerna.

Ändringarna böra lämpligen få den formen, att Konungen bemyndigas att

beträffande beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar

förordna, att fastställelse skall meddelas av myndighet som Konungen därtill

utser.

Lagändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli 1947.

I enlighet med det anförda ha inom handelsdepartementet upprättats förslag

till

1) lag angående ändrad lydelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

251) om kommunalstyrelse på landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 74 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

252) ont kommunalstyrelse i stad; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935

(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslagen måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.

477414. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.