Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944 (nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga

1947-03-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:171, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944 (nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 maj

1944 (nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga;

given Stockholms slott den 7 mars 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§

lagen den 19 maj 1944 (nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 171.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944 (nr 215)

om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944 om eftergift

av åtal mot vissa underåriga skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:)

1 §■

Allmänt åtal må enligt vad nedan

stadgas eftergivas, därest brottet begåtts

av någon som därvid ej fyllt

aderton år.

Vad i lagen stadgas gäller allenast

åtal, som skolat upptagas av allmän

underrätt eller polisdomstol.

3 §.

Frågan om eftergift av åtal skall,

såframt svårare straff än böter kan

följa å brottet, prövas av landsfogden

eller, i Stockholm, av förste stadsfiskalen.

Konungen äger förordna, att frågan

om eftergift av åtal må, i den omfattning

vartill Konungen finner särskilda

skäl föranleda, prövas av underordnad

åklagare ändå att brottet

är sådant som avses i första stycket.

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Enligt denna lag må, utöver vad

som följer av 20 kap. 1 § rättegångsbalken,

allmänt åtal eftergivas, om

brottet begåtts av någon som därvid

ej fyllt aderton år och talan skolat

väckas vid allmän underrätt.

3 §.

Frågan om eftergift av åtal skall

prövas av landsfogden eller, i Stockholm,

av förste stadsfiskalen; dock

äger Konungen förordna, att frågan

må, i den omfattning vartill Konungen

finner särskilda skäl föranleda,

prövas av underordnad åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1948, från och med vilken dag

vad instruktionerna för polismyndigheterna

i vissa städer innehålla om

rätt att eftergiva åtal skall upphöra att

gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 171.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler, efter gemensam

beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, fråga om ändring

i lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga samt anför därvid följande.

Enligt 20 kap. 7 § nya rättegångsbalken må allmänt åtal av åklagaren eftergivas,

om å brottet icke kan följa svårare straff än böter och det är uppenbart,

att den misstänktes lagföring ej är påkallad ur allmän synpunkt, eller om

brottet förövats, innan den misstänkte dömts för annat av honom förövat brott

eller till fullo undergått straff eller annan påföljd för sådant brott, och det är

uppenbart, att brottet i jämförelse med det andra brottet är med hänsyn till

påföljden utan nämnvärd betydelse.

Beslut om eftergift meddelas av den åklagare som är behörig att åtala

brottet.

I samma lagrum stadgas att, om i lag eller författning meddelats särskild

föreskrift om eftergift av åtal, den skall gälla.

Nya rättegångsbalken skall enligt lagen den 20 december 1946 (nr 804) om

införande av nya rättegångsbalken träda i kraft den 1 januari 1948.

I fråga om eftergift av åtal för brott som begåtts av underårig innan han

fyllt 18 år finnas särskilda stadganden i lagen den 19 maj 1944 om eftergift

av åtal mot vissa underåriga, vilken trätt i kraft den 1 juli 1944. Förutsättning

för åtalseftergift är enligt 2 § i denna lag, att den underårige omhändertages

för skyddsuppfostran eller blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd

eller utan dylik åtgärd erhåller särskild tillsyn eller lämplig sysselsättning

samt det med skäl kan antagas att lian skall avhålla sig från att ånyo begå

brott, eller ock, om brottet är ringa, att det uppenbarligen skett av okynne

eller förhastande. Åtal skall dock väckas, om det finnes påkallat med hänsyn

till den allmänna laglydnaden eller eljest ur allmän synpunkt. Möjligheten

att lämna åtalseftergift är ej begränsad till brott av viss svårhetsgrad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Frågan om eftergift av åtal enligt 1944 års lag skall enligt 3 §, såframt svårare

straff än böter kan följa å brottet, i regel prövas av landsfogden eller, i

Stockholm, av förste stadsfiskalen. Emellertid har Kungl. Maj:t, med stöd av

bemyndigande i samma paragraf, förordnat att fråga om eftergift skall beträffande

vissa brott prövas av distriktsåklagare jämväl då fängelse kan följa

därå ävensom att stadsfiskalerna i vissa städer skola äga vidsträcktare befogenheter

i fråga om eftergift av åtal.

Eftersom tillämpligheten av 1944 års lag icke är begränsad till brott av

viss svårhetsgrad, täcker lagen även de brottskategorier, beträffande vilka

åtalseftergift kan meddelas enligt nya rättegångsbalken 20 kap. 7 §. Sistnämnda

lagrum innehåller, som nämnts, ett stadgande att därest särskild föreskrift

meddelats om eftergift av åtal, den skall vara gällande. Detta stadgande inflöt

i lagen dels med hänsyn till de särskilda bestämmelser om åtalseftergift som

vid nya rättegångsbalkens tillkomst funnos i vissa lagar — lagarna om ungdomsfängelse,

tvångsuppfostran och samhällets barnavård — dels för att hålla

möjligheterna öppna att beträffande vissa grupper av förbrytare, av vilka ungdomsbrottslingar

särskilt nämndes av processlagberedningen (se SOU 1938:

44 s. 259), medgiva eftergift utöver vad som följer av bestämmelserna i nya

rättegångsbalken.

Spörsmålet om förhållandet mellan 1944 års lag och nya rättegångsbalkens

bestämmelser om åtalseftergift var föremål för uppmärksamhet vid tillkomsten

av förstnämnda lag. Enligt det av strafflagberedningen framlagda förslag

(SOU 1942: 28) vilket ligger till grund för 1944 års lagstiftning skulle eftergift

begränsas till de fall, då på brottet kunde följa fängelse eller straffarbete. I

fråga om övriga brott — bötesbrotten — syntes det beredningen vara det riktiga

att i åtalshänseende jämställa unga och vuxna lagöverträdare; eftergift

av åtal för sådana brott skulle alltså ej kunna meddelas förrän nya rättegångsbalken

trätt i kraft. Denna begränsning borttogs emellertid i den till

1944 års riksdag avlåtna propositionen (8/1944).

Vid lagärendets behandling i riksdagen väcktes i två likalydande motioner

(1:205 och 11:399) förslag, att stadgandena i 20 kap. 7 § nya rättegångsbalken

om åtalseftergift vid bötesbrott skulle utbrytas till en särskild lag. Det

borde då övervägas, anfördes det i motionerna, om det kunde anses rationellt

att även lagen om eftergift av åtal mot visssa underåriga upptoge regler om

eftergift av åtal vid sådana brott. Det stora flertalet bötesbrott hade även för

de yngsta brottslingarna karaktären av rena polisförseelser, varvid frågan om

eftergift borde bedömas efter samma grunder som för vuxna personer. De

fåtaliga fall av mindre förseelser som indicerade uppfostrande åtgärder komme

automatiskt under barnavårdsnämndens behandling, emedan det ålåge polismyndighet

att göra anmälan till nämnden.

Första lagutskottet anförde (utlåtande nr 11) i anledning av propositionen

och motionerna bl. a. följande.

Behovet av bestämmelser om åtalseftergift för bötesbrott är lika framträdande

i fråga om vuxna som unga lagöverträdare. Därest bötesförseelserna

utmönstrades ur det nu framlagda lagförslaget, torde fördenskull lagbestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

5

melser motsvarande de i 20 kap. 7 § nya rättegångsbalken upptagna böra

införas och träda i kraft samtidigt med nu ifrågavarande lag. Den föreliggande

lagstiftningsfrågan skulle alltså enligt utskottets mening ha erhållit sin mest

ändamålsenliga lösning genom samtidigt antagande av en lag om åtalseftergift

för ungdomliga lagöverträdare i fråga om brott, varå kan följa fängelse

eller straffarbete, och en lag om åtalseftergift för bötesförseelser av lagöverträdare

i allmänhet.

Utskottet fann sig emellertid icke böra föreslå riksdagen att antaga en lag

av samma innehåll som de i 20 kap. 7 § nya rättegångsbalken upptagna reglerna

om åtalseftergift för bötesbrott. Skälet härför angavs närmast vara,

att ikraftträdandet av nämnda lagbestämmelser borde föregås av viss, då

ännu ej verkställd utredning rörande utformningen av tillämpningsföreskrifter,

syftande till erforderlig kontroll över eftergiftsinstitutets handhavande.

Ej heller ansåg sig utskottet böra föreslå framställning till Kungl. Maj:t om

framläggande snarast möjligt av förslag till allmän lagstiftning om åtalseftergift

vid bötesförseelser, enär en dylik åtgärd befarades kunna fördröja rättegångsbalkens

ikraftträdande. Med sådan lagstiftning borde därför, anförde

utskottet, anstå tills rättegångsbalken trädde i kraft. I samband därmed

borde enligt utskottets mening vissa jämkningar genomföras i den särskilda

lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga, så att icke frågan om eftergift

av åtal för bötesförseelser reglerades på olika sätt i olika lagar.

Utskottets uttalande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 157/1944).

Enligt nya rättegångsbalken är förutsättningen för eftergift av åtal för bötesbrott,

att det är uppenbart att den misstänktes lagföring ej är påkallad ur

allmän synpunkt. Förutsättningarna för eftergift enligt 1944 års lag äro beträffande

ringa brott att brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande

samt att det ej med hänsyn till den allmänna laglydnaden eller eljest

ur allmän synpunkt finnes påkallat att åtal väckes. Brott å vilket icke kan

följa svårare straff än böter är tydligen i regel att betrakta som ringa. Detta

är dock icke alltid fallet. Villkoren för åtalseftergift för bötesbrott äro alltså

formellt strängare enligt 1944 års lag än enligt nya rättegångsbalken.

I anslutning till vad första lagutskottet anfört vid 1944 års riksdag anser

jag, att anledning saknas att beträffande ungdomliga lagöverträdare draga

snävare gränser för åtalseftergiften än beträffande övriga. Man kunde därför

överväga alt såsom föreslogs av strafflagberedningen begränsa tillämpligheten

av de särskilda bestämmelserna om åtalseftergift beträffande ungdom

till — bortsett från sammanträffande brott — sådana brott, som kunna föranleda

fängelse eller straffarbete. Enbart en sådan åtgärd skulle emellertid ej

innebära någon tillfredsställande reglering av förhållandet mellan 20 kap.

7 § rättegångsbalken och 1944 års lag i avseende å andra brott än bötesbrotten.

En bättre lösning torde vinnas, om man låter nya rättegångsbalkens bestämmelser

om åtalseftergift vara tillämpliga oavsett den brottsliges ålder

samt därutöver medger åtalseftergift beträffande underåriga enligt de särskilda

stadgandcna i 1944 ärs lag.

I enlighet härmed torde i 1 § av 1944 års lag böra föreskrivas, alt enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 171.

vad i lagen stadgas må, utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rättegångsbalken,

allmänt åtal eftergivas, om brottet begåtts av någon som därvid ej fyllt aderton

år. En ytterligare jämkning bör vidtagas i paragrafen med anledning

av att polisdomstolarna fr. o. m. nya rättegångsbalkens ikraftträdande utgå

ur domstolsorganisationen.

Vad i det föregående anförts har i huvudsak tagit sikte på förutsättningarna

för åtalseftergift. Därest 20 kap. 7 § rättegångsbalken blir tillämplig

utan avseende å den misstänktes ålder, röner även frågan vilken åklagare

som skall pröva fråga om eftergift av åtal inverkan därav. Beträffande bötesbrott

sker dock ingen ändring, enär distriktsåklagare enligt 1944 års lag har

behörighet att eftergiva åtal för sådana brott. Däremot sker en utvidgning av

distriktsåklagares behörighet beträffande andra brott. Denna utvidgning är

emellertid av mindre betydelse.

I samband med den föreslagna ändringen av 1 § torde 3 § i 1944 års lag

böra jämkas så att däri ej längre talas om bötesbrott.

Det kunde möjligen ifrågasättas att även i andra hänseenden omarbeta 1944

års lag. Med hänsyn till att förslag angående en mera genomgripande omgestaltning

av lagstiftningen om åtalseftergift snart torde komma att framläggas

av strafflagberedningen synes det emellertid vara lämpligt att nu ej

företaga större ändringar än som direkt föranledas av nya rättegångsbalkens

ikraftträdande.

I 8 § av 1944 års lag hänvisas angående eftergift av åtal mot den som dömts

till tvångsuppfostran eller ungdomsfängelse eller som för skyddsuppfostran

intagits i skyddshem — numera skola tillhörande barna- och ungdomsvården

— eller allmän uppfostringsanstalt eller som intagits i allmän alkoholistanstalt

till vad därom finnes särskilt stadgat. Denna hänvisning avser 14 § lagen

den 13 mars 1937 om tvångsuppfostran, 19 § lagen den 15 juni 1935 om

ungdomsfängelse, 44 § 3 och 4 mom. lagen den 6 juni 1924 om samhällets

barnavård och 49 a § alkoholistlagen den 12 juni 1931. Enligt dessa lagrum

ankommer det på överåklagare att efter lämpligheten avgöra om åtal skall

anställas när någon som ådömts tvångsuppfostran eller ungdomsfängelse

resp. för skyddsuppfostran intagits i allmän uppfostringsanstalt eller skola,

tillhörande barna- och ungdomsvården, eller enligt meddelat beslut intagits

å allmän alkoholistanstalt, misstänkes ha begått brott före slutlig utskrivning,

före frigivningen eller före tillsynstidens utgång. 1 alkoholistlagen är

regeln om åtalseftergift, när det gäller brott av den som fyllt 18 år, begränsad

till brott varå icke kan följa högre straff än böter eller fängelse i sex

månader. Någon anledning att nu göra ändring i dessa stadganden, vilka

måste anses utesluta tillämpning såväl av nya rättegångsbalkens bestämmelser

om åtalseftergift som av 1944 års lag, synes ej föreligga.

Bestämmelser om åtalseftergift finnas i instruktionerna för polismästarna

i några större städer. Dessa bestämmelser medgiva polismästaren att vid

vissa lindrigare förseelser låta saken förfalla eller bero vid en varning till

vederbörande. Processlagberedningen har uttalat (SOU 1938: 44 s. 260) att

dessa bestämmelser borde upphävas, om frågan om åtalseftergift vid bötes
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

7

brott reglerades i nya rättegångsbalken. Vid tillkomsten av 1944 års lag förutsattes

också, att de borde upphävas senast i samband med ikraftträdandet

av nya rättegångsbalken. Stadgande torde i enlighet härmed böra givas i

förevarande sammanhang.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lgdelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944

(nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 januari 1948, samtidigt med

nya rättegångsbalken.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 mars

19A7.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 5 mars 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 28 februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skhlle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den

19 mai 19UU (nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn B. Lassen.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 171.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 6 mars

1947 avgivna utlåtande över det den 28 februari 1947 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19

maj 1944 (nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,

att förslaget matte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 171.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm. 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450744

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944 a1 i texten
  2. 1LU 1947:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944 s. 1 i texten