Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m

1947-03-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:172, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886

(nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.; given

Stockholms slott den 7 mars 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen

den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. .Vr 172.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

För slagtill
Lag
om

ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886 (nr 46)

angående stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, att 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886 angående

stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

57 §.

Vad i---om alunskifferfyndigheter.

Är det av synnerlig vikt för skifferfyndighets tillgodogörande att område,

varför skydd åtnjutes enligt 13 § 1 mom., tages i anspråk för arbete i dagen,

äge Konungen förordna, att utan hinder av vad där sägs området må anvisas

för ändamålet. Med avseende å sådant område skall vad i 14 § 2 mom.

och 59 § är stadgat ej äga tillämpning.

I fall, som i detta kap. avses, skall utgå förhöjning å ersättning, som i 14 §

1 mom. sägs, allenast där fråga är om sådant område, varom förmäles i

andra stycket, eller den mark, som löses, är avsedd att tagas i anspråk på

annat sätt än i 60 § sägs.

64 §.

Vad i---uranhaltigt mineral.

Innehar sökanden---2—4 §§ sägs.

Är det av synnerlig vikt för fyndighets tillgodogörande att område, varför

skydd åtnjutes enligt 13 § 1 mom., tages i anspråk för arbete i dagen, äge

Konungen förordna, att utan hinder av vad där sägs området må anvisas

för ändamålet. Med avseende å sådant område skall vad i 14 § 2 mom. är

stadgat ej äga tillämpning.

I fall, som i detta kap. avses, skall utgå förhöjning å ersättning, som i 14 §

1 mom. sägs, allenast där fråga är om sådant område, varom förmäles i

tredje stycket, eller den mark, som löses, är avsedd att tagas i anspråk på

annat sätt än i 60 § sägs.

Bestämmelserna i 60 § skola ej föranleda, att den, som erhållit koncession

jämväl enligt 8 kap., skall erlägga större avgift än i nämnda paragraf sägs

för mark, inom vilken han företagit brytning, förutom av skiffer för utvinnande

av olja, även av uranhaltigt mineral.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av lagens överskritt se SFS 1933: 180; lydelsen av 57 § se SFS 1942: 511

och av 64 § se SFS 1945: 811.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 172.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,

Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om vidgad möjlighet

att taga mark i anspråk för tillgodogörande av alunskiff er fyndighet er

m. m. samt anför därvid följande.

Enligt lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

fordras koncession av Kungl. Maj:t för bearbetande och tillgodogörande av

vissa fyndigheter. Lagen avsåg ursprungligen endast stenkolsfyndigheter (1—

5 kap.) men genom senare vid skilda tillfällen införda tillägg till lagen har

den erhållit tillämpning jämväl å saltfyndigheter (6 kap.), olje- och gasfyndigheter

(7 kap.), alunskifferfyndigheter (8 kap.) samt fyndigheter av uranhaltigt

mineral (9 kap.). Koncession innebär i princip, att koncessionsinnehavaren

erhåller uteslutande rätt att inom det område koncessionen omfattar

eftersöka och bearbeta fyndigheten i fråga. I stort sett gälla likartade

regler för de olika slagen av fyndigheter.

För samtliga slag av fyndigheter föreskrives, att området för koncessionen

må utgöra högst 1 600 hektar (5 §). Koncessionsinnehavaren äger emellertid

icke ovan jord taga i besittning eller eljest förfoga över annan del av koncessionsområdet

än som blivit i särskild ordning bestämd (15 §). Det område

i dagen som koncessionsinnehavaren behöver för arbetet skall anvisas av

bergmästaren i orten antingen på en gång vid arbetets början eller i den mån

koncessionsinnehavaren är i behov därav (12 § 1 mom.). För arbete i dagen

må emellertid icke anvisas mark i närheten av vissa byggnader m. m. 1 13 §

1 mom. stadgas sålunda, att område för arbete i dagen icke utan tillstånd av

ägare och nyttjanderättshavare må anvisas på mindre avstånd än 100 meter

från boningshus eller annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller

från tomtplats eller trädgård. Detta skyddsavstånd var ursprungligen 200

meter men sänktes år 1942 till 100 meter. Enligt 2 mom. i samma paragraf

gäller därjämte, att område för arbete i dagen icke må sträcka sig inpå

kyrkogård eller begravningsplats eller, utan tillstånd av vederbörande ämbetsmyndigliet,

på visst mindre avstånd från järnväg eller kanal som är upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

låten för allmän trafik. Nu angivna hinder mot anvisande av område för

arbete i dagen gälla dock icke, om hindret tillkommit efter koncessionens

meddelande.

Även vad angår arbete under jord äro vissa liknande fridlysningsbestämmelser

meddelade. Sålunda gäller bl. a., att dylikt arbete icke utan tillstånd

av ägare och nyttjanderättshavare må verkställas lodrätt under ett område

i dagen med utsträckning av femton meter från boningshus eller, om gruvarbetet

bedrives på mindre djup än trettio meter, från annan vid gård uppförd

åbyggnad eller tomtplats eller trädgård (16 §).

Område som anvisats för arbete i dagen skall i regel lösas av koncessionsinnehavaren,

varvid reglerna i expropriationslagen skola äga motsvarande

tillämpning. Förhöjning å ersättningen skall emellertid utgå med femtio

procent, dock — med visst undantag — ej såvitt angår alunskiffer- och

uranfyndigheter, för vilkas tillgodogörande särskild avgäld skall gäldas även

såvitt angår mark som inlösts (14 § 1 mom. samt 57 och 64 §§). Koncessionsinnehavaren

erhåller icke äganderätt till inlöst område. Då koncessionen

upphör att gälla, hemfaller marken till jordägaren utan ersättning. — I vissa

fall behöver område för arbete i dagen ej lösas. Detta är förhållandet, där

området är avsett endast för fyndighetens undersökning medelst borrning och

koncessionsinnehavaren icke vill förfoga däröver under längre tid än högst

tre år. I detta fall skali utgå ersättning, motsvarande dubbla beloppet av jordens

avkastning utan avdrag för brukningskostnaden, och gottgörelse för all

framtida skada (14 § 2 inom.). När fråga är om alunskifferfyndigheter föreligger

ej heller lösningsskyldighet, om fyndigheten icke är avsedd att bearbetas

medelst brytning och koncessionsinnehavaren icke behöver förfoga

över området under längre tid än tre år. Ersättning skall i sådant fall utgivas

för skada och intrång (59 §).

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 januari 1947 har svenska skifferoljeaktiebolaget

— som den 30 april 1943 erhållit koncession för utvinnande av

olja ur alunskiffer inom vissa områden i Ekeby, Ivumla och Sköllersta socknar

av Örebro län — hemställt om åtgärder i syfte att bolaget måtte för

arbete i dagen kunna taga i anspråk även sådan mark varför skydd åtnjutes

enligt 13 § 1 mom. i 1886 års lag. Till stöd för framställningen har bolaget

anfört i huvudsak följande.

Det för bolagets tillverkning av olja m. m. behövliga råmaterialet av alunskiffer

erhölles genom brytning på platsen. Skifferbrotten hade av naturliga

skäl först upptagits å de till förfogande stående områdena närmast själva

industrianläggningen vid Kvarntorp för att sedan utvidgas i lämpliga riktningar.

Efter förvärv av viss mark i Ekeby socken hade bolaget haft för

avsikt att fortsätta skifferbrytningen å ett område söder om landsvägen

Kumla—Sköllersta. Denna plan hade emellertid på grund av oförutsedda

omständigheter visat sig omöjlig att genomföra inom rimlig tid. Skiffern å

området i fråga täcktes nämligen av dy och lera av mycket lättflytande beskaffenhet,

varför den erforderliga jordavrymningen vore ytterst svår att

verkställa. Bolaget beräknade, att det dröjde minst ett år innan dessa svårigheter

kunde bemästras och skifferbrytningen komma i gång på detta område.

På annat håll förfogade bolaget över allenast jämförelsevis små för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

5

skifferbrytning lämpliga områden, enär brytningsfronten hindrades av ett

par bebyggda fastigheter. Ägarna av dessa hade, trots att bolaget erbjudit ett

mycket högt pris, vägrat sälja fastigheterna till bolaget. Ej heller hade de

velat medgiva brytning av skiffer på närmare avstånd än 100 meter från

tomtgränsen. Bolaget beräknade, att de områden, varöver bolaget för närvarande

förfogade, räckte för skifferbrytning under endast tre månader framåt.

Det sade sig självt vad det skulle betyda, om skiffer därefter ej kunde

erhållas under en längre tid. Industrien måste då ligga nere med de svåra

följder detta medförde i skilda avseenden för ett företag, vars verksamhet vore

av stor allmän betydelse och vilket sysselsatte över 1 000 arbetare och omkring

200 tjänstemän.

På grund av det anförda har bolaget anhållit, att Kungl. Maj:t måtte med

stöd av allmänna förfogandelagen föreskriva, att ifrågavarande fastigheter

skulle ställas till bolagets förfogande för skifferbrytning. Därest denna lag ej

kunde vinna tillämpning, har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

om lagändring i syfte att koncessionsinnehavare, då det av särskilda

omständigheter vore påkallat, måtte kunna genom anvisning av bergmästaren

erhålla rätt att för arbete i dagen förfoga även över område, som avses

i 13 § 1 mom. i 1886 års lag. En sådan ändring vore enligt bolagets mening

under alla förhållanden påkallad med hänsyn till framtida eventualiteter.

Tillika har bolaget, under erinran att ett nedläggande av bolagets drift under

längre eller kortare tid kunde få katastrofala följder, hemställt att ärendet

måtte behandlas i brådskande ordning.

Såsom förut nämnts äro i 1886 års lag om stenkolsfyndigheter m. m. xissaDepartementsbestämmelser

meddelade, enligt vilka utan ägares och nyttjanderätlshavares chet<™.

samtycke för arbete i dagen icke må tagas i anspråk mark i närheten av boningshus

eller tomtplats m. m. Liknande fridlysningsregler äro givna i gruvlagen.

Dessa stadganden, som ha gammal hävd och till vilka motsvarighet

finnes i utländsk gruvlagstiftning, ha tillkommit för att bereda skydd för hus

och hem. Detta syfte är uppenbarligen förtjänt av synnerligt beaktande. Å

andra sidan torde man icke kunna bortse från att bestämmelserna om skyddsområden

i vissa fall kunna utgöra hinder mot ett rationellt utnyttjande

av fyndigheten i fråga. Stora svårigheter kunna sålunda uppstå, om arbetsområdet

till följd av fridlysningsreglerna spärras i den riktning som eljest

varit lämplig med hänsyn till fyndighetens belägenhet. I sådana situationer

är nämligen fyndighetens ändamålsenliga tillgodogörande helt beroende av

om frivillig överenskommelse kan träffas med rättsinnehavarna om markens

upplåtande.

Det intresse som föranlett fridlysningsreglerna är tydligen av den art, att

det icke bör kunna åsidosättas utan starka skäl. Det lärer alltså icke kunna

komma i fråga att, med hänsyn till de olägenheter för gruvdriften som kunna

uppstå till följd av dessa regler, helt slopa desamma eller i mera avsevärd

män försvaga skyddet. Däremot kan det ifrågasättas, om icke i de fall,

då intresset av fyndighetens planmässiga utnyttjande i högre grad väger

över, en möjlighet till undantag från fridlysningsbestämmelserna böi finnas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

De olägenheter som kunna uppstå för gruvdriften genom att område kring

boningshus m. m. ej får tagas i anspråk för arbete ovan jord äro tydligen

mest framträdande i de fall, då fyndigheten har en sådan utsträckning att

den måste tillgodogöras medelst arbete i dagen över större markområden.

Detta är framför allt förhållandet beträffande alunskifferfyndigheter, där

den oljeförande skiffern i regel ligger i dagen eller tätt under jordytan. Vad

nu sagts gäller i stort sett även fyndigheter av uranhaltigt mineral, eftersom

sådant mineral oftast förekommer i samband med alunskiffer. Vad angår

andra i 1886 års lag avsedda fyndigheter torde däremot endast undantagsvis

förekomma att fyndigheten bearbetas i dagbrott av större utsträckning. Även

beträffande sådana mineralfyndigheter som avses i gruvlagen är underjordsbrytning

regel. Sistnämnda slag av fyndigheter förekomma för övrigl endast

sparsamt i de mera tätt bebyggda delarna av landet, varför det föreliggande

spörsmålet även av denna anledning här är av jämförelsevis mindre betydelse.

Såvitt utan närmare utredning kan bedömas torde alltså ett mera framträdande

behov av att kunna förfoga över mark som eljest åtnjuter skydd

enligt fridlysningsreglerna i första hand föreligga i fråga om alunskifferfyndigheter

och fyndigheter av uranhaltigt mineral. Att såsom svenska skiffer - oljeaktiebolaget ifrågasatt lösa dylika konfliktsituationer med stöd av allmänna

förfogandelagen synes icke vara en framkomlig utväg. Jag vill därför

föreslå, att med avseende å dessa slag av fyndigheter en bestämmelse

införes i 1886 års lag, som lämnar möjlighet att efter prövning från fall till

fall medgiva undantag från fridlysningsreglerna. Vad angår övriga fyndigheter

torde däremot det föreliggande spörsmålet icke böra lösas utan att genom

en mera ingående undersökning behovet av en undantagsbestämmelse blivit

klarlagt.

Såsom av det anförda framgår bör enligt min mening mark inom skyddsområde

kunna anvisas för arbete i dagen endast, om vid en avvägning av de

mot varandra stående intressena ett avsevärt företräde måste givas koncessionsinnehavarens

intresse att kunna utnyttja alunskiffer- eller uranfyndigheten

på ett ändamålsenligt sätt. I anslutning härtill torde böra stadgas, att

undantag från bestämmelserna i 13 § 1 mom. i 1886 års lag må medgivas allenast,

därest det är av synnerlig vikt för fyndighetens tillgodogörande att

område som åtnjuter skydd enligt detta lagrum tages i anspråk. Det kunde

ifrågasättas, att därjämte stadga att det på grund av koncessionen drivna

företaget skall vara av betydelse för det allmänna. Emellertid synes det

knappast erforderligt att i lagtexten intaga ett dylikt villkor. Redan vid

koncessionens meddelande har nämligen företagets betydelse från allmän

synpunkt prövats.

Vid prövning av fråga om tillstånd att utan hinder av bestämmelserna i

13 § 1 mom. förfoga över där avsett område måste tydligen ske en noggrann

avvägning mellan de intressen som stå emot varandra. Ett medgivande synes

i viss mån ha samma innebörd som ett förordnande om expropriation. Det

torde med hänsyn härtill knappast böra ankomma på bergmästaren att fatta

beslut i frågan. Avgörandet synes i stället böra ligga i Kungl. Maj:ts hand.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 172.

7

I den mån Kungl. Maj:t medgivit undantag torde det däremot böra ankomma

på bergmästaren att — utan hinder av fridlysningsreglema — i vanlig

ordning vid förrättning på platsen anvisa lämplig mark för arbete i dagen.

Såsom inledningsvis nämnts är koncessionsinnehavaren icke skyldig att

lösa mark som anvisats för arbete i dagen, om marken endast är avsedd för

fyndighetens undersökning medelst borrning under kortare tid än tre år.

I fråga om alunskifferfyndigheter föreligger ej heller lösningsskyldighet, där

fyndigheten icke skall bearbetas medelst brytning och området ej behöver

tagas i anspråk under längre tid än tre år. När med stöd av den nu föreslagna

bestämmelsen bostadsmark anvisas för arbete i dagen torde dock

övervägande skäl tala för att marken städse skall lösas. Det synes nämligen

icke kunna påfordras, att den som fått lämna sin bostad skall vara pliktig

att åtnöjas med ersättning för skada och intrång under den tid arbetet pågått.

Jag vill alltså föreslå, att nämnda undantag från lösningsskyldigheten

icke skola äga tillämpning å mark som anvisas efter dispens från fridlysningsreglerna.

Enligt 1886 års lag gäller som huvudregel, att då inlösen äger rum ersättning

skall utgivas till jordägaren med fulla värdet och hälften därutöver.

I fråga om alunskiffer- och uranfyndigheter är dock någon sådan förhöjning

av ersättningen icke stadgad utom i det fall att den lösta marken är

avsedd att tagas i anspråk för annat ändamål än utvinnande av olja eller

uran, t. ex. för fabriksanläggningar. I stället skall jordägaren tillkommande

avgäld för fyndighetens utnyttjande utgå jämväl för brytning som belöper

på inlöst område, vilket innebär en avvikelse till jordägarens förmån från

vad som eljest gäller enligt 1886 års lag. Denna avgift, som beträffande alunskiffer-

och uranfyndigheter är bestämd till femton kronor för ar av utnyttjad

mark, är dock tydligen av jämförelsevis mindre betydelse när fråga är

om kanske värdefull tomtmark med åbyggnader. Med hänsyn härtill vill jag

föreslå, att när mark som eljest åtnjuter skydd enligt fridlysningsreglema

tages i anspråk efter dispens av Kungl. Maj:t, femtio procents förhöjning å

löseskillingen skall gäldas vid sidan av den särskilda avgiften.

Det kunde ifrågasättas att införa en motsvarande möjlighet till undantag

från bestämmelserna, att arbete under jord icke får bedrivas på visst avstånd

från boningshus eller — om arbetet sker på visst mindre djup — från annan

vid gård uppförd byggnad eller från tomtplats eller trädgård. Då något

behov härav icke framträtt, synes det emellertid icke erforderligt att i

detta sammanhang meddela någon undantagsbestämmelse.

De föreslagna nya bestämmelserna om Kungl. Maj ds dispensrätt in. in.

torde böra upptagas, vad angår alunskifferfyndigheter i 57 § i 1886 års lag

samt beträffande uranfyndigheter i 64 §. Då såsom förut antytts lagändringarna

äro av betydelse för lösningen av ett nu aktuellt fall, torde bestämmelserna

böra träda i kraft snarast möjligt. I

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om tindrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen (len 28 maj 1886 (nr 46)

angående stenkolsfyndigheter in. in.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen. 1

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa redaktionella jämkningar är lika lydande med det vid

propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 7 mars

7947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 5 mars 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 28 februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen den

28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. in.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S. Edling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 172.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl Maj:ts proposition nr 172.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 28 februari 1947 remitterade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886 (nr

46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470902

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.