Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch småskolor

1947-03-07 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:175, Angående anslag för budgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch småskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

1

Nr 175.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel

vid folk- och småskolor; given Stockholms

slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om

vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

Under åttonde huvudtiteln, punkten 224, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, beräkna för budgetåret 1947/48 till Folkskolor in. m.: Underhållsoch

materielbidrag ett förslagsanslag av 2 900 000 kronor.

Med skrivelse den 10 december 1940 ha 1945 års folkskolesakkunniga överlämnat

utredning och förslag angående statsbidrag till undervisningsmateriel

vid folk- och småskolor. Över ifrågavarande förslag ha utlåtanden avgivits

Bihang till riksdagens protokoll 10//7. 1 samt. Nr 175.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma]ds proposition nr 175.

av skolöverstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket, varjämte tillfälle

att yttra sig beretts Sveriges överlärarförbund, federationen Sveriges allmänna

folkskollärarförening, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund.

Sedan ärendet numera färdigberetts, torde jag åter få anmäla detsamma.

1. Det nuvarande underhålls- och materielbidragets

tillkomst m. m.

Sedan skatteutjämningsberedningen 1932 framlagt sitt principbetänkande,

som bland annat innehöll förslag om att staten i betydligt större utsträckning

än dittills skulle övertaga kostnaderna för folkskoleväsendet, tillkallade chefen

för ecklesiastikdepartementet enligt givet bemyndigande den 3 januari

1934 särskilda sakkunniga, 1934 års folkskolesakkunniga, för att i detalj utreda

dessa spörsmål. I direktiven angavs bland annat, att de sakkunniga

borde närmare undersöka, om de statliga bidragen borde avse även distriktens

utgifter för inventarier och undervisningsmateriel. I november 1934 avlämnade

de sakkunniga betänkande och förslag angående statens övertagande av

vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. (stat. off. utr. 1934:47), innebärande,

såvitt nu är i fråga, att för underhåll av undervisningslokaler (klassrum,

specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål)

samt för tillhandahållande av inventarier och undervisningsmateriel

till desamma skulle utgå ett gemensamt statsbidrag, benämnt underhållsbidrag.

De sakkunniga förordade, att detta bidrag skulle bestämmas

till 50 kronor, när det gällde skoldistrikten tillhöriga lokaler, och 25 kronor,

såvitt fråga vore om förhyrda lokaler, allt per lärosal och år. Beloppet kunde,

anförde de sakkunniga, måhända vid första påseendet förefalla ringa, då det

gällde bidrag till tre olika utgiftsposter. De sakkunniga ville emellertid betona,

att det här vore fråga endast om bidrag till och icke ett totalt övertagande

av kommunernas kostnader för berörda ändamål. Även med ett belopp

av 50 kronor per år och lokal syntes dock enligt de sakkunnigas mening

flertalet kommuner erhålla en icke obetydlig lättnad i sina ifrågavarande

utgifter.

I skolöverstyrelsens utlåtande över ifrågavarande förslag vitsordades, att

undervisningsmaterielen i en del skolor, särskilt på landsbygden, vore av

otillfredsställande beskaffenhet och att det för den skull vore av stor betydelse,

om statsbidrag kunde beviljas. Det av de sakkunniga föreslagna sammanlagda

bidraget till underhåll av lokaler samt till inventarier och undervisningsmateriel

fann överstyrelsen visserligen väl lågt men ansåg dock, att

det skulle medföra viss lättnad i kommunernas utgifter.

Enligt propositionen 1935:174 biträdde föredragande departementschefen

de sakkunnigas förslag om statsbidrag till ifrågavarande kostnader för folk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts -proposition nr 175.

skoleväsendet samt fann de föreslagna statsbidragsbeloppen icke giva anledning

till erinran. Förslaget bifölls av riksdagen. I anslutning därtill meddelades

i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader

för folkskoleväsendet bestämmelser i ämnet, vilka stodo i överensstämmelse

med vad de sakkunniga föreslagit, dock att statsbidraget benämndes

underhålls- och materielbidrag. Därvid föreskrevs i enlighet med de sakkunnigas

förslag bland annat, att bidraget skulle utgå allenast för sådan lokal,

som användes för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk endast under

en del av redovisningsåret, bidrag för det året skulle utgå oavkortat,

ävensom att såsom villkor för bidragets utgående skulle gälla, att lokalen

hölles i ett tillfredsställande skick och att inventarier, skolmöbler och undervisningsmateriel

vore av beskaffenhet, som folkskolinspektören godkände.

År 1940 reducerades ifrågavarande bidrag till hälften. I propositionen

1940:155 hänvisades därvid till en av en särskild utredningsman inom finansdepartementet

upprättad promemoria, vari framhölls att, om staten beträffande

sina byggnader och sina institutioners materiel under då rådande förhållanden

gjorde inskränkningar i det underhåll och den förnyelse, som under

ett annat statsfinansiellt läge skulle ansetts skäliga, det med fog kunde begäras,

att kommunerna i sina dispositioner för enahanda ändamål gjorde liknande

inskränkningar.

Enligt kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 431) om ändring i vissa delar av

förutnämnda kungörelse den 6 mars 1936 utgår sålunda ifrågavarande statsbidrag

sedan den 1 juli 1940 endast med 25 kronor för varje skoldistriktet

tillhörig lokal och med 12 kronor för varje av distriktet förhyrd lokal.

2. Tidigare ändringsförslag.

Folkskolans besparing ssakkunnig a.

Spörsmålet om ändrade bestämmelser i fråga om underhålls- och materielbidraget

var sedermera föremål för överväganden av folkskolans besparingssakkimniga,

som i betänkande med förslag angående statsbidrag till byggnader

för folkskoleväsendet (stat. off. utr. 1940: 24) föreslogo, att skoldistrikten

i stället för underhålls- och materielbidrag skulle äga åtnjuta ett årligt

materielbidrag med 25 kronor per skollokal.

Vid anmälan av propositionen 1941:140 förklarade emellertid föredragande

departementschefen i anledning av nämnda förslag, att han i avbidan på kommunalskatteberedningens

förslag icke kunde tillstyrka ett avskaffande av underhålls-

och materiel bidraget.

Kommun al skatteberedninge n.

I betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen

(del III: Den kommunala skatteutjämningen, stat. off. utr. 1943:43) fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

lade sedermera kommunalskatteberedningen förslag till ändrade bestämmelser

jämväl beträffande förevarande statsbidrag. Beredningen framhöll det som

ett önskemål att bidragen höjdes, så att de bättre motsvarade skoldistriktens

nödvändiga kostnader för de därmed avsedda ändamålen. Med hänsyn till

rådande förhållanden inskränkte sig emellertid beredningen till att föreslå

en gradering av bidragen efter skatteunderlaget inom den dåvarande kostnadsramen.

Beredningen förutsatte dock, att de bidragsbelopp för skoldistrikt

med normalt skatteunderlag, varå graderingen enligt beredningens förslag

skulle grundas, efter utredning av sakkunnig myndighet avvägdes med hänsyn

till dyrortsförhållandena. Beredningens förslag innebar, att underhållsoch

materielbidrag skulle utgå för distriktet tillhörig eller av distriktet förhyrd

undervisningslokal med 25 öre, respektive 12 öre för varje fullt tiotal

skatteören, varmed distriktets underlag för allmän kommunalskatt understege

20 skattekronor per invånare.

Skolöverstyrelsens förslag år 1944 m- m
I

en vid 1944 års riksdag väckt motion (I: 239) framhölls, att åtgärder borde

vidtagas för en återgång till tidigare tillämpade grunder för underhållsoch

materielbidraget beträffande lägre skolformer än A och Bl i folkskolan,

varjämte motionären ifrågasatte, att den del av anslaget, som kunde beräknas

avse undervisningsmateriel, skulle utgå per klass i stället för per undervisningsavdelning

vid samtliga skolor utom dem av A-typ. Med anledning

härav underströk riksdagen i sin skrivelse nr 258 vikten av att erforderliga

medel stode till förfogande för inköp och underhåll av undervisningsmateriel

samt uttalade, att goda skäl syntes tala för att en skyndsam utredning verkställdes

rörande de i ifrågavarande motion berörda spörsmålen. Med anledning

härav anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 9 juni 1944 skolöverstyrelsen

att verkställa utredning i av riksdagen i nämnda skrivelse angivna hänseenden.

Skolöverstyrelsens utredning och förslag i ärendet avlämnades till Kungl.

Maj:t den 10 oktober 1944. Överstyrelsen anförde därvid inledningsvis bland

annat följande.

Redan då förslaget om statsbidrag för underhåll och undervisningslokaler

samt för anskaffande av inventarier och undervisningsmateriel framlades, uttalade

överstyrelsen att ett bidrag å 50 respektive 25 kronor för varje statsbidragsberättigad

lokal vore väl lågt. Detta gäller givetvis i än högre grad

med det nu rådande prisläget och sedan ifrågavarande bidragsbelopp reducerats

till hälften. Av vad folkskolinspektörerna i sina yttranden anfört synes

även framgå, att bidraget ej varit tillfyllest för de behov, bidraget vore

avsett att tillgodose. Detta torde vara en av orsakerna till att flera folkskolinspektörer

beteckna materielbeståndet i många skolor såsom anmärkningsvärt

otillfredsställande. Detta omdöme verifieras genom de iakttagelser överstyrelsen

gjort under sina inspektionsresor. Det är helt naturligt, att detta

missförhållande särskilt framträder i en del skolor i landsbygdsdistrikt, av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

vilka ett betydande antal har så svag ekonomisk bärkraft, att även en jämförelsevis

ringa utgift för underhåll av lokaler och anskaffande av inventarier

och undervisningsmateriel blir betungande. Då flertalet skolor av lägre skolform

är tillfinnandes i sådana skoldistrikt, komma dessa skolor ofta att intaga

en särskilt missgynnad ställning i här berörda avseenden. Det synes därför

angeläget, att en ändring härutinnan på ett eller annat sätt kommer till stånd.

Med utgångspunkt från att någon större anslagsökning under då rådande

förhållanden icke vore att påräkna för här ifrågavarande ändamål, diskuterade

skolöverstyrelsen i fortsättningen, huruvida bidraget allt fortfarande

borde avse såväl underhåll av skollokaler som anskaffande av inventarier

och materiel. Överstyrelsen fann därvid att, ehuru starka skäl talade för att

bidrag utginge för underhåll av skollokaler, nu utgående bidrag vore så lågt,

att det borde avses som bidrag endast för anskaffande och underhåll av skolmöbler

och andra inventarier samt undervisningsmateriel. Härigenom skulle

det bli möjligt att i enlighet med ovan nämnda riksdagsmotion höja bidraget

till inventarier och undervisningsmateriel till de framför allt på landsbygden

förekommande skolorna av lägre skolform.

Angående behovet av statsbidragets differentiering med hänsyn till skolformen

framhöll skolöverstyrelsen följande.

Det torde få anses obestridligt att, om det nu utgående bidraget till största

delen måste användas till anskaffande av undervisningsmateriel, skolor

med flerklassiga läraravdelningar intaga ett ur anslagssynpunkt ogynnsammare

läge än skolor av A-form. Enligt nu gällande bidragsgrunder utgår

bidrag för enbart klassrummen till en A-skola med 7 läraravdelningar med

175 kronor, till en Bl-skola med 3 läraravdelningar med 75 kronor och till en

B2-skola med 2 läraravdelningar med 50 kronor. Beträffande viss materiel,

såsom kartor och planscher, finnes i stort samma behov för var och en av

nyssnämnda skolor. Detta gäller i viss mån även i fråga om materielen för

naturkunnighetsundervisningen. Däremot erfordras särskilt för A-skolan med

dess i regel avsevärt större lärjungeantal ett betydligt mera omfattande läseboksbestånd,

för vars anskaffande och komplettering distriktet får vidkännas

ganska stora utgifter.

Skolöverstyrelsen uttalade i anslutning härtill, att starka skäl funnes för

införandet av ett med hänsyn till skolformerna differentierat statsbidrag samt

för bibehållandet av den nu tillämpade ordningen, att bidraget utginge för

undervisningslokal. I anslutning härtill föreslog skolöverstyrelsen, atlt ett s. k.

inventarie- och materielbidrag skulle utgå enligt följande bestämmelser:

För anskaffande och underhåll av skolmöbler och andra inventarier samt

undervisningsmateriel äger skoldistrikt åtnjuta årligt inventarie- och materielbidrag

med nedan angivna belopp för varje distriktet tillhörig eller av

distriktet förhyrd lokal, vilken användes som klassrum eller för undervisning

i ämnena naturkunnighet, teckning, gymnastik, slöjd och hushållsgöromål.

Bidraget utgår

dels för varje klassrum

lör folkskolavdelning i skola av A-form samt för småskolavdelning av aoeh

b-form med 25 kronor,

för folkskolavdelning i skola av Bl-form samt för skola av Dl-form med

40 kronor, samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

för folkskolavdelning i skola av B2-form samt för skola av B3-form med

50 kronor,

dels och för varje naturkunnighetsrum, teckningssal, gymnastiksal, slöjdsal

och skolkök med 25 kronor.

Genomförandet av detta förslag beräknades av överstyrelsen medföra en

årlig ökning av statens utgifter för ändamålet med 200 000 kronor. (Anslaget

utgick då med 900 000 kronor.)

Flera folkskolinspektörer hade i sina yttranden uttalat sig för skärpta villkor

för bidragets utgående. Så hade t. ex. framhållits lämpligheten av att förplikta

skoldistrikten att dels tillskjuta ett belopp av minst samma storlek som

statsbidraget, dels ock lämna redovisning för bidragsbeloppens användning.

Överstyrelsen ansåge sig emellertid icke böra föreslå några åtgärder i denna

riktning i annan mån än att den förordade skyldighet för skoldistrikten att

upprätta och i varje skola hålla tillgänglig förteckning över inventarier och

materiel.

I utlåtande över skolöverstyrelsens förslag ifrågasatte statskontoret, om

icke underhålls- och materielbidraget borde kunna avvecklas, så att antalet

bidragsformer för folkskoleväsendet kunde begränsas. Om Kungl. Maj:t emellertid

ansåge skäl föreligga för ett bibehållande av detta statsbidrag och kommunalskatteberedningens

förslag icke ansåges böra läggas till grund för ändrade

bestämmelser på området, ville icke statskontoret motsätta sig en sådan

jämkning av bestämmelserna, att en mera rättvis fördelning av bidragen

möjliggjordes. Ändringen borde dock, framhöll statskontoret, icke bli så

genomgripande som skolöverstyrelsen föreslagit. Statskontoret föreslog, att

för skola av A-form och för småskolavdelning i skola av a- och b-form skulle

utgå underhålls- och materielbidrag med oförändrade belopp, medan för skola

av annan skolform bidrag skulle utgå med 40 kronor för distriktet tillhörigt

och 20 kronor för av distriktet förhyrt klassrum. För undvikande av större

kostnadsökning för statsverket vid ett genomförande av ändrade grunder för

detta bidrag föreslog emellertid statskontoret, att bidrag icke längre skulle

utgå för de lokaler, som i gällande författning benämnas »specialrum».

1 9 Ji 5 års riksdag.

I 19^5 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, sid. 417 ff.) anförde

föredragande departementschefen, att han funnit nödvändigt med en överarbetning

av det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget till ändrade grunder

för underhålls- och materielbidraget, vilken lämpligen borde anförtros åt

1945 års folkskolesakkunniga, samt förordade, att de nuvarande statsbidragsgrunderna

skulle bli gällande i avvaktan på resultatet av nämnda överarbetning.

I anslutning härtill uttalade riksdagen (skrivelse 1945:8, punkten 168),

att den icke funnit anledning till erinran mot att en sådan överarbetning vidtoges.

Riksdagen ansåge emellertid, att omedelbara åtgärder för att under
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

lätta anskaffandet av ändamålsenlig undervisningsmateriel vore ofrånkomliga,

åtminstone för de lägre skolformernas vidkommande. Med anledning av

motioner i frågan (1:159 och II: 248) beslöt därför riksdagen att som ett

provisorium i avvaktan på en slutgiltig lösning av bidragsfrågan anvisa en

till beloppet maximerad delpost å 100 000 kronor att i enlighet med Kungl.

Maj :ts närmare bestämmande disponeras till bidrag till anskaffande av undervisningsmateriel

för folk- och småskolor av lägre form än A och Bl i gällande

undervisningsplan, vilka bidrag givetvis borde utgå utöver de belopp,

som tilikomme skoldistrikten med stöd av gällande bidragskungörelse. Bestämmelser

rörande dispositionen av nämnda delpost meddelades av Kungl.

Maj:t den 15 mars 1946.

I en vid 1945 års riksdag i anslutning till propositionen nr 367 angående

statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet väckt motion (II: 666) föreslogs,

att riksdagen skulle medgiva, att statsbidrag finge utgå till anskaffande

av för undervisning i slöjd erforderligt antal symaskiner även i skolor, där

särskilda handarbetssalar icke inreddes. Riksdagen fann detta förslag beaktansvärt

men utgick ifrån, att frågan skulle upptagas till övervägande i samband

med den överarbetning av skolöverstyrelsens förslag rörande underhålls-

och materielbidraget, som departementschefen funnit erforderlig.

Vissa framställningar.

I detta sammanhang torde få beröras ett par till Kungl. Maj:t inkomna

framställningar rörande förevarande spörsmål.

Sålunda har Sveriges folkskollärarförbund i skrivelse till Kungl. Maj:t den

19 november 1945 hemställt, att bidraget till undervisningsmateriel helt

måtte skiljas från motsvarande bidrag till underhåll av undervisningslokaler

och anskaffande av skolmöbler, att bidraget till undervisningsmateriel

finge utgå med % av kostnaden för det av statens folkskolinspektör vitsordade

årliga behovet av undervisningsmateriel för varje skola, att § 52 folkskolestadgan

genom av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar eller på annat

lämpligt sätt måtte kompletteras med förteckning över det minimum av

undervisningsmateriel, som borde finnas i varje folkskola, samt att skoldistrikten

måtte åläggas tillse, att erforderliga och praktiska utrymmen för förvaring

av undervisningsmateriel funnes vid varje skola.

Vidare har Sveriges småskollärarinneförbund i skrivelse den 12 juni 1946

framfört vissa synpunkter, vilka i huvudsak sammanfalla med de av folkskollärarförbundet

framförda. Därutöver har förbundet framhållit såsom

önskvärt, att de mindre folkskolorna med få läraravdelningar bleve lika väl

tillgodosedda som de större skolorna i fråga om undervisningsmateriel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

3. 1945 års folkskolesakkunnigas förslag.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga framhålla, att ett bidrag, som för närvarande uppgår till

omkring en halv procent av det samlade bidraget till folkskoleväsendet, ur

skatteutjämningssynpunkt måste vara av ganska ringa betydelse. Enligt

de sakkunnigas mening har ifrågavarande bidrag i stället sin största betydelse

såsom stimulerande till ett gott underhåll av skollokalerna och en

god standard i fråga om inventarier och materiel. En väsentlig orsak till att

bidraget likväl hittills icke fått större betydelse i nämnda hänseenden

syntes ligga däri, att det varit för lågt och för schematiskt konstruerat. Det

hade vidare varit svårt att kontrollera, att varje med bidraget avsett ändamål

blivit i vederbörlig grad tillgodosett liksom att bidraget överhuvudtaget

använts för därmed avsedda ändamål. I många fall ansåges bidraget

ha tillförts skolkassan utan att mot detsamma svarande underhåll eller

inventarie- och materielanskaffning kommit till stånd.

De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att underhålls- och

materielbidraget i dess nuvarande form icke fyller de krav, som böra ställas

på detsamma. Vid de sakkunnigas överväganden rörande bästa formen för

ett fortsatt statsbidrag till ifrågavarande ändamål hade i första hand följande

särskilda spörsmål varit föremål för behandling:

1) huruvida bidraget allt fortfarande borde gälla såväl underhåll av lokaler,

underhåll och anskaffande av inventarier som underhåll och anskaffande

av undervisningsmateriel;

2) huruvida som hittills bidrag borde utgå med lika belopp för alla skollokaler

eller om detsamma borde differentieras efter olika skolformer eller

efter kommunernas ekonomiska bärkraft;

3) bidragets storlek; samt

4) kontrollen över bidragets användning.

Bidragets ändamål.

De sakkunniga föreslå, att det nuvarande underhålls- och materielbidraget

ersättes av ett materielbidrag, avseende enbart anskaffande och underhåll

av undervisningsmateriel.

De sakkunniga motivera först, varför de ansett sig böra uppgiva tanken

på bidrag till underhåll av skollokaler.

Kommunernas kostnader för detta ändamål äro otvivelaktigt betydande.

I Årsbok för Sveriges kommuner angivas folkskolornas samlade kostnader

för »underhåll av fastighet, inventarier» för åren 1939—1942 till följande

belopp:

år 1939 ........................................ kronor 14 680 537

» 1940 » 12 234 562

» 1941 » 12 933 740

» 1942 » 13 577 160.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Av dessa år torde 1939 ha varit relativt normalt, medan de övriga säkerligen

karakteriserats av en viss återhållsamhet beträffande underhållsarbeten.

I de angivna summorna ingå, förutom kostnaderna för underhåll av

skollokaler och skolinventarier, till viss del även kostnaderna för underhåll

av lärar- och vaktmästarbostäder. Om dessa frånräknas, torde för år 1939

de egentliga kostnaderna för underhåll av skollokaler och skolinventarier

kunna beräknas till 12 miljoner kronor. Räknar man med att antalet skollokaler

i landet utgör i runt tal 35 000, kommer man till en årlig kostnad

per lokal av cirka 340 kronor. Materiel- och arbetskostnader voro 1939

ännu jämförelsevis låga. De nuvarande priserna torde ligga cirka 50 procent

högre, varför kostnaderna för underhåll av skollokaler och inventarier

nu torde approximativt kunna beräknas till 500 kronor per lokal och år.

Beträffande det nuvarande underhålls- och materielbidraget, 25 kronor

per lokal, finnas inga bestämmelser, som angiva fördelningen av detsamma

på de olika ändamål, för vilka bidraget utgår. Även om hela bidraget avsåges

för lokalunderhåll, vore det emellertid alltför oväsentligt för att kunna

få någon egentlig betydelse. För att detsamma skall bli skoldistrikten

till verklig nytta måste det vara av en helt annan storleksordning. De

sakkunniga ha övervägt ett bidragssystem, differentierat efter skatteunderlaget

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande

skolmåltiderna. Enligt sistnämnda system utgår till kommun med normalskatteunderlag

— vilket angivits till 10 skattekronor per invånare — statsbidrag

med 80 procent av den beräknade normalkostnaden för skolmåltiderna.

Om normalkostnaden för underhåll av en skollokal beräknas till

500 kronor per lokal, skulle hela kostnaden för folkskolornas underhåll av

skollokalerna belöpa sig till 17,5 miljoner kronor per år. 80 procent härav

utgöra 14 miljoner kronor. Statens bidrag skulle förmodligen något understiga

detta belopp men dock tydligen uppgå till en mycket betydande summa.

Ett bidragssystem sådant som det här antydda skulle givetvis i väsentlig

grad nedbringa kommunernas kostnader för underhåll av skollokalerna.

Ä andra sidan får icke förbises, att detsamma skulle i vissa fall bli alltför

gynnsamt för kommunerna. Detta gäller i första hand kommuner med

jämförelsevis nya skolbyggnader. För dessa ha betydande statliga byggnadsbidrag

utgått, och underhållskostnaderna äro de första åren relativt

obetydliga. Ett underhållsbidrag enligt här angivna grunder skulle säkert

i rätt många fall komma att överstiga de verkliga kostnaderna.

De mycket betydande statsbidrag, som nu utgå till nybyggnader för folkskoleväsendet

liksom till vissa mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten

i fråga om skolbyggnader, utgöra, anse de sakkunniga, närmast ett

skäl till återhållsamhet från statens sida beträffande underhållsbidrag. Visserligen

kan det sägas att, när staten i så hög grad bidrager till kostnaderna

för nya skolbyggnader, det är av vikt, att kommunerna också stimuleras

att vid sköta underhållet av desamma och att detta bäst sker genom relativt

betydande bidrag av statsmedel till underhållet. De sakkunniga anse

emellertid, att redan nu goda förutsättningar finnas för att detta underhåll

ej skall bli eftersatt. Så t. ex. gäller enligt 8 5 kungörelsen den 10 december

1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folkoeh

småskolor m. in. som villkor för erhållande av statsbidrag, att distriktet

för undervisningen tillhandahåller lämpliga lokaler. Vidare stadgas i 8 3

mom. 2 kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående statsbidrag

till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet som särskild förutsättning för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 175.

erhållande av statsbidrag till ändrings- och reparationsarbeten, att byggnadsföretaget

icke föranletts av att skollokalernas underhåll försummats.

En betydande svårighet när det gäller att utforma ett lämpligt system

för statsbidrag till underhåll av skolbyggnaderna utgör den omständigheten,

att ett kontinuerligt, år från år lika underhåll av skolbyggnaderna icke

förekommer. I distrikt med ett större antal skollokaler torde utjämning

ske, så att de årliga totala underhållskostnaderna bli i stort sett konstanta.

Men ju mindre distrikten äro, desto mera variera år från år deras

utgifter för detta ändamål. Medan under en följd av år utgifter för underhållsarbeten

kunna vara nära nog obefintliga, kan ett enstaka år tyngas

av omfattande reparationskostnader för någon skola. Denna svårighet

skulle eventuellt kunna elimineras eller i varje fall minskas genom att

bidraget bestämdes till visst belopp för en längre period, exempelvis en

tioårsperiod. Häremot talar emellertid, att ett sådant förfarande antagligen

skulle nödvändiggöra en mera omfattande redovisning och kontroll av medlens

användning.

Som sammanfattning av vad här ovan anförts angående bidrag till underhåll

av skollokaler anse sig de sakkunniga kunna fastslå, att nuvarande

låga bidrag saknar egentlig betydelse, att ett statsbidrag, som på ett mera

avsevärt sätt skall kunna bidraga till kommunernas kostnader för underhåll

av skolbyggnaderna, kommer att ställa betydande krav på statsverket,

vilket icke är motiverat på samma sätt som tidigare, särskilt sedan de

nya bestämmelserna om statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet,

även innefattande vissa ändrings- och reparationsarbeten, trätt

i kraft, samt att staten även utan särskilt statsbidrag till underhåll av

skolbyggnaderna har goda möjligheter tillse, att underhållet icke försummas.

De sakkunniga anse därför, att statsbidrag icke längre bör utgå till

underhåll av skollokaler.

Beträffande frågan om statsbidrag till inventarier anföra därefter

de sakkunniga följande.

Beträffande statsbidrag till inventarier framhöllo 1934 års folkskolesakkunniga,

att samma skäl, som föranlett de sakkunniga att förorda lättande

av kommunernas tunga för skollokalernas underhåll, talade för att

statsbidrag i någon form lämnades även till inventariernas hållande i

vederbörligt skick. De betonade emellertid, att bidraget borde betraktas

som en hjälp till täckandet av det normala löpande behovet av förnyelse på

grund av förslitning samt av komplettering. Beträffande den nyanskaffning,

som hörde samman med nybyggnader av skollokaler, föreslogo de sakkunniga,

att statsbidrag, utöver bidraget till själva byggnadskostnaderna, skulle

utgå för inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. För inventarier

i klassrum skulle däremot bidrag ej utgå. Dt tf a blev också riksdagens

beslut. Då sålunda möjligheterna att erhålla statsbidrag till anskaffande av

inventarier voro begränsade till nybyggnader, förelågo onekligen vissa skäl

för årliga statsbidrag till inventarier. Nu har emellertid detta förhållande

ändrats. I samband med beslutet om ändrade grunder för statsbidrag till

skolbyggnader medgav 1945 års riksdag i enlighet med av 1945 års folkskolesakkunniga

framlagt förslag, att till statsbidragsberättigade kostnader

finge även, därest så prövades skäligt, hänföras utgifter för den första uppsättningen

inventarier till klassrum, dock högst till ett belopp av ettusen

kronor för varje klassrum.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

De sakkunniga anse att de betydande statsbidrag, som alltså nu kunna

utgå till inventarieuppsättningar vid nybyggnader, utgöra skiil för att inventarierna

ställas i samma kategori som byggnaderna, när det gäller att

taga ställning i förevarande bidragsfråga. De sakkunniga äro alltså av den

uppfattningen, att statsbidrag i fortsättningen icke heller bör utgå till anskaffande

och underhåll av inventarier.

De sakkunniga ha däremot funnit behovet av statsbidrag till anskaffande

och underhåll av undervisningsmateriel till fullo styrkt. Därom

anföres följande.

Redan när år 1934 förslaget om underhålls- och materielbidrag framlades,

betonades, att god och tillräcklig undervisningsmateriel utgjorde en

viktig förutsättning för att undervisningen skulle leda till ett tillfredsställande

resultat samt att statsbidrag härtill borde medföra, förutom ökad

redobogenhet från kommunernas sida att även på denna punkt söka tillgodose

undervisningens skäliga krav, en långt större möjlighet för staten

än hittills att utöva inflytande på materielanskaffningen.

De sakkunniga finna, att dessa skäl allt fortfarande äga full bärkraft.

Såsom framgår av folkskolinspektörernas och andras ovan återgivna

yttranden, äro förhållandena på detta område långt ifrån tillfredsställande.

De iakttagelser, som gjorts vid en av de sakkunniga företagen studieresa, ha

till fullo bestyrkt detta förhållande. De besökta skolorna hade i förvånansvärt

stor utsträckning under senare år försetts med moderna skolbänkar och

andra inventarier. Däremot kunde endast vid ett relativt fåtal skolor materielbeståndet

betecknas såsom gott. Det synes uppenbart, att åtgärder böra

vidtagas för att skolorna skola kunna förses med tillräcklig undervisningsmateriel.

De sakkunniga anse, att detta bäst kan ske på så sätt, att det

nuvarande underhålls- och materielbidraget för framtiden begränsas till att

endast avse anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel.

De sakkunniga föreslå vidare, att materielbidraget skall utgå för Uiraravdelning

och icke för skollokal. Till motivering härför anföres:

Medan det nuvarande underhålls- och materielbidraget utgår för skollokal

— klassrum och specialrum — synes det motiverat, att det av de sakkunniga

föreslagna materielbidraget beräknas i anslutning till läraravdelning.

Så länge bidraget även omfattat underhåll av skollokaler samt anskaffande

och underhåll av inventarier har det varit naturligt, att detsamma

varit knutet till skollokalerna. Med de sakkunnigas förslag, att

bidraget endast skall utgå till anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel,

blir förhållandet ändrat. Behovet av undervisningsmateriel är i

första hand beroende av antalet läraravdelningar. Det vore knappast rättvist,

om för två duplicerande avdelningar endast hälften så stort bidrag

utginge som för två avdelningar, som vardera hade sitt eget klassrum.

Vad specialrummen beträffar, vilja de sakkunniga framhålla, att i fråga

om gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök den övervägande delen av de vid

undervisningen använda hjälpmedlen numera torde vara att tekniskt hänföra

till kategorien inventarier (jämför skolöverstyrelsens anvisningar angående

folkskolebyggnader) och statsbidragsberiittigade enligt gällande bestämmelserom

statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet. Däremot

torde i naturkunnighetsrum och teckningssalar utnyttjade hjälp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

medel i huvudsak vara att betrakta som undervisningsmateriel i egentlig

mening, vartill statsbidrag alltså bör utgå i förevarande sammanhang. Då

ifrågavarande materiel emellertid är erforderlig vare sig särskilda specialrum

finnas inredda eller ej och behovet sålunda även i detta fall i viss mån

beror på antalet läraravdelningar, synes det lämpligt, att statsbidraget

till detta ändamål får den formen, att bidragsbeloppen för lärara vdelningarna

utgå med något högre belopp än som skulle varit fallet, därest särskilt

bidragsbelopp alltjämt avsetts för specialrum.

Differentiering av bidraget.

De sakkunniga förorda en differentiering av materielbidraget efter olika

skolformer. Därvid ha de sakkunniga anslutit sig till de synpunkter, som

skolöverstyrelsen anfört till förmån för sitt i det föregående berörda, den

10 oktober 1944 avgivna förslag i ämnet, varjämte de sakkunniga framhålla,

att skälen för en sådan differentiering bleve än starkare, om bidraget i enlighet

med de sakkunnigas förslag endast skulle avse undervisningsmateriel.

Däremot ha de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå särskild differentiering

av bidraget med hänsyn till kommunernas skatteunderlag. Det hade nämligen

beaktats, att redan den förordade differentieringen efter skolformer i

realiteten också innebure, att mera skattetyngda kommuner erhölle ett förhållandevis

större bidrag. Detta framginge bland annat av att landsbygdsdistrikten,

där de svagare skolformerna så gott som enbart vore tillfinnandes,

också hade de svagaste skatteunderlagen, medan städerna med de bättre

skolformerna hade mer än dubbelt så högt skatteunderlag.

Bidragets storlek.

Enligt de sakkunnigas mening borde ett statsbidrag till anskaffande och

underhåll av undervisningsmateriel icke konstrueras på så sätt, att staten betalade

viss del av skoldistriktens verkliga kostnader för ändamålet. Detta

skulle medföra en onödigt omständlig administrativ apparat. Bidraget syntes

i stället böra, liksom hittills, utgå i form av ett bestämt belopp, vilket emellertid

i anslutning till vad förut förordats borde utgå för läraravdelning och

variera efter olika skolformer. Beloppens storlek syntes därvid böra avpassas

så, att de täckte större delen av kostnaderna för undervisningsmaterielen.

Distriktens andel i kostnaderna borde icke göras större, än att nödig marginal

funnes för växlingarna i kostnader mellan olika skoldistrikt och att i sparsamhetens

intresse åtminstone något utrymme lämnades för kommunal medverkan.

För bedömandet av kostnaderna för de materieluppsättningar, som kunna

anses behövliga för olika skoltyper, ha de sakkunniga hämtat ledning ur en

av Sveriges folkskollärarförbund verkställd utredning, vilken resulterat i en

förteckning över den undervisningsmateriel, som bör finnas i skolor av olika

typ. För mindre skolor (närmast Bla-skola, 4 avdelningar, cirka 120 barn)

beräknas ett fullgott materielbestånd draga en kostnad av 5 500 kronor, för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiingl. Maj:ts proposition nr 175.

en medelstor skola (A a-typ, 8 avdelningar, cirka 250 barn) beräknas kostnaden

bli 9 500 kronor och för en större skola (Aa-skola, 20 avdelningar,

8-klassig, cirka 600 barn) 17 500 kronor.

De sakkunniga ha i anslutning härtill anfört följande.

Materielens livslängd är givetvis ganska skiftande. Viss materiel, t. ex.

läseböcker, förslites snabbt, medan annan, exempelvis kartor och planscher,

kan vara användbar rätt länge, om den aktas och förvaras väl. I många fall

måste materiel utrangeras, innan den förslitits, enär den blivit omodern eller

rent av felaktig, såsom fallet ofta varit med kartbeståndet under senare år.

Om man räknar med en medellivslängd för undervisningsmateriel en av 15 år,

torde man komma de verkliga förhållandena rätt nära. Då skulle med utgångspunkt

från folkskollärarförbundets beräkningar den årliga kostnaden för

633 kronor 33 öre eller per lokal (8 klassrum -f- 3 specialrum) cirka 60 kronor.

Härtill kommer en icke oväsentlig kostnad för att skolan på detta område

skall kunna »följa med sin tid», med andra ord för anskaffande av nyheter

och förbättringar i fråga om undervisningsmateriel m. m. Med hänsyn till

vad sålunda anförts torde medelkostnaden per lokal i A-skola kunna beräknas

till cirka 80 kronor, varvid förutsättes en från början fullgod materielstandard.

Föreligger behov av att höja skolans standard i detta hänseende,

vilket väl i de allra flesta skolor är fallet, bli givetvis kostnaderna än större.

Detta framgår också av en undersökning, som de sakkunniga verkställt rörande

kostnaderna för anskaffning och underhåll av undervisningsmateriel i ett

antal skoldistrikt under åren 1941—1945. Av undersökningen, som omfattat

ett mindre och ett större skoldistrikt inom varje inspektionsområde, har framgått,

att medelkostnaden per lokal (klassrum och specialrum) och år uppgått

till 110 kronor. Vid undersökningen har emellertid ej kunnat skiljas på

materielkostnaderna för skolor av olika typer utan nyssnämnda medeltal gäller

samtliga skolor.

De sakkunniga framhålla, att de angivna kostnadsberäkningarna, vilka avse

kostnaderna för skollokal, endast kunna tjäna till ungefärlig vägledning, då

det gäller att avväga bidragsbeloppen för lärara v delning. Vidare erinras om

de sakkunnigas tidigare gjorda uttalande, att ersättning för det bortfallande

särskilda bidraget till specialrum lämpligen borde kunna vinnas genom att

bidragsbeloppen för läraravdelningarna höjdes utöver vad som eljest bort

utgå. Fn lämplig utgångspunkt vid avvägningen av bidragets differentiering

erbjöde skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag. Därvid borde emellertid beaktas,

att detta förslag även avsåge bidrag till inventarier, vilket ändamål

knappast motiverade att bidraget differentierades. De sakkunnigas förslag om

bidrag endast till undervisningsmateriel syntes därför böra föranleda eu längre

gående differentiering. De sakkunniga ansåge vidare skäl föreligga för jämförelsevis

högre bidrag åt småskola av b-typ, åt folkskola av B.,-typ och åt

folkskola av D-typ än vad överstyrelsen förordat.

Med utgångspunkt från dessa överväganden samt med hänsyn till att bidraget

borde vara så utmätt, att det motsvarade huvuddelen av distriktens kost
-

ersättning av försliten eller föråldrad materiel vid Aa-skola bli

9 500

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts ''proposition nr 175.

nåder för anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel, föreslå de sakkunniga,

att materielbidrag utgår med följande belopp, nämligen för lärar
-

avdelning

av A- eller a-typ........................ kronor 80

av Bx- eller b-typ....................... » 120

av B2-typ ............................. » 160

av B3-typ eller D-typ ................... » 200

De sakkunniga anse ej motiverat att med avseende å bidragsbeloppens

storlek göra skillnad mellan distriktet tillhöriga eller av distriktet förhyrda

lokaler.

Till skola, anordnad som variant av huvudform, och till skola av undantagsform

föreslås bidrag utgå efter samma grunder som till skola av den

huvudform, med vilken vederbörande statens folkskolinspektör finner sådan

skola vara närmast jämförbar.

Med ledning av antalet läraravdelningar i skolor av olika typ vid slutet

av läsåret 1943/44 ha de sakkunniga beräknat kostnaderna för ett genomförande

av sitt förslag sålunda:

Avdelningar av A- och a-typ:

10 300 ä 80 kronor .................. kronor 824 000

Avdelningar av Bx- och b-typ:

9 500 ä 120 kronor .................. » 1 140 000

Avdelningar av B„-typ:

2 900 å 160 kronor.................... » 464 000

Avdelningar av B3- och D-typ:

2 100 ä 200 kronor .................. » 420 000

Avdelningar i halvtidsläsande skolor:

300 å 200 kronor.................... » 60 000

Summa kronor 2 908 000.

Det i riksdagen motionsledes framförda förslaget, att särskilt statsbidrag

skulle kunna utgå till anskaffande av symaskiner till skolor, som icke ha

särskild handarbetssal, ha de sakkunniga funnit höra nära samman med frågan

om särskilda bidrag till annan dyrare materiel, i första hand film- och

radioapparater. Då dessa spörsmål upptagits till behandling av en särskild

delegation inom 1946 års skolkommission, ha de sakkunniga förordat, att frågan

om statsbidrag till symaskiner utredes i samband därmed.

Kontrollen över bidragets användning.

De sakkunniga ha härom anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga vilja framhålla, att redan gällande bestämmelser torde möjliggöra

en effektiv kontroll över att skoldistriktens skyldigheter beträffande

skolornas förseende med undervisningsmateriel icke eftersättes. De sakkunniga

erinra därvid om det ovan berörda stadgandet i kungörelsen angående

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor in. m. Och i gällande

bestämmelser om underhålls- och materielbidrag heter det, att »såsom

villkor för utgående av omförmälda bidrag gäller---att inventarier,

skolmöbler och undervisningsmateriel äro av beskaffenhet, som folkskolinspektören

godkänner». Med hänsyn till det hittills utgående materielbidragets

ringa storlek har det varit svårt för staten att med erforderlig tyngd

hävda kommunernas skyldigheter på detta område. Helt annat blir förhållandet,

om ett så betydande bidrag, som det de sakkunniga föreslagit, kommer

att utgå. Då finnas uppenbarligen redan med nu gällande bestämmelser möjligheter

för folkskolinspektören att med kraft ingripa, om distriktets skyldigheter

på detta område försummas. De sakkunniga finna därför ytterligare

bestämmelser i detta hänseende obehövliga.

Däremot anse de sakkunniga, att flera skäl tala för att genom skolöverstyrelsens

försorg en förteckning över i olika ämnen lämplig undervisningsmateriel

ställes till skoldistriktens förfogande för att i första hand tjäna till vägledning

vid materielanskaffningen. Tidigare utgavs under många år »Skolöverstyrelsens

förteckning över undervisningsmateriel». Denna upphörde

emellertid att utkomma år 1934. Detta har från många håll beklagats, och

otvivelaktigt har en sådan förteckning, rätt upplagd, en uppgift att fylla.

I detta sammanhang ha de sakkunniga även betonat vikten av att skolorna

förses med rymliga och lämpligt belägna materielrum. Goda anordningar

för materielens förvarande vore nämligen en viktig förutsättning för

att de medel, som staten kunde komma att anvisa till nu ifrågavarande ändamål,

verkligen skulle kunna medföra avsett resultat.

4. Remissyttranden.

Skolöverstyrelsen har funnit de sakkunnigas uppfattning om behovet av

bättre materielbestånd vid flertalet av landets skolor riktig. Folkskolinspektörerna

hade i sina yttranden över betänkandet samstämmigt betonat, att

stor brist på lämplig undervisningsmateriel rådde vid många skolor. Även om

ett icke obetydligt antal skoldistrikt anskaffat undervisningsmateriel av fullgod

beskaffenhet och i tillräcklig mängd, funne överstyrelsen det väl motiverat,

att åtgärder vidtoges från statens sida i syfte att bereda samtliga skoldistrikt

möjligheter att förse skolorna med erforderlig materielutrustning.

De skäl, som de sakkunniga anfört för det nuvarande underhålls- och materielbidragets

ersättande med ett materielbidrag och att detta skulle utgå för

läraravdelning och icke såsom hittills för klassrum, funne överstyrelsen i likhet

med flertalet folkskolinspektörer bärande.

Då de skäl, som av överstyrelsen åberopats till stöd för dess den 10 oktober

1944 avgivna förslag rörande en differentiering av bidraget efter olika skolformer

alltjämt ägde giltighet, hade överstyrelsen intet att erinra mot de

sakkunnigas förslag i denna del. Beträffande de föreslagna bidragsbeloppen

ansåge sig överstyrelsen sakna anledning att på grund av den förebragta

utredningen föreslå någon ändring.

Överstyrelsen framhåller, att flera inspektörer berört frågan om föreskrifter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

rörande kontroll över bidragens användning. Överstyrelsen ville för sin del

vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att redovisningsskyldighet för skoldistrikten

skulle åsamka både dessa och inspektörerna så mycket arbete, att

föreskrift härom icke borde utfärdas. Överstyrelsen ville emellertid alltjämt

förorda, att skyldighet stadgades för skoldistrikten att i enlighet med av överstyrelsen

utfärdade anvisningar upprätta och i varje skola hålla tillgänglig

en förteckning över vid skolan befintlig undervisningsmateriel. Överstyrelsen

instämmer i de sakkunnigas uttalande angående önskvärdheten av att en förteckning

över för olika ämnen lämplig undervisningsmateriel genom statens

försorg ställes till skoldistriktens förfogande samt understryker de sakkunnigas

uttalande om angelägenheten av en lämplig förvaring av undervisningsmaterielen.

Enligt överstyrelsens uppfattning vore det motiverat att såsom

villkor för erhållande av ifrågavarande statsbidrag föreskriva, att skolans

materiel väl förvarades.

Överstyrelsen har slutligen i detta sammanhang tagit upp frågan, hur man

skall kunna säkerställa, att endast förstklassig och ur pedagogisk synpunkt

lämplig undervisningsmateriel tillhandahålles och av skoldistrikten förvärvas

med anlitande av statsbidrag. Härom har överstyrelsen anfört följande.

Redan storleken av det statsbidragsbelopp, varom nu är fråga, synes

nödvändiggöra någon form av kontroll i förevarande hänseende. Överstyrelsen

har därvid övervägt, huruvida icke undervisningsmaterielen borde

underkastas granskning och en motsvarighet till läroboksförteckningen

åstadkommas för undervisningsmaterielens del. Emellertid har överstyrelsen

icke velat föreslå en sådan åtgärd. Överstyrelsen anser emellertid önskligt,

att den erhåller möjlighet att bättre än hittills följa undervisningsmaterielens

utveckling och lämna skoldistrikten råd vid inköp. Då arbetet

härmed torde komma att få stor omfattning, ser sig överstyrelsen icke i

stånd att med nuvarande arbetskraft tillfredsställande handhava nämnda

uppgift. En lämplig lösning skulle måhända vara, att en särskild skolmaterielkonsulent

anställdes i överstyrelsen. Innan överstyrelsen föreslår

en sådan ny befattning, anser överstyrelsen emellertid erforderligt att samla

ytterligare erfarenheter på området. Överstyrelsen vill därför föreslå, att

för nästa budgetår möjlighet beredes att anlita en särskild sakkunnig —

mot ett arvode av förslagsvis 3 000 kronor — vilken skulle stå till överstyrelsens

förfogande vid behandlingen av frågor rörande undervisningsmateriel.

Denne sakkunnige skulle följa utvecklingen på ifrågavarande område,

särskilt med hänsyn till de pedagogiska synpunkterna, samt vara

överstyrelsen behjälplig vid handläggning av frågor rörande undervisningsmateriel.

Statskontoret, som i princip icke funnit anledning till erinran mot sakkunnigförslaget,

har endast i ett avseende ansett sig böra påkalla jämkning

däri, nämligen rörande frågan om beräknandet av de årliga materielbidragens

storlek. Härom har statskontoret anfört följande.

I utredningen ha de sakkunniga för bedömandet av kostnaderna för erforderliga

materieluppsättningar utgått från en inom Sveriges folkskollärarförbund

gjord sammanställning av undervisningsmateriel. I denna har —

förutom böcker ur den svenska litteraturen, kartor, planscher, kemi- och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

fysikmateriel samt uppslags- och ordböcker in. m. för ett lärarnas referensbibliotek

— även medtagits biblar samt folkskolans vanliga läse- och bredvidläsningsböeker

ävensom, ehuru i obetydlig utsträckning, viss förbrukningsmateriel.

Av kungörelsen nr 292/1946 angående statsbidrag för tillhandahållande

av fria läroböcker in. in. åt lärjungar vid folk- och småskolor

och av förarbetena till kungörelsen (se prop. 1946:259, sid. 8—10 och 15)

framgår emellertid, att såväl biblar som läse- och bredvidläsningsböeker

tillhör sådan materiel, för vilken anskaffningskostnaden må anses ersatt

med det särskilda statsbidraget enligt berörda kungörelse å 10 kronor för

varje lärjunge och år. Statskontoret kan icke anse rimligt, att för varje

skoia anskaffas dubbla serier av nyssnämnda böcker, en för utlåning till

eleverna och en för uppställning i skolan för tillfälliga behov. Ämbetsverket

kan nämligen icke föreställa sig, att behovet av sistnämnda serie kan vara

särskilt trängande. Vidare bör det icke vara svårt att organisera en tillfällig

utlåning av böcker från en klass till annan. Under sådana förhållanden

kan statskontoret icke förorda, att vid beräknandet av statsbidrag för

undervisningsmateriel hänsyn tages till anskaffningskostnaden för materiel

varom här är fråga, omkring 1 500 kronor. Med hänsyn härtill och då —

som även de sakkunniga framhållit — bidragen böra avpassas så, att de

täcka större delen av anskaffnings- och underhållskostnaderna, måste statskontoret

komma till det resultatet, att statsbidraget till en skola av A (a)

och år jämkat belopp (se prop. 59/1946, sid. 24). Även de för övriga skolformer

föreslagna beloppen lära böra reduceras med 25 procent.

Även riksräkenskapsverket har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget.

Ämbetsverket anser dock, att det varit önskvärt, om de sakkunnigas beräkningar

av bidragsbeloppen i större utsträckning än som skett grundats

på av de sakkunniga själva gjorda iakttagelser. De föreslagna bidragsbeloppen

särskilt beträffande skolor av A-typ med ett stort antal läraravdelningar

hade riksräkenskapsverket icke kunnat undgå att finna väl höga.

Ämbetsverket har vidare anfört följande beträffande kontrollen över

användningen av ifrågavarande statsbidrag.

Det må framhållas, att, därest bidragen komma att utgå med så avsevärda

belopp att de i stort sett täcka skoldistriktens kostnader för ändamålet,

kravet på kontroll från statens sida måste skärpas. Riksräkenskapsverket

ifrågasätter därför huruvida icke skoldistrikten borde åläggas att

upprätta förteckningar över den anskaffade undervisningsmaterielen, vilka

skulle vara tillgängliga för vederbörande folkskolinspektör vid dennes inspektioner.

Enligt gällande bestämmelser verkställas rekvisitioner och utbetalningar

av underhålls- och materielbidrag under det redovisningsår, för

vilket bidrag sökes. Liknande förfaringssätt tillämpas även beträffande

statsbidrag för tillhandahållande av fria läroböcker in. m. åt lärjungar vid

folk- och småskolor enligt kungörelsen den 14 juni 1946, nr 292. Det synes

riksräkenskapsverket lämpligt att, i likhet med vad som stadgas i sistnämnda

kungörelse, statsbidragsrekvisitionen skall vara åtföljd av uppgift

om dels skoldistriktets utgifter för materielen under närmast föregående

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 177>. 2

9 500—1 500

typ bör utgå med ett till

60 kronor för läraravdelnin:

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

redovisningsår, dels ock det för det löpande redovisningsåret för ändamålet

beräknade beloppet.

Förslaget angående upprättande av förteckning över undervisningsmateriel

för att tjäna till vägledning vid materielanskaffningen har riksräkenskapsverket

funnit värt beaktande.

Slutligen har riksräkenskapsverket ansett bestämmelserna rörande ifrågavarande

materielbidrag böra införas i en fristående kungörelse.

Sveriges överlärarförbund har helt anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

Federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening har föreslagit något

ändrade normer beträffande bidragets avvägning efter olika skolformer än

vad de sakkunniga förordat. Härom bär anförts följande.

Vid beräkning av kostnaderna för materielanskaffning i ett skoldistrikt

måste hänsyn tas dels till det redan befintliga beståndet av materiel vid de

olika skolorna, dels till antalet skolbyggnader. De sakkunniga uppger, att

skatteunderlaget i städerna varit mer än dubbelt så stort som i landskommunerna.

Följaktligen ha de förra haft bättre möjligheter att anskaffa

undervisningsmateriel och torde i många fall vara relativt väl tillgodosedda,

medan många landsbygdsskolor av B1-form och lägre skolformer praktiskt

taget torde sakna erforderlig materiel. I större och tätt befolkade samhällen

med korta skolvägar och goda kommunikationer finns i regel ett färre

antal stora skolhus med många läraravdelningar, under det att glest befolkade

skoldistrikt nödgas bygga flera, mindre skolhus. Ju större ett skolhus

är och ju flera läraravdelningar det innehåller, desto billigare blir

materielanskaffningen räknat per läraravdelning, eftersom flera läraravdelningar

kan begagna samma materieluppsättning eller högst ett par dylika.

Om de sakkunnigas förslag förverkligas, kan man därför räkna med att

skolor av A-typ i större samhällen dels har ett gynnsammare utgångsläge,

dels snabbare kan bygga upp en fullgod materieluppsättning. Eftersom

behovet av materiel, utom i fråga om läseböckerna och viss av småskolans

konkreta undervisningsform betingad materiel för individuell sysselsättning

i exempelvis räkning och modersmål, är detsamma i en A-skola med exempelvis

sju klasser som i en B-skola med samma antal klasser, anser federationsstyrelsen

att de sakkunnigas fördelningssystem inte i tillräcklig grad

tillgodoser B,- och B,-skolornas behov av materiel. Federationsstyrelsen vill

därför föreslå, att bidraget utgår med följande belopp, nämligen för läraravdelning
-

av A- eller a-typ ...................... 60 kronor

av B,- eller b-typ ...................... 140 »

av B2-typ 180 »

av B.j- eller D-typ...................... 200 »

Federationsstyrelsen är emellertid medveten om, att vid fördelning av

ett lika bidrag för läraravdelning av A- eller a-typ, kommer A-skolor, som

består av ett mindre antal klassavdelningar, att erhålla ett för lågt bidrag

i förhållande till skolor med ett större antal klassavdelningar, varför en

avvägning härvidlag borde övervägas. Därvid bör A-skolor med mindre

antal än tio läraravdelningar erhålla ett något högre bidrag än det ovan

föreslagna bidraget på 60 kronor för läraravdelning, medan A-skolor be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

stående av flera ån 10 lärara vdelningar borde erhålla för varje avdelning

utöver de tio första lärara vdelningarna ett något lägre bidrag än det föreslagna

bidraget på 60 kronor för läraravdelning.

Federationen har beräknat kostnaderna för sitt modifierade förslag till

2 950 000 kronor.

Federationen har vidare tagit upp den av de sakkunniga avvisade frågan

om en förteckning över det minimum av undervisningsmateriel, som borde

finnas i varje folkskola, och därvid framhållit följande.

Federationsstyrelsen är emellertid av den uppfattningen, att utfärdande

av en minimiförteckning i nuvarande situation vore en synnerligen effektiv

åtgärd, som dels skulle underlätta folkskolinspektörs inspektion av materielbeståndet,

dels tvinga kommuner, som av olika anledningar hittills försummat

anskaffandet av nödvändig undervisningsmateriel att göra detta.

En anordning med minimiförteckning skulle i dessa fall snabbare och

effektivare leda till önskat resultat. Anskaffande av detta minimum av

materiel inom viss tid borde stadgas som förutsättning för erhållande av

materielbidrag i fortsättningen. Minimiförteckningen torde kunna bifogas

den allmänna förteckning, som enligt de sakkunnigas förslag skall ställas

till skoldistriktens förfogande genom skolöverstyrelsens försorg. Sedan

materielbeståndet i de för närvarande sämst lottade skolorna höjts till denna

miniminivå, bör frågan om minimiförteckningens fortsatta behövlighet och

omfattning tas upp till förnyat övervägande.

Fastställande av såväl den allmänna förteckningen som minimiförteckningen

bör åvila skolöverstyrelsen. Federationsstyrelsen vill förorda, att i

folkskolan vid olika skolformer tjänstgörande lärare representerande såväl

folk- som småskolor kallas att biträda skolöverstyrelsen vid uppgörande

av förslag till nämnda förteckningar.

Slutligen vill federationsstyrelsen understryka vikten av att anvisningar

utfärdas för materielens förvaring. Materielrum bör inredas i varje skola och

förses med lämpliga anordningar för materielens förvaring. Kapitlet om

materielrum i skolöverstyrelsens anvisningar etc. för folkskolbyggnader sid.

16 skulle lämpligen kunna utökas med enkla anvisningar, eventuellt med

förklarande skisser, för förvaringsanordningar.

Svenska landskommunernas förbund har icke ansett sig kunna tillstyrka

förslaget, varvid anförts följande.

Styrelsen kan icke finna, att folkskolesakkunnigas motivering för en omändring

av bidraget till att avse endast undervisningsmateriel iir tillräckligt

övertygande. Statsbidragssystemet till kommunerna är på väg att utvecklas

till en invecklad vetenskap, som behärskas endast av ett fåtal specialister.

Icke minst gäller detta statsbidragen till skolväsendet. Utvecklingen kan

enligt styrelsens mening icke få fortsätta på denna viig.

Det av de sakkunniga framhållna sambandet mellan här ifrågavarande

statsbidrag å ena sidan och skoldistriktens vilja att åstadkomma ett gott

materielbeständ å andra sidan är enligt styrelsens mening i stort sett eu

fiktion. Antalet statsbidrag till skoldistriktens löpande utgifter iir redan

så stort, att det icke låter sig göra att i praktiken upprätthålla något samband

mellan en viss utgiftspost och det därpå belöpande statsbidraget. Det

är också vanligt — åtminstone i landskommunerna — att statsbidragen till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

skolväsendet i räkenskaperna redovisas i klump. Så sker för övrigt ofta av

den enkla anledningen att vederbörande myndighet vid utbetalningen av

statsbidrag icke angiver, vilket statsbidrag det är fråga om, ofta icke ens

vilken tidsperiod, som bidraget avser. Att upprätthålla sambandet mellan

viss utgift och därå belöpande statsbidrag försvåras ytterligare av att skoldistriktens

utgifter redovisas per kalenderår, under det att statsbidragen i

regel beviljas per statligt budgetår.

Ur kommunal synpunkt måste det under sådana förhållanden te sig som

svårbegripligt, att statsbidrag skall utgå just på kostnaderna för undervisningsmateriel.

Varför, måste man fråga sig, skall då icke utgå statsbidrag

på de regelmässigt vida större kostnaderna för underhåll av fastighet och

inventarier, för bränsle, lyse, renhållning, skolbad etc.? Det torde t. ex.

vara lika viktigt att skollokalerna äro väl uppvärmda och att renhållningen

står på hög standard som att undervisningsmaterielbeståndet är fullgott.

Teoretiskt kan man givetvis tänka sig, att statsbidragssystemet successivt

utbygges att omfatta jämväl här exemplifierade ändamål. Men, såsom

styrelsen redan framhållit, anser den för sin del, att antalet statsbidragsformer

icke kan utbyggas i det oändliga.

Likaväl som skolöverstyrelsen hävdat, att det nuvarande underhålls- och

materielbidraget icke borde avse kostnader för underhåll av skollokaler och

folkskolesakkunniga påyrkat, att det icke heller bör avse inventariekostnader,

likaväl torde man kunna hävda, att bidraget icke heller bör avse

materielkostnader. Det skulle då i verkligheten komma att få karaktären

av ett statsbidrag till skolväsendets allmänna anordningar. Styrelsen anser

att det bör undersökas, huruvida icke ett sådant allmänt statsbidrag borde

införas. Från skatteutjämningsproblemet kan man i detta fall omöjligen

bortse. Även med nuvarande höga statsbidrag till skoldistrikten åstadkomma

de kvarstående kostnaderna så olika skattetryck, att det är otänkbart,

att landets skolväsende utan ytterligare statligt stöd skall kunna hållas

vid en någorlunda jämn standard. Fn rad speciella statsbidrag blir emellertid

ett otympligt stödsystem. Det är möjligt, att ett allmänt statsbidrag

skulle kunna leda till att en hel del av de nuvarande specialbidragen kunde

slopas. Ett allmänt statsbidrag borde utgå i viss proportion till skatteunderlaget

per invånare. Bidragssystemet kunde uppbyggas med vissa latituder,

och skoldistrikt, som icke visa god vilja att hålla skolanordningarna på

rimlig standard, skulle få vidkännas skälig minskning i bidraget.

Svenska stadsförbundet, som givit uttryck åt liknande synpunkter som

landskommunernas förbund, har anfört i huvudsak följande.

Först må erinras, att underhålls- och materielbidraget tillkommit såsom

del av en större reform just i skatteutjämnande syfte. Den överflyttning

av kostnader för folkskoleväsendet från kommunerna på staten, som skedde

genom denna år 1935 beslutade reform, avsåg visserligen vida större kostnadsbelopp

i andra hänseenden, och jämfört med dem har därför givetvis

nämnda bidrag haft ringa skatteutjämnande verkan. Men det måste alltid te

sig egendomligt att ur ett sådant sammanhang lösbryta en särskild post och

förklara den omotiverad såsom skatteutj ämnande faktor enbart därför

att den utgör en så ringa del av det hela. Genom att steg för steg fullfölja

ett sådant resonemang skulle man ju kunna omintetgöra hela den avsedda

utjämningen. Därför har styrelsen svårt att acceptera den tankegång, som

kommit till uttryck både i 1944 års förslag och i nu föreliggande betänkan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

de, att ifrågavarande bidragsmedel böra utan vidare kunna disponeras huru

som helst utan hänsyn till att bidraget tillkommit i ska tteu t jämnande syfte.

Vad som nu föreslås innebär liksom skolöverstyrelsens förslag av år 1944

men i ännu högre grad en begränsning av det ändamälsområde, vartill visst

statsbidrag skall utgå. Från kommunernas sida har man särskild anledning

att hysa betänksamhet mot åtgärder i sådan riktning. Det är nogsamt bekant

att statsbidrag alltid betyda minskad handlingsfrihet för kommunerna.

Men ett relativt blygsamt bidrag att användas inom ett vidsträckt verksamhetsområde

har åtminstone hittills icke ansetts behöva medföra lika

mycken kontroll över och direkt inblandning i den kommunala verksamheten

från statliga myndigheters sida som ett generöst utmätt bidrag till

en speciell uppgift. De sakkunniga ha själva antytt detta förhållande (sid.

2G). De oegentliga konsekvenser statsbidragssystemet alltmera fått för den

kommunala självstyrelsen synas göra det allt nödvändigare att se upp med

utvecklingen mot snävt ändamålsbestämda bidrag.

Av ett skäl kan det otvivelaktigt vara frestande att från kommunalt håll

acceptera det nu framlagda förslaget. Enligt detta skulle nämligen bidraget

till undervisningsmateriel bli så rikligt tilltaget, att skoldistrikten därigenom

skulle erhålla avsevärt mera än genom nuvarande underhålls- och materielbidrag.

Styrelsen kan emellertid icke inse, att en sådan bidragsökning skall

kunna vara befogad endast under förutsättning att bidragets användning

begränsas till undervisningsmaterielen och ej för att hjälpa skoldistrikten

att samtidigt tillgodose andra lika angelägna behov. Såsom sådana behov

måste styrelsen alltjämt betrakta både lokalunderhållet och inventarieanskaffningen.

Vad särskilt lokalunderhållet angår synes också den omständigheten

tala för statsbidrag, att staten såsom bidragsgivare till kostnaderna

för byggande av skolhus har ett påtagligt intresse i att redan förefintliga

lokaler väl underhållas. Även om det visat sig, att en del skoldistrikt försummat

just anskaffningen av undervisningsmateriel, och om detta kan

anses bero på att skolkostnaderna varit alltför dryga för dessa distrikt,

behöver det icke fördenskull betraktas som en given sak att statsbidrag

skola utgå speciellt till undervisningsmaterielen. Det naturligare är, att

man i stället från allmännare utgångspunkter söker fixera, huru omfattande

ekonomisk hjälp skoldistrikten behöva få från staten för att icke oskäligt

betungas, och att man samtidigt med att sådan hjälp lämnas söker klargöra

vad som rätteligen bör finnas i fråga om undervisningsmateriel. Om så sker,

finnes ingen anledning att förmoda, att skoldistrikten skola fullgöra sin

uppgift sämre beträffande undervisningsmaterielen än i andra hänseenden.

Styrelsen kan således alltjämt icke finna, att bärande skäl anförts för att

inom ramen av det nuvarande statsbidragssystemet på folkskoleväsendets

område genomföra eu förändring av underhålls- och materielbidragets ändarnålsbestämning.

Däremot synes det obestridligt att den reducering av detta

bidrag, som skoldistrikten fått vidkännas under senare år, motiverats med

skäl som åtminstone icke numera ha giltighet. Tvärtom synes eu förbättring

av detta bidrag, utöver vad som år 19.35 bestämdes, vara motiverad

genom vad de sakkunniga anfört rörande bidragsbehovet för undervisningsmaterielen.

Det s. k. underhålls- och materiel bidraget utgår för närvarande med 25

kronor för varje skoldistriktet tillhörig skollokal och med 12 kronor för

varje av distriktet förhyrd skollokal. Till bidragsberiitligadc lokaler hän
-

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds proposition nr 175.

föras klassrum, specialrum, gymnastikrum, slöjdsalar och rum för undervisning

i hushålfsgöromål. Före en år 1940 beslutad sänkning av nyssnämnda

bidragsbelopp utgjorde dessa 50 kronor respektive 25 kronor. Bidraget

avses för tre olika ändamål, nämligen underhåll av skollokaler,

tillhandahållande av inventarier samt tillhandahållande av undervisningsmateriel.

För bestridande av de med bidraget förenade kostnaderna är

för innevarande budgetår anvisat ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har spörsmålet om ändrade

bestämmelser i fråga om underhålls- och materielbidraget varit föremål för

överväganden i olika sammanhang. Bland annat främlade skolöverstyrelsen

år 1944 ett förslag i ämnet, innebärande att bidraget, som endast skulle

avse inventarier och undervisningsmateriel, skulle differentieras efter olika

skolformer. Detta förslag har sedermera gjorts till föremål för bearbetning

inom 1945 års folkskolesakkunniga. Deras förslag, som nu föreligger till

bedömande, överensstämmer i så måtto med överstyrelsens nyssnämnda

förslag, att det bygger på en differentiering av bidragsbeloppen efter olika

skolformer, men skiljer sig därifrån genom att bidragsområdet begränsats

till att endast omfatta anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel,

att differentieringen av bidragsbeloppen gjorts mera fullständig, att bidraget

anknutits till läraravdelningar i stället för till skollokaler samt att

bidragsbeloppen väsentligt höjts.

Medan skolöverstyrelsen, statskontoret, riksräkenskaps verket, Sveriges

överlärarbund och federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening i

huvudsak anslutit sig till förslagets grundlinjer, ha vissa invändningar mot

detsamma anförts av landskommunernas förbund och stadsförbundet. Sistnämnda

organisationer ha därvid bland annat framhållit, att de icke kunnat

finna någon bärande motivering för att ifrågavarande bidrag framdeles

endast skulle avse undervisningsmateriel. Det syntes enligt förbundens

uppfattning angeläget, att en undersökning komme till stånd rörande förutsättningarna

för införandet av ett allmänt statsbidrag till folkskoleväsendet,

som skulle kunna ersätta åtminstone en del av de nuvarande olika specialbidragen.

Vidare framhålla förbunden angelägenheten av att skatteutjämningsproblemet

beaktas. Stadsförbundet har slutligen för sin del givit uttryck

för farhågor för att den föreslagna begränsningen av ändamålsområdet

för ifrågavarande statsbidrag skall medföra ökad kontroll över och direkt

inblandning i den kommunala verksamheten från statens sida.

Jag finner de anförda betänkligheterna mot det nuvarande systemet med

flera relativt snävt ändamålsbestämda statsbidrag till folkskoleväsendet i

viss mån berättigade. Jag delar för egen del den uppfattning, varåt landskommunernas

förbund och stadsförbundet givit uttryck, nämligen att allvarliga

ansträngningar böra göras för att söka utfinna ett för de enskilda

kommunerna ur skilda synpunkter mera lätthanterligt system för statens

bidragsverksamhet på folkskoleväsendets område. Såsom ett önskemål fram
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

står därvid att kunna ersätta åtminstone några av de nuvarande bidragen

till speciella ändamål med ett enda bidrag till skolväsendets allmänna anordnande.

Jag vill erinra, att i det åt 1945 års folkskolesakkunniga givna

uppdraget såsom ett väsentligt moment ingår att undersöka, huruvida icke

de mångahanda bidragsformer, som nu förekomma, med fördel skulle kunna

ersättas med färre sådana. Det kan synas, som om folkskolesakkunnigas här

föreliggande förslag icke stode i överensstämmelse med de sålunda givna

direktiven. Jag vill emellertid framhålla, att tiden ännu knappast torde vara

inne för en allmän omprövning av det ekonomiska mellanhavandet mellan

staten och skoldistrikten. En av förutsättningarna härför synes nämligen

vara, att full visshet råder beträffande skolväsendets framtida gestaltning.

1 avvaktan på resultatet av en sådan allmän översyn av statsbidragsväsendet

synes man ha att välja mellan att låta allt vara som det är eller

att provisoriskt vidtaga de förbättringar, som kunna och rimligen böra

åstadkommas inom ramen av nuvarande system. Någon tvekan om att

därvid den senare utvägen bör beträdas synes mig knappast kunna föreligga.

1945 års folkskolesakkunnigas nu föreliggande förslag bör enligt min

mening betraktas som ett försök att på det begränsade område, det här

gäller, provisoriskt undanröja de olägenheter, som enligt samstämmiga

vittnesbörd varit förknippade med det hittillsvarande systemet. Den kritik,

som riktats mot detta system, har främst gjort gällande, att bidragsbeloppet

varit alltför ringa för att kunna få någon egentlig betydelse för skoldistrikten

samt att det vore oegentligt att bidraget, ehuru till en del avsett för tillhandahållande

av undervisningsmateriel, alltid utginge med samma belopp per

skollokal, varigenom skolor med flerklassiga läraravdelningar komme i ett .

ur bidragssynpunkt ogynnsammare läge än skolor av A-form.

Folkskolesakkunniga ha nu, som nämnts, förordat dels en begränsning av

bidragsområdet till endast undervisningsmateriel, dels en differentiering av

bidraget efter olika skolformer, dels ock väsentligt högre bidragsbelopp än

som för närvarande utgå. De sakkunniga ha därvid utförligt motiverat sin

ståndpunkt, att bidraget icke längre borde avse underhåll av skollokaler och

inventarier. Efter ingående överväganden har jag kommit till den uppfattningen,

att bidraget liimpligen bör förändras till ett materielbidrag. Jag

hyser förståelse för svenska landskommunernas och stadsförbundets åsikt,

att även andra ändamål inom folkskolan kunna anses förtjänta av statligt

bidrag, och framförallt är jag medveten om att underhållet av skolbyggnaderna

många gånger kan bli betungande för skoldistrikten. Jag vill emellertid

erinra om att enligt det statsbidragssystem rörande byggnadsarbeten fiir folkskoleväsendet,

vilket tillämpas från och med den 1 januari 1946, skoldistrikten

numera äga utfå statsbidrag även för utförande av mera omfattande

reparationsarbeten å skollokaler. Enligt samma bidragssystem må vidare till

statsbidragsberättigade kostnader hänföras även utgifter för den första upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

sättningen inventarier till klassrum till ett högsta belopp av ettusen kronor

för varje klassrum.

Genom angivna åtgärder ha sålunda skoldistriktens behov av ekonomisk

hjälp till underhåll av skollokaler och för tillhandahållande av inventarier i

viss utsträckning tillgodosetts. Det synes obestridligt, att det för närvarande

mest angelägna önskemålet är att förbättra och effektivisera undervisningen

genom tillhandahållande av tillräcklig och pedagogiskt lämplig undervisningsmateriel.

Detta framstår såsom särskilt viktigt just nu, då man

på grund av bristen på lärare tyvärr icke alltid kan påräkna fullt kompetenta

sådana. En god och riklig uppsättning av undervisningsmateriel måste därvid

fylla en viktig uppgift. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att riksdagen

för sin del visat starkt intresse för denna fråga. Sålunda anvisade 1945

års riksdag — som ansåg omedelbara åtgärder för att underlätta anskaffandet

av ändamålsenlig undervisningsmateriel ofrånkomliga, åtminstone för de lägre

skolformernas vidkommande — som ett provisorium i avvaktan på en slutlig

lösning av bidragsfrågan utöver det ordinarie anslaget en till beloppet

maximerad delpost å 100 000 kronor att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande

disponeras till bidrag till anskaffande av undervisningsmateriel för

folk- och småskolor av lägre form än A och Bl.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och under åberopande av de ytterligare

skäl, som framförts av de sakkunniga, anser jag mig böra tillstyrka förslaget

om ersättande av det nuvarande underhålls- och materielbidraget med

ett materielbidrag, enbart avseende tillhandahållande av undervisningsmateriel.

Såsom de sakkunniga framhållit tala övervägande skäl för att detta bidrag

. bestämmes att utgå per läraravdelning i stället för som för närvarande per

skollokal.

Att en differentiering av bidraget på något sätt bör ske, synes uppenbart.

Två möjligheter torde därvid stå till buds, nämligen en differentiering efter

olika skolformer eller efter skolkommunernas ekonomiska bärkraft. De sakkunniga

ha övervägt båda utvägarna och stannat vid den förstnämnda. När

jag ansluter mig till denna ståndpunkt beror detta icke på någon bristande

förståelse för skatteutjämningsproblemets stora betydelse utan därpå, att jag

anser bestämmelserna rörande ifrågavarande bidrag böra så utformas, att tilllämpningen

av desamma blir så enkel som möjligt. Jag vill även erinra om

vad jag nyss framhållit, nämligen att jag utgår från att förevarande bidragsfråga

nu icke slutgiltigt kan lösas utan att de åtgärder, som kunna, komma

att beslutas, få anses ha en provisorisk karaktär. Jag vill slutligen i likhet

med de sakkunniga framhålla, att en differentiering av bidraget efter olika

skolformer i realiteten i icke ringa utsträckning innebär en differentiering

även efter kommunernas ekonomiska bärkraft.

Beträffande därefter bidragsbeloppens storlek ha de sakkunniga föreslagit,

att bidrag skall utgå med 80 kronor för läraravdelning av A- eller a-typ, med

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

120 kronor för lärara vdelning av Bl- eller b-typ, med 160 kronor för läraravdelning

av B2-typ och med 200 kronor för läraravdelning av B3- eller

D-typ. I vissa remissyttranden ha erinringar framförts mot förslaget i denna

del. Jag delar den av riksräkenskapsverket och federationen Sveriges allmänna

folkskollärarförening framförda uppfattningen, att det för läraravdelningar

av A- eller a-typ föreslagna beloppet är väl högt, åtminstone för större

A-skolor. Då jag emellertid med hänsyn till önskvärdheten av så stor enkelhet

i tillämpningen som möjligt icke är beredd att förorda skilda belopp för

A-skolor av olika storlek, vill jag för egen del föreslå, att bidragsbeloppet

för samtliga läraravdelningar av A- eller a-typ bestämmes till 60 kronor.

I anslutning därtill torde även bidragsbeloppet för läraravdelning av Bl - eller

b-typ böra sänkas till 110 kronor. I övrigt ifrågasätter jag icke någon ändring

av den föreslagna bidragsskalan. Beträffande vad statskontoret i ärendet

anfört vill jag framhålla, att jag gjort mig underrättad om att vid de av

Sveriges folkskollärarförbund gjorda beräkningarna rörande kostnaderna för

tillhandahållande av undervisningsmateriel i olika skolor i huvudsak endast

tagits i betraktande sådan materiel, för vilka utgifterna böra bestridas medelst

nu ifrågavarande statsbidrag. Kostnaderna, som av de sakkunniga beräknats

till i runt tal 2 900 000 kronor, torde genom de av mig nu förordade jämkningarna

komma att minskas med i runt tal 300 000 kronor till 2 600 000

kronor.

Såsom nämnts har svenska stadsförbundet hyst farhågor för att den föreslagna

begränsningen av bidraget till enbart ett materielbidrag skulle medföra

ökad kontroll över den kommunala verksamheten från statens sida. I

anledning härav må framhållas, att de sakkunniga icke avsett att skapa ytterligare

bestämmelser rörande kontrollen över att skoldistriktens skyldigheter

beträffande skolornas förseende med undervisningsmateriel icke eftersättas

utöver dem som redan finnas. De sakkunniga ha i detta sammanhang även

avvisat framkomna förslag om upprättande av en minimiförteckning över

undervisningsmateriel i olika skolor. Jag ansluter mig helt till vad de sakkunniga

sålunda anfört och föreslagit. Däremot förordar jag, att genom skolöverstyrelsens

försorg upprättas en förteckning över lämplig undervisningsmateriel

att tjäna till vägledning vid skoldistriktens materielanskaffning.

Ehuru jag i likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen är medveten

om angelägenheten av att goda anordningar för materielens förvaring i skolorna

äro för handen, är jag dock icke beredd att såsom överstyrelsen ifrågasatt

förorda, att något villkor i sådan riktning föreskrives för erhållande av

ifrågavarande statsbidrag. Jag anser mig icke heller för närvarande kunna

biträda överstyrelsens förslag om anvisande av särskilda medel till en sakkunnig,

vilken skulle stå till överstyrelsens förfogande vid behandlingen av

frågor rörande undervisningsmateriel. Skulle ett oundgängligt behov uppstå

av att anlita särskild sakkunnig för nämnda ändamål, torde anslagsposten till

Bihang till riksdagens protokoll 191)7. 1 samt. Nr 17''!>.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 175.

arvoden och särskilda ersättningar åt inspektörer och sakkunniga biträden

m. m. få anlitas.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i ämnet. Måhända kan det

därvid visa sig lämpligt, att, såsom riksräkenskapsverket föreslagit, dessa

bestämmelser infogas i en särskild kungörelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att statsbidrag till undervisningsmateriel vid

folk- och småskolor må från och med redovisningsåret

194-7/48 utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag

i det föregående förordat, samt att i samband därmed nuvarande

bestämmelser rörande underhålls- och materielbidrag

skola upphöra att gälla;

dels ock till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 2 600 000.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Svensson.

Stockholm 1947 Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.

470828

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för hudgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch a1 i texten
  2. SU 1947:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch småskolor jä s. 34 i texten