Angående anslag för budgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch småskolor
1947-03-07 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:175, Angående anslag för budgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch småskolor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.
1
Nr 175.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel
vid folk- och småskolor; given Stockholms
slott den 7 mars 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Josef Weijne.
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.
Under åttonde huvudtiteln, punkten 224, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, beräkna för budgetåret 1947/48 till Folkskolor in. m.: Underhållsoch
materielbidrag ett förslagsanslag av 2 900 000 kronor.
Med skrivelse den 10 december 1940 ha 1945 års folkskolesakkunniga överlämnat
utredning och förslag angående statsbidrag till undervisningsmateriel
vid folk- och småskolor. Över ifrågavarande förslag ha utlåtanden avgivits
Bihang till riksdagens protokoll 10//7. 1 samt. Nr 175.
1
2
Kungl. Ma]ds proposition nr 175.
av skolöverstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket, varjämte tillfälle
att yttra sig beretts Sveriges överlärarförbund, federationen Sveriges allmänna
folkskollärarförening, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund.
Sedan ärendet numera färdigberetts, torde jag åter få anmäla detsamma.
1. Det nuvarande underhålls- och materielbidragets
tillkomst m. m.
Sedan skatteutjämningsberedningen 1932 framlagt sitt principbetänkande,
som bland annat innehöll förslag om att staten i betydligt större utsträckning
än dittills skulle övertaga kostnaderna för folkskoleväsendet, tillkallade chefen
för ecklesiastikdepartementet enligt givet bemyndigande den 3 januari
1934 särskilda sakkunniga, 1934 års folkskolesakkunniga, för att i detalj utreda
dessa spörsmål. I direktiven angavs bland annat, att de sakkunniga
borde närmare undersöka, om de statliga bidragen borde avse även distriktens
utgifter för inventarier och undervisningsmateriel. I november 1934 avlämnade
de sakkunniga betänkande och förslag angående statens övertagande av
vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. (stat. off. utr. 1934:47), innebärande,
såvitt nu är i fråga, att för underhåll av undervisningslokaler (klassrum,
specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål)
samt för tillhandahållande av inventarier och undervisningsmateriel
till desamma skulle utgå ett gemensamt statsbidrag, benämnt underhållsbidrag.
De sakkunniga förordade, att detta bidrag skulle bestämmas
till 50 kronor, när det gällde skoldistrikten tillhöriga lokaler, och 25 kronor,
såvitt fråga vore om förhyrda lokaler, allt per lärosal och år. Beloppet kunde,
anförde de sakkunniga, måhända vid första påseendet förefalla ringa, då det
gällde bidrag till tre olika utgiftsposter. De sakkunniga ville emellertid betona,
att det här vore fråga endast om bidrag till och icke ett totalt övertagande
av kommunernas kostnader för berörda ändamål. Även med ett belopp
av 50 kronor per år och lokal syntes dock enligt de sakkunnigas mening
flertalet kommuner erhålla en icke obetydlig lättnad i sina ifrågavarande
utgifter.
I skolöverstyrelsens utlåtande över ifrågavarande förslag vitsordades, att
undervisningsmaterielen i en del skolor, särskilt på landsbygden, vore av
otillfredsställande beskaffenhet och att det för den skull vore av stor betydelse,
om statsbidrag kunde beviljas. Det av de sakkunniga föreslagna sammanlagda
bidraget till underhåll av lokaler samt till inventarier och undervisningsmateriel
fann överstyrelsen visserligen väl lågt men ansåg dock, att
det skulle medföra viss lättnad i kommunernas utgifter.
Enligt propositionen 1935:174 biträdde föredragande departementschefen
de sakkunnigas förslag om statsbidrag till ifrågavarande kostnader för folk
-
3
Kungl. Maj:ts -proposition nr 175.
skoleväsendet samt fann de föreslagna statsbidragsbeloppen icke giva anledning
till erinran. Förslaget bifölls av riksdagen. I anslutning därtill meddelades
i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader
för folkskoleväsendet bestämmelser i ämnet, vilka stodo i överensstämmelse
med vad de sakkunniga föreslagit, dock att statsbidraget benämndes
underhålls- och materielbidrag. Därvid föreskrevs i enlighet med de sakkunnigas
förslag bland annat, att bidraget skulle utgå allenast för sådan lokal,
som användes för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk endast under
en del av redovisningsåret, bidrag för det året skulle utgå oavkortat,
ävensom att såsom villkor för bidragets utgående skulle gälla, att lokalen
hölles i ett tillfredsställande skick och att inventarier, skolmöbler och undervisningsmateriel
vore av beskaffenhet, som folkskolinspektören godkände.
År 1940 reducerades ifrågavarande bidrag till hälften. I propositionen
1940:155 hänvisades därvid till en av en särskild utredningsman inom finansdepartementet
upprättad promemoria, vari framhölls att, om staten beträffande
sina byggnader och sina institutioners materiel under då rådande förhållanden
gjorde inskränkningar i det underhåll och den förnyelse, som under
ett annat statsfinansiellt läge skulle ansetts skäliga, det med fog kunde begäras,
att kommunerna i sina dispositioner för enahanda ändamål gjorde liknande
inskränkningar.
Enligt kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 431) om ändring i vissa delar av
förutnämnda kungörelse den 6 mars 1936 utgår sålunda ifrågavarande statsbidrag
sedan den 1 juli 1940 endast med 25 kronor för varje skoldistriktet
tillhörig lokal och med 12 kronor för varje av distriktet förhyrd lokal.
2. Tidigare ändringsförslag.
Folkskolans besparing ssakkunnig a.
Spörsmålet om ändrade bestämmelser i fråga om underhålls- och materielbidraget
var sedermera föremål för överväganden av folkskolans besparingssakkimniga,
som i betänkande med förslag angående statsbidrag till byggnader
för folkskoleväsendet (stat. off. utr. 1940: 24) föreslogo, att skoldistrikten
i stället för underhålls- och materielbidrag skulle äga åtnjuta ett årligt
materielbidrag med 25 kronor per skollokal.
Vid anmälan av propositionen 1941:140 förklarade emellertid föredragande
departementschefen i anledning av nämnda förslag, att han i avbidan på kommunalskatteberedningens
förslag icke kunde tillstyrka ett avskaffande av underhålls-
och materiel bidraget.
Kommun al skatteberedninge n.
I betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen
(del III: Den kommunala skatteutjämningen, stat. off. utr. 1943:43) fram
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
lade sedermera kommunalskatteberedningen förslag till ändrade bestämmelser
jämväl beträffande förevarande statsbidrag. Beredningen framhöll det som
ett önskemål att bidragen höjdes, så att de bättre motsvarade skoldistriktens
nödvändiga kostnader för de därmed avsedda ändamålen. Med hänsyn till
rådande förhållanden inskränkte sig emellertid beredningen till att föreslå
en gradering av bidragen efter skatteunderlaget inom den dåvarande kostnadsramen.
Beredningen förutsatte dock, att de bidragsbelopp för skoldistrikt
med normalt skatteunderlag, varå graderingen enligt beredningens förslag
skulle grundas, efter utredning av sakkunnig myndighet avvägdes med hänsyn
till dyrortsförhållandena. Beredningens förslag innebar, att underhållsoch
materielbidrag skulle utgå för distriktet tillhörig eller av distriktet förhyrd
undervisningslokal med 25 öre, respektive 12 öre för varje fullt tiotal
skatteören, varmed distriktets underlag för allmän kommunalskatt understege
20 skattekronor per invånare.
Skolöverstyrelsens förslag år 1944 m- m
I
en vid 1944 års riksdag väckt motion (I: 239) framhölls, att åtgärder borde
vidtagas för en återgång till tidigare tillämpade grunder för underhållsoch
materielbidraget beträffande lägre skolformer än A och Bl i folkskolan,
varjämte motionären ifrågasatte, att den del av anslaget, som kunde beräknas
avse undervisningsmateriel, skulle utgå per klass i stället för per undervisningsavdelning
vid samtliga skolor utom dem av A-typ. Med anledning
härav underströk riksdagen i sin skrivelse nr 258 vikten av att erforderliga
medel stode till förfogande för inköp och underhåll av undervisningsmateriel
samt uttalade, att goda skäl syntes tala för att en skyndsam utredning verkställdes
rörande de i ifrågavarande motion berörda spörsmålen. Med anledning
härav anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 9 juni 1944 skolöverstyrelsen
att verkställa utredning i av riksdagen i nämnda skrivelse angivna hänseenden.
Skolöverstyrelsens utredning och förslag i ärendet avlämnades till Kungl.
Maj:t den 10 oktober 1944. Överstyrelsen anförde därvid inledningsvis bland
annat följande.
Redan då förslaget om statsbidrag för underhåll och undervisningslokaler
samt för anskaffande av inventarier och undervisningsmateriel framlades, uttalade
överstyrelsen att ett bidrag å 50 respektive 25 kronor för varje statsbidragsberättigad
lokal vore väl lågt. Detta gäller givetvis i än högre grad
med det nu rådande prisläget och sedan ifrågavarande bidragsbelopp reducerats
till hälften. Av vad folkskolinspektörerna i sina yttranden anfört synes
även framgå, att bidraget ej varit tillfyllest för de behov, bidraget vore
avsett att tillgodose. Detta torde vara en av orsakerna till att flera folkskolinspektörer
beteckna materielbeståndet i många skolor såsom anmärkningsvärt
otillfredsställande. Detta omdöme verifieras genom de iakttagelser överstyrelsen
gjort under sina inspektionsresor. Det är helt naturligt, att detta
missförhållande särskilt framträder i en del skolor i landsbygdsdistrikt, av
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
vilka ett betydande antal har så svag ekonomisk bärkraft, att även en jämförelsevis
ringa utgift för underhåll av lokaler och anskaffande av inventarier
och undervisningsmateriel blir betungande. Då flertalet skolor av lägre skolform
är tillfinnandes i sådana skoldistrikt, komma dessa skolor ofta att intaga
en särskilt missgynnad ställning i här berörda avseenden. Det synes därför
angeläget, att en ändring härutinnan på ett eller annat sätt kommer till stånd.
Med utgångspunkt från att någon större anslagsökning under då rådande
förhållanden icke vore att påräkna för här ifrågavarande ändamål, diskuterade
skolöverstyrelsen i fortsättningen, huruvida bidraget allt fortfarande
borde avse såväl underhåll av skollokaler som anskaffande av inventarier
och materiel. Överstyrelsen fann därvid att, ehuru starka skäl talade för att
bidrag utginge för underhåll av skollokaler, nu utgående bidrag vore så lågt,
att det borde avses som bidrag endast för anskaffande och underhåll av skolmöbler
och andra inventarier samt undervisningsmateriel. Härigenom skulle
det bli möjligt att i enlighet med ovan nämnda riksdagsmotion höja bidraget
till inventarier och undervisningsmateriel till de framför allt på landsbygden
förekommande skolorna av lägre skolform.
Angående behovet av statsbidragets differentiering med hänsyn till skolformen
framhöll skolöverstyrelsen följande.
Det torde få anses obestridligt att, om det nu utgående bidraget till största
delen måste användas till anskaffande av undervisningsmateriel, skolor
med flerklassiga läraravdelningar intaga ett ur anslagssynpunkt ogynnsammare
läge än skolor av A-form. Enligt nu gällande bidragsgrunder utgår
bidrag för enbart klassrummen till en A-skola med 7 läraravdelningar med
175 kronor, till en Bl-skola med 3 läraravdelningar med 75 kronor och till en
B2-skola med 2 läraravdelningar med 50 kronor. Beträffande viss materiel,
såsom kartor och planscher, finnes i stort samma behov för var och en av
nyssnämnda skolor. Detta gäller i viss mån även i fråga om materielen för
naturkunnighetsundervisningen. Däremot erfordras särskilt för A-skolan med
dess i regel avsevärt större lärjungeantal ett betydligt mera omfattande läseboksbestånd,
för vars anskaffande och komplettering distriktet får vidkännas
ganska stora utgifter.
Skolöverstyrelsen uttalade i anslutning härtill, att starka skäl funnes för
införandet av ett med hänsyn till skolformerna differentierat statsbidrag samt
för bibehållandet av den nu tillämpade ordningen, att bidraget utginge för
undervisningslokal. I anslutning härtill föreslog skolöverstyrelsen, atlt ett s. k.
inventarie- och materielbidrag skulle utgå enligt följande bestämmelser:
För anskaffande och underhåll av skolmöbler och andra inventarier samt
undervisningsmateriel äger skoldistrikt åtnjuta årligt inventarie- och materielbidrag
med nedan angivna belopp för varje distriktet tillhörig eller av
distriktet förhyrd lokal, vilken användes som klassrum eller för undervisning
i ämnena naturkunnighet, teckning, gymnastik, slöjd och hushållsgöromål.
Bidraget utgår
dels för varje klassrum
lör folkskolavdelning i skola av A-form samt för småskolavdelning av aoeh
b-form med 25 kronor,
för folkskolavdelning i skola av Bl-form samt för skola av Dl-form med
40 kronor, samt
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
för folkskolavdelning i skola av B2-form samt för skola av B3-form med
50 kronor,
dels och för varje naturkunnighetsrum, teckningssal, gymnastiksal, slöjdsal
och skolkök med 25 kronor.
Genomförandet av detta förslag beräknades av överstyrelsen medföra en
årlig ökning av statens utgifter för ändamålet med 200 000 kronor. (Anslaget
utgick då med 900 000 kronor.)
Flera folkskolinspektörer hade i sina yttranden uttalat sig för skärpta villkor
för bidragets utgående. Så hade t. ex. framhållits lämpligheten av att förplikta
skoldistrikten att dels tillskjuta ett belopp av minst samma storlek som
statsbidraget, dels ock lämna redovisning för bidragsbeloppens användning.
Överstyrelsen ansåge sig emellertid icke böra föreslå några åtgärder i denna
riktning i annan mån än att den förordade skyldighet för skoldistrikten att
upprätta och i varje skola hålla tillgänglig förteckning över inventarier och
materiel.
I utlåtande över skolöverstyrelsens förslag ifrågasatte statskontoret, om
icke underhålls- och materielbidraget borde kunna avvecklas, så att antalet
bidragsformer för folkskoleväsendet kunde begränsas. Om Kungl. Maj:t emellertid
ansåge skäl föreligga för ett bibehållande av detta statsbidrag och kommunalskatteberedningens
förslag icke ansåges böra läggas till grund för ändrade
bestämmelser på området, ville icke statskontoret motsätta sig en sådan
jämkning av bestämmelserna, att en mera rättvis fördelning av bidragen
möjliggjordes. Ändringen borde dock, framhöll statskontoret, icke bli så
genomgripande som skolöverstyrelsen föreslagit. Statskontoret föreslog, att
för skola av A-form och för småskolavdelning i skola av a- och b-form skulle
utgå underhålls- och materielbidrag med oförändrade belopp, medan för skola
av annan skolform bidrag skulle utgå med 40 kronor för distriktet tillhörigt
och 20 kronor för av distriktet förhyrt klassrum. För undvikande av större
kostnadsökning för statsverket vid ett genomförande av ändrade grunder för
detta bidrag föreslog emellertid statskontoret, att bidrag icke längre skulle
utgå för de lokaler, som i gällande författning benämnas »specialrum».
1 9 Ji 5 års riksdag.
I 19^5 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, sid. 417 ff.) anförde
föredragande departementschefen, att han funnit nödvändigt med en överarbetning
av det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget till ändrade grunder
för underhålls- och materielbidraget, vilken lämpligen borde anförtros åt
1945 års folkskolesakkunniga, samt förordade, att de nuvarande statsbidragsgrunderna
skulle bli gällande i avvaktan på resultatet av nämnda överarbetning.
I anslutning härtill uttalade riksdagen (skrivelse 1945:8, punkten 168),
att den icke funnit anledning till erinran mot att en sådan överarbetning vidtoges.
Riksdagen ansåge emellertid, att omedelbara åtgärder för att under
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
lätta anskaffandet av ändamålsenlig undervisningsmateriel vore ofrånkomliga,
åtminstone för de lägre skolformernas vidkommande. Med anledning av
motioner i frågan (1:159 och II: 248) beslöt därför riksdagen att som ett
provisorium i avvaktan på en slutgiltig lösning av bidragsfrågan anvisa en
till beloppet maximerad delpost å 100 000 kronor att i enlighet med Kungl.
Maj :ts närmare bestämmande disponeras till bidrag till anskaffande av undervisningsmateriel
för folk- och småskolor av lägre form än A och Bl i gällande
undervisningsplan, vilka bidrag givetvis borde utgå utöver de belopp,
som tilikomme skoldistrikten med stöd av gällande bidragskungörelse. Bestämmelser
rörande dispositionen av nämnda delpost meddelades av Kungl.
Maj:t den 15 mars 1946.
I en vid 1945 års riksdag i anslutning till propositionen nr 367 angående
statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet väckt motion (II: 666) föreslogs,
att riksdagen skulle medgiva, att statsbidrag finge utgå till anskaffande
av för undervisning i slöjd erforderligt antal symaskiner även i skolor, där
särskilda handarbetssalar icke inreddes. Riksdagen fann detta förslag beaktansvärt
men utgick ifrån, att frågan skulle upptagas till övervägande i samband
med den överarbetning av skolöverstyrelsens förslag rörande underhålls-
och materielbidraget, som departementschefen funnit erforderlig.
Vissa framställningar.
I detta sammanhang torde få beröras ett par till Kungl. Maj:t inkomna
framställningar rörande förevarande spörsmål.
Sålunda har Sveriges folkskollärarförbund i skrivelse till Kungl. Maj:t den
19 november 1945 hemställt, att bidraget till undervisningsmateriel helt
måtte skiljas från motsvarande bidrag till underhåll av undervisningslokaler
och anskaffande av skolmöbler, att bidraget till undervisningsmateriel
finge utgå med % av kostnaden för det av statens folkskolinspektör vitsordade
årliga behovet av undervisningsmateriel för varje skola, att § 52 folkskolestadgan
genom av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar eller på annat
lämpligt sätt måtte kompletteras med förteckning över det minimum av
undervisningsmateriel, som borde finnas i varje folkskola, samt att skoldistrikten
måtte åläggas tillse, att erforderliga och praktiska utrymmen för förvaring
av undervisningsmateriel funnes vid varje skola.
Vidare har Sveriges småskollärarinneförbund i skrivelse den 12 juni 1946
framfört vissa synpunkter, vilka i huvudsak sammanfalla med de av folkskollärarförbundet
framförda. Därutöver har förbundet framhållit såsom
önskvärt, att de mindre folkskolorna med få läraravdelningar bleve lika väl
tillgodosedda som de större skolorna i fråga om undervisningsmateriel.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
3. 1945 års folkskolesakkunnigas förslag.
Allmänna synpunkter.
De sakkunniga framhålla, att ett bidrag, som för närvarande uppgår till
omkring en halv procent av det samlade bidraget till folkskoleväsendet, ur
skatteutjämningssynpunkt måste vara av ganska ringa betydelse. Enligt
de sakkunnigas mening har ifrågavarande bidrag i stället sin största betydelse
såsom stimulerande till ett gott underhåll av skollokalerna och en
god standard i fråga om inventarier och materiel. En väsentlig orsak till att
bidraget likväl hittills icke fått större betydelse i nämnda hänseenden
syntes ligga däri, att det varit för lågt och för schematiskt konstruerat. Det
hade vidare varit svårt att kontrollera, att varje med bidraget avsett ändamål
blivit i vederbörlig grad tillgodosett liksom att bidraget överhuvudtaget
använts för därmed avsedda ändamål. I många fall ansåges bidraget
ha tillförts skolkassan utan att mot detsamma svarande underhåll eller
inventarie- och materielanskaffning kommit till stånd.
De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att underhålls- och
materielbidraget i dess nuvarande form icke fyller de krav, som böra ställas
på detsamma. Vid de sakkunnigas överväganden rörande bästa formen för
ett fortsatt statsbidrag till ifrågavarande ändamål hade i första hand följande
särskilda spörsmål varit föremål för behandling:
1) huruvida bidraget allt fortfarande borde gälla såväl underhåll av lokaler,
underhåll och anskaffande av inventarier som underhåll och anskaffande
av undervisningsmateriel;
2) huruvida som hittills bidrag borde utgå med lika belopp för alla skollokaler
eller om detsamma borde differentieras efter olika skolformer eller
efter kommunernas ekonomiska bärkraft;
3) bidragets storlek; samt
4) kontrollen över bidragets användning.
Bidragets ändamål.
De sakkunniga föreslå, att det nuvarande underhålls- och materielbidraget
ersättes av ett materielbidrag, avseende enbart anskaffande och underhåll
av undervisningsmateriel.
De sakkunniga motivera först, varför de ansett sig böra uppgiva tanken
på bidrag till underhåll av skollokaler.
Kommunernas kostnader för detta ändamål äro otvivelaktigt betydande.
I Årsbok för Sveriges kommuner angivas folkskolornas samlade kostnader
för »underhåll av fastighet, inventarier» för åren 1939—1942 till följande
belopp:
år 1939 ........................................ kronor 14 680 537
» 1940 » 12 234 562
» 1941 » 12 933 740
» 1942 » 13 577 160.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Av dessa år torde 1939 ha varit relativt normalt, medan de övriga säkerligen
karakteriserats av en viss återhållsamhet beträffande underhållsarbeten.
I de angivna summorna ingå, förutom kostnaderna för underhåll av
skollokaler och skolinventarier, till viss del även kostnaderna för underhåll
av lärar- och vaktmästarbostäder. Om dessa frånräknas, torde för år 1939
de egentliga kostnaderna för underhåll av skollokaler och skolinventarier
kunna beräknas till 12 miljoner kronor. Räknar man med att antalet skollokaler
i landet utgör i runt tal 35 000, kommer man till en årlig kostnad
per lokal av cirka 340 kronor. Materiel- och arbetskostnader voro 1939
ännu jämförelsevis låga. De nuvarande priserna torde ligga cirka 50 procent
högre, varför kostnaderna för underhåll av skollokaler och inventarier
nu torde approximativt kunna beräknas till 500 kronor per lokal och år.
Beträffande det nuvarande underhålls- och materielbidraget, 25 kronor
per lokal, finnas inga bestämmelser, som angiva fördelningen av detsamma
på de olika ändamål, för vilka bidraget utgår. Även om hela bidraget avsåges
för lokalunderhåll, vore det emellertid alltför oväsentligt för att kunna
få någon egentlig betydelse. För att detsamma skall bli skoldistrikten
till verklig nytta måste det vara av en helt annan storleksordning. De
sakkunniga ha övervägt ett bidragssystem, differentierat efter skatteunderlaget
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande
skolmåltiderna. Enligt sistnämnda system utgår till kommun med normalskatteunderlag
— vilket angivits till 10 skattekronor per invånare — statsbidrag
med 80 procent av den beräknade normalkostnaden för skolmåltiderna.
Om normalkostnaden för underhåll av en skollokal beräknas till
500 kronor per lokal, skulle hela kostnaden för folkskolornas underhåll av
skollokalerna belöpa sig till 17,5 miljoner kronor per år. 80 procent härav
utgöra 14 miljoner kronor. Statens bidrag skulle förmodligen något understiga
detta belopp men dock tydligen uppgå till en mycket betydande summa.
Ett bidragssystem sådant som det här antydda skulle givetvis i väsentlig
grad nedbringa kommunernas kostnader för underhåll av skollokalerna.
Ä andra sidan får icke förbises, att detsamma skulle i vissa fall bli alltför
gynnsamt för kommunerna. Detta gäller i första hand kommuner med
jämförelsevis nya skolbyggnader. För dessa ha betydande statliga byggnadsbidrag
utgått, och underhållskostnaderna äro de första åren relativt
obetydliga. Ett underhållsbidrag enligt här angivna grunder skulle säkert
i rätt många fall komma att överstiga de verkliga kostnaderna.
De mycket betydande statsbidrag, som nu utgå till nybyggnader för folkskoleväsendet
liksom till vissa mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten
i fråga om skolbyggnader, utgöra, anse de sakkunniga, närmast ett
skäl till återhållsamhet från statens sida beträffande underhållsbidrag. Visserligen
kan det sägas att, när staten i så hög grad bidrager till kostnaderna
för nya skolbyggnader, det är av vikt, att kommunerna också stimuleras
att vid sköta underhållet av desamma och att detta bäst sker genom relativt
betydande bidrag av statsmedel till underhållet. De sakkunniga anse
emellertid, att redan nu goda förutsättningar finnas för att detta underhåll
ej skall bli eftersatt. Så t. ex. gäller enligt 8 5 kungörelsen den 10 december
1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folkoeh
småskolor m. in. som villkor för erhållande av statsbidrag, att distriktet
för undervisningen tillhandahåller lämpliga lokaler. Vidare stadgas i 8 3
mom. 2 kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående statsbidrag
till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet som särskild förutsättning för
10
Kungl. May.ts proposition nr 175.
erhållande av statsbidrag till ändrings- och reparationsarbeten, att byggnadsföretaget
icke föranletts av att skollokalernas underhåll försummats.
En betydande svårighet när det gäller att utforma ett lämpligt system
för statsbidrag till underhåll av skolbyggnaderna utgör den omständigheten,
att ett kontinuerligt, år från år lika underhåll av skolbyggnaderna icke
förekommer. I distrikt med ett större antal skollokaler torde utjämning
ske, så att de årliga totala underhållskostnaderna bli i stort sett konstanta.
Men ju mindre distrikten äro, desto mera variera år från år deras
utgifter för detta ändamål. Medan under en följd av år utgifter för underhållsarbeten
kunna vara nära nog obefintliga, kan ett enstaka år tyngas
av omfattande reparationskostnader för någon skola. Denna svårighet
skulle eventuellt kunna elimineras eller i varje fall minskas genom att
bidraget bestämdes till visst belopp för en längre period, exempelvis en
tioårsperiod. Häremot talar emellertid, att ett sådant förfarande antagligen
skulle nödvändiggöra en mera omfattande redovisning och kontroll av medlens
användning.
Som sammanfattning av vad här ovan anförts angående bidrag till underhåll
av skollokaler anse sig de sakkunniga kunna fastslå, att nuvarande
låga bidrag saknar egentlig betydelse, att ett statsbidrag, som på ett mera
avsevärt sätt skall kunna bidraga till kommunernas kostnader för underhåll
av skolbyggnaderna, kommer att ställa betydande krav på statsverket,
vilket icke är motiverat på samma sätt som tidigare, särskilt sedan de
nya bestämmelserna om statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet,
även innefattande vissa ändrings- och reparationsarbeten, trätt
i kraft, samt att staten även utan särskilt statsbidrag till underhåll av
skolbyggnaderna har goda möjligheter tillse, att underhållet icke försummas.
De sakkunniga anse därför, att statsbidrag icke längre bör utgå till
underhåll av skollokaler.
Beträffande frågan om statsbidrag till inventarier anföra därefter
de sakkunniga följande.
Beträffande statsbidrag till inventarier framhöllo 1934 års folkskolesakkunniga,
att samma skäl, som föranlett de sakkunniga att förorda lättande
av kommunernas tunga för skollokalernas underhåll, talade för att
statsbidrag i någon form lämnades även till inventariernas hållande i
vederbörligt skick. De betonade emellertid, att bidraget borde betraktas
som en hjälp till täckandet av det normala löpande behovet av förnyelse på
grund av förslitning samt av komplettering. Beträffande den nyanskaffning,
som hörde samman med nybyggnader av skollokaler, föreslogo de sakkunniga,
att statsbidrag, utöver bidraget till själva byggnadskostnaderna, skulle
utgå för inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. För inventarier
i klassrum skulle däremot bidrag ej utgå. Dt tf a blev också riksdagens
beslut. Då sålunda möjligheterna att erhålla statsbidrag till anskaffande av
inventarier voro begränsade till nybyggnader, förelågo onekligen vissa skäl
för årliga statsbidrag till inventarier. Nu har emellertid detta förhållande
ändrats. I samband med beslutet om ändrade grunder för statsbidrag till
skolbyggnader medgav 1945 års riksdag i enlighet med av 1945 års folkskolesakkunniga
framlagt förslag, att till statsbidragsberättigade kostnader
finge även, därest så prövades skäligt, hänföras utgifter för den första uppsättningen
inventarier till klassrum, dock högst till ett belopp av ettusen
kronor för varje klassrum.
11
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.
De sakkunniga anse att de betydande statsbidrag, som alltså nu kunna
utgå till inventarieuppsättningar vid nybyggnader, utgöra skiil för att inventarierna
ställas i samma kategori som byggnaderna, när det gäller att
taga ställning i förevarande bidragsfråga. De sakkunniga äro alltså av den
uppfattningen, att statsbidrag i fortsättningen icke heller bör utgå till anskaffande
och underhåll av inventarier.
De sakkunniga ha däremot funnit behovet av statsbidrag till anskaffande
och underhåll av undervisningsmateriel till fullo styrkt. Därom
anföres följande.
Redan när år 1934 förslaget om underhålls- och materielbidrag framlades,
betonades, att god och tillräcklig undervisningsmateriel utgjorde en
viktig förutsättning för att undervisningen skulle leda till ett tillfredsställande
resultat samt att statsbidrag härtill borde medföra, förutom ökad
redobogenhet från kommunernas sida att även på denna punkt söka tillgodose
undervisningens skäliga krav, en långt större möjlighet för staten
än hittills att utöva inflytande på materielanskaffningen.
De sakkunniga finna, att dessa skäl allt fortfarande äga full bärkraft.
Såsom framgår av folkskolinspektörernas och andras ovan återgivna
yttranden, äro förhållandena på detta område långt ifrån tillfredsställande.
De iakttagelser, som gjorts vid en av de sakkunniga företagen studieresa, ha
till fullo bestyrkt detta förhållande. De besökta skolorna hade i förvånansvärt
stor utsträckning under senare år försetts med moderna skolbänkar och
andra inventarier. Däremot kunde endast vid ett relativt fåtal skolor materielbeståndet
betecknas såsom gott. Det synes uppenbart, att åtgärder böra
vidtagas för att skolorna skola kunna förses med tillräcklig undervisningsmateriel.
De sakkunniga anse, att detta bäst kan ske på så sätt, att det
nuvarande underhålls- och materielbidraget för framtiden begränsas till att
endast avse anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel.
De sakkunniga föreslå vidare, att materielbidraget skall utgå för Uiraravdelning
och icke för skollokal. Till motivering härför anföres:
Medan det nuvarande underhålls- och materielbidraget utgår för skollokal
— klassrum och specialrum — synes det motiverat, att det av de sakkunniga
föreslagna materielbidraget beräknas i anslutning till läraravdelning.
Så länge bidraget även omfattat underhåll av skollokaler samt anskaffande
och underhåll av inventarier har det varit naturligt, att detsamma
varit knutet till skollokalerna. Med de sakkunnigas förslag, att
bidraget endast skall utgå till anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel,
blir förhållandet ändrat. Behovet av undervisningsmateriel är i
första hand beroende av antalet läraravdelningar. Det vore knappast rättvist,
om för två duplicerande avdelningar endast hälften så stort bidrag
utginge som för två avdelningar, som vardera hade sitt eget klassrum.
Vad specialrummen beträffar, vilja de sakkunniga framhålla, att i fråga
om gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök den övervägande delen av de vid
undervisningen använda hjälpmedlen numera torde vara att tekniskt hänföra
till kategorien inventarier (jämför skolöverstyrelsens anvisningar angående
folkskolebyggnader) och statsbidragsberiittigade enligt gällande bestämmelserom
statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet. Däremot
torde i naturkunnighetsrum och teckningssalar utnyttjade hjälp
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
medel i huvudsak vara att betrakta som undervisningsmateriel i egentlig
mening, vartill statsbidrag alltså bör utgå i förevarande sammanhang. Då
ifrågavarande materiel emellertid är erforderlig vare sig särskilda specialrum
finnas inredda eller ej och behovet sålunda även i detta fall i viss mån
beror på antalet läraravdelningar, synes det lämpligt, att statsbidraget
till detta ändamål får den formen, att bidragsbeloppen för lärara vdelningarna
utgå med något högre belopp än som skulle varit fallet, därest särskilt
bidragsbelopp alltjämt avsetts för specialrum.
Differentiering av bidraget.
De sakkunniga förorda en differentiering av materielbidraget efter olika
skolformer. Därvid ha de sakkunniga anslutit sig till de synpunkter, som
skolöverstyrelsen anfört till förmån för sitt i det föregående berörda, den
10 oktober 1944 avgivna förslag i ämnet, varjämte de sakkunniga framhålla,
att skälen för en sådan differentiering bleve än starkare, om bidraget i enlighet
med de sakkunnigas förslag endast skulle avse undervisningsmateriel.
Däremot ha de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå särskild differentiering
av bidraget med hänsyn till kommunernas skatteunderlag. Det hade nämligen
beaktats, att redan den förordade differentieringen efter skolformer i
realiteten också innebure, att mera skattetyngda kommuner erhölle ett förhållandevis
större bidrag. Detta framginge bland annat av att landsbygdsdistrikten,
där de svagare skolformerna så gott som enbart vore tillfinnandes,
också hade de svagaste skatteunderlagen, medan städerna med de bättre
skolformerna hade mer än dubbelt så högt skatteunderlag.
Bidragets storlek.
Enligt de sakkunnigas mening borde ett statsbidrag till anskaffande och
underhåll av undervisningsmateriel icke konstrueras på så sätt, att staten betalade
viss del av skoldistriktens verkliga kostnader för ändamålet. Detta
skulle medföra en onödigt omständlig administrativ apparat. Bidraget syntes
i stället böra, liksom hittills, utgå i form av ett bestämt belopp, vilket emellertid
i anslutning till vad förut förordats borde utgå för läraravdelning och
variera efter olika skolformer. Beloppens storlek syntes därvid böra avpassas
så, att de täckte större delen av kostnaderna för undervisningsmaterielen.
Distriktens andel i kostnaderna borde icke göras större, än att nödig marginal
funnes för växlingarna i kostnader mellan olika skoldistrikt och att i sparsamhetens
intresse åtminstone något utrymme lämnades för kommunal medverkan.
För bedömandet av kostnaderna för de materieluppsättningar, som kunna
anses behövliga för olika skoltyper, ha de sakkunniga hämtat ledning ur en
av Sveriges folkskollärarförbund verkställd utredning, vilken resulterat i en
förteckning över den undervisningsmateriel, som bör finnas i skolor av olika
typ. För mindre skolor (närmast Bla-skola, 4 avdelningar, cirka 120 barn)
beräknas ett fullgott materielbestånd draga en kostnad av 5 500 kronor, för
13
Kiingl. Maj:ts proposition nr 175.
en medelstor skola (A a-typ, 8 avdelningar, cirka 250 barn) beräknas kostnaden
bli 9 500 kronor och för en större skola (Aa-skola, 20 avdelningar,
8-klassig, cirka 600 barn) 17 500 kronor.
De sakkunniga ha i anslutning härtill anfört följande.
Materielens livslängd är givetvis ganska skiftande. Viss materiel, t. ex.
läseböcker, förslites snabbt, medan annan, exempelvis kartor och planscher,
kan vara användbar rätt länge, om den aktas och förvaras väl. I många fall
måste materiel utrangeras, innan den förslitits, enär den blivit omodern eller
rent av felaktig, såsom fallet ofta varit med kartbeståndet under senare år.
Om man räknar med en medellivslängd för undervisningsmateriel en av 15 år,
torde man komma de verkliga förhållandena rätt nära. Då skulle med utgångspunkt
från folkskollärarförbundets beräkningar den årliga kostnaden för
633 kronor 33 öre eller per lokal (8 klassrum -f- 3 specialrum) cirka 60 kronor.
Härtill kommer en icke oväsentlig kostnad för att skolan på detta område
skall kunna »följa med sin tid», med andra ord för anskaffande av nyheter
och förbättringar i fråga om undervisningsmateriel m. m. Med hänsyn till
vad sålunda anförts torde medelkostnaden per lokal i A-skola kunna beräknas
till cirka 80 kronor, varvid förutsättes en från början fullgod materielstandard.
Föreligger behov av att höja skolans standard i detta hänseende,
vilket väl i de allra flesta skolor är fallet, bli givetvis kostnaderna än större.
Detta framgår också av en undersökning, som de sakkunniga verkställt rörande
kostnaderna för anskaffning och underhåll av undervisningsmateriel i ett
antal skoldistrikt under åren 1941—1945. Av undersökningen, som omfattat
ett mindre och ett större skoldistrikt inom varje inspektionsområde, har framgått,
att medelkostnaden per lokal (klassrum och specialrum) och år uppgått
till 110 kronor. Vid undersökningen har emellertid ej kunnat skiljas på
materielkostnaderna för skolor av olika typer utan nyssnämnda medeltal gäller
samtliga skolor.
De sakkunniga framhålla, att de angivna kostnadsberäkningarna, vilka avse
kostnaderna för skollokal, endast kunna tjäna till ungefärlig vägledning, då
det gäller att avväga bidragsbeloppen för lärara v delning. Vidare erinras om
de sakkunnigas tidigare gjorda uttalande, att ersättning för det bortfallande
särskilda bidraget till specialrum lämpligen borde kunna vinnas genom att
bidragsbeloppen för läraravdelningarna höjdes utöver vad som eljest bort
utgå. Fn lämplig utgångspunkt vid avvägningen av bidragets differentiering
erbjöde skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag. Därvid borde emellertid beaktas,
att detta förslag även avsåge bidrag till inventarier, vilket ändamål
knappast motiverade att bidraget differentierades. De sakkunnigas förslag om
bidrag endast till undervisningsmateriel syntes därför böra föranleda eu längre
gående differentiering. De sakkunniga ansåge vidare skäl föreligga för jämförelsevis
högre bidrag åt småskola av b-typ, åt folkskola av B.,-typ och åt
folkskola av D-typ än vad överstyrelsen förordat.
Med utgångspunkt från dessa överväganden samt med hänsyn till att bidraget
borde vara så utmätt, att det motsvarade huvuddelen av distriktens kost
-
ersättning av försliten eller föråldrad materiel vid Aa-skola bli
9 500
14
Kungl. May.ts ''proposition nr 175.
nåder för anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel, föreslå de sakkunniga,
att materielbidrag utgår med följande belopp, nämligen för lärar
-
avdelning
av A- eller a-typ........................ kronor 80
av Bx- eller b-typ....................... » 120
av B2-typ ............................. » 160
av B3-typ eller D-typ ................... » 200
De sakkunniga anse ej motiverat att med avseende å bidragsbeloppens
storlek göra skillnad mellan distriktet tillhöriga eller av distriktet förhyrda
lokaler.
Till skola, anordnad som variant av huvudform, och till skola av undantagsform
föreslås bidrag utgå efter samma grunder som till skola av den
huvudform, med vilken vederbörande statens folkskolinspektör finner sådan
skola vara närmast jämförbar.
Med ledning av antalet läraravdelningar i skolor av olika typ vid slutet
av läsåret 1943/44 ha de sakkunniga beräknat kostnaderna för ett genomförande
av sitt förslag sålunda:
Avdelningar av A- och a-typ:
10 300 ä 80 kronor .................. kronor 824 000
Avdelningar av Bx- och b-typ:
9 500 ä 120 kronor .................. » 1 140 000
Avdelningar av B„-typ:
2 900 å 160 kronor.................... » 464 000
Avdelningar av B3- och D-typ:
2 100 ä 200 kronor .................. » 420 000
Avdelningar i halvtidsläsande skolor:
300 å 200 kronor.................... » 60 000
Summa kronor 2 908 000.
Det i riksdagen motionsledes framförda förslaget, att särskilt statsbidrag
skulle kunna utgå till anskaffande av symaskiner till skolor, som icke ha
särskild handarbetssal, ha de sakkunniga funnit höra nära samman med frågan
om särskilda bidrag till annan dyrare materiel, i första hand film- och
radioapparater. Då dessa spörsmål upptagits till behandling av en särskild
delegation inom 1946 års skolkommission, ha de sakkunniga förordat, att frågan
om statsbidrag till symaskiner utredes i samband därmed.
Kontrollen över bidragets användning.
De sakkunniga ha härom anfört i huvudsak följande.
De sakkunniga vilja framhålla, att redan gällande bestämmelser torde möjliggöra
en effektiv kontroll över att skoldistriktens skyldigheter beträffande
skolornas förseende med undervisningsmateriel icke eftersättes. De sakkunniga
erinra därvid om det ovan berörda stadgandet i kungörelsen angående
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor in. m. Och i gällande
bestämmelser om underhålls- och materielbidrag heter det, att »såsom
villkor för utgående av omförmälda bidrag gäller---att inventarier,
skolmöbler och undervisningsmateriel äro av beskaffenhet, som folkskolinspektören
godkänner». Med hänsyn till det hittills utgående materielbidragets
ringa storlek har det varit svårt för staten att med erforderlig tyngd
hävda kommunernas skyldigheter på detta område. Helt annat blir förhållandet,
om ett så betydande bidrag, som det de sakkunniga föreslagit, kommer
att utgå. Då finnas uppenbarligen redan med nu gällande bestämmelser möjligheter
för folkskolinspektören att med kraft ingripa, om distriktets skyldigheter
på detta område försummas. De sakkunniga finna därför ytterligare
bestämmelser i detta hänseende obehövliga.
Däremot anse de sakkunniga, att flera skäl tala för att genom skolöverstyrelsens
försorg en förteckning över i olika ämnen lämplig undervisningsmateriel
ställes till skoldistriktens förfogande för att i första hand tjäna till vägledning
vid materielanskaffningen. Tidigare utgavs under många år »Skolöverstyrelsens
förteckning över undervisningsmateriel». Denna upphörde
emellertid att utkomma år 1934. Detta har från många håll beklagats, och
otvivelaktigt har en sådan förteckning, rätt upplagd, en uppgift att fylla.
I detta sammanhang ha de sakkunniga även betonat vikten av att skolorna
förses med rymliga och lämpligt belägna materielrum. Goda anordningar
för materielens förvarande vore nämligen en viktig förutsättning för
att de medel, som staten kunde komma att anvisa till nu ifrågavarande ändamål,
verkligen skulle kunna medföra avsett resultat.
4. Remissyttranden.
Skolöverstyrelsen har funnit de sakkunnigas uppfattning om behovet av
bättre materielbestånd vid flertalet av landets skolor riktig. Folkskolinspektörerna
hade i sina yttranden över betänkandet samstämmigt betonat, att
stor brist på lämplig undervisningsmateriel rådde vid många skolor. Även om
ett icke obetydligt antal skoldistrikt anskaffat undervisningsmateriel av fullgod
beskaffenhet och i tillräcklig mängd, funne överstyrelsen det väl motiverat,
att åtgärder vidtoges från statens sida i syfte att bereda samtliga skoldistrikt
möjligheter att förse skolorna med erforderlig materielutrustning.
De skäl, som de sakkunniga anfört för det nuvarande underhålls- och materielbidragets
ersättande med ett materielbidrag och att detta skulle utgå för
läraravdelning och icke såsom hittills för klassrum, funne överstyrelsen i likhet
med flertalet folkskolinspektörer bärande.
Då de skäl, som av överstyrelsen åberopats till stöd för dess den 10 oktober
1944 avgivna förslag rörande en differentiering av bidraget efter olika skolformer
alltjämt ägde giltighet, hade överstyrelsen intet att erinra mot de
sakkunnigas förslag i denna del. Beträffande de föreslagna bidragsbeloppen
ansåge sig överstyrelsen sakna anledning att på grund av den förebragta
utredningen föreslå någon ändring.
Överstyrelsen framhåller, att flera inspektörer berört frågan om föreskrifter
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
rörande kontroll över bidragens användning. Överstyrelsen ville för sin del
vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att redovisningsskyldighet för skoldistrikten
skulle åsamka både dessa och inspektörerna så mycket arbete, att
föreskrift härom icke borde utfärdas. Överstyrelsen ville emellertid alltjämt
förorda, att skyldighet stadgades för skoldistrikten att i enlighet med av överstyrelsen
utfärdade anvisningar upprätta och i varje skola hålla tillgänglig
en förteckning över vid skolan befintlig undervisningsmateriel. Överstyrelsen
instämmer i de sakkunnigas uttalande angående önskvärdheten av att en förteckning
över för olika ämnen lämplig undervisningsmateriel genom statens
försorg ställes till skoldistriktens förfogande samt understryker de sakkunnigas
uttalande om angelägenheten av en lämplig förvaring av undervisningsmaterielen.
Enligt överstyrelsens uppfattning vore det motiverat att såsom
villkor för erhållande av ifrågavarande statsbidrag föreskriva, att skolans
materiel väl förvarades.
Överstyrelsen har slutligen i detta sammanhang tagit upp frågan, hur man
skall kunna säkerställa, att endast förstklassig och ur pedagogisk synpunkt
lämplig undervisningsmateriel tillhandahålles och av skoldistrikten förvärvas
med anlitande av statsbidrag. Härom har överstyrelsen anfört följande.
Redan storleken av det statsbidragsbelopp, varom nu är fråga, synes
nödvändiggöra någon form av kontroll i förevarande hänseende. Överstyrelsen
har därvid övervägt, huruvida icke undervisningsmaterielen borde
underkastas granskning och en motsvarighet till läroboksförteckningen
åstadkommas för undervisningsmaterielens del. Emellertid har överstyrelsen
icke velat föreslå en sådan åtgärd. Överstyrelsen anser emellertid önskligt,
att den erhåller möjlighet att bättre än hittills följa undervisningsmaterielens
utveckling och lämna skoldistrikten råd vid inköp. Då arbetet
härmed torde komma att få stor omfattning, ser sig överstyrelsen icke i
stånd att med nuvarande arbetskraft tillfredsställande handhava nämnda
uppgift. En lämplig lösning skulle måhända vara, att en särskild skolmaterielkonsulent
anställdes i överstyrelsen. Innan överstyrelsen föreslår
en sådan ny befattning, anser överstyrelsen emellertid erforderligt att samla
ytterligare erfarenheter på området. Överstyrelsen vill därför föreslå, att
för nästa budgetår möjlighet beredes att anlita en särskild sakkunnig —
mot ett arvode av förslagsvis 3 000 kronor — vilken skulle stå till överstyrelsens
förfogande vid behandlingen av frågor rörande undervisningsmateriel.
Denne sakkunnige skulle följa utvecklingen på ifrågavarande område,
särskilt med hänsyn till de pedagogiska synpunkterna, samt vara
överstyrelsen behjälplig vid handläggning av frågor rörande undervisningsmateriel.
Statskontoret, som i princip icke funnit anledning till erinran mot sakkunnigförslaget,
har endast i ett avseende ansett sig böra påkalla jämkning
däri, nämligen rörande frågan om beräknandet av de årliga materielbidragens
storlek. Härom har statskontoret anfört följande.
I utredningen ha de sakkunniga för bedömandet av kostnaderna för erforderliga
materieluppsättningar utgått från en inom Sveriges folkskollärarförbund
gjord sammanställning av undervisningsmateriel. I denna har —
förutom böcker ur den svenska litteraturen, kartor, planscher, kemi- och
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
fysikmateriel samt uppslags- och ordböcker in. m. för ett lärarnas referensbibliotek
— även medtagits biblar samt folkskolans vanliga läse- och bredvidläsningsböeker
ävensom, ehuru i obetydlig utsträckning, viss förbrukningsmateriel.
Av kungörelsen nr 292/1946 angående statsbidrag för tillhandahållande
av fria läroböcker in. in. åt lärjungar vid folk- och småskolor
och av förarbetena till kungörelsen (se prop. 1946:259, sid. 8—10 och 15)
framgår emellertid, att såväl biblar som läse- och bredvidläsningsböeker
tillhör sådan materiel, för vilken anskaffningskostnaden må anses ersatt
med det särskilda statsbidraget enligt berörda kungörelse å 10 kronor för
varje lärjunge och år. Statskontoret kan icke anse rimligt, att för varje
skoia anskaffas dubbla serier av nyssnämnda böcker, en för utlåning till
eleverna och en för uppställning i skolan för tillfälliga behov. Ämbetsverket
kan nämligen icke föreställa sig, att behovet av sistnämnda serie kan vara
särskilt trängande. Vidare bör det icke vara svårt att organisera en tillfällig
utlåning av böcker från en klass till annan. Under sådana förhållanden
kan statskontoret icke förorda, att vid beräknandet av statsbidrag för
undervisningsmateriel hänsyn tages till anskaffningskostnaden för materiel
varom här är fråga, omkring 1 500 kronor. Med hänsyn härtill och då —
som även de sakkunniga framhållit — bidragen böra avpassas så, att de
täcka större delen av anskaffnings- och underhållskostnaderna, måste statskontoret
komma till det resultatet, att statsbidraget till en skola av A (a)
och år jämkat belopp (se prop. 59/1946, sid. 24). Även de för övriga skolformer
föreslagna beloppen lära böra reduceras med 25 procent.
Även riksräkenskapsverket har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget.
Ämbetsverket anser dock, att det varit önskvärt, om de sakkunnigas beräkningar
av bidragsbeloppen i större utsträckning än som skett grundats
på av de sakkunniga själva gjorda iakttagelser. De föreslagna bidragsbeloppen
särskilt beträffande skolor av A-typ med ett stort antal läraravdelningar
hade riksräkenskapsverket icke kunnat undgå att finna väl höga.
Ämbetsverket har vidare anfört följande beträffande kontrollen över
användningen av ifrågavarande statsbidrag.
Det må framhållas, att, därest bidragen komma att utgå med så avsevärda
belopp att de i stort sett täcka skoldistriktens kostnader för ändamålet,
kravet på kontroll från statens sida måste skärpas. Riksräkenskapsverket
ifrågasätter därför huruvida icke skoldistrikten borde åläggas att
upprätta förteckningar över den anskaffade undervisningsmaterielen, vilka
skulle vara tillgängliga för vederbörande folkskolinspektör vid dennes inspektioner.
Enligt gällande bestämmelser verkställas rekvisitioner och utbetalningar
av underhålls- och materielbidrag under det redovisningsår, för
vilket bidrag sökes. Liknande förfaringssätt tillämpas även beträffande
statsbidrag för tillhandahållande av fria läroböcker in. m. åt lärjungar vid
folk- och småskolor enligt kungörelsen den 14 juni 1946, nr 292. Det synes
riksräkenskapsverket lämpligt att, i likhet med vad som stadgas i sistnämnda
kungörelse, statsbidragsrekvisitionen skall vara åtföljd av uppgift
om dels skoldistriktets utgifter för materielen under närmast föregående
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 177>. 2
9 500—1 500
typ bör utgå med ett till
60 kronor för läraravdelnin:
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
redovisningsår, dels ock det för det löpande redovisningsåret för ändamålet
beräknade beloppet.
Förslaget angående upprättande av förteckning över undervisningsmateriel
för att tjäna till vägledning vid materielanskaffningen har riksräkenskapsverket
funnit värt beaktande.
Slutligen har riksräkenskapsverket ansett bestämmelserna rörande ifrågavarande
materielbidrag böra införas i en fristående kungörelse.
Sveriges överlärarförbund har helt anslutit sig till de sakkunnigas förslag.
Federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening har föreslagit något
ändrade normer beträffande bidragets avvägning efter olika skolformer än
vad de sakkunniga förordat. Härom bär anförts följande.
Vid beräkning av kostnaderna för materielanskaffning i ett skoldistrikt
måste hänsyn tas dels till det redan befintliga beståndet av materiel vid de
olika skolorna, dels till antalet skolbyggnader. De sakkunniga uppger, att
skatteunderlaget i städerna varit mer än dubbelt så stort som i landskommunerna.
Följaktligen ha de förra haft bättre möjligheter att anskaffa
undervisningsmateriel och torde i många fall vara relativt väl tillgodosedda,
medan många landsbygdsskolor av B1-form och lägre skolformer praktiskt
taget torde sakna erforderlig materiel. I större och tätt befolkade samhällen
med korta skolvägar och goda kommunikationer finns i regel ett färre
antal stora skolhus med många läraravdelningar, under det att glest befolkade
skoldistrikt nödgas bygga flera, mindre skolhus. Ju större ett skolhus
är och ju flera läraravdelningar det innehåller, desto billigare blir
materielanskaffningen räknat per läraravdelning, eftersom flera läraravdelningar
kan begagna samma materieluppsättning eller högst ett par dylika.
Om de sakkunnigas förslag förverkligas, kan man därför räkna med att
skolor av A-typ i större samhällen dels har ett gynnsammare utgångsläge,
dels snabbare kan bygga upp en fullgod materieluppsättning. Eftersom
behovet av materiel, utom i fråga om läseböckerna och viss av småskolans
konkreta undervisningsform betingad materiel för individuell sysselsättning
i exempelvis räkning och modersmål, är detsamma i en A-skola med exempelvis
sju klasser som i en B-skola med samma antal klasser, anser federationsstyrelsen
att de sakkunnigas fördelningssystem inte i tillräcklig grad
tillgodoser B,- och B,-skolornas behov av materiel. Federationsstyrelsen vill
därför föreslå, att bidraget utgår med följande belopp, nämligen för läraravdelning
-
av A- eller a-typ ...................... 60 kronor
av B,- eller b-typ ...................... 140 »
av B2-typ 180 »
av B.j- eller D-typ...................... 200 »
Federationsstyrelsen är emellertid medveten om, att vid fördelning av
ett lika bidrag för läraravdelning av A- eller a-typ, kommer A-skolor, som
består av ett mindre antal klassavdelningar, att erhålla ett för lågt bidrag
i förhållande till skolor med ett större antal klassavdelningar, varför en
avvägning härvidlag borde övervägas. Därvid bör A-skolor med mindre
antal än tio läraravdelningar erhålla ett något högre bidrag än det ovan
föreslagna bidraget på 60 kronor för läraravdelning, medan A-skolor be
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
stående av flera ån 10 lärara vdelningar borde erhålla för varje avdelning
utöver de tio första lärara vdelningarna ett något lägre bidrag än det föreslagna
bidraget på 60 kronor för läraravdelning.
Federationen har beräknat kostnaderna för sitt modifierade förslag till
2 950 000 kronor.
Federationen har vidare tagit upp den av de sakkunniga avvisade frågan
om en förteckning över det minimum av undervisningsmateriel, som borde
finnas i varje folkskola, och därvid framhållit följande.
Federationsstyrelsen är emellertid av den uppfattningen, att utfärdande
av en minimiförteckning i nuvarande situation vore en synnerligen effektiv
åtgärd, som dels skulle underlätta folkskolinspektörs inspektion av materielbeståndet,
dels tvinga kommuner, som av olika anledningar hittills försummat
anskaffandet av nödvändig undervisningsmateriel att göra detta.
En anordning med minimiförteckning skulle i dessa fall snabbare och
effektivare leda till önskat resultat. Anskaffande av detta minimum av
materiel inom viss tid borde stadgas som förutsättning för erhållande av
materielbidrag i fortsättningen. Minimiförteckningen torde kunna bifogas
den allmänna förteckning, som enligt de sakkunnigas förslag skall ställas
till skoldistriktens förfogande genom skolöverstyrelsens försorg. Sedan
materielbeståndet i de för närvarande sämst lottade skolorna höjts till denna
miniminivå, bör frågan om minimiförteckningens fortsatta behövlighet och
omfattning tas upp till förnyat övervägande.
Fastställande av såväl den allmänna förteckningen som minimiförteckningen
bör åvila skolöverstyrelsen. Federationsstyrelsen vill förorda, att i
folkskolan vid olika skolformer tjänstgörande lärare representerande såväl
folk- som småskolor kallas att biträda skolöverstyrelsen vid uppgörande
av förslag till nämnda förteckningar.
Slutligen vill federationsstyrelsen understryka vikten av att anvisningar
utfärdas för materielens förvaring. Materielrum bör inredas i varje skola och
förses med lämpliga anordningar för materielens förvaring. Kapitlet om
materielrum i skolöverstyrelsens anvisningar etc. för folkskolbyggnader sid.
16 skulle lämpligen kunna utökas med enkla anvisningar, eventuellt med
förklarande skisser, för förvaringsanordningar.
Svenska landskommunernas förbund har icke ansett sig kunna tillstyrka
förslaget, varvid anförts följande.
Styrelsen kan icke finna, att folkskolesakkunnigas motivering för en omändring
av bidraget till att avse endast undervisningsmateriel iir tillräckligt
övertygande. Statsbidragssystemet till kommunerna är på väg att utvecklas
till en invecklad vetenskap, som behärskas endast av ett fåtal specialister.
Icke minst gäller detta statsbidragen till skolväsendet. Utvecklingen kan
enligt styrelsens mening icke få fortsätta på denna viig.
Det av de sakkunniga framhållna sambandet mellan här ifrågavarande
statsbidrag å ena sidan och skoldistriktens vilja att åstadkomma ett gott
materielbeständ å andra sidan är enligt styrelsens mening i stort sett eu
fiktion. Antalet statsbidrag till skoldistriktens löpande utgifter iir redan
så stort, att det icke låter sig göra att i praktiken upprätthålla något samband
mellan en viss utgiftspost och det därpå belöpande statsbidraget. Det
är också vanligt — åtminstone i landskommunerna — att statsbidragen till
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
skolväsendet i räkenskaperna redovisas i klump. Så sker för övrigt ofta av
den enkla anledningen att vederbörande myndighet vid utbetalningen av
statsbidrag icke angiver, vilket statsbidrag det är fråga om, ofta icke ens
vilken tidsperiod, som bidraget avser. Att upprätthålla sambandet mellan
viss utgift och därå belöpande statsbidrag försvåras ytterligare av att skoldistriktens
utgifter redovisas per kalenderår, under det att statsbidragen i
regel beviljas per statligt budgetår.
Ur kommunal synpunkt måste det under sådana förhållanden te sig som
svårbegripligt, att statsbidrag skall utgå just på kostnaderna för undervisningsmateriel.
Varför, måste man fråga sig, skall då icke utgå statsbidrag
på de regelmässigt vida större kostnaderna för underhåll av fastighet och
inventarier, för bränsle, lyse, renhållning, skolbad etc.? Det torde t. ex.
vara lika viktigt att skollokalerna äro väl uppvärmda och att renhållningen
står på hög standard som att undervisningsmaterielbeståndet är fullgott.
Teoretiskt kan man givetvis tänka sig, att statsbidragssystemet successivt
utbygges att omfatta jämväl här exemplifierade ändamål. Men, såsom
styrelsen redan framhållit, anser den för sin del, att antalet statsbidragsformer
icke kan utbyggas i det oändliga.
Likaväl som skolöverstyrelsen hävdat, att det nuvarande underhålls- och
materielbidraget icke borde avse kostnader för underhåll av skollokaler och
folkskolesakkunniga påyrkat, att det icke heller bör avse inventariekostnader,
likaväl torde man kunna hävda, att bidraget icke heller bör avse
materielkostnader. Det skulle då i verkligheten komma att få karaktären
av ett statsbidrag till skolväsendets allmänna anordningar. Styrelsen anser
att det bör undersökas, huruvida icke ett sådant allmänt statsbidrag borde
införas. Från skatteutjämningsproblemet kan man i detta fall omöjligen
bortse. Även med nuvarande höga statsbidrag till skoldistrikten åstadkomma
de kvarstående kostnaderna så olika skattetryck, att det är otänkbart,
att landets skolväsende utan ytterligare statligt stöd skall kunna hållas
vid en någorlunda jämn standard. Fn rad speciella statsbidrag blir emellertid
ett otympligt stödsystem. Det är möjligt, att ett allmänt statsbidrag
skulle kunna leda till att en hel del av de nuvarande specialbidragen kunde
slopas. Ett allmänt statsbidrag borde utgå i viss proportion till skatteunderlaget
per invånare. Bidragssystemet kunde uppbyggas med vissa latituder,
och skoldistrikt, som icke visa god vilja att hålla skolanordningarna på
rimlig standard, skulle få vidkännas skälig minskning i bidraget.
Svenska stadsförbundet, som givit uttryck åt liknande synpunkter som
landskommunernas förbund, har anfört i huvudsak följande.
Först må erinras, att underhålls- och materielbidraget tillkommit såsom
del av en större reform just i skatteutjämnande syfte. Den överflyttning
av kostnader för folkskoleväsendet från kommunerna på staten, som skedde
genom denna år 1935 beslutade reform, avsåg visserligen vida större kostnadsbelopp
i andra hänseenden, och jämfört med dem har därför givetvis
nämnda bidrag haft ringa skatteutjämnande verkan. Men det måste alltid te
sig egendomligt att ur ett sådant sammanhang lösbryta en särskild post och
förklara den omotiverad såsom skatteutj ämnande faktor enbart därför
att den utgör en så ringa del av det hela. Genom att steg för steg fullfölja
ett sådant resonemang skulle man ju kunna omintetgöra hela den avsedda
utjämningen. Därför har styrelsen svårt att acceptera den tankegång, som
kommit till uttryck både i 1944 års förslag och i nu föreliggande betänkan
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
de, att ifrågavarande bidragsmedel böra utan vidare kunna disponeras huru
som helst utan hänsyn till att bidraget tillkommit i ska tteu t jämnande syfte.
Vad som nu föreslås innebär liksom skolöverstyrelsens förslag av år 1944
men i ännu högre grad en begränsning av det ändamälsområde, vartill visst
statsbidrag skall utgå. Från kommunernas sida har man särskild anledning
att hysa betänksamhet mot åtgärder i sådan riktning. Det är nogsamt bekant
att statsbidrag alltid betyda minskad handlingsfrihet för kommunerna.
Men ett relativt blygsamt bidrag att användas inom ett vidsträckt verksamhetsområde
har åtminstone hittills icke ansetts behöva medföra lika
mycken kontroll över och direkt inblandning i den kommunala verksamheten
från statliga myndigheters sida som ett generöst utmätt bidrag till
en speciell uppgift. De sakkunniga ha själva antytt detta förhållande (sid.
2G). De oegentliga konsekvenser statsbidragssystemet alltmera fått för den
kommunala självstyrelsen synas göra det allt nödvändigare att se upp med
utvecklingen mot snävt ändamålsbestämda bidrag.
Av ett skäl kan det otvivelaktigt vara frestande att från kommunalt håll
acceptera det nu framlagda förslaget. Enligt detta skulle nämligen bidraget
till undervisningsmateriel bli så rikligt tilltaget, att skoldistrikten därigenom
skulle erhålla avsevärt mera än genom nuvarande underhålls- och materielbidrag.
Styrelsen kan emellertid icke inse, att en sådan bidragsökning skall
kunna vara befogad endast under förutsättning att bidragets användning
begränsas till undervisningsmaterielen och ej för att hjälpa skoldistrikten
att samtidigt tillgodose andra lika angelägna behov. Såsom sådana behov
måste styrelsen alltjämt betrakta både lokalunderhållet och inventarieanskaffningen.
Vad särskilt lokalunderhållet angår synes också den omständigheten
tala för statsbidrag, att staten såsom bidragsgivare till kostnaderna
för byggande av skolhus har ett påtagligt intresse i att redan förefintliga
lokaler väl underhållas. Även om det visat sig, att en del skoldistrikt försummat
just anskaffningen av undervisningsmateriel, och om detta kan
anses bero på att skolkostnaderna varit alltför dryga för dessa distrikt,
behöver det icke fördenskull betraktas som en given sak att statsbidrag
skola utgå speciellt till undervisningsmaterielen. Det naturligare är, att
man i stället från allmännare utgångspunkter söker fixera, huru omfattande
ekonomisk hjälp skoldistrikten behöva få från staten för att icke oskäligt
betungas, och att man samtidigt med att sådan hjälp lämnas söker klargöra
vad som rätteligen bör finnas i fråga om undervisningsmateriel. Om så sker,
finnes ingen anledning att förmoda, att skoldistrikten skola fullgöra sin
uppgift sämre beträffande undervisningsmaterielen än i andra hänseenden.
Styrelsen kan således alltjämt icke finna, att bärande skäl anförts för att
inom ramen av det nuvarande statsbidragssystemet på folkskoleväsendets
område genomföra eu förändring av underhålls- och materielbidragets ändarnålsbestämning.
Däremot synes det obestridligt att den reducering av detta
bidrag, som skoldistrikten fått vidkännas under senare år, motiverats med
skäl som åtminstone icke numera ha giltighet. Tvärtom synes eu förbättring
av detta bidrag, utöver vad som år 19.35 bestämdes, vara motiverad
genom vad de sakkunniga anfört rörande bidragsbehovet för undervisningsmaterielen.
Det s. k. underhålls- och materiel bidraget utgår för närvarande med 25
kronor för varje skoldistriktet tillhörig skollokal och med 12 kronor för
varje av distriktet förhyrd skollokal. Till bidragsberiitligadc lokaler hän
-
Departe
mentschefen.
22
Kungl. Maj ds proposition nr 175.
föras klassrum, specialrum, gymnastikrum, slöjdsalar och rum för undervisning
i hushålfsgöromål. Före en år 1940 beslutad sänkning av nyssnämnda
bidragsbelopp utgjorde dessa 50 kronor respektive 25 kronor. Bidraget
avses för tre olika ändamål, nämligen underhåll av skollokaler,
tillhandahållande av inventarier samt tillhandahållande av undervisningsmateriel.
För bestridande av de med bidraget förenade kostnaderna är
för innevarande budgetår anvisat ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har spörsmålet om ändrade
bestämmelser i fråga om underhålls- och materielbidraget varit föremål för
överväganden i olika sammanhang. Bland annat främlade skolöverstyrelsen
år 1944 ett förslag i ämnet, innebärande att bidraget, som endast skulle
avse inventarier och undervisningsmateriel, skulle differentieras efter olika
skolformer. Detta förslag har sedermera gjorts till föremål för bearbetning
inom 1945 års folkskolesakkunniga. Deras förslag, som nu föreligger till
bedömande, överensstämmer i så måtto med överstyrelsens nyssnämnda
förslag, att det bygger på en differentiering av bidragsbeloppen efter olika
skolformer, men skiljer sig därifrån genom att bidragsområdet begränsats
till att endast omfatta anskaffande och underhåll av undervisningsmateriel,
att differentieringen av bidragsbeloppen gjorts mera fullständig, att bidraget
anknutits till läraravdelningar i stället för till skollokaler samt att
bidragsbeloppen väsentligt höjts.
Medan skolöverstyrelsen, statskontoret, riksräkenskaps verket, Sveriges
överlärarbund och federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening i
huvudsak anslutit sig till förslagets grundlinjer, ha vissa invändningar mot
detsamma anförts av landskommunernas förbund och stadsförbundet. Sistnämnda
organisationer ha därvid bland annat framhållit, att de icke kunnat
finna någon bärande motivering för att ifrågavarande bidrag framdeles
endast skulle avse undervisningsmateriel. Det syntes enligt förbundens
uppfattning angeläget, att en undersökning komme till stånd rörande förutsättningarna
för införandet av ett allmänt statsbidrag till folkskoleväsendet,
som skulle kunna ersätta åtminstone en del av de nuvarande olika specialbidragen.
Vidare framhålla förbunden angelägenheten av att skatteutjämningsproblemet
beaktas. Stadsförbundet har slutligen för sin del givit uttryck
för farhågor för att den föreslagna begränsningen av ändamålsområdet
för ifrågavarande statsbidrag skall medföra ökad kontroll över och direkt
inblandning i den kommunala verksamheten från statens sida.
Jag finner de anförda betänkligheterna mot det nuvarande systemet med
flera relativt snävt ändamålsbestämda statsbidrag till folkskoleväsendet i
viss mån berättigade. Jag delar för egen del den uppfattning, varåt landskommunernas
förbund och stadsförbundet givit uttryck, nämligen att allvarliga
ansträngningar böra göras för att söka utfinna ett för de enskilda
kommunerna ur skilda synpunkter mera lätthanterligt system för statens
bidragsverksamhet på folkskoleväsendets område. Såsom ett önskemål fram
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
står därvid att kunna ersätta åtminstone några av de nuvarande bidragen
till speciella ändamål med ett enda bidrag till skolväsendets allmänna anordnande.
Jag vill erinra, att i det åt 1945 års folkskolesakkunniga givna
uppdraget såsom ett väsentligt moment ingår att undersöka, huruvida icke
de mångahanda bidragsformer, som nu förekomma, med fördel skulle kunna
ersättas med färre sådana. Det kan synas, som om folkskolesakkunnigas här
föreliggande förslag icke stode i överensstämmelse med de sålunda givna
direktiven. Jag vill emellertid framhålla, att tiden ännu knappast torde vara
inne för en allmän omprövning av det ekonomiska mellanhavandet mellan
staten och skoldistrikten. En av förutsättningarna härför synes nämligen
vara, att full visshet råder beträffande skolväsendets framtida gestaltning.
1 avvaktan på resultatet av en sådan allmän översyn av statsbidragsväsendet
synes man ha att välja mellan att låta allt vara som det är eller
att provisoriskt vidtaga de förbättringar, som kunna och rimligen böra
åstadkommas inom ramen av nuvarande system. Någon tvekan om att
därvid den senare utvägen bör beträdas synes mig knappast kunna föreligga.
1945 års folkskolesakkunnigas nu föreliggande förslag bör enligt min
mening betraktas som ett försök att på det begränsade område, det här
gäller, provisoriskt undanröja de olägenheter, som enligt samstämmiga
vittnesbörd varit förknippade med det hittillsvarande systemet. Den kritik,
som riktats mot detta system, har främst gjort gällande, att bidragsbeloppet
varit alltför ringa för att kunna få någon egentlig betydelse för skoldistrikten
samt att det vore oegentligt att bidraget, ehuru till en del avsett för tillhandahållande
av undervisningsmateriel, alltid utginge med samma belopp per
skollokal, varigenom skolor med flerklassiga läraravdelningar komme i ett .
ur bidragssynpunkt ogynnsammare läge än skolor av A-form.
Folkskolesakkunniga ha nu, som nämnts, förordat dels en begränsning av
bidragsområdet till endast undervisningsmateriel, dels en differentiering av
bidraget efter olika skolformer, dels ock väsentligt högre bidragsbelopp än
som för närvarande utgå. De sakkunniga ha därvid utförligt motiverat sin
ståndpunkt, att bidraget icke längre borde avse underhåll av skollokaler och
inventarier. Efter ingående överväganden har jag kommit till den uppfattningen,
att bidraget liimpligen bör förändras till ett materielbidrag. Jag
hyser förståelse för svenska landskommunernas och stadsförbundets åsikt,
att även andra ändamål inom folkskolan kunna anses förtjänta av statligt
bidrag, och framförallt är jag medveten om att underhållet av skolbyggnaderna
många gånger kan bli betungande för skoldistrikten. Jag vill emellertid
erinra om att enligt det statsbidragssystem rörande byggnadsarbeten fiir folkskoleväsendet,
vilket tillämpas från och med den 1 januari 1946, skoldistrikten
numera äga utfå statsbidrag även för utförande av mera omfattande
reparationsarbeten å skollokaler. Enligt samma bidragssystem må vidare till
statsbidragsberättigade kostnader hänföras även utgifter för den första upp
-
24 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.
sättningen inventarier till klassrum till ett högsta belopp av ettusen kronor
för varje klassrum.
Genom angivna åtgärder ha sålunda skoldistriktens behov av ekonomisk
hjälp till underhåll av skollokaler och för tillhandahållande av inventarier i
viss utsträckning tillgodosetts. Det synes obestridligt, att det för närvarande
mest angelägna önskemålet är att förbättra och effektivisera undervisningen
genom tillhandahållande av tillräcklig och pedagogiskt lämplig undervisningsmateriel.
Detta framstår såsom särskilt viktigt just nu, då man
på grund av bristen på lärare tyvärr icke alltid kan påräkna fullt kompetenta
sådana. En god och riklig uppsättning av undervisningsmateriel måste därvid
fylla en viktig uppgift. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att riksdagen
för sin del visat starkt intresse för denna fråga. Sålunda anvisade 1945
års riksdag — som ansåg omedelbara åtgärder för att underlätta anskaffandet
av ändamålsenlig undervisningsmateriel ofrånkomliga, åtminstone för de lägre
skolformernas vidkommande — som ett provisorium i avvaktan på en slutlig
lösning av bidragsfrågan utöver det ordinarie anslaget en till beloppet
maximerad delpost å 100 000 kronor att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande
disponeras till bidrag till anskaffande av undervisningsmateriel för
folk- och småskolor av lägre form än A och Bl.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och under åberopande av de ytterligare
skäl, som framförts av de sakkunniga, anser jag mig böra tillstyrka förslaget
om ersättande av det nuvarande underhålls- och materielbidraget med
ett materielbidrag, enbart avseende tillhandahållande av undervisningsmateriel.
Såsom de sakkunniga framhållit tala övervägande skäl för att detta bidrag
. bestämmes att utgå per läraravdelning i stället för som för närvarande per
skollokal.
Att en differentiering av bidraget på något sätt bör ske, synes uppenbart.
Två möjligheter torde därvid stå till buds, nämligen en differentiering efter
olika skolformer eller efter skolkommunernas ekonomiska bärkraft. De sakkunniga
ha övervägt båda utvägarna och stannat vid den förstnämnda. När
jag ansluter mig till denna ståndpunkt beror detta icke på någon bristande
förståelse för skatteutjämningsproblemets stora betydelse utan därpå, att jag
anser bestämmelserna rörande ifrågavarande bidrag böra så utformas, att tilllämpningen
av desamma blir så enkel som möjligt. Jag vill även erinra om
vad jag nyss framhållit, nämligen att jag utgår från att förevarande bidragsfråga
nu icke slutgiltigt kan lösas utan att de åtgärder, som kunna, komma
att beslutas, få anses ha en provisorisk karaktär. Jag vill slutligen i likhet
med de sakkunniga framhålla, att en differentiering av bidraget efter olika
skolformer i realiteten i icke ringa utsträckning innebär en differentiering
även efter kommunernas ekonomiska bärkraft.
Beträffande därefter bidragsbeloppens storlek ha de sakkunniga föreslagit,
att bidrag skall utgå med 80 kronor för läraravdelning av A- eller a-typ, med
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
120 kronor för lärara vdelning av Bl- eller b-typ, med 160 kronor för läraravdelning
av B2-typ och med 200 kronor för läraravdelning av B3- eller
D-typ. I vissa remissyttranden ha erinringar framförts mot förslaget i denna
del. Jag delar den av riksräkenskapsverket och federationen Sveriges allmänna
folkskollärarförening framförda uppfattningen, att det för läraravdelningar
av A- eller a-typ föreslagna beloppet är väl högt, åtminstone för större
A-skolor. Då jag emellertid med hänsyn till önskvärdheten av så stor enkelhet
i tillämpningen som möjligt icke är beredd att förorda skilda belopp för
A-skolor av olika storlek, vill jag för egen del föreslå, att bidragsbeloppet
för samtliga läraravdelningar av A- eller a-typ bestämmes till 60 kronor.
I anslutning därtill torde även bidragsbeloppet för läraravdelning av Bl - eller
b-typ böra sänkas till 110 kronor. I övrigt ifrågasätter jag icke någon ändring
av den föreslagna bidragsskalan. Beträffande vad statskontoret i ärendet
anfört vill jag framhålla, att jag gjort mig underrättad om att vid de av
Sveriges folkskollärarförbund gjorda beräkningarna rörande kostnaderna för
tillhandahållande av undervisningsmateriel i olika skolor i huvudsak endast
tagits i betraktande sådan materiel, för vilka utgifterna böra bestridas medelst
nu ifrågavarande statsbidrag. Kostnaderna, som av de sakkunniga beräknats
till i runt tal 2 900 000 kronor, torde genom de av mig nu förordade jämkningarna
komma att minskas med i runt tal 300 000 kronor till 2 600 000
kronor.
Såsom nämnts har svenska stadsförbundet hyst farhågor för att den föreslagna
begränsningen av bidraget till enbart ett materielbidrag skulle medföra
ökad kontroll över den kommunala verksamheten från statens sida. I
anledning härav må framhållas, att de sakkunniga icke avsett att skapa ytterligare
bestämmelser rörande kontrollen över att skoldistriktens skyldigheter
beträffande skolornas förseende med undervisningsmateriel icke eftersättas
utöver dem som redan finnas. De sakkunniga ha i detta sammanhang även
avvisat framkomna förslag om upprättande av en minimiförteckning över
undervisningsmateriel i olika skolor. Jag ansluter mig helt till vad de sakkunniga
sålunda anfört och föreslagit. Däremot förordar jag, att genom skolöverstyrelsens
försorg upprättas en förteckning över lämplig undervisningsmateriel
att tjäna till vägledning vid skoldistriktens materielanskaffning.
Ehuru jag i likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen är medveten
om angelägenheten av att goda anordningar för materielens förvaring i skolorna
äro för handen, är jag dock icke beredd att såsom överstyrelsen ifrågasatt
förorda, att något villkor i sådan riktning föreskrives för erhållande av
ifrågavarande statsbidrag. Jag anser mig icke heller för närvarande kunna
biträda överstyrelsens förslag om anvisande av särskilda medel till en sakkunnig,
vilken skulle stå till överstyrelsens förfogande vid behandlingen av
frågor rörande undervisningsmateriel. Skulle ett oundgängligt behov uppstå
av att anlita särskild sakkunnig för nämnda ändamål, torde anslagsposten till
Bihang till riksdagens protokoll 191)7. 1 samt. Nr 17''!>.
3
26 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 175.
arvoden och särskilda ersättningar åt inspektörer och sakkunniga biträden
m. m. få anlitas.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i ämnet. Måhända kan det
därvid visa sig lämpligt, att, såsom riksräkenskapsverket föreslagit, dessa
bestämmelser infogas i en särskild kungörelse.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att statsbidrag till undervisningsmateriel vid
folk- och småskolor må från och med redovisningsåret
194-7/48 utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag
i det föregående förordat, samt att i samband därmed nuvarande
bestämmelser rörande underhålls- och materielbidrag
skola upphöra att gälla;
dels ock till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 2 600 000.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Svensson.
Stockholm 1947 Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.
470828
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för hudgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch a1 i texten
- SU 1947:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till statsbidrag till undervisningsmateriel vid folkoch småskolor jä s. 34 i texten