Angående uppdelning av professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska högskola
1947-03-07 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:176, Angående uppdelning av professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska högskola
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 176.
1
Nr 176.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppdelning av
professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska högskola;
given Stockholms slott den 7 mars 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Josef Weijne.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne frågan om uppdelning
av professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska högskola samt anför därvid
följande.
Vid Chalmers tekniska högskola finnes för närvarande endast en professur
inom svagströmsteknikens område, nämligen den professur i radioteknik, som
jämlikt statsmakternas beslut vid 1945 års riksdag inrättades från och med
budgetåret 1945/46 (propositionen nr 326; riksdagens skrivelse nr 485). Genom
beslut den 30 november 1945 har Kungl. Maj:t utnämnt och förördnat
dåvarande docenten vid nämnda högskola, civilingenjören O. E. H. Rydbeck
till innehavare av ifrågavarande professur. Vidare inrättades från och med
Bihang till riksdagens protokoll 7.917. 1 sand. Nr 176. 1
2 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 176.
budgetåret 1946/47 två befattningar som biträdande lärare, underställda professuren
i radioteknik, nämligen en i elektronik och en i ultrakortvågsteknik
(propositionen 1946: 244; riksdagens skrivelse nr 455). Envar av dessa båda
befattningar är för närvarande förenad med ett årligt arvode av 2 250 kronor.
Slutligen finnes vid högskolan en befattning som speciallärare i telegrafi och
telefoni, vilken lärartjänst inrättats från och med budgetåret 1945/46 (propositionen
1945: 326; riksdagens skrivelse nr 485) och för närvarande är förenad
med ett årligt arvode av 2 550 kronor. I anslutning härtill må erinras,
att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln,
punkten 142) förelagt riksdagen förslag om en höjning av sistnämnda arvode
från och med nästa budgetår till 4 050 kronor i samband med en utökning
av den med befattningen förenade undervisningsskyldigheten. Frånsett ett
antal assistenttjänster finnas vid högskolan inom svagströmsteknikens område
för närvarande inga andra lärarkrafter än de här nämnda.
Vid tekniska högskolan i Stockholm åter finnas tre svagströmsprofessurer,
nämligen en professur i telegrafi och telefoni, en i radioteknik samt en i elektronik.
Sistnämnda professur, som har karaktären av forskningsprofessur,
inrättades från och med budgetåret 1945/46 genom beslut vid 1945 års riksdag.
Vid denna högskola finnas vidare — förutom assistenter — en befattning
som biträdande lärare i radioteknik med ett årsarvode av 3 000 kronor,
ävensom en extra lärare i elektronik, vilken avlönas av medel, som för
ändamålet ställts till förfogande från industrihåll till och med utgången av
innevarande budgetår. I årets statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln,
punkten 135) har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag om inrättande
från och med nästa budgetår av en befattning som biträdande lärare
i elektronik med ett årligt arvode av 2 100 kronor.
Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har nu — med överlämnande av
en därom av högskolans lärarkollegium gjord framställning — i skrivelse den
14 februari 1947 hemställt om en uppdelning senast från och med den 1 juli
1948 av den vid högskolan förefintliga professuren i radioteknik i två professurer,
varav en i radioteknik och en i elektronik.
I omförmälda framställning har lärarkollegiet till stöd härför anfört i huvudsak
följande.
Svagströmselektrotekniken befinner sig just nu i mycket kraftig utveckling
samtidigt som dess betydelse för det moderna samhället ständigt tilltar.
I centrum för intresset stå för närvarande framför allt ultrakortvåg- eller
mikrovågtekniken samt elektroniken, d. v. s. vetenskapen om elektricitetens
gång genom gaser och i vakuum samt denna vetenskaps tekniska tillämpning
på konstruktionen av elektronrör, gasurladdningsrör m. m. Mikrovågtekniken
och den tekniskt inriktade elektroniken äro intimt förknippade med varandra
och ligga bland annat till grund för den såväl för fredlig navigation till
sjöss och i luften som för krigstekniken revolutionerande ekoradion. Andra
tillämpningar äro televisionen samt långdistanstelefonien, på vilket sistnämnda
område mikrovågtekniken ävenledes synes komma att bli av revo
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
lutionerande betydelse. På denna teknik bygga även de experimentella metoderna
inom den för radions utnyttjande till kommunikationsändamål
väsentliga jonosfärforskningen, d. v. s. studiet av de övre skikt i atmosfären,
som utnyttjas vid radioförbindelse på längre och längsta distanser.
Det nyss tilländalupna världskriget har även på här nämnda områden verkat
som en mäktigt pådrivande faktor; man anser, att de allierade radioteknikerna
på fem år uträttat vad som under fredliga förhållanden skulle tagit
minst tjugufem. Det är mot bakgrunden härav, som man får se det faktum,
att ännu 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen i sitt år
1943 avgivna betänkande tilldelade radiotekniken och speciellt elektroniken
en mycket blygsam roll. Det var icke lätt att förutse det plötsliga jättesteg,
som utvecklingen skulle komma att taga. I vårt land råder för närvarande
stor brist på ingenjörer och vetenskapsmän inom radioområdet, speciellt inom
mikrovågtekniken och elektroniken. Samtidigt väller den i de f. d. krigförande
länderna ackumulerade tekniska utvecklingen in över oss som en stormflod.
Sverige står i detta nu inför hotet att bli hopplöst efter i utvecklingen
med allt vad detta kan medföra av olägenheter. Vi riskera, att vår svagströmsindustri
får svårt att reda sig i konkurrensen med utlandet, vi riskera
också, att vårt försvar blir ineffektivt.
Detta läge har uppkommit trots att viss elektronikundervisning nu införts
vid de tekniska högskolorna. Högskolan har haft lyckan att få sin professur
i radioteknik besatt med en av såväl radioteknikens som elektronikens allra
främsta företrädare i vårt land, professor Olof Rydbeck. Professor Rydbeck
uträttade redan som speciallärare i teleteknik åren 1940—1945 ett oegennyttigt
och framgångsrikt arbete vid högskolan. Han påtog sig bland annat utan
ersättning en undervisningsbörda avsevärt utöver den avsedda. Såsom torde
framgå av det följande har han även som professor, för att på bästa sätt
tillgodose utvecklingens krav, påtagit sig undervisning och administration
vida utöver vad man rimligen kunnat fordra.
Föregående år infördes vid högskolan elektronik som ett särskilt läroämne.
I överensstämmelse med de högskolesakkunnigas intentioner uppdelades
vidare undervisningen inom elektrotekniska avdelningens fjärde årskurs på
eu stark- och en svagströmslinje, i samband varmed såväl i radioteknik och
elektronik som i övriga elektrotekniska tillämpningsämnen en uppdelning
gjordes i allmänna kurser och fortsättningskurser. Undervisningen i de båda
läroämnena radioteknik och elektronik omfattar för närvarande sammanlagt
10 timmar föreläsningar och 7 timmar övningar under höstterminen samt
10 timmar föreläsningar och 13 timmar övningar under vårterminen. Rydbeck
handhar hela denna undervisning med bistånd endast av två biträdande
lärare. Hans egen föreläsningsbörda utgör G timmar under såväl höst- som
vårterminen. Det bör härvid observeras, att dessa timmar samtliga hänföra
sig till de bägge krävande fortsättningskurserna i radioteknik och i elektronik.
Med stöd av anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och gåvor
in natura från den svenska elektroindustrien, allt till ett värde av sammanlagt
närmare 100 000 kronor, har vidare, med början sommaren 1944 inrättats
ett elektroniklaboratorium i högskolans gamla lokaler vid Storgatan. Detta
laboratorium iir fullt modernt, men till följd av lokalbrist tyvärr alltför litet.
Endast en del av den skänkta och på annat sätt erhållna materielen kan för
niirvarande uppställas och utnyttjas. I laboratoriet pågår emellertid en liv
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
lig och för landet betydelsefull forskningsverksamhet, bland annat avseende
nyaste typer av mikrovågrör, varjämte laborationskurser inrättats för de studerande,
omfattande bland annat tillverkning och provning av olika typer
av högvakuum- och gasurladdningsrör. Till den i laboratoriet bedrivna elektronikforskningen
beviljade riksdagen föregående år ett anslag om 30 000
kronor. I årets statsverksproposition finnes för samma ändamål ett lika stort
belopp upptaget under tionde huvudtiteln.
Sammanfattningsvis kan sägas, att högskolan för närvarande realiter tack
vare Rydbecks stora entusiasm och skicklighet samt hans förmåga att påtaga
sig en mycket stor arbetsbörda, inom ramen av professuren för radioteknik
har en undervisning och en forskning, som i det närmaste motsvara vad man
kan kräva av två professurer, en i radioteknik och en i elektronik. Ett sådant
tillstånd är helt naturligt icke i längden hållbart, detta redan därför att
en professor rent principiellt icke kan under längre tid utnyttjas så som nu
sker med Rydbeck. Men även för att hans stora kapacitet skall kunna tillfullo
utnyttjas, är det nödvändigt att hans arbetsbörda minskas såväl i fråga
om undervisning som administrativa plikter. Flera skäl tala för att så sker
med det snaraste. Med tanke på den bild, som nyss givits av radioteknikens
nuvarande läge i vårt land, torde det ej vara för mycket sagt, att den svenska
svagströmselektroteknikens utveckling ut ur det kritiska läge, vari den nu
befinner sig, kommer att i icke ringa grad bero såväl av antalet och kvaliteten
av de ingenjörer och forskare, som utbildas under Rydbecks ledning,
som av resultaten av den forskning, han själv bedriver.
Kravet på ändring har under det sista halvåret framträtt med ständigt ökad
styrka, bland annat emedan resultaten av Rydbecks under förra sommaren
företagna studieresa till Förenta staterna börjat framträda. Till följd av sina
tidigare goda förbindelser i Förenta staterna kunde Rydbeck under denna
resa såväl göra sig mycket intimt förtrogen med den senaste vetenskapliga
utvecklingen som ock hemföra en samling modern radioteknisk materiel, som
för ögonblicket torde vara helt enastående icke blott i Sverige utan i hela
Skandinavien. Såväl Rydbecks erfarenheter som den av honom anskaffade
materielen måste ovillkorligen på bästa sätt utnyttjas. Detta kräver en snabb
förbättring av hans arbetsförhållanden.
Enligt lärarkollegiets åsikt finnes endast eu rimlig lösning, nämligen att
professuren i radioteknik så snart ske kan uppdelas i två, den ena i radioteknik
och den andra i elektronik. Lärarkollegiet förutsätter, att Rydbeck i sä
fall överflyttas till professuren i elektronik, en anordning, som torde överensstämma
med hans egna önskemål.
Uppdelningen kommer icke att innebära några extra kostnader för byggnader
eller utrustning. Den ifrågasatta elektronikprofessuren kommer ej heller
att innebära en exakt duplicering, utan tvärtom en förmånlig komplettering
av motsvarande professur vid tekniska högskolan i Stockholm, i det att
Rydbeck i sin forskning är speciellt inriktad på elektronikens radiotekniska
tillämpningar. En uppdelning skulle även möjliggöra för Rydbeck att mera
intensivt ägna sig åt den forskningsgren — jonosfärforskningen — där hans
namn har en mycket god internationell klang och där goda forskningsmöjligheter
föreligga vid högskolan tack vare den institution för jonosfärforskning,
som Rydbeck från och med 1941 uppbyggt vid högskolan och som bland
annat omfattar ett observatorium på högskolans nya område vid Gibraltargatan,
en fältstation vid Askim och en fältvagn.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
Med hänsyn till den tidsutdräkt, som är förenad med professorstillsättningar,
har lärarkollegiet uttalat önskvärdheten av att ett beslut om den
här ifrågasatta uppdelningen av professuren i radioteknik fattas redan vid
innevarande års riksdag, även om professuren icke skulle komma att inrättas
förrän med ingången av budgetåret 1948/49.
Lärarkollegiet har vidare framlagt ett detaljerat program för undervisningen
i de svagströmstekniska ämnena vid högskolan vid ett genomförande
av den föreslagna uppdelningen av ifrågavarande professur. Beträffande det
närmare innehållet av detta program tillåter jag mig hänvisa till handlingarna
i ärendet. Här må endast nämnas, att undervisningen avsetts skola omfatta
en
allmän kurs i radioteknik av professorn i radioteknik om 2 föreläsningstimmar
och 1 övningstimme per vecka under höstterminen samt 2 föreläsningstimmar
och 4 övningstimmar per vecka under vårterminen, allt i 3:e
årskursen;
en fortsättningskurs i radioteknik med ultr akortvåg steknik av professorn
i radioteknik och biträdande läraren i ultr akortvåg steknik om 3 föreläsningstimmar
och 4 övningstimmar per vecka under höstterminen samt 3 föreläsningstimmar
och 1 övningstimme per vecka under vårterminen, allt i 4:e
årskursen;
en allmän kurs i telefoni av specialläraren i telegrafi och telefoni om 4 föreläsningstimmar
och 5 övningstimmar per vecka under höstterminen i 4:e årskursen;
en
allmän kurs i elektronik av professorn i elektronik och biträdande läraren
i elektronik om 2 föreläsningstimmar och 1 övningstimme per vecka under
höstterminen samt 2 föreläsningstimmar och 4 övningstimmar per vecka
under vårterminen, allt i 3:e årskursen; ävensom
en fortsättningskurs i elektronik av professorn i elektronik om 3 föreläsningstimmar
och 3 övningstimmar per vecka under höstterminen samt 3
föreläsningstimmar och 4 övningstimmar per vecka under vårterminen, allt
i 4:e årskursen.
I ett den 1 mars 1947 avgivet remissyttrande har telegrafstyrelsen tillstyrkt
en uppdelning av professuren i radioteknik i en professur i elektronik
och en professur i telekommunikationsteknik eller teleteknik. Ämbetsverket
har i huvudsak anfört:
Teleteknikens olika grenar beröra en mångfald för det moderna samhällslivet
viktiga områden. Härvid åsyftas ej enbart själva telekommunikationsväsendet
utan även andra tillämpningar, exempelvis radionavigering,
ekoradio, ekolodning, fjärrmanövrering, fjärrmätning etc. I betraktande
av de stora, man kan säga revolutionerande framsteg, som särskilt
på senare år gjorts inom teletekniken, och det synnerligen utpräglade intresse,
som numera i de flesta länder ägnas hithörande problem, är det närmast
förvånande, att så relativt få professorslärostolar i denna teknik finnas
vid Sveriges båda tekniska högskolor. I särskilt hög grad gäller detta
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 176.
Chalmers tekniska högskola, där ju först nyligen en enda svagströmsteknisk
professur inrättats, nämligen i radioteknik. För det stora och viktiga ämnet
telegrafi och telefoni finnes vid denna högskola fortfarande ingen professur.
Disproportionen mellan teleteknikens betydelse och fåtalet lärostolar torde
knappast ha någon motsvarighet på annat håll inom högskoleväsendet.
Telegrafstyrelsen önskar därför betona, att varje åtgärd, som medför komplettering
av lärarkrafterna inom teletekniken och därmed är ägnad att
befrämja undervisningen, är synnerligen välkommen med tanke på det
stora behovet av och den för närvarande ytterst kännbara bristen på civilingenjörer
i facket. Styrelsen önskar därför ge sin fulla anslutning till
förslaget om uppdelning av radioteknikprofessuren i två professurer. Om
härmed samtidigt kunde vinnas bibehållande vid högskolan av en så framstående
lärarkraft och forskare som Rydbeck, vore detta givetvis att hälsa
med den största tillfredsställelse.
Beträffande de båda professurernas omfattning har planerats, att den ena
skulle gälla ämnet elektronik, vari skulle ingå bland annat, elektronfysik,
de elektriska förloppen i gaser och vacuum, jonosfärforskning och elektronrörsteknik.
Härmed bleve ämnesområdet av delvis fysikaliskt-teletekniskt
grundläggande art, och professuren komme att i hög grad bli av forskningskaraktär
med tillämpningar speciellt på radioområdet. Därest nu den
andra professurens ämnesområde enligt förslaget begränsades till återstående
delar av radiotekniken, skulle enligt telegrafstyrelsens mening uppkomma
allvarlig risk för omotiverat tillbakasättande av telefonien och telegrafien.
En dylik snedförskjutning synes desto mindre befogad, som behovet
av ingenjörer med speciell inriktning dels på telefon- och telegraftekniskt
forsknings- och utvecklingsarbete, dels på projekterande och skötsel
av anläggningar inom telefonien och telegrafien är synnerligen stort. Man
måste komma ihåg, att även inom telefonien och telegrafien utvecklingen
går mycket hastigt. Som exempel må framhållas införandet av koaxialkablar
inom långdistanstelefonien, vilken teknik möjliggör anordnandet av
upp till 1 000 telefoniförbindelser per ledarpar. Vidare är att nämna tilllämpningen
inom telefonien av mångkanalsystem enligt den moderna impuls-tid-moduleringsprincipen,
som baserar sig på riktad, ej ledningsbunden
strålning av modulerade mikrovågor. Inom automattelefonien går utvecklingen
likaledes fort. Man syftar härvid till att ernå en hela landet omspännande
automatisk telefontrafik, vilket dels nödvändiggör fjärrdirigering
av en mängd funktioner, dels betingar införande av ofrånkomligen
ganska komplicerade anordningar för samtalsregistrering under hänsynstagande
till avstånd och uppkopplingsvaraktighet (tidzonräkning). Även
må framhållas den moderna abonnenttelegrafiens utveckling till en faktor
av stor teknisk och kommersiell betydelse. Ett gränsområde, som visserligen
ej direkt hör till telefonien eller telegrafien, men som på grund av sin
med automattelefonien närbesläktade karaktär bör anknytas till ämnet, är
fjärrmätnings-, fjärrmanövrerings- och fjärregistreringstekniken, vilken får
allt större användning för skilda ändamål nu för tiden. En gedigen undervisning
inom alla dessa teletekniska grenar måste ovillkorligen bibringas
vederbörande elever vid en teknisk högskola, om man ej vill riskera allvarlig
efterblivenhet vid jämförelse med vad som sker utomlands. Vidare är att
märka, att telefoni- och telegrafiundervisningen i sin grundläggande del
omfattar lednings- och fyrpolsteori, vilka områden ju äro av fundamental
betydelse för teletekniken i sin helhet.
7
Kungl. May.ts ''proposition nr 176.
För att belysa behovet av att undervisningen vid de tekniska högskolorna
även inriktas på projektering, drift och underhåll av anläggningar
inom telegrafien och telefonien må anföras, att det enbart i telegrafverket
investerade kapitalet för sådana anläggningar, exklusive byggnader, vid
slutet av år 1945 uppgick till 8(50 miljoner kronor, under det att motsvarande
belopp vid samma tidpunkt för radioanläggningar, inklusive byggnader,
var 15,6 miljoner kronor. Även om en viss förskjutning i relationen
mellan de investerade beloppen i å ena sidan telegraf- och telefonanläggningar
och å andra sidan radioanläggningar kommer att ske till förmån för
radioområdet, står det dock klart för telegrafstyrelsen, att ännu under
många decennier den obetingat största kapitalinvesteringen kommer att
ske inom telegraf- och telefonområdet. I samma riktning pekar det förhållandet,
att det dominerande företaget inom den svenska teletekniska industrien,
L. M. Ericsson-koncernen, har sin huvudsakliga produktion, även
för export, inriktad på telefonanläggningar. För skötseln av nutida och
framtida telegraf- och telefonanläggningar och för projektering av nya utrustningar
kommer således alltjämt att krävas ett mycket stort antal högskolebildade
ingenjörer med grundläggande kunskaper inom telegraf- och
telefontekniken.
Telegrafstyrelsen vill därför sätta ifråga, huruvida det ej vore lämpligt
att vid den planerade omgestaltningen av radioteknikprofessuren vid Chalmers
tekniska högskola taga under omprövning ämnesfördelningen på den
efter utbrytningen återstående professuren och på speciallärarbefattningen
i telegrafi och telefoni i sådan riktning, att telefon- och telegraftekniken
och därmed närbesläktade grenar bliva bättre tillgodosedda än enligt det
till lärarkollegiets skrivelse fogade undervisningsprogrammet. Styrelsen är
redo att, om sa önskas, biträda kollegiet vid utarbetande av förslag till
reviderat program. Förslagsvis borde ej området för den ena professuren
bindas genom benämningen »radioteknik» utan borde hellre väljas namnet
»telekommunikationsteknik» eller i korthet »teleteknik» för möjliggörande
av önskvärd elasticitet vid programvalet.
I detta sammanhang vill telegrafstyrelsen på grundval av det framlagda
förslaget till undervisningsprogram och med hänsyn till vad styrelsen ovan
anfört uttrycka farhåga för att de båda professurerna bli i alltför hög grad
forskningsbetonade. Visserligen kan det givetvis vara till fördel för upprätthållande
av hög teknisk standard att få ett antal civilingenjörer utbildade
till forskare, men å andra sidan är det ofrånkomligen nödvändigt att
även få civilingenjörer, som äro i stånd att på praktiskt och ekonomiskt
sätt projektera och utveckla teletekniska anläggningar av olika slag. Med
alltför utpräglad forskningsinriktning på för tillfället aktuella och populära
teletekniska grenar riskeras, att tillgången på civilingenjörer av den sistnämnda
kategorien blir alldeles lör knapp, vilket vore mycket ogynnsamt
och rent av skadligt för landet. Hade man ett flertal professurer inom
teletekniken, kunde måhända en del av dessa få vara i huvudsak forskningsbetonade,
medan andra kunde fä mera anläggningsteknisk inriktning.
Så som förhållandena nu ligga till, låter detta sig knappast göra. Hänsyn
härtill torde böra tagas vid den nu närmast aktuella undervisningens
planläggande.
I samband härmed må uttryckligen framhållas, att cn ökning av de teletekniska
professurernas antal inom cn nära framtid i hög grad skulle un
-
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 176.
derlätta iimnesfördelningen och -differentieringen. Det kan ej anses vara
välbetänkt eller rimligt att ha så få teletekniska professurer, som för närvarande
är fallet.
I skrivelse den 24 februari 1947 har vidare styrelsen för tekniska samfundet
i Göteborg förklarat sig livligt tillstyrka en uppdelning av den nuvarande
professuren i radioteknik vid högskolan i enlighet med lärarkollegiets
därom gjorda framställning.
Slutligen har svenska elektroingenjörsföreningens högskolelcommitté i
skrivelse den 2 mars 1947 anslutit sig till högskolans framställning om en
uppdelning av ifrågavarande professur och — i huvudsaklig överensstämmelse
med vad telegrafstyrelsen alternativt förordat — föreslagit benämningen
elektronik och teleteknik I å de nya professurerna. Nämnda förenings
högskolekommitté har bland annat anfört:
Det lärostoff, som numera ingår i professuren i radioteknik, har vuxit ut
till betydligt större omfattning än vad som vid professurens upprättande
beräknats och synes nu ha fått ett sådant omfång, att det professuren tillhörande
undervisnings- och forskningsarbetet svårligen kan medhinnas av
en person, även om hans kompetens sträcker sig över hela området. Möjligen
kan ett och annat moment i det framlagda undervisningsprogrammet
borttagas eller reduceras; å andra sidan må man dock komma ihåg, att utvecklingen
alltjämt går framåt, och att det åvilar professorn att noga följa
denna utveckling, och, i den mån han anser erforderligt, låta de studerande
få del av den.
Kommitterade ha därför funnit, att något måste göras för att minska
professorns arbetsbörda. De ha diskuterat möjligheten att göra detta på
annat sätt än genom uppdelning av professuren, exempelvis genom att till
professorns förfogande ställa en adjungerad lärare för övertagande av undervisningen
inom vissa delar av ämnesområdet, men ha ej ansett sig
kunna på den vägen finna en tillfredsställande lösning. Den undervisning,
som enligt programmet meddelas av professorn, kan ej gärna till någon del
anförtros åt en mindre kvalificerad lärare. Att finna lärare med tillräckligt
hög kompetens är i och för sig inte lätt, och det torde knappast bli möjligt
att fästa en dylik kraft vid högskolan, om man ej kan erbjuda honom den
fasta och självständiga ställning, som innehavet av en professur utgör. Härtill
kommer, att på hela det område, som nu handhaves av professorn i
radioteknik, ett ständigt fortgående forskningsarbete måste utföras, för
vilket ävenledes kräves hög kompetens.
I detta samband vill kommittén ej underlåta att något beröra en fråga
av stor betydelse. Det förhållandet, att nytillkomna professurer på det
teletekniska området på senare tid visat en tendens att koncentreras till de
»nya» ämnena, exempelvis elektronik, är helt självklart men får ej skymma
förståelsen för de övriga ämnesdelarnas betydelse för det svenska näringslivet.
Behovet av radioingenjörer är visserligen stort, men så är även i minst
lika hög grad fallet, då det gäller exempelvis ingenjörer för våra telegrafoch
telefonanläggningar. Med nuvarande snabba utvecklingstakt inom det
teletekniska området gäller dock, att det som i (lag anses tillhöra forskningens
senaste rön, i morgon måste ingå i driftingenjörens arbetsutrustning.
Det betydelsefulla för ett litet land som vårt är att de tekniska
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
vetenskapernas representanter arbeta intimt tillsammans med näringslivet
och med öppen blick för dess behov. Kommittén har anledning förmoda, att
även den nuvarande professorn i radioteknik, vilken, om högskolans förslag
blir av statsmakterna godkänt, skulle övertaga professuren i elektronik,
hyser samma uppfattning. Att hans intresse för forskning är stort, är kommittén
välbekant, men också att han lägger ner ett nitiskt arbete på undervisningen
och att han är en av de studerande uppskattad föreläsare. Vidare
synes han, efter hans hittillsvarande verksamhet att döma, ej betrakta
forskningen som ett självändamål utan vilja inrikta sitt arbete på sådana
problem, vars lösande kan vara av betydelse särskilt för radiotekniken men
även för telefonien. Forskningen skulle följaktligen i huvudsak kunna karakteriseras
som målforskning. Som i högskolans skrivelse omnämnts, finnes
redan vid högskolan apparatur för ett modernt laboratorium till den föreslagna
nya professuren, vilken apparatur dock först kan komma till full
användning i den nya byggnad för den elektrotekniska avdelningen, som
nu skall uppföras. Detta laboratorium har från början planerats för vad
man skulle kunna kalla teleteknisk elektronik, omfattande elektron-rören
och deras fysik, mikrovågrörens teori och fysik in. in. Ett studium av arbeten,
som utföras i laboratoriet, visar också, att dessa huvudsakligen
varit inriktade på vad som här benämnts teleteknisk elektronik.
Den nu föreslagna professuren i elektronik kommer följaktligen ej att
bli en kopia av den professur med samma namn, som för ett par år sedan
upprättades vid tekniska högskolan i Stockholm. Denna senare omfattar
hela elektroniken inklusive grundforskning, under det att professuren vid
Chalmers tekniska högskola skulle vara inriktad på studium och undervisning
beträffande sådana problem och företeelser, som kunna bli av betydelse
för teletekniken. De båda professurerna komma följaktligen att komplettera
varandra, och ett samarbete mellan högskolornas elektrotekniska
avdelningar är därför av vikt, så att rön och erfarenheter, som göras vid
den ena, kunna bliva till gagn för arbetet och studierna vid dem båda.
Av vad som ovan anförts framgår, att kommittén vid sina överväganden
kommit till den uppfattningen, att en uppdelning av professuren i radioteknik
är ofrånkomlig och bör ske så snart som möjligt genom avskiljande
av elektroniken till en särskild professur i detta ämne. Vad beträffar ämnesområdet
för denna professur, synes det i programmet föreslagna tills vidare
vara lämpligt. Då det emellertid med säkerhet kan förutses, att lärostoffet
genom nya upptäckter och rön alltjämt kommer att ökas, vilket kan ha till
följd, att omflyttning av stoff mellan professuren i elektronik och lärostolarna
i de teletekniska tillämpningsämnena kan visa sig ändamålsenlig,
håller kommittén före, att den griins för ämnesområdena, som nu kommer
att uppdragas, ej bör fixeras för någon längre tid. En omreglering av ämnesområdena
kan bli erforderlig ej blott vid infogandet av nytt lärostoff utan
även vid ombyten av lärare, då kompetensen hos dessa kan vara olika beträffande
olika delar av ämnesområdet. Det torde tillhöra arbetsuppgifterna
för det blivande avdelningsrådet vid högskolans avdelning för elektroteknik
att fortlöpande ägna denna angelägenhet sin uppmärksamhet.
För att olika utvecklingsvägar skola hållas öppna i fråga om lärarkrafter
vid högskolan på de teletekniska tillämpningsområdena, synes det kommittén
vara lämpligt, att vid avskiljandet av elektroniken till .särskild professur
benämningen på den bestående professuren ändras från professur
i radioteknik till förslagsvis professur i teleteknik I och benämningen
Bihang till riksdagens protokoll 10$7. / sand. Nr 17G.
2
10
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
på den nuvarande speciallärarbefattningen i telegrafi och telefoni ändras till
speciallärarbefattning i teleteknik II, samt att, innan professuren i teleteknik
I tillsättes, frågan om uppdelningen av det teletekniska ämnesområdet
på professuren och speciallärarbefattningen upptages till prövning.
Under det senaste världskriget har forskningen inom olika grenar av
svagströmstekniken gjort revolutionerande framsteg och de resultat, som
därvid nåtts, ha vunnit praktisk tillämpning inom ett flertal för det moderna
samhällslivet viktiga områden. Såsom exempel härå må nämnas television,
ekoradio, ekolodning och fjärrmanövrering. I anslutning till denna
utveckling har också under senare år — såsom av den föregående redogörelsen
framgår — en förstärkning av lärarkrafterna på det svagströmstekniska
området vid våra tekniska högskolor kommit till stånd. Den närmare
konfrontation, som efter krigsslutet ägt rum med utvecklingen på
förevarande område utomlands, har emellertid ådagalagt, att en ytterligare
förstärkning av dessa lärarkrafter snabbt måste vidtagas, om vårt land
icke skall ohjälpligt sacka efter i denna utveckling. För närvarande synes
också hos oss råda en betydande brist på kvalificerade teletekniker.
Såsom en lämplig åtgärd till stärkande av vårt lands resurser i förevarande
avseende har nu föreslagits en uppdelning av professuren i radioteknik
vid Chalmers tekniska högskola, vilken för närvarande utgör denna högskolas
enda professur inom det svagströmstekniska området, å två professurer.
För egen del har jag av den i ärendet förebragta utredningen blivit övertygad
om angelägenheten av att en dylik åtgärd snarast kommer till stånd.
De ämnen, som ingå i denna professur, ha nämligen kommit att få en omfattning,
som icke längre medgiver, att tillhörande forskning och undervisning
handhaves av en enda man i professors ställning. Ehuru uppdelningen
torde böra genomföras först från och med budgetåret 1948/49 har jag
därför — med hänsyn till den tidsutdräkt varmed professorstillsättningar
ofta äro förenade — funnit frågan härom böra underställas riksdagen
redan i år.
Vid den av mig sålunda förordade uppdelningen av professuren i radioteknik
vid nämnda högskola synes mig den ena av de nya professurerna i enlighet
med det föreliggande förslaget böra benämnas professur i elektronik och
avses för nuvarande innehavaren av professuren i radioteknik. Den andra
nytillkomna professuren har jag, med hänsyn till vad telegrafstyrelsen och
svenska elektroingenjörsföreningens högskolekommitté anfört, funnit lämpligen
böra benämnas professur i teleteknik I. I anslutning härtill torde den
nuvarande speciallärartjänsten vid högskolan i telegrafi och telefoni från och
med budgetåret 1948/49 böra betecknas såsom speciallärartjänst i teleteknik
II. Vissa erinringar ha slutligen i ärendet framställts med avseende å det
av högskolans lärarkollegium framlagda förslaget till undervisningsprogram
inom den svagströmstekniska avdelningen vid högskolan efter den här för
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
ordade uppdelningen av professuren i radioteknik. Jag förutsätter, att vederbörande
högskolemyndigheter beakta de synpunkter, som därvid framförts,
vid programmets slutliga utformning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att besluta, att professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska
högskola skall från och med den 1 juli 1948 uppdelas
i en professur i elektronik och en professur i teleteknik I.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Svensson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm 1947 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
470816
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppdelning av professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska högskola. s. 1 i texten
- SU 1947:95 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående uppdelning av professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska högskola. s. 3 i texten