Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740), m. m

1947-03-11 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:188, Med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740),

m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1947.

Under åberopande av Inlagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härigenom jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken;

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18

juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om

rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Hihang titt riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 188.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740).

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 6 §§, 7 kap. 1—6 och

8 §§, 19 kap. 3 §, 33 kap. 3 och 26 §§, 49 kap. 4 §, 51 kap. 5 §, 54 kap. 9 och

17 §§ samt 55 kap. 5 § rättegångsbalken den 18 juli 1942 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives ävensom att i 4 kap. 13 §, 10 kap. 1 §, 11

kap. 2 §, 12 kap. 11 § samt 33 kap. 9 och 18 §§ samma balk orden »kommun,

vägdistrikt eller annan sådan menighet» skola utbytas mot »kommun eller

annan sådan menighet».

(Antagen lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

2 KAP.

3

I hovrätt skola finnas president

samt hovrättsråd och assessorer. De

skola vara lagfarna.

Hovrätt skall vara delad i två eller

flera avdelningar. Avdelning skall bestå

av minst tre hovrättsråd, av dem

en ordförande och eii vice ordförande,

samt en eller flera assessorer. Presidenten

må vara ordförande d avdelning.

Vid hovrätt----------—

§■

I hovrätt skola finnas president,

en eller flera lagmän samt hovrättsråd

och assessorer. De skola vara

lagfarna.

Hovrätt skall vara delad i två eller

flera avdelningar. Avdelning skall

bestå av presidenten eller en lagman

såsom ordförande, minst två hovrättsråd,

av dem en vice ordförande, samt

en eller flera assessorer.

bestämda tider.

4 KAP.

2 §■

President i hovrätt, hovrättsråd,

häradshövding, borgmästare och rådman

utnämnas av Konungen. Revisionssekreterare

utnämnes eller förordnas

av Konungen.

President och lagman i hovrätt,

hovrättsråd, häradshövding, borgmästare

och rådman utnämnas av Konungen.

Revisionssekreterare utnämnes

eller förordnas av Konungen.

Om val--------särskilt stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

3

(Antagen lydelse.)

6

Valbar till nämndeman är man eller

kvinna, som inom valkretsen äger

rösträtt å kommunalstämma eller vid

val av stadsfullmäktige och där har

sitt hemvist samt fyllt tjugufem år.

Lagfaren domare, befattningshavare

vid domstol, åklagare, polisman eller

advokat eller den som eljest har till

yrke att föra andras talan inför rätta

må ej vara nämndeman.

Ej må--------- sex

(Föreslagen lydelse.)

§■

Valbar till nämndeman är man eller

kvinna, som inom valkretsen äger

rösträtt å kommunalstämma eller vid

val av stadsfullmäktige och där har

sitt hemvist samt fyllt tjugufem år,

dock ej den som är i konkurstillstånd

eller av allmänna fattigvården omhändertagen

för varaktig försörjning.

Lagfaren domare, befattningshavare

vid domstol, åklagare, polisman eller

advokat eller den som eljest har till

yrke att föra andras talan inför rätta

må ej vara nämndeman.

7 KAP.

1

Allmänna åklagare äro:

1. justitiekanslern;

2. landsfogdar; samt

3. distriktsåklagare.

Hos allmän---------

Instruktioner för------

2

Justitiekanslern är under Konungen

högste åklagare och har i denna

egenskap ansvaret för och ledningen

av åklagarväsendet i riket.

Under justitiekanslern hava landsfogdarna,

envar inom sitt verksamhetsområde,

ansvaret för och ledningen

av åklagarväsendet.

3

Om utnämning av justitiekansler

stadgas i regeringsformen. Landsfogde

utnämnes av Konungen. Om tillsättning

av andra åklagare meddelas

föreskrifter i de för dem gällande instruktionerna.

§•

Allmänna åklagare äro:

1. riksåklagaren;

2. landsfogdar; samt

3. distriktsåklagare,

biträdande åklagare.

--av Konungen.

§•

Riksåklagaren är under Konungen

högste åklagare och har i denna egenskap

ansvaret för och ledningen av

åklagarväsendet i riket.

Under riksåklagaren hava landsfogdarna,

envar inom sitt verksamhetsområde,

ansvaret för och ledningen

av åklagarväsendet.

§•

Riksåklagare och landsfogdar utnämnas

av Konungen. Om tillsättning

av andra åklagare meddelas föreskrifter

i de för dem gällande instruktionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Allmän åklagare vare

vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare;
vid

hovrätt justitiekanslern i mål,

som enligt 2 kap. 2 § första stycket

upptages omedelbart av hovrätten,

och i annat mål landsfogde eller distriktsåklagare;

samt

vid högsta domstolen justitiekanslern.

Har talan till högsta domstolen

fullföljts allenast av enskild part, må

åklagartalan där, efter justitiekanslems

förordnande, föras av lägre

åklagare.

Närmare bestämmelser —

Allmän åklagare vare

vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare;
vid

hovrätt riksåklagaren i mål,

som enligt 2 kap. 2 § första stycket

upptages omedelbart av hovrätten,

och i annat mål landsfogde eller distriktsåklagare;

samt

vid högsta domstolen riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen

fullföljts allenast av enskild part, må

åklagartalan där, efter riksåklagarens

förordnande, föras av lägre åklagare.

gällande instruktionerna.

Justitiekanslern så ock landsfogde

må övertaga uppgift, som tillkommer

lägre åklagare. Justitiekanslern äge

även förordna extra åklagare att föra

talan vid underrätt eller hovrätt eller,

då talan fullföljts allenast av enskild

part, vid högsta domstolen.

Biträdande åklagare må i den omfattning,

som bestämmes i instruktion,

utföra uppgift, som tillkommer

åklagare, hos vilken han är anställd.

Väckande eller fullföljande av åtal i

högsta domstolen må dock ej beslutas

av annan än justitiekanslern.

Riksåklagaren så ock landsfogde

må övertaga uppgift, som tillkommer

lägre åklagare. Riksåklagaren äge

även förordna extra åklagare att föra

talan vid underrätt eller hovrätt eller,

då talan fullföljts allenast av enskild

part, vid högsta domstolen.

Biträdande åklagare må i den omfattning,

som bestämmes i instruktion,

utföra uppgift, som tillkommer

åklagare, hos vilken han är anställd.

Väckande eller fullföljande av åtal i

högsta domstolen må dock ej beslutas

av annan än riksåklagaren.

6 §.

Föreligger för--—-----hans tjänst.

Ehuru åklagare —--------kan uppskjutas.

Fråga om jäv mot åklagare prövas Fråga om jäv mot åklagare prövas

av hans närmaste förman; jäv mot av hans närmaste förman; jäv mot

justitiekanslern prövas av honom. riksåklagaren prövas av honom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ds proposition nr 188.

5

(Antagen lydelse.)

8

Om särskilda-------

Ej må annan särskild åklagare än

riksdagens justitieombudsman eller

militieombudsman besluta, att åtal

skall väckas eller fullföljas i högsta

domstolen.

(Föreslagen lydelse.)

§•

— är stadgat.

Ej må annan särskild åklagare än

justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman

eller militieombudsman

besluta, att åtal skall väckas eller

fullföljas i högsta domstolen.

19 KAP.

3

Åtal mot flera gärningsmän för

samma brott må, om det sker samtidigt,

väckas vid den rätt, där någon

av dem har att svara. Väckas åtalen

å olika tider, må vid den rätt, som

upptagit åtal mot någon av gärningsmännen,

åtal väckas även mot den

eller de övriga.

Åtal för delaktighet i brott må väckas

vid den rätt, som upptagit åtal

mot gärningsmannen.

§•

Åtal mot flera för medverkan till

brott må, om det sker samtidigt, väckas

vid den rätt, där någon av dem

har att svara. Väckas åtalen å olika

tider, må vid den rätt, som upptagit

åtal mot någon av dem, åtal väckas

även mot den eller de övriga.

Vad nu sagts skall ock gälla angående

åtal i andra fall mot flera

för brott, som äga samband med varandra,

om rätten med hänsyn till utredningen

samt kostnader och andra

omständigheter finner lämpligt, att

åtalen upptagas av samma domstol.

33 KAP.

3 §.

Inlaga eller annan handling må till

rätten inlämnas genom bud eller insändas

med posten i betalt brev.

Handling, som sålunda inkommer,

skall anses ingiven av den som undertecknat

handlingen. Handlingen

skall anses inkommen, då den avlämnats

till rätten eller dess kansli.

Inlaga eller annan handling må till

rätten inlämnas genom bud eller insändas

med posten i betalt brev.

Handling, som sålunda inkommer,

skall anses ingiven av den som undertecknat

handlingen. Handlingen

skall anses inkommen, då handlingen

eller avi om försändelse, i vilken

handlingen finnes innesluten, avlämnats

till rätten eller dess kansli.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.)

26

Kostnad för delgivning genom rättens

försorg skall i underrätt utgivas

av den part, som väckt talan; är det

åklagaren, skall kostnaden gäldas av

statsverket. Avser delgivningen särskild

åtgärd, som påkallats av motparten,

skall dock kostnaden utgivas

av honom. Föres i brottmål talan

av målsäganden jämte åklagaren, vare

målsåganden skyldig att utgiva sådan

kostnad, om delgivningen föranledes

av särskild åtgärd, som påkallats

av honom. Skall kostnad för bevisning,

varom rätten självmant föranstaltat,

utgå av allmänna medel,

skall kostnad för delgivning, som föranledes

därav, gäldas av statsverket.

Kostnad för delgivning av rättens beslut

om måls återupptagande efter

återförvisning eller av annan sådan

anledning skall utgå av allmänna medel;

i brottmål, vari åklagare för talan,

skall kostnaden gäldas av statsverket.

Part, som har att utgiva kostnad

för delgivning, vare skyldig att erlägga

förskott med belopp, som bestämmes

av rätten. Underlåter den

part, som väckt talan, att erlägga förskott

och betalas det ej av motparten,

vare partens talan förfallen. Är

det motparten, som underlåter att erlägga

förskott, vare frågan om delgivning

förfallen.

Bestämmelserna i första och andra

styckena åge motsvarande tillämpning

i fråga om kostnad för delgivning

i högre rätt; vad där föreskrivits

om part, som väckt talan, skall avse

den som i högre rätt fullföljt talan.

Har talan fullföljts av den tilltalade

och är han häktad, skall dock kostnad,

som eljest skulle åligga honom,

gäldas av statsverket.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Part vare ej skyldig att utgiva kostnad

för delgivning genom rättens försorg,

om ej annat är stadgat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

7

(Antagen lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Part, som i utrikesdepartementet

påkallar biträde med delgivning utom

riket, vare skyldig att förskjuta för

ändamålet erforderlig kostnad.

Närmare bestämmelser om delgivningskostnad

och förskott meddelas

av Konungen.

Talan mot

1. avvisat ombud

2. ogillat tredje

3. förelagt part

4. utlåtit sig —

5. utlåtit sig —

6. utlåtit sig —

7. avslagit begäran om fri rättegång

eller förordnat, att sådan förmån

skall upphöra, eller avslagit begäran

om biträde eller försvarare eller

till sådant uppdrag förordnat annan,

än part föreslagit.

Särskild talan---------

om rätten

eller försvarare;

i rättegången;

eller besiktning;

vållad kostnad;

eller intervenient;

25—28 kap.; eller

7. avslagit begäran om fri rättegång

eller om ersättning eller förskott

till part, som åtnjuter sådan förmån,

eller förordnat, att förmån av fri

rättegång skall upphöra, eller avslagit

begäran om biträde eller försvarare

eller till sådant uppdrag förordnat

annan, än part föreslagit.

- rätteligen gjorts.

49 KAP.

4 §■

51 KAP.

5

Avvisas ej — —--------

År den tilltalade häktad eller har

han genom dom, som omedelbart går

i verkställighet, dömts till tvångsuppfostran

eller ungdomsfängelse eller

framställes i vadeinlagan yrkande,

som påkallar omedelbar prövning,

såsom begäran om den tilltalades häktande

eller om åtgärd, som avses i

25—28 kap., eller om hävande av sådan

åtgärd, skall insändandet ske genast;

till dess den i 2 § angivna tiden

utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan

vara att tillgå vid underrätten.

samt akten.

Är den tilltalade häktad eller framställes

i vadeinlagan yrkande, som

påkallar omedelbar prövning, såsom

begäran om den tilltalades häktande

eller om åtgärd, som avses i 25—28

kap., eller om hävande av sådan åtgärd,

skall insändandet ske genast;

till dess den i 2 § angivna tiden utgått,

skall dock avskrift av vadeinlagan

vara att tillgå vid underrätten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

54 KAP.

9 §.

Talan mot-------— tillstånd därtill.

Vad nu sagts gälle ej talan, som i Vad nu sagts gälle ej talan, som i

mål om allmänt åtal föres av justi- mål om allmänt åtal föres av rikstiekanslern

eller riksdagens justitie- åklagaren eller av justitiekansler!! elombudsman

eller militieombudsman. ler riksdagens justitieombudsman eller

militieombudsman.

17

Den som--------n

Från nedsättningsskyldighet vare

kronan fri så ock i brottmål åklagare

samt tilltalad, som i målet hålles häktad

eller enligt beslut i målet är intagen

i allmän uppfostringsanstalt eller

i anstalt för undergående av ungdomsfängelse

eller i avbidan å sådant

intagande hålles i förvar. Annan tilltalad,

som för talan i fråga om honom

ådömt ansvar, vare fri från nedsättande

av fullföljdsavgift. Nedsättning

till säkerhet för kostnadsersättning

erfordras icke, då enskild motpart ej

finnes.

55 I

§•

i sagts.

Från nedsättningsskyldighet vare

kronan fri så ock i brottmål åklagare

samt tilltalad, som i målet hålles häktad.

Annan tilltalad, som för talan i

fråga om honom ådömt ansvar, vare

fri från nedsättande av fullföljdsavgift.

Nedsättning till säkerhet för kostnadsersättning

erfordras icke, då enskild

motpart ej finnes.

5 §•

Avvisas ej

Är i brottmål den tilltalade häktad

eller har han genom dom, som omedelbart

går i verkställighet, dömts till

tvångsuppfostran eller ungdomsfängelse

eller framställes i revisionsinlagan

yrkande, som påkallar omedelbar

prövning, såsom i tvistemål begäran

om kvarstad eller skingringsförbud

eller om hävande av sådan åtgärd

eller av förordnande, att dom må

verkställas utan hinder av att den

icke äger laga kraft, eller i brottmål

begäran om den tilltalades häktande

eller om åtgärd, som avses i 25—28

kap., eller om hävande av sådan åtgärd,

skall insändandet ske genast.

målet.

Är i brottmål den tilltalade häktad

eller framställes i revisionsinlagan

yrkande, som påkallar omedelbar

prövning, såsom i tvistemål begäran

om kvarstad eller skingringsförbud

eller om hävande av sådan åtgärd eller

av förordnande, att dom må verkställas

utan hinder av att den icke

äger laga kraft, eller i brottmål begäran

om den tilltalades häktande

eller, om åtgärd, som avses i 25—28

kap., eller om hävande av sådan åtgärd,

skall insändandet ske genast.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 188.

9

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr 804)

om införande av nya rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 20 december 1946 om införande

av nya rättegångsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Antagen lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

19 §.

Har någon genom dom, som må

verkställas, ehuru den icke äger laga

kraft, dömts till straff eller annan

påföljd för brott och är han för sådan

verkställighet intagen i fångvårdsanstalt

eller allmän uppfostringsanstalt

eller i avbidan på verkställighet

tagen i förvar, skall han vid

fullföljd av talan i målet anses som

häktad för brottet.

Har någon genom dom, som må

verkställas, ehuru den icke äger laga

kraft, dömts till straff eller annan

påföljd för brott och är han för sådan

verkställighet intagen i fångvårdsanstalt

eller allmän uppfostringsanstalt

eller i avbidan på verkställighet tagen

i förvar, skall han vid fullföljd

av talan i målet anses som häktad

för brottet. Vad nu sagts gälle ock,

om någon, som på grund av sin sinnesbeskaffenhet

förklarats fri från

ansvar, är intagen å sinnessjukhus

eller d sinnessjukavdelning vid fångvården.

Vad i--------av statsverket.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18 juni

1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt.

Härigenom förordnas dels att i 14 kap. 26 § strafflagen1 orden »justitiekanslerns

prövning» skola ersättas med »riksåklagarens prövning» och dels

att i 6 § andra stycket lagen den 18 juni 1937 om förvaring och internering

i säkerhetsanstalt ordet »justitiekanslern» skall ersättas med »riksåklagaren»

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 211.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt

att i mål och ärenden som tillhöra stats* eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och

ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända

handlingar med posten m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

3

Denna lag äger ej tillämpning beträffande

riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,

nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk eller beträffande

klagan över val till riksdagen,

ej heller i fråga om domstolar och

andra myndigheter, vilka avses i lagen

den 22 juni 1944 om rätt att i

mål och ärenden som tillhöra domstols

handläggning insända handlingar

med posten m. m.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Denna lag äger ej tillämpning beträffande

riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,

nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk eller beträffande

klagan över val till riksdagen, ej

heller i fall då vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken

är stadgat om inlaga i

rättegång skall gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 19å7.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,

Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet fråga om ändring i

nya rättegångsbalken m. m.

Föredraganden anför följande.

Vid 1946 års riksdag beslöts på förslag av Kungl. Maj:t, att nya rättegångsbalken

skulle träda i kraft den 1 januari 1948. Därvid förutsattes emellertid,

att före ikraftträdandet skulle vidtagas vissa jämkningar i anslutning

till lagstiftning som tillkommit efter balkens utfärdande den 18 juli 1942. Jag

ber att nu få framlägga förslag i detta avseende.

I fråga om hovrätts organisation stadgas i 2 kap. 3 § nya RB, att i hovrätt

skola finnas president samt hovrättsråd och assessorer. Dessutom föreskrives

att hovrätt skall vara delad i två eller flera avdelningar. Beträffande avdelningarnas

sammansättning meddelas den bestämmelsen, att varje avdelning

skall bestå av minst tre hovrättsråd och en eller flera assessorer samt att av

hovrättsråden en skall vara ordförande och en vice ordförande, dock att hovrättens

president må vara ordförande å avdelning. Av 4 kap. 2 § framgår,

att president och hovrättsråd skola utnämnas av Konungen. I samband med

de anslagsäskanden till hovrätterna för nästa budgetår som skola föreläggas

denna riksdag ämnar jag föreslå, att ordförandeposterna på hovrätternas avdelningar

omvandlas till särskilda befattningar förenade med tjänstetiteln

lagman. Härav påkallas vissa jämkningar i nu ifrågavarande paragrafer i

nya RB.

En annan punkt där ändring blivit erforderlig är 4 kap. 6 §, som innehåller

behörighetsvillkoren för nämndemän. Som allmän förutsättning för valbarhet

uppställes där, att vederbörande äger rösträtt å kommunalstämma eller

vid val av stadsfullmäktige. Vid tiden för stadgandets tillkomst innebar detta

bland annat, att från valbarhet uteslöts den som var försatt i konkurs eller

av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning. Denna

regel, som gäller även för andra kommunala förtroendeuppdrag, bör tydligen

alltjämt bibehållas. Emellertid ha genom lagändring den 1 juni 1945

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ris proposition nr 188.

konkurs- och fattigvårdsstrecken upphävts såsom diskvalifikationsgrunder

för kommunal rösträtt. Det är därför ej längre tillräckligt att på förevarande

punkt hänvisa till rösträttsreglerna, utan uttrycklig föreskrift måste meddelas,

att behörighet att vara nämndeman ej tillkommer den som är i konkurstillstånd

eller av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning.

I 4 kap. 13 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 11 § samt 33 kap. 9 och

18 §§ nya RB bör, med anledning av att vägväsendet numera förstatligats,

ordet vägdistrikt uteslutas ur lagtexten.

Nya RB:s bestämmelser om åklagarmyndigheterna innebära bland annat,

att chefsskapet för åklagarväsendet skall utövas av justitiekanslern, som i

regel också skall utföra allmänt åtal i högsta domstolen. Jag ämnar senare

under denna riksdag anmäla förslag om en uppdelning av justitiekanslersämbetets

nuvarande arbetsuppgifter på så sätt att det mesta av åklagargöromålen

överföres till en ny myndighet, riksåklagaren. Enligt detta förslag skall

riksåklagaren vara högste allmän åklagare, medan justitiekanslern endast

skall ha att i egenskap av särskild åklagare beivra vissa ämbetsbrott. Härav

påkallas en del formella jämkningar i 7 kap. 1—6 och 8 §§ samt 54 kap. 9 §

nya RB. I samband därmed bör ordet »justitiekanslern» i 14 kap. 26 § strafflagen

och 6 § interneringslagen utbytas mot »riksåklagaren».

Reglerna om forum i brottmål böra på en punkt undergå jämkning i anslutning

till det förslag angående ändring i strafflagen som den 10 maj

1946 remitterats till lagrådet och som är avsett att träda i kraft den 1 januari

1949. Enligt 19 kap. 3 § första stycket nya RB må åtal mot flera gärningsmän

för samma brott, om det sker samtidigt, väckas vid den rätt där någon

av dem har att svara. Väckas åtalen å olika tider, må vid den rätt, som upptagit

åtal mot någon av gärningsmännen, åtal väckas även mot den eller de

övriga. I andra stycket stadgas, att åtal för delaktighet i brott må väckas

vid den rätt som upptagit åtal mot gärningsmannen. Nyssnämnda förslag

till lag om ändring i strafflagen bygger i fråga om fleras medverkan till

brott på den tanken, att varje medverkande skall vara ansvarig för vad

han själv gjort, oberoende av vad andra medverkande förbrutit. Med denna

ståndpunkt blir en medverkande icke ansvarig för delaktighet i annans brott

utan för sin egen brottsliga gärning. I lagförslaget användes därför överhuvud

icke beteckningen delaktighet. Huvudregeln är i stället, att straff

som är stadgat för viss gärning skall tillämpas ej blott å den som utfört

gärningen utan jämväl å annan som främjat denna med råd eller dåd. På

grund härav bör den nuvarande bestämmelsen i 19 kap. 3 § andra stycket

nya RB ej vidare bibehållas. I stället bör första stycket i paragrafen utvidgas

att avse samtliga fall av åtal mot flera för medverkan till brott, oavsett

om alla de brottsliga äro att anse såsom gärningsmän eller vissa av dem endast

gjort sig skyldiga till anstiftan eller medhjälp.

Det bör vidare beaktas, att vad som förr brukade benämnas efterföljande

delaktighet icke går in under det nya medverkansbegreppet. Om någon t. ex.

köper eller bearbetar stulet gods, är detta sålunda icke medverkan till stölden

utan ett särskilt brott. Tydligt är emellertid, att det från utrednings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

13

synpunkt ofta kan vara önskvärt att åtal för detta brott och för det förutgångna

tjuvnadsbrottet kunna handläggas vid samma domstol. På grund

härav torde även för nu åsyftade fall böra öppnas möjlighet till avvikelse

från huvudregeln att åtal skall ske vid domstolen i gärningsorten. Därvid

synes dock böra lämnas utrymme för en viss lämplighetsprövning från

rättens sida. I enlighet med vad sålunda anförts förordar jag, att reglerna

om laga domstol vid åtal mot flera för medverkan till brott skola erhålla tilllämpning

även i fråga om åtal i andra fall mot flera för brott som äga samband

med varandra, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader

och andra omständigheter finner lämpligt att åtalen upptagas av samma

domstol. Bestämmelse härom torde lämpligen böra upptagas i andra stycket

av förevarande paragraf i stället för det stadgande som nu meddelas där.

De sålunda föreslagna forumreglerna lära utan svårighet kunna tillämpas

även vid nuvarande lydelse av strafflagen. Någon särskild övergångsbestämmelse

för tiden till dess straff lagsändringen genomförts torde följaktligen

icke vara erforderlig.

När omförmälda lagförslag angående ändring i strafflagen remitterades

till lagrådet ifrågasatte jag, om ej förslaget borde föranleda ändring jämväl

i nya RB:s stadganden angående beslag. Enligt 27 kap. 1 § nämnda balk må

skriftlig handling eller annat föremål tagas i beslag allenast om föremålet

kan antagas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott

någon avhänt eller på grund av brott förverkat. Strafflagsförslaget öppnar

möjlighet att under vissa förutsättningar förklara egendom, som kan antagas

komma till brottslig användning, förverkad även om något brott icke blivit

förövat. Det kunde övervägas att med anledning härav genomföra en motsvarande

utvidgning av beslagsbestämmelsen i 27 kap. 1 § nya RB. Detta

torde dock icke vara erforderligt. I 17 § lagen den 20 december 1946 (nr

804) om införande av nya RB har nämligen meddelats ett stadgande, att

därest talan om förverkande föres mot någon som ej är tilltalad, skall om

denna talan i tillämpliga delar gälla vad i nya RB är föreskrivet angående

åtal för brott varå icke kan följa svårare straff än böter. Härav måste

anses följa, att i dylikt fall beslag och andra tvångsmedel må begagnas i samma

utsträckning som då fråga är om brott av angiven beskaffenhet.

Beträffande handlingars ingivande till rätten stadgas i 33 kap. 3 § nya

RB hland annat, att handling må insändas med posten i betalt brev. Om så

sker, skall handlingen anses inkommen då den avlämnats till rätten eller

dess kansli. I avbidan på dessa bestämmelsers ikraftträdande utfärdades den

22 juni 1944 en provisorisk lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra

domstols handläggning insända handlingar med posten m. in. Nämnda lag

hade, såvitt nu är i fråga, ursprungligen samma innehåll som 33 kap. 3 §

nya RB. Den ändrades emellertid den 21 juni 1940 i samband med utfärdandet

av lagen samma dag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller

kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten

in. in. Numera skall sålunda handling, som insänts till domstol eller annan

myndighet i rekommenderad eller assurerad försändelse eller såsom vanligt

paket, anses ingiven redan den dag då avi om försändelsen inkom till mot
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunffl. Maj:ts proposition nr 188.

tagaren. Denna regel, som tillkom med anledning av en motion i riksdagen,

torde böra införas även i nya RB.

I det av första lagutskottet vid 1946 års riksdag avgivna utlåtande (nr

23) vari nyss berörda motion behandlades anförde utskottet, att inom utskottet

ifrågasatts, huruvida icke en handling skulle kunna anses ingiven

så snart en myndighet som själv ombesörjde posthämtning vore i tillfälle

att avhämta densamma. Därigenom skulle man vinna, att en persons rätt

icke kunde gå förlorad genom att myndigheten dröjde med att avhämta

posten. Utskottet ansåg, att starka skäl talade till förmån för en sådan ståndpunkt,

men fann sig i dåvarande läge icke kunna överblicka de konsekvenser

en ändring i antydd riktning skulle medföra. Det syntes emellertid utskottet

önskvärt att detta spörsmål gjordes till föremål för övervägande av

Kungl. Maj:t innan nya RB trädde i kraft.

Med anledning av vad utskottet sålunda yttrat vill jag framhålla, att det

i allmänhet icke lär vara möjligt att erhålla säkert bevis om vilken dag eu

försändelse ankommit till adresspostanstalten och varit tillgänglig för avhämtning

där. En bestämmelse av det slag utskottet ifrågasatt skulle därför

lätt kunna ge upphov till svårlösta tvister, huruvida viss talan eller ansökan

bort avvisas eller icke. Bland annat med hänsyn härtill anser jag mig

icke böra förorda att en dylik bestämmelse införes. Faran för att rättsförluster

skola uppkomma genom att domstolarna dröja med att avhämta sin

post lär för övrigt vara ringa. Såsom framhållits i propositionen nr 16 till

1946 års riksdag torde föreskriften att handlingar må insändas med posten

böra föranleda, att domstol som använder postfack låter tömma facket varje

arbetsdag vid expeditionstidens slut.

I samband med att den förutnämnda provisoriska lagen den 22 juni 1944

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända

handlingar med posten m. m. upphör att gälla bör en jämkning vidtagas

i lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller

kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten

m. m. Då lagen den 22 juni 1944 tillkom, bestämdes dess tillämpningsområde

att avse domstolar, domare, överexekutorer och nedre justitierevisionen

jämte — i visst fall —- militära befälhavare. Vid utfärdandet, genom lagen

den 21 juni 1946, av motsvarande bestämmelser för förvaltningens del gjordes

gränsdragningen gentemot den tidigare lagens tillämpningsområde på

det sättet, att 1946 års lag förklarades icke skola äga tillämpning i fråga

om, bland annat, domstolar och andra myndigheter vilka avses i lagen den

22 juni 1944. Sedan 1944 års lag upphört att gälla, kommer rätten att till

domstolar, domare och nedre justitierevisionen insända handlingar med posten

att i huvudsak grundas å 33 kap. 3 § rättegångsbalken samt stadganden

i vattenlagen, konkurslagen m. fl. lagar som hänvisa till detta lagrum. Rörande

överexekutorer kommer däremot dylik laggrund att saknas. I anledning

härav bör undantagsregeln i 3 § av 1946 års lag jämkas på det sättet,

att överexekutorerna omfattas av bestämmelserna i sagda lag. Detta synes

enklast kunna ske genom att undantagsregeln för domstolar och andra i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

15

1944 års lag avsedda myndigheter utbytes mot ett undantagsstadgande för

sådana fall där vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken föreskrivits om inlaga i

rättegång skall gälla.

I 33 kap. 4 § nya RB stadgas som huvudregel, att delgivning i rättegång

skall ske genom rättens försorg. Om sådan delgivning äger rum i enskild

parts intresse, skall, enligt 26 § samma kapitel, delgivningskostnaden i allmänhet

utgivas av parten. Denne är skyldig att erlägga förskott å kostnaden

med belopp som bestämmes av rätten. Det föreskrives tillika, att närmare

bestämmelser om delgivning och förskott skola meddelas av Konungen. På

grund härav utarbetades i juni 1945 inom departementet en promemoria

med utkast till kungörelse angående delgivning vid domstol. I flera remissyttranden

över denna promemoria framhölls, att det bokförings- och redovisningsarbete

som måste föranledas av nya RB:s regler om delgivningskostnad

och förskott komme att bli synnerligen betungande för domstolarna.

Det ifrågasattes därför, om det icke vore lämpligare att låta kostnaderna för

delgivningar genom rättens försorg bestridas på samma sätt som utgifterna

för domstolarnas verksamhet i övrigt. Täckning för den utgiftsökning som

härigenom uppkomme kunde erhållas genom höjning av stämpel- och lösenavgifterna

för domar och andra expeditioner till parterna.

Den sålunda föreslagna ändringen bör enligt min uppfattning genomföras.

I allmänhet bör alltså gälla, att part icke skall vara skyldig att ersätta kostnad

för delgivning som sker genom rättens försorg.

Denna regel torde dock icke böra vara undantagslös. I lagarna den 20 december

1946 om ändring i vattenlagen, om bevisupptagning åt utländsk domstol

och om bevisupptagning åt vissa internationella organ ha upptagits vissa

bestämmelser angående utkrävande av kostnad för delgivning som ombesörjts

av rätten. Övervägande skäl synas tala för att dessa bestämmelser få

kvarstå. I vattenmål skola kallelser och andra meddelanden till sakägarna i

allmänhet ske genom kungörelser som offentliggöras i tidning genom vattenrättsdomarens

försorg. Utgifterna härför, ävensom för vissa underrättelsers

avsändande med posten, skola bestridas av den part som väckt eller fullföljt

talan. Det synes därför naturligt att han får svara för kostnaderna även

i de fall då delgivning är föreskriven. Den ökning av bokföringsarbetet som

kan föranledas därav torde icke få någon större betydelse. Vad angår ärenden

rörande bevisupptagning åt utländsk domstol eller internationellt organ

för behandling av tvist mellan stater torde det vara internationell sedvänja

att uppkomna delgivningskostnader skola återgäldas, om ej annat

bestämts i fördrag eller konvention. Ej heller i dylika ärenden torde därför

böra medgivas obetingad rätt till kostnadsfri delgivning. I övrigt vill

jag framhålla, att det icke lär vara uteslutet att behov av att kunna ålägga

part direkt ersättningsskyldighet för delgivningskostnad kan uppkomma

iiven i andra fall än de nu berörda.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag att de i 33 kaj). 26 § nya

RB nu upptagna bestämmelserna om kostnad för delgivning genom rättens

försorg ersättas med föreskrift att part icke skall vara skyldig att utgiva

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

sådan kostnad om ej annat är stadgat. I samband därmed torde stadgandet i

nuvarande fjärde stycket böra utgå. Erforderliga föreskrifter om skyldighet

för part att förskjuta kostnad för delgivning, som på hans begäran orabesörjes

av utrikesdepartementet, lära utan olägenhet kunna meddelas i administrativ

ordning. Frågan om ändring i stämpel- och lösenförordningarna

kommer att upptagas senare.

Det föreslagna stadgandet kommer tydligen att medföra att bestämmelserna

i 18 kap. 13 § första stycket nya RB i regel icke bli tillämpliga med

avseende å delgivningskostnad. Däremot sker ingen rubbning i den skyldighet

som enligt 33 kap. 2 § åligger part att bekosta för delgivning erforderliga

avskrifter.

I fråga om fullföljd av talan mot beslut under rättegången stadgas i 49

kap. 4 § nya RB, att talan skall föras särskilt, bland annat om rätten genom

sådant beslut avslagit begäran om fri rättegång eller om biträde åt part, som

åtnjuter nämnda förmån, eller till biträde förordnat annan än parten föreslagit.

Genom eu lagändring år 1944 har möjlighet öppnats att tillerkänna

part som fått fri rättegång ersättning av allmänna medel för kostnader i

samband med personlig inställelse ävensom att meddela honom förskott å

inställelsekostnaden. Mot beslut varigenom underrätt under rättegången utlåtit

sig angående sådan ersättning skall enligt 16 kap. 10 § äldre RB föras

särskild talan. Då anledning torde saknas att frångå den ståndpunkt som

sålunda intagits, bör nyssnämnda stadgande i nya RB ändras så att det omfattar

även det fallet att rätten avslagit begäran om ersättning eller förskott

till part som bar fri rättegång. Om parten visserligen erhåller ersättning

men med lägre belopp än han begärt, bör detta tydligen uppfattas som

ett partiellt avslag.

Slutligen erfordras vissa redaktionella jämkningar i reglerna om förfarandet

då tilltalad år berövad sin frihet. Enligt 54 kap. 17 § nya RB skall

tilltalad som fullföljer talan i högsta domstolen vara fri från nedsättande

av fullföljdsavgift och kostnadsersättning, bland annat om han hålles häktad

i målet eller enligt beslut i målet är intagen i allmän uppfostringsanstalt

eller i anstalt för undergående av ungdomsfängelse eller i avbidan å sådant

intagande hålles i förvar. Numera bär i 19 § lagen om införande av nya

RB upptagits ett allmänt stadgande, att om någon genom dom, som må

verkställas ehuru den icke äger laga kraft, dömts till straff eller annan påföljd

för brott och för sådan verkställighet är intagen i fångvårdsanstalt eller

allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan på verkställighet tagen i förvar,

den dömde vid fullföljd av talan i målet skall anses som häktad för brottet.

Med hänsyn härtill torde — såsom lagrådet framhållit vid granskningen av

förslaget till sistnämnda lag — 54 kap. 17 § nya RB till förebyggande av

missförstånd böra ändras så, att orden »eller enligt beslut i målet är intagen

i allmän uppfostringsanstalt eller i anstalt för undergående av ungdomsfängelse

eller i avbidan å sådant intagande hålles i förvar» uteslutas

ur lagtexten. Motsvarande ändring bör av samma skäl vidtagas i 51 kap. & §

och 55 kap. 5 § nya RB.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

17

Omförmälda stadgande i promulgationslage» till nya RB om likställighet

mellan häktade och vissa andra tilltalade avser, såsom framgår av det anförda,

allenast det fallet att vederbörande dömts till straff eller annan påföljd

för brott. I skrivelse till Knngl. Maj:t den 29 februari 1944 har riksdagens

justitieombudsman anfört, att starka skäl syntes justitieombudsmannen

tala för att straffriförklarad, som i avbidan på lagakraftägande utslag

vore intagen å sinnessjukavdelning vid fångvården, vid fullföljd av talan

i målet jämställdes med häktad person. Denna grundsats har sedermera godtagits

av högsta domstolen i utslag den 18 mars 1946 (NJA 1946: 193). Det

måste enligt min mening anses önskvärt, att den ståndpunkt som sålunda intagits

av praxis även kommer till uttryck i lag. Detta synes lämpligen böra

ske genom ett tillägg till nu ifrågavarande föreskrift i promulgationslagen

till nya RB.

I enlighet med det sålunda anförda ha inom departementet upprättats

förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 140);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken:

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18

juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326)

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten in. m.

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, bär

här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 188. 5!

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd den It mars

1947.

N är vara n de:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 5 mars 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 28 februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 §'' lagen den 20 december 1940 (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken;

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18

juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säker hetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326)

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. in.

Förslagen, som finnas bilagda delta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn S. Strömberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Justitierådet Lawski tilläde:

Bestämmelserna i § 27 regeringsformen torde icke innefatta hinder för

inrättande av riksåklagarbefattningen, lika litet som för att underställa riksåklagaren

de fiskaler som nu lyda under justitiekanslern. Men om § 27 regeringsformen

bibehålies oförändrad torde det i strid mot vad som är avsett

icke bliva justitiekanslern betaget att föra talan såsom allmän åklagare,

även om det kan förutsättas att denna rätt icke kommer att utövas. Det synes

med hänsyn till det anförda lämpligt, att en ändring av § 27 regeringsformen

sker.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds proposition nr 188.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den It mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler etter gemensam

beredning med tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet

Quensel, lagrådets den It mars 1947 avgivna utlåtande över de den

28 februari 1947 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 194(i (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken;

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18

juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326)

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten in. in.

Föredraganden hemställer att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470787

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:453 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 s. 5 i texten
  2. S1LU 1947:3 Utlåtande i anledning av dels Iiungl. Maj ds proposition angående vissa anslag till domstolarna m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 17 i texten
  3. Rskr. 1947:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till barnmoeskeläroanstalterna. a1 i texten