Angående ändrad redovisning av luftfartsfonden m. in
1947-03-14 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:194, Angående ändrad redovisning av luftfartsfonden m. in
Dokumentets text
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
1
Nr 194.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad redovisning
av luftfartsfonden m. in.; given Stockholms slott
den 14 mars 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 14 mars 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres,
Danielson, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson,
fråga angående ändrad redovisning av luftfartsfonden m. in. samt anför
därvid följande.
För redovisning av statens med den civila lufttrafiken förenade tillgångar
och skulder, inkomster och utgifter inrättades från och med den 110 juni UUIS
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 194.
1
2
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
luftfartsfonden. I samband med inrättande från och med den 1 juli 1945
av luftfartsstyrelsen, varom förslag framlades för 1945 års riksdag i proposition
nr 262, skedde en viss omläggning av redovisningen av här ifrågavarande
inkomster och utgifter i syfte, bland annat, att i större utsträckning än
förut samla kostnaderna för den civila luftfarten å fonden.
Å fonden redovisas för närvarande i statens flygfält ingående markområden
och byggnader samt staten tillhöriga, för luftfartslederna avsedda belysnings-
och radiofyranläggningar. Vidare upptagas i fondens räkenskaper de
av staten ägda aktierna i aktiebolaget Aerotransport. De till flygfälten hörande
radioanläggningar, vilka förvaltas av telegrafverket, redovisas däremot
å telegrafverkets fond. De å riksstaten för innevarande budgetår samt tidigare
anvisade anslagen under luftfartsfonden med undantag av anslagen till
markinköp och till aktieteckning i aktiebolaget Aerotransport ha helt avskrivits.
Beträffande de av 1946 års riksdag under höstsessionen å tilläggsstat I
till riksstaten för innevarande budgetår samt av 1947 års riksdag å riksstaten
för nästa budgetår såsom kapitalinvestering i fonden anvisade och för andra
ändamål än markinköp avsedda anslagen har avskrivningsfrågan lämnats
öppen i avbidan på närmare utredning rörande avskrivningsgrunderna.
Å luftfartsfondens stat upptagas numera å utgiftssidan särskilda poster till
avlöningar och till omkostnader för luftfartsstyrelsen och för flygplatsorganisationen.
Vidare upptagas å staten kostnader för underhåll och drift av
luftfartsleder, hyres- och arrendeavgifter m. m. för förhyrda lokaler och arrenderade
områden, kostnader för projektering av flygplatser samt ersättning
till telegrafverket för radiotjänst åt luftfarten.
A statens inkomstsida upptagas hyror och arrenden för till enskilda upplåtna
lokaler och områden, trafikinkomster, utdelning å aktier i aktiebolaget
Aerotransport, ersättning för väderleksobservationer samt diverse inkomster.
Den brist, som uppkommer å staten för luftfartsfonden, avföres såsom underskott
å riksstatens driftbudget under rubrik Utgifter för statens kapitalfonder.
I skrivelse den 30 september 1946 har luftfartsstyrelsen framlagt förslag
angående ombildande från och med den 1 juli 1947 av luftfartsfonden till en
affärsverksfond och av luftfartsstyrelsen till ett af färsdrivande verk, varjämte
styrelsen gjort framställning om fastställande av stat för luftfartsfonden
för budgetåret 1947/48.
Vid anmälan i 1947 års statsverksproposition av de frågor som sammanhänga
med luftfartsfonden förklarade jag mig ha för avsikt att framdeles efter
ytterligare beredning anmäla de i luftfartsstyrelsens skrivelse upptagna
principspörsmålen samt frågorna om antalet av och löneställningen för luftfartsstyrelsens
och flygplatsorganisationens personal. I avbidan härpå beräknades
i riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48 för luftfartsfonden ett underskott
av 100 kronor.
Innan jag närmare ingår på luftfartsstyrelsens förslag torde jag få erinra
därom att någon sammanfattande benämning å luftfartsstyrelsen och flygplatsorganisationen
ännu icke fastställts. Efter samråd med luftfartsstyrel
-
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
3
sens chef förordar jag benämningen luftfartsverket, vilken benämning kommer
att användas i det följande.
Luftfartsverkets ställning och redovisning å riksstaten.
Luftfartsstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse inledningsvis erinrat om
att styrelsen inrättades den 1 juli 1945 och sålunda verkat något över ett
år. Detta år hade karakteriserats av en betydande utveckling av flygtrafiken i
samband med omställningen till fredsförhållanden. För luftfartsstyrelsens
del hade härvid arbetet i hög grad fått sin prägel av nödvändigheten att deltaga
i det internationella samarbetet för skapande av enhetliga tekniska normer
och politisk-ekonomiska överenskommelser rörande flygtrafiken. Jämsides
med detta arbete hade det varit nödvändigt att utarbeta och bringa i
provisorisk tillämpning svenska bestämmelser i avbidan på de blivande internationella
normerna. Det hade vidare gällt att planlägga utbyggnaden av
de svenska flygplatserna och därmed sammanhängande tekniska anordningar,
även här med hänsynstagande till principer som kunde antagas bliva internationellt
vedertagna.
Den period med understöd åt trafikflyget, som karakteriserat krigs- och
den närmaste efterkrigstiden, hade, fortsätter styrelsen, numera börjat avvecklas,
vilket förhållande för vårt lands vidkommande tagit sig det första
uttrycket vid årsskiftet 1945/46, då aktiebolaget Aerotransport på eget initiativ
avstått från det direkta statsunderstöd bolaget dittills åtnjutit. Det understöd
som bibehållandet av de nuvarande låga flygplatstaxoma under ytterligare en
tid måste anses innebära borde bereda flygbolagen möjlighet att använda en
del av sitt överskott till förnyelse av flygplanparken och organisationens uppbyggnad
överhuvud.
Det vore emellertid tydligt, att även i vårt land luftfarten för framtiden
måste lämna bidrag av helt annan storleksordning än hittills för flygplatser
och administration. Ett led i denna utveckling vore det förslag angående nya
flygplatstaxor, som luftfartsstyrelsen avsåge att framlägga. För nästa budgetår
torde det dock ej bliva möjligt alt erhålla full täckning för luftfartens
kostnader, men ett steg i denna riktning borde kunna tagas. Enligt luftfartsstyrelsens
mening borde målet vara, att luftfarten i princip skulle bära sina
egna kostnader, däri inbegripet förräntning och amortering av en viss del av
det i flygplatserna från och med budgetåret 1947/48 nedlagda kapitalet.
För att det nyss angivna målet — förräntning och amortering av det kapital,
som ej från början avskrivits — skulle kunna nås, vore det, framhåller
styrelsen, nödvändigt, att byggandet och förvaltandet av flygplatserna
ävensom tillhandahållandet av säkerhetstjänst kunde omhänderhavas enligt
fullt affärsmässiga grunder. Så vore dock vid nuvarande organisation icke
till alla delar fallet. Såsom en oundgänglig första åtgärd betraktade styrelsen
därför genomförandet av en budgetteknisk reform, varigenom en överblick
över luftfartens verkliga kostnader möjliggjordes. Fn fullt affärsmässig uppläggning
i förevarande avseende krävde dessutom, att luftfartsstyrelsen er
-
4
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
hölle en högre grad av rörlighet beträffande sina medelsdispositioner än styrelsen
för närvarande hade.
På grundval av dessa och andra överväganden har luftfartsstyrelsen föreslagit,
att luftfartsfonden ombildas till en affärsverksfond och luftfartsstyrelsen
till ett affärsdrivande verk.
I anslutning härtill har luftfartsstyrelsen uttalat bland annat, att i fonden
investerat kapital borde, i den mån detsamma icke från början avskreves,
bestridas med lånemedel och i princip förräntas, förslagsvis efter 3 %. överskottet
borde tillföras riksstaten. Om och så länge fondens avkastning icke
försloge till bestridande av utgifterna inklusive ränta och amortering, borde
å sjätte huvudtiteln anvisas ett särskilt anslag, förslagsvis benämnt Bidrag till
luftfartsfondens driftkostnader, vilket anslag skulle ersätta den för närvarande
direkt å riksstaten uppförda regleringsposten Underskott å luftfartsfonden.
Posterna skulle upphöra att vara förslagsposter men överskott på en
post borde få användas för att täcka underskott på en annan. I princip borde
inkomster och utgifter täcka varandra och ökningar av organisation och
driftkostnader borde medgivas allenast i den mån flygtrafikens ökning medförde
större inkomster. Hos riksgäldskontoret borde slutligen för styrelsen
öppnas en rörlig kredit å förslagsvis 3 000 000 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 21 november 1946 erinrat, att ämbetsverket
i sitt yttrande över 1944 års flygplatsutrednings betänkande angående
utbyggnad av civila flygplatser m. in. anslutit sig till utredningens uppfattning,
att den civila luftfarten rent principiellt borde i allt väsentligt bära
sina egna kostnader och att det vore angeläget, att samtliga kostnader för
luftfarten redovisades å luftfartsfonden, så att en samlad överblick över luftfartsväsendets
ekonomi kunde erhållas.
Statskontoret säger sig vidare ha funnit goda skäl tala för att luftfartsfonden
ombildades efter de principer, som tillämpats i fråga om statens affärsverksfonder.
Detta borde emellertid innebära, att i fondens nettobalans
redovisades allenast sådana kapitaltillgångar, vilka ansetts vara produktiva
och ställts till luftfartsstyrelsens förfogande för dess verksamhet, ävensom
att fonden icke belastades med andra nettoutgifter än sådana, som hänförde
sig till kapitaltillgångarnas förvaltning för de ändamål, till vilka de anslagits.
Endast under förutsättning att så skedde, vunnes möjlighet att direkt ur
fondens räkenskaper utläsa i vad mån luftfartsstyrelsen förmått tillgodose
uppställda förräntningskrav.
Från angivna utgångspunkter borde, fortsätter statskontoret, statens aktieinnehav
i aktiebolaget Aerotransport (ABA) icke upptagas bland luftfartsfondens
tillgångar utan redovisas under fonden för statens aktier. Vidare torde
ej böra ifrågakomma att å fonden — genom att medel överfördes från driftbudgeten
— uppkonstruerades ett överskott, som ej hade sin motsvarighet i
verkligheten. I stället borde skillnaden mellan utgifterna för verksamheten
och driftsinkomsterna upptagas såsom underskott i fondens stat och detta
underskott täckas med anslag under utgifter för statens kapitalfonder.
Kungl Maj.ts proposition nr 194.
5
I utlåtande den 15 november 1946 har statens organisationsnamnet såsom
sin mening uttalat, att det — på grund av den civila luftfartens stegrade betydelse
såsom trafikmedel och de stora kapitalinvesteringar, som måste göras
för tillgodoseende av denna trafiks behov — vore av största vikt, att luftfartsstyrelsens
redovisning erhölle sådan form, att den kunde ge en klar
bild av luftfartsväsendets ekonomi. Sådan omläggning ur budgetteknisk synpunkt
av den nuvarande redovisningsformen, som vore erforderlig härför,
borde därför företagas.
Riksräkenskapsverket, som den 16 november 1946 utlåtit sig över luftfartsstyrelseus
framställning, har i nu förevarande delar erinrat, att den form för
redovisning av kostnaderna för luftfarten, som genomfördes vid 1945 års
riksdag, avsett att luftfartens samtliga kostnader, inklusive kostnaderna för
luf tf artsstyrelsen, skulle redovisas över luf tf artsfonden. Den därvid genomförda
redovisningsformen grundades i huvudsak på ett av riksräkenskapsverket
framlagt förslag. I skrivelse i ärendet den 5 mars 1945 hade riksräkenskapsverket
framhållit, att luftfartsstyrelsen såsom förvaltare av luftfartsfonden
med å denna redovisade tillgångar och skulder skulle få en ställning,
analog med styrelsens för ett affärsdrivande verk. Skötseln av flygplatserna
och luftfartsledema skulle då få karaktären av en statlig affärsverksamhet,
vid vilken utgifterna i görligaste mån skulle täckas med flygplatsernas inkomster
och avkastningen av statens egna flyglinjer. Den av riksräkenskapsverket
då förordade samt av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade lösningen
hade ansetts stå i god överensstämmelse med chefens för finansdepartementet
uttalande rörande luftfartsfonden i 1938 års statsverksproposition, enligt
vilket fonden till sin konstruktion skulle vara analog med affärsverksfonderna.
Med den vid 1945 års riksdag framlagda och beslutade lösningen hade
man även avsett att vinna den enhetlighet med avseende på redovisningen av
statens utgifter för luftfartsväsendet, som vid luftfartsfondens inrättande år
1938 betraktades såsom det framlida önskemålet.
Riksräkenskapsverket uttalar vidare, att luftfartsfonden enligt ämbetsverkets
uppfattning redan nu vore att anse såsom en affärsverksfond. Skillnaden
mellan de stora affärsverksfonderna och luftfartsfonden berodde på att luftfartsfonden
för närvarande vore eu underskottsfond, medan affärsverksfonderna
redovisade överskott. Även en underskottsfond kunde emellertid mycket
väl givas karaktär av affärsverksfond. Resultatet av en affärsverksfonds
verksamhet framkomme såsom ett saldo mellan fondens samtliga inkomster
och samtliga utgifter. Om överskott uppkomme, borde detta redovisas å riksstaten
och likaså borde ett eventuellt underskott täckas å riksstaten. Eftersom
de stora affärsverken regelbundet redovisade överskott, tillfördes dessa överskott
i den mån de inlevererades riksstatens inkomstsida. Skulle eu sådan
fond tillfälligtvis visa ett underskott — och detta hade vid vissa tillfällen varit
fallet, exempelvis för statens kanalverk — borde underskottet redovisas
under vederbörlig inkomsttitel i den mån underskottet icke kunde balanseras
å fonden. För luftfartsfonden, vars verksamhet hittills resulterat i underskott,
opaginerad Kontrollera mot PDF
ti
Kungl Mcij:ts proposition nr 194.
Departements
chefen.
hade upplagts en särskild titel på riksstatens utgiftssida för underskottets
täckning. Så snart luftfartsfondens inkomster nått sådan nivå, att ett överskott
kunde förväntas, borde denna titel överflyttas till inkomstsidan och
uppföras såsom en inkomsttitel under rubriken Statens affärsverksfonder.
De affärsdrivande verken ansåges böra förränta det i affärsverksamheten
investerade kapitalet. Ränteförpliktelsen uträknades statistiskt men komme
icke till uttryck i bokföringen. Däremot lämnades i årsstatistiken en jämföxelse
mellan ränteförpliktelsen och det redovisade överskottet. Den faktiska
förräntningen erhölles genom att överskottet i årsstatistiken angåves i procent
av det i medeltal disponerade kapitalet. På samma sätt borde enligt riksräkenskapsverkets
mening i framtiden förfaras med avseende å luftfartsfonden.
Ämbetsverket hade därför icke kunnat biträda luftfartsstyrelsens förslag
till den del detta avsåge ett bidrag till luftfartsfonden, beräknat så stort att
det skulle möjliggöra redovisning över riksstaten av ett överskott motsvarande
viss ränta å i luftfartsfonden investerat kapital. Snarare ansåge ämbetsverket,
att en sådan ordning skulle innebära ett med konstlade medel tillskapat
överskott, som för luftfartsfondens del skulle vara ägnat att beröva
fonden dess ställning såsom affärsverksfond.
Riksräkenskapsverket har slutligen berört frågan om det underskott å luftfartsfondens
verksamhet, som kunde behöva täckas från anslag på driftbudgeten.
Detta borde icke, såsom luftfartsstyrelsen förordat, redovisas inom ett
bidragsanslag under sjätte huvudtiteln utan, på samma sätt som nu skedde,
hänföras till avdelningen utgifter för statens kapitalfonder. Underskottet torde
emellertid kunna beräknas bli avsevärt lägre än luftfartsstyrelsen räknat
med. Det vore ock möjligt, att detta underskott förbyttes i överskott. Med
hänsyn till den ovisshet som för närvarande rådde rörande det framtida avskrivningsbehovet
vore riksräkenskapsverket ännu icke berett förorda, att
någon inkomsttitel för luftfartsfonden uppfördes på riksstatens inkomstsida.
Ämbetsverket förordade därför, att anslaget för underskott på luftfartsfonden
tills vidare bibehölle sin nuvarande placering samt beräknades till ett
formellt belopp av 100 kronor. Den nya ordningen för luftfartsfondens redovisning
torde förutsätta, att för luftfartsstyrelsen, på sätt styrelsen förordat,
i riksgäidskontoret öppnades en rörlig kredit av 3 miljoner kronor.
Enligt för luftfartsstyrelsen gällande instruktionsbestämmelser ankommer
det på styrelsen i huvudsak att handhava civilflygets markorganisation samt
att utöva viss inspektionsverksamhet. Verket skall däremot icke bedriva någon
trafikrörelse i egentlig mening utan denna förutsättes skola utövas av
de svenska och utländska trafikföretag vilkas linjer beröra vårt land. På sjöfartens
område föreligger en liknande uppdelning i det att anläggande av
hamnar, säkerhetsanstalter m. m. i huvudsak ankommer på statliga eller
kommunala myndigheter, medan själva trafikrörelsen utövas av särskilda
företag. Järnvägsdriften har däremot ansetts såsom en enhet, om än vissa
kontrollerande uppgifter tillagts eu särskild inspektionsmyndighet. Enligt
min mening äro förhållandena på luftfartens område av den art, att man,
Kungl Maj:ts proposition nr 19i.
7
såvitt nu kan bedömas, bör i huvudsak bibehålla luftfartsverket vid de uppgifter
som nu ankomma på detsamma och att man även i ekonomiskt avseende
kan och bör särhålla denna verksamhet från lufttrafikföretagens. Detta
bör enligt min mening även gälla beträffande aktiebolaget Aerotransport.
Ehuru detta företag nästan helt äges av staten bör det icke i ekonomiskt
hänseende behandlas på annat sätt än andra lufttrafikföretag. De vinster och
förluster som kunna uppkomma på detta bolags trafikrörelse skola — såsom
statskontoret framhållit — i princip särhållas från luftfartsverkets ekonomiska
resultat och det bör icke ifrågakomma, att avkastningen å statens kapitalinvesteringar
i bolaget skola användas för att möjliggöra en allmän sänkning
av avgifterna för de tjänster markorganisationen lämnar åt trafikflyget.
I konsekvens härmed och då enligt min mening endast sådana kapitaltillgångar
som ställts till luftfartsstyrelsens förfogande för dess verksamhet
böra redovisas å luftfartsfonden, finner jag mig, i likhet med statskontoret,
böra förorda att statens aktieinnehav i aktiebolaget Aerotransport överföres
från luftfartsfonden till fonden för statens aktier. Därest riksdagen ej finner
anledning till erinran mot en dylik överflyttning, torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela de beslut som må föranledas härav.
Utvecklingen på luftfartens område efter kriget har, såsom luftfartsstyrelsen
framhållit, karakteriserats därav, att tidigare utgående understöd till
trafikflyget börjat avvecklas. Sålunda har aktiebolaget Aerotransport numera
avstått från den subvention, som bolaget enligt avtal med staten varit
tillförsäkrat, och ett flertal nya lufttrafikföretag ha bildats, vilka upptagit
trafik utan anspråk på direkta subventioner från det allmännas sida. I detta
läge är det naturligt att även frågan om täckningen av kostnaderna för den
av luftfartsverket bedrivna verksamheten, sådan jag i det föregående angivit
densamma, upptagits till prövning och att krav rests på en affärsmässig uppläggning
i detta hänseende. Såsom riksräkenskapsverket framhållit har emellertid
luftfartsfonden redan nu en konstruktion som är analog med affärsverksfondernas
och luftfartsstyrelsen en ställning analog med styrelsens för
ett affärsdrivande verk. Någon saklig ändring av luftfartsfondens konstruktion
är därför enligt min mening icke påkallad, utom såvitt avser bokföringen
av statens kapitalinvesteringar i aktiebolaget Aerotransport samt avkastningen
härå, men däremot bör, såsom luftfartsstyrelsen framhållit, redovisningen
å fonden ändras i syfte att möjliggöra en mera rättvisande överblick
(iver luftfartens verkliga kostnader. Härtill återkommer jag i det följande i
samband med behandlingen av luftfartsverkets driftkostnadsstat.
Vad som i förevarande sammanhang kan övervägas är huru det ekonomiska
resultatet av luftfartsverkets verksamhet bör redovisas å riksstaten.
Luftfartsstyrelsen — som utgått från att ränta å investerat kapital skulle upptagas
såsom utgift å fonden samt tillföras riksstatens inkomstsida under eu
särskild titel — har för sin del ansett, att uppkommande överskott borde tillföras
riksstaten, medan däremot underskott borde täckas från ett å sjätte
huvudtiteln anvisat särskilt anslag, benämnt Bidrag till luftfartsfondens
driftkostnader, vilket skulle ersätta den nuvarande under utgifter för sta
-
8
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
tens kapitalfonder uppförda utgiftstiteln Underskott å luftfartsfonden. Statskontoret
har ansett det icke böra ifrågakomma, att ett överskott uppkonstrueras
å luftfartsfonden genom överföring av medel från driftbudgeten, och riksräkenskapsverket
är av den uppfattningen, att en sådan ordning skulle vara
ägnad att beröva luftfartsfonden dess ställning såsom affärsverksfond. 1 likhet
med remissmyndighetema anser jag mig icke kunna biträda luftfartsstyrelsens
förslag i förevarande del. Enligt min mening bör sålunda något
bidragsanslag icke uppföras å driftbudgeten, och ränteförpliktelsen bör liksom
för affärsverken uträknas statistiskt för att sedan jämföras med det redovisade
nettoresultatet av verksamheten.
Mellan de stora affärsverksfonderna och luftfartsfonden föreligger för närvarande
den skillnaden, att de förra redovisa överskott medan luftfartsfonden
utgör en underskottsfond. Vid anmälan av propositionen 1946: 379 angående
byggande av en storflygplats m. m. uttalade jag, i anslutning till vissa
av flygplatsekonomisakkunniga framlagda driftskalkyler för flygets markorganisation,
att flyget inom en nära framtid sannolikt komme att kunna
gälda samtliga i annan ordning icke finansierade kostnader för en markorganisation,
omfattande en storflygplats men i övrigt mindre kapitalkrävande och
av mindre storleksordning än den varå flygplatsekonomisakkunniga grundat
sina beräkningar. Vid den tidpunkt då full kostnadstäckning kan komma att
inträda bör enligt min mening å riksstatens inkomstsida uppföras en särskild
inkomsttitel för luftfartsverket, varigenom luftfartsverket även i formellt
hänsende skulle bli helt likställt med de stora affärsverken. I avbidan härpå
synes den hittillsvarande ordningen böra bibehållas och resultatet av luftfartsverkets
verksamhet sålunda i enlighet med statskontorets och riksräkenskapsverkets
förslag redovisas under avdelningen Utgifter för statens kapitalfonder.
Med hänsyn till ovissheten rörande utvecklingen av inkomster
och utgifter å fonden under den närmaste framtiden synes anslagstiteln Underskott
å luftfartsfonden böra upptagas med allenast ett formellt belopp av
100 kronor. Härom gör jag hemställan i det följande.
Den nya ordningen för luftfartsfondens redovisning torde, såsom riksräkenskapsverket
framhållit, förutsätta, att för luftfartsstyrelsen öppnas en
rörlig kredit i riksgäldskontoret, vilken i enlighet med styrelsens förslag torde
böra bestämmas till 3 000 000 kronor. Jag avser att i det följande hemställa
härom.
Luftfartsstyrelsen har slutligen såsom väsentliga förutsättningar för den
affärsmässiga uppläggningen av verksamheten angivit dels fastställande av
nya flygplatstaxor, dels en ökad rörlighet beUäffande styrelsens medelsdispositioner
in. m. Jag vill i detta sammanhang först anmärka, att syftet med
luftfartsverkets affärsdrivande verksamhet bör vara att genom god planläggning
av investeringarna i flygfält m. m. samt rationell drift av markorganisationen
hålla kostnaderna för verksamheten så låga som det med hänsyn
till trafiksäkerhetens krav och skäliga anspråk på en i övrigt god service
är möjligt. Taxesättningen bör under beaktande härav ske på sådant sätt att,
Kungl Maj-.ts proposition nr 194.
9
i den mån internationella förhållanden ej lägga hinder i vägen, täckning för
kostnaderna jämte skälig förräntning av till luftfartsverkets förfogande ställda
kapitaltillgångar erhålles. För att detta syfte skall nås, böra, såsom luftfartsstyrelsen
framhållit, de nuvarande flygplatsavgifterna höjas. En sådan höjning
bör emellertid företagas med viss försiktighet, så att trafikflygets utveckling
och begagnandet av de svenska flygplatserna icke härigenom hämmas.
Det är därför möjligt, att man åtminstone under en övergångsperiod
måste räkna med att full kostnadstäckning måhända ej kan erhållas.
Fastställandet av flygplatstaxorna ankommer på Kungl. Maj:t och jag förutsätter,
att Kungl. Maj:t skall äga rätt att till luftfartsstyrelsen delegera
beslutanderätten i taxefrågor i den utsträckning så må befinnas lämpligt.
Att luftfartsstyrelsen för verksamhetens ändamålsenliga och ekonomiska
bedrivande är i behov av ett betydande mått av rörelsefrihet framstår för
mig såsom otvivelaktigt. Jag avser att i det följande tillstyrka vissa lättnader
i den nuvarande bundenheten och kommer därvid i huvudsak att ansluta
mig till de regler som gälla för fastställande av affärsverkens driftkostnads-,
investerings- och personalstater.
Luftfartsverkets driftkostnadsstat.
Den för innevarande budgetår fastställda staten för luftfartsfonden upptar
följande inkomst- och utgiftsposter.
Inkomster.
1. Hyror och arrenden för till enskilda
upplåtna lokaler och områden.
2. Trafikinkomster.
3. Utdelning å aktier i aktiebolaget
Aero transport.
4. Ersättning för väderleksobservationer.
5. Diverse inkomster.
Utgifter.
1. Luftfartsstyrelsen: Avlöningar.
2. Luftfartsstyrelsen: Omkostnader.
3. Flygplatsorganisationen: Avlö
ningar.
4. Flygplatsorganisationen: Omkost
nader.
5. Underhåll och drift av luftfartsleder.
6. Hyres- och arrendeavgifter m. m.
för förhyrda lokaler och arrenderade
områden.
7. Projektering av flygplatser.
8. Ersättning till telegrafverket för
radiotjänst åt luftfarten.
Samtliga utgiftsposter äro betecknade förslagsvis.
Luftfartsstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse anfört, att styrelsen vid
utarbetandet av sitt förslag till stat för luftfartsfonden sökt ernå eu såvitt
möjligt fullständig redovisning över fonden av alla kostnader för den civila
10
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
luftfarten. Med hänsyn till behovet av en överblick över luftfartens verkliga
kostnader syntes det styrelsen nödvändigt att i väsentliga avseenden vidtaga
förändringar i fondens uppställning.
Beträffande förändringarna å utgiftssidan har styrelsen anfört i huvudsak
följande.
Posten Projektering av flygplatser kan såsom förslagspost icke kvarstå å
affärsverksfonden. Dess ändamål bör tillgodoses medelst inrättandet av ett
kapitalökningsanslag, vilket även bör ersätta kapitalanslaget Ersättningsanskaffningar
och ersättningsarbeten.
Ersättning till telegrafverket för radiotjänst åt luftfarten bör likaledes utgå.
Kostnaderna ha i vad de avse personal inarbetats i vederbörande avlönings-
och omkostnadsposter i anledning av förslaget om överflyttning av
viss radiopersonal till luftfartsstyrelsen.
Vissa ersättningar till telegrafstyrelsen för hyra av telefoner och direkta
telefonledningar, radiomateriel m. m. böra bokföras å en anslagspost förslagsvis
benämnd Förbindelsetjänst.
Avsättning till värdeminskningskonto tillkommer. Avsättningen bör motsvara
verkliga värdeminskningen av redan utförda anläggningar. Posten kommer
att öka högst väsentligt i det följande. Det har ansetts rimligt och praktiskt
att påbörja avskrivning först sedan en anläggning helt eller till större
delen tagits i bruk. Posten motsvarar delvis det nuvarande anslaget Ersättningsanskaffningar
och ersättningsarbeten. Avsättningen till värdeminskningskonto
återkommer som tillgångspost i investeringsstaten, där den kommer
att minska investeringsbemyndigandet.
I styrelsens förslag till stat ha avsättningarna till värdeminskningskonto
grundats på bokföringsmässigt beräknade ingångsvärden. Vid bifall titt förslaget
torde, på sätt skett i fråga om övriga affärsverksfonder, en nyvärdering
i sinom tid böra ske för att erhålla mera rättvisande utgångspunkter för
eu beräkning av såväl nu förevarande post som ränteposten.
Pensionskostnader. Såsom ett nytt verk har luftfartsstyrelsen ännu inga
pensioner att utgiva. Pensionsåtagandena för den ordinarie och icke-ordinarie
personalen innebära emellertid en belastning för framtiden. För att redovisningen
av utgifterna under luftfartsfonden skall bliva rättvisande torde
krävas, att 11 % av lönekostnaden avsättes för pensionsändamål. Beloppet
bör tills vidare, i den mån det ej erfordras för pensionsutgifler, användas
för extra avsättning till värdeminskningskonto.
Ersättning till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för väderlekstjänst
åt luftfarten. Denna post har ansetts böra uppföras med det belopp
institutet för nästa budgetår beräknar erforderligt för väderlekstjänst
åt luftfarten.
Ersättning till statens allmänna fastiglietsfond, byggnadsstyrelsens delfond.
En rättvisande redovisning av kostnaderna för luftfarten kräver, att
kostnaderna för styrelsens lokaler redovisas å luftfartsfonden.
Ersättning till postverket för tjänstepost. Beräkningen av denna post bör
grundas på en statistisk kalkyl, vilken torde böra utföras av postverket.
Ränta å investerat kapital. En avkastning av tre procent å det i luftfartsfonden
investerade kapitalet torde få anses rimlig. Posten kommer att återfinnas
å riksstaten såsom avkastning av luftfartsfonden.
Beträffande erforderliga ändringar av luftfartsfondens inkomstsida erinrar
styrelsen till en början hurusom uppskattningen av luftfartsfondens inkomstposter
erbjöde avsevärda svårigheter, bland annat på grund av att
Kungl Maj.ts proposition nr 194.
11
beräkningarna måste grunda sig på ett bedömande av flygtrafikens omfattning
om ett å två år. Styrelsen bade vid sina beräkningar utgått från att
förvaltningen av Bromma flygplats överfördes till styrelsen från och med
den 1 januari 1947. Styrelsen anför beträffande de olika delposterna i huvudsak
följande.
Hyror och arrenden. Styrelsen bar med bensin- och oljebolagen fört förhandlingar
i svfte att förmå dessa bolag att erlägga förhöjda avgifter för
rätten att å flygplatserna distribuera bensin — i förekommande fall — för
den av styrelsens personal omhänderhavda distributionen. Dessa förhandlingar
ha numera lett till att vissa avtal ingåtts.
Styrelsen räknar jämväl med inkomster av hangarhyror m. m., vilka
böra upptagas på förevarande inkomsttitel.
Posten Trafikinkomster innefattar landningsavgifter, belysningsavgifter
samt parkeringsavgifter.
Vid bifall till luftfartsstyrelsens förslag om höjning av flygplatsavgifterna
avser styrelsen att lämna privatflygare vissa nedsätlningar i nämnda taxor.
Dessa rabatter äro att anse såsom understöd åt privatflyget,^ och styrelsen
bör genom ett särskilt anslag, förslagsvis benämnt Rabatter åt privatflyget,
erhålla ersättning härför.
Beträffande posten Utdelning å aktier i aktiebolaget Aerotransport må
framhållas, att styrelsen, sedan luftfartsinspektörens befattning såsom rådgivare
och granskningsman åt aktiebolaget Aerotransport indragits, förlorat
den fortlöpande kontakten med bolagets ekonomi. Styrelsen bär sålunda
icke för närvarande möjlighet att bedöma, huruvida bolaget kan lämna ytterligare
bidrag till täckande av kostnaderna för luftfarten. Med stöd av sin
allmänna kännedom om den exceptionellt höga utnyttjningsgraden av bolagets
flygplanpark och de avgifter, som betingas å särskilt utländska linjer,
finner styrelsen icke uteslutet att utdelningen skulle kunna höjas. Alternativt
kan övervägas, att bolaget i stället för att höja utdelningen till luftfartsstyrelsen
efter hand återbetalar åtnjutet statsunderstöd.
Posten Ersättning för väderleksobservationer kvarstår oförändrad.
Luftfartsstyrelsen kommer i annat sammanhang att framlägga förslag
rörande omorganisation av förfarandet i avseende å besiktning av flygplanmateriel.
Den nuvarande besiktningsmannaorganisationen skall enligt förslaget
ersättas med fast anställda besiktningsmän, därvid besiktningsavgifterna
— Som för närvarande i allmänhet utgöra ersättning till besiktningsmännen
— skola inlevereras till luftfartsstyrelsen. Styrelsen föreslår i anslutning
härtill, att för budgetåret 1947/48 upptages en ny rubrik, betecknad
Besiktningsavgifter.
En post Diverse inkomster bör slutligen upptagas å staten.
De inkomst- och utgiftsposter som enligt luftfartsstyrelsens förslag skola
upptagas på staten för nästa budgetår framgå av följande sammanställ
-
ning.
Inkomster.
Utgifter.
1. Hyror och arrenden.
2. Trafikinkomster.
3. Rabatter åt privatflyget.
1. Luftfartsstyrelsen: Avlöningar.
2. Luftfartsstyrelsen: Omkostnader.
3. Flygplatsorganisationen: Avlö
-
ningar.
12
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
Inkomster. Utgifter.
4. Flygplatsorganisationen: Omkostnader.
5. Underhåll och drift av luftfartsleder.
6. Hyres- och arrendeavgifter m. m.
7. Förbindelsetjänst.
8. Avsättning till värdeminskningskonto.
9. Pensionskostnader.
10. Utgifter för värderlekstjänst.
11. Statens allmänna fastighetsfond,
byggnadsstyrelsens delfond.
12. Tjänstepost.
13. Ränta å investerat kapital.
Riksräkenskcipsverket har i sitt förutnämnda utlåtande förklarat sig berett
tillstyrka de förslag luftfartsstyrelsen framlagt, till den del de avse redovisning
över luftfartsfonden av sådana kostnader för luftfarten, som vid genomförandet
av 1945 års organisationsförslag icke upptogos till redovisning
å fonden.
I vad avser uppställningen av utgiftssidan i förslaget till driftkostnadsstat
för luftfartsfonden har riksräkenskapsverket icke funnit anledning till någon
erinran annat än beträffande den förutnämnda posten Ränta å investerat
kapital, vilken borde utgå. Ämbetsverket förutsätter sålunda, att kostnaderna
för telegraf- och radiopersonalen, för tjänstepost och för lokalhyra
skulle bestridas från vederbörliga, för dessa ändamål avsedda poster å utgiftssidan.
Ersättning till statens allmänna fastighetsfond för av luftfartsstyrelsen
disponerade lokaler borde i staten för luftfartsfonden behandlas
som vanlig hyreskostnad, varför den i statförslaget uppförda posten Statens
allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond borde utgå.
Inkomstsidan i styrelsens statförslag hade icke givit riksräkenskapsverket
anledning till annan formell erinran, än att posten Bidrag till luftfartsfondens
driftkostnader, borde utgå och ersättas med en post, betecknad underskott.
Underskottet borde upptagas till ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan inkomster och utgifter.
I anslutning härtill har riksräkenskapsverket uttalat hland annat, att de
väsentligaste inkomsterna för luftfartsfonden utgjordes av trafikinkomsterna,
med vilka inkomster av hyror och arrenden delvis vore jämställda, samt
utdelningen å aktier i aktiebolaget Aerotransport. Dessa tre inkomstposter
tillhopa kunde anses motsvara den faktiska inkomsten av lufttrafiken. I fråga
om dessa inkomster måste särskild betydelse tillmätas utdelningen å aktierna
i aktiebolaget Aerotransport. Aerotransports uppgift vore nämligen numera
att omhänderha de statsägda lufttrafiklinjerna. Det statliga lufttrafikväsendet
kunde alltså anses vara uppdelat på två organisationer, dels ett aktiebo
-
4. Utdelning å aktier i aktiebolaget
Aerotransport.
5. Ersättning för väderleksobservationer.
6. Besiklningsavgifter.
7. Diverse inkomster.
8. Bidrag till luftfartsfondens driftkostnader.
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
13
lag, som omhänderhade trafiken å de statliga flyglinjerna ävensom vissa delar
av drifttjänsten, och dels luftfartsstyrelsen, som omhänderhade huvuddelen
av marktjänsten och administrationen samt i övrigt vore ägare till aktierna
i trafikbolaget. Ur denna synpunkt måste det enligt ämbetsverkets mening,
anses anmärkningsvärt, att luftfartsstyrelsen, såsom styrelsen också i den
remitterade skrivelsen framhållit, numera förlorat den fortlöpande kontakten
med aktiebolagets ekonomi samt att luftfartsstyrelsen icke för närvarande
hade möjlighet att bedöma, huruvida bolaget kunde lämna ytterligare
bidrag till täckande av kostnaderna för luftfarten. Organisationen av det
statliga lufttrafikväsendet vore i detta avseende icke ordnad på ett tillfredsställande
sätt.
Riksräkenskapsverket framhåller slutligen, att den nuvarande driftkostnadsstaten
för luftfartsfonden i motsats till motsvarande stater för de äldre
affärsdrivande verken vore fastställd av riksdagen samt uppförd såsom bilaga
till riksstaten. Utgiftsposterna och därmed även underskottsbeloppet
hade hittills varit svårberäkneliga och hade även vid flera tillfällen måst överskridas.
Luftfartsstyrelsen kunde emellertid nu anses ha fått en så fast utformning
och beräkningarna rörande utgifterna torde ha nått en sådan stadga,
att det kunde ifrågasättas, om det längre funnes anledning att fastställa
stat för luftfartsfonden i annan ordning än driftkostnadsstaterna för de äldre
affärsdrivande verken.
Statskontoret har i sitt utlåtande i förevarande del uttalat, alt kostnaderna
för exempelvis besiktning och typgranskning av flygplan m. fl. till luftfartsinspektionen
hörande ärenden icke borde få påverka fondens driftresultat.
Sistnämnda spörsmål hade tidigare uppmärksammats i samband med luftfartsstyrelsens
inrättande år 1945. Då propositionen härom framlades, framhöll
nämligen föredragande departementschefen (prop. nr 262, s. 95) med
anslutning till vissa av riksräkenskapsverket gjorda förslag, att goda skäl
syntes tala för såväl att ersättning för den statliga inspektionsverksamheten
beträffande flygmateriel bereddes luftfartsfonden i form av ett särskilt anslag
å sjätte huvudtiteln — varvid motsvarande belopp borde upptagas såsom en
inkomstpost å luftfartsfondens stat — som att besiktningsavgiftema redovisades
brutto å denna stat. Departementschefen hade likväl funnit lämpligast,
att därmed finge anstå i avbidan på en allmän översyn av fondens
konstruktion. Om luftfartsinspektionen skulle sortera under luftfartsslyrelsen
även efter eu eventuell omorganisation av detta ämbetsverk till affärsverk,
borde enligt statskontorets mening ersättning tillföras luftfartsfonden
för alla med inspektionen förenade kostnader på sätt som departementschefen
sålunda angivit. Förslaget till stat för luftfartsfonden borde överarbetas i
enlighet med det anförda.
Statens organisationsnamnet har framhållit, att luftfartsstyrelsen i sitt statförslag
upptagit en post, Utgifter för väderlekstjänst, motsvarande vad statens
meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1947/48 begärt
14
Kungl Maj.ts proposition nr 194.
De pa rtementschejen.
i anslag till de lokala flygväderlekstjänsterna. Institutet hade emellertid därutöver,
under åberopande av bland annat luftfartens krav på ökad service,
påyrkat anslag för inrättandet av en flygväderleksbyrå samt utökning av
personalen å institutets aerologiska avdelning och å andra avdelningar inom
institutets centrala organisation. En ej oväsentlig del av sistnämnda belopp
torde få anses hänföra sig till kostnader för den civila luftfarten. För att
erhålla en rättvisande redovisning av luftfartsväsendets ekonomi, borde följaktligen
utgifterna för väderlekstjänsten ökas med lämplig andel av ifrågavarande
belopp.
Luftfartsstyrelsens förslag beträffande redovisningen av luftfartsverkets
driftkostnader har i huvudsak ej givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker
sålunda att i princip alla statsverkets kostnader för den civila luftfarten,
däri inbegripna utgifterna för luftfartsinspektionen, upptagas till redovisning
över luftfartsfonden. Den av statskontoret berörda frågan om besiktningsväsendets
organisation och redovisningen av besiktningsavgifterna
har jag funnit böra lösas så, att kostnaderna för organisationen bestridas från
luftfartsfonden och att avgifterna uppbäras hos luftfartsverket med bruttobeloppen.
Detta bör från och med hudgetåret 1947/48 även gälla sådana besiktningar
och prov m. m. som avses i kungörelsen (SFS 85/1928) med vissa
bestämmelser rörande tillämpningen av luftfartsförordningen. Vid bifall till
detta förslag torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela härav föranledda
beslut rörande regleringen av dispositionsrätten till anslaget till Extra
besiktningar av luftfartyg m. m.
■ Vad angår de särskilda utgiftsposterna torde jag här få förutskicka, att
jag icke har för avsikt att för närvarande föreslå någon överflyttning av
markradiopersonalen från telegrafverket till luftfartsverket, varför erforderligt
belopp för ersättning till telegrafverket för radiotjänst åt luftfarten även
i fortsättningen synes böra upptagas i driftkostnadsstaten.
Beträffande luftfartsverkets ersättningsskyldighet gentemot Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut har luftfartsstyrelsen föreslagit att
denna skulle begränsas till kostnaderna under institutets anslagstitel Väderlekstjänst
för luftfarten, vilken avser den lokala flygväderlekstjänsten. Organisationsnämnden
har ansett, att även viss del av institutets kostnader för
den centrala flygväderlekstjänsten samt för sådana personalutökningar i övrigt
som föranledas av luftfartens krav på ökad service borde bestridas från
luftfartsfonden. Jag torde i anslutning härtill få erinra, att flygplatsekonomisakkunniga
vid uppgörande av sina flygplatskalkyler ansett dessa icke böra
belastas med andra utgifter än dem, som äro knutna till väderlekstjänsten
vid de särskilda flygplatserna. Skulle det emellertid visa sig att av säkerhetsskäl
anspråken på väderlekstjänst från luftfartens sida skulle bli oproportionerligt
stora i förhållande till de anspråk som ställas från andra näringsgrenar
borde enligt de sakkunnigas mening denna fråga upptagas till förnyad
prövning. De sakkunniga ha därvid i första hand pekat på de kostnader för
väderlekstjänst å fartyg i Atlanten, som kunde komma att drabba Sverige.
För egen del anser jag mig böra i huvudsak ansluta mig till de sakkunnigas
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
15
uppfattning. Luftfartsfonden bör sålunda enligt min mening tills vidare belastas
med allenast belopp, motsvarande institutets utgifter för väderlekstjänsten
vid de särskilda flygplatserna, ökat med lämplig andel, förslagsvis
hälften, av kostnaderna för Sveriges bidrag till en väderleksstation i Nordatlanten.
Under posten till pensionskostnader böra redovisas endast utbetalda pensioner,
varför posten för nästa budgetår kan upptagas med ett formellt belopp.
Den del av beräknade pensionskostnader, som avser i framtiden utfallande
pensionsförpliktelser, bör i likhet med vad som sker för övriga affärsverk
ingå såsom en kollektiv avskrivningspost i avsättningen till värdeminskningskonto.
Någon räntepost bör av förut anförda skäl icke upptagas å driftkostnadsstaten.
Såsom riksräkenskapsverket framhållit bör icke heller någon särskild
post till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond upptagas i staten.
Å utgiftssidan torde slutligen, utöver de av luftfartsstyrelsen föreslagna
posterna, jämväl upptagas kostnaderna för Sveriges bidrag till internatio-- nella luftfartsorganisationen ävensom för deltagande i övrigt i organisationens
arbete. Vid bifall härtill kommer belastningen å sjätte huvudtitelns anslag
till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar in. m. att minska
i motsvarande mån.
Luftfartsstyrelsens uppläggning av inkomstsidan i staten har icke givit
mig anledning till erinran utom beträffande posterna Rabatter åt privatflyget
samt Utdelning å aktier i aktiebolaget Aerotransport. Enligt min mening
böra rabatterna till privatflyget lämnas efter fullt affärsmässiga grunder. Jag
anser mig därför icke kunna tillstyrka, att ett särskilt bidragsanslag motsvarande
rabatterna uppföres å driftbudgeten, och någon inkomstpost bör således
icke heller upptagas hos luftfartsverket.
Till frågan om bokföringen av statens aktier i aktiebolaget Aerotransport
och redovisningen av inkomsterna av denna investering har jag tagit ståndpunkt
i det föregående i samband med avgränsningen av området för luftfartsverkets
affärsdrivande verksamhet. Med anledning av vad luftfartsstyrelsen
och riksräkenskapsverket i detta sammanhang anfört vill jag framhålla
vikten av att luftfartsstyrelsen erhåller möjlighet att bedöma i vad mån
lufttrafikföretagen genom erläggande av höjda avgifter kunna lämna bidrag
till täckande av kostnaderna för luftfarten. Härvid böra givetvis de privatägda
företagens förhållanden uppmärksammas i samma mån som aktiebolaget
Aerotransports. Jag är icke nu beredd att taga ståndpunkt till frågan,
på vilket sätt en effektiv insyn i företagen lämpligen bör komma till stånd,
utan förutsätter att luftfartsstyrelsen härvidlag begagnar de möjligheter som
stå till buds och i övrigt framlägger de förslag till ytterligare åtgärder som
må befinnas påkallade.
I enlighet med vad jag i det föregående förordat skulle å luftfartsverkets
driftkostnadsstat tills vidare komma att uppföras avlöningar och omkostnader
för luftfartsverket, kostnader för underhåll och drift av luftfartsleder,
hyres- och arrendeavgifter in. m., förbindelsetjänst, avsättning till värdeminskningskonto,
pensionskostnader, utgifter för väderlekstjänst samt Ijäns
-
16
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
tepost. Mot dessa utgifter skulle svara hyror och arrenden, trafikinkomster,
ersättning för väderleksobservationer, besiktningsavgifter samt diverse in-''
komster.
Den nuvarande driftkostnadsstaten för luftfartsfonden är såsom riksräkenskapsverket
framhållit i motsats till motsvarande stater för de äldre affärsdrivande
verken fastställd av riksdagen samt uppförd såsom bilaga till
riksstaten. Fastställande av stat för luftfartsfonden synes i samband med att
den nu förordade omläggningen träder i kraft böra ske genom beslut av
Kungl. Maj:t i samma ordning som gäller för övriga affärsdrivande verk.
Jag förutsätter emellertid därvid att regleringsbestämmelserna i avbidan på
närmare erfarenhet rörande den ekonomiska utvecklingen till en början skola
komma att erhålla en något mera detaljerad utformning än beträffande de
äldre affärsverken.
Luftfartsverkets investeringsstat.
I sin skrivelse den 30 september 1946 har luftfartsstyrelsen framlagt förslag
om vissa ändringar i kapitalbudgetens uppställning såvitt angår luftfartsfonden.
Detta förslag har anmälts i 1947 års statsverksproposition (Bil.
27, s. 167 ff.). Frågan om avskrivning av investeringarna i luftfartsfonden
lämnades dock vid detta tillfälle öppen.
Luftfartsstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse beträffande avskrivningsfrågan
framhållit, att det beredde åtskilliga svårigheter att avväga hur stor
del av investeringarna, som med hänsyn till olika omständigheter borde
i''edan från början avskrivas med skattemedel. Till en början vore det tydligt,
att ett väl utbyggt system av flygplatser och därtill börande markorganisation
vore ett framträdande militärt intresse, framför allt i krig men även
i fredstid. Styrelsen räknade icke med att militära eller andra statsägda flygplan,
som ej användes i yrkesmässig luftfart, annat än i särskilda undantagsfall
— såsom då en civil flygplats upplåtes för militärt brak för viss tid —
skulle erlägga avgifter för begagnande av den civila markflygorganisationen.
Redan denna omständighet vore ett skäl att nedräkna det räntepliktiga kapitalet.
Även jämförelser med anstalterna för sjöfarten ävensom det naturliga
i att civilflyget under den närmaste utvecklingsperioden erhölle ett visst
statligt stöd med hänsyn till det allmänintresse det tillgodosåge, gjorde det
skäligt, att en del av det investerade kapitalet ej gjordes räntepliktigt. Utvecklingen
vid järnvägarna, exempelvis betraktelsesättet vid tillkomsten av
inlandsbanan, kunde även anföras såsom stöd för en sådan anordning.
I avbidan på närmare erfarenheter har styrelsen med hänsynstagande
till olika på spörsmålet inverkande omständigheter stannat vid att föreslå
att 40 % av det för nästa budgetår beräknade sammanlagda investeringsbeloppet
skulle omedelbart avskrivas med skattemedel. Utarbetade förslag
till avskrivningsgrunder skulle framläggas senare med hänsynstagande till
flygplatsekonomisakkunnigas blivande förslag i ämnet.
I anslutning härtill har luftfartsstyrelsen föreslagit, att å riksstatens sjätte
huvudtitel anvisas ett särskilt anslag, benämnt Extra ersättning till luftfarts
-
Kangl. Maj.ts proposition nr 194.
17
fondens värdeminskningskonto, samt att å investeringsstaten upptages en
motsvarande titel, benämnd Avskrivningsmedel från riksstaten.
Riksräkenskapsverket har riktat erinringar mot luftfartsstyrelsens förslag
samt anfört i huvudsak följande.
Om avskrivningsanslag skola anvisas, höra sådana uppföras under avskrivningshuvudtiteln
och icke under riksstatens sjätte huvudtitel. Det kan emellertid
ifrågasättas, om det är riktigt att anvisa avskrivningsanslag på den
motivering luftfartsstyrelsen förordat. Givetvis hör man med avseende på
luftfartsfonden, på samma sätt som sker vid övriga affärsverksfonder, anvisa
anslag för avskrivning av sådana anläggningar som tillkomma av enbart
militära skäl. De medel, varom nu är fråga, avse emellertid civila flygfältsbyggen
för i främsta rummet civil flygtrafik. Sådana anläggningar torde
böra i vanlig ordning avskrivas över driftkostnadsstaten. De nu planerade
flygfälten kunna icke heller i avskrivningshänseende jämföras med exempelvis
inlandsbanan. En dylik jämförelse skulle möjligen kunna vara tilllämplig
å vissa flygfält, som redan äro uppförda, men dessas anläggningar
äro också i sin helhet redan avskrivna. Däremot anser riksräkenskapsverket,
att det kan anses skäligt, att luftfartsstyrelsen erhåller viss ersättning för
flygvapnets rätt att utnyttja de civila flygfälten, varvid hänsyn även bör
tagas till den rätt som kan tillkomma utländska militära och andra statliga
flygplans rätt att landa utan avgift. Den ersättning, som enligt detta resonemang
skulle kunna tänkas tillkomma luftfartsfonden, bör i så fall utbetalas
från driftbudgetens utgiftssida över ett anslag, som beräknas schablonmässigt
på ungefär samma sätt som ersättningsanslaget till postverket för tjänstebil
samt uppföras under sjätte eller eventuellt fjärde huvudtiteln. I så fall
bör dock även flygvapnet respektive försvarets fastighetsfond (flygvapnets
delfond) erhålla ersättning, när militära flygfält användas för civil trafik.
Riksräkenskapsverket har slutligen förklarat, att luftfartsstyrelsens förslag
till investeringsstat icke givit riksräkenskapsverket anledning till annan erinran,
än att posten Avskrivningsmedel från riksstaten borde utgå.
Flygplatsekonomisakkunniffa ha i sitt såsom bilaga till propositionen
1946: 379 fogade betänkande framhållit, bland annat, att de sakkunniga
i sina driltkalkyler inräknat ränta på mark, som upplåtits av kommunerna
till staten samt ränta och avskrivningar på sådana i statens ägo befintliga
anläggningar, vilka redan avskrivits i kommunernas och statens böcker. Det
funnes emellertid enligt de sakkunnigas mening knappast anledning kräva,
att luftfarten, innan dess ställning inom kommunikationsväsendet blivit fastare
grundad, skulle återbära delta bidrag genom flygplatsavgifter, som vore
högre än som behövdes för att täcka driftsutgifterna och de årliga kostnaderna
lör de nya anläggningar, som nu visade sig behövliga.
\ id anmälan av luftfartsstyrelsens förslag till ändring av kapitalbudgetens Departementsuppställning,
såvitt avser luftfartsfonden, har jag i huvudsak anslutit mig till <''hplcnvad
styrelsen föreslagit beträflande uppställningen av investeringsanslagen
in. in. Jag har sålunda bland annat tillstyrkt, att å luftfartsfonden uppföres
ett särskilt dispositionsanslag, konstruerat enligt samma principer som de
affärsdrivande verkens motsvarande anslag. Härigenom har möjlighet öppnats
lör luftfartsstyrelsen att erhålla samma rörelsefrihet beträffande dispositionen
Bihang till riksdagens protokoll 19\7. / sand. Nr 194.
2
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
av investeringsmedel som för närvarande tillkommer de äldre affärsdrivande
verken.
Avskrivningsfrågorna ha däremot såsom förut nämnts lämnats öppna. Sedan
luftfartsstyrelsen avgav sitt förslag, ha dessa frågor kommit i ett delvis nytt
läge genom de utredningar som verkställts av flygplatsekonomisakkunniga
samt de överväganden som i anslutning därtill gjorts vid statsmakternas prövning
av frågan om anläggande av en storflygplats vid Halmsjön. De investeringar
i luf tf artsfonden, som beslutats av 1946 års höstriksdag, och de av mig
i statsverkspropositionen tillstyrkta ytterligare investeringarna äro enligt min
mening av sådan ekonomisk betydelse för flyget, att de icke böra avskrivas
annorledes än genom sedvanliga avsättningar till värdeminskningskonto. Det
torde ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av luftfartsstyrelsen besluta
om grunderna för sådan avskrivning. Därest beslut framdeles skulle fattas
om utförande av icke räntabla investeringar i flygfält, torde avskrivning i enlighet
med riksräkenskapsverkets förslag böra ske över avskrivningshuvudtiteln
och icke medelst anslag anvisade under sjätte huvudtiteln.
Vad angår de äldre investeringarna i luftfartsfonden ha flygplatsekonomisakkunniga
visserligen medräknat dessa vid sina räntabilitetskalkyler men ha
å andra sidan ansett det knappast kunna krävas, att luftfarten, innan dess
ställning inom kommunikationsväsendet blivit fastare grundad, skulle förränta
jämväl dessa investeringar. För egen del har jag vid anmälan av frågan
om byggande av en storflygplats uttalat, att man vid bestämmandet av
förräntningsplikten åtminstone tills vidare borde kunna bortse från de kapitalkostnader
som hänförde sig till redan gjorda investeringar.
Luftfartsstyrelsen har vid sin behandling av avskrivningsfrågorna jämväl
upptagit spörsmålet om den ersättning, som borde utgå för militära och
andra statliga flygplan, vilka begagna den civila markorganisationen. Styrelsen
— som ansett avgifter för sådana plan böra utgå endast i särskilda undantagsfall
— har ansett skäl föreligga att av denna anledning nedräkna det räntepliktiga
kapitalet. Riksräkenskapsverket har däremot ifrågasatt, att ersättningsspörsmålet
borde lösas genom anvisande av ett särskilt ersättningsanslag
å driftbudgeten. Enligt min mening bör man tills vidare kunna anse
detta spörsmål löst därigenom att krav icke uppställas på förräntning av
huvudparten av de äldre investeringarna. Jag förutsätter emellertid därvid att
såsom luftfartsstyrelsen framhållit avgifter under särskilda förhållanden
böra kunna uttagas, då militära myndigheter taga den civila markorganisationen
i anspråk. Därest förhållandena framdeles skulle väsentligt ändras
kan ersättningsfrågan givetvis upptagas till ny prövning.
Fastställande av investeringsstat för luftfartsfonden torde böra ske på samma
sätt som beträffande övriga affärsdrivande verk.
Luftfartsverkets personalstat.
1 förevarande sammanhang torde jag först få anmäla, att luftfartsstyrelsen
i sin skrivelse den 30 september 1946 hemställt om överförande i dess tjänst
av telegrafverkets vid markradiostationerna tjänstgörande personal. Ett
Kungl. Maj-.ts proposition nr 194.
19
förslag från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av denna innebörd var på sin
tid föremal för prövning i samband med behandlingen av frågan om luftfartsstyrelsens
inrättande men vann ej statsmakternas bifall. Luftfartsstyrelsens
nu föreliggande förslag i ämnet har tillstyrkts av riksräkenskapsverket, medan
telegrafstyrelsen och statens organisationsnämnd motsatt sig detsamma. Därjämte
har telegrafverkets radiotelegrafisters förening i skrivelse den 14 november
1946 hemställt, att luftfartsstyrelsens framställning icke måtte föranleda
någon åtgärd. För egen del har jag, såsom redan förut antytts, icke
kunnat finna, att några avgörande skäl nu skulle föreligga för ändring av det
tidigare ståndpunktstagandet i denna fråga. Jag är således ej beredd att tillstyrka
luftfartsstyrelsens ifrågavarande förslag.
Vid inordnande av luftfartsverket bland de affärsdrivande verken torde i
enlighet med de principer, som tillämpas för dessa, frågor rörande antalet
befattningar i lägre lönegrader av löneplan A än 21 ävensom rörande antalet
icke-ordinarie befattningshavare och löneställningen för dessa för luftfartsverkets
del icke behöva underställas riksdagen.
För kommunikationsverken och domänverket gäller, att dessa verk utan
tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall äga inrätta extra ordinarie befattningar
i högst 27 lönegraden. För luftfartsverkets vidkommande anser jag
mig emellertid böra förorda, att i avvaktan på ytterligare erfarenhet luftfartsstyrelsens
befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster åtminstone tills vidare
icke utsträckes utöver vad därutinnan nu gäller. Frågor om inrättande av
dylika tjänster vid verket torde sålunda, i den mån luftfartsstyrelsen icke enligt
gällande generella bestämmelser äger meddela beslut i ämnet, få hänskjutas
till Kungl. Maj:ts prövning.
Jag övergår härefter — i anslutning till luftfartsstyrelsens anslagsäskanden
— till behandlingen av de förslag rörande inrättande av nya ordinarie befattningar
vid luftfartsverket, vilka äro av beskaffenhet att i enlighet med vad i
det föregående anförts böra underställas riksdagens prövning. I detta sammanhang
torde jag först få erinra om att luftfartsstyrelsen för närvarande är
organiserad på följande fyra avdelningar, nämligen luftfartsinspektionen, trafikavdelningen,
marktjänstbyrån och kanslibyrån. Vardera av marktjänst- och
kanslibyråerna förestås av en byråchef i Ko 30, medan de båda förstnämnda
avdelningarna stå under ledning av en luftfartsinspektör i C 6 respektive
en trafikdirektör i C 4.
Uppflyttning av trafikdirektören från C 4 till C 6. 1 sin petitaskrivelse den
30 september 1946 har luftfartsstyrelsen, efter att ha lämnat eu redogörelse för
trafikavdelningens organisation och arbetsuppgifter, uttalat, alt denna avdelning
nu borde jämställas med styrelsens övriga byråer och att trafikdirektören
därvid borde erhålla en förbättrad löneställning. Styrelsen föreslår i delta
sammanhang, att befattningen uppflyttas till lönegraden G 5.
Sedermera har styrelsen med ändring av detta förslag i skrivelse den 2
december 1946 hemställt, att befattningen såsom trafikdirektör måtte uppflyt
-
20 Kungl. Mcij:ts proposition nr 194.
tas till lönegraden C 6. Till stöd härför har styrelsen anfört i huvudsak följande.
Luftfartsstyrelsen har vid ett flertal tillfällen halt anledning framhålla,
att utvecklingen inom den civila luftfartens verksamhetsområde för närvarande
är i hög grad oberäknelig. Helt nyligen har erfarits, att aktiebolaget
Aerotransport (ABA) har för avsikt att inköpa 10 flygplan av typ Douglas
DG 6 samt att Svensk Interkontinental Lufttrafik-Aktiebolag (SILA) och darmed
samtrafikerande bolag beslutat inköp av 7 flygplan av samma typ. I
samband därmed är en väsentlig utökning av flygbolagens organisation att
förutse och ytterligare hangarer och verkstadsutrymmen bliva nödvändiga.
Den sålunda beslutade utvidgningen av det svenska trafikflygets kapacitet
är av sådan storleksordning att i stort sett en fördubbling av nuvarande flygtrafik
till och från landet möjliggöres enbart med svenska flygplan. Man
torde ha anledning räkna med att även utländska flygbolag komma att i
betydligt ökad utsträckning bedriva trafik på Sverige. ABA räknar med att
förstärkningen i flygplanflottan skall inträda redan under nästkommande
budgetår.
Rekryteringen av den för trafikbolagen erforderliga personalen måste naturligen
ske från sådana personalkategorier inom Sverige som överhuvud
taget sysslat med luftfart, nämligen från övriga civila flygbolag och flygklubbar,
från flygvapnet samt från luftfartsstyrelsen. Brist på lämplig personal
föreligger emellertid, och såväl SILA som ABA har i stor utsträckning
måst fylla icke bara ledande befattningar utan även befattningar långt ner
i graderna med utländska medborgare, varvid löner väsentligt överstigande
motsvarande svenska lönenivå måst betalas. Som exempel härpå kan nämnas,
att pilotlönerna för de transatlantiska linjerna ligga i en storleksordning
av 25 000 kronor och att en av SILA till luftfartsstyrelsens förfogande vid
PIGAO :s regionalmöte i Paris innevarande höst ställd expert av utländskt
ursprung uppbär en lön av 24 000 kronor.
Ojämnheten i avlöningsförhållandena torde vara den direkta anledningen
till de avgångar som under det senaste året ägt rum från luftfartsstyrelsen,
trots att styrelsen är nyorganiserad och oaktat befordringsmöjlighetema
inom verket i allmänhet bedömas såsom gynnsamma. De avgående ha i flera
fall vitsordat, att de högst ogärna lämna sin verksamhet inom styrelsen men
att ekonomiska synpunkter varit avgörande.
Luftfartsstyrelsen har icke kunnat undgå att med oro för framtiden iakttaga
nu berörda tendenser, och även om en ändring härutinnan är att förutse
i och med att förhållandena stabiliseras och den nuvarande våldsamma
expansionen inom civilflygets områden övergår till en mera jämn utveckling,
anser sig styrelsen för sin del böra framhålla nödvändigheten av att lönerna
redan nu avpassas i möjligaste mån med hänsyn till den inom luftfartens
område speciellt hårda konkurrensen på arbetsmarknaden. Detta gäller i all
synnerhet sådana befattningshavare som förestå för flygsäkerheten betydelsefulla
tekniska specialgrenar inom styrelsens verksamhetsområde.
Luftfartsstyrelsen, som i sina medelsäskanden för nästa budgetår bl. a.
föreslagit di lönegradsuppflyttning från C 4 till C 5 för trafikdirektören, anser
sig på grund av sedermera inträffade, här åberopade omständigheter
böra, med ändring av sitt ifrågavarande förslag, hemställa om ytterligare
lönegradsuppflyttning beträffande ifrågavarande befattning.
Allmänna lönenämnden har i yttrande den 23 januari 1947 över luftfartsstyrelsens
skrivelse den 2 december 1946 anfört följande.
21
Kungi. Maj:ts proposition nr 194.
Av luftfartsstyrelsens petitaskrivelse den 30 september 1946 framgick bland
annat, att arbetsuppgifterna för trafikavdelningen (flygsäkerhetsavdelningen)
hos styrelsen ökat i snabbt tempo samt att avdelningen numera uppdelats
på två sektioner under var sin trafikinspektör. Av dessa sektioner handhade
den ena huvudsakligen frågor rörande flygsäkerheten och den andra ärenden
angående trafikledarpersonalen m. m. Beträffande nyssnämnda personal
framgick av petitaskrivelsen, att denna enligt 1945 års riksdagsbeslut rörande
omorganisation av luftfartsväsendet förutsattes skola omfatta tillhopa
25 befattningshavare men att berörda personal sedermera måst på grund av
flygtrafikens hastiga utveckling väsentligt ökas. 1 framställningen förutsattes,
att trafikledarorganisationen under budgetåret 1947/48 skulle omfatta
sammanlagt 95 befattningshavare. Enligt från luftfartsstyrelsen under hand
inhämtad uppgift har sagda personalorganisation genom anställande på senare
tid av ett antal arvodister redan nu kommit att omfatta ungefärligen
sistnämnda antal befattningshavare.
Med hänsyn till den avsevärda utvidgning av trafikledningens arbetsuppgifter
och ökning av trafikpersonalens antal, som sålunda ägt rum och som
därutöver väntas inträda till följd av lufttrafikens fortgående utveckling,
finner lönenämnden motiverat, att trafikdirektören hos luftfartsstyrelsen —
vilkens arbetsuppgifter såsom chef för trafikledningen få anses, icke minst
med hänsyn till flygsäkerhetstjänstens handhavande, vara av synnerligen
krävande och ansvarsfull natur -— på sätt av styrelsen i den nu remitterade
framställningen föreslagits, i lönehänseende jämställes med byråchef och
placeras i C 6.
Med hänsyn till den alltmera ökade omfattning och betydelse, som trafikavdelningens
arbetsupgifter erhållit, anser jag mig i likhet med allmänna
lönenämnden böra biträda luftfartsstyrelsens förslag om att trafikdirektören
i lönehänseende jämställes med byråchef och placeras i C 6. Vid bifall till
detta förslag torde benämningen å trafikavdelningen böra ändras till trafikbyrån.
Inrättande av 3 befattningar såsoin biträdande luftfartsinspektör i C 4.
I förenämnda skrivelse den 30 september 1946 bar luftfartsstyrelsen framlagt
förslag om viss omorganisation av luftfartsinspektionen.
Den civila luftfartens utveckling, bland annat i tekniskt avseende, hade,
anför styrelsen, haft till följd, alt för inspektionens vidkommande helt nya
arbetsområden tillkommit. Sålunda hade flvgplanmaterielen blivit alltmera
komplicerad till sin konstruktion, och helt nya flygplantyper hade börjat
användas för civilt bruk, vilket förhållande ställde nya krav på teknisk expertis
beträffande såväl typgranskning och periodiska besiktningar som i
fråga om kontinuerlig tillsyn av materielens underhåll in. ni. Det pågående
intensiva internationella samarbetet på den civila luftfartens område ställde
vidare stora krav på speciell teknisk sakkunskap.
I anslutning till vad sålunda anförts framhåller styrelsen, att luftfartsinspektionens
arbetsuppgifter — vilkas betydelse särskilt ur säkerhetssynpunkt
icke finge underskattas — fått eu sådan omfattning, att eu personalförstärkning
inom den nuvarande organisationens ram icke vore tillfyllest. Eu fördelning
av arbetet på flera underavdelningar vore sålunda nödvändig. Hittills
Departements
chefen.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
vunna erfarenheter gåve vid handen, att följande sektioner erfordrades, nämligen
en materielsektion, en drift sek tion och en utbildningssektion.
Varje sektion borde förestås av en högt kvalificerad befattningshavare
med vilja att laga ansvar och förmåga att fullt självständigt
handlägga under sektionen hörande ärenden. Med hänsyn till arbetets karaktär
syntes det lämpligt, att sektionscheferna — i likhet med luftfartsinspektören
— anställdes för viss tidsperiod, varför sektionscheferna borde hänföras till
löneplan G i civila avlöningsreglementet. Styrelsen föreslår, att befattningarna
i fråga placeras i lönegraden C 4 med tjänstebenämningen biträdande
luftfartsinspektör. Vid bifall härtill skulle följande befintliga tjänster
kunna indragas, nämligen en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör
med ett årsarvode av 17 000 kronor (driftsektionen) samt en i Eo 27 placerad
befattning såsom luftfartsingenjör (materielsektionen).
Beträffande den ifrågasatta befattningen såsom chef för utbildningssektionen
har luftfartsstyrelsen anfört bland annat följande:
Såsom chef för utbildningssektionen bör anställas en ny befattningshavare,
helst en erfaren trafik- eller militärflygare, bland annat för övervakning av
med utbildning av flyg- och markpersonal sammanhängande frågor. Styrelsen
får i detta sammanhang erinra om att den civila flygutbildningen i stort
sett legat nere under kriget på grund av bensinrestriktioner. Flera motorflygskolor
ha nu återupptagit verksamheten. Vidare får man räkna med en kontinuerlig
trafikflvgarutbildning för skolning av trafikpiloter. Med hänsyn därtill
bör chefen för utbildningssektionen själv kunna pröva aspiranter, vilka
söka certifikat såsom trafikflygare. För detta ändamål har hittills anlitats
personal utanför inspektionen. Vidare skall sektionschefen kunna deltaga i
internationella konferenser angående certifikat- och utbildningsfrågor.
Av en inom luftfartsstyrelsen upprättad, den 28 januari 1947 dagtecknad
promemoria angående luftfartsinspektionens arbetsuppgifter och personalbehov
inhämtas beträffande arbetsfördelningen mellan de angivna sektionerna
inom inspektionen, att på materielsektionen skulle ankomma handläggningen
av luftvärdighetsfrågor och det därmed sammanhängande internationella
samarbetet (PICAO), på driftsektionen handläggningen av
ärenden rörande tillstånd till yrkesmässig luftfart och till yrkesmässig verkstadsrörelse
för luftfarten ävensom kontroll av olika flygplanstypers lämplighet
för viss tjänst samt av luftfartygs utrustning in. in., ärenden rörande
flygklubbsverksamhet, inspektioner av flyglinjer och flygföretag, utredningar
rörande haverier och driftstörningar in. m. samt på utbildningssektionen
handläggningen av ärenden rörande luftfartscertifikat, ävensom certifikatkontroll,
kontroll av flygskolor in. in.
Statskontoret har i utlåtande den 21 november 1946 över luftfartsstyrelsens
petita i förevarande sammanhang anfört följande.
Luftfartsstyrelsen har föreslagit, att tre biträdande luftfarlsinspektörsbefattningar
i lönegraden C 4 skola inrättas å luftfartsinspektionen samt att viss
ingenjörspersonal inom den föreslagna fasta besiklningsmannaorganisationen
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
skall såsom besiktningsingenjörer placeras i lönegraden C 3. Huruvida den
föreslagna löneställningen är rätt avvägd med hänsyn till kompetenskrav, arbetsuppgifternas
beskaffenhet m. m. kan statskontoret på grundval av föreliggande
utredning icke bedöma. Statskontoret vill allenast erinra om sin tidigare
vid flera tillfällen uttalade uppfattning, att antalet förordnandetjänster med
lön enligt löneplan G i möjligaste mån bör begränsas med hänsyn till att dessa
tjänster särskit ur pensionssynpunkt ställa sig dyrbara för statsverket. I anslutning
härtill må även framhållas, att de fyra lägsta lönegraderna inom ifrågavarande
löneplan hittills använts i ett jämförelsevis ringa antal fall.
Allmänna lönenämnden, som den 20 november 1946 avgivit utlåtande över
luftfartsstyrelsens anslagsäskanden, har icke funnit anledning till särskilt uttalande
beträffande den nu behandlade organisationsfrågan.
I likhet med luftfartsstyrelsen finner jag angeläget, att luftfartsinspektio- Departementsnens
personalorganisation avväges så, att de betydelsefulla flygsäkerhetstek- chefen.
niska uppgifter, som åvila inspektionen, icke behöva eftersättas. Den utveckling
på den civila luftfartens område, som inträtt sedan luftfartsstyrelsen
inrättades, har medfört en väsentlig förändring i fråga om de förutsättningar,
under vilka luftfartsinspektionens nuvarande organisation utformades; en förstärkning
av densamma synes nu vara nödvändig. Med hänsyn till här angivna
förhållanden har jag ansett mig icke böra motsätta mig styrelsens förslag
om inrättande av 3 ordinarie sektionschefsbefattningar å avdelningen. Ej
heller har jag funnit anledning till erinran mot den föreslagna löneställningen
och tjänstebenämningen för befattningarna i fråga. Jag tillstyrker alltså, att 3
befattningar såsom biträdande luftfartsinspektör i C 4 inrättas. Befattningarna
böra tillsättas medelst förordnande på viss tid.
Vid bifall till förevarande förslag torde det få ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om avförande ur styrelsens personalförteckning av 1 befattning
som luftfartsingenjör i Eo 27.
Uppflyttning av kamreraren från A 22 till A 24, Under hänvisning till det
alltmera ökade omfånget av styrelsens ekonomiska verksamhet har luftfartsstyrelsen
föreslagit, att styrelsens kamrerarbefattning, vilken är uppförd i
\ 22, måtte uppflyttas till A 26. Till närmare motivering av sitt förslag, har
styrelsen anfört följande.
Redan i samband med styrelsens inrättande framhöll riksräkenskapsverket
i remissyttrande över de sakkunnigas förslag, att det snart nog syntes
kunna bliva anledning att placera denna befattning i lönegraden A 24. Departementschefen
(prop. 1945:262, s. 66) ansåg sig emellertid för det dåvarande
icke böra avvika från sakkunnigförslaget. Erfarenheterna från den tid
styrelsen varit i funktion utvisa, att eu avsevärd arbetsbörda och ett betydande
ekonomiskt ansvar måste åvila kamreraren. I och med statens övertagande
av Stockholm/Bromma flygplats samt i samband med den överflyttning
av förrådsverksamheten för luftfarlsväsendet från väg- och vatlenbyggnadsverket,
som enligt styrelsens förslag skulle ske vid ingången av nästa
budgetår, är eu ytterligare ökning av kamrerarens arbete att förutse.
24
Kungi. Maj ds proposition nr 19 i.
Departements - chefen.
Departements
chefen.
Allmänna lönenämnden har med anledning av förevarande förslag uttalat,
att lönenämnden funne det motiverat, att kamrerarbefattningen erhölle höjd
lönegradsplacering. Nämnden ville emellertid förorda, att tjänsten i avvaktan
på närmare erfarenheter — bland annat i vad anginge styrelsens omhänder - havande av förrådsverksamheten -— uppfördes i A 24.
Även jag anser skäl föreligga för en uppflyttning i lönegrad av styrelsens
kamrerarbefattning. Uppflyttningen torde dock i enlighet med allmänna lönenämndens
förslag böra begränsas till A 24.
Inrättande av en befattning såsom förste byråsekreterare i A 24. I personalförteckningen
för luftfartsstyrelsen finnas upptagna, bland andra, befattningar
för en förste byråsekreterare i Eo 24 och en byråsekreterare i A 21.
Med hänsyn till befordringsgången inom styrelsen anser luftfartsstyrelsen
önskvärt, att nämnda förste byråsekreterarbefattning uppföres på ordinarie
stat i A 24. Härom gör styrelsen hemställan.
Styrelsens förslag har icke givit allmänna lönenämnden anledning till särskilt
uttalande.
Mot luftfartsstyrelsens här ifrågavarande framställning har jag icke funnit
något att erinra. Jag tillstyrker alltså, att en befattning såsom förste
byråsekreterare i A 24 inrättas hos styrelsen. Vid bifall till detta förslag torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut om indragning av
motsvarande nu befintliga extra ordinarie befattning.
Inrättande av 3 befattningar såsom besiktningsingenjör i C 3. I sin petitaskrivelse
den 30 september 1946 har luftfartsstyrelsen jämväl framlagt förslag
om viss omorganisation i avseende å förfarandet vid besiktning av
flygmateriel. Dylika besiktningar utfördes för närvarande, yttrar styrelsen,
av särskilt förordnade, utanför styrelsen stående besiktningsmän, vilka anlitades
från fall till fall. Styrelsen har funnit det svårt att med detta system
åstadkomma verklig kontinuitet i besiktningsförfarandet. Det vore vidare ej
tillfyllest att flygmaterielen, såsom nu vore fallet, kontrollerades endast en
eller två gånger årligen; ur säkerhetssynpunkt vore det nödvändigt att besiktningarna
-—- åtminstone på för yrkesmässig luftfart godkända flygplatser
—• kombinerades med en löpande kontroll av underhållstjänsten. I och med
att den civila flygtrafiken ökat i omfattning — en ökning som i än högre
grad kunde beräknas komma att göra sig gällande under de kommande
åren -— anser luftfartsstyrelsen ur säkerhetssynpunkt motiverat, att en organisation
av fast anställda besiktningsmän nu inrättas. Därest styrelsens förslag
i ämnet bifölles, vore det styrelsens mening att senare framlägga förslag
om slopande av de för närvarande vid flygplanens registrering utgående
stämpelavgifterna samt om en ej oväsentlig höjning av besiktningsavgifterna.
Styrelsen, som gjort en uppskattning av antalet segel- och motorflygplan per
den 1 januari 1948 och som vidare utgått från att samtliga skolflygplan och
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
25
flygplan för yrkesmässig befordran av passagerare skola besiktigas två gånger
om året, har ansett sig, under angivna förutsättningar, kunna approximativt
uppskatta inkomsterna av besiktningarna under budgetåret 1947/48 till
165 000 kronor.
Den av luftfartsstyrelsen sålunda planerade besiktningsmannaorganisationen,
vilken beräknats skola ersätta de nuvarande, utanför luftfartsinspektionen
stående besiktningsmännen i vad avser löpande besiktningar i samband
med förlängning av luftvärdighetsbevis m. m., skulle enligt styrelsens organisationsplan
i fullt utbyggt skick få följande sammansättning:
Distrikt
Bromma
Torslanda
Bulltofta
Norrköping
Luleå
Personal
Besiktningsingenjör
Motoringenjör
Instrumentingenjör
Verkmästare
Skrivbiträde
Besiktningsingenjör
Verkmästare
Besiktningsingenjör
Verkmästare
Besiktningsingenjör
Besiktningsingenjör
Med hänsyn till rådande svårigheter vid personalanskaffning samt önskvärdheten
av en viss övergångstid föreslår styrelsen, att den fasta besiktningsmannaorganisationen
uppbygges i etapper. I första hand borde därvid
besiktningspersonal stationeras å Bromma flygplats, där styrelsen räknar
med ett oundgängligt behov av fast personal, bland annat med hänsyn till
att besiktningen av och tillsynen över flygplan tillhörande Scandinavian Airlines
System till övervägande delen komme att förläggas till Stockholm. En
såvitt möjligt fullständig besiktningsmannainstitution borde därför redan
från och med budgetåret 1947/48 inrättas vid Bromma. Såsom grund för en
hela landet omfattande besiktningsmannaorganisation föreslår styrelsen vidare,
att från och med nyssnämnda budgetår en besiktningsingenjör anställes
vid vardera av Malmö/Bulltofta och Göteborg/Torslanda flygplatser.
Avsikten vore, att de fast anställda besiktningsmännen skulle, förutom besiktningar
å själva flygplatsen, jämväl fullgöra besiktningsuppdrag samt utöva
löpande inspektionsverksamhet inom respektive trafikdistrikt. De borde
därjämte vid behov kunna tagas i anspråk för haveriutredningar m. m., varigenom
luftfartsinspektionens arbete kunde underlättas.
För att rätt fylla sin avsedda funktion borde, framhåller luftfartsstyrelsen
vidare, besiktningspersonalen i lönehänseende erhålla en sådan placering, att
eu rekrytering av högt kvalificerade tekniker möjliggjordes. Besiktningsingenjörerna,
som själva måste flyga och som sålunda icke borde kvarstanna i sina
befattningar längre än de fyllde denna fordran, syntes böra hänföras till
26
Kungl Maj.ts proposition nr 194.
Departements
chefen.
löneplan C, medan övriga befattningshavare till en början torde böra erhålla
extra ordinarie anställning (motor- och instrumentingenjörerna i Eo 26). Styrelsen
föreslår, att besiktningsingenjörerna placeras i lönegraden C 3.
Luftfartsstyrelsens förslag rörande befattningarna såsom besiktningsingenjör
har icke givit allmänna lönenämnden anledning till särskilt uttalande.
Beträffande ett av statskontoret i fcrevarande sammanhang gjort uttalande
torde jag få hänvisa till den redogörelse, som i det föregående lämnats i samband
med förslaget om inrättande av vissa befattningar såsom biträdande
luftfartsinspektör.
Statens organisationsnämnd har i utlåtande den 15 november 1946 anfört
följande.
Den av luftfartsstyrelsen föreslagna besiktningsorganisationen med vid de
större flygplatserna stationerade besiktningsingenjörer och övrig personal får
anses vara riktig, enär en fortlöpande kontroll av flygplanen måste företagas.
Denna underlättas av att flygplanen under pågående reparationer i viss
utsträckning äro nedmonterade, så att detaljerade undersökningar av konstruktioner
och slitage kunna företagas. Eftersom besiktningsorganisationen
har förutsatts skola bliva ur ekonomisk synpunkt självbärande, synes icke
något vara att invända mot att den kommer till stånd. Att såsom luftfartsstyrelsen
föreslår utbygga besiktningsorganisationen etappvis med början på
Bromma med fullständig personaluppsättning, medan vid Torslanda och
Bulltofta endast en besiktningsman placeras på vartdera stället, förefaller
att vara ett lämpligt tillvägagångssätt. Om den för ändamålet begärda personalen
är den verkligt erforderliga, kan ej bedömas utan organisationsundersökning.
För utövandet av sin flygsäkerhetstekniska kontrollverksamhet är luftfartsstyrelsen
för närvarande huvudsakligen hänvisad att anlita utanför organisationen
stående experter såsom förrättningsmän. Av den lämnade redogörelsen
synes framgå, att denna ordning icke längre är tillfredsställande
med hänsyn till de ökade krav, som numera ställas på ifrågavarande verksamhet.
Jag anser mig därför böra biträda styrelsens förslag om inrättande
av en fast besiktningsmannaorganisation för ändamålet. Styrelsens motivering
för uppförande av de föreslagna befattningarna såsom besiktningsingenjör
i lönegraden C 3 förefaller bärande, och jag har heller icke något
att erinra mot att antalet sådana befattningar nu bestämmes till tre. Jag
tillstyrker alltså, att å flygplatsorganisationens personalförteckning uppföras 3
befattningar såsom besiktningsingenjör i C 3. Befattningarna torde böra tillsättas
medelst förordnande på viss tid. Vidkommande de förslag i övrigt
beträffande besiktningsmannaorganisationen, som luftfartsstyrelsen framlagt,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut i annat sammanhang.
Inrättande av ytterligare en befattning såsom flygplatschef i A 25.
Genom beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande
(propositionen 1946: 378) med vissa kompletteringar å kronans väg
-
Kungl Mcij.ts proposition nr 194.
27
nar godkänt ett den 12 september 1946 dagtecknat, av Stockholms stadsfullmäktige
den 14 oktober 1946 godkänt förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t
och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, angående upplåtelse
av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden
in. m. Enligt § 5 första stycket i avtalet skola vissa vid Bromma flygplats
anställda befattningshavare, vilka finnas upptagna i en till avtalet fogad
bilaga, äga rätt att den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst utan minskning
i då innehavda löneförmåner.
I skrivelse den 29 november 1946 har luftfartsstyrelsen framlagt förslag
rörande övertagande av personalen vid Bromma flygplats. Styrelsen har därvid
förutsatt, att personalen i fråga i förekommande fall skulle inordnas i
det statliga lönesystemet först vid ingången av budgetåret 1947/48. I enlighet
med styrelsens förslag har Kungl. Maj:t den 30 december 1946 meddelat
bestämmelser av innebörd, att personalen under tiden den 1 januari—
den 30 juni 1947 bibehålies i huvudsak vid de anställningsvillkor, som skulle
ha varit gällande, därest personalen under nämnda tid kvarstått i Stockholms
stads tjänst.
Vid tillämpning av den ordning för behandlingen av luftfartsverkets personalfrågor,
som i det föregående förordats, skulle luftfartsstyrelsens förslag
rörande inrättande av befattningar för den från Stockholms stad övertagna
personalen vid Bromma flygplats behöva underställas riksdagens prövning
endast i vad avser befattningen såsom flygplatschef. Den nuvarande flygplatschefen
vid Bromma flygplats åtnjuter en lön av 10 272 kronor jämte
kristillägg därå med för närvarande 62 °/o. Luftfartsstyrelsen föreslår, att
befattningen i likhet med motsvarande tjänster vid Bulltofta och Torslanda
flygplatser uppföres i lönegraden A 25.
Allmänna lönenämnden, som den 11 december 1946 avgivit utlåtande över
luftfartsstyrelsens förenämnda framställning den 29 november 1946, har icke
funnit anledning till särskilt uttalande beträffande styrelsens nu behandlade
förslag.
Luftfartsstyrelsens ifrågavarande förslag har icke givit mig anledning till Departementeerinran.
Jag tillstyrker alltså, att i personalförteckningen för flygplatsorga- äiefen.
nisationen uppföres ytterligare en befattning såsom flygplatschef i A 25,
avsedd för Bromma flygplats. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela de övergångsbestämmelser i lönehänseende, som äro erforderliga
med hänsyn därtill att den nuvarande flygplalschefen vid Bromma jämlikt
förenämnda avtal mellan kronan och Stockholms stad är tillförsäkrad oförminskad
avlöning vid övergång till statlig befattning.
Övriga förslag. I skrivelse den 19 februari 1947 har luftfartsstyrelsen hemställt,
att hos styrelsen måtte inrättas ytterligare en befattning i C 6, avsedd
för eu högt kvalificerad flygtekniker, vilken skulle tjänstgöra bl. a. såsom
28
Kungl Maj:ts proposition nr 194.
Departements
chefen.
teknisk rådgivare samt såsom föredragande i vissa PICAO-frågor och övriga
internationella tekniska ärenden.
Slutligen är i förevarande sammanhang att nämna, att styrelsen i sin skrivelse
den 30 september 1946 gjort framställning om uppflyttning av en förste
byråingenjör å marktjänstbyrån från A 26 till byrådirektör i A 28.
Statskontoret har beträffande det sistberörda förslaget förklarat, att den
föreliggande utredningen icke övertygat ämbetsverket om att tillräckliga motiv
förelåge för den föreslagna uppflyttningen. Från allmänna lönenämndens
sida har nämnda förslag icke föranlett särskilt uttalande.
Vad först angår förslaget om inrättande av ytterligare en befattning i C 6
anser jag mig icke på grundval av den i luftfartsstyrelsens skrivelse framlagda
motiveringen kunna tillstyrka inrättande av någon ordinarie tjänst
för ändamålet.
Beträffande den ifrågasatta förbättringen av löneslällningen för en förste
byråingenjör synes mig ytterligare erfarenhet böra avvaktas, innan denna
fråga upptages till slutligt avgörande.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
l:o) godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för ändrad redovisning av luftfartsfonden;
2:o) för luftfartsfonden å riksstaten för budgetåret 1947/48
upptaga ett underskott av 100 kronor;
3:o) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande
av rörelsekapital åt luftfartsverket tillhandahålla en
rörlig kredit av 3 000 000 kronor;
4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att—A överensstämmelse med
vad i sådant hänseende gäller beträffande kommunikationsverken
— bestämma angående antalet befattningar inom lönegraderna
A 1—20 vid luftfartsverket samt angående inrättande
av icke-ordinarie befattningar vid verket;
5:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att å personalförteckningen
för luftfartsstyrelsen dels utbyta en befattning såsom trafikdirektör
i lönegrad C 4 mot en sådan befattning i lönegrad
C 6 samt en befattning såsom kamrerare i lönegrad A 22 mot
en dylik befattning i lönegrad A 24, dels å förteckningen uppföra
följande ytterligare befattningar, nämligen tre befattningar
såsom biträdande luftfartsinspektör i lönegrad C 4 och
en befattning såsom förste byråsekreterare i lönegrad A 24
ävensom å personalförteckningen för flygplatsorganisationen
uppföra följande ytterligare befattningar, nämligen tre be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
29
fattningar såsom besiklningsingenjör i lönegrad G 3 samt en
befattning såsom flygplatschef i lönegrad A 25; samt
6:o) förklara, att förenämnda befattningar såsom trafikdirektör
i lönegrad C 6, biträdande luftfartsinspektör i lönegrad
C 4 samt besiktningsingenjör i C 3 skola tillsättas medels
förordnande på viss tid.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Stig Salomonson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
471030
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till Hennes Kungl. Höghet Hertiginnan av Västerbotten. s. 11 i texten